DE FÖR UPPGÖRANDE AF FÖRSLAG
Statens offentliga utredningar 1912:2
BETÄNKANDE
AFGIFVET AF
DE FÖR UPPGÖRANDE AF FÖRSLAG
TILL
LAG OM UNDERSTÖDSFÖRENINGAR
AF CHEFEN FÖR KUNGL. CIVILDEPARTEMENTET
JÄMLIKT NÅDIGT BEMYNDIGANDE
TILLKALLADE SAKKUNNIGA
STOCKHOLM 1910
ISAAC MARGUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG
Till Herr Statsrådet och chefen för Kungl. civildepartementet.
Jämlikt nådigt bemyndigande uppdrog Herr Statsrådet den 1 september
1909 åt oss att inom departementet i egenskap af sakkunniga
biträda vid uppgörande af förslag till lag om understödsföreningar.
Sedan berörda arbete nu afslutats, få vi vördsamt öfverlämna förslag till
dels lag om understödsföreningar
och dels en af nämnda lag betingad lag om ändrad lydelse af
162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse
jämte motiv och en statistisk bilaga.
Stockholm den 10 december 1910.
AXEL SCHOTTE.
P. G. LAURIN.
AXEL RYDIN.
KARL TISELIUS.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Förslag till lag om understödsföreningar................................................................... 7
Förslag till lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse
.................................................................................................. 43
Allmän motivering.
Tidigare lagstiftningsarbete.................................. 49
Lagens om understödsföreningar allmänna uppgift........................................... 53
De föreningsrättsliga bestämmelserna ................................................................ 54
Om begreppet understödsförening........................................................................ 55
Om »uttaxeringsföreningar» m. m..................................................................... 62
Grunderna för statsuppsikten................................................................................ 66
Speciell motivering ........................................................................................................ 73
Öfversikt af utländsk rätt ............................................................................................ 88
Statistik.
Text ........................................................................................................................ 103
Tab. I. Sammandrag för pensionskassor....................................................... 106
Tab. II. Pensionskassor enligt statistiken till 1905 års förslag ................ 108
Tab. III. Pensionskassor enligt nu inkomna uppgifter ................................ 116
Tab. IV. Hjälpkassor med mera än 1000 medlemmar ................................ 132
Tab. V. Hjälpkassor, som utfästa högre kapitalunderstöd än 1000 kronor,
men hafva mindre än 1000 medlemmar .................................... 134
7
Förslag
till
Lag om understödsföreningar.
I kap. Om registrerade understödsföreningar.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Understödsförening skall, därest den består af minst femtio medlemmar,
registreras i enlighet med hvad i denna lag sägs. Registrering
må äfven sökas af förening med mindre antal medlemmar, dock ej
under fem.
Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för
inbördes bistånd, som afser att utan affärsmässigt drifvande af försäkringsrörelse
bereda
medlem pension efter afgång från tjänst eller uppnående
af viss ålder;
vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande af
kostnaderna för hans begrafning eller såsom understöd åt hans
familj;
bereda pension åt afliden medlems änka eller barn;
till medlem utbetala underhåll eller reshjälp vid fall af ofrivillig
arbetslöshet;
eller meddela annat liknande understöd.
Understödsförening, som afser att bereda pension, kallas i denna
lag pensionskassa. Annan understödsförening kallas hjälpkassa.
8
2 §-
Registrerad understödsförening vare ej tillåtet att utöfva verksamhet,
hvilken är främmande för det ändamål, som afses med föreningens
understödsverksamhet.
Registrerad pensionskassa äge ej bereda annat understöd än pension.
Från bestämmelserna i denna paragraf äger tillsynsmyndigheten
medgifva undantag i fråga om viss förening.
3 §•
Registrerad understödsförening må ej för en medlem utfästa eller
utbetala understöd, utgående i kapital en gång för alla, till högre belopp
än ett tusen kronor.
4 §•
Registrerad understödsförening kan förvärfva rättigheter och ikläda
sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära
och svara.
För registrerad understödsförenings förbindelser häfta allenast
föreningens tillgångar, förfallna men ej guldna afgifter inräknade.
Om understödsförenings bildande.
Understödsförening skall för att kunna vinna registrering hafva
i enlighet med denna lag antagit stadgar och utsett styrelse.
6 §•
Ansökning om understödsförenings registrering skall göras af
dess styrelse.
I ansökningen skola uppgifvas:
dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,
dessas fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,
9
dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
utöfvas allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller
gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.
Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.
Vid ansökningen skola fogas:
1) två exemplar af föreningens stadgar;
2) afskrift af protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar,
utvisande att stadgarna blifvit antagna och styrelse utsedd;
3) uppgift om medlemmarnas antal.
De vid 1) och 2) angifna handlingarna skola vara till riktigheten
styrkta af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter. Uppgiften om medlemmarnas antal skall
vara bestyrkt genom styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade
namnunderskrifter.
7 §•
Understödsförenings stadgar skola angifva:
1) föreningens firma;
2) föremålet för föreningens verksamhet;
3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;
4) de villkor, som skola gälla för inträde i föreningen;
5) understödens beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande
däraf samt tid och villkor för åtnjutande af understöden,
6) beloppen af de afgifter (fasta premier, dödsfallsafgifter, förvaltningsafgifter
eller liknande), som skola erläggas till föreningen, eller
grunderna för beräknande däraf;
7) huruvida uttaxering å medlemmarna skall kunna äga ruin,
äfvensom i hvilken ordning beslut därom skall fattas och efter hvilka
grunder beslutad uttaxering skall verkställas;
8) därest föreningen skall afsätta fond, grunderna för fond
bildningen;
9)
huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgitter,
skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;
10) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet
; . , ,
11) till hvilket antal och för hvilken tid revisorer skola utses;
'' 2
10
12) huruvida föreningssammanträde för behandling af revisorernas
berättelse skall hållas årligen eller endast hvart annat år och inom
hvilken tid pa året sammanträdet skall äga ruin;
13) det sätt, hvarpå kallelse till föreningssammanträde skall ske
och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast
skola vara vidtagna.
8 §•
Understödsförenings firma skall innehålla ordet » understödsförening».
I firman må °.r(Jet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett
bolagsförhållande, ej intagas på sådant sätt, att däraf kan föranledas
det misstag, att firman innehafves af ett bolag. Ej heller må firman
innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet »försäkring».
firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestående
understödsförenings firma.
Om förteckning öfver föreningsmedlemmarna.
9 §•
Öfver understödsförenings medlemmar skall genom styrelsens försorg
hållas förteckning, upptagande medlems fullständiga namn och
födelseår samt tiden för hans inträde i föreningen. För pensionskassa
skall förteckningen jämväl omfatta pensionstagarna samt upptaga deras
fullständiga namn och födelseår äfvensom tiden, då pensionsfallet inträffat.
Om medlems afgång ur understödsförening.
10 §.
Medlem äge att efter skriftlig anmälan när som helst utträda
ur understödsförening, därest han icke på grund af viss anställning är
skyldig att tillhöra föreningen. Föreskrifva stadgarna för utträde''viss
uppsägningstid, som dock ej må öfverstiga ett år, lände det till efterrättelse.
Ej må medlem uteslutas ur förening af annan grund än stadgarna
angifva.
11
Medlem af pensionskassa skall, därest icke annorlunda föreskrifves
i stadgarna, anses hafva utträda då pensionsfallet för honom inträffat.
11 §■
Ilar medlem utträdt ur understödsförening, därur uteslutits eller
afiidit, äge föreningen ändock, såframt ej annorlunda föreskrifves i
stadgarna, rätt att utfå dels afgift, hvilken enligt stadgarna skall
erläggas för den tidsperiod, hvarunder afgången ägt rum, dels, därest
händelse, som enligt stadgarna skall föranleda erläggandet af viss afgift,
inträffat före afgången, sådan afgift, dels ock hvad å den afgångne
belöper enligt beslut om uttaxering, som fattats före anmälan om utträdet,
beslutet om uteslutningen eller dödsfallet.
Då medlem utträdt eller uteslutits ur förening, äge han icke, med
mindre annorlunda är bestämdt i stadgarna, rätt att utfå någon de
af föreningens tillgångar.
Om räkenskapers förande och reserverande af medel.
12 §.
I afseende å förandet af understödsförenings räkenskaper må särskilda
föreskrifter meddelas af tillsynsmyndigheten att gälla jämte dem,
som föreningen jämlikt förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar
den 4 maj 1855 har att iakttaga. Räkenskapsafslut
ningen
skall ske för kalenderår. ,
Om skyldighet att afgifva försäkringsteknisk balansräkning stadgas
i 81 §.
13
Hafva, enligt gjordt bokslut, influtna medel icke åtgått till utbetalning
af understöd och andra löpande utgifter eller till afsättning
af fond skall öfverskottet, såvida icke annorlunda bestämmes i stadgarna,
afsättas för att framdeles tagas i anspråk, därest och i den
mån inkomsterna ej förslå till sådan utbetalning och fondafsättmng.
12
Om styrelse och firmateckning.
14 §.
För understödsförening skall finnas en styrelse, bestående af minst
tre ledamöter.
Styrelsen äge, i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt förvalta
föreningens angelägenheter.
15 §.
Styrelsen väljes å föreningssammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestammas, att styrelsen eller ledamot däraf skall på annat
sätt utses.
Styrelseledamot skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.
16 §.
Ledamot af styrelsen må ej utses för längre tid än fem år.
/i, ,att den tld> för hvilken styrelseledamot blifvit utsedd, ej
gatt ti i anda, ma han skiljas från uppdraget genom beslut af den, som
utsett honom.
17 §.
, -u ^ föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för
hvdken han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger
c et ofnga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val af
ny ledamot, titan hinder af hvad nu stadgats må dock, där föreningens
stadgar sådant medgifva, med valet kunna anstå till dess
den hd, för hvilken den afgångne blifvit vald, gått till ända, såframt
styrelsen ar beslutför med kvarstående ledamöter.
18 §.
Styrelsen, så ock den eller de särskilda
bemyndigats teckna föreningens firma, äge att
styrelseledamöter, som
själfva eller genom om
-
13
bud ej mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar
än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen.
Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller
viss styrelseledamot, vare, i den mån ej annat följer af hvad i denna
lag stadgas, utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller
bort äga kännedom om inskränkningen. Bestämmelse, innefattande
sådan inskränkning, må ej registreras.
19 §.
I förhållande till föreningen vare styrelsen och de styrelseledamöter,
som, efter ty i 18 § är sagdt, äga företräda föreningen, pliktiga
att i sin förvaltning af föreningens angelägenheter ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som i stadgarna eller af föreningssammanträde
eller, såvidt rörer styrelseledamot, af styrelsen meddelas.
Styrelsen eller styrelseledamot må dock ej efterkomma föreningssammanträdes
föreskrift, där den finnes strida mot denna lag eller
föreningens stadgar.
20 §.
Bemyndigande för styrelseledamot att teckna föreningens firma
må, där ej annat blifvit bestämdt i stadgarna eller af föreningssammanträde,
meddelas af styrelsen.
Ej må sådant bemyndigande meddelas af föreningssammanträde,
med mindre stadgarna innehålla bestämmelse i sådant afseende.
21 §.
År enligt stadgarna styrelsen beslutför, utan att samtliga ledamöter
äro tillstädes, må likväl ärende, som ankommer på styrelsen, ej
företagas, utan att, såvidt ske kunnat, samtliga erhållit tillfälle att
deltaga i ärendets behandling; men vare i förhållande till tredje man,
som är i god tro, föreningen i hvarje fall bunden af åtgärd, som af
beslutfört antal vidtages.
22 §.
Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är bestämdt i
stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
14
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.
Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling
af fråga om aftal mellan föreningen och tredje man, där han
i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens.
Hvad sålunda är stadgadt äge motsvarande tillämpning
beträffande gåfva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång
eller annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.
23 §.
I stadgarna må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga annan
än styrelseledamot att teckna föreningens firma; och äge jämväl föreningssammanträde
tillåta styrelsen att meddela sådant bemyndigande.
I fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna föreningens firma,
skall tillämpas hvad som enligt 18 och 19 §§ gäller beträffande styrelseledamot,
som äger teckna firman.
24 §.
\id meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas,
att denna rätt får utöfvas endast af flera gemensamt.
25 §.
Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten
att teckna föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen
göra anmälan för registrering. Vid sådan anmälan skall
fogas styrkt afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker
ändringen.
26 §.
Utan föreningssammanträdes bemyndigande må den, som äger
företräda föreningen, ej afyttra föreningens fasta egendom.
27 §.
Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör undertecknas
med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som tecknat
firman, äfven underskrifva sina namn.
15
Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och
framgår ej af dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för föreningen bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
28 §.
Angående befogenhet för styrelseledamot, så ock för den, som
eljest, ensam eller gemensamt med annan, berättigats teckna föreningens
firma, att för föreningen mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken;
och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning
jämväl då annat meddelande skall delgifvas föreningen.
Vill styrelsen kära till föreningen, utlyse styrelsen föreningssammanträde
för val af ombud att i den tvist föra föreningens talan.
Stämning skall anses de]gifven, då den blifvit föredragen å sammanträdet.
29 §.
Senast den 1 maj hvarje år aflämne styrelsen till revisorerna eu
af styrelsens ledamöter underskrifven förvaltningsberättelse för nästföregående
år.
30 §.
Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller föreningens
stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet tillskynda
föreningen skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.
Angående styrelseledamöters ansvarighet gent emot tredje man
stadgas i 88 §.
31 §•
Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.
Har suppleant utöfvat styi''elseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,
utan verkan mot eu hvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.
Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.
16
Om revision.
32 §.
Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas
af minst två revisorer.
Revisorerna väljas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att revisorer skola utses på annat sätt.
Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.
Den tid, för hvilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie
föreningssammanträde och ej omfatta längre tid än två år. Revisor
må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit utsedd, ej gått till ända,
skiljas från uppdraget genom beslut af den, som utsett honom.
Afgår af föreningen vald revisor, innan den tid, för hvilken han
blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det styrelsen
att ofördröjligen föranstalta om val af ny revisor.
33 §.
Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera
föreningens alla tillgångar samt granska alla dess böcker, räkenskaper
och andra handlingar; och må af revisor begärd upplysning angående
förvaltningen ej af styrelsen förvägras.
Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af föreningen meddelas
och ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest
strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.
Revisorerna skola å föreningssammanträde afgifva en af dem
underskrifven berättelse öfver granskningen och därvid foga styrelsens
förvaltningsberättelse.
Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande af extra
föreningssammanträde stadgas i 37 §.
34 §.
Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges
å föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik
17
uppgift i handling, som af dem granskats, eller vid fullgörandet af
sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig
till last, föreningen ansvariga för all däraf uppkommande skada, en
för alla och alla för en.
Om förening ssammanträde.
35 §.
Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter utöfvas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna
bestämmas, att vissa ärenden, som ej enligt denna lag skola handläggas
å föreningssammanträde, må afgöras i annan ordning. Ordinarie föreningssammanträde
skall hållas minst hvart annat år.
Ej må någon själf eller genom ombud eller såsom ombud för
annan deltaga i behandling af fråga rörande aftal mellan honom och
föreningen. Ej heller må lian deltaga i behandling af fråga om aftal
mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt
intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Hvad sålunda stadgats
äge motsvarande tillämpning beträffande gåfva från föreningens sida, så
ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje
man. Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd,
för hvilken han är ansvarig, eller i val af revisor.
A föreningssammanträde må ärende, som icke blifvit angifvet i
kallelsen till sammanträdet, ej företagas till afgörande, där det ej enligt
stadgarna skall förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes
af ärende, som där skall afgöras.
Öfver beslut, som å föreningssammanträde fattas, skall genom
styrelsens försorg föras protokoll. Senast fyra veckor efter sammanträdet
skall protokollet vara tillgängligt för föreningsmedlemmarna.
36 §.
Jämte hvad i 35, 44 och 45 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut, gälle, där ej annorlunda finnes bestämdt
i stadgarna:
att hvarje medlem äger deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter;
att hvarje medlem äger en röst;
8
18
att medlem är berättigad att öfverlåta sin rösträtt å annan
medlem;
att ingen må på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mer än
en medlem;
att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och
att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden.
37 §.
Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar
till extra föreningssammanträde.
Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa
extra föreningssammanträde att hållas så snart det med iakttagande
af föreskrifven kallelsetid kan ske. Har sådan påfordran skett, skola
revisorerna ofördröjligen gifva tillsynsmyndigheten underrättelse därom.
Efterkommer styrelsen ej inom en vecka revisorernas påfordran, äge de
själfva utlysa föreningssammanträde. Äro ej samtliga revisorer ense
om sammanträdets utlysande, gälle den mening, hvarom de flesta förena
sig, eller vid lika röstetal deras mening, som anse extra sammanträde
ej böra hållas.
Extra föreningssammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det
för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondel af
föreningens samtliga medlemmar eller det mindre antal, som må vara
bestämdt i stadgarna.
Då förslag om öfverlåtelse af förenings rörelse eller någon gren
däraf på ett för ändamålet bildadt ömsesidigt försäkringsbolag genom
beslut å föreningssammanträde slutligen antagits samt enligt 162 § i
lagen om försäkringsrörelse särskildt sammanträde skall hållas för val
af styrelse och revisorer för bolaget, åligger det föreningens styrelse
att utlysa nämnda sammanträde i den ordning, som skall gälla om
kallelse till ordinarie bolagsstämma.
38.
Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla föreningens
medlemmar till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast
två veckor efter påfordran, hvarom i 37 § tredje stycket är sagdt,
19
eller, i det fall, hvarom i 37 § fjärde stycket förmäles, efter däri
nämnda beslut, utlyst sammanträde att hållas så snart det med iakttagande
af föreskrifven kallelsetid kan ske, har tillsynsmyndigheten
att på anmälan af föreningsmedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.
Tillsynsmyndigheten äge ock, när helst den finner det nödigt,
anmoda styrelsen att utlysa föreningssammanträde. Efterkommer styrelsen
ej inom en vecka sådan anmodan, må tillsynsmyndigheten själf
utlysa sammanträdet.
39 §.
Å det föreningssammanträde, där revisorernas berättelse framlägges,
skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid,
berättelsen omfattar, företagas till afgörande.
Frågan om ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till
afgörande vid nytt sammanträde.
40 §.
I understödsförenings stadgar må bestämmas, att föreningssammanträdes
befogenhet skall helt eller delvis utöfvas af därtill utsedda
personer. Sammanträde, som hålles af dessa personer, vare ansedt såsom
föreningssammanträde; dock att dylik person ej äger öfverlåta sin rösträtt
å sammanträde på annan.
Om talan mot styrelse eller revisorer.
41 §.
Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid, revisorernas
berättelse omfattar, ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades
å föreningssammanträde, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet
blifvit styrelsen beviljad.
Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna af föreningen mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten
uttryckligen förklarats afse äfven denna handling.
20
42 §.
Talan mot revisorer enligt 34 § må ej anställas, sedan två år
förflutit från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,
utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling
blifvit begången.
43 §.
Afträdes understödsförenings egendom till konkurs, som börjar
inom två år från det revisorernas berättelse framlades å förening-ssammanträde,
äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen
för den tid, berättelsen afser, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen
beviljad, äfvensom att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles
i 34 §.
Talan, som ofvan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras
inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande
af föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången af den
tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
Om ändring af understödsförenings stadgar och vissa andra fall, dä
särskilda bestämmelser gälla angående giltighet af föreningsbeslut.
44 §.
Beslut om ändring af understödsförenings stadgar vare ej giltigt
med mindre samtliga medlemmarna förenat sig därom eller beslutet
fattats å två på hvarandra följande föreningssammanträden, däraf minst
ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af minst
två tredjedelar af de röstande.
Angår stadgeändringen skyldighet att erlägga bidrag till föreningen
eller rätt till understöd eller till öfverskott, hvarom i 13 §
förmäles, eller till andel i föreningens tillgångar vid afgång ur föreningen
eller i behållna tillgångar vid föreningens upplösning, och
skall ändringen afse äfven dem, som voro medlemmar eller eljest
understödsberättigade då beslutet om ändringen blef slutligen gällande,
erfordras för beslutets giltighet, utöfver hvad i första stycket sägs,
21
jämväl att beslutet varder gilladt af tillsynsmyndigheten. Vid dess
pröfning skall nämnda myndighet särskild! tillse, att icke genom
detsamma vissa medlemmar eller andra understödsberättigade otillbörligt
gynnas på öfriga medlemmars eller understödsberättigades bekostnad.
Skall sådan ändring af stadgarna, att däri upptages någon förut
icke angifven grund för medlems uteslutande ur föreningen, afse jämväl
dem, som voro medlemmar af föreningen då beslutet om ändringen
blef slutligen gällande, vare beslutet ej giltigt med mindre samtliga
medlemmarna förenat sig därom.
Är för giltighet af beslut, hvarom ofvan i denna paragraf förmäles,
något ytterligare villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det
till efterrättelse.
Stadgeändring, som afser inskränkning af rätt till understöd, äge
ej tillämpning i fråga om rätt till pension, med afseende å hvilken
pensionsfallet inträlfat innan beslutet om ändringen blef slutligen gällande.
För giltighet af beslut om understödsförenings trädande i likvidation
i andra fall, än i 49 och 68 §§ sägs, galle de i 44 § första, andra
och fjärde styckena stadgade villkor.
Lag samma vare angående beslut om öfverlåtelse af understödsförenings
rörelse eller viss gren däraf på sätt i 61 och 68 §§ förmäles.
46 §.
Beslut om ändring af understödsförenings stadgar skall af styrelsens
ordförande ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i
verkställighet, innan registrering skett. Vid anmälan skall fogas, i
två exemplar, af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som
förts i ärendet.
Beslut, hvarom i 44 § andra stycket eller 45 § första stycket
förmäles, skall anses underställdt tillsynsmyndigheten för gillande i och
med beslutets anmälande för registrering.
Beslut, hvarom i 45 § andra stycket förmäles, skall ofördröjligen
anmälas hos tillsynsmyndigheten för gillande. Berörda anmälan skall
22
göras, där beslutet afser öfverlåtelse som i 61 § sägs, af likvidatorerna,
och där beslutet afser öfverlåtelse som i 68 § sägs, af styrelsens ordförande.
Vid densamma skall fogas af notarius publicus eller med
likvidatorernas eller styrelseledamöternas egenliändiga, bevittnade namnunderskrifter
styrkt afskrift af såväl protokoll, som förts i ärendet, som
ock å föreningssammanträde i ärendet framlagda handlingar.
Om klander af understödsförenings heslut.
47 §.
Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att
understödsförenings beslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest
strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå tala genom
stämning å föreningen inom tre månader från beslutets dag. Försummas
det, vare rätt till klandertalan mot beslutet förlorad.
Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 28 §
andra stycket sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad,
om det där omförmälda sammanträdet blifvit inom ofvan i denna
paragraf stadgad tid utlyst att hållas så snart det med iakttagande af
föreskrifven kallelsetid kan ske.
Har klandertalan anhänggiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att
klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där
klandrade beslutet är af beskaffenhet att böra registreras, underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas
för registrering.
Domstols utslag, hvarigenom understödsförenings beslut upphäfts
eller ändrats, gälle jämväl för de medlemmar, som ej instämt klandertalan.
Om likvidation och konkurs.
48 §.
Saknar understödsförening till registret anmäld, behörig styrelse,
vare föreningsmedlem eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt
kan vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda föreningen,
äfvensom tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller
domaren göra ansökning, att föreningen må förklaras skyldig att träda
23
i likvidation. Kungörelse om ansökningen med uppgift om tiden, när
densamma kommer att pröfvas af rätten, skall af rätten eller domaren
utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna
tidningarna, så ock i tidning inom orten. Rätten eller domaren äge
ock, där -så äskas, förordna en eller flera syssloman att emellertid taga
föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.
Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfai, föiklare
rätten, att föreningen skall träda i likvidation, och förordne en eller
flere likvidatorer att verkställa densamma.
Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.
49 §.
Understödsförening skall ock träda i likvidation,
1) då antalet föreningsmedlemmar nedgått under fem eller det
högre antal, hvartill medlemmarna enligt stadgarna minst skola uppgå,
och tillräckligt antal medlemmer ej inträdt inom tre månader;
2) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse
i stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhet.
50 §.
Har understödsförening beslutat att träda i likvidation, eller
skall eljest af anledning, som i 49 eller 68 § sägs, likvidation verkställas,
varde å föreningssammanträde en eller flera likvidatorer valda
att verkställa likvidationen. I stadgarna må bestämmas, att eu eller
flera likvidatorer skola på annat sätt utses att jämte de a föreningssammanträde
valda deltaga i likvidationen.
I)å understödsförening kommit i likvidation, skall tillsynsmyndigheten
förordna en god man, som har dels att såsom likvidator med
den eller de öfriga likvidatorerna deltaga i likvidationen och dels, utom
i det fall att likvidation inträdt enligt 68 §, att, där så ske kan,
åvägabringa förslag till öfverlåtelse af föreningens rörelse på understödsförening
eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som skall bildas
för rörelsens öfvertagande. Finner tillsynsmyndigheten på grund af
likvidationsboets enkla beskaffenhet och ringa storlek eller af annan
orsak ej erforderligt, att god man deltager i likvidationen, och är det
uppenbart, att skälig öfverlåtelse af föreningens rörelse ej kan komma
till stånd, må tillsynsmyndigheten underlåta att förordna god man
eller, om förordnande redan meddelats, återkalla detsamma. Med
-
24
delande eller återkallande af dylikt förordnande skall ofördröjligen registreras.
Gode mannen äger att af likvidationsboet uppbära arfvode till
belopp, som bestämmes af tillsynsmyndigheten.
51 §.
Utser understödsförening ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande
inträffat, som jämlikt bestämmelsen i 49 § vid 1) påkallar likvidation,
svare de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande
af föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande
förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
52 §.
Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 49 eller
68 § påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till
registret, enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att föreningen trädt i likvidation,
förklare rätten, på ansökan af föreningsmedlem eller styrelseledamot
eller tillsynsmyndigheten och efter föreningens hörande, att föreningen
skall träda i likvidation; och förelägge rätten föreningen att inom viss
tid, ej understigande en månad, utse en eller flera likvidatorer, vid
äfventyr att förordnande i sådant hänseende eljest meddelas af rätten.
53 §.
Finnes understödsförening, som enligt anmälan till registret trädt
i likvidation, sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer,
vare föreningsmedlem eller borgenär, så ock en hvar annan,
hvars rätt kan vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda
föreningen, äfvensom tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten
eller domaren göra ansökning om utseende af likvidatorer; och skall i
öfrigt hvad i 48 § är stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
54 §.
Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.
Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men ma när som helst återkallas af den, som meddelat
uppdraget.
Afgår å föreningssammanträde vald likvidator, innan han fullgjort
sitt uppdrag, _ och finnes ej suppleant, åligger det öfriga likvidatorer
att ofördröjligen föranstalta om val af ny likvidator.
25
55 §.
Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att
föreningen trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas
dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, dessas fullständiga
namn äfvensom nationalitet och hemvist,
dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
ntöfvas allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar
för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.
Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.
Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker
ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom
anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.
Vid anmälan af sådant beslut om förenings trädande i likvidation,
som i 45 § första stycket sägs, skall fogas af notarius publicus eller
med likvidatorernas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt
afskrift af protokoll, som förts i ärendet; och skall jämväl eljest, då anmälan
afser att likvidator eller suppleant utsetts, vid densamma fogas
styrkt afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans
riktighet.
56 §.
Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin
förvaltning under den tid, för hvilken densamma ej förut blifvit granskad.
Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfverlämnas
till revisorerna, som hafva att granska densamma och däröfver
inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte
revisorernas berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan,
å föreningssamrn an träde; och skall å det sammanträde till behandling
företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den
tid, redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga samt om
rätt att tala å styrelsens förvaltning äge hvad i 39, 41 och 43 §§
finnes stadgadt motsvarande tillämpning.
57 §.
Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.
4
26
58 §.
Likvidatorerna äge ej utan särskild^ af föreningen erhållet bemyndigande
afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning
å offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 82 §,
må ej heller lös egendom utan föreningens särskilda bemyndigande af
dem försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet
om förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan föreningens
samtycke vidtaga några likvidationsåtgärder, utan allenast taga föreningens
egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.
I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda förening
och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tilllämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna
lag är stadgadt; dock att hvad i 19 § är stadgadt om skyldighet att
ställa sig af föreningssammanträde meddelad föreskrift till efterrättelse
ej skall äga tillämpning å likvidatorer, som förordnats enligt 82 §,
eller å af tillsynsmyndigheten förordnad god man, som skall med sådana
likvidatorer deltaga i likvidation. God man äger att ensam utlysa extra
föreningssammanträde för behandling af fråga rörande likvidationen
samt att, utan hinder af beslut om delning af likvidationsboets förvaltning,
deltaga i förvaltningens alla delar.
59 §.
Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening i likvidation,
bör undertecknas med föreningens firma med tillägg af orden
»i likvidation». Har tillsynsmyndigheten förordnat god man, skall
firman tecknas af denne i förening med den eller dem, som eljest äro
berättigade att teckna firman. Vid firmateckning skola de, som teckna
firman, äfven underskrifva sina namn.
Har under handlingen ej föreningens firma tecknats på sätt härofvan
är sagdt och framgår ej af handlingens innehåll såväl att den
utfärdats å föreningens vägnar som ock att föreningen är i likvidation,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för föreningen bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
60 §.
Hvad stadgarna må innehålla om rätt för medlem att vid afgång
ur föreningen utfå någon del af föreningens tillgångar skall ej äga till
-
27
länkning beträffande medlem, som afgatt efter det beslutet att föreningen
skulle träda i likvidation blef slutligen gällande.
Under det föreningen är i likvidation, skola de afgifter och uttaxerade
belopp ej utkräfvas och de understöd ej utgifvas, som förfallit
till betalning efter det beslutet att föreningen skulle träda i
likvidation blef slutligen gällande. Pensionsbelopp, som förfallit till
betalning efter nämnda tidpunkt, må dock utbetalas, därest pensionsfallet
inträffat före samma tidpunkt och utbetalningen kan ske utan
förnärmande af den rätt, som tillkommer borgenär, medlem eller annan
understödsberättigad.
61 §•
Vid understödsförenings likvidation må sådan öfverlåtelse af föreningens
rörelse, som omförmäles i 50 §, eller fördelning af föreningens
tillgångar icke äga rum, förrän den i årsstämningen utsatta inställelsedagen
är förbi och all veterlig gäld blifvit betald, däri inbegripet understöd,
som förfallit till betalning innan beslutet att föreningen skulle
tråda i likvidation blef slutligen gällande. År någon del af gälden
tvistig eller icke förfallen och kan förty eller af annan orsak betalning
ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel inne
hållas
Sedan
detta skett, skall, därest förslag till öfverlåtelse af föreningens
rörelse kunnat åvägabringas, gode mannen ofördröjligen utlysa
föreningssammanträde för behandling af detsamma. A det eller de
sammanträden, hvarå förslaget behandlas, skall gode mannen framlägga,
där öfverlåtelsen skall ske på en befintlig understödsförening, ett befintligt
ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, af
nämnda förening eller bolag afgifvet anbud a rörelsens öfvertagandt,
där öfverlåtelsen skall ske på en understödsförening, som skall bildas
för detta ändamål, förslag till villkor för öfverlåtelsen och till stadgar
för föreningen; eller, där öfverlåtelsen skall ske pa ett ömsesidigt
försäkringsbolag, som skall bildas för detta ändamål, förslag till villkor
för öfverlåtelsen samt till bolagsordning och enligt 67 § i lagen om
försäkringsrörelse erforderliga bestämmelser angående grunderna for
bolagets verksamhet. Med afseende a öfverlåtelse af pensionskassas rörelse
skalig såvida icke annorlunda finnes bestämdt i stadgarna, iakttagas,
att rätt till pension, därest pensionsfallet inträffat innan beslutet att
föreningen skulle träda i likvidation blef slutligen gällande, skall äga
företräde framför öfriga rättigheter till framtida understöd. Efter det
28
beslut^ pm öfverlåtelsen blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten samt, där
öfverlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt försäkringsbolag,
som bildats för detta ändamål, berörda förening eller
bolag registrerats, skall den förening eller det bolag, hvarpå öfverlåtelsen
sker, anses hafva inträdt uti den i likvidation varande föreningens
rättigheter och skyldigheter, och sistnämnda förenings återstående
tillgångar och handlingar skola öfverlänmas till den andra föreningen
eller bolaget.
liar förslag till öfverlåtelse af föreningens rörelse ej kunnat åvägabringas
eller kommer af annan anledning öfverlåtelse icke till stånd,
skola de bestämmelser, stadgarna må innehålla angående förfarandet
med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning, gå i verkställighet.
Sakna stadgarna erforderliga bestämmelser i detta hänseende,
skola de behållna tillgångarna fördelas mellan medlemmarna
äfvensom öfriga understödsberättigade enligt grunder, som godkänts af
tillsynsmyndigheten; dock att vid pensionskassas likvidation skola före
nämnda fördelning åt innehafvarna af pensioner, för hvilka pensionsfallet
inträffat innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation blef
slutligen gällande, anskaffas motsvarande lifräntor. Dessa skola med
användande, så långt erfordras, af de behållna tillgångarna inköpas
hos svenskt försäkringsbolag. Måste lifräntorna minskas, skall detta
ske i förhållande till pensionernas belopp.
62 §.
Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske
kan, å föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.
63 §.
Atnöjes föreningsmedlem eller annan understödsberättigad ej med
likvidatorernas redovisning, skall han genom stämning anhängiggöra sin
talan hos domstol inom ett år från den dag, då redovisningen framlades
å föreningssammanträde. Försummas det, hafve han förlorat
sin talan.
64 §.
Då likvidatorerna å föreningssammanträde framlagt redovisning
för sin förvaltning, anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna
ofördröjligen därom göra anmälan för registrering.
29
Vid anmälan skall fogas styrkt afskrift af protokoll, som förts
i ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.
65 §.
Afträdes understödsförenings egendom till konkurs, skall underrättelse
om den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.
Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär af
styrelsen eller, där vid konkursens början syssloman enligt 48 § eller
likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång må
dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,
som förordnats enligt nämnda paragraf, äfvensom utses nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.
Var ej föreningen jämlikt slutligen gällande beslut i likvidation,
då dess egendom afträddes till konkurs, skall, intill dess konkursen
afslutats eller, där konkursen lämnat öfverskott, beslut enligt 66 § om
verksamhetens fortsättande eller föreningens trädande i likvidation,
blifvit slutligen gällande, hvad i (iO § stadgas om förening, som är i
likvidation, äga tillämpning å föreningen; dock med iakttagande däraf,
att hvad i sistnämnda paragraf sägs angående den tid, då beslutet att
föreningen skulle träda i likvidation blef slutligen gällande, i stället
skall afse tiden för den offentliga stämningens utfärdande.
