DE AF CHEFEN FOR DET KONGELIGE SVENSKE JUSTITSDEPARTEMENT FORESLAAEDE FORANDRINGER I UDKAST TIL (Statens offentliga utredningar 1880:1)

BETÄNKNING

ANGAAENDE

DE AF CHEFEN FOR DET KONGELIGE SVENSKE JUSTITSDEPARTEMENT FORESLAAEDE FORANDRINGER I UDKAST TIL

VEXELLOVE FOR DE TRE NORDISKE RIGER AF APRIL 1878,

AFGIVEN AF DE UNDER 20 JANUAR OG 3 FEBRUAR 1877 NEDSATTE KOMMISSIONER TIL UDARBEJDELSE AF

VEXELLOVE FOR DANMARK OG NORGE.

TILLIGEMED

REVIDERET UDKAST TIL VEXELLOVE

FÖR

DANMARK, NORGE OG SVERIGE.

CHRISTIANIA.

Trykt i det MALLINGSKE BOGTRYKKERI.

1879.

Betänkning.

Efteråt de danske, norske og svenske Kommitteredes
Udkast til overensstemmende Vexellove for
de tre nordiske Rigel- under 24de Juni f. A. var
iudgivet til de forskjellige Regjeringer, blev i Medför
af den svenske Regjeringsforms § 87, hvorefter
etlivert Privatretten vedkommende Lovudkast, forinden
det som kongelig Proposition fremsmttesfor Rigsdagen,
skal forelsegges Rigets Hojesteret til Granskning,
den nsevnte Domstols Erldsering over Udkastet begjseret.
Som Folge af de derefter under 16Decbr.
1878 af den svenske Hojesteret fremsatte Anmserkninger,
— der findes vedfojede som Bilag
— blev Udkastet undergivet Behandling i det sven- I
ske Justitsdepartement. Efter tidligere åt have gjort
enkelte af de saaledes paa Bane bragte Förändring
ger til Gjenstand for Brevvexling med den danske
Justitsminister og Chefen for det norske Justitsdepartement,
oversendte det nsevnte svenske Departements
Chef under 19 August d. A. det endelige Förslag
til de Forandringer, som han fandt, Udkastet
burde undergaa for åt kunne foreslaaes ophojet til Lov
för Sverige, med Henstilling, åt tilsvarende Forandringer,
forsaavidt Indholdet angik, maatte blive
optagne i Udkastet for Danmarks og Norges Vedkommende,
hvorhos der vedfojedes et Udkast til en
ny svensk Lovtext, der udviste, hvori Forandringerne
saavel i Henseende til Form som Indkold
burde bestaa. Under henholdsvis den 23 og 25
August d. A. har det kgl. norske Justitsdepartement
og det danske Justitsministerium anmodet den norske
og den danske Vexellovkommission om åt afgive
Betänkning angaaende de fra svensk Side

fremsatte Förslag til Forandringer, ligesom Kommissionerne
bemyndigedes til åt traede sammen
for indbyrdes åt forhandle om den nsevnte Betänkning.
Som Folge heraf sammentraadte Undertegnede
i Christiania den 4—13 September d. A. og
enedes om nservserende Fmlles-Udtalelse. I dette
Modes mundtlige Forhandlinger deltoge ogsaa —
sirligt med Hensyn til Redaktionen paa de Steder,
hvor der maatte blive Sporgsmaal om iEndringer —
ifolge dertil given Bemyndigelse Formanden i den
svenske Vexellovkommission, Landshövding Bergström,
og Expeditionschef i det svenske Justitsdepartement
Annerstedt, der ligeledes har föredraget
Lovudkastet i den svenske Hojesteret. Det bemserkes
derhos, åt, naar kun tvende danske Kommitterede
have deltaget i nservmrende Betänkning, forklares
dette derved, åt Grassera- Adler i Decbr. 1878
er afgaaet ved Doden, liden åt noget nyt Medlem
er udnsevnt i hans Sted.

Det svenske Justitsdepartements Förslag indeholder,
som mevnt, dels nogle Forandringer i Udkastets
Indhold, dels en Rsekke af deraf uafluengige
Forandringer i den svenske Text, navnlig saadanne,
som ere fundne fornodne af Hensyn til det ssedvanlige
svenske Lovsprog.

Undertegnede have fremdeles vmret af den i Motiverne
til Vexellovudkastet p. X udviklede Mening, åt
den dansk-norske og den svenske Text i de vordende
Love for de 3 Rigel- ogsaa i Ordlyden bor vmre saa
overensstemmende som muligt. Hvor det uden Skade
kunde ske, have vi derför strsebt åt bringe Udkastets
dansk-norske Text i nsermeste Overensstemmelse

VII

VIII

med den nye svenske Text. Det vil imidlertid
sees, åt Overensstemmelsen ikke er saa vidtgaaende
i vedlagte nye Udkast som i det oprindelige. Dette
Andel- sin Förklaring dels i Sprogforskjelligheder,
som trsede mere frem efter de af det svenske Justitsdepartement
foretagne Forandringer i den svenske
Text, dels i enkelte Uligkeder ndenfor Vexelretten,
der paa sit Sted ville Andes nsermere
omtalte. Det maa dog paa den anden Side
bemserkes, åt man paa enkelte Steder har fundet åt
kunne bringe Texterne endnu nsermere til hinanden,
end det i det oprindelige Udkast var gjort.

Hvad de af det svenske Justitsdepartement foreslaaede
Forandringer i Lovudkastets Indhold angaar,
vil det sees, åt disse, ligesom Tilfseldet ogsaa er med
de Aeste Redaktionssendringer, ere begrundede i den
svenske Hojesterets Anmserkninger. Dels ere disse
ligefrem tagne til Folge, og dels have de fremkaldt
andre, mindre vidtgaaende, om end i det Vsesentlige
i samme Retning som Hojesterets Anmserkninger
sigtende, Forandringer. I ganske enkelte Tilfselde
have de nsevnte Anmserkninger derimod ikke ledet
til Förslag fra det svenske Justitsdepartement, idet
dette af Hensyn til, åt iEndringer her vilde mode
en bestemt Modstand fra dansk og norsk Side, for
åt naa Enighed om Udkastet i dets Helhed har
fundet, åt det i disse Punkter kunde staa uforandret;
dette gjselder navnlig om den paa Bane bragte
Ophsevelse af NotiAkationspligten. De Punkter, hvor
Hojesterets Anmserkninger ere fastholdte eller ialfald
delvis fulgte af det svenske Justitsdepartement,
ere navnlig saadanne, hvor Udkastet havde afveget
saavel fra den tyske som fra den svenske Lov, idet
de af det nsevnte Departement fremsatte Förslag
ialfald have segt åt gjore saadan Afvigelse mindre.

Vi gaa derefter over til åt udtale os om de enkelte
Förslag til Forandringer i Udkastets Indhold,
idet vi kun undtagelsesvis have fundet åt burde
ytre os om de foreslaaede Redaktionsforandringer;
heraf folger altsaa, åt, hvor der i vedlagte Udkast
Andes Forandringer, som ej af os nedenfor ere omtalte,
ved rare de efter vor Opfattelse ikke Indholdet.

Det bemserkes, åt paa de Punkter, hvor vedlagte
Udkasts svenske Text afviger tfa det svenske
Justitsdepartements Förslag, er dette skeet med Billigelse
af de svenske Delegerede for åt opnaa en
större Overensstemmelse mellem de tvende Texter.
Endelig ville vi gjore opmserksom paa, åt der uaf -

hsengigt af det nsevnte svenske Förslag er företaget
enkelte Redaktionsforandringer i begge Texter, om
hvis Onskelighed man er bleven enig; det Samme
er paa et Sted (§ 75) ogsaa Tilfseldet med en Förändring
i Udkastets Indhold.

§ I*) jfr. § 4. I det svenske Justitsdepartements
Förslag er Betalingsstedet optaget blandt
Vexlens nodvendige Indhold; som Grund herfor er
det i den svenske Hojesterets Betänkning anfört, åt
der efter Udkastets Regel (§ 4) kan beredes Vexelejeren
forskjellige Vanskeligheder i de Tilfselde, i
hvilke det er tvivlsomt, hvor Trassatus skal ansees
åt bo. Som det vil sees af Motiverne S. 8, have
de Kommitterede ingenlunde vseret uopmserksomme
herpaa, og vi anse framdeles af de der anforle
Grunde en Bestemmelse som den foreslaaede unodvendig.
Da vi imidlertid ikke tillsegge dette Punkt
nogen serdeles stor Vsegt, og Udkastet ved åt tage
Forslaget til Folge ikke blot vil blive stemmende
med den svenske, men ogsaa med den tyske og
forskjellige andre Vexellove, Ande vi ikke Fojé til
åt fraraade den foreslaaede Förändring. Denne er
i lioslagte Udkast udfort ved nsermest åt folge den
tyske Lovs Redaktion. Vedtages denne Förändring
i § 1, er det nodvendigt, åt sidste Punktum
af § 4 udgaar, saaledes som det ogsaa er skeet i
det svenske Förslag. Der kunde vsere Sporgsmaal,
om det ikke vilde vsere rettest åt Aytte den tilbagevserende
Del af § 4, 2det Stykke, op til den i § 1
indskudte nye Bestemmelse, saaledes som det er
gjort i den tyske og svenske Lov. Man har imidlertid
fundet det rigtigst, åt Udkastet heri lades
uforandret, af Frygt for, åt Fastssettelsen af den domicilierede
Vexels Begreb ellers kunde tabe i
Skarphed.

§ 13. Vi have ingen Grund fundet til overensstemmende
med det svenske Förslag åt förandra
Ordet »Vexelejer« til »Vexelindehaver« (jfr. Motiverne
S. 12—13); nogen Forskjel i Indhold kan ikke
folge af den Forskj el i Udtrykkene, der som Folge
heraf gjennemgaaende vil Andes i de to Texter.

*) De §§, hvis Zifre ere trykte med udhaevet Skrift, ere de, i

hvis Indhold Forandringer ere foreslaaede.

Den udforligere Lydelse, §en hav faaet, udtrykker
kun, hvad der allerede tidligere har vseret Meningen
(jfr. Motiverne S. 12).

§ 14 har optaget Udtrykket »uden Retur«, da
dette i Sverige er almindeligere end de allerede
forhen nsevnte.

§ 18. Det svenske Förslag har her indskrsenket
Forevisningspligten til saadanne domicilierede
Vexler, livor Trassenten ikke har opgivet
Domiciliatens Navn paa Vexlen. Allerede i Motiverne
S. 16 er det antydet, åt det naturlige Krav
paa en Forevisningspligt ikke har den Styrke, hvor
Domiciliatus allerede er nsevnt, og da dette derhos
vistnok kun sjeldent sker, har man nu saameget
mindre fundet Grund til åt fraraade den foreslaaede
Förändring. Denne bringer ogsaa Udkastet nsermere
den tyske Lovs Art. 24. Det folger imidlertid
af den i Motiverne S. 15 udviklede Fortolkningsregel,
åt Oversiddelsen af et Paalseg fra Trassentens
Side om åt forevise til Akcept en domicilieret Vexel,
hvor Domiciliatus er nsevnt, ikke — saaledes som
efter den nsevnte tydske Lovartikel — vil have
Vexelrettens Tab til Folge; et saadant Paalseg förekommer
forovrigt vistnok kun meget sjeldent i dette
Tilftelde. Det svenske Förslag har i §en udeladt
Ordene »i betimelig Tida, da saa ubestemte Angivelser
ikke findes passende i en Vexellov; herimod
have vi forsaavidt intet Vsesentligt et indvende,
idet vi forudssette, åt Meningen ligefuldt bliver den
samme (jfr. Motiverne S. 16). — Den lier foretagne
Indskrsenkning af Forevisningspligten vil have en
tilsvarende Indskrsenkning til Folge i § 56.

§ 21. Saavel den svenske Hojesteret som Professor
Konrad Maurer i den lsengere Anmeldelse,
han har vist Udkastet den Opmserksomhed åt meddele
i Krit. Vierteljahrschr. N. F. II. 328—64
(jfr. Norsk Retstidende 1879 S. 402), have
udtalt sig mod den i Motiverne S. 20 fremsatte Fortolkning
af § 21 jfr. § 32, åt den i § 21 opstillede
Betsenkningsfrist ikke tilkommer Trassatus ved Sigtvexler.
Skjont vi fremdeles fastholde den i Motiverne
udtalte Mening, vilde vi dog, ialfald for åt
forebygge en forskjellig Fortolkning inden Rigerne,
have foretrukket åt fastslaa Ssetningen i selve Loven,
dersom vi ikke havde anseet Sporgsmaalet
for upraktisk; det antages nemlig af sig selv åt
lose sig derved, åt den Trassatus, der ved en Sigtvexels
Förevisning til Akcept maatte gjore Fordring

paa 24 Timers Betsenkningsfrist, af Vexelejeren
strax vilde blive modt med Krav paa Betaling, som
ifolge § 32 kan fordres paa Stedet.

§ 22. Ved denne § findes maaske den vsesentligste
Afvigelse, som Forslaget gjor fra Udkastet.
Den svenske Hojesteret har erklseret dettes Regel —
åt ethvert Tillseg, der ophsever, indskrsenker eller
paa anden Maade forandrer Akcepten, skal ansees
som uskrevet, medmindre en sfer egen Fremgangsmaade
er iagttagen ved Akceptens Tegning — som
altför ströende mod almindelige Retsgrundssetninger
til åt kunne antages i Sverige. Chefen for det svenske
Justitsdepartement har gjort denne § til Gjenstand
for smidig Förhandling og har lierunder overensstemmende
med Hojesterets Anmärkning foreslaaet
åt optage den nugjseldende svenske og tyske
Lovs Regel — hvorefter en modificeret eller betinget
Akcept af Vexelejeren kun kan benyttes i sin
Helhed, medens det, bortseet fra partiel Akcept, paa
den anden Side staar ham tidt for åt begynde Regres
for manglende Akcept —, men har dog ogsaa,
forsaavidt der fra dansk og norsk Side maatte rejses
bestemt Modstand herimod, for åt opnaa den onskelige
Enhed mellern de 3 Rigel- erklseret åt kunne
indgaa paa et af den danske Justitsminister in subsidium
fremsat Förslag, hvorefter andre Indskrsenkninger
eller Vilkaar ved Akcepten i hvert Fald
skulle ansees som uskrevne, men Akceptens Indskrsenkning
til åt gjselde en Del af Vexelsummen
(partiel Akcept) skal vsere gyldig — naturligvis
forudsat åt den gjores samtidig med Akcepten
(jfr. § 21 i. f.) —, saaledes åt Vexelejeren i dette
Tilfselde kun skal kunne gjore Regres gjseldende
for den ikke akcepterede Del (jfr. § 25); for åt
spare Tid er derför i det svenske Förslag §
22 affattet i den sidstnsevnte Skikkelse, uden åt dog
Onsket om fortrinsvis åt se den nuvarande svenske
Lov fulgt, derför maatte vsere åt anse som opgivet.
— Den saaledes i Forslaget indeholdte § 22 er
udenfor den partielle Akcept strängera end Udkastet,
idet den uden Hensyn til, under hvilke Omstmndigheder
Akcepten er tegnet, erklserer Indskrsenkninger
og Vilkaar ved Akcepten åt vsere
uskrevne, medens Udkastet havde aabnet en Udvej
til med Retsvirkning åt foretage dem. Vi Ande
dog ikke tilstrsekkelig Grund til her åt fastholde
Udkastets Ordning, da der vistnok udenfor partiel
Akcept ikke er synderlig praktisk Trång til åt mo -

XII

dificere Akcepten, — ialfald neppe nogen saadan,
der fortjener åt imodekommes, — og Forslaget
ker, foruden ganske åt slutte sig til den
gjseldende danske og norske Retsregel, bevarer
fuld Overensstemmelse med den i § 21 i. f.
fastslaaede Grundssetning for Akceptens förbindande
Kraft. Hvad derimod den partielle Akcept angaar,
indebolder Forslaget en saameget vigtigere Förändring,
idet det for et särdeles praktisk Tilfselde
lorstyrrer Udkastets Iloldning og fraviger de strängt
konsekvente Regler, som ere nodvendige for en sand
Gjennemfarclse af det nsevnte Princip i § 21. Naar
vi alligevel bave troet ikke åt burde fraraade Udkastets
Förändring overensstemmende med den i
det svenske Förslag indtagne § 22, da er det dels,
fordi vi anse det haablost åt opnaa eu videregaaende
Regel for Sveriges Vedkommende, og vi paa
den anden Side Ande, åt Vexellovens Enbed ikke
bor ssettes paa Spil for denne Sags Skyld, — dels
fordi den nsevnte § dog kun indeholder, hvad der
allerede nu er Lov i Danmark, og den neppe heller
vil slappe den i Norge praktisk fulgte Regel,
idet det vistnok ikke staar klart for den norske
Forretningsverden, hvor sträng den gjseldende Ret
(Cbr. V.s N. L. 5. 13. 10) ner egentlig er. Det folger
imidlertid af, hvad her er anfört, åt vi maa fraraade
en b ver Förändring i Udkastet, der gaar endnu
videre i Retning af den svenske og tyske Lovs Regel.
Vi tilfoje, åt, bvis Forslaget folges ved § 22,
vil det bringe Udkastet i endnu större Overensstemmelse,
end det allerede forhen er, med Bremerkonferentsens
Resolutioner (se disses No. 11). — Den i
Udkastets § 22 i. f. udtalte Sotning, åt en gyldig
partiel Akcept indskrsenker Regressen til den ikke
akcepterede Del, vil der, hvis Forslaget antages,
saa meget mere vsere Brug för; men da den
partielle Akcepts Gyldighed ifolge den foreslaaede
§ 22 ikke er betinget af den i Udkastets § 22 foreslaaede
Fremgangsmaade, vil det vsere rigtigst med
Forslaget åt flytte Regien til § 25, saaledes som
man ogsaa vil ände den i de til denne svarende §§
af den svenske og tyske Lov.

§ 29. I det svenske Förslag ere Ordene »med
beh0rig AäkomsU udeladte af Flygt for, åt deres
Bibeholdelse kunde lede til Tvivl paa andre Steder,
hvor de ikke findes tilfojede. Vi anse det ogsaa
unodvendigt åt beholde dem, da det vistnok alligevel
vil vsere klart, åt alene den, der kan give libe -

ratorisk Kvittering, vil kunne krseve Betaling overensstemmende
med denne §.

§ 35. Ordet »Penge« er ber forandret til »Mynt«,
ikke blot fordi en tilsvarende Förändring er nodvendig
i den svenske Text, men ogsaa fordi man derved
kommer i Overensstemmelse med Udkastets egen
Sprogbrug i § 51. — Ordet »kunne« er udeladt i
sidste Linje for klarere åt betegne, åt det er den
almindelige Pris, som er den afgjorende.

§ 39 i Udkastet bar det svenske Justitsdepartement
onsket udeladt, da §en stemmer mindre vel
med den nu gjseldende svenske Privatret. Som allerede
i Motiverne S. 43 udtalt, ere vi tilbojelige til
åt tro, åt §en i Hovedsagen ikke indeholder Andet,
end hvad der alligevel folger af den danske og
norske Civilrets almindelige Ssetninger. Om det nu
end kunde bave sin Nytte åt beholde den, kunne
vi derför heller ikke se nogen vsesentlig Hindring
för åt borttage §en, naar det for Enhedens Skyld
ansees önskelig!.

For saa lidet som muligt åt förandra Nummerne i
Udkastets §§, er som Folge af denne Förändring sidste
Stykke af den hidtilvserende § 40 udskilt som en egen§.

§ 39 (hidtil § 40). De to sidste Linier i denne
§ (den förrige § 40s lste Stykke) ere udeladte i
Forslaget, da de findes ikke åt hore hjemme i
Vexelloven. Vi have herimod intet Vsesentligt åt
indvende, idet vi antage, åt den almindelige Civilret
vil medlare den samme Begränsning af Betalerens
Ansvarsfrihed, som Tillsegget udtrykkelig vilde have
udtalt.

