de ekonomiska förhållandena vid de af staten understödda högre skolorna för kvinnlig ungdom och meddem likställda samskolor jämte därmedsammanhängande förslag (Statens offentliga utredningar 1902:3)

YTTRANDE

rörande

de ekonomiska förhållandena vid de af staten understödda
högre skolorna för kvinnlig ungdom och med
dem likställda samskolor jämte därmed
sammanhängande förslag

på uppdrag af

Statsrådet och Chefen för Kongl. Ecklesiastikdepartementet

afgifvet af

L. M. W/ERN.

STOCKHOLM

IVAK H.SGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.
1901.

Till

Herr Statsrådet noll Chefen för Kongl. Ecklesiastikdepartementet.

Genom skrifvelse från Herr Statsrådet af den 15 sistlidne juni erhöll
undertecknad i uppdrag att dels verkställa en utredning rörande de ekonomiska
förhållandena vid de i riket befintliga högre skolor för kvinnlig
ungdom och därmed likställda samskolor, Indika åtnjuta statsunderstöd,
dels afgifva yttrande och förslag i fråga om de bidrag af statsmedel, som
för dessa läroanstalter kunde anses erforderliga, samt beträffande de närmare
villkor och bestämmelser, under hvilka dylika bidrag böra utgå.

Sedan jag, på grundvalen af från läroanstalterna i fråga inkomna
uppgifter för läsåret 1900—1901, verkställt sådana undersökningar och
utredningar, som afsetts, får jag härmed för Herr Statsrådet framlägga de
resultat, hvartill undersökningarna ledt, samt de förslag, som synts mig

böra därpå grundas.

_______ a . . i«;*;i i

e-iguuiru uVhij vin i »?iji;fi r* .>ffri •i-urnn • 1 i.-- -nneeT

De högre skolor för kvinnlig ungdom och med dem likställda samskolor,
hvilka åtnjuta statsunderstöd, utgöra för närvarande ett antal af
103. Inom föreskrifven tid hade infordrade uppgifter inkommit från alla
dessa utom fn, Antalet af de skolor, hvilka afses i den följande undersökningen,
äro alltså 102.

Till de uppgifter, som lämnats, hör étt sammandrag af hvarje skolas
räkenskaper för det senast afslutade räkenskapsåret, som för en del af
skolorna sammanföll med kalenderåret 1900, för den: andra delen med läsåret
1899—1900. Ett sammandrag af samtliga dessa räkenskapssammandrag
gifver följande siffror, som belysa den ekonomiska ställningen för
dager! vid dessa skolor, sedda i klump.

Debet.

Tillgångar vid årets början ............. kr. 903,125

Räntor, hyror, afkomst af donationer ..................................... » 33,347

Anslag af staten ............................................................................. » 196,875

» » landsting ..................................................................... » 13,000

» » kommuner och enskilda ......................................... » 165,262

Elevafgifter ...................... » 1,187,829

Diverse inkomster .......................................................................... » 25,288

Skulder vid årets slut ......................................................... » 1,309,943

Summa kr. 3,834,669

Kredit.

Skulder vid årets början ............................................................. kr. 1,334,736

Räntor å lån .................................................................. » 46,758

Aflöningar och arvoden ............................................................. » 1,073,721

Fastighetsutskylder och underhåll ............................................... » 35,443

Hyror för skollokaler ....................................................................... » 150,588

Utgifter för inventarier och materiel ......................................... » 46,887

» » uppvärmning, belysning och städning ....... » 104,866

Pensionsafgifter för lärarinnor ............................ » 15,612

Diverse utgifter................................... » 79,402

Tillgångar vid årets slut ................................................ » 946,656

Summa kr. 3,834,669

En ytterligare hopslagning af vissa inkomstposter och vissa utgiftsposter
underlättar öfversikten.

Skolornas inkomster under räkenskapsåret utgjorde nämligen

i elevafgifter .................................................................................. kr. 1,187,829

» stats- och kommunalbidrag ........,............................................. * 375,137

» räntor, hyror och diverse inkomster ............................ » 58,635

Summa kr. 1,621,601

och utgifterna samma år utgjorde:

i aflöningar och arvoden ....................................i.................. kr. 1,073,721

» hyror och fastighetskostnader ................................................ » 186,031

» Omgå driftkostnader .............................................. » 231,155

» räntor och pensionsafgifter.............................................. * 62,370

Summa kr. 1,553,277

Summan al inkomsterna under aret ölverstiger alltså summan af utgifterna
med 68,324 kronor, hvadan tillgångarna ökats med 43,531 kr.
oeh skulderna minskats med 24,793 kr.

Betraktar man de ifrågavarande skolornas ekonomiska förvaltning
såsom en affär, har man således att konstatera, att affären under det alsedda
räkenskapsåret sköttes så, att eu ej oväsentlig förbättring vanns i
dessa skolors ekonomi. Genom den uppkomna behållningen aflyftades dock
endast en del af den skuld, som hvilar på dessa skolor. Vid årets slut
befunnos nämligen skolorna behäftade med eu skuld, som öfversteg tillgångarna
med 363,287 kronor.

Af en jämförelse emellan de ofvan angifna inkomst- och utgiftsposterna
framgår, att elevafgifterna till större delen ga åt till lärarepersonalens
aflöning, att öfverskottet å elevafgifterna (114,108 kr.) täcker endast
eu del af kostnaden för skollokalerna, att för bestridande af återstoden
af denna kostnad, samtliga driftkostnader för öfrigt och utgifterna
till pensionskassorna (tillsammans uppgående till 365,448 kronor) vant att
tillgå dels statens och kommunernas bidrag (375,137 kr.) dels vissa inkomster
i räntor, hyror in. in. (58,635 kr.), och att alltså, om statens och
kommunernas bidrag icke funnits, skolornas ekonomiska förvaltning under
räkenskapsåret skulle hafva ledt till en underbalans å 306,813 kronor.

Ett annat faktum, som kan vara värdt att framdraga ur siffrorna i
räkenskapssammandraget här ofvan, är att staten under räkenskapsåret
understödt de högre flickskolorna och samskolorna med en penningesumma,
som med 18,613 kronor öfverstiger värdet af landstingens, stadskommunernas
(samt några landtkominuners) och enskildes (samt några sparbankers)
samfällda bidrag.

Det ekonomiska värdet för de ifrågavarande skolorna af det statsunderstöd,
de åtnjuta, reduceras ej oväsentligt genom de villkor, som därvid
äro fästade rörande dels kostnadsfri undervisning dels undervisning
mot nedsatt afgift för vissa elever, hvilkas antal är bestämdt i eu ungefärlig
proportion till understödets belopp. Pa grund af dessa villkor hafva
vid de understödda skolorna t!I / elever undervisats afgiftsfritt, under det
att 980 elever undervisats mot en årsafgift åt högst aO kronor, binge
man nu antaga, att de 611 frieleverna under andra omständigheter skulle
hafva tillhört samma skolor såsom betalande elever, och är medelarsafgiften
per elev att beräkna till 125 kronor (se nedan), sa skulle ifrågavarande
åliggande representera ett värde af 76,375 kronor och åsamka de understödda
skolorna en lika stor minskning i deras årsinkomster. Och finge
man antaga, att de 980 elever, som undervisats mot nedsatt afgift, under
andra omständigheter skulle hafva tillhört skolorna såsom fullt betalande

lag unga*; så skulle, under samma förutsättning rörande årsafgiftens medeltal,
genom det andra villkoret (nämligen att 980 lärjungar erlägga 50 kr. om
året i stället för 125 kr.) de understödda skolorna lidit eu minskning af
73,500 kronor i sina årsinkomster. Nu är man visserligen ej berättigad
att göra sådana antaganden, enär en del af eleverna i fråga under andra
omständigheter sannolikt skulle ha saknat möjlighet att begagna undervisningen
i dessa skolor. Den grad, i hvilken de statsunderstödda skolornas
budget belastas genom nämnda åligganden, bör därför ej mätas
med summan af de båda ofvan angifna talen. Men det faktum, som
framgår af utredningen är, att omkring 149,875 kronor af statens årliga
anslag till högre flickskolor och sainskolor användas till att helt eller delvis
bekosta vidpass 1,600 barns undervisning i dessa skolor. Af det
statsanslag å 196,875 kronor, som under det afsedda räkenskapsåret utgick
till sagda skolor, var alltså, strängt taget, endast en mindre del
eller 47,000 kr. att betrakta såsom understöd åt skolorna, under det att den
större delen hade karaktären af understöd åt föräldrar och målsmän i och
för deras barns uppfostran.

