DE JÄMLIKT NÅDIGT BEMYNDIGANDE DEN 30 JUNI 1920 TILL*KALLADE SAKKUNNIGA BETRÄFFANDE DOMÄNVERKETSORGANISATIONS* OCH AVLÖNINGS*FORHÅLLANDEN M. M (Statens offentliga utredningar 1922:6)

BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DE JÄMLIKT NÅDIGT BEMYNDIGANDE DEN 30 JUNI 1920 TILL*
KALLADE SAKKUNNIGA BETRÄFFANDE DOMÄNVERKETS
ORGANISATIONS* OCH AVLÖNINGS*
FORHÅLLANDEN M. M.

UTREDNING OCH FÖRSLAG

BETRÄFFANDE DEFINITIV LÖNEREGLERING,
PROVISORISKA PENSIONSBESTÄMMELSER OCH
VISSA ORGANISATORISKA SPÖRSMÅL
VID DOMÄNVERKET.

STOCKHOLM 1921

ZETTERLUND A THELANDERS BOKTRYCKERI^.-B.

I g

■

■ fSfr v;xCJH>OOT‘

v, ymrAOi J?MT <0 kT/^nJISTr??

INNEHÅLL

Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet ...... 5

De sakkunnigas uppdrag ..................................................................... 7

Före år 1921 gällande organisation och avlöningsstater för domänverket............ 12

Organisation s. 12. Avlöningsstater s. 12.

1918 års lönekommitté ........................................................................ 17

Lönereglering för kommunikationsverken s. 17. Lönereglering för domänverket s. 18.

Utlåtanden i anledning av 1918 års lönekommittés betänkande angående lönereglering
för domänverket m. m....................................................... 24

Domänstyrelsen s. 24. Domänfullmäktige s. 25. Departementschefen s. 32. Motion i första
kammaren s. 34. Riksdagen s. 36.

Efter ingången av år 1921 gällande bestämmelser för tjänstemän vid domänverket

i fråga om avlöning m. m............................................................. 39

Uttalanden och förslag av de sakkunniga angående vissa frågor av organisatorisk

natur.......................................................................................... 48

A. Skogsstaten.........................................................,.................... 48

Distriktsstyrelser s. 48. Klassificering av revir s. 54.

B. Domänstyrelsen........................................................................ 71

Styrelseformen inom domänstyrelsen s. 71. Inrättande av en affärsavdelning m. m. s. 77.
Uppförande å ordinarie stat av två å extra stat varande skogsbyråer s. 87. Uppförande å
ordinarie stat av domänkamrerarbefattning s. 90. Inrättande av tv! sekreterarbefattningar

s. 91.

Allmänna synpunkter vid löneregleringen................................................... 92

Tjänstegradernas gruppering .................................................................. 94

Gruppering i avlöningshänseende före år 1921 s. 94. Gruppering i avlöningshänseende vid
gällande provisoriska avlöningsbestämmelser s. 95. Allmänna grunder för lönegruppering vid
definitiv lönereglering s. 96. Speciella grunder för lönegruppering vid definitiv lönereglering
s. 100.

Avlöningsbeloppens bestämmande ............................................................ HO

Skogsrättare s. 110. Överjägmästarassistenter s. 114. Notarier s. 116. Skogsingeniörer s. 119.
Domänkamrerare s. 119. Jägmästare och överjägmästare s. 122. Generaldirektör och chef s. 127.
Överdirektör och souschef s. 127. Överdirektör s. 128. Domänfullmäktige s. 128.

Förvaltnings- och flitpremier.................................................................. 130

Förvaltningspremier s. 130. Flitpremier s. 132.

Sid.

Ersättning för representationskostnader m. m.............................................. 134

Motivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente m. m................ 137

Förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare vid domänverket............... 143

Bilaga 1 till avlöningsreglementet: Tjänsteförteckning angivande de skilda lönegrader inom den
under 9 § i reglementet införda löneplan, till vilken befattningarna vid domänverket äro att

hänföra ............................................................................................................ 159

Bilaga 2 till avlöningsreglementet: Förteckning över befattningar vid domänverket, vilkas antal
enligt avlöningsreglementet för befattningshavare vid detta verk skall fastställas av Kungl. Maj:t
och riksdagen...................................................................................................... 160

Övergångsbestämmelser ...................................................... 161

Pensionsförhållanden ...............................;........................................... 162

Ekonomisk innebörd av de sakkunnigas förslag till lönereglering..................... 171

De sakkunnigas hemställan..................................................................... 172

Bilaga 1: Jämförande tablå över 1920 års, nuvarande och föreslagna avlöningsbelopp ......... 174

Bilaga 2: Förteckning över till de sakkunniga överlämnade akter, remitterade ärenden och inkomna
framställningar .......................................................................................... 175

Till

Herr Statsrådet och. Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.

Genom nådigt beslut den 30 juni 1920 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet och
chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga personer
för att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande organisations- och
avlöningsförhållanden vid domänverket samt därmed sammanhängande pensionsreglering.
Med anledning härav anmodade chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet
generaldirektören Karl Vilhelm Astley Fredenberg, ledamöterna av riksdagens
första kammare, domänfullmäktigen, professorn Carl Filip Gunnar Andersson, redaktören
Nils August Nilsson i Kabbarp och landstingsdirektören Adam Hult samt t. f.
byråchefen Feodor Aminoff att såsom sakkunniga verkställa denna utredning och
avgiva dessa förslag. Samtidigt förordnades generaldirektören Fredenberg att såsom
ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar samt t. f. byråchefen Aminoff
att vara de sakkunnigas sekreterare.

Sedan professorn Andersson anhållit om befrielse från nämnda sakkunniguppdrag,
förordnades i hans ställe den 4 september 1920 skogschefen Wilhelm Ålund.

Jämväl skogschefen Ålund erhöll på anhållan entledigande från uppdraget, samtidigt
som disponenten Edwin Klintin den 30 september 1920 tillkallades såsom sakkunnig.

Efter senare gjord framställning beviljades slutligen även landstingsdirektören
Hult entledigande från uppdraget. Såsom sakkunnig i Hults ställe tillkallades den
29 december 1920 ledamoten av riksdagens första kammare, kammarherren Carl
Adolf Erland von Hofsten.

På grund av nu nämnda avsägelser kunde de nuvarande sakkunniga först den
27 januari 1921 avhålla sitt första sammanträde.

De sakkunniga ha, efter nådiga remisser, avgivit underdåniga utlåtanden:

den 15 oktober 1920 angående domänstyrelsens underdåniga framställning den
7 september 1920 i fråga om antalet av vissa befattningar vid domänverket; samt

den 29 oktober 1920 i anledning av domänstyrelsens underdåniga framställning
den 27 september 1920 angående fortsatt tillämpning under år 1922 av den för år
1921 beslutade provisoriska löneregleringen för domänverkets personal.

Dessutom ha de sakkunniga den 24 november 1921 avgivit en skrivelse till Herr
Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet angående bestämmelser om
försäljning av virke från kronoparker m. fl. allmänna skogar.

De sakkunniga få härmed vördsamt överlämna första delen av sitt betänkande,
innefattande utredning och förslag beträffande definitiv lönereglering, provisoriska
pensionsbestämmelser och vissa organisatoriska spörsmål vid domänverket.

Stockholm den 24 november 1921.

KARL FREDENBERG.

E. v. HOFSTEN.

F. AMINOFF.
EDWIN KLINTIN.

AUO. NILSSON.

De sakkunnigas uppdrag.

I yttrande till statsrådsprotokoll över jordbruksärenden den 30 juni 1920 erin- Departementsrade
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, att riksdagen i skrivelse n.r reJn!ng ^eträf.
322 den 17 juni 1920, jämte det riksdagen anmält, att riksdagen allenast provisoriskt fande löne- och
för år 1921 godkänt det i Kungl. Maj:ts proposition n:r 271 föreslagna avlöningsreglementet
för tjänstemän vid domänverket, i anledning av en inom riksdagen väckt vid domänmotion
anhållit om förnyad utredning angående löne- och organisationsförhållandena verket m- mvid
domänverket med beaktande, i den mån så kunde befinnas lämpligt, av de i
motionen angivna synpunkterna samt om framläggande för riksdagen av det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.

Under anhållan att, sedan Kungl. Maj:t den 22 juni 1920 fattat beslut i fråga
om vad riksdagsskrivelsen innehölle angående avlöningsreglemente m. m., få anmäla
frågan om anordnande av sådan utredning, som riksdagen begärt, framhöll
departementschefen, att frågan om ändringar i domänverkets organisations- och avlöningsförhållanden
under de senare åren varit föremål för ett flertal utredningar.

I sådant hänseende erinrade departementschefen om den norrländska skogsvårdskommitténs
betänkande den 16 mars 1912, de skogssakkunnigas för södra Sverige
betänkande den 17 december 1915, domänstyrelsens utlåtande den 25 april 1917
över nämnda betänkanden, yttranden i ämnet av jämväl andra myndigheter och
av kyrkofondskommittén, föreliggande utredningar och förslag beträffande häradsallmänningar
in. fl. skogar, skogsbokföringssakkunnigas utredning rörande frågan
om ändrad bokföring för domänverket samt 1915 års kommissions för gemensamma
avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken in. fl. verk och kommunikationsverkens
lönekommittés behandling av löneförhållanden vid domänverket.

Departementschefen framhöll vidare, bland annat, att nu nämnda utredningar
och förslag i åtskilliga fall redan föranlett beslut i löne- och organisationshänseende
vid 1917—1920 års riksdagar; att antalet befattningshavare inom skogsstaten under
den senaste tioårsperioden blivit högst väsentligt ökat; att den decentralisation inom
förvaltningen, varför den norrländska skogsvårdskommittén och de skogssakkunniga
för södra Sverige uttalat sig, blivit i någon mån tillgodosedd i nådiga instruktionen
den 8 oktober 1918 för skogsstaten, men då frågan om distriktsstyrelser, varom

samma kommitté och sakkunniga framlagt förslag, ännu vore oavgjord, torde förhållandena
hava hindrat att för närvarande gå längre i fråga om decentralisation;
samt att frågan om statens övertagande i viss omfattning av förädlingsverksamheten
beträffande avkastningen från statens skogar, efter hemställan av 1919 års
riksdag, vore föremål för utredning av särskilt tillkallade sakkunniga.

Då departementschefens företrädare i ämbetet den 6 december 1918 tillstyrkt,
att domänverkets avlöningsfråga måtte för utredning och förslag hänskjutas till
kommunikationsverkens lönekommitté, hade han framhållit, att därvid borde utredas,
huruvida och i vad mån ändringar i själva organisationen av domänstyrelsen borde
vidtagas, samt att även i fråga om personalen vid skogsstaten och statens skogsskolor
uppkommande organisationsfrågor givetvis borde utredas och beaktas. Av
närmare angivna skäl hade emellertid kommittén i sitt betänkande lämnat organisationsfrågorna
i allt väsentligt å sido.

I sitt avlöningsförslag hade kommittén i huvudsak tillämpat kommunikationsverkens
avlöningssystem. Domänstyrelsen hade i sitt utlåtande biträtt denna åskådning,
under det att domänfullmäktige i särskilt yttrande ägnat densamma en skarp
kritik. Vid ärendets anmälan den 5 mars 1920 hade departementschefens företrädare
anfört, att det visserligen syntes honom, som om kommittén i sitt likhetssträvande
måhända gått längre än förhållandena med nödvändighet betingat och att
vad domänfullmäktige anfört syntes honom i flera avseenden beaktansvärt, men att
han i betraktande av nödvändigheten att utan dröjsmål bereda skogsstatens personal
förbättrade avlöningsförmåner icke funne sig böra ifrågasätta en genomgripande
omarbetning av förslaget. Han hade därför anslutit sig till förslagets huvudprinciper.
I enlighet med hans tillstyrkan hade Kungl. Maj:t i proposition, n:r 271,
framlagt förslag till avlöningsreglemente för domänverket, avsett att innebära en
definitiv lönereglering. I särskild proposition, n:r 422, hade därefter framlagts förslag
till en härmed sammanhängande pensionsreglering för domänverkets personal.

Uti en inom första kammaren väckt motion, n:r 257, hade av herr Gunnar Andersson
i nära anslutning till av honom såsom domänfullmäktig avgivet yttrande yrkats,
att riksdagen måtte anhålla om förslag till en lönereglering för domänverkets
personal, förutsättande en omorganisation av domänverkets tjänstebefattningar, ledande
framförallt till att den större dugligheten och ekonomiska förmågan vid revirförvaltningen
erhölle högre avlöning ävensom att inom verket personalen måtte
kunna förflyttas på för förvaltningen lämpligaste sätt. I motiveringen till motionen
påvisades åtskilliga åtgärder, genom vilka, enligt motionärens åsikt, detta syftemål
skulle kunna ernås. I avvaktan på utredningen borde Kungl. Maj:ts förslag till avlöningsreglemente
tillämpas allenast provisoriskt under år 1921.

Riksdagen hade förklarat sig hålla före, — anförde departementschefen vidare
att det varit önskvärt, om vid löneregleringen även själva organisationsfrågan

upptagits. Riksdagen hade med styrka betonat domänverkets egenskap att i långt
större grad än kommunikationsverken vara ett afiärsdrivande verk, vilket rönte inverkan
av världsmarknadens konjunkturer och måste äga förmåga att smidigt anpassa
verksamheten efter affärsläget. Särskilt syntes riksdagen de för domänverkets
affärsverksamhet speciellt utmärkande förhållandena kräva hänsynstagande icke
blott vid organisationen utan även vid lönebeloppens bestämmande; i vilket avseende
motionen syntes erbjuda vissa synnerligen beaktansvärda synpunkter. Riksdagen
hade därför begärt utredning i ämnet på sätt departementschefen redan angivit.

Då Kungl. Maj:ts förslag till avlöningsreglemente endast provisoriskt godkänts,
hade förslaget om pensionsreglering icke av riksdagen bifallits.

För egen del anslöte sig departementschefens till riksdagens åsikt, att organisations-
och löneförhållandena vid domänverket borde göras till föremål för ytterligare
utredning. Därvid borde ernåendet av en så affärsmässig organisation, som förhållandena
kunde medgiva, vara en huvudsynpunkt.

Vad de närmare riktlinjerna för omarbetningen anginge, ansåge departementschefen
visserligen, lika med riksdagen, att de i förenämnda motion angivna synpunkterna
borde, i den mån så kunde finnas lämpligt, vinna beaktande. I likhet med
riksdagen förbisåge han emellertid icke, att svårigheter i vissa fall kunde möta vid
förslagens realiserande. Utredningen borde givetvis icke inskränka sig till att undersöka
frågan från de i motionen angivna synpunkterna utan göras så omfattande och
allsidig som möjligt, samt ske under hänsynstagande till alla omständigheter, som
kunde anses inverka på frågan.

Till sist anförde departementschefen följande.

”Som av den här förut lämnade redogörelsen framgår, föreligger sedan länge
ett betydande antal utredningar och förslag, vilka beröra detta ämne och vilka till
stora delar ännu icke blivit föremål för beslut. Ur dessa förslag kan säkerligen
åtskilligt hämtas, som är av vikt för frågans bedömande. Den nya utredningen bör
därför enligt min mening taga samtliga dessa oavgjorda förslag under omprövning
och på grundvalen av hela det föreliggande materialet och de ytterligare undersökningar,
som må finnas erforderliga, sammanföra och framlägga ett slutligt utarbetat
förslag beträffande domänverkets organisations- och avlöningsförhållanden jämte
därtill hörande författningsbestämmelser. 1 erforderlig mån bör därvid samarbete
åstadkommas med kyrkofondskommittén och med förberörda sakkunnigutredning
angående anordnande av statlig träförädlingsverksamhet. I samband med blivande
avlöningsförslag bör även förslag till pensionsreglering framläggas.

Då denna vidlyftiga utredning påtagligen kräver arbete av särskilda sakkunniga,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla högst fem sakkunniga personer för att i anslutning till
vad jag nu anfört verkställa utredning och avgiva förslag beträffande organisa -

Höns- och avlöningsförhållanden vid domänverket samt därmed sammanhängande
pensionsreglering.” «•(•**•

Sedan Kungl. Maj:t den 30 juni 1920 bifallit nämnda hemställan, uppdrog departementschefen
samma dag åt de sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag
på sätt departementschefen angivit.

Från vederbörande statsdepartement hava till de sakkunniga dels vid deras tillkallande
överlämnats vissa akter att behandlas i sammanhang med den de sakkunniga
anförtrodda utredningen, dels ock sedermera remitterats vissa ärenden. Därjämte
hava en del framställningar direkt inkommit till de sakkunniga. En förteckning
över nämnda handlingar är fogad vid detta betänkande (s. 175).

De sakkunniga Som av det här ovan anförda framgår, hava de sakkunniga sig förelagt att,

ang. det dem me(j beaktande av vissa av departementschefen angivna utredningar och förslag
givna upp draget.

m. m., framlägga definitiva förslag rörande såväl domänverkets avlönings- och pensionsförhållanden
som ock dess organisation.

Domänverkets framtida organisation beröres i väsentlig grad även av andra utredningar
och förslag än de av departementschefen angivna. Så må erinras om de
förslag, som innehållas i de av skogslagstiftningskommittén den 9 december 1918 avlämnade
betänkandena och däröver av olika myndigheter avgivna yttranden, ävensom
om de utredningar och förslag, som den 29 oktober 1921 framlagts av de sakkunniga,
vilka jämlikt nådigt beslut den 15 december 1914 tillkallats för utredning beträffande
ändringar i gällande bestämmelser angående utarrendering av kronans
jordbruksdomäner. Därjämte äro att nämna de utredningar, som förehavas av den
jämlikt nådigt beslut den 30 juni 1917 tillkallade kolonisationskommittén.

De sakkunniga äro av den uppfattningen, att ett definitivt förslag till framtida
organisation av domänverket icke lämpligen kan utarbetas förrän vissa av de härovan
omförmälda utredningarna och förslagen varit föremål för slutlig prövning av
Kungl. Maj:t och riksdag. I främsta rummet åsyfta de sakkunniga härvid skogslagstiftningsfrågorna
och spörsmålet om de ecklesiastika skogarnas ställning i förvaltningshänseende.
De sätt, varpå dessa frågor lösas, komma att verka bestämmande
å domänverkets åligganden för framtiden med avseende å de allmänna och
enskilda skogarna och att samtidigt antingen i viss mån inskränka eller ock i betydande
grad utvidga domänverkets verksamhetsområde. Det är fullt antagligt, att
en längre tid kommer att förgå, innan dessa för domänverket viktiga frågor blivit
avgjorda.

Givetvis kunde det synas önskvärt, att domänverkets organisations- och avlöningsförhållanden
i sin helhet bleve behandlade i ett sammanhang. Så kan dock icke

ske, enligt de sakkunnigas uppfattning, med hänsyn till förenämnda oavgjorda frågor
och angelägenheten av att domänverkets avlöningsfråga snarast möjligt må bliva
bragt till avgörande i likhet med vad redan skett beträffande flertalet av statens
övriga verk.

Någon verklig olägenhet av att lönefrågan i viss mån lösryckes från organisationsfrågan
synes icke föreligga. Man kan nämligen utgå från att, huru den slutliga
organisationen än må gestalta sig, dock nu befintliga kategorier av ordinarie
tjänstemän alltjämt komma att bibehållas med i huvudsak enahanda åligganden och
befogenheter som nu. Även om en framtida organisation kan komma att medföra
viss förändring i personalens tjänstgöring eller möjligen indragning eller tillskapande
av befattningar, lärer en sådan omständighet dock icke kunna anses inverka på
lönefrågan i stort sett och därigenom förhindra dess avgörande vid en tidigare tidpunkt
än den slutliga organisationens.

Av här ovan anförda skäl och efter det vederbörande departementschefs uppfattning
i ämnet inhämtats ha de sakkunniga beslutat att tillsvidare väsentligen begränsa
sig till behandling av avlönings- och pensionsförhållandena för domänverkets
ordinarie personal samt därom i förevarande betänkande avgiva förslag. Vad
angår de organisatoriska spörsmålen ha de sakkunniga beslutat att, förutom att
överväga frågan om inrättande av distriktsstyrelser redan nu i enlighet med
därom för ett flertal år sedan avgivna förslag, i huvudsak stanna vid behandling av
sådana frågor, som mera direkt beröras av de i förenämnda motion antydda önskemålen.

Organisation.

Avlönings stater.

Skogsstaten.

Före år 1921 gällande organisation och avlöningsstater för domänverket
(domänstyrelsen, skogsstaten och statens skogsskolor).

Enär de sakkunniga i det följande endast komma att ingå på vissa, mera avgränsande
spörsmål av organisatorisk natur, ha de funnit onödigt att lämna en allmän
översikt över domänverkets organisation före år 1921. Under hänvisning till
den kortfattade översikt i ämnet, vilken 1918 års lönekommitté lämnat i dess betänkande
angående lönereglering för domänverket den 18 december 1919 (s. 19 ff.),
vilja de sakkunniga här endast erinra därom, att domänverkets organisation före år
1921 i allt väsentligt framgår av instruktionerna den 8 oktober 1918 för domänstyrelsen
(n:r 939) och för skogsstaten (n:r 950) samt stadgarna för statens skogsskolor
den 12 september 1919 (n:r 608).

I sammanhang med behandlingen i det följande av vissa speciella organisatoriska
spörsmål vilja de sakkunniga meddela de uppgifter angående tidigare gällande
bestämmelser m. m. rörande organisation, som kunna finnas erforderliga.

För skogsstaten, statens skogsskolor och domänstyrelsen antogos nya avlöningsstater
år 1908 jämlikt riksdagens skrivelser n:r 186 och n:r 9 samma år. Samtidigt
därmed godkändes ock villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staterna
för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner, och återfinnas
dessa avlöningsbestämmelser i särskilda kungörelser för skogsstaten och statens
skogsskolor den 17 juni 1908 (bill. n:r 43 s. 1 och 6) och för domänstyrelsen den 16
oktober 1908 (bih. n:r 82 s. 1).

Vad skogsstaten beträffar antogos därefter nya stater vid skilda tillfällen. Samma
villkor och bestämmelser, som gällde för befattningarna å 1908 års stat, voro,
jämlikt kungörelsen den 20 juni 1918 (n:r 590), ännu år 1920 gällande, allenast med
vissa ändringar, som påkallats av uppförande i staten av nya befattningar.

År 1917 antogos förändrade grunder för resekostnads- och traktamentsersättning
till skogsstatens personal. Enligt dessa grunder utbyttes de för den förvaltande
personalen dittills bestämda fasta reseanslagen mot rese- och traktamentsersättningar
i anslutning till allmänna resereglementets bestämmelser, dock med vissa
modifikationer. För den bevakande personalen bibehöllos visserligen fasta resean -

slag, men därutöver tillerkändes denna personal särskild traktamentsersättning i
vissa fall. De närmare bestämmelserna uti ifrågavarande avseende återfinnas i kungörelsen
den 28 augusti 1917 (n:r 599) med ändringar genom kungörelserna den 8
mars och den 20 juni 1918 (n:r 161 och 591), den 21 februari och den 9 maj 1919
(n:r 107 och 218), samt den 4 juni 1920 (n:r 262).

De för år 1920 gällande avlöningarna för skogsstaten voro följande:

		Tjänst-	! i	\|
	Lön	görings- penningar	Summa ,	1
	Kronor	Kronor	Kronor j
1 överjägmästare .....................	4,700	3,400	! i 8,100
5 » .....................	23,500	17,000	40,500	Efter 5 år kan lönen höjas
1 > .....................	4,700	3,000	7,700	’ med 600 kr.
6 * .....................	28,200	18,000	46,200	Efter 5 år kan lönen höjas
1 flottledsingeniör.....................	4,200	2,800	7,000	med 500 kr. och efter 10 år med ytterligare 500 kr.
1 jägmästare ...........................	3,000	3,200	6,200
18 » ...........................	54,000	57,600	111,600
1 > ..........................	3,000 75,000	3,000 75,000	6,000 150,000
25 • ...........................
1 » ...........................	3,000	2,800	5,800
18 » ...........................	54,000	50,400	104,400	Efter 5 år kan lönen höjas
1 . > ...........................	3,000	2,600	5,600	med 400 kr., efter ytterligare 5 år likaledes med 400 kr. i
7 . ........................... 1 > ...........................	21,000	18,200 2,400	39,200 !	samt efter än ytterligare 5 år ävenledes med 400 kr.
3,000	5,400
11 » ...........................	33,000	26,400	59,400
1 . ..........................	3,000	2,200	5,200
48 * ..........................	144,000	105,600	249,600 \|	1
1 skogsingeniör........................	3,000	2,800	5,800 :
10 skogsingeniörer .....................	30,000	28,000	58,000	1 i
1 överjägmästarassistent ............	2,600	1,800	4,400
5 överjägmästarassistenter .........	13,000	9,000	22,000	''
1 överjägmästarassistent ............	2,600	1,600	4,200
6 överjägmästarassistenter .........	15,600	9,600	25,200	Efter 5 år kan lönen höjas
1 skogstaxator...........................	2,600	1,800	4,400	med 300 kr.
5 skogstaxatorer........................	13,000	9,000	22,000
1 skogstaxator...........................	2,600	1.600	4,200
5 skogstaxatorer.......................	13,000	8,000	21,000
Transport	...		1,029,100

Statens

skogsskolor.

		Tjänst-
	Lön	görings-	Summa
		penningar
	Kronor	Kronor	Kronor
Transport	—	—	1,029,100
1 kronojägare...........................	950	950	1,900
278 » ...........................	264,100	264,100	528,200
1 > ..........................	950	850	1,800	Efter 5 år kan lönen höjas
				med 150 kr., efter ytterligare
148 » ...........................	140,600	125,800	266,400	5 år likaledes med 150 kr.
1 » ...........................	950	750	1,700	samt efter än ytterligare 5 år
				ävenledes med 150 kr.
205 > ...........................	194,750	153,750	348,500
1 tillsyningsman........................	950	950	1,900
i 26 tillsyningsman......................	24,700	24,700	49,400
\| Reseanslag till kronojägare och till-
syningsmän...........................		—	140,000
Summa		—	2,368,900

Anmärkning. Innehar befattningshavare boställe, skall boställets uppskattade avkomst avgå å boställshavarens
lön. Därest åt befattningshavare upplåtes bostad, skall han vidkännas avdrag å lönen motsvarande
skälig hyra.

För statens skogsskolor antogos nya stater vid flera tillfällen. Någon ändring

i avlöningsvillkoreti gjordes ej. Den år 1920 gällande staten hade följande utseende:

\|		Tjänst-
	Lön	görings- penningar	Summa
	Kronor	Kronor	Kronor
1 föreståndare .....................	2,400	1,900	4,300	\ Efter 5 år kan lönen höjas

7 > .........................	16,800 1,100	13,300 1,000	30,100 2,100	\| med 400 kr. \| Efter 5 år kan lönen höjas
1 skogsrättare ..........................
	l med 200 kr. och efter ytter-
7 » ...........................	7,700	7,000	14,700 1,600	(ligare 5 år likaledes med J 200 kr.
1 extra skogsrättare, arvode.........
1 T> » »			11,200
Expens- och underhållsmedel, 3,000
kronor till varje skola ............	. __		24,000
150 stipendier å 300 kronor, att
fördelas efter Kungl. Maj:ts be-prövande ..............................			45,000
Respenningar åt skogsrättare, att fördelas efter Kungl. Maj:ts be-
prövande ..............................	-	—	600
Summa	—	—	133,600

Anmärkning. Föreståndare, skogsrättare och extra skogsråtta^ åtnjuta dessutom fri bostad jåmte bränsle.

Skogsskoleföreståndare ägde jämväl på samma sätt som skogsstatens förvaltande
personal åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning. Till skogsrättare
utgingo, utöver de fasta reseanslagen, traktamentsersättning enligt samma grunder
som beträffande skogsstatens bevakande personal.

Vad domänstyrelsen beträffar, undergick den för styrelsen år 1908 fastställda
avlöningsstaten vid olika tidpunkter vissa förändringar. Jämlikt kungörelse den 20
juni 1918 (n:r 589) gällde för åtnjutande av avlöningar å 1920 års stat de år 1908
fastställda villkoren med vissa förändringar, förklaringar och tillägg.

År 1920 utgingo följande avlöningar:

	Lön	Tjänst- görings-	Ortstill-	Arvode	Summa i
	pennin-	lagg
		gar				''
	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	!
Generaldirektör och chef				17,000	17,000
Överdirektör och souschef	—	—		13,500	13,500
! 1 byråchef.....................	5,700	2,800	600		9,100	( Efter 5 år kan lönen höjas

J 5 byråchefer..................	28,500	14,000	3,000		45,500 3,000	\| med 600 kr.
1 domänfullmäktig .........	3,000

1 » .........				3,000	3,000
				Efter 5 år kan lönen höjas
1 1 ombudsman och fiskal	4,300	2,100	400		6,800	med 500 kr. och efter 10 år med ytterligare 500 kr.
						Efter 5 år kan lönen höjas
i 1 jägmästare...... .........	3.000 6.000	2,200 4,400			5,200 10,400	med 400 kr., efter 10 år med ytterligare 400 kr. och efter 15 år med än ytterligare
'' 2 » ..................

1 första gradens tjänste-man...........................	2,800	1,800	300		4,900	400 kr. Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr., efter 10 år med

7 första gradens tjänste-						ytterligare 500 kr. och efter
män...........................	19,600	12,600	2,100	_	34,300	15 år med än ytterligare 500 kr.
1 kvinnligt biträde av andra
lönegraden..................	1,300	500	200	—	2,000
4 kvinnliga biträden av an-dra lönegraden ............	5,200	2,000	800		8,000	Efter 5" år kan lönen höjas med 200 kr., efter 10 år med

1 kvinnligt biträde av för-						ytterligare 200 kr. och efter
sta lönegraden ............	1,100	300	200	__	1,600	15 år med än ytterligare 200 kr.
10 kvinnliga biträden av
första lönegraden.........	11,000 1,100	3,000 650	2,000 150	___	16,000 1,900
1 förste vaktmästare ......	—	Efter 3 år kan lönen höjas med 100 kr., efter 6 år med
1 vaktmästare ...............	900	550	150	—	1,600	ytterligare 100 kr. och efter
1 > ...............	900	550	150	—	1,600	9 år med än ytterligare 100 kr.
Transport	_	—	—		185,400

Domän styrelsen.

1	Lön	Tjänst- görings- pennin- gar	Orts till-lägg	Arvode	Summa
	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
Transport	_	_	_		185,400
1 Till arvoden åt amanuen-ser och biträden samt för byggnadsplaners gransk-ning, flitpenningar åt ex-tra tjänstemän och extra vaktmästare samt vika-riatsersättningar .........	-				65,000
Summa		. —	_		250,400

Anmärkning. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter bostad med bränsle, eventuellt med bränsle
och lyse, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor för år samt för lyse 25 kronor om året.
Åtnjutes enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmån
är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall det ankomma på
Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skall äga rum.

1918 års lönekommitté.

1918 års lönekommitté tillsattes på civildepartementets föredragning den 28 juni
1918. Det uppdrag, som åt kommittén samma dag lämnades, avsåg i huvudsak:

dels undersökning av frågan, i vilken omfattning enhetlighet i lönesystem och
avlöningsbestämmelser för tjänstemän vid statens järnvägar, telegrafverket, statens
vattcnfallsverk och postverket — de s. k. kommunikationsverken — kunde befinnas
genomförbar och lämplig;

dels granskning rörande olika tjänstekategoriers lämpliga placering å löneskalan
vid jämförelse såväl inom vart och ett av de fyra verken som ock dem emellan,
därvid särskild uppmärksamhet skulle ägnas frågan rörande den ställning i avlöningssystemet,
som borde intagas av personal med teknisk utbildning;

dels ock utredning och förslag rörande definitiv lönereglering för tjänstemännen
vid nämnda fyra verk.

Sedan kommittén den 20 februari 1919 avgivit betänkande, beslöts vid 1919 års
lagtima riksdag på grund av Kungi. Maj:ts proposition n:r 391 gemensamt lönesystem
samt lönereglering för kommunikationsverken, varigenom förut mellan dem
rådande olikheter avlägsnades och enhetlighet uppnåddes. Detta nya system trädde
i huvudsak i tillämpning den 1 juli 1920.

Beträffande de allmänna utgångspunkterna för och de ledande principerna i det för
kommunikationsverken gällande lönesystemet få de sakkunniga hänvisa till förenämnda
betänkande den 20 februari 1919. De sakkunniga anse sig här allenast böra i
korthet erinra om huvudgrunderna för detta system, sådana dessa kommit till uttryck
i det av Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 utfärdade avlöningsreglementet (n:r
343) med däri genom kungörelsen den 4 juni 1920 (n:r 253) gjorda ändringar.

De förut för kommunikationsverken förekommande slag av naturaförmåner och
ersättningar vid sidan av den egentliga avlöningen — såsom fri bostad med bränsle
eller ersättning därför, beklädnad in natura eller beklädnadsersättning, sportler och
andra extra inkomster m. m. — hava i allmänhet borttagits.

Bör det stora flertalet ordinarie tjänstemän inom samtliga de fyra verken har

Lönereglering
för kommunikationsverken.

Lönereglering
får domänverket.

fastställts en gemensam löneplan, upptagande erforderligt antal lönegrader med
visst antal löneklasser inom varje lönegrad och med särskilda inom varje löneklass
för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp.

Den förutvarande fördelningen av avlöningen i "lön” och "tjänstgöringspenningar”
har avskaffats och i stället införts särskilda tjänstledighetsavdrag till reglerande
av vad en tjänsteman i regeln skall avstå vid ledighet eller uppbära under
vikariat.

I särskild tjänsteförteckning har fastställts den lönegrad, till vilken en var befattning
bör hänföras.

De orter, där tjänstemännen äro placerade, fördelas å de i löneplanen angivna
ortsgrupperna med hänsyn till de allmänna levnadskostnadernas storlek.

Den till ett enda belopp för år fastställda lönen utbetalas med en tolftedel månadsvis
i efterskott.

Såsom huvudregel gäller, att tjänsteman vid tillträdande av viss befattning erhåller
lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, samt
med belopp, som i löneplanen angives för den ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort
blivit hänförd.

Uppflyttning till högre löneklass inom vederbörande lönegrad är avsedd att ske
vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket stadgad tjänstetid i
den lägre löneklassen tilländagått, i stället för såsom hittills, vid början av nästföljande
kalenderår.

För vissa lönegrader har semestertids längd satts i beroende av levnadsåldern.

För begagnande av tjänstebostad skall ersättning i viss ordning erläggas genom
avdrag å lönen. Avdragets storlek skall i vissa fall bestämmas av en för verken
gemensam bostadsnämnd.

Samtliga tjänstemän äga förmånen av fri läkarvård jämte fria läkemedel.

Under vissa förutsättningar kunna därjämte särskilda ersättningar utgå, såsom
kallortstillägg, kallortstraktamente, tjänstgöringstraktamente under tjänsteutövning å
annan ort än stationeringsorten, ersättning för flyttningskostnad, felräkningspenningar
m. m.

Avliden tjänstemans dödsbo erhåller begravningshjälp.

För beredning av ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur har anordnats en
för verken gemensam lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna
intressena böra vara representerade.

Frågan om lönereglering för domänverkets personal var under förberedande behandling
av den s. k. 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
vid kommunikationsverken m. fl verk. I betänkande den 20 mars 1918 framlade

denna kommission förslag innefattande en provisorisk lönereglering för den lokala
skogsstatspersonalcn. I proposition, n:r 399, till 1918 års lagtima riksdag föreläde
Kung!. Maj:t riksdagen dylikt löneregleringsförslag, vilket ock i huvudsak av riksdagen
godkändes. Sedan kommunikationsverkens lönekommitté tillsatts år 1918, blev
1915 års lönekommission upplöst.

Emellertid ingåvos till Kungl. Maj:t dels från chefen för domänstyrelsen en framställning
angående statens domäners likställighet i löneavseende med statens järnvägar
samt telegraf- och vattenfallsverken, dels ock från representanter för överjägmästare,
jägmästare och skogsingeniörer, föreståndare för statens skogsskolor
samt kronojägare och tillsyningsman en begäran om hänskjutande av frågan om
skogsstatens lönereglering till en särskild för detta ändamål tillsatt kommitté.

Den 6 december 1918 anmälde vederbörande departementschef dessa framställningar
för Kungl. Maj:t och uttalade därvid, bl. a., att han på anförda skäl hölle före,
att 1918 års lönekommitté — i det följande av de sakkunniga benämnd lönekotnmittén
— borde erhålla i uppdrag att, så snart fullgörandet av de åt kommittén redan
anförtrodda utredningarna det medgåve, verkställa utredning och avgiva förslag
jämväl i fråga om löne- och organisationsförhållandena vid domänstyrelsen,
skogsstaten och statens skogsskolor samt vad därmed sammanhängde. Vid utredningens
verkställande syntes honom vad chefen för civildepartementet vid kommitténs
tillsättande den 28 juni 1918 uttalade böra i tillämpliga delar lända till ledning
och efterrättelse. Arbetet borde så bedrivas, att förslag i ämnet måtte kunna föreläggas
om möjligt 1919, men i varje fall 1920 års riksdag.

1 anslutning till departementschefens uttalande uppdrog Kungl. Maj:t åt lönekommittén
att verkställa utredning beträffande löne- och organisationsförhållandena
vid domänstyrelsen, skogsstaten och statens skogsskolor samt förordnade till ledamöter
i kommittén tre representanter för domänverket. Den 18 december 1919 avgav
kommittén betänkande i den sålunda till densamma hänskjuta frågan, däri kommittén
dock på anförda skäl i allt väsentligt begränsade sig till behandling av frågan
om lönereglering inom ramen av domänverkets dåvarande organisation.

Lönekommittén, som först tagit i övervägande, huruvida över huvud taget de
från hittills följda avlöningsprinciper väsentligt avvikande grundsatser, vilka blivit
fastställda genom det för kommunikationsverken utfärdade gemensamma avlöningsreglementet,
lämpligen borde vinna tillämpning även beträffande domänverkets personal,
kom till den uppfattningen, att så i huvudsak borde ske. Kommittén fann det
ock önskvärt, att avlöningsbestämmelserna för domänverkets personal, vilka förekommo
dels i särskilda kungörelser angående villkor och bestämmelser för åtnjutande
av fastställda avlöningsförmåner, dels ock i särskilda instruktioner för domänstyrelsen
och skogsstaten samt stadgar för statens skogsskolor, sammanfördes i ett
avlöningssystem.

Lönekommittén
angående
allmänna synpunkter
vid
löneregleringen.

Sedan lönekommittén (s. 23 ff.) klarlagt sin ställning beträffande förhållandena
över huvud taget mellan domänverket och statens övriga affärsdrivande verk (kommunikationsverken),
ingick kommittén på frågan rörande tillämpligheten på domänverket
av de principer i fråga om lönernas bestämmande, vilka legat till grund för
den för kommunikationsverken senast fastställda löneplanen.

Lönekommittén framhöll därvid (s. 30 ff.), att i fråga om kommunikationsverken, ''
där tjänstemännen nära undantagslöst vore stationerade utmed trafiklederna i mera
befolkade trakter och olikheten i tjänstgöringsförhållandena inom de särskilda tjänsterna
visat sig svårare att med säkerhet konstatera, hade man vid löneplanens uppgörande
grupperat tjänstemännen uteslutande med hänsyn till levnadskostnadernas
storlek å de särskilda orterna eller med andra ord satt lönerna inom vederbörande
löneklass i direkt förhållande till huruvida bostadsorten varit att hänföra till dyrare
eller billigare ort. Därjämte hade till de i nordligaste delarna av landet stationerade
tjänstemännen ansetts böra utgå särskilda fristående kallortstillägg.

I fråga om domänverkets tjänstemän hyste emellertid lönekommittén på anförda
skål den åsikten, att ett hänsynstagande till jämväl vissa andra faktorer än dyrortsmomentet
vore nödvändigt. Kommittén syftade här närmast på svårskötthetsoch
ödslighetsmomenten. Vad särskilt svårskötthetsmomentet anginge, spelade detta
i fråga om skogstjänstemännens arbete, i motsats till vad fallet vore beträffande
kommunikationsverken, en ej obetydlig roll.

Beträffande frågan om kallortsersättning kom lönekommittén till den uppfattningen,
att sådan ersättning icke borde såsom vid kommunikationsverken utgå i form
av särskild gottgörelse vid sidan av lönen. Skogstjänstemännens förmån att i bostadsavseende
äga rätt stor rörelsefrihet och möjligheten för dem att i ej obetydlig
utsträckning själva bestämma sin arbetstid, varigenom tjänstgöring under alltför
vidriga väderleksförhållanden åtminstone i vissa fall syntes kunna undgås, talade, enligt
kommitténs förmenande, mot en sådan anordning. Däremot höll kommittén
före, att vid själva lönens bestämmande kallortsmomentet borde ägnas tillbörligt
beaktande.

I anslutning till vad lönekommittén i nu nämnda avseenden anförde, stannade
kommittén, vid uppgörande av sitt förslag till löneplan för domänverkets personal,
för en gruppering, som förutom dyrortsmomentet upptog svårskötthets-, ödslighetsoch
kallortsmomenten såsom grundläggande faktorer. Detta skulle dock icke innebära,
att beträffande varje särskild befattning samtliga nu angivna moment skulle
komma att bliva avgörande vid grupperingen. Med hänsyn till den i jämförelse med
kommunikationsverken sålunda i flera avseenden olika grund, efter vilken grupperingen
av domänverkets personal i förekommande fall ansetts böra ske, hade kommittén
till skillnad från den vid förstnämnda verk införda beteckningen ”ortsgrupp”
använt sig av benämningen ”lönegrupp”.

Efter utveckling av dessa allmänna principer för lönernas bestämmande vid domänverket
ingick lönekommittén närmare på grupperingsspörsmålet. Kommittén
kom därvid till följande resultat.

Jägmästare borde med hänsyn tagen till dyrorts-, svårskötthets-, ödslighets- och
kallortsmomenten grupperas i sju lönegrupper med en skillnad mellan lägsta och
högsta lönegrupp av omkring 1,400 kronor.

Kronojägares lönegrupper borde vara sju, bestämaa med beaktande av dyrorts-,
ödslighets- och kallortsmomenten och med en differens i lägsta löneklassen av i runt
tal 650 kronor mellan lägsta och högsta lönegrupp.

överjägmästare borde med hänsyn till svårskötthet, kallort och dyrort fördelas
på fem lönegrupper med en skillnad av inemot 1,000 kronor mellan lägsta och högsta
lönegrupp.

Skogstaxatorer borde, i likhet med över jägmästare, grupperas med anlitande
av momenten svårskötthet, kallort och dyrort i fem lönegrupper med en skillnad i
lägsta löneklassen av i runt tal 800 kronor mellan lägsta och högsta lönegrupp.

överjägmästarassistenters gruppering borde ske ävenledes i fem lönegrupper med
ledning allenast av kallorts- och dyrortsmomenten samt med en differens i lägsta
löneklassen av cirka 740 kronor mellan lägsta och högsta lönegrupp.

I fråga om skogsingeniörer, tillsyningsmän, skogsskolföreståndare och skogsrättare
förelåge ej sådana omständigheter, vilka kunde utgöra skäl för uppdelning i
lönegrupper av vare sig den ena eller den andra tjänsten.

Någon uppdelning uti ifrågavarande avseende av befattningshavare inom domänstyrelsen
borde givetvis ej ifrågakomma.

Kvinnliga biträdesbefattningshavare ä överjägmästarexpeditionerna borde uppdelas
i fem lönegrupper, i likhet med vad som föreslagits beträffande överjägmästare,
med eu avlöningsskillnad mellan lägsta och högsta lönegrupp av 144 kronor.

Vid verkställande av gruppering av befattningar inom den lokala skogsförvaltningen
borde den ur alla synpunkter mest ogynnsamt ställda befattningen betecknas
med 10. Däri skulle ingå, dyrort med 4 points samt svårskötthet, kallort och ödslighet
vardera med 2 points.

Vid sitt förslag till avlöningsbelopp för tjänstemän av olika kategorier stödde
sig lönekommittén på den uppfattningen, att förhållandena, vad domänverkets tjänstemän
beträffade, över huvud taget icke vore av den art, att tjänstemännen kunde
i löneavseende fullt jämställas med befattningshavarna hos kommunikationsverken.
De av kommittén föreslagna avlöningsbcloppen för ordinarie tjänstemän, som tillsättas
genom konstitutorial, framgår av den löneplan med tillhörande tjänsteförteckning,
som återfinnes i kommitténs förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän
vid domänverket (s. 68—70 och s. 81). Vid jämförelse mellan denna plan och den

Lönekommittén
angående
tjänsternas
gruppering.

Lönekommittén
angående
avlöningsbeloppens
bestämmande.

Reservanter
inom lönekommittén.

för kommunikationsverkens tjänstemän gällande planen befinnes, att lönerna för skilda
befattningshavare vid domänverket i stort sett blivit satta en löneklass under de löner,
som bestämts för motsvarande befattningshavare vid kommunikationsverken.

För de ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, nämligen generaldirektören
och chefen för domänverket samt överdirektören och souschefen vid
domänverket, föreslog lönekommittén arvoden’ av respektive 25,000 och 17,000 kronor
för år.

För domänfullmäktige föreslog lönekommittén arvoden till belopp för år räknat
av 3,000 kronor.

I detta sammanhang må framhållas, att lönekommitténs förslag till avlöningsreglemente
för domänverket, i avseende på här ovan (s. 17 ff.) anförda huvudgrunder
för kommunikationsverkens lönesystem, avvek däri, — förutom beträffande grupperingsprincipen
— att detsamma icke inrymde bestämmelser om bostads- och lönenämnder.

Fyra ledamöter av lönekommittén, nämligen herrar friherre Hermelin, Björkbom,
Liibeck och Bragée, anförde reservationer mot lönekommitténs förslag angående
lönereglering för domänverket.

De båda förstnämnda reservanterna vände sig i sin gemensamma reservation
mot lönekommitténs förslag, att lönerna för skilda befattningshavare vid domänverket
borde i stort sett ligga en löneklass under de löner, som bestämts för motsvarande
befattningshavare vid kommunikationsverken. Reservanterna hävdade på grund
av en utförlig motivering den åsikten, att tjänstgöringsförhållandena vid domänverket
tillika med dettas ställning som ett verkligt affärsdrivande verk med stora krav
på de enskilda tjänstemännens skicklighet och duglighet, berättigade verkets tjänstemän
att i löneavseende fullt jämställas med motsvarande tjänstemän i de övriga affärsdrivande
verken. De ansågo sålunda, att kommittén bort dels föreslå, att arbetstiden
å tjänsterummet för domänstyrelsens personal måtte, i likhet med vad fallet
vore vid kommunikationsverken, bestämmas till minst sju timmar, dels ock hava uppgjort
en löneplan, som för de skilda lönegraderna upptagit begynnelselöner, motsvarande
den inom varje lönegrad föreslagna närmast högre löneklassen, dock med bibehållande
av det föreslagna antalet löneklasser inom varje lönegrad.

Beträffande de två notariebefattningarna å domänstyrelsens jordbruksbyråer
föreslogo reservanterna, att dessa skulle flyttas upp en lönegrad i den av lönekommittén
för domänverket föreslagna löneplanen, en uppflyttning alltså motsvarande
tre löneklasser.

Herr Liibeck ansåg domänverkets stora betydelse för landet och dess näringsliv
icke ännu hava blivit tillfullo uppskattad och uttalade sin anslutning i huvudsak

till vad herrar friherre Hermelin och Björkbom anfört. Samme reservant framhöll
dessutom, att domänverket syntes böra erhålla en kollegial styrelse med dugande
fackmän och skickliga affärsmän inom dithörande arbetsområde som ledamöter.

Herr Bragée anförde i sin reservation, att han för de lägre tjänstemännens vidkommande
icke kunnat biträda lönekommitténs mening, att tjänstgöringsförhållandena
vid domänverkets lokalförvaltning icke vore av den art, att tjänstemännen därstädes
kunde i lönehänseende fullt jämställas med befattningshavare hos kommunikationsverken.
Av närmare anförda skäl ansåge han kronojägarna böra i avlöningshänseende
fullt jämställas med banmästare vid statens järnvägar, alltså uppflyttas
två löneklasser. Vidare framhöll han, att skogstjänstemänflen i övre Norrlands
kalla och ödsliga trakter borde tillerkännas kallortstillägg i samma omfattning som
personalen vid kommunikationsverken. Slutligen yrkade reservanten på ökad semester
för den lägre personalen vid domänverket.

Domänstyrelsen
angående
lönekommitténs
förslag.

Utlåtanden i anledning av 1918 års Iönekommittés betänkande
angående lönereglering för domänverket m. m.

I underdånigt utlåtande den 21 januari 1920 över lönekommitténs betänkande uttalade
domänstyrelsen, att styrelsen i stort sett funne det lönesystem, varpå kommitténs
förslag vore grundat, riktigt.

Styrelsen kunde emellertid icke underlåta att mot förslaget framställa en grundväsentlig
anmärkning, riktad mot det centrala i hela systemet, nämligen löneplanen.
Det fordrades, på av styrelsen anförda skäl, med nödvändighet, att staten tillförsäkrade
sina tjänstemän, åtminstone innehavarna av de viktigare befattningarna, sådana
löneförmåner, att statstjänsten, trots konkurrens från enskilda företag, kunde
bliva eftersträvansvärd. Lönesystemet måste vara så avpassat, att det möjliggjorde
en skillnad i avlöningsförmånerna för innehavarna av likvärdiga befattningar. I
intet av dessa avseenden vore förslaget sådant, att det kunde av styrelsen anses tillfredsställande.
Särskilt gällde detta de föreslagna avlöningarna för jägmästarna.
Enligt styrelsens bestämda uppfattning vore dessa avlöningar över huvud taget för
låga, och synnerligast vore latituden mellan den högsta och lägsta lönegruppen för
snävt tilltagen för att lämna tillräckligt utrymme för ett rättvist värdesättande av
revirförvaltarnas individuellt olika arbetsprestationer.

Ett uppbyggande av löneskalan inom jägmästargraden efter nämnda grunder
måste dock föranleda en förskjutning uppåt av lönesatserna för de befattningshavare,
som i löneplanen vore upptagna i högre grader än jägmästarnas. Enär emellertid
en sådan förskjutning skulle medföra, att vissa högre befattningar vid domänverket
skulle komma att intaga en förmånligare ställning än motsvarande befattningar
vid övriga affärsdrivande verk, hade styrelsen likväl — då enligt styrelsens förmenande
för domänverkets del för närvarande icke kunde ernås högre avlöningar
än de, som av riksdagen bestämts för de övriga affärsdrivande verken — nödgats
i stort sett ansluta sig till det av kommittén framlagda förslaget.

Utöver denna generella anmärkning framställde styrelsen erinringar beträffande
lönekommitténs utredning rörande domänverkets ställning i det statliga lönesystemet,
därvid styrelsen angav, enligt styrelsens åsikt, fullgoda skäl för principiell

invändning mot kommitténs slutsats, att domänverkets personal, trots verkets av
kommittén erkända egenskap av affärsdrivande verk, icke i avlöningshänseende borde
jämställas med motsvarande tjänstemän vid övriga affärsdrivande verk.

Därefter avgav domänstyrelsen vissa förslag till ändringar i lönekommitténs förslag.

På anförda skäl föreslog styrelsen, att kallortsmomentet icke måtte ingå såsom
faktor vid gruppering av den lokala skogspersonalen utan i stället kallortsersättning
utgå på samma sätt som vid kommunikationsverken. Därest detta förslag vunne
beaktande, borde vid ortsgrupperingen dyrort och svårskötthet inverka med vardera
4 points samt ödslighet med 2 points. Genom ökning av svårskötthetsmomentet
med 2 points vunnes fördelen av vidsträcktare latitud mellan högsta och lägsta lönegruppen
inom i övrigt likvärdiga befattningar.

I fråga om olika tjänstekategoriers placering i löneplanen ansåg sig styrelsen, i
anslutning till herrar friherre Hermelins och Björkboms förslag, böra på det enträgnaste
framhålla, att, med bibehållande av det utav lönekommittén föreslagna antalet
löneklasser i varje lönegrad, begynnelseavlöningen i skilda lönegrader måtte bestämmas
till de belopp, som vore föreslagna för den inom varje lönegrad närmast högre
löneklassen. För vissa befattningshavare föreslog styrelsen en ytterligare uppflyttning
i löneavseende, nämligen, i likhet med nämnda reservanter, av notarierna
å jordbruksbyråerna med tre löneklasser samt dessutom av notarien å kameralbyrån
med likaledes tre löneklasser ävensom av domänfiskalen och flottledsingeniören
med två löneklasser.