§ 47 er i Forslaget undergaaet eu liden Förändring,
idet den af Hensyn til svenske Forhold
kun indeholder, åt Postattest beviser Underretningens
Afsendelse, ikke dens Modtagelse. Vi anse denne
•ändring temmelig ligegyldig, da der efter dansk
og norsk Ret i det i §en forudsatte Tilfselde ogsaa
maa vsere Formodning for, åt Underretningen er
modtagen, saa åt den blötte Nsegtelse heraf uden
Bevis neppe vil kunne komme i Betragtning.

§ 49. Förändringen i §ens sidste Stykke har
isser til Hensigt klart åt udtale, åt §en ikke angaar
Udstrygning af Akceptantens Navntegning (jfr. Motiverne
S. 57—8).

§ 50 jfr. § 52. Forslaget bar forandret: »åter gångslcraf

vare inskränkt till»--til »— — vid

återgångskraf — ege — rätt att bekomma«. Vi indromme,
åt Udkastets fra den tyske Lov hentede

XIII

XIV

Udtryk er mindre naturligt, om det end finder sin
Förklaring ved 0nsket om åt udelukke videregaaende
Erstatningskrav.'' Vi antage ogsaa, åt §en
heller ikke i en til det svenske Förslag svarende
Form vil kunne tilläde en större Regresfordring end
deri udtrykkelig hjemlet.

§ 56 i det tidligere Udkast forpligter Ejeren åt''
en domicilieret Vexel, kvis kan vil soge Regres for
manglende Sikkerked, til först åt kraeve Akcept kos
de Nodsadressater, som ko paa Forevisningsstedet.
Dette hsenger imidlertid nöje sammen med den i §
18 opstillede Forevisningspligt, og da denne nu,
som forken forklaret, er foreslaaet indskraenket til
åt gjselde de Domicilvexler, kvor Domiciliatus ikke
er nsevnt paa Vexlen, bor — kvis dette Förslag folges
— Vexelejeren keller ikke i andre Tilfselde
vmre forpligtet til åt opsoge Nodsadressaten paa
Forevisningsstedet, kvorimod ved Domicilvexler med
opgiven Domieiliat den almindelige Regel bor
komme til Anvendelse.

§ 57. Det förste Punktum i det tidligere Udkasts
§ 57 maa indrommes åt vsere mindre heldigt
affattet, og en Omredaktion har derför vaeret önskelig.
Denne er ogsaa foretagen i Forslaget, saaledes
åt det heri er gauske utvetydigt, hvilke Personers
Akcept Vexelejeren er forpligtet til åt modtage.
Herved er der imidlertid ogsaa gjort en liden,
med den nu gjmldende svenske Vexellov stemmende,
Förändring i Indholdet, idet en Nodsadressat,
der bor udenfor Betalingsstedet (Forevisningsstedet),
er behandlet som en Intervenient, naar ban
af egen Drift tilbyder Betaling, og Vexelejeren altsaa
ikke skal vsere forpligtet til åt modtage den af
Nodsadressaten tilbudne Akcept i andre Tilfselde
end de, hvori han selv efter § 56 er forpligtet til
åt opsoge ham, medens efter det tidligere Udkasts
§ 57 Vexelejeren maatte modtage enhver Nodsadressats
Akcept, naar det ikke voldte ham nogen Ulejlighed
(jfr. Motiverne S. 64). Vi se heller ikke lier
nogen vsesentlig Hindring for åt folge Forslaget.

§ 75 er i Forslaget paa et Par Steder affattet
noget anderledes end i Kommissionernes Udkast,
navnlig med det Maal for 0je åt ssette bestemte
Tidsfrister istedetfor de i almindelige Udtryk holdte
Paatog om »ufortovet« eller »uoplioldelig« åt foretage
de i §en omhand]ede Skridt. Hvorvel Forslaget
saaledes ikke har Pligt den svenske Höjesterets

Henstilling om åt lade hele §en udgaa, har Sporgsmaalet
om §ens rigtige Affattelse naturligen ledet
til en fornyet Overvejelse af §ens bele Indhold,
kvortil vi ogsaa opfordredes ved andre Udtalelser,
der ere komne til vor Kundskab (se navnlig
Professor Maurers Anmeldelse 1. c. S. 357, Norsk
Retst. 1879 S. 418). En yderligere Anledning til
åt gjenoptage Provelsen af denne § indeholdes
fremdeles i den Förändring, som vi — ifolge det
svenske Förslag — have troet åt burde indgaa paa
ved Udkastets § 93, kvorom der nedenfor vil blive
nsermere tält. Jo lettere Adgang der nemlig aabnes
for den materielle Rets Fyldestgjorelse i Tilfselde af
Vexelrettens Tab — og dette vil i den nye Affattelse
af § 93 i nogen Grad findes gjort ligeoverfor
Endossenterne — desto mindre stork fremtrseder den
Billigkedsfordring, åt der bor gives nye Regler for
åt vserne imod Tabet af Vexelretten ved ufrivillige
Forsommelser af Vexelomgangen, og desto mindre
nodvendigt synes det derför ogsaa åt indfore det i
den nordiske Vexelret hidtil ukjendte Institut, som
i Udkastets § 75 af den nsevnte Grund var bragt i
Förslag. Paa den anden Side have vi derhos maattet
erkjende, åt Bestemmelser som de i § 75 foreslaaede
kunne före til Misbrug, navnlig forsaavidt
Vexelretten liden nogen Sikkerhedsstillelse vilde
kunne bevares selv mod Endossenterne maaske i
lång Tid, efteråt de foreskrevne Forevisninger og
Protester skulde have fundet Sted. Vi ere derför
ved de fortsatte Overvejelser komne til det Resultat,
åt § 75 rettest bor indskrsenkes til åt gjore det
lettere muligt for Ejeren af en bortkommen Vexel
åt gjore Brug af den kam i § 74 ligeoverfor Trassenten
og Akceptanten tilstaaede Ret. For disse
Tilfselde have vi nemlig anseet det obilligt, om den
Ret, som det er fundet rigtigt åt give Vexelejeren,
naar kan har ladet Mortifikationsstovning forkynde,
skulde blive betydningslos derved, åt de foreskrevne
Frister for Förevisning og Protest imidlertid vare
forlobne og al Vexelret dermed tabt, — Noget
som ialfald i Danmark og Norge let kunde
hsende paa Grund af den for Mortifikationsstovningers
Udferdigelse nodvendige Omgång. Her have
vi derför fremdeles fundet det onskeligt åt aabne
Vexelejeren en Mulighed for åt hindre Vexelrettens
fuldstendige Tab ved Forlobet af de nsevnte Frister
gjennem Optagelse af en saadan Protest, som i §
75 er foreslaaet indfort. I Overensstemmelse her -

XVI

med er derför nu § 75 forandret i nedenstaaende
Udkast. Efter denne Förändring vil Udkastet selv
ikke laengere indeholde nogen Forudsajtning om, åt
der efter den bortkomne Vexels Mortifikation kan
anstilles Regres. Under den Droftelse, som Professor
Maurers Kritik af den herom i Motiverne S. 80
udtalte Mening har fremkaldt under Modet, har der
ogsaa fra svensk Side vseret opkastet ialfald staerk
Tvivl om den nmvnte Menings Rigtighed.

§ 79. Ordet »Bon i Slutningen af Udkastets §
79 er i Sverige fundet for omfattende, idet det efter
svensk Ret kun er det under Konkurs vserende Bo,
der behandles saaledes, åt en Anmeldelse findes åt
burde afbryde Prseskriptionen. Den hertil sigtende
Förändring i den svenske Text gjor det saameget
onskeligere åt tilfoje i den dansk-norske Text Ordene
»under offentlig Behandling staaende«, hvad
der ialfald for de fleste Tilfaelde ogsaa i det tidligere
Udkast maatte underforstaaes. I Anledning af
en i Motiverne S. 87 fremsat Ytring bor det udtrykkelig
bemaerkes, åt der ikke i den her foreslaaede
fyldigere Form maa indlaegges nogen Forudsaetning
om, åt offentlig Behandling efter norsk Ret altid
udelukker den almindelige Gjaeldsforfolgning (jfr.
dansk Skiftelov 30 Novbr. 1874 § 37). Derimod er
det forudsat, åt Anmeldelse for executores testamente
efter dansk Ret — i Norge staar Sägen anderledes
— maa stilles lige med Anmeldelse for
Skifteretten og omfattes af de nu foreslaaede Udtryk.

§ 80. Efter den Förändring, som Forslaget
har gjort i Udkastets svenske Text, er der lier
fremkommet en tilsyneladende ikke länge Afvigelse
fra den dansk-norske Text, da vi have anseet
det nodvendigt åt bibeholde denne i det Vaesentlige
uforandret. Denne Forskjel mellem de
to Texter er dog af rent formel Natur og er
en nodvendig Folge af Procesreglernes Forskjellighed.
I den svenske Civilproces er nemlig en sseregen
Form for litis denunciatio ukjendt, og 0jemedet
med en saadan opnaaes ved en saedvanlig Domsstaevning,
idet den, der er indstaevnt i en Vexelsag,
strax kan indstaevne sin Formand og nedlsegge Paastand
paa eventuel Betaling af, hvad han selv maatte
blive idomt. I den danske og norske Civilproces
vilde Domsstaevning ikke kunne benyttes paa denne
Maade, og Afbrydelse af Preskription maa saaledes

kunne ske ved en litis denunciatio. Ved de foretagne
iEndringer i den dansk-norske Text har man
navnlig tilsigtet staerkere åt fremhaeve, åt Underretningen
om Processen ogsaa ligeoverfor Akceptanten
(jfr. Motiverne S. 84 og 87) altid skal ske paa formel
Maade, med Benyttelse af Staevnevidner eller
Notarius publieus.

§ 83 indeholder egentlig kun en Sportelregel,
idet Vexleu i det i §en omhandlede Tilfaelde kun
skal bebyrdes med Omkostningerne ved én Protestforretning.
Den foreslaaede nye Affattelse af §en
angiver skarpere og rigtigere Betingelserne for, åt
kun en Protestforretning er förnöden. I den svenske
og den dansk-norske Text er Hovedsaetningen udtrykt
paa en lidt forskjellig Maade, der imidlertid
haenger sammen med Forskjelligheder, der ligge
udenfor Vexelretten. Af den dansk-norske Text antages
det dog med ligesaa stor Sikkerhed som af
den svenske åt folge, åt Notarius publieus, der i
det i §en omhandlede Tilfaelde af egen Drift udstykker
Protestforretningen, dog kun kan beregne Sportler
for én Forretning, og åt der ligeledes under
Regressen kun kan soges Erstatning for Omkostningerne
ved én Forretning (jfr. »andre nodvendige
Udgifter« i § 50).

§ 89 er i det svenske Förslag foroget med et
af den svenske Lovs § 74 optaget Tillaeg for det
Tilfaelde, åt Forretningslokale eller Bolig vel er
kjendt, men Vedkommende ikke der traeffes. Vi
antage, åt man i Danmark og Norge selv uden
saadant udtrykkeligt Tillaeg ikke vilde vaere i Tvivl
om, åt den deri udtalte Regel maatte folges, men
indromme, åt det i en Lov som denne, der vil
blive saameget benyttet af Ulovkyndige, kan have
sin Nytte, åt Tillaegget indtages.

§ 92. I Forslaget er Udtrykket den »almindelige
Samfaersels Stansning« brugt istedetfor den
»offentligen o. s. v. for bedre åt tilkjendegive, åt
ikke ganske enkeltstaaende Forstyrrelser i Samfaerslen
skulle tillaegges den i §en omhandlede Virkning.
Imod denne AEndring kan der formentlig ikke
rejses nogen vaesentlig Indsigelse, saameget mindre
som det dog först er ved den praktiske Fortolkning
gjennem Domstolene, åt Begrebet vis major
vil faa sin fulde Skarphed.

§ 93. Forslaget har her istedetfor Udkastets
Regel —hvorimod forskjellige Betaenkeligheder ville

XVII

XVIII

findes udtalte i Hojesterets Anmserkninger — optaget
den nugjseldende svenske Vexellovs § 96, dog
med nogen Forskjel i Affattelsen, navnlig den, åt
Forslaget ogsaa udtrykkelig nsevner prseskriberede
Vexler — hvilke dog maa ansees indbefattede under
den svenske Lovs Regel — samt åt det har
udeladt Omtalen af Vexelskyldnerens mala fides som
överflödig. Den i Forslaget saaledes indsatte § 93
aabner saavel ved den prseskriberede som ved den
prsejudicerede Vexel Adgang for et »BerigelsesS0gsmaal«.
Det er i Motiverne til det tidligere
Udkast udtalt, åt man ikke var tilbojelig til udtrykkelig
åt opstille et saadant for den danske og norske
Lovanvendelse temmelig fremmed Begreb, Det
maa imidlertid paa den anden Side indrommes, åt,
om end de Bertil sigtende Udtryk neppe forekomme
i tidligere Love, er Tingen selv dog neppe
ukjendt hverken for de danske eller de norske
Domstol, og ialfald Ande vi, åt Billighed oftere
vil krseve Anerkjendelsen af et saadant Grundlag
for en Fordring, hvorfor dets udtrykkelige Opstilling
i nservserende Tilfselde kan vmre et nyttigt Skridt.
Der er ogsaa i Motiverne S. 101 jfr. 103 antydet
Muligheden af, åt man efter Udkastets § 93 vilde
kunne tilläde et lignende Sogsmaal for visse Tilfselde.
Det nsevnte Berigelsessogsmaal er i den foreslaaede
§ 93 hjemlet ligeoverfor enhver Vexelskyldner,
liden åt der er gjort Forskjel mellem prseskriberede
og prsejudicerede Vexler eller mellem de
forskjellige Slags Vexelskyldnere, navnlig ikke mellem
Trassenten og Endossenterne. Vi antage imidlertid,
åt, selv uden nogen skreven Retsregel, vil
der her i Lovanvendelsen opstaa en noget lignende
Forskjel, som der i Udkastets § 93 udtrykkelig
var opstillet, fordi der i de forskjellige Til
faelde ganske naturlig vil udvikle sig en forskjellig
Ordning af Bevisbyrden. Vi tro nemlig åt kunne
forudssette, åt medens ligeoverfor Trassenten (ved
Domicilvexler ogsaa Akceptanten) ved den prsejudicerede
Vexel Formodningen vil vsere for, åt han
vilde beriges paa Vexelejerens Bekostning, hvis etlivert
Krav bortfaldt, saa åt han nsermest vil faa
Bevisbyrden for en modsat Paastands Rigtighed, —
vil Sägen stille sig omvendt for Endossenternes
Vedkominende, om vi end indromme, åt Forslaget
— saaledes^som ovenfor ved § 75 antydet — aabner
en noget större Adgang til åt snge Endossenterne,
end Tilfseldet vilde vaere efter det tidligere

Udkasts § 93 (jfr. Motiverne S. 103). Ligeledes tro
vi, åt man ved de prseskriberede Vexler mindre let
vil antage en Berigelse end i Tilfselde af Prsejudice,
fordi eu lsengere Tid her vil vsere forloben. Naar
endelig i Forslaget Vexelejerens Fordring ikke i noget
Fald, naar den er prsejudiceret, bliver åt anse
som hvilende paa Gjseldsbrev, — hvilket nemlig
efter Hojesterets Anmärkning vilde stride mod
svenske Retsregler — skulle vi henvise til, hvad
der i Motiverne S. 102 er udviklet om Anvendelsen
af Fdn. 9 Febr. 1798 paa prsejudicerede Vexler,
hvoraf det sees, åt Forskjellen fra det tidligere Udkast
heller ikke paa dette Punkt er af vsesentlig
Betydning. — Overensstemmende hermed have vi ikke
fundet nogeu afgjorende Betsenkelighed ved åt affatte
Udkastets § 93 overensstemmende med Forslaget.

§ 95. I Forslaget er det for Tydeligheds Skyld
udtrykkelig sagt, åt Reglerne om Vexelduplikater i
det lOde Kapitel ikke blive åt anvende paa egne
Vexler; herimod have vi Intet åt indvende (jfr. Motiverne
S. 108).

Den i det tidligere Udkasts Slutning indtagne
»Overgangsbestemmelse« er udeladt i det svenske
Förslag, da saadanne Bestemmelser efter svensk
Ssedvane indtages i en särskilt Indforelseslov, saaledes
som det vil sees af det i Bilaget trykte Udkast
til en saadan. Vi have derför fundet åt burde
udelade Bestemmelsen ogsaa af Udkastets dansknorske
Text. Vi tro desuden, åt Regien om Lovens
Ikrafttrseden maaske burde formes noget anderledes
end i det tidligere Udkast foreslaaet. Om end nemlig
denne Ikrafttrseden i det enkelte Land vistnok
ikke i Loven selv udtrykkelig bär gjores afhängig
af, åt lignende Love vedtages i de andre nordiske
Lande, maa det dog formenlig vsere Forudssetningen
for Lovens Ikrafttrseden i det enkelte Land, åt
eu tilsvarende Lov kommer til åt gjselde i de to
andre Lande, uden hvilket der maaske kunde findes
Betsenkelighed ved Indforelsen i det enkelte
Land af en med Udkastet ganske overensstemmende
Vexellov. Navnlig af Hensyn til den
i Norge gjseldende Regel om den Tid, inden
hvilken Love kunne sanktioneres, tilläde vi os
derför åt lienstille til Overvejelse, om der ikke i de
Förslag, som i livert af Landene maattc blive

XIX

fremsatte, kunde optages en Slutningsbestemmelse,
udvortes adskilt fra det nvrige Indhold, gaaende
ud paa, åt Loven trseder i Kraft fra den Tid,
Kongen bestemmer. Herved vilde der aabnes Adgang
til åt se Lovudkastets Skjebne i de andre
Lande, forend Loven ssettes i Kraft.

Da der ifolge det Ovenanforte er företaget et
ikke länge Antal, om end i de fleste Tilfjelde mindre
vsesentlige, yEn dr inger i det af de tre Kommissioner
tidligere afgivne Lovudkast, liave vi anseet det for
rettest åt vedlaegge et nyt fuldstsendigt Udkast til
Vexellove for Danmark og Norge med tilsvarende
svensk Text, saadan som denne endelig er vedtagen
af de svenske Delegerede, og er dette nye reviderede
Udkast saaledes åt anse som Kommissionernes
endelige Lovforslag.

De Punkter, hvori Indholdet af dette nye Udkast
afviger fra det foregaaende, ere ovenfor fremhaevede.
Hvad Afvigelserne fra andre Vexellove angaar,
vil det nye Udkast medfnre folgende Forandringer
i den i Motiverne p. XIV IT. meddelte Fortegnelse
:

Afvigelserne fra den tyske Lov ere formindslcede
derved, åt Betalingens Sted er optaget blandt

Vexlens nodvendige Indhold, åt Forevisningspligten
ved Domicilvexler i § 18 er bleven indskrsenket
til de Vexler, hvor Domiciliatus ikke er nmvnt, åt
partiel Akcept ubetinget er gyldig, og ved Berigelsessogsmaalets
Anerkjendelse i § 93, — hvorimod
de omvendt ere forggede ved Udeladelsen af § 39
(Depositionsretten) og ved den lille Udvidelse af
Intervenientbegrebet i § 57. — Hvad den svenske
Lov angaar, har det nye Udkast i alle de nsevnte
Punkter formindsket Afvigelsen fra den, hvad der
ogsaa er Tilfsel let med Hensyn til det ovrige Indhold
af § 93. Det vil altsaa sees, åt de Punkter,
hvori det nye Udkast afviger fra det förrige, isser
ere saadanne, hvor dette afveg saavel fra den tyske
som den svenske Lov, idet det nye Udkast herved
er kommet disse Love endnu nsermere.