66 §.
Finnes efter konkursens afslutande ej öfverskott, anses föreningen
upplöst, då konkursen afslutats. Det åligger dem, som under konkursen
sist företrädt föreningen såsom konkursgäldenär, att om föreningens
sålunda skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan till registret.
Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom afträddes till
konkurs, och finnes efter konkursens afslutande öfverskott, skall å
föreningssammanträde, hvilket bör ofördröjligen utlysas af styrelsen,
beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda
i likvidation. Träder föreningen då i likvidation, skall dels hvad
i 57, 61, och 64 §§ är stadgadt om årsstämning ej äga tillämpning
och dels vid tillämpning af 60 och 61 §§ i öfrigt iakttagas, att hvad
där sägs angående den tid, då beslutet att föreningen skulle träda i
likvidation blef slutligen gällande, i stället skall afse tiden för den
offentliga stämningens utfärdande.
30
67 §.
Hafva vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats
eller öfverlämnats till någon, som enligt stadgarna är berättigad att
öfvertaga dem, utan att betalning för gälden erlagts eller innehållits,
eller befinnas innehållna medel ej lämna tillgång till gälds betalning’
vare i händelse af föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser
den, som uppburit något på borgenärs bekostnad, skyldig att återbära
hvad han sålunda bekommit. Befinnes utbetalning af understöd,
hvilken skett emot bestämmelse i 60 eller 65 §, vara borgenär, medlem
eller annan understödsberättigad till förfång, skall ock återbäring
äga rum.
Om frivillig öfverlåtelse af understödsförenings rörelse.
68 §.
käckes i annat fall, än hvarom i 61 § förmäles, förslag att
understödsförenings rörelse eller viss gren däraf skall öfverlåtas på
understödsförening eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som
skall bildas för detta ändamål, skall å föreningssammanträde, som har
att besluta angående förslaget, framläggas: där öfverlåtelsen skall ske på
en befintlig understödsförening, ett befintligt ömsesidigt försäkringsbolag
eller ett försäkringsaktiebolag, af nämnda förening eller bolag afgifvet
anbud å öfvertagande af den ifrågavarande rörelsen; där öfverlåtelsen
skall ske på en understödsförening, som skall bildas för detta ändamål,
förslag till villkor för öfverlåtelsen och till stadgar för föreningen; eller,
där öfverlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag, som skall
bildas för detta ändamål, förslag till villkor för öfverlåtelsen samt till
bolagsordning och enligt 67 § i lagen om försäkringsrörelse erforderliga
bestämmelser angående grunderna för bolagets verksamhet.
”Vid dylik öfverlåtelse skall, såvida icke annorlunda finnes bestämdt
i stadgarna, rätt till pension, därest pensionsfallet inträffat innan beslutet
om öfverlåtelsen blef slutligen gällande, äga företräde framför
öfriga rättigheter till framtida understöd.
Då beslut om öfverlåtelsen blifvit gill adt af tillsynsmyndigheten
samt, där öfverlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt
försäkringsbolag, som bildats för detta ändamål, berörda förening eller
31
bolag registrerats, skall den förening eller det bolag, hvarpå öfverlåtelse^
sker, anses hafva inträdt i den öfverlåtande föreningens rättigheter och
skyldigheter mot medlemmarna och andra understödsberättigade på
grund af den öfverlåtna rörelsen. Afser öfverlåtelsen föreningens hela
rörelse, skall föreningen träda i likvidation. _
Varder, efter det beslut om öfverlåtelse, hvarom i denna paragraf
förmäles, blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten, föreningen försatt i konkurs,
skall vid tillämpning af hvad i 36 § 3 inom. konkurslagen är stadgadt
angående rätt till talan om återgång af aftal, aftalet om öfverlåtelsen
anses ingånget den dag, då gillandet skedde.
Om registrering och om tillsyn u understödsföreningen.
69 §.
I denna lag föreskrifven registrering och tillsyn å understödsföreningar
handhafves af en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.
70 §.
Hos tillsynsmyndigheten skall föras understödsföreningsregister för
inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola anmälas för
registrering eller hvilkas intagande i registret eljest varder föresknfvet.
71 §•
Anmälan till registret skall göras skriftligen. Aflämnas anmälan
genom ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara
styrkt af vittnen. , .
Då understödsförenings registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot
och suppleant, så ock i öfrigt en hvar, som, ensam eller gemensamt
med annan, är berättigad att teckna föreningens firma, på samma
gång egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt
bihang°till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälmngsskriften
och blifvit af vittnen styrkt, På enahanda sätt skall förfaras,
då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant
blifvit utsedd eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,
blifvit berättigad att teckna firman.
32
72 §.
Hafva icke vid anmälan för registrering iakttagits de föreskrifter,
som finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller pröfvas understödsförenings.
stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, icke hafva
tillkommit i föreskrifven ordning eller ej stå i öfverensstämmelse med
föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning
eller vara till sin affattning i något viktigare hänseende otydliga eller
vilseledande, skall registrering vägras. Lag samma vare, därest tillsynsmyndigheten
vid pröfning af sådant beslut, som i 44 § andra stycket
eller 45 § första stycket sägs, finner beslutet icke böra gillas.
I fråga om hjälpkassa, som har mera än ett tusen medlemmar,
och pensionskassa må registrering jämväl vägras, då stadgarna eller beslutad
ändring i desamma befinnes uppenbarligen otillfredsställande med
hänsyn till grunderna för föreningens verksamhet.
73 §.
Beviljas understödsförenings registrering, läte tillsynsmyndigheten
i registret införa:
1) dagen för stadgarnas antagande;
2) föreningens firma;
3) föremålet för föreningens verksamhet;
4) den ort, där styrelsen har sitt säte;
5) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens
firma, dennes fullständiga namn och hemvist;
6) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan
befogenhet tillkommer.
Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om
registreringen och återställas till sökanden.
74 §.
Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret
skett, skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.
33
Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden
återställas, försedt med bevis om registreringen.
Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrifning i
registret göras.
75 §.
En samling af hvad i registret införes med undantag af underrättelse
om konkurs, hvarom förmäles i 65 §, skall genom det allmännas
försorg efter hand befordras till trycket och förses med register för
hvarje år.
I den mån nämnda samling tryckes, skall den öfversändas till
hvarje domstol och öfverexekutor.
Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskilt
för hvarje förening, förvaras såsom bilagor till registret.
76 §.
Företer understödsförenings registrerade firma likhet med en i
föreningsregister, sjukkasseregister, understödsföreningsregistret eller försäkringsregister
tidigare införd firma, och lider därigenom innehafvaren
af sistnämnda firma förfång, äge domstol på talan af denne förbjuda
föreningen att efter viss tid begagna förstnämnda firma äfvensom
ålägga föreningen det skadestånd, som pröfvas skäligt.
Menar någon eljest, att en i understödsföreningsregistret verkställd
inskrifning länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande
samt om skadestånd föras vid domstol.
77 §.
Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i
understödsföreningsregistret gjord inskrifning ej bort ske, eller att
beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande,
hvarom inskrifning skett, ej föreligger, skall på ansökning af någondera
parten anteckning därom göras i registret.
Yarder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs,
af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas, skall
anteckningen på därom gjord ansökning afföras ur registret.
34
78 §.
Mot den, som inhämtat kännedom om hvad registret beträffande
visst förhållande innehåller å den tid, hvarom fråga är, kan ändring i
samma förhållande icke med laga verkan åberopas, med mindre han
visas hafva ägt vetskap om ändringen.
79 §.
Företer den, som inför domstol, Konungens befallningshafvande
eller öfverexekutor företräder understödsförening, bevis hvaraf framgår,
att han den dag, beviset utfärdades, enligt understödsföreningsregistret
var behörig att företräda föreningen, och är beviset ej äldre än ett år,
åligger det myndigheten att ur den i 75 § omförmälda tryckta samlingen
inhämta upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten
ägt rum. Hvad i sådant afseende nyssnämnda samling, i den mån den
kommit myndigheten tillhanda, utvisar skall för myndigheten äga vitsord,
där ej annat förhållande visas vara lör handen.
80 §.
Det åligger understödsförenings styrelse att för hvarje räkenskapsår
före den 1 juli påföljande år till tillsynsmyndigheten ingifva styrkt afskrift
af styrelsens förvaltningsberättelse samt en i enlighet med fastställdt
formulär upprättad och af styrelsen underskrifven statistisk redogörelse
rörande föreningen och dess verksamhet under året.
Därjämte skall styrelsen inom två månader från det revisorernas
berättelse framlades å föreningssammanträde till tillsynsmyndigheten
ingifva styrkt afskrift af såväl denna berättelse som ock protokoll,
upptagande de å föreningssammanträde i anledning af styrelsens och
revisorernas berättelser fattade beslut.
Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen lämnas af styrelsen.
Styrelsen vare pliktig ej mindre att när som helst bereda tillsynsmyndigheten
eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens
medel'' samt att granska föreningens räkenskaper och öfriga handlingar
än äfven att lämna dem tillträde till föreningssammanträde.
81 §•
För pensionskassa skall styrelsen hvart femte år, i samband med
ingifvandet af styrelsens förvaltningsberättelse för nästföregående år,
35
till tillsynsmyndigheten ingifva balansräkning, upptagande såsom skuld
värdet af föreningens förbindelse på grund af gällande utfästelser af
understöd enligt försäkringsteknisk beräkning.
Balansräkningen skall enligt af tillsynsmyndigheten fastställda
grunder upprättas af person, hvilken innehar behörighet att utöfva befattning
såsom aktuarie vid lifförsäkringsbolag eller annars af tillsynsmyndigheten
förklarats behörig att upprätta nämnda räkning. Förening
äger att för balansräkningens upprättande anlita tillsynsmyndigheten
mot erläggande af arfvode, som bestämmes af nämnda myndighet.
Därest balansräkning, som af förening ingifvits, utvisar brist,
må tillsynsmyndigheten ålägga föreningen att, så länge bristen fortfar,
ingifva sådan räkning jämväl oftare än hvart femte år, dock högst
årligen.
Skyldighet att afgifva balansräkning, på sätt ofvan i denna paragraf
sägs, kan ock af tillsynsmyndigheten åläggas sådan hjälpkassa,
inom hvilken medlemmarnas bidrag hufvudsakligen utgå i fasta premier.
Från ingifvande af balansräkning äger tillsynsmyndigheten befria
pensionskassa, då dess rörelse är af mindre omfattning eller eljest
skälig anledning till sådan befrielse föreligger.
82 §.
Det tillkommer tillsynsmyndigheten att öfvervaka understödsförenings
verksamhet samt tillhandagå föreningen med råd och upplysningar
i ändamål att föreningens rörelse må drifvas på ett med hänsyn till
dess art och omfattning lämpligt sätt.
Finner tillsynsmyndigheten, att afvikelse från denna lag eller föreningens
stadgar förekommer, skall tillsynsmyndigheten anvisa föreningen
att inom viss tid hafva vidtagit de åtgärder, som pröfvas erforderliga
för rättelses vinnande.
Därest i annat fall, än hvarom i nästföregående stycke förmäles,
hjälpkassa, som har mera än ettusen medlemmar, eller pensionskassa befinnes
drifva sin verksamhet enligt grunder, hvilka med hänsyn till
rörelsens art och omfattning måste anses otillfredsställande, må tillsynsmyndigheten
meddela föreningen anvisning att inom viss, skälig tid
hafva vidtagit de åtgärder, som tillsynsmyndigheten finner nödiga för
att föreningens verksamhet skall blifva ordnad på tillfredsställande sätt.
Befinnes förening, som blifvit registrerad enligt denna lag, drifva
rörelse, hvilken är att anse såsom affärsmässig försäkringsrörelse, skall
tillsynsmyndigheten anvisa föreningen att antingen vidtaga erforderliga
36
ändringar med afseende å rörelsens art eller ock inom viss, skälig tid
kafva öfverlåtit rörelsen på ett försäkringsbolag.
Har anvisning enligt denna paragraf meddelats af tillsynsmyndigheten
och finnes föreningen icke tillbörligen ställa sig anvisningen
till efterrättelse, äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren
göra ansökning om åläggande för föreningen att träda i likvidation.
Har sådan ansökning gjorts, skall rörande kungörelse om ansökningen
och förordnande af sysslomän samt angående underrättelse om sådant
förordnande för registrering gälla hvad i 48 § är föreskrifvet. Styrker
ej föreningen å den utsatta tiden, att meddelad anvisning behörigen
efterkommits, förklare rätten, att föreningen skall träda i likvidation,
och förordne eu eller flera likvidatorer att verkställa densamma.
88 §.
Om tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som icke afser registrering,
så ock om beslut, hvarigenom registrering vägrats, skall skriftlig
underrättelse ofördröjligen öfverlämnas eller med allmänna posten försändas
till någon, hvilken äger företräda föreningen. Innefattar beslutet
åläggande, hvarom i 81 § förmäles, eller anvisning enligt 82 eller 86 §,
eller har genom beslutet af förening gjord ansökning afslagits eller
gillande af beslut, hvarom förmäles i 45 § andra stycket, eller registrering
af anmäldt förhållande vägrats, skola i underrättelsen om beslutet
skälen därför angifvas.
År understödsförening eller annan, som enligt denna lag i ärende
angående föreningen gjort framställning hos tillsynsmyndigheten, missnöjd
med tillsynsmyndighetens beslut, må, vid talans förlust, besvär
öfver beslutet hos Konungen anföras, där föreningens styrelse har sitt
säte å ort inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands
län, före klockan tolf å fyrtiofemte dagen och, där styrelsen
har sitt säte å ort inom annan del af riket, före klockan tolf å trettionde
dagen från beslutets dag.
84 §.
Närmare föreskrifter om tillsynsmyndighetens organisation samt
om understödsföreningsregistrets förande och tillsynsmyndighetens verksamhet
i öfrigt äfvensom angående tid och sätt för utgifvande af den
i 75 § omförmälda samlingen och dess öfversändande till vissa myndigheter
meddelas af Konungen.
37
85 §.
I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses
eu nämnd, bestående af medlemmar af understödsföreningar eller ledamöter
af deras styrelser, hvilken nämnd äger att sammanträda inför
tillsynsmyndigheten för samråd med denna myndighet i gemensamma
angelägenheter.
Om understödsförening med godhända stadgar.
86 §.
I understödsförenings stadgar må intagas bestämmelse därom, att
stadgarna skola vara godkända af tillsynsmyndigheten.
Vid pröfning af ansökning om registrering af understödsförening,
i hvars stadgar sådan bestämmelse finnes intagen, skall tillsynsmyndigheten
särskildt tillse, att stadgarna innehålla bestämmelser om fasta
premier, fondafsättning och medelförvaltning samt om den rätt till
andel i föreningens tillgångar, som må tillkomma medlem vid afgång
ur föreningen, och den rätt till andel i behållna tillgångar, som ma
tillkomma medlem och annan understödsberättigad vid föreningens upplösning.
Befinnas stadgarna i nu nämnda hänseenden eller eljest icke
vara betryggande för medlemmarna och öfriga understödsberättigade,
skall registrering vägras. Beviljas registrering, skall i registret och
beviset om registreringen anmärkas, att stadgarna blifvit godkända.
Beträffande registrering af stadgeändring, hvarigenom föreskrifvits
att stadgarna skola vara godkända af tillsynsmyndigheten, samt registrering
af ändring i godkända stadgar, skola bestämmelserna i nästföregående
stycke äga motsvarande tillämpning.
Befinnas stadgar, som blifvit godkända af tillsynsmyndigheten,
icke längre vara betryggande, skall tillsynsmyndigheten anvisa föreningen
att inom viss tid hafva vidtagit de åtgärder, som pröfvas erforderliga
för rättelses vinnande. Angående sådan anvisning gälle hvad
i 82 § sista stycket stadgas om anvisning, som meddelats enligt
nämnda paragraf.
38
Särskilda bestämmelser.
87 §.
Rätt till understöd från registrerad understödsförening kan icke
ofverlåtas ock må förty ej tagas i mät för gäld. Detta stadgande
galler dock icke beträffande ett eller flera kapitalunderstöd, hvilka
blltvit. utfästa för samma person såsom medlem af en eller flera understödsföreningar,
i hvad det eller de tillhopa öfverstiga ett tusen kronor,
eller beträffande en eller flera pensioner, i hvad den eller de tillhopa
för samma pensionstagare öfverstiga femhundra kronor om året.
Registrerad understödsförening äge ej meddela försträckning mot
säkerhet af rätt att innehålla utfäst understöd.
88 §.
Föreningsmedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller
öreningens stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan en
för alla och alla för en.
Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller föreningsmedlemmar
denna lag eller föreningens stadgar och tillskyndas tredje man
därigenom skada, vare de, som låtit sådant komma sig till last ansvariga
för skadan, en för alla och alla för en.
89 §.
Understödsförening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda
genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort där
styrelsen enligt stadgarna har sitt säte.
90 §.
Innehålla understödsförenings stadgar förbehåll, att tvister mellan
föreningen och styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem
eller annan understödsberättigad skola hänskjutas till afgörande af eu
e*™ skiljemän, äge det förbehåll samma verkan, som tillkommer
skiljeaftal; och gälle om påkallande af förbehållets tillämpning hvad
om stämning finnes stadgadt i 28 §.
39
2 kap. Om oregistrerade understödsföreningar.
91 §.
Understödsförening, hvilken ej blifvit registrerad, kan ej förvärfva
fast egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet gor<
fordran eller annan rättighet gällande.
92 §.
Handla ledamöter af oregistrerad understödsförenings styrelse eller
medlemmar af föreningen eller andra å föreningens vägnar, svare de,
som i åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser
såsom för annan sin gäld, en för alla och alla for en.
3 kap. Straffbestämmelser.
93 §.
Därest understödsförening, hvilken är skyldig att söka registrering,
drifver verksamhet utan att vara registrerad, straffes den, som deltager
i åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom, med böter från
och med fem till och med ettusen kronor.
Fortsättes under tid, då åtal pågår för förseelse som nu ar
sagd, samma förseelse, skall, för hvarje gång stämning därför utfärdats
och delgifvits, dömas till de böter, som for sådan förseelse aro
stadgade.
94 §.
Med böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor
straff© s • •
1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift, .. „.. .
2) styrelseledamot eller likvidator i registrerad understödsförening,
där han mot bättre vetande i handling, som framlägges a forenmgssammanträde
eller jämlikt bestämmelserna i 80 § forsta och tredje
40
styckena ingifves till tillsynsmyndigheten, meddelar oriktig uppgift
rörande föreningens angelägenheter; 8
3) styrelseledamot i registrerad understödsförening, där han använder
någon föreningens tillgång för ändamål, som, efter hvad han
inser, ar ett annat än det, för hvilket samma tillgång är afsedd
4)
revisor i registrerad understödsförening, där han i berättelse
eller annan handling, som framlägges å föreningssammanträde, mot
bättre vetande lamnar oriktig uppgift rörande föreningens angelägenheter
eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning mot dylik
1 handling, som af honom granskats;
5) där balansräkning, som jämlikt 81 § ingifves till tillsynsmyndigheteii,
ar oriktig, den som mot bättre vetande upprättat eller
ingifvit räkningen.
Ej må straff, som i denna paragraf är stadgadt, ådömas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
95 §•
Åsidosattes föreskrift, som är meddelad i 25 §, 33 § första stycket,
3o § Bistå stycket, 46 §, 66 § första stycket eller 80 §, eller skyldighet
att ingifva balansräkning, hvarom i 81 § förmäles
straffes den försumlige med böter från och med fem till och med
trehundra kronor.
r Sracmra lag VfG1 °m likvidator> som ej fullgör hvad honom enligt
oo §, 56 § andra stycket eller 64 § åligger.
Förseelse mot 33 § första stycket, 35 § sista stycket eller 56 S
andra stycket må åtalas allenast af målsägande; och skall härvid såsom
målsägande anses såväl föreningen som hvarje medlem däraf.
° BÖt?r/i l°™ ädöma®, enliSt denna lag, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen. °
97
Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan
för registrering beträffande registrerad understödsförening eller att
underställa tillsynsmyndigheten beslut, som i 45 § andra stycket sä^s
41
eller att till tillsynsmyndigheten ingifva någon af de i 80 och 81 §§
omförmälda handlingarna skall åtalas vid allmän underrätt i den ort,
där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.
4 kap. Om undantag från lagens tillämplighetsområde.
98 §.
Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning
1) å statens eller kommuns pensionering af tjänsteinnehafvare
eller å anstalt, för hvars utfästelser af understöd staten eller kommun
är ansvarig, eller å sådan pensionskassa för i offentlig tjänst anställda
personer, hvilken af Konungen förklarats undantagen från lagens tilllämpning;
2)
å sjukkassa;
3) å fackförening, fackförbund eller annan liknande förening för
vårdande af yrkesangelägenheter af anledning att densamma meddelar
understöd vid arbetslöshet;
4) å rånte- och kapitalförsäkringsanstalt.
Anstalt eller pensionskassa, hvarom ofvan vid 1) förmäles, vare
dock pliktig att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna
uppgifter i enlighet med de föreskrifter, Konungen meddelar.
99 §.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 191 . .
Understödsförening, som då äger bestånd, vare dock ej skyldig
att söka registrering före den 1 januari 191 . . (tre år från lagens ikraftträdande).
Med afseende å dylik förening skola bestämmelserna i 91
och 92 §§ ej äga tillämpning före sistnämnda dag, men efter den dagen
må icke rättighet, äfven om den uppkommit dessförinnan, af oregistrerad
förening göras gällande hos domstol eller annan myndighet.
I öfrigt gälle beträffande understödsförening, som äger bestånd
vid tiden för lagens trädande i kraft, följande undantag från lagens
bestämmelser:
1) Det i 3 § gifna förbudet utgör ej hinder att med högre belopp,
än där sägs, utbetala understöd, som blifvit utfäst före lagens
trädande i kraft.
6
42
2) Bestämmelsen i 72 § andra stycket äge ej tillämpning med
afseende å föreningens registrering.
3) Är föreningen skyldig att afgifva balansräkning enligt 81 §,
äger tillsynsmyndigheten att utsätta lämplig tid, jämväl innan fem år
förflutit efter föreningens registrering, då balansräkning första gången
skall afgifvas.
4) Anvisning enligt 82 § tredje stycket, hvilken meddelas hjälpkassa,
skall jämväl innehålla, att föreningen äger rätt att, i stället för de
jämlikt nämnda stycke föreskrifna åtgärderna, i stadgarna intaga
bestämmelse, hvarigenom antalet af föreningens medlemmar begränsas
till en viss siffra, som icke i anvisningen må sättas lägre än antalet
af föreningens medlemmar vid tiden för anvisningens meddelande.
43
förslag
till
Lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§ i lagen om
försäkringsrörelse.
Härigenom förordnas, att 162 och 163 §§ i lagen om försäkringsrörelse
skola erhålla följande ändrade lydelse:
162 §.
Beträffande ömsesidigt försäkringsbolag, som bildas för öfvertagande
af understödsförenings rörelse eller viss gren däraf på sätt i 61 och 68
§§ i lagen om understödsföreningar sägs, skall hvad som stadgas här
ofvan i 2 § angående stiftare, i 66 § under 13) och angående bestämmelser
om sådant sammanträde, som i 74 § sägs, i 71—75 §§ samt i
76 § under 3) ej äga tillämpning.
Genom beslut å understödsförenings sammanträde, hvarigenom
förslag om öfverlåtelse af rörelsen eller någon gren däraf på sådant
bolag slutligen antagits, skall jämväl det framlagda förslaget till bolagsordning
och bestämmelser angående grunderna för bolagets verksamhet
anses antaget; och skola val af styrelse och revisorer verkställas å
nämnda föreningssammanträde eller, därest andra än de vid föreningssammanträdet
röstberättigade äga att deltaga i valen, å särskildt sammanträde,
som skall utlysas jämlikt 37 § i lagen om understödsföreningar.
Sedan föreningens beslut om öfverlåtelsen blifvit gilladt af tillsynsmyndigheten,
skall bolagets styrelse söka Konungens stadfästelse å
bolagsordningen och de öfriga grunderna för bolagets verksamhet.
Då stadfästelse erhållits, skall ansökning göras om bolagets registrering.
I fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, hvars verksamhet endast
afser att meddela försäkring af egendom inom ett län, skall af denna
lags förestående bestämmelser, förutom de i sista momentet af denna
§ angifna lagrum, i tillämpliga delar allenast gälla hvad i 1, 3, 63,
64, 66, 68, 69, 71, 74, 75, 77—79, .81—91, 94—120, 122, 131, 132,
44
134—138 och 158—161 §§ stadgas, dock att sådan uppgift angående
bolagets verksamhet och ställning, hvarom i 134 § under 2) förmäles,
skall införas, i stället för i allmänna tidningarna, i den stads tidning,
där Konungens befallningshafvande har sitt säte, eller, om flera tidningar
där utgifvas, i tidning, där allmänna påbud för staden vanligen
meddelas.
De, som vilja stifta ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom nu är
sagdt, skola upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens
befallningshafvandes stadfästelse. Konungens befallningshafvande
pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag samt lag
och författning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestämmelser^
därutöfver må erfordras.
A beslut om ändring i stadfäst bolagsordning skall ock sökas
Konungens befallningshafvandes stadfästelse.
Firman skall innehålla ordet »försäkring» och angifva området
för bolagets verksamhet samt tydligt skilja sig från andra, hos samma
myndighet förut enligt bestämmelserna i denna paragraf införda, ännu
bestående firmor.
Sedan bolaget bildats och styrelse blifvit utsedd, skall ansökning
om bolagets registrering af styrelsen göras. Sådan ansökning skall
innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn
äfvensom om deras hemvist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas
af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som
äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd af:
1) Konungens befallningshafvandes beslut om stadfästelse, i två
styrkta afskrifter;
2) protokoll, utvisande att beslut fattats om bolagets bildande och
att styrelse blifvit utsedd;
3) samtliga teckningslistor i hufvudskrift och styrkt afskrift.
Stadfäst ändring i bolagsordningen skall, vid det i 160 § stadgade
äfventyr, ofördröjligen anmälas för registrering. Vid ansökning
härom skall styrelsen foga två styrkta afskrifter af Körningens befallningshafvandes
beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.
Hos Konungens befallningshafvande skall föras register för ininskrifning
af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola beträffande
ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom nu är fråga, anmälas eller hvilkas
intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.
Beviljas bolags registrering, läte Konungens befallningshafvande i
registret införa:
1) dagen för beslutet om bolagets bildande;
45
2) bolagets firma;
3) föremålet för bolagets verksamhet;
4) den ort, där styrelsen har sitt säte;
5) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;
6) huruvida, och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för
bolaget upptaga lån; .
7) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;
8) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade
att teckna firman;
9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
kungöras delägarne eller röstberättigade, som ej äio del
Det
ena exemplaret af Konungens befallningshafvandes beslut om
stadfästelse skall, försedt med bevis ona registreringen, jämte teckningslistorna
i liufvudskritt, till sökanden återställas.
Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret
skett, skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas. Registreras
ändring i bolagsordningen, skall ena afskriften af Konungens
befallningshafvandes beslut om stadfästelse å ändringen till sökanden
återställas, försedd med bevis om registreringen. Sker ändring i
firman, skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.
Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning hinder
honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande foras vid
rådstufvurätten i den stad, där Konungens befallningshafvande har
sitt säte. „ „„ , o
Hvad i 147 § 2 mom., 148 och 149 §§, 153 1 och 3 mom.
samt 154, 156 och 157 §§ är stadgadt skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om registrering och register, hvarom nu är sagdt; dock
att de kungörelser, som i 153 § 1 mom. och 156 § omförmälas, skola
införas, i stället för i allmänna tidningarna, i ortstidningen, samt att
hvad i 157 § är sagdt om verkan af kungörande i allmänna tidningarna
i stället skall gälla kungörande i ortstidningen.
163 §.
Hvad ofvan i denna lag är föreskrifvet skäll ej äga tillämpning
å:
a) anstalt, som inrättats af staten;
b) anstalt, som allenast meddelar försäkring mot förlust å skuldebref
eller andra värdehandlingar;
46
c) rånte- och kapitalförsäkringsanstalt;
d) ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring af egendom å landsbygden,
hvars verksamhetsområde är mindre än ett härad;
e) sjukkassa eller understödsförening.
. Anstalt, hvarom. ofvan under b), c) och d) förmäles, vare dock
pliktig att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter
i enlighet med de föreskrifter, Konungen meddelar.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 191
MOTIV
49
För att klargöra innebörden af det åt sakkunnige lämnade uppdraget
att biträda vid uppgörande af förslag till lag om understödsföreningar
erfordras en återblick på det lagstiftningsarbete, som å
förevarande och angränsande områden hittills förekommit i vårt land.
I)å genom utfärdandet af lagen om registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895 grunden lades till en svensk
föreningslagstiftning, blefvo, bland annat, »försäkringsföreningar» uttryckligen
undantagna från lagens tillämplighetsområde. De egentliga,
affärsmässiga försäkringsföreningarna erhöllo sedermera rättslig
reglering genom lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 (i det
följande kallad »försäkringslagen»), i hvilken de under benämningen
ömsesidiga försäkringsbolag ställts vid sidan af försäkringsaktiebolagen.
Men sistnämnda lag äger enligt 163 § e) ej tillämpning å »sjuk- och
begrafningskassa eller annan dylik understödsförening, hvars verksamhet
icke afser affärsmässigt drifvande, af försäkringsrörelse».
I det den 10 september 1897 afgifna kommittéförslaget till försäkringslag
hade ifrågavarande undantag formulerats så, att det afsåg
»föreningar för lif-, lifränte- eller kapitalförsäkring, därest vid lifeller
kapitalförsäkring högsta försäkrade beloppet icke öfverstiger
ett tusen kronor och vid lifränteförsäkring högsta lifräntans årliga belopp
icke öfverstiger etthundra kronor», »pensions- och andra understödsföreningar»
samt »sjukkassor». Motiven innehöllo härom följande:
Hvad lifförsäkringsföreningarna beträffade, hade kommittén föreslagit
såsom regel, att de skulle hänföras under lagen, och att sålunda t. ex.
det rena uttaxeringssystemet icke skulle vara tillåtet inom desamma.
Men äfven i fråga om dessa föreningar syntes det af praktiska skäl
vara nödvändigt att bestämma en gräns nedåt. Till dessa föreningar
hörde nämligen strängt taget äfven de s. k. hundramanna-, fyrahundramannaföreningarna
in. fl., hvilka det å ena sidan skulle vara så godt
som omöjligt att öfvervälta, medan desamma å andra sidan ofta vore
att betrakta såsom allenast understödsföreningar. Hvarje gräns, som
i detta afseende bestämdes, vore naturligtvis godtycklig. För att emellertid
icke vara alltför sträng härvidlag hade kommittén föreslagit,
Tidigare
lagstiftnings■
arbete.
50
att alla föreningar af förevarande slag, som icke meddelade kapitalförsäkring
till större belopp än 1,000 kronor eller försäkring af lifränta
till högre årligt belopp än 100 kronor, skulle undantagas från lagens
tillämpning. Under benämningen »pensions- och andra understödsföreningar»
hade kommittén sökt sammanfatta alla de olika slag af
pensionskassor för statens eller kommunens tjänstemän, för tjänstemän
och arbetare inom enskilda verk och inrättningar in. m. äfvensom
föreningar för utdelande af understöd åt behöfvande medlemmar och
dylikt, hvilka visserligen utöfvade ett slags försäkringsverksamhet, men
icke kunde sägas drifva försäkringsrörelse i egentlig mening, alldenstund
inträdet i dessa kassor vore antingen obligatoriskt eller också
beroende af vissa speciella kvalifikationer. Att alla dylika föreningar
borde från lagen undantagas, torde vara tydligt. Då emellertid någon
skarp definition icke å dem syntes kunna gifvas, torde man i tvifvelaktiga
fall hafva att hålla sig till den i fråga om lifförsäkringsföreningarna
föreslagna begränsningen. I)å sjukkassorna genom lagen om
sjukkassor den 30 okt. 1891 gjorts till föremål för särskild lagstiftning,
hade kommittén jämväl ansett dem böra undantagas från försäkringslagen.
I det utkast till lag om lifförsäkringsrörelse, som den 22 december
1900 afgafs af sakkunnige från Sverige, Norge och Danmark,
gjordes enligt den svenska texten.ett motsvarande undantag för »sådana
på ömsesidighet grundade lifförsäkringsanstalter, som i fråga om försäkring
af visst kapital ej meddela försäkring till högre belopp än
tvåhundrafemtio kronor eller i fråga om försäkring af lifränta ej meddela
försäkring till högre belopp än femtio kronor om året; Konungen
dock obetaget att, där så pröfvas nödigt, jämväl förordna att dylik
anstalt skall underkastas denna lags bestämmelser.»
Det till Högsta domstolen remitterade förslaget till försäkringslagen
upptog i sin 117 § eu bestämmelse därom, att lagens föreskrifter
ej skulle äga tillämpning å »ömsesidigt försäkringsbolag, som med afseende
på verksamhetens art och ändamål är jämförligt med pensionseller
annan understödskassa.»
Högsta domstolen yttrade härom: Med pensions- och understödskassor
torde böra förstås sådana inrättningar, hvilka visserligen utöfvade
försäkringsverksamhet, men som ej vore afsedda för allmänheten, utan
endast för eu viss kategori af medborgare, de där på grund af sin
verksamhet eller af annan bestående anledning kunde sägas bilda eu
sluten krets. Då emellertid en dylik inrättning mera med afseende å
verksamhetens omfång än å dess art och ändamål skilde sig från ett
51
vanligt försäkringsbolag, mötte svårighet att af förevarande undantagsstadgande,
såsom det i förslaget blifvit formuleradt, sluta sig till, Indika
försäkringsbolag därmed afsåges, och följaktligen äfven att bedöma
befogenheten af ett sådant undantag. Därest emellertid detsamma
ansåges böra bibehållas, torde tolkningen däraf böra underlättas genom
anförandet af exempel eller på annat sätt.
Enligt den kungl. propositionen till Riksdagen skulle lagen ej
äga tillämpning å »sjuk- och begrafningskassa eller annan dylik mindre
understödsförening».
Sin slutliga, ofvan först anförda lydelse med afseende å ifrågavarande
undantag erhöll försäkringslagen i sin af Riksdagen antagna
affattning.
I sin till Kungl. Maj:t den 20 maj 1903 aflåtna skrifvelse med
anmälan om lagens antagande anförde Riksdagen angående berörda
undantag för vissa försäkringsanstalter, efter att hafva redogjort för
det föregående lagstiftningsarbetet, bland annat följande: Af nämnda
redogörelse framginge, att det mött stora svårigheter att beträffande
ifrågavarande slag af försäkringsanstalter angifva gränsen för lagens tilllämpliglietsområde.