1 de av lönekommittén föreslagna arvodena för generaldirektören, överdirektören
och domänfullmäktige föreslog styrelsen förhöjning till respektive 30.000, 18.000
och 4.000 kronor för år räknat.

Slutligen anslöt sig styrelsen på det livligaste till en av reservanterna herrar
friherre Hermelin och Björkbom uttalad åsikt, att gällande bestämmelser angående
rese- och traktamentsersättningar åt domänverkets personal borde bliva föremål för
revision, om det vid företagen undersökning skulle visa sig, att i vissa fall nämnda
personal erhölle mer än skälig ersättning för sina tjänsteresor. Beträffande särskilt
kronojägarna och med dem jämställda, anförde styrelsen, att styrelsen föreslagit
deras uppflyttning i högre löneklass under den bestämda förutsättningen, att en revision
av till dem utgående dagersättningar företoges.

Vid domänstyrelsens utlåtande angående lönekommitténs förslag var fogat särskilt
yttrande, dagtecknat den 11 februari 1920, av de båda domänfullmäktige.

Dessa förmälde, att de för sin del tillrått domänstyrelsen att, med frångående

Domän/ullmäktige
angående
lönekommitténs

förslag.

av själva grunderna i förslaget, uppgöra ett helt nytt förslag, fotat på andra utgångspunkter
än kommitténs. De hade så mycket mera ansett sig böra göra detta,
som domänfullmäktigeinstitutionen syntes dem vara upprättad för att i statens skogshushållning
låta insikter och förslag bli hörda, vilka kunde bringa densamma i möjligast
intima samband med det praktiska livet och dess krav. De beklagade, att
frågan, därigenom att organisationsspörsmålet ej upptagits i samband med löneregleringen,
blivit från ett självständigt plan förd in på en linje, som syntes dem synnerligen
litet fruktbringande, i det att kommitténs arbete kommit att till huvudsaklig
del utgöra ett försök att på möjligast samvetsgranna och omsorgsfulla sätt sammanställa
och i varje detalj jämföra de olika verkens tjänstemannagrader i stället för
att, vad statsskogarna anginge, söka lämna en lösning på problemet, huru av statens
egendom och affärsdrift skulle kunna uttagas största möjliga avkastning till samhällets
fromma. Det syntes dem nämligen påtagligt, att staten borde vid planläggandet
och fastställandet av sina lönesystem med den största omsorg söka anpassa dem
efter det arbete, som vederbörande löntagare hade att utföra, och icke schablonisera
dem mera än som vore alldeles oundgängligt. Detta sistnämnda syntes emellertid
i hög grad ha skett i det föreliggande förslaget.

Efter mera allmänna uttalanden angåvo domänfullmäktige närmare de grunder,
vilka de ansågo böra följas vid en lönereglering för domänverket. De utgingo därvid
från revirförvaltarens ställning, arbete och betydelse i verket. Han vore den
axel, kring vilken varje lönereglering måste vända sig, ty han vore den axel, kring
vilken ytterst hela skogsarbetet toge sin definitiva form. Först måste man taga ställning
till vilken avlöning han borde komma i åtnjutande av. Sedan vore det, åtminstone
i flertalet fall, jämförelsevis lätt att avgöra, vad såväl över- som underordnade
borde hava.

Med synnerlig styrka borde framhävas, att i ingen annan del av statsförvaltningen
ett mellanskikt av tjänstemännen ägde den dominerande roll för förvaltningens
resultat som revirförvaltarne inom skogsstaten, detta beroende på förvaltningsobjektets,
skogens, hela art och natur. Vid statsskogarnas förvaltning ställde sig förhållandena
i regeln helt annorlunda än vid kommunikationsverkens. Vid den förra spelade
naturligen en duglig och framstående ledning även en mycket stor roll, men
dennas möjligheter att utan ett icke blott synnerligen sakkunnigt, dugligt och intensivt
utan ock verkligt hängivet och uppoffrande arbete av revirförvaltarna nå bästa
möjliga resultat vore oändligt mycket mindre än inom kommunikationsverken. Detta
berodde därpå, att objekten, som skogsstaten handhade, vore levande varelser,
vore träden, över vilkas handhavande inga detaljritningar, dessvärre och dessbättre
kunde man säga, läte sig utarbetas, lika litet som några självregistrerande apparater,
kortsystem eller andra medel kunde konstrueras, som säkert berättade den högsta
ledningen, huru dess underordnade tjänstemän handhaft sitt arbete. En konsekvens

av denna förvaltningsobjektets biologiska natur ävensom av skogarnas geografiska
fördelning inom landet vore, att ett lyckligt statligt handliavande av statens stora
skogsarealer fordrade ett i möjligaste mån plastiskt och individualiserbart lönesystem,
således ett alldeles principiellt olika det som åtminstone för exempelvis vissa
huvuddelar av statsbanornas arbetsfält syntes vara det riktigaste och lämpligaste.

Efter att med vissa exempel hava belyst huru en revirförvaltare, utan att begå
något som helst tjänstefel, kunde tillföra eller avföra statsverket inkomster flerdubbelt
större än hans lön uttalade domänfullmäktige, att en likformig lönereglering för
alla revirförvaltare, sådan som lönekommittén föreslagit, ej innehölle den minsta
sporre för de framstående och dugliga att öka statens inkomster av sina stora och
värdefulla skogar. Lönen skulle stå i intimast möjliga samband med arbetsresultatet.
Då detta i särskilt hög grad kunds påverkas genom individuell duglighet och
offrande av den personliga bekvämligheten, skulle dessa egenskaper genom lönesystemet
premieras. Inom industri, bankverksamhet tn. fl. det praktiska livets arbetsområden
hade redan länge ett ganska enkelt system för att premiera sambandet
mellan dugligheten och duglighetens resultat praktiserats, nämligen tantiemsystemet.

1 sin primitiva form kunde detta absolut icke tillämpas på skogsmannens verksamhet,
alldenstund årets nettovinst på intet sätt behövde stå i beroende av att exempelvis
ett revir vore väl eller illa skött.

Det vore oundgängligen nödvändigt att uppdela reviren i skilda klasser med avsevärt
olika löneförmåner. Detta vore nödvändigt från skogshushållningens synpunkt,
därför att reviren vore och alltid måste bliva så olika ej blott med hänsyn till
arealstorlek, markförhållanden, virkesförråd etc. utan även med hänsyn till aVsättningsförhållanden,
industriella anläggningar och skogliga arbeten, som under olika
tidsskeden å dem borde utföras, att ytterst olika krav måste uppställas på de personers
kvalifikationer, som rätt skulle förmå att handhava deras skötsel. En klassindelning
med avsevärt olika löneförmåner vore absolut nödvändig för beredande av
befordringsmöjligheter, vilka nu — till skillnad från sa gott som alla andra statens
verk — praktiskt taget saknades i domänverket och enligt domänfullmäktiges förmenande
vore den enda verkliga sporren för den stora massan av revirförvaltare
att sätta in sitt yttersta på arbetet. Funnes det möjlighet att inom revirförvaltargraden
avancera från revirförvaltare av lista graden till revirförvaltare av 2:dra och
3:dje graden, så skulle det säkert bli en vida större fart i arbetet på statsskogarna.
Samtidigt löste man problemet att ha en slutlig placering för de mindre dugliga,
vilka man icke kunde göra sig av med, men som nu dessvärre mången gång beklädde
revir, som de icke vore i stånd att väl sköta. De borde aldrig avancera längre
än till revirförvaltare av lista graden. Det säde sig självt, att vid befordran till
högre revirförvaltargrad hänsyn endast borde tagas till skicklighet, ej till det nu till
synes outrotliga systemet med ”meriter”, delvis en förklädd tjänsteåldersfavorisering,
dold under grundlagens ord om ”förtjänst”.

Förslagsvis tänkte domänfullmäktige sig under nu radande förhållanden lämpligt
att av hela antalet revir 65 % borde vara första klassens, 25 % andra klassens och
10 % tredje klassens. Domänfullmäktige ville emellertid vid angivandet av dessa tal
klart framhålla, att de icke grundade sig på en ingående undersökning av de olika
revirens beskaffenhet, utan mera utginge från ett ungefärligt bedömande av huru
stort antal personer, som inom en kår av den ifrågavarandes storlek i genomsnitt
kunde väntas besitta särskild duglighet och lämplighet för mera fordrande uppdrag.

Uppenbart vore, fortsatte domänfullmäktige, att det kunde finnas flera revir, som
borde tillhöra 2:dra och 3:dje klass, än det funnes revirförvaltare, som på grund av
duglighet och framstående förmåga borde uppflyttas i 2.-dra och 3:dje grad. I sådant
fall finge man nöja sig med att besätta de revir, som vore mest i behov av sådana
krafter, med desamma. De övriga finge, huru beklagligt detta än i och för sig
kunde vara, fortfarande handhavas av revirförvaltare av lista graden.

Revir av l:sta klassen borde representera genomsnittstypen. Således många
norrländska revir, där ej stora och särdeles värdefulla virkesförråd funnes, samt i
södra Sverige särskilt sådana med smärre spridda parker, rika på ungskogar.

Revir av 2:dra klassen. Hit borde föras revir med goda marker, med talrika
slutna bestånd i växlande åldersklasser, från vilka virke med fördel kunde avyttras
under skilda förhållanden och sätt, varför ock stor omsorg och påpasslighet frän revirförvaltarens
sida påfordrades, om ett verkligt gott resultat av såväl skogsvård
som försäljning skulle nås.

Revir av 3:dje klassen borde utmärkas av synnerligen goda skogsmarker med betydande
virkes tillgångar och göda avsättningsmöjligheter, ej minst efter förädling i
egna verk och industrier.

Det borde betonas, att under viss tid rådande förhållanden kunde göra det önskvärt
att för exempelvis ett årtionde flytta upp ett revir av lista klass till 2:dra klass,
men sedan låta det återgå i samma klass, dit det på grund av naturbetingelserna hörde.

Förordade domänfullmäktige sålunda en rörlighet med hänsyn till revirens klassificering,
så borde däremot revirförvaltarna, där de icke enligt allmän lag gjort sig
skyldiga till tjänstefel, om de en gång utnämnts till revir, vare sig detta vore av första
eller andra eller tredje klass, icke kunna berövas de därigenom dem tillförsäkrade
löneförmåner. Däremot borde staten förbehålla sig full rätt till deras förflyttning
på för verkets rationella skötsel lämpligaste sätt. Det borde på allt sätt undvikas,
att sådan förflyttning finge karaktären av strafförflyttning.

Genom ansökan i vanlig ordning borde kompetent sökande i tur och ordning erhålla
ett första klassens revir. Ledig revirförvaltarbefattning av andra och tredje
grad skulle även i regel besättas efter ansökan, men vid befordran till dylika revir
borde avseende endast fästas vid sökandens större eller mindre skicklighet för tjänsten,
icke vid tjänstetur eller så kallade meriter.

Med utgångspunkt från lönekommitténs siffror syntes lämpliga grundlöner i rundat
tal vara:

l:sta gradens revirförvaltare---- 7.000 kr.

2: dra „ „ 8.500 „

3:dje „ „ 10.000 „

Härtill borde, förutom vederbörliga dyrtidstillägg, komma de dyrorts-, kallortsoch
ödslighetstillägg, som kunde vara betingade av för de affärsdrivande verken i
allmänhet godkända grunder.

De löneförmåner domänfullmäktige sålunda föreslagit vore emellertid med hänsyn
till de värden, som revirförvaltarna handhade och till den enastående betydelse
dessa ägde för dessa värdens ökande eller minskande så väl med hänsyn till kapitalvärde
som avkastning, ingalunda lysande, om man jämförde dem med vad de
enskilda skogsägarna bjöde för motsvarande arbete kvalificerade personer.

Ville man, att staten med så låga löner ändock skulle vinna lika goda resultat
som de enskilda ur sina skogar, då dessa som bäst handhades, måste man enligt domänfullmäktiges
mening påbygga nu angivna lönesystem med ett system av förvaltmngspremier,
varigenom inom alla tre revirklasserna den synnerliga dugligheten
och fliten kunde belönas. Dessa premier skulle kunna utgå till revir förvaltare först
efter fem års skötsel av reviret.

Sökte man överväga, huru dessa förvaltningspremier lämpligast borde utdelas,
vore olika vägar tänkbara.

Enklast vore att revirförvaltaren hade rätt att, när en femårsperiod förflutit, sedan
han mottog reviret eller sedan han sist erhöll förvaltningspremie och han ansågc
sig ha presterat ett verkligt gott arbete, själv anmäla sig till erhållande av sådan
premie. Kompletterad med bestämmelsen att domänstyrelsen, där den ansåge revirförvaltare,
som själv icke anmält sig, böra komma i åtanke, förordnade om att han
skulle medtagas vid prövningen, borde ett tillfredsställande urval kunna göras.

En annan väg vore att vart femte år en synnerligen grundlig inspektion av särskild
nämnd skedde på varje revir och att denna nämnd föresloge visst antal av revirförvaltarna,
som under femårsperioden utfört det dugligaste arbetet, till premies
erhållande. Detta vore kanske det bästa tillvägagångssättet och syntes icke innebära
några oöverkomliga svårigheter, då det ej bleve mera än 25 å 30 revir årligen att inspektera,
något som för nämnden ej torde behöva taga en tid av mera än omkring
3 månader, i all synnerhet om jägmästarna ålåge att vart femte år utarbeta en ingående
redogörelse över sin förvaltning. Nämnden skulle bestå av tre i skogshanteringen
synnerligen förfarna personer, av vilka förslagsvis tillsvidare skulle utses en
av domänstyrelsen, en av föreningen Sveriges ordinarie jägmästare samt en av Sven -

ges skogsägarförbund. Domänstyrelsen, vars beslut ej skulle kunna överklagas, skulle
tilldela dem av de föreslagna, som därav kunde anses ha gjort sig fullt förtjänta,
tillgängliga förvaltningspremier.

Domänfullmäktige föreslogo, att förvaltningspremierna skulle utgöra 10.000 kronor,
motsvarande för revirförvaltaren eu årlig lönetillökning under femårsperioden
av 2,000 kronor. Ansloges försöksvis första gången 10 dylika premier att utgå det
första året för vilka sådana beslutats, torde man vinna ytterligare erfarenhet, innan
nytt beslut därom behövde fattas.

För utdelande av premie gällde det att noga fasthålla, att skogsvården ej gällde
ögonblicket, utan eu lång följd av år. Främst borde de mark- och beståndsvårdande
åtgärder, som genom åren göra reviret givande, belönas, då de klokt och med
ekonomisk blick planlagts och genomförts. Hänsyn borde tagas till sättet, varpå
inom reviret belägna torp, skogsarbetarboställen m. in. handhafts. Vidare till den
ögonblickliga ekonomiska skötseln, varmed förstodes alla skogsarbeten, främst avverkningarnas
och utdrivningarnas ledning och utförande.

Domänfullmäktige övergingo sedermera till frågan om vilka konsekvenser deras
förslag beträffande jägmästarnas löner skulle medföra för under- och överordnad
personal. De ansåge sig därvid endast behöva behandla å ena sidan kronojägarna
och å andra sidan överjägmästarna och byråcheferna i domänstyrelsen, då de för
övriga fåtaliga grader icke hade något väsentligt att invända mot det sätt, på vilket
de av lönekommittén inordnats i lönesystemet.

Beträffande kronojägarna ville de tillstyrka domänstyrelsens förslag (i utlåtande
över lönekommitténs betänkande) angående deras löneförmåner, dock med kraftig
betoning, likasom ifråga om revirförvaltarna, av nödvändigheten av en omreglering
av utgående rese- och dagtraktamenten i sådan riktning, att de ej lämnade
en betydande vinst av sportelnatur. De ansåge vidare, att även kronojägaren liksom
revirförvaltaren borde ha möjlighet att erhålla en ökad inkomst i de fall, då han genom
särskild duglighet och flit gjorde sig därav förtjänt. För kronojägaren hade de
tänkt sig flitpremier att utdelas högst vart 3:dje år till en och samma person. Sattes
dessa premier till ett belopp av 1,000 kronor, skulle detta motsvara 333 kronor
årligen. Förslaget till flitpremier borde väsentligen läggas i överjägmästarens hand,
vilken, stödd på revirförvaltarens rapporter och förslag ävensom på egna iakttagelser
vid personligt besök inom bevakningstrakten, hade att framlägga ett förslag för domänstyrelsen,
vilken slutligt skulle utdela flitpremierna.

Beträffande överjägmästarna uttalade domänfullmäktige, på anförda skäl, såsom
sin åsikt, att löneskillnaden mellan revirförvaltare av 3:dje graden och över jägmästare
borde och med fog kunde sättas rätt ringa. De hade tänkt sig, att en löneskill -

nåd av i runt tal 1,000 kronor härvid skulle vara lämplig och sålunda över jägmästarnas
grundlöner utgöra omkring 11,000 kronor, dock med samma dyrorts- och kallortstillägg
m. m., som de angivit för revirförvaltare. Några andra löneförmåner än
dessa ansåge de sig icke böra föreslå för överjägmästarna.

Vid behandling av frågan om byråchefernas löner ingingo domänfullmäktige i
korthet på frågan om domänstyrelsens organisation. De uttalade som sin uppfattning,
att inrättandet av en överdirektörsbefattning varit ett lyckligt grepp. Denna
väg borde fullföljas genom inrättandet av ännu en sådan befattning, vilkens innehavare
hade att fungera såsom chef för en nu icke befintlig verklig affärsavdelning, som
skulle ha den närmaste ledningen av de för verket så utomordentligt viktiga försäljningarna
av virke, men även av inköpen av vad som för gemensam räkning för reviren
kunde och torde inköpas. Bleve, som de hoppades, inom eu icke alltför avlägsen
tid den verkliga ledningen av domänverket lagd i händerna på, utom generaldirektören,
tvänne souschefer under honom, eu för förvaltningen och en för försäljningarna,
bleve vidare de nuvarande byråchefernas arbete i högre grad än nu vore
fallet fördelat efter arbetets art än efter geografiska grunder, syntes byråchefens arbete
och ställning mera komma att bliva byrådirektörens i övriga affärsdrivande
verk. Domänfullmäktige kunde ej finna, att under sådana förhållanden dessa tjänster
borde betraktas såsom principiellt krävande någon högre avlöning än Överjägmästarnas,
i all synnerhet som ett utbyte efter ett antal år av dessa tjänster mot
varandra i många fall ingalunda syntes vara olämpligt.

Det sade sig självt, att byråchef eller byrådirektör i domänstyrelsen komme att
åtnjuta det dyrortstillägg, som Stockholm medförde utöver vad flertalet överjägmästare
finge uppbära. Därjämte syntes det i hög grad önskvärt, att härutöver tillkomme
ett icke för knappt avmätt hyresbidrag. ..

Med stöd av vad domänfullmäktige sålunda anfört, ansåge de sig böra tillråda
domänstyrelsen att till Kungl. Maj:t avge ett yttrande över deras löneregleringsförslag,
som ginge ut på,

att styrelsen skulle avstyrka lönekommitténs förslag till lönereglering;
att styrelsen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta
och om möjligt för 1920 års riksdag framlägga ett förslag i väsentlig överensstämmelse
med det av dem framlagda; samt

att Kungl. Maj:t i den händelse det skulle visa sig, att propositionen om en så beskaffad
omläggning av domänverkets lönereglering ej hunne utarbetas i så god tid,
att den kunde föreläggas 1920 års riksdag, ville till denna framlägga förslag om eu
provisorisk lönereglering ungefär motsvarande det förslag domänstyrelsen nu tillstyrkt
såsom definitivt.

Departements- I yttrande till statsrådsprotokoll över jordbruksärenden den 5 mars 1920 vid

^f^iönekom- hemställan om proposition till 1920 års riksdag angående lönereglering för domänmitténs
förslag verkets personal erinrade vederbörande departementschef, att han vid sin hemstälm''
m‘ lan den 6 december 1918 till Kung!. Maj:t att lämna kominunikationsverkens löne kommitté

i uppdrag att utreda frågan om definitiv lönereglering för personalen vid
skogsstaten och statens skogsskolor hade givit uttryck för sin åsikt, att det borde
undersökas, i vad mån avlöningsförhållandena för sagda personal kunde ordnas efter
likartade grunder med dem, som gälla för kominunikationsverkens personal. Det
av lönekommittén nu framlagda förslaget byggde i vidsträckt grad på en sådan
likhet. Kommittén hade vid närmare prövning funnit kominunikationsverkens avlöningssystem
vara för domänverkets del lämpligt och kunna i huvudsakliga delar
komma i tillämpning. Domänstyrelsen hade delat denna mening under det att dovnänfullmäktige
ägnat densamma eu skarp kritik. Det syntes departementschefen
visserligen som om kommittén i sitt likhetssträvande måhända gått längre än förhållandena
med nödvändighet betingat. Vad domänfullmäktige härutinnan anfört syntes
i flera hänseenden beaktansvärt. Eu omarbetning i den riktning domänfullmäktige
ifrågasatt, skulle emellertid omöjliggöra förslagets framläggande för den samlade
riksdagen. I det läge frågan befunne sig, funne han sig icke höra ifrågasätta någon
genomgripande omarbetning av kommitténs förslag, utan anslöte sig till de huvudprinciper,
som läge till grund för detta förslag och vilka året förut gillats av riksdagen
beträffande de övriga affärsdrivande verken. De erinringar, departementschefen
funne sig böra göra mot vissa delar av nämnda förslag, rörde därför väsentligen
blott det sätt, varpå sagda principer i särskilda avseenden tillämpats eller kanske
snarare vissa avvikelser från de för kominunikationsverkens del antagna grundsatserna,
vilka kommittén funnit sig böra förorda för domänverkets vidkommande.

Departementschefen ingick därefter på lönekommitténs åskådning angående domänverkets
tjänstemäns jämställande i avlöningshänseende med de övriga affärsdrivande
verkens. Han anförde därvid skäl, som syntes honom fullt tillräckliga för
att kommitténs slutsats, att domänverkets lokala personal icke borde i löneavseende
fullt jämställas med motsvarande personal hos övriga affärsdrivande verk, skulle
befinnas icke vara vederbörligen grundad på de faktiska förhållandena, när behörig
hänsyn toges till alla på frågan inverkande omständigheter. Under erinran vidare
att kommittén med viss motivering för tjänstemännen i domänstyrelsen föreslagit
lönebelopp, som med en löneklass understege vad som vore i sistnämnda reglemente
fastställt för jämförliga befattningshavare i kommunikationsverkets styrelser,
fann sig departementschefen, på närmare angivna skäl och under förutsättning
att arbetstiden å tjänsterummet utsträcktes till sju timmar, böra tillstyrka, att do -

mänstyrelsens personal i avlöningshänseende fullt jämställdes med personalen vid
övriga affärsdrivande verk.

I anslutning till domänstyrelsens hemställan ville departementschefen sålunda
tillstyrka, att domänverkets hela i löneplanen upptagna personal uppflyttades en löneklass.
Såsom en uttrycklig förutsättning för en dylik allmän uppflyttning i löneplanen
ville departementschefen emellertid uppställa, att innan den nya löneregleringen
trädde i tillämpning skogsstatens rese- och traktamentsbestämmelser underginge
revision i syfte att dessa ersättningar visserligen måtte utgöra full ersättning
för havda utgifter men icke bereda tjänstemännen någon extra inkomst därutöver.

I fråga om lönekommitténs förslag rörande tjänstemännens lönegruppenng och
därmed närmast sammanhängande frågor yttrade departementschefen bland annat
följande. Kommittén hade ansett, att i olikhet mot vid de övriga affärsverken särskilt
kallortstillägg icke borde utgå jämte lönen, utan att hänsyn till kallortsförhållandena
borde tagas vid tjänstens placering i viss lönegrupp. Detta förslag hade
såväl från personalhåll som av domänstyrelsen rönt invändning. Departementschefen
funne sig dock ej böra härutinnan förorda avvikelse från kommitténs förslag och
ville framhålla, att genom den placering i högre lönegrupp, som härigenom åstadkommes,
en höjning av själva lönen skedde, vilken kunde anses utgöra vederlag för
det extra kallortstillägget.

Lönekommitténs förslag att taga hänsyn till, förutom dyrorten, jämväl ödslighets-
och svårskötthetsmomenten, fann departementschefen synnerligen välbetänkt.
Emellertid syntes, såsom ock domänstyrelsen framhållit, svårsköttheten icke hava
tillerkänts den betydelse den just beträffande skogsstatspersonalen förtjänade. Departementschefen
ville härvid erinra om domänfullmäktiges förslag att indela reviren
i klasser. Denna tanke vore icke ny utan hade länge varit diskuterad. Den
grundade sig på det obestridliga förhållandet, att olika revir vore av väsentligen
skiljaktig natur och krävde högst olika kompetens och arbetsenergi. Det hade med
styrka framhållits, att det vore till statens egen fördel att genom högre avlöning
bereda ökad gottgörelse för det mera kvalificerade arbetet revirförvaltaren borde
utföra på ett mera svårskött revir än för det lättare arbete ett annat revir påfordrade.
Denna tanke funne departementschefen ovedersägligen riktig. Huruvida för
denna tankes realiserande en klassindelning av reviren vore lämplig och praktisk,
kunde emellertid i saknad av noggrannare utredning icke nu upptagas till prövning.
Men han ansåge, att de anförda omständigheterna borde leda till, att betydelsen
av svårskötthetsmomentet vid pointberäkningen förstärktes. Kommittén både förordat,
att vid tjänsternas gruppering den mest ogynnsamt ställda befattning borde betecknas
med 10 och att däri dyrort borde ingå med 4 points samt kallort, ödslighet
och svårskötthet med 2 points varje. Departementschefen ville för sin del till -

''i

Motion i första
kammaren
om provisorisk
lönereglering
för domänverkets
personal
m. m.

styrka, att förstnämnda tal höjdes till 12 och att även svårsköttheten tillerkändes
4 points. Denna förändring kunde synas ringa, men bleve i praktiken av ganska stor
betydelse.

Det av domänfullmäktige framkastade förslaget om förvaltningspremier till revirförvaltare
och flitpremier till kronojägare kunde, enligt departementschefens åsikt,
visserligen hava åtskilligt, som talade för sig. Det syntes dock skola bliva ganska
svårt att genomföra i praktiken och vore i varje fall icke tillräckligt utrett.

Beträffande befattningshavarnas fördelning i lönegrader och löneklasserna inom
dessa ansåg departementschefen det visserligen icke uteslutet, att i särskilda fall
måhända någon justering kunde vid närmare prövning finnas befogad, men då
ändringar i detta avseende i planen borde ske endast med största försiktighet för
att icke oförutsedda konsekvenser skulle inträda, ansåge han lönekommitténs förslag
i detta avseende nu böra med endast ett par undantag godkännas — naturligtvis
med iakttagande av den förut av honom tillstyrkta uppflyttningen över lag med
en löneklass. De antydda undantagen rörde domänfiskalens och flottledningsingeniören,
vilka, på av domänstyrelsen anförda skäl, ansåges böra uppflyttas två löneklasser.
Dessa bägge tjänstemän intogc en så fristående ställning, att planen ej
påverkades genom en sådan uppflyttning. Domänstyrelsens förslag till uppflyttning
i högre löneklass av notarierna å jordbruksbyråerna och kameralbyrån i samband
med deras ändring till sekreterarbefattningar kunde departementschefen icke tillstyrka
utan anslöt sig därutinnan till kommittén. Likaså funne han sig böra förorda
kommitténs förslag oförändrat ifråga om arvodena till generaldirektören, överdirektören
och domänfullmäktige.

Departementschefen ansåg den nya regleringen för domänverket böra träda i
kraft den 1 januari 1921.

I enlighet med de uttalanden departementschefen sålunda gjort framlade han ett
av honom utarbetat förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket,
vilket Kungi. Maj:t i ifrågavarande proposition, n:r 271, föreslog riksdagen godkänna
att träda i tillämpning från och med den 1 januari 1921.

I motion i första kommaren, n:r 257, den 5 april 1920 föreslog domänfullmäktigen,
professorn Gunnar Andersson, att riksdagen måtte avslå Kung!. Maj:ts proposition
n:r 271 angående lönereglering för domänverkets personal; att riksdagen
i dess ställe måtte hos Kungi. Maj:t hemställa om skyndsamt utarbetande av och
framläggande för riksdagen av förslag till lönereglering för domänverkets personal,

förutsättande en omorganisation av domänverkets tjänstebefattningar, ledande framförallt
till att den större dugligheten och ekonomiska förmågan vid revirförvaltningen
erhölle högre avlöning ävensom att inom verket personalen måtte kunna förflyttas
på för förvaltningen lämpligaste sätt; samt att riksdagen behagade medgiva,
att det förslag till avlöningsreglemente, som inginge i Kung!. Maj:ts proposition
n:r 271, måtte provisoriskt tillämpas under 1921.

Sedan motionären i ifrågavarande motion återgivit lydelsen av det här ovan i
viktigare delar refererade yttrandet av domänfullmäktige, fogade motionären därtill
ytterligare en del reflektioner.

Han framhöll sålunda, bland annat, att han och hans domänfullmäktigekamrat,
disponenten Ekman, ville öppna möjligheten för en djupgående förbättring och reform
i statsskogarnas förvaltning i riktning av större affärsmässighet och mera genomförd
ekonomisk drift samtidigt som de gåve skogsstatens tjänstemän en välbehövlig
löneförbättring. Han vore genomträngd av känslan för nödvändigheten
att allt måste göras, som på ett klokt och målmedvetet sätt syftade till att verkligen
mobilisera den enskildes energi och intresse i statens affärsverksamhet.

Följde riksdagen Kungl. Maj:ts förslag i denna stora och viktiga löneregleringsfråga
vore för långa tider framåt varje möjlighet till verkliga, kraftiga framsteg
i den svenska statsskogsförvaltningen skrinlagda, då hade riksdagen försuttit ett
tillfälle att öka statens inkomster och än mera att grundlägga och skapa rikedomar
för kommande släkten, som det säkert komme att dröja minst ett och kanske flera
årtionden, innan det återkomme. Det stode verkligen icke så väl till med de svenska
statsskogarnas skötsel, huru mycken samvetsgrannhet och god vilja som än därpå
nedlades, att icke alla tänkbarå medel borde användas för att ytterligare få
mycket och energiskt arbete nedlagt i desamma. Såvitt nu framtiden kunde överblickas,
läge i våra skogars produkter Sveriges främsta framtida bytesmedel med
främmande länder för vad vi från dem behövde. Vore det då rätt att för en så
stor och viktig del av landets skogar, som statsskogarna utgjorde, ej samtidigt med
en omfattande lönereglering också vidtaga den omorganisation, som vore obetingat
nödvändig, om resultatet skulle bli det bästa möjliga ?

Efter vidare framhållande av vikten av att en lönereglering snarast möjligt
skedde i förening med en definitiv omorganisation av domänverket, uttalade motionären,
att en var, som vore närmare förtrogen med förhållandena inom domänförvaltningen,
insåge den trängande nödvändigheten av att dess personal omedelbart
erhölle en löneförbättring, vilken tills vidare syntes med nödvändighet böra göras
provisorisk. Intet som helst hinder syntes motionären föreligga för en dylik provisorisk
löneförbättring, i det att redan nu för 1921 eu dylik i överensstämmelse med
Kungl. Maj:ts förslag till ordinarie reglering av lönerna borde kunna ske. I ett av -

Riksdagen i
anledning av
Kmgt Maj ds
proposition
angående lönereglering
för
domänverkets
personal m. m.

seende kunde motionären emellertid icke ansluta sig till Kung!. Mai:t, utan måste
föreslå högre lön, nämligen till generaldirektören och överdirektören. Den förres
lön borde sättas till .30,000 kronor och den senares till 18,000 kronor.

I skrivelse n:r 322 den 17 juni 1920 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående lönereglering för domänverkets personal m. m. anförde riksdagen, bland
annat, att riksdagen, i likhet med förenämnda motionär hölle före, att det varit önskvärt,
om vid den i ärendet verkställda utredningen angående lönereglering för domänverkets
personal, såsom ursprungligen varit avsett, även upptagits själva organisationsfrågan.
Domänverkets egenskap av ett i allt högre grad affärsdrivande företag
syntes nämligen riksdagen redan i och för sig göra vissa förändringar i den nuvarande
organisationen av behovet påkallade. Härtill komme att domänverket, enligt
riksdagens mening, i förhållande till de övriga affärsdrivande verken intoge eu
utpräglad särställning. Jämförelsen med kommunikationsverken syntes riksdagen
så mycket mindre äga fog, som dessa, såsom affärsdrivande verk betraktade, i motsats
till vad förhållandet vore ifråga om domänverket, vore rena monopolföretag.
Under det att prisen på trävarumarknaden liksom prisen på jordbrukets produkter
vore beroende av fluktuationerna på världsmarknaden, kunde verkningarna av inträffande
ogynnsammare konjunkturer för kommunikationsverkens vidkommande i
allmänhet regleras genom motsvarande höjningar i vederbörande taxebestämmelser.
Då vidare domänverkets arbetsuppgifter syntes vara av ytterst skiftande natur och
i hög grad beroende av lokala förhållanden, läte sig en schematisering av arbetet
ej göra annat än till en viss grad, vilket däremot vid kommunikationsverken i mycket
vid omfattning vore möjligt. För den särskilda arten av de uppgifter, som åvilade
domänverkets personal, hade departementschefen själv i sin i statsrådsprotokollet
framförda kritik över lönekommitténs förslag lämnat en enligt riksdagens mening
synnerligen belysande framställning.

Behövligheten av en förändrad organisation av domänverket framginge ock av
de utredningar, som verkställts av bland andra de s. k. södra skogssakkunniga.

Särskilt syntes, såsom motionären med rätta framhållit, de för domänverkets
affärsverksamhet speciellt utmärkande förhållandena kräva hänsynstagande icke blott
med avseende å organisationen utan jämväl ifråga om lönebeloppens bestämmande.
Varken i Kungl. Maj:ts eller i lönekommitténs förslag, vilka inskränkte sig till en
enbär lönereglering, hade härvid fästs någon mera avgörande betydelse. I detta
avseende syntes riksdagen däremot ifrågavarande motion erbjuda vissa synnerligen
beaktansvärda synpunkter, samtidigt som riksdagen ingalunda förbisåge, att svårigheter
i vissa fall torde kunna möta vid realiserandet därav. Denna riksdagens uppfattning
hade jämväl kommit till uttryck i departementschefens yttrande till stats -

rådsprotokollet i anledning av domänfullmäktiges i förevarande motion upptagna
förslag och domänstyrelsen syntes på intet sätt hava underkänt de i motionen angivna
huvudgrunderna.

Några betänkligheter med avseende på konsekvenserna av en omorganisation
och lönereglering i den av motionären antydda riktningen syntes riksdagen icke
böra möta, i betraktande av den särställning domänverket intoge inom förvaltningen.
Då härtill komme, att riksdagen liksom motionären hölle före, att lönefrågan,
vilken jämväl riksdagen ansåge vara trängande, syntes kunna utan olägenhet under
något år provisoriskt ordnas, ansåge riksdagen en förnyad utredning nu böra
komma till stånd. Därvid ansåge riksdagen, utan att vilja för närvarande intaga
någon bestämd ståndpunkt till de i motionen framställda förslagen, att de i densamma
angivna synpunkterna borde, i den mån detta kunde befinnas vara ändamålsenligt
med hänsyn till en affärsmässig utveckling av verket ifråga, beaktas.

I anledning av motionärens uttalande, att revirförvaltare vid förflyttning från
ett revir av högre klass till ett revir av lägre klass skulle under alla förhållanden,
där han icke enligt allmän lag gjort sig skyldig till tjänstefel, bibehållas vid den
avlöning han åtnjutit såsom revirförvaltare i den högre revirklassen, ville riksdagen
uttala, att med hänsyn till konsekvenserna i vissa fall av en sådan anordning enligt
riksdagens mening samtidigt garantier måste Skapas, varigenom eventuellt missbruk
av en sådan rätt i möjligaste mån förebyggas. Den frågan syntes riksdagen
med andra ord böra tagas under övervägande, huruvida icke bibehållande av oförändrad
lön borde i någon ytterligare mån än motionären ifrågasatt göras beroende
av de omständigheter eller de skäl, som föranlett förflyttningen, eller om icke möjligen
den högre lönen borde bindas vid det faktiska innehavet av reviret.

1 valet mellan att provisoriskt antaga lönekommitténs förslag eller Kungl. Maj:ts
förslag till löneplan, vilken funnes intagen i 9 § i respektive förslag till avlöningsreglernente,
hade riksdagen ansett vägande skäl för ett antagande av Kungl. Maj:ts
förslag.

Såsom en uttrycklig förutsättning för den tillstyrkta provisoriska löneregleringens
trädande i tillämpning borde, såsom departementschefen även betonat, uppställas,
att skogsstatens rese- och traktamentsbestämmelser underginge revision, i syfte
att dessa ersättningar visserligen måtte utgöra full ersättning för havda utgifter,
men icke bereda tjänstemännen någon extra inkomst därutöver.

Beträffande chefen för domänverket och överdirektören i domänstyrelsen höll
riksdagen för egen del före, att till ifrågavarande befattningar krävdes verkligt framstående
och dugliga personer. Det syntes riksdagen ock, som skulle dessa befattningshavare,
med hänsyn till dem åliggande ansvar och uppgifter, kunna jämställas
med motsvarande befattningshavare, exempelvis vid statens järnvägar.

Under åberopande av vad riksdagen i saken anfört anmälde riksdagen, bland
annat, att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition n:r 271 och motionen
n:r 257 i första kammaren, dels provisoriskt för år 1921 godkänt det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket,
att träda i tillämpning från och med den 1 januari 1921, dels ock beslutat
att i anledning av den i ämnet väckta motionen hos Kung!. Maj:t anhålla om förnyad
utredning angående löne- och organisationsförhållnadena vid domänverket
med beaktande, i den mån så kunde befinnas lämpligt, av de i motionen angivna
synpunkterna samt framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

Efter Ingången av år 1921 gällande bestämmelser för tjänstemän
vid domänverket i fråga om avlöning m. m.

Med anledning av riksdagens beslut, jämlikt dess förenäinnda skrivelse n:r 322
den 17 juni 1920, utfärdade Kungl. Maj:t den 22 juni 1920 (n:r 493) avlöningsreglemente
för tjänstemän vid domänverket att provisoriskt lända till efterrättelse under
år 1921 från och med den 1 januari samma år. Den 26 november 1920 (n:r
736) utkom kungörelse angående ändrad lydelse av 33 § i nämnda reglemente.

I samband med avlöningsreglementets utfärdande tillkallades jämlikt nådigt beslut
den 22 juni 1920 särskilda sakkunniga med uppdrag att bl. a. verkställa utredning
och avgiva förslag beträffande sådana allmänna föreskrifter, som det enligt ovanberörda
reglemente skulle ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda i ämne, som avhandlas
i reglementet, varvid i fråga om rese- och traktamentsbestämmelser borde
iakttagas, att sådana ersättningar, visserligen skulle utgöra full gottgörelse för
havda utgifter, men icke bereda tjänstemännen någon extra inkomst därutöver, samt
att beträffande föreskrifternas innehåll i övrigt likformigt skulle åvägabringas med
de övriga affärsdrivande verken, där så lämpligen kunde ske.

Sedan nämnda sakkunniga avgivit förslag beträffande berörda föreskrifter, har
Kungl. Maj:t

dels genom brev till domänstyrelsen den 26 november 1920 utfärdat bestämmelser
i fråga om övergång till provisorisk lönestat för tjänstemän vid domänverket
enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1920;

dels genom kungörelse den 23 december 1920 (n:r 883) utfärdat vissa tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet den 22 juni 1920 att, i likhet med reglementet,
provisoriskt lända till efterrättelse under år 1921 från och med den 1 januari
samma år. I denna kungörelse föreskrives bl. a., att kungörelsen den 28 augusti
1917 (n:r 599) angående resekostnads- och traktainentsersättning åt befattningshavare
vid skogsstaten och statens skogsskolor jämte däri vidtagna ändringar skulle
med 1920 års utgång upphöra att gälla;

dels genom brev till domänstyrelsen den 31 december 1920 fastställt antalet ordinarie
befattningshavare vid domänverket inom de lönegrader, 1—4, där enligt avlöningsreglementet
den 22 juni 1920 detta antal skall bestämmas av Kungl. Maj:t;

dels genom brev till domänstyrelsen den -t februari 1921 provisoriskt, med till*
länkning från och med den 1 januari 1921, fastställt avlöningsbestämmelser för
icke ordinarie tjänstemän vid domänverket;

dels den 11 februari 1921 (n:r 64) utfärdat ny instruktion för domänverket att
träda i kraft den 1 mars 1921, från och med vilken dag instruktionerna den 8 oktober
1918 för domänstyrelsen (n:r 939) och för skogsstaten (n:r 950) ävensom
stadgarna för statens skogsskolor den 12 september 1919 (n:r 608) och för fortsättningsskolan
vid Kloten den 13 juli 1917 (n:r 544) med däri gjorda ändringar skulle
upphöra att gälla;

dels ock den 19 augusti 1921 (n:r 516) utfärdat kungörelse angående ändrad lydelse
av avdelning ”D. Ersättningar och förmåner enligt 24 § i avlöningsreglementet”
i kungörelsen den 23 december 1920 (n:r 833) angående vissa tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet den 22 juni 1920 (n:r 493) för tjänstemän vid domänverket I

proposition n:r 172 den 25 februari 1921 angående förlängd giltighetstid av
avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att det av 1920 års riksdag provisoriskt för år 1921 godkända avlöningsreglementet
för tjänstemän vid domänverket måtte, med vissa ändringar, äga
provisorisk tillämpning jämväl under år 1922.

Berörda ändringar avsågo lydelsen av 9 och 16 §§ ävensom av den till reglementet
hörande tjänsteförteckningen, vari ändringar erfordrades beträffande de kvinnliga
befattningshavarnas vid domänverket avlöningsförmåner såsom en följd av den
nya definitiva lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk, som genomförts vid 1921 års riksdag.

Sedan riksdagen i skrivelse n:r 207 den 12 maj 1921 anmält sitt bifall till ifrågavarande
förslag, utfärdade Kung!. Maj:t den 3 juni 1921 (n:r 286) kungörelse angående
iörlängd giltighetstid av avlöningsreglementet den 22 juni 1920 för tjänstemän
vid domänverket m. in., genom vilken kungörelse förordnades att sist nämnda
reglemente skulle jämväl under år 1922 äga provisorisk tillämpning, dock från och
med den 1 januari 1922 med viss angiven ändrad lydelse av 9 och 16 §§ ävensom
den vid reglementet såsom bilaga fogade tjänsteförteckningen.

Enär de huvudsakligaste anmärkningar, som framställts mot det i Kung!. Maj ris
proposition år 1920 intagna och sedermera, efter riksdagens godkännande, utfärdade
avlöningsreglementet, äro riktade mot den i 9 § införda löneplanen jämte därtill
hörande tjänsteförteckning, ha de sakkunniga ansett sig böra, med hänvisning i
övrigt till reglementet, här nedan återgiva nämnda plan och förteckning, såsom desamma
lyda från och med ingången av år 1922.

Löneptan.

A. För manliga tjänstemän.

Lönegrad	Löne- klass	Tjänstemän vid lokalförvaltningen	Tjänste-män i domän-
		L ö n e g r u	p p e r
		A	B ''\|	c	D	E	F	'' 0
j		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr. \|	Kr.	Kr.
	1	—	—	—	—	—		—	2,520
	0								2,676
l:a lönegraden.........							i
	3	—	—	—	—	—		—	2,832
	4	—	—	—	—	—	— i	—	2,988
	5	—	—	—	—	—	- i	—	3,144
	3		_	_	__	—		—	2,832
	4	--	—	—	—	—	—		2,988
2:a lönegraden.........	5	—		—	—	—	—		3,144
	6	—		—	—	—	—	—	3,300
	7	—	—	-	—	—	—	—	3,486
	5	2,460	. 2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144	—
	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300	—
3:e lönegraden.........	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486	—
	S	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672	—
	9	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888	—
	8	_	3,012	__-		—	—	—	—
	9	—	3,198	—	--	—-	—	—	—
4:e lönegraden.........	10	- ''	3,334	—	—	—	—		—
	11	—	3,600	—	—	—	—	—	—
	12	—	3,816	—	—	—	—	__	—
	13	_„	_	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048	—
5:e lönegraden.........	14	—	—	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420	—
	15	—	—	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816	—
	16	—	—	6,324	6,546	•6,768	6,990	7,212	—
	14	_	\| _	! 5,580	5,790	6,000	6,210	6,420	6,420
6;e lönegraden.........	15	—	~	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816	6,816
	16	—	! —	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212	7,212
	IT	—	—	1 6,756	6,984	7,212	7,440	7,668	7,66S

Lönegrad	Löne- klass	Tjänstemän vid lokalförvaltningen	Tjänste-män i domän-
		Lön	t g r u	p p e r
A	B	C	D	E	F	0	styrelsen
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
	17	—	—	6(756	—	—	—	—	7,668
7:e lönegraden .........	18	—	“	7^ 188	—		—	—	8,124
	19	—	—	7,620	—	—	—	—	8,580
	20	—	—	8,100	—	—	—	—	9,060
	18	—	6,954	—			_	_	__
8:e lönegraden.........	19	—	7,380	—			—	—	—
	20	—	7,860	—	—	—	—	—	—
	21		8,340	—	—	—	—	—	—
	19	7,140	7,380	7,620	7,860	8,100	8.340	8,580	_
9:e lönegraden.........	20	7,620	7,860	8,100	8,340	S,580	8,820	9,060	—
	21	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	—
	22	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	—
	21	—	—	8,580	—	—	—	_	9,540
10:e lönegraden ......	22	—		9,060	—	—	—	—	10,020
	23	—	__	9,540	—	—	—	—	10,500
	24	—	—	10,020	—	—-	—	—	10,980
	22	—	—	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	_
11 :e lönegraden ......	23	—	—	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	—
	24	—	—	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980	—
	25	—	—	10,500	10,740	10.980	11,220	11,460	—
	23	—	—	—	—	_	_		10,500
12:e lönegraden ......	24		—	—	—	—	—	—	10,980
	25	—	—	—	—	—	—	—	11,460
	26	—	~	—	—	—	—	—	11,940

B. För kvinnliga tjänstemän.

\ \	Löne- klass	Tjänstemän vid lokalförvaltningen	Tjänste-män i domän-
Lönegrad			L ö n e g r u	?Ptr
A	B	C	D	E	F !	Q	styrelsen
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
	1	1,440	1,500	1,560	1,620	1,680	1,740	1,800	1,800
l:a lönegraden.........	2	1,560	1,620	1,680	1,740	1,800	1,860	1,920	1,920
	3	1,680	1,740	1,800	1,660	1,920	1,980	2,040	2,040
	4	1,800	1,860	1,920	1,980	2,040	2,100	2,160	2,160
	4	1,800	1,860	1,920	1,980	2,040	2,100	2,160	2,160
2:a lönegraden.........	5	1,920	1,983	2,046	2,109	2,172	2,235	2,298	2,298
	6	2,040	2,106	2,172	2,238	2,304	2,370	2,436	2,436
	7	2,160	2,229	2,298	2,367	2,436	2,505	2,574	2,574
	7	—	—	—	—	—	—	—	2,574
3:e lönegraden .........	8	—	—		—	—	—	—	2,712
	9	—	—		—	—	—	—	2,850
	10	—	—	—	_	—	—	—	3,018
	8	—	—			—	—	—	2,712
4:e lönegraden.........	9	—	—	—	—	—	—	—	2,850
•	10	—	—	—	—	—	—	—	3,018
	11	—	—	—	—	—	—		3,204
	11	_	_	-_	—	—	—	—	3,204
5:e lönegraden.........	12	—	—	—	~	--	—	—	3,390
\|	13	—	—	—		—	—	—	3,606
	14	—	—	_		—	—	—	3,828

Tjänsteförteckning

angivande de skilda lönegrader inom den under 9 § i reglementet införda löneplan,
till vilka befattningarna vid domänverket äro att hänföra.

A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad enligt 9 § avd. A	Befattning	Lönegrad enligt 9 § avd. A	1 \| Befattning
l:a lönegraden...... 2:a	Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt	6:e lönegraden......	1 Kassör (Skogstaxalor
3:e	J Krono jägare \Tillsyningsman	7:e	j By råjägmästare \Skogsingeniör
4:e > ......	Skogsrättare	8:e	Skogsskolföreståndare
5:e > ......	Överjägmästarassistent	9:e	jägmästare
6:e > ......	Notarie Bokhållare	10:e	/Domänfiskal \Flottledsingeniör
	Registrator	ll:e	Överjägmästare
	Revisor	12:e	Byråchef

B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad enligt 9 § avd. B	" " j Befattning
l:a lönegraden ....................................	Skrivbiträde
2:a v ....................................	Kontorsbiträde
3:e . ....................................	Kanslibiträde
4:e >
5:e » ....................................	Kontorsskrivare

Enligt här ovan återgivna löneplan och tjänsteförteckning jämförda med förenämnda
kungörelse den 23 december 1920 angående tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
utgå de kontanta lönerna i lägsta löneklass under år 1922 för de
ordinarie tjänstemän och icke-ordinarie befattningshavare, vilkas löner i ifrågavarande
reglemente äro bestämda, med nedan angivna belopp:

a) Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande.

1 generaldirektör och chef för domänverket....................................... kr. 25,000

1 överdirektör och souschef vid domänverket .................................... » 17,000

Summa kr. 42,000

b) Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.

Domänstyrelsen.

Manliga tjänstemän

6 byråchefer ............

1 domänfiskal............

3 byråjägmästare.........

3 notarier ...............

2 revisorer ...............

1 bokhållare ............

1 kassör ..................

1 registrator ............

1 förste expeditionsvakt

2 expeditionsvakter......

Kvinnliga tjänstemän

2 kontorsskrivare .......................

4 kanslibiträden ..........................

15 kontorsbiträden .......................

Skogsstaten.

Manliga tjänstemän

1 överjägmästare ...................

4 » ...................

2 » ...................

4 » ...................

2 » ...................

1 flottledsingeniör ................

4 jägmästare.........................

Summa kr.

Löne grupp C D E F O C A -

Lön i lägsta Iöneklassen	Summa
Kr.	Kr.
10,500	63,000
9,540	9,540
7,668	23,004
6,420	19,260
6,420	12,840
6,420	6,420
6,420	6,420
6,420	6,420
2,832	2,832
2,520	5,040

3,204	6,408
2,574	10,296
2,160	32,400
—	203,880
Lön i lägsta Iöneklassen	Summa
Kr.	Kr.
9,060	9,060
9,300	37,200
9,540	19,080
9,780	39,120
10,020	20,040
8,580	8,580
7,140	28,560
161,640

Transport

Löne .

Manliga tjänstemän grupp

Transport

20 jägmästare ............................................. B

38 » C

26 » D

23 > E

19 » F

3 » G

11 skogsingeniörer.......................................... C

1 skogstaxator............................................. C

3 skogstaxatorer .......................................... D

2 » E

4 » F

2 » G

1 överjägmästarassistent ................................. C

4 överjägmästarassistenter .............................. D

2 > E

4 » F

2 > G

67 kronojägare ............................................. A

237 » B

99 » C

118 » D

85 » E

19 » F

9 » G

6 tillsyningsman .......................................... B

10 * C

11 > D

Kvinnliga tjänstemän

1 kontorsbiträde .......................................... C

4 kontorsbiträden.......................................... D

2 > E

4 » ......................................... F

2 » G

Lön i lägsta löneklassen	Summa
Kr.	Kr.
—	161,640
7,380	147,600
7,620	289,560
7,860	204,360
8,100	186,300
8,340	158,460
8,580	25,740
6,756	74,316
5,580	5,580
5,790	17,370
6,000	12,000
6,210	24,840
6,420	12,840
5,256	5,256
5,454	21,816
5,652	11,304
5,850	23,400
6,048	12,096
2,460	164,820
2,574	610,038
2,688	266,112
2,802	330,636
2,916	247,860
3,030	57,570
3,144	28,296
2,574	15,444
2,688	26,880
2,802	30,822

1,920	1,920
1,980	7,920
2,040	4,080
2,100	8,400
2,160	4,320
—	3,199,596

Summa kr.