För vinnande af eu bestämdare uppfattning af de ifrågavarande skolornas
ekonomiska ställning har jäg granskat hvarje särskild skolas räkenskaper
för det nämnda året i afsikt att utröna, huruvida skolaffären gått

med vinst eller med förlust. Härvid framgick, att af de 102 skolorna 60

(58,8 °/0) lämnat vinst, under det 31 skolor (30,4 %) gått med förlust och
de återstående 11 skolorna (10,8 %) haft inkomster och utgifter, som jämnt
täckt hvarandra. Att resultatet i sistnämnda 11 skolor var sådant, berodde
därpå, att föreståndarinnans arvode (eller ägarinnans årsinkomst,)
utgjorts af skolaffärens nettovinst för året. Då de uppgifter, som lämnats
rörande beloppet af denna nettovinst, visa, att föreståndarinnornas
arvoden i dessa skolor varit dels synnerligen otillräckliga dels nätt
och jämnt tillräckliga, har man anledning att sammanföra ifrågavarande
11 skolor med dorn, som icke burit sig. Med eu ringa afrundning af
procenttalen blir resultatet alltså, att 59 Oj0 af de undersökta skolorna
under räkenskapsåret lämnat vinst, under det att 41 % gått med

förlust.

Ser man på förlustsummans belopp i de 31 skolor, där den kan bestämmas,
finner man, att förlusten belöpte sig till

100 kronor och
101—500 1 » »

501 — 1,000 » »

1,001—2,000
öfver 2,000 » »

Järundér 5 6 skolor

''» i 7 »

» ill »

i 4 »

Summa 31 skolor.

Ser man på vinstsummans belopp i de 60 skolor, som burit sig, finner
man, att vinsten uppgick till

100 kronor och därunder i 11 skolor
101—500 » » » i 12 »

501—1,000 » » » i 13 »

1,001—2,000 » »i 13 »

» » » ill»

öfver 2,000

Summa 60 skolor.

Bland de 102 skolorna voro 31 skolor behäftade, med skulder, som
med mer än 1,000 kronor öfverstego deras tillgångar, och skuldsummans
belopp låg

mellan 1,000 och 10,000 kronor i 15 skolor
» 10,000 » 25,000 8

25,000 •''» 50,000 ''» eef j 4 ,

öfver 50,000 1 » i 4 »

» 7 ,. {( . . -—---... tj

Summa 31 skolor.

Bland de 60 skolor, som under året lämnat vinst, hörde 22 till de
skuldsatta, och bland de 11 skolor, som haft en vinst större än 2,0t)0
kronor, voro 6 skuldsatta.

i< 1''/

Öfriga förhållanden vid de statsunderstödda högre flickskolorna och
samskolorna, som gjorts till föremål för undersökning och utredning, på
den grund att de utgöra förutsättningar för eller följder af skolornas ekonomiska
ställning, äro följande: 1) Lärjungarnas antal samt däraf beroende
anordningar, 2) Lärjungarnas avgifter, 3) Lärarepersonalens utbildning och
kompetens, 4) Lärarepersonalens lönevillkor och tjänstetid.

Lärjungarnas antal samt däraf beroende anordningar.

Hela lärjungeantalet i de afsmida skolarnas elementar- och fortsättningsklasser
uppgick höstterminen 1900 till 10,694, hvaraf 10,342 tillhörde

elementarklasserna och 352 fortgåttningsklasserna. På Stockholms stad och
de särskilda stiften voro dessa lärjungar fördelade på följande sätt:

1,740 tillhörde skolor inom Stockholms städ

867	»	»	» Upsala	stift
1,236	»	»	» Linköpings	»
531	».	»	» Skara	»
605	»	»	» Strengnäs	»
592		»	» V esterås	»
406	»	»	» Vexjö	»
1.893	»		>» Lunds
1,345	»		» Göteborgs	»
209	»	»	» Kalmar	»
462	»	»	» Karlstads	»
705	»	»	» Hernösands
103	»	>/	» Visby	»

Summa 10.694 lärjungar.

Af de 352 lärjungarna i fortsättningsklasserna tillhörde 265 skolor i
Stockholm, och de återstående 87 lärjungarna voro fördelade på skolor i
Upsala, Vestervik, Jönköping, Lund, Malmö, Göteborg och Visby.

Lärjungarnas fördelning på de särskilda skolorna var naturligtvis mycket
ojämn, så att lärjungarnas antal växlade mellan 27 i de 2 minst besökta
skolorna och 364 i den mest besökta skolan (Åhlinska skolan i Stockholm).
Till närmare belysning af lärjungafrekvensen i dessa skolor meddelas,
att

60 skolor hade 27—100 lärjungar
20 » » 101—150 »

16 » » 151—200 »

6 » » öfver 200 »

Summa 102 »

Såsom naturligt är, ställa sig i regeln de ekonomiska förhållandena
gynsammare, i samma mån som lärjungarnas antal ökas, hvilket framgår
däraf att

af skolor med 100 lärj. och därunder 52 % gingo med förlust,

» » » 101—150 lärj. 30 °j„ » » »

» » » 151—200 » 25 % » » »

Af de 6 skolor, som hade öfver 200 lärjungar, gåfvo 5 skolor god
behållning, medan den 6:e gick med förlust. Sistnämnda skol;>, Majornas
elementarläroverk for flickor i Göteborg, har ovanligt låga elevafgifter.

Lärjungarnas antal i de särskilda klasserna är i dessa skolor sällan
för stort (ur undervisningens synpunkt), men däremot ofta för litet (ur
ekonomisk synpunkt). Elevantalet per klass växlar mellan 2 och 53, men
uppgår aldrig högre än till 32 i odelad klass. Där lärjungarnas antal i
eu klass varit några och trettio eller därölvor, har klassen antingen delats
i två genomgående skilda afdelningar eller undervisningen lättats därigenom,
att klassen i vissa ämnen eller under vissa timmar varit fördelad
i afdelningar, som undervisats hvar för sig. Äfven af andra skäl än det
nyssnämnda (för stort elevantal) har stundom förekommit delning af klasser
i särskilt undervisade afdelningar, t. ex. på grund af alternativ valfrihet
eller på grund af olikhet mellan gossarnas och flickornas kurser i
samskolorna.

När elevantalet i eu klass blir synnerligen lågt, ligger det nära till
hands att, af hänsyn till skolans ekonomi, sammanslå eu sådan klass med
en annan in. a. o. att låta klassens elever undervisas gemensamt eller samtidigt
med eleverna i eu annan klass i nagra eller alla ämnen. Dylik
»sammanslagning» af klasser förekommer i stor utsträckning i de mindre
besökta flickskolorna och samskolorna och är af tvåfaldig art, i det att antingen
eu lärare samtidigt undervisar två eller liera klasser, eller att <n lärare
samtidigt sköter två eller flera klasser så, att han undervisar den ena
klassen, under det han öfvervakar den andra klassens (resp. de andra
klassernas) »tysta öfningar». Ehuru anordningen med tysta öfningar— som
utgör eu väsentlig sida af våra vanliga folkskolors organisation är
vida mindre oläglig än den andra formen för sammanslagning af klasser,
förekommer den dock jämförelsevis sällan i vara högre flickskolor och samskolor.
Däraf kan man förstå, att sammanslagningen af klasser i dessa
skolor ej utgör eu planlagd sida af deras organisation, utan att den är ett
arrangement, som åt ekonomiska skäl tillfälligtvis tillgripes, när lärjungarna
i en klass blifva så fåtaliga, att det ej »bär sig» att gifva dem särskild
undervisning. Emellertid framgår af de senaste uppgifterna, att denna för
undervisningen skadliga nödfallsutväg mycket ofta anlitas vid de ifrågavarande
skolorna.

Den hopslagning af klasser, som här åsyftas, är ej två eller flere
klassers sammanförande vid undervisningen i öfningsämnen — denna
anordning förekommer i de flesta skolor och är dels sa godt som oundviklig
dels jämförelsevis oskadlig -— utan det är här fråga om olika klassers
sammanförande till gemensam lektion vid undervisningen i läsänmen.
Detta arrangement har i vidsträcktare mån användts i vid pass en fjärdedel
af de statsunderstödda flickskolorna och samskolorna. Proportionen
mellan det antal lektionstimmar i läsämnen, under hvilka två eller tre

klasser undervisats gemensamt, och hela antalet dylika timmar å skolans
schema uttryckes beträffande flere : bland dessa skolor genom procenttal,
som ligga mellan 25 och 45, d. v. s. att »de sammanslagna timmarna»
utgjort från fjärdedelen till inemot hälften af skolans samtliga timmar i
läsämnen. I 2 skolor bland de ifrågavarande voro de sammanslagna timmarna
så talrika, att de utgjorde resp. 80,8 och 87,5'' % af hela antalet
timmar i läsämnen. I dessa skolor hade i ena fallet 4 klasser och i andra
fallet G klasser genomgående undervisats 2 och 2 tillsammans. I allmänhet
har det varit 2 bredvid hvarandra liggande klasser, som sammanförts,
men i några fall hafva 3 klasser förenats i samma lektion.

Lärjungarnas afgifter.

Beloppen af lärjungarnas terminsafgifter i de afsedda skolorna äro af
mycket växlande storlek och de bestämmas efter olika grunder.