Derimod afviger det nye Udkast forsaavidt mere
end det förrige fra den nugjseldende danske og norske
Vexelret, som samtlige de Punkter, hvori Udkastet
er blevet förän dref — dog § 22 undtagen — ere
saadanne, hvor det tidligere stemmede mere med
dansk-norsk Ret.

Paa Grund af den Förändring, der paa et enkelt
Sted er företaget med §§nes Nummere, vedfoje
vi en ny Tabel over Forholdet mellem Udkastets,
den svenske og den tyske Lovs Artikler.

Christiania i September 1879.

L. M. B. Auhert

0. A. Baclike.

Tli. Joll. Heftye.

C. S. Klein.

A. Klnhien.

''}*

Tabel

over

§§ og do tilsvarende §§ i den svenske (8. L.) og den tyske (D. W. O.) Vexellov.
(Hvor der nedenfor findes et 0, betyder det, åt der ikke findes nogen tilsvarende Artikel).

D. W. 0.	S. L. 1	Udk.	D. TV. 0.	S. L.
• I	0	27	27	32
2	jfr. 86 og 87	28	28	30
4	1	29	0	33
6	2	30	29	31
4,4	3	31	30 og 33	35
jfr. 24 init.	2 init.	32	31	37
ce	1 f.	33	30 og 32	36 jfr. 94 i. f
7	1 init.	34	34	0
5	4	0	35	0
7 i. f. (Novello)	0	35	37	38
8	5	36	0	39
0	6—<-10	37	38	41
9	11 og 16, 1 P.	38	39	40,i og 41 i. f.
] o	0	0 (fort. § 39)	40	0
	14	° 9) (förbön	36	42
11	13	40 j § 40)	0	0
12	12	41	41	43
13	i 2 i. f.	42	42	0
14	15	43	43	44
15	16, 2 P.	44	44	0
16	0	45	45 jfr. 47	0
17	17	46	45 i. f.	0
18	18	47	46	0
jfr- 24,2	0	48	48	0
19 og 20	19 og 21,2	49,i	49	45
0	0	49.2	0	0
21	20, 21,b 25	501
22	24		SO	46
0	22	52	51	47
23	26	0	52	0
24,i	23	53	53	0
0	27	54	54	48
25,,	28	55	55	0
25,2	o 1	56	56 jfr. 29	49
26	29	57	57	50 og 55

Udk.	D. W. 0.	S. L.	j Udk.	D. W. 0.	S. L.
58	59 jfr. 62	51 jfr. 53	80,i_2	80	jfr. 79
59	58	52 og 49 jfr. 51 og 53	80,3	0	0
60	60	56	81	87 jfr. 90	72 jfr. 75
Öl	61	54	82,]	88	73
62	62	57, 58 og 60	82,2	0	0
65	63	61	83	89	0
64	64	jfr. 59 og 62	0	0	74 2 P.
65	65	63	84	84	81
66\|	66	64	85	85	82
67)	86	86	80
68	67	65	0 (ifr. 94)	0	83—88, 90
69	68	66	0	82	89
70	69	67	8 7	81	91
71	70	68	88	3, 75 og 76	93
0 (jfr. 11)	71	0 (jfr. 11)	89	91	74, 1 P. jfr. 72
72	72	09	90	32,2	94
73)		) 70	91	92	95
u\	73	}>.	92	0	0
75	0	0	93	83	96
76	74	42 2 P.	94	0	0
77	77	76	0	93	0
78	78	77	0	94—95	0
79	79	78	95	96—100	92

Reviderad^ Utkast

till

Vexellagar

för

Danmark, Norge och Sverige.

Revideret Udkast
til

V exellove

for

Danmark, Norge og Sverige.

Kristiania.

September 1879.

Första Afdelningen.

Om dragna (trasserade) yexlar.

Första Kapitlet.

Om vexels form.

§ 1.

Vexel skall innehålla:

uttrycklig, i sj elfva texten införd, benämning af
vexel eller, der den är affattad å främmande
språk, motsvarande uttryck å detta språk;
det penningebelopp, som skall betalas (vexelsumma);
dens namn, till hvilken betalning skall ske (vexeltagare,
remittent);

dens namn, som skall infria vexeln (vexelbetalare,
godkännare, trassat);
tid och ort för vexelns utställande;
den ort, hvarest betalningen skall ske;
dens underskrift, som utställer vexeln (vexelgifvare,
vexelutställare, trassent).

§2.

Vexel kan lyda på betalning till vexelgifvaren
sjelf (vexel till egen order).

Är vexel dragen att inlösas af vexelgifvaren
sjelf (trasserad egen vexel), skall den anses såsom
egen vexel, hvarom i § 95 sägs.

§ 3.

Betalningstiden skall vara en och densamma för
hela vexelsumman.

Vexeln kan endast lyda på betalning:
å viss dag;

vid uppvisandet (vid sigt, a vista);
å viss tid efter uppvisandet (efter sigt, a viso); eller
å viss tid efter utställandet (a dato).

Är icke någon betalningstid nämnd, anses vexeln
såsom betalbar vid uppvisandet.

§ 4.

Vexel kan lyda på betalning å annan ort, än
der vexelbetalaren bor (domicilierad vexel).

Förste Afdeling*.

Om trnkne (trasserede) Vexler.

Förste Kapitel.

Om Vexelformen.

§ 1.

En Vexel skal indeholde:

udtrykkelig Bensevnelse af Vexel, indfort i selve Texten,
eller, hvis Vexlen er affattet i et fremmed
Sprog, et tilsvarende Udtryk i dette Sprog;
den Pengesum, der skal betales (Vexelsummen);
dens Navn, til hvem Betalingen skal ske (Vexeltager,
Remittent);

dens Navn, der skal. indfri Vexlen (Vexelbetaler,
Trassat);

Tid og Sted for Vexlens Udstedelse;
det Sted, hvor Betalingen skal ske;
dens Underskrift, der ndsteder Vexlen (Vexelgiver,
Vexeludsteder, Trassent).

§ 2.

En Vexel kan lyde paa Betaling til Trassenten
selv (Vexel til egen Ordre).

Lyder en trasseret Vexel paa åt indfries af
Trassenten selv (trasseret egen Vexel), ansees den
som en egen Vexel (§ 95).

§ 3.

Betalingstiden skal for den hele Vexelsum vsere
en og den samme.

Vexlen kan kun lyde paa Betaling:
paa en bestemt Dag;
ved Förevisning (ved Sigt, a vista);
en vis Tid efter Förevisningen (efter Sigt, a viso); eller
en vis Tid efter Udstedelsen (a dato).

Er ingen Betalingstid nsevnt, ansees Vexlen som
betalbar ved Sigt.

§ 4.

En Vexel kan lyde paa Betaling et andet Sted
end der, bvor Trassaten bor (domicilieret Vexel).

Är särskild betalningsort ej nämnd, gälle såsom
vexelns betalningsort den vid vexelbetalare^ namn
utsatta ort, hvilken jemväl anses såsom hans boningsort.

§ 5-

Är handlingen icke affattad i öfverensstämmelse
med här ofvan gifna föreskrifter, medföre den icke
vexelrätt. Icke heller hafve de på sådan handling
tecknade förbindelser, såsom godkännande, öfverlåtelse
eller borgen, någon verkan efter vexellag.

§ e.

Är vexelsumma flere gånger utsatt, men till olika
belopp, gälle det, som minst är.

§ 7.

Utfästes i vexel ränta, vare det ogilt.

Andra Kapitlet.

Om vexelgifvares ansvarighet.

§ 8.

Vexelgifvare svare efter vexelrätt för vexels godkännande
(accept) och betalning.

Tredje Kapitlet.

Om öfverlåtelse af vexel (indossament, giro).

§ 9.

Vexel må öfverlåtas till annan (indossatarie),
ändå att ej något härom är i vexeln nämndt. Har
vexelgifvaren i vexelns text med orden «icke till
order» eller dylikt förbjudit öfverlåtelse, gifve öfverlåtelse,
som ändå sker, ingen vexelrätt.

§ io.

Genom öfverlåtelse (indossament, giro) varda
alla af vexeln härflytande rättigheter, deribland ock
rätt att vidare öfverlåta vexeln, öfverflyttade på den,
till hvilken öfverlåtelsen skett. Vexel kan öfverlåtas
äfven till vexelgifvare, till vexelbetalare, till godkännare
eller till föregående öfverlåtare och af dessa
åter till andra.

Er särskilt Betalingssted ikke nmvnt, gjselder som
Vexlens Betalingssted det ved Trassatens Navn anforte
Sted, hvor han tillige antages åt bo.

§ 5.

Er et Dokument ikke affattet overensstemmende
med de förän givne Forskrifter, medföra- det ikke
Vexelret. Heller ikke liave de paa et saadant Dokument
tegnede Erklseringer, saasom Akcept, Endossement
eller Borgen, nogen vexelretlig Virkning.

§ 6.

Er Vexelsummen nsevnt flere Gånge, men med
forskjellige Belob, gjmlder det, som mindst er.

§ v.

Indeholder en Vexel Tilsagn om Rente, ansees
det som uskrevet.

Andet Kapitel.

Om Trassentens Ansvar.

§ B.

Trassenten svarer efter Vexelret for Vexlens
Godkjendelse (Akcept) og Betaling.

Tredie Kapitel.

Om Overdragelse af Vexlen (Endossement, Giro).

§ 9.

En Vexel kan ved Endossement överdrages til
en Anden (Endossatar), selv om Intet beröm er
nsevnt i Vexlen. Har Trassenten i selve Vexlens
Text ved Orden e »ikke til Ordre« eller deslige
forbudt dens Overdragelse, medföra saadan ingen
vexelretlig Virkning.

§ 10.

Ved Endossement gaa alle af Vexlen flydende
Rettigheder, deribland! ogsaa Retten til åt endossere
Vexlen videre, over paa Endossataren. Vexlen kan endosseres
ogsaa til Trassenten, til Trassaten, til Akceptanteu
eller til en tidligere Endossent og af disse
igjen til Andre.

§ 11.

Öfverlåtelse skall tecknas å sjelfva vexeln eller
å en afskrift deraf (kopia) eller å ett vid vexeln
eller afskriften häftadt blad (alonge).

§ 12.

Öfverlåtelse kan ske antingen sålunda, att
öfverlåtaren utsätter dens namn, till hvilken öfverlåtelsen
sker, och dervid skrifver sin namnteckning
(fullständigt indossament), eller ock medelst öfverlåtarens
blotta namnteckning å vexelns eller afskriftens
baksida eller å det vidhäftade bladet (öfverlåtelse
in blanco, indossament in blanco).

§ 13.

Öfverlåtelse, som skett medelst öfverlåtarens
blotta namnteckning, må af vexelinnehafvare fyllas
genom insättande af indossataries namn.

§ 14.

Hvar, som vexel öfverlåter, stånde för dess godkännande
och betalning i ansvarighet efter vexelrätt
till alla dem, som efter honom blifva deraf innehafvare,
så framt han ej i öfverlåtelsen med orden »utan
förbindelse», (»utan ansvar», »utan obligo», «utan retur»
eller dylikt uttryckligen förbehållit sig att vara
från sådan ansvarighet fri.

§ 15.

Innehåller öfverlåtelse uttryckligt förbud att
vexeln vidare öfverlåta, och öfverlåtes den ändå,
hafve senare vexelinnehafvare icke vexelrätt mot den
öfverlåtare, som förbudet gaf.

§ 16.

Öfverlåtelse, som innehåller blott en fullmakt eller
ett uppdrag «till inkassering» eller dylikt (procuraindossament),
medföre icke eganderätt till vexeln, utan
vare sysslomannen endast behörig att vidtaga erforderliga
åtgärder till vexelrättens bevarande samt att utsöka
och uppbära vexelsumman, så ock att, derest
det icke blifvit uttryckligen i öfverlåtelsen förbjudet,
öfverlåta vexeln genom nytt procura-indossament.

§ 11.

Endossementet skal skrives paa selve Yexlen eller
paa en Afskrift af den (Kopi) eller paa et til
Vexlen eller Kopien hseftet Blad (Alonge).

§ 12.

Endossement kan ske enten saaledes, åt Endossenten
indsaetter Endossatarens Navn og underskriver
sit eget (fuldstsendigt Endossement), eller
og derved, åt Endossenten blot tegner sit Navn
paa Vexlens eller Vexelkopiens Bagside eller paa
det vedhseftede Blad (Endossement in blanco).

§ 13.

Blanko-Endossement kan af Vexeleieren udfyldes
ved Indsaettelse af en Endossatars Navn.

§ 14.

Enhver Endossent svarer alle efterfalgende Eiere
af Vexlen efter Vexelret for dens Akcept og Betaling,
saafremt han ikke i sit Endossement ved Ordene »uden
Forbindtlighed«, »uden Ansvara »uden Obligo«, »uden
Retur» eller deslige udtrykkelig har forbeholdt sig
åt veere fri for saadant Ansvar.

§ 15.

Indeholder et Endossement udtrykkeligt Förbud
mod åt endossere Vexlen videre, og överdrages den
desuagtet, have senere Vexeleiere ikke Vexelret mod
den Endossent, som gav Forbudet.

§ 16.

Et Endossement, som kun indeholder en Fuldmagt
eller en Bemyndigelse til Inkassering eller deslige (Prokura-Endossement),
overf0rerikkeEiendomsret til Vexlen,
men giver alene Fuldmsegtigen Hjemmel til åt tage
de til Vexelrettens Bevaring fornödne Forholdsregler
og til åt indtale og oppebsere Vexelsummen, samt,
saafremt saadant ikke er udtrykkelig forbudt i Endossementet,
til åt overdrage Vexlen ved nytProkuraEndossement.

Fjerde Kapitlet.

Om vexels uppvisande till godkännande.

§ 17-

En livar, som bär vexel i bänder, är berättigad
att strax uppvisa densamma till godkännande och
att, der sådant icke inom den i § 21 stadgade tid
erhålles, protestera för uteblifvet godkännande (de
non acceptatione). Aftal, som strider häremot, hafve
icke verkan efter vexellag

§ 18.

Lyder vexel på betalning å annan ort än der
vexelbetalaren bor, och har ej vexelgifvaren i vexeln
utsatt, af hvem betalning bör å den andra orten erläggas,
skall den före förfallodagen förevisas vexelbetalaren
till godkännande och, derest sadant icke
erhålles, protesteras. Försummas det, förloras vexelrätten
mot vexelgifvare och öfverlåtare.

§ 19.

Är vexel stöld att betalas viss tid efter uppvisandet,
skall den uppvisas till godkännande inom
tid, som dertill i vexelns text föreskrifven är, eller,
der sådan föreskrift saknas, inom sex månader från
utgifningsdagen, om den är dragen tran eller på någon
ort i Europa, med undantag af Island och Färöarne,
samt inom ett år, om den är dragen från
eller på sistnämnde orter eller någon ort utom Europa.
Varder vexeln icke godkänd eller blifver godkännande
icke dateradt, skall vexeln före uppvisningstidens
utgång protesteras; och räknas i sådan händelse
förfallotiden från protestdagen. Försummas
hvad här är stadgadt, förloras vexelrätten mot vexelgifvare
och öfverlåtare.

Öfverlåtare, som i öfverlåtelse af sådan vexel
föreskrifvit särskild uppvisningstid, vare fri från
vexelansvarighet, om den tid försittes.

I förhållande till godkännare, som icke daterat
sitt godkännande, skall, i händelse protest icke
skett, förfallotiden räknas från uppvisningstidens
sista dag.

Fjerde Kapitel.

Om Vexlens Förevisning til Akcept.

§ 17.

Enhver, som har en Vexel i Hmnde, er berettiget
til strax åt forevise den til Akcept og, hvis saadan
ikke erholdes inden den i § 21 bestemte Tid, åt optage
Protest for manglende Akcept (de non acceptatione).
Aftale, som strider herimod, har ikke vexelretlig
Virkning.

§ 18.

Lyder en Vexel paa Betaling et andet Sted end
der, hvor Trassaten bor, og har Trassenten ikke paa
Vexlen opgivet, ved hvem Betalingen paa det andet
Sted skal erlägges, skal den for Forfaldsdag fforevises
Trassaten til Akcept og, saafremt saadan ikke
erholdes, protesteres. Forsommes dette, tabes Vexelretten
mod Trassenten og Endossenterne.

§ 19.

Lyder en Vexel paa Betaling efter Sigt, skal
den foievises til Akcept inden den Tid, som maatte
vaere foreskreven i Vexlens Text, eller, naar saadan
Förskrift mangler, inden 6 Maaneder fra Udstedelsesdagen,
hvis den er trukken fra eller paa noget
Sted i Europa med Undtagelse af Island og Faeroeine,
og inden et Aar, hvis den er trukken fra eller
paa sidstnsevnte Steder eller noget Sted udenfor
Europa. Bliver Vexlen ikke akcepteret, eller bliver
Akcepten ikke dateret, skal Vexlen inden Forevisningsfristens
Udlob protesteres, og regnes i saadant
Tiltaelde k orfaldstiden fra Protestdagen. Forsommes,
hvad her er bestemt, tabes Vexelretten mod Trassenten
og Endossenterne.

Den Endossent, som i sit Endossement af saadan
Vexel har foreskrevet eu smidig Forevisningstid, er
fri för Vexelansvar, hvis Fristen oversiddes.

I Forhold til den Akceptant, som ikke har dateret
sin Akcept, regnes Forfaldstiden, naar Protest
ikke er optagen, fra Forevisningsfristens sidste Dag.

§ 20.

I hvarje fall, då på grund af uteblifvet godkännande
protest skett, skall underrättelse (notifikation)
derom gifvas på sätt och vid påföljd, som i §§ 45—47
sägs.

Femte Kapitlet.

Om vexels godkännande.

§ 21.

När vexel uppvisas till godkännande, skall bestämdt
svar, jakande eller nekande, gifvas inom
tjugofyra timmar. Gifves icke svar inom den tid,
anses godkännande vägradt.

Godkännande skall skrifvas på vexeln och förses
med godkännarens underskrift. Giltigt godkännande
kan ock lemnas medelst godkännarens blotta
namnteckning på vexelns framsida.

Sedan godkännande blifvit å vexeln tecknadt,
kan det icke med laga verkan utstrykas, ändras eller
återkallas.

§ 22.

Vexel skall godkänr.as efter sin lydelse utan
vilkor eller förbehåll; dock må godkännande inskränkas
till en del af vexelsumraan. Göras andra inskränkningar
eller vilkor, vare de utan verkan.

§ 23.

Hvar, som vexel godkänt, svare efter vexelrätt
för betalning af det godkända beloppet å förfallodagen.

Godkännare vare till följd af sitt godkännande
äfven vexelgifvaren ansvarig efter vexelrätt. Deremot
kåfve godkännaren icke vexelrätt mot vexelgifvaren.

§ 24.

År vexel stäld att betalas å annan ort än der
godkännaren bor, och har ej vexelgifvaren i vexeln
utsatt, af hvem betalning å den andra orten skall erläggas,
sätte godkännaren det ut å vexeln. Gör han
det ej, vare det så ansedt, som ville han sjelf inlösa
vexeln på betalningsorten.

§ 20.

I ethvert Tilfselde, hvor paa Grund af manglende
Akcept Protest er optagen, skal Underretning
(Notifikation) derom gives paa den Maade og under
det Ansvar, som i §§ 45-47 fastssettes.

Femte Kapitel.

Om Vexlens Akcept.

§ 21.

Naar en Vexel forevises til Akcept, skal bestemt
Svar, bekrseftende eller nmgtende, gives inden 24
Timer. Gives ikke Svar inden denne Tid, ansees
Akcept nsegtet.

Akcepten skal skrives paa Vexlen og forsynes
med Akceptantens Underskrift. Gyldig Akcept kan
ogsaa gives ved Akceptantens blötte Navntegning paa
Vexlens Forside.

Akcept kan ikke, efteråt den er tegnet paa
Vexlen, med Retsvirkning udstryges, forandres eller
tilbagekaldes.

§ 22.

Vexlen skal akcepteres efter sit Lydende liden
Vilkaar eller Forbehold; dog kan Akcepten indskramkes
til en Del af Vexelsuminen. Gjores andre Indskramkninger
eller Vilkaar, ansees de som uskrevne.