Statens skogsskolor.	Löne- grupp	Lön i lägsta löneklassen	Summa
		Kr.	Kr.
8 föreståndare.....................................	........... B	6,954	55,632
8 skogsrättare .....................................	............ B	3,012	24,096

Summa kr. — 79,728

c) Icke-ordinarie befattningshavare.

2 domänfullmäktige..............................................*............... kr. 6,000

Sammandrag.

a) ordinarie tjänstemän, tillsatta genom förordnande ........................ kr. 42,000

b) » » » » konstitutorial........................ » 3,483,204

c) icke-ordinarie befattningshavare................................................ > 6,000

Summa kr. 3,531,204 *

Distrikts styrelser.

Uttalanden och förslag av de sakkunniga angående vissa
frågor av organisatorisk natur.

Av skäl, som i det föregående (s. 10 ff.) anförts, ha de sakkunniga beslutat att
tillsvidare endast ingå på vissa frågor, som beröra domänverkets organisation. Närmare
angivet gälla dessa spörsmål, vad skogsstaten beträffar, inrättande av distriktsstyrelser
och klassificering av revir samt, vad domänstyrelsen angår, styrelseformen
inom domänstyrelsen, inrättande av en affärsavdelning, uppförande ä ordinarie
stat av vissa å extra stat varande befattningar och inrättande av två sekreterarbefattningar.

A. Skogsstaten.

Beträffande skogsstatens organisation ha de sakkunniga i första hand ansett sig
böra taga i övervägande, huruvida, i avbidan på en slutlig organisation, de förslag,
som vid skilda tillfällen framförts angående inrättande av distriktsstyrelser, men som
ännu icke föranlett vidare åtgärd, vore av beskaffenhet att snarast möjligt böra föranleda
en reform av den instans inom domänverkets förvaltningsväsende, som för
närvarande företrädes av över jägmästarna.

Förslag om inrättande av distriktsstyrelser framfördes första gången av den
norrländska skogsvårdskommittén i dess betänkande den 16 mars 1912. I samband
med granskning av det dåvarande förvaltningssystemet och dess arbetssätt uttalade
kommittén, att på en instans mellan domänstyrelsen och revirförvaltaren borde
ställas de kraven, att den skulle mottaga en del av domänstyrelsens arbetsbörda,
övertaga överjägmästarnas inspekterande verksamhet och utöva en opersonlig ledning
av skogshushållningen i distriktet. Kommittén trodde sig finna en utväg att
tillgodose dessa krav genom att föreslå inrättande av distriktsstyrelser. Med dessa
vunnes möjlighet att åstadkomma förändringar i förvaltningssystemet, syftande till
decentralisation och bättre arbetsfördelning.

Förvaltningssystemets olika organ borde bliva följande:

”Revirförvaltaren, som på eget ansvar förvaltar revir med kronojägarna såsom
bevakare och underlydande organ för detaljarbetet i skogen.

Distriktsstyrelsen, som leder distriktets administration och inspekterar revirförvaltningarna.

Domänstyrelsen, som utövar den högsta ledningen av statens skogshushållning.”

Beträffande distriktsstyrelses sammansättning ansåg kommittén, att den borde
utgöras av en distriktschef och två överjägmästare, varjämte vid densamma borde
vara anställda en ombudsman, två assistenter och eu bokhållare.

För de delar av landet, som kommitténs uppdrag omfattade, nämligen Norrland
och Dalarna, borde enligt kommitténs åsikt inrättas två distriktsstyrelser, varav en
för Norrbottens och Västerbottens län och en för det övriga Norrland och Dalarna.

Det bör emellertid anmärkas, att kommittén vid sitt förslag om inrättande av två
distriktsstyrelser för Norrland och Dalarna utgick från, att distriktsstyrelserna icke
skulle handhava bestyret med enskilda skogar, varunder kommittén inbegrep skogar
under lappmarks-, kustlands- och skyddsskogslagarna ävensom allmänningsskogar
inom Norrbottens och Västerbottens län samt sockenallmänningar och besparingsskogar
inom Kopparbergs och Gävleborgs län, utan att handhavandet av lagarna för
dessa skogar skulle anförtros åt en särskild organisation, bestående av ett skogskontor
såsom central myndighet, tre skogsinspektörer såsom mellaninstans samt
skogsingeniörer och tillsyningsman.

Inom den norrländska skogsvårdskommittén avgåvos reservationer (s. 632 ff.) av
tre ledamöter gentemot kommitténs granskning av och uttalanden rörande de administrativa
förhållandena samt dess förslag om inrättande av distriktsstyrelser.

I det betänkande, som den 17 december 1915 avgavs av de skogssakkunniga för
södra Sverige, upptogo dessa sakkunniga den norrländska skogsvårdskommitténs
förslag om inrättande av distriktsstyrelser.

Huvudskälen för inrättande av distriktsstyrelser vore enligt dessa sakkunnigas
uttalande, dels att från domänstyrelsen till den lokala mellaninstansens avgörande
borde utflyttas även ärenden av så stor vikt, att dessas prövning ej lämpligen borde
bero av en ensam person, samt dels att inspektionen borde så ordnas, att de anmärkningar,
som av den inspekterande vid förrättningstillfället gjordes, ej, för så vitt desamma
ej avsåge rättelse av uppenbara försummelser eller misstag, borde föranleda
slutgiltigt beslut av denne personligen, utan för prövning hänskjutas till en
överordnad lokal myndighet — distriktsstyrelse.

Sådan styrelse skulle utgöras av en distriktschef och två över jägmästare. Vid
densamma skulle dessutom vara anställda eu kamrer, en kassör, en förste taxator, en
andre taxator, två assistenter, eu ombudsman och en bokhållare.

Närmare angivet skulle de delar av landet, som de sakkunnigas uppdrag omfattade,
fördelas på ett västkustdistrikt, ett ostkustdistrikt och ett tredje distrikt, som

delvis skulle lalla inom Norrland och Dalarna. Styrelserna inom dessa distrikt skulle
vara stationerade i respektive Göteborg, Norrköping och Gävle.

I det underdåniga utlåtande, som domänstyrelsen den 25 april 1917 avgav angående
delar av den norrländska skogsvårdskommitténs och de skogssakkunnigas för
södra Sverige betänkanden, yttrade sig styrelsen (s. 26 ff.) om förslagen rörande inrättande
av distriktsstyrelser och därmed närmast sammanhängande frågor.

Styrelsen ansåg det för södra och mellersta delarna av landet utarbetade förslaget
om inrättande av distriktsstyrelser vara bättre avvägt än det, som framlagts för
Norrland och Dalarna, varest huvudparten av statens skogar vore belägna. En konsekvens
av det förra förslaget vore, att landet i sin helhet fördelades på minst sex
distrikt.

Men även efter denna reduktion av distriktens storlek skulle desamma, enligt
styrelsens åsikt, bliva så stora, att det skulle bliva betydligt längre avstånd från distriktstyrelsernas
säten till de avlägsnare belägna reviren än som för en praktisk
administration kunde anses lämpligt. Ehuru det med skogshushållningens utveckling
otvivelaktigt bleve nödvändigt att förr eller senare inrätta distriktsstyrelser, så
hölle likväl styrelsen före, att frågan blivit för tidigt väckt. Därmed borde helst anstå,
tills den efter hand pågående revirdelningen hunnit så långt, att ett större antal
distriktsstyrelser krävdes, varmed då skulle följa, att dessa styrelsers distrikt bleve
mindre oformliga. Styrelsen framhöll vidare, att betydelsefulla utredningar, som
syntes komma att beröra organisationen av distriktsstyrelser, ännu väntade på sin
lösning.

Styrelsen, som tillfullo insåge betydelsen av att styrelsen, såsom affärsdrivande
verk, med underlydande instanser, övertoge länsstyrelsernas åligganden med försäljning
och uppbörd, vilket icke syntes kunna ske utan inrättande av distriktsstyrelser,
skulle trots sina anförda betänkligheter icke vilja påtaga sig ansvaret av att avstyrka
inrättande av distriktsstyrelser på endast förenämnda skäl. Men det funnes
ett annat skäl. som absolut förhindrade förslagets genomförande, och detta vore den
rådande bristen på tjänstemän.

Slutligen yttrade styrelsen, att den på anförda skäl nödgades hemställa, att frågan
om inrättande av distriktsstyrelser i stället för överjägmästarinstitutionen tills
vidare måtte förfalla.

1 yttrande till statsrådsprotokoll över jordbruksärenden den 30 april 1918 och den
9 januari 1919 vid hemställan om propositioner, respektive n:r 399 och 62, till riksdagen
angående driftkostnader under åren 1919 och 1920 för statens domäner uttalade
vederbörande departementschef, att frågan om inrättande av distriktsstyrelser

dels vore i behov av ytterligare utredning och dels i allt fall på grund av personalbrist
inom skogsstaiten icke ännu på en tid kunde tänkas komma till stånd.

De sakkunniga hysa för sin del den åsikten, att decentralisation inom lämpliga DeaaUmnHiga
gränser bör eftersträvas vid domänverkets organisation och att sålunda intet ärende a’^^e
bör handläggas i högre instans, än ärendets beskaffenhet kräver. De sakkunniga distrihtasyrtianse
även, att vägande skäl tala för, att länsstyrelsernas befattning med domänverkets
försäljningsväsende, uppbörd och medelsredovisning övertages av förvaltningsorgan
hörande under domänverket.

Vid inrättande av distriktsstyrelser såsom instans, i stället för de nuvarande
över jägmästarna, mellan domänstyrelsen och de lokala förvaltningarna bör givetvis
ett ej ringa antal ärenden, vilkas avgörande nu tillkommer domänstyrelsen, kunna
nedflyttas för slutlig behandling till distriktsstyrelser. Samtidigt böra länsstyrelserna
kunna befrias från deras nyss nämnda befattning genom att denna överflyttas till
distriktsstyrelser.

Länsstyrelsernas befattning med fastigheter under domänverkets förvaltning inskränker
sig emellertid ej blott till försäljning, uppbörd och redovisning. Länsstyrelsernas
åligganden sträcka sig även ut över andra betydelsefulla områden. I sådant
hänseende må erinras om länsstyrelsernas omfattande bestyr med utarrenderingar
av kronans jordbruksdomäner, deras åligganden beträffande härads- och
vissa andra allmänningar samt deras befattning med de jämtländska renbetsfjällens
skogar. För visso är det önskvärt, att länsstyrelsernas befattning jämväl inom nu
angivna områden till viss grad överföres på distriktsstyrelser, om sådana bliva inrättade.
Till vilken omfattning en dylik överföring må kunna ske, kan emellertid bedömas
först sedan de förslag föranlett beslut från statsmakternas sida, som framlagts
av de sakkunniga för utredning beträffande ändringar i gällande bestämmelser
angående utarrendering av kronans jordbruksdomäner. Ävenledes lärer ett sådant
bedömande böra föregås av statsmakternas beslut i anledning av skogslagstiftningskommitténs
och häradsallmänningskommitterades förslag.

Frågan om inrättande av distriktsstyrelser står ock i visst samband med den
ställning, som de ecklesiastika skogarna komma att intaga i förvaltningshänseende
efter slutlig behandling av de förslag, vilka kyrkofondskommittén kan komma att
framlägga.

Härav torde framgå, att vissa betydelsefulla frågor, som inverka å vidden av
de ifrågasatta distriktsstyrelsernas ämbetsbefattning och sorn ligga utom ramen för
det de sakkunniga givna uppdraget, ännu äro oavgjorda.

Vid en överflyttning av ärendegruppcr från en inom den statliga förvaltningen

befintlig myndighet till en inom samma förvaltning iör ändamålet nyanordnad myndighet
bör givetvis förebyggas sådan kostnadsökning för det statliga förvaltningsväsendet,
som icke motsvarar de genom omorganisationen vunna fördelarna.

Enligt den norrländska skogsvårdskommitténs förslag skulle, som ovan anförts,
inrättas två distriktsstyrelser med vardera en distriktschef och två över jägmästare
för Norrland och Dalarna; detta dock under förutsättning, att bestyret med de enskilda
skogarna i samma landsdelar anförtroddes åt en särskild organisation med tre
skogsinspektörer såsom mellaninstans. I samband härmed skulle särskilda revir inrättas
för de allmänna skogarna och särskilda för de enskilda. 1915 års riksdag,
som, närmast i anledning av den norrländska skogsvårdskommitténs förslag, genomförde
en omfattande reglering av förvaltningsområdena i Norrland och Dalarna, beslöt
emellertid en reglering av förvaltningsområdena efter skogarnas natur av allmänna
eller enskilda allenast för de skogar, som lyda under kustlandslagen. För
lappmarks- och skyddsskogslagarnas skogar ansågs indelningen fortfarande böra
vara geografisk. På grund av detta 1915 års riksdags beslut rubbades i väsentlig
grad förutsättningen för den norrländska skogsvårdskommitténs förslag om anordnande
av skogliga mellaninstanser för Norrland och Dalarna.

De skogssakkunniga för södra Sverige föreslogo, som förut omförmälts, inrättande
av tre distrikt i södra delarna av landet, vartdera med en distriktschef och två
överjägmästare. Ett av dessa trenne distrikt skulle dock komma att ligga delvis
inom Kopparbergs och Gävleborgs län. Inom de områden, som enligt de skogssakkunnigas
förslag skulle hänföras till de två övriga distrikten, falla för närvarande
ungefär 44 förvaltningsområden (revir, revirdel och skolrevir), alltså omkring 22 områden
för distrikt räknat. Då man ur synpunkten av en god administration bör utgå
från, att avstånden från eu distriktsstyrelses stationeringsort till de inom distriktet
mera periferiskt belägna förvaltningsområdena icke bör vara alltför långt, synas varken
den norrländska skogsvårdskommitténs eller de skogssakkunnigas för södra
Sverige förslag angående omfattningen av distriktsstyrelses område vara väl avvägda.
Sådant de skogssakkunnigas för södra Sverige förslag föreligger, skulle
västkustdistriktet sträcka sig från nordligaste Värmland till sydligaste Halland och
ostkustdistriktet från Mälardalen till Skåne.

Utgår man från den norm för landets uppdelning på distrikt, som de skogssakkunnigas
för södra Sverige förslag innebär, skulle landets nuvarande 153 förvaltningsområden
— 133 revir, 2 revirdelar, 7 skolrevir och 11 skogsvårdsområden
— kräva ett antal av omkring sju distriktsstyrelser. Med inrättande av sju distriktsstyrelser
följer anställande av sju distriktschefer och fjorton överjägmästare.
De sistnämnda tjänstemännens antal är för närvarande tretton. Ett inrättande av
distriktsstyrelser såsom skoglig mellaninstans påfordrar alltså med här antagen utgångspunkt.
att ett avsevärt större antal tjänstemän i överjägmästares och högre

tjänsteställning anställas än de, som nu finnas, vilket givetvis kommer att medföra
en ej oväsentlig ökning i avlöningskostnaden för domänverkets personal, vartill dessutom,
på grund av de avsevärt utsträckta inspektionsresorna, komma ökade kostnader
för reseersättningar. Måhända skulle ett inrättande av endast sex distriktsstyrelser
låta sig praktiskt genomföras. Även en sådan organisation breve dock väsentligt
dyrare än den nuvarande.

Möjligen kunde den ökade kostnad för domänverkets organisation, som ett inrättande
av distriktsstyrelser skulle medföra, i någon mån motverkas genom en organisationsförändring,
som ginge ut på att till lägre tjänstemäns handläggning överflytta
vissa mindre krävande arbeten, som hittills utförts av jägmästare och med
dem i utbildning jämställda. Därmed skulle måhända en viss begränsning i fråga
om framtida ytterligare uppdelning av reviren kunna ernås. För de förslag, som
varit å bane, att mellan jägmästare och bevakningspersonal inskjuta en instans, rekryterad
av personal med forstmästarutbildning, hysa de sakkunniga ingen tilltro.
Den huvudsakliga effekten av en dylik helt ny instans bleve sannolikt ett förtyngande
av organisationen. Därest en organisationsförändring av här antytt slag tilläventyrs
kan komma att genomföras, bör densamma, enligt de sakkunnigas uppfattning,
ske genom att viss ökad befogenhet förlänas åt eliten av det tjänstmannaskikt,
som nu bildas av kronojägare och därmed jämställda. Till denna och därmed samhörande
frågor torde de sakkunniga i ett senare betänkande återkomma.

I de yttranden, som på sin tid avgåvos av vederbörande länsstyrelser i anledning
av den norrländska skogsvårdskommitténs och de skogssakkunnigas för södra
Sverige förslag om distriktsstyrelser, framhölls i flera fall, att någon indragning av
befattningar i länsstyrelserna ej syntes kunna ske i samband med avlyftning från
länsstyrelserna av de arbeten för domänverkets räkning, som påvila dem. I det betänkande,
som skogsbokföringssakkunniga den 30 april 1921 avgivit angående domänverkets
bokföring, meddela dessa sakkunniga (s. 23), att de vid överläggning under
år 1920 med representanter för länsstyrelserna ävenledes erhållit det besked, att
personalreduktion knappast kunde förväntas inom dessa styrelser vid inrättande av
distriktsstyrelser. Huru i detta avseende än må kunna gestalta sig vid en omorganisation
i förevarande hänseende, synes dock otvivelaktigt, att någon besparing i
länsstyrelsernas personalkostnad, som i nämnvärd mån uppväger den faktiska kostnadsökningen
i domänverkets stat, ej är att påräkna vid inrättande av distriktsstyrelser.

Utan att för det närvarande närmare ingå på de synpunkter, som föranlett förslagen
om inrättande av distriktsstyrelser, anse de sakkunniga sig böra framhålla,
att det vid en verksamhet av den beskaffenhet, som utövas av domänverket i dess
huvudsakliga egenskap av affärsdrivande verk, är av vikt, beträffande ett stort antal

Klassificering
av
revir.

ärenden, att beslut fattas så snabbt som möjligt och utan alltför tyngande handläggning.
Vid inrättande av distriktsstyrelser skulle visserligen å ena sidan ett ej ringa
antal ärenden, som nu avgöras av den centrala styrelsen, för avgörande stanna vid
mellaninstansen, men å andra sidan skulle ock, även vid ytterligare decentralisation
från mellaninstansen till lokalförvaltningarna, större delen av alla de ärenden, som för
närvarande avgöras av överjägmästaren personligen, bliva föremål för behandling
och avgörande av en styrelse. Likaväl som en dylik mera omständlig behandling
kan innebära vissa fördelar, likaväl kan den ock i många fall onödigt försena fattandet
av beslut och därigenom hämma verksamheten. Den personliga insatsen, som
följer med den nuvarande överjägmästarinstitutionen, och som, där denna institution
är lagd i rätta händer, torde kunna betecknas som ett synnerligen gott inslag i den
skogliga administrationen, kommer givetvis vid ersättande av överjägmästarna med
distriktsstyrelser att väsentligen upphöra.

Vid övervägande av frågan om inrättande av distriktsstyrelser ha de sakkunniga
alltså ej kunnat undgå att finna, att en dylik nyorganisation ingalunda är förenad
enbart med fördelar. Det kan till och med ifrågasättas, om icke eu sådan organisation,
i betraktande av domänverkets nu varande befogenhetsområde, medför en betänklig
överorganisation.

De sakkunniga ha emellertid, med hänsyn till vissa här ovan omförmälda, ännu
oavgjorda frågor, icke ansett sig nu böra taga slutlig ståndpunkt till spörsmålet
om distriktsstyrelser. Upplysningsvis må framhållas att skogsbokföringssakkunniga
i förenämnda betänkande den 30 april 1921 framlagt förslag till Ordnande av domänverkets
bokföring i anslutning till domänverkets nuvarande organisation av det skål,
att omorganisation av domänverket ej under den närmaste framtiden syntes vara
att förvänta.

* *

Enär det av, bland andra, domänfullmäktige framförda förslaget om indelning av
reviren i klasser är i väsentliga avseenden av organisatorisk innebörd, anse de sakkunniga
sig böra under denna avdelning närmare ingå på detta förslag. Såsom departementschefen
framhållit i propositionen i ämnet vid 1920 års riksdag, är tanken på
uppdelning av reviren i klasser icke ny. Sedan ett tiotal år har denna fråga diskuterats
inom skogligt intresserade kretsar.

Den norrländska skogsvårdskommittén och de skogssakkunniga för södra Sverige,
som rätt ingående behandlade organisatoriska spörsmål, framlade likväl intet
förslag om klassificering av revir. Emellertid bör nämnas, att de skogssakkunniga
framställde ett yrkande, som i viss mån innebar ett krav på den differentiering beträffande
jägmästares löner, som plägat framhållas vara en av de med revirklassifl -

cermg förbundna fördelarna. De skogssakkunniga hemställde nämligen, att särskilda
tilläggsarvoden — av de sakkunniga dock ej till storleken angivna — skulle tillerkännas
de jägmästare, som tillika vore chefer för sågverk eller annan staten tillhörig
industriell anläggning.

Mera offentligt torde förslaget om en allmän revirklassificering först hava framförts
vid ett möte i Örebro den 19 april 1916, hållet av dåvarande överjägmästaren i Bergslagsdistriktet
med jägmästarna i samma distrikt. Vid detta möte uttalade man sig
för en klassificering av reviren efter deras olika värde, den större eller mindre intensiteten
i skogsskötseln m. in. Revirklasserna skulle vara förenade med olika löneförmåner.
En dylik anordning skulle bland annat innebära en sporre för personalen
i dess arbete under förhoppning om befordran till revir av högre klass med större avlöning.

I det till Kungl. Maj:t ställda yttrande angående de skogssakkunnigas för södra
Sverige betänkande, som den 9 januari 1917 avlämnades av de extra jägmästarnas förbund,
utvecklades närmare idén om revirklassificering. De helt olika krav, som revår
av olika art, enligt förbundets åsikt, ställde på den förvaltande personalen, hänvisade
på, att en varaktig lycklig lösning av revirregleringsproblemet huvudsakligen kunde
ernås genom en klassificering av statsskogsreviren. En dylik klassificering vore
inom såväl den enskilda affärsverksamheten som statsförvaltningen prövad och erkänd.
Tre revirklasser borde finnas. Till den högsta klassens revir skulle hänföras
våra största och värderikaste kronoparker, på vilka en verkligt intensiv skogshushållning
vore möjlig; till mellanklassens revir våra medelstora skogar av större betydenhet
jämte kringliggande områden, där åtminstone en relativt intensiv skogsdrift
vore möjlig; till den lägsta klassens revir antingen mindre, spridda skogar eller ock
större och medelstora skogar så avlägset eller ogynnsamt belägna, att endast en
extensiv hushållning där kunde förekomma. De olika revirklasserna skulle berättiga
sina innehavare till olika avlöningsförmåner, 50 % högre för högsta klassens än för
lägsta klassens revir. Fördelarna av detta system angåvos i huvudsak vara,

att möjlighet skulle åvägabringas att å tjänster av mera speciell karaktär placera
personer, soin verkligen besutte de kvalifikationer och den särskilda utbildning,
som ansåges nödiga för respektive tjänsters rätta förvaltande. Anciennitetsprincipen
syntes därvid i inånga fall böra frångås, särskilt när det gällde att tillsätta jägmästare
å högsta klassens och vissa andra revir; samt

att en uppryckning av förvaltningen kunde förväntas, då nämligen en jägmästare
genom skicklig och energisk skötsel av sitt revir kunde erhålla befordran till ett
annat av högre klass med högre avlöning eller eventuellt få sitt eget revir upphöjt
till högre klass.

Den omständigheten, att en dylik klassificering effektivt kunde börja tillämpas
först om åtskilliga år, då man kunnat ersätta möjligen förefintliga mindre kvalificerade
förvaltare vid deras avgång ur tjänsten, borde icke utgöra något hinder för ett
successivt genomförande av reformen.

1 det underdåniga utlåtande, som domänstyrelsen den 25 april 1917 avgav över
bland annat de skogssakkunnigas för södra Sverige betänkande och däröver avgivna
yttranden, uttalades, att styrelsen ansåge en klassificering av reviren i enlighet med
därom avgivna förslag vara under dåvarande förhållanden olämplig. Såsom skäl för
detta uttalande anfördes, bland annat, att de grunder, som de extra jägmästarnas
förbund angivit för uppdelning av reviren i klasser, ej vore riktiga samt att, med
''■hänsyn till skogsskötselns hastiga utveckling och föränderlighet, en revirreglering
efter de grunder förslagsställarna angivit säkerligen endast skulle stå sig för mycket
korta perioder och tarva oupphörligt återkommande korrigeringar. Vidare framhölls
att styrelsen genom de förord^, som avgåves vid upprättande av förslag till
besättande av jägmästartjänster, ägde möjlighet att i viss mån befrämja placeringen
av lämpliga personer å tjänster av mera speciell karaktär och att därvid inom vissa
gränser ävenledes låta ancienniteten spela en mera underordnad roll.

Vad beträffar de skogssakkunnigas för södra Sverige, med frågan om revirklassificering
i visst sammanhang stående, förslag att särskilda tilläggsarvoden skulle tillerkännas
de jägmästare, som tillika vore chefer för något kronans sågverk eller annan
staten tillhörig industriell anläggning, biträdde styrelsen detta förslag för sådana
fall, där den med revirförvaltningen förenade skötseln av ett sågverk eller annan industriell
anläggning avsåge en mera omfattande virkesförädling. Som skäl härför anfördes,
att styrelsen ansåge, att kravet på god administrationsförmåga och speciella
insikter i dylika undantagsfall vore så påtagligt, att lönetillägg vore fullt motiverat.

I en till de sakkunniga ställd skrift den 26 maj 1921 ha personalsammanslutningarna
föreningen Sveriges ordinarie jägmästare och de extra jägmästarnas förbund
uttalat sig för uppdelning av reviren i tre klasser, därvid beräknades, att till den lägsta
klassen skulle hänföras omkring 20 procent, till mellanklassen omkring 60 procent
och till den högsta klassen omkring 20 procent av hela antalet revir. Begynnelseavlöningarna
skulle för den högsta klassen vara omkring 18 procent högre än motsvarande
avlöningar för den lägsta klassen. De för olika klasser föreslagna avlöningsbeloppen
äro närmare angivna i det följande (s. 123).

Dt sakkunniga Till stöd för de förslag, som vid skilda tillfällen framställts om uppdelning av re angåenderevir-

vjren j klasser med olika löneförmåner, hava i huvudsak anförts tvenne skäl. Man
klassificering 0

m. m. har sålunda framhållit, att reviren på grund av den större eller mindre svårighet,

som är förenad med deras skötsel, ställa olika fordringar på vederbörande jägmästares
duglighet och förmåga. Svårigheten synes därvid hava ställts i direkt förhållande
till skogsskötselns intensitet. Och dessutom har man gjort gällande, att det är
av vikt, att skogsstatspersonalen beredes ökade befordringsmöjligheter, enär sådana äro
ägnade att verka sporrande å personalens arbetsprestationer.

Vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar är eu organisation genomförd,
som innebär en viss motsvarighet till den föreslagna rcvirklassificeringen. Inom
dessa verk äro nämligen kontor och stationer hänförda till med olika löneförmåner
förenade klasser. Såsom exempel må anföras följande. För den manliga personalen
vid postverket finnas befattningar såsom postmästare av fem klasser, därav den
högst avlönade benämnd överpostmästare. Vid telegrafverket finnas för der. manliga
personalen befattningar såsom telegrafkommissarier av fem klasser. Inom statens
järnvägar äro inrättade befattningar såsom stationsmästarc av tre klasser samt såsom
stationsinspektorer av sex klasser, därav den högst avlönade benämnd överinspektör.

Vid inrättande av stationer inom kommunikationsverken ha givetvis speciella
synpunkter varit att beakta. Det har där i allmänhet gällt, ej att skapa ett lagom stort
förvaltningsobjekt, utan att tillgodose eu viss orts behov av station för det ena eller
andra ändamålet. Stationer av synnerligen växlande betydelse ur förvaltningssynpunkt
hava sålunda måst inrättas. Därmed har följt en given nödvändighet att uppdela
stationerna i klasser med hänsyn till de helt olika krav med avseende på göromålens
mängd och beskaffenhet, som ställas på stationernas närmaste föreståndare,
och den gradering i lönehänseende, som därav skäligen bort föranledas. Behovet av
en fullt organiserad klassindelning har givetvis vid kommunikationsverken redan från
begynnelsen varit aktuellt.

Å eu telegrafstations större eller mindre betydenhet inverka i huvudsak uppbördens
storlek, antalet av understationer, personal, apparater och samtal m. m. En
järnvägsstations storlek bestämmes väsentligen av person- och godstrafikens intensitet
och de förhållanden, varunder denna trafik försiggår. Å ovanberörda krav inverka
sålunda i allmänhet faktorer, som torde vara jämförelsevis patagliga och lätta att
klarlägga samt utan större svårighet uttryckbara i siffror.

Vid de revirregleringar, som tid efter annan skett, har eftersträvats att, så vitt
möjligt, åstadkomma förvaltningsområden — revir —, som äro likvärdiga med avseende
på de krav, som ställas på vederbörande jägmästare. Vid utmätande av revirens
omfattning ha beaktats skogarnas beskaffenhet i biologiskt och andra hänseenden,
deras belägenhet och kamerala natur, avsättnings- och förädlingsförhållanden
m. in. Den olikhet, som beträffande dessa och andra på revirens omfattning inver -

Klassifictring
inom kommunikationsverken.

Allmänna
synpunkter
rörande revirklassificering.

kande faktorer råder inom skilda delar av landet, har föranlett, att revir av oerhört
växlande storlek blivit inrättade, särskilt vid jämförelse mellan landets norra och
södra delar. Till följd av de skiftande förhållandena inom olika landsdelar har det
likväl ej kunnat undvikas, att reviren, sins emellan jämförda, kommit att ställa avsevärt
olika fordringar på vederbörande jägmästares skicklighet och arbetsförmåga.

Den olikhet reviren emellan, som trots ovan omförmäld strävan vid deras inrättande
sålunda råder, är otvivelaktigt numera mindre utpräglad än för något decennium
sedan, dä förslaget om revirklassificering mera allmänt började dryftas. Vid
den tiden utövades högre förädlingsverksamhet endast å ett fåtal revir i de södra
delarna av landet. Upphuggning av virke före försäljning förekom huvudsakligen
endast inom vissa sydligare överjägmästardistrikt. Under de sistförflutna tio åren ha
dessa förhållanden i hög grad förändrats med den alltmera stegrade och utbredda intensiteten
i statens skogshantering. Virkesförädling av högre och lägre art förekommer
numera inom så gott som landets alla delar. Även andra till en intensiv skogshushållning
hörande arbeten, såsom skogsodlingar och beståndsvårdande huggningar,
som för ej många år sedan nästan endast bedrevos i södra delarna av landet, verkställas
nu i avsevärd omfattning även norrut.

De skiljaktiga förhållandena i fråga om revirskötsel inom landet, som tidigare
förevarit, utjämnas således allt efter som utvecklingen skrider fram. Dock lärer det
alltid komma att finnas vissa revir, såsom reviren i det nordligaste och västligaste
Norrland, där ogynnsamma klimatiska förhållanden och skogarnas avlägsna belägenhet
komma att hålla skogsskötseln vid en viss grad av extensitet, likaväl som det alltid
kommer att finnas vissa revir, som i särskilt hög grad komma att ställa fordringar
på jägmästarens kvalifikationer.

Vid ett försök till uppdelning av reviren i klasser, efter av förslagsställare om
revirklassificering antydda riktlinjer, erfordras en undersökning av de skilda faktorer,
som föranleda större eller mindre grad av svårighet vid revirskötsel. Dessa faktorer,
vilka det vid dylik uppdelning gäller att analysera och väga mot varandra,
äro i huvudsak markförhållandena, skogsbeståndens beskaffenhet och virkesförrådets
storlek, skogarnas fördelning på komplex av större eller mindre storlek samt
skogarnas kamerala natur, avsättningsförhållandena, arten av förekommande förädlingsverksamhet
samt storleken av utgifter och inkomster. De sakkunniga vilja här
nedan i korthet söka antyda vad som kan vara att beakta vid en undersökning, i och
för uppdelning av reviren i klasser, av nu angivna faktorer.

Marker av högre bonitet kräva givetvis, med hänsyn till deras förutsättningar
för hög produktion, en intensiv vård för att dessa förutsättningar må bliva utnyttjade.
Marker av lägre bonitet erfordra å sin sida en insiktsfull behandling för att avkastningsförmågan
må bibehållas och, så vitt möjligt, förhöjas. Ett felgrepp vid
markvården kan för mark, vare sig av det ena eller andra slaget, för framtiden med -

föra följder av mera eller mindre vådlig art, särskilt ur iöryngringssynpunkt. Å
marker av högre bonitet behöva dessa följder emellertid icke återverka å skogsproduktionen
för så lång tid framåt som å marker av lägre bonitet.

Skogsbestånd, som äro växtkraft^, väl slutna, virkesrika och över huvud taget
av god beskaffenhet, ställa helt naturligt anspråk på en sakkunnig och omsorgsfull skötsel
på grund av de stora värden, som de representera och som äventyras, om de utsättas
för olämplig behandling. Men även sämre bestånd kunna kräva fullt ut samma, om
ej ännu större mått av sakkunskap och intensitet vid behandlingen, deras tillstånd må
nu bero av ståndorten eller föregående oriktig behandling. Det må blott erinras om
den ansvarsfulla uppgift, som vilar på förvaltarna av ett större antal norrländska
revir med ofantliga vidder av överåriga, utglesnade, jämförelsevis mindervärdiga bestånd
— följder av gångna tiders, ofta nödtvungna, upprepade dimensionshuggningar
— vilka det gäller att på riktigaste och minst kostsamma sätt avlösa med ung,
växande skog.

Ett revirs svårskötthet i större eller mindre grad påverkas i väsentlig mån av
skogarnas fördelning på komplex av växlande storlek. Från större komplex är det
ofta fallet, att virket utdrives till samma flottled, utforslas till samma konsumtionsort,
försäljes genom ett fåtal stora och därigenom i allmänhet förmånliga leveranser
m. m. Härmed yppas goda möjligheter för en verkligt affärsmässig och inkomstbringande
skötsel, men följa ock fordringar på att vederbörande jägmästare skall
vara vuxen den gynnsamma situationen och veta att tillvarataga densamma för uppbringande
av högsta möjliga nettoavkastning. Å större komplex finnes ofta, särskilt
i de södra delarna av landet, en fast arbetarstam, vars tillvaro är en viktig förutsättning
för skogsskötsel!!. Det fordras ej blott kunskaper och erfarenhet, utan
även särskilda personliga egenskaper hos jägmästaren, för att han på ett gott sätt
må kunna handhava dessa arbetare, öva uppsikt över underhållet av utav dem arrenderade
gårdar samt uppgöra väl genomtänkta och avvägda förslag för förekommande
utarrenderingar.

Vad åter beträffar de smärre skogarna, äga dessa givetvis mindre förutsättningar
för en intensiv drift än större skogar. Förvaltnings- och administrationskostnaderna
äro svårare att hålla inom skäliga gränser å de smärre skogarna, varigenom
möjligheterna för en ekonomiskt gynnsam skötsel av desamma bliva mindre. Att
på bästa sätt leda förvaltningen av revir, bildade av smärre skogskomplex, är förenat
med svårigheter av särskild natur, som ofta ställa deras förvaltare inför spörsmål,
vilkas behandling kan fordra hög grad av omtanke och insikt. Härtill kommer
att det ofta synnerligen stora antalet småskogar, som inga i revir av ifrågavarande
art, i regeln äro av olika kameral natur, varmed följer eu mera invecklad administration
och ett jämförelsevis tidskrävande arbete å rummet med bokföring, utredningar
och utlåtanden för olika myndigheters räkning samt skriftväxling med en -

skilde, vilkas rätt kan beröras av skogarna in. m.; allt arbeten, vilka i mindre grad
betunga förvaltare av större sammanhängande skogar.

Samtidigt som goda avsättnings!örhållatiden giva möjligheter för en vinstgivande
revirförvaltning, fordra de ock, att vederbörande jägmästare ständigt aktgiver på
och söker rätta sina åtgärder efter virkesinarknadens växlingar och virkesköparnas
önskemål. Ä andra sidan kunna sämre avsättningsförhållanden i månget fall
ställa förvaltningspersonalen inför svårare uppgifter samt sätta dess omdömesförmåga
och duglighet på större prov än där dessa förhållanden av olika skäl från början
ligga bättre till.

Arten av å revir förekommande förudlingsverksamhet är en framträdande och
påtaglig faktor i förevarande hänseende. Där virket säljes å rot, undandrages revirförvaltningen
i huvudsak alla de arbeten av olika slag, som ligga emellan trädens
fällning och leverans i förädlat skick. De revir, där virket uteslutande säljes å rot,
äro emellertid numera helt få. Försågning av virke före försäljningen förekommer,
ehuru å ett begränsat antal revir, dock å revir inom vitt skilda delar av landet. Upphuggning
av virke före dess avyttring i sortiment av olika slag sker i större eller
mindre utsträckning å revir, belägna inom så gott som landets alla delar. Förädlingsverksamhet
av olika omfattning och art kräver av sin närmaste ledare speciell erfarenhet
och fallenhet.

Till sist har framhållits, att storleken av ett revirs utgifter och inkomster är eu
faktor att räkna med vid klassificering. Fnär inkomster och utgifter, även på ett
och samma revir, avsevärt växla från ett ar till ett annat, måste givetvis siffror,
som i detta avseende skola giva ett så vitt möjligt säkert utslag, beräknas medeltalsvis
för en ej alltför kort följd av år. Det är emellertid självfallet ej de absoluta
siffrorna, som, vare sig det gäller utgifter eller inkomster, giva ett sannt uttryck för
ett revirs karaktär. Stora utgiftstal kunna uppkomma vid ett fåtal jämförelsevis
enkla och lätt kontrollerade anläggningar och arbeten, såsom större dikningar ocli
vägbyggnader, likaväl som jämförelsevis små utgiftssummor kunna tagas i anspråk
för ett flertal arbeten, som visserligen äro av mindre omfattning, men kräva särskild
insikt från ledningens sida och ständigt övervakande, såsom byggnadsarbeten, reparationer
m. m. Vad revirens inkomster beträffar, så kunna å ena sidan stora inkomster
vara helt lättvunna genom exempelvis större försäljningar av gammal, värdefull
skog, medan å andra sidan mindre, ofta helt obetydliga inkomster kunna leda sitt
upphov från en rad av grundligt planerade och med omsorg genomförda åtgärder.

Av vad här ovan anförts torde framgå, att behovet av en organisationsform, karaktäriserad
av uppdelning i klasser med olika löneförmåner av en eller annan instans
inom förvaltningen, är mera framträdande inom post- och telegrafverken samt
statens järnvägar än inom domänverket, ävensom att de faktorer, som vid dylik

Öl

uppdelning, verkställd rent objektivt, äro att taga i betraktande, inom de förra verken
äro i högre grad enkla, klara och möjliga att rätt värdesätta än inom det senare
verket.

Det förhållandet att vissa olikheter reviren emellan alltid torde komma att råda
och särskilt den omständigheten att vissa revir under alla förhållanden ställa särskilt
höga fordringar på vederbörande förvaltares skicklighet och förmåga lärer
emellertid böra tillmätas så stor vikt, att en starkare uppdelning av reviren i löneavseende
än den nu varande synes böra i en eller annan form åvägabringas. Därigenom
torde framför allt vinnas större möjlighet än hittills varit fallet att i avlöningshänseende
i skälig grad tillgodose ett särskilt kvalificerat arbete och att vid
statstjänsten binda de dugligaste förmågorna.

Efter denna mera allmänna behandling av spörsmålet om klassificeringssystemet
inom förvaltningsväsendet vilja de sakkunniga närmare ingå på de förslag, som
framförts angående dess tillämpning inom domänverket.

Dessförinnan må dock förutskickas att de sakkunniga, såsom i det följande närmare
kommer att angivas, funnit sig böra förorda, att de avlöningsprinciper, soin för
kommunikationsverken, statsdepartementen och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, definitivt och för domänverket provisoriskt antagits, må, i
stort sett, bliva för domänverket definitivt godkända samt att de sakkunniga på
grund därav behandlat förevarande spörsmål — de om revirklassificering framförda
förslagen likasom andra system för frågans lösning — på basis av ett godkännande
av nyssnämnda innebörd.

De under de senare åren framlagda förslagen innebära, såsom i det föregående
omförmälts, att reviren skulle indelas i tre klasser med, enligt de extra jägmästarnas
förbunds förslag år 1917, 50 procent högre löneförmåner för den högsta klassens
än för den lägsta klassens revir; enligt föreningens Sveriges ordinarie jägmästare
och de extra jägmästarnas förbunds förslag år 1921, omkring 18 procent högre
begynnelseavlöning för den högsta än för den lägsta klassens revir; samt, enligt domänfullmäktiges
uttalande, omkring 30 procent högre begynnelseavlöning för reviren
av den förra än för reviren av den senare klassen. Vidare må framhållas att, medan
ifrågavarande personalsammanslutningar numera synas utgå från att hänförandet
av revir till klasser med olika löneförmåner skulle ske efter rent objektiva grunder
eller med andra ord med hänsyn till revirens beskaffenhet i och för sig, dornänfullmäktiges
förslag, som för övrigt synes vara lågt på ett bibehållande i stort sett av
nu gällande avlöningssystem för domänverket, innebär, att vid revirklassificering
avseende i sista hand skulle fästas vid mera subjektiva synpunkter, d. v. s. att ve -

Indetmng av
reviren
i tre klasser

derbörande jägmästares personliga egenskaper borde avgöra, om ett revir skulle hänföras
till den ena eller andra klassen.

Närmare angivet ha domäniullmäktige uttalat, att de förslagsvis tänkt sig under
nu rådande förhållanden lämpligt, att av hela antalet revir 10 procent skulle vara av
högsta klass, 25 procent av mellanklass och 65 procent genomsnittsrevir av lägsta
klass. De ha emellertid samtidigt angivit, att dessa tal ej grundade sig på en ingående
undersökning av de olika revirens beskaffenhet, utan mera utginge från ett ungefärligt
bedömande av huru stort antal personer, som inom en kår av den ifrågavarandes
storlek i genomsnitt kunde väntas besitta särskild duglighet och lämplighet
för mera fordrande uppdrag. Vad som skulle betalas (genom med högre revirklasser
förenade högre löneförmåner), vore det utförda arbetet, ej det arbete, som visserligen
behövde göras, men icke bleve inom kortaste tid och för billigaste pris utfört.
Såsom ett led i denna domänfullmäktiges tankegång torde vara att fatta deras vidare
uttalande, att det vore uppenbart, att det kunde finnas flera revir, som borde
tillhöra mellanklassen och den högsta klassen, än det funnes jägmästare, som på
grund av duglighet och framstående förmåga borde uppflyttas i nämnda klasser. De
övriga iinge, huru beklagligt detta än i och för sig kunde vara, fortfarande handhavas
av jägmästare av lägsta grad.

Vid av de sakkunniga verkställda försök till uppdelning av reviren i tre klasser
efter rent objektiva grunder har framgått, att av revirantalet omkring 10 procent borde
hänföras till den högsta klassen, 50 procent till mellanklassen och 40 procent till
den lägsta klassen. De sakkunniga ha emellertid konstaterat en mängd svårbestämbara
gränsfall och funnit, att en hel del revir med goda skäl kunnat föras till högre
klass än procenttalen angiva.

Sammanställas de sakkunnigas nu angivna uppdelning med domänfullmäktiges
uppfattning om kvalitéten hos personalen och deras därpå grundade, här ovan anförda,
procenttal, skulle slutsatsen bliva, att omkring hälften av mellanklassens revir
tills vidare finge vara besatta med jägmästare med lägre löneförmåner än de, som
rätteligen borde vara med reviret förenade.

Domänfullmäktiges uttalande angående det personliga momentets avgörande betydelse
vid ett revirs hänförande till högre klass med högre avlöning torde visserligen
äga visst fog. Emellertid må observeras, att en dylik subjektiv grund
för revirklassificering kan medföra betydande vådor. Sålunda kan tänkas inträffa,
att en jägmästare, som väl vore plikttrogen, intresserad och arbetsam, men
likväl i övrigt ej ansåges fylla de kvalifikationer, som borde ställas på en högre
gradens jägmästare, finge förvalta ett revir av högre klass, men åtnöja sig med lägre
lön än den, som egentligen borde vara med reviret förenad. Man må fråga sig, vilken
inverkan en dylik ”prickning” — ty såsom sådan torde den i regeln komma att
uppfattas — skulle utöva på jägmästaren, ej blott rent mänskligt sett, utan även

med avseende pa hans framtida arbetsprestationer. Andra fall av dylik art lära ej
vara svåra att framdraga. Må vara att personliga hänsyn inom det statliga få ställas
tillbaka för det allmännas intresse. De kunna dock ej frånkännas sin stora betydelse
inom praktiska verksamhetsområden, där den enskilde tjänstemannens initiativ och
insatser vid arbetet för visso stå i ett nära beroende av de förhållanden, rent psykologiskt
sett, varunder han arbetar.

Därest reviren på sätt föreslagits uppdelas i tre klasser, komma revir i avlägsna
och i kommunikationshänseende vanlottade trakter, såsom revir i fjälltrakter och
i finsktalande landsdelar, att hänföras till den lägsta klassen, medan revir i sydligare
och till landets centrala delar närmare belägna trakter komma att, i flertalet
fall, föras till de två övriga klasserna. Förenämnda ödemarksrevir hava hittills varit
förenade med de högsta avlöningsförmånerna. Före år 1921 uppgick skillnaden
i begynnelseavlöning för ödemarksrevir och för revir i landets sydligare delar till
omkring 19 procent. För närvarande kan det förhållandet, att ett revir är beläget i
avlägsen, kall och ödslig trakt, medföra löneökning å begynnelseavlöning med omkring
13 procent. Vid en uppdelning av reviren i tre klasser skulle, även om lönedifferensen
till de högre revirklassernas förmån sattes avsevärt lägre än förslagen angiva,
de särskilt utpräglade ödemarksreviren komma att i lönehänseende sänkas under
huvudparten av övriga revir. Erfarenheten har givit vid handen, att ödemarksreviren,
trots den högre avlöningen, ofta varit svåra att på tillfredsställande sätt
bekläda med befattningshavare. Ansökningarna om anställning å dylika revir ha varit
jämförelsevis få och i regeln ingått från unga, föga erfarna tjänstemän. Från
den senaste tiden föreligger ett belysande fall i detta avseende, ej minst anmärkningsvärt
i betraktande av den för närvarande stora tillgången på extra, obefordrade
tjänstemän, då till ett ledigförklarat, avlägset beläget revir endast anmält sig eu
sökande. Även dessa ödemarksrevir ställa sådana krav på sina innehavare, att de
icke lämpligen böra besättas med vilken ung, allt för litet prövad och erfaren tjänsteman
som helst, vilken, lockad av möjligheten till tidig befordran till ordinarie befattning,
bortser från de olägenheter, som äro förbundna med bosätming inom dylikt
revir. Det bör framhållas, att, även om tidig befordran ur flera synpunkter må
vara önskvärd, vissa risker äro förenade med att placera en yngre tjänsteman, som
icke varit i tillfälle att i behörig grad såsom revirassistent under äldre förmans ledning
förvärva utbildning och erfarenhet, å en så jämförelsevis självständig befattning,
som den jägmästare intager. Stationerad fjärran från kamrater och närmaste förman
kan en dylik oerfaren tjänsteman lätt hämmas i sin utveckling, förfalla till ensidighet
och måhända föranledas till obetänksamma åtgärder och missgrepp. För
en tillfredsställande rekrytering av ödemarksreviren vore det, med hänsyn till nu
angivna förhållanden, önskvärt, att ett sådant lönesystem vunne definitiv tillämp -

ning, som ej blott bibehöile för dessa revir det nu gällande lönetillskottet, utan så vitt
möjligt åvägabragte ökning därav.

En följd av revirens uppdelning i tre klasser, förenade med olika löneförmåner,
torde bliva, att jägmästare skulle efter ansökan kunna befordras från lägsta klass till
mellanklass och från mellanklass till högsta klass. Enligt de grundsatser, som tilllämpas
vid avgivande av förslag med förord till besättande av jägmästarbefattningar,
anses förflyttning (transport) inom jägmästargraden böra kunna ske en gång.
Med uppdelning av reviren i tre klasser uppstå i hög grad ökade möjligheter för
förflyttning inom jägmästargraden, dels genom transporter inom varje klass och dels
genom befordran från lägre till högre klass. Denna ökade förflyttning medför, där
den föranledes av befordran, ökade ersättningar för flyttningskostnader. Lika väl
som det må vara önskvärt, att en yngre, icke ordinarie tjänsteman före sin befordran
till jägmästare blir i tillfälle att genom tjänstgöring i skilda delar av landet så allsidigt
som möjligt fullkomna sin utbildning, lika väl synes det vara av vikt, att denne,
efter erhållen befordran till ordinarie befattning, stannar på sin post så länge som
möjligt för att förvärva den personliga ingående kännedom om reviret, som endast
kan vinnas genom tjänstgöring under en längre följd av år och som är ett ofrånkomligt
villkor för en god revirskötsel. — I detta avseende ställer sig saken på helt annat
sätt vid kommunikationsverken, där, exempelvis vid statens järnvägar, stationer i
olika delar av landet i allt väsentligt äro varandra så lika, vad tjänstgöringen angår,
att en tjänstemans förflyttning, efter i allmänhet relativt korta tidsperioder, mellan
stationer av olika klasser icke torde medföra nämnvärda olägenheter ur administrativ
synpunkt.

Den omfattning, vari förflyttning — genom transport — för närvarande äger
rum inom jägmästargraden, synes fullt försvarlig. Och den förflyttning — genom
befordran —, som, vid uppdelning i en eller annan form av reviren i klasser, kan
komma att äga ram för att från ett mera lättskött revir föra en högt kvalificerad
jägmästare till ett svårskött revir, synes vara väl befogad. Men förflyttningar inom
jägmästargraden till den starkt ökade omfattning, som, enligt vad här ovan framhållits,
torde bliva en följd av revirens treklassindelning, synas ägnade att medföra olägenheter
för den skogliga administrationen. Visserligen kan tänkas att, i samband
med ett genomförande av uppdelning av reviren i tre klasser, sådana bestämmelser
bleve utfärdade, som i viss mån beskure möjligheterna för exempelvis transport mellan
två revir tillhörande en och samma klass och därigenom begränsade antalet
förflyttningar. Bestämmelser i sådan riktning torde emellertid komma att verka
olämpligt. De skulle i vissa fall helt kunna utestänga en jägmästare från transport,
i andra fall åter motverka, vad man vid dylik indelning av reviren bl. a. åstundan
eller placering å reviren av för deras förvaltning lämpliga personer.

Av det här ovan anförda synes, enligt de sakkunniges uppfattning, framgå, att det
är förenat med väsentliga svårigheter att genomföra revirklassificering efter hittills
framlagda system — uppdelning av reviren i tre klasser, förenade med olika löneförmåner,
efter objektiva eller, jämlikt domänfullmäktiges förslag, efter i sista hand
subjektiva grunder — samt att dessa system skulle medföra vissa olägenheter för
administrationen inom domänverket.

Enär det varit aitt förutsätta, att de mål. som av förslagsställare om revirklassificering
framhållits såsom eftersträvansvärda, kunde vinnas även genom andra system,
ha de sakkunniga ansett sig böra undersöka möjligheterna härför.

Det har därvid givetvis legat nära till hands att utreda, i vad mån de framförda
klassificeringsförslagen kunde så modifieras, att ovan framhållna svårigheter och olägenheter
så vitt möjligt undvekes.

En modifierad form för klassificering, som av de sakkunniga diskuterats, är uppdelning
av reviren i två klasser, förenade med olika löneförmåner. Till den högre
klassen eller klass I skulle därvid föras revir, vilkas skötsel vore förenad med hög
grad av svårighet och vilka som följd därav påtagligen ställde särskilt höga krav
på vederbörande jägmästares skicklighet. Till den lägre klassen eller klass It skulle
hänföras övriga revir.