I några skolor äro afgifterna lika stora i alla elementarklasserna; i
andra skolor äro de lika i de öfriga klasserna, men lägre i första eller
första och andra elementarklassen; men ’i det stora flertalet af skolorna äro
afgifterna successivt stegrade från de lägre klasserna till de högre. Stegringen
är i några skolor alldeles regelbunden, så att t. ex. årsafgiften i
närmast högre klass i hvarje fall är vare sig 10 elkr 20 kronor högre än
i den närmast lägre, eller så att årsafgiften ökas med 20 kronor för hvarannan
klass; i andra skolor är stegringen mindre regelbunden, och särskild t
är i vissa skolor skillnaden mellan 6:c och 7:e klassens afgifter större än
skillnaden mellan öfriga närliggande klassers afgifter.

Arsafgifternas belopp äro i de olika skolorna så olika, att de för

klass	1 växla mellan	40	kr. och	150 kr.
i ! A ". i J! ! ‘ >! ‘ . 7 * : 1 r..... »ä	2 »	»	50	» »	1G0 »
* • \ . »	3 »	»	60	» »	200 »
'' ''''* t‘.''i ti •) i )• 1 ’ i i i 1 f i < > . »	4 »	»	60	» »	200 ''»
.. .. »	5 »	T>	80	» »	250 »
* > 11 *! : i i '' i . i 5 i '' • ‘ M,	G »		80	» »	250 »
1 i f'' •!* \ \V i • '' •. v \\ »	7 »	»	90	>> »	250 »
	8 »	» no . • i •;	» »	250 ''»
Anm. Ofvanstående tabell	galler	endast de	skolor, i hvilka afgifterna

småningom stegras från de lägre klasserna till de högre. Bland de skolor,
som hafva samma afgift i alla klasserna, finnes som har 200 kronors
årsafgilt. i klass 1, och cw, som endast har 50 kronors årsafgift i klass G.

Sistnämnda skola, Fruntirnmersföreningens flickskola i Göteborg, är dock
närmast att betrakta såsom en välgörenhetsanstalt, som till en god del
grundar sin ekonomiska existens på föreningsmedlemmarnas årsbidrag.

Om man nu frånser dels några skolor med exceptionelt låga begynnelseafgifter,
dels de större skolorna i Stockholm och Göteborg, där afgifterna
på hela linien äro väsentligt högre än i öfriga skolor, så äro i flertalet af
skolorna (nämligen i 3/t af hela antalet) årsafgifterna för klass 1 belägna
mellan 60 kronor och 100 kronor. Man torde därför kunna anse 80 kronors
årsafgift, som faktiskt förekommer i det relativt största antalet skolor, såsom
den normala afgiften för lärjunge i klass 1. Enligt samma beräkningssätt
ställer sig 100 kr. såsom den normala årsafgiften i klass 2, 110
kr. i klass 3, 120 kr. i klass 4, 130 kr. i klass 5, 140 kr. i klass 6 och
160 kr. i klasserna 7 och 8. De normala årsafgifterna i de högre flickskolornas
och samskolornas särskilda elcmentarklasser skulle alltså kunna

anses vara	i klass	1 ... .	..................... 80	kronor
	» »	2....	...................... 100	»
	. » »	3. ..	........................ no	»
	» »	4 .. .	................... 120	»
	» »	5 ....	....................... 130	»
	» »	6 ....	...................... 140	»
	» »	7 . ..	...................... 160	>
	» »	8.....	........................ 160	»
			Summa 1,000 kronor.

Enligt denna beräkning skulle kostnaden i terminsafgifter för en
flickas skolgång genom en fullständig (åttaklassig) skola i regeln uppgå
till 1,000 kronor. En annan undersökning leder till samma resultat med
afseende på denna kostnad eller m. a. o. den totala skola/''giften. Om man
nämligen tager reda på den totala skolafgiften i de åttaklassiga högre flickskolorna
genom att summera årsafgifterna för de särskilda klasserna, så
visar det sig — om man frånser skolorna i Stockholm och Göteborg —
att denna afgift i de allra flesta fallen uppgår till en summa, som ligger
mellan 900 kronor och 1,100, och att det är i undantagsfall, som den
ligger under 900 kronor eller öfver 1,100 kronor. Äfven dessa fakta
synas berättiga antagandet, att den normala kostnaden eller medelpriset
för en lärjunges skolgång genom en fullständig högre flickskola eller samskola
är 1,000 kronor och att alltså medelkostnaden per år är 125 kronor.

I Stockholm och Göteborg ställer sig kostnaden för flickors undervisning
i dylika skolor betydligt högre. Hvad angår de fullständiga högre

flickskolorna i Stockholm, så ar den totala skolafgiften i den billigaste (om
man bortser från statens flickskola) 1,350 kronor och i den dyraste 1,570
kronor, och hvad angår de motsvarande skolorna i Göteborg, äro totala
skolafgifterna i de 3 dyraste bland dessa respektive 1,440, 1,590 och 1,650
kronor. Den fjärde fullständiga flickskolan i Göteborg, Majornas elementarläroverk
för flickor, har — såsom redan påpekats — ovanligt låga afgifter,
så att totalafgiften där är endast 790 kronor. För jämförelsens skull
må meddelas, att totala skolafgiften vid statens Normalskola för flickor,
som är åttaklassig, uppgår till 1,230 kronor.

Vid de allmänna läroverken erlägger hvarje lärjunge terminligen dels
en fixerad afgift å 9,5 kronor (till vissa kassor), dels en afgift till ljusoch
vedkassan, hvars belopp rektor och kollegium äga att bestämma.
Sistnämnda afgift varierar vid de högre allmänna läroverken i allmänhet
mellan 4,5 kronor och 10,5 kronor*), hvadan lärjunges terminsafgift vid
dylikt läroverk plägar uppgå till 14 å 20 kronor. Får man då
antaga, att den normala terminsafgiften för sådan lärjunge är 17 kronor
och årsafgiften 34 kronor, så utgör kostnaden för en gosses skolgång vid
allmänt läroverk 27,2 procent af den vanliga medelkostnaden för en
flickas undervisning vid högre flickskola. Flickans undervisning kostar alltså
3 å 4 gånger så mycket som gossens.

Särskilda inskrifningsafgifter förekomma icke i de flesta flickskolor,
men där de förekomma, äro de vanligen högre än i de allmänna läroverken.
Inskrifningsafgiften i allmänt läroverk är 4,5 kronor, men i flickskolorna
är den merendels 5 eller 10 kronor.

Lärarepersonalens utbildning (kompetens).

i.T.iif in'' • .1. •••••- ;••/«''«> ‘ '' ’ ■ , ,T. - ■ • ; i • '' * - ;

r #

Hvad angår den vitsordade kompetensen hos de statsunderstödda högre
flickskolornas och samskolornas lärarepersonal, har undersökningen i första
rummet och företrädesvis gällt de vid dessa skolor anställda lärarinnor
och lärare i läsämnen, som haft fasta årslöner. Sådana lärarinnor
och lärare (inclusive föreståndarinnor och föreståndare) funnos höstterminen
1900 vid de afsedda skolorna till ett antal af 777. Af dessa hade

*) Hvad angår de fullständiga och de femldassiga läroverken, hade höstterminen
1900 endast 2 af dem satt denna afgift något lägre än till 4,5 kronor och endast 1 af
dem satt samma afgift något högre än till 10,5 kronor.

50 eller 6,4 % aflagt akademisk (teologisk eller filosofisk) examen,

277 ''> 35,7 °!o » afgångsexamen från Högre lärarinnesemin.

71 » 9,1 % » » » Folkskoleläraresemin.

30 » 3,8 % » mogenhetsexamen,

136 » 17,5 °/0 » examen vid privat seminariekurs*),

21 » 2,7 % genomgått högre flickskola och idkat studier utom lands,

47 » 6,1 % » » » utan vidareutbildning,

59 » 7,G % idkat vitsordade studier utomlands,

80 » 10,3 % saknat vitsordad utbildning,

_6 » 0,8 % varit lärarinnor (lärare) af utländsk börd.

Summa 777

Anm. De bland ofvan afsedda lärarekrafter, som ägt kompetens
enligt två eller flere af de angifna rubrikerna, äro inräknade i den högre
eller högsta gruppen. Så t. ex. äro de, som både aflagt mogenhetsexamen
och afgångsexamen vid ett statens seminarium, medräknade i den resp.
seminariegruppen, och så äro de, som både genomgått högre flickskola och
privat seminarium, medräknade bland dem, som aflagt examen vid privat
seminariekurs.

De bland ifrågavarande 777 lärarinnor och lärare, som aflagt akademiska
examina, samt de, hvilka utexaminerats från Högre lärarinneseminarium
eller ett folkskolelärareseminarium, torde böra anses vara i besittning
af den teoretiska kompetens, som undervisningen i en högre flickskola
eller samskola kräfver, — folkskolelärareseminariernas elever i
fråga om undervisningen i »svenska ämnen» på lägre stadium eller mellanstadium.
Hvad åter angår de öfriga grupperna bland de ofvan angifna,
torde dithörande lärarinnor och lärare knappast kunna anses hafva någon
garanterad teoretisk kompetens för sina lärareuppgifter. Enligt denna uppskattning
är endast något mer än hälften, nämligen 51,2 procent, af den
ifrågavarande personalen i besittning af vitsordad teoretisk kompetens.