§ 23.

Den, som har akcepteret en Vexel, svarer efter
Vexelret for Betaling paa Forfaldsdagen af det akcepterede
Belob.

Akceptanten er ifolge sin Akcept vexelretlig forpligtet
ogsaa ligeoverfor Trassenten. Derimod har
Akceptanten ikke Vexelret mod Trassenten.

§ 24.

Lyder en Vexel paa Betaling et andet Sted end
der, hvor Trassaten bor, og bar Trassenten ikke paa
Vexlen opgivet, ved hvem Betalingen paa det andet
Sted skal erlsegges, skal Akceptanten tilfbie det paa
Vexlen. Gjor han det ikke, antages det, åt han selv
vil indfri Vexlen paa Betalingsstedet.

Sjette Kapitlet.

Om återgångstalan för uteblifvet eller osäkert godkännande.

§ 25.

Varder vexel icke godkänd inom den i § 21
stadgade tid, eller inskränkes godkännande till en
del af vexelsummau, vare innehafvare^ sedan han derför
protesterat, berättigad att af hvilken som helst
bland öfverlåtarne eller af vexelgifvaren, mot protestens
aflemnande, med vexelrätt fordra säkerhet för
betalning å förfallotiden icke allena af vexelsumman
eller af det icke godkända beloppet, utan ock af de
genom det uteblifna eller ofullständiga godkännandet
vållade omkostnader.

§ 26.

Öfverlåtare kåfve, på grund af protesten för
uteblifvet eller ofullständigt godkännande, likaledes
rätt att, mot protestens aflemnande, fordra säkerhet
af hvilken som helst bland föregående öfverlåtare
eller af vexelgifvaren.

§ 27.

Har vexelgäldenär lemnat säkerhet åt någon af
dem, som följa efter honom, galle den äfven till fördel
för säkerhetsgifvarens öfriga efterföljare, när
de fordra sådant. Ej må någon, som följer efter
säkerhetsgifvaren, fordra ytterligare säkerhet af någon
vexelgäldenär, så framt det ej visas, att den
redan stälda säkerheten är otillräcklig.

§ 28.

Vill den, å hvilken vexel är dragen, efter protesten
meddela fullständigt godkännande, och ersätter
han de genom det uteblifna godkännandet vållade
omkostnader, må uppvisaren icke vägra att
mottaga godkännandet, så framt vexeln ännu är i
hans värjo. Sedan godkännande skett, efter
ty nu är sagdt, upphöre rätten att fordra säkerhet.
Var sådan redan stäld, skall den återlemnas. Likaledes
skall stäld säkerhet återlemnas, derest icke

Sjette Kapitel.

Om Regres for manglende eller ikke betryggende Akcept.

§ 25.

Bliver en Vexel ikke akcepteret inden den i §
21 bestemte Frist, eller indskrsenkes Akcepten til en
Del afVexelsummen, er Vexeleieren, efteråt Protest
er optagen, berettiget til af hvilkensomhelst blandt
Endossenterne eller af Trassenten mod Protestens
Udlevering med Vexelret åt kraeve Sikkerhed for Betaling
til Forfaldstid afVexelsummen eller det ikke
akcepterede Belob tilligemed de ved den manglende
eller ufuldstsendige Akcept forvoldte Omkostninger.

§ 26.

Enhver Endossent bar i Kraft af den for manglende
eller ufuldstmndig Akcept optagne Protest ligeledes
Bet til mod Protestens Udlevering åt kraeve Sikkerhed
åt hvilkensomhelst blandt de foregaaende
Endossenter eller af Trassenten.

§ 27.

Har en Vexelskyldner stillet en af sine Eftermaend
Sikkerhed, gjselder den ogsaa til Fordel for
Sikkerhedsstillerens ovrige Eftermsend, naar de fordre
saadant. Ingen afSikkerhedsstillerens Eftermsend
har Ret til åt forlange yderligere Sikkerhed af nogen
Vexelskyldner, medmindre det paavises, åt den
allerede stillede Sikkerhed er utilstrsekkelig.

§ 28.

Vil Trassaten efter Protesten meddele fuldstsendig
Akcept, og erstatter han de ved den manglende
Akcept forvoldte Omkostninger, maa Prsesentanten
ikke vsegre sig ved åt modtage Akcepten, saafremt
Vexlen endnu er i hans Besiddelse. Naar
Akcept saaledes er given, ophorer Retten til åt krseve
Sikkerhed. Var saadan allerede stillet, skal den tilbageleveres.
Ligeledes skal en stillet Sikkerhed gives
tilbage, naar der ikke inden et Aar efter Vexlens

inom ett år efter vexelns förfallodag käromål om
dess inlösen blifvit anstäldt emot den, sömhål- lemnat
säkerheten, så ock när vexeln infriats, eller när
vexelansvarigheten på annat sätt upphört.

§ 29.

Har den, som på grund af protest för uteblifvet
godkännande är berättigad till säkerhet enligt § 25
eller § 26, vexeln i händer, ege han utan att afvakta
förfallotiden i stället för säkerhet strax fordra
betalning af vexelsumman eller det icke godkända
beloppet tillika med de genom det uteblifna godkännandet
vållade omkostnader och provision enligt §§
50—52; dock må vexelgäldenär å vexelsumman eller
det icke godkända beloppet afkorta ränta derå, efter
fem för hundra om året, under den tid, som vid
betalningen kan återstå till vexelns förfallotid.

Fordrar vexel innehafvare säkerhet, men vill
vexelgäldenär hellre strax med ofvannämnda vilkor
infria vexeln, stånde det honom fritt.

§ 30.

Har den, som godkänt vexel, före förfallotiden
kommit i konkurstillstånd eller vid utmätning funnits
sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om han
är köpman, instält sina betalningar, och har han ej,
när den, som vexeln i händer häfver, af sådan anledning
det äskat, stält säkerhet för vexelns inlösen
å förfallotiden, vare vexelinnehafvaren och öfver
låtare, sedan förhållandet blifvit styrkt genom protest,
berättigade att mot protestens aflemnande fordra
säkerhet af föregående öfverlåtare eller vexelgifvaren,
som i §§ 25—27 sägs.

Om sådan protest skall underrättelse gifvas på
sätt och vid påföljd, som i §§ 45—47 stadgas.

Sjunde KLapitlet.

Om vexels förfallotid och betalning.

§ 31.

Vexel skall å förfallodagen infrias; och ege
förty uppskofsdagar ej rum.

§ 32.

Vexel, som lyder å betalning vid uppvisandet,
varde vid uppvisandet inlöst. Om tiden, inom hvil -

Forfaldsdag er reist Sag til dens Betaling mod den,
som har stillet Sikkerheden, saa og naar Vexlen er
indfriet eller den vexelretlige Förpligtelse paa anden
Maade er oph0rt.

§ 29.

Har den, som paa Grund af Protest for manglende
Akcept er berettiget til Sikkerhed efter §§ 25 eller
26, Vexlen i Heende, kan han liden åt afvente
Forfaldstiden i Stedet for Sikkerhed strax krseve
Betaling af Vexelsummen eller det ikke akcepterede
Belob, tilligemed de ved Akceptens Nmgtelse forvoldte
Omkostninger og Provision efter §§ 50—52.
Dog kan Vexelskyldneren i Vexelsummen eller det
ikke akcepterede Befob afkorte 5 Procent aarlig
Rente for Vexlens tilbagestaaende Lebetid.

Kravel- Vexeleieren Sikkerhed, men vil Vexelskyldneren
hellere strax paa ovennievnte Vilkaar indfri
Vexlen, staar dette barn tidt.

§ 30.

Er den, som bar akcepteret en Vexel, forinden
Forfaldstid kommen under Konkurs eller ved Exekution
fonden åt mangle Midler til åt betale sin
Gjseld, eller har lian, hvis han er Handlende, standset
sine Betalinger, og har han ikke, efter i saadan
Anledning åt vsere opfordret dertil af Vexlens Ihamdehaver,
stillet Sikkerhed for dens Indfrielse til Forfaldstid,
ere Vexlens Eier og Endossenter, naar disse
Omstsendigheder godtgjores ved Protest, berettigede
til mod Protestens Udlevering åt krave Sikkerhed
overensstemmende med §§ 25—27 hos de foregaaende
Endossenter eller Trassenten.

Om saadan Protest bliver Underretning åt
give paa den Maade og under det Ansvar, som i
§§ 45—47 fastssettes.

Syvende Kapitel.

Om Vexlens Forfaldstid og Betaling.

§ 31.

Vexlen skal indfries paa Forfaldsdagen, og finde
Lnbedage saaledes ikke Sted.

§ 32.

En Vexel, som lyder paa Betaling ved Sigt, skal
indfries ved Förevisningen. Om Tiden, inden hvil -

ken sådan vexel skall uppvisas till betalning, och
om påföljden af uraktlåtenhet deraf galle hvad i § 19
är stadgadt om uppvisande till godkännande af vexel,
den der lyder å betalning viss tid efter uppvisandet.

§ 33.

År vexels förfallotid bestämd till början af en
månad, skall den infrias å månadens första dag.
Med midten af en månad förstås månadens femtonde
dag och med slutet af en månad dess sista dag.

År vexels förfallotid utsat i visst antal dagar
efter utställandet eller efter uppvisandet, värde dagen
för utställandet eller uppvisandet ej räknad. Half
månad räknas lika med femton dagar. Lyder betalningstiden
på en eller flere hela månader jemte en
half månad, varde den halfva månaden räknad sist.

§ 34.

År vexel utgifven å ort, hvarest tidräkning efter
gamla stilen begagnas, anses tidsbestämmelserna i
vexeln gifna efter nämnda stil, derest icke annat af
vexeln framgår.

§ 35.

Vexel skall betalas i det myntslag, hvarå den
lyder. Är det mynt ej gångbart på betalningsorten,
och har icke vexelgifvaren genom ordet »effektiv»
eller motsvarande uttryck särskildt föreskrifvit betalning
i det främmande myntslaget; då må vexelsumman
gäldas i inländskt mynt efter den vexelkurs,
hvartill på den ort, der betalningen sker, eller på
närmaste inländska vexelplats vexlar, utstälda i det
främmande myntslaget och lydande på betalning vid
uppvisandet, köpas å den tid, inlösen sker.

§ 36.

Infriar icke godkännare vexel, när den å eller
efter förfallodag uppvisas till betalning; vare han
skyldig att å vexelsumman gälda ränta efter sex
för hundra om året från den iiag vexeln till betalning
honom förevistes, så ock att gifva full ersättning
för de vexelinnehafvaren genom dröjsmålet

ken saadan Vexel skal forevises til Betaling, og om
Folgerne af Forsommelse heraf gjselder, hvad der i
§ 19 er bestemt om Förevisning til Akcept afVexler,
der lyde paa Betaling efter Sigt.

§ 33.

Er Vexlens Forfaldstid bestemt til Begyndeisen
åt en Maaned, skal den indfries paa Maanedens
förste Dag. Ved Midten af en Maaned forstaaes
Maanedens femtende Dag og ved Slutningen af en
Maaned dens sidste Dag.

Er Vexlens Forfaldstid bestemt til et vist Antal
Dage efter Udstedelsen eller efter Sigt, medregnes
ikke Udstedelses- eller Forevisningsdagen. En
halv Maaned regnes lige med et Tidsrum af
15 Dage; lyder Betalingstiden paa en eller flere
hele Maaneder og en halv Maaned, bliver den halve
Maaned åt regne sidst.

§ 34.

Er en Vexel udstedt paa et Sted, hvor der benyttes
Tidsregning efter gammel Stil, skulle Tidsbestemmelserne
i Vexlen ansees givne efter denne
Stil, naar ikke Andet fremgaar af Vexlen.

§ 35.

Vexlen skal betales i den Myntsort, paa hvilken
den lyder. Er denne ikke gångbar paa Betalingsstedet,
og har Trassenten ikke ved Ordet »effektiv»
eller tilsvareude Udtryk sirlig foreskrevet Betaling
i den fremmede Myntsort, kan Vexelsummen erlajgges
i indenlandsk Mynt efter den Vexelkurs, hvortil
paa det Sted, hvor Betalingen sker, eller paa nmrineste
indenlandske Vexelplads Vexler, udstedte i
den fremmede Myntsort og lydende paa Betaling
ved Sigt, kjobes paa den Tid, Indfrielsen sker.

§ 36.

Indfrier Akceptanten ikke Vexlen, naar den paa
eller efter Forfaldsdagen forevises barn til Betaling,
er han pligtig åt svare 6 Procent aarlig Rente af
Vexelsummen fra Forevisningsdagen samt til åt give
fuld Erstatning for de Vexeleieren ved Forhalingen
forvoldte Omkostning^’. Skal Betalingen ske efter

åbragta kostnader. Skall betalning ske efter vexelkurs
och har den efter vexelns uppvisande fallit, varde
den kurs beräknad, som gäldenär uppvisandet skedde;
dock må vexelinneliafvaren, om han dröjt med vexelns
uppvisande, icke beräkna högre kurs än den, som
gälde å förfallodagen.

§37.

Vexelinnehafvaren må ej vägra att mottaga afbetalning
å vexelsumman.

§ 38.

Vexelgäldenär vare ej skyldig betala, der ej
vexeln till honom atlemnas med påtecknadt qvitto.
Betalar han en del af vexelsumman, varde afbetalninaen
å vexeln tecknad, så ock, om det äskas, särskildt
qvitto honom meddeladt å en afskrift af
vexeln.

§ 39.

Då förfallotid inne är, vare den, som vexeln i
händer häfver, berättigad att fordra och uppbära betalning
för vexeln, så framt han genom innehållet af
dess text eller genom behörigen sammanhängande och
till honom fortgående följd af fullständiga öfverlåtelser
eller öfverlåtelse!- in blanco visar sig vara rätt
innehafvare af vexeln. Ej vare den, som då infriar
vexeln, förbunden pröfva, om öfverlåtelserna äro äkta.

§ 40.

Infrias vexel före förfallodagen, och visar sig
sedan, att betalning erlagts till obehörig innehafvare,
svare då den, som vexeln inlöst, för deraf uppkom
mande skada.

Åttonde Kapitlet.

Om återgångstalan för bristande betalning.

§ 41.

Vill vexelinnehafvare emot vexelgifvaren och
öfverlåtare bevara sin rätt till återgångstalan för
bristande betalning, skall han, ehvad vexeln förut
blifvit godkänd eller ej, till betalning uppvisa
den förfallna vexeln för den, å hvilken vexeln är
dragen, samt, om denne icke erlägger full betalning,
derför protestera (de non solutione) å förfallodagen

Vexelkurs, eg er denne falden efter Vexlens Förevisning,
beregnes den Kurs, som gjaldt paa Forevisningstiden;
dog kan Vexeleieren, livis han har förhålet
Vexlens Förevisning, ikke beregne hoiere Kurs end
den, der gjaldt paa Forfaldsdagen.

_ § 37.

Vexeleieren man ikke vsegre sig ved åt modtage
Afdrag paa Vexelsummen.

§ 38.

Vexelskyldneren er ikke pligtig åt hetale, medmindre
Vexlen udleveres ham med paategnet Kvittering.
Betaler han en Del af Vexelsummen, skal
Af betalingen paategnes Vexlen, og, saafremt det
forlanges, särskilt Kvittering meddeles ham paa
en Afskrift af Vexlen.

§ 39.

Naar Forfaldstid er kommen, er Vexlens Ihsendehaver
berettiget til åt kraeve og oppebaere Betaling
for Vexlen, saafremt han ved Indholdet af dens Text
eller ved en behörig sammenheengende og til ham
fortsat Rmkke af fuldstsendige eller Blanko-Endossementer
viser sig åt vsere Vexlens Eier. Den, som
da indfrier Vexlen, er ikke pligtig åt prove Endossementernes
AEgthed.

§ 40.

Indfries en Vexel for Forfaldsdag, og viser det
sig senere, åt Betalingen er erlagt til en uretmaessig
Ihaendehaver, svarer den, der indfriede Vexlen, for
deraf folgende Skade.

Ottende Kapitel.

Om Regres paa Grund af mangiende Betaling.

§ 41.

Vil Vexeleieren bevare sin Ret til Regres
for mangiende Betaling mod Trassenten og Endossenterne,
skal han forevise den forfaldne Vexel,
hvad enten den forud er akcepteret eller ikke, til
Betaling for Trassaten og, hvis denne ikke erlsegger
fuld Betaling, optage Protest (de non solutione) paa
Forfaldsdagen eller senest paa anden Sognedag

eller sist å andra söckendagen derefter. Sådan uppvisning
och protest vare dock icke af nöden, der
protest för uteblifvet godkännande förut skett samt
derjemte vexeln är vorden enligt § 29 inlöst eller på
grund af stadgandet i samma § käromål blifvit anstäldt
om vexelns betalning.

§ 42.

Uppmaning att ej protestera («utan protest»,
«utan kostnad» eller dylikt) fritage från skyldighet
att protestera, men icke från skyldighet att i rätt
tid uppvisa vexeln till betalning. Uteblifver betalningen,
vare vexelinnehafvaren skyldig att derom
gifva underrättelse på sätt och vid påföljd, som i
§§ 45—47 sägs. Påstår vexelgäldenär, att uppvisande
icke egt rum i rätt tid, åligge det honom
att bevisa sådant. Från skyldighet att ersätta protestkostnad,
njir oaktadt uppmaningen protest skett, vare
han icke fritagen.

§ 43.

Är vexel stäld att betalas å annan ort än der
vexelbetalaren bor, skall vexeln å betalningsorten uppvisas
för den, af hvilken betalningen skall erläggas
(domiciliaten), eller, der en sådan ej är i
vexeln nämnd, hos godkännaren sjelf. Erhålles ej
betalning, eller kan den, för hvilken vexeln borde
uppvisas, icke trätfas å betalningsorten; då skall
vexelinnehafvaren, så framt han vill bevara sin rätt till
återgångstalan emot vexelgifvaren och öfverlåtare,
på den ort protestera, efter ty i § 41 sagdt är. Skall
betalningen erläggas af annan man än godkännaren,
och försummar vexelinnehafvaren att hos den man
protestera, förloras vexelrätten äfven emot godkännaren.

§ 44.

För bevarande af vexelrätt emot godkännaren
erfordras, med undantag af det i § 43 nämnda fall,
hvarken vexelns uppvisande till betalning, ej heller
protest.

§ 45.

Innehafvare af en för bristande betalning protesterad
vexel skall inom tvenne söckendagar efter
den dag, då protesten skett, gifva skriftlig underrättelse
(notifikation) om protesten till den honom närmast
föregående vexelgäldenär, vid hvars namn å
vexeln uppgift om ort finnes.

efter denne. Saadan Förevisning og Protest er dog
ufornoden, saafremt Protest for Klängande Akcept
forud er optagen samt derhos Vexlen er indfriet
overensstemmende med § 29 eller Sag i Medför af
samme § reist til dens Betaling.

§ 42.

Fn Opfordring til ikke åt optage Protest(»uden Pro
test«, »udenOmkostninger« eller desl.) fritager tfa Forpligtelsen
til åt protestere, men ikke tfa Forpligtelsen
til i rette Tid åt forevise Vexlen til Betaling. Udebliver
Betalingen, er Vexeleieren pligtig til åt give
Underretning derom paa den Maade og under det
Ansvar, som i §§ 45—47 fastssettes. Paastaar en
Vexelskyldner, åt Förevisning ikke har fundet Sted i
rette Tid, paahviler det ham åt bevise saadant. Fra
Forpligtelsen til åt erstatte Protestomkostninger, naar
Protest uanseet Opfordringen er skeet, er han ikke
fri tagen.

% 43.