Om en dylik tvåklassindelning skall verkställas, måste dessförinnan närmare
klarläggas karaktäristika för reviren av klass I. Till denna klass kunde föras antingen
revir med sågverk eller annan industriell anläggning — en uppdelning, som nära
anslöte sig till de skogssakkunnigas för södra Sverige i det föregående (s. 54 ff.) relaterade
förslag; eller revir med sågverk eller annan industriell anläggning, som avsåge
en mera omfattande virkesförädling — en uppdelning i överensstämmelse med
domänstyrelsens förut (s. 56) återgivna uttalande; eller ock sådana revir, som, oavsett
om de äro förenade med sågverk eller annan anläggning, över huvud taget äro
utpräglat svårskötta. För närmare exemplifiering av huru uppdelningar efter dessa
huvudprinciper i verkligheten skulle te sig, må anföras några exempel. 1 första fallet
skulle till klass I föras Porjus, Qarpenbergs, Karlsby, Gullbergs, Qranviks, Ölands
m. fl. revir, där större sågverk finnas, samt Örebro, Filipstads m. fl. revir med mindre
sågverk. I andra fallet skulle till klass I endast föras revir med större sågverk.
I tredje fallet skulle till klass I föras dels de revir, som i andra fallet skulle föras till
högsta klassen, dels ock revir av typen Malingsbo, Tiveden m. fl. Med den
utveckling statsskogsskötseln numera tagit torde en indelning efter någondera av de
båda först angivna principerna bliva allt för stel och schematisk och icke i tillbörlig
grad taga hänsyn till de faktorer, som bestämma svårigheten vid ett revirs skötsel.
Den lämpligaste uppdelningsgrunden torde alltså vid en tvåklassindclning vara den,

Indelning av
reviren i två
klasser.

som allsidigt beaktar samtliga på frågan inverkande moment och sålunda till högsta
klassen hänför de revir, som i fråga om svårighet vid skötseln i allmänhet befinna
sig på högsta planet. Bedömandet av vilka revir, som skola föras till klass I, kan
givetvis, sedan huvudprincipen fastslagits, ske mera eller mindre strängt. Vid tillämpning
av den sist angivna huvudprincipen råkar man emellertid, i likhet med vad
fallet är vid treklassindelning, ut för svårbestämbara gränsfall, där tvekan måste råda,
om revir skall hänföras till den ena eller andra klassen. Vid tvåklassindelningen
samla sig dessa fall vid eu gränslinje — mellan den högre och den lägre klassen. Vid
treklassindelningen däremot ligga gränsfallen omkring två linjer — mellan högsta
och mellanklassen samt mellan sistnämnda klass och lägsta klassen. Härav framgår
att en tvåklassindelning efter objektiva grunder, med hänsyn till det mindre antalet
uppkommande gränsfall, torde vara mindre svår att verkställa än en treklassindelning.

Betydenheten av den feluppdelning, som vid dylik klassificering kan uppkomma,
beror givetvis av den differens i löneavseende, som fastställes mellan de tvenne
klasserna. Det är helt visst önskvärt, att denna differens tillmätes så stor, att hög
grad av svårighet vid skötseln medför däremot svarande behörig löneökning. Men
å andra sidan kan ock möjligen göras gällande, att denna differens, med hänsyn till
vanskligheten av att vid klassificering i varje fall skipa full rättvisa, icke må bliva
allt för stark. 1 sistone lärer man emellertid, vid fortsatt tillämpning i huvudsak av
nuvarande lönesystem för domänverket, äga jämförelsevis snäva gränser att röra sig
inom vid utmätning av ifrågavarande differens. Den löneökning, som vid tvåklassindelning
skulle tillkomma revir av klass 1, torde nämligen i varje fall böra så avvägas,
aitt innehavare av revir av klass I icke kornme att erhålla högre avlöning än
vissa av domänverkets högsta tjänstemän.

Att vid en uppdelning av reviren i två klasser i sista hand låta subjektiva synpunkter
avgöra uppdelningen synes, av i huvudsak enahanda skäl som vid cn uppdelning
i tre klasser, ställa sig vanskligt.

Om man ingår på en jämförelse mellan de konsekvenser, som eu tvåklassindelning,
jämförd med en treklassindelning, skulle medföra för rekrytering av ödemarksreviren
finner man, att denna rekrytering icke i samma grad torde behöva menligt
påverkas av revirens uppdelning i två klasser som av deras uppdelning i tre klasser.
Skälet härför är i huvudsak, att ödemarksreviren vid tvåklassindelning skulle föras
till samma lönegrad — den för klass II fastställda — som den stora huvudmassan av
revir och således i lönehänseende endast sänkas under ett relativt fåtal till klass I
hörande revir.

Det här ovan anförda torde giva vid handen, att det möter mindre svårigheter
att efter objektiva grunder uppdela reviren i två än i tre klasser samt att vissa med

treklassindelning förenade olägenheter i avsevärd mån reduceras vid tvåklassindelning.

En olägenhet med sistnämnda indelningsgrund kunde möjligen sägas vara, att
denna i mindre grad än treklassindelningen reagerar för den skiftande svårigheten
vid skötseln av olika revir. Alla revir, som icke företräda högsta mått av svårighet
vid skötseln, bliva ju över en bank trots den ej ringa skillnaden i sådant avseende,
som även dessa revir representera, förda till en och samma lägre klass. Indelning
av reviren i två klasser skulle härigenom i viss mån innebära ett avsteg från de avlöningsprinciper
för domänverket i dess helhet, för vilkas definitiva accepterande de
sakkunniga i det följande uttala sig. Dessa principer äro nämligen till sin natur sådana,
att avlöningsbeloppens storlek i varje fall känsligt påverkas av de olika faktorer,
som anses böra verka bestämmande å desamma.

De sakkunniga ha även funnit sig böra undersöka, huruvida den lönegruppering,
som vid det provisoriskt gällande avlöningssystemet föranleder skillnad i lönehänseende
mellan reviren, kunde reformeras därhän, att de mål, som förslagen om uppdelning
av reviren i klasser åsyfta, vunnes.

Vid nu gällande avlöningssystem äro reviren, såsom av det föregående framgår,
genom placering i en och samma lönegrad hänförda till eu gemensam klass
(kategori). Inom nämnda lönegrad äro reviren fördelade i sju grupper, benämnda
lönegrupper. Viss, bestämd avlöningsskillnad råder mellan varje grupp. De faktorer,
som inverka på revirens gruppering, äro, som förut nämnts, dyrort, svårskötthet,
ödslighet och kallort. Vad dessa faktorers innebörd beträffar må här blott,
i fråga om faktorn svårskötthet, framhållas — vad som under avdelningen ”Tjänstegradernas
gruppering” i det följande kommer att mera utförligt utvecklas —, att
denna faktor i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende beaktar de krav, som ett
revir ställer på jägmästaren. Krav i kvalitativt hänseende framträda särskilt på revir,
där jägmästarens skicklighet och kunskaper sättas på högre prov. Krav i kvantitativt
avseende yppa sig särskilt i övre och inre Norrland. Nu nämnda faktorer inverka
enligt gällande avlöningssystem var och en med viss styrka å grupperingen.

De förslag, som av domänfullmäktige och andra senast framförts om revirklassificering
äro, bland annat, föranledda av den uppfattningen, att lönedifferensen
mellan revir i lägsta och revir i högsta lönegrupp är allt för snäv och att därigenom
tillräckligt utrymme saknas för skälig inverkan å revirens lönebelopp av de faktorer,
särskilt svårskötthotsfaktorn, som därå anses böra öva inflytande. Om den
lönegrad, vari reviren nu äro placerade, utvidgas med avseende på sina gränsvärden
genom utökning i mera avsevärd mån — förslagsvis med två tredjedelar — av
lönedifferensen mellan lönegrupperna inom varje löneklass, beredes givetvis ökat ut -

Indelning av
reviren inom
en »utvidgad
lönegrad».

rymme för grupperingsfaktorernas inverkan. Därest denna ökning av faktorernas,
inverkan appliceras enbart på svårskötthetsfaktorn, kan ett system med på nu angivet
sätt utvidgad lönegrad komma att i väsentlig mån verka i sajmma riktning
som ett klassindelningssystem. En formell skillnad mellan ett system med utvidgad
lönegrad och klassindelningssystemen är, att revirens lönebelopp, på grund av
vissa faktorers inverkan, vid det förra systemet .stegras i horisontal led inom en gemensam
lönegrad, medan samma lönebelopp vid de senare systemen stegras dels i
horisontal och dels i vertikal led inom två eller tre lönegrader. På grund av sin
känslighet för olika grader av svårskötthet står ett system med utvidgad lönegrad
mera i samklang med nuvarande avlöningssystem än klassindelningssystemen. Det
innebär en rationell vidare utveckling av de speciella grupperingsprinciper, som införts
i domänverkets nu gällande avlöningssystem.

Vid behandling av frågan om treklassindelning enligt domäniullmäktiges förslag,
d. v. s. med subjektiva synpunkter såsom utslagsgivande moment, ha framhållits
vissa betänkligheter av psykologisk art mot sådan indelning. Med det mindre framträdande
inflytande, som ett revirs svårskötthet skulle öva å dess hänförande till
lägre eller högre grupp — svårskötthetsfaktorn inverkar ju ej ensam, utan vid sidan
av faktorerna dyrort, ödslighet och kallort å revirgrupperingen — lärer emellertid,
därest så vore önskligt, ett hänsynstagande av subjektiv art vid avgörande av den
styrka, varmed svårskötthetsfaktorn i varje fall skulle få inverka, icke vara otänkbart.
Ett inflytande av subjektiv natur torde nämligen vid uppdelning av reviren
i sju grupper kunna, i olikhet med vad fallet vore vid en klassindelning, tillgodoses,
utan att detta inflytande behövde verka stötande eller medföra i det föregående påpekade
vådor.

Med eu utvidgad lönegrad och revirgruppering av nu angivna art erhålla ödemarksreviren
högre avlöningsförmåner än vad såväl fallet är med nuvarande avlöningssystem
som ock förhållandet bleve vid klassindelning. Skälet häntill är givetvis
det större utrymme, som systemet med utvidgad lönegrad förlänar åt inverkan
å lönebeloppen av de faktorer, vilkas inflytande därå är särskilt angeläget.

Emot detta system kan måhända invändas, att det icke behörigen tillgodoser ett
av de mål, som skulle vinnas med klassindelning. Härmed åsyftas den sporre, som
ett klassindelningssystem skulle åsätta individens arbetsprestationer genom förhoppning
om befordran till särklass med avsevärt högre avlöning än övriga revir. Vid
en dylik invändning torde emellertid mindre avseende böra fästas. Man bör nämligen
kunna utgå från, att de i högre grad kvalitativt svårskötta reviren i regeln
äro såsom sådana ganska väl kända, även om denna deras karaktär icke genom
grupplacering skulle bliva tydligt preciserad. Och man bör dessutom förutsätta* att

befordran eller transport till dylikt revir bör ske med hänsyn särskilt tagen til!
vederbörandes skicklighet och lämplighet för reviret i fråga. Utgår man från dessa
synpunkter torde man kunna förutsätta, att en tjänsteman må uppfatta erhållandet
av konstitutorial å dylikt revir, även om detta ej hänförts till avgränsad klass, såsom
ett uppskattande från överordnades sida av hans i tjänsten presterade arbete,
samtidigt som möjligheten för tjänsteman att förr eller senare finna sitt arbete på
sådant sätt uppskattat bör verka till den eggelse i arbetet, som eljest skulle föranledas
av indelning av reviren i klasser.

Vad de sakkunniga här ovan uttalat angående ett avlöningssystem, för jägmästarnas
vidkommande, med utvidgad lönegrad torde tydliggöra, att ett sådant system,
samtidigt som det i huvudsak synes tillgodose de synpunkter, som legat till
grund för förslagen om en revirklassificering, väsentligen är fritt från de olägenheter,
som synas vidlåda sistnämnda system. Något hinder med hänsyn till den praktiska
tillämpningen torde icke möta, att i löneplanen för domänverket införa en från
övriga lönegrader avvikande utvidgad lönegrad. Ur formell, löneteknisk synpunkt
kan däremot till synes svårighet föreligga att realisera systemet med utvidgad lönegrad.
Det nu gällande avlöningssystemet är nämligen bland annat grundat på en
jämn stegring av avlöningsbeloppen från klass till klass i vertikal led och från grupp
till grupp i horisontal led. Den ifrågasatta utvidgningen av lönegraden för jägmästare
skulle innebära en brytning med de principer, varå avlöningssystemet i nämnda
avseende konsekvent är uppbyggt, och därigenom i vissa fall, såsom beträffande den
s. k. ”sneddningsprincipen”, nödvändiggöra rubbning av i systemet ingående regler.

Därest sist antydda svårighet ur löneteknisk synpunkt anses vara så vägande,
att ett lönesystem med utvidgad lönegrad för reviren icke lämpligen är genomförbart,
torde dock finnas möjlighet att genom ett närbesläktat system i väsentlig
män uppnå de fördelar, som stå att vinna med en utvidgad lönegrad. Den för vissa
revir önskvärda stegring i avlöningsbeloppen, som erhålles inom en utvidgad lönegrad,
kan nämligen, vad kvalitativt svårskötta revir angår, även ernås, om reviren
placeras i en lönegrad av typ, som återfinnes i nuvarande löneplan, samt därefter,
där visst mått av svårighet i kvalitativt hänseende vid skötseln är för handen, tillerkännas
särskilda avlöningstillägg. Inom den för samtliga revir gemensamma, ”normala"
lönegraden grupperas reviren med anlitande av faktorerna dyrort, ödslighet,
kallort och kvantitativ svårskötthet. Sedan revirens avlöningsbelopp genom gruppering
efter dylika grunder bestämts, skulle till dessa belopp komma förutnämnda
avlöningstillägg av förslagsvis sex olika belopp, avsedda att motsvara de löneökningar,
som inom en utvidgad lönegrad skulle föranledas av svårskötthet i kvalitativ
bemärkelse.

Indelning av
reviren inom
»normal» lönegrad
jämte
särskilda avlöningstillägg.

Val av system
för revirens
indelning.

Vid detta system kunna revir på grund av svårskötthet i kvalitativ bemärkelse
alltså tillerkännas samma stegrade löneökning som vid systemet med utvidgad lönegrad.
Till följd av det jämförelsevis stora antalet avlöningstillägg av olika storlek
är det, av i huvudsak samma skäl som vid sistnämnda system, görligt, att, om så
finnes önskvärt, i viss mån anlägga subjektiva synpunkter vid avlöningstilläggens
utmätande.

Vad de extrema ödemarksreviren beträffar, lärer däremot detta system, i likhet
med klassindelningssystemen, icke åt dem kunna medföra samma löneökning
som systemet med utvidgad lönegrad. Skälet härtill är, att den kvantitativa svårskötthetsfaktorn,
som alltjämt skulle kvarstå såsom å grupperingen inverkande
faktor, icke lämpligen kan förlänas inverkan även å storleken av avlöningstilläggen,
vilka, såsom ovan framhållits, skulle bero av det mått av svårskötthet i kvalitativt
hänseende, varmed revirskötseln i varje fall vore förenad.

De nu avhandlade systemen för indelning av reviren i syfte att tillgodoföra jägmästarna
skäliga avlöningar kunna rubriceras såsom:

I system med treklassindelning;

II „ „ tvåklassindelning;

III „ „ utvidgad lönegrad; samt

IV „ „ särskilda avlöningstillägg.

Vid övervägande av dessa systems fördelar och nackdelar ha de sakkunniga
kommit till den uppfattningen, att system III, som i jämförelsevis hög grad tillgodoser
de mål, vilka böra eftersträvas vid fastställande av avlöningssystem för jägmästarnas
vidkommande, är att föredraga framför de varandra närstående systemen
I och II.

Med hänsyn till rent lönetekniska skäl ha de sakkunniga emellertid funnit sig
böra avstå frän förslag om ett genomförande av system III och i stället ansluta sig
till system IV.

Detta system, som till sina verkningar står system III nära och i väsentlig
grad äger dess fördelar, torde kunna medföra en tillfredsställande lösning av spörsmålet
om revirens uppdelning och gradering i lönehänseende i samband med definitivt
bibehållande i huvudsak av domänverkets provisoriskt gällande avlöningsreglemente.

De sakkunniga taga för givet, att den utredning, varom riksdagen hemställt i
sin skrivelse, n:r 238, den 26 maj 1920 i anledning av motionen, n:r 211, samma år
angående beredande åt de i norra delarna av landet stationerade statsanställda av

vissa särskilda avlöningsförmåner, torde föranleda önskvärda förbättringar även i
förmånerna för jägmästarna i extrema ödemarksrevir. De sakkunniga anse sig därför
kunna fästa mindre avseende vid det förhållandet, att system IV icke i samma
grad som system III i lönehänseende tillgodoser nämnda revir.

De sakkunniga förutsätta, att vid tillämpning av system IV avseende företrädesvis
fästes vid sökandes skicklighet, då det gäller att besätta revir med högre avlöningstillägg
och vilja samtidigt framhålla, att Kungl. Maj ris beslut den 30 september
1921 angående besättande av jägmästarbefattningen i Klotens revir är att anse som
ett klart prejudicerande beslut i fråga om de principer, som böra gälla vid bedömande
av sökande till i högre grad svårsköfta revir. I detta fall har nämligen Kungl.
Maj:t, efter domänstyrelsens förslag ocli förord, besatt reviret med en jägmästare,
vilken med avseende på ”förtjänst” (anciennitet) var underlägsen flera av sina medsökande,
men i fråga om ”skicklighet” eller lämplighet för reviret ansågs vara dem
överlägsen.

Det närmare utformandet av system IV, särskilt med avseende på grupperingen
och aviöningstilläggen, behandlas av de sakkunniga i det följande under avdelningarna
”Tjänstegradernas gruppering” (s. 101 ff.) och ”Avlöningsbeloppens bestämmande”
(s. 125 ff.).

* *

B. Domänstyrelsen.

1 det föregående (s. 23) har omförmälts, att ledamoten av lönekommittén, majoren
Sven Liibeck i reservation mot lönekommitténs förslag angående lönereglering
för domänverket framhöll, att domänverket syntes böra erhålla en kollegial styrelse
med dugande fackmän och skickliga affärsmän inom dithörande arbetsområde som
ledamöter.

Sedermera har herr Liibeck i motion inom andra kammaren, n:r 252, den 31 januari
1921 hemställt, bland annat, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maja anhålla
om utredning rörande organisationen av de affärsdrivande verkens styrelser.

i motiveringen till denna hemställan uttalade motionären, att enighet syntes råda
därom, att statens affärsverksamhet redan i sin nuvarande omfattning måste i näringslivets
och de! allmännas intresse äga en ur affärsmässiga och sociala synpunkter
fullgod organisation, med förmåga av smidig anpassning efter det praktiska livets
krav.

För att tillgodose dessa krav hade under senare år åtskilliga åtgärder vidtagits,
förslag framställts och utredningar igångsatts, avseende, bland annat, respektive styrelsers
organisation. 1 berörda hänseende hade järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen

Styrelseformen
inom
domänstyrelsen.

och domänstyrelsen vardera erhållit ett par s. k. fullmäktige, som vid avgörande av
viktigare frågor tillkallades och därvid ägde reservationsrätt. Frågan om järnvägsstyrelsens
organisation torde hava ingående avhandlats, okänt ännu med vad resultat,
i det betänkande, som ”statsbanornas ekonomikommission” väntades avgiva under
den närmaste tiden.

I motsats till de förenämnda styrelserna blev vattenfallsstyrelsen från början
organiserad kollegialt, mera såsom en vanlig bolagsstyrelse, med generaldirektören
som ordförande och fyra utomstående ledamöter, hämtade från det praktiska livet.

Vid 1920 års riksdag, yttrade motionären vidare, förelåg från Kungl. Maj:ts sida
förslag att avskaffa vattenfallsstyrelsen såsom kollegial styrelse och införa fullmäktigesystemet;
på grund av motioner beslöt emellertid riksdagen att bibehålla den nuvarande
styrelseformen.

Visserligen kunde invändas, uttalade motionären därefter, att riksdagens bestämda
ställningstagande till förmån för den kollegiala styrelseformen ifråga om vattenfallstyrelsen
i väsentlig mån berodde på, att man icke ansåg sig böra utan starkt
vägande skäl ändra en befintlig organisation. Fn närmare prövning torde dock giva
vid handen, att — som rätt och naturligt vore — de i stort sett erkänt goda erfarenheterna
främst varit utslagsgivande. Det syntes vara all anledning överväga, om
icke även statens övriga affärsverk med hänsyn till fullgörande av sina uppgifter samt
i sitt förhållande till myndigheterna och allmänheten skulle hava åtskilligt att vinna
genom utomstående, verkligt dugande styrelseledamöter, som toge ansvarig del i styrelsens
beslut. Vad beträffade statens järnvägar, torde man som nämnt kunna antaga,
att denna organisationsfråga varit föremål för ekonomikommissionens utredningar
och förslag. I än högre grad syntes emellertid en dylik styrelseform kunna bliva
till gagn för domänstyrelsen, vars organisationsfråga nu likaledes vore föremål för
utredning genom särskilda sakkunniga och som i fråga om krav på verklig affärsmässighet
i förvaltningen kunde sägas stå vattenfallsverket närmast. Jämväl i fråga om
telegraf- och postverken syntes stora fördelar vara att vinna för verken själva och
för ett bättre samförstånd med allmänheten.---

Ehuru ovan angivna, i reservation mot lönekommitténs betänkande gjorda, uttalande
angående styrelseformen inom domänstyrelsen icke föranledde vidare åtgärd
samt ehuru förenämnda motion, på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut i ärendet,
icke från riksdagens sida föranledde skrivelse till Kungl. Maj:t, ha de sakkunniga likväl,
vid det förhållande att styrelseformen inom domänstyrelsen sålunda vid skillda
tillfällen berörts samt de sakkunnigas utredning rörande domänstyrelsens organisation
i motionen omnämnts, ansett sig böra redan på nuvarande stadium av deras arbete
ingå på spörsmålet om ifrågavarande styrelseform.

För orientering i ämnet vilja de sakkunniga därvid först i största korthet redogöra
för domänstyrelsens styrelseform, sådan denna varit och nu är.

Domänstyrelsen, som närmast föregåtts av den år 1859 inrättade skogsstyrelsen,
tillkom med ingången av år 1883, sedan 1882 års riksdag i skrivelse n:r 64 den
21 maj 1882 anmält, att den bifallit Kungl. Maj:ts samma år framlagda förslag, att
förvaltningen av kronans jordbruksdomäner och skogar skulle förläggas under en
gemensam domänstyrelse.

I skrivelse den 10 november 1882 till den utnämnde generaldirektören och chefen
för domänstyrelsen, angående förvaltningen av kronans domäner, meddelade
Kungl. Maj:t föreskrifter att tills vidare och intill dess definitiv instruktion för domänstyrelsen
framdeles kunde, på styrelsens eget förslag, varda fastställd, tjäna styrelsen
till efterrättelse. Först den 16 oktober 1908 (n:r 126) blev emellertid definitiv
instruktion utfärdad för domänstyrelsen. Efter år 1908 hava sedermera vid flera tillfällen
för domänstyrelsens vidkommande utfärdats dels nya instruktioner, dels ock
kungörelser angående vissa ändringar i gällande instruktioner, nämligen:
instruktion för domänstyrelsen den 12 september 1913 (n:r 225);
kungörelse angående vissa ändringar i 1913 års instruktion den 28 april 1916 (n:r 210);
instruktion för domänstyrelsen den 8 oktober 1918 (n:r 939);
kungörelse angående vissa ändringar i 1918 års instruktion den 31 december 1919
(n:r 809); samt

instruktion för domänstyrelsen den 11 februari 1921 (n:r 64).

Den styrelseform, som föreskrevs i förenämnda skrivelse den 10 november 1882,
bibehölls i huvudsak ännu genom 1913 års instruktion, som, med vissa ändringar, gällde
intill utgången av år 1918.

Enligt 1913 års instruktion utgjordes domänstyrelsen av en generaldirektör såsom
chef för verket och sex byråchefer såsom ledamöter i styrelsen och chefer för var
sin byrå. Generaldirektören och byråcheferna utnämndes av Kungl. Maj:t.

Generaldirektören var Kungl. Maj:t ansvarig för göromålens jämna gång. Han
ägde uti alla ärenden ensam beslutanderätt.

Byråcheferna ålåg att bereda och föredraga de ärenden, vilka de, var för sin byrå,
hade att handlägga, samt att i såväl dessa som övriga ärenden, vid vilkas handläggning
de voro närvarande, uttala sin mening och, om beslutet blev därifrån avvikande,
låta anteckna densamma till protokollet.

De till styrelsens handläggning hörande ärenden avgjordes
antingen av generaldirektören i närvaro av samtliga byråchefer,
eller av generaldirektören i närvaro av den ledamot, till vilkens byrå ärendet hörde,
och minst en annan ledamot,

eller av generaldirektören i närvaro av endast den ledamot, till vilkens byrå ärendet
hörde,

eller av vederbörande byråchef.

Närmare bestämmelser angående arten av de ärenden, som skulle avgöras i ovan
angiven ordning, återfinnas i instruktionens 9—13 §§.

Från och med år 1919 undergick domänstyrelsens styrelseform vissa förändringar
jämlikt förenämnda den 8 oktober 1918 utfärdade instruktion.

Dessa förändringar tillkommo närmast med anledning av vissa av de skogssakkunniga
för södra Sverige framlagda förslag i deras betänkande 1915. Dessa sakkunniga
hade, på anförda skäl, hemställt, bland annat, att generaldirektören och chefen
under sig skulle erhålla en souschef, vilken skulle vara fackbildad skogsman; att
souschefen av generaldirektören skulle kunna erhålla i uppdrag att utöva dennes beslutanderätt
i de löpande skogliga ärendena; att vid generaldirektörens frånvaro
souschefen skulle inträda som ställföreträdare; samt att Kung!. Maj:t skulle berättigas
tillsätta två domänfullmäktige, vilka skulle äga dels att på generaldirektörens
kallelse närvara vid överläggningar i domänstyrelsen och dels att till Kungl. Maj:t
göra de framställningar rörande de allmänna skogarnas förvaltning, som de kunde
anse vara av behovet påkallade.

1 det utlåtande, som domänstyrelsen den 25 april 1917 avgav i anledning av iörenämnda
betänkande, biträdde styrelsen i huvudsak omförmälda förslag. Sedan
spörsmålet om ifrågavarande förändringar inom domänstyrelsen varit föremål för
behandling vid 1918 års riksdag, utfärdades instruktionen den 8 oktober 1918 att träda
i kraft den 1 januari 1919. Den nu gällande, den 11 februari 1921 utfärdade, instruktionen
innehåller ifråga om styrelseformen samma bestämmelser som 1918 års instruktion.

Enligt den nu gällande instruktionen utgöres domänstyrelsen av en generaldirektör
och chef, en överdirektör och souschef, åtta byråchefer — av vilka två å extra
stat — såsom chefer för var sin byrå; samt två domänfullmäktige.

Generaldirektören är i främsta rummet Kungl. Maj:t ansvarig för fullgörandet
av domänstyrelsens åligganden. Han äger ensam beslutanderätt uti alla ärenden, i
vilkas prövning han deltager med undantag av ärenden rörande fel eller försummelse
i tjänsten.

Överdirektören är generaldirektörens närmaste man och har att i sådan egenskap
biträda generaldirektören vid utövningen av dennes ämbete. Såvitt ej annorlunda förordnas,
är överdirektören ställföreträdare för generaldirektören, då denne åtnjuter
tjänstledighet eller semester eller befinner sig på tjänsteresa eller eljest är förhindrad
att utöva sitt ämbete eller någon av dess funktioner. Överdirektören har att efter särskilt
uppdrag av generaldirektören, jämväl då denne i övrigt förvaltar sitt ämbete, i

stället för generaldirektören avgöra under viss tid viss grupp eller visst slag av ärenden
eller alla till en eller flera byråer hörande ärenden.

Byråchefs åliggande är i huvudsak detsamma som enligt 1913 års instruktion.
Domänfullmäktig åligger att såsom ledamot i styrelsen meddela upplysningar
och råd samt deltaga i överläggning uti ärenden, vid vilkas avgörande i styrelsen han
är närvarande.

Vad ärendenas handläggning angår föreskrives, att dessa skola avgöras
antingen av generaldirektören eller överdirektören efter föredragning av vederbörande
byråchef, domänfiskalen eller domänkamreraren,

eller i den ordning, varom i instruktionens 1 kap. 15 § sägs,
eller ock av vederbörande byråchef.

Närmare föreskrifter angående handläggning av ärenden av olika slag äro meddelade
i instruktionens 1 kap. 13—18 §§.

Nämnas bör att därvid är bestämt (15 §) att, om ärende rörande fel eller försummelse
i tjänsten skall behandlas av styrelsen, skola i ärendets avgörande deltaga, såvitt
sådant låter sig gorå,. generaldirektören, överdirektören och samtliga byråchefer
samt domänfiskalen. Ärendet avgöres efter omröstning mellan de i beslutet deltagande,
därvid såsom styrelsens beslut skall gälla den mening, varom flertalet förenar
sig, eller vid lika röstetal den mening, som biträdes av generaldirektören.

Beträffande domänfullmäktige är föreskrivet (18 §), att dessa, efter kallelse av
generaldirektören, skola vara närvarande vid föredragning av ärenden, som avse domänförvaltningens
organisation, samt frågor rörande grunderna för personalens avlöningsförhållanden,
så ock vid viktigare beslut i större ärenden av företrädesvis
praktisk ekonomisk innebörd. Därjämte skola fullmäktige närvara vid föredragning
jämväl av annat ärende, vars avgörande generaldirektören anser böra ske i närvaro
av domänfullmäktige. Är ärende av beskaffenhet, att domänfullmäktige därom böra
höras, så brådskande, att fullmäktige icke hinna tillkallas, skall beslutet anmälas vid
närmast därpå följande sammanträde, i vilket fullmäktige deltaga. Domänfullmäktig,
som sådant önskar, äger att närvara och anföra sin mening vid föredragning jämväl
av ärende, i vars handläggning han icke kallats att deltaga.

1 fråga om föredragandes eller ledamots reservationsskyldighet föreskrives, att,
om generaldirektören eller överdirektören i ärende, som föredrages för honom, fattar
beslut, som strider mot föredragandens eller annan tillstädesvarande ledamots åsikt,
åligger det denne att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening.

Av vad här ovan anförts framgår, att styrelseformen inom domänstyrelsen alltifrån
styrelsens tillkomst år 1883 och intill utgången av år 1918 i huvudsak bibehölls
oförändrad samt att styrelsen efter sistnämnda tidpunkt undergick viss reform ge -

De sakkunniga
angående styrelseformen

inom domänstyrelsen.

nom införande, bland annat, av fullmäktigeinstitutionen efter förebild från järnvägsoch
telegrafstyrelserna. Enligt de sakkunnigas åsikt bör den sålunda genomförda reformen
vara ägnad att stärka styrelsen genom de vidgade möjligheter den förlänar
styrelsen att, vid dess alltmera utvecklade och krävande verksamhet, uppehålla nödig
kontakt med affärslivet och den allmänhet, som beröres av styrelsens verksamhet.

För den tanke, varåt herr Lubeck givit uttryck i ovan omförmälda motion,
nämligen att inom domänstyrelsen införa den kollegiala styrelseformen, kunna givetvis
skäl andragas såväl för som emot.

Ett skäl, som kunde tala för en dylik nyorganisation, är att därmed måhända
yppas större möjligheter än vid fulimäktigeinstitutionen att tillföra verkets ledning
synpunkter och erfarenhet utifrån genom på olika områden högt kvalificerade personer
med känsla av ansvar för verkets förvaltning. Detta skäl torde dock väsentligen
gälla endast under den förutsättningen, att fullmäktige på grund av sin ställning inom
styrelsen icke i samma grad som ledamöter inom en kollegial styrelse skulle kunna
göra sin förmåga och sitt inflytande gällande. Enligt de sakkunnigas åsikt är emellertid
en sådan förutsättning knappast att räkna med, då man givetvis bör kunna antaga,
att vederbörande verkschef, om han hos styrelsens ledamöter finner en mera
prononcerad och från hans egen mening avvikande åsikt i visst ärende, näppeligen
tager på sitt ansvar att likväl genomföra beslut emot dylik mera enhällig åsikt.

Ett annat skäl till förmån för den kollegiala styrelseformen, som kunde tänkas,
är, att viss fördel vore förknippad därmed, att vederbörande verkschef genom dess
införande skulle befrias från att ensam besluta i frågor av ofta betydande ekonomisk
räckvidd. Jämväl detta skäl torde emellertid vara föga bärande, om man beträffande
chefens utövning av beslutanderätt i dylika frågor utgår från de sakkunnigas
nyss angivna antagande.

De sakkunniga förutsätta givetvis, att fullmäktige, såväl efter kallelse av vederbörande
verkschef som ock på eget initiativ, i behörig utsträckning närvara vid
förhandlingar inom domänstyrelsen.

De skäl, som tala emot ett införande inom domänstyrelsen av den kollegiala
styrelseformen, synas ligga närmare till hands än de, som kunna göras gällande för
dess införande. Även om, vid tillämpning av den kollegiala formen, verkets chef
alltjämt tillerkännes beslutanderätten i det större antalet ärenden, torde helt visst
en dylik form verka tyngande för ett affärsdrivande verk som domänsityrelsen,
för vilken det är av hög vikt, att den må kunna, utan dröjsmål och onödig omgång,
handlägga och fatta beslut i frågor av stor betydelse. Om styrelseledamöternas antal,
efter mönster från vattenfallsstyrelsen, utgör fyra, lärer givetvis ett avsevärt fördröjande
av de viktigare besluten vara att förvänta, om för beslut alla ledamöternas
mening skall inhämtas. Förhållandet torde nämligen bliva, att dessa ledamöter,
vilka i regeln torde få uppsökas bland personer bosatta utom Stockholm, icke kunna

så disponera sin tid, att de vid varje tillfälle på kallelse kunna infinna sig i styrelsen
för beslut i ärenden, som stundom helt opåräknat kunna erfordra ett snabbt avgörande.
Visserligen kunna ärenden i vissa fall avgöras genom att cirkulera emellan ledamöterna.
Detta förfaringssätt medför emellertid ej blott tidsutdräkt, utan innebär
givetvis ock en avsevärd svaghet jämfört med en gemensam muntlig överläggning.

Ytterligare må påpekas, att betydande svårigheter förvisso torde^ möta att, med
den utpräglade konkurrensställning domänverket till skillnad från andra affärsdrivande
verk intager till enskilda sammanslutningar och personer på trävaruhanteringens
område, vid verket kunna såsom ledamöter knyta ett flertal framstående och fullt
aktiva personer inom ifrågavarande område, utan att konflikt därvid yppar sig mellan
de ställningar dessa personer skulle komma att intaga dels inom det enskilda och dels
inom styrelsen.

De sakkunniga, som på nuvarande stadium av sitt arbete, trott sig finna, att den
styrelseform, som nu råder inom domänstyrelsen är att föredraga framför kollegial
form av samma styrelse, anse sig dock böra uttala, att det enligt deras åsikt ej så
mycket beror på om den ena eller andra formen följes utan fastmer därpå, att den
en gång antagna formen på ett rationellt sätt utbildas och tillämpas.

Då den sedan år 1919 införda styrelseformen med lullmäktigesystpm verkat sd
kort tid, att giltiga slutsatser angående densammas lämplighet ännu icke kunna dragas
och dä de sakkunniga dessutom ännu icke närmare ingått på organisationsfrågorna,
ha de sakkunniga, utan att i fråga om domänstyrelsens styrelseform framföra
någon definitiv hemställan, velat inskränka sig allenast till här ovan gjorda uttalanden
i ämnet.

* •

1 saraband med frågan om byråchefernas i domänstyrelsen löner ingingo domänfullmäktige
i sitt utlåtande angående lönekommitténs betänkande, såsom i det föregående
(s. 31 ff.) anförts, i korthet på frågan om domänstyrelsens organisation och
arbetssätt. De uttalade därvid, att upprättandet av en överdirektörsbefattning i domänstyrelsen
— från och med år 1919 enligt 1918 års riksdags beslut — varit ett
lyckligt grepp och att denna väg borde fullföljas genom inrättande av ännu eu sådan
befattning. Innehavaren därav skulle fungera som chef för eu nu icke befintlig affärsavdelnmg
med den närmaste ledningen av de för verket så utomordentligt viktiga försäljningarna
av virke, men även av inköpen av vad som för gemensam räkning för
reviren kunde och borde inköpas. Bleve, som domänfullmäktige hoppades, inom en
icke alltför avlägsen tid den verkliga ledningen av domänverket lagd i händerna på,
utom generaldirektören, två souschefer under honom, en för förvaltningen och eu för
försäljningarna, bleve vidare de nuvarande byråchefernas arbete i högre grad än nu

Inrättande
av en affärsavdelning

i domänstyrelsen
m.m.

vore fallet fördelat efter arbetets art än efter geografiska grunder, syntes byråchefens
arbete och ställning mera komma att bliva byrådirektörens i övriga affärsdrivande
verk.

Frågan om inrättande i domänstyrelsen av en särskild avdelning eller byrå för
affärer ävensom om byråindelning efter arbetets art har sedan rätt många år varit under
debatt.

Den norrländska skogsvärdskommittén föreslog i sitt betänkande 1912 i fråga om
virkesförsäljning från statens skogar (s. 209 ff.), att ärenden angående sådana försäljningar,
med undantag för vissa försäljningar utförda genom revirförvaltarna eller distriktsstyrelserna,
skulle behandlas av domänstyrelsen. Detta förslags genomförande,
yttrade kommittén (s. 206 ff.), skulle till domänstyrelsen överflytta många ärenden
av stor vikt och betydelse för det ekonomiska utbytet av statens skogshushållning.
Avgörandet av frågor rörande försäljning av i huvudsak statens hela årsawerkning
krävde hos den, som det ålåge att förbereda dessa frågor, en ingående kunskap om
virkesmarknadens läge samt de på densamma inverkande faktorerna. En sådan kunskap
kunde endast vinnas genom att ständigt följa marknadens fluktuationer och att
efter desamma lämpa kronans virkesutbud och prisfordringar. I betraktande av detta
arbetes betydelse för statens finanser och den snart sagt oavlåtliga uppmärksamhet
på marknadsföreteelserna, som det hos sin utövare krävde, ansåge kommittén, att det
borde överlämnas åt en särskild byråchef i domänstyrelsen och en under hans ledning
stående affärsbyrå. Den nuvarande ordningen, då alla tre cheferna för skogsbyråerna
måste var för sig följa virkesmarknaden, ansåge kommittén ej lämpligen kunna eller
böra bibehållas, sedan domänstyrelsens bestyr med virkesförsäljningarna efter ett
godkännande av kommitténs förslag till desammas ordnande, blivit väsentligen vidgat.

Till en affärsbyrå i domänstyrelsen borde, yttrade kommittén vidare, förutom försäljningsfrågor,
förläggas all bokföring och därmed sammanhängande ärenden. Ehuru
kommittén, på grund av att dess uppdrag omfattade förhållandena endast i Norrland
och Dalarna, ej vore i tillfälle att överblicka frågan om göromålens ordnande inom
domänstyrelsen i hela dess vidd, ville dock kommittén såsom sin åsikt uttala, att ett
fullständigt genomförande av kommitténs förslag icke skulle behöva föranleda någon
ökning av antalet byråer i domänstyrelsen. Genom dessa förslag skulle nämligen de
skogsbyråer, som handlade ärenden, vilka berörde skogshushållningen i Norrland och
Dalarna, sålunda lista och 2:dra skogsbyråerna, befrias från alla bestyr med de enskilda
skogarna, från alla skogsindelnings- och försäljningsärenden, från ärenden rörande
skogstorp och odlingslägenheter å kronoparker och slutligen från diverse löpande
göromål, vilka skulle överflyttas till distriktsstyrelserna.

Emot den norrländska skogsvårdskornmitténs förslag om inrättande av en särskild
affärsbyrå i domänstyrelsen uttalade sig kommittéledamoten Welandcr i särskilt
yttrande (s. 665). Welander sade sig endast under den förutsättning, att
staten, såsom lian för sin del påyrkat, anladc eget sågverk och egen pappersmassefabrik
i Norrbotten, kunna biträda detta förslag. Endast under sådana omständigheter
skulle nämligen styrelsen och särskilt dess byråchef för försäljningsärenden erhålla
den mera säkra och objektiva grundval för sina prisberäkningar m. m., som kunde motivera
en omändring av styrelsens organisation i nyssberörda hänseende.

De skogssakkunniga för södra Sverige, som i sitt betänkande 1915 föreslogo, att
en överdirektör och souschef samt två domänfullmäktige skulle tillsättas i domänstyrelsen,
avgåvo intet förslag om inrättande av en affärsbyrå. De uttalade emellertid,
att byråindelningen i styrelsen, i den mån sig så göra läte, skulle ske efter arbetets art.

1 sitt utlåtande 1917 angående förenämnda tvänne betänkanden yttrade domänstyrelsen,
att förslaget om inrättande av en särskild affärsbyrå i styrelsen kunde synas
innebära vissa fördelar. Förvisso vore det lämpligt, om försäljningsärenden kunde
komma till behandling vid en särskild byrå, vilkens chef då odelat finge ägna sig åt
specialisering på detta område. Enligt styrelsens mening kunde dock en dylik organisation
icke praktiskt genomföras. Försäljningsärendena hörde nämligen nära samman
med ett stort antal andra ärenden inom var och en av skogsbyråerna. Ett överförande
av dem till en särskild byrå kunde därför icke ske till sådan utsträckning, att
detta skulle lämna arbete för en särskild byrå och att därmed så stor lättnad i skogsbyråernas
arbetsbörda kunde åvägabringas, att eu skogsbyrå skulle kunna indragas.

Dessutom borde alltid kunna förutsättas, att såväl chefen som den av de skogssakkunniga
för södra Sverige föreslagna och av styrelsen i det följande förordade
souschefen skulle förvärva sig ingående kännedom om virkesmarknaden och därmed
sammanhängande frågor. Och då ärendena kunde fördelas mellan de båda cheferna,
borde de även få tid att fullständigt följa virkesmarknadens fluktuationer.

Därest vidare de skogssakkunnigas för södra Sverige förslag om anställande av
i, bland annat, ekonomiska ting särskilt erfarna domänfullmäktigc vunne bifall, syntes
enligt styrelsens förmenande den ytterligare erfarenhet, som på detta område kunde
tarvas, tillföras styrelsen.

Då slutligen bokföringen och därmed sammanhängande ärenden, vilka enligt den
norrländska skogsvårdskornmitténs förslag ävenledes skulle komma under affärsbyrå^
handläggning och därmed motivera dess inrättande, för närvarande läge under
utredning hos särskilda sakkunniga, finge styrelsen, med anslutning till kommittéledamoten
Welanders reservation, hemställa, att den norrländska skogsvårdskornmit -

De sakkunniga
angående inrättande
av en
affärsavdelning
inom
domänstyrelsen
m. in.

téns förslag om inrättande av en affärsbyrå i domänstyrelsen icke nu måtte till någon
Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Beträffande de skogssakkunnigas för södra Sverige uttalande angående byråindelning
i domänstyrelsen efter arbetets art yttrade domänstyrelsen, att styrelsen till
fuHo insåge de fördelar en organisation enligt sådana grunder kunde bjuda och med
hänsyn härtill, bland annat, biträtt den norrländska skogsvårdskommitténs förslag
om inrättande av en skogsindielningsbyrå. Styrelsen finge emellertid framhålla, att
icke samma förutsättningar funnes för domänstyrelsen som för andra affärsdrivande
verk, exempelvis järnvägsstyrelsen, att införa en byråindelning efter arbetets art.
Inom järnvägsförvaltningen förefunnes fack och avdelningar av helt olika natur, vilka
stode så gott som isolerade från varandra. Härmed vunnes möjlighet att inom det
centrala verket till skilda byråers behandling hänföra ärenden av samhörande slag
berörande hela riket. De ärenden, som handlades inom domänstyrelsens olika byråer,
grepe däremot så in i varandra, att en genomförd specialisering efter arbetets art
icke syntes praktiskt kunna realiseras. Dessutom vore, yttrade styrelsen, att märka,
att skogs- och domänförvaltningen inom landets olika delar företedde väsentliga
skiljaktigheter, vilket icke i tillnärmelsevis samma grad vore förhållandet med
exempelvis järnvägs-, post-, vattenfalls- och tullförvaltningarna m. fl. På grund av
skogstjänstemännens, var för sig i regeln till mera begränsade delar av landet förlagda
verksamhet, skulle det sålunda, även om eu byråindelning efter arbetets art i övrigt
läte sig genomföras, möta stora svårigheter att till dessa byråer, som var för
sig hade att handlägga ärenden berörande hela landet, finna chefer med tillräckligt
vidsträckt erfarenhet.

Jämlikt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 30 april 1918,
bilagt nådiga propositionen n:r 399 samma dag till riksdagen angående driftkostnader
under år 1919 för statens domäner, anförde vederbörande departementschef,
ifråga om förslaget om inrättande av en affärsbyrå, att han, i likhet med domänstyrelsen,
ansåge detta förslag, vilket sammanhängde med utredningar, som ännu påginge,
icke då böra föranleda någon åtgärd.

Förslaget om inrättande av en särskild avdelning eller byrå i domänstyrelsen
för rena affärsärenden står, såsom av det föregående torde framgå, i ett visst samband
med frågan om fördelning, efter deras art, av ärenden å styrelsens olika byråer.

Jämlikt nådiga instruktionen för domänverket den 11 februari 1921 (n:r 64) skola
inom domänstyrelsen finnas åtta byråer. Dessa förestås var och en av en byråchef,
av vilka två å extra stat.

De särskilda byråerna hava huvudsakligen till åliggande:

Kamerala byrån: att handlägga ärenden angående styrelsens organisation, personal
och ekonomi, förslag till stat för domänverkets driftkostnader, uppbörds- och redovisningsväsende,
statistik, disposition av förvaltnings- och avlöningsmedel till styrelsen
underlydande personal, disposition av skogsmedel från civila och ecklesiastika
boställen, bevillningstaxering av under styrelsens förvaltning ställd egendom samt revisions-
och anmärkningsmål ävensom att upprätta styrelsens förvaltningsberättelse;

första skogsbyrån: att handlägga ärenden angående skogar och skogsförvaltning
inom de delar av landet, som tillhöra Härnösands, Mellersta Norrlands och Dalarnas
distrikt ävensom ärenden angående jakt och jaktvård jämte andra allmänna ärenden,
som av generaldirektören finnas böra tilläggas denna byrå;

andra skogsbyrån: (å extra stat sedan den 1 september 1916) att handlägga ärenden
angående skogar och skogsförvaltning inom de delar av landet, som tillhöra
Stockholm—Gävle, Bergslags och östra distrikten, samt ärenden angående skogsundervisningen
i allmänhet ävensom andra allmänna ärenden, som av generaldirektören
finnas böra tilläggas denna byrå;

tredje skogsbyrån: att handlägga ärenden angående skogar och skogsförvaltning
inom de delar av landet, som tillhöra Västra, Smålands och Södra distrikten, samt
allmänna ärenden rörande ecklesiastika boställen ävensom andra allmänna ärenden,
som av generaldirektören finnas böra tilläggas denna byrå;

fjärde skogsbyrån: att handlägga ärenden angående skogar och skogsförvaltning
inom de delar av landet, som tillhöra Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens, Skellefteå
och Umeå distrikt, ävensom flottledsärenden jämte allmänna ärenden rörande enskilda
skogar i Norrland och Dalarna samt andra allmänna ärenden, som av generaldirektören
finnas böra tilläggas denna byrå;

femte skogsbyrån: (å extra stat sedan ingången av år 1919) att handlägga ärenden
angående skogsindelningar samt förslag till större avdikningar och vägbyggnader
å skogsdomäner, angående värderingar för inköp och försäljning av dylika domäner,
skadeersättningar in. m., ärenden angående reglering av prästerskapets avlöning
ävensom andra allmänna ärenden, som av generaldirektören finnas böra tilläggas
denna byrå;

domänbyrån: att handlägga ärenden angående förvaltningen av kronans jordbruksdoinäner,
som icke, enligt vad nedan sägs, böra överlämnas till lantbruksbyrån:
samt

lantbruksbyrån: att handlägga ärenden, vilka helt och hållet eller till övervägande
del äro av beskaffenhet att deras handläggning bör anförtros åt sakkunnig i jordbruksfrågor,
såsom frågor om fastställande av villkor för kronoegendoms utarrendering
eller om byggnad, odling eller vattenavledning å kronans jordbruksdomäner samt ärenden
rörande domänintendenternas verksamhet.

Om sådan jämkning i ovan angivna fördelning av ärendena, som påkallas av omständigheterna,
må generaldirektören förordna.

Vad sålunda är stadgat angående ärendenas fördelning å de olika byråerna giver
vid handen, att kamerala byrån och femte skogsbyrån vid fördelningen fått sig tilldelade
ärenden, som äro av speciell natur och gälla riket i dess helhet, under det att fördelningen
av ärenden å de övriga byråerna skett dels efter rent geografiska grunder,
men dels även med hänsyn till den särskilda arten av vissa ärenden, såsom ärenden
angående jakt och jaktvård, skogsundervisning, allmänna spörsmål rörande de
ecklesiastika skogarna, flottleder samt enskilda skogar i Norrland och Dalarna in. m.

Den rätt, som tillkommer generaldirektören att tillägga skogsbyräerna andra
allmänna ärenden än de här ovan närmare angivna, har utövats på sådant sätt, att
större ärenden, som beröra hela riket, för handläggning i regeln anförtrotts viss byrå.
Såsom exempel i detta avseende från de senare åren må anföras, att försäljningar
av träkol och leveranser av virke till statens järnvägar handlagts av fjärde
skogsbyrån samt kristidens omfattande brännvedsförsäljningar av andra skogsbyrån.
Vidare må framhållas, att utlåtanden angående den norrländska skogsvårdskommitténs
och de skogssakkunnigas för södra Sverige betänkanden avgivits på
andra skogsbyråns samt utlåtande angående skogslagstiftningskommitténs betänkande
på fjärde skogsbyråns föredragning. Ett flertal ytterligare exempel skulle kunna
anföras därpå, att ärenden, som angå riket i dess helhet och med hänsyn till deras
beskaffenhet kräva full enhetlighet och kontinuitet vid handläggningen, behandlats på
viss byrå.

Sedan de skogssakkunniga för södra Sverige framställde sitt yrkande om uppdelning
i största möjliga omfattning av arbetet å de olika byråerna efter ärendenas
art, har sådan uppdelning i väsentlig grad skett efter inrättande från och med år 1919
av skogsindelningsbyrån samt överförande till kamerala byrån av vissa ärenden, som
tidigare handlagts på skilda byråer, exempelvis inköpsärenden. En betydande förändring
i motsatt riktning har emellertid ock, såsom av nödvändigheten betingad,
genomförts, den nämligen att överjägmästardistriktens utgiftsförslag, som tidigare väsentligen
behandlats av kamerala byrån, numera fördelas å respektive skogsbyråer
för genomgående saklig granskning jämte föredragning av var byrå för de distrikt
och de speciella ärenden, som därunder närmast höra, innan de för den mera formella,
slutliga behandlingen överföras till kamerala byrån.

Den specialisering av arbetet inom de olika byråerna, varför nu senast domänfullmäktige
uttalat sig, kan, enligt de sakkunnigas åsikt, inom domänstyrelsen endast
genomföras inom vissa gränser och under inga omständigheter till den omfattning,
som skett inom exempelvis järnvägs-, post- och telegrafstyrelserna. Förhållandena
på det skogliga området äro, till skillnad från de områden, där nämnda styrelser
utöva sin verksamhet, så vitt skilda inom rikets olika delar, att en för starkt driven

specialisering vid ärendenas behandling förvisso är oförenlig med en ändamålsenlig
organisation av domänstyrelsen. Den erfarenhet, som vederbörande föredragande
i allmänhet äger genom föregående praktisk tjänstgöring inom de delar av landet,
som närmast höra under hans byrå, samt den ytterligare kännedom därom, som han
i administrativt och andra hänseenden under byråarbetet och förekommande inspektionsresor
förvärvar sig, skulle vid ett avförande av den geografiska indelningsgrunden
ej tillnärmelsevis i samma grad som nu är förhållandet komma till sin rätt.
Föredragningarna skulle för vederbörande chefer härigenom helt visst bliva mera tyngande
än nu, då de oftast skulle nödgas att i minsta detalj taga del av ärendena.