Dessa svårigheter vore en följd af de skilda former,
hvarunder dessa talrika anstalter förekomme. I fråga om sjuk- och begrafningskassor
kunde man erhålla åtskilliga upplysningar härutinnan
af de genom civildepartementet offentliggjorda årliga redogörelserna angående
registrerade sjukkassors verksamhet. Den senaste redogörelsen,
som afsåge år 1899, utvisade, att medlemmarnas antal växlade mellan
ett fåtal och öfver 16,000 personer. Begrafningshjälpen utginge med
visst belopp, vanligast femtio öre eller en krona, af hvarje medlem.
Ofta vore något maximum för densamma icke bestämdt, hvarför
densammas storlek berodde på medlemmarnas antal. Där maximum
vore fixeradt, växlade detta mellan fem kronor och afsevärda belopp.
Det utgjorde sålunda i en kassa 2,000 kronor, i en 1,200 kronor, i
eu 1,000 kronor och i tretton 500 kronor. Huruvida dylika kassor
vore att hänföra till understödsföreningar i egentlig bemärkelse, ansåge
Riksdagen kunna starkt ifrågasättas. Förutom dessa inregistrerade
kassor funnes eu mängd andra, pensionskassor, själfhjälpsföreningar,
hundramanna- och tusenmannaföreningar, liflförsäkringsföreningar
m. m., rörande hvilkas verksamhet någon officiell redogörelse
icke funnes. Inga af nu ifrågavarande anstalter torde vara inrättade
enligt försäkringstekniska grunder, utan vore säkerligen rena uttaxeringsföreningar.
De hvilade sålunda på ett system, som icke innebure
trygghet för framtiden och därför icke borde få inom lifför
-
52
säkringsrörelsen tillämpas. I den män dessa anstalter kunde anses
drifva försäkringsrörelse, borde äfven för dem den föreslagna lagens
bestämmelser vara gällande och dessa anstalter sålunda blifva nödgade
att ombilda sig i enlighet med de principer, efter hvilka en solid försäkringsrörelse
måste utöfvas. Ett sådant ombildande komme troligen
att i många fall möta ganska stora svårigheter. För att bereda lättnad
vid ombildandet och, därest sådant icke kunde åstadkommas, vid anstaltens
afveckling, torde särskilda bestämmelser vara erforderliga.
Innan tillfredsställande lagbestämmelser beträffande nu ifrågavarande
försäkringsanstalter kunde meddelas, torde dock en så vidt möjligt
fullständig utredning angående desamma vara af nöden. Riksdagen
anhölle alltså, att Kungl Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad
mån den verksamhet, som utöfvades af åtskilliga sjuk- och begrafningskassor,
pensionsanstalter och andra understödsföreningar, innefattade
försäkringsrörelse af beskaffenhet, att bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse
helt eller delvis på dem borde äga tillämpning, samt
därefter framlägga förslag till de lagbestämmelser i ämnet, hvartill utredningen
kunde föranleda.
Kungl. Maj:t förordnade därpå den 24 juli 1903 särskilda kommitterade
att inom civildepartementet biträda vid den af Riksdagen
sålunda begärda utredningen rörande vissa försäkringsanstalter samt
vid utarbetande af förslag till lagbestämmelser i ämnet. Kommitterade
afgåfvo den 2 december 1905 sitt betänkande, som innehöll dels förslag
till lag om understödsföreningar (benämnes i det följande »1905
års förslag»), dels en sammanställning af infordrade uppgifter rörande
icke registrerade understödsföreningars organisation och verksamhet b,
dels en utredning angående möjligheten att efter försäkringstekniska
grunder ombilda en viss, på uttaxering grundad understödsförening, dels
ock en redogörelse för det hufvudsakliga af lagstiftningen angående
privata mindre personförsäkringsanstalter i eu del främmande länder.
Omförmälda 1905 års förslag blef emellertid icke föremål för någon
kungl. proposition till Riksdagen. Detta förslag afsåg såväl sjukkassor
som öfriga understödsföreningar. Sjukkassorna, hvilka i utbredning
och organisation hunnit långt före öfriga understödsföreningar och pa
grund af sin särskilda sociala uppgift jämväl kommit i åtnjutande af
ekonomiskt understöd från statens sida, hade visserligen redan tidigare
’) Äldre statistiska undersökningar på samma område återfinnas i Äldre Arbetareförsäkringskommitténs
betänkande III: 3 och 6 samt i Nya Arbetareförsäkringskommitténs
betänkande IV.
53
erhållit en rättslig reglering genom lagen om registrerade sjukkassor
den 30 oktober 1891. Denna lag hade dock under sjukkasseverksamhetens
hastigt fortgående utveckling visat sig otillräcklig för sitt ändamål.
Efter framläggandet af 1905 års förslag, hvilket icke innehöll
några särskilda bestämmelser för sjukkassorna, gjordes från deras sida
gällande, att icke heller nämnda lagförslag motsvarade sjukkassornas
behof, utan att för dessa borde utfärdas eu särskild lag, som äfven
skulle innehålla materiella bestämmelser i syfte att gifva, sjukkasseverksamheten
större enhetlighet och effektivitet. Denna opinion bland
sjukkassorna vann afseende hos statsmakterna. Ett af särskilda sakkunnige
inom civildepartementet den 30 juni 1909 afgifvet förslag till
lag om sjukkassor blef med en del ändringar genom kungl. proposition
förelagd t 1910 års riksdag samt antogs efter ytterligare ändringar af
Riksdagen. Den sålunda antagna lagen om sjukkassor utfärdades den
4 juli 1910 och skall träda i kraft den 1 januari 1911.
Af förestående redogörelse framgår, att den lag, hvartill sakkunnige
haft att upprätta förslag, skall afse de föreningar, som omförmälas
i försäkringslagens 163 § vid e) eller böra likställas med de
där omförmälda, med undantag af sjukkassorna, äfvensom att lagen
skall för ifrågavarande föreningar meddela såväl föreningsrättsliga bestämmelser,
afseende att ordna frågan om föreningarnas rättskapacitet,
gifva stadga åt deras organisation, inom föreningarna skydda minoritetens
rätt gent emot majoriteten med mera dylikt, som ock föreskrifter
med ändamål att möjliggöra och reglera den särskilda kontroll
å föreningarnas verksamhet, som påkallas däraf, att nämnda verksamhet
gränsar till eller är en art af försäkringsverksamhet. Det föreliggande
lagförslaget inskränker sig härtill och lämnar understödsföreningarnas
verksamhet i det hela obunden af materiella bestämmelser. På grund
af dessa föreningars sinsemellan olikartade och mångskiftande natur,
hvarom i det följande vidare förmäles, lärer nämligen ett försök att i
socialpolitiskt syfte genom detalj bestämmelser i lagen sörja för, att
deras verksamhet blifver ordnad på ändamålsenligaste sätt, möta snart
sagdt oöfverstigliga svårigheter. Härtill kommer, att det tvång, eu
dylik lagstiftningsåtgärd skulle innebära, icke obetingadt kan anses
berättigadt med afseende å ifrågavarande föreningar, hvilka, till skillnad
från sjukkassorna, icke åtnjuta statsunderstöd.
Förevarande lagförslag innehåller icke heller någon fullständig
behandling af det civilrättsliga förhållandet mellan en understödsförening
och dess medlemmar i deras egenskap af understödstagare. En dylik
Förevarande
lags allmänna
uppgift.
54
behandling torde i hvarje fall ej böra ifrågakomma förrän försäkringsaftalet
i vårt land blifvit föremål för lagstiftning. Emellertid återfinnas
bland den föreslagna lagens föreningsrättsliga bestämmelser, särskild!
i fråga om stadgeändring samt om likvidation och konkurs, åtskilliga
stadganden af obligationsrättslig innebörd, hvilka torde besvara de
mest trängande spörsmålen angående arten af medlemmarnas ekonomiska
anspråk gent emot föreningen.
De föreningsrättsliga
bestämmelserna.
Beträffande ■ de rent föreningsrättsliga bestämmelserna är förevarande
lagförslag, liksom förslaget till den nya lagen om sjukkassor,
utarbetadt med ledning af det förslag till lag om föreningar, som
genom kungl. proposition förelagts 1910 års riksdag. Visserligen blef
sistnämnda lagförslag, hvithet afsåg såväl »ekonomiska föreningar» som
»ideella föreningar», förkastadt af Andra kammaren. Men de anmärkningar,
som uppenbarligen vållade förslagets fall, voro grundade på
den uppfattningen, att genom den föreslagna lagens bestämmelser de
ideella föreningarna eller åtminstone en afsevärd del af dem skulle betungas
och bindas i sin verksamhet utöfver hvad som påkallades af
de faktiska förhållandena. Angående de ekonomiska föreningarna torde
väl inom den närmaste framtiden komma till stånd en ny lag, i hufvudsak
byggd på samma principer som omförmälda förslag till lag
om föreningar. Dessa föreningsrättsliga principer hafva i hvarje fall
genom den nya sjukkasselagen redan fastslagits att gälla i fråga om
sjukkassorna, hvilka föreningar äro mest likartade med understödsföreningarna.
Otvifvelaktigt förefinnes med afseende å understödsföreningarna,
hvilkas verksamhet gränsar till eller är en art af försäkringsverksamhet,
i stort sedt samma behof af föreningsrättslig stadga,
som gjort sig gällande i fråga om sjukkassorna. En större olikhet
mellan de föreningsrättsliga bestämmelserna i lagen om sjukkassor och
i den blifvande lagen om understödsföreningar skulle vidare vålla
svårigheter vid lagtillämpningen, så mycket mer som i stor utsträckning
samma personer torde vara medlemmar eller styrelseledamöter i
såväl en sjukkassa som en understödsförening. Då sakkunnige af ofvan
anförda skäl — utan att förbise vikten däraf, att den på frivillighetens
grund uppväxande understödsföreningsverksamheten icke genom lagbestämmelser
klafbindes utöfver hvad det praktiska behofvet påkallar
— dock funnit sig böra affatta förevarande lagförslags föreningsrättsliga
bestämmelser i hufvudsaklig anslutning till motsvarande stadganden i
lagen om sjukkassor, torde någon vidare motivering angående förslagets
föreningsrättsliga bestämmelser icke här behöfva meddelas. Där de
55
afvikelser, som å särskilda punkter befunnits påkallade, erfordra någon
motivering, gifves denna vid vederbörande paragraf.
Däremot lärer en sammanhängande redogörelse för de principer,
som genomgå den föreslagna lagens bestämmelser rörande den statliga
kontrollen å understödsföreningarnas verksamhet, vara erforderlig. Eu
sådan redogörelse torde böra inledas med en framställning af begreppet
understödsförening sådant det uppfattats af sakkunnige och i lagen
fått sitt uttryck hufvudsakligen i dess 1 §.
De i 1 § gifna bestämmelserna om hvad som förstås med understödsförening
lämna icke någon fullständig definition af ifrågavarande
begrepp. Särskildt med hänsyn till förevarande lags ställning såsom ett
undantag i förhållande till lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet och försäkringslagen kunde det väl förefalla önskvärd!,
att lagen meddelade en fullständig uppräkning af föremålen för
understödsföreningars verksamhet. En sådan uppräkning skulle emellertid
medföra, att föreningsverksamhet, hvilken kunde anses innebära
försäkring, men hvars ändamål utelämnats vid berörda uppräkning,
vore tillåten endast under förutsättning att vederbörande förening underkastat
sig försäkringslagens strängare bestämmelser och vunnit koncession
såsom ömsesidigt försäkringsbolag. Bland de uppräknade ändamålen
finge därför medtagas sådana, hvilka icke för närvarande äro
föremål för någon svensk understödsförenings verksamhet, men kunna
väntas blifva det, äfvensom sådana, livilkas fullföljande genom understödsföreningar
lagstiftaren väl ansåge mindre lämpligt, men dock ej
funne skäl att förbjuda. De vanskligheter, som skulle vara förenade
härmed, torde vara uppenbara. Därför nöjer sig lagförslaget — i likhet
med gällande lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet
samt ofvan omförmälda förslag till lag om föreningar — med
en exemplifiering i stället för eu fullständig uppräkning. Af 1 §:s affattning
lärer emellertid framgå en begränsning uti ifrågavarande hänseende:
understödsförenings verksamhet får icke med afseende på sitt
ändamål falla utom personförsäkring ens område. Inom detta område åter
undantages enligt 98 § 2) verksamhet för sådant ändamål, hvars fullföljande
jämlikt 1 § i den nya sjukkasselagen tillkommer sjukkassa.
Att förevarande lagförslag således icke, såsom en del utländska
lagar med motsvarande syfte, till understödsföreningar hänför föreningar,
hvilka hafva till uppgift att meddela viss slags skadeförsäkring
(t. ex. mot förlust af eller skada å fiskredskap, båtar, kreatur
Begreppet
understöds
förening.
Föremålen
för understödsförenin
garnas verk
samhet.
56
eller gröda), att bidraga till inköp af arbetsredskap, meddela penningförsträckning
eller dylikt eller Indika allenast underlätta tagandet af
försäkring i någon försäkringsanstalt, och ej heller sammanslutningar
af flera understödsföreningar för gemensam placering af medel eller
annat dylikt ändamål, lärer öfverensstämma med i vårt land rådande
uppfattning och med gällande lagstiftning angående ekonomiska föreningar
och försäkringsrörelse. Enligt sakkunniges åsikt bör icke
heller till understödsföreningarna hänföras förening, som afser att
gifva skydd mot den förlust, en arbetsgifvare på grund af sin lagstadgade
ersättningsskyldighet lider genom olycksfall, som drabbar hans
arbetare i arbetet. Vilja arbetsgifvare bilda en förening för sådant skydd,
skall denna antaga formen af ett ömsesidigt försäkringsbolag. Detta
skydd afser ju ej eu personlig risk för arbetsgifvaren, utan en affärsrisk.
Därest arbetare eller andra bilda en ömsesidig, icke affärsmässig förening
till skydd mot följderna af olycksfall, som drabba dem själfva, är
däremot föreningen enligt 1 § en understödsförening, såvida den afser
att genom understöd hindra följderna af varaktig oförmåga till arbete
(invaliditet). Afser den åter att gifva hjälp under sjukdom, denna må
hafva uppkommit genom olycksfall eller ej, är den jämlikt lagen om
sjukkassor af den 4 juli 1910 att anse såsom en sjukkassa. Att förena
de båda ändamålen inom annan registrerad förening än ett ömsesidigt
försäkringsbolag torde ej vara möjligt på grund af sistnämnda lag.
Ty så snart en icke affärsmässig förening för inbördes understöd after
att bereda sjukhjälp, är den enligt 1 § i berörda lag en sjukkassa,
men då torde den ock, enligt 2 § i samma lag, vara förhindrad att
meddela invaliditetsunderstöd.
Såsom möjliga ändamål för understödsverksamhet jämte de i 1 §:s
exempel angifna kunna vidare nämnas utbetalande af ett kapitalbelopp
till medlem, då han uppnått viss ålder eller såsom begrafningshjälp
vid hans hustrus eller barns död, beredande af utstyrselunderstöd åt
medlems barn, och dylikt. Huruvida ett annat till personförsäkringen
hörande ändamål, meddelandet af moderskapsunderstöd, utgående för viss
tid före och efter barnsbörd oberoende af sjukdom, — hvars främjande
genom offentliga åtgärder är föremål för utredning genom särskilda sakkunniga
— kan komma att fullföljas af enskilda föreningar, är för närvarande
omöjligt att bedöma. Skulle detta blifva händelsen, uppstår
frågan, huruvida föreningarna för sådant ändamål böra falla under förevarande
lag eller sjukkasselagen. Svaret på denna fråga synes emellertid
böra bero på nämnda, ännu icke slutförda utredning och kan därför icke
nu gifvas. I olikhet med 1905 års förslag har förevarande lagförslag icke
57
till understödsföreningarna hänfört förening för ömsesidig åtel försäkring
mellan understödsföreningar. Någon sådan förening finnes, sakkunnige
veterlig^ ej för närvarande i vårt land, och äfven för framtiden böi,
enligt sakkunniges uppfattning, det behof af återförsäkring, som kan
förefinnas för understödsföreningar, fyllas genom den affärsmässiga försäkringsverksamheten.
De till personförsäkringens olika arter hörande ändamålen kunna
naturligen af de särskilda understödsföreningarna specialiseras. Redan
förut är antydt, hurusom eu understödsförening kan taga till ändamål
att meddela understöd endast vid sådan invaliditet, som härleder sig
från olycksfall. Likaså kunna föreningarna efter eget skön bestämma
den grad af invaliditet, som erfordras för att invaliditetsunderstöd skall
utgå. För erhållande af pension vid afgång från tjänst lärer i regel
äfven fordras viss tjänstetid hos samme arbetsgivare och viss lefnadsålder.
En förening kan utdela pensioner till ett på förhand begränsad^
antal, hvadan för erhållande af pension fordras, utom uppfyllandet af
de villkor som eljest må vara stadgade, att något »pensionsrum» äi
ledigt, o. s. v. Såsom villkor för erhållande af understöd kan förutom
inträffande af det egentliga »understödsfallet» äfven fordras att understödstagaren
är medellös. Finnes däremot för erhållande af uiicleistöd
icke stadgadt något annat villkor än medellöshet, bör föreningen
enligt sakkunniges mening icke hänföras under den föreslagna
lagen, enär föreningens ändamål icke faller inom området för försäkring,
hvartill kommer att en dylik förening i regel, såsom nedan vidare förmäles,
bör uteslutas från lagens tillämplighetsområde jämväl af den anledningen,
att föreningen icke ikläder sig rättsligt utkräfbara förbindelse!
att lämna understöd. — Eu understödsförening kan vidare vara sluten,
så att medlemskap endast kan vinnas af dem, som äro anställda hos
viss arbetsgivare, tillhöra viss annan förening eller dylikt, eller obligatorisk,
så att vissa personer på grund af tjänsteaftal, medlemskap i
annan förening eller dylikt äro skyldiga att tillhöra densamma, ellei
såväl sluten som obligatorisk. Samma understödsförening kan ock
drifva olika slag af understödsverksamhet med allenast den inskränkning,
som följer af 2 § andra stycket eller för viss förening kan göras
jämlikt 82 § tredje stycket eller 86 §.
Angifvandet i 1 § af vissa slag utaf understödsverksamhet skall
naturligen anses allenast såsom en exemplifiering jämväl därutmnan
att t. ex. dödsfallsunderstöd från understödsförening kan utgå jämväl
till annan än afliden medlems familjemedlemmar. Erforderliga bestämmelser
för afförande af frågan, till hvilken eller livilka af de efterlefvande
understödet skall utgå, böra naturligen finnas i vederbörande
8
58
förenings stadgar. En begränsning i berörda hänseende följer emellertid
af det i 87 § meddelade förbudet mot öfverlåtelse ochutmätnino-;
dödsfallsunderstöd kan, med i nämnda § angifna undantag, icke tillfalla
den dödes borgenärer. Den i åtskilliga föreningars stadgar nu
förekommande bestämmelsen, att dödsfallsersättning skall utgå till afliden
medlems »rättsinnehafvare», strider således mot den föreslagna lagen. —
Affattningen åt 1 § afser icke att förhindra, att understödsförening, i stället
för att utbetala ett kapitalbelopp såsom begrafningshjälp, själf ombesörjer
begrafnmgen eller att eljest något understöd meddelas »in natura».
^välgörenhets- /fven andra föreningar än understödsföreningarna kunna hafva
föreningar till till damal att meddela understöd, detta ord taget i dess allmänt
m- ”*• språkliga betydelse. Så t. ex. en del välgörenhetsföreningar. Men dessa
aro icke föreningar för inbördes bistånd. Understödstagarna äro i regel
icke medlemmar af föreningarna och lämna icke själfva något ekonomiskt
bidrag till understödsverksamheten. I rättsligt afseende böra
dessa föreningar hänföras till de ideella föreningarna, Från understödsföreningarna
skilja sig dylika föreningar äfven därutinnan att
inom dessa understödstagarna icke hafva något rättsligt anspråk på
understöd, till understödsföreningar anse nämligen sakkunnige — i
olikhet med den i motiven till 1905 års förslag uttryckta åsikten
härutinnan icke böra hänföras några föreningar, som ej ikläda sig
rättsligt utkräfbara förbindelser att lämna understöd. Dessa föreningars
verksamhet äger icke karaktären af försäkring i sådan grad, att den
uppsikt och kontroll rörande soliditeten. som den föreslagna lagen
skall åvägabringa, med afseende å dem är befogad. Den principen, att
en af understödsförening gjord utfästelse af understöd grundar en juridisk
rättighet, utgör också eu tydlig förutsättning för åtskilliga af förevarande
lagförslags bestämmelser. Då emellertid förslaget — i likhet
med den nya lagen om sjukkassor — icke uttryckligen uttalar, att
från den föreslagna lagens giltighetsområde undantagas föreningar,
som ej ikläda sig rättsligt utkräfbara förbindelser å understöd, beror
detta därpå, att ett sådant uttalande å ena sidan kan anses obeliöfligt
såsom innehållande allenast hvad som framgår af lagens bestämmelser
i öfrigt och å andra sidan möjligen skulle föranleda missförstånd. Så
skulle t. ex. den uppfattningen kunna förekomma, att en utkräfbar
Ditt till understöd ej förelåge i de fall, då understödets belopp på
något sätt ställts i beroende af de för utbetalning tillgängliga medlens
storlek eller rätten till understödet gjorts betingad af något särskildt
villkor, exempelvis understödstagarens medellöshet. Vidare skulle ett
59
sådant uttalande kunna föranleda därtill att föreningar, å hvilka lagen
med allt skäl bör tillämpas, enär föreningsmedlemmarna faktiskt tillförsäkras
en verklig rätt till understöd, likväl sökte undandraga sig
lagens kontrollföreskrifter genom att i stadgarna intaga en skenbestämmelse
därom, att understödet icke finge utkräfvas vid domstol
eller genom skilj em annaförfar ande.
I detta sammanhang torde ock böra påpekas, hurusom understödsverksamhet,
närbesläktad med understödsföreningarnas, kan idkas
af andra rättssubjekt än föreningar, i livilket fall den naturligen ej
beröres af förevarande lag. Är verksamheten icke att anse såsom försäkringsverksamhet,
träffas den nämligen icke af monopolbestämmelsen
i 1 § försäkringslagen, utan kan drifvas af livilket rättssubjekt som helst.
Ett belysande exempel erbjuda de pensionskassor, som äro inrättade för
personer, anställda hos viss arbetsgivare. Därest inom en sadankassa
arbetarna själfva i afsevärd mån bidraga till sin pensionering, är Kassan
att anse såsom en understödsförening och underkastad förevarande
lags bestämmelser, äfven om kostnaderna för pensioneringen till största
delen bestridas af arbetsgivaren eller genom afkastningen af en
donerad fond. Men pensioneringen kan ock bekostas uteslutande af
arbetsgifvaren, hvilken uppenbarligen icke därigenom kan anses drifva
försäkringsverksamhet. 1 detta fall är kassan — åtminstone om förvaltningen
af densamma utöfvas af arbetsgifvaren ensam — intet
särskildt rättssubjekt, utan dess tillgångar och förbindelser tillkomma
arbetsgifvaren, hvilken ju kan vara en fysisk person, ett aktiebolag,
handelsbolag eller öfverhufvud hvad slags rättssubjekt som helst.
Arbetarnas pensionsrätt är i sådant fall grundad ej på medlemskap i
någon understödsförening, utan på arbetsaftalet, och kassan beröres ej
af förevarande lag. Slutligen kunna pensionerna, utan bidrag från
arbetarna, bestridas med afkastningen af eu fond, tillkommen måhända
genom donation af arbetsgifvaren, men rättsligen afskild från dennes
förmögenhet. I detta fall är kassan visserligen ett särskildt rättssubjekt,
men ej eu understödsförening, utan eu stiftelse, och den förevarande
lagen är ej tillämplig å kassan.
Ofvan angifna begränsningar äro gifvetvis ej fullt skarpa, i det
de faktiskt förekommande bildningarna af de olika slagen utgöra en
fortlöpande kedja. Många gränsfall torde ock vid lagtillämpningen
komma att gifva anledning till tvifvelsmål. Så kan exempelvis i fråga
om det faktiska förhållandet inom en pensionskassa för personer, anställda
hos viss arbetsgivare, blifva svårt att afgöra, huruvida man
Skillnad från
andra rättssubjekt
än
föreningar.
60
Skillnad från
Ömsesidiga
försäkringsbolag.
bör anse, att arbetarna genom afdrag å aflöningen själfva bidraga
till sin pensionering eller att de allenast åtnöja sig med mindre lön
af anledning att arbetsgifvaren åtagit sig att sörja för deras pensionering.
Med afseende å alla dessa gränsfall kan ledning vinnas allenast genom
en småningom sig utbildande praxis. Ett försök att i lagen meddela
en fullständig definition kunde lätt leda till ett våldförande å verkligheten.
Praktiskt långt betydelsefullare än ofvan behandlade distinktioner
är bestämmandet af gränsen mellan förevarande lags och försäkringslagens
giltighetsområden. Om man, bortsedt från positiva lagbestämmelser,
skall angifva skillnaden mellan den understödsverksamhet, som
bedrifves af nu ifrågavarande föreningar, och försäkringsverksamhet.
torde bland annat kunna sägas, att hos understödsverksamheten — den
mera primitiva formen — det är känslan af samhörighet som leder till
»inbördes bistånd», under det försäkringsverksamheten hvilar på insikten
om det rationella och för den enskilde fördelaktiga i fördelningen af
eu viss risk. En typisk understödsförening är lokalt eller annorledes
snäft begränsad, medlemmarna äro knutna vid hvarandra genom gemensamhet
i boningsort, anställning eller dylikt. Försäkringstagarna hos
samma försäkringsgifvare behöfva däremot icke hafva någon annan gemenskap
än den, som uppkommit genom försäkringsaftalen. Härmed sammanhänga
de olikheter i verksamhetssättet, som förefinnas trots likheten
i ändamål. Hos understödsföreningarna äro bidragen ofta lika för alla
medlemmar, eller ock äro medlemmarna med afseende å bidragsplikten
indelade i helt få riskklasser. Man ai’betar med genomsnittsafgifter,
den ene får i viss mån betala för den andre. Inom försäkringsverksamheten
åter har man »rättvisa», individuellt beräknade afgifter. Inom
personförsäkringsverksamheten, åtminstone lifförsäkringsverksamheten,
råder också ett fullt genomfördt premiesystem med fondbildning enligt
tekniska grunder, under det att understödsverksamheten ofta tillämpar
uttaxeringssystem med ingen eller otillräcklig fondbildning. — Men ofta
har en förening ett af de kännetecken, som ofvan angifvits såsom
utmärkande för understödsverksamheten, ett annat, som förklarats tillhöra
försäkringsverksamheten. Resultatet torde ock blifva, att, teoretiskt
sedt, någon fullt bestämd gräns icke kan dragas mellan understödsverksamhet
och försäkringsverksamhet.
Den förnämsta af de frågor, som uppställa sig vid nu ifrågavarande
lagstiftningsarbete, är emellertid otvifvelaktigt frågan: I hvad mån
berättigar understödsverksamhetens särskilda karaktär till eftergift å
61
de fordringar, som uppställts å försäkringsbolagen i ändamål att trygga
deras soliditet? Och svaret å denna fråga sammanhänger med samt är
betingadt af svaret å frågan: Huru skall i den positiva lagen gränsen
dragas mellan understödsföreningar och försäkringsbolag.''''
Enligt 1 § i förevarande lagförslag fordras, för att en förening
skall betraktas såsom understödsförening och falla under lagen, att
dess verksamhet icke är att anse såsom affärsmässig försäkringsrörelse.
Vid tolkningen af denna bestämmelse torde hvad ofvan sagts angående
den teoretiska skillnaden mellan understödsverksamhet och försäkringsverksamhet
lämna någon ledning. Af synnerlig betydelse för
en förenings egenskap af understödsförening är slutenheten. Under förarbetena
till försäkringslagen, till hvars stadgande i 163 § e) nu ifrågavarande
bestämmelse ansluter sig, har också framhållits, hurusom pensionskassor
och andra understödsföreningar för en begränsad krets af
personer icke kunna anses drifva försäkringsrörelse i egentlig mening.
Hvad särskildt angår ordet affärsmässig, så stadgas i 1905 års förslag
till lag om understödsföreningar — hvilket äfven från begreppet understödsförening
uteslöt förening, hvars verksamhet afsåge affärsmässigt
drifvande af försäkringsrörelse — att förening skall anses drifva affärsmässig
försäkringsrörelse, »då föreningen för anskaffande af försäkringar
eller för inkassering af försäkringsafgifter använder agenter, som erhålla
provision, eller föreningen utfäst sig att till någon, som förskjutit
garantikapital, utgifva ränta eller andel i vinst eller annan godtgörelse».
Åf motiven synes framgå, att detta stadgande icke afsåg att gifva en
uttömmande definition af begreppet affärsmässig. Tydligt är också, att
ehuru de angifna kännetecknen äro synnerligen viktiga såsom exempel
å de omständigheter, som äro ägnade att karaktärisera en försäkringsverksamhet
såsom affärsmässig, äfven andra omständigheter kunna vara
af betydelse härutinnan. Så kan t. ex. numera otvifvelaktigt en affärsmässig
propaganda drifvas genom annonsering, utan anlitande af agenter.
Å andra sidan lärer ej kunna förnekas, att en förening kan till hela sin
natur vara en understödsförening, ehuru inom dess verksamhet den,
som uppbär afgifterna, i form af provision erhåller någon ersättning
för sitt besvär. Icke heller torde det böra förhindras, att en person,
som, törhända af socialt intresse, underlättat startandet af en understödsförening
genom att gifva den ett lån, uppbär någon ränta å de
utlånta medlen, ehuru lånevillkoren möjligen äro sådana, att berörda
medel kunna falla under begreppet garantikapital. Af stor betydelse
för frågan om en rörelses affärsmässighet är gifvetvis rörelsens omfattning.
En rörelse, som i början af föreningens tillvaro varit typisk
62
* Uttaxering stföreningar" -
understödsverksamhet, blir ofta, allt efter det föreningen växer, mer
och mer aflärsmässig. Och inom försäkringsrörelsen såsom inom annan
affärsverksamhet växla affärsmetoderna under tidernas lopp och därmed
äfven kännetecknen å en affärsmässig rörelse. Vid sådant förhållande
har ansetts lämpligt att i förevarande lagförslag — liksom i den nya
lagen om sjukkassor — icke vidare utveckla begreppet affärsmässig försäkringsrörelse.
De olägenheter, som kunde tänkas uppkomma genom
lagens obestämdhet härutinnan, äro enligt sakkunniges mening undanröjda
dels genom bestämmelsen i förslagets 3 § om maximibelopp för
kapitalunderstöd, dels och hufvudsakligen genom det elastiska sätt,
hvarpå kontrollen öfver understödsföreningarnas verksamhet enligt 82 §
är anordnad. Jämlikt sistnämnda paragraf torde kunna utöfvas en kontroll,
som är tillräckligt stark äfven i fråga om eu förening, hvilken
måhända rätteligen borde anses hafva öfverskridit gränsen till försäkringslagens
giltighetsområde. Af förevarande lags egenskap att vara ett
mildrande undantag i förhållande till försäkringslagen lärer å andra
sidan följa, att om en association, som enligt förevarande lag är att
anse såsom en understödsförening, frivilligt underkastar sig försäkringslagens
bestämmelser, den är oförhindrad att vinna koncession såsom
ömsesidigt försäkringsbolag.
Af de inom vårt land för närvarande befintliga understödsföreningarna
tillhöra de utan all jämförelse flesta och viktigaste endera
af två hufvudgrupper, bestående den ena af föreningar som meddela
dödsfallsunderstöd och den andra af föreningar som meddela pension.
Den förra gruppens föreningar äro oftast »uttaxeringsföreningar» iden
meningen, att föreningens inkomst utgöres af en fix afgift, som hvarje
medlem har att erlägga för hvart dödsfall inom föreningen. Talrikast
bland dem äro föreningar med begränsadt medlemsantal: hundramanna-,
femhundramanna- och tusenmannaföreningar. Dessa drifva sin verksamhet
enligt mycket primitiva grunder. Är exempelvis inom en tusenmannaförening
dödsfallsunderstödet bestämdt till ett tusen kronor och utgör
dödsfallsafgiften en krona, kan understödet utgå till hela sitt belopp
endast för så vidt medlemsstocken är fulltalig, men detta är ofta icke
fallet. Det understödsbelopp, som kan vara utfästadt af en uttaxeringsförening,
måste rätteligen betecknas såsom allenast ett maximum, hvilket
också korrekt uttryckts i åtskilliga föreningars stadgar. Emellertid
är någon gång enligt stadgarna förhållandet motsatt, i det att dödsfallsafgiftens
storlek gjorts beroende af medlemmarnas antal. Den enkla
63
uttaxeringsföreningstypen är ofta, särskildt lios de större föreningarna,
modifierad därutinnan att dels någon fondbildning förekommer, i det att
icke hela summan af de influtna dödsfallsafgifterna utbetalas i dödsfallsunderstöd,
utan en del afsättes, eller att förutom dödsfallsafgifterna
äfven andra afgifter upptagas, och dels bidragsplikten något lämpats
efter risken, vanligen så, att medlemmarna med afseende å afgiftens
storlek äro indelade i flera eller färre klasser efter sin lefnadsålder vid
inträdet i föreningen. Naturligen kunna ock flera klasser förekomma
i fråga om understödets belopp med ty åtföljande olikhet i afgifternas
storlek. Det förekommer äfven, att dödsfallsunderstödets belopp är
beroende af huru länge den aflidne varit medlem af föreningen. —
Några af de största föreningarna hafva öfvergått eller planera för
närvarande en öfvergång till rent premiesystem med fondbildning
efter försäkringstekniska grunder, men det torde väl kunna förutsägas,
att endast ett försvinnande fåtal af föreningarna komma att frivilligt
besluta samt mäkta att på egen hand genomföra en sådan omläggning
af sin rörelse.
Beträffande samtliga ifrågavarande uttaxeringsföreningar är i ofvan
anförda riksdagsskrifvelse af den 20 maj 1903 den åsikten uttalad, att
de, i den mån de kunde anses drifva försäkringsrörelse, borde antingen
ombildas eldigt försäkringslagens fordringar eller ock afvecklas. Tungt
vägande äro också de anmärkningar, som kunna riktas mot dessa uttaxeringsföreningar
för lifförsäkring. Inom en dylik förening är alltid
medlemmarnas bidragsplikt till sin storlek beroende af medlemsstockens
medelålder: stiger denna, komma dödsfallen tätare och bidragsplikten
blir tyngre. I början af föreningens verksamhet är medelåldern i regeln
låg och bidragsplikten föga tyngande. Men det ligger i sakens natur,
att medelåldern i regel skall stiga allt eftersom föreningen blir äldre.