Er Vexlen domicilieret, skal den forevises paa
Betalingsstedet for den, ved hvem Betalingen skal
erlsegges (Domiciliaten), eller, hvis en saadan ikke
er nsevnt paa Vexlen, for Akceptanten sel v. Opnaaes
ikke Betaling, eller kan den, for hvem Vexlen
skal forevises, ikke trmffes paa Betalingsstedet, skal
Vexeleieren, saafremt han vil bevare sin Ret til Regres
mod Trassenten og Endossenterne, dersteds optage
Protest overensstemmende med de i §41 givne
Forskrifter. Skal Betalingen ske ved en Anden end
Akceptanten, og forsommer Vexeleieren åt optage
Protest hos ham, tabes Vexelretten ogsaa mod Akceptanten.

§ 44.

Til Bevaring af Vexelret mod Akceptanten udfordres,
med Undtagelse af det i § 43 nsevnte Tilfselde,
hverken Vexlens Förevisning til Betaling eller
Optagelse af Protest.

§ 45.

Ihsendehaveren af en for manglende Betaling
protesteret Vexel skal inden to Sognedage efter den
Dag, da Protesten blev optagen, give skriftlig Underretning
(Notifikation) om Protesten til den nrnrmeste
af sine Formsend, ved hvis Navn paa Vexlen
Stedsbetegnelse findes anfört.

Denna skyldighet må anses uppfyld, när skriftlig
underrättelse inom nämnde tid blifvit inlemnad å
posten eller, der post ej går, på annat ändamålsenligt
sätt afsänd.

Hvarje om protesten underrättad öfverlåtare
vare pligtig att inom tvenne söckendagar efter underrättelsens
mottagande på lika sätt underrätta den
honom närmast föregående vexelgäldenäv, vid hvars
namn å vexeln uppgift om ort finnes. Vexelgifvare,
hvilken mottagit underrättelse, att vexel, som är
stäld att betalas å annan ort än der godkännaren
bor, blifvit protesterad hos den, af hvilken betalning
skall erläggas, vare likaledes pligtig åt härom
underrätta godkännaren.

§ 46.

Hvar, som försummar att gifva sådan underrättelse,
som i § 45 sägs, svare den eller de föregående
vexelgäldenärer, som till följd deraf saknat underrättelse,
för den genom försummelsen vållade skada.
Han må af dem icke fordra godtgörelse för utgifter,
utan vare blott berättigad åt erhålla vexelsumman
jemte ränta efter fem för hundra om året från den
dag, betalning sökes.

§ 47.

Företer den, som var pligtig gifva underrättelse,
intyg från postanstalt derom, att han inlemnat
bref till föregående vexelgäldenär, galle det såsom
bevis, att å den tid, intyget innehåller, underrättelse
blifvit till vexelgäldenären afsänd, så framt
ej styrkt varder, att brefvet haft annat innehåll.

§ 48.

Hvarje vexelgäldenär ege, mot erläggande af
vexelsumman jemte ränta och omkostnader, rätt att
af vexelinnehafvaren utbekomma den protesterade
vexeln med påtecknadt qvitto tillika med protesten.

§ 49.

Atergångstalan för bristande betalning må anställas
på en gång emot flere eller alla vexelgäldenärer
eller särskildt emot hvilken som helst af dem.
Vexelinnehafvare vare ej bunden vid öfverlåtelsernas
ordning eller det val, han en gång gjort.

År af vexelinnehafvaren eller med hans samtycke
vexelgifvarens eller någon öfverlåtares namn utstruket
å vexeln, vare sådan vexelgäldenär, äfvensom öfverlåtare,
hvilka följa efter honom, frie från vexelansvarighet.

Denne Förpligtelse ansees fyldestgjort, naar
skriftlig Underretning inden nsevnte Tidsfrist er indleveret
til Posten eller, hvor Post ikke gaar, paa
anden försvarlig Maade afsendt.

Enhver om Protesten underrettet Endossent er
pligtig til inden to Sognedage efter Underretningens
Modtagelse paa samme Maade åt give Underretning
til sin nsermeste Formand, ved livis Navn Stedsbetegnelse
findes anfört paa Vexlen. Ligeledes
er den Trassent, som har modtaget Underretning
om, åt en domicilieret Vexel er protesteret hos
den, ved hvem Betalingen skal erlaegges, forpligtet til
herom åt underrette Akceptanten.

§ 46.

Den, som forsommer åt give saadan Underretning,
som i § 45 er foreskreven, svarer de Formsend,
der som Folge deraf ere forbigaaede, for den ved
Försummelsen forvoldte Skade. Han kan af dem
ikke krseve Godtgjurelse for Udgifter, men er kun
berettiget til Vexelsummen med 5 pCt. aarlig Rente
fra den Dag, Sag til Betaling reises. .

§ 47.

Foreviser den, som var forpligtet til åt give Underretning,
Postattest om, åt han har indleveret
Brev til vedkommende Formand, gjmlder dette
som Bevis for, åt Underretning paa den Tid,
Postattesten opgiver, er bleven afsendt til Formanden,
medmindre det godtgjures, åt Brevet havde et
andet Indhold.

§ 48.

Enhver Vexelskyldner har mod åt erlsegge
Vexelsummen med Renter og Omkostninger Ret til
åt faa den protesterede Vexel med paategnet Kvittering
tilligemed Protesten udleveret af Vexeleieren.

§ 49.

Regressugsmaal for manglende Betaling kan paa
en Gång reises mod flere eller alle Vexelskyldnere
eller särskilt mod hvilkensomhelst af dem. Vexeleieren
er ikke bunden ved Endossementernes Rsekkefolge
eller ved det Valg, han en Gång har gjort.

Er Trassentens eller nogen Endossents Navn af
Vexeleieren eller med här s Samtykke udstruget paa
Vexlen, er en saadan Vexelskyldner saavel som alle
hans Eftermsend frie for Vexelansvarlighed.

§ 50.

Vid återgångskraf på grund af bristande betalning
för vexeln ege vexelinnehafvaren rätt att bekomma
:

den obetalda vexelsumman jemte ränta derå efter
sex för hundra om året från vexelns förfallodag;
ersättning för protestkostnader, postpenningar och
andra nödiga utgifter; samt
provision till en tredjedel för hundra af vexelsumman.

§ 51.

Lyder vexeln på utländskt mynt; gånge med
betalningen deraf i inländskt mynt, som i § 35
sagdt är; dock skall betalningen, i händelse kursen
efter vexelns förfallodag fallit, erläggas efter den
kurs, som då var gällande.

. § 52''

Har öfverlåtare inlöst återgången vexel, ege han
vid återgångskraf rätt att bekomma:
hela det belopp, han jemlikt §§ 50 och 51 varit
nödgad att betala, jemte ränta derå efter sex
» för hundra om året från betalningsdagen;
ersättning för egna nödiga utgifter; samt
provision till en tredjedel för hundra af vexelsumman.

Rätten att beräkna provision upphöre, när provisionernas
sammanlagda belopp redan uppgått till
två för hundra af vexelsumman.

. §

Atergångsfordran må uttagas genom ny vexel,
dragen tillbaka pa den, hos hvilken betalningen
äskas (recambio-vexel, återvexel). I ty fäll må till
fordrans belopp läggas mäklarearfvode för återvexelns
försäljning samt stämpelafgift, så vidt sådan skall
erläggas.

Sådan vexel skall lyda på betalning vid uppvisandet
och dragas omedelbart (a drittura).

§ 54.

Den, mot hvilken återgångskraf framställes, vare
eJ pligtig betala, med mindre protesten och qvitten
räkning å hvad som betalas (returräkning)
jemte vexeln till honom aflemnas.

§ 55.

Öfverlåtare, som godtgjort någon af dem, som
följa efter honom, ege utstryka sin egen och efterföljande
öfverlåtelser.

§ 5°-

I Tilfselde af Regres paa Grund af manglende
Betaling er Vexeleieren berettiget til åt fordra:
den ubetalte Vexelrim med 6 pCt. aarlig Rente
fra Vexlens Forfaldsdag;

Erstatning for Protestomkostninger, Porto og
andre nodvendige Udgifter; samt
Provision f Va pCt. af Vexelsummen.

§ 51.

Lyder Vexlen paa udenlandsk Mynt, forholdes
med Hensyn til Betalingen i indenlandsk Mynt, saaledes
som det er fastsat i §35; dog skal Betalingen,
b vis Kursen er falden efter Vexlens Forfaldsdag, erlsegges
efter den Kurs, som da var gjseldende.

§ 52.

Har en Endossent således indiost Vexlen, omfatter
hans Regresfordring:
hele det Belob, han overensstemmende med §§ 50

og 51 har vaeret nodt til åt betale, samt 6 pCt

aarlig Rente deraf fra Betalingsdagen;
Erstatning for egne nodvendige Udgifter; samt
Provision af Va pCt. af Vexelsummen.

Retten til åt beregne Provision opborer, naar
Provisionernes samlede Sura allerede er naaet op til
2 pCt. af Vexelsummen.

§ 53.

Regresfordringen kan inddrages ved en ny Vexel,
trukken filbåge paa den, hos hvem Betalingen soges
(Rekambiovexel, Modvexel). Isaafald kan der
til Fordringens Belob lsegges Mmglergebyr för Modvexlens
Sälg samt Stempelafgift, forsaavidt saadan
skal erlsegges.

Saadan Vexel skal lyde paa Betaling ved Sigt
og trsekkes umiddelbart (a drittura).

§ 54. .

O Hen, mod hvem Regresfordring fremsrettes, er
ikke foipligtet til åt betale, medmindre Protesten
og en kvitteret Regning over, hvad der betales (Retourregning),
udleveres ham tilligemed Vexlen.

§ 55.

Euhver Endossent, som har fyldestgjort en af
sine Eftermamd, kan udstryge sit eget og elterfolgende
Endossementer.

Nionde Kapitlet.

Om vexels godkännande eller betalning efter nödfallsadress
eller till heder.

§ 56.

Är vexel, som blifvit protesterad för uteblifvet
eller osäkert godkännande, försedd med anvisning
till någon å betalningsorten eller, om stadgandet i
§ 18 eger tillämpning å vexeln, till någon å uppvisningsorten
att vexeln i nödfall godkänna (nödfallsadress);
då skall, innan återgångstalan på grund af
protesten må anställas, godkännande äskas bos den,
å hvilken sådan anvisning lyder (nödfallsadressat),
och, der detsamma vägras, protest hos honom verkställas.
Aro nödfallsadresser gifna å flera, som äro
villiga att meddela godkännande, hafve den företräde,
genom hvilken de fleste vexelgäldenärer befrias.

§ 57.

Varder vexel ej godkänd af någon bland dem,
på hvilka den är stäld, som i § 56 sägs, må annan
man (intervenient), sedan protest skett, godkänna
vexeln till heder för vexelgifvaren eller någon af öfverlåtarne;
dock vare ej vexelinnehafvaren pligtig att
sådant godkännande antaga, der det ej bjudes af
den, å hvilken vexeln dragen är. Bjudes godkännande
jemväl af någon bland dem, på hvilka nödfallsadress
lyder, och befrias genom honom lika många
vexelgäldenärer, hafve han företräde.

§ 58.

Godkännande efter nödfallsadress eller till heder
skall tecknas å sjelfva vexeln; dock må, derest å
en afskrift deraf finnes nödfallsadress i original eller
originalöfverlåtelse, godkännande efter adressen eller
till heder för öfverlåtaren tecknas å afskriften. Der
ej af godkännandet eller af detsamma i förbindelse med
nödfallsadress synes, för hvars räkning det är gifvet,
skall det anses meddeladt för vexelgifvarens räkning.

§ 59.

Den, som efter nödfallsadress eller til heder
godkänner vexel, vare berättigad att mot ersättning
för protestkostnaderna utbekomma protesten för
uteblifvet eller osäkert godkännande, försedd med
påteckning om hans eget godkännande och om tiden,
då det meddelades. Senast å andra söckendagen
efter dagen för godkännandet skall han med posten
eller, der post ej går, på annat ändamålsenligt sätt,
öfversända protesten till den, för hvars räkning
vexeln blef godkänd. Underlåter han detta, svare
till skadan.

Ni ende Kapitel.

Om Vexlens Akcept eller Betaling efter Nadsadresse eller ved
Intervention.

§ 56.

Er en Vexel, som er bleven protesteret for manglende
eller ikke betryggende Akcept, forsynet med
Anmodning til Nogen paa Betalingsstedet eller, hvis
Forskriften i § 18 kommer til Anvendelse paa Vexlen,
til Nogen paa Forevisningsstedet om i Nodsfald åt akceptere
den (Nodsadresse), skal der, för Regres paa
Grund afsaadan Protest kan gjores gjaeldende, kneves
Akcept hos den, til hvem saadan Anmodning er rettet
(N0dsadressaten),og, ifald den nsegtes, optages Protest
ogsaahosham. Blandt flere Nodsadressater, som ere
villige til åt meddele Akcept, har den Fortrinet, ved
hvem de fleste Vexelskyldnere befries.

§ 57.

Bliver Vexlen ikke akcepteret af nogen af de i
§ 56 nmvnte Nodsadressater, kan en Anden (Intervenient),
efteråt Protest er optagen, akceptere Vexlen
til Jilre for Trassenten eller nogen af Endossenterne;
dog er Vexeleieren ikke pligtig til åt modtage
saadan Akcept, medmindre den tilbydes af
Trassaten. Tilbydes Akcept tidige af en Nodsadressat,
ved hvem ligesaa mange Vexelskyldnere befries,
har han Fortrinet.

§ 58.

Akcept af eu Nodsadressat eller en Intervenient
skal tegnes paa selve Vexlen; dog kan, livor original
Nodsadresse eller originalt Endossement
findes paa en Kopi, Akcept efter Adressen eller til
iEre for Endossenten legnes paa Kopien. Hvis det
ikke af Åkcepten eller af denne i Förbindelse med en
Nodsadresse fremgaar, for hvis Regling den er given,
skal den ansees meddelt for Trassentens Regning.

§ 59.

Den, som akcepterer en Vexel som Nodsadressat
eller Intervenient, er berettiget til mod Godtgjorelse
af Protestomkostningerne åt faa den for
manglende eller ikke betryggende Akcept optagne
Protest udleveret, forsynet med Paategning om hans
egen Akcept og om Tiden, da den meddeltes. Senest
den anden Segnedag efter Akceptdagen skal
han med Posten eller, livor Post ikke gaar, paa anden
försvarlig Maade oversende Protesten til den,
for hvis Regning Vexlen blev akcepteret. Undlader
han dette, svarer han til Skaden.

§ 60.

Den, som efter nödfallsadress eller till heder
godkänt vexel, svare såsom annan godkännare för
vexelns betalning till hvarje öfverlåtare, som följer
efter den, för hvars räkning han meddelat sitt godkännande,
så framt vexeln med förut verkstäld protest
förevisas honom till betalning inom den i § 62
stadgade tid.

§ 61.

Har vexel blifvit godkänd efter nödfallsadress
eller till heder, hafve hvarken vexelinnehafvaren, ej
heller någon af de öfverlåtare, som följa efter den,
för hvars räkning vexeln blef godkänd, rätt till
återgångstalan för uteblifvet eller osäkert godkännande.
Deremot kan sådan talan göras gällande
åt den, för hvars räkning godkännandet gafs, och
af de öfverlåtare, som föregå denne.

§ 62‘

År en för bristande betalning protesterad vexel
försedd med nödfallsadress eller är godkännande till
heder å vexeln tecknadt, och lyder adressen eller
godkännandet å betalningsorten, skall vexeln tillika
med protesten sist å andra söckendagen efter förfallodagen
till betalning uppvisas och, der sådan ej erhålles,
protesteras hos alla dem, på hvilka nödfallsadresser
lyda, och hos den, som lemnat godkännande
till heder. Försummas detta, vare vexelinnehafvaren
förlustig sin återgångstalan mot hvarje vexelgäldenär,
som skulle blifvit befriad genom betalningen.
Lag samma vare, derest vexelinnehafvaren vägrar
mottaga betalning, som honom erbjudes till heder för
någon vexelgäldenär.

§ 63.

Hvar, som efter nödfallsadress eller till heder
betalar vexelsumman med ränta och ersätter de genom
protesten vallade omkostnader, ege att utbekomma
vexeln och protesten med påteckning om
betalningen och för hvem den skett, samt inträde i
vexelinnehafvarens rätt mot den, för hvars räkning
han betalt, mot de öfverlåtare, som föregå denne,
samt mot godkännaren.

§ 64.

Erbjuda sig flere att efter protest betala, hafve
den företräde, genom hvilken de fleste vexelgäldenärer
befrias. Den, som med betalning mellankommit,
oaktadt af vexeln eller protesten framgick, att
annan, som erbjudit betalning, var närmare berätta

§ 60.

Den, som i Egenskab af Nodsadressat eller Intervenient
har akcepteret en Vexel, svarer ligesom
anden Akceptant for Vexlens Betaling til enhver af
d ens Eftermsend, for hvis Regning han har meddelt
sin Akcept, saafremt Vexlen med forud optagen Protest
forevises ham til Betaling inden den i § 62 fastsatte
Frist.

§ 61.

Er en Vexel akcepteret af en Nodsadressat eller
en Intervenient, have hverken Vexeleieren eller nogen
anden af dens Eftermsend, for hvis Regning
Vexlen er bl even akcepteret, Ret til Regres for manglende
eller ikke betryggende Akcept. Derimod kan
saadan Regres gjores gjseldende af den, for hvis Regning
Akcepten blev given, samt af dennes Formaend.

§ 62.

Er en for manglende Betaling protesteret Vexel
torsynet med Nodsadresse, eller er Interventionsakcept
tegnet paa Vexlen, og lyder Nodsadressen
eller Akcepten paa Betalingsstedet, skal Vexlen tilligemed
Protesten senest, den anden Sögnedag efter
Forfaldsdagen forevises til Betaling, og, hvis saadan
ei erholdes, protesteres hos samtlige Nodsadressater
og Interventionsakceptanten. Forsommes dette, taber
Vexeleieren sin Regres mod enhver Vexelskyldner,
som vilde vsere bleven befriet ved Betalingen. Det
samme gjselder, hvis Vexeleieren vsegrer sig ved åt
modtage Betaling, der til Mre for nogen Vexelskyldner
tilbydes ham.

§ 63.

Enhver, som i Egenskab af Nodsadressat eller
Intervenient betaler Vexelsummen med Renter og
erstatter de ved Protesten forvoldte Omkostninger,
kan fordre Vexlen og Protesten udleverede med Paategning
om den skete Betaling og for hvem den er
skeet, samt indtrader i Vexeleierens Ret mod den,
för hvis Regning han bär betalt, mod dennes Formmnd
paa Vexlen og mod Akceptanten.

§ 64.

Tilbyde Flere sig åt betale efter Protest, har
den Fortrinet, ved hvem de fleste Vexelskyldnere befries.
Den, som trader til med Betaling, uagtet det
af Vexlen eller Protesten fremgaar, åt en Anden,
som havde tilbudt Betaling, var nsermere berettiget til

gad til vexelns inlösande, bafve icke återgångstalan
mot de vexelgäldenärer, som skulle blifvit befriade,
om den andre betalt.

§ 65.

Den, som efter nödfallsadress eller til heder
godkänt vexel, men från betalning hindras deraf, att
annan infriar vexeln, vare berättigad att af denne
erhålla provision till en tredjedel för hundra.

Tionde Kapitlet.

Om duplett och afskrift af vexel.

§ 66.

Vexel må utgifvas i flera exemplar (dupletter),
af hvilkahvarje särskilt exemplar skalli sjelfvatexten
utmärka sin- ordning, såsom första, andra, tredje
o. s. v. (prima, secunda, tertia o. s. v.), men som för
öfrigt skola(vara lika lydande. Aro exemplaren icke
sålunda betecknade, galle hvarje af dem såsom sjelfständig,
i ett exemplar utgifven vexel (solavexel).

§ 67.

Såväl vexeltagaren som senare innehafvare af
vexeln vare berättigade att af vexelgifvaren, mot ersättning
för kostnaderna, erhålla dupletter af vexeln.
Senare vexelinnehafvare ege jemväl vända sig med
begäran derom till den, som vexeln till honom öfverlåtit,
denne till sin man och så vidare, till dess begäran
hinner vexelgifvaren. Öfverlåtare vare pligtige
att på duplettexemplar förnya öfverlåtelserna
efter deras ordningsföljd.