Förhållandet är vidare, såsom ock domänstyrelsen påpekat i sitt utlåtande angående
de skogssakkunnigas för södra Sverige uttalande i förevarande avseende, att
de ärenden, som handläggas inom domänstyrelsens olika byråer, gripa så in i varandra,
att en genomförd specialisering efter arbetets art icke synes kunna realiseras.
Därigenom att ärenden vid den skogliga förvaltningen, som vid ett ytligt betraktande
kunna synas vara av väsentligt olika natur, äga sådan samhörighet, förutsätter en
god beredning av dem en ingående kännedom ej blott om deras tidigare behandling
utan även om det samband, vari de stå med varandra. Om en specialisering av ärendena
till olika byråer genomföres, kan visserligen kännedomen om detta samband å
respektive byråer vinnas och vidmakthållas genom en intensiv kontakt de olika byråerna
emellan. Men eu dylik kontakt kräver ett tidsödande arbete samt medför omgång
och ökat skriveri genom delgivningar m. m., vilket allt givetvis bör undvikas.

Om de sakkunniga sålunda icke kunnat undgå att finna, att talet om ärendenas
fördelning å de olika byråerna i högre grad än nu efter arbetets art än efter geografiska
grunder icke synes vara grundat på full förtrogenhet om den inre organisationen,
arbetssättet, arbetsfördelningen samt ärendenas behandling inom domänstyrelsen,
ha de sakkunniga likväl kommit till den slutsatsen, att tiden är inne för den utbrytning
av ärenden från olika byråer, som ett inrättande av en särskild avdelning eller
byrå för, i huvudsak, försäljningsärenden skulle medföra.

Värdet av försäljningarna från de allmänna skogarna ökas i stort sett och under
normala förhållanden år från år till följd av förbättrade avsättningsförhållanden och
stegring av virkesprisen. Den intensitet i skogsskötseln, som med kommunikationernas
utveckling och tillkomsten av nya industriella anläggningar och konsumtionsorter
vinner terräng inom rikets skilda delar, stegrar kraven på den centrala ledningen
av försäljningarna från dessa skogar. Allt större fordringar ställas även därpå, att
alla möjligheter utnyttjas till erhållande av en vinstbringande virkesavsättning genom
insiktsfull aptering, väl planlagd virkestransport, fullt affärsmässiga försäljningsmetoder
ni. m. Kraven å försäljningsledningen ökas slutligen i den mån högre förädlingsverksamhet
genom virkets försågning före dess avyttring i större omfattning

kommer till stånd å statens skogar. Och om det förslag, för vilket majoriteten av
träförädlingssakkunniga, enligt vad de sakkunniga erfarit, torde komma att uttala sig,
nämligen anordnandet av ett statens sågverk i övre Norrland, vinner statsmakternas
bifall, lärer synnerligen höga fordringar komma att ställas å ifrågavarande ledning.

De sakkunniga anse därför i hög grad önskvärt, att inom domänstyrelsen anställes
en person med uppgift att i huvudsak utöva den närmaste ledningen av virkesförsäljningarna
och vad därtill närmast hör. Denne försäljningschef bör med oavlåtlig
uppmärksamhet följa läge och utsikter i in- och utlandet å virkesmarknader av olika
art samt inom de industrigrenar, som konsumera virke. Med stöd av de särskilda
insikter och den överblick, han därvid förvärvar sig, skall han i stora drag kunna
angiva direktiv för avverkningarna å statens skogar. På honom skall närmast ankomma
att organisera förädlingsverksamheten vid kronans sågar i syfte, att denna
må tillfredsställa alla rimliga krav på tidsenlighet och affärsmässighet. Han skall i
första hand lämna direktiv för försäljningarna, så att dessa må ske med vidsynthet,
smidighet och fullt utnyttjande av det ekonomiska läget, varpå vikt ej minst ligger
under tider med häftiga kastningar i konjunkturerna, samt svara för de försäljningsärenden,
som det tillkommer domänstyrelsen att slutligt pröva.

Under de sista åren har i allt större utsträckning genomförts centralisering till
domänstyrelsen av upphandling av varor av olika slag för domänverkets behov, främst
byggnadsmateriel, varigenom betydande besparingar erhållits. Denna inköpsverksamhet,
som skötts inom kamerala byrån, bör ytterligare kunna utvidgas och därvid
lämpligen läggas under försäljningschefen.

Denne person bör givetvis för att kunna fylla sin maktpåliggande uppgift besitta
särskilda kvalifikationer. Han bör sålunda äga en utpräglad affärsbegåvning samt
genom handelsutbildning och föregående affärsverksamhet och helst förbindelser i
in- och utlandet hava förvärvat sig god erfarenhet på de områden, varinom hans värv
inom domänverket närmast kommer att utövas. Han bör ej mera än oundgängligen
erfordras vara bunden av byråarbete i domänstyrelsen, då han nämligen måste kunna
ägna all nödig tid åt resor för närvaro vid större virkesauktioner, särskilt i Norrland,
samt för organisation och ledning av försäljnings- och inköpsväsendet. Med
denna jämförelsevis fria och obundna ställning bör han kunna disponera nödig tid för
de förbindelser, han måste uppehålla inom affärsvärlden. Genom en dylik friare position
bör en dylik tjänsteman givetvis kunna ägna avsevärt mera tid åt försäljningsverksamhet
än som nu står till buds verkets chef och souschef samt vederbörande
byråchefer, för vilka svårighet möter att på grund av föredragningar och byråarbete
vinna tid övrig för de underhandlingar och resor, varpå affärsverksamheten i allt högre
grad ställer anspråk.

Enligt det förslag angående försäljningsverksamhetens ordnande, som den norrländska
skogsvårdskommittén på sin tid framlade, skulle, som i det föregående rela -

terats, en byrå inrättas i domänstyrelsen, till vilken byrå, förutom försäljningsärenden,
jämväl skulle förläggas all bokföring och därmed sammanhängande ärenden.
Enligt domänfullmäktiges förslag skulle en särskild avdelning, med en överdirektör såsom
chef, inrättas i domänstyrelsen för försäljnings- och inköpsverksamheten.

Två vägar äro alltså här föreslagna. De sakkunniga ha efter övervägande av
dessa förslag kommit till den uppfattningen, att det senare är att förorda. Den person,
åt vilken skall anförtros det synnerligen maktpåliggande uppdrag, som här ovan
angivits, bör, som framhållits, äga synnerligen höga kvalifikationer. Den besparing,
som i första hand kunde tillvinnas statsverket, genom att åt en sådan person, insatt i
byråchefs ställning, gåves några tusen kronor mindre arvode än om han anställdes som
överdirektör med ty åtföljande högre arvodesförmåner, torde helt visst i sista hand
kunna komma att visa sig vara en missriktad sparsamhet. Man torde nämligen böra utgå
därifrån, att en person av ovan angiven kvalité måste sökas inom den enskilda
affärsvärlden. Med den lönestandard, som därstädes, ej minst inom trävaruhanteringens
område, sedan länge råder, torde utsikterna för engagement av en ur alla synpunkter
dugande kraft bliva ganska ringa, om arvodet tillmätes alltför njuggt. Bemärkas
bör även att det förordnande för en viss begränsad tid, som försäljningschefen
enligt de sakkunnigas åsikit bör erhålla, givetvis bör föranleda högre arvode än
den mera fasta anställning, som statens tjänstemän i regeln åtnjuta. Tänkas kan ju
visserligen, att personen ifråga, även om han anställdes såsom byråchef, gåves något
högre arvode än den lön, som byråchefer i verken äro tillerkända, eller exempelvis
arvode av den storlek, 12,000 kronor för år räknat, varav byråchefer för lagärenden
i social- och finansdepartementen komma i åtnjutande jämlikt 5 § i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (n:r 451). Ett arvode av sistnämnda storlek torde
emellertid icke leda till önskat resultat, då det gäller att förvärva den rätta mannen.

De sakkunniga känna sig därför övertygade, att steget bör tagas fullt ut eller
med andra ord, att affärschefen bör förlänas överdirektörs ställning med de löneförmåner
och den befogenhet, som för dylik tjänsteman inom domänverket kunna
bliva bestämda.

Enligt de sakkunnigas åsikt bör försäljningschefen, på anmälan av vederbörande
generaldirektör, förordnas av Kungl. Majrt för en tid av högst sex år. Härmed må
dock ej vara sagt, att denne chef i varje fall ovillkorligen skall förordnas för sex år.
Sådana omständigheter kunna ju givetvis föreligga — såsom viss tvekan vid personval
eller svårighet att finna lämplig person, som vill åtaga sig uppdrag av förevarande
art för så lång tid som sex år —, vilka påkalla, att förordnandet begränsas till
exempelvis tre å fyra år. Förordnande för kortare tid än tre år synes dock ej lämpligen
böra förekomma av det skäl, att ej ringa tid kräves, innan en dylik chef hinner
sätta sig in i de förhållanden, varunder han skall arbeta.

Enligt den norrländska skogsvårdskommitténs åsikt skulle någon ökning av an -

talet byråer ej behöva uppkomma vid inrättande av en särskild affärsbyrå. Denna
åsikt stödde kommittén på den förutsättningen, att skogsbyråerna skulle befrias från
alla bestyr med de enskilda skogarna, från alla skogsindelnings- och försäljningsarenden,
från ärenden rörande skogstorp och odlingslägenheter å kronoparker och
slutligen från diverse löpande göromål, vilka skulle överflyttas till distriktsstyrelserna.
Vad nämnda bestyr och ärenden beträffar, äro visserligen skogsbyråerna, genom tillkomsten
å extra stat fr. o. m. år 1919 av den femte skogsbyrån, befriade från skogsindelningsärenden,
varjämte de, vid anställande av särskild försäljningschef, skulle
i jämförelsevis ringa grad hava att taga befattning med försäljningarna. Vad
däremot angår bestyret med de enskilda skogarna samt övriga av kommittén angivna
ärenden, vila dessa alltjämt på skogsbyråerna på den grund, att det av kommittén föreslagna
skogskontoret ej funnits böra inrättas samt dess förslag om inrättande av distriktsstyrelser
ställts på framtiden. En av de sakkunniga verkställd undersökning rörande
försäljningsärendenas antal inom de fyra skogsbyråer, där dessa handläggas, under
perioden 1916—1920, har givit vid handen, att dessa ärendens antal utgör omkring
10 procent av totala antalet ärenden. En utbrytning av försäljningsärendena lärer
därför blott i ringa mån reducera dessa byråers nuvarande arbetsbörda.

Då härtill kommer, att eu betydande ökning av byråernas arbete uppstått sedan
kommittén år 1912 avgav sitt utlåtande och alltjämt år från år gör sig gällande, ha
de sakkunniga funnit någon byråindragning icke kunna ske.

Den norrländska skogsvårdskommitténs åsikt, att all bokföring skulle läggas på
affärsbyrån, anse de sakkunniga sig icke kunna biträda, enär dels bokföringsväsendet
numera — jämlikt 1919 års riksdags beslut från och med år 1920 — efter förslag
av skogsbokföringskommittén inorganiserats under kamerala byrån, dels ock ett belastande
av affärschefen med dithörande ting i avsevärd grad skulle hindra honom
att i önskvärd grad koncentrera sig på sin egentliga uppgift.

För de upphandlingsärenden, som för närvarande handläggas inom kamerala byrån,
har hittills en av styrelsens två revisorer kunnat svara. Revisorernas göromål
ha nämligen avsevärt minskats på grund dels av skogsbokföringens omorganisation
och dels av de från och med ingången av år 1921 ändrade grunderna för resekostnads-
och traktamentsersättning åt befattningshavare vid domänverket.

Vid avlyftande från kamerala byrån av upphandlingsärenden torde nämnda revisorsbefattning
tillsvidare bliva obehövlig.

Försäljningschefen bör, förutom erforderliga skrivbiträden, till sitt förfogande
hava en person i notaries tjänsteställning. Denne bör, för förberedande granskning
av försäljningsärenden samt för föredragning vid frånvaro av affärschefen, äga god
erfarenhet från förutgående praktisk skoglig tjänstgöring, läggning för affärsärenden
samt, om möjligt, viss utbildning inom trävarubranschen. Vid föredragning av större
ärenden höra vederbörande skogsbyråchefer närvara, varigenom, särskilt vid förfall

för försäljningschefen, den mindre erfarenhet notarien såsom föredragande kan besitta
erhåller nödig förstärkning från nämnda högre kvalificerade rådgivare. Genom
indragning av den revisorsbefattning å kamerala byrån, som det för närvarande närmast
tillkommer att handlägga inköpsärendena, uppstår icke någon ökad kostnad för
domänverkets stat genom anställning å affärsavdelningen av en notarie.

Under åberopande av vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga, att inom domänstyrelsen
anställes, med förordnande av Kungl. Maj:t, efter anmälan av vederbörande
generaldirektör, för högst sex dr i sänder, en affärschef med överdirektörs
löneförmåner såsom chef för en avdelning för försäljnings- och inköpsärenden.

• •

Såsom av det föregående torde framgå äro för närvarande två av domän- UppfSraji styrelsens

fem skogsbyråer inrättade å extra stat, varav en skogsbyrå i egentlig nane&tatav

mening och en skogsindelningsbyrå. å extra stat

inrättade

skogs byråer.

Den förra extra skogsbyrän inrättades från och med den 1 september 1916 järn- Skogsbyrdn.
likt beslut vid 1916 års riksdag, sedan Kungl. Maj:t i propositionen n:r 25 därom
framlagt förslag. Denna byrå har nu varit i verksamhet under mera än fem år.

1 underdånig skrivelse den 4 september 1919 hemställde domänstyrelsen, att
ifrågavarande byrå från och med ingången av år 1921 skulle överföras å ordinarie

stat och anförde såsom stöd för behovet därav, bland annat, här nedan angivna jämförande
siffror angående antalet ärenden, som under olika år handlagts å styrelsens
kameralbyrå och skogsbyråer:

År 1910 År 1914 År 1918

Kameralbyrån........................ 2,223 2,571 2,744

rista skogsbyrån..................... 1,829 2,260 2,039

2:dra » 1,627 2,340 3,226

3:dje t ..................... 2,010 2,382 2,772

4:de » — — 2,019

Summa ärenden 7,689 9,553 12,800

Av de framlagda jämförelserna framginge tydligt nog, yttrade domänstyrelsen,
att styrelsens arbetsbörda allt fortfarande ökats. För att provisoriskt undanröja de
med den ökade arbetsbelastningen förknippade olägenheterna inrättades från och med
september månad 1916 en extra skogsbyrå: och 1918 års riksdag hade, efter av Kungl.

Maj:t framlagd proposition, anvisat medel för inrättande hos styrelsen från och med
år 1919 av en särskild skogsindelningsbyrå å extra stat, till vilken byrå även skulle
överflyttas vissa andra ärenden, som ägde samband med skogsindelningar. Styrelsen
finge nu, då behovet av ökade arbetskrafter visat sig konstant, föreslå, att av
nämnda å extra stat uppförda två skogsbyråer den ena, eller närmare bestämt den
extra skogsbyrå, som verkat hos styrelsen från och med september år 1916, från och
med år 1921 måtte uppföras å ordinarie stat.

1 yttrande till statsrådsprotokoll över jordbruksärenden den 5 mars 1920 vid
hemställan om proposition, n:r 272, till 1920 års riksdag med förslag i fråga om antalet
av vissa befattningar vid domänverket uttalade vederbörande departementschef,
att behovet av ifrågavarande å extra stat inrättade extra skogsbyrå i domänstyrelsen
påtagligen vore konstant. Någon anledning att längre bibehålla densamma å
allenast extra stat kunde departementschefen icke finna utan tillstyrkte, att den
måtte inrättas såsom ordinarie. Härav följde, att domänstyrelsens ordinarie personal
borde utökas med en byråchef och en byråjägmästare.

1 skrivelse n:r 323 den 17 juni 1920 i anledning av Kungl. Maj:ts förenämnda
proposition framhöll riksdagen, att riksdagen i skrivelse n:r 322 anmält, att riksdagen
för år 1921 provisoriskt antagit det av Kungl. Maj:t framställda förslaget till lönereglering
för domänverkets personal. Med hänsyn därtill hade riksdagen icke ansett
skäl föreligga att, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, medgiva ifrågavarande extra
skogsbyrås uppförande på ordinarie stat. Riksdagen kunde sålunda icke biträda
Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Det skäl, som av 1920 års riksdag anfördes tör dess avstyrkande av förslaget
om överförande till ordinarie stat av den extra skogsbyrån, var sålunda, att löneregleringen
för domänverkets personal endast provisoriskt antagits.

Av här nedan angivna siffror framgår antalet ärenden, handlagda å domänstyrelsens
kamerala byrå och skogsbyråer under åren 1919 och 1920.

	År 1919	År 1920
Kameralbyrån...........	......................... 3,006	3,256
1 :sta skogsbyrån .....	......................... 1,979	1,815
2:dra » .....	......................... 2,867	2,412
3:dje » .....	......................... 2,562	2,211
4:de » .....	......................... 2,020	2,150
5:te »	......................... 966	1,042
	Summa ärenden 13,400	12,886

Dessa siffror, jämförda med de från tidigare år i det föregående angivna, utvisa,
att antalet ärenden under år 1919 ökats och under år 1920 i det närmaste motsvarat
1918 års siffror.

De sakkunniga ha för sin del kommit till den uppfattningen, att domänstyrelsens
åligganden för framtiden icke medgiva någon inskränkning i det nuvarande antalet
skogsbyråer å ordinarie och extra stat och att sålunda inga som helst skäl föreligga,
att den redan under år 1916 inrättade skogsbyrån längre bibehålies å extra stat.
Denna byrå bör följaktligen i samband med definitiv lönereglering för domänverket
överföras till ordinarie stat.

Skogsindelningsbyrån, i gällande instruktion benämnd femte skogsbyrån, inrättades
å extra stat från och med ingången av år 1919 efter beslut av 1918 års riksdag i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition, n:r 399, till riksdagen angående driftkostnader
under år 1919 för statens domäner. Denna byrå har sålunda nu fungerat under
nära tre år. Angående dess huvudsakliga åligganden ha de sakkunniga i det föregående
(s. 81) lämnat besked. Såsom framgår av ovan angivet antal ärenden, som
under åren 1919 och 1920 handlagts inom domänstyrelsen, har skogsindelningsbyråns
ärendeantal varit avsevärt mindre än de övriga skogsbyråernas. Detta förhållande
är emellertid i ej ringa mån missvisande. Det förhåller sig nämligen så, att
ett flertal av de ärenden, som falla under skogsindelningsbyråns behandling, särskilt
ärenden angående inköp av skogsmark för kronans räkning eller utbyte av mark
mellan kronan och enskilde till främjande av arrendering av kronans marker, äro
av särskilt vidlyftig och tidskrävande beskaffenhet. Dessutom förklaras denna omständighet
därav, att skogsindelningarna under de senare krisåren måst ligga nere till
följd av personalbrist. Då skogsindelningarna nu åter kunnat tagas upp till större
utsträckning — ännu likväl till följd av rådande depression ej till önskvärd utsträckning
— torde med all sannolikhet det arbete, som kommer att åvila skogsindelningsbyrån,
att bliva synnerligen tyngande. De sakkunniga finna alla skäl tala för, att
skogsindelningsbyrån, i likhet med den andra å extra stat varande skogsbyrån, inrättas
å ordinarie stat samtidigt med domänverkets definitiva lönereglering.

De sakkunniga föreslå sålunda, alt de två d extra stat inrättade skogsbyräerna
i domänstyrelsen må frän och med ingången av År 1923 uppföras ä ordinarie stat, varmed
följer att domänstyrelsens ordinarie personal ökas med tvä byråchefer och tvä
byråjägmästare.

Skogsindel ningsbyrån.

Uppförande
å ordinarie
stat av
domänkamrerarbefattnlngen.

Från och med ingången av år 1920 ha skogsbokföringssakkunnigas arbeten
med domänverkets bokföring övertagits av domänstyrelsen. Detta övertagande
var förenat med en väsentlig omorganisation av den kamerala byrån, vilken i anledning
av Kungi. Maj:ts proposition n:r 62 den 9 januari 1919 angående driftkostnader
under år 1920 för statens domäner godkändes av 1919 års riksdag jämlikt dess
skrivelse n:r 323.

Enligt denna nya organisation är den kamerala byrån uppdelad i tre huvudavdelningar: Kassakontor; bokförings-

och revisionskontor; samt

statistikkontor.

Kassakontorets ledning är närmast anförtrodd åt styrelsens kassör. Denne, som
är anställd å ordinarie stat, har att dels ansvara för styrelsens kassabokföring, dels
utföra övriga kassören före omorganisationen åliggande arbeten, dels ock, i den mån
så medhinnes, ägna sig åt revisionsgöromål.

Bokförings- och revisionskontorets ledning handhaves närmast av en domänkamrerare
— sedan ingången av år 1920 anställd å extra stat —, vilken bör vara
så kvalificerad, att han kan förbereda och även, där så erfordras, själv föredraga
revisions- och anmärkningsmål.

Å kontorets revisionsavdelning utföres den revision av kassaredovisningsmaterialet,
som förut verkställts å skogsbokföringssakkunnigas räkenskapskontor, samt
i huvudsak den revision, som tidigare utförts av domänstyrelsens revisorer.

Å bokföringsavdelningen upprättas domänstyrelsens huvudbok. Vidare föras å
denna avdelning de centrala liggare, på vilkas material huvudboken grundas (kassaliggaren,
förrådsliggaren, inventarieliggaren och fastighetsliggaren). Dessutom skola
föras liggare över boställsinnehavares skogsmedelsandclar från ecklesiastika och civila
boställen samt avräkningsliggare för de övriga fonders skogar, som stå under
skogsstatens förvaltning, ävensom övriga liggare, som kunna vara erforderliga.

Statistiska kontoret förestås närmast av en domänstatistiker, uppförd å extra stat.
Detta kontor, som från revisions- och bokföringskontoret mottager det statistiska
materialet ur verifikationerna, har att ur detta göra erforderliga sammanställningar
för dels den förvaltningsberättelse domänstyrelsen har att avgiva, dels ock de speciella
utredningar styrelsen kan anse nödiga för en rationell affärsdrift.

De sakkunniga ha för sin del funnit, att ett betydande och ansvarsfullt arbete
åvilar särskilt domänkamreraren. Även med beaktande av den ytterligare omorganisation
av den kamerala byrån, som av de sakkunniga kan komma att föreslås i samband
med övrig definitiv organisation av domänverket, synes behovet för framtiden

av en tjänsteman i domänkamrerares tjänsteställning vara oavvisligt. Goda skä!
synas därför föreligga, att ifrågavarande befattning snarast överföres å ordinarie stat.

Vad domänstatistikerbefattningen beträffar finna de sakkunniga icke skäl att
för det närvarande föreslå uppförande av denna befattning å ordinarie stat, enär
erfarenhet ännu ej kan anses vara vunnen angående statistikens lämpligaste anordnande
för framtiden.

De sakkunniga föreslå sålunda, att den å extra stat inom domänstyrelsen upp•
förda domänkamrerarbefattningen må uppföras å ordinarie stat från och med ingången
av är 1923.

♦

Inom domänstyrelsen finnas för närvarande å ordinarie stat anställda tre notarier.
Av dessa äro, såsom vederbörande byråchefs närmaste män, anställda, en
å kameralbyrån, en å domänbyrån och en å lantbruksbyrån.

Under hänvisning till motivering, som i det följande (s. 118 ff.) finnes anförd vid
behandling av i huvudsak rena avlöningsfrågor få de sakkunniga föreslå, att två av
ifrågavarande notariebefattningar, varav en för de båda jordbruksbyräerna och eu ä
den kamerala byrån, må frän och med dr 1923 förändras till sekreterarbefattningar.

Inrättande
av tvä sekreterarbefattningar
1
domänstyrelsen
i
stället för
tvä av de
nuvarande
notariebefattningarna.

Allmänna synpunkter vid lönereglering.

De sakkunniga, som haft att fatta ståndpunkt till frågan, huruvida och i vad mån
kommunikationsverkens lönesystem kan och bör läggas till grund för domänverkets
definitiva lönereglering, ha vid övervägande av detta spörsmål funnit, att de löneprinciper,
som år 1919 vunnit godkännande för kommunikationsverken och sedermera,
jämlikt 1921 års riksdags beslut, även för statsdepartementen och de centrala
ämbetsverken m. fl., böra med vissa ändringar kunna tillämpas jämväl för domänverket.

Det är för visso eftersträvansvärt, att vissa enhetliga avlöningsgrunder bliva genomförda
för statsförvaltningen i dess helhet. Härvid bör dock noga tillses, att den
olika arten hos skilda förvaltningsgrenar och personalgrupper blir behörigen beaktad
och genom utfärdade avlöningsbestämmelser så vitt möjligt tillgodosedd.

Den kritik, som från olika håll riktats och av domänfullmäktige framförts med
synnerlig skärpa mot 1918 års lönekommittés förslag till lönereglering för domänverket,
synes mindre ha vänt sig mot kommitténs förslag att för domänverket tillämpa
kommunikationsverkens löneprinciper än mot det sätt, varpå kommittén föreslagit,
att dessa principer skulle tillämpas för verket. Denna kritik torde ha uppkallats
av den uppfattning angående tjänstgöringsförhållandena vid domänverket och
särskilt vid dess lokalförvaltning, som lönekommittén låtit komma till''synes i sitt
förslag till löneplan. Vederbörande departementschef har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden den 5 mars 1920 över lönekommitténs förslag
underkastat lönekommitténs uppfattning och uttalande angående domänverket en
granskning och därvid, bland annat, om den särskilda arten av de uppgifter, som
tillkomma verkets personal, lämnat en framställning, som riksdagen i sin skrivelse
n:r 322 år 1920 betecknat som ”synnerligen belysande”. Denna granskning ansluter
sig delvis till vad såväl kommittéreservanterna som domänstyrelsen anfört gentemot
kommitténs förslag.

De sakkunniga biträda i de väsentliga punkterna den uppfattning angående domänverkets
personals tjänstgöringsförhållanden och betydelsen av verkets uppgifter,
varåt domänstyrelsen, departementschefen och riksdagen givit uttryck i sina yttranden
angående lönekommitténs förslag, särskilt vad löneplanen beträffar, och anse

sig därför sakna anledning att här i vidare mån utveckla denna fråga. De sakkunniga
anse sig dock böra understryka domänverkets betydelse med hänsyn till dess
egenskap av skogligt administrativ myndighet och affärsdrivande verk och vikten av
att särskilt den sistnämnda sidan av dess verksamhet röner behörig förståelse vid
eu definitivt genomförd lönereglering. Domänverket liar att på skogshanteringens
områden utstå konkurrens i samma grad som, i regeln, varje enskilt affärsföretag
inom sitt gebit och detta till eu helt annan och större omfattning än de såsom affärsdrivande
verk betecknade kommunikationsverken. Riksdagen har ock i dess
nyssnämnda skrivelse framhållit, att domänverket i förhållande till de övriga affärsdrivande
verken intager eu utpräglad särställning. Domänverkets affärsdrift gäller
visserligen i huvudsak de oerhört rika tillgångar — särskilt domän- och kyrkofondens
— som direkt stå under dess förvaltning. Men affärssynpunkter måste även
anläggas i samband med andra domänverket tillkommande uppgifter, såsom vid
handhavandet av tillämpningen av vissa författningar angående skogar inom betydande
områden av landet. Domänverkets affärsdrivande verksamhet stegras allt
efter som eu högre skogshushållning i förening med förädlingsverksamhet utvecklas
och vinner terräng å de skogar, varmed verket har att taga befattning. Denna
stegring har under det senaste decenniet gått mycket snabbt och synes all anledning
finnas att antaga, att den för framtiden skall fortgå i än raskare tempo. En
förutsättning härför, och detta ej den minst viktiga, torde likväl vara, att domänverkets
löneförhållanden bliva ur alla synpunkter fullt tillfredsställande ordnade.

De sakkunniga anse, att de löneförmåner, som tillerkänts domänverket genom
det provisoriskt fastställda avlöningsreglementet, må, vid jämförelse i den mån sådan
låter sig göra med kommunikationsverken, kunna anses tillfredsställande beträffande
vissa kategorier av befattningshavare, men beträffande andra däremot mindre
väl avvägda. Utan att här i detalj ingå därpå vilja de sakkunniga blott förutskicka,
att de i sistnämnda fall åsyfta, förutom de högsta ledande tjänstemännen,
väsentligen de tjänstemän, vilkas centrala och betydelsefulla ställning i förvaltningssystemet
oförbehållsamt måste erkännas, nämligen jägmästarna.

Gruppering i
avlöningshänseende
före
år J92I.

Tjånstegradernas gruppering.

Såsom framgår av de i det föregående (s. 13 ff.) återgivna, före år 1921 gällande
staterna för domänverket var den kontanta avlöningen uppdelad i lön och
tjänstgöringspenningar. Genom olikhet i tjänstgöringspenningarnas storlek var en
viss gruppering genomförd i avlöningshänseende för skogsstatens personal. Lönen
var däremot för var och en kategori av befattningshavare, frånsett ålderstilläggen,
lika stor. Grupperingen i avlöningshänseende framgår av följande sammanställning:

Befattningshavare .	Antal befatt- nings- havare	Lön	Tjänst- görings- pennin- gar	Summa begynnelse-! avlöning \|
Överjägmåstare: j Övre Norrbottens distrikt och de fem distrikten söder därom...............................................................	.	4,700	3,400	! i I \| 8,100 i
1 Dalarnas distrikt och de sex distrikten söder därom ...	7	>	3,000	7,700 ! 1
Jägmästare: i Muonio m. fl. revir ..............................................	19	3,000	3,200	6,200
i Gellivare • > .............................................	26	>	3,000	6,000
1 Råneå » > .............................................	19	»	2,800	5,800
Bjurholms » > .............................................	8	>	2,600	5,600
i Sollefteå » » .............................................	12	>	2,400	5,400
i Gästriklands revir samt reviren i Svea- och Götaland...	49	*	2,200	5,200
Överjågmästarassistent: Övre Norrbottens distrikt och de fem distrikten söder därom...............................................................	6	2,600	1,800	4,400
Dalarnas distrikt och de sex distrikten söder därom ...	7	>	1,600	4,200
Skogstaxator: Övre Norrbottens distrikt och de fem distrikten söder därom...............................................................	6	2,600	1,800	4,400
i Dalarnas distrikt och de sex distrikten söder därom ...	6	»	1,600	4,200

Befattningshavare 1	Antal befatt- nings- havare	Lön	Tjänst- görings- pennin- gar	Summa begynnelse- avlöning
Kronojägare: Norr- och Västerbottens län samt Sårna och Idre sock-nar av Kopparbergs län.......................................	279	950	950	1,900
Övriga norrländska län, övriga delar av Kopparbergs län samt Värmlands län.......................................	149	>	850	1,800 i
Övriga delar av landet............................................	206	>	750	1,700 j

Anmärkning. Skogsingeniörer 11, tillsyningsman 27, skogsskolföreståndarne 8 och skogsrättare 8
voro icke grupperade i avlöningshänseende. Deras avlöningar äro angivna i det föregående (s. 13 ff.).

Ovanstående sammanställning torde giva vid handen, att de klimatiskt och fysiologiskt
skilda förhållandena inom olika delar av landet voro de faktorer, som i huvudsak
verkade bestämmande å tjänstgöringsområdenas gruppering i avlöningshänseende.
Personal med tjänstgöring i mera nordligt och ödsligt belägna trakter
tillerkändes sålunda högre avlöning än personal, som hade tjänstgöringen förlagd
till sydligare samt i kommunikationshänseende gynnsammare ställda och till landets
huvudorter närmare belägna områden. Den långa perioden av vinter och köld,
de stora avstånden mellan bebyggda orter, de avlägsna och på grund av resekostnaderna
jämförelsevis sällan förekommande förbindelserna med sydligare trakter,
dessa och därmed samhörande omständigheter bidraga att i längden göra vistelsen
i de nordligast belägna och ödsliga delarna av landet mindre tilltalande för de tjänstemän,
som äro komna från andra orter, vilket är fallet med flertalet tjänstemän
med högre skoglig utbildning. För rekryteringen av de skogsstatsbefattningar, vartill
erfordras högre utbildning, torde därför förenämnda grupperingsgrund hava varit
gagnelig och skälig. Rekryteringen av skogsstatspersonal med lägre utbildning
— kronojägare och därmed närmast jämförliga — torde däremot i jämförelsevis
ringa grad ha påverkats av ifrågavarande avlöningsskillnader, då nämligen den del
av denna personal, som tjänstgör i Norrland, i allmänhet har vuxit upp i denna
landsdel och därför från uppväxtåren är vand vid förhållandena därstädes.

De principer, som jämlikt de nu provisoriskt gällande bestämmelserna ligga till
grund för lönegrupperingen av domänverkets personal, avvika väsentligt ej blott från
de, som förut tillämpats vid domänverket, utan även, vad domänverkets lokala
personal (skogsstatens och statens skogsskolors personal) beträffar, från de, som

Gruppering i
avlöningshänseende
vid na
gällande provisoriska
avisningsbestämmtlser.

Allmänna
grunder för
lönegruppering
vid definitiv
lönereglering.

Dyrort.

gälla vid kommunikationsverken och i enlighet med 1921 års riksdags beslut numera
vunnit godkännande även för andra av statens verk.

Såsom förut framhållits är domänverkets lokala personal enligt nu gällande bestämmelser
i avlöningshänseende hänförd till lönegrupper, under det att personalen
vid de övriga verken i ifrågavarande hänseende är fördelad på ortsgruppcr. Sist
nämnda grupper bestämmas uteslutande av storleken av levnadskostnaderna i förekommande
fall, sådana dessa beräknas av socialstyrelsen. Lönegrupperna däremot bestämmas
ej enbart av levnadskostnadernas storlek eller dyrorten. Därå öva även
inflytande de av lönekommittén såsom svårskötthet, ödslighet och kallort betecknade
faktorerna.

Från förut tillämpade regler vid avlöningsbeloppens bestämmande vid domänverket
skiljer sig detta verks nu provisoriskt gällande lönereglering, vad den lokala
personalen beträffar, sålunda däri, att, förutom såsom förut i huvudsak ödslighet
och kallort, levnadskostnadernas storlek å bostadsorten samt tjänstgöringsområdets
svårskötthet i olika hänseenden tagas i beaktande.

Skillnaden mellan grupperingsgrunderna å ena sidan för domänverket enligt nu
provisoriskt gällande bestämmelser och å andra sidan för kommunikationsverken
och övriga i närmaste överensstämmelse med dem Iönereglerade verk framgår avvad
nyss framhållits rörande begreppen orts- och lönegrupper. Dock må erinras
därom, att faktorerna ödslighet och kallort, som vid domänverket inverka å lönegrupperna,
vid kommunikationsverken föranleda särskilda kallortstillägg av växlande
storlek. -''

Enligt de sakkunnigas åsikt äga de av lönekommittén föreslagna och sedermera
provisoriskt godkända grunderna för gruppering i avlöningshänseende av skogsstatens
och statens skogsskolors personal givna företräden framför dyrortsprincipen
såsom uteslutande grund för grupperingen.

Lönekommittén har såsom ett av skälen till sitt förslag om en gruppering med
hänsynstagande till även andra faktorer än dyrortsmomentet anfört, att gruppering
efter enbart dyrortsprincipen i många fall skulle leda till en fullständig omkastning
i fråga om den regel, som dittills följts på detta område. Detta skäl anse även
de sakkunniga vara av väsentlig betydelse.

Skulle levnadskostnaderna, i den mån dessa legat till grund för socialstyrelsens
beräkningar av dyrortsgrupper, enbart fälla utslaget vid grupperingen i avlöningshänseende,
skulle detta resultera däri, att utpräglade ödemarksrevir i flera fall komme
att förenas med lägre löneförmåner än revir med större samhälle såsom stationeringsort
för vederbörande tjänsteman, utan att tjänstgöringsförhållandena i re -

viren av sistnämnd art i något avseende påkallade högre lön, utan i vissa fall tvärtom
lägre än i ödemarksreviren. För övrigt må framhållas, att erfarenheten givit
vid handen, att befattningshavare, särskilt av högre lönegrad, av olika skäl i allmänhet
visait benägenhet att förr eller senare vinna beställning å revir med större
samhälle såsom boningsort, utan att därvid ha låtit sig påverkas av den omständigheten,
att dessa revir i regeln varit förenade med lägre löneförmåner.

Emellertid hysa de sakkunniga den uppfattningen, att en gruppering med avseende
fästat uteslutande vid bostadsortens gruppering i dyrortshänseende även av
andra skäl, än de lönekommittén angivit, är mindre rationell. De sakkunniga ha
nämligen ej kunnat undgå att finna, att dyrortsprincipen i och för sig är behäftad
med sådana svagheter, att redan av detta skål dess berättigande att ensam
fälla utslaget vid grupperingen kan allvarligt ifrågasättas. De anse ovederläggligt,
att kristiden åt hela dyrortsspörsmålet givit dimensioner, som med återinträdande
normala förhållanden i de flesta fall komma att i betydande grad reduceras
och i vissa fall utplånas. Det må ock bemärkas, att till grund för de av socialstyrelsen
beräknade dyrortsgrupperna ligga från skilda orter inhämtade uppgifter angående
kostnaderna för livsmedel, lyse, bränsle, hyra och skatt, men att även andra
faktorer än dessa mera påtagliga, som socialstyrelsen räknat med, äro av beskaffenhet
att i avsevärd mån inverka å de levnadskostnader, som äro förenade med
en familjs bosättning å viss ort. I sådant avseende må särskilt framhållas de hart
när oundvikliga kostnader, som vid bosättning å avlägset belägna orter uppstå för
resor, för yngre familjemedlemmars skolutbildning ofta fjärran från familjens boningsort
o. s. v. Att socialstyrelsen i sina kalkyler ej medtagit dylika svårberäkneliga
faktorer är lätt begripligt. Men icke förty spela sådana faktorer lika stor om
ej större betydelse i den enskilda ekonomien än vissa av de faktorer, som nu tagas
med vid beräkningen av dyrortsgrupperna. Endast vad statens järnvägar beträffar,
där personalen alltjämt är förlänad en i jämförelse med övriga statens befattningshavare
förmånlig undantagsställning genom rätt i viss utsträckning till fria järnvägsresor
och varutransporter, är nu berörd, å levnadskostnaderna inverkande, omständighet
av mindre betydelse. '' "1

De sakkunniga, som alltså finna sig böra tillerkänna dyrortsfaktorn mindre betydelse
än som i allmänhet torde blivit densamma tillagd vid löneregleringar för
statens verk under de senaste åren, anse emellertid, i likhet med lönekommittén, att
denna faktor bör till viss utsträckning influera å avlöningsbeloppens bestämmande
vid domänverket.

Den av lönekommittén för grupperingen införda faktorn svårskötthet innebär enligt
de sakkunnigas mening ett i grupperingshänseende synnerligen gott grepp, enär
denna faktor bör vid avlöningens bestämmande tillmätas stor betydelse, vilket de

Svårskötthet.

sakkunniga redan i det föregående, vid behandling av spörsmålet om revirklassificering,
haft anledning att understryka.

I sitt i nådiga propositionen i ämnet till 1920 års riksdag intagna anförande till
statsrådsprotokoll över jordbruksärenden har vederbörande departementschef uttalat,
såsom ock domänstyrelsen framhållit, att lönekommittén icke syntes hava tillerkänt
svårsköttheten den betydelse den just beträffande skogsstatspersonalen förtjänade.
Departementschefen har därefter mera ingående diskuterat begreppet svårskötthet
och därvid uttalat, att han med svårskötthet avsåge, att förvaltningsområdet skulle
antingen i kvantitativt eller kvalitativt eller bägge hänseendena ställa på tjänstemannen
större krav än det såsom jämförelsegrund antagna förvaltningsområdet. Det
revir, som av sin innehavare krävde särskilt stor arbetsintensitet, vore i denna mening
mera svårskött än andra. Svårskötta revir i denna betydelse funnes i olika
landsdelar, lika väl i söder som i norr. Skogsskötselns intensitet samt förefintligheten
av statlig förädlingsverksamhet vore härvid av stor betj^delse.

De sakkunniga, som, enligt vad i det föregående angivits, den 22 juni 1920 tillkallades
i samband med utfärdande av det provisoriska avlöningsreglementet och som,
bland annat, upprättade det förslag till gruppering av domänverkets personal, vilket
nu är gällande, ha i fråga om faktorn svårskötthet uttalat följande.

”Vid bedömande av graden av svårskötthet har hänsyn tagits såväl till distriktets,
respektive revirets omfattning och brist på goda kommunikationer som till dess
intensitet i fråga om skogsskötsel. I senare fallet har förefintligheten av sågverk,
omfattningen av ett revirs leveranser av upphugget virke ävensom annan förädlingsverksamhet
varit avgörande. Förekomsten av många och spridda skogar, mängden
av arrendegårdar och torp med flera omständigheter, som bidraga till ett ökat arbete,
hava också ansetts vara faktorer, som påverka svårskötthetsmomentet. Svårsköttheten
har alltså gjort sig gällande både kvantitativt och kvalitativt. Revir såväl
som distrikt förekomma, där dessa förhållanden samtidigt förefitinas och sålunda
samverka till högre grad av svårskötthet.”

Ett införande av faktorn svårskötthet såsom å lönen inverkande moment påfordrar,
särskilt vid gradering i lönehänseende av reviren, att denna faktor ses i djupare
bemärkelse på, i huvudsak, ovan angivet sätt.

En kvalitativt krävande befattning ställer framför allt särskilda fordringar på innehavarens
skicklighet och intensitet i arbetet. Den fordrar, att han ej blott äger
grundliga teoretiska kunskaper på olika områden, utan även att han, i besittning av
avgjort praktisk läggning, kan med framgång omsätta och tillämpa dessa kunskaper
vid förvaltningen av sitt tjänstgöringsområde. Områden med verkligt intensiv skogsskötsel,
högt uppdriven förädlingsverksamhet, göda avsättnings- och försäljningsförhållanden,
större fast arbetarstam m. m. äro alltså kvalitativt svårskötta.

En kvantitativt svårskött befattning ställer krav på innehavarens förmåga att uthärda
kroppsliga ansträngningar, sådana svårigheter, som vid arbetet förorsakas avdåliga
kommunikationer, brist på drägliga logeringsförhållanden under förrättningar
samt besvärligheter i övrigt av allehanda slag. Reviren i de nordligare och mera ödsliga
delarna av Norrland äro i allmänhet utpräglat kvantitativt svårskötta. Dessa
revir ha i regeln mycket stor omfattning. Dessutom är för dessa revir säreget,
att vissa arbeten, som i de södra delarna av landet mera jämnt kunna fördelas över
året, måste koncentreras till kortare tidsperioder. På grund av nu nämnda omständigheter
måste dessa ödemarksrevirs innehavare, särskilt periodvis, prestera ett än
mera intensivt, om ock intellektuellt mindre prövande, arbete än de kvalitativt svårskötta
revirens.

Den kvantitativa svårsköttheten står givetvis nära i samband med faktorerna
kallort och ödslighet och har på grund härav till viss grad redan inverkat vid grupperingen
i löneavseende vid domänverket före nu gällande reglemente.

Av vad här anförts torde framgå, att begreppet svårskötthet inrymmer faktorer,
som äro av helt olika natur. De böra, enligt de sakkunnigas uppfattning, öva
avsevärt större inflytande vid lönens bestämmande, vad jägmästarna beträffar, än
nu är förhållandet.

Vad till sist angår de å nu gällande provisoriska lönegruppering inverkande
faktorerna ödslighet och kallort, innebära dessa, som förut framhållits, intet egentligt
nytt i grupperingshänseende. Lönekommittén har hållit dessa faktorer åtskilda
och låtit dem var för sig inverka å grupperingen. Lönekommitténs åsikt i detta hänseende
torde förestavats därav, att kommittén ansett faktorn ödslighet, i olikhet med
vad förr varit fallet, vara att räkna med även i södra delarna av landet, vilket även
de sakkunniga för sin del anse berättigat. Faktorerna ödslighet och kallort medföra
en löneökning, som innebär en viss motsvarighet till de kallortstillägg, som, bland
annat, förekomma vid kommunikationsverken och som, enligt uttalande av lönekommittén,
borde huvudsakligen hava karaktären av ett ödemarks- eller enslighetstillägg.

Kommunikationsverkens lönenämnd, som, bland annat, har haft att avgiva förslag
till gruppering i avlöningshänseende vid kommunikationsverken, har i underdånigt betänkande
den 28 juni 1920 med förslag till kungörelse angående vissa tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet den 19 juni 1919, närmare ingått på spörsmålet om
kallortstillägg och därvid angivit, att de faktorer, som enligt nämndens förmenande
borde förutsätta kallortstillägg vore: vinterkylans intensitet, längden av vinter och
sommar, enslig belägenhet, vintermörkrets omfattning, avståndet från Sveriges huvudorter
samt ödemarksnatur. Lönenämndens utredning angående dessa faktorer

Ödslighet och
kallort.

100

Kallorts ersättning.

Speciella
grunder för
lönegruppering
vid definitiv
lönereglering.

Jägmästare.

ådagalägger klart den betydelse de böra tillerkännas, där de förekomma i mera utpräglad
grad.

Lönekommittén var, såsom förut framhållits, av den uppfattningen, att kallortsersättning
icke borde såsom vid kommunikationsverken utgå i form av särskild gottgörelse
vid sidan av lönen. Denna uppfattning har från olika håll inom domänverket
rönt invändning. De sakkunniga ha för sin del kommit till den slutsatsen, att en lönereglering
för domänverket låter sig mera konsekvent och tillfredsställande genomföras,
om kallorts- och ödslighetsmomenten med det jämförelsevis starka och mera
utsträckta inflytande de erhållit å domänverkets avlöningar, ägnas nödigt beaktande
vid själva grupperingen i stället för att föranleda särskilda tillägg. Dessa tvenne
moment stå, såsom i det föregående framhållits, i nära samband med momentet
kvantitativ svårskötthet. Att låta dessa nära besläktade moment dels öva inverkan
å grupperingen och dels föranleda särskild, lönen sidoställd ersättning synes av lönetekniska
skäl vara oegentligt.

Särskild gottgörelse av förevarande art till domänverkets lägre befattningshavare,
som i regeln äro uppvuxna i de landsdelar, där deras tjänstgöring är förlagd,
anse de sakkunniga icke vara befogad. Man lärer nämligen helt visst kunna utgå därifrån,
att en person i allmänhet helst har sitt värv förlagt till en ort, som i de flesta
avseenden så vitt möjligt erbjuder likheter med den ort, där han vuxit upp.

Då de sakkunniga nu närmare ingå på grupperingsspörsmålet, upptaga de först
till behandling jägmästargraden, vid vilken hänsyn måste tagas till samtliga i det föregående
angivna faktorer.

Skillnaden mellan högsta och lägsta avlöningsbeloppet för jägmästare var enligt
före år 1921 gällande stat, frånsett ålderstilläggen, 1,000 kronor, och skillnaden mellan
varje av de sex, i huvudsak efter klimatiska och fysiologiska förhållanden fördelade,
grupperna följaktligen 200 kronor.

Skillnaden mellan jägmästares högsta och lägsta lönegrupp är enligt nu provisoriskt
gällande löneplan 1,440 kronor i varje löneklass, och skillnaden mellan envar
av de sju lönegrupperna alltså 240 kronor. Om den mest ogynnsamt ställda befattningen
betecknas med talet 12, inverka vid denna gruppering de olika faktorerna så -

lunda:

dyrort....................................... med 4 points;

svårskötthet................................. » 4 » ;

ödslighet.................................... » 2 » ; och

kallort....................................... » 2 »

101

De skilda faktorerna kunna följaktligen åvägabringa följande högsta ökningar av

lönen nämligen:

dyrort........................... 4/i2 x 1,440 = 480 kr.;

svårskötthet..................... 4/12 x 1,440 = 480 » ;

ödslighet........................ s/i2 x 1,440 = 240 » ; och

kallort........................... */„ x 1,440 = 240 » .

Vid det system — III — för uppdelning av reviren i lönehänseende, som av de

sakkunniga (s. 67 ff.) behandlats och därvid rubricerats såsom system med utvidgad
lönegrad, hade de sakkunniga tänkt sig, att differensen mellan högsta och lägsta lönegrupp
skulle ha utgjort 2,400 kronor (inom nuvarande lönegrad 1,440 kronor) och
differensen mellan varje lönegrupp omkring 400 kronor (nu 240 kronor). De å Iönegrupperingen
influerande faktorerna borde därvid inverkat på följande sätt, nämligen:

dyrort .................................... med 2 points;

svårskötthet .............................. » 6 » ;

ödslighet ................................. > 1 point; och

kallort .................................... » 1 >

Nämnda faktorer skulle alltså kunnat medföra följande högsta ersättningar:

dyrort ........................ 2/io x 2,400 = 480 kr.;

svårskötthet.................. fi/io x 2,400 = 1,440 » ;

ödslighet..................... Vio X 2,400 = 240 » ; och

kallort........................ Vio X 2,400 = 240 » .

Härav framgår, att vid denna grupperingsmetod dyrorts-, ödslighets- och kallortsfaktorerna
skulle tillfört lönen samma absoluta belopp, som med nu gällande grunder
är fallet. Svårskötthetsfaktorn skulle däremot erhållit avsevärt ökad inverkan
å lönebeloppen och kunnat medföra en löneökning av högst 1,440 kronor i stället för
nu endast högst 480 kronor.

Det system IV — för gradering av reviravlöningarna, vartill de sakkunniga,
med frångående på anförda skäl av system III, anslutit sig, innebär, såsom i det föregående
(s. 69 ff.) angivits, att samtliga revir placeras i en gemensam lönegrad och
där grupperas med anlitande av faktorerna dyrort, ödslighet, kallort och kvantitativ
svårskötthet; samt att faktorn kvalitativ svårskötthet föranleder särskilda avlöningstillägg.
Nämnda lönegrad är, såsom i det följande (s. 125) föreslås, identisk
med den grad, där reviren nu äro placerade.

102

Kronojägare.

De å grupperingen inverkande faktorerna böra öva inflytande sålunda:

dyrort .................................... med 2 points;

kvantitativ svårskötthet.................. » 2 » ;

ödslighet ................................. » 1 point; och

kallort .................................... » 1 » •

Nämnda faktorer kunna därvid tillerkännas följande högsta ersättningar:

dyrort ........................... !/(Xl ,440 = 480 kr.;

kvantitativ svårskötthet ...... 2/a X 1,440 = 480 » ;

ödslighet ........................ ‘/(X 1,440 = 240 » ; och

kallort........................... V, X 1,440 = 240 » .

De sakkunniga ha här ovan med siffror ansett sig böra angiva, huru grupperingen
skulle skett jämväl vid system III, för att därigenom åskådliggöra förut antydd
skillnad mellan detta system och system IV.

Indextalen för svårskötthet vid system III skulle för de sju lönegrupperna ha
blivit: 0, 240, 480, 720, 960, 1,200 och 1,440. För att revir, som representera viss
grad av kvalitativ svårskötthet, vid system IV skola kunna tillerkännas däremot
svarande löneökning av den storlek, som system III kan medföra, borde givetvis de
särskilda avlöningstilläggen vid system IV utgå med belopp, som innebure viss motsvarighet
till indextalen för svårskötthet vid system III. Dessa indextal bilda en
aritmetisk serie. De sakkunniga anse emellertid, att avlöningstilläggen böra fixeras
efter en skala med lägre tal för de lägre graderna av svårskötthet för att därigenom
löneskillnaden må bliva större mellan, å ena sidan, de i högre grad och, å andra
sidan, de i lägre grad svårskötta reviren.

De sakkunniga föreslå, att avlöningstilläggen, för är räknat, bestämmas till följande
tal: 144, 288, 468, 720, 1,080 och 1,440 kronor.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att, efter verkställd närmare utredning,
bestämma vilka revir, som skola tillerkännas avlöningstillägg, samt med vilka
av sist angivna belopp tilläggen i varje fall skola utgå.

Enligt de sakkunnigas beräkning torde av hela antalet — 133 — revir omkring
10 procent böra tillerkännas avlöningstillägg av något av de båda högsta beloppen
(1,440 eller 1,080 kronor), 30 procent av något av de därefter närmast i storlek varande
båda beloppen (720 eller 468 kronor) samt 35 procent av något av de båda
lägsta beloppen (288 eller 144 kronor). Övriga revir, omkring 25 procent av antalet,
torde icke böra tilldelas avlöningstillägg.