Under gynnsamma förhållanden kan dock föreningen komma i ett jämnviktsläge
med någorlunda konstant medelålder, beroende därpå att de
nytillträdande medlemmarnas antal och ålder står i rätt proportion till
de förut befintliga medlemmarnas. Detta jämnviktsläge är emellertid
labilt och kan rubbas genom en ringa störing. Då det erforderliga
tilloppet af nya, unga medlemmar af den ena eller andra anledningen
afbrytes, stiga medelåldern och bidragsplikten. Detta medför å sin
sida ökad svårighet att förvärfva nya medlemmar samt ytterligare
stegring af medelåldern och bidragsplikten i fortgående växelverkan.
De yngre medlemmarna, som inse osäkerheten af föreningens utfästelser
och hafva lätt att vinna försäkring på annat håll, börja då affalla, och
föreningen går allt snabbare mot sin upplösning. Vid denna erhålla
64
de kvarvarande medlemmarna, som kanske under lång tid erlagt afgifter
till föreningen, ingen eller ringa valuta. Den lockelse, som föreningen
under sin tidigare period utöfvat på grund af de låga afgifterna, visar
sig då hafva varit ett falskt sken, i det den möjliggjorts allenast genom
underlåtenheten att afsätta erforderliga medel för att möta den ökning
af understödsanspråken, som skulle blifva eu följd af medlemmarnas
stigande ålder. — En icke obligatorisk uttaxeringsförening för meddelande
af dödsfallsunderstöd kan därför aldrig erbjuda någon verklig
trygghet, detta i motsats mot en förening med premiesystem och rationell
fondbildning: inom eu förening af sistnämnda slag äro ju afgifterna ej
beroende af tillfälliga och oberäkneliga förändringar i tilloppet af nya
medlemmar, och föreningen äger, därest den skulle komma att upplösas,
erforderliga tillgångar att för de kvarvarande medlemmarna möjliggöra
inträdet i en annan understödsförening eller tagandet af försäkring i
ett försäkringsbolag.
Mot de anmärkningar, som sålunda kunna riktas mot uttaxeringsföreningarna,
hafva dessas förespråkare gjordt åtskilliga invändningar:
Tendensen till stigande medelålder, som enligt teorien måste vidlåda alla
icke obligatoriska föreningar för lifförsäkring, hvilka underlåta rationell
fondbildning, motverkades i praktiken af andra krafter. Medlemmarna
själfva hade naturligtvis starkt intresse i värfvandet af nya medlemmar.
Den motvilja, som de yngre medlemmarna kunde väntas hysa
mot erläggandet af högre afgifter än som enligt försäkringsteknisk
rättvisa borde belöpa å dem, utplånades ofta af den samhörighetskänsla,
som vore rådande inom eu faktiskt begränsad om också icke rättsligen
sluten förening. Åtminstone inom de allra minsta föreningarna,
där de flesta medlemmarna vore personligt bekanta med hvarandra,
ökades också villigheten att erlägga dödsfallsafgifterna af en naturlig
medkänsla för de efterlefvande familjerna. Då propaganda genom
agenter icke drefves samt uppbärandet af bidragen och öfriga förvaltningsbestyr
ombesörjdes genom förtroendemän med ingen eller ringa
aflöning, kunde omkostnaderna blifva synnerligen små, en fördel som
vore i ögonen fallande vid en jämförelse med folkförsäkringsbolagen,
hvilkas premier på grund af stora anskaffnings- och förvaltningskostnader
i hög grad öfverstege »nettopremierna». Bidragspliktens fullgörande
i smärre poster genom erläggande af dödsfallsafgifter vore ock synnerligen
lämpligt för de mindre bemedlade klasserna, inom hvilka uttaxeringsföreningarna
hade sin hufvudsakliga verksamhet. Inom nämnda
klasser vore uttaxeringssystemet i hvarje fall populärt, och ett undertryckande
af uttaxeringsföreningarna skulle icke medföra, att deras
65
medlemmar i större utsträckning bildade understödsföreningar med
premiesystem eller toge lifförsäkring i försäkringsbolag.
Dessa gensagor kunna dock icke vederlägga de mot uttaxeringssystemet
framställda anmärkningarna. Hvad särskild! angår fördelen
af bidragspliktens fullgörande i smärre poster, så är tydligen en sådan
anordning ej utmärkande för uttaxeringssystemet, utan låter äfven
förena sig med premiesystem. Och de allt för höga anskaffnings- och
förvaltningskostnader, som förekommit inom den affärsmässiga folkförsäkringen,
kunna icke tillskrifvas premiesystemet. Hvad beträffar den
mera principiella invändningen om de psykologiska moment, som äro
ägnade att inom uttaxeringsföreningarna motverka tendensen till
stigande medelålder, så är denna invändning visserligen ingalunda
ogrundad, men den äger i allt fall en ganska begränsad räckvidd, i det
att berörda moment knappast kunna göra sig gällande annat än inom
helt små eller slutna föreningar, och det jämviktstillstånd, dessa moment
kunna åstadkomma, af tidigare anförda skäl måste blifva mer eller
mindre labilt. Önskvärdheten däraf, att den socialt betydelsefulla föreningsverksamheten
för beredande af dödsfallsunderstöd i största möjliga
omfattning blir grundad på premiesystem med rationell fondbildning,
är enligt sakkunniges mening obestridlig. Insikten om uttaxeriugssystemets
olägenheter vinner också tydligen en alltjämt ökad
utbredning bland understödsföreningarnas medlemmar. Men det kan
ej heller bestridas, att uttaxeringsföreningarnas verksamhet icke blott
varit, utan ännu inom vissa gränser kan blifva till mera nytta än skada,
icke minst genom att röja väg för den egentliga lifförsäkringsverksamlieten.
Det är icke heller osannolikt, att ett absolut förbud mot
användande af uttaxeringssystemet skulle i betänklig grad förkväfva
de mindre bemedlades sträfvanden för själfhjälp på ifrågavarande område.
Sakkunnige hafva därför anslutit sig till den meningen, att
lagen icke bör afskära möjligheten af dylik, tekniskt ofullkomlig understödsverksamhet,
utan blott, såvidt görligt, minska vådorna däraf och
underlätta öfvergången till rationellare försäkringsformer.
Inom den andra hufvudgruppen af de befintliga understödsföreningarna,
sådana som meddela pension, äro de flesta slutna på så sätt,
att för inträde i desamma erfordras att hafva viss anställning (tjänst).
Föreningarna af sistnämnda slag äro ofta jämväl obligatoriska. Skyldigheten
att tillhöra föreningen får då anses vara grundad på arbetsaftalet
(tjänsteaftalet), under det vid den obligatoriska socialförsäkringen i
vanlig mening försäkringstvånget är grundadt på någon statens lag.
9
Föreningar,
som meddela
pension.
66
Pensionskassor
och
hjälpkassor.
Grunderna
för statsuppsikten.
Dessa pensionsföreningar för personer med viss anställning arbeta alltid
med fondbildning. Medlemmarnas afgifter beräknas ej individuellt,
utan mer eller mindre genomsnittligt. Arbetsgifvaren deltager oftast
i kostnaderna, antingen genom bidrag till afgifternas gäldande eller så,
att han till föreningen donerat något kapital.
Det gifves pensionsföreningar, hvilkas slutenhet är föga utpräglad —
inträde kan t. ex. vara medgifvet alla, som tillhöra ett visst, talrikt
yrke i någon större stad — äfvensom pensionsföreningar, hvilka äro
fullkomligt öppna. Ej heller dessa tillämpa, sakkunnige veterligt,
uttaxeringssystem. Behofvet af fondbildning synes sålunda i fråga om
pensionsföreningar vara allmänt insedt. Men den i verkligheten förekommande
fondbildningen är ofta alldeles otillräcklig i förhållande till
beloppet af de pensioner, som ställts i utsikt eller redan beviljats. —
Åtskilliga pensionsföreningar tillämpa metoder, som göra den utfästa
pensionsrättens värde obestämdt, antingen så, att pensionsbeloppet icke
fixei’as, utan göres beroende af de tillgängliga medlens storlek och
pensionstagarnas antal, eller så, att ett visst antal pensionsrum bestämmes
och en i öfrigt pensionsberättigad person icke kommer i åtnjutande af
pension, förrän något af rummen blir ledigt. De enligt sådana metoder
arbetande pensionsföreningarna kunna med afseende å den otrygghet,
som vidlåder deras utfästelser, i viss mån jämnställas med uttaxeringsföreningarna
för meddelande af dödsfallsunderstöd.
Understödsföreningsverksamheten för meddelande af pension har
synnerligen stor, alltjämt växande betydelse och utbredning inom skilda
samhällsklasser, och understödsföreningarnas uppgift kan på detta fält
mindre än på lifförsäkringens öfriga område fyllas af den affärsmässiga
försäkringsverksamheten. 1 följd häraf och då lagförslaget icke för
pension såsom för kapitalunderstöd stadgar något maximibelopp, hafva
vid affattningen af lagens bestämmelser å vissa punkter försäkringstekniska
hänsyn gjort sig mera gällande i fråga om föreningar, som
meddela pension, än beträffande öfriga föreningar för lifförsäkring. Af
denna anledning har det befunnits lämpligt att i lagtexten gifva de
förra en särskild benämning, pensionskassor, och sammanföra de senare
jämte de föreningar, hvilkas ändamål faller utom lifförsäkringens område,
under den gemensamma benämningen hjälpkassor.
Beträffande de principer, som böra gälla för statens kontroll öfver
understödsföreningarnas verksamhet, framgår redan af den föregående
framställningen, att nu ifrågavarande lag icke bör ålägga samtliga de
67
föreningar, som falla inom dess giltighetsområde, att drifva sin verksamhet
enligt försäkringstekniska grunder. Häraf lärer ock följa,
att förevarande lag, till skillnad från försäkringslagen, icke bör stadga
något allmänt koncessionstvång. Men lika tydligt torde vara, att af
vissa understödsföreningar kan drifvas en verksamhet, som till arten
föga eller intet skiljer sig från de ömsesidiga lifförsäkringsbolagens
och som gör en försäkringsteknisk kontroll från statens sida synnerligen
berättigad och behöflig. Frågan huru gränsen i detta hänseende
skall dragas är väl ägnad att ingifva tvekan.
Förslaget af 1905, som i öfrigt var byggdt blott på publicitetsprincipen,
innehöll särskilda, strängare bestämmelser för sådana understödsföreningar,
som meddela lifförsäkring och Indika å en risk försäkra
högre kapital än femhundra kronor eller högre årlig lifränta än
femtio kronor. För dessa stadgades koncessionstvång, i det tillsynsmyndigheten
vid pröfning af ansökan om dylik förenings registreringskulle
tillse, att stadgarna vore för försäkringstagarna betryggande.
De skulle innehålla bestämmelser angående grunderna för beräkning af
försäkringspremier och premiereserv samt reglerna för återköp af försäkring,
för påföljd af försummelse att erlägga premie och för lämnande
af förskott mot säkerhet i försäkringsbref. I fråga om beräkning
och placering af försäkringsfond och säkerhetsfond innehöllo berörda
förslags »särskilda bestämmelser» i det närmaste samma föreskrifter
som de, livilka försäkringslagen meddelar för bolag, som drifver
lifförsäkringsrörelse. På vissa punkter innebar förslaget i denna del
till och med en skärpning i förhållande till försäkringslagen. Den
enda betydelsefullare mildringen bestod däri, att förslaget icke ovillkorligen
föreskref sådan pantsättning, som omförmäles i 125 § nämnda lag.
De principer, hvarpå 1905 års förslag sålunda var byggdt, skulle
enligt sakkunniges uppfattning lämna eu allt för stor frihet åt vissa
af de föreningar, å hvilka de »särskilda bestämmelserna» ej vore tilllämpliga.
I detta hänseende må påpekas, hurusom femhundra kronor
är en ganska hög försäkringssumma, då fråga är om folkförsäkring.
Om lagen från statsuppsikt, mäktig att genomdrifva försäkringstekniska
kraf, fritoge alla föreningar, som meddelade försäkring af kapital till
högst nämnda belopp, skulle följden kunna blifva, att det under lagens
hägn uppstode en folkförsäkringsverksamhet i stor skala utan tillbörlig
soliditet, till skada icke blott för försäkringstagarna själfva, utan
ock för samhället i dess helhet. Den angifna faran skulle i främsta
Nämnda
grunder enligt
1905 års
förslag.
Kritik däraf.
68
rummet hota icke från de rena uttaxeringsföreningarna, utan från
föreningar, som tillämpade premiesystem med fondbildning, men hade
svaga beräkningsgrunder eller icke betryggande medelförvaltning. En
dylik förening kunde — trots premiernas otillräcklighet att i längden
trygga föreningens verksamhet — komma att under början af sin verksamhet
samla fonder, som förefölle den icke sakkunniga allmänheten
mycket förtroendeingifvande. Drefve så föreningen en energisk propaganda
eller vore den ansluten till någon annan, kraftig organisation,
kunde den utveckla sig till en stor försäkringsanstalt med vidlyftiga
förbindelser och alldeles otillräckliga fonder. Förbudet för understödsförening
att drifva affärsmässig försäkringsrörelse skulle af tidigare
antydda skäl icke alltid gifva tillsynsmyndigheten erforderlig grundval
för ett ingripande.
Å andra sidan skulle genomförandet af de enligt förslagets »särskilda
bestämmelser» absolut tvingande försäkringstekniska trafven
otvifvelaktigt i åtskilliga fall innebära eu onödig och skadlig stränghet
mot vissa af de föreningar, som folie under nämnda bestämmelser.
Mest i ögonen fallande är detta i fråga om de socialt synnerligen betydelsefulla
pensionskassorna för personer med viss anställning, Indika
kassor oftast meddela pension till långt högre belopp än 50 kronor
om året. Att för hvarje år afgifva försäkringsteknisk balansräkning
skulle för många af dessa kassor vara en stor, af det praktiska behofvet
icke påkallad tunga. Och att för dem påbjuda individuell
beräkning af försäkringsfond vore icke nödvändigt eller lämpligt,
liksom ej heller för alla kassor gemensamma, detaljerade bestämmelser
rörande medelplaceringen torde vara önskvärda. Stränga kraf
i dessa afseenden skulle antagligen i talrika fall på vederbörande
arbetsgifvare eller arbetare verka afskräckande och komma nitet för
dylika kassors bildande och fortbestånd att svalna. — Icke heller vore
det väl lämpligt att genom lagbestämmelser förhindra att föreningar,
som vända sig allenast till en trängre krets af personer, utan försäkringsteknisk
beräkning af premier och premiereserv samla fonder och
utdela räntan å desamma i form af ett visst antal pensioner, äfven
om dessa skulle uppgå till mera än femtio kronor om året.
Ofvan omförmälda och liknande olägenheter, beroende på svårigheten
att genom enhetliga lagbestämmelser reglera de mångskiftande
understödsföreningarnas verksamhet, kunna enligt sakkunniges mening
undvikas endast därigenom att en stor, diskretionär makt anförtros
åt tillsynsmyndigheten, som kan öfverblicka alla de i hvarje särskildt
fall föreliggande omständigheterna. Men denna myndighet måste då
69
för att kunna rätt fylla sin uppgift vara såväl försäki ingstekniskt insiktsfull
som socialt intresserad.
Enligt förevarande lagförslag, liksom enligt 1905 ars förslag,
äro understödsföreningarna, med undantag af de allra minsta, underkastade
registreringstvång och en viss uppgiftsskyldighet, åsyftande att
gifva publicitet åt deras verksamhet. Den uppgiftsskyldighet, som sålunda
åligger alla registrerade understödsföreningar, är i fråga om
pensionskassorna skärpt, i det att förevarande lagförslag^, efter förebild
af några utländska lagar och stadgarna för flera inom vårt land befintliga
pensionsföreningar, ålägger dessa kassor att hvart femte år och i
visst fall jämväl däremellan afgifva försäkringsteknisk balansräkning.
Skyldighet att afgifva sådan balansräkning kan ock af tillsynsmyndigheten
åläggas viss, på premiesystem grundad hjälpkassa. A andra
sidan kan nämnda myndighet befria pensionskassa från afgifvande
af balansräkning, då kassans rörelse är af mindre omfattning eller
eljest skälig anledning till sådan befrielse föreligger. I fråga om
alla registrerade understödsföreningar tillkommer det, enligt 82 §:s
första stycke, tillsynsmyndigheten att tillhandagå med råd och upplysningar
i ändamål att föreningens rörelse må drifvas på ett med hänsyn
till dess art och omfattning lämpligt sätt. Såvida omständigheterna
därtill föranleda, kunna naturligtvis råden erhålla form af
mer eller mindre kraftiga föreställningar. Och ett faktiskt tvångsmedel
gent emot eu förening, som drifver osund verksamhet, kan
gifvetvis publiciteten innebära, särskildt möjligheten af den löisäkringstekniska
balansräkningens offentliggörande i de fall, då sådan afgifvits.
Men något rättsligt tvång i fråga om grunderna för verksamheten
förefinnes enligt lagförslaget icke för hjälpkassa, som ej har mera än
ett tusen medlemmar.
Om däremot en hjälpkassa med mera än ett tusen medlemmar
eller en pensionskassa befinnes drifva sin verksamhet enligt grunder,
livilka med hänsyn till rörelsens art och omfattning måste anses otillfredsställande,
må tillsynsmyndigheten, enligt 82 § tredje stycket, meddela
föreningen anvisning att inom viss, skälig tid hafva vidtagit de
åtgärder, som tillsynsmyndigheten finner nödiga för att föreningens
verksamhet skall blifva ordnad på tillfredsställande sätt. Därest anvisningen
icke åtlydes, kan föreningen tvingas att tråda i likvidation.
Berörda stadgande i 82 § tredje stycket innebär icke att tillsynsmyndigheten
ovillkorligen skall tillse, att hvarje hjälpkassa med mera
än ett tusen medlemmar och hvarje pensionskassa drifver sin verk
-
Grunderna
för statsuppsikten
enligt förevarande
lagförslag.
70
samhet enligt försäkringstekniska grunder, utan tillsynsmyndigheten
har att såväl vid afgörande af frågan, om myndigheten skall ingripa
eller ej, som ock vid bestämmandet af en anvisnings innehåll taga
hänsyn till alla i det särskilda fallet förefintliga omständigheter, de
mera nationalekonomiska och sociala såväl som de rent försäkringstekniska.
Därför användes också ordet »må» i 82 §:s tredje stycke till
skillnad från »skall» i andra och fjärde styckena. Af förevarande lags
ställning i förhållande till försäkringslagen torde följa, att i en anvisning
af omförmälda slag under intet förhållande kan ställas strängare
fordringar på en understödsförening än som jämlikt försäkringslagen
skulle kunna göras gällande mot ett försäkringsbolag med motsvarande
verksamhet. I öfrigt är en sådan anvisnings innehåll uteslutande beroende
på tillsynsmyndighetens diskretionära pröfning, dock att anvisningen
naturligtvis kan öfverklagas i administrativ väg.
Enligt 86 § i förevarande lagförslag äger understödsförening möjlighet
att vinna ett officiellt, på materiell försäkringsteknisk pröfning af
stadgarna beroende godkännande af desamma. Ett sådant godkännande
är naturligtvis i hög grad ägnadt att åt föreningen förvärfva allmän
tillit. Har en förening fått sina stadgar sålunda godkända, är tillsynsmyndigheten
ock pliktig att allt framgent särskildt vaka öfver föreningens
soliditet.
Då registrering sökes af eu hjälpkassa, hvars medlemsantal öfverstiger
eller kan antagas komma att öfverstiga ett tusen, eller af en
pensionskassa, lärer tillsynsmyndigheten, äfven om föreningen icke
eftersträfvar godkännande af stadgarna, med hänsyn till bestämmelsen
i 82 §:s första stycke finna sig manad att, därest stadgarna icke äro
skäligen tillfredsställande i materiellt afseende, framställa anmärkning
under hand i rådgifvande form. I fråga om en hjälpkassa med öfver
ett tusen medlemmar eller en pensionskassa torde ett dylikt råd, på
grund af tillsynsmyndighetens befogenhet enligt 82 §:s tredje stycke, i
regel hafva ungefär samma verkan som en tvingande föreskrift. Då
det emellertid kan tänkas, att en förening ej ställer sig ett dylikt råd
till efterrättelse, och tillsynsmyndigheten icke bör vara tvungen att
bevilja registrering, om stadgarna uppenbarligen gifva anledning att
omedelbart meddela anvisning enligt 82 § tredje stycket, har tillsynsmyndigheten
i 72 § andra stycket tillerkänts rätt att i fråga om lijälpkassa,
som har mera än ett tusen medlemmar, och pensionskassa vägra
registrering, då stadgarna befinnas uppenbarligen otillfredsställande med
hänsyn till grunderna för föreningens verksamhet. Denna bestämmelse
afser således icke att påbjuda koncessionssystem med afseende å däri
71
omförmälda föreningar, utan endast att gent emot till äfventyra tredsltande
föreningar gifva tillsynsmyndigheten ett maktmedel till undvikande
af uppenbara missförhållanden.
Det är gifvetvis en afsevärd skillnad mellan de fordringar, tillsynsmyndigheten
kan göra gällande med stöd af 72 § andra stycket
eller 82 § tredje stycket, och de kraf, som måste ställas på en förening,
hvilken önskar godkännande enligt 86 §. Så lärer tillsynsmyndigheten
t. ex. ej kunna godkänna stadgarna för en pensionskassa
med ett visst antal pensionsrum, men att vägra registrering af en
sådan kassa eller att ingripa mot densamma enligt 82 § tredje stycket
blott på grund af pensionsrättens ovissa värde torde ej ifrågakomma,
åtminstone icke såvida kassan vänder sig endast till en trängre krets
af personer. Och med afseende på den räntefot och de dödlighetstabeller,
som användas vid premie- och fondberäkningar, kan tillsynsmyndigheten
gifvetvis ofta nöja sig med en mindre grad af säkerhet,
därest en förening blott skall registreras, än om dess stadgar skola
godkännas. Godkända stadgar skola vara icke endast skäligen tillfredsställande,
utan fullt betryggande.
Vådan såväl af den frihet, som lämnats de mindre lijälpkassorna,
som ock däraf, att ej ens beträffande de öfriga föreningarna några försäkringstekniska
fordringar formulerats i lagen, minskas uppenbarligen
genom den i 3 § meddelade bestämmelsen om kapitalunderstödets
maximibelopp. Detta belopp, ett tusen kronor, såväl som den enligt
82 § tredje stycket för de friare ställda hjälpkassorna satta gränsen,
ett tusen medlemmar, har valts bland annat med hänsyn till de ganska
talrika tusenmannaföreningarna. Valet af en dylik gräns måste alltid
blifva mer eller mindre godtyckligt, men en synnerligen beaktansvärd
synpunkt är otvifvelaktigt, att störande ingrepp i de befintliga föreningarnas
verksamhet böra så vidt möjligt undvikas. Skulle en tusenmannaförening,
såsom stundom är händelsen, enligt bestämmelse i
stadgarna hafva ett något högre medlemsantal än ett tusen, exempelvis
ett tusen ett hundra, lärer tillsynsmyndigheten likväl på grund
af sin diskretionära uppgift vara oförhindrad att betrakta och behandla
den såsom en förening med blott ett tusen medlemmar. Det kan måhända
vid första anblicken synas egendomligt, att lagförslaget utgår
därifrån, att det mindre medlemsantalet gör en materiell kontroll mindre
behöflig, då i allmänhet inom försäkringsverksamhet de större talen
anses medföra ökad trygghet. Sant är ju också, att riktigt gjorda
approximationer äro pålitligare allt efter det de framgått ur större
tal. Men om en försäkringsverksamhet är baserad på tekniskt oriktiga
72
grunder, innebär dess storlek uppenbarligen ingen garanti, utan tvärtom
ökad fara, så tillvida som den gör verkningarna af eu krasch mera
vidtomfattande. I sakens natur ligger också, att en större understödsförenings
verksamhet lättare får en i viss män »affärsmässig» karaktär
än en mindre förenings. Inom en större förening är vidare möjligheten
för den enskilde medlemmen att öfverskåda och kontrollera föreningens
verksamhet gifvetvis mindre, likaså de »psykologiska» moment, som,
enligt hvad förut framhållits, äro ägnade att uppväga försäkringstekniska
brister. — Beträffande maximibeloppet för kapitalunderstöd må
vidare påpekas, att understödsföreningar för meddelande af dylikt understöd
icke i någon afsevärd omfattning verka bland de mera bemedlade
klasserna, utan att dessa i stället vända sig till försäkringsbolag för
erhållande af kapitalförsäkring. Kapitalunderstöd till högre belopp än
ett tusen kronor måste därför i regel anses så stort, att det mera äger
karaktär af sparadt kapital än af understöd i egentlig mening. Helt
annat är förhållandet i fråga om pensioner. Pensionskassor verka
inom olika samhällsklasser med vidt skilda ekonomiska behof, och åtminstone
de slutna pensionskassornas uppgift kan näppeligen komma
att, öfvertagas af den affärsmässiga försäkringsverksamheten. Om ett
för alla pensionskassor gällande pensionsmaximum skulle fastställas i
lagen, maste detta därför sättas så högt, att bestämmelsen därom blefve
till ringa nytta. Att bestämma ett allenast för öppna pensionskassor
gällande pensionsmaximum låter sig enligt sakkunniges uppfattning
icke göra på grund af svårigheten att draga en praktiskt användbar
gräns mellan öppna och slutna pensionskassor. Det är hufvudsakligen
af nu nämnda skäl, som förevarande lagförslag icke stadgar något
maximibelopp för pensioner, men i stället utsträcker tillsynsmyndighetens
befogenhet enligt 82 § tredje stycket till att gälla hvarje registrerad
pensionskassa, dess medlemstal må vara hur lågt som helst.”
De bestämmelser angående statsuppsikten. som sålunda föreslagits
af sakkunnige, innebära i förhållande till 1905 års förslag å vissa
Punkter en afsevärd eftergift åt den tekniskt ofullkomliga försäkrino-sverksamheten,
hvilken eftergift synts påkallad af förut omförmälda
förhållanden, men naturligtvis kan medföra eu del mindre gynnsamma
följdei. Mycket beror af det sätt, hvarpå tillsynsmyndigheten kommer
att utöfva siu vidsträckta befogenhet. God grund torde emellertid
finnas för antagandet att ifrågavarande verksamhet under en på samma
gång vidsynt och kraftfull tillsynsmyndighets ledning småningom skall
utföra den öf\ ergång till rationella former, som det synts vanskligt
att i ett slag påbjuda. Att för de särskilda föreningarna såvidt möjligt
73
underlätta eu dylik öfvergång- tiar ock framstått såsom ett liufvudändamål
vid affattandet af 44, 61 och 68 §§ samt af den föreslagna
ändringen i 162 § försäkringslagen.
I sammanhang med redogörelsen för lagförslagets hufvudprinciper
må slutligen påpekas, att bland lagens bestämmelser många icke äro
tvingande, utan allenast supplerande, d. v. s. gälla med afseende å en
förening endast för så vida föreningens stadgar icke innehålla någon
föreskrift i ämnet. Vid hvarje supplerande bestämmelse är denna dess
egenskap uttryckligen angifven i lagen. De supplerande bestämmelserna
utsäga hvad som i vanliga fall med afseende å en typisk förening
ansetts lämpligt och rättvist samt afse närmast att afhjålpa ofullständighet
i föreningarnas stadgar, men torde därjämte få en icke ringa
betydelse såsom förebild vid affattandet af stadgar.
jfc i|s
Utöfver den ofvan gifna redogörelsen för de allmänna synpunkter,
som varit bestämmande vid affattningen af förevarande lagförslag, hafva
med afseende å särskilda paragrafer i detsamma följande anmärkningar
synts erforderliga.
1 §•
Förevarande lagförslag afviker från lagen om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet och den nya sjukkasselagen därutinnan,
att det stadgar registrerings skyldighet i fråga om hufvudmassan
af understödsföreningar -— de som hafva femtio medlemmar eller därutöfver
— och belägger underlåtenhet i detta hänseende med bötesansvar.
Denna afvikelse har sin grund i det tidigare påpekade förhållandet,
att vissa understödsföreningar hafva en utpräglad karaktär
af försäkringsanstalter samt att gränsen mellan tillämpningsområdena
för den nu föreslagna lagen och för försäkringslagen, hvilken sistnämnda
föreskrifver absolut koncessions- och registreringstvång, är ganska obestämd.
1 synnerhet har det befunnits nödvändigt att utskära möjligheten
däraf, att bildningar, hvilka till sin verkliga karaktär gränsa till eller
rent af äro affärsmässiga försäkringsanstalter, komma att under namn
af oregistrerade understödsföreningar drifva en fullkomligt okontrollerad
rörelse.
Den verksamhet, som idkas åt understödsföreningar med mindre
än femtio medlemmar, kan icke i någon högre grad äga karaktär af
10
»
74
försäkringsverksamhet, hvarför det icke ansetts nödigt att stadga regi
streringstvång för sådana föreningar. Då rätt till registrering medgifvits
föreningar med så lågt medlemsantal som fem — den för ekonomiska
föreningar gällande gränsen —, har detta skett med hänsyn
till en del befintliga små, slutna föreningar, hvilka icke lämpligen böra
beröfvas möjligheten att bibehålla eller vinna full rättskapacitet.
Angående begreppet understödsförening hänvisas till sidorna 55—62
här ofvan.
2 §■
Såsom regel bör otvifvelaktigt gälla, att registrerad understödsförening
ej får utöfva verksamhet, hvilken är främmande för det ändamål,
som afses med föreningens understödsverksamhet. Detta på grund
af den fara för föreningens soliditet och för understödsverksamhetens
behöriga skötande, som dylik verksamhet af annan art kan medföra.
Föiening, som för närvarande idkar såväl understödsverksamhet som
veiksamhet för annat ändamål, måste på grund af o f v a n n ä m n d a regel
för att vinna registrering dela sig i särskilda föreningar, hvilka utgöra
fullt åtskilda rättssubjekt med skilda tillgångar och förbindelser, om de
ock hafva samma medlemsstock och samma personer som styrelseledamöter.
Det^ gifves emellertid fall, då undantag från berörda regel synes
pa k allad t. Sa kan t. ex. stundom vara förhållandet, då en förening vid
sidan af sådan understödsverksamhet, som afses i lagförslagets'' 1 §,
lämnar nödställda medlemmar tillfällig ekonomisk hjälp eller då en
»orden» eller annan förening med ideellt ändamål meddelar pension åt
behöfvande medlemmar, som uppnatt viss ålder. Lagförslaget gafveldärför
tillsynsmvmdigheten befogenhet att beträffande viss'' förening
medgifva det undantag i berörda hänseende, hvartill omständigheterna
kunna föranleda. Jörening, som på grund af sådant medgifvande idkar
såväl understödsverksamhet som verksamhet för annat ändamål, skall
naturligtvis bedömas . och registreras uteslutande såsom understödsförening.
Detta torde icke behöfva ingifva betänkligheter, då tillsynsmyndigheten
icke lärer gifva någon understödsförening tillstånd att
drifva verksamhet, som kan i större utsträckning sätta föreningen i
skuld till andra än dess medlemmar.
Af stadgandet i 2 §:s andra stycke får icke dragas den slutsatsen,
att bortsedt från det undantag, som följer af nämnda stadgande, en
understödsförening alltid äger frihet att på hvad sätt som helst och i
hi fiken utsträckning som helst kombinera olika arter af understöds
-
*
75
verksamhet. Såsom redan förut antydts, kan nämligen tillsynsmj ndigheten
på grund af bestämmelserna i 72 § andra stycket, 82 § tredje
stycket och 86 § i de fall, som dessa bestämmelser afse, ingripa reglerande
i ifrågavarande hänseende.
3 §•
Motivering till denna paragraf återfinnes å sidorna 71 och <2
här ofvan. Här må endast tilläggas, att bestämmelsen i denna paragraf
naturligen ej hindrar, att, om medlem vid förtida afgång ur pensionskassa
enligt stadgarna skall utfå någon del af föreningens tillgångar,
denna andel kan utgå med högre belopp än ett tusen kronor.
4 §.
Den hufvudsakliga innebörden af bestämmelsen i andra stycket
af denna paragraf är att de, som äga förfallna fordringar å understöd,
äfvensom föreningens öfriga borgenärer icke kunna vare sig göra sina
fordringar gällande omedelbart mot föreningens medlemmar eller, om
brist uppstår vid föreningens likvidation eller konkurs, få densamma
täckt genom uttaxering å medlemmarna. Uppenbart är, att bland föreningens
tillgångar måste medräknas de bidrag, föreningen äi berättigad
att utkräfva af medlemmarna. Huru medlemmarnas bidragsplikt påverkas
af föreningens försättande i likvidation eller konkurs, framgår af 60
och 65 §§.
8 §■
Bestämmelsen i första stycket af denna paragraf nödvändiggör
för flertalet af de befintliga understödsföreningarna ändring i den nuvarande
firman. Men däraf torde icke behöfva vållas några afsevärdare
olägenheter, då ju nämnda bestämmelse kan åtlydas på det enkla sättet,
att ordet »understödsförening» parentetiskt • tillfogas efter den förutvarande
firman. Sakkunnige hafva därför ej med afseende å omförmälda
bestämmelse, lika litet som i fråga om paragrafens öfriga stadganden,
funnit skäl att afvika från de principer, som ligga till grund
för motsvarande paragraf i den nya sjukkasselagen.
9 §■
Innebörden af det i denna och åtskilliga efterföljande paragrafer
använda begreppet pensions fallet framgår af eu jämförelse med det inom
76
försäkringsväsendet redan gängse begreppet försäkringsfallet, som t. ex.
inom tysk rätt definierats såsom den tilldragelse, genom hvars inträffande
försäkringsgifvaren blir prestationsskyldig. Att med afseende å eu viss
pension afgöra, hvilken omständighet bör anses såsom pensionsfallet,
bör i regel utan svårighet låta sig göra med ledning af vederbörande
pensionskassas stadgar, som enligt 7 § 5) skola angifva tid och villkor
för åtnjutande af pensionen.