Frågar man åter efter den praktiska lärarekompetensen inom samma
personal, ställa sig siffrorna annorlunda. Till dem, som hafva vitsord om
erforderlig praktisk kompetens, torde nämligen böra räknas dels de, som

*) De kurser, som här afses, äro dels länens sinåskolelärarinneseminarier, dels rent
privata seminariekurser, af hvilka några äro öfverbyggnader på högre flickskolor.

genomgått en seniinariekurs vid ett statens seminarium eller ett enskildt
seminarium, dels de, som aflagt akademisk examen och genomgått profår.
Enligt denna grund för beräkningen skulle omkring 490 lärarinnor och
lärare eller 63 procent af den ifrågavarande personalen vara i besittning
af vitsordad praktisk kompetens. Mer än 1/3 af hithörande lärarinnor och
lärare saknar alltså en garanterad praktisk utbildning för sin uppgift.

En ej ringa del af undervisningen vid de högre flickskolorna och Barnskolorna
bestrides af lärare och lärarinnor, som ej hafva fasta årslöner,
utan godtgöras efter ett visst pris per lektionstimme. Detta förhållande
sammanhänger därmed, att många undervisare i dessa skolor hafva sin
egentliga verksamhet på annat håll och därför ej kunna egna flickskolorna
mer än några få timmar i veckan, hvilkas antal efter omständigheterna
växlar från det ena läsåret till det andra. Under sådana villkor tjänstgöra
vid dessa skolor ett rätt stort antal prester, universitetslärare, lärare
vid allmänna läroverk samt lärare och lärarinnor vid folkskolor. Äfven
åtskilliga gifta lärarinnor samt åldrande eller sjukliga lärarinnor hafva
anställning vid dessa skolor med partiel tjänstgöring och timarvoden.

Inom den här åsyftade, jämförelsevis mera löst anställda personalen
förekomma samma grader i kompetens som inom den fasta personalen,
och representanterna för den högsta kompetensgraden, nämligen de akademiskt
bildade, utgöra inom denna grupp det vida öfvervägande antalet.

Hvad slutligen angår de vid ifrågavarande skolor anställda lärarna och
lärarinnorna i öfningsämnen, hafva de i allmänhet fått en speciel utbildning
för sina uppgifter vid någon af de bildningsanstalter, som för sådant
ändamål äro att tillgå, nämligen Gymnastiska centralinstitutet, Musikaliska
akademien, Akademien för de fria konsterna, Tekniska skolan i Stockholm,
Nääs slöjdlärareseminarium, fröken Lundins handarbetskurser, lärarinnekurserna
i huslig ekonomi i Upsala och Stockholm m. fl.

Lärårepersonalens lönevillkor och tjänstetid.

A. Föreståndarinnors och föreståndares lönevillkor.

Föreståndarinnorna vid de högre flickskolorna och samskolorna hafva
mycket olika lönevillkor med hänsyn till såväl lönernas storlek som
deras art.

I åtskilliga fall är föreståndarinnan själf ägare af skolan och räknar
sig då till godo nettovinsten af skolaffären såsom lön för sitt arbete. Att
döma af de senaste uppgifterna synas föreståndarinnorna vid dessa skolor
ofta få nöja sig med allt för knappa inkomster, ehuru de hafva ett strängt

arbete. Exempelvis inå nämnas, att under senaste räkenskapsåret en föreståndarinna
hade såsom lön (och årsinkomst) 374 kronor, en annan 457
kronor, en tredje 652 kronor — i dessa fåll jämte fri bostad — en fjärde
och femte i ett för allt respektive 796 och 862 kronor.

I några skolor har föreståndarinnan dels eu fast årslön dels en viss
andel i skolaffärens nettovinst.

Men i det stora flertalet fall har föreståndarinnan ingen vinstandel,
utan åtnjuter en fix årslön med eller utan fri bostad (lyse och bränsle).

Årslönerna för de föreståndarinnor, som hafva fri bostad (med eller
utan bränsle och lyse) äro så olika, att deras belopp ligga mellan 900
kronor och 2,500 kronor, i det att

6 föreståndarinnor hafva löner å

_3_

Summa 39

» » »

» » » »

900—1,100 kronor.
1,200 »
1,250—1,500
1,600—2,000
mera än 2,000 »

De flesta föreståndarinnorna inom denna grupp hafva alltså årslöner,
som ligga mellan 1,200 och 1,500 kronor, och endast för vid pass Vi af
dem går lönen upp till högre belopp än 1,500 kronor.

Årslönerna för de föreståndarinnor, som icke åtnjuta fri bostad såsom
löneförmån, äro också mycket växlande, i det att deras belopp ligga mellan
800 kronor och 3,200 kronor, nämligen så att

4 föreståndarinnor hafva löner å mindre än 1,200 kronor.

17 ;» ''» 1,200—1,500

9 » . » > » 1,550—2,000 »

6 » » » » 2,100—2,500 » [..

2 » » » » mera än 2,500 ».

.. .....

Summa 38 »

De flesta föreståndarinnorna inom denna grupp hafva alltså årslöner
å 1,200—2,000 kronor, och endast för vid pass l/s af dem uppgår lönen
till högre belopp än 2,000 kronor.

I de jämförelsevis få skolor, där manlig hufvudföreståndare finnes, uppgå
föreståndarnes årslöner till belopp, som aldrig understiga 2,000 kronor,
men ligga mellan 2,000 kronor och (i ett fall) 4,000 kronor.

Vid sidan af föreståndarinnan står i några skolor ett manligt biträde
eller en »studierektor», hvars arvode är af mycket växlande storlek, men
i regeln ligger mellan 500 och 1,000 kronor.

Hvad angår föreståndarinnornas och föreståndarnes tjänstetid, kan denna
bestämmas endast i fråga om det antal under visning stimmar, som ingår i
deras tjänstgöring. Helt naturligt är deras undervisningsskyldighet mycket
olika till sin omfattning allt efter skolornas olika storlek. I några få
större skolor — och särskildt i några, där föreståndarinnan har en framskriden
ålder — omfattar ifrågavarande undervisningsskyldighet mindre än
10 veckotimmar, men för öfrigt representeras den af alla hela tal från och
med 10 till och med 30 och går i ett par fall utöfver 30-talet. Tydligare
framgå förhallandena i detta afseende af följande tabell.

Föreståndarinnans (föreståndarens) undervisningstid per vecka uppgår i
8 skolor till mindre än 10 timmar

23	>	»	10—15	»
30	»		16—20	»
22		»	21—25	»
17	»	»	26—30	»
2			mera än 30	>

Summa 102 skolor.

Af tabellen framgår, att föreståndarinnans (föreståndarens) undervisningsskyldighet
i 71 af de ifrågavarande skolorna omfattar 16—30 veckotimmar
och däröfver, och att denna undervisningsskyldighet i It) skolor
uppgår till 26 30 timmar och däröfver. Om nu 14 å 15 veckotimmar

torde fa anses såsom det högsta normala måttet för en skolföreståndares vid
högre skola undervisningsskyldighet, så inses, att föreståndarinnans (föreståndarens)
undervisningstjänstgöring i flertalet eller omkring 70 % af
de afsedda skolorna är mer eller mindre innormalt hög, och särskildt må
det framhallas, att denna tjänstgöring i vid pass Vs af skolorna uppgår till
ett matt, som anses vara maximum för vanlig lärares tjänstgöring vid
högre skola. Att skolchef med så stor undervisningsskyldighet ej skall
kunna rätt sköta sina uppgifter som föreståndare, ligger i öppen dag.

B. Den öfriga fasta personalens lönevillkor.

Då uppgifterna visa, att lönevillkoren, såsom naturligt är, ställa sig
olika för lärarekrafter af olika kompetens, har det synts lämpligt att vid
redogörelsen för lönerna indela personalen i trenne grupper, nämligen 1)
de som aflagt akademisk examen eller afgångsexamen från Högre lärarinneseminarium,
2) de som aflagt folkskolelärareexamen eller mogenhetsexamen,
3) öfriga lärarinnor med fast årslön.

Vid de ifrågavarande skolorna finnas anställda åtskilliga lärarinnor
och lärare, som hafva fasta årslöner, men endast partiel tjänstgöring. Då
dessa lärarekrafters tjänstgöring företer den största oregelbundenhet med

afseende på sin omfattning, har man vid redogörelsen för den fasta personalens
lönevillkor ej kunnat taga dem med.

Redogörelsen afser alltså endast de fasta lärarekrafter, som haft full
tjänstgöring, och därmed har menats en sådan, som omfattat minst 20
fulla lektionstimmar i veckan fjämf. Kongl. Maj:ts nåd. stadga för rikets
allm. läroverk § 13).

