DÄRTILL UTSEDDE KOMMITTERADE (Statens offentliga utredningar 1911:5)

FÖRSLAG

TILL

LAG OM BANKRÖRELSE

AFGIFVET AF

DÄRTILL UTSEDDE KOMMITTERADE

STOCKHOLM 1908

ISAAC MARCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

jAJcHC) 1

* a

/iO OA

\a i

''.ä''

■iris 1 ilCifjS/i- JKKiH

''*''*! fou.)Hy:*:)}*

■''■> r;t.''. ai«41

Till Konungen,

- • tu.!• ■ •1: ''

Enligt nådigt beslut den 13 september 1907 har Eders Kungl.
Maj:t funnit godt uppdraga åt en kommitté att utarbeta förslag till de
iindriDgar i gällande lagstiftning angående solidariska bankbolag och

bankaktiebolag, som kunde föranledas af då pågående revision af lagen
om aktiebolag, äfvensom i sammanhang därmed förslag till ej mindre
de bestämmelser, som kunde finnas påkallade i fråga om sådana bolag
med solidarisk ansvarighet för ett större eller mindre antal af delägare,
hvilka drefve bankrörelse, men å hvilka lagen angående solidariska
bankbolag den 18 september 1903 icke ägde tillämplighet, än äfven de
ändringar i gällande lagstiftning angående bankbolag eller andra därmed
jämförliga penninginrättningar, som däraf eller eljest på grund af rådande
förhållanden kunde finnas erforderliga, dock med undantag af lagstiftningen
rörande sådana bolags eller inrättningars konkurs; och har
Eders Kungl. Maj:t i nåder förordnat till ordförande i denna kommitté
undertecknad Hasselrot samt till ledamöter undertecknade Benckert,
Rabe och Wallenberg, jämte fullmäktigen i riksbanken, friherre Bror
Karl Johan Langenskiöld.

Emellertid blef på därom gjord ansökning friherre Langenskiöld
den 11 oktober 1907 entledigad från uppdraget att vara ledamot i kommittén,
och förordnades i hans ställe undertecknad Berg-.

Kommittén, som sammanträdde första gången den 20 september
1907, har till sin sekreterare antagit amanuensen Wilhelm Bergenstråhle.

För att tagas under öfvervägande vid fullgörandet af det kommittén
lämnade uppdraget har Eders Kungl. Maj:t till kommittén öfverlämnat
dels genom nådig remiss den 4 oktober 1907 af bankinspektionen afgifvet
underdånigt utlåtande i anledning af Riksdagens i skrifvelse den 2
maj s. å. gjorda framställning rörande förslag till lag om s. k. emissionsbanker
med nådig befallning till kommittén att i ämnet afgifva
förslag, dels ock genom nådig remiss den 3 nästlidne februari en af
sparbanksföreningen i underdånighet gjord framställning om vidtagande
af åtgärder för inskränkande af den utaf bankbolagen bedrifna sparkasserörelse.

Till fullgörande af det nådiga uppdraget får kommittén härmed i
underdånighet öfverlämna

dels förslag till lag om bankrörelse,
dels motiv till detta förslag,

dels ock särskilda yttranden af undertecknade Hasselrot, Berg
och Rabe.

Till kommittén öfverlämnade handlingar bifogas.

Underdånigst
BERNDT HASSELROT.

ROB. BENCKERT. CARL BERG. P. R. RABE. MARG. WALLENBERG.

Stockholm den 13 mars 1908.

W. Bergenstrå/de.

• ; r

Förslag

till

Lag om bankrörelse.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Förutom Sveriges riksbank må ej annan här i riket drifva bankrörelse
än

1) bankaktiebolag,

2) solidariskt bankbolag,

3) emissionsbank,

4) kommanditbolag, hvars firma förutom ordet kommanditbolaginnehåller
endast personnamn eller personnamn med tillägg, som antyder
allenast, att flere bolagsmän finnas, eller

annat handelsbolag, hvars firma innehåller endast personnamn
eller personnamn med tillägg, som antyder allenast, att firman innehafves
af bolag,

5) enskild man, hvilkens firma innehåller endast personnamn.

is-itm/v >i ><> •.»>*«: i 1 i:>t> uiuaUvM^nloil bil •«do.b;>» o.pnyd v''*

Ej må enskild1 man eller annan enskild penninginrättning än
bolag, som i 1 § under 1), 2) eller 3) afses, i sin firma eller eljest vid
beteckning af affärsrörelsen använda ordet bank.

I. Om bankaktiebolag,

Om bankaktiebolags bildande.

De, som, i ändamål att drifva bankrörelse, vilja stifta aktiebolag'',
skola upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens
stadfästelse.

Stiftarne skola vara bär i riket bosatta svenska undersåtar och till
antalet minst tio.

f innes sådant bankaktiebolag vara nyttigt för det allmänna, pröfvar
Konungen bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag samt lag
och författningar i öfrigt, så ock om och i hvad mån därutöfver, med
hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, särskilda bestämmelser
må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bankrörelsens
drifvande (oktroj) under en tid af högst tio år och därutöfver
intill slutet af då löpande kalenderår.

4 §•

Bolagsordning för bankaktiebolag skall angifva:

1) bolagets firma;

2) de rörelsegrenar, bolaget må utöfva;

ö) den ort inom riket, där bolagets styrelse skall hafva sitt säte;

4) antalet af styrelsens ledamöter, tiden för deras befattningar
samt grunderna för styrelsens beslutförhet;

5) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas,
tulen för sådan stämmas hållande och hvilka ärenden skola å ordinarie
stämma eller, där flera hållas, å hvar och en af dem förekomma till
behandling;

0) det sätt, hvarpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra
meddelanden bringas till aktieägarnes kännedom, äfvensom den tid före
stämma, da föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

7) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma, såvidt de skola afvika från hvad härom finnes föresknfvet
i 68 och 78 SS; * ..."

8) grundfonden eller, där grundfonden skall kunna utan ändring i
bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet;

9) å hvilket belopp aktie skall lyda;

10) antalet revisorer samt tiden för deras befattningar och för
revisionen.

5 §•

Bankaktiebolags firma skall utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.

Nv firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordningregistrerad,
ännu bestående firma, så ock trån benämning å utländsk
bankinrättning, som är allmänt känd här i riket.

G §.

Bankaktiebolags grundfond skall utgöra minst en miljon kronor;
dock att, där de i bolagsordningen meddelade närmare bestämmelser
angående bolagets rörelsegrenar och villkoren därför uppenbarligen gifva
vid handen, att bolaget icke bär till ändamål att drifva bankrörelse i
större omfång, utan blott att tillgodose den mindre omsättningen å viss
ort, grundfonden må, om Konungen gifver därtill lof, bestämmas till
lägre belopp, dock ej understigande fem hundra tusen kronor.

Skall grundfonden kunna utan ändring i bolagsordningen bestämmas
till lägre eller högre belopp, må minimikapitalet ej utgöra mindre än
hälften af maximikapitalet.

7 §•

Grundfonden skall fördelas i aktier å lika belopp i svenskt mynt.

Till underkurs må aktie ej utgifvas.

Aktie vare mot bolaget odelbar.

8 i, : :• V/'', -

Teckning af aktier skall ske å teckningslista, som egenhändigt
underskrifvits af stiftarne samt innefattar styrkt afskrift af Konungens
beslut om stadfästelse å bolagsordningen. Stiftarnes namnunderskrifter
skola vara af vittnen styrkta.

Teckningslista skall angifva:

1) den ordning, hvari aktietecknare bör fullgöra livad honom
åligger på grund af teckningen;

2) den tid, ej öfverstigande sex månader från det stadfästelse!)
meddelats, inom hvilken konstituerande stämma skall hållas;

3) där aktierna utgifvas till öfverkurs, den kurs, till hvilken
aktierna må tecknas;

4) där i bolagsordningen minimi- och maximikapital angifvits,
men allenast ett visst belopp, understigande maximikapitalet, skall få
tecknas eller ock ett visst belopp, öfverstigande minimikapitalet, minst
skall tecknas, storleken af sådant belopp.

Teclcningslista, hvarå annan än stiftare må verkställa teckning,
skall dessutom innehålla uppgift å det antal aktier, som en hvar af
stiftarne tecknat, och å den grund, efter hvilken i händelse af öfverteckning
aktierna skola fördelas mellan tecknarne.

Hvarje stiftare skall teckna minst en aktie.

9 §.

Hj ma stiftare eller annan förbehålla sig särskild förmån eller
rättighet.

10 §.

Aktieteckning vare ogiltig, där den ej göres å teckningslista, som
uppfyller föreskrifterna i 8 §.

Aktieteckning med förbehåll eller villkor vare ogiltig.

Sedan å konstituerande stämman frågan om bolagets bildande
eller om uppskof därmed, enligt hvad i 12 § stadgas, företagits till
afgörande, må aktieteckning ej fortsättas.

11 §•

Konstituerande stämma utlyses af stiftarne i den ordning, som
skall gälla om kallelse till ordinarie bolagsstämma.

Har ej konstituerande stämma hållits inom den i teekningslistan
bestämda tid, vare aktieteckningen icke vidare bindande.

Styrkes å stämman genom behöriga teckningslistor, att grundfonden
är fulltecknad och att tecknarne utgöra minst det antal, som i

15 § sägs, skall, sedan i händelse af öfverteckning aktierna blifvit
mellan tecknarne fördelade och öfverskj utande teckning förklarats förfallen,
till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma till stånd;
dock att, där minst en fjärdedel af de närvarande eller ock aktietecknare
med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst en fjärdedel af den vid
stämman företrädda grundfonden rösta därför, med frågans afgörande
skall anstå till fortsatt stämma inom en månad. Å den fortsatta stämman
varde frågan utan vidare uppskof afgjord.

Besluta de närvarande enhälligt, att bolaget skall komma till stånd,
eller finnas vid omröstning de flesta röstande hafva förenat sig därom
och utgöra dessa minst en fjärdedel af hela antalet tecknare med ett
sammanlagdt aktiebelopp af minst en fjärdedel af hela grundfonden, skall
bolaget anses bildadt samt val af styrelse och revisorer äga rum; i
annat fall vare frågan om bolagets bildande förfallen.

13 §.

Vid konstituerande stämman skall genom stiftarnes försorg föras
protokoll; och lände i öfrigt i tillämpliga delar till efterrättelse hvad i
67 § finnes stadgadt om protokoll, val af ordförande och förteckning
öfver de närvarande.

Hvad i 68 § är stadgadt om utöfvande af rösträtt och fattande
af beslut å bolagsstämma äge med de alvikelser, som föranledas
af bestämmelserna i 12 §, motsvarande tillämpning å konstituerande
stämman.

14 §.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut är stadgadt i 80 § galle
i tillämpliga delar i fråga om talan å beslut, som fattats å konstituerande
stämman.

15 §.

Aktieägarne skola vara svenska undersåtar och till antalet minst

tjugu.

16 §.

Sedan bolaget bildats samt styrelse och revisorer blifvit valda,
må bolaget enligt föreskrifterna i denna lag registreras.

17 §.

Innan bolaget registrerats, kan det ej förvärfva rättigheter eller
ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet
söka, kära eller svara; dock äge bolagets styrelse föra talan om utbekommande
af tecknadt aktiebelopp.

Ingås förbindelse å bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt,
vare de, som ingått förbindelsen, ansvarige därför såsom för annan sin
gäld, en för alla och alla för en.

18 §.

Ansökning om bolagets registrering skall göras af dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas

dels stiftarnes och styrelseledamöternas samt, där suppleanter i
styrelsen utsetts, deras fullständiga namn och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna bolagets firma ej skall utöfvas
allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller i förening'',
sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.

Vid ansökningen skola fogas:

1) Konungens beslut om stadfästelse i två styrkta afskrifter;

2) af notarius publicus eller med styi-elseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift af protokollet vid konstituerande
stämman;

3) eu af styrelseledamöterna egenhändigt underskrifven uppgift,
huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag i anledning- af öfverteckning,
där sådan ägt rum, äfvensom huru mycket af grundfonden blifvit inbetaldt;
skolande styrelseledamöternas namnunderskrifter vara af.vittnen
styrkta;

4) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.

19 §.

Stiftarne vare pliktige att, en för alla och alla för eu, ersätta
skada, som de vid bolagets bildande uppsåtligen eller af vårdslöshet
tillskyndat bolaget.

Om aktiebref och aktiebok.

20 §.

Å aktierna skola utfärdas bref. Dessa skola undertecknas af
styrelsen samt angifva ordningsnummer å den eller de aktier, hvarå
brefven lyda, akties belopp och dagen för utfärdandet, Aktiebref skall
ställas till viss man. Styrelseledamots namnteckning må kunna återgifvas
genom tryck eller pa annat dylikt sätt; dock skall hvarje aktiebref
vara egenhändigt undertecknadt af minst tva styrelseledamöter.

21 §.

Ej må aktiebref utgifvas, innan bolaget registrerats och grundfonden
blifvit till fullo inbetald.

22 §.

Å bankaktiebolags hufvudkontor skall genom styrelsens försorgföras
eu aktiebok. I denna skola samtliga aktier upptagas med uppgift
å de ursprunglige ägarne, så ock ofördröjligen antecknas de hos
styrelsen styrkta förändringar i äganderätten till aktie, för h\ilka hinder
ej möter af stadgandet i 15 §. I aktieboken skall ock anmärkas dagen,

då anteckning skett, .

Ej må styrelsen vägra att i aktieboken såsom ägare införa deri,
som företer aktiebref, försedt med behörigen sammanhängande och till
honom fortgående följd af öfverlåtelse!’, utan så är, att verklig öfverlåtelse

uppenbarligen icke föreligger. ......

Ej må någon, innan lian blifvit införd i aktieboken, uppbara
vinstutdelning eller åtnjuta annan rättighet, som tillkommei aktieägare.

Styrelsen åligge att låta enhvar, som sådant önskar, taga kännedom
af aktieboken å de tider, banken hålles öppen för allmänheten,
äfvensom, mot afgift, erhålla till riktigheten af vederbörande tjänsteman
etvrkt utdrag därur.

Om inbetalning och ökning af grundfonden.

23 §.

Åt'' bankaktiebolags grundfond skola inbetalas minst tjugu procent,
innan bolaget öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom
tre månader och återstoden inom åtta månader från öppnandet af bolagets
rörelse.

Aktietecknare, som ej vid bolagets bildande erlagt full betalning,
vare skyldig aflämna af fullgod pant åtföljd förbindelse att inbetala
oguldna beloppet i den ordning, teckningslistan angifver.

Ej vare aktietecknare berättigad att kvitta sin skuld på grund af
aktieteckning mot fordran hos bolaget.

24 §.

Uraktlåter någon att i rätt tid fullgöra inbetalning å aktie, vare han
skyldig att gälda sex procent årlig ränta från förfallodagen.

Varder, innan pant, hvarom i 23 § förmäles, blifvit aflänmad, inbetalning
ej verkställd i rätt tid, eller försummar någon att aflämna
sådan pant, äge styrelsen, där ej rättelse sker inom en månad efter
anmaning-, förklara aktierätten förverkad. Samma lag vare, där senare
inbetalning ej fullgöres i rätt tid och aflänmad pant ej förslår till inbetalningens
gäldande.

Underrättelse om tiden för inbetalning äfvensom anmaning, hvarom
ofvan är sagdt, må anses vara gifven, när den blifvit kungjord i den
ordning, som skall gälla för kungörande af kallelse till ordinarie bolagsstämma,
så ock, där aktietecknarens adress uppgifvits för styrelsen, till
honom blifvit försänd i rekommenderadt bref.

Då aktierätten förverkats, kan hvad å aktien redan inbetalts eller
hvad genom realisering af aflämnad pant influtit ej återfordras.

25 §-

_ Sist fyra månader efter utgången af den i 23 § för aktiernas slutliga
inbetalning bestämda tid skall, där ej anmälan om full inbetalningförut
skett, af styrelsen för registrering aflämnas en af dess ledamöter
egenhändigt underskrifven uppgift, huruvida grundfonden blifvit till hela
sitt belopp inbetald. Styrelseledamöternas namnunderskrifter skola vara
af vittnen styrkta.

26 §.

Ökning af grundfonden medelst ny aktieteckning må ej beslutas,
innan det belopp, hvartill grundfonden vid beslutets fattande uppgår,
till fullo inbetalts och registrering därom skett. Ej heller må, där beslut
om sådan ökning förut fattats, ytterligare ökning beslutas, innan på
grund af förra beslutet tecknadt belopp, med afdrag ej mindre i anledning
af öfverteckning, där sådan ägt rum, än ock för förverkad och ej
af annan öfvertagen aktierätt, blifvit till fullo inbetaldt och detta förhållande
registrerats.

Aktiebref må i fall, hvarom ofvan sägs, ej utgifvas, innan full
betalning erlagts för den eller de aktier, hvarå brefvet lyder.

Beslut om ökning jämlikt denna paragraf kan fattas endast af
bolagsstämma.

27 §.

Beslutet om grundfondens ökning skall angifva:

1) det belopp, hvarmed grundfonden må ökas;

2) den tid, ej understigande två veckor från dagen för beslutets
registrering, inom hvilken aktieägare må begagna den honom enligt
28 § tillkommande rätt till teckning;

3) den kurs, till hvilken aktie må tecknas;

4) den grund, efter hvilken i händelse af öfverteckning aktierna
skola fördelas mellan tecknarne.

28 §.

Hvarje aktieägare vare berättigad att, i den mån sådant kan ske,
af de nyå aktierna efter teckning erhålla det antal, som svarar mot
lians andel i förutvarande grundfonden.

29 §.

Beslutet om grundfondens ökning skall, ehvad det innefattar ändringaf
bolagsordningen eller ej, genom styrelsens försorg anmälas för registrering
och må ej, innan registrering skett, bringas till verkställighet.
Innefattar beslutet ändring af bolagsordningen, må registrering ej ske
förr än Konungens stadfästelse å ändringen vunnits.

Där beslutet ej innefattar ändring af bolagsordningen, skall vid
nämnda anmälan fogas, i två exemplar, af notarius publicus eller med
styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt
afskrift af protokoll, som förts i ärendet.

30 §.

Teckning af de nya aktierna skall ske å teckningslista, som egenhändigt
underskrifvits af styrelsens ledamöter. Styrelseledamöternas
namnunderskrifter skola vara af vittnen styrkta.

Teckningslista skall innehålla bolagsstämmans beslut om grundfondens
ökning jämte styrkt afskrift af bevis, att beslutet blifvitregistreradt.

I teckningslista skall ock angifvas förutvarande grundfondens storlek
äfvensom den ordning, i hvilken aktietecknare bör fullgöra livad
honom på grund af teckningen åligger.

Ett exemplar af bolagsordningen skall bifogas hvarje teckningslista.

31 §.

Teckning af ny aktie vare ogiltig, där den ej göres å teckningslista,
som uppfyller föreskrifterna i 30 § 1, 2 och 3 inom.

Teckning med förbehåll eller villkor vare ogiltig.

32 §.

Sist ett år från det beslutet om grundfondens ökning fattades
skall för ny aktie full betalning erläggas.

Bestämmelsen i 9 § om förbud mot förbehåll af särskild förmån
eller rättighet vid aktieteckning äfvensom bestämmelsen i 23 §, att aktietecknare
ej är berättigad till kvittning, gälle ock vid ny aktieteckning;
och skall jämväl vid sådan teckning äga motsvarande tillämpning hvad
i 24 § tinnes stadgadt om påföljd för uraktlåtenhet att verkställa
inbetalning å tecknad aktie samt om anmaning att fullgöra sådan inbetalning.

33 §.

Sist sex månader efter utgången af den för inbetalning af de nya
aktierna bestämda tid skall styrelsen för registrering anmäla, huru många
aktier till fullo inbetalts. Vid anmälan, som skall vara försedd med

styrelseledamöternas egenhändig», bevittnade namnunderskrifter, skola
fogas:

1) en af styrelseledamöterna egenhändigt underskrifven uppgift,
huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag ej mindre i anledning af
öfverteckning, där sådan ägt rum, än ock för aktierätt, som af aktietecknare
förverkats och ej af annan öfvertagits, jämte styrelseledamöternas
skriftligen afgifna försäkran, att den anmälda inbetalningen å aktierna
behörigen fullgjorts; skolande styrelseledamöternas namnunderskrifter
vara af vittnen styrkta;

2) teckningslistorna i hufvudskrift och styrkt afskrift.

Varda efter aflämnandet af ofvannämnda handlingar aktier ytterligare
till fullo inbetalda, må anmälan därom kunna göras för registrering.
Anmälan skall vara försedd med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter samt innehålla sådan försäkran,
som ofvan sägs.

Grundfonden anses ökad med sammanlagda beloppet af de aktier,
som sålunda anmälas vara till fullo behörigen inbetalda.

84 §.

Grundfonden må kunna ökas jämväl medelst öfverföring till densamma
af besparade vinstmedel, som ej afsätta till reservfond; och skola
därvid bestämmelserna i 26 § 1 och 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

Hvarje aktieägare vare berättigad att af de nya aktierna erhålla
det antal, som svarar mot hans andel i förutvarande grundfonden.

Beslutet om grundfondens ökning skall, ehvad det innefattar ändring
af bolagsordningen eller ej, genom styrelsens försorg anmälas för registrering.
Innefattar beslutet ändring af bolagsordningen, må registrering
ej ske förr än Konungens stadfästelse å ändringen vunnits.

Innefattar beslutet ej ändring af bolagsordningen, skall vid nämnda
anmälan fogas, i två exemplar, af notarius publicus eller med styrelseledamöternas
egenhändiga, ■ bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift
af protokoll, som förts i ärendet.

Grundfonden skall, så snart registrering af beshitet skett, anses
ökad med det belopp, som enligt beslutet skall till grundfonden öfver föras.

85 §.

Sedan för aktie full betalning erlagts, vare aktieägaren icke pliktig
att ytterligare tillskjuta något.

Om reservfond, vinstutdelning och balansräkning.

36 §.

Al bankaktiebolags årsvinst, efter afdrag för hvad som åtgår till
täckande af möjligen förefintlig brist från föregående år, skola minst
femton procent afmattas till reservfond. Vid beräkning af det belopp,
som sålunda minst skall afsättas till reservfonden, må ej från årsvinsten
afdragas den andel däri, som kan hafva tillerkänts styrelseledamot eller
annan såsom arfvode (tantiem). Sedan reservfonden uppgått till ett
belopp, motsvarande femtio procent af grundfonden, må vidare afsättning
af årsvinsten kunna upphöra; nedgår reservfonden under det sålunda
stadgade beloppet, skall afsättning till fonden ånyo vidtaga.