11 §•
De penningbidrag, som understödsföreningarna upptaga af sina
medlemmar, kunna med afseende å sättet för deras utgående indelas i
tre hufvudgrupper, nämligen dels fasta afgifter för viss tidsperiod (premier,
förvaltningsafgifter etc.), dels till beloppet fasta afgifter, som utgå vid
inträffandet af viss slags händelse (t. ex. dödsfallsafgifterna inom de
vanliga »uttaxeringsföreningarna»), och dels uttaxerade belopp i egentlig
mening. Regeln om afgående medlems bidragsplikt har af skäl, som
ligga i öppen dag, måst formuleras något olika beträffande hvar och
en af dessa grupper. — Hvad särskild! beträffar de uttaxerade beloppen,
så har i förevarande paragraf icke upptagits den i motsvarande paragraf
af den nya sjukkasselagen förefintliga bestämmelsen att, därest
ej i stadgarna det belopp, som må medelst uttaxering utkräfvas af medlem,
är begränsad!, och beslut fattas om uttaxering, medlem, som ej biträdt
beslutet och som ofördröjligen anmäler sig till utträde, dock ej är pliktig
att erlägga hvad enligt beslutet å honom belöper. Då uttaxering i
regel afser att täcka brist, som uppkommit därigenom att icke tillräckliga
afgifter upptagits, vore det nämligen enligt sakkunniges uppfattning
mindre riktigt att de medlemmar, som sålunda erlagt för små bidrag,
skulle kunna, på sätt ifrågavarande bestämmelse anvisar, undandraga
sig all medverkan till bristens afhjälpande. Härtill kommer, att sagda
bestämmelse i många fall skulle göra resultatet af en uttaxering oberäkneligt
samt att densamma icke kan blifva tillämplig inom obligatoriska
föreningar. Sakkunniges uppfattning, att nämnda bestämmelse
icke bör ingå i förevarande lag, har delats af de styrelseledamöter från
olika slags understödsföreningar, med hvilka sakkunnige efter tillstånd
af chefen för civildepartementet rådgjort angående ett utkast till lagförslaget.
Därest en understödsförenings verksamhet i högre grad äger karaktären
åt egentlig understödsverksamhet, måste det anses i sin ordning,
att medlem vid afgång ur föreningen icke utfår något af föreningens
77
tillgångar. Detta är däremot icke alltid förhållandet, om föreningens
verksamhet till sin art närmar sig vanlig försäkring. Inom Utförsäkringsverksamheten
i hvad den afser kapitalförsäkring är det ju regel,
att »återköp» medgifves. Och ehuru vid pensionsförsäkring återköp
vanligen icke förekommer, kan det icke anses oberättigadt, om en pensionskassa
tillförsäkrar i förtid afgående medlemmar någon ersättning
för deras bidrag. Särskildt i fråga om arbetarepensionskassor, i hvilka
medlemskap endast är medgifvet dem, som äro anställda i viss arbetsgifvares
tjänst, må det väl anses skäligt, att medlem vid afgång ur
tjänsten med ty åtföljande utträde ur kassan bekommer ersättning för
sina egna bidrag till kassan. Men det kan icke heller förnekas, att
fall förekomma, då önskvärdheten af en fast arbetarstams bibehållande
göra stadganden i motsatt riktning berättigade. Att dylika frågor af
social natur icke böra eller kunna afgöras genom förevarande lag, synes
sakkunnige uppenbart. Förslaget innehåller därför icke någon tvingande
bestämmelse i berörda afseende, utan föreskrifver endast för det fall att
understödsförenings stadgar icke innehålla någon bestämmelse i ämnet
— hvilket i regel endast lärer blifva händelsen med de i försäkringstekniskt
afseende primitivare föreningarna — att afgående medlem icke
äger rätt att utfå någon del af föreningens tillgångar.
35 §.
Inom en understödsförening, som idkar verksamhet a vidt skilda
orter, kan hållandet af föreningssammanträde eller sådant sammanträde,
som afses i 40 §, vara förenadt med icke ringa besvär och kostnader.
Några af de befintliga understödsföreningarna hålla också ordinarie
sammanträde allenast hvart annat år. Då någon olägenhet häraf icke föisports,
medgifves i förevarande paragraf uttryckligen en dylik anordning.
44 §.
Det lärer gifvetvis understundom inträffa, att en understödsförening
för konsoliderande af sin verksamhet finner sig nödsakad att höja, medlemmarnas
bidragsplikt eller minska understöden. Om en aldrig så liten
minoritet af medlemmarna ägde makt att hindra en sådan åtgärd under
åberopande af sin formella rätt enligt de gällande stadgarna, skulle
detta ofta kunna vara till stor skada för flertalet medlemmar och medföra
materiell orättvisa. Å andra sidan är det naturligen af största vikt,
att minoriteten så vidt möjligt skyddas mot de öfvergrepp, hvartill
78
majoriteten skulle kunna göra sig skyldig i och med dylika stadgeändringar.
Då den enskilde medlemmen ofta lärer vara ur stånd att
bedöma, huruvida en sådan stadgeändring är för honom fördelaktig eller
ej, kan erforderlig trygghet i detta hänseende icke ernås endast genom
bestämmelser om särskild! kvalificerad majoritet vid beslutet om sådan
stadgeändring. Härtill kommer, att en stadgeändring af ifrågavarande
art kan beröra understödsberättigade, som ej äro medlemmar. Den utan
all jämförelse viktigaste gruppen af dessa understödsberättigade, nämligen
pensionstagarna, är visserligen skyddad genom bestämmelsen i
sista stycket af denna paragraf, men det kan finnas andra understödsberättigade,
hvilkas intressen äro i fara, t, ex. sådana som vid förtida
afgång ur en pensionskassa erhållit fribref å viss, framdeles utfallande
pension. Och vidare kan det, då föreningssammanträdes befogenhet
enligt 40 § utöfvas af därtill utsedda personer, väl tänkas, att dessa,
med det gemensamma bästa för ögonen, icke tillräckligt beakta ett
mindretals rätt. Men om, på sätt sakkunnige föreslagit, afgörandet i
sista hand lägges hos den sakkunniga och opartiska tillsynsmyndigheten,
. torde det erforderliga skyddet för minoriteten och de icke röstberättigade
kunna vinnas utan att majoritetens berättigade intressen
behöfva bli lidande. Det kan stundom vara lämpligt och rättvist, att
en höjning af bidragen eller sänkning af understöden icke sker proportionellt,
utan på sådant sätt, att ändringen ter sig gynnsammare för
vissa grupper af medlemmar än för andra. En sådan olikhet får dock
icke förekomma utan goda skäl: detta är innebörden af bestämmelsen
därom att tillsynsmyndigheten skall tillse, att icke vissa medlemmar
otillbörligt gynnas på andra medlemmars bekostnad. Hvad ofvan sagts
om stadgeändringar, som innefatta höjning af bidragsplikten eller sänkning
af understöden, gäller i större eller mindre grad beträffande hvarje
stadgeändring, som angår bidragsplikt eller rätt till understöd eller
till öfverskott, hvarom i 13 § förmäles, eller till andel i föreningens
tillgångar vid afgång ur föreningen eller i behållna tillgångar vid föreningens
upplösning, såvida ändringen skall afse dem som redan äro
medlemmar af föreningen eller eljest understödsberättigade. Därest t. ex.
vissa medlemmar finna med sin fördel förenligt att besluta eu sådan
minskning af bidragsplikten, att föreningens solvens äfvenlyras, kan detta
uppenbarligen innebära en stor fara för andra medlemmars intressen.
Bestämmelsen i paragrafens sista stycke har tillkommit på den
grund, att däri afsedda pensionstagares ställning vanligen är särdeles
ömmande och att deras rätt till framdeles förfallande belopp af pensioner,
af hvilka de redan kommit i åtnjutande, måste anses så närbesläktad
79
med vanliga tredje mans fordringar, att den icke skäligen bör kunna
inskränkas genom föreningsbeslut. Nämnda bestämmelse utesluter naturligtvis
icke möjligheten däraf att ifrågavarande pensionstagare, därest
de så finna lämpligt t. ex. för att afvärja föreningens upplösning, hvarför
sig på ett bindande sätt medgifva viss inskränkning af sin rätt gent
emot föreningen.
45 §.
Då en understödsförening träder i likvidation, medför detta, utom
de påföljder, som afvecklingen af hvarje förenings verksamhet måste
hafva, jämväl det betydelsefulla ingreppet i medlemmarnas och öfriga
understödsberättigades rättigheter, att föreningen icke kommer att fullgöra
sina utfästelser af understöd, utan att, därest öfverlåtelse af förening-ens
rörelse enligt 61 S icke kommer till stånd, medlemmarna och
öfriga understödsberättigade i stället för dem tillkommande rättigheter
till framtida understöd erhålla andel af föreningens behållna tillgångar.
Och äfven rätten härtill kan vara inskränkt eller upphäfd genom bestämmelse
i stadga™a. Det är uppenbart, att om en föreningsmajoritet
ägde ovillkorlig befogenhet att försätta föreningen i likvidation, denna
befogenhet skulle kunna missbrukas t. ex. så, att inom en förening förberedande
af dödsfallsunderstöd en majoritet af yngre medlemmar försatte
föreningen i likvidation endast för att befria sig från de äldre
medlemmarna och sedermera ensamma bilda en ny förening. Sakkunnige
hafva därför föreslagit, att för giltighet af beslut om understödsförenings
trädande i likvidation i andra fäll, än i 49 och 68 §§
sägs, skall fordras, utom den i 44 § första stycket föreskrifna majoritet
och de ytterligare villkor, som kunna vara bestämda i stadgarna, jämväl
tillsynsmyndighetens gillande.
Vid sådan öfverlåtelse, som afses i andra stycket af denna paragraf,
lärer i de flesta fall ökning af bidragsplikten eller sänkning af
understöden blifva nödvändig. Äfven om detta någon gång icke är
händelsen, innebär en dylik öfverlåtelse ett ingrepp i deras formella
rätt, som beröras af öfverlåtelsen, men icke deltagit i beslutet om densamma.
Föreningen blir nämligen genom öfverlåtelsen befriad från sina
förpliktelser mot dessa rättsägare. Och beträffande en sådan öfverlåtelse
gäller, likasåväl som angående de vid nästföregående paragraf omförmälda
stadgeändringarna, att icke-fackmannen ofta är ur stånd att klart
bedöma innebörden af den ifrågasatta åtgärden. Angående beslut om
dylik öfverlåtelse torde därför höra gälla samma bestämmelser som
angående beslut om understödsförenings trädande i likvidation.
80
50, 57, 60, 61, 65—67 §§.
När en liftörsäkringsanstalt kommit på obestånd eller eljest af någon
anledning skall likvidera, måste i regel en fullständig afveckling af försäkringsrörelsen
på så sätt, att hvarje försäkringsaftal annullera^ och
försäkringstagaren i stället för sin rätt enligt aftalet erhåller ett kontant
belopp, blifva ofördelaktig för de försäkrade, i all synnerhet för
äldre personer och »dåliga lif». Försäkringslagen meddelar därför under
rubriken »om särskild administration» bestämmelser i syfte att, då ett
lifförsäkringsbolag råkat i likvidation eller konkurs, försäkringsbeståndet
fortfarande må sammanhållas och verksamheten rekonstrueras. Önskvärdheten
af ett sådant sammanhållande framträder ännu långt starkare
i fråga om understödsföreningarna, hvilka vanligen hafva mindre homogena
»försäkringsbestånd» och sakna individuellt beräknade premiereserver.
Sakkunnige hafva också — ehuru de icke funnit tillsynsmyndigheten
lämpligen kunna betungas med åliggandeu, motsvarande dem som enligt
försäkringslagens bestämmelser om särskild administration tillkomma
försäkringsinspektionen — sökt vinna omförmälda önskemål genom lagförslagets
stadganden i 50 § om förordnande af en god man, som har,
bland annat, att, där sa ske kan, åvägabringa förslag till öfverlåtelse af
föreningens rörelse på en annan understödsförening eller ett försäkringsbolag,
äfvensom genom de i 61 § meddelade bestämmelserna om dylik
öfverlåtelse. Sådan öfverlåtelse torde visserligen knappast ifrågakomma
beträffande understödsförening, hvars ändamål faller utom området för lifförsäkring.
Och äfven i fråga om förening med ändamål, som faller inom
detta område, lärer skälig öfverlåtelse ej kunna komma till stånd, om föreningen
alldeles icke eller i allt för ringa grad sörjt för fondbildning.
Detta är i stor utsträckning fallet med de nuvarande understödsföreningarna,
särskildt hjälpkassorna. Men då sakkunnige ansett sig kunna
hysa den förhoppningen, att understödsföreningarna, om förevarande
förslag blifver lag, småningom skola i allt större omfattning komma att
sörja för nödig fondbildning, har det också synts sakkunnige uppenbart,
att bestämmelser i nu ifrågavarande syfte icke böra saknas i lagen.
Enligt de föreslagna bestämmelserna skall försök att åstadkomma öfverlåtelse
af föreningens rörelse göras i hvarje fäll, då det icke från början
är eller efter verkställd utredning blir uppenbart, att skälig öfverlåtelse
icke kan komma till stånd.
Den åt tillsynsmyndigheten jämlikt 50 § förordnade gode mannen
skall emellertid icke blott söka åstadkomma sådan öfverlåtelse, hvarom
81
oiVan förmälts, utan äfven såsom likvidator deltaga i de vanliga likvidationsbestyren.
Hans uppgift i sistnämnda hänseende är naturligtvis
hufvudsakligen dels att tillhandagå med den sakkunskap, särskild! af
försäkringsteknisk art, som i många fall lärer blifva välbehöflig, samt
dels att såsom tillsynsmyndighetens förtroendeman utöfva kontroll å
de öfriga likvidatorerna och särskild!, då dessa valts af en majoritet
bland föreningsmedlemmarna, tillse, att icke minoritetens bland medlemmarna
eller öfriga understödsberättigades intressen varda obehörigen
tillbakasätta.
Hvad angår den materiella rätten vid likvidation och konkurs, så
intager lagförslaget den ståndpunkten, att en understödsförenings utfästelser
af understöd skola — i den mån de icke förfallit till betalning
innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation blef slutligen
gällande eller den offentliga stämningen utfärdades — äga sämre rätt
än föreningens öfriga förbindelser, »gälden». Då den föreslagna lagen
icke innehåller bestämmelser om viss fondafsättning eller om fonds redovisning
i värdehandlingar af visst slag, kan den gifvetvis icke meddela
någon allmän föreskrift om sådan pantsättning, som i 125 § försäkringslagen
sägs, med tv åtföljande förmånsrätt. Det skulle däremot kunna
ifrågasättas, huruvida icke lagen dock borde i denna del ansluta sig till
1905 års förslag, hvari upptagits den bestämmelsen, att om för förening,
som meddelar lifförsäkring, i stadgarna föreskrifvits, att till liflörsäkringstagarnes
säkerhet värdehandlingar till belopp motsvarande premiereserven
skola förvaras afskilda från föreningens öfriga tillgångar på visst, i lagen
närmare angifvet sätt, lifförsäkringstagarna skola åtnjuta panträtt i de
sålunda förvarade värdehandlingarna. Sakkunnige hafva emellertid icke
ansett det lämpligt att sålunda göra utom föreningen stående personers
rätt beroende af bestämmelser i föreningens stadgar. Och enligt sakkunniges
uppfattning bör det icke heller medgifvas medlemmarna och
öfriga understödsberättigade att utan panträtt i viss egendom konkurrera
med borgenärerna. Då en understödsförening icke, bortsedt från
understödsfordringarna, bör hafva skulder af mera afsevärd storlek,
skulle i de flesta fall eu dylik befogenhet för medlemmarna från praktisk
synpunkt visa sig mera ägnad att försvåra utredningen än påkallad af
något verkligt behof. Det kan icke heller af billighetsskäl anses oriktigt,
att borgenärerna sålunda erhålla företräde, då ju valutan för den gäld,
en understödsförening med skäl kan hafva iklädt sig — t. ex. för lön
åt föreningens tjänstemän eller lokalhyra eller för att kunna utbetala
förfallna understöd — måste'' anses hafva kommit medlemmarna och
öfriga understödsberättigade till godo. Rätten till icke förfallet understöd
82
är ej. en vanlig fordringsrätt, utan liar en ganska utpräglad föreningsrättslig
karaktär, ock medlemmen i en understödsförening står eller bör
åtminstone sta i ett närmare förhållande till föreningen än det, som råder
mellan en försäkringstagare och ett affärsmässigt lifförsäkringsbolag, låt
vara ett ömsesidigt sådant. Äfven om de, som äga företräda en understödsförening,
. någon gång skulle befinnas hafva iklädt densamma vidlyftigare
förbindelser utan motsvarande nytta för föreningen, måste det
anses riktigare, att föreningens medlemmar bli lidande härpå, än att
förlusten träffar utom föreningen stående borgenärer.
Med annan gäld likställer lagförslaget understödsfordran, som förfallit
till betalning innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation
blef slutligen gällande eller den offentliga stämningen utfärdades. Då
en förening, som är i likvidation, försättes i konkurs, eller konkurs, på
sätt i 66 § andra stycket omförmäles, öfvergår i likvidation, skola de
båda stadierna betraktas såsom en enhet och tidpunkten för den af de
två omständigheterna, likvidationsbeslutets kraftvinnande och den offentliga
stämningens utfärdande, som inträffat först, vara afgörande. Det
torde, väl knappt behöfva påpekas, att om i något af de fall, då likvidation
inträder enligt lagens bestämmelser i 49 eller 68 §, det ej formligen
fattas något beslut att föreningen skall träda i likvidation, ett
dylikt beslut dock innebäres i beslutet om val af likvidatorer eller i
själfva valet. Men ett sådant Överklagande af valet, som icke afser
frågan huruvida likvidatorer skola utses, utan endast frågan huru många
eller hvilka personer som skola vara likvidatorer, kan icke uppskjuta
den tidpunkt, då beslutet om föreningens trädande i likvidation skall
anses hafva vunnit laga kraft.
Beträffande medlemmarnas och öfriga understödsberättigades inbördes
rätt vid likvidation meddelar den föreslagna lagen ej några tvingande
föreskrifter, utan tillåter föreningarna att i sina stadgar bestämma
om förfarandet med de återstående tillgångarna, sedan gälden betalts och
det visat sig, att öfverlåtelse af föreningens rörelse ej kan komma till
stånd. Men såvida stadgarna ej innehålla föreskrifter därutinnan, gäller
lagens supplerande bestämmelse, att de behållna tillgångarna skola fördelas
mellan medlemmarna äfvensom öfriga understödsberättigade enligt
grunder, som godkänts af tillsynsmyndigheten. Hvilka grunder, som
få. anses rättvisa vid en sådan fördelning, är gifvetvis beroende af de
principer, som legat till grund för den ifrågavarande föreningens verksamhet.
Då lagen ej fastslår tekniska regler i sistnämnda hänseende,
kan den icke heller föreskrifva några allmängiltiga grunder för fördelningen.
83
En företrädesställning bland medlemmarna och öfriga understödsberättigade
intages enligt lagförslaget, såvida ej stadgarna bestämma
annat, af innehafvarna af pensioner, med afseende å hvilka pensionsfallet
inträffat innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation
blef slutligen gällande eller den offentliga stämningen utfärdades, detta
såväl i fråga om möjligheten att utbekomma under likvidationen eller
konkursen förfallande pensionsbelopp som ock vid öfverlåtelse af föreningens
rörelse eller fördelning af dess behållna tillgångar. Grunden
härtill framgår af motiven till 44 § sista stycket.
Slutligen må påpekas, hurusom 57, 60 och 65—67 §§ i förevarande
lagförslag vid en jämförelse med motsvarande bestämmelser i
den nya sjukkasselagen utvisa åtskilliga afvikelse!'' som äro en följd af
lagförslagets i 50 och 61 §§ gifna föreskrifter angående öfverlåtelse af
understödsförenings rörelse. Hvad särskilt angår affattningen af 60 §,
har det ej ansetts lämpligt att säga, att skyldigheten att erlägga afgifter
eller uttaxerade belopp och rättigheten att erhålla understöd upphör,
enär, därest öfverlåtelse af den i likvidation varande föreningens rörelse
kommer till stånd, denna äfven skall omfatta rätten att uppbära de
bidrag och skyldigheten att utgifva de understöd, som förfalla under
likvidationstiden, räknad från den i sistnämnda paragraf angifna tidpunkten.
Dessa bidrag och understöd komma i sådant fall att utgå,
om ock modifierade enligt de vid öfverlåtelse!! bestämda grunderna.
69 §.
På grund af de stora fordringar i fråga om fackkunskap, särskilt
å det försäkringstekniska området, hvilka förevarande lagförslag ställer
å tillsynsmyndigheten, bör gifvetvis uppdraget att vara tillsynsmyndighet
icke gifvas åt Konungens befallningshafvande eller andra ortsmyndigheter,
utan åt en för hela riket gemensam myndighet. Ehuru
det icke tillkommer sakkunnige att afgifva förslag angående denna centrala
tillsynsmyndighets organisation, vilja sakkunnige såsom sin uppfattning
uttala, att försäkringsinspektionen är mest lämpad för uppdraget
att vara tillsynsmyndighet, detta med hänsyn icke blott till den
fackkunskap, som kan påräknas bos försäkringsinspektionen, utan äfven
till önskvärdheten däraf, att det administrativa handbafvandet af lagen om
understödsföreningar och af försäkringslagen åligger samma myndighet.
Uppenbart är ju, att om nämnda lagtillämpning blir anförtrodd åt
olika myndigheter, skiljaktiga meningar hos dessa lätt kunna komma
att vålla olägenheter, särskild!; i de fall, då fråga uppstår, huruvida ett
84
företag rätteligen bör anses såsom understödsförening eller försäkringsbolag,
eller då en understödsförening skall öfverlåta sin rörelse på ett
försäkringsbolag.
72 §.
Beträffande andra stycket af denna paragraf hänvisas till sid. 70
här ofvan.
82 §.
Angående denna paragraf hänvisas till sid. 69—70 här ofvan.
85 §.
Att en organiserad samverkan mellan tillsynsmyndigheten och
representanter för den praktiska understödsverksamheten kan blifva till
stort gagn för denna verksamhet, synes sakkunnige uppenbart och har
kraftigt betonats åt de inom understödsföreningar af skilda slag ledande
män, med livilka sakkunnige haft tillfälle att samråda. Den olika affattning,
som denna paragraf utvisar i förhållande till 96 § i den nya sjukkasselagen,
beror därpå, att det i fråga om understödsföreningarna möjligen
kan visa sig obehöflig^ att nämnden sammanträder hvarje år.
Törhända kan det ock på grund af de stora skiljaktigheter, soin råda
mellan olika slag af understödsföreningar, befinnas lämpligt, att nämnden
indelas i grupper, som sammanträda hvar för sig. Afgörandet af dessa
frågor torde emellertid böra ske först i de bestämmelser, som Konungen
enligt denna paragraf har att meddela.
86 §.
Angående denna paragraf hänvisas till sid. 70 och 71 här ofvan.
87 §.
Att rätten till en prestation, som åligger registrerad understödsförening,
icke bör kunna öfverlåtas eller utmätas, såvida prestationen
äger den typiska karaktären af understöd, torde vara oomtvistligt. Men
i den mån en sådan prestation på grund af sitt höga belopp förlorat
karaktären af understöd i egentlig mening, blir förhållandet ett annat.''
Därest rättighet till hur högt understöd som helst blefve fritagen från
utmätning, skulle detta kunna leda till obehörigt intrång på borgenärers
rätt. Af sådan anledning har förbudet mot öfverlåtelse och ut
-
85
matning i denna paragraf begränsats, utom i fråga om tillfälliga understöd,
t. ex. arbetslöshetsunderstöd, med afseende å Indika en dylik begränsning
icke ansetts påkallad af något praktiskt behof. Hvad särskilt
angår den i fråga om pension fastställda gränsen, femhundra
kronor, så kan denna väl synas låg. Det må därför påpekas, hurusom förening,
hvilken meddelar pensioner till högre belopp än femhundra kronor,
kan, därest utmätningsfrihet för dessa pensioner med hänsyn till föreliggande
omständigheter är berättigad, förvärfva sådan jämlikt 67 § utsökningslagen.
Och den utmätningsfrihet, som enligt nämnda paragraf
redan tillerkänts viss förening, röner icke någon inskränkning genom
de nu föreslagna bestämmelserna.
Att denna paragrafs lydelse, trots bestämmelsen i 3 §, förutsätter,
att en understödsförening kan till samma person hafva utfäst kapitalunderstöd
till högre belopp än ett tusen kronor, beror på stadgandet i
99 § vid 1).
91 och 92 §§.
Då den föreslagna lagen icke påbjuder registreringsskyldighet för
alla understödsföreningar, bör den genom särskilda bestämmelser angifva
de oregistrerade understödsföreningarnas ställning. Lagförslaget ansluter
sig i denna del till motsvarande bestämmelser i den nya sjukkasselagen.
Sakkunnige hafva visserligen icke funnit lämpligheten af dessa bestämmelser
oomtvistlig, men dock ej ansett sig böra föreslå någon ändring
i principer, som så nyligen godkänts af statsmakterna.
98 §.
Den föreslagna lagen bör uppenbarligen icke tillämpas å statens
eller kommunens pensionering af tjänsteinnehafvare eller å anstalt, för
hvars utfästelser af understöd staten eller kommunen är ansvarig. En
del pensionskassor för i offentlig tjänst anställda personer synas ock
böra undantagas från lagens tillämpning. Detta torde utan tvekan
kunna sägas vara fallet med exempelvis arméns pensionskassa, flottans
pensionskassa, telegrafverkets pensionsinrättning, civilstatens änke- och
pupillkassa, folkskollärarnes pensionsinrättning och den under riksförsäkringsanstaltens
förvaltning stående barnmorskornas pensionsanstalt.
Å en del andra för personer i offentlig tjänst afsedda pensionskassor
— äfven sådana som enligt beslut af Konungen eller annan myndighet
äro obligatoriska — torde lagen däremot böra tillämpas. Hit höra enligt
86
sakkunniges uppfattning stifts- och regementskassorna samt de nu befintlig
pensionskassorna för städers tjänstinnehafvare. De synpunkter, som
kunna vara afgörande i berörda hänseende, äro af så skiftande natur,
att det befunnits nödigt att, på sätt skett, göra hvarje dylik kassas
undantagande från lagens tillämpning beroende på särskild pröfning,
hvilken ansetts böra öfverlämnas åt Kungl. Maj:t.
En del föreningar för vårdande af yrkesangelägenheter, särskildt
fackförbund, bereda sina medlemmar understöd vid ofrivillig arbetslöshet.
Därest icke något undantag stadgades beträffande dessa föreningar, skulle
de enligt 1 § betraktas såsom understödsföreningar. Men då tillstånd
jämlikt 2 § tredje stycket att med understödsverksamheten förena den
verksamhet af annan art, som är ifrågavarande föreningars hufvuduppgift,
icke rimligen kunde gifvas, skulle en hvar af nämnda föreningar
nödgas uppdela sig i en ideell förening, som fullföljde det
hufvudsakliga ändamålet, och en understödsförening, som uteslutande
verkade för meddelande af arbetslöshetsunderstöd. Eu sådan uppdelning
skulle gifvetvis vålla åtskilliga olägenheter och förefalla medlemmarna
oegentlig, då meddelandet af arbetslöshetsunderstöd af dem icke
utan skäl uppfattas mindre såsom egentlig understödsverksamhet än såsom
ett moment i föreningens hufvudsakliga sträfvanden, dess lönepolitik.
Då därjämte något afsevärdare praktiskt behof af lagens tillämpning
å ifrågavarande verksamhet icke torde förefinnas, lärer det i
denna paragraf vid 3) angifna undantaget ej vara oberättigadt.
En ränte- och kapitalförsäkringsanstalt kan vara af sådan, icke
affärsmässig natur, att den med hänsyn enbart till bestämmelserna i
1 § vore att anse såsom en understödsförening. Då samtliga ränteoeh
kapitalförsäkringsanstalter enligt sakkunniges mening böra lyda
under försäkringslagen, hafva således dessa anstalter måst särskildt
undantagas från den föreslagna lagens tillämplighetsområde. Sakkunnige
hafva icke ansett det dem meddelade uppdraget föranleda till något
yttrande rörande de ändringar i försäkringslagen, som lära påkallas af
nämnda anstalters hänförande under densamma, utan erinra endast om
det förslag i berörda hänseende, hvilket afgifvits af de kommitterade,
som utarbetat 1905 års förslag till lag om understödsföreningar. Vid
sådan! förhållande har också i det af sakkunnige framlagda förslaget till
ändrad lydelse af 163 § försäkringslagen den i nämnda paragraf vid c)
meddelade bestämmelsen måst bibehållas.
87
99 §.
Förevarande lagförslag uttalar icke såsom den nya sjukkasselagen
den regeln, att rättigheter och skyldigheter, hvilka uppkommit innan
lagen blifvit gällande för förening, skola bedömas efter äldre lag. Denna
regels införande i lagen torde nämligen a ena sidan vara onödigt, da
det redan på grund af allmänt erkända rättsgrundsatser är eu sjäjfklar
sak, att lagen — bortsed t från det i andra stycket af denna paragraf
uttryckligen angifna undantaget — icke äger tillämpning med afseende
å sådana rättsförhållanden mellan en understödsförening och utom densamma
stående personer, som uppkommit innan lagen blifvit gällande
för föreningen. Å andra sidan skulle nämnda regels införande i lagen
kunna gifva anledning till den missuppfattningen, att regeln vore tillämplig
äfven å förhållandet mellan en förening samt dess funktionärer, medlemmar
och understödstagare, så att exempelvis 18 och 19 §§ ej skulle
gälla i fråga om styrelseledamot eller suppleant, som före föreningens
registrering berättigats teckna föreningens firma, eller, för att taga ett
annat exempel, att det icke genom stadgeändring enligt 44 § skulle
kunna göras minskning i understöd, som blifvit utfäst före föreningens
registrering. Hvad särskildt angår det i 87 § meddelade förbudet mot
öfverlåtelse och utmätning, så är uppenbart, att detsamma enligt
den föreslagna lagen skall gälla äfven i fråga om rätt till sådant understöd
från registrerad förening, hvilket blifvit utfäst innan föreningen
registrerades, men att, om före registreringen öfverlåtelse eller utmätning
af understödsrätten lagligen ägt rum, berörda åtgärd icke blifver ogiltig
i och med registreringen.
Hvad angår bestämmelsen vid 2) i denna paragraf, så synes det
sakkunnige uppenbart, att eu nu bestående understödsförening icke jämlikt
72 § andra stycket bör förvägras registrering. Det är tvärtom
önskvärdt, att de tekniskt underhaltiga föreningar, som nu finnas, inordna
sig under den föreslagna lagen och under tillsynsmyndighetens
ledning sträfva att utveckla sig i sund riktning samt, om detta misslyckas,
afveckla sin rörelse enligt lagens bestämmelser. — Af hänsyn för de
befintliga större, tekniskt ofullkomliga hjälpkassorna hafva sakkunnige
också, om än icke utan tvekan, föreslagit den vid 4) upptagna bestämmelsen.
88
I fråga om förslaget till lag om ändrad lydelse af 162 och 163 §§
i lagen om försäkringsrörelse må endast anmärkas, att tillämpning af den
i försäkringslagen föreskrifna successiva metoden för bolagsbildning å det
fall, att ett ömsesidigt försäkringsbolag skall bildas för öfvertagande af
en understödsförenings rörelse, skulle medföra åtskillig, af de i sådant
fall föreliggande omständigheterna icke påkallad omgång och tidsspillan
samt att i nämnda fall utan olägenhet lärer kunna användas den enklare
form ^ af bolagsbildning, som påbjudes i de föreslagna tilläggen till
162 § försäkr i ags 1 agen.
utländsk Till jämförelse med de grunder, hvarpå det förevarande förslaget
ratL till lag om understödsföreningar hvilar, lämnas nedan en kortfattad
redogörelse för hufvuddragen af den utländska lagstiftningen på motsvarande
område, därvid emellertid må förutskickas, att ingen utländsk
lag i någon högre grad sammanfaller med förevarande lagförslag i afseende
å ändamål och omfattning. De på den senare tiden allt talrikare vordna
lagarna om statlig tvångsförsäkring förbigås alldeles. För erhållande af
en fullständigare framställning i ämnet hänvisas till den vid 1905 års
förslag fogade detaljerade redogörelsen för utländsk rätt.
Norffe■ 1 Norge gäller ännu beträffande såväl den affärsmässiga lifförsäk
ringsrörelsen
som understödsföreningsverksamheten en förordning af
den 15 maj 1810. Enligt denna skola planen och stadgarna för hvarje
personförsäkringsanstalt, som är afsedd för allmänheten, granskas af
en utaf Konungen förordnad »tilsynskomité», hvilken dock, såvida dess
anmärkningar icke godvilligt efterkommas, ej äger annat tvångsmedel
än offentliggörandet af desamma kan innebära. Kommittén utöfvar
icke någon fortlöpande uppsikt öfver anstalternas verksamhet. Genom
några senare lagar hafva vissa förmåner, bl. a. stämpelfrihet, tillerkänts
försäkringsanstalter, som fått sina planer godkända af Konungen. —
Till 1910 års storting är afgifven proposition med förslag till Lov om
forsikringsselskaper, i hufvudsak öfverensstämmande med den svenska
försäkringslagen. Från den föreslagna lagens giltighetsområde äro
emellertid undantagna begrafningskassor, sjukkassor och sådana på
ömsesidighet grundade lifförsäkringsanstalter, som på ett lif icke öfvertaga
någon försäkring med utbetalning af eu summa eu gång för alla
till högre belopp än 250 kronor eller någon lifränta till högre belopp
än 50 kronor om året. Dessa anstalter skola endast vara under
-
89
kastade den genom 1810 års förordning för dem påbjudna tillsynen.
Dock kan Konungen på grund af särskilda omständigheter efter framställning
af tilsynskomitén besluta, att också sådan anstalt skall undeikastas
lagen. Äfven om detta icke skett, kan forsikringsraadet (- forsäkringsinspektionen)
låta företaga en undersökning af anstaltens stallning.
Visar sig härvid brist, kan forsikringsraadet efter tilsynskomitens
hörande försätta anstalten i likvidation, hvilken försiggår enligt tilsynskomiténs
anvisning. Dock kan anstalten undgå att komma i likvidation
genom att ombilda sig till ett ömsesidigt försäkringsbolag. 1 sa
fall skall anstalten erhålla en frist på två år till sådan ombildning.
En norsk lag, som endast tangerar nu ifrågavarande område och därför
blott nämnes i förbigående, är Lov om stats- og kommunebidrag til
norske arbeidsledighedskasser af den 12 juni 1906.