1. Lönevillkoren under läsåret 1900 —1901 för de lärarinnor och
lärare, som aflagt akademisk examen eller afgångsexamen från Högre
lärarinneseminarium, framgå af följande tabell. Af lärarekrafterna med full
tjänstgöring inom denna grupp hade

10	lär. löner	å 800—900	kronor.
61	» »	» 950—1,000	»
39	» »	» 1,050—1,100	»
42	» »	»’ 1,150—1,200	■»
31	» *	» 1,250—1,300	»
12	» »	» 1,350—1,400	»
5	, j » »	!*''•< 1,500	» < , t
2	''» »	» mer än 1,500	»
Summa 202	lärarinnor och lärare.

Mer än tredjedelen (näml. 71 lär.) af personalen inom denna grupp
hade alltså årslöner som ej öfverstego 1,000 kronor; mer än hälften (näml.
110 lär.) hade löner som ej öfverstego 1,100 kronor, och ungefär tre fjärdedelar
(näml. 152 lär.) hade löner som ej öfverstego 1,200 kronor.
Bland de 19, som hade löner å högre belopp än 1,300 kronor, voro några
lärare (företrädesvis vid samskolor), och några af de hithörande lärarinnorna
hade kommit till det jämförelsevis höga lönebeloppet endast till
följd af ett tillfälligt dyrtidstillägg. Högsta lärarinnelönen var (inclusive
ett dyrtidstillägg) 1,520 kronor, och högsta lärarelönen var 1,600 kronor.

Omfattningen af den till ifrågavarande grupp hörande lärarepersonalens
tjänstgöring framgår af följande tabell. Af hithörande lärarekrafter hade
nämligen

12 lär. 20 timmars tjänstgöring i veckan

18	»	21		11 »		vyn c
21	*	22		»	» n*	•>i> öbf{m>. ..nprU;
35	»	23 •.	» J i. ,,	. » j j ; »		VVil /.H. :v,i!
52		24		» )"	, , > ;	•■■''giif iTitit
27	»	25		»	i, *	»; V Ti; t''if
i r 16		26 . * > I :	» ^(j j	• j> »	''jr-, ;• j »	•fou,!, ä( ''föl
■,..9,12		27	tf	•-*!» >		• a) i ,re,r.i[iii>fr

8 lär. 28 timmars tjänstgöring i veckan

1 » 29 » » i, » - ;i an

Summa 202 lärarinnor och lärare.

u _: _

Relativt största antalet hade alltså 24 timmars tjänstgöring i veckan,
endast ett fåtal hade mer än 27 timmar och

51 lär. hade 20—22 timmars tjänstgöring

, 114 » » .23—25 » ,;.r»r.

__37_ » 2 26—29

Summa 202 : , '' .

Den kortare tjänstgöringstiden har, såsom billigt är, i regeln tilldelats
dem, som haft sig ålagdt ett drygare hemarbete med rättande af lärjungarnas
öfningsskrifningar (jämf. läroverksstadgan § 13). Dessutom plägar —
på grund af en mellan ett antal föreståndarinnor träffad öfverenskommelse —-en något lägre tjänstgöringstid än den normala tilldelas unga och
opröfvade lärarinnor under deras första tjänsteår.

2. Lönevillkoren under läsåret 1900—1901 för de lärarinnor och
lärare, som aflagt afgångsexamen från folkskolelärareseminarium eller
mogenhetsexamen vid allmänt läroverk, framgå af följande tabell.

Af lärarekrafterna med full tjänstgöring inom denna grupp hade
32 lär. löner å 800—900 kronor ''

22 2 2 » 950—1,000

16 » » » 1,050—1,100 »

8 2 2 2 1,150—1,200

6 i » 2 1,250—1,300

:i,! " 6 » 2 2 1,350—1,400

1 » » » 1,500 »

, / i 41; >: f i ———————————————————

Summa 91 lärarinnor och lärare.

, sol

Mer än hälften (näml. 54 lär.) af personalen inom denna grupp hade
alltså löner som ej öfverstego 1,000 kronor; mer än tre fjärdedelar (näml.
70 lär.) hade löner som ej öfverstego 1,100 kronor, och endast en sjundedel
(näml. 13 lär.) hade löner å mer än 1,200 kronor.

Hvad angår tjänstgöringstiden för lärarekrafterna inom denna andra
grupp, ställde den sig i medeltal något högre än för den första gruppens
lärare och lärarinnor. Inom gruppen n:r 2 hade nämligen jämförelsevis
färre det lägre timantalet (20—22 timmar i v.) och flere det högre timantalet
(26—29 timmar i v.), och i enstaka fall uppgick tjänstgöringen
för lärarinnor och lärare inom denna grupp till 30 å 31 veckotimmar.
Skillnaden i tjänstetid för de båda gruppernas lärarekrafter beror natur -

ligen därpå, att det är de till första gruppen hörande lärarinnorna och
lärarna, soin företrädesvis bestrida undervisningen i språk på de högre
stadierna och sålunda få det drygaste arbetet med rättande af öfningsskrifningar.

3. Lönevillkoren under läsåret 1900—1901 för öfriga lärarinnor
med fast årslön framgå af följande tabell.

Af hithörande lärarinnor med full tjänstgöring hade

7 lärarinnor löner

12 » »

31 » »

34 » »

62 » »

46 » »

_75

Summa 267 lärarinnor.

å 225—400 kronor
» 500 »

» 550—600
» 650—700
» 750—800
» 850—900 »

» mer än 900 »

Bland de 75 lärarinnor inom gruppen, som haft årslöner å högre belopp
än 900 kronor, äro de allra flesta dels lärarinnor af utländsk börd
dels sådana, som studerat och aflagt examina vid utländska skolor eller
seminarier. De öfriga 192 lärarinnorna inom gruppen komma ej öfver
900 kronors lön, och flertalet (näml. 146 lärarinnor) stannar vid och under
det lönebelopp (800 kr.), som utgör minimum för lärarinnorna inom de
båda andra grupperna. Bland de lägst aflönade lärarinnorna inom gruppen
n:r 3 finnas några, hvilkas tjänstgöring till en del fallit inom läroverkens
småskoleafdelningar.

Tjänstetiden för lärarinna af denna katagori har i medeltal varit
ungefär densamma som för lärarinna inom gruppen n:r 2.

C. Timlärares och timlärarinnors arvoden.

I fråga om dessa arvodens eller »timpenningens» belopp i de afsedda
skolorna må först framhållas, att det arvode, som för enskild lektionstimme
betalas till lärarinna, i allmänhet är betydligt lägre än det, som
betalas till lärare. Vidare framgår af uppgifterna, att timarvodena i Stockholm
äro ej obetydligt högre än i landsortsstäderna.

Timpenningen för lärarinna i läsämne uppgår i landsortens skolor till
belopp, som växla mellan 50 öre och 2 kronor; dock att de lägsta beloppen,
50 och 75 öre, vanligen tilldelas endast oexaminerade lärarinnor,
att de examinerade lärarinnorna i regel ersättas med 1, 1,25 eller 1,50
krona per timme, och att det endast är i undantagsfall som lärarinna i
landsorten åtnjuter timarvode å 2 kronor. Timarvodet för lärare i lands 3 -

orten utgör likaledes i undantagsfall 2 kronor, enär det vanligen uppgår
till 2, 50, 2,75 och 3 kronor eller däröfver. De vanliga timarvodena i Stockholm
äro: för lärarinna 1,50 kr. på lägre stadium och 2 kr. på högre
stadium, för lärare 3 kr. Dock uppgår timpenningen för lärare i åtskilliga
fall till 3,50 och 4 kronor. Högsta timpriset betingas af läkare, manliga
och kvinnliga, för undervisning i fysiologi och hygien.

Musik- och gymnastikdirektörer, jämväl kvinnliga, äro med afseende
på timarvoden i allmänhet likställda med de bäst aflönade lärarna i
läsämnen.

Till en jämförelse med de ofvan meddelade uppgifterna rörande den
fasta lärarepersonalens vid högre flickskolor och samskolor lönevillkor
lämnas här en öfversikt af de löneförmåner, som tillkomma de ordinarie
lärarinnorna vid folkskolorna i rikets städer, hvarvid — beträffande folkskolelärarinnorna
i landsortsstäderna — äro medräknade på väl vissa tillläggsarvoden
som värdet af naturaförmånerna (bostad, bränsle och kofoder).

Af ifrågavarande folkskolelärarinnor, som enligt de senaste uppgifterna
utgjorde ett antal af 943, hade

4 lär. en aflöning å 900 kronor och därunder,

30 » »	»	» 901—1,000	»
69 » »	»	» 1,001—1,100	»
266 » »	»	» 1,101 — 1,200
71 » »	»	» 1,201—1,300	»
181 » »	»	» 1,301—1,400	»
136 » »	»	» 1,401-1,500 » mer än 1,500	»
186 » »	»	»

Summa 943 lärarinnor.

Ur en jämförelse mellan dessa lärarinnors lönevillkor och dem, som
tillkomma den högst meriterade gruppen inom de högre flickskolornas
och samskolornas lärarepersonal, kunna exempelvis följande fakta framtagas.