§ 68.

Infrias ett vexelexemplar, vare de öfriga kraftlösa.
Dock svare godkännare fortfarande för hvarje
efter infriandet utelöpande exemplar, som finnes försedt
med hans godkännande. Likaledes svare öfverlåtare,
som till olika personer öfverlåtit vexelexemplar,
äfvensom senare öfverlåtare af dessa, för hvarje
efter infriandet utelöpande exemplar, hvarå deras
öfverlåtelse finnes tecknad.

§ 69.

Är ett exemplar af vexeln till godkännande atsändt,
då skall, när annat exemplar öfverlåtes, å detta

Vexlens Indlosning, har ingen Regres mod deVexelskyldnere,
som vilde vsere blevne befriede, hvis den
Anden havde betalt.

§ 65.

Den Nodsadressat eller Intervenient, som har
akcepteret en Vexel, men som hindres i åt hetale
derved, åt en Anden indfrier Vexlen, er berettiget
til af denne åt erholde en Provision af ''/a pCt.

Tiende Kapitel.

Om Vexelduplikater og Vexelkopier.

§ 66.

En Vexel kan udstedes i flere Exemplarer (Duplikater),
af hvilke hvert enkelt i selve Texten skal
betegne sin Orden som förste, anden, tredie o. s. v.
(prima, secunda, tertia o. s. v.), men som forovrigt
ere enslydende. Ere Exemplarerne ikke saaledes
betegnede, gjmlder ethvert af dem som en selvstsendig,
i et Exemplar udstedt Vexel (Solavexel).

§ 67.

Saavel Vexeltageren som senere Vexeleiere ere
mod Godtgjorelse af Omkostningerne berettigede til
afTrassenten åt fordre Duplikater af Vexlen. En senere
Vexeleier kan tillige henvende sig med saadan
Begjsering til sin umiddelbare Formand, denne
igjen til sin Formand og saa fremdeles, indtil Begjseringen
naar Trassenten. Paa Duplikaterne ere
Endossenterne pligtige til efter Raekkefolgen åt gjentage
Endossementerne.

§ 68.

Indfries et Exemplar af Vexlen, ere de ovrige
liden Kraft. Dog svarer Akceptanten fremdeles for
ethvert efter Indfrielsen loben de Exemplar, som findes
forsynet med hans Akcept. Ligeledes svarer
den Endossent, som til forskjellige Personer har endosseret
Vexelexemplarer, samt senere Endossenter
af disse for ethvert efter Indfrielsen lobende Exemplar,
paa hvilket deres Endossement findes tegnet.

§ 69.

Er et Exemplar af Vexlen sendt til Akcept, skal
der, naar et andet Exemplar endosseres, bemierkes paa

tecknas, hos hvem det till godkännande afsända
exemplaret tinnes. Den, som har detsamma i förvar,
vare pligtig- att utlemna det till den, som jemlikt
§ 39 eller på annat sätt visar sin rätt att det utfå.

§ 70.

Innehafvare af vexelduplett, hvarå antecknadt
är, hos hvem det till godkännande afsända exemplaret
tinnes, vare icke berättigad att anställa återgångstalan
för uteblifvet godkännande eller för bristande
betalning, innan han genom protest ådagalagt,
att han icke kunnat utfå nämnda exemplar och
att han ej heller å dupletten kunnat få godkännande
eller betalning.

§ 71.

Tages afskrift af vexel i afsigt att derå teckna
öfverlåtelse, då skall afskriften innefatta äfven de
å vexeln redan befintliga öfverlåtelser och öfriga påteckningar.
Afskriften skall förses med anmärkning,
huru långt den är afskrift eller hvar originalöfverlätelserna
vidtaga samt hos hvem originalvexeln finnes.

§ 72.

Hvar, som har originalvexeln i förvar, vare pligtig
att densamma aflemna till den, som jemlikt §39
eller på annat sätt visar sin rätt att den utfå. Innehafvare
af en afskrift af vexeln vare, när han icke
kan utfå originalvexeln, berättigad att, efter protest
för vägradt utlemnande, anställa återgångstalan mot
de öfverlåtare, hvilkas originalöfverlåtelser finnas på
afskriften.

Elfte Kapitlet.

Om förkommen vexel.

§ 73.

Har vexel förkommit, må den kunna dödas på
sätt derom särskildt stadgas.

§ 74.

När stämning i sådant mål blifvit i stadgad ordning
kungjord, vare vexelgifvaren pligtig att utställa
nytt vexelbref. Var den förkomna vexeln godkänd,
åligge det godkännaren att, när förfallotid är inne,
betala till den, som visar sin rätt att betalningen upp -

dette, hos hvem det til Akcept sendte Exemplar findes.
Den, som har dette i Förvaring, er pligtig åt
udlevere det til den, der i Medför af § 39 eller paa
anden Maade godtgjor sin Ret til Udlevering.

§ 70.

ihamdehaveren af et Vexelduplikat, paa hvilket
det er bemserket, hos hvem det til Akcept afsendte
Exemplar findes, er ikke berettiget til åt soge Regres
for manglende Akcept eller for manglande Betaling,
forinden han ved Protest har godtgjort, åt
han ikke har kunnet faa det nsevnte Exemplar udleveret,
og åt han ikke heller har kunnet faa Akcept
paa eller Betaling efter Duplikatet.

§ 71.

Tages der Kopi af en Vexel i den Hensigt åt
tegne Endossement paa den, skal Kopien ogsaa indeholde
Afskrift af de allerede paa Vexlen vmrende
Endosseinenter og ovrige Paategninger. Kopien skal
forsynes med Bemserkning om, hvor långt Afskriften
gaar, eller hvor de originale Endossementer begynde,
samt hos hvem Originalvexlen findes.

§ 72.

Den, som har Originalvexlen i Förvaring, er
pligtig åt udlevere den til den, der i Medför af § 39
eller paa anden Maade godtgjor sin Ret til Udlevering.
Ihamdehaveren af Vexelkopien er, naar han
ikke kan faa Originalvexlen udleveret, berettiget til
efter Protest for megtet Udlevering åt söge Regres
hos de Endossenter, hvis originale Endossementer
findes paa Kopien.

Ellevte Kapitel.

Om bortkomne Vcxler.

§ 73.

Er en Vexel bortkommen, kan den blive mortificeret
overensstemmende med de om Modifikation
ellers givne Regler.

§ 74.

Naar Stsevning i Mortifikationssagen er lovlig
kundgjort, er Trassenten forpligtet til åt udstede nyt
Vexelbrev. Var den bortkomne Vexel akcepteret, er
Akceptanten, naarForfaldstid er kommen, pligtig til åt
betale til den, som godtgjor sin Ret til åt oppebaere

bära. Åt vexelgifvaren eller godkännaren skall i ty
fall ställas antaglig säkerhet till dess vexeln blifvit
dödad eller hvarderas ansvarighet för den förkomna
vexeln eljest upphört.

§ 75.

År vexelrätten beroende deraf, att vexel inom
viss tid varder uppvisad eller protesterad, kan den,
för hvilken vexeln förkommit, bevara den rätt mot
vexelgifvare och godkännare, hvarom i § 74 sägs,
genom att före protesttidens utgång protestera i anledning
af vexelns förlust. Om sådan protest skall
underrättelse gifvas till nämnde vexelgäldenärer på
sätt och vid påföljd, som i §§ 45—47 sägs.

§ 76.

Den, som med sådan åtkomst, som i § 39 omförmäles,
har vexel i händer, vare, der ej visas, att
han vid vexelns förvärfvande icke varit i god tro
eller att han dervid förfarit med grof vårdslöshet, icke
pligtig att utlemna vexeln till den, för hvilken densamma
förkommit.

Tolfte Kapitlet.

Om vexels preskription.

§ 77.

Vexelfordrau mot godkännare vare preskriberad
efter en tidrymd af tre år, räknade från vexelns
förfallodag. Är vexel betalbar vid uppvisandet, räknas
tiden från utgången af den i § 32 stadgade tid
eller, om vexeln tidigare blifvit till betalning uppvisad,
från den dag uppvisandet skedde.

§ 78.

Atergångsfordran, som jemlikt § 29 eller § 50
tillkommer vexelinnehafvare, vare i förhållande till
vexelgifvaren och öfverlåtare preskriberad sex månader
efter förfallodagen, om vexeln var betalbar å
någon ort i Europa med undantag af Island och Färöarne,
samt ett år efter nämnde dag, om vexeln var
betalbar på sistnämnde orter eller någon ort utom
Europa.

§ 79. _

Atergångsfordran, som tillkommer öfverlåtare,
hvilken vexel infriat, preskriberas i förhållande till

Betalingen. Dog skal der i disse Tilfselde stilles
Trassenten eller Akceptanten antagelig Sikkerhed,
indtil Vexlen er bleven mortificeret eller deres Ansvar
efter den bortkomne Vexel paa anden Maade
er ophort.

§ 75.

Er Vexelretten afhsengig af, åt Vexlen inden en
vis Tid bliver forevist eller protesteret, kan den, for
hvem Vexlen er bortkommen, bevare den ham i
§ 74 mod Trassenten og Akceptanten givne Ret ved
inden Protestfristens Udlnb åt optage Protest i Anledning
af Vexlens Tab. Om saadan Protest skal
Underretning gives de naevnte Vexelskyldnere paa
den Maade og under det Ansvar, som i §§ 45—47
er fastsat.

§ 76.

Den, der har en Vexel i Hsende med saadan
Adkomst, som § 39 nsevner, er ikke pligtig åt udlevere
den til den, fra hvem den er bortkommen,
medmindre det godtgjores, åt han ved Erkvervelsen
ikke har vajret i god Tro eller har handiet med
grov Uagtsomhed.

Tolvte Kapitel.

Om Vexlers Preskription.

§ 77.

Vexelfordringen mod en Akceptant praeskriberes
i et Tidsrum aif tre Aar, regnede fra Vexlens Forfaldsdag.
Er Vexlen betalbar ved Sigt, regnes Tiden
fra Udlobet af den i § 32 fastsatte Frist eller,
hvis Vexlen tidligere har vseret forevist til Betaling,
fra Forevisningsdagen.

§ 78.

Den Regresfordring, der ifnlge § 29 eller § 50
tilkommer en Vexeleier, praeskriberes i Forhold til
Trassenten og Endossenterne i sex Maaneder fra
Forfaldsdagen, saafremt Vexlen er betalbar noget
Sted i Europa med Undtagelse af Island og Faeroerne,
og i et Aar fra den naevnte Dag, saafremt
Vexlen er betalbar paa sidstnaevnte Steder eller noget
Sted udenfor Europa.

§ 79.

Den Regresfordring, der tilkommer en Endossent,
som har indfriet en Vexel, praeskriberes i Forhold

vexelgifvaren och föregående öfverlåtare, efter sex
månader om öfverlåtaren, som vexeln infriat, bor i
Europa med undantag af Island och Färöarne, och
efter ett år, om han hor på sistnämnde orter eller
någon ort utom Europa; och skall tiden räknas från
betalningsdagen, derest han utan rättegång infriat
vexeln, men i annat fall från den dag, då stämning
i vexelmålet blef honom delgifven eller vexelfordringen
i hans till konkurs afträdda bo bevakad.

§ 80.

Vexelpreskription afbrytes genom stämnings delgifvande
eller vexelfordringens bevakning i gäldenär
till konkurs afträdda bo.

Preskription afbrytes icke i förhållande till annan
vexelgäldenär, än den, mot hvilken någon af
nämnda åtgärder vidtagits, men dess afbrytande galle
till fördel för alla vexelgäldenärer, hvilka föregå den,
som åtgärden vidtagit.

Har afbrott af preskription egt rum, utan att
vexelmålet föres till slut, skal ny preskriptionstid
begynna att löpa från den dag, målet sist af rätten
handlades.

Trettonde Kapitlet.

Om verkställighet af protest.

§ 81.

Protest skall verkställas af Notarius Publicus
eller annan dertill i lag bemyndigad person; och
skall deröfver protokoll föras.

§ 82.

Den öfver protesten upprättade handling skall
innehålla: afskrift af vexeln eller vexelkopian med
allt hvad derå finnes tecknadt; den sökandes begäran
eller påstående; det svar, som gifves af den,
mot hvilken protesteras, eller anmärkning, att svar
ej kunnat erhållas, eller att han ej kunnat träffas;
uppgift på orten hvarest och tiden när protesten
sker, samt slutligen underskrift af den, som protesten
verkställer.

til Trassenten og foregaaende Endossent^- i sex
Maaneder, hvis den Endossent, der har indfriet
Vexlen, bor i Europa med Undtagelse af Island og
Fsernerne, og i et Aar, hvis han bor paa sidstnsevnte
Steder eller noget Sted udenfor Europa; og skal Tiden
regnes fra Betalingsdagen, saafremt han uden
Rettergang har indfriet Vexlen, men ellers fra den
Dag, da Stening i Vexelsngsmaalet blev forkyndt
for ham, eller Vexelfordringen blev anmeldt i hans
under offentlig Behandling staaende Bo.

§ 80.

Vexelprseskriptionen afbrydes ved Forkyndelse
af Stsevning eller ved Vexelfordringens Anmeldelse
i Skyldnerens under offentlig Behandling staaende Bo,
saa og derved, åt den, mod hvem saadant Sogsmaal
er reist, indvarsler en Formand for Processens Skyld
(litis denunciatio). Den, som har modtaget saadan
Indvarsling, kan afbryde den i § 77 omhandlede Preskription
ved ligeledes åt give Akceptanten Procesvarsel.

Preskriptionen afbrydes ikke i Forhold til andre
Vexelskyldnere end den, mod hvem nogen af
de ovennevnte Handlinger rettes; men Afbrydelsen
virker til Fordel for alle dens Formend, der har
företaget Afbrydelsen.

Har Afbrydelse af Preskription fundet Sted, uden
åt Vexelsogsmaalet bringes til Afsittning, begynder
en ny Preskriptionsfrist åt Inbe fra den Dag, da Sägen
sidst foretoges i Retten.

Trettende Kapitel.

Om Foretagelse af Protest.

§ 81.

Protest skal foretages af Notarius publicus eller
af en anden dertil i Lovgivningen bemyndiget Person,
og bliver den åt indfore i en Protokol.

§ 82.

Protesten skal indeholde: Afskrift af Vex len

eller Vexelkopien med Alt, hvad derpaa findes
tegnet, Rekvirentens Begjaering eller Paastand,
det Svar, der gives af den, hos hvem der protesteres,
eller Bemserkning om, åt intet Svar har vseret
åt erholde, eller åt han ikke har kunnet trseffes, Angivelse
af Stedet hvor og Tiden naar Protesten sker,
og endelig Underskrift af den, som foretager Protesthandlingen.

Om verkstad protest skall anteckning göras å
vexeln eller afskriften deraf.

§ 83.

Begäres vexelprotest mot flere personer på samma
ort, må endast ett protokoll deröfver upprättas.

Fjortonde Kapitlet.

Om förhållandet till utländsk lag.

§ 84.

Utländtngs rätt att ingå vexelförbindelse varde
pröfvad efter hans eget lands lag. Är han efter den
lag oberättigad dertill, och åtager han sig här i riket
sådan förbindelse, vare han ändå derför ansvarig,
så vida han efter här gällande lag må vexelförbindelse
ingå.

§ 85.

Giltigheten af hvarje vexelförbindelses form
värde pröfvad etter lagen å den ort, der förbindelsen
är ingången. Men uppfylla utomlands tecknade vexelförbindelser
här gällande lags fordringar, vare då
de förbindelser, som sedan här i riket å vexeln tecknas,
giltiga, ändå att de utomlands ingångna förbindelserna
voro bristfälliga efter utländsk lag. Likaledes
hafve vexelförbindelser, som inländsk man
utomlands åtager sig till Svensk, Norsk eller Dansk
man, giltighet, så vidt de uppfylla här gällande lags
fordringar.

§ 86.

I fråga om sättet att verkställa åtgärder, som å
utrikes ort böra vidtagas till utöfvande eller bevarande
af vexelrätt, lände till efterrättelse den å sådan
ort gällande lag.

Femtonde Kapitlet.

Allmänna bestämmelser.

§ 87.

Vexelgäldenärer svare en för alla och alla fölen
för sina förbindelser.

Den eller de, som å vexelförbindelse tecknat
borgen (aval), samt den, för hvilken sådan borgen
tecknats, svare ock en för alla och alla för en för
samma förbindelse.

Om den optagne Protest skal der gjores Bemserkning
paa Vexlen eller Vexelkopien.

§ 83.

Begjsres Vexelprotest kos flere Personer paa
samme Sted, udfordres kun en Protestforretning.

Fjortende Kapitel.

Om Forholdet til udenlandsk Lov.

§ 84.

En Udlmndings Evne til åt indgaa Vexelforplig
telser bednmmes efter hans eget Lands Lov. Er han
N efter denne uberettiget dertil, og paatager han sig
saadan Förpligtelse her i Riget, bliver han dog ansvarig
for den, forsaavidt lian efter den her gjrnldende
Ret kan indgaa Vexelforpligtelser.

§ 85.

Gyldigheden af en Vexelforpligtelses Form
bedommes efter Loven paa det Sted, hvor Forpligtelsen
er indgaaet. Fyldestgjnre imidlertid de i Udlandet
indgaaede Vexelforpligtelser nservserende Lovs
Fordringer, ere de Erklmringer, som senere her i
Riget paategnes Vexlen, gyldige, uanseet åt de i
Udlandet indgaaede Förpligtelse!- vare mangelfulde
efter den udenlandske Lov. Ligeledes have Vexelforpligtelser,
som en Indlsending i Udlandet paatager
sig overfor dansk, norsk eller svensk Mand, Gyldighed,
saafremt de fyldestgjnre nmrvmrende Lovs Forskrifter.

§ 86.

Med Hensyn til Fremgangsmaaden ved de Handlinger,
som paa et udenlandsk Sted skulle foretages
til Vexelrettens Udovelse eller Bevaring, er den paa
dette Sted gjasldende Ret afgjnrende.

Femtende Kapitel.

Forskjellige Bestemmelser.

§ 87.

Vexelskyldnere svare en for alle og alle for en
for Vexelforpligtelsen.

Den eller de, der have tegnet Borgen (Aval)
paa en Vexel förpligtelse, og den, for hvem saadan
Borgen er tegnet, svare ogsaa en for alle og alle
for en for Forpligtelsen.

§ 88.

Förekomma å vexel underskrifter, som äro falska
eller tecknade af personer, de der icke kunna med
laga verkan ingå vexelförbindelse, eller finnas derå
underskrifter, livilka på annan grund icke äro Förbindande
för dem, i hvilkas namn de äro tecknade,
lände sådant icke till förändring i öfriga vexelgäldenärers
ansvarighet.

§ 89.

Vexels uppvisande till godkännande eller betalning,
verkställande åt protest samt alla öfriga åtgärder
enligt denna lag, livilka hos någon vidtagas,
skola, der annan öfverenskommelse ej träffas, verkställas
mellan kl. 9 förmiddagen och 7 eftermiddagen
i hans affärslokal eller, om han icke har sådan, i
hans bostad. Träffas ej den, mot hvilken skall protesteras,
varde protesten verkstäld vid hans affärslokal
eller bostad. Är hans affärslokal eller bostad icke
känd, och kan upplysning derom af den, som verkställer
protesten, icke heller erhållas hos ortens polismyndighet,
varde förhållandet i protesten anmärkt.

§ 90.

Då förfallodag eller annan tid, som i denna lag
är omförmäld, skall räknas efter vecka, månad eller
år, varde den dag för förfallo- eller slutdag ansedd,
som genom sitt namn i veckan eller sitt tal i månaden
motsvarar den, från hvilken tidräkningen börjas.
Finnes ej motsvarande dag i slutmånaden, varde den
månadens sista dag ansedd för förfallo- eller slutdag.