Den danska Lov om Livsforsikringsvirksomhed af den 29 mars
1904, hvilken nära öfverensstämmer med motsvarande delar af den
svenska försäkringslagen, äger icke tillämpning å sådana på ömsesidighet
o-rundade, fackligt eller lokalt snäft begränsade lifförsäknngsföreningar
som på ett lif icke öfvertaga någon försäkring med utbetalning
af en summa en gång för alla till högre belopp än 250 kronor eller
nåo-on lifränta till högre belopp än 50 kronor om året, såvida icke
inrikesministern på grund af särskilda omsländigheter efta fiamställnin°-
af forsikringsraadet träffar bestämmelse om lagens tillämpning
med afseende å särskilda sådana föreningar. Emellertid äro alla dylika
föreningar skyldiga att vid början af sin verksamhet gorå anmälan
till inrikesministern med bifogande af stadgar och
om grunderna för verksamheten. — Undantagna äro ock enligt Lov
om tilsyn med Begravelseskasser af den 1 april 1905 begrafningskassorna,
såvida icke inrikesministern på grund af särskilda omständigheter
efter framställning af forsikringsraadet eller sjukkasseinspektoratet
träffar bestämmelse om livsforsikringslovens tillämpning å särskilda
kassor, dock att inrikesministern i detta fall kan tillåta sådana
afvikelser från Livsforsikringsloven, som med hänsyn till vederbörande
kassas beskaffenhet kunna anses önskvärda. Med begrafningskassor
förstås enligt Lov om tilsyn med Begravelseskasser sådana på medlemmarnas
ömsesidiga ansvar grundade föreningar, hvilka hafva till
ändamål att tillförsäkra utbetalning af en summa en gång för alla,
icke öfverstigande 500 kronor, för det fall att medlem eller medlems
barn under 15 år afliden Såsom villkor för att en förening skall
anses såsom begrafningskassa fordras vidare, att föi eningen skall
Danmark.
90
styras uteslutande af medlemmarna samt att hela vinsten af verksamheten
skall tillfalla dem, i regel endast i form af begrafningshjälp. I
tvifvelaktiga fall afgör inrikesministern, huruvida en förening är att
anse såsom begrafningskassa. Begrafningskassorna äro ställda under
sjukkasseinspektörens uppsikt och skyldiga att till denne inlämna sina
stadgar, hvilka bl. a. skola innehålla bestämmelser i de viktigaste föremngsrättsliga
ämnena, äfvensom en del statistiska uppgifter samt för
hvarje år sina räkenskaper. Under loppet af 1910 och därefter hvart
femte år skall sjukkasseinspektören beräkna hvarje särskild kassas ställning
och underrätta kassan om resultatet. Finner han, att kassan
svårligen kan uppfylla sina förbindelser, äger han hemställa till kassan
att antingen höja bidragen eller nedsätta understöden. Denna hemställan
skall af styrelsen bringas till samtliga medlemmarnas kännedom.
Resultaten af femårsberäkningarna skola i erforderliga delar inflyta
i sj ukkasseinspektörens årsberättelse till inrikesministern, som bestämmer
i hvilken omfattning berättelsen skall offentliggöras i Ministenaltidende.
Begrafningshjälpen är fritagen vid utmätning och konUIS-
~ frivilliga sjukkasseväsendet, som i Danmark nått en hög
utveckling, regleras genom Lov om anerkendte Sygekasser af den 12
april 1892. Erkännande, som enligt denna lag af inrikesministern meddelas
en sjukkassa, medför rätt till statsbidrag med flera förmåner, i
anledning hvaraf denna lag meddelar ett flertal materiella bestämmelser
i socialt syfte. Sjukkassorna stå under öfverinseende af sjukkasseinspektören,
hvars samtycke fordras till hvarje ändring af stadgarna.
Med afseende å uppgiftsskyldighet och publicitet gälla ungefär
samma regler som för begrafningskassorna. Sjukkasseinspektören äger
emellertid undersöka erkänd sjukkassas ställning, när hälst anledning
att misstänka insolvens förekommer, och, därest kassan ej rättar sig
efter gifna anvisningar, kan indragning af erkännandet äga rum.
Inom erkänd sjukkassa kan äfven beredas annat understöd än sjukhjälp,
t. ex. ålderdoms- eller invaliditetsunderstöd. Denna understödsverksamhet
skall i alla afseenden hållas fullt afskild från sjukhjälpsverksamheten;
den är icke heller underkastad sjukkasselagens bestämmelser,
dock att sjukkasseinspektören skall erhålla del af stadgarna
för understödsverksamheten och äger rätt att när som helst taga
kännedom af dess räkenskaper och ekonomiska ställning. — Slutligen
äger Danmark en Lov om anerkendte Arbejdslöshedskasser af den 9
april 1907. Erkännandet medför statsbidrag, och lagen har hufvudsakligen
social innebörd.
91
I Finland gäller Förordningen angående arbetareunderstödskassor
af den 2 september 1897, hvilken icke afser ett fullständigt ordnande
af den enskilda understödsföreningsverksamheten, utan endast, hufvudsakligen
i socialt syfte, reglerar vissa delar däraf. Den omfattar
sådana för handtverkare, yrkes- och andra arbetare eller med dem
jämförbara personer afsedda föreningar eller anstalter, som hafva till
ändamål att mot afgifter af delägarna tillförsäkra dem visst slags understöd.
Kassorna indelas i arbetaresjukkassor, som tillförsäkra delägarna
sjuklijälp, begravningshjälp eller annan dylik förmån, och arbetarepensionskassor,
som hafva till ändamål att åt delägarna utgifva
underhållsbidrag vid ålderdom eller stadigvarande arbetsoförmåga eller
att lämna understöd åt afliden delägares änka och barn. Arbetareunderstödskassa
får ej börja sin verksamhet, förrän stadgarna blifvit
stadfästa af vederbörande guvernör eller, om kassan skall verka inom
flera län, af senaten, efter industristyrelsens hörande. Stadgarna skola
bl. a. innehålla bestämmelser i de viktigaste förenin^rättsliga ämnena.
»Bestämmas afgifterna till kassan och understöden från densamma att
utgå med vissa i stadgarna utsatta belopp, bör härvid tillses att utsikt
finnes för fullgörandet af de kassan åhvälfda förpliktelserna.» Den
egentliga tillsynen öfver arbetareunderstödskassorna utöfvas af industristyrelsen,
till hvilken årligen skall insändas redogörelse för hvarje kassas
verksamhet. Finner industristyrelsen, att understödskassan ej förvaltas
enligt sina stadgar och förordningens bestämmelser eller att
kassan »uppenbarligen icke erbjuder tillbörlig trygghet för fullgörandet
af åtagna förpliktelser», skall industristyrelsen göra anmälan därom
hos vederbörande guvernör, som i sin ordning äger förständiga kassans
styrelse att förelägga saken för nästa arsstämma eller för extra
stämma med kassans delägare,
aflägsnande af anmärkta missförhållanden, äger guvernören antingen
meddela förbud att, innan rättelse skett, emottaga nya delägare i kassan,
eller också, om omständigheterna påkalla det, förbjuda fortsättandet
af kassans verksamhet. Upplöses arbetareunderstödskassa, skola
kassans tillgångar, sedan öfriga förbindelser fullgjorts, främst användas
till att för enhvar, som är berättigad till viss förman ur kassan, säkerställa
erhållandet af hvad honom på grund af gjorda inbetalningar
enligt stadgarna tillkommer. Öfverskott, som därutöfver kan uppstå,
må användas allenast till ändamål, hvilket öfverensstämmer med kassans
allmänna syfte eller eljest afser arbetarebefolkningens bästa, samt får
icke i något fall fördelas mellan delägarna. — Äfven understödsföreningar,
som icke falla under 1897 års förordning, lära för sin trygghet
Finland.
92
Tyskland.
vara hänvisade att söka stadfästelse å sina stadgar, ehuru någon uttrycklig
föreskrift därom ej torde finnas.
I tyskland, föregångslandet på den statliga tvångsförsäkringens
område, äro de enskilda understödsföreningarna i regeln underkastade
försäkringslagen, das Reichsgesetz fiber die privaten Versicherungsunternehmungen
af den 12 maj 1901, hvilken stadgar koncessionsplikt,
försäkringsteknisk fondbildning och materiell statlig kontroll, allt i
ganska stor öfverensstämmelse med den svenska försäkringslagen. Tillsynsmyndighet
är das Kaiserliche Aufsichtsamt för Privatversicherung
eller någon myndighet i vederbörande förbundsstat. »Privatversicherungsgesetz»
behandlar i en särskild afdelning de ömsesidiga försäkringsföreningarna,
och inom dessa bilda de s. k. »mindre föreningarna» en
särskild grupp, inom hvilken torde falla flertalet af de bildningar, som
motsvara de svenska understödsföreningarna. Såsom »mindre» skola
enligt lagen de föreningar anses, hvilkas verksamhetsområde är snäft
begränsadt med hänsyn till verksamhetens ändamål eller i lokalt hänseende
eller i fråga om rätten att blifva medlem; afgörandet, huruvida en
förening är att anse såsom »mindre», tillkommer tillsynsmyndigheten.
Med afseende å dessa mindre föreningar kan tillsynsmyndigheten medgifva
afvikelser från lagens bestämmelser om premiereserv inom lifförsäkringsverksamhet,
om afgifvande för hvarje år af teknisk balansräkning
m. m. Uttaxeringssystem eller system med genomsnittspremier lärer
emellertid, i fråga om lifförsäkring, tillåtas endast sådana dödsfallsersättnings-
och pensionskassor, Indika på grund af arbetsaftal eller
eljest äro obligatoriska och sålunda tillförsäkrade ett ständigt tillopp
af yngre medlemmar. Eftergifter i fråga om räkenskapsföringen torde
i regeln vara förenade med villkoret att försäkringsteknisk beräkning
af föreningens ställning skall ske periodiskt, vanligen minst hvart femte
år. A de »mindre föreningarna» äro slutligen en stor del af de i
Privatversicherungsgesetz för ömsesidiga föreningar meddelade föreningsrättsliga
bestämmelserna icke tillämpliga, utan har i stället med afseende
å dessa föreningar hänvisning gifvits till de i Biirgerliches Gesetzbuch
meddelade allmänna bestämmelserna om föreningar. Beträffande samtliga
ömsesidiga försäkringsföreningar gäller, att för giltighet af föreningsbeslut
om föreningens upplösning kräfves tillsynsmyndighetens samtycke
samt att ansökning om förenings försättande i konkurs endast kan
göras af tillsynsmyndigheten. Helt undantagna från Privatversicherungsgesetz
giltighetsområde äro, utom vissa yrkeskassor och vissa enligt
de särskilda förbundsstaternas lagar upprättade sjukkassor, endast regi
-
93
strerade sjukkassor. För dessa, hvilka äga att utfästa sjukhjälp och i
samband därmed begrafningshjälp, ej öfverstigande det tiodubbla beloppet
af veckounderstödet vid sjukdom, gäller das Gesetz iiber die
eingeschriebenen Hilfskassen af den 6 april 1876 med ändringar af
den 1 juni 1884. Denna lag stadgar normativsystem samt liknar jämväl
för öfrigt till sina hufvudprinciper rätt mycket den nya svenska sjukkasselagen,
men torde i mindre grad än sistnämnda lag gifva vederbörande
myndighet inflytande öfver de tekniska grunderna för kassornas
verksamhet. Sjukkassornas öfverförande under Privatversicherungsgesetz
är planeradt.
I Österrike regleras försäkringsväsendet genom en förordning af Österrike.
den 5 mars 1896, som stadgar koncessionsplikt och materiell statskontroll.
Denna förordning innehåller en del särskilda bestämmelser
för mindre ömsesidiga försäkringsföreningar, hvilka hafva till ändamål
att tillförsäkra sjuk- och begrafningshjälp, invaliditets- eller ålderdomspensioner,
änke- och pupillunderstöd eller utstyrselersättning (»eine
Summe Geldes von Seite eines Mitgliedes zu Gunsten eines Dritten,
insbesonders als Heiratsgut oder Ausstattung eines Kindes») eller att
meddela vissa slag af skadeförsäkring, och i fråga om hvilka företagets
hela plan har en humanitär karaktär och försäkringsverksamheten på
basis af lokal begränsning eller yrkesgemenskap är så inrättad, att
användandet af betalda agenter såsom mellanhänder är uteslutet. De
särskilda bestämmelserna angående dessa föreningar äro mildrande i
fråga om skyldigheten att bilda premiereserv enligt försäkringstekniska
grunder, att årligen afgifva teknisk balansräkning m. in. I fråga om
förmögenhetens placering åter meddelas snäfvare bestämmelser för dessa
mindre föreningar. Ehuru icke särskildt gällande dessa föreningar,
må slutligen här nämnas, att enligt stadgande i den för Österrike
gällande exekutionsordningen årsräntor intill ett belopp af 500 floriner
icke få tillgripas för gäld. — Helt undantagna från den egentliga försäkringslagstiftningen
äro registrerade »hjälpkassor», för hvilka gäller
Gesetz betreffend die registrierten Hilfskassen af den 16 juli 1892.
Dessa kassor kunna ej idka annan försäkringsrörelse än de arter af
personförsäkring, som ofvan angifvits i fråga om mindre försäkringsföreningar,
och få icke tillförsäkra högre ränteunderstöd än 14 floriner
i veckan inom samma försäkringsgren, högre begrafningshjälp än 200
floriner eller högre utstyrselbelopp än 1,000 floriner. Begrafningshjälp
kan utfästas att utgå icke blott vid medlems död, utan äfven då anhörig
till medlem aflidit. Pension åt medlems barn får, utom i fall af
Frankrike.
94
invaliditet, ej utgå efter det barnet fyllt 20 år. Vid sidan af försäkringsverksamheten
kan hjälpkassa meddela understöd och reshjälp vid
arbetslöshet, ombesörja arbetsförmedling samt inrätta läsrum och bibliotek.
För att hjälpkassa skall få träda i verksamhet fordras i allmänhet
endast registrering, men vill kassan ägna sig åt försäkring af
invaliditets- och åldersräntor eller af understöd (pension) till änkor
och barn eller åt utstyrselförsäkring, måste den för hvarje sådan
rörelsegren underställa sin försäkringsplan inrikesministeriets pröfning
och visa, att minst 200 personer anmält sig till försäkring. Sådan
kassa skall ock hvart femte år låta verkställa försäkringsteknisk beräkning
af sin ställning. Därest inom eu hjälpkassa af de årliga boksluten
eller den periodiska beräkningen framgår, att en rörelsegrens
inkomster ej förslå till täckande af åtagna förbindelser och bildande
af föreskrifven reserv, skola, om ej missförhållandet kan afhjälpas på
annat sätt, afgifterna höjas eller understöden minskas. Sker ej detta,
äger tillsynsmyndigheten att efter en frist upplösa kassan och förordna
likvidator. Lagen innehåller jämväl en del föreningsrättsliga bestämmelser.
Upplöses kassa genom beslut af delägarna och har kassan
bedrifvit försäkring af invaliditets- och åldersräntor eller af understöd
(pension) åt änkor och barn eller meddelat utstyrselförsäkringar, skall
beslut jämväl fattas om särskilda anstalter för uppfyllande eller garanterande
af kassans förpliktelser mot de försäkrade. Nämnda beslut
äfvensom beslut om öfverlåtelse af kassas försäkringsstock inom sådana
rörelsegrenar på annan hjälpkassa eller försäkringsanstalt fordra för
giltighet samtycke af vederbörande tillsynsmyndighet. Rätt till understöd
från hjälpkassa kan, bortsedt från ett oviktigare undantag, ej
öfverlåtas eller utmätas. Hjälpkassorna åtnjuta stämpelfrihet. De äga
sammansluta sig till större förbund med gemensamhet i vissa afseenden.
I Frankrike likasom i Belgien har understödsföreningsverksamlieten
under benämningen »la Mutualité» nått en stor, af statsmakterna
gynnad utveckling. Enligt den franska Loi relative aux Sociétés de
Secours mutuels af den 1 april 1898 förstås med understödsföreningar
(»sociétés de secours mutuels») sådana föreningar (»associations de prévoyance»),
som fullfölja ett eller flera af följande ändamål, nämligen
att tillförsäkra medlemmarna och deras familjer hjälp i händelse af
sjukdom, kroppsskada eller fysisk svaghet, att bereda medlemmarna
ålderdomspensioner, att till förmån för dem afsluta individuella eller
kollektiva försäkringar för lifsfall, dödsfall eller olycksfall samt att
lämna begrafningshjälp och understöd åt afliden medlems änka eller
95
barn. Understödsförening kan ock till förmån för sina medlemmar
anordna yrkeskurser, ombesörja platsanskaffning samt utdela understöd
vid arbetslöshet, under förutsättning att därför erforderliga medel anskaffas
genorn särskilda afgifter eller andra inkomster. Dessutom tillätes
sammanslutning af flera föreningar till en »union». Föreningarna äro
enligt lagen indelade i tre klasser: fria föreningar (»sociétés libres»),
godkända föreningar (»sociétés approuvées») och föreningar som erkänts
vara af allmänt gagn (»sociétés reconnues comme établissements d’utilité
publique»). Alla föreningar, äfven de fria, äro underkastade ett
slags normativsystem, i det de hafva att ingifva sina stadgar, hvilka
skola innehålla vissa föreningsrättsliga och andra bestämmelser, till
vederbörande underprefektur eller prefektur. Men de fria föreningarna
äro ej underkastade någon försäkringsteknisk kontroll. Hvad angår
godkända föreningar, så sker godkännandet genom utslag af vederbörande
minister och kan vägras, om i stadgarna ej sörjts för väl afvägda
afgifter för beredande af till beloppet garanterade pensioner (»des
retraites garanties») eller af försäkringar för lifsfall, dödsfall eller
olycksfall. Godkända föreningar skola vidare på visst sätt placera sina
medel samt hafva en ganska vidsträckt uppgiftsskyldighet. Därest
godkänd förening själf försäkrar till beloppet garanterade pensioner,
åligger det föreningen att hvart femte år efter fastställdt formulär till
vederbörande myndighet ingifva en försäkringsteknisk beräkning af sin
ställning. Gifver beräkningen anledning misstänka, att föreningen ej
är solvent, skola erforderliga ändringar i stadgarna vidtagas. Underlåtenhet
härutinnan kan medföra godkännandets återkallande genom
beslut af lo Conseil d’Etat. Hvad beträffar de förmåner, som lagen
tillförsäkrar de olika slagen af föreningar, så hafva de fria föreningarna
endast en begränsad rättssubjektivitet, i det de t. ex. ej kunna förvärfva
fast egendom. De godkända föreningarna kunna i ganska stor
utsträckning förvärfva fast egendom samt åtnjuta statsbidrag, stämpelfrihet,
rätt att af vederbörande kommun blifva tillhandahållna lokal
m. in. Yissa slag af godkända föreningar, t. ex. sådana för skolungdom,
äro särskildt gynnade. Förening, som erkänts vara af allmänt gagn —
någon rätt att fordra sådant erkännande förefinnes icke — äger utom
de förmåner, som tillkomma godkänd förening, en särskildt förmånlig
ställning i fråga om rätten att förvärfva fast egendom. Alla slagen af
föreningar äga rätt att afsluta dödsfalls- och olycksfallsförsäkringar i
vissa under statsgaranti upprättade försäkringsanstalter. Beträffande
alla slagen af föreningar gäller ock, att understöd, som beredas af eller
genom understödsförening, äro oöfverlåtbara och fritagna från exekution
96
Belgien,
intill ett belopp af 360 francs om året eller 3,000 francs en gång för
alla. Det är förbjudet att i flera godkända föreningar tillförsäkra sig
understöd till sammanlagdt högre belopp än nu sagts. Vid godkänd
förenings upplösning försiggår likvidation under öfverinseende af prefekten
eller ombud för denne enligt i lagen angifna grunder; tredje
mans fordringar äga därvid företräde framför föreningens förbindelser
till medlemmarna. Angående rätt för understödsförening att bilda en
i förhållande till föreningen finansiellt fristående försäkringskassa
(»caisse autonome») äro genom décret af den 25 mars 1901 meddelade
särskilda bestämmelser, åsyftande stark försäkringsteknisk kontroll
(bl. a. årlig balansräkning). — I den franska lagen om lifförsäkring af
den 17 mars 1905 (»loi relative å la surveillance et au contröle des
Sociétés d’assurances sur la vie, et de toutes les entreprises dans les
opérations desquelles intervient la durée de la vie humaine») förklaras
uttryckligen, att den icke är tillämplig på understödsföreningar enligt
den i 1898 års lag gifna definitionen.
I Belgien, där till och med den affärsmässiga försäkringsverksamheten
är fullständigt fri, finnes icke heller någon skyldighet för
understödsförening att underkasta sig statskontroll. Men de föreningar,
som blifva erkända (»reconnues») enligt en lag af den 23 juni 1894
(»loi sur les sociétés mutualistes») med senare ändringar, erhålla rättskapacitet
och särskilda förmåner, bl. a. en viss stämpelfrihet och i
vissa fall statsbidrag, hvarjämte understöden från sådan förening i
regeln äro oöfverlåtbara och fritagna från exekution. Rätt att vinna
erkännande hafva understödsföreningar (»sociétés mutualistes») med ett
af vissa uppräknade ändamål, nämligen — med bortseende från de
utom personförsäkringens område fallande, såsom kreatursförsäkring,
underlättande af inköp utaf kreatur eller utsäde eller meddelande af
mindre lån åt medlemmarna — beredande åt föreningsmedlemmarna
och deras familjemedlemmar af till tiden begränsadt understöd i händelse
af sjukdom, kroppsskada eller fysisk svaghet eller vid barns
födelse; försäkring af begrafningshjälp och tillfälligt understöd åt afliden
medlems familj; samt underlättande för föreningsmedlemmarna
och deras familjemedlemmar af inträde i en för beredande af lifförsäkringar
och ålderdomspensioner in. in. under statsgaranti upprättad
anstalt. Åt dessa föreningar meddelas erkännande efter pröfning af
stadgarnas laglighet. De försäkringstekniska grunderna afser pröfningen
icke, men staten tillhandahåller lämpliga modelltariffer. Möjlighet
att vinna erkännande, men först efter materiell pröfning af solidi
-
97
teten, finnes för förening, som fullföljer flera af ofvan uppräknade
ändamål eller något af vissa andra i lagen angifna ändamål. Erkännande
kan icke vinnas af förening med annat ändamål än de i lagen angifna,
exempelvis icke af förening, som själf tillförsäkrar pension till bestämdt
belopp, eller af förening, som meddelar arbetslöshetsförsäkring. Lagen
tillåter sammanslutning af flera föreningar till en »fédération>.
I England har såväl det affärsmässiga försäkringsväsendet som
understödsföreningsverksamheten fått utveckla sig i stor frihet. De
egentliga understödsföreningarna, »the friendly societies», kunna uppvisa
ett synnerligen imponerande medlemsantal, men lära icke alla utmärka
sig för motsvarande soliditet. Någon skyldighet för dessa föreningar
att underkasta sig statsuppsikt finnes ej, men särskilda förmåner
tillkomma de föreningar, som låta registrera sig enligt Friendly Societies
Act 1896 med ändringar af 1908. b Registrering kan enligt denna
lag vinnas af förening, som afser att genom frivilliga bidrag från medlemmarna
jämte eventuella donationer bereda understöd (»provide») i
vissa uppräknade hänseenden, nämligen — bortsedt från verksamhet,
som faller utom personförsäkringens område, såsom vissa primitivare
slag af skadeförsäkring och viss »ideell» verksamhet — att bereda
understöd åt medlemmar, deras män, hustrur, barn, föräldrar, syskon,
brors- eller systerbarn eller fader- eller moderlösa myndlingar under
sjukdom eller annan kroppslig eller själslig svaghet eller på ålderdomen
(öfver 50 år) eller under änkestånd eller försörjning åt afliden
medlems barn under deras minderårighet; att utfästa ett kapitalbelopp
att betalas vid födelse af medlems barn eller vid medlems död eller
för att bestrida kostnaden för begrafning af medlems man, hustru eller
barn eller afliden medlems änka eller att utgå till judisk trosbekännare
under sträng sorgetid; att meddela understöd åt medlem, som befinner
sig på resa för att söka arbete eller är i nödställd belägenhet eller
lidit skeppsbrott; eller att bereda utstyrsel vid hvilken ålder som helst
åt medlem eller den han förordnar. Därjämte kan registrering vinnas
af förening med något ändamål, som af finansdepartementet varder
auktoriseradt såsom ett ändamål, å hvilket lagens bestämmelser eller
vissa angifna af dem äro tillämpliga. Understöd får icke öfverstiga,,
om det utgår i form af årsränta, 52 pund om året och, om det utgår
i ett kapitalbelopp en gång för alla, 300 pund. Vid registreringen,
'') Vissa af lagens bestämmelser angående barnförsäkring gälla dock äfven för
oregistrerade föreningar.
England.
13
98
som verkställes af en central myndighet, tillses att stadgarna innehålla
vissa föreningsrättsliga bestämmelser och i öfrigt uppfylla lagens
föreskrifter, men sker i allmänhet ingen granskning af de försäkringstekniska
garantierna. Dock är förening, som afser att meddela försäkring
af viss årlig ränta, skyldig att vid ansökningen om registrering
foga sina premietariifer. Deras lämplighet skall vara intygad af person
med viss officiell behörighet, och registreringsmyndighetens befogenhet
är inskränkt till att tillse, att detta villkor är behörigen uppfylldt.
En förening får ej vägras registrering därför att den enligt stadgar
eller sedvänjor tidtals utdelar någon del af sin behållning till medlemmarna
(»dividing society»), blott stadgarna innehålla noggranna
föreskrifter till skydd för deras rätt, som vid tiden för delningen hafva
förfallna anspråk på understöd. Särskilda bestämmelser gälla för föreningar
med filialer (»societies with branches»), under hvilken form
understödsverksamhet bedrifves af de stora arbetarordnarna. Den fortlöpande
tillsynen å de registrerade föreningarna är jämförelsevis kraftig.
Hvarje sådan förening skall årligen till registreringsmyndigheten insända
en efter fastställdt formulär affattad uppgift (»the annual return»)
öfver sina inkomster och utgifter under närmast föregående år samt
öfver sina fonder och värdehandlingar vid samma års slut. Har revisionen
föranledt anmärkning, skall revisionsberättelsen bifogas. Vidare
åligger det förening — därest ej registreringsmyndigheten med finansdepartementets
samtycke på grund af särskilda förhållanden befriat
därifrån — att hvart femte år antingen låta sin ställning försäkringstekniskt
beräknas af någon af föreningen utsedd kompetent person
eller till registreringsmyndigheten insända erforderliga uppgifter för
att nämnda myndighet själf må ombestyra den försäkringstekniska beräkningen
(»the quinquennial valuation»). Lagen gifver emellertid icke
registreringsmyndigheten någon rätt ''att af eget initiativ genomdrifva
förändring med afseende å grunderna för föreningens verksamhet, utan
endast att offentliggöra de anmärkningar, hvartill de ingifna handlingarna
kunna föranleda. Men på ansökning utaf visst antal af föreningens
medlemmar äger registreringsmyndigheten att antingen förordna
om särskild inspektion af föreningens förvaltning genom därtill utsedda
personer samt sammankalla föreningens medlemmar till stämma och
föreskrifva de ärenden, som skola behandlas å denna, eller, såsom förberedande
åtgärd till eventuellt beslut om föreningens upplösning, låta
anställa undersökning af föreningens ställning. Ansökan om sådan
undersökning skall innehålla påstående, att föreningens fonder icke
99
förslå att möta befintliga anspråk å desamma eller att de i stadgarna
föreskrifna afgifterna äro otillräckliga att täcka de af föreningen åtagna
förpliktelserna, samt angifva grunderna härför. Bekräftas påståendet
genom undersökningen, äger registreringsmyndigheten, om den så finner
skäligt, genom utslag förklara föreningen upplöst samt förordna om
afveckling af dess affärer och om sättet för tillgångarnas fördelning.
Före utslagets afkunnande kan registreringsmyndigheten gifva föreningen
en frist för vidtagande af erforderliga förändringar i afgifter och utfästelser
i ändamål att undgå upplösning. Jämte dessa befogenheter
tillkommer det registreringsmyndigheten att verka rådgifvande och
stödjande i förhållande till föreningarna, bland annat genom utarbetande
och offentliggörande af lämpliga premietariffer. Lagen meddelar angående
upplösning af förening genom beslut af medlemmarna samt angående
sammanslagning af föreningar eller öfverlåtelse af förenings försäkringsstock
på annan förening eller förenings ombildande till bolag
särskilda bestämmelser, hvilka hufvudsakligen afse att tillvarataga minoritetens
och i synnerhet de äldre medlemmarnas rätt. Bland de förmåner,
som äro tillförsäkrade registrerade föreningar, må nämnas behörighet att
tala och svara inför rätta, vidsträckt frihet från stämpel och andra offentliga
afgifter, rätt till särskildt hög ränta å depositioner hos statsskuldförvaltningen
samt rätt att inom vissa gränser utbetala dödsfallsersättning
åt en afliden medlems anhöriga eller annan, till hvars förmån medlemmen
försäkrat sig, på villkor, som göra denna förmån liktydig med frihet
från utmätning. För att hindra missbruk från de ekonomiskt bättre
ställda klassernas sida är det förbjudet att genom medlemskap i flera föreningar
skaffa sig eller annan högre årsränta än 52 pund eller högre
kapitalförsäkring än 300 pund. — För de föreningar, registrerade eller
oregistrerade, hvilka meddela lifförsäkring till lägre belopp än 20 pund
och uppsamla bidrag eller premier genom kollektörer på större afstånd
än 10 engelska mil från sin egentliga lokal (»collecting societies»), gäller
en särskild lag (»Collecting Societies and Industrial Assurance Companies
Act 1896»), hvilken hufvudsakligen afser att hindra den svindel, som
i fråga om försäkringars annullerande på grund af bristande premiebetalning
insmugit sig särskildt bland de stora, till sin verkliga natur
affärsmässiga begrafningskassorna. Bestämmelserna angående statsuppsikten
öfverensstämma i hufvudsak med dem i Friendly Societies Act. —
I England kunna ock fackföreningarna bilda understödskassor och hafva
i stor utsträckning begagnat sig af denna rätt. Särskildt hafva de
ägnat sig åt arbetslöshetsförsäkring, men de lämna äfven sjuk- och
100
begrafningshjälp samt ränteförsäkringar. Enligt fackföreningslagarna
(»Trade Unions Acts») kunna dessa föreningar genom registrering vinna
samma rättsliga befogenheter som registrerade friendly societies. De
i fackföreningslagarna intagna bestämmelserna om försäkringsverksamheten
äro emellertid ganska få och konstituera en svagare statskontroll
än den, som är stadgad för registrerade friendly societies.
STATISTIK
- .
103
Vid 1905 års förslag till lag om understödsföreningar var fogad
en utförlig statistisk undersökning af — bortsedt från sjukkassor
122 pensionskassor och 206 andra understödsföreningar af olika slag,
fallande under begreppet bjälpkassor enligt sakkunniges förevarande
lagförslag. Materialet för 1905 års undersökning både insamlats på det
sätt, att i slutet af år 1903 cirkulärskrifvelser utsändts från civildepartementet
till länsstyrelserna med anmodan att införskaffa vissa uppgifter
särskildt rörande så kallade själfhjälpsföreningar, lifförsäkringsföreningar,
tioöres-, hundramanna-, femhundramanna- och dylika föreningar, pensionsoch
understödskassor, däri jämväl inbegripna sådana fonder eller kassor,
som inom föreningar eller samfund med annat, ideellt eller ekonomiskt,
syfte bildats för att åt medlemffiarne eller deras efterlefvande lämna
pension eller annat understöd. Undantagna voro rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,
registrerade sjuk- och begravningskassor samt de
för statens ämbets- eller tjänstemän bildade pensionsanstalter, i hvilka
dessa på grund af sin anställning i statens tjänst vore pliktiga att ingå.
Det skulle visserligen hafva varit af intresse att erhålla nya uppgifter
angående de i den nämnda undersökningen behandlade föreningarna,
af hvilka flera efter de förra uppgifternas afgifvande mycket starkt utvecklats.
Enär sådana uppgifter dock icke synts oundgängliga för utarbetandet
af förevarande lagförslag samt insamlandet af nya uppgifter
skulle medfört kostnad och tidsutdräkt, hafva sakkunnige ansett sig
böra afstå från att anskaffa berörda uppgifter. Då det emellertid visat
sig, att det finns många understödsföreningar, som ej upptagits i 1905
års statistik, hafva sakkunnige funnit nödigt att fullständiga nämnda
statistik med uppgifter rörande de viktigaste af dessa understödsföreningar,
nämligen pensionskassorna.
För detta ändamål hafva sakkunnige låtit utsända frågeformulär
eller på annat sätt rikta förfrågningar angående förefintliga pensionskassor
till eu del centrala ämbetsverk, domkapitlen, regementscheferna,
städernas drätselkammare, 53 större banker och hypoteksföreningar samt
58 större försäkringsbolag, ungefär 1,150 enskilda arbetsgivare som
104
sysselsätta mer än 50 arbetare och samtliga enskilda järnvägar, äfvensom
direkt till ett flertal pensionskassor, hvilkas adresser erhållits ur länsstyrelsernas
femårsberättelser, kungl. bibliotekets samling af pensionskassors
stadgar eller annorledes. I allmänhet hafva förfrågningarna
beredvilligt besvarats. Från 5 regementschefer, 7 sjömanshus, 10 drätselkammare,
8 banker, 4 försäkringsbolag, omkring 200 enskilda arbetsgifvare
samt 9 järnvägar hafva svar ej ingått.
Ehuruväl den sålunda erhållna statistiken näppeligen erbjuder eu
fullt tillfredsställande öfversikt öfver alla för närvarande verkande pensionskassor,
torde den dock vara så pass fullständig, att den ger en
väsentligen riktig bild af verksamheten på förevarande område.
Tabellerna II och III återgifva icke blott resultatet af sakkunniges
undersökning, utan äfven, för öfverskådlighetens skull, motsvarande
siffror ur 1905 års undersökning.
Tabell I meddelar ett sammandrag rörande pensionskassorna, hänförande
sig till såväl 1905 års som 1910 års undersökningar.
Med all säkerhet kan antagas, att de i 1905 års statistik upptagna
kassorna skulle, om uppgifter rörande dem nu ånyo inhämtats, uppvisat
betydligt högre siffror än de i berörda tabeller upptagna. Bortser man
från denna obekanta ökning, finner man, att pensionskassorna hafva
ungefär 120,000 medlemmar, att pensionärerna äro öfver 24,000 (därvid
änka och barn räknats såsom en pensionär), att medlemsafgifterna uppgå
till ungefär 6 miljoner kronor årligen, att pensionerna utgå med ungefär
8 miljoner kronor årligen samt att pensionskassornas tillgångar uppgå
till närmare 160 miljoner kronor.
Hvad angår hjälpkassorna hafva sakkunnige nöjt sig med att anskaffa
uppgifter från de i 1905 års statistik ej omnämnda kassor med
högre kapitalunderstöd än 1,000 kronor eller mer än 1,000 medlemmar
— de i 3 och 82 §§ af förevarande lagförslag bestämda gränserna —, om
hvilkas befintlighet sakkunnige på ett eller annat sätt erhållit kännedom.
Dessa i tabellerna IV och V meddelade uppgifter kunna dock ej göra
anspråk på fullständighet.