Under det att mer än hälften eller vid pass 54 % af sistnämnda
lärarinnegrupp hafva löner ej öfverstigande 1,100 kronor, tillkommer en
så låg aflöning endast en jämförelsevis ringa del eller 11 % af städernas
folkskolelärarinnor. Under det att endast några få eller vid pass 2 % af flickskolornas
och samskolornas bäst aflönade personal hafva löner till högre
belopp än 1,400 kronor, tillkomma sådana löner mer än en tredjedel eller 34 %
af städernas folkskolelärarinnor. Under det att ingen lärarinna vid högre

flickskola eller Barnskola har fast lön som öfverstiger 1,500 kronor, tillkommer
sådan löneförmån ej mindre fin ISO bland ifrågavarande folkskolelärarinnor.

Af särskildt intresse är en jämförelse mellan de lönevillkor, som lärarinnorna,
vid Stockholms folkskolor åtnjuta, och dem, som tillkomma lärarinnorna
vid stadens högre flickskolor. De nyanställda e. o. lärarinnorna
vid Stockholms folkskolor hafva 1,100 kronors årsarvode; de ordinarie
lärarinnorna hafva en begynnelselön af 1200 kronor och åtnjuta trenne
ålderstillägg å hvartdera 150 kronor, så att de efter 5 års tjänstgöring
som ordinarie få en lön af 1,350 kronor, efter 10 år 1,500 kronor och
efter 15 år 1,050 kronor. För närvarande åtnjuta ej mindre än 153 folkskolelärarinnor
i Stockholm en årslön af 1,650 kronor. De hvilka, efter
en i allmänhet längre och väsentligen dyrare utbildningskurs, anställas
som lärarinnor vid högre flickskolor och samskolor i Stockholm, få en begynnelselön
af 1,000 kronor, ålderstiRaggen för dem blifva ovissa och
oregelbundna, och den slutliga lönen efter långvarig tjänst blir med några
få undantag ej högre än 1.300 kronor.

Jämförelsen mellan folkskolelärarinnornas och lärarinnornas vid de
högre flickskolorna lönevillkor blir ofullständig, om man ej tillika fäster
sig vid deras tjänstetid och arten af deras tjänstgöring. I detta afseende
bör framhållas å ena sidan, att folkskolans lärarinnor hafva längre skoltjänstgöring
per vecka (i allmänhet 30 timmar) och svårare disciplinära
uppgifter, å andra sidan, att de högre flickskolornas lärarinnor hafva ett
drygare hemarbete med lektionsförberedelser och rättandet af skrifningar

De fakta, som synas mig böra utpekas såsom de viktigaste resultaten
af ofvanstående undersökningar, äro följande.

1. Lärarepersonalens, i synnerhet lärarinnornas, löner och arvoden
vid de ifrågavarande skolorna äro innormalt låga och i regeln otillräckliga
for en anständig utkomst.

2. I ett flertal af skolorna hafva föreståndare och föreståndarinnor
eu så omfattande undervisningsskyldighet, att deras uppgift att leda och
sammanhålla det hela därigenom vanskliggöres.

3. Lärarekrafter, som sakna garanterad kompetens, användas i stor
utsträckning vid dessa skolor.

4. Sammanslagning af klasser förekommer i många skolor i sådan
omfattning, att undervisningen utan tvifvel därigenom lider väsentligt
afbräck.

5. Elevafgifterna uppgå i medeltal till 125 kronor för läsår och äro
3 å 4 gånger så stora som afgifterna vid motsvarande goss-skolor.

6. Omkring 40 % af ifrågavarande skolor gå med förlust eller lämna
ett otillräckligt lefvebröd åt sina ägarinnor.

De fakta, som här framhållits såsom undersökningens viktigaste resultat,
äro till det mesta väsentliga missförhållanden, som ju förr dess hellre
borde afhjälpas. Särskild! beaktansvärdt är det förhållande, som i första
rummet angifvits. Det är nämligen en brist som vidlåder samtliga de ifrågavarande
skolorna och det innebär en orättvisa gent emot en hel klass af
lärarinnor, hvilkas samvetsgrannhet och duglighet allmänt erkännes.

Hvad angår orsakerna till dessa sedan länge kvarstående missförhållanden,
så få de naturligtvis hvarken sökas i brist på hjärta hos vederbörande
skolstyrelser eller i bristande insikt hos samma styrelser om hvad
skolornas bästa kräfver, utan anledningen är utan tvifvel att finna uti
skolornas dels svaga dels osäkra ekonomiska ställning. Detta antagande,
som med stor sannolikhet kunde göras a priori, bestyrkes af den verkställda
undersökningen af de särskilda skolornas ekonomi.

Visserligen hade mer än halfva antalet af de undersökta skolorna
under senaste räkenskapsåret lämnat behållning, men behållningen var i
de flesta fallen obetydlig och öfversteg endast i 24 fall 1,000 kronor och
endast i 11 fall 2,000 kronor. Om man nu besinnar, att i en skolaffär,
som väsentligen är byggd på lärjungarnas afgifter, inkomsterna lätteligen
variera på några hundratal kronor från det ena året till det andra,
och tillika vet, att bland de sistberörda skolorna många äro behäftade
med skuld, så inser man, att endast jämförelsevis få bland dessa skolor
befinna sig i ett sådant ekonomiskt läge, att förbättringar, som medföra
afsevärd kostnad, i dem skulle kunna genomföras.

Den närmast till hands liggande utvägen för ekonomiens förbättrande
vid skolorna i fråga vore en höjning af lärjungarnas afgifter. Men på den
vägen har man säkerligen redan gått i det närmaste så långt som möjligt
är. Föräldrar och målsmän känna sig redan nu synnerligen betungade af
de dryga terminsafgifterna vid de högre flickskolorna och samskolorna.
Fn ytterligare stegring af dessa afgifter kunde därför lätt medföra en så
betydande minskning i elevantalet, att resultatet blefve ekonomisk förlust
i stället för vinst. Något annat medel för ett mera allmänt och grundligt
afhjälpande af de anmärkta bristerna hos de högre flickskolorna och
samskolorna än ett verksammare understöd från statens och kommunernas
sida torde därför knappast finnas.

Innan jag går att, enligt uppdraget, afgifva förslag i fråga om de bidrag
af statsmedel, som med hänsyn till rådande förhållanden kunna anses
vara för de högre flickskolorna och samskolorna erforderliga, samt
om de villkor och bestämmelser, under hvilka dylika bidrag böra utgå,
torde det vara lämpligt att först erinra om de bestämmelser rörande denna
sak, som för närvarande gälla och som återfinnas i kungl. kungörelserna
den 12 Juni 1882 och den 29 Maj 1896 samt kungl. cirkuläret den 17
Nov. 1899.

K. kungörelsen den 12 Juni 1882 bestämmer, att högre skola för
kvinnlig ungdom, på ansökning af dess styrelse, föreståndare eller föreståndarinnor,
kan af medel, som Riksdagen beviljat, erhålla ett anslag för
vissa år å högst 3,000 kronor per år, under villkor 1) att elever till det
antal, som Kongl. Maj:t bestämmer, i skolan erhålla undervisning dels
kostnadsfritt dels mot en årsafgift ej öfverstigande 50 kronor, 2) att en årlig
berättelse om skolans verksamhet afgifves, 3) att skolan underkastar sig den
kontroll och de bestämmelser i öfrig!, Kongl. Maj:t kan finna för godt att
föreskrifva, och 4) att vid ansökningen fogas uppgifter rörande a) skolans
ändamål och organisation (klassindelning, ämnesplan, lärokurser, lärotider
och arbetsordning), b) skolans styrelse, c) skolans föreståndare eller föreståndarinna
jämte intyg om dess kompetens, d) lärare och lärarinnor
samt deras tjänstetid per vecka under löpande eller sistförflutna termin,
e) lärjungeantalet i de särskilda klasserna under samma tid, f) lärjungarnas
årliga afgifter i hvarje klass och särskildt valfrihetens inverkan
på afgifterna, g) skolans inkomster och utgifter under senaste
läsår samt föreståndarens (föreståndarinnans), lärarnas och lärarinnornas
särskilda löner eller arvoden under samma tid, h) storleken af skolans lokaler
och deras genom hälsovårdsnämnds intyg vitsordade beskaffenhet.

1896 års riksdag höjde anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom
med 100,000 kronor, utsträckte rätten till delaktighet i anslaget
jämväl till de samskolor, som äro upprättade å orter, där allmänt läroverk
ej finnes, och fäste vid det nya anslaget åtskilliga nya villkor, bland
hvilka det viktigaste var, att understöd däraf skulle lämnas endast till sådan
skola, som af kommun eller enskilda donatorer åtnjöt bidrag, hvars
värde för år räknadt uppgick till minst samma belopp som statsunderstödet.