§ 91.

Inträffar vexels förfallodag å söndag eller annan
allmän helgedag, vare nästa söckendag ansedd såsom
förfallodag. Infäller tid, då åtgärd enligt denna
lag sist bör företagas, på söndag eller annan allmän
helgedag, må den å nästa söckendag företagas. Likaså
må vexelduplett, godkännande och dylikt endast
å söckendag äskas.

§ 92.

Varder det, i följd af antingen lagbud (moratorium)
eller ock afbrott i den allmänna samfärdseln
eller liknande utomordentliga tilldragelser (vis major),
för någon omöjligt att företaga en handling, hvaraf
vexelrättens bevarande är beroende, hafve han, utom
i de fall, som i tolfte kapitlet omförmälas, sin rätt
förvarad, derest han oförtöfvadt efter sådant hinders
upphörande företager hvad honom ålåg.

§ 88.

Förekommer der paa en Vexel Underskrifter, som
ere falske eller tegnede af Personer, der ikke retsgyldig
kunne indgaa Vexelforpligtelser, eller findes derpaa
Underskrifter, som af anden Grund ikke ere forbindende
for dem, i hvis Navn de ere tegnede, medforer saadant
ingen Förändring i de ovrige Vexelskyldneres Ansvar.

_ § 89.

Vexlens Förevisning til Akcept eller Betaling,
Optagelse af Protest samt alle ovrige vexelretlige
Handlinger, der skulle foretages hos Nogen, skulle,
saafremt anden Overenskomst ikke trseffes, ske imellem
Kl. 9 Förmiddag og Kl. 7 Eftermiddag i hans
Forretningslokale eller, hvis han ikke har saadant, i
hans Bolig. Traeffes ikke den, hos hvem der skal
protesteres, bliver Protesten åt optage i eller ved hans
Forretningslokale eller Bolig. Er hans Forretningslokale
eller Bolig ikke kjendt, og kan Oplysning derom
af den, der foretager Protesten, heller ikke erholdes
hos Stedets Politimyndighed, bliver dette åt
anfore i Protesten.

§ 90.

Skal Forfaldsdag eller anden Tid, som i denne
Lov er omhandlet, regnes efter Uger, Maaneder eller
Aar, ansees deri Dag som Forfalds- eller Slutningsdag,
der ved sit Navn i Ugen eller sit Tal i Maaneden
svarer til den, fra hvilken Tidsregningen begynder.
Findes ingen tilsvarende Dag i Slutningsmaaneden,
ansees dennes sidste Dag som Forfaldseller
Slutningsdag.

§ 91.

Indtrseffer en Vexels Forfaldsdag paa en Sondag
eller anden almindelig Ilelligdag, ansees deu nseste
Sngnedag som Forfaldsdag. Indtrseffer den Tid, paa
hvilken en vexelretlig Handling senest skal foretages,
paa en Sondag eller anden almindelig Helligdag, kan
den foretages den nseste Sognedag. Ligeledes kunne
Vexelduplikater, Akeepter og deslige kun forlanges
paa en Sognedag.

§ 92.

Bliver det som Folge enten af Lovbud (Moratorier
og deslige) eller af den almindelige Samfserdsels
Standsning eller lignende overordentlige Tildragelser
(vis major) umuligt for Nogen åt foretage en Handling,
hvoraf Vexelrettens Bevaring er afhsengig, beholder
han, udenfor de i tolvte Kapitel omhandlede
Tilfselde, sin Ret, saafremt han ufortovet efter saadan
Hindrings Ophor foretager, hvad der paalaa ham.

§ 93.

Är vexelfordran preskriberad, eller har vexelrätten
gått förlorad genom försummelse att företaga
någon för dess bevarande föreskrifven handling,
stånde dock vexelinnehafvaren öppet att, såsom i
vanligt skuldfordringsmål, hos vexelgäldenär utsöka
livad denne till lordringsegarens skada skulle vinna,
der fordringen förfölle.

§ 94.

I fråga om de regler, som skola tilllämpas i
vexelmål för att främja deras skyndsamma afgörande,
gälle hvad derom särskild! stadgas.

Andra Afdelningm

Om egna yexlar.

§ 95.

Hvad i denna lag är stadgadt om dragna vexlar
galle äfven om vexlar, som äro stälda att inlösas af
vexelgifvare!! sjelf (egna vexlar), dock med de undantag,
som följa deraf, att vexelgifvaren häftar såsom
vore han godkännare, att särskilt godkännande
af sådana vexlar ej erfordras, samt att hvad i tionde
kapitlet stadgas angående vexeldupletter å dem icke
eger tilllämpning. Ej heller må dylika vexlar utställas
till egen order.

§ 93.

Er Vexelfordringen praeskriberet, eller er Vexelretten
tabt ved Fors0mmelse af den til dens Bevaring
foreskrevne Omgång, er dogVexeleieren ikke udelukket
fra som almindelig Gjaddsfordring åt indtale
hos en Vexelskyldner, hvad denne vilde blive beriget
med paa hans Bekostning, hvis ethvert Krav bortfaldt.

§ 94.

Med Hensyn til de Regler, som blive åt anvende
i Vexelsager for åt fremme deres hurtige
Afgjorelse, gjselder, hvad derom saerligt fastsaettes.

Anden Afdeling*.

Om egne Vexler.

§ 95.

Hvad der i denne Lov er fastsat om trasserede
Vexler, gjselder ogsaa om Vexler, der lyde paa åt
indfries af Vexeludstederen selv (egne Vexler), dog
med de Undtagelser, som folge deraf, åt Udstederen
hsefter, som om han var Akceptant, og åt sirlig Akcept
af saadanne Vexler ikke udfordres, samt åt, hvad
der i tiende Kapitel er fastsat omVexelduplikater, ikke
paa dem bliver åt anvende. Ei heller maa deslige
Vexler udstedes til egen Ordre.

Bilag.

Protokoll

öfver lagärenden, hållet uti Kong!. Maj:ts Högsta Domstol Måndagen den 16 December 1878.

Andra rummet.

Närvarande:
Justitieråden: CARLESON,
WRETMAN,

VON SEGEBADEN,

LINDHAGEN,

HERNMARCK,

„ ÖSTERGREN,
WEDBERG.

Efter det handlingarne i de till Högsta Domstolens
utlåtande öfverlemnade lagärenden, hvarom
protokollet för den 16 nästlidne Augusti förmäler,
cirkulerat mellan de ledamöter, som öfvervarit ärendenas
föredragning, så företogs nu till förnyad handläggning: l-o).

Utkast till vexellag; i tryckt exemplar bilagdt
detta protokoll.

Högsta Domstolens underdåniga utlåtande innefattades
i följande anmärkningar, så vidt ej blifvit,
rörande vissa delar af lagutkastet för enskilda ledamöters
mening redogjordt, nemligen:

§ 1.

I öfverensstämmelse med allmänt gällande vexelrätt
är i svenska vexellagen vexelns betalningsort
upptagen bland det nödvendiga innehållet afen vexel,
och då i vexelns ändamål ingår att vexelsumman
skall på en bestämd ort betalas, samt denna ort
sålunda är vid vexeln af väsentlig betydelse, kunde
de skäl, som gälla för nödvändigheten att öfriga för
en vexel väsentliga omständigheter skola ur sjelfva
vexeln framgå, åberopas jemväl för behöfligketen
deraf, att vexeln innehölle bestämd uppgift om be -

talningsorten, en uppgift, som icke lämpligen läte
sig annorledes ersättas. I den händelse att acceptanten
under vexelns omloppstid ändrade vistelseort,
som ock i de fall, att personer med det namn,
som i vexeln angåfves såsom acceptantens, funnes
på olika orter, eller att acceptanten på flere ställen
hade kontor för bank- eller annan affärsrörelse, kunde
ock lätteligen tvekan uppstå i fråga om orten, hvarest
de för återgångstalans bevarande erforderliga åtgärder
borde vidtagas, och i följd af misstag i afseende
å denna ort vexelinnehafvaren utan eget förvållande
ådragas förlust. Derför och då någon anmärkningsvärd
fördel ej vunnes genom att från vexelns nödvendiga
innehåll utesluta uppgiften å betalningsorten,
förordades att i denna § måtte intagas ett nytt moment,
lika lydande med mom. f. i 1 § af nu gällande
vexellag.

Benämningen »vexelbetalare» syntes äfven vara
mindre egentlig än den i gällande vexellag begagnade
benämningen »godkännare» och fördenskull
böra mot den senare utbytas.

§ 4.

Derest anmärkningen vid 1 § godkändes, borde
senare mom. i denna § utgå.

§ 13.

Då jemväl den innehafvare af vexeln, som till
densamma icke är egare, kan enligt vexellagen vidtaga
den åtgärd, hvarom i denna § är fråga, samt
utöfva öfriga rättigheter, som med vexelns innehafvande
äro förenade, allenast han är så legitimerad,
som i 40 § föreskrifves, syntes den af gällande
vexellag, i öfverensstämmelse med den tyska, använda
beteckningen vexelinnehafvare ega företräde
framför det i utkastet begagnade ordet vexelegare.
Den omständighet att, för utöfvande af de på vexelns
innehafvande grundade rättigheter erfordrades legitimation,
på sätt i 40 § stadgades, torde icke föranleda
dertill att benämningen innehafvare skulle
blifva mindre nöjaktig. Ej heller borde det förhållande,
att i 16 § stadgades en begränsad befogenhet
för den, som genom procura-indossament blifvit
innehafvare af en vexel, rätteligen kunna åberopas
såsom skäl att i stället för vexelinnehafvare använda
uttrycket vexelegare.

I betraktande häraf tillstyrktes, att i denna §
ordet »vexelegare« måtte utbytas mot uttrycket
»vexelinnehafvare« eller »innehafvaren af vexeln«,
samt att äfven å öfriga ställen i lagen, der ordet
»vexelegare« användes, en sådan förändring måtte
ske, med undantag likväl för de §§, i hvilka för
sammanhangets skull de till antagande föreslagna
uttrycken icke lämpligen kunna begagnas såsom i
§§ 73—75 och hvarest följaktligen i stället för »vexelegare«
annat passande uttryck skulle väljas.

§ 14.

Den åsyftade meningen torde öfverensstämma
med den i 15 § af gällande vexellag, men syntes
icke vara riktigt uttryckt, under det den deremot
klart framstode i sistnämnda lagparagraf. Skulle
det anses nödigt att i lagen framställa exempel på
ord, hvarmed frikallelse från ansvar efter vexelrätt
vanligen plägar uttryckas, borde bland exemplen icke
saknas det uttryck: »utan retur«, som i Sverige lärer
mycket allmänt användas.

§ 18.

Den i denna § föreslagna ovilkorliga skyldigheten
att förevisa domicilierade vexlar stadgades icke

i gällande vexellag, och någon olägenhet af bristen
på ett dylikt stadgande lärer icke hafva i Sverige
visat sig. Vid sådant förhållande syntes betänkligt
att för vexelrörelsen föreskrifva en hy formalitet med
det stränga äfventyret af vexelrättens förlust. Icke
heller vore i tyska vexellagen denna förevisningsskyldighet
upptagen i den utsträckning, hvari densamma
i förslaget förekommer, och på grund jemväl
deraf tillstyrktes, att denna § måtte utgå eller att
åtminstone förevisningsskyldigheten inskränktes till
det fall, då densamma efter tysk vexelrätt förefinnes,
vid hvilket förhållande §:n kunde affattas i öfverensstämmelse
med 24 art. 2 mom. i tyska vexellagen.

Derjemte erinrades, att en sådan tidsbestämmelse,
som »i god tid« före en viss dag, icke lämpligen
kunde utgöra en fatalietid, hvars försummande
skulle medföra vexelrättens förlust.

§ 19.

Med erforderlig tydlighet vore ej utmärkt att, i
de fäll då annau uppvisningstid än den i §:n bestämda
funnes i vexeln utsatt, försummelse att förevisa
vexeln och protestera inom den i vexeln utsatta
tiden medförde förlust af vexelrätten.

Justitierådet Wedberg ansåg att det borde tydligare
utmärkas, att stadgandena i mom. 2 och 3 afsågo
endast vexel, som lydde på betalning viss tid
efter uppvisandet.

§ 20.

För den händelse att, på sätt här nedan vid
45—47 §§ komme att hemställas, notifikationsskyldighet
vid protest för bristande betalning icke skulle
ega rum, saknades skäl att stadga denna skyldighet
vid protest för uteblifvet godkännande, helst i sistnämnda
fall dylik skyldighet ej heller förefunnes
enligt tyska vexellagen.

I följd häraf tillstyrktes, att ifrågavarande §20
måtte uteslutas.

§ 21.

För så vidt något hinder ej mötte att låta stadgandet
om trassatens rätt till 24 timmars betänketid
vid fråga om vexels godkännande tilllämpas äfven

på sigt-vexlar, der vexelinnehafvaren, i stället för
att yrka betalning genast, endast fordrar vexelns
godkännande, lemnades §:n utan anmärkning, — men
om, i likhet med hvad i de vid förslaget fogade
motiverna antagits, stadgandet ej skulle gälla om
nyssnämnda slags vexlar, borde sådant till undvikande
af missförstånd särskildt utmärkas.

Justitierådet Hernmarck yttrade: I sammanhang
med föreskrift om sättet och formen för godkännande
af vexel är i 21 § af gällande vexellag stadgadt,
att om vexel är stäld att betalas viss tid efter uppvisandet,
skall ock dagen utsättas, å hvilken godkännandet
sker. Något dylikt stadgande förekommer
ej i utkastet, antagligen emedan det ansetts obehöfiigt
på grund deraf att i § 19, som hufvudsakligen
handlar om tiden för eftersigt-vexels uppvisande
till godkännande och påföljden för försummelse i
detta afseende, inskjutits en så lydande bestämmelse:
»Kan dateradt godkännande icke erhållas, skall vexeln
före uppvisningstidens utgång protesteras«. Härigenom
är dock icke med den tydlighet, som bör utmärka
ett lagbud, förklaradt, att utsättande af datum
i godkännande å eftersigt-vexel är ett åliggande för
godkännaren; och då utkastets öde kapitel, till hvilket
§ 21, men ej § 19 hörer, just har till föremål
att bestämma ej mindre trassatens skyldigheter i
fråga om vexels godkännande, än äfven innehållet
och formen för en giltig accept, anser jag att — till
förekommande af hvarje tvekan om utkastets mening
i förevarande afseende samt jemväl ur den synpunkten,
att för vinnande af reda och klarhet i uppställningen
det är afvigt att i hvarje kapitel af lagen
sammanföras alla de rättsregler, som äro hänförliga
till det i kapitlet enligt dess rubrik behandlade
ämne — i utkastets § 21 bör införas en före skrift motsvarande
den, som, efter hvad ofvan sagdt är, innehålles
i gällande vexellags 21 §.

§ 22.

Ur teoretisk synpunkt läte sig svårligen försvaras,
att en påskrift, som innefattade vägradt godkännande
af en vexel, förklarades vara att anse lika med ett
gifvet godkännande. Detta skulle dock blifva följden
af förslagets stadgande, att tillägg, som upphäfva
ett godkännande, skola anses såsom oskrifna, och
betydelsen af en påskrift sådan som t. ex. »godkännes
ej« skulle enligt nämnda stadgande blifva motsatsen
till den, som orden innebära.

Äfvenledes torde det föreslagna stadgandet att
tillägg, som inskränka eller på annat sätt förändra
ett godkännande, derest de ej blifvit tecknade under
den för uteblifvet godkännande verkstälda protest
eller under annan nolariel förrättning, skola anses
såsom oskrifna, vara mindre väl förenligt icke blott
med grunderna för svensk lagstiftning angående aftal
och deras afsilande, utan äfven med de i allmänhet
inom handelsrätten uppstäda principer.

Redan på dessa skäl kunde införandet i vår
vexelrätt af de i denna § föreslagna bestämmelserna
angående betydelsen af tillägg, hvilka upphäfva, inskränka
eller på annat sätt förändra godkännandet,
icke annat än afstyrkas. Men dertill komme, att
införandet af de ifrågasatta bestämmelserna i praktiskt
afseende skulle komma att medföra ej ringa
olägenheter, i det nemligen vexlar i Sverige vunnit
en vidsträckt användning icke blott mellan köpmän,
utan äfven af öfrige samhällsmedlemmar, samt ett
stadgande, hvilket för allmänna rättsuppfattningen i
Sverige sannolikt skulle under en längre tid förblifva
mer eller mindre främmande, lätteligen kunde
missbrukas till föröfvande af bedrägerier utaf hvarjehanda
slag.

Anmärkningsvärd! vore ock, att förslag i samma
syfte, som ifrågavarande bestämmelser i utkastet afse,
blifvit under öfverläggningarne angående tyska vexellagen
framstälda, men efter vidlyftiga förhandlingar
förkastats.

På grund deraf och då någon förändring af nu
gällande vexellags stadgande rörande betydelsen och
verkan af ofullständigt godkännande hittills icke visat
sig vara af behofvet påkallad, tillstyrktes att i stället
för ifrågavarande § måtte införas 24 § i gällande lag.

§ 25.

Derest den vid 22 § framstälda anmärkning
godkändes, borde förevarande § omskrifvas i öfverensstämmelse
med 28 § i nu gällande vexellag,
dock med iakttagende att framför ordet »fordra» infördes
orden »med vexelrätt».

§ 29.

Att i denna § särskildt uttala, att regress-sökande,
för att ega befogenhet att kräfva betalning, skall
innehafva vexeln med behörig åtkomst, syntes obe -

höfligt och endast föranledande till oriktig tolkning
af öfriga stadgande! i vexellagen, der ett dylikt
vilkor förutsattes utan att vara uttryckligen uttaladt.

Justitieråden Hernmarck och Östergren ansågo
att jemväl borde erinras, att då det i 1 mom. af
denna § talas icke om något särskilt sätt för vexels
infriande utan om vilkoren för betalning af vexel i
visst fall, syntes de i sista mom. af §:n begagnade
orden »på ofvannämnda sätt» böra utbytas mot andra,
lämpligare.

§ 30.

I öfverensstämmelse med hvad som yttrats vid
20 § hemstäldes, att senare momentet i denna §
måtte utgå.

Justitierådet Hernmarck anförde: Det synes

ligga en inkonseqvens deri, att då i fråga om rättigheten
till säkerhetsregress uti § 29 hänvisas till §§
25 och 26, deremot i § 30 åberopas utom nyssnämnda
två §§ äfven § 27, hvarför jag hemställer,
att hänvisningen i begge ifrågavarande §§ måtte
blifva lika (jfr. 31 och 33 §§ svenska vexellagen).

§ 37.

Justitierådet Hernmarck yttrade: Så väl af 41 §
i gällande svenska vexellag, som ock af motsvarande
stadgande i tyska vexellagen, nemligen art. 38,
framgår, att vexeliunehafvarens skyldighet att mottaga
betalning af en del af vexelsumman inträder
först efter förfallotiden, hvilket äfven är meningen
med utkastet, såsom af motiven (sid. 44) inhemtas.
Ordalagen i § 37 utesluta dock icke den tolkning,
att nämnda skyldighet skulle förefinnas redan före
förfallotiden, hvarför det synes nödigt att, till förekommande
af misstydning, i ifrågavarande § efter
orden »må ej« införa »efter förfallotiden«.

§ 39.

Genom rättigheten för godkännare att på vexelinnehafvarens
kostnad och äfventyr låta, utan underrättelse
till honom, nedsätta vexelsumman, vare sig
hos offentlig myndighet eller i säker bankinrättning,
kunde vexelinnehafvaren tillskyndas obehörig kostnad
och omgång. Eu sådan rättighet öfverensstämde
icke med de allmänna reglerna inom privaträtten i

fråga om betalning af gäld. Dessutom saknades i
Sverige sådan myndighet, som vore behörig att emottaga
dylika deposita, och förslaget anvisade ej huruledes
bankinrättnings säkerhet skulle pröfvas och
afgöras. Paragrafen syntes derför böra utgå.