Enligt den förra tabellen, IV, uppgå de hjälpkassör, hvilkas
medlemstal öfverstiger 1,000, sammanlagdt till ett antal af 33 och
hafva 188,375 medlemmar. Därvid hafva medräknats de hjälpkassör,
hvilka torde uppkomma af den anledning att en sjukkassa, som utfäster
mer än 200 kronor i begrafningshjälp, på grund af den nya sjukkasse
-
105
lagens bestämmelser torde nödgas uppdela sig i en sjukkassa och en
hjälpkassa. Rörande dessa kassor (12 till antalet med 119,157 medlemmar)
ha inga ekonomiska uppgifter kunnat meddelas, enär det ar
obekant, hur tillgångarna komma att delas. Iillika torde höra bemärkas,
att medlemsantalet är upptaget efter totalsumman sjukhjälpsberättigade
i vederbörande sjxikkassa, ehuru i några af dessa kassor en stor dm medlemmar
torde vara tillförsäkrade blott sjukhjälp, men ej begrafnmgs
understöd.
_ . . , . ,
Enligt tabellerna IV och V äro de understödsföreningar och sjuk
kassör,
som utfästa högre kapitalunderstöd än 1,000 kronor, 31 till antalet
och hafva omkring 124,000 medlemmar.
14
106
Tabell 1.
Sammandrag
a) enligt statistiken
| Antal |
| kassor. |
1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda tjänstemän: |
|
i civil tjänst anställda................................. | 3 |
i militär tjänst anställda..................... | 6 |
i undervisningens tjänst anställda ................... | 1 |
i kyrkans tjänst anställda ........................ | 11 |
i kommuns tjänst anställda ........................................................................ | 11 |
Summa | 32 |
2. Pensionskassor för tjänstemän och arbetare hos enskilda arbetsgifvare.................... | 22 |
3 Of riga pensionskassor ......................................................................... | 68 |
Summa summarum | 122 |
b) enligt statistiken | |
1 1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda tjänstemän: |
|
i civil tjänst anställda................ | It) |
i militär tjänst anställda............... | 47 |
i undervisningens och hälsovårdens tjänst anställda ..... | 11 |
i kyrkans tjänst anställda ..................... | 22 |
i kommuns tjänst anställda ................................................................................ | 8 |
Summa | 107 |
2. Pensionskassor för tjänstemän och arbetare hos enskilda arbetsgifvare | 41 |
3. Öfriga pensionskassor ................................................ | 31 |
Summa summarum | 179 |
L07
för pensionskassor.
till 1905 års förslag.
Antal med- lemmar. | Antal pensio- närer. | Medlemmarnas afgifter. | Utbetalda pen-sioner. | Tillgångar utöfver i Anmärkningar, skulderna. |
86 | 42 | 1,685: 2 5 | 3,269: 3 5 | 63,814: 54 |
218 | 254 | 3,363: oi | 16,453: 51 | 353,351: 2 7 |
72 | 30 | 1,847: 53 | 11,850: - | 365,790: 35 |
217 | 180 | 2,474: 42 | 10,062: 44 | 162,321: 43 |
1,456 | 318 | 39,256: so | 71,854: 02 | 1,141,336: 65 |
2,049 | 824 | 48,626: 71 | 113,489: 3 2 | 2,086,614: 24 |
7,294 | 772 | 645,472: 70 | 158,828: 51 | 7,688,346: 44 ■ |
9,385 | 2,125 | 197,663: 2 7 | 237,548: 4 9 | 7,767,117: 83 |
18,728 | 3,721 | 891,762: 68 | 509,866: 32 | 17,542,078: Öl |
i 1910 års förslag.
37,590 | 6,360 | 1,953,515: | 28 | 2,817,948: | 83 | 51,788,261: | 20 |
18,063 | 6,584 | 873,057: | 20 | 1,838,719: | 55 | 20,700,080: | 95 |
28!l79 | 3,893 | 1,505,851: | 85 | 1,734,911: | 25 | 35,408,363: | 44 |
2,951 | 1,365 | 177,216: | 07 | 585,191: | 26 | 12,954,835: | 37 |
827 | 121 | 61,215: | 72 | 68,089: | 55 | 1,897,957: | 06 |
87,610 | 18,323 | 4,570,856: | 12 | 7,044,860: | 44 | 122,749,498: | 02 |
8,359 | 1,115 | 417,754: | 76 | 351,986: | 53 | 14,264,480: | 05 |
4,655 | 1,204 | 81,248: | 46 | 121,864: | 20 | 4,325,322: | 99 |
| 100,624 | 20,642 | 5,069,859: | 34 | 7,518,711: | 1 7 | 141,339,301: | 06 |
108
Tabell II.
1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda tjänstemän
1 civil tjänst anställda:
Malmö tullstats enskilda pensionsinrättning ................
Landtmätarnes i Norrbottens län understödsfond för deras änkor och barn
oanahamns lotsars änke- och pupillkassa ..............................
Summa
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 !
18
19
20
I militär tjänst anställda:
Kungl. Lifgardets till häst pensionskassa ...........................
Underofficerarnes vid Kungl. Svea lifgarde pensionsinrättning .................................
Kungl. Göta lifgardes underofficerares enskilda pensionskassa
Vendes artilleriregementes underofficerskårs änke- och pupillfond.........ZZ!!Z"^
Vendes artilleriregementes pensionsinrättning ..............................
Kungl. första Göta artilleriregementes musikkårs pensionskassa ................................
Summa
I undervisningens tjänst anställda:
Pensionsinrättnmgen för änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän vid Lunds universitet
I kyrkans tjänst anställda:
Prästerskapets i Kalmar stift änke- och pupillkassa
Villands härads (3) prästänke- och pupillkassor.......................
Esphults prästänke- och pupillkassa ..............................
Albo- och Järrestads härads (3) prästänke- och pupillkassor .........................................
Ingelstads härads prästänke- och pupillkassa
Frosta härads prästänke- och pupillkassa .......................
Harjagers härads prästänke- och pupillkassa...........IIZHZ!""!ZZZZ!!ZZ............
Summa
I kommuns tjänst anställda:
Polispersonalens i Stockholm enskilda änke- och pupillkassa........................
Civila ämbets- och tjänstemäns i Norrköping änke- och pupillkassa ...................................
Lagmannen Tage Ludvig Sylvans pensionsinrättning för änkor och barn efter ämbetsoch
tjänstemän i staden Ystad ......................................................
Transport
109
enligt statistiken till 1905 års förslag.
Antal med- lemmar. | Antal pensio- närer. | Medlemmarnas | Utbetalda pen-sioner. | Tillgångar utöfver skulderna. |
27 | 27 | 310: — | 2,066: — | 49,971: 6 7 |
33 | 2 | 1,080: - | 200: — | 3,512: n |
26 | 13 | 295:25 | 1,003: 3 5 | 10,330: 7 6 |
86 | 42 | 1,685: 25 | 3,269: 3 5 | 63,814: 54 |
31 | 39 | 543: 34 | 4,859: 0 9 | 105,674: 42 |
37 | 15 | 535: — | 1,380: - | 36,851: 52 |
43 | 28 | 1,199: 87 | 2,618: 75 | 41,799: 83 |
99 | 22 | 741: 50 | 1,911: 67 | 26,990: 05 |
*) | 138 | — | 2,516: 5 0 | 95,871: 09 |
8 | 12 | 343:30 | 3,167: 50 | 46,164: 36 |
218 | 254 | 3,363: oi | 16,453: 5i | 353,351: 27 |
72 | 30 | 1,847: 53 | 11,850: — | 365,790: 35 |
140 | 84 | 1,566: 70 | 4,501: 33 | 60,739: 4 9 |
48 | 29 | 658: 20 | 1,719: so | 26,972: 02 |
1 | 1 | — | 85: - | 1,761: 25 |
3 | 28 | — | 756: — | 14,945: 53 |
12 | 12 | 175: — | 1,643: 31 | 27,119: 87 |
6 | 15 | 53: 52 | 792: — | 15,852: 68 |
7 | 11 | 21: — | 565: — | 14,930: 59 |
217 | 180 | 2,474: 42 | 10,062: 44 | 162,321: 43 |
562 | 38 | 9,599: — | 6,858: 33 | 136,597: 6 2 |
17 | — | 2,115: — | — | 33,964: 32 |
20 | 15 | 920: 17 | 3,789: 06 | 144,695: 08 |
599 | 53 | 12,634: 17 | 10,647: 39 | 315,257: 02 |
*) Uppgift saknas.
no
Tabell II (Forts.) 1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda tjänstemän
21
22
23
24
25
26
27
28
Poliskårens i Malmö pensionskassa................................................................
Pensionsinrättningen för städernas i Skåne tjänstemäns änkor och barn
Änke- och pupillkassan för Göteborgs stads ämbets- och tjänstemän ...
Polispersonalens i Göteborg pensionsinrättning...........................................
Brandkarlarnas i Göteborg pensionsförening...............................................
Göteborgs frivilliga brandkårs pensionsförening...........................................
Poliskårens i Söderhamn pensionskassa......................................................
Polispersonalens i Sundsvall pensionskassa ...............................................
Transport
Summa
Summa för pensionskassor för i offentlig tjänst anställda tjänstemän
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
2. Pensionskassor för tjänstemän och arbetare hos enskilda
Oxelösund—Flen—Västmanlands järnvägsaktiebolags pensionskassa....................................
Karlskrona—Växjö järnvägs pensionsanstalt ............................................................................
Karlskrona—Växjö järnvägs pensionsanstalts änke- och pupillafdelning ............................
Mellersta Blekinge järnvägs pensionsanstalt ............................................................................
Sölvesborg—Kristianstads järnvägs pensionsanstalt ................................................................
Landskrona—Hälsingborgs järnvägs änke- och pupillkassa...................................................
Hälsingborg—Hässleholms järnvägs pensionskassa ..............................................................
Enskilda järnvägarnes pensionskassa ......................................................................................
Kungl. teatrarnas pensionsinrättning .......................................................................................
Hofkapellets pensionsinrättning ................................................................................................
Reymersholms nya spritförädlingsaktiebolags pensionskassa ................................................
Skultuna bruks arbetares nya understödsförening....................................................................
Annebergs arbetares besparingsfond ........................................................................................
Änkekassan vid Höganäs stenkolsverk ....................................................................................
Tunadals pensionskassa...............................................................................................................
Arbetarnes vid Johannedals lastageplats pensionskassa..........................................................
Mons trävaruaktiebolags änkekassa...........................................................................................
Pensionskassan vid Sandö sågverk ............................................................................................
Mo och Domsjö aktiebolags tjänstemäns pensionskassa .......................................................
Domsjö ångsågs pensionskassa ..................................................................................................
Mo ångsågs pensionskassa............................................................................................................
Robertsfors arbetares pensionkassa............................................................................................
Summa
in
enligt statistiken till 1905 års förslag. (Forts.)
Antal med- lemmar. | Antal pensio- närer. | Medlemmarnes algifter. | Utbetalda pen-sioner. | Tillgångar utöfver skulderna. | A nmärkningar. |
599 | 53 | 12,634: 17 | 10,647: 39 | 315,257: 02 1 | |
106 | 20 | 1,384: - | 6,397: so | 138,821: 06 |
|
92 | 39 | 3,398: 33 | 7,408: 33 | 149,892: 45 |
|
133 | 17 | 14,074: — | 7,383: 74 | 97,984: 8 3 |
|
261 | 39 | 2,469: —- | 31,370: — | 197,215: 8 7 |
|
62 | — | 1,361: 50 | — | 8,206: 36 |
|
147 | 148 | 2,970: — | 8,447: — | 174,746: 91 |
|
18 | 2 | 509: so | 200: — | 37,101: 10 |
|
38 | — | 456: — | — | 22,111: 05 |
|
1,456 | 318 | 39,256: so | 71,854: 02 | 1,141,336: 65 |
|
2,049 | 824 | 48,626: 71 | 113,489: 32 | 2,086,614: 2 4 |
|
arbetsgivare enligt statistiken till 1905 års förslag.
420 | 55 | 60,381: | 86 | 15,677: | 74 | 482,361: | 39 |
152 | 17 | 4,647: | 95 | 5,167: | 32 | 186,334: | 82 |
101 | 8 | 2,444: | 07 | 784: | 83 | 75,659: | 25 |
77 | 4 | 4,813: | 45 | 519: | 33 | 107,298: | 63 |
49 | 6 | 772: | 40 | 1,980: | — | 18,553: | 61 |
190 | 27 | 11,764: | 09 | 20,645: | 08 | 444,373: | 55 |
215 | 15 | 13,805: | 64 | 6,465: | 49 | 317,480: | 89 |
3,875 | 145 | 503,267: | 84 | 34,248: | 22 | 4,070,882: | 78 |
95 | 60 | 10,616: | 25 | 34,125: | — | 826,319: | 53 |
67 | 34 | 6,269: | 14 | 23,778: | 22 | 465,418: | 90 |
21 | 2 | 1,336: | 32 | 1,176: | — | 132,717: | 56 |
374 | 26 | 1,372: | — | 201: | 42 | 13,553: | 24 |
367 | 10 | 1,617: | 37 | 1,758: | 56 | 19,417: | 51 |
685 | 148 | 4,592: | 75 | 5,718: | 88 | 160,435: | 10 |
19 | 45 | 109: | 20 | 1,125: | — | 33,094: | 18 |
17 | _ | 236: | 62 |
|
| 14,238: | 61 |
83 | 16 | 396: | 25 | 852: | 97 | 13,584: | 68 |
29 | — | 429: | — | — |
| 2,808: | 58 |
72 | 1 | 14,370: | — | 95: | 30 | 171,418: | 27 |
126 | 48 | 655: | 20 | 2,680: | — | 56,261: | 84 |
121 | 7 | 619: | 80 | 1,002: | 50 | 50,122: | 10 |
139 | 98 | 955: | 50 | 826: | 65 | 26,011: | 42 |
7,294 | 772 | 645,472: | 70 | 158,828: | 51 | 7,688,346: | 44 |
112
Tabell II (Forts.)
3. Öfriga pensionskassor enligt
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84 I
Handelsbokhållarnes pensionsförening.............................................................................
Svenska musikerföreningen ..............................................................................................
Minuthandelsföreningens pensionskassa ...........................................................................
Dramatiska och musikaliska artisternas pensionsförening ..........................................
Pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom
Bok- och musikhandlarnes pensionsförening ...................................................................
Apotekarekårens lifränte- och pensionskassa....................................................................
Sjömannaföreningen i Stockholm ......................................................................................
Uppsala handelsförenings understödsfond .......................................................................
Sällskapet Oscarsförbundet ................................................................................................
Arbetarnes pensionskassa i Tärna socken .......................................................................
Linköpings handlandes pensionskassa...............................................................................
Sveriges handelsresandeförening .......................................................................................
Kalmar handtverksborgares änke- och pupillkassa .......................................................
Borgholms stads pensionskassa..........................................................................................
Borgerskapets i Karlskrona pensionskassa.......................................................................
De handlandes i Karlskrona änke- och pupillkassa .......................................................
Handtverkarnes och fabriksidkarnes i Karlshamn änke- och pupillkassa ....................
Karlshamns stads änke- och pupillkassa...........................................................................
jinke- och pupillkassan i Sölvesborg ................................................................................
Borgerskapets m. fl. pensionsinrättning i Kristianstad....................................................
Torekovs enskilda änkekassa ...........................................................................................
Yallby arbetareförenings sjuk- och lifräntekassa ............................................................
Ostra Tommarps pensionskassa ........................................................................................
Skanör och Falsterbo stads sjökapteners pensions- och understödsförening................
Sällskapet »Vänskap och välgörenhet», Ystad ..............................................................
Kullens allmänna pensionsförening ....................................................................................
Lunds stads understödsförening ........................................................................................
Göteborgs handelsresandeförening ....................................................................................
Sjökaptensföreningen i Fiskebäckskil ................................................................................
Sällskapet »Enighet och Nytta», Mollösund ....................................................................
Mollösunds pensionsförening................................................................................................
Köpmansgillet i Visby ........................................................................................................
Fabriks- och handtverksidkarnes i Visby pensionsinrättning ........................................
Transport
113
statistiken till 1905 års förslag.
Antal med- lemmar. | Antal pensio- niirer. | Medlemmarnes afgifter. | Utbetalda pen-sioner. | | Tillgångar utöfver Anmärkningar, skulderna. | |
,387 | 63 | 5,290: — | 19,200: | I | 540,541: 33 |
184 1 | 26 | 3,563: 6 6 | 1,325: | — | 29,052: 25 |
338 | 97 | 2,125: — | 9,500: | — | 370,075: 34 |
177 | 24 | 1,755: — | 8,200: | — | 230,866: 07 |
355 | 28 | 45,710: es | 9,976: | 70 | 579,848: 99 • |
301 | 49 | 4,850: — | 15,100: |
| 355,527: 39 |
884 | 37 | 86,013: 22 | 20,131: | 82 | 1,271,944: 04 |
535 | 89 | 3,020: — | 4,670: | — | 257,478: is |
124 | 4 | 1,622: 9 4 | 800. | -• | 23,031: 7 4 |
137 | 6 | 822: — | 750: |
| 17,562: 04 |
153 | 3 | 441: 25 | 105: | — | 9,831: 21 |
81 | 13 | 395: - | 1,540: |
| 51,922: 05 |
121 | 5 | 660: — | 1,550: |
| 52,088: 12 |
26 | 17 | 600: — | 1,370: | — | 48,373: 95 |
11 | 7 | 100: — | 196: | - | 4,239: 39 |
*) | 25 | 200: — | 3,100: | — | 116,075: 57 |
62 | 64 | — | 17,400. | — | 393,464: 36 |
49 | 39 | 83: 51 | 5,275: | — | 208,891: g 8 |
*) | 70 | 816: 75 | 8,166: 6 7 | 144,928: 15 | |
38 | 14 | 48: — | *) |
| 107,654: 12 |
157 | 96 | 1,220: - | 5,325 | 46 | 109,892: 59 |
20 | 25 | 112:- | 246 | 25 | 10,271: 38 |
327 | 17 | 2,003: 35 | 366 | 03 | 31,871: 82 |
86 | _ | 766:io | — |
| 5,516: 02 |
84 | 64 | 630: — | 1,455 | - | 39,110: 41 |
101 | 103 | 1,037: 6 5 | 2,178 | - | 48,986: 71 |
397 | 67 | 4,520: — | 1,583 | — | 28,054: ie i |
157 | *) | 286: - | 4,512 | — | 113,117: 51 1 |
*) | *) | 8,435: — | 5,026 | — | 86,066: 7 8 |
89 | 42 | 485: — | 824 | — | 13,508: 70 |
116 | 52 | 205: 11 | 407 |
| 10,256: 02 |
90 | _ | 556: 20 | — |
| 5,849: 8 5 |
79 | 72 | 1,090: - | 6,308: 3 3 | 159,981:7 0 • | |
24 | 57 | — | 1,093: 12 | 1 36,076: 90! | |
6,190 | | 1,275 | | 179,463: 42 | 157,680 | 38 | | 5,511,956: 72 |
*) Uppgift saknas.
15
114
Tabell IT (Forts.)
3. Öfriga pensionskassor enligt
85
86
87
88
89 !
90
91
92
93
94
95
96
97 i
98
99
100
101
102
103
104
105
106
107
108
109
no
in
112
113
114
115
116
117
118
Fårö pensionsförening ......................................
Norrlands köpmäns och industriidkares pensionsförening, Sundsvall
F. d. bryggareämbetets i Stockholms pensionskassa..................................
Yiktualiehandlarnes pensionsinrättning ................................
Barnmorskornas i Stockholm pensionsförening
Uppsala fabriks- och handtverksförenings pensionskassa..........................
Sala fabriks- och handtverksförening ........................
Köpings enskilda handelsförening ...........................
Köpings fabriks- och handtverksförening .................
Karlstads köpmäns understödskassa ...................................
Linköpings fabriks- och handtverksidkares pensionskassa
Kalmar sjökapteners änke- och pupillkassa ......................................
Västerviks sjömannaförening.........................................
Matrosernas enskilda gratialinrättning................................
Trelleborgs handtverkares bostads- och pensionsförening
Kullens enskilda sjökaptensförening ..........................................
Bjufs arbetares änkekassa...................................................
Handelsklassens i Malmö understödsstiftelse........ZZZZZZZ"’!"!
Malmö handtverksförening ......................................
Malmö sjökaptensförenings pensionsstiftelse ............................
Skepparegillet i Visby ...................................................
De handlandes eller första Likkompaniet i Kristianstad
1818 års Likcompagnikassa i Kristianstad......................................
Skepparegillet i Söderhamn ................................................
Handlande Borgares Änke- och pupillkassa i Kalmar
Handlandes pensionsinrättning i Västervik
Fartygsbefälhafvares och skeppares änke- och pupillkassa, Oskarshamn
1 ensionstörenmgen i Karlshamn ...........................................
Handtverkssocietetens pensionskassa i Söderhamn
Karlstads fabriks- och handtverksidkares pensions- och understödsfond
Handelsklassens i Ystad stiftelse................................................
Mariestads borgerskaps enskilda pensionskassa..........................
Handelsföreningens kassa i Söderhamn ....................................
Sjökaptensfonden i Västervik .....................................
Transport
Summa summarum för pensionskassor enligt statistiken till 1905 års förslag
115
statistiken till 1905 års förslag. (Forts.)
Antal med- lemmar. | Antal pensio- närer. | Medlemmarnes afgifter. | Utbetalda pensioner. | Tillgångar utöfver skulderna. |
(3.190 | 1.275 | 179.463: 42 | 157.680: 3 8 | 5,511,956: 7 2 |
568 | — | 133:25 | — | 10,462: 01 |
178 | *) | 1,137: — | 2,900: — | 119,333: 31 |
20(3 | 30 | 400: — | 12,000: — | 365,453: 97 |
82 | 34 | 520: — | 8,353: 15 | 289,557: 44 |
57 | 8 | 600: — | 1,600: - | 47,859: 5 8 |
124 | 74 | 1.461: 20 | 3,318: 8 2 | 90,681: 70 |
42 | 8 | 355:95 | 531: 24 | 10,865: 0 6 |
3(5 | (3 | 173: — | 360: — | 11,446: 99 |
32 | 7 | 347: — | 242: 30 | 8,053: 79 |
42 | 13 | 540: — | 630: - | 18,197: 75 |
(50 | 26 | 219: — | 2,450: — | 59,429: 31 |
11 | 32 | 96: — | 1,375: — | 49,263: 8 4 |
50 | 16 | (359: — | 756: — | 18,192: 83 |
373 | 100 | 3,285: 75 | 6,215: 82 | 48,185: 79 |
59 | 12 | 367:70 | 492: — | 13,943: 3 8 |
133 | 29 | 1,849: so | 1,847: — | 27,828: 64 |
475 | 17 | 2,974: so | 4,728: - | 22,751: 27 |
(30 | 29 | 300: — | 2,275: — | 60,989: 91 |
145 | 107 | 818: — | 7,148: 70 | 371,485: 9 8 |
72 | *) | 230: — | 1,605: - | 53,577: 32 |
73 | 76 | 530: — | 1,378: 70 | 53,047: 6 0 |
63 | 27 | 814: — | 3,405: 75 | 67,516: — |
27 | 19 | 309: — | 1,022: 60 | 11,788: 31 |
7 | 8 | 80: — | 820: - | 13,852: 2 4 |
9 | 17 | — | 2,558: 34 | 93,884: 6 6 |
27 | 1(5 | — | o,3o3. 8 4 | 109,231: 91 |
44 | 14 | — | 1,442: 50 | 32.215: 2 6 |
*) | 46 | — | 785: - | 20,266: 95 |
4 | 9 | — | 850: — | 21,377: 56 |
14 | 22 | _ | 493: - | 14,598: 40 |
19 | 7 | *) | *) | 44,820: 29 |
87 | 17 |
| 765: 35 | 31,540: 46 |
7 | 13 | — | 1,200: — | 29,001: 35 |
9 | 11 | — | 965: — | 14,460: 25 |
9,385 | 2,125 | 197,663: 27 | 237,548: 49 | 7,767,117: 83 |
18,728 | 3,721 | 891,7(32:68 | 509,866: 32 | 17,542,078: 31 |
'') Uppgift saknas.
116
Tabell III.
1. Pensionskassor för i offentlig; tjänst anställda
I civil tjänst anställda
Pensions storlek
f d r h f)
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
Riksbankens pensionsfond.......................................................
Bankostatens änke- och pupillkassa (vid Riksbankens hufvud
kontor)
....................................................................................
Änke- och pupillkassan vid Riksbankens afdelningskontor
och pappersbruk....................................................................
Riksgäldskontorets pensionsfond ............................................
„ änke- och pupillkassa ............................
Statens järnvägstrafiks pensionsinrättning ............................
,, änke- och pupillkassa ..................
Telegrafverkets pensionsinrättning ........................................
,, änke- och pupillkassa....................................
Tullstatens enskilda pensionsinrättning ................................
Civilstatens änke- och pupillkassa .......................................
Föreningen till beredande af understöd åt änkor och oförsörjda
barn efter aflidue häradshöfdingar, landssekreterare
och landskamrerare...............................................................
Västernorrlands läns landstats pensionskassa '')...................
Länsmännens i Kopparbergs län enskilda änke- och pupillkassa
......................................................................................
Mälarprovinsernas landtmäteriförening...................................
Dala-landtmätarnes understödsförening ................................
Landtmätarnes i Gäfleborgs län understödsförening för deras
änkor och barn ....................................................................
Västerbottens läns landtmätares understödsförening............
Lotsverkets enskilda pensionskassa .......................................
f (75 % af lön)
f (25 % af delaktighetsbelopp).
f (h 24 % af lön)
f (75 " o „ „ )
f (25 ,, „ „ )
f (b 80 % „ „ )
f (h 25 „ „ „ )
f (h 4.125: —)
f (ii 200: — jämte 20 °/0 af pensionsunderlaget).
f (15 0 0 af lön)
f (h 30 °/0 af mannens pensions-''
1 underlag).
f (ii 360: -)
f (Ii 400: -)
f (72: -)
d (h 300: -)
d (h 500: —)
d (h 300: -)
*)
f (h 3,000: - )
Summa
20
21
22
I militär tjänst anställda.
Flottans pensionskassas pensionsfond....................................
„ ,, gratialfoud........................................
Underofficersstaternas vid Karlskrona station gratialkassa 2)
Transport
f (h 75 °/0 af lön)
f (h 1,000: - )
f (h 72: -)
*) Uppgift saknas.
t)f = fint pensionsbelopp
d = pensions storlek bestämmes genom delning af tillgängliga medel
i- = inom kassan finnes ett visst antal pensionsrum
h = högsta pensionsbelopp
117
tjänstemän enligt nu inkomna uppgifter.
Antal med- lemmar. | Antal pensio- närer. | Medlemmarnes afgifter. | Utbetalda pen-sioner. | Tillgångar utöfver skulderna. | |||
265 |
| 31,371: | 54 |
| — | 64,406: | 51 |
136 | • 75 | 13,466: | 52 | 31,954: | 05 | 1,007,968: | 64 |
157 | 34 | 9,642: | 68 | 12,463: | 50 | 357,548: | 80 |
17 | 2)- | 2,015: | 50 | 2) - | — | 3,107: | 13 |
14 | 18 | 1,329: | — | 6,448: | 59 | 157,838: | 90 |
12,578 | 1,190 | 466,028: | 51 | 1,250,188: | 79 | 10,422,553: | 34 |
11,838 | 1,252 | 448,923: | 10 | 399,043: | 24 | 15,679,969: | 98 |
1,715 | 169 | 104,394: | 43 | 207,469: | 59 | 5,233,306: | 10 |
695 | 77 | 59,066: | 86 | 39,025: | 16 | 1,314,296: | 50 |
2,042 | 730 | 111,482: | 29 | 99,008: | 75 | 715,447: | 26 |
6,738 | 2,419 | 650,896: | 39 | 709,476: | 24 | 15,331,503: | 35 |
186 | 145 | 27,875: |
| 31,870: | 19 | 270,307: | 25 |
49 | 32 | 1,707: | 50 | 4,324: | 99 | 171,927: | 14 |
36 | 19 | 790: | __ | 1,476: | _ | 31,387: | 90 |
26 | _ | 390: | — | — | — | 4,981: | 52 |
20 | — |
| *) | — | — | 9,647: | 13 |
10 |
|
| *) | _ | — | 2,784: | 57 |
36 | 12 |
| *) | 2,958: | 34 | 38,737: | 98 |
1,032 | 188 | 24,135: | 96 | 22,241: | 40 | 970,541: | 20 |
37,590 | 6,360 | 1,953,515: | 28 | 2,817,948: | 83 | 51,788,261: | 20 |
1,463 | 312 | 73,165: | 61 | 418,222: | 36 | 862,768: | 06 |
1,772 | 797 | 136,383: | 23 | 140,793: | 84 | 2,362,773: | 63 |
202 | 55 | 3,690: | 50 | 5,008: | — | 56,195: | 94 |
3,437 | 1,164 | 213,239: | 34 | 564,024: | 20 | 3,281,737 | 63 |
Anmärkninga r.
I X 1 till XIOIX iijuuuuvv ------j
utgår ännu ingen pension. Tjänstemännen
pensioneras ur ett särskild^
anslag.
''-) Jfr not '') här ofvan.
'') Pension endast till efterlefvande.
Pension endast till efterlefvande.
*) Uppgift saknas.
118
Tabell 111 (Forts.) 1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda
Pensions storlek
(jfr not t å sid. 116).
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
Transport
Arméns pensionskassa ............................................................
,, nya änke- och pupillkassa ........................................
Kungl. Svea lifgardes officerskårs pensionsförening ............
Kungl. Svea lifgardes musikkårs pensionsfond ....................
Kungl. Svea lifgardes musikkårs änke- och pupillkassa ...
Kungl. Lifregementets grenadjärers musikkårs enskilda pensionskassa
................................................................
Kungl. Västgöta regementes musikkårs enskilda pensionskassa
Kungl. Upplands infanteriregementes musikkårs enskilda
pensionsstiftelse ............................................................
Korprals- och soldatpensionskassan vid Kungl. Upplands
infanteriregemente ..........................................................
Kungl. Södermanlands regementes musikkårs enskilda pensionskassa
.................................................................
Kungl. Kronobergs regementes musikkårs enskilda pensionskassa
...............................................................................
Kungl. Jönköpings regementes enskilda pensions- samt änke
och
pupillkassa ............................................................
Kungl. Dalregementets officerskårs pensionskassa...............
Kungl. Hälsinge regementes musikkårs enskilda pensionsstiftelse
.........................................................................
Korpralernas vid Kungl. Hälsinge regemente enskilda pensionskassa
................................................................
Kungl. Bohusläns regementes musikkårs enskilda pensionskassa
...........................................................................
Kungl. Västmanlands regementes underofficerskårs enskilda
pensionskassa ............................................................
Kungl. Västmanlands regementes musikkårs enskilda pensionskassa
...................................................................
Kungl. Västerbottens regementes musikkårs enskilda änke
och
pupillkassa ............................................................
Kungl. Kalmar regementes enskilda pensionskassa ............
Kungl. Värmlands regementes musikkårs enskilda pensionsfond
.............................................................................
Kungl. Norra Skånska infanteriregementets manskaps pensionskassa
..........................................................................
Musikkårens vid Kungl. Norra Skånska infanteriregementet
enskilda pensionsinrättning ................................................
Kung!. Gottlands infanteriregementes musikkårs enskilda
pensionskassa ....................................................................
r (h 2,400: -)
f (h 1,200: —)
f (500: —)
r (h 600:-)
r (h 75: -)
d (h 100: -)
f (h 100: -)
*)
d
d (h 100: -)
f (h 125: -)
r (500: -)
f (h 150: -)
d
f (h 100: -)
r (50: —)
r (h 300: -)
*1
f (6: -)
f (h 250: -)
r (15: -)
d (h 150: -)
f (70: -)
Transport
*) Uppgift saknas.
119
tjänstemän enligt nu inkomna uppgifter. (Forts.)
Antal med- lemmar. | Antal | Medlemmarnes | Utbetalda pen-sioner. | Tillgångar utöfver skulderna. | Anmärkningar. |
3,437 | 1,164 | 213,239: 34 | 564,024: 20 | 3.281,737: 63 |
|
5,098 | 2,087 | 271,866: 9 9 | 834,065: — | 3,747,794: 38l |
|
7,620 | 1,151 | 365,755: 15 | 329,068: 11 | 11,270,003: 73 |
|
*) | 16 | 3,464: 38 | 9,333: 33 | 160,219: 05 |
|
13 | 6 | 366: 45 | 2,708: 33 | 68,868: 32 |
|
13 | 6 | *) | 925: — | 34,307: 70 |
|
17 | 21 | 88: — | 1,502: os | 57,753: 52 |
|
16 | — | *) | — | 9,609: 6 5 |
|
13 | 12 | 364:67 | 1,501: 68 | 43,348: si |
|
188 | 576 | *) | 4,031: 5 8 | 62,467: 6 8 |
|
16 | 7 | *) | 763: 35 | 32,358: 95 |
|
23 | 12 | 187: 85 | 550: — | 16,963: 17 |
|
11 | 14 | *) | 1,066: 6 7 | 32,356: 23 | |
48 | 16 | *) | 8,000: — | 169,197: 14 |
|
11 | 19 | *) | 1,160: — | 28,644: 12 |
|
15 | 91 | 45: - | 1,757: 50 | 21,990: 77 |
|
12 | 9 | 298: — | 400: — | 10,072: 47 |
|
41 | 13 | 311: oi | 650: - | 17,484: 29 |
|
15 | 10 | *) | 952:50 | 48,289: 49 |
|
12 | 4 | *) | 145:83 | 11,450: 20 |
|
150 | 328 | 112:so | 2,016: 50 | 21,684: 55 |
|
16 | 24 | 255: — | 2,932: 50 | 96,352: 8 6 |
|
147 | 300 | 235:so | 4,442: so | 56,938: 91 |
|
21 | 14 | *) | 712: - | 11,934: 29 |
|
10 | — | *) | — — | 6,483: 57 |
|
16,963 | 5,900 | 856,589: 8 4 | 1,772,708:66 | 19,318,311: 48 |
|
*) Uppgift saknas.
120
Tabell III (Forts.)
1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda
Pensions storlek
(jfr not f å sid. 116).
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
Transport
| Major Behms minnesfonds änke- och pupillkassa vid Kungl.|
Yästernorrlands regemente...................................................
Kungl. Yästernorrlands regementes musikkårs enskilda pensionskassa
..................................................................
Underofficerskårens vid Kungl. lifregementets dragoner en-1
skilda pensionskassa .....................................................
Kungl. lifregementets dragoners musikkårs enskilda pensionskassa
.................................................................
Kungl. Skånska husarregementets officerskårs enskilda pensionskassa
.................................................................
Kungl. Skånska husarregementets underofficerskårs enskilda
pensions- och änkekassa (»Fältmarskalken Friherre Philip!
von Plåtens minnesfond»)...................................................
Kungl. Skånska husarregementets musikkårs enskilda pensions-
samt änke- och pupillkassa ....................................
Kungl. Skånska dragonregementets pensionskassa...............