K. kungörelsen den 29 Maj 1896 fastställer med anledning häraf delvis
nya bestämmelser och villkor för de högre flickskolor och samskolor,
som för treårsperioden 1897—1899 vilja söka statsunderstöd vare sig
för första gången eller å högre belopp än de förut uppburit, men tillstädjer
de högre flickskolor, hvilka önska erhålla statsbidrag till samma belopp
som de förut åtnjutit, att söka och mottaga sådant bidrag enligt

de bestämmelser och på de villkor, som äro angifna i k. kungörelsen den 12
juni 1872.

De nya bestämmelser, som 1896 års k. kungörelse fastställer att
gälla för de läroanstalter af ifrågavarande art, som skola kunna erhålla
statsbidrag till nyes eller till förhöjda belopp, äro — utom det ofvan
nämnda hufvudvillkoret rörande kommunernas eller enskilda donatorers
bidrag — följande:

1) Läroanstalten skall, förberedande klasser oberäknade, meddela
undervisning i minst fem årsklasser och under senaste 3 år (eller resp.
under den kortare tid, som förflutit från dess upprättande) hafva haft i
medeltal minst 30 lärjungar tillhörande sistnämnda klasser.

2) Sådan läroanstalt må kunna erhålla statsunderstöd af 30 kronor
årligen för hvarje lärjunge i klasserna öfver de förberedande, dock att
ingen skola må erhålla högre statsbidrag än 3,000 kronor för år.

3) Skola, som meddelar undervisning i huslig ekonomi, må för detta
ändamål kunna erhålla ett särskildt understöd å högst 500 kronor.

4) Till ansökningarna om statsunderstöd skola fogas vissa upplysningar
samt vissa intyg, nämligen de upplysningar och intyg, som
fordras i nåd. kungörelsen den 12 juni 1882, med tillägg af dels uppgifter
om lärjungeantalet i skolans särskilda klasser under senaste tre år
(eller resp. den kortare tid skolan varit i verksamhet) och om den klass
som, motsvarande l:a klassen i de allmänna läroverken, är att anse såsom
den egentliga flickskolans eller samskolans lägsta, dels intyg, som visa,

a) att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande under den
tid, för hvilken statsunderstöd sökes, lämna bidrag, hvars värde för år
räknadt uppgår till minst samma belopp som det sökta understödet,

b) att anordningarna vid skolan äro i hygieniskt afseende tillfredsställande
och undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna därigenom
icke föranledes, samt c) att legitimerad läkare är vid skolan anställd;
och skola sistnämnda tvenne intyg vara utfärdade af vederbörande
eforalstyrelse.

I k. cirkuläret den 17 Nov. 1899 inrymmas några bestämmelser,
som dels precisera dels komplettera det, som är stadgadt genom k.
kungörelserna af 1882 och 1896. Det heter nämligen i sagda cirkulär,

att de statsunderstödda högre flickskolorna och samskolorna skola
stå under inseende af vederbörande eforalstyrelse och den inspektor, som
denna myndighet eger förordna, och därjämte vara underkastade den särskilda
inspektion, chefen för K. Ecklesiastikdepartementet kan finna lämpligt
föreskrifva;

att den redogörelse för skolans verksamhet, som årligen efter läsårets slut

skall till Ecklesiastikdepartementet aflämnas, bör afmattas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de föreskrifter, som gälla angående de allmänna
läroverkens årsredogörelser, och att denna redogörelse, därest den blifvit
i tryck utgifven, skall insändas till departementet i fem exemplar;

att vederbörande skolstyrelse, föreståndare eller föreståndarinna dessutom
har att inom en månad efter lästermins början till eforalstyrelsen insända
a) förteckning öfver skolans lärare och lärarinnor, med upplysning
om det antal lärotimmar i veckan, som åligger hvar och en af dem, b) uppgift
om antalet lärjungar i skolans särskilda klasser och afdelningar samt c) den
för terminen gällande arbetsordningen — allt i två exemplar, hvaraf det ena
skall af eforalstyrelsen ofördröjligen öfversändas till Ecklesiastikdepartementet; att

styrelsen, föreståndaren eller föreståndarinnan skall vara förbunden
att rörande läroverket i öfrigt lämna de upplysningar, som chefen för
Ecklesiastikdepartementet kan finna nödigt infordra;

och att de anvisade medlen skola utbetalas till vederbörande 2 gånger
om året med halfva beloppet hvarje gång, sedan genom intyg af eforalstyrelse
eller inspektor blifvit styrkt, att skolan under den förflutna delen
af året fullgjort de för anslagets åtnjutande stadgade villkor.

Enligt 1896 års riksdags beslut i denna fråga skall möjligheten att
erhålla statsbidrag efter bestämmelserna i k. kung. åf 1882 upphöra med
den understödsperiod, som utgår 1902, och villkoret, att kommun (resp.
enskild donator) skall bidraga till lika mått som staten, från och med 1903
blifva gällande för alla högre flickskolor och med den likställda samskolor,
som söka understöd af statsmedel. En rubbning af denna af riksdagen
uppställda princip rörande sättet för ifrågavarande skolors stödjande och
upprätthållande bör ej ifrågasättas, ehuru dess genomförande kommer
att vålla betydande svårigheter och — till stor olägenhet för vissa orter
och enskilda personer — medföra åtskilliga högre flickskolors indragning.
För dessa svårigheter och olägenheter må man dock ej väja, om man kan
hoppas, att principens genomförande skall i längden bäst främja flickskolornas
och samskolornas lyckliga utveckling.

Däremot finnas starka skäl att ifrågasätta en betydlig höjning af det
anslag, som 1896 års riksdag beviljade till de ifrågavarande skolornas
understödjande. Såsom den föregående utredningen visat, hafva nämligen
de ekonomiska svårigheter, under hvilka skolorna arbeta, och flere därpå
beroende missförhållanden genom de nu utgående anslagen ej kunnat

afhjälpas. De rådande dyra tiderna hafva också bidragit till att svårigheterna
kvarstå eller ökats.

På grund häraf tillåter jag mig hemställa, huruvida ej Herr Statsrådet
må finna skäl föreligga att söka utverka en framställning från Kongl.
Maj:t till näst sammanträdande riksdag angående en förhöjning af nu
utgående anslag till understöd åt högre skolor för kvinnlig ungdom och
med dem likställda samskolor.

Hvad angår den grad, i hvilken sagda anslag bör höjas, för att
understödet må blifva i någon mån effektivt, tillåter jag mig att såsom
min mening uttala, att anslaget bör höjas därhän, att bidragen till skolorna
må kunna utgå till minst 50 procents högre belopp än för närvarande.
I stället för att bidragen enligt k. kung. af 1896 utgå med 30
kronor per lärjunge och med högst 3,000 kronor till hvarje skola, borde
de alltså härefter utgå med 45 kronor per lärjunge intill ett maximum af
4,500 kronor för hvarje skola.

I sammanhang härmed vill jag förorda en afprutning i nu gällande
fordran på det minsta antal lärjungar, som skall finnas i läroanstalt, som
berättigas att erhålla statsunderstöd. Bland de högre flickskolor, som för
närvarande åtnjuta dylikt understöd, finnas nämligen tvenne, Elementarläroverket
för flickor i Nora och Privata flickskolan i Piteå, som, ehuru
de enda i sitt slag å dessa orter, höstterminen 1900 ej hade flere än 27
lärjungar i klasserna öfver de förberedande. Med hänsyn härtill torde
lärjungarnas minimiantal i statsunderstödd skola billigtvis höra sänkas från
30 till 25.

Under dessa förutsättningar skulle hithörande bestämmelser få följande
lydelse:

1. Högre flickskola, som utöfver de förberedande klasserna meddelar
undervisning i minst fem årsklasser och under senaste tre år eller den
kortare tid, som förflutit efter skolans upprättande, haft i medeltal minst
25 lärjungar tillhörande sistnämnda klasser, må kunna tilldelas statsunderstöd
af högst 45 kronor årligen för hvar och en af dess lärjungar i samma
klasser intill ett belopp af högst 4,500 kronor för hvarje skola, under villkor
att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna bidrag,
hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som
statsunderstödet.

2. Samskola, som är upprättad å ort, där allmänt läroverk för gossar
ej finnes, och uppfyller de fordringar med afseende på klassernas och
lärjungarnas antal, som ofvan angifvits för högre flickskola, vare berätti -

gild att erhålla understöd af statsmedel enligt samma grunder och under
enahanda villkor, so*n gälla för högre flickskola.

Om man nu, efter de afsedda skolornas lärjungeantal under höstterminen
1900, beräknar storleken af det statsanslag, som skulle erfordras
för att efter nyss angifna grunder understödja dessa skolor med de belopp,
som enligt samma grunder äro de högsta möjliga, kommer man till en
summa af 349,515 kronor eller i rundt tal 350,000 kronor. Men då man
kan taga för gifvet, att ej alla kommuner skola befinnas villiga att lämna
ett understöd, som motsvarar det högsta möjliga statsbidraget, torde den
nämnda summan kunna ej obetydligt reduceras. En höjning af det nuvarande
anslaget (200,000 kronor) med 125,000 kronor skulle därför —
äfven om en ökning af barnantalet tages med i räkningen — sannolikt
visa äig vara för ändamålet tillräcklig.