Till reservfonden skall alltid läggas hvad vid aktieteckning må hafva
för aktierna betingats utöfver det belopp, hvarå de lyda, så ock, där
aktierätt förverkats, hvad som blifvit inbetaldt å aktien eller influtit
genom realisering af aflämnad pant.

Nedsättning af reservfonden må beslutas allenast för täckande
af förlust, som enligt vederbörligen fastställd balansräkning finnes hafva
uppstått å rörelsen i dess helhet och som icke kan ersättas af andra
befintliga, till framtida förfogande afhatta medel.

37 §.

Inbetald grundfond må ej, så länge bankrörelsen fortfar, minskas
genom utdelning eller annan återbetalning till aktieägarne.

38 §.

Varder, under det bankaktiebolag fortsätter sin rörelse, utdelning
beslutad och verkställd, ändå att enligt senast upprättade, vederbörligen
fastställda balansräkning tillgång därtill icke kan beredas utan åsidosättande
af de i 36 och 37 §§ eller i bolagsordningen angående bolagets
fonder meddelade bestämmelser, vare de aktieägare, som uppburit sådan
utdelning, skyldige att återbära densamma; och ansvare därjämte de,
som deltagit i beslutet, eu för alla och alla för en, för den brist, som
vid återbäringen kan uppkomma.

39 §.

Bankaktiebolags balansräkning skall behörigen redovisa bolagets
inkomster och utgifter under räkenskapsåret, med angifvande tillika af
verkställda afskrifningar, samt dess tillgångar och skulder vid årets slut.
Bolagets tillgångar må icke upptagas öfver deras verkliga värden. De
må ej heller upptagas till högre belopp än som motsvara kostnaderna
för deras förvärfvande, med mindre sådant särskildt angifves i den förvaltningsberättelse,
styrelsen enligt 58 § har att aflämna. Osäkra fordringar
skola upptagas endast till de belopp, hvarmed de beräknas
komma att inflyta, och värdelösa fordringar afskrifvas.

De belopp, hvartill grund- och reservfond uppgå, skola i balansräkningen
uppföras bland skulderna.

Organisationskostnader må ej uppföras såsom tillgång.

Om rörelsen.

40 §.

Med den inskränkning, som här nedan sägs, må bankaktiebolag,
jämte in- och utlåning af penningar, idka annan därmed förenlig verksamhet.

41 §.

Ej må bankaktiebolag för egen räkning drifva handel med annat äu
guld samt in- och utländskt mynt äfvensom växlar, checkar, invisningar,
obligationer och andra i den allmänna rörelsen förekommande förskrifningar;
dock må under villkor, som i 42 § sågs, bankaktiebolag för
egen räkning drifva handel jämväl med aktier.

42 §.

Har bankaktiebolag, hvars grundfond utgör minst sex miljoner
kronor, tillika en reservfond, som uppgår till mer än femtio procent åt
grundfonden, må bolaget för egen räkning drifva handel med aktier, egna
aktier undantagna; dock må bankaktiebolag icke på en gång äga sålunda
förvärfvade aktier till högre bokfördt belopp än det, hvarmed reservfonden
öfverskjuter femtio procent af grundfonden.

4.3 §.

Egendom, hvarmed bankaktiebolag ej må drifva handel för egen
rakning, äger bankaktiebolag förvärfva endast i det fall, att fråga är
om fastighet, afsedd för bankens inrymmande, eller inventarier, hvilka
anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som bolaget äger; dock må med
den inskränkning, som framgår af 44 §, bankaktiebolag, till skyddande
af fordran, a offentlig auktion eller fondbörs inköpa egendom, som är
för fordringen pantsatt eller Utmätt, så ock såsom betalning öfvertaga
lös egendom, där uppenbart är, att bolaget eljest skulle lida afsevärd
förlust.

Egendom, hvilken bolaget sålunda till skyddande af fordran inköper
eller öfvertager, skall åter afyttras, så snart det kan ske till belopp,
motsvarande fordringen.

Öfvertager bankaktiebolag egendom såsom betalning enligt hvad
nyss är sagdt, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos bankinspektionen.

44 §.

Ej må bankaktiebolag förvärfva eller såsom pant mottaga egen

aktie.

45 §.

Bankaktiebolags inlåning må ej öfverstiga fem gånger beloppet af
bolagets egna fonder.

Bankaktiebolag vare skyldigt att i tillgångar, hvilka kunna med
lätthet förvandlas i penningar, såsom fordran hos svensk eller utländsk
bank och å allmän börs noterade obligationer, redovisa kassareserv till
belopp, som tillsammans med den inneliggande kassan motsvarar tjugu
procent af den inbetalda grundfonden. Nedgår kassareserven under
hvad nu är sagdt, skall den, så snart det kan ske, åter uppbringas till
töreskrifvet belopp. Pantsatt tillgång må-ej beräknas såsom kassareserv.

46 §.

Ej må bankaktiebolag vid aftal om kredit förbehålla sig andel i
vinst på affär, som bolaget själft icke äger afsluta.

47 §•

Bankaktiebolag må ej utfärda tryckta eller graverade till innehafvaren
eller till viss man eller order ställda förbindelser.

48 §.

Varda penningar hos bankaktiebolag insatta att där innestå viss tid,
mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget därom utfärdar, ställas
till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till viss man
samt att öfverlåtelsen bör till nye ägarens säkerhet anmälas hos bolaget.

A medel, som insättas på så kallad sparkasseräkning eller därmed
likartad räkning, må icke godtgöras ränta för högre belopp än tre tusen
kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må bankaktiebolag
ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter
uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock
lämnadt öppet att, då sådant pröfvas kunna ske utan olägenhet, i särskilda
tall medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens
utgång. Insättning å räkning, hvarom ofvan sägs, antecknas i motbok,
som utlämnas till räkningshafvaren. Då medel å sådan räkning lyftas,
skall anteckning därom göras i motboken.

Om styrelse och firmateckning.

49 §.

Aktieägarne skola inom sig utse en styrelse af minst fem ledamöter.

Styrelsen äge, i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt, förvalta
bolagets angelägenheter, så ock företräda bolaget.

Ledamot af styrelsen skall vara bosatt här i riket. Val af styrelseledamot
må ej afse längre tid än fem år. Styrelseledamot må, ändå att
den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom
beslut å bolagsstämma skiljas från uppdraget.

Afgår styrelseledamot, innan den tid, för hvilken han blifvit vald,
gått till ända, och finnes ej suppleant, åligge öfriga styrelseledamöter
att ofördröjligen föranstalta om val af ny ledamot. Utan hinder af hvad
uu stadgats må dock, där bolagsordningen sådant medgifver, med valet

kunna anstå till nästa ordinarie bolagsstämma, så framt styrelsen är beslutför
med kvarstående ledamöter.

Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen af styrelsen
anmälas för registrering. Vid anmälan fogas styrkt afskrift af protokoll
eller annan handling, som bestyrker ändringen.

50 §.

Styrelsens rätt att företräda bolaget innebär befogenhet för styrelsen
att själf eller genom ombud ej mindre i förhållande till tredje man handla
å bolagets vägnar än äfven inför domstolar och andra myndigheter föra
dess talan.

51 §.

Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är bestämdt i
bolagsordningen, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta
röstande förena sig, men vid lika rösttal den mening, som biträdes af
ordföranden vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är stridande mot bolagets; och må han förty ej deltaga
i beslut om ingående af aftal mellan honom och bolaget eller om
afslutande af annat aftal, så framt han däraf annorledes än såsom aktieägare
i bolaget kan vänta synnerlig nytta eller skada.

52 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörande af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som meddelas af bolaget och ej
strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen.

53 §.

Af bolaget gjord inskränkning i styrelsens rätt att företräda bolaget
vare utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom om
inskränkningen.

Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.

• 54 §. ^‘o^-

Styrelsens rätt att företräda bolaget utöfvas genom styrelsens alla
ledamöter i förening eller, där styrelsen är beslutför med visst mindre
antal, genom detta antal ledamöter i förening.

55 §.

Bolaget, så ock styrelsen, där ej annat blifvit af bolaget bestämdt,
äge bemyndiga en eller flere bland styrelsens ledamöter att teckna
bolagets firma. Äfven annan än styrelseledamot kan af bolaget eller
med dess tillstånd af styrelsen bemyndigas att teckna firman. Vid
meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas, att denna
rätt får utöfvas endast af flere i förening.

Rätt att teckna bolagets firma innebär befogenhet att företräda

bolaget på sätt i 50 § sägs.

Hvad i denna lag är föreskrifvet i fråga om inskränkning i styrelsens
befogenhet att företräda bolaget äge motsvarande tillämpning i
afseende å den befogenhet därtill, som tillkommer dem, hvilka enligt
hvad ofvan i denna paragraf sägs bemyndigats att teckna firman.

Ändring i fråga om rätten att teckna bolagets firma skall ofördröjligen
af styrelsen anmälas för registrering.

56 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för bankaktiebolag, bör undertecknas
med bolagets firma. Vid firmateckning skola de, som teckna
firman, äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med bolagets firma och framgår
ej af dess innehåll, att den utfärdats å bolagets vägnar, svare de, som
underskrifvit handlingen, för hvad genom densamma må hafva slutits,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

'' 57 §.

Huru stämning skall delgifvas bolaget är stadgadt i 11 kapitlet
15 § rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende gäller äga
tillämpning jämväl, då annat meddelande skall delgifvas bolaget.

Vill styrelsen kära till bolaget, kalle styrelsen aktieägarne till
bolagsstämma för val af ombud att i den tvist föra bolagets talan.
Stämning skall anses delgifven, då den blifvit föredragen å stämman.

58 §.

Minst en månad före den bolagsstämma, hvarom förmäles i 71 §,
aflämne styrelsen till revisorerna en af styrelsens ledamöter underskrifven
förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna räkenskaps -

året. Genom styrelsens, försorg skola dessa handlingar jämte den berättelse,
som enligt hvad nedan sägs skall afgifvas af revisorerna, minst
en vecka före stämman hållas för aktieägarne å bolagets hufvudkontor
tillgängliga i tillräckligt antal exemplar äfvensom ofördröjligen öfversändas
till aktieägare, som med uppgifvande af adress anhåller därom.

Förvaltningsberättelsen skall uttryckligen angifva den vinst eller
förlust, som uppkommit af rörelsen under året.

...... ..... ''M;59 §.

Arfvode åt styrelseledamot bestämmes å bolagsstämma.

Aktieägare med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst en tiondedel
af hela grundfonden äge, där arfvodet förmenas vara för högt
bestämdt, inom en månad efter bolagsstämman hos rätten eller domaren
göra ansökning om pröfning af arfvodets storlek; och äge rätten, där
arfvodet finnes uppenbarligen vara bestämdt till oskäligt belopp, att
efter vederbörandes hörande göra jämkning däri.

60 §.

Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller
bolagsordningen eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet förorsaka
skada, svare för skadan, en för alla och alla för eu.

A ^ 61 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan
verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

''•< '' A''" : .;-''d A.v: .! > . ....

fxl i

Om revision.

62 §.

Aktieägarne skola för. granskning af styrelsens förvaltning och
bolagets, räkenskaper årligen utse revisorer.. Åtminstone hvartannat år
skall en af revisorerna ombvtas. . wlc • .uii aiu.öh:

Till revisor må ej utses den, som är i bolagets eller styrelseledamots
tjänst.

Revisor må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått
till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma skiljas från uppdraget.

Afgår revisor, innan den tid, för hvilken han blifvit vald, gått
till ända, och tinnes ej suppleant, åligge det styrelsen att ofördröjligen

föranstalta om val af ny revisor.

; >''j : j : :t.: t - - S ; .■■■■• • • ! . ii,no*

63 §.

Revisor skall af styrelsen beredas tillfälle att när som helst
inventera bolagets kassa och öfriga tillgångar samt granska bolagets
alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må af revisor begärd
upplysning angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas opn
ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida
mot lag eller författning eller mot bolagsordningen.

Revisorerna skola för hvarje räkenskapsår öfver granskningen
afgifva eu af dem underskrifven berättelse, som skall öfverlämnas till
styrelsen minst två veckor före den i 71 § nämnda bolagsstämman.
Inom samma tid skola revisorerna till styrelsen återställa förvaltningsberättelsen
och balansräkningen.

■ ■. •t, ;i ■ • ; . . i —, • ;,j. i t f > j-j

64 §.

. . . • • ,; ■$ > j \ ■ i

Hafva revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i
förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift eller vid
fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit
sådant komma sig till last, bolaget ansvariga för all däraf uppkommande
skada, en för alla och alla för en.

. 1

. , , • , , i i • t ■ . f f i '' ■ 1

Om bolagsstämma.

Aktieägares rätt ätt deltaga i handhafvande! af bolagets angelägenheter
utöfvas å bolagsstämma. Där äge hvarje i aktieboken införd

aktieägare, som anmäler sig till deltagande i förhandlingarna, rösträtt.
I bolagsordningen må dock kunna stadgas, att aktieägare för att vinna
rätt till deltagande i förhandlingarna skall hos styrelsen anmäla sig viss
tid, högst tre dagar, före bolagsstämman.

Den, som sålunda anmält sig, äge ej utöfva rösträtt för aktie,
innan han, så framt å bolagsstämman aktieägare med sammanlagdt aktiebelopp
åt minst en tjugondedel af den å stämman företrädda grundfonden
framställt yrkande därom, afgifvit muntlig eller skriftlig försäkran,
att han icke under falskt sken af köp, gåfva eller annat aftal
åtkommit aktien, utan verkligen är ägare af densamma, och att han ej
heller för att kringgå i lag eller bolagsordningen meddelade bestämmelser
om rösträtt förvärfvat aktien med skyldighet att åter afyttra
densamma. Hvad nu är stadgadt äge ej tillämpning å den, till hvilken
aktie öfvergått genom arf, giftorätt eller testamente, ej heller då den
uppgilne ägaren af aktien förut å ordinarie bolagsstämma såsom ägare
fört talan för samma aktie, så framt ej visas, att därefter förändring i
äganderätten till aktien ägt rum.

Skall försäkran afgifvas af förmyndare eller målsman eller eljest
af någon, som är satt att företräda ägaren, varde försäkran därefter
lämpad.

66 §.

Ej må någon, själf eller genom ombud eller såsom ombud för
annan, å bolagsstämma deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda
rätt är stridande mot bolagets; och må förty ej någon deltaga i beslut
om ingående af aftal mellan honom och bolaget eller om afsilande
åt annat aftal, så framt han däraf annorledes än såsom aktieägare i
bolaget kan vänta synnerlig nytta eller skada; ej heller må ledamot af
styrelsen deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för
hvilken han är ansvarig, eller i val af revisorer.

67 §.

Å bolagsstämma skall aktieboken af styrelsen hållas tillgänglig.

Där ej annat finnes stadgadt i bolagsordningen, välje bolagsstämman
själf ordförande att leda förhandlingarna.

A stämman skall upprättas och framläggas en förteckning öfver
närvarande aktieägare och ombud för aktieägare med uppgift å det
antal aktier, för hvilket en hvar af dem äger utöfva rösträtt.

Genom styrelsens försorg skall föras protokoll öfver förhandlingarna
å stämman. Protokollet, hvari nyssnämnda förteckning intages,
underskrifves af ordföranden och minst en å stämman utsedd aktieägare
eller ombud för aktieägare. Senast två veckor efter stämman
skall protokollet genom styrelsens försorg hållas tillgängligt för aktieägarne.

:: r;: "" ’ v;'';\ r 68 §. " , ''7:7:;;;

Jämte hvad i öfrigt i denna lag är stadgadt om utöfvande af
rösträtt och fattande af beslut å bolagsstämma gälle,

1) att hvarje aktie berättigar till en röst;

2) att frånvarande aktieägares rösträtt må utöfvas genom ombud;

3) att ingen dock må för egna eller andras aktier utöfva rösträtt
för mer än en femtedel af den å stämman företrädda grundfonden;

4) att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas;

5) att vid lika rösttal val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af de flesta röstande, eller, om
jämväl antalet röstande är lika, af stämmans ordförande.

I bolagsordningen må kunna intagas bestämmelser afvikande från
hvad ofvan under 1)—5) stadgas; dock får aktieägares rättighet att
genom ombud utöfva rösträtt ej inskränkas i vidare mån än att föreskrift
må kunna meddelas därom, att till ombud må utses allenast aktieägare.

«9 §■

Bolagsstämma skall sammanträda å den ort, där styrelsen har
sitt säte.

Styrelsen har att, på sätt bolagsordningen föreskrifver, kalla aktieägarne
till bolagsstämma. Föreskrifna kallelseåtgärder skola vara vidtagna
senast två veckor före ordinarie stämma och senast en vecka före
extra stämma. Där för giltighet af beslut erfordras, att det fattas å två
på hvarandra följande stämmor, må kallelse till andra stämman ej ske,
innan den första hållits. Kallelse till andra stämman skall, så framt för
beslutets giltighet erfordras, att det å denna stämma biträdes af samtlig©
röstande, jämväl försändas i rekommenderadt bref till hvarje aktieägare,
som för styrelsen uppgifvit sin adress.

70 8.

• t Minst en vecka före ordinarie bolagsstämma skall förteckning
öfver de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg
hållas tillgänglig för aktieägarne å bolagets hufvudkontor.

Skall å stämman förekomma ärende, innefattande förslag till
ändring af bolagsordningen, varde den föreslagna ändringen till sitt
hufvudsakliga innehåll angifven i förteckningen.

‘ • Ärende, som ej varit upptaget å förteckningen, må ej vid stämman
företagas till afgörande, där det ej enligt lag eller bolagsordningen skall
förekomma å stämman eller omedelbart föranledes af ärende, som där
skall afgöras. Utan hinder af hvad sålunda stadgats må dock å stämman
kunna fattas beslut om utlysande af extra stämma för behandling
af visst ärende.

Aktieägare vare berättigad att få ärende hänskjutet till pröfning
å stämman, så framt han hos styrelsen framställer yrkande därom minst
tio dagar före stämman.

71 §•

Ordinarie bolagsstämma skallo hållas inom fyra månader efter utgången
af hvarje räkenskapsår. A den stämma framlägge styrelsen
sin förvaltningsberättelse jämte balansräkningen för det förflutna året
tillika med revisorernas berättelse.

72 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla aktieägarne till extra
bolagsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra
bolagsstämma. Åro ej samthge revisorer ense om stämmans utlysande,
galle den mening, hvarom de fleste förena sig, eller vid lika" rösttal
deras mening, som anse extra stämma ej böra hållas.

Extra bolagsstämma skall ock af styrelsen utlysas, då det för uppgifyet
ändamål skriftligen pafordras al aktieägare med ett sammanlagdt
aktiebelopp utgörande minst en tiondedel af hela grundfonden eller den
mindre del däraf, som kall vara bestämd i bolagsordningen.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende,
som ej varit angifvet i kallelsen till stämman. År fråga om ändring
af bolagsordningen, skall den föreslagna ändringen till sitt hufvudsakliga
innehåll angifvas i kallelsen. • ‘ , . : v . ;

•. •• •. lorn • - •- >x ■: ■ '' ! ;• *♦ • bind

" 73 §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla aktieägarne
till ordinarie bolagsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor
efter påfordran, hvarom i 72 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att
hållas, så snart det med iakttagande af föreskrifven kallelsetid kan
ske, har bankinspektionen att på anmälan af aktieägare ofördröjligen
utlysa bolagsstämma.

74 §.

Å den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och
balansräkning jämte revisorernas berättelse framläggas, skall balansräkningen
med de rättelser och tillägg, som må-finnas erforderliga, fastställas
äfvensom frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för
den tid förvaltningsberättelsen omfattar företagas till afgörande.

Med balansräkningens fastställande eller med frågan om ansvarsfrihet
skall dock anstå till fortsatt stämma inom två månader, där så
påfordras af aktieägare med ett sammanlagdt aktiebelopp, utgörande
minst en tiondedel af hela grundfonden. Utöfver nämnda tid vare ej
uppskof medgifvet.

Om talan emot styrelse, stiftare och revisorer.

75 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid förvaltningsberättelsen
omfattar ej anställd inom ett ar från det berättelsen framlades
å bolagsstämma, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit

styrelsen beviljad. __ 0

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan a
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uttryckligen
förklarats skola afse äfven den handling. ,

76 §.

Talan må ej anställas emot stiftare enligt 19 §, sedan två år förflutit
efter bolagets registrering, eller mot revisorer enligt 64 §, sedan
två år förflutit från det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma,
utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit begången.

77 §.

Afträdes bankaktiebolags egendom till konkurs, som börjar inom
två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolagsstämma, äge
konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa
klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen afser. Rätt
att utan hinder af beviljad ansvarsfrihet anställa sådan talan å förvaltningen,
som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handlings
tillkomme konkursboet oberoende däraf, huruvida konkursen inträffat
inom sagda tid.

Inträffar konkurs inom två år från det bolaget registrerades, stånde
konkursboet öppet att mot stiftare anställa talan enligt 19 §. Kommer
bolaget i konkurs inom två år från det revisorernas berättelse framlades
å bolagsstämma, äge konkursboet mot dem anställa sådan talan, som
omförmäles i 64 §. Talan, som grundas på brottslig handling, är dock
ej bunden vid dessa villkor beträffande tiden för konkursens inträffande.

År rätt att anställa talan, som ofvan sägs, beroende däraf, att
konkurs börjar inom viss tid, skall den talan anhängiggöras inom en månad
från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af bolaget,
efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången af
den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring af bolagsordningen och visst annat fall, då särskild
röstpluralitet å bolagsstämma erfordras.

78 §.

Beslut afseende ändring af bolagsordningen i fråga om grunderna
för utöfvande af rösträtt och för fattande af beslut å bolagsstämma
vare ej giltigt, med mindre samtlige aktieägare förenat sig därom eller
beslutet fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst

en ordinarie, samt å den stämma, som sist hålles, biträdts af samtlige
röstande och dessa tillika företrädt minst tre fjärdedelar af hela grundfonden.

Beslut om annan ändring af bolagsordningen eller om bolagets
trädande i likvidation i andra fall än i 83 och 84 §§ sägs vare ej giltigt,
med mindre samtlige aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats
å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie,
och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af
de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom nu är sagd!, något ytterligare
villkor bestämdt i bolagsordningen, lände ock det till efterrättelse.

Å beslut om ändring af bolagsordningen skall sökas Konungens
stadfästelse.

79 §.

• ■ , . -■ •- • : • • •» - , t ., f. ’ ^ ■ r , »•!••>.