Kronojägarna voro före år 1921, efter väsentligen samma grunder som jägmästarna,
fördelade i tre grupper. Skillnaden i avlöningshänseende mellan den högsta

103

och lägsta gruppen var, frånsett ålderstllläggen, 200 kronor, och skillnaden mellan
varje grupp sålunda 100 kronor.

Enligt den nu gällande löneplanen är skillnaden mellan kronojägares högsta och
lägsta lönegrupp i den lägsta löneklassen 684 kronor och skillnaden mellan varje lönegrupp
i nämnda klass följaktligen 114 kronor. De olika faktorerna inverka vid nu
gällande gruppering sålunda:

dyrort .................................... med 4 points;

ödslighet ................................. » 2 » ; och

kallort .................................... » 2 »

Följaktligen kunna dessa faktorer såsom högsta ersättningar i lägsta löneklass
tillerkännas:

dyrort.............................. i/8 X 684 = 342 kr.;

ödslighet........................... 2/8 x 684 =171 » ; och

kallort.............................. 2/8 X 684 = 171 » .

Lönekommittén uttalade, att förhållandena i landets olika delar, vad kronojägarnas
verksamhet anginge, icke motiverade särskilt hänsynstagande till faktorn svårskötthet
vid grupperingen. Visserligen kunde arbetet vara av olikartad beskaffenhet,
särskilt vid jämförelse mellan de norra delarna av landet å ena sidan samt mellersta
och södra Sverige å andra sidan, men över huvud taget syntes erfordras jämförlig
arbetsprestation.

De sakkunniga ansluta sig till detta uttalande av lönekommittén och anse, att
nu gällande grupperingsgrund, vad kronojägarna beträffar, allt fort bör tillämpas.

överjägmästarna voro enligt den före år 1921 gällande avlöningsstaten uppdelade
i två grupper, eu nordlig och en sydlig, med en skillnad i avlöning, frånsett ålderstilläggen,
av 400 kronor.

Den nu gällande löneplanen upptager för överjägmästarna fem lönegrupper med
en löneskillnad mellan högsta och lägsta grupp av 960 kronor och mellan varje grupp
av 240 kronor.

Lönekommittén ansåg, att dyrort, svårskötthet och kallort vore de faktorer, som
vid överjägmästarnas gruppering borde tillmätas avgörande betydelse, ödslighetsfaktorn
syntes däremot för dessa befattningshavare, enligt kommitténs mening,
böra lämnas helt ur räkningen, enär överjägmästarna voro bosatta i residensstäder
eller därmed jämförliga orter.

Överjäg måstare.

104

Vid den nu gällande grupperingen inverka:

dyrort .................................... med 4 points;

svårskötthet .............................. » 4 > ; och

kallort .................................... » 2 » ;

vadan dessa faktorer skulle kunna medföra följande högsta ersättningar, nämligen:

dyrort ........................... 4/10 X 960 = 384 kr.;

svårskötthet ..................... 4/10 x 960 = 384 » ; och

kallort ........................... 2/10 x 960 = 192 » .

De sakkunniga anse, att överjägmästare, i likhet med jägmästare och kronojägare,
böra för gruppering få åt sig anslagna sju lönegrupper. Differensen bör vara
1,440 kronor mellan högsta och lägsta grupp samt sålunda 240 kronor mellan varje
grupp. Denna ökning av lönegruppernas antal synes, ehuru visserligen ingen överjägmästare
torde komma att hänföras till högsta grupp, medföra en mera genomförd
och rättvis åtskillnad i löneavseende mellan de olika överjägmästarna än med nuvarande
gruppering är fallet.

Den sänkning av vissa överjägmästares nuvarande löner, som gruppering efter
detta sätt skulle åvägabringa, motverkas av den uppflyttning med en löneklass av
överjägmästares nuvarande lönegrad, som de sakkunniga i det följande komma att
föreslå.

Vad beträffar de olika faktorer, som särskilt böra vinna beaktande vid överjägmästares
lönegruppering, ha de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att därvid böra
inverka:

dyrort .................................... med 2 points;

svårskötthet .............................. » 2 » ;

ödslighet ................................. » 1 point; och

kallort .................................... »1 » .

Dessa faktorer skulle då kunna föranleda följande högsta ersättningar:

dyrort ........................... 2/6 x 1,440 = 480 kr.;

svårskötthet..................... 2/6 x 1,440 = 480 » ;

ödslighet........................ V6 x 1,440 = 240 » ; och

kallort........................... Ve X 1-440 = 240 » .

Några skäl att låta svårskötthet i kvalitativ bemärkelse spela in vid överjägmästarnas
gruppering synas ej föreligga, då nämnvärd skillnad i svårskötthet av
dylik art, olika överjägmästardistrikt emellan, ej lärer kunna påvisas.

105

Sådana överjägmästarnas tjänstgöringsområden för närvarande äro reglerade,
kommer ödslighetfaktorn i intet fall att medföra löneökning.

Skogstaxatorer och överjägmästarassistenter äro i grupperingsavseende närmast
att jämföra med överjägmästare. Före nu gällande provisoriska stat voro dessa
tvenne kategorier av tjänstemän vardera fördelade i två grupper, en nordlig och en
sydlig, efter samma grunder som överjägmästare, med en löneskillnad av 200 kronor.

I den nu gällande staten äro såväl skogstaxatorer som överjägmästarassistenter,
i likhet med överjägmästare, fördelade på allenast fem lönegrupper med en differens
i respektive lägsta löneklasser mellan högsta och lägsta grupp av för taxatorerna
840 kronor samt för överjägmästarassistenterna 792 kronor.

Lönekommittén uttalade, att taxatorerna borde grupperas efter samma grunder
som överjägmästarna, under det att vid överjägmästarassistenternas gruppering hänsyn
borde tagas endast till faktorerna dyrort och kallort. När förenämnda, den 22
juni 1920 tillkallade, sakkunniga sedermera hade att utforma grupperingsförslag i
enlighet med de av lönekommittén angivna principerna befanns, att i två fall överjägmästarassistentbefattning
skulle komma att ligga en lönegrupp över och likaledes i två
fall en lönegrupp under överjägmästarbefattningen i distriktet. Då det synes dessa sakkunniga
vara oegentligt, att överjägmästarassistentbefattningen tillhörde annan lönegrupp
än överjägmästarbefattningen i samma distrikt, ansågo de det vara lämpligast
att hänföra överjägmästarassistentbefattning i visst distrikt till samma lönegrupp
som överjägmästarbefattning inom motsvarande distrikt. Det förslag, som de sakkunniga
i enlighet med nämnda synpunkt framlade, har sedermera vunnit fastställelse
genom nådiga kungörelsen den 23 december 1920 (n:r 883) angående vissa tillläggsbestämmelser
till gällande avlöningsreglemente för domänverket, där för överjägmästarassistenter
i likhet med skogstaxatorer gäller samma fördelning å lönegrupper
som för överjägmästare.

Enligt de sakkunnigas förmenande synes den princip, som tills vidare godkänts
genom skogstaxatorernas och överjägmästarassistenternas hänförande till samma lönegrupper
som överjägmästare, definitivt böra godtagas. Som följd härav böra dessa
befattningshavare, i likhet med överjägmästare, få åt sig anslagna sju lönegrupper.
För taxatorernas del kommer denna omgruppering att medföra lägre lön än nu genom
nedflyttning med, i de flesta fall, två lönegrupper. För överjägmästarassistenternas vidkommande
torde den föreslagna nya grupperingen, om ett av de sakkunniga i det följande
avgivet förslag om uppflyttning av dessa befattningshavare med en löneklass
i löneplanen vinner bifall, att för flertalet assistenter medföra en ringa sänkning av
nuvarande lön och för ett fåtal viss förhöjning därav.

Skogstaxatorer
och överjägmästarassistenter.

106

Skogs ingeniörer

och
tillsyningsman.

Skogsskolföreståndare

och skogsrättare.

Enligt de före år 1921 gällande avlöningsbestämmelserna voro varken skogsingeniörer
eller tillsymngsmän i avlöningshänseende grupperade.

Lönekommittén uttalade (s. 37), att sådana omständigheter ej förelåge, vilka
kunde utgöra skäl för uppdelning i lönegrupper av vare sig den ena eller andra tjänsten.
Längre fram i samma betänkande (s. 42 ff.) yttrade emellertid lönekommittén,
att den ansåge, att den principen fortfarande borde tillämpas, att tillsyningsman i
fråga om avlöningen följde kronojägare i omkringliggande bevakningstrakter. Enligt
den gruppering, för vilken kommittén i det föregående angivit grunderna, komme, såvitt
kommittén av verkställd preliminär undersökning kunnat utröna, emellertid nu
ifrågavarande kronojägare icke att hänföras till högsta gruppen utan till närmare angiven
lägre lönegrupp. Härom fann sig kommittén dock ej böra göra något definitivt
uttalande.

Att döma av vad lönekommittén sålunda senare i betänkandet uttalade, gav kommittén
på hand, att viss gruppering av tillsyningsmännen kunde vid närmare undersökning
finnas böra ifrågakomma.

Enligt de avlöningsbestämmelser, som efter förslags avgivande av de den 22 juni
1920 tillkallade sakkunniga sedermera tillsvidare fastställts, äro skogsingeniörerna
hänförda till en och samma lönegrupp, medan tillsyningsmännen grupperats på enahanda
sätt som kronojägarna.

Vad först skogsingeniörerna beträffar, ha de sakkunniga kommit till den slutsatsen,
att deras tjänstgöringsförhållanden och de faktorer, som i övrigt kunna böra öva inflytande
vid ifrågakommande gruppering, äro sådana, att de samtliga, med undantag
för den nordligast förlagda ingeniören, böra föras till en gemensam lönegrupp. Den
skogsingeniör, som har det nordligaste tjänstgöringsområdet, bör emellertid, med
hänsyn särskilt till högre kvantitativ svårskötthet av det honom tillagda området,
hänföras till den lönegrupp, som ligger två grupper över den för de övriga ingeniörerna
gemensamma gruppen.

I fråga om tillsyningsmännens gruppering finna de sakkunniga ingen anledning
föreslå förändrade grunder. Dessa böra sålunda grupperas på samma sätt som kronojägare,
d. v. s. med ledning av faktorerna dyrort, ödslighet och kallort.

Tjänstemännen vid statens skogsskolor, skogsskolföreståndare och skogsråttare,
voro före år 1921 icke grupperade i avlöningshänseende.

I enlighet med lönekommitténs förslag har icke heller någon gruppering av dessa
befattningshavare skett genom nu gällande avlöningsbestämmelser.

Enär statens skogsskolor äro förlagda inom vitt skilda delar av landet — den
nordligaste nära Hällnäs station i Västerbottens län och den sydligaste vid Kolleberga
i norra delen av Kristianstads län — samt skolreviren med avseende på skogs -

107

skötselns intensitet och skogarnas omfattning rätt starkt variera, anse de sakkunniga
vägande skäl tala för, att en gruppering av skogsskolpersonalen, särskilt vad föreståndarna
beträffar, blir genomförd.

Skillnaden mellan högsta och lägsta lönegrupp (jämlikt från kommunikationsverkens
löneplan hämtade siffror) inom den lägsta Iöneklass, dit föreståndarna nu
äro hänförda, belöper sig till 1,368 kronor och differensen mellan var och en av de
sju lönegrupper, som vid gruppering av föreståndarna böra införas, till 228 kronor.

De faktorer, som böra bestämma grupperingen, synas vara dyrort, kvalitativ
svårskötthet, ödslighet och kallort. Lämpligen böra dessa faktorer inverka:

dyrort .................................... med 2 points;

kvalitativ svårskötthet .................. » 2 » ;

ödslighet ................................. » 1 point; och

kallort .................................... » 1 » •

faktorerna kunna härvid teoretiskt medföra följande högsta ersättningar, nämligen: dyrort

........................... % x 1,368 = 456 kr.;

kvalitativ svårskötthet........ % * 1,368 = 456 » ;

ödslighet........................ x/6 X 1,368 = 228 » ; och

kallort........................... Va X 1,368 = 228 » .

Under nu rådande förhållanden förekommer emellertid ingendera av dessa faktorer
i sin högsta potens. Den kvalitativa svårsköttheten torde dock i vissa fall,
exempelvis i det med sågningsrörelse förenade Bjurfors skolrevir, nå upp till jämförelsevis
högt värde. I själva verket torde den gruppering, sorn de sakkunniga här
föreslå, medföra uppflyttning med en lönegrupp av fyra föreståndare och med två
grupper av två föreståndare, bibehållande vid nuvarande grupp av en föreståndare
samt nedflyttning med en grupp av en föreståndare. De sakkunniga ha funnit en dylik
omplacering i lönehänseende fullt skälig.

Skillnaden mellan högsta och lägsta grupp i den Iöneklass, som de sakkunniga
ha för avsikt att föreslå såsom den lägsta för skogsrättarna, är (enligt siffror hämtade
ur kommunikationsverkens löneplan) 828 kronor och skillnaden mellan varje av
de sju lönegrupper, som böra stå till buds vid gruppering av rättarna, följaktligen
138 kronor.

Principen för rättarnas gruppering bör vara densamma som för kronojägarnas,
vadan i den lägsta löneklassen skulle kunna inverka högst:

dyrort........................ med i/i X 828 = 414 kr.;

ödslighet .................. » Vi * 828 = 207 » ; och

kallort ..................... » X 828 = 207 » •

108

Befattningshavare
inom
domänstyrelsen.

Kvinnliga
befattningshavare
i skogsstaten.

För rättarna, likaväl som för föreståndarna, komma faktorerna i regeln långt ifrån
att tillerkännas sina teoretiskt högsta ersättningar. Efter vad de sakkunniga utrönt,
torde en genomförd gruppering av rättarna komma att uppflytta en med en lönegrupp,
bibehålla fem vid nuvarande grupp och nedflytta två med en grupp. Qenom
ovan omförmälda uppflyttning av rättarna med en löneklass föranledes emellertid
ingen lönesänkning genom gruppnedflyttningen.

Uppdelning i lönegrupper av befattningshavarna inom domänstyrelsen (manliga
och kvinnliga) bör givetvis icke ifrågakomma.

Inom skogsstaten finnas för närvarande kvinnliga befattningshavare anställda
endast vid överjägmästarexpeditionerna. Dessa befattningshavare böra, såsom nu
är fallet, följa överjägmästarna i grupperingsavseende. En följd härav blir, att antalet
lönegrupper för dessa befattningshavare blir sju i stället för nu fem samt att
nedflyttning i lönegrupp, i likhet med skogstaxatorer, kommer att ske.

Anmärkas må att den löneplan för kvinnliga tjänstemän vid domänverket, som
finnes intagen i kungörelsen den 3 juni 1921 (n:r 286) angående förlängd giltighetstid
av avlöningsregleinentet den 22 juni 1920 för tjänstemän vid domänverket m. m.,
upptager sju lönegrupper för de kvinnliga tjänstemän, som äro anställda vid överjägmästarexpeditionerna.

Ett av de sakkunniga, med iakttagande av nu angivna utgångspunkter, verkställt
försök till tjänsternas gruppering har givit vid handen, att antalet befattningshavare
i de olika lönegrupperna skulle, jämfört med nuvarande gruppering, komma att ställa
sig ungefärligen på följande sätt:

Befattningshavare			Lön	e g r	upp	e r		Summa
A	B	C	D	E	r	Q
Överjägmästare ..............................	1	4	2	3	1	2	—	13
	—	—	1	4	2	4	2	13
Jägmästare ....................................	14	38	22	12	27	17	3	133
	4	20	38	26	23	19	3	133
Skogsingeniör.................................	—	—	10	—	1	—	—	11
	—		11	—	—	—	—	11

109

Befattningshavare		L ö n e	g r u	p p e	r		Summa
A	B	C	D	E	F	G
	1	1	5	i				8
Skogsskolföreståndare .....................
		8						8
Skogstaxator .................................	1	3	2	3	1	2		12

	—	i	3	2	4	2	12
Överjägmästarassistent.....................	1	4	2	3	1	2		13
				2
-	—	1	4	2	4	13
	2	5	,					8
Skogsrättare....................................		8
					~~	~	8
Kronojägare...................................	67	237	99	118	85	19	9	634

67	237	99	118	85	19	9	634
		6	10	11				27
Tillsyningsman ..............................	—	6	10	11	-	~	—	27

Anmärkning. De kursiverade siffrorna hänföra sig till den provisoriskt gällande grupperingen.

Det bör emellertid givetvis ankomma på Kungl. Maj:t att, efter verkställd närmare
utredning, fastställa befattningarnas uppdelning på de olika lönegrupperna.

Avlöningsbeloppens bestämmande.

De sakkunniga anse, såsom i det föregående framhållits, att de avlöningsbelopp,
som äro gällande jämlikt det provisoriskt godkända avlöningsreglementet för
tjänstemän vid domänverket med däri genom förenämnda kungörelse den 3 juni 1921
(n:r 286) beträffande de kvinnliga tjänstemännen vidtagna ändringar, kunna, vad
vissa kategorier av tjänstemän beträffar, betraktas som skäliga vid jämförelse med
de belopp, vilka tillerkänts kommunikationsverkens och i nära överensstämmelse
med dem lönereglerade verks personal. Såsom förut antytts ha de sakkunniga
emellertid beträffande andra kategorier av tjänstemän funnit förändringar av de nu
utgående avlöningsbeloppen erforderliga. Dessa förändringar innebära i regeln eu
förhöjning av ifrågavarande belopp.

Vid behandling här nedan av lönebeloppens storlek komma de sakkunniga endast
att ingå på sådana fall, där annan förändring av lönebeloppen funnits böra ske
än den, som uppstår enbart genom de ändrade grunder för tjänsternas gruppering,
för vilka de sakkunniga i det föregående uttalat sig.

Ordinarie tjäll- Enligt 1920 års avlöningsstater hade de vid statens åtta skogsskolor antuisättasgenom
ställda skogsrättarna eu begynnelseavlöning av 2,100 kronor med två ålderstillägg å
konstitutorial. 200 kronor efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Därtill åtnjöto
Skogsrättarc. skogsrättarna fri bostad jämte bränsle. Begynnelseavlöningen för kronojägare enligt
samma avlöningsstat var 1,900 kronor för kronojägare med bevakningstrakt vid den
nordligaste skogsskolan, 1,800 kronor för kronojägare med bevakningstrakter vid de
två näst nordligaste skolorna och 1,700 kronor för kronojägare med bevakningstrakter
nära de fem övriga skolorna. Dessutom hade kronojägarna tre ålderstillägg å
150 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Där åt kronojägare
upplåtits bostad, skulle enligt 1918 års riksdags beslut och nådiga brevet
till domänstyrelsen den 20 juni 1918 angående driftkostnader under år 1919 för statens
domäner avdrag göras å lönen med belopp, motsvarande skälig hyra, därvid
avdrag icke finge understiga 200 kronor om året. Med stöd av nådiga brevet den
23 september 1871 till skogsstyrelsen angående bemyndigande för styrelsen att för
skogsstatsboställen bevilja skogsfång och bete å kronoparker, ägde domänstyrelsen

medgiva kronojägare med boställe å kronopark rätt till fritt bränsle ä rot för boställets
behov.

För anställande av jämförelse mellan skogsrättares och kronojägares avlöningsförmåner
vid förenämnda tidpunkt kan man utgå från, att, å ena sidan, skogsrättare
hade en begynnelseavlöning av 2,100 kronor jämte förmån av fri bostad och kostnadsfri
upphuggning av bränsle samt, å andra sidan, kronojägare en begynnelseavlöning
av upp emot 1,800 kronor. Då kronojägares boställe uppskattades till lägst
200 kronor, torde skogsrättares, med hänsyn till dess i allmänhet något större rumantal
och förmånen av kostnadsfri upphuggning av bränsle, ha kunnat uppskattas
till lägst 250 kronor.

I begynnelseavlöning hade alltså, vid jämförelse av ifrågavarande slag, skogsrättare
en avlöning av 2,100 + 250 = 2,350 kronor och kronojägare av upp emot
1,800 kronor. Slutavlöningarna för respektive befattningshavare voro 2,750 kronor
och 2,250 kronor. Skogsrättares begynnelse- och slutavlöningar voro följaktligen respektive
omkring 30 och 22 procent högre än kronojägares motsvarande avlöningar.

Enligt den provisoriskt gällande löneplanen med tillhörande tjänsteförteckning äro
samtliga skogsrättare förda till lönegrupp B med en begynnelselön av 3,012 kronor
och slutlön av 3,816 kronor (kommunikationsverkens löneklasser 8—12). Kronojägare
med bevakningsområden närmast skogsskolorna tillhöra enligt samma plan och
förteckning i medeltal lönegrupp B med en begynnelselön av 2,574 kronor och slutlön
av 3,198 kronor (kommunikationsverkens löneklasser 5—9). Skogsrättares begynnelse-
och slutavlöningar äro följaktligen respektive 17 och 19 procent högre än
kronojägares motsvarande avlöningar.

I det betänkande, som 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
vid kommunikationsverken med flera verk framlade den 20 mars 1918 och
som föranledde de avlöningar, som under år 1920 utgingo till, bland annat, personalen
vid statens skogsskolor, uttalade kommissionen rörande skogsrättarna, bland
annat, följande:

"Vad — — — skogsrättarna beträffar hava gång efter annan framhållits
de stora svårigheter, som länge förefunnits att med nu utgående avlöningar för dessa
tjänster kunna förvärva och där bibehålla personer, som besitta nödiga kvalifikationer.
I sådant hänseende må framhållas, att skogsrättare funnit med sin fördel förenligt
att övergå till kronojägartjänst.

Då ett framgångsrikt bedrivande av den lägre skolundervisningen i ej ringa mån
torde vara beroende på dessa befattningshavares verksamhet, har det synts kommissionen
vara av vikt, att åtgärder vidtagas i syfte att göra dessa tjänster mera eftersträvansvärda
än vad som nu synes vara fallet. På grund härav har kommissio -

112

nen funnit sig böra föreslå en förhöjning av avlöningen för skogsrättare, som något
överstiger vad i sådant hänseende ifrågasatts för kronojägare---

Lönekommittén å sin sida uttalade vid behandling av frågan om avlöningsbeloppens
bestämmande för skogsrättarna, att den prövning lönekommittén verkställt
givit vid handen, att en viss skillnad i avlöningshänseende borde göras mellan skogsrättare
och kronojägare. Den större bundenhet i jämförelse med kronojägarna, som
givetvis följde med undervisningsskyldigheten vid skogsskola, syntes också utgöra
skäl härför.

Den skillnad beträffande avlöningarna för skogsrättare och kronojägare, som kom
till uttryck i den av lönekommittén föreslagna Iöneplanen, är väsentligen bibehållen
i den nu gällande planen, som, vad angår ifrågavarande två kategorier av befattningshavare,
ej skiljer sig från den förra planen i annan mån än att lönegraderna
för respektive kategorier uppflyttats med en löneklass.

Med anledning av lönekommitténs betänkande avgåvo samtliga skogsrättare den
11 februari 1920 en underdånig skrift, däri de, framhållande, bland annat, att skogsrättarnas
löner enligt lönekommitténs förslag icke höjts i samma proportion som
krono jägarnas, hemställde om åtgärder för, att skogsrättarnas löner måtte höjas i
proportion med jämförbara befattningshavares.

Jämväl svenska skogsmästarförbundet, som utgöres av en sammanslutning av
dem, vilka genomgått fortsättningsskolan vid Kloten, avgav med anledning av lönekommitténs
betänkande en underdånig skrift den 20 februari 1920 med hemställan,
på anförda skäl, att lönerna för skogsrättare måtte bestämmas till ungefär 50 procent
högre belopp än medellönerna för kronojägare.

Domänstyrelsen, som den 23 februari 1920, med anledning av nådiga remisser,
avgav utlåtande över ett flertal framställningar från olika personalhåll, däribland
jämväl över förenämnda skrifter från skogsrättarna och svenska skogsmästarförbundet,
om förhöjning i de av lönekommittén föreslagna avlöningarna, anförde, att
flertalet av de framställda önskemålen redan vunnit beaktande i styrelsens utlåtande
den 21 januari 1920 angående lönekommitténs förslag till lönereglering för domänverket,
vadan de icke påkallade något vidare uttalande från styrelsens sida. Beträffande,
bland annat, skogsrättarna ställde sig styrelsen likväl tveksam, huruvida
de för dem föreslagna avlöningsförmånerna vore fullt rättvist avvägda, men på
grund av för handen varande förhållanden ansåge sig styrelsen — huru behjärtansvärda
önskemålen än syntes vara — ej heller i fråga om dessa befattningshavare
kunna hemställa om bifall till desamma.

113

I en till de sakkunniga ställd skrift, dagtecknad den 12 mars 1921, har svenska
sko gsmästar förbundet anhållit, att de sakkunniga vid avgivande av förslag till avlöning
vid domänverket måtte upptaga lönerna för skogsråtta^ till ungefär 50 procent
högre belopp än medellönerna till kronojägare, eller att skogsrättarna, om den
för kommunikationsverken gällande löneplan komme att ligga till grund för det nya
löneförslaget, måtte hänföras till en lönegrad, som minst motsvarade nionde lönegraden
vid kommunikationsverken.

Av här ovan angivna procenttal, utvisande förhållandet mellan skogsrättares
och kronojägares löner före år 1921 och enligt nu gällande bestämmelser, framgår
klart, att skogsrättarna vid placering i löneplanen kommit i eu relativt sämre ställning
än krono] ägarna.

Vid den tidpunkt, då 1915 års lönekommission avgav förenämnda betänkande,
gällde, jämlikt nådiga stadgarna för statens skogsskolor den 9 september 1915 (n:r
.337), 18 §, såsom kompetensvillkor för skogsrättare, att vederbörande skulle ha på
ett synnerligen väl vitsordat sätt genomgått skogsskola och styrkt sig äga skicklighet
som förman vid skogsarbeten.

Sedan dess ha kompetensfordringarna för skogsrättare skärpts. Enligt nu gällande
instruktion för domänverket den 11 februari 1921 (n:r 64), 3 kap. 29 §, erfordras
för kompetens till skogsrättare antingen att hava genomgått fortsättningsskolan
vid Kloten eller ock att hava på ett synnerligen väl vitsordat sätt genomgått
skogsskola samt att därefter under minst två år hava på ett förtjänstfullt sätt handhaft
föryngrings-, apterings-, utdrivnings-, kolnings- och dikningsarbeten ävensom
styrkt sig äga skicklighet som förman vid skogsarbeten.

Samma instruktion föreskriver i fråga om antagande av kronojägare, 2 kap. 77 §,
att därtill må antagas den, som genomgått lärokurs vid statens skogsskola eller eljest
visat sig lämplig för sådan befattning.

Härav framgår att helt andra och större kompetensvillkor gälla för skogsrättarc
än för kronojägare i fråga om utbildning och erfarenhet. Skogsrättare har
sig en särskilt maktpåliggande uppgift anförtrodd genom den undervisning av såväl
praktisk som teoretisk art, som det tillkommer honom att meddela blivande kronojägare,
skogvaktare och därmed jämförliga. Enär det därför är av vikt såväl, att
skogsrättarkåren må kunna rekryteras på bästa möjliga sätt som ock, att goda
skogsrättare bibehållas vid de skolor, där de anställts, synes önskvärt, att sådan förhöjning
av skogsrättares löner må komma till stånd, som kan ske med hänsyn till
avlöningen för tjänstemän, vilka i tjänsteställning stå över skogsrättare.

1 anslutning härtill fä de sakkunniga föreslå, att skogsrättare placeras i eu lönegrad,
som innefattar 9—13 löneklasserna i kommunikationsverkens löneplan för
manliga tjänstemän,

114

Överjäg mästarassisten ter.

Till följd av den gruppering i lönehänseende av skogsrättarna, som de sakkunniga
i det föregående föreslagit, torde visserligen denna uppflyttning, med eu löneklass,
för två av skogsrättarna endast komma att medföra en mindre förhöjning,
men för flertalet blir förhöjningen ej oväsentlig. I alla händelser förlänas skogsrättarna
genom nu föreslagen ändring en bättre avvägd ställning i löneplanen.

Överjägmästarassistenter voro i 1920 års stat i avlöningshänseende jämställda
med skogstaxatorer. Avlöningen belöpte sig till 4,400 kronor i de sex nordligare och
till 4,200 kronor i de sju sydligare distrikten. Härtill kom ett ålderstillägg å 300
kronor efter 5 år.

Enligt de nu provisoriskt gällande lönebestämmelserna äro överjägmästarassistenterna
placerade i en lönegrad, som upptager C-G-grupperna av kommunikationsverkens
12:e lönegrad. Skogstaxatorerna äro däremot hänförda till en lönegrad
upptagande C-G-grupperna av kommunika-tionsverkens 13 :e lönegrad,
överjägmästarassistenternas begynnelse- och slutavlöningar äro härigenom respektive
omkring 350 och 450 kronor lägre än skogstaxatorernas motsvarande löner.

Frågan om överjägmästarassistenternas ställning och de krav, som på dem böra
ställas, ha vid skilda tillfällen avhandlats i kommitté- och sakkunnigutlåtanden.

1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
med liera verk uttalade i sitt betänkande den 20 mars 1918, att enligt
dess mening överjägmästarassistent- och skogstaxatorsbefattningarna, såsom krävande
ungefär samma kvalifikationer i avlöningshänseende, borde likställas. Kommissionen
föreslog de avlöningsförmåner, som godkändes av 1918 års riksdag och
som i det föregående (s. 13) angivits såsom gällande senast i 1920 års stat.

Lönekommittén anförde i fråga om överjägmästarassistent- och skogstaxatorsbefattningar,
bland annat, att enligt vad inom kommittén upplysts syntes förhållandet
hava varit, ’ att skogstaxatorsförordnande ansetts innebära något större merit
än förordnande som överjägmästarassistent. Det syntes ock kommittén ligga ett
visst berättigande däri. För verkställande av skogstaxators huvudsakligaste uppgifter,
nämligen skogsindelning och värdering för inköp av till skogsbörd tjänlig mark,
syntes sålunda erfordras, förutom vissa mera speciella anlag, ej ringa erfarenhet
samt förmåga att i ganska stor utsträckning utföra fullt självständiga arbeten, överjägmästarassistenterna
hade åter uteslutande att under överjägmästarens direkta
ledning å dennes tjänstelokal biträda med expeditionsarbete, Vad sålunda anförts,

115

syntes lönekommittén utgöra skäl för, att skogstaxatorerna i avlöningshänseende
sattes något högre än överjägrnästarassistenterna. I enlighet med detta uttalande
placerade lönekommittén överjägrnästarassistenterna och taxatorerna i skilda lönegrader
så avvägda, att begynnelse- och slutavlöningarna för överjägmästarassisterrt
lågo omkring respektive 350 och 380 kronor lägre än motsvarande avlöningar
för skogstaxator.

De sakkunniga anse för sin del, att överjägmästarassistent och skogstaxator
böra i Iönehänseende likställas.

Eu överjägmästarassistent har visserligen icke, såsom tjänstgörande vid en expedition,
samma självständiga ställning som en skogstaxator. Emellertid är det avsynnerlig
vikt, att överjägmästarassistenten genom längre tids praktisk tjänstgöring
å revir ävensom jämförelsevis lång tids expeditionsarbete äger sådana kvalifikationer,
att han kan vara överjägmästaren till effektiv hjälp och från honom avlasta,
så vitt möjligt, sådant tyngande expeditions- och detaljarbete, som lätt är ägnat
att splittra överjägmästarens tid samt hindra honom från att i nödig utsträckning inspektera
reviren och effektivt utöva sin funktion såsom ledare av överjägmästardistrikt.

Erfarenheten har alltjämt klart ådagalagt, att det, även då överjägmästarassistenternas
löner voro jämställda med skogstaxatorernas, varit svårt och i flera fall
omöjligt att tillfredsställande rekrytera överjägmästarassistentbefattningarna. En härtill
bidragande omständighet torde visserligen ha varit, att å revir tjänstgörande personal,
till skillnad från expeditionspersonal, i allmänhet erhållit överskott å utgående rese-
och traktamentsersättningar. Det huvudsakliga skälet har emellertid utan tvivel varit,
att det för personer, som valt skogsmannayrket, i regeln är föga lockande att
binda sig vid expeditionsarbete året runt och detta i alldeles särskilt hög grad under
den tidigare perioden av deras tjänstgöring.

De sakkunniga iä sålunda föreslå, att överjägmästarassistent i löneplanen må
föras till samma lönegrad som skogstaxator, vilket innebär uppflyttning för sådan
assistent till lönegrad, motsvarande den I3:e i kommunikationsverkens löneplan för
manliga tjänstemän.

Ett genomförande av detta förslag åvägabringar likhet i Iönehänseende emellan
överjägmästarassistent och skogstaxator. Vid tillämpning av det av de sakkunniga
föreslagna grupperingssättet för överjägmästarassistenter medför emellertid, såsom
förut påpekats, den föreslagna uppflyttningen i lönegrad under nuvarande förhållanden
endast i ett fåtal fall någon förhöjning av lönen. 1 flertalet fall inträder en ringa
sänkning av densamma,

Notarier i
domänstyrelsen.

116

Inom domänstyrelsen finnas, såsom förut nämnts, å ordinarie stat anställda tre
notarier, varav äro anställda: en å kameralbyrån, en å domänbyrån och en å lantbruksbyrån.

Vid behandling av frågan om avlöningsbeloppens bestämmande för notarierna i
domänstyrelsen omförmälde lönekommittén, att notarierna på styrelsens två jordbruksbyråer
i särskild till kommittén ingiven skrift gjort framställning om uppförande
av dessa tjänster i en lönegrad motsvarande den vid ämbetsverk av statskontorstypen
förefintliga andra normalgraden eller i samma lönegrad, som kommittén
kunde komma att föreslå för jägmästartjänsterna å styrelsens skogsbyråer.

I anledning härav ville lönekommittén anföra följande.

Vad först de ordinarie notarierna å jordbruksbyråerna beträffade, hade dessa till
stöd för sin framställning åberopat, bland annat, att arbete av den beskaffenhet, som
enligt gällande instruktion ålåge dem, inom åtskilliga andra ämbetsverk utfördes av
tjänstemän i andra normalgraden (sekreterargraden) och hade de i detta avseende
jämväl erinrat, att en början till en uppflyttning till andra graden av notariebefattningar
inom styrelsen gjorts därigenom, att sedan någon tid tillbaka notarietjänsterna
å styrelsens skogsbyråer, med vilka för övrigt vore förenade enahanda åligganden,
som med notariebefattningarna å jordbruksbyråerna, beretts en mellanställning mellan
första och andra normalgraden.

Vidare anförde lönekommittén, att den vid granskningen av det arbete, som ålåge
de nuvarande notarierna i styrelsen, icke kunnat undgå att finna, att detta omfattade
jämväl vissa göromål, som eljest tillkomme sekreterare inom de centrala ämbetsverken.
Den omständigheten att ifrågavarande befattningshavare såsom varande
byråchefens närmaste man (några tjänstemän i sekreterargraden funnes för närvarande
ej inom domänstyrelsen) vid förfall för byråchef vore skyldiga att inträda såsom
föredragande, tydde sålunda på, att dessa tjänstemän i viss mån intoge en särställning
i förhållande till notarier i allmänhet. Skyldigheten att kontrasignera och
därmed ansvara för riktigheten av utgående expeditioner syntes ock vara ett åliggande,
som i regeln icke ankomme på befattningshavare i nu ifrågavarande grad,
utan på tjänsteman i sekreterares ställning.

Ehuru lönekommittén sålunda funnit, att kravet på en uppflyttning av notariebefattningarna
inom domänstyrelsen torde hava visst fog för sig, hade kommittén likväl
av nedan angivna skäl funnit sig icke böra i detta sammanhang framställa något
förslag i sådan riktning.

Vad de ordinarie notariebefattningarna anginge, hänförde sig ovan först berörda
framställning endast till dessa befattningar å styrelsens jordbruksbyråer. Däremot
hade icke, vare sig i denna framställning eller i domänstyrelsens den 21 november
1919 däröver avgivna yttrande, den ordinarie notariebefattningen å kameralbyrån
blivit berörd. Och i fråga om notariebefattningarna å jordbruksbyråerna kunde do -

117

mänstyrelsens berörda yttrande, vilket inskränkte sig till ett förordande av vedcrbörandes
framställning, enligt kommitténs uppfattning icke anses innebära ett förbehållslöst
vitsordande av att en uppflyttning för närvarande vore oundgängligen påkallad.

Härtill komme, att, såsom lönekommittén tidigare framhållit, en utredning inom
kort torde komma att igångsättas rörande en allmän lönereglering för personalen
vid de centrala ämbetsverken, vilken med hänsyn till domänstyrelsens likhet i organisationsavseende
med dessa verk enligt kommitténs uppfattning lämpligen borde
avvaktas.

Det syntes ock böra bemärkas, att därest lönekommitténs ovanberörda förslag bifölles,
nu ifrågavarande befattningshavare i allt fall under den närmaste tiden komme
i en i ekonomiskt avseende betydligt gynnsammare ställning än motsvarande tjänstemän
inom de centrala ämbetsverken.

Såsom begynnelselön för notarie (registrator och revisor) i domänstyrelsen föreslog
lönekommittén 6,048 kronor, en avlöning liggande tre löneklasser under den
av kommittén för byråjägmästare föreslagna.

Ledamöterna i kommittén herrar friherre Hermelin och Björkbom uttalade i särskilt
yttrande, att de skäl kommittén anfört mot en uppflyttning i högre grad av de
ordinarie notarierna å jordbruksbyråerna enligt deras mening vore rent formella. Under
hänvisning till de sakliga skäl kommittén anfört för den ifrågasatta uppflyttningen,
uttalade de såsom sin mening, att nu ifrågavarande två notariebefattningar borde
hänföras till 7: de lönegraden i domänverkets löneplan (alltså till den grad, dit
kommittén hänfört byråjägmästare). Vidare yttrade dessa reservanter, att de icke
ansåge sig böra ifrågasätta uppflyttning i nämnd grad jämväl av notariebefattningen
å kameralbyrån, enär från och med år 1920 på denna byrå redan vore placerade
två tjänstemän i andra normalgraden, ehuru dessa i avvaktan på slutlig organisation
av nämnd byrå vore tills vidare anställda på allenast extra stat.

1 det utlåtande, som domänstyrelsen den 21 januari 1921 avgav över lönekommitténs
betänkande, vände sig styrelsen mot kommitténs här ovan berörda tolkning
av dess yttrande den 21 november 1919 angående notariernas på styrelsens två jordbruksbyråer
likställande med byråjägmästare. Styrelsen ansåge sig böra betona, att
den tolkning kommittén givit åt dess tillstyrkande uttalande icke överensstämde med
vad styrelsen däri velat inlägga. Tvärtom funne styrelsen det synnerligen påkallat,
att en uppflyttning av dessa notarier ägde rum. Kommittén erkände själv, att åtminstone
vissa av notariens göromål vore av den art, som eljest tillkomme sekreterare
inom de centrala ämbetsverken, och att ifrågavarande befattningshavare såsom
varande byråchefs närmaste man med skyldighet att vid förfall för byråchef inträda

såsom föredragande i viss mån intoge en särställning i förhållande till notarier i allmänhet.
Då styrelsen fullt delade denna uppfattning, funne styrelsen det ock angeläget,
att de båda ifrågavarande notarierna bereddes en tjänsteställning, som motsvarade
deras nog så ansvarsfulla uppgift. Att på sätt lönekommittén föreslagit till
en obestämd framtid uppskjuta denna uppflyttning av notarierna i en högre lönegrad
för att därigenom icke föregripa eu eventuell allmän lönereglering av personalen i
de centrala ämbetsverken syntes styrelsen fullständigt sakna varje grund. Styrelsen
ansåge sig i detta sammanhang höra framhålla såsom ytterligare skäl för denna
uppflyttning dels det förhållandet, att befordringsmöjligheterna för dessa befattningshavare
inom domänstyrelsen vore avsevärt sämre än för motsvarande tjänstemän
inom andra ämbetsverk, dels den omständigheten, att enligt kommitténs förslag notarie
skulle vara skyldig att utan ersättning under viss tid bestrida byråchefs göromål.

Vad som gällde om notarierna å jordbruksbyråerna gällde givetvis i lika hög
grad om notarien å kameralbyrån. Att denne skulle intaga en i avlöningshänseende
sämre ställning än övriga notarier, saknade enligt styrelsens förmenande varje
berättigande och kunde ej motiveras av det utav kommittéreservanterna anförda förhållandet,
att å kameralbyrån från och med år 1920 redan anställts två tjänstemän
i andra normalgraden. Dessa båda tjänstemän — domänkamreraren och domänstatistikern
— med deras rent speciella arbetsuppgifter intoge ju en ställning, som i
intet avseende inverkade på behovet av en sekreterare å ifrågavarande byrå.

Styrelsen finge med stöd av det ovan anförda på det livligaste tillstyrka, att
notariebefattningarna å de båda jordbruksbyråerna och kameralbyrån ombildades
till sekreterartjänster med avlöning i samma grad som byråjägmästare.

Vederbörande departementschef yttrade angående domänstyrelsens förslag om
förändring av befattningarna såsom notarie å jordbruksbyråerna och kameralbyrån
till sekreterarbefattningar, jämlikt propositionen i ämnet bilagt utdrag av protokoll
över jordbruksärenden den 5 mars 1920, att han icke kunde tillstyrka detta, utan
därutinnan anslöte sig till lönekommittén.

Jämlikt den nu gällande löneplanen äro notarier hänförda till samma lönegrad
som bokhållare, registrator, revisor och kassör, vilken sistnämnda lönegrads (motsvarande
kommunikationsverkens 13:de) begynnelseavlöning är tre löneklasser lägre
än byråjägmästares.

Jämlikt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (n:r 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
ha sekreterare i allmänhet hänförts till lönegraden B 15, motsvarande kommunikationsverkens
15:4e lönegrad för manliga tjänstemän.

ii$

Vad domänstyrelsens notarier beträffar, finna de sakkunniga ofrånkomligt, att
dessa, i den mån behov av dem i egenskap av byråchefs närmaste man för framtiden
föreligger, må i likhet med vad fallet är inom de i löneavseende nyreglerade
verken hänföras till lönegrad, motsvarande förenämnda grad B 15.

För domän- och lantbruksbyråerna anse de sakkunniga sig endast böra föreslå,
att en notarie uppflyttas i sekreterares lönegrad. Skälet härtill är, att omfattningen
av ärendena å jordbruksbyråerna synes undergå en viss minskning, beroende bland
annat på den alltjämt skeende försäljningen av mindre jordbruksdomäner, och att
till följd härav en sammanslagning av dessa två byråer till en byrå framdeles torde
vara att förutse.

Vad notariebefattningen å kameralbyrån beträffar, finna de sakkunniga starka
skäl tala för, att denna befattning, vilkens innehavare är den enda person, som står
kameralbyråchefen till buds såsom sekreterare i egentlig bemärkelse för denna byrås
stora antal kansliärenden, vinner uppflyttning i den lönegrad, dit närmast jämförliga
befattningshavare i andra statens verk nu äro hänförda.

De sakkunniga fä alltså föreslå, att två av domänstyrelsens notariebefattningar,
varav en å jordbruksbyråerna och en d kameralbyrån, placeras i lönegrad motsvarande
kommunikationsverkens 15:e i löneplanen för manliga tjänstemän.

Enligt den provisoriskt gällande löneplanen äro samtliga skogsingeniörer, på av
lönekommittén anförda skäl, placerade i lönegruppen C. Såsom förut anförts (s. 153)
äro de sakkunniga av den uppfattningen, att skogsingeniörernas tjänstgöringsförhållanden
och de faktorer, som i övrigt böra öva inflytande vid lönegrupperingen, äro
sådana, att de samtliga, med undantag för den nordligast förlagda ingeniören, böra
föras till en gemensam lönegrupp, vilken de sakkunniga, i likhet med lönekommittén,
anse böra vara grupp C.

De sakkunniga föreslå, att sistnämnda skogsingeniörsbefattning placeras i lönegrupp
E och att de övriga befattningarna bibehållas i grupp C.

Såsom förut (s. 90) omförmälts tillkom, i anledning av proposition vid 1919
års riksdag, en domänkamrerarbefattning å extra stat inom domänstyrelsen från och
med ingången av år 1920 i samband med en väsentlig omorganisation av styrelsens
kamerala byrå.

i det förslag, avgivet av skogsbokföringssakkunniga den 17 augusti 1918, som
låg till grund för nämnda organisation, uttalades att ledningen av bokförings- och revisionskontoret
borde anförtros åt en andra gradens tjänsteman med utpräglad organisatorisk
läggning och med ledaregenskaper, vilken lämpligen kunde benämnas
domänkamrerare.

Skogs ingeniörer.

Domänkam rerare.

120

1 nämnda proposition föreslogs att domänkamreraren (och jämväl domänstatistikern)
skulle såsom andra gradens tjänstemän å extra stat äga uppbära i avlöning
5,600 kronor, d. v. s. avlöning för andra gradens tjänsteman å ordinarie stat, 5,800
kronor, minskad med belopp, 200 kronor, motsvarande dylik tjänstemans pensionsavdrag.

Under år 1920 funnos sålunda anställda i domänstyrelsen tre tjänstemän med
avlöning motsvarande andra grads tjänstemans, nämligen domänfiskalen, domänkamreraren
och domänstatistikern, varav de två sistnämnda å extra stat.

Domänfiskalen är, jämlikt det nu provisoriskt gällande avlöningsreglementet,
hänförd till en lönegrad, som motsvarar kommunikationsverkens 18:e lönegrad, där
byrådirektörer i sistnämnda verk och, i regeln, byrådirektörer i centrala verk äro
placerade.

Vad beträffar avlöningen åt domänkamreraren, varom nu närmast är fråga på
grund av de sakkunnigas förut (s. 91) avgivna förslag om denna befattnings uppförande
å ordinarie stat, må framhållas följande.

De i det föregående omförmälda, den 22 juni 1920 i samband med utfärdandet
av det provisoriska avlöningsreglementet för domänverket tillkallade, sakkunniga uttalade
i sitt förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie tjänstemän, att de
för tjänstemän å extra stat föreslagit lönebelopp, som utgjordes av de till motsvarande
ordinarie befattningshavare utgående löner, minskade med de belopp, som i
den ordinarie befattningen för varje särskilt fall beräknats skola utgå såsom avgift
för egen pensionering. Närmare angivet föreslogo dessa sakkunniga följande löneplan
för domänstyrelsens å extra stat varande manliga tjänstemän:

Befattning	Motsvarighet i fråga om lönegrad för ordinarie befattningshavare	Kronor
Notarie å fiskalskontoret......	6:e lönegraden............	6,207 j
Ryråjägmästare ...............	7:e » ............	7,389
Domänkamrerare^	9:e • ............	8,250
Domänstatistiker / Byråchef ...........................	12:e ♦ ............	10,080

Domänkamreraren (och domänstatistikem), för vilka motsvarande befattningshavare
å ordinarie stat inom domänverket saknas, hänfördes alltså av dessa sakkunniga
till samma lönegrad som jägmästare eller till kommunikationsverkens 16:e lönegrad.

121

Detta förslag till avlöning frångicks av Kungl. Maj:t så till vida, att Kung!.
Maj:t, jämlikt nådiga brevet till domänstyrelsen den 4 februari 1921 angående avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie tjänstemän vid domänverket, bestämde, att
avlöningarna till ifrågavarande å extra stat varande tjänstemän skulle utgå enligt
följande löneklasser i det provisoriska avlöningsreglementet för domänverket, nämligen
till:

notarie å fiskalskontoret ............ enligt löneklasserna 13—16

byråjägmästare ........................ » > 16—19

domänkamrerarel ^ ^ 18—21

domänstatistiker |

byråchef................................. » » 22—25

Sammanställes förenämnda sakkunnigas förslag till löneplan med Kungl. Maj ris
beslut befinnes, att Kungl. Maj:t nedsatt samtliga å extra stat varande tjänstemäns
avlöningar med en löneklass, dock utan föreskrift om avdrag å avlöningen av belopp
motsvarande ordinarie befattningshavares pensionsavgift. Kungl. Majri har sålunda
gillat den av dessa sakkunniga föreslagna relationen mellan avlöningarna för, å ena
sidan, domänkamrerare och, å andra sidan, notarie, byråjägmästare och byråchef
samt därmed de sakkunnigas förslag om dornänkamrerarens jämställande i avlöningshänseende
med jägmästare och placering i domänverkets nuvarande 9:e lönegrad.

Jämlikt gällande instruktion för domänverket, 1 kap. 26 §, åligger domänkamreraren
huvudsakligen att handhava ledningen av bokförings- och revisionsarbetena
inom styrelsen samt att övervaka, att den huvudbok, som skall föras över domänfondens
tillgångar samt eljest av styrelsen förvaltade medel och som av styrelsen
skall överlämnas till riksräkenskapsverket, varder behörigen avslutad och underskriven
samt inom av styrelsen bestämd tid till styrelsen överlämnad jämte tillhörande
verifikationer.

Dessutom åligger domänkamreraren, jämlikt instruktionen, 1 kap. 9 §, att
med enahanda befogenhet och skyldighet som byråchef bereda och föredraga de
ärenden rörande revisions- och anmärkningsmål, som enligt domänstyrelsens bestämmande
för dylikt ändamål överlämnas till honom.

Enligt nu gällande avlöningsreglementen för andra verk äro kamrerarbefattningar
i regeln placerade i 15 :e lönegraden. Med hänsyn till det betydande och ansvarsfulla
arbete, som åvilar domänkamreraren i egenskap av närmaste ledare av domänstyrelsens
bokförings- och revisionskontor samt honom åliggande befogenhet och skyldighet
att bereda och föredraga vissa ärenden, synes det vara fullt skäligt, att denne,
vid överförande till ordinarie stat, bibehålies i den lönegrad, där han nu i verkligheten
är placerad.

Jägmästare
och överjag''
mästare.

122

De sakkunniga iå alltså föreslå, att domänkamrerarbetattningen placeras i lönegrad
motsvarande kommunikationsverkens 16:e i löneplanen för manliga tjänstemän.

Den för år 1920 gällande avlöningsstaten upptog såsom begynnelseavlöning för
jägmästare belopp av lägst 5,200 och högst 6,200 kronor. Härtill kommo tre ålderstillägg
å 400 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år. Slutavlöningen utgjorde följaktligen
lägst 6,400 och högst 7,400 kronor. Enligt den nu provisoriskt gällande avlöningsstaten
utgör begynnelselönen lägst 7,140 och högst 8,580 kronor samt slutlönen lägst
8,580 och högst 10,020 kronor.

För överjägmästare utgjorde, enligt 1920 års stat, begynnelseavlöningen lägst
7,700 och högst 8,100 kronor, vartill efter 5 år kom ett ålderstillägg å 600 kronor.
Jämlikt den nu provisoriskt gällande staten utgör begynnelselönen lägst 9,060 och
högst 10,020 kronor samt slutlönen lägst 10,500 och högst 11,460 kronor.

I sammanhang med förslag om klassificering av revir angåvo domänfullmäktige
de grundlöner, som syntes dem lämpliga för revirförvaltare av olika grader. Dessa
löner voro, efter den för kommunikationsverken gällande typen, för revirförvaltare av:

l:a graden:

begynnelselön ............ lägst 7,140 och högst 8,580 kr.

slutlön ..................... » 8,580 » » 10,020 »

2:a graden:

begynnelselön ............ » 8,580 » » 9,540 »

slutlön ..................... » 10,020 » » 10,980 »

3:e graden:

begynnelselön ............ » 10,020 » » 10,740 »

slutlön ..................... » 11,460 » » 12,180 »

Härvid äro för 2:a graden siffrorna för F- och Q-grupperna samt för 3:e graden
siffrorna för E-, F- och Q-grupperna uteslutna, enär det enligt domänfullmäktiges uttalande
säkerligen skulle dröja tiotal av år, innan revir i de mest utpräglade kallorterna
kunde skötas så intensivt, att de berättigade en uppflyttning i respektive 2:a och
3:e klass.

Till dessa grundlöner skulle komma kallorts- och ödslighetstillägg enligt för de
affärsdrivande verken i allmänhet godkända grunder.