§ 40.

Enär meningen i första momentets första punkt
med orden: Innehafvare af vexel vare berättigad att
vid förfallotiden fordra dess inlösen, så framt han
visar sin åtkomst genom vexelns text, torde vara
oriktigt uttryckt, samt bestämningen i momentets
senare punkt rörande verkan deraf att den, som inlöser
vexel, ej handlar i god tro eller förfar med
grof vårdslöshet, icke tillhörde vexellagen, tillstyrktes,
att första momentet måtte omskrifvas med ledning
af 1 och 3 punkterna i 42 § af gällande vexellag;
och som den vidsträcktare skadeersättningsskyldighet,
som enligt senare momentet skulle drabba godkännare,
hvilken före förfallodagen inlöste vexel,
icke stode väl tillsammans med den i 10 § godkännare
gifnarätt att före förfall idagen genom öfverlåtelse
förvärfva vexeln, ansågs detta senare moment
böra uteslutas.

§ 41.

Af ordalagen i sista punkten af denna § vore
man berättigad antaga, att 29 § skulle stadga något
särskilt sätt för vexels inlösande och handla om
ordningen för anställande af rättegång om sådant
inlösande; men då så icke vore förhållandet, ansågs
punkten böra omskrifvas på sådant sätt, att deraf
meningen med uttrycket »i öfverensstämmelse med
§ 29« klart framginge, hvarvid uppställningen i 43
§ af gällande lag lämpligen kunde följas.

§ 42.

Lika litet som något uttryckligt stadgande angående
verkan af en uppmaning att icke protestera
hittills visat sig vara behöfligt, torde upptagandet i
lagen af ett dylikt stadgande vara af behofvet påkalladt.
Hvad särskilt angår frågan, huruvida det
kunde vara erforderligt att i lagen bestämma om en
slik uppmanings verkan på notifikationsskyldigheten,
derest sådan varder föreskrifven, så vore denna

fråga naturligtvis beroende på den lydelse, § 45
komme att fä. Med den lydelse sistnämnde § i utkastet
både vore det klart, att om den, som erhållit
uppmaning att ej protestera, stälde sig uppmaningen
till efterrättelse, så hade han ingenting att fullgöra
enligt § 45, men att, om han, oaktadt uppmaningen,
protesterade, den i § 45 ovilkorlig^ stadgade notifikationsskyldigket
måste af honom fullgöras. Äfven om
notifikationsskyldighet föreskrefves, på sätt i § 45
skett, skulle den i förevarande § derom intagna bestämmelse
vara öfverflödig.

§§ 45-47.

1 det af Lagberedningen afgifna förslaget till
lag för inrikes och utrikes vexlar var i 42 § upptaget
ett stadgande, att innehafvare af en för bristande
betalning protesterad vexel skulle med första
post, som afgick efter den dag protesten skedde eller,
der post ej gick, annorledes utan dröjsmål skriftligen
gifva den, som vexeln till honom öfverlåtit,
underrättelse att betalning ej blifvit erlagd; att hvarje
öfverlåtare, soöi erhållit dylik underrättelse var skyldig
att derefter likaledes skriftligen underrätta den
honom närmast föregående vexelgäldenären, samt att
den, som uraktlät att i sin ordning lemna sådan
underrättelse, skulle svara till skadan. Vid förslagets
föredragning inför Konungen i Statsrådet den 22
April 1851 yttrades af Justitiestatsministern:

»Beträffande den i 42 § stadgade skyldigheten
att man ifrån man underrätta närmast föregående
vexelgäldenär om vexelns uteblifna betalning, så enär
ett underlätet fullgörande af denna skyldighet ändock
icke skulle kunna hindra vexelns innehafvare att om
betalningen hålla sig till hvilken af gäldenärerna
han behagade, samt vid sådant förhållande fördelen
af berörda stadgande enligt hvad sakkunnige personer
intygat icke skulle kunna anses uppväga olägenheterna
af den mängd skadeståndsprocesser, som
deraf kunde föranledas, särdeles med hänseende till
svårigheten att i hvarje fall kunna styrka att den
med posten afsända underrättelsen till rätter man
framkommit, synes hela detta stadgande desto hellre
böra utgå, som det, så snart den så kallade hoppande
regressen medgifves, rätteligen måste öfverlemnas åt
vexelgäldenärens egen omtanka att göra sig förvissad
om vexelns öde, eller genom anvisad nödfallsadress
skydda sig mot äfventyret af ett oför -

väntadt kraf i återgångsväg«. På dessa grunder blef
ur 1851 års vexellag stadgandena om notifikationsskyldighet
uteslutna, och under den tid af närmare
tre decennier, som denna lag haft gällande kraft,
har, så vidt erfaras kunnat, någon olägenhet utaf
saknaden af lagstadgad notifikationsskyldighet icke
varit i Sverige förspord.

Vid sådant förhållande och då hvad Justitiestatsministern
i berörda henseeude andragit syntes
fortfarande ega giltighet samt något här i Sverige
allmänt lämpligt sätt att ådagalägga notifikationens
fullgörande ej vore anvisadt, tillstyrktes, att §§ 45—47
måtte ur förslaget utgå.

§ 49.

Justitieråden Hernmarck, Östergren och Wedberg
ansågo, att 2 mom. af denna § borde så uppställas
att det blefve tydligt, att med ordet »vexelgäldenär«
ej afsågs godkännaren.

§ 53.

Justitierådet Wedberg yttrade: Då föreskrifter

angående det sätt, hvarpå fordran på grund af regressanspråk
kan uttagas, ej höra till vexelrätten,
hemställer jag att denna § måtte utgå.

§ 56.

Derest den vid 18 § framstälda anmärkning
blefve godkänd, borde i denna § orden »eller om
vexeln är domicilierad, till någon å uppvisningsorten«
uteslutas.

§ 57.

Då af §:s redaktion icke med tillräcklig tydlighet
framginge hvad som med godkännande till
heder betecknades eller att, innan dylikt godkännande
mottages, protest för uteblifvet godkännande borde
hafva skett, tillstyrktes, att §:ns första punkt måtte
omskrifvas i närmare likhet med 50 § i nu gällande
vexellag.

§ 67.

Justitieråden Hernmarck och Wedberg hemstälde,
att §:n måtte omskrifvas så, att den komme

5(3

att tydligt uttrycka meningen att den, som efter
öfverlåtelse vore innehafvare af vexel, egde att med
begäran om duplett vända sig så väl till vexelgifvaren
som till sin närmaste föregångare.

§ 74.

Till förekommande af tvekan, när, i de fall som
i §:n afses, vexelinnekafvarens rätt att erhålla nytt
vexelbref eller betalning inträdt, torde orden »blifvit
kungjord« böra utbytas mot meningen »blifvit sä
kungjord, som särskildt är stadgadt».

§ 75.

Då för vexelrättens bibehållande genom protest
i anledning af vexelns förlust blifvit såsom vilkor
uppstälda tidsbestämmelser, hvilka i lagen ej kunnat
närmare angifvas än med uttrycken »oförtöfvadt»
och »utan dröjsmål«, syntes det ifrågasatta stadgandet,
hvilket, såsom motiven utvisa, hemtats från en vexellagstiftning,
byggd på ett annat system än det i utkastet
följda, komma att i tilllämpningeu föranleda
så många rättstvister, att dess införande i vexellagen
antagligen skulle medföra olägenheter vida öfverstigande
de fördelar, som dermed kunde vara förenade.
Vid sådant förhållande tillstyrktes, att §:n
måtte utgå.

§ 77.

Sista meningen i denna § syntes påkalla omskrifning
till förtydligande af hvad dermed åsyftades,
eller att om vexel, som vore betalbar vid uppvisandet,
blifvit-förevisad tidigare, än den i 19 och 32
§§ stadgade sista tid, preskriptionstiden skulle räknas
från uppvisuingsdagen.

§ 79.

I slutet af §:n torde böra bestämdt uttalas,
att med gäldenär bo afses hans till konkurs afträdda
bo.

§ BO.

Att jemte stämning och bevakning i gäldenär
till borgenärer afträdda bo upptaga den s. k. litis

denunciatio såsom ett särskildt sätt för afbrytande
af vexels preskription syntes ej väl stå tillsammans
med stadgandena i den svenska civilprocessen.

Icke heller vore det med vexellagens fordran
på en betryggande form för de handlingar, hvilka
för bevarande af vexelrätt äro föreskrifna, öfverensstämmande
att medgifva det preskription af vexelfordran
kan mot godkännare afbrytas blott genom
att underrätta godkännaren om att talan blifvit genom
stämning anhängiggjord.

Med afseende härå tillstyrktes, att första stycket
i denna § måtte omskrifvas, så att deri upptoges
endast stämning och bevakning i gäldenärs till borgenärer
afträdda bo såsom sätt för afbrytande af vexels
preskription.

§ 83.

Då meningen i denna § torde vara, att, der
vexelprotest skall ske mot flera personer i fråga om
ett anspråk på grund af vexelrätt, blott ett protokoll
deröfver är erforderligt, men deuna mening icke
otvetydigt framginge af den använda redaktionen,
ansågs att §:n, om den funnes nödig, borde omskrifvas.

§ BO.

Uti 74 § af gällande vexellag föreskrifves, att,
derest den, mot hvilken protesteras skall, ej anträffas,
protesten skall verkställas vid hans bostad. Då ett
stadgande kan vara nödigt huru förfaras skall för
det fall att, fastän gäldenärens affärslokal eller bostad
är känd, tillträde dertill likväl ej kan i och för
protestens verkställande beredas, tillstyrktes att bristen
härutinnan måtte medelst ett tillägg till förevarande
§ afhjelpas.

§ 92.

Enär den i denna § medgifna suspensiva verkan
af så kallad vis major torde böra vara inskränkt
till endast de fall, då utomordentliga tilldragelser inträffa,
men genom bibehållande af orden »afbrott i
den offentliga samfärdseln» icke blott ringa rubbningar
i samfärdsmedlens ostörda bruk utan äfven
temligen vanliga ofall kunde hänföras under de tilldragelser,
hvilkg, skulle medföra en dylik verkan,

tillstyrktes att de nyssanförda orden måtte ur §:n
uteslutas.

Justitierådet Wedberg yttrade: Äfven om det

vid detta lagstiftningsarbete, mera än vid andra dylika,
skulle anses nödigt att taga i betraktande hvad
verkan må tilläggas tilldragelser, så utomordentliga
och sällsynta, som de i denna § afsedda, anser jag
att åt desamma, i syftning att berättiga till undantag
från lagens föreskrifter, ej bör gifvas större betydelse,
än i andra lagar af privaträttslig natur, der
äfven rättigheter äro beroende på ett noggrant iakttagande
af vissa former eller fatalietider, utan att
något »laga förfall» kan åberopas till ursäkt för hvad
derutinnan blifvit försummadt. Derföre och då, i
allt fall, den som förlorat rätt till återgångstalan enligt
vexellag likväl har sig öppet att i vanlig rättegång
utsöka sin fordran hos vexelgäldenär, som enligt
93 § finnes böra densamma gälda, tillstyrker
jag att förevarande § måtte utelemnas.

§ 93.

I afseende å innehållet af denna § anmärktes:
att det vore tvifvelaktigt huruvida första momentet
i §:n skulle, på sätt i motiverna blifvit antyda
komma att vid tilllämpningen gifvas den betydelse,
att vexelinnehafvaren skulle i trots af preskriptionen
kunna göra något fordringsanspråk gällande
på grund af de rättsförhållanden, som legat till grund
för det ingångna vexelslutet;

att den i §:n uppstälda skilnaden mellan verkningarne
af vexels preskription och dess prejudicering
ej vore, i fråga om rättigheten att i vanlig civil
rättegångsväg söka ersättning för den skada vexelinnehafvaren
genom vexelrättens förlust lidit, grundad
på nogon i förhållandenes natur liggande olikhet
emellan de båda fallen;

att det icke syntes vara riktigt, att såsom en
allmängiltig regel förklara att en prejudicerad vexel
vore jemngod med ett skuldebref;

att i allmänhet gällande bevisningsregler borde
iakttagas vid fördelningen af bevisningsskyldigheten
emellan vexelinnehafvaren och den, emot hvilken
han rigtade sin talan, och att giltiga grunder ej funnos
att i förevarande fall åtnöja sig med ringare.grad
af visshet än eljest erfordrades; samt

att skäl saknades, att i afseende å ifrågavarande
betalningsskyldighet uppställa någon skilnad emellan

vexelgifvaren och i visst fall godkännaren, å ena sidan,
samt öfriga vexelgäldenärer, å den andra.

Den föreslagna §:n syntes derföre icke vara att
föredraga framför 96 § i nu gällande vexellag och
tillstyrktes derför att stadgandena i sistnämnda §
måtte bibehållas.

Justitierådet Wretman yttrade: Då uppställningen
af stadgandena i denna § är sådan, att antagas
kunde'' det en innehafvare af en efter vexellag preskriberad
vexel skulle vara förhindrad att göra något
fordringsanspråk gällande på grund af de rättsförhållanden,
som legat till grund för det ingångna
vexelaftalet, och den i §:n uppstälda skilnaden emellan
verkningarne af vexels preskription och dess prejudicering
i afseende å rättigheten att i vanlig civil
rättegångsväg söka ersättning för den skada vexelinnehafvaren
genom vexelrättens förlust lidit icke
synes grundad på någon i förhållandenas natur liggande
olikhet emellan de båda fallen, hemställer jag
att §:n bör i sådan syftning omredigeras.

§ 95.

Enligt § 67 skulle det åligga vexelgifvare att,
der sådant fordras, utgifva vexeln i flera exemplar
och från detta stadgande är i förevarande § 95 undantag
icke gjordt för den, som utgifver egen vexel.
Då likväl utställaren af sådan vexel för densamma
häftar såsom godkännare samt detta förhållande i och
för sig icke, såsom i motiven antages, kan anses utesluta
behofvet af en uttrycklig föreskrift, att den allmänna
regeln om utfärdande af vexel i flera exemplar
ej är tilllämplig i fråga om egna vexlar, tillstyrktes,
att en sådan föreskrift måtte varda införd.

Enär föreskrift angående tiden då den nya vexellagen
skall träda i kraft blifvit intagen i förslaget
till promulgationslag, erinrades att det i utkastet till
vexellagen upptagna öfvergående stadgandet kunde
uteslutas.

I öfrigt anmärktes, att i den mån de nu gjorda
framställningarne godkändes, borde ändringar ske i
paragrafföljden, och jemväl iakttagas vid de på särskilda
ställen förekommande hänvisningar till andra §§.

Slutligen fästades uppmärksamheten derpå att
användandet i svensk lag af latinska uttryck hémtade
från rättsvetenskapen näppeligen kunde hädanefter
blifva mindre otjenligt än det hittills funnits
vara; att utkastet nyttjar onödigtvis eu mängd för

det vårdade lagspråket främmande ord, såsom »fyllesgöra«,
»vexelrättlig*, »sigt«, »notifikation*, »indossament«,
»kopia«, »domicilierad« med flera, och understundom
använder för språket främmande ordställningar,
såsom bland annat »upptaga protest*, den
som »protesthandlingen verkställer«, understundom
begagnar svenska ord i oriktig betydelse, såsom t.
ex. ordet rättegångshandling i betydelsen af förhandling
inför rätta; samt att gällande vexellags stadganden
ofta omskrifvits utan att någon ändring af meningen
varit åsyftad eller tankens uttryck vunnit i
klarhet eller språkriktighet.

2:o).

Förslag till förordning om nya vexellagens införande
och hvad i afseende derå iakttagas skall, så
lydande:

Förslag

till förordning om nya vexellagens införande och hvad
i afseende derå iakttagas skall;

1 §•

Den vexellag, som nu gillad och antagen är, så
ock hvad här nedan stadgas, skall gälla från den 1
Januari 18** för alla vexlar, som derefter utgifvas.

2 §■

Genom nya lagen upphäfves Vexellagen den 23
Augusti 1851, tillika med 21 § i Förordningen den
10 Augusti 1877 om nya Utsökningslagens införande
och hvad i afseende derå iakttagas skall.

3 §•

Angående förfarandet då vexel förkommit förordnas
som följer:

Har vexel förkommit, ege den, som vexeln förlorat,
hos Rätten i betalningsorten göra ansökan om
vexelns dödande, och inlemne då afskrift af samma
vexel, eller sådan uppgift om dess innehåll, som
Rätten pröfvar nödig för vexelns säkra igenkännande.
Viser sökanden sannolik anledning att vexeln verkligen
förkommit; varde offentlig stämning af Rätten

utfärdad och å dess dörr anslagen, så ock tre gånger,
minst fjorton dagar emellan hvarje gång, i allmänna
tidningarna införd, hvarigenom innehafvare af vexeln
kallas att den vid Rätten uppvisa inom år och dag
sedan stämningen i tidningarna sist infördes, om
vexeln då var förfallen, men eljest inom år och dag
från förfallo tiden. Varder ej vexeln inom föreskrifven
tid uppvist, och fullföljes derefter ansökningen; gifve
Rätten utslag, hvarigenom veseln dödas.

4 §•

I fråga om verkställande af protest stadgas:

Protest må verkställas, förutom af Notarius Publicus,
på sätt i 81 § nya Vexellagen stadgas, i stad
af magistratsperson och å landet af kronofogde eller
länsman i orten eller af magistratsperson från närmaste
stad; och skall dervid ojäfvigt och skrifkunnigt
vittne närvara.

Protokoll, i hvilket protest blifvit införd, skall
ock af vittnet underskrifvas.

5 §•

Om laga domstol och rättegång i vexelmål gälla
följande stadgangen:

1. Domstol i vexelmål vare Rådstufvurätt i den
stad, der svaranden bor eller anträffas, men, om han
å landet bor eller anträffas, Rådstufvurätten i närmaste
stad derintill.

2. Vexelinnehafvare må för hela sin fordran
stämma en af vexelgäldenärerna, och stånde det i
hans fria val hvilken af dem han först stämma vill.

3. Stämning i vexelmål skall, der sökanden det
äskar, meddelas till samma dag, som den sökes, om
Rätten då sitter och svaranden är så till hands, att
han kan före rättegångstimmans slut sig infinna.

4. Pröfvar Rätten sökandens påstående vara af
den beskaffenhet att det genast bifallas må; döme
då till betalning och förordne tillika att, i brist deraf,
utmätning strax ske må; dock skall för inrikes vexel,
som blifvit för bristande betalning protesterad, utmätning
mot vexelgifvaren eller öfverlåtare ej verkställas
förr än tre dagar förflutit från det han bevisligen
blifvit kräfd.

5. Är målet af den beskaffenhet, att det ej kan
å första rättegångsdagen afgöras; då må Rätten, der
käranden det äskar och omständigheterna pröfvas

dertill föranleda, ålägga svaranden att nedsätta penningar
i allmänt ränteri eller ställa antaglig pant
eller borgen samt förbjuda honom att, der sådant ej
fullgöres, resa från orten före sakens slut, vid det
äfventyr, som för öfverträdande af reseförbud är i
153 § Utsökningslagen stadgadt.

6. Dom i vexelmål gånge, der den vinnande
det äskar, i verkställighet genom utmätning och det
utmättas försäljning ändå att ändring i domen sökes;
vare dock den, som vunnit, skyldig att ställa pant
eller borgen för hvad honom tildömdt hlifvit, der
han, innan domen vunnit laga kraft, det lyfta vill.

7. Vexelgäldenär ege begagna endast sådana
jäf eller invändningar, som äro grundade på vexelns
beskaffenhet och i sjelfva vexelrätten, eller till hvilka
han kan vara befogad på grund af sitt omedelbara
förhållande till käranden.

8. Beropar sig någon på utländsk lag eller sedvana
och vill han att afseende derå fästas skall;
vare han skyldig att sin uppgift styrka, der den ej
af vederparten medgifves.

Högsta Domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.

In fidem

E. Adlerstråhle.