Beslut om ändring af bolagsordningen skall af styrelsen ofördröjligen
anmälas för registrering. V id anmälan fogas två styrkta afskrifter
af Konungens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse!!.

Om Hander af bolagsstänmobeslut

... , . ; . . . : . , ■ i • •:: .: ‘ »t 1 it \ ?‘V -''I:11;. 1 It Di V i : •

80 §• ;r;

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller aktieägare, att beslut,
som fattats å bolagsstämma, icke tillkommit i behörig ordning eller
eljest strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen, äge
därå tala genom stämning å bolaget inom två månader från beslutets
dag eller, där bolaget då ej var registreradt, från dagen för registreringen.
Försummas det, vare rätt till klagan öfver beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag, som i 57 §
2 mom. sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om
den där omförmälda stämman inom ofvan i denna paragraf stadgad tid
blifvit utlyst att hållas, så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske. '' 1 '' ''■

Har klandertalan anhängig] orts, äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att

klandrade beslutet ej niå verkställas. Om förordnandet skall, där kläm
drade beslutet är af beskaffenhet, att det bör registreras, underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Domstols utslag, hvarigenom bolagsstämmobeslut upphäfts eller
ändrats, galle jämväl för de aktieägare, som ej instämt klandertalan.

.''•h-mm;.. c • tanifu ‘ie-fäh ,•*< ,.i ;.t.: ■ ,,r , r

tf: '') i-:i< >> • »•! *r4*f 1 frrf 1 v ,f*; t ., r... v ^ . •- _ : .

Om förlängning af bankaktiebolags oktroj.

■vr^uui''.''A''y,- ... ..v;.., 81 §.

Önskar bankaktiebolag erhålla förlängning af bolaget meddelad
oktroj, göre i den ordning, som i 3 § är sagd, ansökning därom sist
sexton månader, innan den löpande oktroj en tilländagå^

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma.

Om likvidation och upplösning.

82 §.

Visar sig vid uppgörande af balansräkning eller eljest, att bankaktiebolag
gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af
grundfonden förlorats, lämne styrelsen, så snart det kan ske, meddelande,
därom å bolagsstämma.

Det åligger styrelsen att, när helst anledning yppas till antagande,
att bolaget gjort förluster i den omfattning, hvarom ofvan förmäles,
ofördröjligen upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

''»J J i * ’ i - * •: ■ '' t •'', f i . i • s ■ ■ • * . i ., l i \ -j 1 f . . . - • • '' '' . *

; :r. .. 83 §•

Har senast vid den i 82 § omförmälda bolagsstämman af aktieägare
tecknats hvad som erfordras för att återställa grundfonden till
dess behöriga belopp, äge bolaget att fortsätta rörelsen; men om sä
icke skett eller om för grundfondens återställande tecknadt tillskott icke
inbetalts inom tre månader från stämman, skall bolaget träda i likvidation.

De aktieägare, som verkställt tillskottet, äga att af bolagets blifvande
behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet jämte
sex procent årlig ränta, innan annan utdelning far ske. Träder bolaget
i likvidation, förr än sådant tillskott blifvit till fullo återguldet, skall,
sedan bolagets skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning
af ränta för tid efter bankrörelsens upphörande, återgäldas af bolagets
tillgångar, så långt de därtill förslå, innan någon utdelning å aktierna
må äga rum.

* • f l; \ >'' ■ * • •- i •'' • i • • ? "* • ’i f1 v 1»‘v ?J-*) i } * ; '' * •’* - ’ - • * *

84 §.

y. * '' \ i * T i ; I > /. ji ^ • ’ ’ : : ■ V i i

..Bankaktiebolag skall ock träda i likvidation:

1) då bolaget icke öppnat sin rörelse inom ett år från bolagets
bildande;

2) då grundfonden ej blifvit till hela sitt belopp inbetald inom ett
år från det bolagets rörelse öppnades;

3) då antalet aktieägare nedgått under det i 15 § bestämda samt
tillräckligt antal aktieägare ej inom tre månader inträdt;

4) då meddelad oktroj tilländagå^, utan att ny oktroj beviljats;

5) då Konungen förklarat bolaget hafva förverkat oktrojen.

85 §.

Har bolagsstämma i enlighet med 78 § 2 mom. beslutat, att bolaget
skall träda i likvidation, eller skall eljest likvidation verkställas,
välje bolagsstämman en eller flere likvidatorer att verkställa likvidationen.

;■ . ■ ; ■ ; ; so §.

Utser bolaget ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt bestämmelse i 83 eller 84 § påkallar likvidation, svare de,
som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande af
bolagets verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

87 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk undersåte.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men må när som helst kunna återkallas af bolaget.

Afgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej
suppleant, åligge öfriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta om
val af ny likvidator.

88 §- ;X;:, ''.;''v

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att
bolaget trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn och hemvist,

dels och, där befogenhet att teckna bolagets firma ej skall utöfvas
allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar för sig
eller i förening, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker
ändring i fråga om rätten att teckna bolagets firma, skall ock därom
anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.

\id anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas
styrkt afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans
riktighet.

89 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin
förvaltning under den tid, för hvilken ej förut förvaltningsberättelse
framlagts å bolagsstämma.

Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfverlämnas
till revisorerna, som hafva att granska densamma och häröfver
inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte
revisorernas berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart det kan ske,
å bolagsstämma; och skall å den stämma till afgörande företagas frågan
om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid redovisningen
omfattar. Om behandling af denna fråga samt om rätt att tala å
styrelsens förvaltning äge hvad i 74, 75 och 77 §§ finnes stadgadt
motsvarande tillämpning.

90 §.

. •! .•

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

Så snart utan uppenbar skada kan ske, skall bolagets egendom
förvandlas i penningar.

91 §.

Hafva under likvidationen bolagets tillgångar så nedgått i värde,
att fara är för handen, att de ej fullt förslå till skuldernas gäldande,
och är ej ställningen sådan, att bolagets egendom genast bör afträda»
till konkurs, lämne likvidatorerna om ställningen, så snart det kan ske,
meddelande å bolagsstämma och kalle till denna jämväl de kände
fordringsägare, hvilka ännu icke erhållit betalning.

92 §.

Likvidatorerna hafva att sist två månader efter hvarje års slut
upprätta en redogörelse för sin förvaltning under året samt hålla den
tillgänglig för aktieägarne.

Har likvidationen ej afslutats inom två år, skola i redogörelsen
uppgifva» de hinder, som därför mött.

93 §.

Om likvidatorers befogenhet att företräda bankaktiebolag och om
deras rättigheter i öfrigt, så ock om deras skyldigheter gälle i tillämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot är stadgadt.

94 §.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af
orden »i likvidation».

I öfrigt skall hvad i 56 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande
af handling, som under bolagets bestånd å dess vägnar utfärdas,
så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande
tillämpning under bolagets likvidation.

- '' 95 §.

Innan den i årsstämningen utsatta inställelsedag'' är förbi och all
veterlig gäld blifvit betald eller erforderliga medel därtill afsätta, må
bolagets tillgångar ej skiftas mellan aktieägarne. Sker det, vare i

händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser aktieägare
skyldig att återbära hvad han bekommit.

96 §.

Aktieägare vare berättigad att af bolagets behållna, tillgångar bekomma
hvad å hans aktie i förhållande till hela grundfonden belöper.

• « " ■ Jitiuv Vi ountäl lii!

97 §.

J i itU ii’,
Mfiff

■ J[ I i r i . *’{ *> U !\ i '' i .f ; > «

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart det
kan ske, å bolagsstämma framlägga redovisning för sin förvaltning.

98 §.

■J m>U;M r Si Ut
•i‘*n I!.''J

Åtnöjes aktieägare ej med likvidatorernas redovisning, skall hau
genom stämning anhängiggöra sin talan hos domstol inom. ett år från
den dag, då redovisningen framlades å bolagsstämma. Försummas dét,
hafve han förlorat sin talan.

99 §.

a;(.

'' f . '' o : •, ■ t ih >1

Då likvidatorerna å bolagsstämma framlagt redovisning för sin

förvaltning, anses bolaget upplöst; och skola likvidatorerna ofördröjligen
därom göra anmälan för registrering.

Vid anmälan skall fogas styrkt afskrift af protokoll, som förts i
ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

•’ /-Ml l

100 §.

Jfräi

eif bo a

rusno j
11-,

Afträde» bankaktiebolags egendom till konkurs, skall underrättelse
om den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom
rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af
styrelsen eller, där vid konkursens början likvidatorer varit utsedda, af
dessa. Under konkursens fortgång må dock i behörig ordning kunna
utses nya styrelseledamöter eller nya likvidatorer. ''/ii:

1 ‘Tjjffrdf tf? ''!/{■£: UffS (Ii t SiSni-fdob

'' * 101 §.

Finnes efter konkursens afsilande- öfverskott för bolaget, skall
likvidation verkställas i enlighet med bestämmelserna i 85, 87, 88, 90
och 92—99 §§.

Finnes ej öfverskott, anses bolaget upplöst, då konkursen afslutats.
Det åligger den, som under konkursen företrädt bolaget såsom konkursgäldenär,
att om bolagets sålunda skedda upplösning ofördröjligen
göra anmälan till registret. .

II. Om solidariskt bankbolag.

i ; . • t, 11 • t j.

Om solidariskt bankbolags bildande.

102 §.

De, som, i ändamål att drifva bankrörelse, vilja stifta bolag med
personlig ansvarighet för delägarne, skola därom göra ansökning hos
Konungen, så framt ej rörelsen skall drifvas under firma, innehållande
endast personnamn eller personnamn med tillägg, som antyder allenast,
att firman innehafves af bolag.

Stiftarne skola vara här i riket bosatta svenska undersåtar och till
antalet minst tio.

Finnes i ansökningen afsedt bolag (solidariskt bankbolag) vara
nyttigt för det allmänna, pröfvar Konungen bolagsordningens öfverensstämmelse
med denna lag samt lag och författningar i öfrigt, så ock
om och i hvad mån därutöfver, med hänsyn till vidden och beskaffenheten
af bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må erfordras. .

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bankrörelsens
drifvande (oktroj) under en tid af högst tio år och därutöfver
intill slutet af då löpande kalenderår.

: . I.'' • • :<• <!.(.»! .''.t

103 §.

Solidariskt bankbolags grundfond skall utgöra minsten miljon kronor;
dock att, där de i bolagsordningen meddelade närmare bestämmelser angående
bolagets rörelsegrenar och villkoren därför uppenbarligen gifva vid
handen, att bolaget icke har till ändamål att drifva bankrörelse i större
omfång, utan blott att tillgodose den mindre omsättningen å viss ort,
grundfonden må, om Konungen gifver därtill lof, bestämmas; till lägre
belopp, dock ej understigande fem hundra tusen-,, kronolvr

Skall grundiondeu kunna utan ändring'' i bolagsordningen bestämmas
till lägre eller högre belopp, må minimikapitalet ej utgöra
mindre än hälften af maximikapitalet.

104 §.

Grundfonden skall fördelas i hufvudlotter å lika belopp i svenskt

mynt.

Till underkurs må hufvudlott ej • utgifvas.

Hufvudlott vare mot bolaget odelbar.

• , '' : ■ 105 §.

Solidariskt bankbolag skall bestå af minst trettio hufvudlottägare.
De skola vara svenska undersåtar. Hufvudlottägarne ansvara för uppfyllandet
af alla bolagets förbindelser, en för alla och alla för en.

Den ansvarighet för bolagets förbindelser, hvilken enligt denna
paragraf åligger hufvudlottägare utöfver hans andel i grundfonden, må
ej af bolagets borgenärer göras gällande i annan ordning, än som i
lagen angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs stadgas rörande solidariskt bankbolag.

106 §.

Hufvudlottägarne stånde öppet att med sig förena kommanditlottägare.
Sådana lottägare äro icke för bolagets förbindelser ansvarige med
mera än de i bolaget insatt eller åtagit sig insätta. Ej må kommanditlottägare
i bolaget inrymmas för större belopp än som motsvarar hälften
af grundfonden. Det af kommauditlottägare tillskjutna belopp häftar
lika med grundfonden för bolagets samtliga förbindelser, men äga vid
bolagets upplösning kommanditlottägare återfå hvad de insatt, innan
utdelning å hufvudlotterna må äga rum. Kommanditlott skall lyda å
samma belopp som hufvudlott. Den må ej utgifvas till underkurs och
vare mot bolaget odelbar.

Kommanditlottägare må ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma
än val af revisorer.

107 §.

Bolagsordning för solidariskt bankbolag skall angifva:

1) bolagets firma;

2) de rörelsegrenar, bolaget må utöfva;

3) den ort inom riket, där bolagets styrelse skall hafva sitt säte;

4) antalet af styrelsens ledamöter, tiden för deras befattningar
samt grunderna för styrelsens beslutförhet;

5) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas,
tiden för sådan stämmas hållande och hvilka ärenden skola å ordinarie
stämma eller, där flera hållas, å hvar och en af dem förekomma till
behandling;

6) det sätt, hvarpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra
meddelanden bringas till lottägarnes kännedom, äfvensom den tid före
stämma, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

7) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma, såvidt de skola afvika från hvad härom finnes föreskrifvet
i 173 och 183 §§;

8) grundfonden eller, där grundfonden skall kunna utan ändring i
bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet;

9) å hvilket belopp hufvudlott skall lyda;

10) antalet revisorer samt tiden för deras befattningar och för
revisionen;

11) huruvida kommanditlottägare må i bolaget inrymmas samt,
därest det medgifves, den rätt till vinstutdelning, som skall dem tillkomma,
jämte de bestämmelser i öfrigt, som må finnas erforderliga.

108 §.

1 firma för bankbolag, hvars grundfond ej understiger en miljon
kronor, skola ingå orden enskild bank. Sådan firma må ej af annan
begagnas.

Understiger bankbolags grundfond en miljon kronor, skall bolagets
firma innehålla ordet folkbank.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan förut i laga ordning
registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk
bankinrättning, som är allmänt känd här i riket.

109 §.

Teckning af hufvudlott skall ske å teckningslista, som egenhändigt
underskrifvits af stiftarne samt innefattar styrkt afskrift åt
Konungens beslut om stadfästelse å bolagsordningen. Stiftarnes namnunderskrifter
skola vara af vittnen styrkta.

Teckningslista skall angifva:

1) den ordning, hvari tecknare bör fullgöra hvad honom åligger
på grund af teckningen;

2) den tid, ej öfverstigande sex månader från det stadfästelsen
meddelats, inom hvilken konstituerande stämma skall hållas;

3) där hufvudlotterna utgifvas till öfverkurs, den kurs, till hvilken
de må tecknas;

4) där i bolagsordningen minimi- och maximikapital angifvits,
men allenast ett visst belopp, understigande ma^imikapitalet, skall få
tecknas eller ock ett visst belopp, öfverstigande minimikapitalet, minst
skall tecknas, storleken af sådant belopp.

Teckningslista, hvarå annan än stiftare må verkställa teckning,
skall dessutom innehålla uppgift å det antal hufvudlotter, som en hvar
af stiftarne. tecknat, och å den grund, efter hvilken i händelse af öfverteckning
hufvudlotterna skola fördelas mellan tecknarne.

Hvarje stiftare skall teckna minst en hufvudlott.

no §.

Ej må stiftare eller
rättighet.

annan förbehålla

in §.

sig

särskild förmån eller

Teckning af hufvudlott vare ogiltig, där den ej göres å teckningslista,
som uppfyller föreskrifterna i 109 §.

Teckning med förbehåll eller villkor vare ogiltig.

Sedan å konstituerande stämman frågan om bolagets bildande eller
om uppskof därmed, enligt hvad i 113 § stadgas, företagits till afgörande,
må teckning ej fortsättas.

112 §.

Konstituerande stämma utlyses af stiftarne i den ordning, som
skall gälla om kallelse till ordinarie bolagsstämma.

Har ej konstituerande stämma hållits inom den i teckningslistan
bestämda tid, vare teckningen icke vidare bindande.

113 §.

Styrkes å stämman genom behöriga teckningslistor, att grundfonden
är fulltecknad och att tecknarne utgöra minst det antal, som i

105 § sägs, skall, sedan i händelse åt* öfverteckning hufvndlotterna blifvit
mellan tecknarne fördelade och öfverskj utande teckning förklarats förfallen,
till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma till stånd;
dock att, där minst en fjärdedel af de närvarande eller ock tecknare
med ett sammanlagdt delaktighetsbelopp af minst en fjärdedel af den
vid stämman företrädda grundfonden rösta därför, med o frågans afgörande
skall anstå till fortsatt stämma inom en månad. Å den fortsatta
stämman värde frågan Titan vidare uppskof afgjord.

Besluta de närvarande enhälligt, att bolaget skall komma till stånd,
eller finnas vid omröstning de flesta röstande hafva förenat sig därom
och utgöra dessa minst en fjärdedel af hela antalet tecknare med ett
sammanlagdt delaktighetsbelopp af minst en fjärdedel af hela grundfonden,
skall bolaget anses bildadt samt val äf styrelse och revisorer
äga rum; i annat fall vare frågan om bolagets bildande förfallen.

114 §.

Vid konstituerande stämman skall genom stiftarnes försorg föras
protokoll; och lände i öfrigt i tillämpliga delar till efterrättelse hvad i
172 § finnes stadgadt om protokoll, val af ordförande och förteckning
öfver de närvarande.

Hvad i 173 § är stadgadt om utöfvande af rösträtt och fattande
af beslut å bolagsstämma äge med de afvikelse!-, som föranledas
af bestämmelserna i 113 §, motsvarande tillämpning å konstituerande
stämman.

115 §.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut är stadgadt i 185 § gälle
i tillämpliga delar i fråga om talan å beslut, som fattats å konstituerande
stämman.

no §•

Sedan bolaget bildats samt styrelse och revisorer blifvit valda, må
bolaget enligt föreskrifterna i denna lag registreras.

117 §•

Innan bolaget registrerats, kan det ej förvärfva rättigheter eller
ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet

söka, kära eller svara; dock äge bolagets styrelse föra talan om utbekommande
af tecknadt belopp.

Ingås förbindelse å bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt,
vare de, som ingått förbindelsen, ansvarige därför såsom för annan sin
gäld, en för alla och alla för en.

118 .§.

Ansökning om bolagets registrering skall göras af dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas

dels stiftarnes och styrelseledamöternas samt, där suppleanter i
styrelsen utsetts, deras fullständiga namn och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna bolagets firma ej skall iitöfvas
allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller i förening,
sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.

Vid ansökningen skola fogas:

1) Konungens beslut om stadfästelse i två styrkta afskrifter;

2) af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift af protokollet vid konstituerande
stämman;

3) en af styrelseledamöterna egenhändigt underskrifven uppgift,
huru mycket blifvit af hufvudlottägare tecknadt, med afdrag i anledning
af öfverteckning, där sådan ägt rum, äfvensom huru mycket blifvit inbetaldt
ej mindre af grundfonden än ock, där kommanditlottägare
blifvit i bolaget inrymda, af det utaf dem tecknade belopp; skolande
styrelseledamöternas namnunderskrifter vara af vittnen styrkta;

4) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift;

5) styrkt afskrift af den i 125 § omförmälda bok i hvad den afser
hu fvudlottägare.

119 §.

Stiftarne vare pliktige att, en för alla och alla för en, ersätta
skada, som de vid bolagets bildande uppsåtligen eller af vårdslöshet
tillskyndat bolaget.

(■<

t/Tf;

Om lottbref och lottbok samt lottägare^ rätt att afgå från bolaget.

120 §.

Å lotterna skola utfärdas bref. Dessa skola undertecknas af styrelsen
samt angifva ordningsnummer å den eller de lotter, hvarå brefven lyda,
belopp å lott och dagen för utfärdandet. Lottbref skall ställas till viss
man. Styrelseledamots namnteckning må kunna återgifvas genom tryck
eller på annat dylikt sätt; dock skall hvarje lottbref vara egenhändigt
undertecknadt af minst två styrelseledamöter.

121 §.

Ej må lottbref utgifvas, innan bolaget registrerats och grundfonden
blifvit till fullo inbetald.

122 §.

Enhvar hufvudlottägare skall till förvaring hos bolaget öfverlämna
en egenhändigt undertecknad och af två personer bevittnad handling,
innefattande uppgift å de lotter, han i bolaget äger. Innan sådan
handling afgifvits, må han icke från bolaget uppbära utdelning eller
utöfva annan rättighet, som tillkommer hufvudlottägare.

123 §.

Hufvudlottägare vare ej berättigad att under oktroj tiden från bolaget
afgå, med mindre bolaget därtill samtycker.

Samma lag vare för hufvudlottägares stärbhus; dock att, där stärbhusets
hufvudlott på grund af arf eller giftorätt tillfallit stärbhusdelägare,
som jämlikt 105 § kan antagas såsom hufvudlottägare, och denne
aflämnat sådan handling, som i 122 § sägs, de öfriga delägarne äro
skilda från bolaget.

Kommanditlottägare må sina lotter å annan öfverlåta efter anmälan
hos bolagets styrelse och under iakttagande i öfrigt af de föreskrifter,
bolaget i sådant afseende må meddela.

124 §.

Har annorledes än på grund af arf eller giftorätt hufvudlott öfvergått
till ny ägare, må denne ej, förrän bolaget godkänt öfverlåtelsen,

utöfva någon liufvudlottägare tillkommande rättighet i vidare mån, än
att han, där 105 § icke utgör hinder för hans antagande till hufvudlottägare,
äger att efter aflämnande af sådan handling, hvarom i 122 §
förmäles, lyfta den utdelning, som faller å lotten, äfvensom hvad å
densamma belöper vid bolagets likvidation.

Bolagets rätt att pröfva öfverlåtelse må, med de undantag, hvarom
i 3 mom. förmäles, å ordinarie bolagsstämma för tiden till nästa ordinarie
bolagsstämma öfverlåtas på styrelsen. Kallelse till sammanträde, då
sådan pröfning af öfverlåtelse äger rum, skall innehålla uppgift, att så
beskaffad fråga förekommer vid sammanträdet. Godkännes ej öfverlåtelsen
enhälligt af de vid sammanträdet närvarande styrelseledamöterna,
hänskjutes frågan till ordinarie bolagsstämmas afgörande. Öfverlåtelse!'',
som styrelsen godkänt, skola vid näst därefter inträffande ordinarie
bolagsstämma anmälas.

Vill liufvudlottägare öfverlåta sin sista lott eller vill ledamot af
styrelsen öfverlåta någon af de hufvudlotter, han innehade, då han
senast utsågs till styrelseledamot, må sådan öfverlåtelse pröfvas endast
af ordinarie bolagsstämma.