De sålunda föreslagna lönerna vore, enligt domänfullmäktiges uttalande, med hänsyn
till de värden, som revirförvaltare handhade, och till den enastående betydelse
dessa, såsom domänfullmäktige påvisat, ägde för dessa värdens ökande eller min -

skande såväl med hänsyn till kapitalvärde som till avkastning, ingalunda lysande,
om man jämförde dem med vad de enskilda skogsägarna bjöde för motsvarande arbete
kvalificerade personer. På grund härav avgåvo domänfullmäktige sitt förslag om
förvaltningspremier såsom påbyggnad å grundlönen. Detta förslag behandla de sakkunniga
i det följande (s. 130 ff.).

De av domänfullmäktige föreslagna grundlönerna för jägmästare befinnas, vid
jämförelse med den nu gällande löneplanen, i l:a graden motsvara jägmästares löner,
i 2:a graden i det närmaste motsvara överjägmästares löner samt i 3:e graden
överstiga överjägmästares och byråchefers löner.

Domänfullmäktige, som på anförda skäl uttalade, att löneskillnaden mellan revirförvaltare
av 3:e grad och överjägmästare borde och med fog kunde sättas rätt
ringa, ansågo en löneskillnad av 1,000 kronor vara lämplig samt föreslogo för överjägmästares
vidkommande en löneskala med begynnelselön av lägst 10,980 kronor och
högst 12,420 kronor samt slutlön av lägst 12,420 och högst 13,860 kronor. De av domänfullmäktige
sålunda föreslagna lönerna för överjägmästare överskjuta i sin helhet
lönesiffrorna i kommunikationsverkens 20 :e lönegrad och motsvara i sitt mellanläge
ungefär de löner, som jämlikt 1921 års riksdags beslut tillerkänts manliga tjänstemän
i chefs- eller därmed jämförlig ställning i l:a lönegraden (A 1).

1 en till de sakkunniga ställd skrift den 26 maj 1921 ha föreningen Sveriges ordinarie
jägmästare och de extra jägmästarnas förbund avgivit förslag till löner
för jägmästare och överjägmästare. Detta förslag är baserat på en klassificering
av reviren med hänsyn till deras kvalitativa och kvantitativa svårskötthet, eventuellt
med hänsyn endast till kvalitativ svårskötthet och med särskild ersättning för
kvantitativ svårskötthet. Enligt detta förslag, som alltså icke förutsätter klassificering
enligt de av domänfullmäktige föreslagna, mera subjektiva grunderna, skulle lönerna
utgöra för revir av:
l:a klassen:

begynnelselön ......	...... lägst 7,140	och högst	8,580	kr.
slutlön ...............	...... » 8,580	> >	10,020	>
2:a klassen:
begynnelselön .......	...... » 7,860	> 1	9,300	»
slutlön ...............	...... » 9,300	> »	10,740	>
3:e klassen:
begynnelselön .......	...... > 8,580	» »	10,020	>
slutlön................	...... » 10,020	» »	11,460	>

Till dessa löner skulle, förutom eventuellt tillägg för kvantitativ svårskötthet,
komma särskild kallortscrsättning.

124

Vid jämförelse med nu gällande löneplan befinnes, att de sålunda föreslagna jägmästarlönema
för l:a klassen motsvara jägmästares nuvarande löner, för 2:a klassen
ligga mellan jägmästares och över jägmästares nuvarande löner samt för 3:e
klassen ungefärligen motsvara överjägmästares nuvarande löner.

För överjägmästare föreslogs löner motsvarande byråchefs nuvarande.

De grundväsentliga anmärkningar domänfullmäktige riktade mot lönekommitténs
förslag till jägmästarlöner voro, som av det föregående torde framgå, att dessa löner
voro för små och för likformiga. Med avseende på den absoluta storleken skulle lönerna
förhöjas genom uppflyttning till högre lönegrad. Dylik uppflyttning, motsvarande
en löneklass, skedde genom 1920 års riksdags beslut.

Vad lönens absoluta storlek beträffar, anse de sakkunniga det vara oeftergivligt,
att dennas övre gräns behörigen så avväges, att man icke bringas i sådan situation,
att överjägmästarlönen kommer upp ej blott över byråchefers i de affärsdrivande och
övriga verken utan till och med till samma nivå som 1 :a lönegraden för chefer och
därmed jämförliga tjänstemän i centrala verk.

Den likformighet i jägrnästarlönen, varemot domänfullmäktige samt nu senast
Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare och De extra jägmästarnas förbund vänt
sig, skulle motverkas genom revirklassificering, enligt domänfullmäktiges förslag efter
huvudsakligen subjektiva grunder och enligt omförmälda personalsammanslutningars
förslag efter objektiva grunder.

De sakkunniga, som vid prövning av olika sätt för revirens gradering i lönehänseende
kommit till den uppfattningen, att klassificering av reviren enligt nämnda förslag
vore underlägsen ett av de sakkunniga diskuterat förslag om samtliga revirs placering
inom en utvidgad lönegrad (system III), vilja här nedan, ehuru de funnit sig böra frångå
tanken på ett genomförande av detta system, för frågans närmare belysning angiva
den typ de tänkt sig av en dylik lönegrad. Lönesiffrorna inom de olika lönegrupperna
och löneklasserna skulle varit följande:

A	B	C	D	E	F	0
7,140	7,536	7,944	8,340	8,736	9,144	9,540
7,620	8,016	8,424	8,820	9,216	9.624	10,020
8,100	8,496	8,904	9,300	9,696	10,104	10,500
8,580	8,976	9,384	9,780	10,176	10,584	10,980

Denna plan upptager i A-gruppen samma lönesiffror, som återfinnas i A-gruppen
av den lönegrad, där jägmästare nu äro placerade, eller A-gruppens lönesiffror i kommunikationsverkens
löneplans löneklasser 22, 23, 24 och 25. Lönesiffrorna i Q-gruppen
motsvara däremot för varje löneklass de lönesiffror, som i domänverkets nuvarande
löneplan återfinnas två löneklasser längre ned i Q-gruppen eller Q-gruppens lö -

125

nesiffror i kommunikationsverkens löneplans löneklasser 24, 25, 26 och 27. De övriga
gruppernas lönesiffror äro så konstruerade, att, samtidigt som siffrorna äro jämnt
delbara med 12, så vitt möjligt lika intervaller finnas mellan grupperna inom varje
klass.

En närmare jämförelse mellan lönesiffrorna i en sålunda utvidgad lönegrad ocii
lönesiffrorna inom kommunikationsverkens löneplan torde tydliggöra, att en dylik lönegrad
av lönetekniska skäl svårligen kan inpassas i den efter vissa genomgående
regler konstruerade löneplanen i dess helhet.

Då de sakkunniga funnit sig böra avstå från att framlägga förslag om införande
för jägmästargradens speciella vidkommande av en från löneplanen i övrigt
avvikande lönegrad för att i stället föreslå, att samtliga revir hänföras till eu gemensam
lönegrad av typ, som direkt kan uttagas ur kommunikationsverkens löneplan, ha
de ansett denna sistnämnda lönegrad böra vara densamma som den, dit jägmästare
nu äro hänförda eller kommunikationsverkens 16:e i löneplanen för manliga tjänstemän.

Under förutsättning sålunda att samtliga revir placeras i den lönegrad, dit de nu
äro hänförda: att reviren i denna lönegrad grupperas på förut angivet sätt — dyrort
och kvantitativ svårskötthet med vardera 2 points samt ödslighet och kallort med vardera
1 point —; samt att avlöningen förstärkes med särskilda avlöningstillägg av
angiven storlek för kvalitativ svårskötthet komma reviravlöningarna att ställa sig till
de nu utgående avlöningarna på i stort sett följande sätt.

1) Den del av reviravlöning, som bestämmes genom revirs placering i en för
samtliga revir gemensam lönegrad, kommer, beträffande revir med uteslutande kvantitativ
svårskötthet, att bliva densamma som nu, men, beträffande revir med viss
grad av kvalitativ svårskötthet, att i regeln sänkas. Denna sänkning kan högst motsvara
en nedflyttning med 2 lönegrupper eller 480 kronor.

2) Nedflyttning i lönegrupp av revir, som representerar viss grad av kvalitativ
svårskötthet, motväges av de särskilda avlöningstilläggen, som utgå med högst 1,440
kronor.

Några exempel torde ytterligare åskådliggöra saken.

Garpenbergs revir. Detta är att hänföra till de i högsta grad kvalitativt svärskötta
reviren, men dess skötsel är icke förbunden med någon grad av kvantitativ svårskötthet.
Reviret är nu placerat i lönegrupp D med en avlöning i lägsta löneklass
av 7,860 kronor. Enligt av de sakkunniga föreslagna grunder skulle reviret komma
att placeras i lönegrupp B med en avlöning i lägsta löneklass av 7,380 kronor. Därtill
skulle komma ett särskilt avlöningstillägg av högst 1,440 kronor. Totala avlöningen
skulle alltså utgöra högst 8,820 kronor, motsvarande eu ökning med omkring
12 procent,

126

Porjus revir. Detta är att hänföra till de i högsta grad kvantitativt svårskötta
reviren, samt representerar även, vid sågverksdrift, hög grad av kvalitativ svårskötthet.
För närvarande är reviret ställt i lönegrupp G med en begynnelseavlöning
av 8,580 kronor. Vid de föreslagna grunderna skulle reviret troligen kvarstå i grupp
G med nämnda avlöning. Därtill skulle komma ett särskilt avlöningstillägg av exempelvis
720 kronor. Vid sådant förhållande skulle den totala avlöningen uppgå till
9,300 kronor, vilket utgör en ökning med omkring 8 procent.

Vartofta revir, där skötseln varken torde kunna anses vara förenad med kvalitativ
eller kvantitativ svårskötthet och som nu är placerat i lönegrupp A med en avlöning
i lägsta Iöneklass av 7,140 kronor, kommer självfallet vid de nya grunderna att bibehållas
i samma grupp och vid samma avlöning som nu.

Det av de sakkunniga föreslagna avlöningssystemet för jägmästarnas vidkommande
kommer givetvis att medföra ökade kostnader för domänverket. Visserligen
uppkommer å ena sidan en kostnadsminskning genom nedflyttning i lönegrupp
inom den gemensamma lönegraden av de revir, vilkas svårskötthet uteslutande är
av kvalitativ art. Men å andra sidan föranledes en kostnadsökning, som ej oväsentligt
överstiger nämnda minskning, av de särskilda avlöningstilläggen. Minskningen genom
berörda nedflyttning torde belöpa sig till omkring 12,000 kronor, ökningen på
grund av tilläggen torde bliva omkring 50,000 kronor. Den totala ökningen lärer
sålunda stanna vid omkring 38,000 kronor, motsvarande en procentuell ökning av jägmästaravlöningarna
i den lägsta löneklassen med omkring 3.6 procent.

Därest överjägmästare bibehålies i nuvarande lönegrad, som innefattar lönegrupperna
C—G av kommunikationsverkens 19:e lönegrad, skulle lönerna för flertalet
överjägmästare vid gruppering enligt av de sakkunniga (s. 103 ff.) angivna grunder
komma att sänkas med belopp motsvarande differensen mellan två lönegrupper.

På grund härav iå de sakkunniga föreslå, att överjägmästare placeras i lönegrad
motsvarande kommunikationsverkens 20:e i löneplanen för manliga tjänstemän.

Härigenom uppnås en viss överensstämmelse med löneplanen för kommunikationsverken,
vari vissa direktörsbefattningar vid telegrafverket och statens järnvägar
äro placerade i 20:e lönegraden. För överjägmästarnas del torde denna uppflyttning i
högre lönegrad, vid tillämpning av den av de sakkunniga föreslagna grupperingsmetoden,
endast i tre fall — nordligare distrikt — medföra löneökning och i övriga fall
bibehållande av nuvarande löner. På grund av de skilda sätten för lönegruppering för,
å ena sidan, skogsstaten och, å andra sidan, domänstyrelsen lärer överjägmästare i intet
fall uppnå byråchefs lön.

127

Arvodesbeloppen, inklusive tillfällig löneförbättring, till generaldirektören och chefen
för domänverket samt överdirektören och souschefen vid samma verk utgingo
under år 1920 med 17,000 kronor till generaldirektören och med 13,500 kronor till
överdirektören. Enligt det provisoriskt gällande reglementet utgå arvodesbeloppen,
jämlikt lönekommitténs förslag, med 25,000 kronor till generaldirektören och med

17.000 kronor till överdirektören.

I utlåtande den 21 januari 1921 över lönekommitténs betänkande angående lönereglering
för domänverket uttalade domänstyrelsen, att styrelsen funne de för generaldirektören
och överdirektören av lönekommittén föreslagna avlöningsförmånerna
för låga i förhållande till de synnerligen stora krav, som måste ställas på dem.
Styrelsen finge därför tillstyrka, att arvodet för generaldirektören måtte bestämmas
att utgå med samma belopp som för generaldirektören och chefen för statens vattenfallsverk
eller 30,000 kronor och för överdirektören med samma belopp som för överdirektören
och souschefen vid statens järnvägar eller 18,000 kronor, båda för år
räknat.

I propositionen n:r 271 i ämnet till 1920 års riksdag upptogs emellertid lönekommitténs
förslag rörande chefsarvodena oförändrat.

I sin motion, n:r 257, i första kammaren uttalade domänfullmäktigen, professorn
Gunnar Andersson, att han icke kunde ansluta sig till Kungl. Maj:t i avseende å ifrågavarande
arvoden, utan måste föreslå högre löner till generaldirektören och överdirektören.
Ingen som helst rimlig anledning syntes föreligga, yttrade motionären,
varför det verk, som vore statens mest givande, skulle hava den sämst avlönade ledningen.
Det förvånade motionären så mycket mera, att herr statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet både velat sätta nämnda tjänstemäns löner lägre än motsvarande
i vattenfallsverket och järnvägsstyrelsen, som han torde ha haft ganska
färsk erfarenhet av, vilka svårigheter det erbjöde att med gällande avlöningar få dessa
befattningar besatta med fullt kvalificerade personer. Det borde också klart sägas
ut, att det med nuvarande penningvärde icke funnes någon sannolikhet för att, med
den av Kungl. Maj:t föreslagna lönen av 25,000 kronor för generaldirektören, det
skulle bli möjligt att om något år vid det förestående chefsbytet finna någon förstklassig
förmåga, som ville åtaga sig allt det arbete och omak, som vore förenat med
ledningen av ett verk, vilket gåve staten ett femtiotal millioner i nettoinkomst. Generaldirektörens
lön borde därför sättas till 30,000 kronor och överdirektörens till

18.000 kronor.

I sin skrivelse, n:r 322, uttalade 1920 års riksdag rörande förevarande arvoden följande.
Beträffande de detaljeringar, som i förenämnda motion framställts mot
Kungl. Maj:ts förslag, åberopades de för motsvarande befattningar vid statens järnvägar
och vatenfallsverket bestämda löneförmåner och föresloges, att arvodena till chefen
för domänverket och överdirektören i domänstyrelsen måtte bestämmas till res -

Ordinarit tjänstemän,
som
tillsättas genom
förordnande.

Generaldirektör
och chef.
Överdirektör
och souschef.

128

Överdirektör.

Icke-ordinaric

befattnings havare.

Domänfull mäktigc.

pektive 30,000 och 18,000 kronor. För egen del hölle riksdagen före, att till ifrågavarande
befattningar krävdes verkligt framstående och dugliga personer. Det syntes
riksdagen ock, som skulle dessa befattningshavare kunna med hänsyn till dem åliggande
ansvar och uppgifter jämställas med motsvarande befattningshavare, exempelvis
vid statens järnvägar.

Riksdagens här ovan återgivna uttalande synes giva vid handen, att riksdagen,
beträffande chefen för domänverket, ansett en avsevärd höjning av arvodet böra ske.
Skulle chefen för domänverket, jämlikt riksdagens uttalande, i löneavseende likställas
med generaldirektören och chefen för statens järnvägar, skulle därmed följa, att
hans arvode förhöjdes från nu utgående 25,000 kronor till 35,000 kronor. Riksdagens
uttalande beträffande arvodet till överdirektören och souschefen vid domänverket antyder,
att riksdagen, i likhet med domänstyrelsen och motionären herr Gunnar Andersson,
ansett en förhöjning från 17,000 till 18,000 kronor vara befogad.

De sakkunniga anse för sin del klokheten bjuda, att arvodena för de högsta ledande
befattningarna så tillmätas, att säkerhet erhålles för att så vitt möjligt högt kvalificerade
personer må kunna tillföras och bibehållas vid dessa för rikets skogshushållning
och därmed dess ekonomi synnerligen viktiga poster.

De sakkunniga få för sin del föreslå, att arvodena bestämmas till, för dr räknat,

30,000 kronor för generaldirektören och chefen för domänverket samt 18,000 kronor
för överdirektören och souschefen vid domänverket eller lika med arvodena för respektive
generaldirektören och chefen för statens vattenfallsverk samt överdirektören
och souschefen vid statens järnvägar.

Vad angår arvodet till den av de sakkunniga föreslagna nya överdirektören vid
domänverket, vilken skulle fungera såsom alfärschef, få de sakkunniga, under hänvisning
till vad som i det föregående anförts rörande denna maktpåliggande befattning.
föreslå detta arvode till 17,000 kronor för år räknat eller lika med det arvode, som
är bestämt för överdirektör vid statens järnvägar.

Sedan Kungi. Maj:t i propositionen n:r 399 den 30 april 1918 angående driftkostnader
under år 1919 för statens domäner framlagt förslag om tillsättande från och
med ingången av år 1919 av två domänfullmäktige och i samband därmed uttalat,
att deras arvode syntes likasom för telegraffullmäktige böra bestämmas till 3,000
kronor för vardera, godkände riksdagen, jämlikt dess skrivelse n:r 373, detta förslag.

Lönekommittén uttalade i sin motivering (s. 63) för arvodesbelopp åt domänfullmäktige,
att kommittén icke funnit anledning att däri föreslå någon förändring och
att detta således fortfarande syntes böra bestämmas till 3,000 kronor,

129

I utlåtande den 21 januari 1920 över lönekommrtténs betänkande angående lönereglering
för domänverket uttalade domänstyrelsen, att årsarvodet till domänfullrnäktige
borde fastställas till 4,000 kronor eller samma arvode, som anvisats åt telegraffullmäktige.

I propositionen n:r 271 i ämnet till 1920 års riksdag upptogs emellertid oförändrat
lönekommitténs förslag rörande domänfullmäktiges arvoden, som ock av riksdagen
genom dess antagande provisoriskt av nämnda förslag, jämlikt skrivelse n:r 322,
godkändes.

I det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet är arvodet för
telegraffullmäktige fastställt till 4,000 kronor för år räknat.

För den tjänstgöringsskyldighet, som jämlikt gällande instruktion åligger domänfullmäktige,
är i det föregående (s. 75) redogjort. Med den fortgående utvecklingen
av domänverkets verksamhet synes påtagligt, att stegrade krav komma att
ställas på domänfullmäktige. Då härtill kommer att telegraffullmäktiges arvoden,
varmed domänfullmäktiges ursprungligen jämställts, förhöjts från 3,000 till 4,000 kronor,
synas skäl föreligga, att jämväl domänfullmäktiges arvoden i lika mån förhöjas.
De sakkunniga förutsätta givetvis härvid, vad som i annat sammanhang (s. 76)
uttalats, att fullmäktige såväl efter kallelse av vederbörande generaldirektör som
ock på eget initiativ, i behörig utsträckning deltaga i domänstyrelsens förhandlingar.

De sakkunniga få sålunda föreslå, att domänfullmäktiges arvoden, för år räknat,
fastställas till belopp av 4,000 kronor

130

FQnatoungs premler.

Förvaltnings- och flitpremier.

Domänfullmäktiges i det föregående (s. 29 ff.) refererade förslag om en påbyggnad
av jägmästarnas och kronojägarnas lönesystem med förvaltnings- och flitpremier
innebär, såvitt de sakkunniga känna, ett nytt uppslag i domänverkets lönefråga.

Vad beträffar förvaltningspremierna ha domänfullmäktige, såsom närmaste anledningen
till förslaget därom, angivit, att de av dem föreslagna löneförmåner för jägmästare
ingalunda vore lysande vid jämförelse med vad de enskilda skogsägarna bjöde
för motsvarande arbete kvalificerade personer. Skulle staten med så låga löner
ändock vinna lika goda resultat som de enskilda ur sina skogar, då dessa som bäst
handhades, måste, enligt domänfullmäktiges mening, det av dem angivna lönesystemet
påbyggas med ett system av förvaltningspremier, varigenom inom alla de av
dem föreslagna tre revirklasserna den synnerliga dugligheten och fliten kunde belönas.

Domänfullmäktige ha angivit tvenne tänkbara tillvägagångssätt för utdelning av
dessa premier.

Enligt det ena sättet skulle jägmästare, som ansåge sig under en period av fem
år ha presterat ett verkligt gott arbete, själv anmäla sig hos domänstyrelsen till erhållande
av premie. Ansåge styrelsen jägmästare, som ej själv anmält sig, böra komma
i åtanke, skulle styrelsen förordna, att jämväl sådan jägmästare skulle medtagas
vid prövningen.

Det andra tillvägagångssättet, vilket domänfullmäktige synas anse vara att föredraga,
innebär, att premierna skulle utdelas av domänstyrelsen efter förslag av en
särskild inspektionsnämnd av tre personer.

De sakkunniga ha för sin del funnit förevarande förslag om särskild premie eller
extra lönetillskott såsom belöning för synnerlig duglighet och flit inom den statliga
skogsförvaltningen beaktansvärt. Förvisso bör ett dylikt system, om det väl handhaves
och inom skogsstaten mötes med förståelse, kunna lända statsskogsskötseln till
gagn. Men lika visst är det ock förenat med ej ringa svårigheter att omsätta ett
sådant system i praktiken, så att det ej tilläventyrs understundom verkar i mindre
gynnsam riktning.

131

Qivetvis äro, såsom domänfullmäktige framhållit, olika vägar tänkbara, då man
söker överväga, huru dessa förvaltningspremier lämpligen borde utdelas. Den förra
här ovan angivna utvägen anse de sakkunniga mindre framkomlig än den senare.
Men även den senare utvägen synes vara behäftad med svagheter. Det torde nämligen
icke vara möjligt för en nämnd av tre personer, varav majoriteten icke kan
förväntas på förhand sitta inne med närmare kännedom om de revir, som av nämnden
skulle undersökas före förslags avgivande till domänstyrelsen, att, såsom domänfullmäktige
förutsatt, på en tid av omkring tre månader grundligt inspektera
25—30 revir, även om jägmästare ålåge att, jämlikt domänfullmäktiges uttalande, vart
femte år utarbeta en ingående redogörelse över sin förvaltning, vilken kunde tjäna
nämnden till ledning. Med hänsyn till den tid själva resorna komme att taga i anspråk,
torde man böra utgå från att föga mera än två månaders tid effektivt kunde
utnyttjas för själva inspektionen, alltså omkring två dagar för varje revir. Enligt
de sakkunnigas åsikt skulle vid en inspektion för grundlig utredning av alla de faktorer,
som böra vara avgörande vid premiernas utdelning, erfordras i genomsnitt
minst fyra dagar per revir. Varje års inspektion skulle vid sådant förhållande, resorna
mellan de olika reviren inbegripna, taga i anspråk en tid av ej mindre än ungefär
fem månader. Om överhuvud taget tre personer med de kvalifikationer, som
dylika i hög grad maktpåliggande inspektioner ovillkorligen kräva, kunna varje år
ställa sig till disposition för så lång tid, som sålunda beräknats, lära kostnaderna
för denna inspektionsnämnds resor och dagtraktamenten komma att stiga till väsentliga
summor, helt visst inemot 25 procent av det totala premiebelopp, 100,000 kronor,
som domänfullmäktigc föreslagit. Utan tvivel bleve en dylik inspektionsnämnd
sålunda ett ej blott tungt utan även oproportionerligt dyrt system.

Ett annat system, som vore mera lätthanterligt och jämförelsevis föga kostsamt,
ha de sakkunniga funnit sig kunna skissera på följande sätt. Vederbörande överiägmästare
ingiva till domänstyrelsen vid viss tidpunkt årligen, var och en för sitt
distrikt, förslag å de jägmästare, som under en följd av minst fem år med synnerlig
skicklighet och nit skött sina revir och på den grund böra komma i åtanke vid premieutdelning
eller, måhända lämpligare uttryckt, vid fördelning av lönetillskott. Domänstyrelscn
granskar och beskär vederbörligen dessa förslag för att, bland annat,
bringa dem inom ramen av visst av riksdagen eller Kung!. Maj:t anvisat lönctillskottsanslag.
Slutligen behandlas och eventuellt jämkas det av domänstyrelsen upprättade
förslaget vid det möte, som årligen under senhösten plägar avhållas inför
styrelsen med samtliga överjägmästare. Vid denna slutliga behandling av ifrågavarande
förslag kunna lämpligen två å tre representanter för föreningen Sveriges ordinarie
jägmästare anmodas närvara. De sakkunniga äro övertygade, att utdelning
av lönetillskott, efter behandling och slutlig prövning av nu antydd art, borde kunna
giva garanti för största möjliga rättvisa och oväld.

132

Fltipranier.

Domänfullmäktige ha föreslagit premiebolopp av 10,000 kronor, motsvarande

2,000 kronor årligen. Enligt de sakkunnigas åsikt borde, vid ett genomförande av
ifrågavarande avlöningssystem, nämnda belopp kunna reduceras.

I en till de sakkunniga ställd gemensam skrift den 26 maj 1921 ha föreningen
Sveriges ordinarie jägmästare och de extra jägmästarnas förbund ingått på frågan
om förvaltningspremier och därvid, bland annat, uttalat, att de ansåge, att dylika
premier skulle få en ”övervägande skadlig verkan” och hölle före, att domänfullmäktige
haft en ”psykologiskt felaktig syn på totalverkan”. Premierna vore alldeles
för få. ”Av de kanske 60 å 70 procent, d. v. s. 100 jägmästare, som själva skulle
anse sig berättigade till belöning, skulle kanske ett 30-tal föreslås av över jägmästarna
och av dessa blott omkring 5 få premier. De omkring 120 jägmästare, som icke
ens kommit på förslag, skulle anse det lönlöst att bjuda till vidare”. Förvaltningspreinierna
vore, såsom resultatet av en bland jägmästarna företagen omröstning tydligt
utvisade, ”motbjudande” för kårens stora flertal.

Dessförutom ha de sakkunniga vid ett av sina sammanträden, där, bland annat,
representanter för över jägmästarna, jägmästarna och aspiranterna till jägmästarbefattningar
efter anmodan närvarit, sökt inhämta skogsstatskårens mening i denna
fråga. Nämnda representanter uttalade därvid såsom sin åsikt, att det vore föga tilltalande
för kårmedlemmar att mottaga särskild belöning iör att de med nit fullgjort
sin rena plikt, ävensom att det vore förenat med sådana svårigheter att rättvist föreslå
och utdela premier, att kåren helst avstode från dylika.

De sakkunniga anse för sin del, att de från personalhåll sålunda uttalade farhågorna
för med ett premiesystem förenade svårigheter och olägenheter äro överdrivna.
Omsättes ett sådant system i praktiken med all behörig varsamhet och får detsamma,
utan förutfattad mening, gälla för vad det bör och kan vara, nämligen ett
system med ändamål att låta det allmännas erkänsla för en tjänstemans väl utförda
värv komma till uttryck i form av en det allmännas gratifikation, då torde de mot systemet
framförda betänkligheterna avsevärt minskas.

Likväl finna de sakkunniga det motstånd, som ett ifrågasatt genomförande av
detta system rönt från deras sida, vilka skulle tillgodonjuta de därmed förenade förmånerna,
böra allvarligt beaktas. Mötes ett försök till systemets realiserande med så
ringa tilltro, som kårens uttalanden giva vid handen, lära förutsättningarna för ett
framgångsrikt genomförande därav vara ganska problematiska. Vid sådant förhållande
ha de sakkunniga, i trots av det gagn, som de anse ett system med förvaltningspremier
kunna medföra, funnit sig böra avstå från att framlägga förslag om
dess införande i domänverkets avlöningsväsende.

Domänfullmäktiges förslag om flitpremier till kronojägare är i huvudsak analogt
med ovan avhandlade förslag. Ordföranden i Sveriges kronojägarförbund har på

133

de sakkunnigas anmodan närvarit vid ett av deras sammanträden, därvid, bland annat,
förslaget om flitpremier varit före. Även denna kårrepresentant har uttalat, att, enligt
vad han kände, detta förslag inom krono jägarkår en icke väckt någon sympati.
Även inom denna kår funne man svårigheter för en rättvis utdelning av premierna
vara ett tungt vägande skäl mot desammas införande.

Då de sakkunniga ansett sig böra avstå från att framlägga förslag om förvaltningspremier
till jägmästare, finna de konsekvensen ävensom kronojägarkärens åsikt
i frågan utgöra skäl för att avstå frän att avgiva förslag jämväl om flitpremier.

134

Ersättning för representationskostnader m. m.

I det utlåtande, som domänstyrelsen den 25 april 1917 avgav angående den norrländska
skogsvårdskommitténs och de skogssakkunnigas för södra Sverige betänkanden,
hemställde styrelsen (s. 77), att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för beviljandet
av ett för vissa jägmästares representationsskyldighet erforderligt anslag.

Såsom skäl för denna hemställan uttalade styrelsen bland annat följande.
”Med den allt mera stegrade intensiteten inom skogsbruket har det virke, som
kommer till avverkning, ej endast ökats till kvantiteten, utan även blivit föremål
för upparbetning och förädling till ett större antal olikartade sortiment och produkter.
Härmed har spekulanternas antal alltjämt vuxit, varjämte det allt mera affärsmässiga
utnyttjandet och avyttrandet av skogsavkastningen givit anledning till en
allt livligare personlig förbindelse mellan jägmästarna och virkesköparna. Det
har alltså blivit allt vanligare, att dessa senare själva besöka skogarna för att bese
och värdera stämplingar, upparbetade och förädlade virkesprodukter m. m. samt för
att med jägmästarna personligen avhandla sina önskemål och behov med avseende
på virkesslag, försäljning o. s. v. För de jägmästare, som äro bosatta på eller i
närheten av kronoparker och andra allmänna skogar eller i mera avlägset belägna
orter, där annan tillgång till logi och kost, än den jägmästaren kan bereda, ofta
saknas, ha dessa allt oftare, staten till fromma, återkommande besök å skogarna
för jägmästarna blivit ett avsevärt onus. På grund härav har alltmer framträtt
nödvändigheten av att hålla jägmästaren skadeslös för den å hans ekonomi tyngande
representation, som ham sålunda å tjänstens vägnar tvingas att utöva. Sedan
länge har det inom den enskilda skogsförvaltningen varit gängse bruk, att förvaltare,
inspektörer m. fl. av sina principaler åtnjutit ersättning för här antydda
omkostnader, som följt med deras tjänst.”

Ifrågavarande hemställan från domänstyrelsens sida har icke föranlett vidare
åtgärd.

I egenskap av förvaltare av statsskogar står jägmästare och därmed jämförlig
förvaltande personal (förvaltare av skolrevir), å statens vägnar, i viss mån i
samma förhållande till spekulanter å virke och andra produkter från dessa skogar

135

som, inom enskild hantering, producent eller försäljare till kund. Inom det enskilda
affärslivet råder sedan gammalt under vissa förhållanden den sedvänjan, att säljare
utövar visst värdskap gentemot kund, ett bruk, som, även där det hålles inom
behöriga gränser, medför icke oväsentliga direkta omkostnader för den förre. Att
ett dylikt bruk även inom statens affärsverksamhet, nu närmast inom skogshanteringen,
vunnit insteg är givetvis icke ägnat att väcka förvåning. Ej lärer man nämligen
kunna förutsätta, att affärsdriften inom det statliga skulle med framgång i
längden kunna fotas på andra, så att såga, strävare metoder än inom det enskilda.
En tendens i sådan riktning vore säkerligen icke ägnad att attrahera kunder, åtminstone
vad skogshanteringen beträffar. Beaktas dessutom den omständigheten, att,
såsom domänstyrelsen enligt här ovan givna referat påpekat, annan tillgång till
husrum och kost än den jägmästaren kan bereda virkesspekulant ofta saknas å de
avlägset belägna orter, där en del jägmästare äro bosatta, synes det ligga i öppen
dag, att representation gentemot virkesspekulanter från vissa jägmästares sida och
därmed för dessa tjänstemän förenade kostnader icke kunna frånkommas med den
utveckling, affärsverksamheten företer ä statens skogar.

Såsom förvaltare av statsegendom står jägmästare i många fall i förbindelse
med entreprenörer, leverantörer, besiktningsmän in. fl. Även gentemot dem är viss
representation från jägmästarens sida understundom ofrånkomlig.

Tvång för jägmästare att utöva värdskap yppar sig även i andra fall än de nu
nämnda. Härmed åsyftas en hel del av de besök i studiesyfte, som, med de allt allmännare
blivna internationella förbindelserna, rätt ofta förekomma å mera instruktiva
revir av utländska skogsmän och skogligt intresserade. I de fall, då större
grupper av utländska skogsmän besökt vårt land, har Kungl. Maj:t, såsom senast i
juni månad 1921 vid besök av norska skogsmän och skogsägare, anvisat anslag för
vederbörlig representation å statens skogar. 1 de oftare förekommande fall, då enstaka
skogsmän från utrikes ort mera tillfälligt och inofficiellt i studiesyfte besökt
statsskogar, ha dylika anslag emellertid icke förekommit. Vederbörande jägmästare
har därvid, särskilt å mera avlägsna orter, icke kunnat undgå att ställa de möjligheter
beträffande husrum och kost m. m., varöver han förfogat, till de besökandes
disposition, därvid ersättning härför icke lämpligen kunnat uttagas.

De fall då, såsom under senare år varit fallet, unga studerande från utrikes ort
genom diplomatisk förmedling medgivits rätt att för skoglig utbildning under längre
tid bedriva studier å svenska revir under vederbörande jägmästares inseende äro
givetvis icke att hänföra till förenämnda mera tillfälliga studiebesök. I sistnämnda
fall ha formliga överenskommelser på förhand träffats angående den ersättning vederbörande
skulle ha rätt att betinga sig.

De sakkunniga anse sig böra framhålla, att frågan om representation gentemot
utlandet för statens tjänstemän berörts i 1902 års lönekommittés den 3 november

136

1920 avgivna betänkande angående ny definitiv lönereglering för befattningshavare
vid statsdepartement och centrala ämbetsverk (s. 32).

Hittills hava de jägmästare, som drabbats av omkostnader för bär angivna
värdskap, icke erhållit gottgörelse härför. Enär anspråk icke rimligen synas kunna
ställas därpå, att jägmästare, i motsats till vad förhållandet är inom enskild verksamhet,
skall med anlitande av egna medel ikläda sig ifrågavarande kostnader, få
de sakkunniga hemställa, att åtgärder måtte vidtagas för att Kungl. Maj:t må, uppå
anmälan av domänstyrelsen, ställa nödiga medel till styrelsens lörlogande för skäligt
bestridande, efter vederbörligen företedda räkningar, av de kostnader, som uppstå
för jägmästare och därmed jämförlig förvaltande befattningshavare för värdskap
gentemot spekulanter å skogsprodukter eller andra personer, som i stalens intresse
besöka reviren, ävensom besökande i studiesyfte från utrikes ort. I

I visst samband med nu avhandlade spörsmål står en annan sak, vilken de sakkunniga
här anse sig höra beröra. Härvid avses de fall, då domänverkets inspekterande
tjänstemän vid förekommande inspektioner äro hänvisade att taga i anspråk
husrum och kost av den jägmästare, vilkens förvaltning inspektionen avser. I fråga
om uppgörelse angående nämnda, av inspekterande tjänsteman tillgodonjutna förmåner
har hittills föreskrift saknats. Qivetvis är det för båda parternas del önskvärt,
att föreskrifter må komma till stånd, som för framtiden reglera dessa förhållanden.
Dessa föreskrifter böra avse skyldighet, angiven i vederbörlig instruktion,
för jägmästare, som innehar tjänstebostad eller boställe, att åt inspekterande tjänsteman
däri upplåta husrum samt tillhandahålla kost. Dessutom böra de innehålla
föreskrift angående härför i olika fall utgående ersättningsbelopp, vilka synas böra
stå i lämplig relation till den traktamentsersättning, som vederbörande inspekterande
tjänsteman jämlikt gällande bestämmelser äger uppbära vid tjänsteresa. Sistnämnda
föreskrift synes böra inflyta i tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
motsvarande dem, som nu finnas utfärdade.

137

Motivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för
befattningshavare vid domänverket.

De sakkunniga iå här nedan anföra motiv för de förändringar i det provisoriskt
gällande avlöningsreglementet för tjänstemän vid domänverket, som dels påkallas
av vad de sakkunniga i det föregående anfört, dels ock i övrigt ansetts böra
vidtagas. De tillåta sig därvid att hänvisa till nämnda reglemente.

I denna paragraf har den ändring vidtagits, som betingas därav, att lönegrader- 1 §•
nas antal jämlikt de sakkunnigas förslag rörande vissa ändringar i löneförhållandena
minskas från 12 till 10.

Denna paragraf har bibehållits oförändrad. 2 §•

1 denna paragraf har ändring, förutom i redaktionellt avseende, verkställts på 3 &
grund av den av de sakkunniga föreslagna minskningen av lönegradernas antal och
placering av överjägmästare i den lönegrad, där byråchefer äro placerade i grupp G.
Ifrågavarande omplacering synes icke höra medföra upphävande av domänstyrelsens
rätt, jämlikt det provisoriskt gällande reglementet, att beträffande överjägmästare
verkställa den i 2 mom. omförmälda prövning.

1 denna paragraf har endast en mindre redaktionell ändring vidtagits. 4 §

Denna paragraf har ändrats och kompletterats i anslutning till av de sakkunniga 5 §•
i det föregående avgivna förslag beträffande dels inrättande av en ny överdirektörsbefattning,
dels ock arvoden till de i paragrafen omförmälda tjänstemän.

I denna paragraf ha vissa mindre redaktionella ändringar vidtagits, varigenom 6 §•
den, såsom lämpligt synts vara, erhållit samma lydelse som motsvarande paragraf
i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement m. m. (n:r 451)
den 22 juni 1921.

Denna paragraf har bibehållits oförändrad.

138

8 §• I denna paragraf har viss ändring skett med anledning av de sakkunnigas för slag

om vissa avlöningstillägg.

9 §• Den provisoriskt gällande löneplanen för domänverkets tjänstemän avviker i

fråga om uppställningen från övriga nyreglerade verks m. fl: s löneplaner, bland
annat, däri, att lönesiffror icke äro införda i samtliga lönegrupper samt att densamma
försetts med en särskild kolumn för tjänstemän i domänstyrelsen. Nämnda
avvikelse har genomförts i enlighet med därom avgivet förslag av lönekommittén,
vilken rörande detta förslag anförde, att givetvis de olikheter, vilka på sätt kommittén
i det föregående framhållit förefunnes beträffande domänverkets personal i
jämförelse med de övriga affärsdrivande verkens, ävensom det förhållandet att det
här vore fråga om ett mera begränsat antal befattningar icke kunnat undgå att inverka
på uppställningen av nu ifrågavarande löneplan. Det vore sålunda först att
märka att, under det man vid bestämmandet av lönebeloppen för samtliga tjänstemän
vid kommunikationsverken, såväl de lokala som de i verkens styrelser anställda, uteslutande
tagit hänsyn till dyrortsmomentet, hade på sätt i det föregående angivits, vad
domänverkets lokala personal beträffade, avlöningsbeloppen måst regleras i betraktande
av jämväl vissa andra faktorer. Avlöningsbeloppen till domänstyrelsens personal
återigen hade rönt inverkan enbart av dyrhetsförhållandena å en och samma
ort, Stockholm. Vid sådant förhållande hade det icke befunnits möjligt att genomgående
hänföra sistnämnda befattningshavare till för den förvaltande personalen avsedda
lönegrupper. Härav förklarades tillkomsten av den ytterligare kolumn i löneplanen,
vilken upptoge lönebeloppen för domänstyrelsens tjänstemän.

De sakkunniga ha, under fullt erkännande av att fog finnes för den av lönekonimittén
föreslagna och sedermera provisoriskt fastställda uppställningen av löneplanen,
dock funnit sig böra föreslå, att löneplanen så vitt möjligt uppställes i överensstämmelse
med den för kommunikationsverken fastställda typen, vilken numera
vunnit godkännande jämväl för statsdepartement och centrala ämbetsverk m. fl., då
det givetvis måste anses vara av fördel, att löneplanerna för statens olika verk icke
mera än nödigt avvika från varandra. Genom införande i löneplanen av lönesiffrorna
för samtliga lönegrupper vinner löneplanen dessutom större tillämplighet vid de
framtida förändringar, som kunna komma att genomföras i fråga om domänverkets
tjänstgöringsförhållanden och organisation, varjämte genom införande under löneplanen
av en not, som bland annat angiver, att domänstyrelsens samtliga tjänstemän
hänföras till lönegrupp G, behovet av en särskild kolumn för sagda tjänstemän
synes bortfalla.

Ifrågavarande paragraf har ändrats i enlighet med de sakkunnigas här ovan
anförda förslag rörande löneändringar och formell uppställning. Lönegradernas antal
har sålunda minskats till 10.

139

Denna paragraf har, i vad den innehåller bestämmelser angående uppskov med to §.
uppflyttning i högre löneklass, i vissa avseenden ändrats. 3 mom. 2 stycket b) har
ansetts böra erhålla den något utförligare avfattning, som motsvarande stadgande i
avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (n:r 451) äger. I fråga om 3 mom. sista stycket
anse de sakkunniga sig böra föreslå den ändrade bestämmelse rörande minimitid
för uppskov, varom kommunikationsverkens lönenämnd i underdånig skrivelse
den 22 november 1921 angående ändringar i avlöningsreglementet den 19 juni 1919
(n:r 343) avgivit förslag.

De sakkunniga ha föreslagit sådan ändrad lydelse av denna paragraf, som, be- n §■
träffande motsvarande paragraf i kommunikationsverkens avlöningsreglemente den
19 juni 1919 (n:r 343), föreslagits av kommunikationsverkens lönenämnd i förutnämnda
skrivelse den 22 november 1921.

Jämväl av denna paragraf ha de sakkunniga föreslagit ändringar och tillägg i »2 §.
anslutning till det förslag i dylikt avseende, som avgivits av kommunikationsverkens
lönenämnd i skrivelsen den 22 november 1921 beträffande motsvarande paragraf i
reglementet den 19 juni 1919 (n:r 343). De sakkunniga få hänvisa till den utförliga
motivering för ifrågavarande ändringar m. m„ som förebragts av lönenämnden.

Dessa paragrafer ha bibehållits oförändrade. is och u §§„

Denna paragraf är nytillkommen och innehåller bestämmelser i anslutning till is §.
de sakkunnigas förslag om avlöningstillägg för de revir, vilka förete viss grad av
kvalitativ svårskötthet.

Med den lydelse motsvarande paragraf, 15 §, har i det provisoriskt gällande av- 16 §.
löningsreglementet kunna elever vid statens eller därmed jämförlig enskild skogsskola,
fortsättningsskolan vid Kloten och skogshögskolans forstmästarkurs göra anspråk
på att uppbära oavkortad lön, därest de äro ordinarie befattningshavare vid domänverket.
Vid statens skogsskolor och fortsättningsskolan pågå kurserna elva och
en halv månader, vid med statens jämförlig enskild skogsskola ungefär lika länge
och vid skogshögskolans forstmästarkurs nära ett och ett halvt år.

Under den jämförelsevis korta tid ifrågavarande reglemente tillämpats, ha sådana
fall redan inträffat, vad beträffar elever vid fortsättningsskolan, och torde, vid
fortsatt tillämpning därav, allmänt komma att inträffa, att dessa elever till väsentlig
del utgöras av lägre befattningshavare vid domänverket, såsom kronojägare,
tillsyningsman och skogsråtta re''. I fråga om elever vid statens eller därmed jämförlig
enskild skogsskola torde däremot dylika fal! bliva jämförelsevis sällsynta,

140

enär förordnande såsom ordinarie tjänsteman av lägre grad numera ytterst; sällan
meddelas, utan att vederbörande företer intyg, att han genomgått dylik skola. Och
vad slutligen skogshögskolans forstmästarkurs angår, torde de fall bliva ytterst sällsynta,
då lägre befattningshavare med stöd av 29 § i nådiga stadgarna för skogshögskolan
den 14 december 1917 (n:r 869) genomgå denna kurs.

De sakkunniga anse för sin del, att oskäliga och onödiga kostnader skulle uppstå
för statsverket, därest ifrågavarande paragraf, i vad den avser kurs av så långvarig
beskaffenhet som den vid fortsättningsskolan vid Kloten, definitivt skulle vinna
tillämpning. De sakkunniga ha därför föreslagit sådan ändrad formulering av paragrafen,
att sådana fall må förebyggas, att tjänsteman vid genomgång av nämnda
kurs skulle äga uppbära oavkortad lön. Likartad ändring har, för vinnande av fullständighet,
jämväl ansetts böra föreslås i fråga om kurs vid statens eller därmed
jämförlig skogsskola samt skogshögskolans forstmästarkurs, ehuruväl de fall av
förevarande art, som där kunde komma att inträffa, torde, såsom ovan framhållits,
bliva jämförelsevis sällsynta.

Den omständigheten att befattningshavare vid koinmunikationsverken äga uppbära
oavkortad lön vid genomgående av utbildningskurser torde icke kunna tagas till
intäkt för att jämväl domänverkets befattningshavare vid ovan omförmälda långa utbildningskurser
skulle åtnjuta samma förmån. Detta av de skälen att utbildningskurserna
vid kommunikationsverken äro avsevärt kortare, i enstaka fall högst omkring
ett halvt år, samt att för domänverkets befattningshavare i regeln yppa sig helt
andra möjligheter än för kommunikationsverkens att, efter genomgången utbildningskurs,
vinna anställning i enskild tjänst, som stundom är förenad med större förmåner
än befattning i det allmännas tjänst. Då domänstyrelsen icke lärer kunna avfordra
exempelvis en kronojägare, som genomgår fortsättningsskolan, förbindelse att, efter
genomgången kurs, kvarstanna i domänverket kunde alltså, vid ett bibehållande av
nu gällande bestämmelse i förevarande avseende, inträffa, att staten iklädde sig kostnaden
för dennes högre utbildning — vilken kostnad till viss de! skulle drabba domänfonden
— utan att sedermera erhålla motsvarande nytta därav.

För att uppehållandet av verksamheten vid Klotens fortsättningsskola emellertid
icke genom nu föreslagen ändring må för framtiden äventyras, ha de sakkunniga i
detta sammanhang ansett sig böra göra det uttalandet, att den pekuniära uppoffring,
som givetvis drabbar den ordinarie tjänsteman, vilken genomgår den för hans vidare
tjänstgöring för visso i hög grad nyttiga lärokursen vid fortsättningsskolan, må
kompenseras genom jämförelsevis väl tilltagna underhållsmedel. Dessa medel (stipendier)
utgå enligt nu gällande stat med 300 kronor per elev och lärokurs samtidigt
som eleven, i de fall han innehar förordnande såsom ordinarie tjänsteman inom
domänverket, bibehåller sin lön oavkortad. De sakkunniga anse, att, vid borttagandet
av nu förekommande förmån i fråga om lönens bibehållande vid genomgång av

141

kurs vid fortsättningsskolan vid Kloten, förenämnda stipendier böra för ordinarie befattningshavare
förhöjas till högst 2,000 kronor.

I övrigt har den komplettering av paragrafen skett, som påkallas av förslaget
om avlöningstillägg för jägmästare.

I denna paragraf, som motsvarar 16 § i det provisoriska avlöningsreglementet,
har införts tillägg, erforderligt på grund av förslaget om avlöningstillägg. Dessutom
har paragrafen, beträffande 1 och 3 mom., ändrats till överensstämmelse med motsvarande
paragraf i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (n:r 451), vilken ändring,
för kommunikationsverkens vidkommande jämväl föreslagits av kommunikationsverkens
lönenämnd i dess förutnämnda skrivelse den 22 november 1921.

Denna paragraf, motsvarande 17 § i det provisoriska avlöningsreglementet, har
försetts med tillägg avseende, att tjänsteman, som genomgår statens eller därmed
jämförlig enskild skogsskola eller fortsättningsskolan vid Kloten eller skogshögskolans
forstmästarkurs, skall för sådan tid helt avstå sin lön.

Denna paragraf motsvarar 18 § i det provisoriska avlöningsreglementet och
har bibehållits oförändrad.

1 denna paragraf, som motsvarar 10 § i det provisoriska avlöningsreglementet,
har endast viss redaktionell ändring skett.

Denna paragraf motsvarar 20 § i det provisoriska avlöningsreglementet och
har bibehållits oförändrad.

I denna paragraf, motsvarande 21 § i det provisoriska avlöningsreglementet,
har i fråga om semestertiden förändringar vidtagits i syfte, att expeditionsvakt och
förste expeditionsvakt i domänstyrelsen må, såsom skäligt synes vara, erhålla semester
av enahanda längd, som motsvarande befattningshavare inom statsdepartement
och centrala ämbetsverk tillerkänts jämlikt avlöningsreglementet den 22 juni
1921 (n:r 451), ävensom att överjägmästarassistent må, med hänsyn till det vid rummet
bundna arbete dylik befattningshavare har att utöva, erhålla semester av samma
längd som närmast motsvarande tjänstemän i domänstyrelsen. Dessutom har viss
komplettering av paragrafen skett såsom en följd av de förslag, de sakkunniga i det
föregående avgivit.

Dessa paragrafer motsvara respektive 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29 och 30 §§ i
det provisoriska avlöningsreglementet och hava bibehållits vid oförändrad lydelse.

it §.

18 §.

19 §.

20 §.

21 §■

22 §.

23, 24, 25, 26,
27, 28, 29, 30
och 31 §§.

142

32 §.

33 §.

34 §.

Denna paragraf motsvarar 31 § i det provisoriska aviöningsreglementet och
har ändrats i anslutning till de sakkunnigas förslag om förhöjning av domänfullmäktiges
arvoden.

Denna paragraf motsvarar 32 § i det provisoriska aviöningsreglementet och
har bibehållits oförändrad.

I denna paragraf, motsvarande 33 § i det provisoriska aviöningsreglementet,
ha införts vissa kompletterande ändringar, varigenom viss överensstämmelse uppnåtts
med motsvarande paragraf i aviöningsreglementet för statsdepartement och
centrala ämbetsverk. Övriga ändringar ha föranletts därav, att de sakkunniga utgått
från, att ifrågavarande avlöningsreglemente skulle träda i tillämpning från och med
den 1 januari 1923.

1 den vid förslaget till avlöningsreglemente för domänverket fogade tjänsteförteckningen
ha vidtagits sådana ändringar och kompletteringar, som betingas av
de sakkunnigas i det föregående avgivna förslag.

143

Förslag

till

avlöningsregiemente för befattningshavare vid domänverket

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §.

1. Befattning såsom generaldirektör eller överdirektör tillsättes genom förordnande
på viss tid.

2. Övriga ordinarie befattningar tillsättas genom konstitutorial, vilket skall anses
innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas från sin befattning på
grund av fel eller försummelse i tjänsten.

3. Antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen, såvitt
angår de i 1 mom. här ovan nämnda befattningar samt de uti den vid detta reglemente
fogade tjänsteförteckning under avd. A uppförda befattningar, som hänförts
till 5—10 lönegraderna. Antalet övriga ordinarie befattningar bestämmes av Kungl.
Maj:t.

2 §.

1. Ordinarie tjänsteman äger uppbära avlöning enligt de i detta reglemente
givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den
dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, tjänstemannen avgår på grund av avsked,
entledigande eller dödsfall.

3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten
är särskilt stadgat.

3 §.

1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets, riksdagens
eller kommuns stat.

Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj ris
oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i

144

sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, så
framt ej Kungl. Maj:t eller, vad angår tjänsteman tillhörande någon av 1—9 lönegraderna
eller överjägmästare, domänstyrelsen, efter prövning att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstebefattning ej må anses inverka {underligt för utövande av statstjänsten,
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

2. Sådana skogsförrättningar åt enskilda, vilka falla utom tjänsten, må tjänsteman
icke åtaga sig i annan omfattning än domänstyrelsen medgiver. Ej heller
må flottledsingeniör utan domänstyrelsens medgivande åtaga sig sådana förrättningar
åt enskilda, som avse flottleds- eller annat vattenaviednings- eller vattenbyggnadsföretag.