Prins Carls pensionskassa vid Kronprinsens husarregemente
Musikkårens vid Kronprinsens husarregemente enskilda''
pensionskassa .....................................................
Kung]. Norrlands dragonregementes underofficerskårs pensionskassa.
...............''..............................................
Kungl. Svea artilleriregementes officerskårs pensionsförening
Underofficerarnes vid Kungl. Svea artilleriregemente änke
och
pupillkassa (»Rudebeckska stiftelsen»).......................j
Kungl. Svea artilleriregementes musikkårs enskilda kassa
Kungl. Göta artilleriregementes officerskårs pensionsförening
Fortifikationsofficerarnes pensionskassa ................................|
Fortifikationsunderofficerarnes enskilda pensionsinrättning .
Fortifikationskassörernas pensionskassa ................................
Kungl. Skånska trängkårens (Yendes trängkårs) underofficerskårs
pensionskassa....................................................|
Pensionsfond för tjänstemännen vid Strömsholms stuteri
samt deras änkor och barn ...............................................
Summa
I undervisningens och hälsovårdens tjänst anställda.
Universitets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns
änkor och barn ...........................................................
Vaktbetjäningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning
för änkor och barn
d (h 480: -)
d (h 100: -)
f (h 100: -)
f (h 150: -)
r (400: -)
d (h 100: -)
f (h 200: -)
r (h 30: -)
d (h 120: -)
d (minst 60: -)
f (h 350: -)
f (h 100: -)
f (h 200: -1
r (300: -)
f (h 800: -)
f (h 200: -)
f (h 400: -)
fjh 50 % af lön)
Transport
f (h 12 % af lön)
f (h 250: -)
121
tjänstemän enligt nu inkomna uppgifter. (Forts.)
Antal med- lemmar. | Antal pensio- närer. | Medlemmarnes | | Utbetalda pen-sioner. | Tillgångar utöfver skulderna. |
16,963 | 5,900 | 856,589: 8 4 | 1,772,708: 66 | 19,318,311: 48 |
38 | — | 190: — | — — | 7,101: 05 |
25 1 | — | 214: — | — | 4,184: 36 |
17 | 6 | 307:41 | 591:74 | 8,349! 6 6 |
12 | 9 | 180:40 | 900: — | 15,128: 49 |
47 | 20 | *) | 7,833: 35 | 114,137: 04 |
22 | 40 | *) | 2,800: - | 42,000: — |
15 | 17 | 561: 70 | 3,000: — | 46,751: 13 |
55 | 334 | 147: — | 2,812: 15 | 46,168: 77 |
365 | 130 | 588: - | 7,561: — | 92,088: 59! |
7 | 4 | 125: - | 1,023: 32 | 29,792: 64 |
16 |
| *) | _ _ | 6,136: 63 |
71 | 31 | *) | 8,970: 8 3 | 138,348: 59 |
76 | 14 | *) | 1,562: 50 | 17,481: 17 |
27 | 3 | *) | 350: — | 30,544: 23 |
48 | 20 | *) | 4,500: — | 73,460: 35 |
86 | 20 | 10,978: 31 | 14,666: 6 7 | 310,175: 46 |
72 | 19 | 2,200: 2 8 | 3,500: — | 87,733: 83 |
9 | 9 | 382: 7 6 | 2,700: — | 65,746: 2 6 |
90 | 2 | 498:so | 400: — | 66,796: 8 2 |
2 | 6 | 94: — | 2,839: 33 | 179,644: 4 0 |
18,063 | 6,584 | 873,057: 20 | j 1,838,719: 55 | 20,700,080: 95 |
102 | 42 | 9,230: 52 | 19,216: 36 | 317,840: 38 |
29 | 11 | 183: — | 1,245: — | j 30,402: 07 |
131 | 53 | 9,413: 52 | 20,461: 36 | j 348,242: 45 |
*) Uppgift saknas.
122
libell 111 (Forts.)
1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
Pensions storlek
(jfr not t å sid. 116).
. Transport
Lunds universitets enskilda änke- och pupillkassa ............
Pensionsföreningen mellan yngre lärare och tjänstemän vid
Lunds universitet .........................................................
Folkskollärarnes pensionsinrättning........................................
,, änke- och pupillkassa ................................
Lärarnes vid elementarläroverken änke- och pupillkassa....
Småskollärarnes m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt ............
Lasarettsläkarnes pensionskassa ...........................................
Döfstumlärarnes pensionsanstalt .........................;..................
Barnmorskornas pensionsanstalt ............................................
Summa
I kyrkans tjänst anställda.
Prästerskapets änke- och pupillkassa ................................... d
Karlstads stifts läroverks änke- och pupillkassa ................ d
Prästerskapets i Härnösands stift änkehjälpsinrättning ’).... f (h
Oxie härads prästänke- och pupillkassa ..........................
Allmänna änkekassan inom Skytts kontrakt .................
Enskilda änkekassan inom Skytts kontrakt ........................ d
torna kontrakts prästerskaps änke- och pupillkassa...........!d
Bara härads prästänke- och pupillkassa...............................Id
Vemjnenhögs härads prästänke- och pupillkassa ................! d
Ljunits och Herrestads kontrakts prästänke- och pupillkassa d
Färs härads gamla prästänke- och pupillkassa ....................!d
Färs härads nya prästänke- och pupillkassa ........................''d
Onsjö härads prästerskaps änke- och pupillkassebolag........ d
Rönnebergs kontrakts prästerskaps änke- och pupillkassa *)
Luggude härads prästerskaps änke- och pupillkassa............''d
Bjäre härads prästerskaps änke- och pupillkassa ................ d
Västra Göinge härads prästänke- och pupillkassa................ d
Ostra Göinge härads prästänke- och pupillkassa ............... d
Träne prästänke- och pupillkassa........................................... d
Gärds härads prästerskaps änke- och pupillkassa................ d
Listers och Bräkne härads änkekassa....................................''d
Pi ästerskapets i Ostra kontraktets änke- och pupillkassa . *)
Summa
af lön)
4.000:
f (h 75°/o af delaktighetsbelopp)
150: -)
d (h 300: -)
d
*) Uppgift saknas.
123
tjänstemän enligt nu inkomna uppgifter. (Forts.)
Antal med- lemmar. | Antal | Medlemmarnes afgifter. | Utbetalda pen-sioner. | Tillgångar utöfver skulderna. | Anmärkningar. |
131 | 53 | 9,413: 52 | 20,461: 36 | 348,242: 4 5 |
|
61 | 37 | — | *) | 164,428: is |
|
31 | 5 | 277: — | 388:25 | 12,106: 3 3 |
|
8,203 | 1,663 | 832,128: 48 | 1,151,831: 99 | 20,716,823: 5 9 |
|
6,596 | 962 | 285,895: 17 | 211,871: 24 | 8,106,658: 13 |
|
1,603 | 357 | 104,406: — | 200,685: 5 6 | 4,958,229: 6 9 |
|
11,171 | 804 | 201,078: — | 130,107: 85 | 708,055: 5 9 |
|
38 | _ | 28,885: i o | - - | 159,895: 31 |
|
145 | 12 | 28,808: 5 8 | 19,565: — | 28,094: 9 6 |
|
200 | — | 14,960: — | — | 205,829: 21 |
|
28,179 | 3,893 | 1,505,851: 85 | 1,734,911: 25 | 35,408,363: 44 |
|
2,824 | 1,195 | 171,442: 14 | 558,333: 3 0 | 12,448,997: 12 |
|
59 | 20 | 605: so | 1,320: 37 | 27,584: 72 |
|
*) 11 | *) *) 20 | 3,692: — | 82,643: 8 8 | !j Omfattar äfven Luleå stift. | |
*) *) | *) | 18,258: 95 |
| ||
374: — | 5,822: 62 |
| |||
4 | 13 | *) | 47: 58 | 952:17 |
|
*) *) | 32 | *) 310:82 | *) | 30,892: 96 |
|
13 | 913:65 |
| |||
3 | *) 18 | 44: i o | 1,463: so | 28,640: 79 |
|
10 | 326: - | 2,356: — | 49,848: 70 |
| |
*) *) | *) 6 | *) | 2,276: 66 | 52,858: 58 |
|
_ _ | 163:74 | 3,089: 8 2 |
| ||
6 | 12 | 145: 20 | 744: - | 12,871: 23 |
|
*) *) *) *) 15 | *) *) 7 | *) | *) | 27,942: 98 |
|
*) 80: - | *) | 80,742: 95 |
| ||
1,155: — | 23,715: 30 |
| |||
14 | 205: 31 | 1,013: 46 | 15,017: 47 |
| |
4 | 75: - | 18,059: is |
| ||
1 | _ | *) |
| 323: 90 |
|
*) | 3 | «'' 170: — | 120: — | 5,130: 61 |
|
10 | 8 | 320: — | 3,431: 59 |
| |
8 | _ | 120: — | — — | 950: 12 |
|
| 2,951 | | 1,365 | 177,216:07 *) Uppgift saknas. | 585,191: 2 6 | 12,954,835: 37 |
|
1 i JP
V
124
Tabell III (forts.) 1. Pensionskassor för i offentlig tjänst anställda
100 | 1 kommuns tjänst. Änke- och pupillkassan vid Stockholms stads ämbetsverk | Pensions storlek 1 f (h 1,200: -) |
101 | Malmö stads spårvägspersonals pensions-, änke- och pupill-kassa ................................................................ | ! f (h 300: -1) |
; 102 | Lunds polismäns pensions- samt änke- och pupillkassa .... | f (h 600: -) |
103 | Poliskårens i Ystad pensionsfond.......................... | |
104 | Poliskårens i Hälsingborg enskilda pensions- samt änke-och pupillkassa ................................................... | f (h 600: -) |
! 105 | Varbergs stads pensionskassa ................................. | |
106 | Föreningen för understöd åt änkor och oförsörjda barn | f (h 1,350: -) |
107 | Polispersonalens i Gäfle enskilda änke- och pupillkassa .... | |
| Summa Summa för pensionskassor för i offentlig tjänst anställdal |
|
125
tjänstemän enligt nu inkomna uppgifter. (Forts.)
Antal med- lemmar. | Antal pensio- närer. | Medlemmarnes afgifter. | Utbetalda pen-sioner. | Tillgångar utöfver skulderna. | Anmärkningar. |
450 | 105 | 59,683: 7 2 | 61,637: os | 1,577,896: oi | >) För elterlefvande; delägares egen |
178 |
| *) | - - | 9,730: 3 7 | pension är bestämd till högst kr. |
27 | _ | 392: — | --- | 1,660: 4 7 | |
19 | 1 | *) | 250: — | 21,566: 13 |
|
59 | 2 | *) | 925: - | 29,152: 57 |
|
18 | — | *) | - - | 5,178: 41 |
|
6 | 6 | 1,140: — | 3,527: so | 184,747: io |
|
70 | 7 | *) | 1,750: - | 68,026: — |
|
~82f | 121 | 61,215: 72 | 68.089: 55 7 | 1,897,957: 0 6 |
|
87,610 | 18,323 | 4,570,856: 12 | 7,044,860: 44 | 122,749,498: 02 | 1 |
*) Uppgift saknas.
126
Tabell III (Forts.) 2. Pensionskassor för tjänstemän och arbetare hos
108
109
no
111
112
113
114
115
116
117
118
119
120
121
122
123
124
125
126
Pensions storlek
(jfr not f å sid. Hd).
Stockholm—Västerås-Bergslagens trafikaktiebolags pensions-
samt änke- och pupillkassa ....................................
Stockholm - Rimbo och Rimbo—Sunds järnvägars tjänstepersonals
pensions- samt änke- och pupillkassa ............
Uppsala — Länna och Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolags
pensions- samt änke- och pupillkassa................................
Uppsala—Margretehill järnvägsaktiebolags tjänstepersonals
änke- och pupillkassa...........................................................
Bergslagernas järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa
...................................................................
Galle—Dala järnvägs änke- och pupillkassa ........................
Galle—Dala järnvägs pensionskassa........................................
Mora—Vänerns och östra Värmlands järnvägars pensions
samt
änke- och pupillkassa ................................................
Personalens vid Krylbo —Norbergs järnväg pensionsfond....
Nordmark Ivlarälfvens, Filipstads norra bergslags och Karlstad—Munkfors
järnvägars pensions- samt änke- och
pupillkassa ...........................................................
Mariestad -Moholms järnvägs pensions- samt änke- och
pupillkassa .................................................................
Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägstrafiks pensions
samt
änke- och pupillkassa ...............................................
Nässjö-Oskarshamns järnvägs pensions- samt änke- och
pupillkassa ............................................................
Halmstad—Nässjö järnvägs pensions- samt änke- och pupillkassa
......................................................................................
Försäkringsaktiebolaget Skandias änke- och pupillkassa ...
Tjänstepersonalens i aktiebolaget Stockholms Handelsbank
pensionskassa .............................................................
Pensionsinrättningen för tjänstemän och betjänte hos Små
lands
m. fl. provinsers hypoteksförening...........................
Alfsborgs m. fl. läns hypoteksförenings pensionsfond ........
Sparbankens i Lidköping pensionsfond ................................
Transport
f (h 50 % af lön)
f (40 „
f (50 „
f (h 25 „
f (h 70 „
f (25
„ )
„ )
„ )
„ )
f (h 60 „ „ „ )
f (h 60 „
f (h 50 „
f (h 65 „ „
f (h 50 „ „
f (h 40 „ „
f (h 50 „ „
f (h 50 „ „
f (h 900: -)
f (h 3,500: —)
„ )
„ )
„ )
)
)
„ )
„ )
f (h 4,000: —)
f (h 5,600: —)
f (80 % af lön)
enskilda arbetsgivare enligt nu inkomna uppgifter.
Antal med- lemmar. | Antal pensio- närer. | Medlemmarnes afgifter. | Utbetalda pen-sioner. | Tillgångar utöfver skulderna. | Anmärkningar. |
719 | 119 | 70,397: 50 | 54,230: 41 | 1,529,004: 54 |
|
32 | 11 | *) | 4,636: 6 3 | 99,827: 50 |
|
46 | 7 | *) | 2,586: - | 141,321: 96 |
|
260 | 22 | 14,005: 6 2 | 6,508: os | 278,372: 82 |
|
1,122 | 204 | 130,350: os | 125,302: 6 7 | 4,810,171: 55 |
|
485 | 65 | 24,556: 97 | 23,438: 92 | 817,984: 49 |
|
170 | — | 7,966: 42 | — — | 286,092: 03 |
|
224 | 4 | 20,345: ie | 2,976: 50 | 650,480: 40 |
|
7 | 4 | *) | 1,692: — | 276: 98 |
|
171 | 25 | 12,734: 01 | 7,697: 76 | 437,558: 8 2 |
|
27 | — | 1,655: 31 | — | 52,200: — |
|
94 | 14 | 8,503: 55 | 4,607: 92 | 228,218: 09 |
|
135 | 58 | 11,653: 4) | 20,612: 93 | 295,473: 97 |
|
438 | 38 | 37,601: 27 | 13,247: 85 | 1,016,520: 75 |
|
48 | — | •) | — — | 147,794: 53 |
|
74 | — | 5,452: 8 8 | — - | 428,559: 27 |
|
11 | 6 | *) | 9,100: — | 276,539: os |
|
*) | 4 | *) | 12,190: — | 222,466: 39 |
|
2 | — | *) | — — | 20,240: 4 2 |
|
4,065 | 581 | 345,222: 18 | 288,827: 67 | 11,739,103: 59 |
|
*) Uppgift saknas.
Tabell III (Forts.)
2. Pensionskassor för tjänstemän och arbetare hos
|
| Pensions storlek |
|
| (jfr G-.ot j* å sid. 116). |
| Transport |
|
127 | Sundsvalls sparbanks pensionsfond ........................................ | f (80 °/o af lön) |
128 | Järnkontorets tjänstemäns och betjänings änke- och pupill- |
|
| kassa........................................................................................ | f (h 2,500: -) |
129 | Pensionskassan för Sophiahemmets sjuksköterskor ............ | f |
130 | Änke- och pupillkassan för professorer och betjänte vid |
|
| Göteborgs högskola............................................................... | f (h 6 gånger årsafgiften) |
131 | Galle borgarskolas änke- och pupillkassa ........................... | f (500: -) |
132 | Stockholms norra spårvägars personals pensionsförening ... | f (h 2,000: -) |
133 | Guldsmedsaktiebolagets i Stockholm arbetares spar- och |
|
| hjälpkassa............................................................................... | d |
134 | Aftonbladets personals pensionskassa.................................... | f (h 120: -) |
135 | Rörstrands pensionskassa ........................................................ | r (h 150. —) |
136 | Bergslagstjänstemännens änke- och pupillkassa vid Stora |
|
| Kopparbergs bergslags aktiebolag ................................... | f (h 1,000: -) |
137 | Bergslagsförmännens änke- och pupillkassa vid Stora Koppar- |
|
| bergs bergslags aktiebolag.................................................... | f |
138 | Änkekassan vid Höganäsverken ............................................ | d |
139 | Persbergs grufarbetares sjuk-, begrafnings- och pensionsfond | d |
140 | Pensionskassan »Vår hjälp» i Hallsberg................................ | f (h 120: -) |
141 | Jönköpings tändsticksfabriks arbetares sjukhjälps- och pen- |
|
| sionskassa ‘)............................................................................ | f (h 50: -) |
142 | Österby bruks arbetares änke- och pupillkassa.................... | f (h 70: -) |
143 | Arboga margarinfabriks arbetares understödskassa ........... |
|
144 | Klacka och Lerbergs grufvebolags arbetarekassa ................ | f (h 144: -) |
145 | Aktiebolaget Bredsjö bruks arbetarekassa ............................ | f (h 144: -) |
146 | Åtvidabergs braksfolks pensionskassa.................................... | f (h 50: -) |
147 | Svartviks tjänstemäns, förmäns och arbetares pensionsfond | *) |
148 | W. Hellgren & C:os arbetares pensionskassa........................ | r (h 150: -) |
| Summa |
|
'') Uppgift saknas.
129
enskilda arbetsgivare enligt nu inkomna uppgifter. (Forts.)
Antal med- lemmar. | Antal pensio- närer. | Medlemmarnes afgifter. | Utbetalda pen-sioner. | Tillgångar utöfver skulderna. | Anmärkning a r. |
4,065 | 581 | 345,222: i 8 | 288,827: 6 7 | 11,739,103: 59 |
|
5 | 2 | 203: so | 1,280: — | 61,918: 11 |
|
6 | 9 | 365: — | 14,700: — | 262,360: - |
|
116 | 7 | 6,955: — | 2,166: — | 486,210: 4 6 |
|
13 |
| *) | _ _ | 55,101: 22 |
|
5 | __ | *) | - — | 41,127: os |
|
.37 | 24 | 34,386: 20 | 5,838: 92 | 579,093: 8 2 |
|
247 | *) | 258: — | 450: - | 20,302: 60 |
|
.SO | 6 | 596: 84 | 900: — | 67,255: 12 |
|
711 | 51 | 4,384: 10 | 7,200: — | 135,217: 59 | - |
38 | 3 | 4,620: 27 | 1,420: 8 3 | 118,385: 23 | ; |
52 |
| 7,404: 38 | _ _ | 121,965: 44 |
|
698 | 169 | 4,284: 25 | 11,071: — | 216,322: |
|
102 | 50 | 953: 50 | 1,207: 97 | 18,579: 8 0 |
|
44 | 8 | 59: so | 695: — | 9,056: 21 |
|
879 | 75 | 8,047: 50 | 2,812: so | 44,594: 24 | *) Pension blott till efterlefvande, |
140 | 6 | 440: - | 8,502: 92 | äfvensom begrafningshjälp. | |
50 | _ | * | - - | 3,137: 58 | 5) Stadgar ännu ej antagna. |
89 | 15 | *) | 1,231: 44 | 5,452: 5 8 |
|
400 | 16 | *) | 3,715: 20 | 52,002: 7 6 |
|
1 | 45 | 14: 54 | 2,017: 50 | 30,766: 26 |
|
21 | _ | *) | - - | 59,519: 79 |
|
510 | 48 | *) | 6,012: 50 | 128,505: 6 8 |
|
i 8,359 | 1,115 | 417,754: ro | 351,986: 53 | 14,264,480: 05 |
|
'') Uppgift saknas.
17
149
150
151
152
153
154
155
156
157
158
159
160
161
162
163
164
165
166
167
168
169
170
171
172
173
174
175
176
177
178
179
130
III (Forts.)
3. Öfriga pensionskassor enligt
| Pensions storlek |
Svenska lärarinnornas pensionsförening ................................ | f |
Svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening........ | d (minst 6 °/0 å insatt besparing) |
Artisternas och litteratörernas pensionsförening ................ | |
Sjökaptenssocieteten i Stockholm.......................................... Angfartygsbefälhafvaresällskapets pensions- och understöds- | d (minst 100: —) |
kassa.................................................................................. | f (135: -) |
Svenska konstnärernas pensions- och sjukhjälpsförening.... | f (200: -) 4) |
Pensionskassan Arbetarnes Ring................. | d |
Pensionskassan Gutenbergska stiftelsen ................................ | f (h 100: -) |
Stockholms brefbärares änke- och pupillkassa .................... | f (b 200: -) |
Meyersonska pensionsanstalten .............................................. | r (500: —) |
Predikanternas- inom Svenska missionsförbundet pensions-, | |
änke- och pupillkassa........................................................... | 2) |
Operakörens enskilda kassa ......................................... | *) |
Ordinarie packhuskarlslaget i Stockholm ............................ | f (800: -) |
Pensionsinrättuingen i Göteborg ............................................ | f (h 750: -) |
Göteborgs maskinistförenings pensionskassa ....................... | d |
Göteborgs kontoristförenings pensionskassa ........................ | f (h 1,200: -) |
Malmö nya arbetareförenings pensionsfond ........................ | d |
Sjökaptensföreningen i Sundsvall........................................... | d ,d — belr. egen pension. |
Sjökaptensföreningen i Galle ........................................... | j f (h 30: —) betr. pension till |
Härnösands sjökaptensförening................................................ | d |
Norrlands maskinistförening s) ................................................ | f (20: -) |
Försäkringsanstalt en i Norberg och dess sjukkassa4) ........ | ds) |
Musikkårens vid Höganäsverken enskilda pensionskassa .. | d (h 100: -) |
Handelsföreningens i Härnösand pensionsfond ................... | ,;) |
Handelsklassens i Lund pensionsförening ........................... | d |
Filipstads handtverksidkares pensions- och understödskassa | d (minst 20: —) |
förening ............................................................................ | d (h 100: -) |
Småskolelärarinnornas i Västerås pensionsfond................... | d |
Oskarshamns stads änke- och pupillkassa............................ | f (h 200: -) |
Gärds och Albo härads landtmäns änke- och pupillkassa | d (Ii 75: —) |
Oxie härads handtverksförenings pensionskassa ................ Summa | f (h 100: -) |
Summa summarum för pensionskassor enligt nu in-komna uppgifter ........................................................ |
|
*) Uppgift saknas.
131
nu inkomna uppgifter.
Antal med- lemmar. | Antal pensio- närer. | Medlemmarnes algifter. | Utbetalda pen-sioner. | Tillgångar utöfver skulderna. | Anmärkningar. | |
868! | no1 | 51,189: — | 26,548: | 61 | 1,231,537: 03 |
|
721 | 12 | - - | 2,147: | — | 820.989: 6 2 |
|
98 | 44 | 975: - | 10,500: | — | 276.341: 67 |
|
53 | 32 | 1,445: — - | 2,901: | 34 | 106,302: 9 7 |
|
102 | 65 | *) | 7,407 | 50 | 156,830: — | *) Här meddelade uppgifter afse blott |
39 | 13 | 2,185: — | 1,600 | — | 87,171: 85 | |
81 | 45 | 375: - | 900 | — | 27,162: 22 | pensionsafdelningen. |
162 | 73 | 1,291: — | 7,410 | — | 105,996: 03 |
|
252 | 27 | 705: — | 1,375 |
| 38,883: 57 |
|
5 | 4 | *) | 2,000 |
| 57,879: 01 |
|
300 |
| 8,539: 43 |
| _ | 131,660: 6 3 | 2) Pensionsbeloppen skullebestämmas |
56 | 4 | *) | 200: — | 24,286: 64 | 10 år efter kassans bildande. | |
*) | 13 | *) | 10,400 | — | - - |
|
41 | 42 | 5,148: 95 | 30,661: so | 805,439: 6 7 |
| |
63 | 73 | 315: | 1,793: so | 37,618: 11 |
| |
36 | __ | *) | — |
| 56,768: 8 9 |
|
605 | 69 | 1.110: - | 3,450 | — | 13,379: 02 |
|
14 | 35 | 340: — | 2,760: — | 78,160: — |
| |
32 | 39 | 1,720: - | 2,000: — | 69,984: 95 |
| |
51 | 21 | 358: - | 1,155 |
| 45,609: 8 9 | 3) Pension endast till änka. |
86 | 12 | 378: — | 240 | -- | 15,153: 45 | 4) Härafses endast pensionsafdelningen 5) I förhållande till hvars och ens förräntade insats. |
786 | 342 | 1,286: 08 | 1,909 | 38 | 19,175: 71 | |
16 | 11 | *) | 440 | — | 8,824: 32 | °) Skulle framdeles bestämmas. |
52 | — | 888: — | — | - | 13,788: 54 |
|
*) 17 | 12 | *) | 900 | - | 24,876: 51 |
|
18 | *) | 360: — | 12,126: 18 |
| ||
24 | 12 | *) | 401 | : 2 8 | 10,892: 6 8 |
|
18 | 1 | *) | 75: - | 4,837: 34 |
| |
5 | 18 | *) | 1,012 | : 84 | 29,674: 51 |
|
18 | 3 | *) | 115 | : 95 | 2,194: 98 |
|
54 | 24 | *) | 1,200 | : — | 11,777: - |
|
| 1,204 | 81,248: 46 | 121,864 | : 20 | 4,325,322: 99 |
|
100,624 | 20,642 | 5,069,859:34 | 7,518,711 | : 17 | '' 141,339,301:06 |
|
*) Uppgift saknas.
132
Tabell IV.
Hjälpkassor med mera
Högsta understöds- belopp. | |
4,000 |
|
2,000 | — |
2,000 | — |
1,000 | — |
1,000 | — |
1,000 | — |
2,000 | — |
1,000 | — |
1,000 | — |
300 '') 2) |
|
5,000 |
|
2,000 | — |
1,000 | — |
2,000 | — |
4,000 | — |
2,000 | — |
2,000 1,000 | — |
— | |
2,000 |
|
500 |
|
500 | — |
284 | — |
500 | — |
500 | — |
1,200 | — |
400 | — |
3,000 | — |
3,000 | — |
1,000 | — |
1,000 | — |
1,400 | — |
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
1
2
3
4
5
6
7 I
8 ,
9
10
11
12
a) Enligt statistiken till 1905 års förslag.
Sveriges praktiska lifförsäkringsförening ................................................
Allmänna lifförsäkringsföreningen Röda bandet ....................................
Goodtemplarordens själfhjälpsförening ...................................................
Uppsala tusenmannaförening ....................................................................
Uppsala nya tusenmannaförening ............................................................
Rödebyknssan ............................................................................................
Västergötlands allmänna lifförsäkringsförening........................................
Galle nya tusenmannaförening ................................................................
Gäfle tusenmannaförening .......................................................................
Svenska statsbanebetjäningens understödsförening ................................
Sällskapet A. B. C. (Anständig Begrafnings-Cassa) i Nyköping ........
Nationalgoodtemplarordens begrafningskassa Sista hjälpen, Göteborg
b) Enligt nu inkomna uppgifter.
Sveriges allmänna kristna lifförsäkringsförening ...............................
Kristna vännernas lifförsäkringsförening ...........................................
Järnvägsmännens allmänna tusenmannaförening ...............................
Blåbandisternas själfhjälpsförening.......................................................
Templarordens försäkringsföreuing.......................................................
Nationalgoodtemplarordens i Sverige själfhjälpsförening »Framåt»
Baptisternas hjälpförening vid ålderdom och dödsfall ...................
Vasaförbundets begrafningsfond ..........................................................
Göteborgs allmänna bcgrafnings- och understödsförening...............
c) Möjligen uppkommande genom delning af sjukkassor
(enligt 1908 års sjukkassestatistik).
Allmänna svenska sjuk- och begrafningskassa]! ...............................
Sjuk- och begrafningskassa!! Framåt...................................................
>, ,, ,, Verdandi ..............................................
Nykterhetsvännernas sjuk- och begrafningskassa.............................
Sveriges goodtemplares sjukkassa ......................................................
Nykterhctsfolkets ,, ......................................................
Föreningen »hjälpsamma bröder» .......................................................
Järnvägsmännens olycksfallsförsäkriugsförening ...............................
Svenska järnvägspersonalens olycksfallsförsäkringsförening ...........
Svenska arbetares allmänna sjukkassa ...............................................
Sveriges allmänna sjuk- och begrafningsfond ...................................
Svenska folkets sjukkassa ...................................................................
Summa
Summa
Summa
133
än 1,(XM) medlemmar.
Antal j | Antal under | Medlemmarnes utgifter. | Jtbetalda under-stödsbelopp. | Tillgångar utöfver skulderna. | Anmärkningar, |
5,699 | 36 | 100,003: 8 5 | 47,727: 36 | 143,590: 0 8 |
|
4,440 | 46 | 126,251: 20 | 88,009: 2 o1 | 161,876: 64! |
|
8,956 | 84 | 259,624: 8 5! | 169,500: — 1 | 508,275: 90 |
|
1,096 | 17 | 20,837: — | 17,000: — j | 29,105: 76* |
|
1,100 | 8 | 10,981: 25 | 8,500: - | 17,192: 60 |
|
2,106 | 33 | 35,262: so | 32,800: - | 41,456: 51 |
|
2,568 | 16 | 28,965: 8 5 | 22,584: 91 | 20,839: 59 |
|
1,100 | 9 | 14,289: — | 10,000: — | 34,159: 71 |
|
1,072 | 13 | 17,203: 25 | 13,000: - | 66,966: 24 |
|
3,759 | 68 | 34,131: 45 | 21,500: — | 107,855: 8 6 |
|
1,196 | 41 | 2,213: so | 6,150: — | 43,186: 99 |
|
1,565 | 45 | 6,308: 70 | 4,500: — | 4,774: 91 | r) 25 öre af hvarje medlem. |
34,657 | 416 | 656,072: so | 441,271: 47 | 1,179.280: 79 | 5) 10 öre al hvarje medlem. • |
5,461 | 119 | 170,087: 97 | 175,500: - | 612,308: 17 | 1 |
7,080 | 79 | 211,616: 33 | 156,000: — | 861,066: 15 |
|
1,099 | 7 | 8,077: so | 6,900: - | 34,648: 59 | j |
4,047 | 38 | 67,439: 3 5 | 53,321: 25 | 81,620: 3 8 | 1 |
7,016 | 141 | 305,892: 09 | 292,790: — | 833,972: 77 |
|
2,461 | 54 | 62,853: 20 | 71,887: 50 | 113,289: el |
|
3)1,450 | 8 | 6,032: 42 | 3,600: - | 1,400: 4 4 | 3) Ungefärligt antal. |
3,649 | 40 | 41,198: 45 | 28,600: - | 119,880: 7 4 |
|
2,298 | 39 | 42,920: so | 30,519: 5 6 | 46,659: 9 8 |
|
34,561 | »525 | | 916,117:8 7 | 819,118: 31 | 2,704,846: 83 |
|
2,689
2,140
1,323
22,007
3,307
44,290
1,120
3,414
6,867
10,802
8,975
12,223
119,157
134
Tabell V.
Hjälpkassor, som utfästa högre kapitalunderstöd än
1
2
3
4
5
(j
7
8
9
1
2
3 I
4 I
1
2
3
aj Enligt statistiken till 1905 års förslag:
Skutskärs lifförsäkringsförening .............................................
Lifförsäkringsföreningen 301, Oskarshamn.............................
Landsstatens lifförsäkringsförening...........................................
Assuransföreningen 401, Kristianstad......................................
Assuransföreningen 401, Landskrona.......................................
Mörarps assuransförening...........................................................
Malmö assuransförening ............................................
Arlöfs lifförsäkringsförening...............................................
Lifförsäkringsföreningen Götha ...............................................
Högsta
unders tödsbelopp.
Summa
1,100: —
1 500: -5,000: -3,500: —
4,000: —
4,000: -1,500: -1,500: —
2,000: —
b) Enligt nu inkomna uppgifter:
Sveriges tullmannaförenings begrafningskassa ...............
Svenska maskinisternas assuransförbund ......................
Allmänna lifförsäkringsföreningen 401 A i Malmö
Nya lifförsäkringsföreningen 501 i Malmö.......................
............ 2,000: -
............ 2,000: —
............ 1,500: -
............._ 1,500: -
Summa
c) Möjligen uppkommande genom delning af sjukkassor (enligt 1908 års
sjulckassestat istik):
Predikanternas sjuk- och begrafningskassa ......................................................
Oxelösund—Flen—Västmanlands järnvägspersouals olycksfallsersättningsför
ening
..................................................................................
Medelpads allmänna sjuk- och begrafningskassa ...........................................
Summa
2,000: —
2,000: —
1,400: -
1,000 kronor, men hafva mindre än 1,000 medlemmar
Antal med- lemmar. | Antal | Medlemmarnes afgifter. | Ulbetald underslöd belopp | a s- | Tillgångar utöfver skulderna. |
267 | 2 | 1,627: — | 1,084 |
| 7,785: 97 |
296 | 7 | 10,442: 13 | 10,410 | — | 12,566: 02 |
142 | 1 | 3,244: - | 2,580 | — | 9,513: 72 |
122 | *) | 1,820: — | 1,170 | — | 32,953: o 3 |
401 | 5 | 22,065: - | 18,000 | — | 135,615: 77 |
986 | 7 | 16,324: - | 7,968 | — | 35,560: 57 |
102 | *) | 2,208: 22 | 3,500 | — | 11,990: 8 7 |
375 | 3 | 3,468: - | 2,206 | — | 9,576: 58 |
no | 2 | 4,950: - | 1,500 | — | 64,939: 29 |
2,801 | 27 | 66,148: 35 | 48,418 |
| 320,501: 8 2 |
865 | 3 | 5,040: 8 6 | 3,307 | 53 | 7,533: 38 |
386 | 6 | 14,748: - | 11,200 | — | 12,323: 38 |
*) | 12 | 12,293: 55 | 11,833 | 34 | 15.580: 25 |
654 | *) | 11 903: 55 | 14,100 | — | 13,817: 90 |
1,905 | 21 | 43,985: 9 6 | 40,440: 8 7 | 49,254: 91 | |
79 |
|
|
|
|
|
- 387 |
|
|
|
|
|
235 |
|
|
|
|
|
701 |
|
|
|
|
|
'') Uppgift saknas.