125 §.

A solidariskt bankbolags hufvudkontor skall genom styrelsens
försorg föras en lottbok. I denna skola samtliga såväl liufvudlottägare
som kommanditlottägare upptagas och anteckning göras om de lotter,
en hvar innehar.

Har lott öfvergått till ny ägare och denne vunnit inträde i bolaget,
skall anteckning härom genast göras i lottboken, och anmärkes
tillika dagen, då anteckning skett.

Styrelsen åligge att låta en hvar, som sådant önskar, taga kännedom
af lottboken å de tider, banken hålles öppen för allmänheten,
äfvensom, mot afgift, erhålla till riktigheten af vederbörande tjänsteman
styrkt utdrag därur.

126 §.

När uti lottboken anteckning skett om förändring i äganderätten
till hufvudlott, skall uppgift härom med angifvande af lottens nummer
af styrelsen ofördröjligen aflämnas för registrering.

Om inbetalning och ökning af grundfonden.

127 §.

Af solidariskt bankbolags grundfond skola inbetalas minst tjugu
procent, innan bolaget öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent
inom tre månader och återstoden inom åtta månader från öppnandet
af bolagets rörelse.

Har tecknare af hufvudlott ej vid bolagets bildande erlagt full
betalning, vare han skyldig aflämna af fullgod pant åtföljd förbindelse
att inbetala oguldna beloppet i den ordning, teckningslistan angifver.

Ej vare tecknare af hufvudlott berättigad att kvitta sin skuld på
grund af teckning mot fordran hos bolaget.

128 §.

Uraktlåter någon att i rätt tid fullgöra inbetalning å hufvudlott,
vare han skyldig att gälda sex procent årlig ränta från förfallodagen.

Varder, innan pant, hvarom i 127 § förmäles, blifvit aflämnad, inbetalning
ej verkställd i rätt tid, eller försummar någon att aflämna
sådan pant, äge styrelsen, där ej rättelse sker inom en månad efter
anmaning, förklara rätten till delaktighet i bolaget förverkad. Samma
lag vare, där senare inbetalning ej fullgöres i rätt tid och aflämnad
pant ej förslår till inbetalningens gäldande.

Underrättelse om tiden för inbetalning äfvensom anmaning, hvarom
ofvan är sagdt, må anses vara gifven, när den blifvit kungjord i den
ordning, som skall gälla för kungörande af kallelse till ordinarie bolagsstämma,
så ock, där lottecknarens adress uppgifvits för styrelsen, till
honom blifvit försänd i rekommenderadt bref.

Då rätt till delaktighet i bolaget förverkats, kan hvad å hufvudlotten
redan inbetalts eller hvad genom realisering af aflämnad pant
influtit ej återfordras.

12b §.

Sist fyra månader efter utgången af den i 127 § för hufvudlotternas
slutliga inbetalning bestämda tid skall, där ej anmälan om full inbetalning
förut skett, af styrelsen för registrering aflämnas en af dess ledamöter
egenhändigt underskrifven uppgift, huruvida grundtonden blifvit
till hela sitt belopp inbetald. Styrelseledamöternas namnunderskrifter
skola vara af vittnen styrkta.

130 §.

Hafva kommanditlottägare blifvit i bolaget inrymda, innan sådan
ansökning gjorts, hvarom i 118 § förmäles, skall ofördröjligen efter utgången
af den för kommanditlotternas inbetalning bestämda tid, där ej
anmälan om full inbetalning förut skett, af styrelsen för registrering
aflämnas en af dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om
det belopp, som å lotterna inbetalts, jämte styrelseledamöternas skriftligen
afgifna försäkran, att den anmälda inbetalning''en å lotterna behörigen
fullgjorts. Styrelseledamöternas namnunderskrifter skola vara
af vittnen styrkta.

Varder efter det nyssnämnda uppgift blifvit aflämnad ytterligare
inbetalning å kommanditlotter fullgjord, må anmälan därom kunna göras
för registrering. Anmälan skall vara försedd med styrelseledamöternas
egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter samt innehålla sådan försäkran,
som ofvan sägs.

131 §.

Ökning af grundfonden medelst ny teckning må ej beslutas, innan
det belopp, hvartill grundfonden vid beslutets fattande uppgår, till
fullo inbetalts och registrering därom skett. Ej heller må, där beslut
om sådan ökning förut fattats, ytterligare ökning beslutas, innan på
grund af förra beslutet tecknadt belopp, med afdrag ej mindre i anledning
af öfverteckning, där sådan ägt rum, än ock för förverkad och
ej af annan öfvertagen rätt till delaktighet i bolaget, blifvit till fullo
inbetaldt och detta förhållande registrerats.

Lottbref må i fall, hvarom ofvan sägs, ej utgifvas, innan full
betalning erlagts för den eller de lotter, hvarå brefvet lyder.

Beslut om ökning jämlikt denna paragraf kan fattas endast af
bolagsstämma.

132 §.

Beslutet om grundfondens ökning skall angifva:

1) det belopp, hvarmed grundfonden må ökas;

2) den tid, ej understigande två veckor från dagen för beslutets
registrering, inom hvilken lottägare må begagna den honom enligt
133 § tillkommande rätt till teckning;

3) den kurs, till hvilken lott må tecknas;

4) den grund, efter hvilken i händelse af öfverteckning lotterna
skola fördelas mellan tecknarne.

133 §.

Hvarje hufvudlottägare vare berättigad att, i den mån sådant kan
ske, af de nya lotterna efter teckning erhålla det antal, som svarar mot
hans andel i förutvarande grundfonden.

134 §.

Beslutet om grundfondens ökning skall, ehvad det innefattar
ändring af bolagsordningen eller ej, genom styrelsens försorg anmälas
för registrering och må ej, innan registrering skett, bringas till verkställighet.
Innefattar beslutet ändring af bolagsordningen, må registrering
ej ske förr än Konungens stadfästelse å ändringen vunnits.

135 §.

Teckning af de nya hufvudlotterna skall ske å teckningslista,
som egenhändigt underskrifvits af styrelsens ledamöter. Styrelseledamöternas
namnunderskrifter skola vara af vittnen styrkta.

Teckningslista skall innehålla bolagsstämmans beslut om grundfondens
ökning jämte styrkt afskrift af bevis, att beslutet blifvit registreradt.

I teckningslista skall ock angifvas förutvarande grundfondens storlek
äfvensom den ordning, i hvilken tecknare bör fullgöra hvad honom
på grund af teckningen åligger.

Ett exemplar af bolagsordningen skall bifogas hvarje teckningslista.

, 136 §.

Teckning af ny hufvudlott vare ogiltig, där den ej göres å
teckningslista, som uppfyller föreskrifterna i 135 § 1, 2 och 3 mom.

Teckning med förbehåll eller villkor vare ogiltig.

137 §.

Sist ett år från det beslutet om grundfondens ökning fattades
skall för ny hufvudlott full betalning erläggas.

Bestämmelsen i 110 § om förbud mot förbehåll af särskild förmån
eller rättighet vid teckning äfvensom bestämmelsen i 127 §, att tecknare
ej är berättigad till kvittning, gälle ock vid ny teckning; och skall
jämväl vid sådan teckning äga motsvarande tillämpning hvad i 128 §

finnes stadgadt om påföljd för uraktlåtenhet att verkställa inbetalning
å tecknad hufvudlott samt om anmaning att fullgöra sådan inbetalning.

138 §.

Sist sex månader etter utgången af den för inbetalning af de nya
hufvudlotterna bestämda tid skall styrelsen för registrering anmäla,
huru många hufvudlotter till fullo inbetalts. Vid anmälan, som skall
vara försedd med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter,
skola fogas:

. 1) en af styrelseledamöterna egenhändigt underskrifven uppgift,

huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag ej mindre i anledning af
öfverteckning, där sådan ägt rum, än ock för rätt till delaktighet, som
af tecknare förverkats och ej af annan öfvertagits, jämte styrelseledamöternas
skriftligen afgifna försäkran, att den anmälda inbetalningen
a hufvudlotterna behörigen fullgjorts; skolande styrelseledamöternas
namnunderskrifter vara af vittnen styrkta;

2) teckningslistorna i hufvudskrift och styrkt afskrift.

\ arda efter aflämnandet, af ofvannämnda handlingar hufvudlotter
ytterligare till fullo inbetalda, må anmälan därom kunna göras för
registrering. Anmälan skall vara försedd med styrelseledamöternas
egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter samt innehålla sådan försäkran,
som ofvan sägs.

Grundfonden anses ökad med sammanlagda beloppet af de hufvudlotter,
som sålunda anmälas vara till fullo behörigen inbetalda.

139 §.

Grundfonden må kunna ökas jämväl medels öfverföring till densamma
af besparade vinstmedel, som ej afsatts till reservfond; och skola
därvid bestämmelserna i 131 § 1 och 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

Hvarje hufvudlottägare vare berättigad att af de nya lotterna
erhålla det antal, som svarar mot hans andel i förutvarande grundfonden.

Beslutet om grundfondens ökning skall, ehvad det innefattar
ändring af bolagsordningen eller ej, genom styrelsens försorg anmälas
för. registrering. Innefattar beslutet ändring af bolagsordningen, må
registrering ej ske förr än Konungens stadfästelse å ändringen vunnits.

Innefattar beslutet ej ändring af bolagsordningen, skall vid nämnda
anmälan fogas, i två exemplar, af notarius publicus eller med styrelseledamöternas
egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift
af protokoll, som förts i ärendet.

Grundfonden skall, så snart registrering- af beslutet skett, anses
ökad med det belopp, som enligt beslutet skall till grundfonden öfverföras.

140 §.

Har, efter det sådan ansökning gjorts, hvarom i 118 § förmäles,
beslut fattats om teckning af kommanditlotter, skall beslutet, äfven om
det ej innefattar ändring af bolagsordningen, ofördröjligen af styrelsen
anmälas för registrering och må ej, innan registrering skett, bringas
till verkställighet. Innefattar beslutet ändring af bolagsordningen, må
registrering ej ske förr än Konungens stadfästelse å ändringen vunnits.

Sist en månad efter utgången af den för inbetalning af kommanditlotterna
bestämda tid skall af styrelsen för registrering aflämnas en af
dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp, som å
lotterna inbetalts, jämte styrelseledamöternas skriftligen afgifna försäkran,
att den anmälda inbetalningen å lotterna behörigen fullgjorts. Styrelseledamöternas
namnunderskrifter skola vara af vittnen styrkta.

Om reservfond, vinstutdelning och balansräkning.

141 §.

Af solidariskt bankbolags årsvinst, efter afdrag för hvad som åtgår
till täckande af möjligen förefintlig brist från föregående år, skola minst
femton procent afmattas till reservfond. Vid beräkning af det belopp,
som sålunda minst skall afsättas till reservfonden, må ej från årsvinsten
aldra gas den andel däri, som kan hafva tillerkänts styrelseledamot, eller
annan såsom arfvode (tantiem). Sedan reservfonden uppgått till ett
belopp, motsvarande femtio procent af grundfonden, må vidare afsättning
af årsvinsten kunna upphöra; nedgår reservfonden under det sålunda
stadgade beloppet, skall afsättning till fonden ånyo vidtaga.

Till reservfonden skall alltid läggas hvad vid teckning må hafva
för lotterna betingats utöfver det belopp, hvarå de lyda, så ock, där
rätt till delaktighet i bolaget förverkats, hvad som blifvit inbetaldt å
lotten eller influtit genom realisering af aflämnad pant.

Nedsättning af reservfonden må beslutas allenast för täckande
åt förlust, som enligt vederbörligen fastställd balansräkning finnes hafva
uppstått å rörelsen i dess helhet och som icke kan ersättas af andra
befintliga, till framtida förfogande afsätta medel.

142 §.

Så länge bankrörelsen fortfar, må ej inbetald grundfond eller den
genom tillskott af kommanditlottägare bildade särskilda fond minskas
genom utdelning eller annan återbetalning till lottägarne.

143 §.

} årder, under det solidariskt bankbolag fortsätter sin rörelse,
utdelning beslutad och verkställd, ändå att enligt senast upprättade,
vederbörligen fastställda balansräkning tillgång därtill icke kan beredas
utan åsidosättande af de i 141 och 142 §§ eller i bolagsordningen
angående bolagets fonder meddelade bestämmelser, vare de lottägare,
som uppburit sådan utdelning, skyldige att återbära densamma; och
ansvara därjämte de, som deltagit i beslutet, en för alla och alla för
en, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

144 §.

Solidariskt bankbolags balansräkning skall behörigen redovisa
bolagets inkomster och utgifter under räkenskapsåret, med angifvande
tillika af verkställda afskrifningar, samt dess tillgångar och skulder vid
årets slut. Bolagets tillgångar må icke upptagas öfver deras verkliga
värden. De må ej heller upptagas till högre belopp än som motsvara
kostnaderna för deras förvärfvande, med mindre sådant särskildt angifves
i den förvaltningsberättelse, styrelsen enligt 163 § har att afkunna.
Osäkra fordringar skola upptagas endast till de belopp, hvarmed de
beräknas komma att inflyta, och värdelösa fordringar afskrifvas.

_ De belopp, hvartill grund- och reservfond uppgå, skola i balansräkningen
uppföras bland skulderna.

Organisationskostnader må ej uppföras såsom tillgång.

Om rörelsen.

145 §.

Med den inskränkning, som här nedan sägs, må solidariskt bankbolag,
jämte in- och utlåning af penningar, idka annan därmed förenlig
verksamhet.

146 §.

Ej må. solidariskt bankbolag för egen räkning drifva handel med
annat än guld samt in- och utländskt mynt äfvensom växlar, checkar,
invisningar, obligationer och andra i den allmänna rörelsen förekommande
förskrifningar; dock må under villkor, som i 147 § sägs, solidariskt
bankbolag för egen räkning drifva handel jämväl med aktier.

147 §.

Har solidariskt bankbolag, hvars grundfond utgör minst sex miljoner
kronor, tillika en reservfond, som uppgår till mer än femtio procent
af grundfonden, må bolaget för egen räkning drifva handel med
aktier; dock må bolaget icke på en gång äga sålunda förvärfvade aktier
till högre bokfördt belopp än det, hvarmed reserv-fonden öfverskjuter
femtio procent af grundfonden.

148 §.

Egendom, hvarmed solidariskt bankbolag ej må drifva handel för
egen räkning, äger solidariskt bankbolag förvärfva endast i det fall, att
fråga är om fastighet, afsedd för bankens inrymmande, eller inventarier,
hvilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som bolaget äger; dock
må med den inskränkning, som framgår af 149 §, solidariskt bankbolag,
till skyddande af fordran, å offentlig auktion eller fondbörs inköpa egendom,
som är för fordringen pantsatt eller utmätt, så ock såsom betalning
öfvertaga lös egendom, där uppenbart är, att bolaget eljest skulle
lida afsevärd förlust.

Egendom, hvilken bolaget sålunda till skyddande af fordran inköper
eller öfvertager, skall åter afyttras, så snart det kan ske till belopp,
motsvarande fordringen.

Öfvertager solidariskt bankbolag egendom såsom betalning enligt
hvad nyss är sagdt, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos bankinspektionen.

149 §.

kj solidariskt bankbolag förvärfva eller såsom pant mottaga

egen lott eller annat solidariskt bankbolags hnfvudlott.

150 §.

Solidariskt bankbolags inlåning må ej öfverstiga fem gånger beloppet
af bolagets egna fonder.

Solidariskt bankbolag vare skyldigt att i tillgångar, livilka kunna
med lätthet förvandlas i penningar, såsom fordran hos svensk eller
utländsk bank och å allmän börs noterade obligationer, redovisa kassareserv
till belopp, som tillsammans med den inneliggande kassan motsvarar
tjugu procent af den inbetalda grundfonden. Nedgår kassareserven
under hvad nu är sagdt, skall den, så snart det kan ske, åter
uppbringas till föreskrifvet belopp. Pantsatt tillgång må ej beräknas
såsom kassareserv.

151 §.

hj må solidariskt bankbolag vid aftal om kredit förbehålla sig
andel i vinst på affär, som bolaget själft icke äger afsluta.

152 §.

Solidariskt bankbolag må ej utfärda tryckta eller graverade till
innehafvaren eller till viss man eller order ställda förbindelser.

153 §.

Varda penningar hos solidariskt bankbolag insatta att där innestå
viss tid, mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget därom utfärdar, ställas
till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till viss man
samt att öfverlåtelsen bör till nye ägarens säkerhet anmälas hos bolaget.

A medel, som insättas på så kallad sparkasseräkning eller därmed
likartad räkning, må icke godtgöras ränta för högre belopp än tre tusen
kronor af eu insättares tillgodohafvande. Ej heller må solidariskt bankbolag
ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka,
efter uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock
lämnadt Öppet att, då sådant pröfvas kunna ske utan olägenhet, i särskilda
fall medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens utgång.

Insättning å rakning, hvarom ofvan sägs, antecknas i motbok, som
utlämnas till räkningshafvaren. Då medel å sådan räkning lyftas, skall
anteckning därom göras i motboken.

Om styrelse och firmateckning.

154 §.

Hufvudlottägarne skola inom sig utse eu styrelse af minst fem
ledamöter.

Styrelsen äge, i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt, förvalta
bolagets angelägenheter, så ock företräda bolaget.

Ledamot af styrelsen skall vara bosatt här i riket. Val af styrelseledamot
må ej afse längre tid än fem år. Styrelseledamot må, ändå att
den tid, för '' hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom
beslut å bolagsstämma skiljas från uppdraget.

Afgår styrelseledamot, innan den tid, för hvilken han blifvit vald,
gått till ända, och finnes ej suppleant, åligge öfriga styrelseledamöter
att ofördröjligen föranstalta om val af ny ledamot. Utan hinder af hvad
nu stadgats må dock, där bolagsordningen sådant medgifver, med valet
kunna anstå till nästa ordinarie bolagsstämma, så framt styrelsen är
beslutför med kvarstående ledamöter.

Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen af styrelsen
anmälas för registrering. Vid anmälan fogas styrkt afskrift af protokoll
eller annan handling, som bestyrker ändringen.

155 §.

Styrelsens rätt att företräda bolaget innebär befogenhet för styrelsen
att själf eller genom ombud ej mindre i förhållande till tredje man
handla å bolagets vägnar än äfven inför domstolar och andra myndigheter
föra dess talan.

156 §.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är stridande mot bolagets; och må han förty ej deltaga
i beslut om ingående af aftal mellan honom och bolaget eller om
afsilande af annat aftal, så framt han däraf annorledes än såsom lottägare
i bolaget kan vänta synnerlig nytta eller skada.

157 §.

158 §.

Af bolaget gjord inskränkning i styrelsens rätt att företräda bolaget
vare utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom om
inskränkningen.

Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning1, må ej registreras.

159 §.

Styrelsens rätt att företräda bolaget utöfvas genom styrelsens alla
ledamöter i förening eller, där styrelsen är beslutför med visst mindre
antal, genom detta antal ledamöter i förening.

160 §.

Rätt att teckna bolagets firma innebär befogenhet att företräda
bolaget på sätt i 155 § sägs.

Ändring i fråga om rätten att teckna bolagets firma skall ofördröjligen
af styrelsen anmälas för registrering.

161 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för solidariskt hankbolag, bör
undertecknas med bolagets firma. Vid firmateckning skola de, som
teckna firman, äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med bolagets finna och framgår
ej af dess innehåll, att den utfärdats å bolagets vägnar, svare de, som
underskrifvit handlingen, för hvad genom densamma må hafva slutits,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

162 §.

Vill styrelsen kära till bolaget, kalle styrelsen lottägame till
bolagsstämma för val af ombud att i den tvist föra bolagets talan.
Stämning skall anses delgifven, då den blifvit föredragen å stämman.

163 §. .

Minst en månad före den bolagsstämma, hvarom förmäles i 176 §,
aflämne styrelsen till revisorerna en af styrelsens ledamöter underskrifven
förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna räkenskapsåret.
Genom styrelsens försorg skola dessa handlingar jämte den
berättelse, som enligt hvad nedan sägs skall afgifvas af revisorerna,
minst en vecka före stämman hållas för lottägarne å bolagets hufvudkontor
tillgängliga i tillräckligt antal exemplar äfvensom ofördröjligen
öfversändas till lottägare, som med uppgifvande af adress anhåller
därom.

Förvaltningsberättelsen skall uttryckligen angifva den vinst eller
förlust, som uppkommit af rörelsen under året.

164 §.

Arfvode åt styrelseledamot bestämmes å bolagsstämma.

Hufvudlottägare med ett sammanlagdt delaktighetsbelopp åt minst
en tiondedel af hela grundfonden äge, där arfvodet förmenas vara för
högt bestämdt, inom en månad efter bolagsstämman hos rätten eller

domaren göra ansökning om pröfning af arfvodets storlek; och äge
rätten, där arfvodet finnes uppenbarligen vara bestämdt till oskäligt
belopp, att efter vederbörandes hörande göra jämkning däri.

165 §.

Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller
bplags.ordningen eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet förorsaka
skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

166 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,
utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

167 §.

Lottägarne skola för granskning af styrelsens förvaltning och
bolagets räkenskaper årligen utse revisorer. Åtminstone hvartannat år
skall en af revisorerna ombytas.

Till revisor må ej utses den, som är i bolagets eller styrelseledamots
tjänst.

Revisor må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått
till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma skiljas från uppdraget.

Afgår revisor, innan den tid, för hvilken han blifvit vald, gått
till ända, och finnes ej suppleant, åligge det styrelsen att ofördröjligen
föranstalta om val af ny revisor.

168

Revisor skall af styrelsen beredas tillfälle att när som helst
inventera bolagets kässa och öfriga tillgångar samt granska bolagets

alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må af revisor begärd
upplysning angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och
ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida
mot lag eller författning eller mot bolagsordningen.

Revisorerna skola för hvarje räkenskapsår öfver granskningen afgifva
en af dem underskrifven berättelse, som skall öfverlämnas till
styrelsen minst två veckor före den i 176 § nämnda bolagsstämman.
Inom samma tid skola revisorerna till styrelsen återställa förvaltningsberättelsen
och balansräkningen.

'' 169 §.

Hafva revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, ,i
förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift eller vid
fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit
sådant komma sig till last, bolaget ansvariga för all däraf uppkommande
skada, en för alla och alla för en.

Om bolagsstämma.

170 §.