4 §.

Gift kvinna må kunna erhålla ordinarie anställning allenast efter Kungl. Maj:ts
i varje särskilt fall lämnade medgivande.

Därest kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap, skall hon
icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, så framt icke domänstyrelsen
finner det nödigt med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande.

2 Kap. Ordinarie tjänsteman, som tillsättas genom förordnande.

5 §.

Arvode utgår iör år räknat till generaldirektör och chef för domänverket med
30,000 kronor, till överdirektör och souschef vid domänverket med 18,000 kronor
samt till överdirektör vid domänverket med 17,000 kronor.

6 §.

1. I detta kapitel avsedd tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder
för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45 dagar.

2. Har sådan tjänsteman erhållit annan ledighet och särskild vikarie för honom
förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, i vad mån avlöningen må för den tid
tillgodonjutas.

3. I fråga om ersättning till vikarie i de i 1 och 2 inom. nämnda fall ävensom
till den, som förordnats att uppehålla ledig tjänst, varom nu sägs, bestämmer Kungl.
Maj: t.

7 §.

Avlider tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp av 500 kronor.

145

3 kap. Ordinarie tjänsteman, som tillsättas genom konstitutorial.

8§.

1. För befattning, som jämlikt 1 § 2 mom. tillsättes genom konstitutorial, utgår
lön enligt den under 9 § införda löneplan, vilken för varje lönegrad upptager vissa
löneklasser med särskilda, i förekommande fall för olika lönegrupper fastställda lönebelopp.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken lönegrad
varje särskild befattning är att hänföra.

Befattningarnas fördelning, där så erfordras, å de uti löneplanen upptagna lönegrupperna
fastställes av Kungl. Maj:t.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken tjänstemannens lön skall utgå, fastställes
i enlighet med föreskrifterna i 10—14 §§, och bestämmes i förekommande
fall lönebeloppet inom klassen efter den lönegrupp, till vilken befattningen blivit hänförd.

2. Förutom lön kunna utgå avlöningstillägg enligt stadgandet i 15 § samt de
särskilda förmåner och ersättningar, som omförmälas i 24—29 §§.

9 §•

Löneplan.

A. För manliga tjänstemän.

[ Lönegrad	Löne- klass			Lön	egrupper
A	B	C	D	E	F	O

		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
	1	1,980	2,070	2,160	2,250	2,340	2,430	2,520
l:a lönegraden............	2	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2,580	2,676
	3	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
	4	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
	3	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
i	4	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
j 2:a lönegraden ............	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
i	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486

146

Lönegrad	Löne- klass			Lön	egrupper
A	B	C	»	E	F	0
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	K,.	Kr.	Kr.
	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
3:e lönegraden............	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
	8	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	9	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
	0	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
	10	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
4:e lönegraden ............	11	3,450	3,600	3,750	3,900	4,05a	4,200	4,350
	12	3,660	3,816	3,972	•4,128	4,284	4,440	4,596
	13	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
	14	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
5:e lönegraden............	15	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
	16	5,880	6,102	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212
	17	6,300	6,528	6,756	6,984	7,212	7,440	7,668
	17	6,300	6,528	6,756	6,984	7,212	7,440	7,668
6:e lönegraden ............	18	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124
	19	7,140	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580
	20	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
	18	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124
7:e lönegraden............	19	7,140	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580
	20	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
	21	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
	19	7,140	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580
8:e lönegraden............	20	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
	21	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
	22	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
	21	S,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
9:e lönegraden............	22	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
	23	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
	24	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980

147

Lönegrad	Löne- klass			Lön	egrupper
A	B	C	D	E	F	O
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
	23	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
10;e lönegraden .........	24	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
■ ,	25	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460
	26	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940

B. För kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad	Löne- klass			Lön	e g r it	p p e r
A	B	C	D	E	F	O
	!	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
	1	1,440	1,500	1,560	1,620	1,680	1,740	1,800
l:a lönegraden............	2	1,560	1,620	1,680	1,740	1,800	1,860	1,920
	3	1,680	1,740	1,800	1,860	1,920	1,980	2,040
	4	1,800	1,860	1.920	1,980	2,040	2,100	2,160
	4	1,800	1,860	1,920	1,980	2,040	2,100	2,160
2:a lönegraden............	5	1,920	1,983	2,046	2,109	2,172	2,235	2,298
	6	2,040	2,106	2,172	2,238	2,304	2,370	2,436
	7	2,160	2,229	2,298	2,367	2,436	2,505	2,574
	7	2,160	2,229	2,298	2,367	2,436	2,505	2,574
3:e lönegraden ............	8	2,280	2,352	2,424	2,496	2,568	2,640	2,712
	9	2,400	2,475	2,550	2,625	2,700	2,775	2,850
	10	2,550	2,628	2,706	2,784	2,862	2,940	3,018
	8	2,280	2,352	2,424	2,496	2,568	2,640	2,712
4:e lönegraden...........	9	2,400	2,475	2,550	2,625	2,700	2,775	2,850
	10	2,550	2,628	2,706	2,784	2,862	2,940	3,018
	11	2,700	2,784	2,868	2,952	3,036	3,120	3,204
	11	2,700	2,784	2,868	2,952	3,036	3,120	3,204
5:e lönegraden............	12	2,850	2,940	3,030	3,120	3,210	3,300	3,390
	13	3,030	3,126	3,222	3,318	3,414	3,510	3,606
	14	3,210	3,312	3,414	3,516	3,618	3,720	3,828

Anm, Domanstyrelsens manliga och kvinnliga tjänstemän äro hänförda till lönegrupp O, flottledsingeniören
till lönegrupp C, skogs!ngeniören i Övertorneä skogsvärdsområde till lönegrupp F och övriga
i.kogsingeniörer til) lönegrnpp C.

148

10 §.

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare sig han förut
innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till
vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 11, 12 eller 14 § giva anledning till avvikelse
härutinnan eller Kung!. Maj:t med tillämpning av stadgandet i 13 § bestämt högre lön.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas tjänstemannen
till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå
följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden fastställda
högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 11—14 §§.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst
efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i den lägre
löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för
vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke
skall föras honom till last den itid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med
oavkortad lön eller ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring:

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga ruin med hänsyn till
mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen;
dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen
särskilt bestraffats, icke i och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn
därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen
i dtess helhet; samt

c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt
vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas utan
att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss
tid, minst ett hälft och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske,
om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.

4. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b), först
efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må domänstyrelsen sedermera,
om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordna,
att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna
sig jämväl den tid, uppskovet varat.

11 §.

Om den, som konstitueras till ordinarie tjänst, innehar anställning i sådan ickeordinarie
befattning i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfatt -

149

ning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie
tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera
för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre
år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft nämnda anställning.

Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

12 §.

1. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre lönegrad åtnjöt
eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten
hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl för
den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla lön enligt
närmast högre löneklass.

Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt
löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda
föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för
omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna
sig till godo den tid intill tre år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört
berörda lägre löneklass.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande tjänsteman,
som vid befordran till tjänst vid verket innehade ordinarie befattning vid annat verk,
för vilket lönereglering genomförts efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente.

Vid, ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad må, i den
mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten
och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass, kunna tillgodoräknas honom
den tid utöver tre år, under vilken han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste
nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning,
som är jämförbar med eller högre än den, han vid befordringen tillträder. Härvid
må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring av kortare
varaktighet än sex månader i ett sammanhang.

För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande i tilllämpliga
delar av där stadgade grunder, må Kung!. Maj:t, efter prövning i varje
särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder denne eljest i
statens tjänst utfört arbete, som må anses likvärdigt med eller av högre värde än
det, han har att i den högre tjänsten utföra.

2. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom högre till
tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen
tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den
högsta för den lägre tjänsten gällande.

150

13 §.

Undantagsvis och så framt verkets intressen sådant oundgängligen fordra, må
Kungl. Maj:t, för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss tjänst inom
verket eller för sådan persons bibehållande i tjänst, kunna tilldela honom lön enligt
högre löneklass än den, till vilken häri enligt de i 10—12 §§ angivna grunder eljest
skolat hänföras; dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den
högsta för tjänsten fastställda.

14 §.

Tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för verket gällande
instruktion som ock den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning
till annan tjänstgöringsort eller till annan befattning vid verket, vilken kan
bliva honom i behörig ordning ålagd. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande
sålunda förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt
den lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde. Har förflyttning till tjänst inom
lägre lönegrad däremot föranletts av något tjänstemannens förfarande i tjänsten,
skall lön till honom utgå enligt de iör den lägre tjänsten stadgade grunder, dock
med iakttagande att, om tjänstemannen i den högre befattningen åtnjöt lön enligt
högre löneklass än som finnes fastställd för den lägre tjänsten, han skall bibehållas
vid den löneklass han förut tillhörde.

Därjämte skall tjänsteman, om vissa honom åliggande göromål överflyttas från
det verk han tillhör till annat, vara pliktig att, med bibehållande av innehavande
lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen
överflyttas.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig att med bibehållande av tjänstegrad
och lön enligt den lönegrad han innehar, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt,
låta sig förflyttas från domänstyrelsen till annan befattning inom den centrala
förvaltningen.

Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar tjänsten,
uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill dess han avgår från
befattningen i fråga.

15 §.

Till jägmästare, som innehar konstitutorial å sådant revir, där förvaltningen anses
vara av den art, att särskilda fordringar ställas på jägmästarens kvalifikationer,
utgår avlöningstillägg med nedanstående, för sex klasser bestämda belopp för år
räknat, nämligen:

för klass I ..................... 144 kronor för klass IV.................. 720 kronor

» » II 288 •» » * V.................. 1,080 »

> » III 468 » * » VI.................. 1,440 »

151

Det ankommer på Kungl. Maj: t att bestämma de revir, där avlönings tillägg må
utgå samt dessa revirs fördelning å nämnda sex klasser.

16 §.

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, avlöningstillägg
icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller annan befattning inom
verket eller tjänstgjort såsom lärare vid utbildningskurs vid verket eller deltagit såsom
elev i annan kurs av nämnt slag än vid statens skogsskola eller fortsättningsskolan
vid Kloten, utan även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i
22 § åtnjutit semester, eller vilken han med vederbörligt medgivande använt för att
utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets
intressen, dock ej för genomgående av enskild skogsskola eller skogshögskolans
forstmästarkurs, eller för den tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter,
vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i civilstatens änkeoch
pupillkassa.

17 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall än uti 2 mom.
avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, avlöningstillägg under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att
ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar, men skall, så
framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver
å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som
framgår av nedanstående tabell:

A. För manliga tjänstemän.

Löneklass enligt 9 § avd. A N:r	T- * Tjanst- ledigliets- avdrag Kr.	Löneklass enligt 9 § avd. A N:r	Tjänst- ledighets- avdrag Kr.	Löneklass enligt 9 § avd. A N:r	Tjänst- ledighets- avdrag Kr.
1...........................	1		10 ........................	2	10	19	6
2...........................	1	10	11 ........................	2	30	20	6	50
3...........................	1	20	12................	2	50	21	7
4...........................	1	30	13 .......................	2	75	22	7	50
5...........................	1	40	14 ...................	3	75	23 .. .	8
6...........................	1	50	15 ........................	4		24 ...............	8	50
7........................	1	65	16 .......................	4	50	25............	9
8........................	1	80	17 .......................	5		26........................	9	50
9...............	1	05	18 .......................	5	50

152

B. För kvinnliga tjänstemän.

Löneklass enligt 9 § avd. B N:r	Tjänst- ledighets- avdrag Kr.	Löneklass enligt 9 § avd. B N:r	Tjänst- ledighets- avdrag Kr.	Löneklass enligt 9 § avd. B N:r	Tjänst- ledighets- avdrag Kr.
1		60	6 ...................	1	10	11 ........................	1	65
2		70	7 ........................	1	20	12........................	1	80
3		80	8 ........................	1	30	13........................	1	95
4		90	9 ........................	1	40	14........................	2	10
5...........................	1		10 ........................	1	50

**4 i iji-i MW»

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom
blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, avlöningstillägg, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden likaledes
åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, avlöningstillägg, dock
högst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet, men skall tjänstemannen
för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom.
angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Maj:t eller, vad angår manlig
tjänsteman tillhörande någon av 1—4 lönegraderna eller kvinnlig tjänsteman, domänstyrelsen
finner skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller ske med
lägre belopp än nyss sagts.

3. Har tjänsteman förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara, må
han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, avlöningstillägg,
dock högst under sex månader, men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön
avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt
ej i vederbörlig ordning medgives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall
ske med lägre belopp än nyss sagts.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt vad
därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

18 §.

Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 16 och 17 §§ omförmäles
eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall, skall
för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 17 § 1 mom. angivna

153

tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att av avlöningen ytterligare avstå, vad
med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

Tjänsteman, som beviljats ledighet för genomgående av statens eller enskild
skogsskola, fortsäftningsskolan vid Kloten eller skogshögskolans forstmästarkurs,
skall för sådan tid helt avstå sin lön.

19 §.

Har tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, äger domänstyrelsen
bestämma, om och i vad män avdrag å avlöningen för sådan tid må äga
rum.

20 §.

1. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att under sammanlagt
högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning
inom högre lönegrad. Omfattar vikariatet längre tid i oavbruten följd än sju
dagar, äger han för den tid, vikariatet varar, uppbära särskild vikariatsersättning
med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan det i 17 § 1 mom. angivna
tjänstledighetsavdraget i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen
och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst 50 öre om
dagen.

2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 19 § omförmäld befrielse
från viss del av tjänstgöringen, må, där ej domänstyrelsen undantagsvis
finner vikariatsersättning böra utgå enligt de i 1 mom. av förevarande paragraf angivna
grunder, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt.

3. Vad i 1 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tjänsteman,
som uppehåller ledig tjänst eller erhållit uppdrag att bestrida göromål,
vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad.

21 §.

1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall hans
avlöning under tiden innehållas, så framt ej domänstyrelsen finner skäligt låta honom
uppbära något därav.

2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för den tid icke
åtnjuta någon avlöning.

22 §.

Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

154

! '' '' '' ......... Befattningshavare I	Intill det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år	Från och med det år, under vilket tjänste-mannen fyller 40 år
Kronojågare, tillsyningsman, skogsrättare ...........................	15 dagar	20 dagar
Expeditionsvakt, förste expeditionsvakt, skogstaxator, skogs-ingeniör, skogsskolföreståndare, jägmästare, flottleds-	''
ingeniör ..................................................................	20 »	30 >
Notarie, bokhållare, registrator, revisor, kassör, överjägmästar-
assistent, kvinnlig tjänsteman.......................................	25 >	35 .
Sekreterare, byråjägmästare, domänkamrerare. domänfiskal ...	35 .	45 »
Överjägmästare ...............................................................	30 »	40 »
Byråchef ........................................................................	45 »	45 •

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är
pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande överordnad
myndighet.

23 §.

1. Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras av verket,
men som ej är att anse såsom boställe, skall han vara skyldig att bebo densamma.

För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall tjänsteman månadsvis
i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för näst föregående månad.
Är bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet eller av annan anledning
icke berättigad att uppbära någon avlöning för föregående månad eller förslår ef
utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant
inbetalas. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd på sätt i 2 mom. sägs,
skall densamma utgå med ett av vederbörande överjägmästare åsatt belopp, med
rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera nedsättes, återbekomma
vad han erlagt för mycket.

2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,
om sådan finnes anordnad, samt för lägenheten tilläventyrs tillhörande jord,
bestämmes, efter det bostadsinnehavaren beretts tillfälle att därom yttra sig, av domänstyrelsen
med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för upplåtelse
av liknande lägenhet.

3. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, därest
annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag, som infaller

155

näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock skall, såvida ej annorlunda
överenskommes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till tjänst,
i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad
ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från
det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,
nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgar ur tjänst eller entledigas, vid den löpande
månadens utgång.

4. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, lians dödsbo skall i den
omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta nödigt utrymme
i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

5. Vad i 1, 2 och 4 mom. stadgats rörande lägenhet, som anvisats till tjänstebostad,
gäller jämväl för boställe.

Avflyttning från boställe skall, där ej annan överenskommelse träffats, ske å
den fardag, som infaller näst efter två månader från det uppsägning ägt rum eller
boställsinnehavaren erhöll kännedom om beslut rörande sin befordran eller förflyttning;
dock skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

därest boställsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,
nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den tidpunkt,
som verket prövar skälig, i varje tall senast å den fardag, som infaller näst
efter tre månader från det avgången ägde rum.

24 §.

Tjänsteman erhåller på verkets bekostnad läkarvård jämte läkemedel samt vid
skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medför förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt i
den omfattning och enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock icke bestridas
av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön, så framt
ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av olycksfall i tjänsten.

25 §.

1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning, kan
för sådana fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna böra föranleda därtill, ut -

156

gå ersättning enligt andra grunder än dem, som innefattas i gällande resereglemente.

2. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas i
tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning enligt särskilda
av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

3. Under tjänstutövning å ort utom tjänstgöringsområdet må tjänsteman kunna
komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente enligt av Kungl. Maj:t utfärdade
grunder, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen enligt
resereglementet bestämda traktamentsersättning.

26 §.

Då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttas från
en tjänstgöringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort samt då
tjänsteman till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats
flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, skall han vara
berättigad att av verkets medel erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt
för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst
vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten,
allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

27 §.

Rörande tjänstemans rätt att i egenskap av åklagare eller verkställare av beslag
åtnjuta åklagarandel eller beslagsprovision är särskilt stadgat.

28 §.

För tjänstgöring utöver fastställd arbetstid må till kvinnlig befattningshavare
ersättning för övertidsarbete, där sådant arbete undantagsvis måste äga rum, kunna
utbetalas enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t.

29 §.

Kvinnlig befattningshavare må för bestridande av göromål såsom stenograf kunna
tillerkännas särskilt arvode med högst 180 kronor för år räknat

30 §.

Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid domänverket må icke — annorledes
än såsom gratifikation eller belöning från anslag, som anvisats för sådant ändamål
— utbetalas utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt beslut

157

av Kungl. Maj:t och riksdagen inå utgå, så framt ej för fullgörande av visst uppdrag
eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,
anvisats särskilda medel eller Kungl. Maj:t Finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

31 §.

Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett
belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet,
dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall
i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp anses inbegripen.

2 avd. Icke-ordinarie befattningshavare.

32 §.

Domänfullmäktige, vilkas antal fastställes av Kung!. Maj:t och riksdagen, förordnas
på viss tid och åtnjuta arvode till belopp för år räknat av 4,000 kronor.

33 §.

1. Övriga icke-ordinarie befattningshavare antagas tills vidare eller för viss tid.

2. Avlöningsförmånerna för de i 1 mom. avsedda befattningshavare fastställas
av domänstyrelsen, så framt ej Kungl. Maj:t finner sig böra meddela bestämmelser
i sådant hänseende.

3 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

34 §.

Tjänsteman, som vid utgången av år 1922 innehar befattning å då gällande
stat för domänstyrelsen, skogsstaten eller statens skogsskolor och som icke vill
underkasta sig detta reglementes villkor och bestämmelser, skall därom göra anmälan
till domänstyrelsen före den 1 november 1922. Tjänsteman, som före sistberörda
tidpunkt gjort dylik anmälan, skall varda bibehållen vid honom enligt dittills gällande
ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat
föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom.

En var annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari 1923 innehar
ordinarie befattning vid domänverket eller som senare tillträder sådan befattning,
är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor samt sär -

158

skilda av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade föreskrifter ävensom dels minskning i
eller upphörande av de förmåner och ersättningar, som omförmälas i 24--29 §§,
dels ock de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande i 17 § 3
mom. berörda hänseenden samt i fråga om pension.

Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1923.

159

Bilaga 1 till avlöningsreglementet.

Tjänsteförteckning

angivande de skilda lönegrader inom den under 9 § i reglementet införda löneplan,
till vilka befattningarna vid domftnverket äro att hinföra.

A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad enligt 9 § avd. A	Befattning	Lönegrad enligt 9 § avd. A	! Befattning
l:a lönegraden ......	Expeditionsvakt.		(Sekreterare.
2:a > ......	Förste expeditionsvakt.	6:e lönegraden......	i Byråjägmästare. (Skogsingeniör.
	JKronojägare.
	\| Tillsyningsman.	7:e »	Skogsskolföreståndare.
4:e > ......	Skogsråtta^.	8:c > ......	JDomänkamrerare.
	Notarie	^Jägmästare.
	Bokhållare.	9:e	(Domänfiskal.
5:e > ......	Registrator.	(Fiottledsingeniör.
Revisor.	10:e > ......	fÖverjägmästare.
	Kassör. Överjägmästarassistent. Skogstaxator.	^Byråchef.

B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.

------------ '' '' " '' '' ~....... Lönegrad enligt 9 § avd. B	Befattning
l:a lönegraden...............................................	Skrivbiträde.
2:a » ................................................	Kontorsbiträde.
3:e > ................................................	Kanslibiträde.
4:e > ................................................	—
5:e > .................................................	Kontorsskrivare.

160

Bilaga 2 till avlöningsregiementet.

Förteckning

över befattningar vid domänverket, vilkas antal enligt avlöningsregiementet för befattningshavare
vid detta verk skall fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen.

A. Befattningar, avsedda i 1 § 1 mom. av avlöningsregiementet.

Generaldirektör...................................................... 1

Överdirektör............ 2

B. Befattningar, avsedda i 32 § av avlöningsregiementet.

Domänfullmäktig ................................ 2

C. Befattningar, hänförliga till 5—10 lönegraderna i avdelningen A av den vid avlö ningsregiementet

fogade tjänsteförteckning.

Notarie ............................................................... 2

Bokhållare............................................................ 1

Registrator............................................................ 1

Revisor ............................................................... 1

Kassör .................................................... 1

Överjägmästarassistent ............................................. 13

Skogstaxator ...................... 12

Sekreterare............................................................ 2

Byråjägmästare ...................................................... 5

Skogsingeniör ...................................................... 11

Skogsskolföreståndare ............................................. 8

Domänkamrerare ................................................... 1

Jägmästare............................................................ 133

Domänfiskal ......................................................... 1

Flottledsingeniör .................................................... 1

Över jägmästare ........... 13

Byråchef............................................................... 8

161

övergångsbestämmelser.

Genom nådigt brev den 26 november 1920 utfärdade Kungl. Mai:t ”bestämmelser
i fråga om övergång till provisorisk lönestat för tjänstemän vid domänverket
enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1920”.

Innebörden av nämnda bestämmelser, som i väsentliga avseenden förete likhet
med motsvarande bestämmelser för kommunikationsverken vid deras övergång till ny
lönestat år 1920, har emellertid måst röna inverkan bland annat därav, att de gälla
övergång till endast en provisorisk lönestat samt att nya pensionsbestämmelser icke
utfärdats i samband med det provisoriska avlöningsreglementet.

Vid övergång till den ifrågasatta definitiva lönestaten med ingången av år 1923
måste givetvis reviderade bestämmelser i förevarande avseende utfärdas. Sedan
Kungl. Maj:t och riksdagen fattat beslut i anledning av de sakkunnigas förslag till definitiv
lönereglering torde det, med det de sakkunniga givna uppdraget, tillkomma
de sakkunniga att avgiva närmare förslag rörande dylika bestämmelser.

162

Pensionsförhållanden.

Enligt 2 § 4 mom. av det förslag till avlöningsreglementc för befattningshavare
vid domänverket, som de sakkunniga avgivit i det föregående, skall angående ordinarie
tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten gälla
vad därom är särskilt stadgat.

I fråga om pensionering av generaldirektör och överdirektör i domänstyrelsen,
vilka tillsättas genom förordnande på viss tid, gälla för närvarande särskilda, i avlöningsvillkoren
för styrelsen jämlikt kungörelsen den 20 juni 1918 (n:r 589) meddelade,
bestämmelser, nämligen:

att generaldirektör, vilken minst 12 är innehaft generaldirektörsförordnande,
skall vara berättigad att av domänfondens avkastning i pension uppbära 6,000 kronor;

att, om generaldirektör, innan han uppnått 12 tjänsteår, antingen på grund av
sjukdom finnes till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen eller ock utan egen begäran
nödgas avgå från sin befattning, utan att på grund av tjänstefel hava förverkat
densamma, han skall vara berättigad att likaledes av domänfondens avkastning
i pension uppbära 5,000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänsteår, samt
5,500 kronor, då avgången sker efter 6 men före 12 tjänsteår;

att såsom pensionsavgift skall avdragas ett belopp av 360 kronor årligen å det
för generaldirektören bestämda arvodet eller den honom, intill dess han uppnått 67
år, tillkommande pension; samt

att vad sålunda blivit särskilt stadgat beträffande generaldirektör skall gälla
jämväl i avseende å överdirektör.

För övriga ordinarie tjänstemän vid domänverket tillämpas lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension med de ändringar i vissa
delar av nämnda lag, varom särskilda författningar utfärdats.

I skrivelse den 2 mars 1920 avgav lönekommittén förslag till bestämmelser angående
pension för ordinarie tjänstemän vid domänverket ävensom till därav påkallade
ändringar av vissa paragrafer i den civila pensionslagen. Dessa förslag inneburo,
att från och med den 1 januari 1921 skulle tillämpas, beträffande generaldi -

163

rektören och överdirektören i domänstyrelsen, pensionsbestämmelser av liknande
innehåll, som de lönekommittén tidigare föreslagit för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken
och, beträffande övriga tjänstemän vid domänverket, bestämmelserna
i den civila pensionslagen med vissa av lönekommittén angivna modifikationer
och ändringar.

Domänstyrelsen och statskontoret avgåvo respektive den 8 och 15 april 1920
utlåtanden i ämnet, av vilka i huvudsak framgår, att dessa ämbetsverk funno, att
pensioneringen för domänverkets personal borde ordnas på samma sätt som för
kommunikationsverken, för vilka sist nämnda verk Kungi. Maj:t den 12 mars 1920
avlåtit proposition, n:r 313, med förslag angående rätt till tjänstepension.

Efter berörda utlåtandens avgivande framlade Kungl. Maj:t proposition, n:r 422,
flen 30 april 1920 med förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid domänverket. Detta förslag innebar, att kommunikationsverkens
pensionslag allenast med vissa mindre jämkningar och tillägg skulle tillämpas även
i fråga om domänverket. Jämlikt propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för den 30 april 1920 uttalade vederbörande departementschef,
bland annat, att det pensioneringssystem, som av Kungl. Maj:t i här ovan
nämnda proposition, n:r 313, föreslagits beträffande kommunikationsverken, obestridligen
syntes vara i åtskilliga betydelsefulla hänseenden bättre anordnat och för
personalen fördelaktigare än den civila pensionslagens och att det då för departementschefen
framstode såsom högeligen önskvärt, att detta bättre pensioneringssystem
måtte komma i tillämpning även beträffande domänverkets personal.

I skrivelse den 10 juni 1920, n:r 354, i anledning av förenämnda proposition n:r
422, anförde riksdagen, bland annat, följande. Såsom framginge av annan riksdagens
skrivelse hade riksdagen i ärende angående lönereglering för domänverkets personal
fattat beslut i överensstämmelse med ett inom riksdagen framställt yrkande
om provisoriskt antagande av Kungl. Maj:ts förslag oförändrat, ävensom i samma
skrivelse hos Kungl. Maj:t anhållit om förnyad utredning angående löne- och organisationsförhållandena
vid domänverket.

Spörsmålet om en ny lönereglering för domänverkets personal syntes sålunda
komma att bliva föremål för förnyad prövning. Vid sådant förhållande syntes riksdagen
även frågan om nya pensionsbestämmelser för ifrågavarande personal böra
anstå, intill dess en ny lönereglering kunde bliva definitivt antagen. Riksdagen ansågc
sig därför icke för närvarande böra bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande proposition.

1920 års riksdag avslog alltså förslaget om ändring av bestämmelserna röran -

104

de pension för domänverkets tjänstemän i samband med provisoriskt införande av
ny lönereglering.

Jämlikt beslut vid samma års riksdag utfärdades den 4 juni 1920 (n:r 254) lag
angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

1 sitt betänkande den 3 november 1920, innefattande utredning och förslag beträffande
ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och
centrala ämbetsverk, uttalade 1902 års löneregleringskommitté vid behandling av
pensionsförhållandena (s. 116 ff.), att med hänsyn till de i det av kommittén föreslagna
avlöningsreglementet innefattade förändringar, icke allenast i fråga om avlöningens
uppdelning i lön och tjänstgöringspengar, utan även i andra avseenden
måste de nya avlöningsbestämmelserna i varje fall föranleda en revision av nu gällande
pensionsföreskrifter. Det syntes dock kunna sättas i fråga, huruvida man därvid
borde inskränka sig till allenast en revision av den civila pensionslagen, sedan
numera för kommunikationsverken en helt ny pensionslag blivit utfärdad den 4 juni
1920, vilken lag även i principiella hänseenden avveke från den civila pensionslagen.
Det hade nämligen synts kommittén önskvärt, att även i pensionsavseende likartade
bestämmelser bleve gällande för så stora delar av statsförvaltningen som möjligt.
Härför skulle emellertid erfordras utarbetande av en ny pensionslag, avsedd att ersätta
den nuvarande civila pensionslagen.

Såsom kommittén redan förut antytt, syntes det dock icke låta sig göra att
redan i förevarande sammanhang åstadkomma en mera definitiv lösning av pensionsfrågan
för de verks vidkommande, om vilka nu vore fråga, utan syntes den civila
pensionslagens bestämmelser ännu någon tid böra i huvudsak bibehållas, om
ock med ändringar i vissa avseenden.

Kommittén hade därvid tänkt sig, att i och för det provisoriska ordnandet av
pensionsförhållandena vid de verk, å vilka det nya avlöningsreglementet skulle äga
tillämpning, skulle utfärdas gemensamma provisoriska pensionsbestämmelser, avsedda
att i vissa hänseenden träda i stället för en del stadganden i den civila pensionslagen,
vilken sålunda i övrigt fortfarande skulle vara gällande.

Under åberopande av vad kommittén sålunda och i övrigt uttalat, framlade
kommittén förslag till provisoriska pensionsbestämmelser för de ifrågavarande verken
ävensom förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension.

Den 11 mars 1921 framlade Kungl. Maj: t propositioner med förslag dels, n:r 276,
till kungörelse med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och

165

andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension m.
m.; dels ock, n:r 217, till lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Jämlikt propositionen n:r 276 bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
den 11 mars 1921 uttalade vederbörande statsråd, att han, lika med löneregleringskommittén,
hölle för önskvärt, att även i pensionshänseende likartade
bestämmelser bleve gällande för så stora delar av statsförvaltningen som möjligt.
Härför skulle emellertid erfordras utarbetande av en ny pensionslag, avsedd att ersätta
den nuvarande civila pensionslagen. Kommittén hade (s. 47 i dess betänkande)
betonat önskvärdheten av att helt nya bestämmelser snarast utarbetades för att
om möjligt underställas 1922 års riksdags prövning. Departementschefen anslöte
sig till denna kommitténs uppfattning och ämnade med det snaraste igångsätta förarbeten
i berörda hänseende.

Det torde under dessa omständigheter vara nödvändigt, yttrade departementschefen,
att, intill dess pensionsförhållandena bleve definitivt ordnade, i och för tilllämpning
i förekommande fall hava tillgång till vissa provisoriska pensionsbestämmelser.

De av Kungi. Maj:t i propositionerna n:ris 276 och 277 framlagda förslagen
överensstämde i huvudsak med de av löneregleringskommittén i ämnet avgivna förslagen.
Efter riksdagens godkännande utfärdades den 29 juni 1921 dels (n:r 455)
lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension; dels ock (n:r 456) kungörelse med bestämmelser för vissa tjänstemän
vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande
verk i fråga om rätt till pension.

Av vad här ovan anförts framgår, att Kungi. Maj:t vid behandling av frågan
om pensionsbestämmelser för domänverkets tjänstemän vid 1920 års riksdag var av
den uppfattningen, att kommunikationsverkens pensionslag borde, med vissa smärre
jämkningar och tillägg, göras tillämplig även beträffande domänverket. Såsom vederbörande
departementschef uttalade, både det givetvis icke varit omöjligt att redan
från början inarbeta domänverkets pensionsregler i nyssnämnda lag, som då skulle
gällt såväl kommunikationsverken som domänverket, men då särskild proposition
redan avlåtits angående kommunikationsverkens pensionering kunde dylik samarbetning
icke då ifrågasättas.

Vidare giver det ovan anförda vid handen, att Kung!. Maj:t vid 1921 års riksdag
vid behandling av frågan om pensionsbestämmelser för befattningshavare vid
statsdepartement ocli centrala ämbetsverk hyste den åsikten, att. beträffande dessa

De sakkunniga
angående domänverkets

pensionsförhållanden.

166

befattningshavare, den civila pensionslagens bestämmelser ännu någon tid borde, i
huvudsak om ock med vissa ändringar, — provisoriskt — bibehållas.

Ehuruväl det givetvis är i hög grad önskvärt, att nya bestämmelser angående
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid domänverket snarast möjligt måtte, såsom
skett för ordinarie tjänstemän vid de övriga af färsdrivande verken (kommunikationsverken),
bliva definitivt utfärdade, anse de sakkunniga sig likväl icke för det
närvarande därom böra framlägga förslag. De sakkunniga anse nämligen, att den
utredning rörande en helt ny pensionslag, avsedd att ersätta den nuvarande civila
pensionslagen och att bliva gällande för så stora delar av statsförvaltningen som
möjligt, för vilken 1902 års löneregleringskommitté uttalat sig, bör avvaktas och att
sålunda tills vidare endast nya bestämmelser om rätt till tjänstepension för domänverkets
tjänstemän provisoriskt böra utfärdas såsom skett för befattningshavare vid
statsdepartement och centrala ämbetsverk. De sakkunniga utgå härvid från, att
jämväl tjänstemännen vid kommunikationsverken komma att bliva underkastade bestämmelserna
i den nya pensionslag, som efter berörda utredning kan komma att
bliva utfärdad.

Vid anordnande av en författning, avsedd att tills vidare reglera domänverkets
pensionering, äro olika sätt möjliga.

En sådan författning kan, såsom skett för statsdepartement och centrala ämbetsverk,
inrymma pensionsbestämmelser, avsedda att i vissa hänseenden träda i
stället för en del stadganden i den civila pensionslagen, vilken sålunda i övrigt
fortfarande skulle vara gällande. Den kan ock, såsom föreslagits i propositionen
n:r 422 år 1920, utarbetas efter förebild av de övriga affärsdrivande verkens pensionslag
med de mindre jämkningar och tillägg, som för domänverkets vidkommande
kunna finnas erforderliga.

Enär sist nämnda proposition innehåller ett av Kungl. Maj:t utarbetat förslag till
författning av ifrågavarande art, vilket, med vissa ändringar föranledda av utav de
sakkunniga i det föregående avgivna förslag, synes provisoriskt kunna tillämpas, anse
de sakkunniga sig sakna anledning att icke förorda det senare alternativet vid
utfärdande av författning i ämnet.

Beträffande tidpunkten för de nya pensionsbestämmelsernas provisoriska ikraftträdande
anse de sakkunniga sig böra föreslå den 1 januari 1923 eller samma tid,
från vilken det nya avlöningsreglementet och vissa organisatoriska förändringar föreslagits
skola gälla, och detta av det skäl, att pensionsbestämmelserna, sådana de
här nedan komma att föreslås, ansluta sig till nämnda reglemente och förordningar.

De sakkunniga ha emellertid ej kunnat undgå att beakta, att de domänverkets
tjänstemän, som avgått eller avgå med pension under åren 1921 och 1922, härigenom
komma i en synnerligen ogynnsam och näppeligen befogad undantagsställning vid

167

jämförelse med motsvarande tjänstemän vid kommunikationsverken och, vad år 1922
beträffar, jämväl statsdepartement och centrala ämbetsverk.

De sakkunniga få därför hemställa, att åtgärder måtte vidtagas för att pensionsbeloppen
för under åren 1921 och 1922 pensionsberättigade tjänstemän vid domänverket
må bestämmas i anslutning till det nu gällande provisoriska avlöningsreglementet
och kommunikationsverkens pensionslag.

Under åberopande av vad ovan anförts få de sakkunniga här nedan, under hänvisning
till ovan omförmälda förslag i propositionen n:r 422 år 1920, avgiva förslag
till kungörelse med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid domänverket i fråga
om rätt till pension. 1 vad de sakkunnigas förslag överensstämmer med 1920 års
förslag tillåta de-sig att hänvisa till den av vederbörande departementschef anförda
motivering, som återfinnes i propositionen. För de förändringar, som de sakkunniga
vidtagit i 1920 års förslag med anledning av vissa av de sakkunniga i det föregående
avgivna förslag, anföras särskilda motiv.

Motivering

för

förslag till kungörelse med bestämmelser för ordinarie befattningshavare
vid domänverket i fråga om rätt till pension.

I denna paragraf har ett tillägg införts, avsett att angiva pensionsbestämmel- ’ §■
semas provisoriska karaktär.

Denna paragraf har kompletterats med hänsyn till det av de sakkunniga avgiv- 3 tina
förslaget om inrättande av en ny överdirektörsbefattning i domänstyrelsen.

Dessa paragrafer ha undergått den revision, som påkallas av de sakkunnigas för- 4 och 6 §§•
slag till löneplan för domänverkets befattningshavare.

1 anslutning till de sakkunnigas förslag om ny lönereglering för domänverket 7 §•
från och med den 1 januari 1923 har erforderlig ändring av denna paragraf skett.

168

Förslag

til!

kungörelse med bestämmelser för ordinarie befattningshavare
vid domänverket i fråga om rätt till pension.

1 §.

För en var ordinarie tjänsteman vid domänverket skola i fråga om rätt till tjänstepension
samt skyldighet att avgå från tjänsten tills vidare och intill dess annorlunda
varder förordnat i tillämpliga delar lända till efterrättelse de i gällande lag
angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk givna bestämmelser, dock under
iakttagande av de i 2—8 §§ här nedan meddelade särskilda föreskrifter.

2 §.

Pensionsavgifter från tjänstemän vid domänverket ingå till domänverkets pensionsfond,
och skall beträffande nämnda pensionsfond gälla vad uti den i 1 § här ovan
omförmälda lag stadgas rörande pensionsfond, varom i 7 § av samma lag sägs.

3 §.

Överdirektör och souschef samt överdirektör vid domänverket skola i pensionshänseende
anses likställda med överdirektör och souschef samt överdirektör vid statens
järnvägar.

4 §.

För ordinarie befattningar vid domänverket, vilka tillsättas genom konstitutorial,
äro de tjänstepensionsunderlag, som avses i 17 § 1 mom. av den i 1 § här ovan omförmälda
lag, bestämda till följande belopp:

A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän:

L*a lönegraden........	....... 1,644 kronor	6:e lönegraden ......	...... 5,076	kronor
2:a » ........	....... 1,824 »	7:e		...... 5,400	»
3:e » ........	....... 2,040	8:e	» ......	...... 5,724	>
4:e » ........	....... 2,640 »	9:e		...... 6,360	»
5:e » ........	....... 4,200	10:e	»	...... 6,996	»

169

B. För befattningar, avsedda för kvinnliga tjänstemän:

l:a lönegraden............... 1,200 kronor 4.e lönegraden............... 1,800 kronor

2:a » ............... 1,440 » 5:e » 2,136 »

3:e » ............... 1,704 *

5 §.

För ordinarie tjänstemän vid domänverket, vilka tillsättas genom konstitutorial,
gälla de pensionsåldrar, som finnas angivna i den vid denna lag fogade åldersförteckning.

6 §.

Ordinarie tjänsteman vid domänverket, som tillsättes genom konstitutorial, skall
erlägga pensionsavgift, varom stadgas uti 28 § 1 mom. av den i 1 § här ovan omförmälda
lag, till nedan angivna belopp för år räknat:

	A. Manliga tjänstemän:
l:a	lönegraden .......		6:e lönegraden........	....... 279	kronor
2:a		........ 57 »	7:e > ........	....... 303	»
3:e	»	........ 69 >	8:e » ........	....... 330
4:e	»	........ 99 »	9:e » ........	....... 378	>
5:e	»	........ 213 »	10:e » ........	....... 420	»
	B. Kvinnliga tjänstemän:
l:a	lönegraden .......	........ 63 kronor	4:e lönegraden ........	....... 102	kronor
2:a		........ 78 »	5:e »	.... 123	»
3:e	»	........ 93 »

7 §.

Denna kungörelse äger icke tillämpning å tjänsteman vid domänverket, som tillhör
äldre lönestat än den från och med den 1 januari 1923 gällande.

8 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 14 § av den i 1 § här ovan omförmälda
lag skall med förordnande å befattning såsom generaldirektör vid domänverket likställas
tidigare innehavande av befattningen på grund av fullmakt.

170

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1923; och skall vid tillämpning å
tjänstemän vid domänverket av bestämmelserna uti den 1 § här ovan omförmälda
lag så anses, som hade jämväl sistnämnda lag trätt i kraft vid nyss angivna tidpunkt.

Åldersförteckning

angivande den uti 5 § i förevarande kungörelse avsedda pensionsålder för en var
sådan befattning vid domänverket, som tillsättes genom konstitutorial.

A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.

Löne grad -

Befattning

Pen sions ålder -

Löne grad -

Befattning

; Pen- |
sions-!
ålder

Expeditionsvakt ........

Förste expeditionsvakt

{Kronojägare ..............

Tillsyningsman...........

Skogsrättare ..............

Notarie ....................

Bokhållare.................

Registrator.................

Revisor ....................

Kassör ....................

Överjägmästarassistent
Skogstaxator..............

; 67

; 67
; 65
! 65
! 65

I 67

67
| 67
: 67
| 67
65
1 65

^Sekreterare...............

I Byråjägmästare.........

tSkogsingeniör .........

Skogsskolföreståndare

{Domänkamrerare......

Jägmästare...............

{Domänfiskal ............

Flottledsingeniör ......

{Överjägmästare.........

Byråchef..................

B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.

Löne- grad	Befattning	Pen- sions- ålder
1	Skrivbiträde ...........................................................	60
2	Ko ntnrshi träde .........................................	60
3	Kanslibiträde ..................................................	60
4		60
5	Kontorsskrivare ......................................................	60

171

Ekonomisk innebörd av de sakkunnigas förslag till vissa organisatoriska
förändringar och definitiv lönereglering.

De sakkunniga hava verkställt beräkningar angående den kostnadsökning, som
ett genomförande av de sakkunnigas förslag till vissa organisatoriska förändringar
och definitiv lönereglering vid domänverket från och med ingången av år 1923 skulle
medföra.

Avlöningar och arvoden (inclusive löneförhöjningar på grund av tjänsteålder)
för de ordinarie tjänstemän och icke-ordinarie befattningshavare, vilkas avlöningar
och arvoden angivas i de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente, skulle under
år 1923 uppgå till omkring 4,100,000 kronor. Vid fortsatt tillämpning under nämnda
år av det nu provisoriskt gällande avlöningsreglementet och utan genomförande av
ovan berörda organisatoriska förändringar skulle motsvarande avlöningar och arvoden
belöpa sig till omkring 3,990,000 kronor. Kostnadsökningen skulle alltså bliva
omkring 110,000 kronor.

Emellertid må bemärkas att ett genomförande av de sakkunnigas förevarande
förslag, i vad desamma avse att uppföra å ordinarie stat vissa å extra stat inrättade
befattningar, medför en inbesparing å utgifterna för den icke-ordinarie personalens
avlöning. Denna besparing kan för år 1923 uppskattas till omkring 47,000 kronor.

Den verkliga kostnadsökningen för domänverket skulle alltså bliva omkring
63,000 kronor.

172

De sakkunnigas hemställan.

Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts få de sakkunniga
vördsamt hemställa, att Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet
rnåtte vidtaga åtgärder för att Kungl Maj:t måtte föreslå 1922 års riksdag att

dels besluta, att inom domänstyrelsen från och med den 1 januari 1923 förordnas,
för högst sex år i sänder, en överdirektör såsom chef för en avdelning för försäljnings-
och inköpsärenden;

dels besluta, att tvä å extra stat inom domänstyrelsen inrättade skogsbyråer
samt eu ä extra stat inom domänstyrelsen inrättad domänkamrerarbefattning från
och med den 1 januari 1923 uppföras å ordinarie stat;

dels besluta, att tvä inom domänstyrelsen inrättade notariebefattningar från
och med den 1 januari 1923 förändras till sekreterarbefattningar;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, uppå anmälan av domänstyrelsen, ställa nödiga
medel till styrelsens förfogande för skäligt bestridande av de kostnader, som
uppstå för jägmästare och därmed jämförlig förvaltande befattningshavare för värdskap
gentemot spekulanter å skogsprodukter eller andra personer, som i statens intresse
besöka reviren, ävensom besökande i studiesyfte från utrikes ort;

dels godkänna det av de sakkunniga upprättade förslag till avlöningsreglemente
för befattningshavare vid domänverket att träda i tillämpning frän och med den
1 januari 1923;

dels beträffande sådana befattningar vid domänverket, vilkas antal enligt förslaget
till avlöningsreglemente för befattningshavare vid domänverket skall fastställas
av Kungl. Maj:t och riksdagen, frän och med den 1 januari 1923 bestämma
detta antal på sätt angives i vid nämnda förslag fogade förteckning bil. 2;

dels godkänna det av de sakkunniga upprättade förslag till kungörelse med bestämmelser
för ordinarie befattningshavare vid domänverket i fråga om rätt till pension,
att träda i kraft från och med den 1 januari 1923;

173

dels besluta, att pensionsbeloppen för under åren 1921 och 1922 pensionsberättigade
befattningshavare vid domänverket må bestämmas i anslutning till gällande
provisoriska avlöningsreglemente för domänverket och kommunikationsverkens pensionslag;
samt

dels medgiva, att Kungl. Mai:t må utfärda nödiga bestämmelser i fråga om
övergång på ny stat för de befattningshavare, å vilka det föreslagna avlöningsreglementet
för domänverket skulle äga tillämpning.

Bilaga 1.

Jämförande tablå över 1920 års, nuvarande och föreslagna avlöningsbelopp.

Befattningshavare.	1920 års avlöningsbelopp	Nuvarande avlöningsbelopp	Föreslagna avlöningsbelopp (med iakttagande av föreslaget sätt för gruppering)
Lägsta grupp	Högsta grupp	Lägsta grupp	Högsta grupp	Lägsta grupp	Högsta grupp
	Begyn- nelselön	Slutlön	Begyn- nelselön	Slutlön	Begyn- nelselön	Slutlön	Begyn- nelselön	Slutlön	Begyn- nelselön	Slutlön	Begyn- nelselön	Slutlön
Expeditionsvakt (förut vaktmästare) ...............	_	_	*) 1,600	1,900			a) 2,520	3,144	__	_	a) 2,520	3,144
Förste expeditionsvakt (förut förste vaktmästare)	—		a) 1,900	2,200	—	—	a) 2,832	3,486	—	—	a) 2,832	3,486
Tillsyningsman................;............................	—		’) 1,900	2,350	2,574	3,198	2,802	3,474	2,574	3,198	2,802	3,474
Kronojägare...............................................	1,700	2,150	1,900	2,350	2,460	3,060	3,144	3,888	2,460	3,060	3,144	3,888
j Skogsråtta^ ................................................	—	—	l)*)2,100	2,500	—	—	*) 3,012	3,816	3,060	3,960	3,336	4,284
j överjägmästarassistent .................................	4,200	4,500	4,400	4,700	5,256	6,324	6,048	7,212	5,160	6,300l	6,210	7,440
'' Skogstaxator................................................	4,200	4,500	4,400	4,700	5,580	6,756	6,420	7,668	5,160	6,300	6,210	7,410
Notarie, bokhållare, registrator, revisor, kassör	—	—	*) 4,900	6,400	—	—	*) 6,420	7,668	—	__	a) 6,420	7,668
Skogsingeniör .............................................	—	—	a) 5,800	7,000	—	—	a) 6,756	8,100	6,756	8,100	7,212	8,580
Sekreterare (förut och nu notarie) .................. Byråjägmästare (förut jägmästare i doinänsty-	—	—	’) 4,900	6,400	—		a) 6,420	7,668	—	—	a) 7,668	9,060
relsen)...................................................	—	—	*) 5,200	6,400	—	—	-) 7,668	9,060	—	—	a) 7,668	9,060\|
Skogsskolföreståndare....................................	—	—	*)a)4,300	4,700	—	—	a) 6,954	8,340	6,720	8,100	7,422	8,820
Domänkamrerare (nu å extra stat)..................	—	—	s) 6,600	—	—	—	!) 8,124	9,540	—	—	a) 8,580	10,020
Jägmästare...................................................	5,200	6,400	6,200	7,400	7,140	8,580	8,580	10,020	a) 7,140	8,580	3)8 ,580	10,020
Flottledsingeniör ..........................................	—	—	a) 7,000	8,000	—	—	a) 8,580	10,020	—	—	a) 8,580	10,020
Domänfiskal ................................................	—	—	a) 6,800	7,800	—	—	a) 9,540	10,980	—		a) 9,540	10,980
Överjägmästare.............................................	7,700	8,300	8,100	8,700	9,060	10,500	10,020	11,460	9,060	10,500	10,260	11,700
Byråchef......................................................	—	—	a) 9,100	9,700	—	—	a) 10,500	11,940	-		ia) 10,500	11,940

*) Dessutom fri bostad och bränsle.

*) Förekommer endast i en lönegrupp.

s) Härtill komma avlöningstilläggen. Begynnelse- och slutlönerna torde, inclusive dessa tillägg, högst, i enstaka fall, nå upp till 9,300 och

10,740.

175

Bilaga 2.

Förteckning över till de sakkunniga överlämnade akter, remitterade
ärenden och inkomna framställningar.

1) En underdånig skrivelse den 12 februari 1909 från justitieombudsmannen angående
vissa förhållanden rörande tillsättande av statstjänster, utdrag av statsrådsprotokoll
över civilärenden den 11 september 1909 i anledning av nämnda skrivelse samt
domänstyrelsens yttrande i ämnet den 6 november 1909 till statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet;

2) underdåniga utlåtanden den 19 juni 1917, den 28 juni 1917, den 3 juli 1917, den
11 juli 1917, den 12 juli 1917 och den 30 augusti 1917, avgivna av respektive länstyrelserna
i Jönköpings, Kalmar, Jämtlands och Skaraborgs län samt kammarkollegium
och länstyrelsen i Västernorrlands län, över de skogssakkunnigas för södra Sverige
betänkande den 17 december 1915;

3) underdåniga utlåtanden den 13 december 1917, den 9 januari 1918, den 28 februari
1918, den 1 oktober 1918, den 9 augusti 1919 och den 3 juni 1921, avgivna av respektive
fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens artilleri- och fortifikationsdepartement,
medicinalstyrelsen, kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen och kammarkollegium, över
domänstyrelsens förslag till ny förordning angående hushållningen med de allmänna
skogarna i riket den 25 april 1917, angående delar av den norrländska skogsvårdskommitténs
betänkande den 16 mars 1912 ocli i anledning av de skogssakkunnigas för
södra Sverige betänkande den 17 december 1915;

t 4) skogslagstiftningskommitténs betänkande den 9 december 1918 i vad det berör

domänverkets organisationsförhållanden;

5) domänstyrelsens underdåniga framställning den 7 september 1920 i fråga om
antalet av vissa befattningar vid domänverket;

6) domänstyrelsens underdåniga framställning den 27 september 1920 angående
fortsatt tillämpning under ar 1922 av den för år 1921 bestämda provisoriska löneregleringen
för domänverkets personal;

7) domänstyrelsens underdåniga utlåtande den 14 december 1920 över riksdagens
skrivelse den 6 juni 1917, n:r 271, rörande pensionering av viss hos staten anställd
personal:

8) en skrift den 12 mars 1921 från svenska skogstnästarförbundet till de sakkunniga
angående förhöjd avlöning åt skogsrättarna:

9) en skrift den 26 maj 1921 från föreningen Sveriges ordinarie jägmästare och
de extra jägmästarnas förbund till de sakkunniga angående vissa synpunkter vid lönereglering
för domänverket.