Enligt 1896 års riksdagsbeslut och k. kung. den 29 Maj samma år kan
högre flickskola och samskola, som meddelar undervisning i huslig ekonomi,
erhålla ett särskildt understöd af statsmedel intill belopp af 500 kronor.
Sådant understöd utgår för närvarande till 10 skolor med tillsammans
4,700 kronor. Att döma häraf har ämnet huslig ekonomi hittills vunnit
insteg vid allt för få högre flickskolor. Utan tvifvel har man dock att i
detta afseende vänta en rätt snabb utveckling, om blott ett kraftigare
understöd från statens och kommunernas sida kan för ändamålet vinnas.
Intresse för saken och insikt om ämnets stora betydelse för den kvinnliga
bildningen finnes på många håll och sprider sig allt mer, men de stora
kostnader, som anordnandet af dylik undervisning medför, verka hämmande
och afskräckande. Med anledning häraf får jag hemställa, huruvida
ej Herr Statsrådet skulle anse lämpligt att för detta ändamål söka
utverka ett särskildt statsanslag, som skulle möjliggöra en kraftigare handräckning
åt de skolor, som vilja gifva den husliga ekonomien en plats
bland sina bildningsmedel. Detta anslag borde, enligt mitt förmenande,
utgå med minst 25,000 kronor, hvaraf understöd å högst 1,000 kronor om
året skulle kunna tilldelas högre flickskola eller samskola, som meddelar
teoretisk och praktisk undervisning i huslig ekonomi.

Hela den erforderliga ökningen i årsanslaget till högre flickskolor och
samskolor skulle enligt dessa beräkningar och förslag belöpa sig till
150,000 kronor.

Om den föreslagna höjningen af de till högre flickskolor och samskolor
utgående understöden skall kunna i önskvärd grad medföra de verk -

ningar, som nu framför allt böra åsyftas — nämligen förbättring af den
fasta lärarepersonalens löner, minskning af föreståndarinnors och föreståndares
undervisningstjänstgöring, anställning i större utsträckning af
utbildade lärarekrafter och inskränkning af högre och lägre klassers sammanslagning
— bör den skolorna åliggande skyldigheten att dels kostnadsfritt
dels mot nedsatt afgift undervisa ett visst antal lärjungar ej ökas
i samma grad som statsbidragen. De lärjungar, som enligt k. cirkuläret
d. 17 No v. 1899 för närvarande åtnjuta fri undervisning vid ifrågavarande
skolor, utgöra 5,7 % af skolornas hela lärjungeantal, och de
som undervisas mot nedsatt afgift (de »halfbetalande») utgöra 9,2 % af
samma lärjungeantal. Ungefär 15 % af dessa skolors lärjungar äro alltså
för närvarande dels frielever dels halfbetalande. Antalet af de elever, som
i hvarje särskild statsunderstödd läroanstalt skola undervisas antingen fritt
eller mot nedsatt afgift, har hittills af Kong! Maj:t bestämts uteslutande
efter statsbidragets belopp. Rättvisare vore, om detta antal bestämdes
dels efter lärjungeantalet i skolans elementarklasser dels efter statsbidragets
storlek.

Med stöd af det anförda får jag föreslå, att för den händelse statsbidragen
till de högre flickskolorna och samskolorna varda ökade på sätt
här förordats, antalet af frielever och halfbetalande i hvarje skola må bestämmas
enligt följande grunder:

1. Skola, hvilken åtnjuter statsunderstöd till högsta möjliga belopp
(enligt den eller den paragrafen), skall dels kostnadsfritt dels mot en
årsafgift ej öfverstigande 50 kronor meddela undervisning åt ett antal
lärjungar, som utgöra minst en femtedel af skolans samtliga lärjungar i
klasserna öfvei* de förberedande, nämligen så att af detta antal ungefär
en tredjedel undervisas fritt och två tredjedelar mot nedsatt afgift.

2. Skola, som uppbär lägre statsunderstöd, än dess lärjungeantal betingar,
må åtnjuta en proportionerlig nedsättning i antalet af de lärjungar,
som böra undervisas fritt och mot nedsatt afgift.

Till det uppdrag, jag af Herr Statsrådet mottagit, torde slutligen höra
ett åliggande att afgifva yttrande angående de uppgifter och intyg, som
dels skola åtfölja de afsedda skolornas ansökningar om statsunderstöd
dels vid andra tillfällen af dessa skolors styrelser, föreståndare eller föreståndarinnor
till Ecklesiastikdepartementet eller vederbörande eforalstyrelse
insändas.

De upplysningar angående skolornas organisation, styrelse, föreståndare,
lärarepersonal, ekonomiska förhållanden in. m., som enligt k. kung. d. 29

Maj 1896 skola åtfölja ansökningarna angående statsbidrag, blifva till en
god del öfverflödiga, om läroanstalterna i fråga fortfarande blifva ålagda
att till Ecklesiastikdepartementet aflämna årsredogörelser, affattade i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de föreskrifter, som gälla angående de allmänna
läroverkens motsvarande redogörelser. Det skulle för öfrigt lända
både skolorna till lättnad och saken till gagn, om de åsyftade upplysningarna
lämnades i öfversiktlig form, enligt ett af Kongl. Maj:t faststäldt
formulär, som vore af beskaffenhet att framkalla just de uppgifter, hvilka
äro erforderliga för en fortlöpande statistisk redogörelse för verksamheten
och förhållandena vid rikets högre flickskolor och samskolor.

Hvad åter angår de intyg, som skola åtfölja ansökningarna om statsbidrag,
borde de enligt min mening vara följande:

a) intyg af vederbörande eforalstyrelse och inspektor, att skolans föreståndare
eller föreståndarinna är skicklig att leda en läroanstalt af ifrågavarande
slag;

b) intyg af hälsovårdsnämnd, att skolans lokaler äro för sitt ändamål
fullt användbara;

c) intyg af den vid skolan anställda legitimerade läkaren, att anordningarna
vid skolan äro i hygieniskt afseende tillfredsställande och undervisningen
så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna därigenom icke
föranledes;

d) handlingar, som visa, att kommun eller enskilda donatorer till skolans
uppehållande under den tid, för hvilken statsunderstöd sökes, lämna
bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som
det sökta understödet.

Bland de ytterligare villkor för statsanslags åtnjutande, som k. cirkuläret
d. 17 Nov. 1899 uppställer för skolorna i fråga, borde föreskriften
rörande de uppgifter, som styrelse eller föreståndare terminligen skall insända
till eforalstyrelsen, utan olägenhet och till lättnad för skolorna
kunna något förändras. Meddelande om det antal lärotimmar i veckan,
som åligger hvarje lärare och lärarinna, ingår i årsredogörelse, som
öfverensstämmer med de allmänna läroverkens redogörelser, och uppgiften
härom torde därför saklöst kunna uteslutas från meddelandena till eforalstyrelsen.
Hvad angår de uppgifter i öfrigt, som böra lämnas sagda
styrelse, torde det vara tillräckligt, att de insändas en gång om året, nämligen
vid läsårets början. Att skolornas årsredogörelser utgifvas i tryck,
är så pass viktigt, att det borde, om ej föreskrifvas, dock såsom önskvärdt
framhållas.

Såsom ytterligare villkor för statsunderstöds åtnjutande, utöfver hvad

ofvan föreslagits, får jag alltså, i anslutning till nyssnämnda kungl. cirkulär,
förorda följande bestämmelser:

1. Högre flickskola och Barnskola, som åtnjuter statsunderstöd enligt
ofvan angifna grunder, skall stå under inseende af vederbörande eforalstyrelse
och den inspektor, denna myndighet äger förordna, och därjämte
vara underkastad den särskilda inspektion, som chefen för K. Ecklesiastikdepartementet
kan finna lämpligt föreskrifva.

2. Skolans styrelse eller föreståndare (föreståndarinna) åligge

a) att efter slutet af hvarje läsår till Ecklesiastikdepartement aflämna
redogörelse för verksamheten och förhållandena i skolan under det förflutna
läsåret, affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i detta
afseende för allmänna läroverken gällande föreskrifter, börande dylik
redogörelse om möjligt i tryck utgifvas och i så fall insändas till departementet
i fem exemplar;

b) att inom en månad efter läsårs början till eforalstyrelsen insända
i två exemplar dels en förteckning öfver skolans lärarepersonal och dess
efter klasser ordnade lärjungar dels den för läsåret gällande arbetsordningen; c)

och att i öfrigt rörande läroverket lämna de upplysningar, som
chefen för K. Ecklesiastikdepartementet kan finna nödigt infordra.

De undersökningar och utredningar rörande de statsunderstödda högre
flickskolorna och med dem likställda samskolor, som jag genom Herr
Statsrådets skrifvelse af den 15 Juni detta år fick i uppdrag att verkställa,
äro härmed i den omfattning, omständigheterna medgifvit, bragta till slut.

Stockholm den 1 Oktober 1901.

L. M. Wcern.