Lottägares rätt att deltaga i handhafvandet af bolagets angelägenheter
utöfvas å bolagsstämma. I bolagsordningen må kunna stadgas,
att lottägare för att vinna rätt till deltagande i förhandlingarna skall
hos styrelsen anmäla sig viss tid, högst tre dagar, före bolagsstämman.

Hufvudlottägare, som anmält sig till deltagande i förhandlingarna,
äge ej utöfva rösträtt, innan han, såframt å bolagsstämman hufvudlottägare
med sammanlagdt delaktighetsbelopp af minst en tjugondedel
af den å stämman företrädda grundfonden framställt yrkande därom,
afgifvit muntlig eller skriftlig försäkran, att han icke under falskt sken
af köp, gåfva eller annat aftal åtkommit lotten, utan verkligen är ägare
af densamma, och att han ej heller för att kringgå i lag eller bolagsordningen
meddelade bestämmelser om rösträtt förvärfvat lotten med
skyldighet att åter afyttra densamma. Hvad nu är stadgadt äge ej
tillämpning å den, till hvilken hufvudlott öfvergått genom arf, giftorätt

eller testamente, ej heller då den uppgifne ägaren af lotten förut å
ordinarie bolagsstämma såsom ägare fört talan för samma lott, så framt
ej visas, att därefter förändring i äganderätten till lotten ägt rum.

Skall försäkran afgifvas af förmyndare eller målsman eller eljest
af någon, som är satt att företräda ägaren, värde försäkran därefter
lämpad.

171 §.

Ej må någon, själf eller genom ombud eller såsom ombud för
annan, å bolagsstämma deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda
rätt är stridande mot bolagets; och må förty ej någon deltaga i
beslut om ingående af aftal mellan honom och bolaget eller om afselande
åt annat aftal, sa framt lian däraf annorledes än såsom lottägare
i bolaget kan vänta synnerlig nytta eller skada; ej heller må ledamot
af styrelsen deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltniugsåtgärd, för
hvilken han är ansvarig, eller i val af revisorer.

172 §.

A bolagsstämma skall lottboken af styrelsen hållas tillgänglig.

Där ej annat finnes stadgadt i bolagsordningen, välje bolagsstämman
själf ordförande att leda förhandlingarna.

Å stämman skall upprättas och framläggas en förteckning öfver
närvarande lottägare och ombud för lottägare med uppgift å det antal
lotter, för hvilket en hvar af dem äger utöfva rösträtt.

Genom styrelsens försorg skall föras protokoll öfver förhandlingarna
å stämman. Protokollet, hvari nyssnämnda förteckning intages,
underskrifves af ordföranden och minst en å stämman utsedd hufvudlottägare
eller ombud för hufvudlottägare. Senast två veckor efter
stämman skall protokollet genom styrelsens försorg hållas tillgängligt
för lottägarne.

173 §.

Jämte hvad i öfrigt i denna lag är stadgadt om utöfvande af
rösträtt och fattande af beslut å bolagsstämma galle,

1) att hvarje lott berättigar till en röst;

2) att frånvarande lottägares rösträtt må utöfvas genom ombud;

3) att ingen dock må för egna eller andras hufvudlotter utöfva
rösträtt för mer än en femtedel af den å stämman företrädda grundfonden;

4) att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas;

I bolagsordningen må kunna intagas bestämmelser afvikande från
hvad ofvan under 1)—5) stadgas; dock får lottägares rättighet att
genom ombud utöfva rösträtt ej inskränkas i vidare män än att föreskrift
må kunna meddelas därom, att till ombud må utses allenast lottägare.

174 §.

Bolagsstämma skall sammanträda å den ort, där styrelsen har
sitt säte.

Styrelsen har att, på sätt bolagsordningen föreskrifver, kalla lottägarne
till bolagsstämma. Föreskrifna kallelseåtgärder skola vara vidtagna
senast två veckor före ordinarie stämma och senast en vecka
före extra stämma. Där för giltighet af beslut erfordras, att det fattas
å två på hvarandra följande stämmor, må kallelse till andra stämman
ej ske, innan den första hållits. Kallelse till andra stämman skall, så
framt för beslutets giltighet erfordras, att det å denna stämma biträdes
af samtlige röstande, jämväl försändas i rekommenderadt bref till hvarje
hufvudlottägare, som för styrelsen uppgifva sin adress.

175 §.

Minst en vecka före ordinarie bolagsstämma skall förteckning
öfver de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg
hållas tillgänglig för lottägarne å bolagets hufvudkontor.

Skall å stämman förekomma ärende, innefattande förslag till
ändring af bolagsordningen, varde den föreslagna ändringen till sitt
hufvudsakliga innehåll angifven i förteckningen.

Ärende, som ej varit upptaget å förteckningen, må ej vid stämman
företagas till afgörande, där det ej enligt lag eller bolagsordningen skall
förekomma å stämman eller omedelbart föranledes af ärende, som där
skall afgöras. Utan hinder af hvad sålunda stadgats må dock å stäm -

man kunna fattas beslut om utlysande af extra stämma för behandling
af visst ärende.

Lottägare vare berättigad att få ärende hänskjutet till pröfning
å stämman, så framt han hos styrelsen framställer yrkande därom minst
tio dagar före stämman.

176 §.

Ordinarie bolagstämma skall hållas inom fyra månader efter utgangen
af hvarje räkenskapsår. Å den stämma framlägge styrelsen
sin förvaltningsberättelse jämte balansräkningen för det förflutna året
tillika med revisorernas berättelse.

177 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla lottägarne till extra
bolagsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra
bolagsstämma. Åro ej samtlige revisorer ense om stämmans utösande,
galle den _ mening, hvarom de fleste förena sig, eller vid lika'' rösttal
deras mening, som anse extra stämma ej böra hållas.

Extra bolagsstämma skall ock af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet
ändamål skriftligen påfordras af hufvudlottägare med ett sammanlagdt
delaktighetsbelopp utgörande minst en tiondedel af hela grundfonden
eller den mindre del däraf, som kan vara bestämd i bolagsordningen.

\ id extra bolagsstämma ma ej till afgörande företagas ärende
som ej varit angifvet i kallelsen till stämman. År fråga om ändring
af bolagsordningen, skall den föreslagna ändringen till sitt hufvudsakliga
innehåll angifvas i kallelsen.

178 §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning1 kalla lottägarne
till ordinarie bolagsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor
efter påfordran, hvarom i 177 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas,
så snart det med iakttagande af föreskrifven kallelsetid kan ske, har
bankinspektionen att på anmälan af lottägare ofördröjligen utlysa bolagsstämma.

179 §. . . y v ’

Å den bolagsstämma, där styrelsens törvaltningsberättelse och
balansräkning jämte revisorernas berättelse framläggas, skall balansräkningen
med de rättelser och tillägg, som må finnas erforderliga, motställas
äfvensom frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen föi
den tid förvaltningsberättelsen omfattar företagas till afgörande.

Med balansräkningens fastställande eller med frågan om ansvaisfrihet
skall dock anstå till fortsatt stämma inom två månader, där så
påfordras af hufvudlottägare med ett sammanlagdt dekktighetsbelopp,
utgörande minst en tiondedel af hela grundfonden. Utöfver nämnda
tid vare ej uppskof medgifvet.

Om talan emot styrelse, stiftare och revisorer.

180 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid förvaltningsberättelsen
omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades
å bolagsstämma, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blitvit

styrelsen beviljad. „ „ .

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, ma sådan talan a
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uttryckligen
förklarats skola afse äfven den handling.

181 §.

Talan må ej anställas emot stiftare enligt 119 §, sedan två år förflutit
efter bolagets registrering, eller mot revisorer enligt 169 §, sedan
två år förflutit från det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma,
utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit begången.

182 §.

Afträdes solidariskt bankbolags egendom till konkurs, som börjar inom
två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolagsstämma, äge

konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa
klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen afser. Rätt
att utan hinder af beviljad ansvarsfrihet anställa sådan talan å förvaltningen,
som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling,
tillkomme konkursboet oberoende däraf, huruvida konkursen inträffat
inom sagda tid.

Inträffar konkurs inom två år från det bolaget registrerades, stånde
konkursboet öppet att mot stiftare anställa talan enligt 119 §. Kommer
bolaget i konkurs inom två år från det revisorernas berättelse framlades
å bolagsstämma, äge konkursboet mot dem anställa sådan talan, som
omförmäles i 169 §. Talan, som grundas på brottslig handling, är dock
ej bunden vid dessa villkor beträffande tiden för konkursens inträffande.

År rätt att anställa talan, som ofvan sägs, beroende däraf, att
konkurs börjar inom viss tid, skall den talan anhängiggöras inom en
manad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af
bolaget, efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången
af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring af bolagsordningen och visst annat fall, då särskild
röstpluralitet å bolagsstämma erfordras.

183 §.

Beslut afseende ändring af bolagsordningen i fråga om grunderna
för utöfvande af rösträtt och för fattande af beslut å bolagsstämma
vare ej giltigt, med mindre samtlige hufvudlottägare förenat sig därom
eller beslutet fattats å tva pa hvarandra följande bolagsstämmor, däraf
minst en ordinarie, samt å den stämma,''som sist hålles, biträdts af
samtliga röstande och dessa tillika företrädt minst tre fjärdedelar af hela
grundfonden.

Beslut om annan ändring af bolagsordningen eller om bolagets
trädande i likvidation i andra fall än i 189 och 190 §§ sägs vare ej giltigt, med
mindre samtlige hufvudlottägare förenat sig därom eller beslutet fattats
å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie,
och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af
de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom nu är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i bolagsordningen, lände ock det till efterrättelse.

A beslut om ändring af bolagsordningen skall sökas Konungens
stadfästelse.

184 §.

Beslut om ändring af bolagsordningen skall af styrelsen ofördröjligen
anmälas för registrering. Vid anmälan fogas två styrkta afskrifter
af Konungens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelsen.

Om klander af bolagsstämmobeslut.

185 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller lottägare, att beslut, som
fattats å bolagsstämma, icke tillkommit i behörig ordning eller eljest
strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen, äge därå
tala genom stämning å bolaget inom två månader från beslutets dag
eller, där bolaget då ej var registreradt, från dagen för registreringen.
Försummas det, vare rätt till klagan öfver beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 162 §
2 mom. sägs j dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om
den där omförmälda stämman inom ofvan i denna paragraf stadgad tid
blifvit utlyst att hållas, så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att
klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där klandrade
beslutet är af beskaffenhet, att det bör registreras, underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Domstols utslag, hvarigenom bolagsstämmobeslut upphäfts eller
ändrats, gälle jämväl för de lottägare, som ej instämt klandertalan.

Om förlängning af bankbolags oktroj.

186 §.

önskar solidariskt bankbolag erhålla förlängning af bolaget meddelad
oktroj, göre i den ordning, som i 102 § är sagd, ansökning därom
sist sexton månader, innan den löpande oktrojen tilländagår.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma
sist tjugu månader före utgången: af den löpande oktrojen.

187 §.

Hufvudlottägare, som ej vill under förlängd oktroj kvarstå i bolaget,
äge, därest han före den bolagsstämma, hvarom i 186 § förmäles, sådant
för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått, ur
bolaget utträda samt äf bolagets behållning enligt vederbörligen fastställd
balansräkning utbekomma hvad på honom belöper.

Om likvidation och upplösning.

188 §.

Visar sig vid uppgörande af balansräkning eller eljest, att solidariskt
bankbolag gjort'' sådana förluster, att reservfonden och tio procent af
grundfonden förlorats, lämne styrelsen, så snart det kan ske, meddelande
därom å bolagsstämma.

189 §.

Har före eller senast vid den i 188 § omförmälda bolagsstämman
af hufvudlottägare tecknats hvad som erfordras för att återställa grundfonden
till dess behöriga belopp, äge bolaget att fortsätta rörelsen; men
om så icke skett eller om för grundfondens återställande tecknadt tillskott
icke inbetalts inom tre månader från stämman, skall bolaget
träda i likvidation.

De hufvudlottägare, som verkställt tillskottet, äga att af bolagets
blifvande behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet
jämte sex procent årlig ränta, innan annan utdelning å hufvudlotterna får
ske. Träder bolaget i likvidation, förr än sådant tillskott blifvit till fullo
återguldet, skall, sedan bolagets skulder och, där kommanditlottägare
blifvit i bolaget inrymda, deras insatser blifvit betalda, tillskottet, dock utan
beräkning af ränta för tid efter bankrörelsens upphörande, återgäldas äf

bolagets tillgångar, så långt de därtill förslå, innan någon utdelning å
hufvudlotterna må äga rum.

~ : ■ 190 §.

Solidariskt bankbolag skall ock träda i likvidation:

1) då bolaget icke öppnat sin rörelse inom ett år från bolagets
bildande;

2) då grundfonden ej blifvit till hela sitt belopp inbetald inom ett
år från det bolagets rörelse öppnades;

3) då antalet hufvudlottägare nedgått under det i 105 § bestämda samt
tillräckligt antal hufvudlottägare ej inom tre månader inträdt;

4) då meddelad oktroj tilländagått, utan att ny oktroj beviljats;

5) då Konungen förklarat bolaget hafva förverkat oktrojen.

191 §•

Har bolagsstämma i enlighet med 183 § 2 mom. beslutat, att bolaget
skall träda i likvidation, eller skall eljest likvidation verkställas, välje
bolagsstämman en eller flere likvidatorer att verkställa likvidationen.

192 §.

Utser bolaget ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt bestämmelse i 189 eller 190 § påkallar likvidation, svare de,
som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande af
bolagets verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

193 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk undersåte.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men må när som helst kunna återkallas af bolaget.

Afgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej
suppleant, åligge öfriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta om
val af ny likvidator.

194 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att
bolaget trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna bolagets firma ej skall utöfvas
allenast af likvidatorema gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar för sig
eller i förening, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
värde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas
styrkt afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans
riktighet.

195 §.

Då lik vidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin
förvaltning under den tid, lör hvilken ej förut förvaltningsberättelse
framlagts å bolagsstämma.

Styrelsens redovisning skall af likvidatorema ofördröjligen öfverlämnas
till revisorerna, som hafva att granska densamma och däröfver
inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte
revisorernas berättelse framlägges af likvidatorema, så snart det kan ske,
å bolagsstämma; och skall a den stämma till afgörande företagas frågan
om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid redovisningen
omfattar. Om behandling af denna fråga samt om rätt att tala å
styrelsens förvaltning äge hvad i 179, 180 och 182 §§ finnes stadgadt
motsvarande tillämpning.

196 §.

Likvidatorema åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

Så snart utan uppenbar skada kan ske, skall bolagets egendom
förvandlas i penningar.

197 §.

Hafva under likvidationen bolagets tillgångar så nedgått i värde,
att fara är för handen, att de ej fullt förslå till skuldernas gäldande,

och är ej ställningen sådan, att bolagets egendom genast bör afträdas
till konkurs, lämne likvidatorerna om ställningen, så snart det kan ske,
meddelande å bolagsstämma och kalle till denna jämväl de kände
fordringsägare, hvilka ännu icke erhållit betalning.

198 §.

Likvidatorerna hafva att sist två månader efter hvarje års slut
upprätta en redogörelse för sin förvaltning under året samt hålla den
tillgänglig för lottägarne.

Har likvidationen ej afslutats inom två år, skola i redogörelsen
uppgifvas de hinder, som därför mött.

199 §.

Om likvidatorers befogenhet att företräda solidariskt bankbolag och
om deras rättigheter i öfrigt, så ock om deras skyldigheter gälle i tilllämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot är stadgadt.

200 §.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af
orden »i likvidation».

I öfrigt skall hvad i 161 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande
af handling, som under bolagets bestånd å dess vägnar utfärdas,
så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande
tillämpning under bolagets likvidation.

201 §.

Innan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all
veterlig gäld blifvit betald eller erforderliga medel därtill afsätta, må
bolagets tillgångar ej skiftas mellan lottägarne. Sker det, vare i händelse
nf bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser lottägare skyldig att
återbära hvad han bekommit.

202 §.

Hufvudlottägare vare berättigad att af bolagets behållna tillgångar bekomma
hvad å hans hufvudlott i förhållande till hela grundfonden belöper.

* '' . 203 §.

Sedan likvidatorema fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart det
kan ske, å bolagsstämma framlägga redovisning för sin förvaltning.

204 §.

Åtnöjes lottägare ej med likvidatorernas redovisning, skall lian
genom stämning anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år från
den dag, då redovisningen framlades å bolagsstämma. Försummas det,
hafve han förlorat sin talan. . ÖV

205 §.

Då likvidatorema å bolagsstämma framlagt redovisning för sin
förvaltning, anses bolaget upplöst; och skola likvidatorema ofördröjligen
därom göra anmälan för registrering.

Vid anmälan skall fogas styrkt afskrift af protokoll, som förts i
ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

206 §.

Afträdes solidariskt bankbolags egendom till konkurs, skall underrättelse
om den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

.U *«.• ■’! w 1\. ’ i a l .al it i •; A.i

Finnes efter konkursens afslutande öfverskott för bolaget, skall
likvidation verkställas i enlighet med bestämmelserna i 191, 193, 194,
196 och 198—205 §§.

o Finnes ej öfverskott, anses bolaget upplöst, då konkursen afslutats.
Det åligger dem, som under konkursen företrädt bolaget såsom konkursgäldenär,
att om bolagets sålunda skedda upplösning ofördröjligen göra
anmälan till1 registret. : t : t

III. Om emissionsbank.

208 §.

Med emissionsbank förstås i denna lag aktiebolag, som har till
ändamål ätt drifva bankrörelse utan sådan inskränkning i afseende å
handel med aktier, hvarom ofvan angående bankaktiebolag stadgas, så
ock att medverka vid bildande af aktiebolag för ekonomisk verksamhet
samt träffa därmed sammanhängande affärsuppgörelser.

'' '' '' , '' . : 209 §. J . dm:.

De, som vilja stifta emissionsbank, skola därom hos Konungen
göra ansökning med bifogande af fullständig bolagsordning; och gäller
hvad i denna lag stadgas angående bankaktiebolag till efterrättelse för
emissionsbank med de afvikelse!’, som föranledas af bestämmelserna i
208 och 210—216 §§. V,

d ; 210 §. ^ W iyi/_''

Stiftare af emissionsbank liksom delägare däri skola vara bankaktiebolag
eller solidariska bankbolag och till antalet minst fyra.

211 §.

Emissionsbank skall i firman begagna ordet emissionsbank; och
skall firman tillika utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.

212 §.

i .a*L* t „. ,

Emissionsbanks grundfond skall utgöra minst åtta miljoner kronor.
Ej må någon äga del i emissionsbank till högre belopp än som
piotsvarar en tredjedel af dess grundfond.

'' i i

löiiv
•s ad

-.»■a y i \

:: 213 $. hd

Af den behållna årliga vinsten skola minst tjugufem procent Ansättas
för .bildande af ej reservfond. Sedan reservfonden uppgått till

a9patmo’A ''it: tshhhorn .dihrri.y

ett belopp motsvarande grundfonden, må vidare afsättning till reservfonden
kunna upphöra; nedgår reservfonden under detta belopp, skall
afsättning till fonden ånyo vidtaga.

214 §.

Emissionsbanks styrelse utses bland delägarne i de bolag, som äro
aktieägare i emissionsbanken.

215 §.

Emissionsbank skall träda i likvidation, då antalet aktieägare nedgått
under fyra och tillräckligt antal aktieägare ej inom tre månader inträdt.

216 §.

Emissionsbank må ej mottaga penningar å sparkasseräkning eller
därmed likartad räkning.

Å annan räkning än avistaräkning må penningar icke mottagas
i mindre poster än tiotusen kronor.

Ej må de hos banken å allmänna bankräkningar insatta medel
vid någon tidpunkt tillhopa öfverstiga sammanlagda beloppet af grundfonden
och reservfonden.

217 §.

Emissionsbank må icke förvärfva eller såsom pant mottaga egen aktie.

IV. Om tillsyn å bankbolag.

218 §.

Den i denna lag föreskrifna tillsyn öfver bankbolag utöfvas af en
för hela riket gemensam bankinspektion.

Ledamot af bankinspektionen må ej deltaga i styrelsen af eller
vara anställd vid bankinrättning, öfver hvilken bankinspektionen har
att utöfva tillsyn.

Närmare bestämmelser om bankinspektionens organisation och
verksamhet meddelas af Konungen.

219 §.

Förrän bankbolag öppnar sin rörelse, skall inför bankinspektionen
styrkas:

att genom registreringsmyndighetens försorg kungörelse i allmänna
tidningarna skett angående bolagets registrering;

att minst tjugu procent af grundfonden blifvit inbetalda samt förbindelse
med pant, som bankinspektionen pröfvar fullgod, aflämnad för
inbetalning af återstoden; samt, beträffande solidariskt bankbolag,

att en hvar af hufvudlottägarne till förvaring hos bolaget öfverlämnat
sådan handling, hvarom i 122 § förmäles.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,
när bankbolag börjar sin rörelse, så ock när bankbolag träder i likvidation;
och skall underrättelse om dagen, då sådant sker, till bankinspektionen
insändas.

220 §.

Bankinspektionen äge sammankalla bankstyrelse, när sådant pröfvas
nödigt. Har styrelsen icke efterkommit af bankinspektionen framställd
begäran om utfärdande af kallelse till extra bolagsstämma, må sådan
stämma ock af bankinspektionen sammankallas.

Vid bolagsstämma eller af bankinspektionen utlyst styrelsesammanträde
må å bankinspektionens vägnar närvara och i öfverläggningarna
deltaga den ledamot af bankinspektionen, hvilken enligt de af Konungen
meddelade bestämmelser därtill har befogenhet.

221 §.

Styrelsen åligge:

att när som helst hålla bolagets böcker, räkenskaper och andra
handlingar tillgängliga för den ledamot af bankinspektionen, hvilken enligt
de af Konungen meddelade bestämmelser har att i sådant afseende företräda
bankinspektionen, för det allmänna ombud, som bankinspektionen efter
förslag af Konungens befallningshafvande förordnar, samt för den särskilda
undersökning, Konungen kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje’månads slut enligt formulär, som af bankinspektionen
meddelas, upprätta och till bankinspektionen insända en
öfversikt, utvisande bolagets tillgångar och skulder, jämte uppgift om

räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under
den tid, öfversikten omfattar, varit gällande bos bolaget;

att jämväl i öfrigt meddela bankinspektionen och allmänna ombudet
alla de upplysningar rörande bolaget, som af dem äskas;

att, så snart det kan ske, dels till bankinspektionen insända styrelsens
förvaltningsberättelse jämte balansräkningen äfvensom, efter verkställd
revision, den däröfver afgifna berättelsen tillika med annan handling
angående bolagets förvaltning eller räkenskaper, hvilken revisorerna må
hafva aflämnat till styrelsen, dels ock låta införa revisionsberättelsen i
allmänna tidningarna; samt

att, där bankinspektionen finner anledning till antagande, att bolaget
gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden
förlorats, på bankinspektionens anmodan ofördröjligen låta upprätta
bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

222 §.

Det i 221 § omförmälda allmänna ombud åligge att minst en gång
under hvarje kvartal inventera kassan vid bolagets hufvudkontor samt
undersöka, om den öfversikt, bolaget jämlikt föreskriften i sagda paragraf
senast upprättat, öfverensstämmer med räkenskaperna och är
uppställd i behörig ordning; åliggande det ombudet att ofördröjligen
delgifva bankinspektionen anmärkning, som härvid må hafva förekommit,
äfvensom att i öfrigt meddela bankinspektionen alla de upplysningar
angående bolaget, som af bankinspektionen äskas.

223 §.

I den granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper,
hvarom i 62 och 167 §§ förmärs, skall jämväl deltaga det af
bankinspektionen enligt 221 § förordnade allmänna ombud.

224 §.

Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, hvilket står i strid
med. lag eller bolagsordning, må bankinspektionen kunna förbjuda verkstädighet
af beslutet. Bankinspektionen må ock kunna förelägga styrelse
att, i händelse beslut af nyss omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet,
. göra rättelse, där så kan ske, så ock att fullgöra hvad styrelsen
enligt lag och bolagsordning åligger. Sådant föreläggande må

dock icke af bankinspektionen meddelas i fråga om i lag gifna föreskrifter,
hvilkas öfverträdande är belagdt med straff.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från bolagsordningen,
ankomme på Konnngen att förklara bolaget hafva förverkat oktrojen.

225 §.

Bankinspektionen äge förelägga vite vid meddelande af föreskrift
eller förbud enligt denna lag samt fälla till sådant vite.

226 §.

Öfver beslut, som af bankinspektionen på grund af denna lag
meddelas, må klagan föras hos Konungen inom den tid, som för Överklagande
af förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgad,
men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Konungen annorlunda
förordnar.

227 §.

Träder bankbolag i likvidation, skall bankinspektionen förordna
ombud, som har att närvara vid likvidatorernas sammanträden, med rätt
att yttra sig till protokollet samt att i öfrigt öfvervaka likvidationen.

Ombudet skall af likvidatorerna beredas tillfälle att när som helst
inventera bolagets kassa och öfriga tillgångar samt granska bolagets
alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må af ombudet begärd
upplysning angående förvaltningen ej af likvidatorerna förvägras.

228 §.

Till bestridande af kostnaden för bankinspektionens organisation
och verksamhet skall bankbolag årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser,
som meddelas af Konungen. Detta bidrag utgar efter visst, föi
samtliga bankbolag, öfver hvilka bankinspektionen har att utöfva tillsyn,
lika förhållande till sammanlagda beloppet af bankbolags egna
fonder vid utgången af nästföregående kalenderår, men må icke öfverstiga
en hundradedels procent af detta belopp.

Bankbolag åligge jämväl att ersätta ombud, som utses enligt 221
och 227 §§. På bankinspektionen ankomme att bestämma ersättningsbeloppet.

V. Om registrering.

229 §.

I aktiebolagsregistret skola inskrifvas de uppgifter, hvilka enligt
denna lag skola för registrering anmälas eller hvilkas intagande i registret
eljest är eller varder föreskrifvet.

230 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd åt
stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflämnas
anmälan genom ombud eller insändes den med posten, skall underskriften
vara af vittnen styrkt.

Då bankbolags registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot
och suppleant, så ock i öfrigt en hvar, som, ensam eller i förening
med annan, är berättigad att teckna bolagets firma på samma gång
egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt
bihang till detta, så framt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften
och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,
då, anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant
blifvit vald, eller att eljest någon, ensam eller i förening med annan,
blifvit berättigad att teckna firman.

231 §.

Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas för
hvarje särskildt fall stadgade, eller pröfvas beslut, som anmäles för
registrering och för hvars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras,
icke hafva tillkommit i föreskrifven ordning eller ej stå i öfverensstämmelse
med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag
eller författning, skall registrering vägras.

Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen
hålla sökanden till hända eller, om han uppgifva adress, till honom
med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om beslutet med
skälen därför.

År sökanden missnöjd med beslutet, äge han att, vid talans förlust,
innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver anföra
besvär hos Konungen.

232 §.

Beviljas bankaktiebolags registrering, läte registreringsmvndigheten
i registret införa:

1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse å bolagsordningen
och dagen för beslutet om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) de rörelsegrenar, bolaget må utöfva;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) det belopp, hvartill, enligt den af styrelseledamöterna lämnade
uppgift, grundfonden uppgår, så ock, där grundfonden skall kunna
utan ändring i bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp,
minimikapitalet och maximikapitalet;

6) å hvilket belopp aktie skall lyda;

7) huru stor del af grundfonden blifvit, enligt den af styrelseledamöterna
lämnade uppgift, inbetald, samt, där ej aktierna till fullo
inbetalts, inom hvilken tid återstående inbetalningen skall fullgöras;

8) det sätt, hvarpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra
meddelanden bringas till aktieägarnes kännedom, äfvensom den tid före
stämma, då föreskrifna kallelseåtgärder senast, skola vara vidtagna;

9) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon
är berättigad att teckna bolagets firma, dennes fullständiga namn och
hemvist;

10) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller i förening, sådan
befogenhet tillkommer.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse, hvarom förmäles i 4 §
under 7), varde anmärkning om den bestämmelse gjord i registret.

Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall förses
med bevis om registreringen samt jämte teckningslistorna i hufvudskrift
återställas till sökanden.

233 §.

Beviljas solidariskt bankbolags registrering, läte registreringsmyndigheten
i registret införa-:

1) dagen för Körningens beslut om stadfästelse å bolagsordningen
och dagen för beslutet om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) de rörelsegrenar, bolaget må utöfva;

4) den ort, där styrelsen har sitt sate;

6) å Itvilket belopp hufvudlott skall lyda;

7) huru stor del af grundfonden blifvit, enligt den af styrelseledamöterna
lämnade uppgift, inbetald, samt, där ej hufvudlotterna till
fullo inbetalts, inom hvilken tid återstående inbetalningen skall fullgöras;

8) det sätt, hvarpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra
meddelanden bringas till lottägarnes kännedom, äfvensom den tid före
stämma, då föreskrift^ kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

9) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon
är berättigad att teckna bolagets firma, dennes fullständiga namn och
hemvist;

10) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller i förening, sådan
befogenhet tillkommer;

11) där kommanditlottägare äro i bolaget inrymda, det belopp,
hvartill, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift, kommanditfonden
skall uppgå, och huru stor del af kommanditfonden blifvit, enligt
den af styrelseledamöterna lämnade uppgift, inbetald, äfvensom, där ej
kommanditlotterna till fullo inbetalts, när återstående inbetalning skall
fullgöras.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse, hvarom förmäles i 107 §
under 7), varde anmärkning om den bestämmelse gjord i registret.

Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall förses
med bevis om registreringen samt jämte teckningslistorna i hufvudskrift
återställas till sökanden.

Angående registrering af hufvudlottägare är särskilt stadgadt.

234 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret
skett, skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring af bankbolags ordning, skall ena afskriften
af Konungens beslut om stadfästelse å sådan ändring till sökanden återställas
med därå tecknadt bevis om registreringen. Sker ändring i
firman, skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.

Sker registrering af sådant beslut om grundfondens ökning eller
om inrymmande af kommanditlottägare, hvilket ej innefattar ändring af
bolagsordningen, skall ena exemplaret af det ingifna protokollet förses
med bevis om registreringen samt återställas till sökanden.

235 §.

Menar någon, att en i aktiebolagsregistret verkställd inskrifning
länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande
föras vid Stockholms rådhusrätt.

236 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att eu i
aktiebolagsregistret gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande,
hvarom inskrifning skett, ändrats eller upphört, skall på begäran
af någondera parten anteckning därom göras i registret. Underrättelse
om sådan anteckning skall genom registreringsmyndighetens
försorg ofördröjligen kungöras i allmänna tidningarna.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om bankbolags konkurs,
af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas,
skall anteckningen på därom gjord ansökan afföras ur registret.

237 §.

Het, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i aktiebolagsregistret
och kungjord t i allmänna tidningarna, skall anses hafva kommit
till tredje mans kännedom, där ej af omständigheterna framgår, att han
hvarken haft eller bort hafva kunskap därom. ° .

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit
eller bort blifva antecknadt i registret, icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva därom ägt vetskap.

238 §.

I fråga om bankbolag gälle, förutom hvad ofvan sägs, till efterrättelse
hvad i afseende å registrering är stadgadt i 121 och 122 §§
af lagen om aktiebolag.

VI. Ansvarsbestämmelser.

239 §.

Drifver någon här i riket bankrörelse utan att vara berättigad
därtill, straffes med böter från och med femtio till och med fem tusen
kronor.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse,
som nu är sagd, samma förbrytelse, skall han, när han därtill
varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats
och delgifvits, fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro stadgade.

240 §.

Med böter från och med femtio till och med tio tusen kronor
eller fängelse straffes

1) stiftare, som mot bättre vetande i teckningslista eller i skriftlig
handling, som åberopats i listan eller bifogats densamma, meddelar
oriktig uppgift;

2) styrelseledamot, som vid anmälan till registrering falskeligen afgifver
försäkran i fall, då enligt denna lag sådan försäkran är föreskrifven;

?) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i
skriftlig handling, som på grund af bestämmelse i denna lag skall
framläggas å bolagsstämma eller annorledes hållas tillgänglig för bolagets
delägare, rörande bolagets angelägenheter meddelar oriktig uppgift eller
mot bättre vetande vare sig låter i aktiebok införa oriktig uppgift
eller underlåter ombesörja, att förändring i äganderätt till aktie varder
jämlikt 22 § 1 och 2 mom. antecknad i aktieboken;

4) styrelseledamot, som uppsåtligen låter verkställa utbetalning
till delägare, ehuru tillgång därtill icke kan beredas utan åsidosättande
af de i 36 och 37 eller 141 och 142 §§ eller i bolagsordningen angående
bolagets fonder meddelade bestämmelser;

5) ^ likvidator, som uppsåtligen i strid med stadgandet i 95 eller
201 § låter verkställa utbetalning till delägare;

6) revisor, där han i berättelse, som enligt bestämmelse i denna
lag skall framläggas å bolagsstämma, mot bättre vetande lämnar oriktig
uppgift rörande bolagets angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att
göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som af honom granskats;

7) en hvar, som falskeligen afgifver sådan försäkran, som om förmäles

i 65 eller 170 §. ..

Hvad ofvan är stadgadt galle dock ej, där straff å förseelsen ar

utsatt i allmänna strafflagen.

241 §.

En hvar, som i annat fall, än i 240 § under 2) afses, uti anmälan
till registrering mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift, straffes, där
ej straff å förseelsen är utsatt i allmänna strafflagen, med böter flan
och med femtio till och med två tusen kronor.

242 §.

Bryter någon mot hvad i 21 §, 26 § 2 inom., 121 § eller 131 §

2 mom. finnes stadgadt, _

eller underlåter styrelseledamot att i annat fall, än i 240 § under

3) afses, iakttaga föreskrift, som är meddelad i 22 § 1 och 2 inom.,

eller underlåter styrelseledamot att iakttaga föreskrift, som i 22 §
4 inom., 30 § 4 moln., 33 § 1 inom., 49 § 5 inom., 55 § 4 inom., 58 §
1 inom., 63 ''§ 1 mom., 67 § 1 eller 4 mom., 79 §, 125 §, 126 §, 130
§ 1 mom., 135 § 4 inom., 138 § 1 inom., 140 § 1 eller 3 mom., 154
§ 5 monn, 160 § 4 inom., 163 § 1 mom., 168 § 1 inom., 172 § 1 eller
4 mom. eller 184 § är meddelad,

eller försummar styrelseledamot den honom enligt /O § 1 mom.
eller 175 § 1 mom. åliggande skyldighet att, då aktieägare enligt 70 §
4 mom. eller lottägare enligt 175 § 4 mom. påyrkat hänskjutande af
visst ärende'' till pröfning å bolagsstämma, låta upptaga ärendet å förteckningen
öfver de ärenden, som skola förekomma å stämman,

eller bryter någon, som enligt 100 eller 206 § under bankbolags
konkurs företrädt bolaget såsom konkursgäldenär, mot hvad i 101 § 2
mom. eller 207 § 2 mom. är stadgadt,

straffes med böter från och med fem till och med ett tusen kronor.

Samma lag vare

om revisor, hvilken underlåter iakttaga föreskrift, som meddelats

1 63 § 3 inom., 89 § 2 mom. första punkten, 168 § 3 mom. eller

195 §2 mom. första punkten, .

samt om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt 88 §, 89 §

2 mom., 92 § 1 monn, 99 §, 194 §, 195 § 2 inom., 198 § 1 mom. eller
205 § åligger.

Förseelse mot 58 § 1 mom., 63 § 1 eller 3 monn, 67 § 1 eller
4 mom 70 8 1 inom., jämfördt med 4 mom. i samma paragraf, 89 §
’ 10

2 inom., 92 § 1 mom., 163 § 1 mom., 168 § 1 eller 3 mom., 172 § 1
eller 4 mom., 175 § 1 inom., jämfördt med 4'' mom. i samma paragraf,
19o § 2 mom. eller 198 § 1 mom. må åtalas allenast af bolaget eller
delägare.

243 §. ,

Bryter någon mot hvad i 2 § finnes stadgadt, äge Konungens
befallningshafvande föreskrifva rättelse samt därvid äfven förelägga vite;
och må Konungens befallningshafvande fälla till sådant vite.

Öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande meddelas,
må klagan föras hos Konungen, men beslutet går ändock i verkställighet,
där icke Konungen annorlunda förordnar.

244 §.

Böter och viten, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böters eller vitens fulla gäldande, skola de förvandlas
efter allmän strafflag.

VII. Särskilda bestämmelser.

245 §.

öfverträda bankbolags delägare denna lag eller bolagsordningen,
svare de för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla för en.

246 §.

Bankbolag vare uti de mal, för hvilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
bolagsordningen har sitt säte.

247 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan
för registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där bolagetsstyrelse
har sitt säte.

248 §.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas.

249 §.

Angående aktiebolag, som uteslutande har till ändamål att idka
fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, är särskild! stadgadt.

250 §.

Genom denna lag upphäfvas:

lagen angående bankaktiebolag den 18 september 1903;
lagen angående solidariska bankbolag den 18 september 1903;
lagarna den 7 april och den 6 juli 1906 om ändrad lydelse af
vissa §§ i lagarna den 18 september 1903.

251 §.

Denna lag skall träda i kraft den —--

Rättigheter och skyldigheter, som uppkommit dessförinnan, skola
bedömas efter äldre lag.

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ skola icke afse postsparbanken, sparbank
eller järnkontoret.

Bestämmelsen i 2 § angående förbud att använda ordet bank i
firma äge ej tillämpning å aktiebolag, som före lagens trädande i kratt

erhållit af Konungen stadfäst bolagsordning.

Bankbolag, som erhållit oktroj, innan denna lag trädt i kratt, ma
registreras enligt bestämmelserna i äldre lag, men i öfrigt skall med
afseende å sådant bolag denna lag lända till efterrättelse med nedan

angifna undantag: „

1) I stället för 68 och 173 §§, i hvad de afvika från motsvarande

bestämmelser i äldre lag, skola dessa senare bestämmelser äga tillämpning.

2) Har beslut om ökning af bankbolags grundfond registrerats,
innan denna lag trädt i kraft, må ökningen verkställas och registreras

enligt äldre lags bestämmelser. .

3) Där bankbolag blifvit i enlighet med bestämmelse i aldre lag
upplöst, skola i afseende å likvidationen bestämmelserna i samma lag

lända till efterrättelse. . _

4) Bestämmelserna i 45 och 150 §§ skola icke äga tillämpning

förr än två år från denna lags trädande i kraft.

o) I fråga om de bankaktiebolag, som hafva utelöpande aktier,
ställda till innehafvaren, skola bestämmelserna i 22 § 1, 2 och 3 mom.
och 65 § 1 mom. andra punkten samt 2 och 3 mom. icke gälla för
dylika aktier.

6) A bankaktiebolag, hvars verksamhet grundas på tillåtelse, meddelad
före denna lags trädande i kraft, och i hvars ordning icke meddelats
föreskrift om skyldighet för bolaget att underkasta sig de bestämmelser,
hvilka för bankaktiebolag varda i allmän författning stadgade, skola bestämmelserna
i lagen icke äga tillämpning, så vidt de afse ämnen,
rörande hvilka blifvit i bolagsordningen särskildt stadgadt, utan galle
härutinnan hvad bolagsordningen innehåller, dock att i fråga om ändring
i bolagsordningen, om det sätt, hvarpå bolaget skall företrädas och dess
firma tecknas, om likvidation och upplösning, om registrering, om tillsyn
och om ansvar denna lag gäller till efterrättelse.

De, som enligt äldre lag berättigats teckna bankbolags firma,
skola anses hafva erhållit sådant bemyndigande, som i 55 § 2 mom. eller
160 § 2 mom. afses.

Konungen utfärdar de öfvergångsstadganden, som med hänsyn
till stadgandet i 118 § under 5) må finnas erforderliga.

Motiv.

Den i kommitténs uppdrag innefattade särskilda anvisning om
utarbetande af förslag till bestämmelser för sådana bolag med solidarisk
ansvarighet för delägarne, hvilka drifva bankrörelse utan att vara
underkastade lagen angående solidariska bankbolag, afser ett ämne,
som lagstiftningen förut mera än en gång haft att behandla. Redan
1891 års sparbankskommitté framlade en utredning af denna fråga i
hvad den angick låneinrättningar, som drefvo sparkasserörelse, och
den sysselsatte sig därvid särskildt med de så kallade solidariska folkbankerna.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitténs förslagstadgades,
att dylika penninginrättningar skulle ställas under tillsyn
af Konungens befallningshafvande. Bestämmelserna härom återfinnas,
i sak oförändrade, i lagen den 18 september 1903 angående tillsyn å
vissa penninginrättningar, som drifva sin rörelse utan af Konungen
stadfäst reglemente.

Den år 1901 tillsatta bankkommitté erinrade i sitt den 4 februari
1902 afgifna betänkande, hurusom åtskilliga penninginrättningar, hvilka
ej lydde under banklagarna, särskildt så kallade folkbanker, drefvo sin
rörelse här i landet under benämningen bank, hvarigenom allmänheten
bibragtes den oriktiga föreställningen, att dessa anstalter vore, liksom
de verkliga bankerna, underkastade bankinspektionens kontroll. För
att undanröja en sådan uppfattning, hvarigenom ett förtroende, som i
många fall kunde vara oförtjänt, komme dylika anstalter till del, och
på det att äfven den benämning, hvarunder bankverksamhet bedrefves,
måtte blifva afgörande för tillämpning af en lag angående solidariska

Om rätt att
drifva bonitrirrelte.

bankbolag, hemställde nämnda bankkommitté, att alla de enskilda företag,
som under benämningen bank bedrefve bankverksamhet under solidarisk
ansvarighet, skulle underkastas sagda lag. I öfverensstämmelse med
detta kommitténs förslag är i 10 § af lagen angående solidariska bankbolag
den 18 september 1903 intaget förbud för enskild man eller
annan enskild penninginrättning än bolag, hvarom i samma lag förmäles,
samt sparbank och bankaktiebolag att i sin firma använda
ordet bank.

Till följd af denna lagbestämmelse, åt hvilken gafs retroaktiv
verkan, hafva de förutvarande solidariska folkbanker, Indika icke inordnat
sig under banklagstiftningen eller öfvertagits af därunder lydande
bankbolag, ändrat firma, så att de nu benämnas kreditbolag, kreditkassa,
sparkassa eller dylikt.

Enligt Sveriges officiella statistik funnos vid utgången af år 1906
dylika, i förenämnda tillsynslag den 18 september 1903 afsedda penninginrättningar
till ett antal af 21, hvilkas sammanlagda fonder uppgingo till
1,613 miljoner kronor och uppvisade en omslutssumma af 13,7 8 7 miljoner
kronor. Af dessa inrättningar hafva dock åtminstone tre med fonder å
0,812 miljoner kronor och en omslutssumma af 5,6 8 4 miljoner kronor
numera uppgått i eller ombildats till bankbolag, så att af de vid slutet
af år 1906 befintliga penninginrättningar af ifrågavarande slag icke
kvarstå flera än 18 med fonder å tillhopa 0,8Öl miljoner kronor och
en omslutssumma af 8,103 miljoner kronor. Vid utgången af år 1903
funnos däremot enligt den officiella statistiken 28 dylika inrättningar
med sammanlagda fonder å 3,3 6 5 miljoner kronor och en omslutssumma
af 27,94 6 miljoner kronor. Huruvida i vårt land finnas inrättningar af
ifrågavarande typ, de där icke bedrifva sparkasseinlåning och därför,
såsom icke lydande under tillsynslagen, lämnats å sido af den officiella
statistiken, är icke för kommittén kändt. I hvarje fall torde de icke
vara af vidare betydenhet, då inrättningar af förevarande slag pläga
basera sin verksamhet företrädesvis på sparkasserörelse.

De anförda siffrorna tyda på att den ofvannämnda, i den solidariska
bankbolagslagen intagna bestämmelsen haft den verkan, som ju ock
därmed åsyftades, nämligen att nedbringa den bankrörelse, som af
solidariska bolag utöfvades vid sidan af gällande banklagstiftning. Och
kommittén anser det tillrådligt, att lagstiftningen fortgår på den sålunda
inslagna vägen. Ty det lärer icke kunna bestridas, att dessa solidariska
låneanstalter med sina ofta mycket blygsamma fonder — statistiken
framvisar exempel på fonder å omkring 5,000 kronor mot en inlåning

af omkring 180,000 kronor — och en icke alltid sakkunnig ledninginnebära
en fara icke blott för delägare, hvilkas flertal står alldeles
utanför affärens skötsel, ehuru de häfta i obegränsad ansvarighet för
dess förbindelser, utan äfven för insättarne; och denna fara synes
knappast kunna förebyggas genom att omgärda dessa låneanstalter med
bestämmelser, skiljaktiga från den vanliga banklagstiftningen. Ett
försök i sådan riktning synes för öfrigt knappast vara påkalladt, tv
om också dessa låneanstalter en gång haft en uppgift att fylla inom
vår ekonomiska hushållning, så kan det nog med rätta sägas, att deras
roll numera är utspelad. Vårt bankväsende har alltmera vuxit ifrån
dessa små och primitiva låneanstalter, och helt visst skulle det jämförelsevis
obetydliga tomrum, som konime att uppstå, om ifrågavarande
solidariska låneanstalter helt upphörde, snart och med lätthet utfyllas
af bankbolag, som drefve sin rörelse inom de af banklagstiftningen
utstakade gränser.

För att uppnå det mål, kommittén således finner eftersträfvansvärdt,
nämligen att den hybrida banktyp, som företrädes af de med
benämningen solidariska folkbanker förut betecknade låneanstalterna,
småningom må försvinna, vill kommittén föreslå, att vanligt handelsbolag
— hvartill låneanstalt af ifrågavarande art ju rättsligen hänföres
— icke må drifva bankrörelse under firma, innehållande annat
än personnamn, detta med eller utan tillägg, antydande att firman
iunehafves af bolag (»& komp.n eller dylikt). Vill låneanstalt, hvarom
nu är fråga, fortsätta sin rörelse under en dylik firma, som tydligt
angifver affären såsom ett enskildt företag, bör det icke förvägras;
men antagligt är, att anstalten hellre ombildar sig till ett verkligt bankbolag
eller uppgår i ett sådant.

Motsvarande föreskrift i afseende å firman synes böra gälla såsom
villkor för att kommanditbolag eller enskild person må drifva bankrörelse,
och detta så mycket hällre, som erfarenheten ådagalagt, att rättigheten
att jämte personnamn i firman införa en benämning, antydande
affärens egenskap af kreditanstalt, missbrukas därhän, att vid skyltning,
angifvande af post- och telegrafadress m. m. personnamnet bortkastas,
så att affärens enskilda karaktär, hvilken just bör framhäfvas,
blir undandold.

Det har visat sig, att föreningar för ekonomisk verksamhet utan
personligt ansvar inlåtit sig på penninghandel med allmänheten, ehuru
eu sådan verksamhet är främmande för dylika föreningars i lag angifna
ändamål, och det har också visat sig, att häraf vållats stora förluster

Om grundfonden.

icke blott för delägarne i sådan förening utan ock för insättarne.
Exempel saknas häller icke därpå, att pantlåneaktiebolag jämte sin
egentliga verksamhet drifva bankrörelse genom inlåning på vanliga
bankräkningar och utlåning bland annat i form af växeldiskontering.

Genom bedrifvande af dylik rörelse lära nog de, som företräda
föreningen eller bolaget, få anses hafva ställt sig i personligt betalningsansvar
för härigenom uppkomna förbindelser. Men något effektivt medel
att stäfja en sådan verksamhet, som utöfvas utan erforderliga garantier
och i vissa fall i en icke obetydlig omfattning, erbjuder icke nu gällande
lagstiftning.

Det har därför synts kommittén önskvärdt, att rätten att drifva bankrörelse,
hvilken ju kan missbrukas äfven af andra associationer än de
ofvan antydda, lagbindes och att offentlig myndighet utrustas, med
erforderliga maktmedel för att hindra ett obehörigt utöfvande af bankverksamhet;
och har kommittén i sådant syfte meddelat bestämmelser
i förslaget.

Ofvan angifna grundsats i fråga om de solidariska bolag, som
böra berättigas att drifva bankrörelse, har jämväl funnit sitt uttryck
vid meddelande af föreskrift om de bankinrättningar, på Indika bestämmelserna
om solidariska bankbolag skola äga tillämpning. Enligt
102 § af förslaget skola sålunda ifrågavarande bestämmelser afse alla i
ändamål att drifva bankrörelse stiftade bolag med personlig ansvarighet
för delägarne, så framt ej rörelsen skall drifvas under firma, innehållande
endast personnamn eller sådant namn med tillägg, som antydef
allenast, att firman innehafves af bolag. Genom en sådan lagbestämmelse
undanröjes tillika anledningen till den anmärkning, som i Riksdagens
år 1903 till Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelse beträffande banklagstiftningen
blifvit framställd mot nuvarande lydelsen af samma lagparagraf, enligt
hvilken lagens tillämpning göres beroende af vederbörande bankinrättnings
egen åstundan att inordna sig under lagen.

I afseende å det i gällande banklagstiftning inrymda stadgande,
att bankbolag må under vissa förutsättningar bildas med en grundfond
af allenast 200,000 kronor, har bankinspektionen i sitt till kommittén
remitterade utlåtande anfört följande:

»Stiftande af nya bankbolag och förökande af redan befintliga bankbolags
fonder genom nyteckning hafva under de senare åren fortgått i
en omfattning, som väl må betecknas såsom oerhördt stor för våra förhållanden.
Sålunda fanns vid utgången af

tr	1895	ett	antal	af	46	banker med	egna	fonder	å	kronor
	1896	:»	»	»	53	»	»	»	»	»	»
»	1897	»	»	»	57		)>	)>	j)	*	»
»	1898	).)	»		57	)>	»	»		»
	1899	»	»		64		»	»	»	»
y>	1900	»	»		66	»		»	»		))
»	1901		»	»	67				»		s>
it	1902	»		»	67	»	)>	»	))	)>	»
»	1903		»	»	70	»		»	»	»
»	1904	»		»	71		»		»	»	»
	1905	»	»	»	74	»		»	»		»
»	1906	)>	»		76		»	»	»

146.792.000

180.145.000

205.710.000

246.281.000

254.515.000

258.645.000

269.278.000

304.522.000

350.991.000

387.633.000
492,734,000.

Tillökningen i redan befintliga bankbolags fonder gör ju dessa
banker starkare och mera oberoende af kredit hos andra banker, inom
eller utom landet, och denna fondökning kan nog i och för sig betraktas
såsom ett godt. Men bildandet af nya banker kan helt visst
sägas hafva gått öfver gränsen för det behöfliga och nyttiga; denna
mångfald af banker har framkallat eu konkurrens, som i mera än ett
hänseende utöfvat ett skadligt inflytande på bankernas verksamhet ocli
arbetsmetoder.

En af anledningarna till den starka frekvensen al nya bankföretag
ligger tydligen i den lätthet för bildande af bank, lagstiftningen beredt
genom att fastställa ett lågt minimum för banks grundfond. I 8 § al
solidariska bankbolagslagen, resp. 10 § bankaktiebolagslagen, är visserligen
en miljon kronor satt såsom det normala minimum för grundfonden;
men där är tillika medgifvet, att, om de i bolagsordningen
meddelade närmare bestämmelserna angående ett bankbolags rörelsegrenar
och villkoren därför uppenbarligen gifva vid handen, att bolaget
icke har till ändamål att drifva bankrörelse i större omfång, utan blott
att tillgodose den mindre omsättningen å viss ort, grundfonden må, om
Konungen gifver därtill lof, bestämmas till lägre belopp, dock ej understigande
200,000 kronor. Och då i bolagsordningen angifves såsom ett
bankbolags ändamål att tillgodose den mindre omsättningen å viss ort,
bär Eders Kungl. Maj: t, med fastställande af vissa restriktioner i afseende
å inlåningen och rätten att öppna afdelningskontor, alltid bifallit ansökning
om oktroj för bankbolag med grundfond ända ned till sistnämnda
belopp. Denna minimigrundfond var nog väl knappt tillmätt
redan vid den tidpunkt, då berörda stadgande ursprungligen tillkom, år
1886, men efter den utveckling af våra ekonomiska förhållanden, som

under de senaste tjugu åren gjort sig gällande, är en dylik grundfond
alldeles otillfredsställande äfven ur synpunkten att bereda soliditet åt ett
bankföretag. Och detta särskilt därför att dessa banker af s. k. folkbaukstyp
visst icke alltid hålla sig inom sitt i bolagsordningen fastställda
program att tillgodose den mindre omsättningen inom. sin ort,
utan lämna törsträckningar åt affärer i långt aflägsna landsändar, hvilkas
affärsförhållanden äro bankstyrelsen obekanta, samt till belopp, som icke
stå i rimligt förhållande till bankens fonder. Så finnes mera än ett
exempel därpå, att sådan bank på en hand lämnat försträckningar, uppgående
till flera gånger grundfondens belopp. Bankinspektionen konstaterar
och kritiserar då sådana förhållanden samt påkallar rättelse. Sådan
blir ju ofta i viss mån vidtagen och i ett par fall har en dylik kritik
föranledt, att eu sådan mindre bank uppgått i eu större. Men att, då
rättelse icke följer, hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande begära
föreläggande för bank att minska eller indraga sådana engagemanger
är en utväg, bankinspektionen hittills icke ansett sig böra vidtaga, enär
ett sådant ingripande, som påtagligen skulle menligt inverka på bankens
kredit, kunde blifva mera till skada än till gagn, och det för öfrigt ofta
skulle vara omöjligt för banken att fullgöra ett dylikt föreläggande.
Eu sådan oförsiktig ledning, som stundom förklaras däraf att en sådan
liten bank icke är i tillfälle att anstiilla eu skolad bankman såsom chef
för affären, har mera än en gång försatt en folkbank i ett mycket
brydsam^ läge.

^ hl ofvannämnda tidpunkt, då ifrågavarande lagbestämmelse tillkom,
kunde ett behof af ökadt antal bankkontor anses förefinnas; de
enskilda bankinrättningarnas kontor uppgingo 188ö endast till omkring
190. Men numera, sedan dessa kontor stigit till ett antal af nära 500,
torde nog hvarje ort af någon betydelse hafva att tillgå bankkontor,
ett eller flera, till förmedling af sina affärer; och på åtskilliga platser
utbjuda bankerna sina tjänster i större utsträckning än de kunna tagas
i anspråk. I den män behof af nya bankförbindelser emellertid skulle
yppas å någon mindre ansenlig ort, där bildandet af en större bank
icke kan ifrågakomma, tillgodoses detta bäst genom afdelningskontor
åt en större bank; och erfarenheten har gifvit vid handen, att de större
bankerna äro synnerligen tillmötesgående i fråga om inrättande af afdelningskontor.
Ett sådant kontor medför uppenbarligen en större trygghet
än en själfständig s. k. folkbank vid utbrottet af eu lokal kris;
denna kan medföra betänkliga rubbningar för den lilla folkbanken och
härmed för hela orten, men bäres utan vidare svårighet af den större
banken, för hvilken förlusten vid ett kontor utjämnas genom vinsterna

vid andra kontor. Och ledningen vid ett afdelningskoiitor, hvilken i
sina hufvuddrag bestämmes af bankens styrelse, går lättare fri från
det missgrepp, hvartill folkbanken ej sällan gör sig skyldig, att allt för
ensidigt tjäna vissa kunders intressen.

Af dessa skäl borde helst undantagsbestämmelser i afseende ä
grundfonden för s. k. folkbanker alldeles bortfalla; men då bankinspektionen
nu vill inskränka sig till att hemställa, det grundfondens minimum
för folkbanker, som hädanefter stiftas, höjes till 500,000 kronor, sker
detta uteslutande därför att ett fullständigt upphäfvande af berörda
undantagsstadgande tilläfventyrs kunde komma att öka frekvensen åt
sådana penningeinrättningar, som stå utanför banklagstiftningen. Sedan
genom 1903 års lag angående solidariska bankbolag blifvit föreskrifvet,
att dylik inrättning icke får i sin firma använda ordet bank, har visserligen
ett flertal af samma inrättningar ombildats till eller uppgått i
bankbolag. Men sagda föreskrift bär dock icke hindrat, att sådana
inrättningar alltjämt förefinnas. Under dessa förhållanden ma det ju
icke anses lämpligt att ytterligare frammana dylika penningeinrättningar
genom att obehörigt försvåra stiftandet af banker; men detta kan icke
anses ske genom att fastställa minimum af banks grundfond till 500,000
kronor, ett belopp som för öfrig! numera torde sammanbringas nästan
lika lätt som för tjugu år sedan 200,000 kronor.»

Lagstiftningen bör efter kommitténs uppfattning lämpligen befordra
den omläggning af vårt bankväsende att i stället för de många för
närvarande icke mindre än 80 — och delvis mycket obetydliga enskilda
bankinrättningar, som drifva sin verksamhet inom vårt land, färre, men
kapitalstarka banker med kontor å skilda orter förmedla penningomsättningen.
Trygghet och stadga i våra ekonomiska förhållanden skulle
därigenom otvifvelaktigt befordras. Med denna uppfattning finner väl
kommittén önskvärdt, om något som helst undantag icke medgåfves
från den i lag uppställda regeln, att banks grundfond icke må understiga
en. miljon kronor. Men då det torde anses för bradstörtadt att
i ett slag införa eu sådan ändring i det bestående, vill kommittén
inskränka sig till att biträda bankinspektionens förslag, att minimum
af grundfonden för inrättningar af den s. k. folkbankstypen Löjes till

500,000 kronor.

De bestämmelser i gällande banklagstiftning, som innefattas i
2:dra kapitlet af de bägge bankbolagslagarna och handla »om rörelsen»,
äro uppenbarligen ganska ofullständiga och delvis mindre lyckligt
affattade. Kommittén har därför verkställt en omarbetning af ifrågavarande
kapitel och därvid föreslagit en del helt nya bestämmelser.

Om rätt att
handla med
aktier och om
emissiombank.

. Främst bland dessa bör nämnas stadgandet om rätt för större banker,
nämligen sådana, hvilkas grundfond uppgår till sex miljoner kronor,''
att för egen räkning handla med aktier, dock endast i den mån reservfonden
öfverstiger femtio procent af grundfonden. Stadgandet afser ej
blott att medgifva sådan bank rättighet att drifva handel med aktier i
allmänhet, utan har äfven det särskilda syftet att bereda tillfälle för
bank att ingå såsom delägare i emissionsbank.

I sitt ofvannämnda utlåtande anför bankinspektionen i denna fråga
följande:

»I skrifvelse den 2 maj innevarande år har Riksdagen anhållit,
att Eders Kung! Maj:t täcktes låta utreda, om och under h vilka villkor
rättighet att drifva handel med aktier må kunna medgifvas bolag, som
äro eller blifva underkastade den för enskilda bankinrättningar gällande
lagstiftning, samt till Riksdagen afgifva det förslag i ämnet, som en
sådan utredning må kunna föranleda.

Genom nådig remiss den 14 sistlidne juni anbefalld att afgifva
underdånigt utlåtande öfver Riksdagens sålunda gjorda framställning,
får bankinspektionen till en början erinra, hurusom det mera än en
gång blifvit uttaladt, att man icke borde utan vidare upphäfva det i
den svenska banklagstiftningen inrymda förbudet för bankbolag att
drifva ^ handel med aktier; och denna bestämmelse torde nog också i
sin man hafva bidragit att konsolidera våra enskilda bankinrättningar.
Men med den lifaktighet, som under de senare åren gjort sig gällande
i vårt afFärslif och icke minst i de affärer, som afse bildande och utvidgande
af bolag samt öfverflyttande af äganderätten till redan utsläppta
aktier och lösbref, lärer det kimma ifrågasättas, om det är lämpligt
och nyttigt, att våra banker fortfarande hållas helt utom denna affärsverksamhet.
Ty den förmedling af aktieaffärer, som åtskilliga banker
bedrifva, gör dem ju icke till intressenter i dessa affärer; denna bankernas
vaksamhet medför blott för dem själfva en liten provisionsvinst
och för allmänheten fördelen af en pålitlig förmedlare vid sådana affärer.

^an emellertid nog vara gagneligt, att en bank äger finansera eu
affär äfven på det sätt, att densamma genom bankens ekonomiska medveikan
ombildas till aktiebolag eller, om deD redan arbetar under denna
•”J?’ får sitt aktiekapital förökadt. k öretaget blir därigenom ekonomiskt
själfständigare och banken kan blifva befriad från papper, som, om de
än må vara goda, kunna för mycket tynga portföljen. Banks rätt till
aktieforvarf torde äfven beträffande handel med redan emitterade aktier
kunna medföra den fördelen, att banken i fråga om de aktier, den

lägger sig på, verkar normeraude på kurserna genom att hålla tillbaka
vid häftiga och opåkallade prisfluktuationer.

Emellertid anser äfven bankinspektionen, att förbudet för bank
att handla med aktier ingalunda bör i regel upphäfvas. Rättigheten
att drifva sådan rörelse, som ju onekligen i hög grad kräfver omdöme
och försiktighet för att icke blifva äfventyrlig, lärer icke böra medgifvas
andra banker än dem, som äga betydande fonder; och detta icke
blott därför att dessa banker lättare bära en eventuell förlust, utan
äfven af det skäl att, såsom naturligt är, de större bankernas ledning
i regel uppbäres af en större insikt än de mindre bankernas. Att
banks grundfond uppgår till minst sex miljoner kronor synes lämpligen
kunna uppställas såsom ett villkor för rättigheten att utöfva ifrågavarande
rörelsegren.

Men icke ens åt dessa större banker lärer oinskränkt rätt till
aktieförvärf böra medgifvas. Den synes böra så begränsas, att en häraf
vållad förlust icke under några förhållanden kan nedbringa bankens
fonder under den gräns, lagstiftningen fastställt såsom för banken betryggande.
Då det i sådant afseende är stadgadt, att, sedan bank till
reservfond afsatt ett belopp, motsvarande 50 procent af grundfonden,
ytterligare afsättning till reservfonden icke erfordras, så lärer det icke
kunna anses äfventyrligt, att bank, som utöfver dessa 50 procent afsatt
medel till sin reservfond i stället för att utdela dem till delägarna,
erhåller en friare dispositionsrätt, än i lag såsom regel medgifves, öfver
dessa medel, som banken låtit utöfver hvad lag fordrar kvarstanna i
banken. Genom ett medgifvande, att dessa reservfondens öfverskottsmedel
Ange användas till aktieförvärf, kan iusättarnes säkerhet icke
anses hotad, då ju, äfven om de sålunda använda medlen skulle gå
totalt förlorade, banken i allt fall skulle jämte sin grundfond äga i behåll
eu så stor reservfond, att dess förökande icke af lagstiftaren påkallas.
Den mening skulle väl också kunna göras gällande, att ett
belopp, motsvarande hela reservfonden, kunde sålunda få friare användas,
enär ju, vid en total förlust af dessa medel, banken i fråga om fonderna
icke skulle komma i sämre ställning än vid dess startande. Men
då fråga är om eu afvikelse från ett traditionellt åskådningssätt, synes
det klokast att stanna vid det förra alternativet, mot hvilket knappast
någon betänklighet kan resas ur synpunkten af bankens soliditet.

Enligt det förslag, som bankinspektionen således anser sig kunna
förorda och Riksdagen i förevarande skrifvelse jämväl ifrågasatt, skulle
nedannämnda enskilda bankinrättningar med sina nuvarande fonder
blifva berättigade att för aktieförvärf använda följande belopp: Skånes

enskilda bank 7,50 milj., Värmlands enskilda bank 1,3 7 milj., Stockholms
enskilda bank 1,5 milj., Sundsvalls enskilda bank 4 milj., Härnösands
enskilda bank 4,7 5 milj., Skandinaviska kreditaktiebolaget 12 milj.,
aktiebolaget Stockholms handelsbank 8,12 milj., bankaktiebolaget Södra
Sverige 0,n milj., aktiebolaget Mälareprovinsernas bank 0,50 milj. och
aktiebolaget Göteborgs bank 2,7 0 milj. kronor eller således tillhopa
omkring 42 milj. kronor.

Det är emellertid att märka, att, om och i den män nämnda banker
ville såsom reservfonder binda sina nuvarande dispositions fonder, deras
aktieförvärfsrätt skulle kunna ökas för Skånes enskilda bank med 1 milj.,
för Värmlands enskilda bank med 0,9 milj., för Stockholms enskilda
bank med 3,2 milj., för Sundsvalls enskilda bank med 1,4 milj., för
Härnösands enskilda bank med 0,5 milj., för Skandinaviska kreditaktiebolaget
med 0,2 milj., för aktiebolaget Stockholms handelsbank med
l,t milj., för bankaktiebolaget Södra Sverige med 0,7 milj., för aktiebolaget
Mälareprovinsernas bank med 1,2 milj. och för aktiebolaget
Göteborgs bank med 0,e milj. kronor eller således tillhopa med omkring
10 milj. kronor.

Såsom förut är sagdt, kan en aktieförvärfsrätt blifva af nytta
både för vederbörande banker själfva och för vissa af dem finanserade
affärer. Däremot kan det nog betviflas, om man enbart genom eu
sådan anordning, som den ofvan föreslagna, skulle vinna syftet att
främja landets industri genom att bereda ekonomiskt stöd åt nya företag.
1 ör en vanlig bank med eu på förut antydda sätt begränsad
aktieförvärfsrätt skulle aktieaffären blifva eu ganska obetydlig detalj af
bankens rörelse, i det den torde komma att inskränkas "till redan
existerande företag, som banken räknade till sina kunder. Att lämna
hjälp till startande af nya företag skulle säkerligen mycket sällan förekomma
äfven åt det skäl att banken i regel saknade organer för en
saklig pröfning af ett nytt företags bärkraft.

Det är på detta område emissionsanstalten har en uppgift att fylla.

Förslag om införande i lagstiftningen af eu särskild typ af banker,
som, under föreslaget namn af industriförlagsbanker, skulle äga rätt
att, jämte bankrörelse, drifva handel med aktier, framlades af Eders
Kungi. Maj:t för 1903 års Riksdag i sammanhang med de författningsförslag,
som legat till grund för nu gällande banklagar. I hufvudsak
anslöt sig förslaget till lag angående industriförlagsbanker till förslaget
till lag angående bankaktiebolag. De egentliga afvikelserna voro att
söka . i bestämmelserna angående grundfondens storlek och rätten till
inlåning från allmänheten. Förslaget vann emellertid icke Riksdagens

godkännande. Riksdagen förklarade sig visserligen icke vilja bestrida,
att en aktieemissionsanstalt, skött med sakkunskap och redbarhet samt
ställd under offentlig kontroll, tilläfventyrs kunde vara till nytta för
industrien. Men jämte det Riksdagen erinrade, att det framlagda förslaget
icke, enligt Riksdagens mening, vore byggdt på riktiga och
lämpliga grunder samt att det föreslagna namnet för ifrågavarande
inrättningar syntes mindre lämpligt, framhöll Riksdagen såsom sin
mening, att något verkligt trängande behof för det dåvarande af en
lagstiftning af ifrågavarande slag icke, Riksdagen veterligt, framträdt.
Ej heller finge, anförde Riksdagen vidare, förbises, att, på sätt erfarenheten
från utlandet gifvit vid handen, inrättningar af ifrågavarande
beskaffenhet under en mindre nogräknad ledning kunde jämväl ägna
sig åt osunda, för industrien skadliga spekulationsaffärer.

Särskild! i anledning af sistnämnda anmärkning och sedan inom
vårt land en aktieemissionsanstalt på allmänna aktiebolagslagens grund
kommit till stånd, tränger sig emellertid, synes det bankinspektionen,
den frågan fram, om den egentliga emissionsrörelsen bör helt öfverlämnas
åt den enskilda affärsverksamheten eller om genom förändrad
lagstiftning tillfälle bör beredas för bildande af emissionsanstalt under
de för åim&aktiebolag fastställda former.

Till förmån för e in i s s io n sb ol a g s fo nuen har blifvit åberopadt, att
emissionsbolaget icke såsom emissionsbanken bär rätt att inlåna penningar
från allmänheten, till följd hvaraf endast aktieägarnes och lcreditgifvande
bankers penningar skulle vid en eventuell katastrof äfventyras;
och denna erinran måste ju tillerkännas ett visst berättigande. Men
då hinder icke möter, att ett emissionsbolag utgifver obligationer och
försäljer dem till allmänheten, kunna nog allmänhetens penningar på
denna väg, som icke står emissionsbanken öppen, riskeras, (fifvet är
dock, att en emissionsbanks rätt att vid disken inlåna penningar från
allmänheten bör starkt begränsas.

Företrädet af emissionsbankstypen ligger i den kontroll, som från
det allmännas sida skulle utöfvas öfver emissionsbanken liksom öfver
andra enskilda bankinrättningar. Denna kontroll skulle göras gällande
redan vid emissionsbankens bildande. Under det emissionsbolaget inom
ramen af den allmänna aktiebolagslagstiftningen själft bestämmer sin
bolagsordning och andra regler, som skola normera dess verksamhet,
komme emissionsbankens liksom hvarje annan banks bolagsordning att
underkastas pröfning af Eders Kung]. Maj: t, som ägde i bolagsordningen
införa de bestämmelser, som utöfver lagens föreskrifter kunde finnas
erforderliga och nyttiga. Redan vid fastställande af vanliga bankbolags -

ordningar bestämmas vissa restriktioner, som visat sig ändamålsenliga,
t. ex. förbud att lämna ledamot af styrelsen kredit annorledes än mot
iullgodt hypotek eller genom diskontering af varuväxlar; och det är
icke oantagligt, att i emission sbanks bolagsordning skulle, med hänsyn
till egenarten af dess verksamhet, införas särskilda bestämmelser för
tillvaratagande af det allmännas intressen. Det bör för öfrigt icke förbises,
att banklagstiftningen innehåller vissa, för banks konsolidering
afsedda bestämmelser, som icke återfinnas i aktiebolagslagen, såsom exempelvis
de viktiga föreskrifterna rörande tillgångarnas värdesättande
vid bokslut.

Vidare skulle nu emissionsbanken komma under tillsyn af bankinspektionen.

Det förhåller sig nog så, att värdet af den kontroll, bankinspektionen
utöfvar, icke sällan öfverskattas. Det förbises så lätt, att bankerna
inom de gränser, som af gällande föreskrifter äro för dem utstakade,
äga och måste äga fria händer. Bankinspektionen kan t. ex.
hysa den mening, att en bank i allt för hög grad baserar sin verksamhet
på kredit hos andra banker, att den allt för djupt sänker sig
i ett eller annat företag, att den icke utöfvar tillräcklig kontroll öfver
vissa sina funktionärer m. in.; och en sådan mening jämte de skäl,
som tala för densamma, böra gifvetvis meddelas bankstyrelsen. Men
om denna icke går med på bankinspektionens uppfattning, får styrelsen
naturligtvis göra sin egen gällande; och det borde därför vara
uppenbart, att bankinspektionen, äfven om det högsta mått af klokhet
och insikt vore där representeradt, icke kan förhindra, att en banks
ledning tager en äfventyrlig riktning. Väl inträffar det icke sällan,
att bankinspektionen äfven på detta område, där bankerna äga fritt
röra sig, kan på öfvertygelsens väg utöfva ett gagnande inflytande; men
den påtagligaste nyttan af bankinspektionens verksamhet består i öfvervakande
af de för bankerna fastställda föreskrifternas efterlefnad. Härvid
är det nog af särskild vikt, att de handlingar, på hvilka allmänheten
har att grunda sitt omdöme om en bank, nämligen månadsrapporterna
och bokslutet, äro uppställda i behörig ordning, ty, om förhållandet
icke är sådant, blifva dessa handlingar, såsom missledande,
mera till skada än till gagn. Så böra månadsrapporterna upprättas i
den form, innehålla de rubriker, som bäst åskådliggöra bankens ställning;
och vidare är att tillse, det tillgångar och skulder riktigt inrangeras
under de fastställda rubrikerna, så att under de rubriker, som
det är opportunt att ha tomma eller med låga belopp, såsom fastigheter,
aktier, skulder till andra banker, fordringar, beroende på lag -

sökning eller konkursutredning, verkligen redovisas alla poster, som
höra dit, liksom att de rubriker, där man gärna visar höga siffror, såsom
fordringar hos andra banker, icke få mera än de skola ha. Och beträffande
bokslutet, som för banks delägare och för allmänheten kommer
till synes i styrelsens förvaltningsberättelse och i den af bankbyrån
årligen utarbetade öfversikt af bankboksluten, är det uppenbarligen
nyttigt, att tillsyn utöfvas däröfver att de föreskrifter, som banklagstiftningen
innehåller om balanserade fordringars nedskrifvande till
deras verkliga värden m. in., behörigen iakttagas.

1 dessa hänseenden äger emissionsaktiebolaget förfara efter eget
godtfinnande; och den möjligheten är därför icke utesluten, att emissionsbolaget
framlägger sådana tablåer, att de, äfven om siffrorna icke
i och för sig äro oriktiga, blifva missledande, samt i bokslutet balanserar
tillgångarna till högre värden än de äga.

Af dessa skäl synes emissionsbankverksamheten, ställd, såsom den
skulle blifva, under’ publicitet, äga vissa företräden framför den rent
privata verksamhet, emissionsbolaget bedrifver.

Men den samvetsgrannaste kontroll kan naturligtvis icke aflägsna
de risker, som enligt sakens natur äro förenade särskildt med en emissionsverksamhet.
En emissionsanstalt blir ju i hög grad beroende icke
blott af upp- och nedgående konjunkturer inom fondmarknaden utan
ock af hållbarheten utaf de kalkyler, på hvilka af anstalten startade
nya företag äro baserade. En sådan anstalt måste följaktligen i högre
grad än en vanlig bank vara beredd på förluster, likaväl som den kan
realisera betydande vinster. Och en emissionsanstalt, som lyder under
banklagstiftningen, kan, om den börjar sin verksamhet under en liausseperiod
och en häftig baisse inträder, innan den hunnit samla reservfond,
ensamt därigenom tvingas till afskrifningar, som medtaga en tiondedel
af grundfonden, så att delägarna stå inför alternativet att besluta likvidation
eller göra tillskott.

Det synes därför önskvärd!, att lagstiftningen för en emissionsbankverksamhet
lägges så, att aktierna tvingas in pa kapitalstarka
händer. Därigenom vunnes sannolikhet för att uppkommande vinst
företrädesvis användes till fondbildning, så binge sådan vore önskvärd,
samt att, om omförmälda ställning med en enligt räkenskapen till en
tiondedel förlorad grundfond skulle inträda, ett tillskott med säkerhet
kunde påräknas, om det befunnes klokt att hålla affären uppe. Om
vidare aktierna stannade på ett fåtal händer, skulle detta bidraga till
att göra ledningen enhetlig och målmedveten. Det synes därför ändamålsenligt
att genom lag bestämdes, det emissionsbankaktiebolag finge

stiftas endast af enskilda bankinrättningar, nämligen sådana som, enligt
hvad bär ofvan föreslagits, äro berättigade att förvärfva aktier, samt
att emissionsbankaktiebolags aktier finge utfärdas samt af aktieägare
öfverlåtas blott till sådan enskild bankinrättning. Genom denna anordning
vunnes äfven den icke oväsentliga fördelen, att emissionsbankaktierna
icke kunde blifva spekulationspapper.

_ Då minimum af emissionsbankens grundfond tydligen bör sättas
tämligen högt, skulle eu enda bankinrättning icke gärna kunna förvärfva
samtliga aktier i en emissionsbank, hvilket också af flera skäl
icke vore önskvärdt. Men det vore heller icke lämpligt, att eu enda
bankinrättning erhölle aktiemajoritet i emissionsbanken och därigenom
kunde utöfva ett afgörande inflytande på dess verksamhet. Eu sådan
dominerande ställning skulle nämligen innebära en frestelse att föra
emissionsbanken i en riktning, som allt för ensidigt tillgodosåg den
ledande bankens intressen, t. ex. genom förvärfvande af aktiemajoritet
i ett redan existerande företag i syfte att öfverflytta dess affärer till
sistnämnda bank. Dylika transaktioner höra icke till dem, eu väl skött
emissionsanstalt bör upptaga på sitt program. För att förebygga, att
emissionsbanken sålunda fördes på vägar, främmande för dess eget
ändamål, kunde lämpligen stadgas, att delägare i emissionsbank icke
må äga mera än en tredjedel af aktierna i densamma. Härigenom
blefve ock delägarnas risk pa ett sådant företag i någon mån begränsad.

Ett ordnande af emissionsbankverksamheten på dylika grunder synes
äfven för själfva näringslifvet vara ur åtskilliga synpunkter fördelaktigt.
Eu stor emissionsbank kommer gifvetvis att erhålla en mängd erbjudanden
att starta eller utvidga industriella företag, och ju mera omsorgsfull
och sakkunnig sållningen af dessa erbjudanden blir, dess
bättre är det för näringslifvet. Ett misslyckadt industriellt företagmedför
i tegel icke blott eu minskning af de enskilda delägarnas tillgångar,
utan det innebär äfven eu nationalekonomisk förlust. Skötseln
af en emissionsbank ställer därför stora kraf på såväl finansiell förmåga
som teknisk urskiljning hos dess funktionärer. Med banker såsom
grundare och ägare af en emissionsbank får man större utsikter till
ett riktigt val af ledare och funktionärer för denna, än om dessa skola
utses genom en tillfällig sammanslutning af aktietecknare bland allmänheten.
Den öfversikt öfver affärslifvet och den erfarenhet af industriens
gång, som direktörskapet inom våra större banker gifver, blifva synnerligen
göda faktorer att räkna med vid organisationen och driften af
eu emissionsbank.

1 de flesta fall förvärfva].- en emissionsbank under kortare eller
längre tid en nästan obegränsad makt öfver de företag, som den tager
om hand. En institution, bakom hvilken stode flera stora banker,
skulle från deras sida, hvilka både anledning söka dess medverkan,
tillvinna sig större förtroende och erbjuda större trygghet än en anstalt,
inom hvars enskilda delägare majoriteten måhända tid efter annan
växlade och med den de principer, efter hvilka anstalten leddes.

Det torde invändas, att de föreslagna gränserna för bankbolags
rätt att förvärfva aktier äro så snäfva, att därinom icke väl rymmas
både den så att säga enskilda aktiehandel, bank kan finna ensidigt
drifva, och delägareskap i emissionsbankinstitut. Men om nu, såsom
bankinspektionen förmenar, försiktigheten bjuder att icke vidga dessa
gränser, så få ju de bland de förutnämnda bankerna, som vilja taga
del i en emissionsbank, finna sig i att deras rätt till enskild aktiehandel
inskränkes i mån af detta delägareskap. Då ett stort emissionsbolag redan
bildats, synes för öfrigt vårt iands behof af emissionsinstitut tillsvidare
vara tillgodosedt genom bildande af eu emissionsbank. Det är nog mera
önskvärdt, att emissionsinstituten blifva stora och starka än mångtaliga.

Bankinspektionen har i det föregående benämnt den anstalt, hvarom
här är fråga, emissionsbank och har ingen lämpligare benämning än
denna att föreslå. Mot densamma har erinrats, att man här. i landet
med emissionsbank förstått sedelutgifvande bank; men då enskild banks
sedelutgifningsrätt tillhör en förgången tid, bör nämnda omständighet
icke kunna föranleda någon begreppsförvirring. Större betydelse skulle
man kunna tillägga en annan, mot den ifrågasätta benämningen fiamställd
anmärkning, nämligen den, att äfven de banker, som förmedla
obligationslån och sålunda emittera obligationer, kallas emissionsbanker.
Men detta språkbruk, om det verkligen finnes, har icke vunnit den
häfd, att någon betänklighet till följd häraf bör möta att, efter allmänt
kändt föredöme från utlandet, upptåga namnet emissionsbank för sådan
bankinrättning, som kännetecknas af aktieemissionsrätt. Det nyligen
startade emissionsbolaget har ock i sin mån röjt väg för den nu föreslagna
benämningen.

Under det delägarna i ett vanligt bankaktiebolag skola vara minst
tjugu, torde motsvarande siffra för emissionsbankaktiebolaget lämpligen
sättas till fyra, därtill minimiantalet för stiftarne äfven synes kunna
bestämmas.

Att på grund af numera inträdda förhållanden inom vart ekonomiska
lif aktiekapitalets minimum bör sättas högre än det, som föreslogs
i nådig proposition till 1903 års Riksdag synes uppenbart; och

Om rätt att i
undantagsfall
förvärfva lös
egendom, om
inlåning, om
kassareserv
m. in.

vill bankinspektionen i sådant hänseende föreslå ett belopp af åtta miljoner
kronor.

Då en kraftig fondbildning påtagligen för einissionsbanken, på
grund af arten utaf dess verksamhet, är af större vikt än för en vanlig
bankinrättning, föreslår bankinspektionen, att af emissionsbanks behållna
årliga vinst minst tjugufem procent afsättas till en reservfond och att
sådan afsättning icke må upphöra, förrän reservfonden uppnått samma
belopp som grundfonden.

Inlåningen från allmänheten har man ansett böra begränsas till
sammanlagda beloppet af grund- och reservfond; den s. k. dispositionsfonden
sparade, men icke till reservfonden förda vinster — har
icke häi medräknats, enär denna fond, öfver hvilken banken ju äger
när som helst förfoga, är af allt för rörlig natur att tjäna som underlag
för inlåningen.»

. Kommittén biträder den af bankinspektionen sålunda uttalade
mening och har i sådant syfte utarbetat förslag till lagbestämmelser.

Enligt gällande lag är det bank förbjudet att drifva handel med
annat än guld, växlar och räntebärande papper; och då i lagen tillika
angifvas de förhållanden, under hvilka annan egendom må af bank förvärfvas,
lärer förstnämnda lagbestämmelse böra tolkas såsom ett förbud att
under andra än de i lagen sålunda angifna förhållanden förvärfva egendom,
med hvilken banken ej må drifva handel, äfven om ett sådant
förvärf icke sker under sådana omständigheter, som angifva ett syfte att
drifva handel. ’ J

Kommittén vill såsom regel bibehålla om förmälda, beträffande
banks rätt att drifva handel meddelade bestämmelser, som endast gjorts
något fylligare, sa att därunder må tydligen inbegripas vissa valutor,
med hvilka en bank enligt sakens natur måste handla. Kommitténs
uppmärksamhet har emellertid blifvit fäst på det förhållande, att en
banks ställning till en gäldenär, som icke förmår göra rätt för sig,
kan gestalta sig så, att det blefve till gagn såväl för kontrahenterna som
lör det allmänna, om banken i likvid för sin fordran finge underhand
öfvertaga egendom, hvarmed bank icke må drifva handel, och särskildt
aktier. ^ Om t. ex. en industriell affär, som eu bank förlagt, råkar i
trångmål, kan man ställas inför valet mellan en konkurs, som har till
följd, att affären, till skada för den ort, där den verkar, nedlägges och
att banken gör en stor förlust, eller en rekonstruktion på den basen, att
banken i likvid för sin fordran mottager aktier i företaget; och det
synes olämpligt, om lagstiftningen lägger hinder i vägen för att under
sadana förhållanden en uppgörelse träffas, hvarigenom affären kan råd -

das och banken i utbyte mot notoriskt värdelösa fordringar öfvertager
aktier, som en gång kunna erhålla ett värde. Tydligt är dock, att ett
sådant öfvertagande, som bör få gälla blott lös egendom, får ske endast
i undantagsfall, där det är uppenbart, att banken eljest skulle lida afsevärd
förlust. Såsom ett korrektiv mot att en sådan rättighet icke
missbrukas vill kommittén föreskrifva, att anmälan om ett dylikt öfvertagande
skall ofördröjligen göras hos bankinspektionen. Denna bär då
att tillse, om sådana omständigheter föreligga, som utgöra förutsättningför
en dylik uppgörelse, och, där så ej är, påyrka försäljning af den
öfvertagna egendomen. Antagligt är ock, att, om den ifrågasatta lagbestämmelsen
kommer till stånd, bank icke inlåter sig på en sådan
uppgörelse utan samråd med bankinspektionen.

En klok bankpolitik bör i främsta rummet inriktas på att skaffa
vederbörande bank en god portfölj, så att banken hålles både solvent
och likvid. I detta hänseende kan lagstiftningen väl icke utöfva något
afgörande inflytande, men den kan genom meddelande af vissa föreskrifter
i någon mån förebygga vådorna af en oklok förvaltning. Hit
kunna räknas föreskrifter, som inskränka banks rätt att förvärfva aktier
och fastigheter.

Kommittén har emellertid ansett, att några nya bestämmelser i
berörda syfte kunna i lagstiftningen införas, utan att obehöriga band
därigenom läggas på en bankstyrelses handlingsfrihet.

Storleken af en banks inlåning regleras icke i någon mån af gällande
lagstiftning; men i de bolagsordningar, som äro fastställda för
banker med grundfond, understigande en miljon kronor, föreskrifves,
att inlåningen icke får öfverstiga ett visst förhållande till fonderna.
Det synes kommittén kunna lända till gagn, att en på berörda princip
grundad bestämmelse införes i lagstiftningen. Fonderna kunna ju anses
såsom ett delägarnes tillskott för att säkerställa insättarne för förlust;
och det måste väl då medgifvas, att, under i öfrigt likartade förhållanden,
insättarnes säkerhet, som lagstiftningen har att i främsta rummet
tillgodose, är dubbelt större i eu bank, hvars fonder motsvara t. ex.
Va af inlåningen, än i den, där de uppgå blott till Ve däraf. Verkställd
undersökning har gifvit vid handen, att bland de sedan någon tid befintliga
bankerna inlåningen, hvarmed afses samtliga i bankrapporterna upptagna
skulder utom dem, som • redovisas under rubrikerna »utelöpande postremissväxlar»
samt »inkomst- och diverse tillfälliga räkningar», växlar
emellan 0,7 och 6,4 gånger fonderna, d. v. s. sammanlagda beloppet
af grundfond, reservfond och dispositionsfond.

Kommittén liåller före, att inlåningen icke bör få öfverstiga fem
gånger fondernas belopp. Af nu befintliga banker skulle endast 9, som
hafva en inlåning af resp. 6,4, 6, 5,9, 5,5, 5,4, 5,3, 5,2, och 5,1 gånger
fonderna, behöfva vidtaga någon åtgärd med anledning af eu dylik bestämmelse
; och bör det lämnas dem en respittid för att antingen i
någon mån öka fonderna eller nedbringa inlåningen.

Men en bank måste, såsom förut är sagd!, icke blott vara solvent,
utan också hållas likvid. Och i sådant afseende är det icke tillfyllest,
att banken håller en kontant kassa för förutsedda ordinarie behof, den
bör också, lör att kunna möta en osedvanligt stark påkänning på
kassan, förskaffa sig en del sådana tillgångar, som vid behof kunna
utan svårighet omsättas i penningar vare sig genom försäljning eller
belåning. Det har visat, sig, att en del banker, särskild^ bland de
mindre, förbise vikten af att anskaffa en sådan kassareserv; man vill
icke underkasta sig att genom inköp af kuranta obligationer eller insättning
hos annan bank gå miste om den högre ränta, som kan betingas
medelst utlåning till allmänheten, och då kassan behöfver förstärkning,
linnes ingen annan utväg än att mot styrelsens borgen söka
kredit hos annan bank. Metoden är icke god; den kan under knappa
penningtider lätteligen bringa en bank i trångmål.

Uppenbart är, att, i samma mån eu bank håller stark kassa, behofvet
af kassareserv minskas; men kommittén håller före, att kassan och
kassareserven tillhopa böra minst uppgå till ett belopp, motsvarande
tjugu procent af grundfonden. De tillgångar, bank sålunda har att
anskaffa till kassareserv, skola emellertid ingalunda ligga orubbade
under alla förhållanden; de skulle då illa motsvara sitt ändamål. Vid
inträdande behof af kassaförstärkning får banken göra sig af med dessa
tillgångar eller pantförskrifva dem. Men om de helt eller delvis sålunda
disponeras, bör kassareserven, så snart ske kan, åter utfyllas antingen
genom anskaffande af nya sådana tillgångar eller genom inbetalning af
lån, för hvilket valutor af ifrågavarande art blifvit pantsatta. Ett stadgande
i detta syfte är därför i förslaget infördt; och skulle enligt detsamma
såsom kassa och kassareserv anses de tillgångar, som i bankernas
månadsrapporter redovisas under rubrikerna kassa, fordringar på räkningar
med inhemska banker samt utländska banker och bankirer, invisningar
och växlar, betalbara vid anfordran eller inom kort tid, samt
utländska bankers sedlar äfvensom räntebärande obligationer, de sistnämnda
dock endast för så vidt de noteras å börs. Någon svårighet
för eu nybildad bank att inrätta sig efter ett sådant stadgande torde
ej förefinnas, men med hänsyn till dem bland de befintliga bankerna,

som icke redan uppfylla ett dylikt kraf, torde något anstånd med lagens
tillämpande böra medgifvas.

Då det är bank förbjudet att för egen räkning drifva handel
med annat än visst, slag åt egendom, bör däraf följa, att bank icke
häller vid aftal om kredit får förbehålla sig provision att utgå i form
af vinst på en affär, som banken icke får för egen del afsluta. Banken
blefve ju genom ett sådant aftal i viss mån delaktig i affären; och den
vinstandel, som förespeglas, kan tänkas locka en bank att förlägga ett
riskabelt företag, från hvilket banken med vanliga villkor för kreditgifning
skulle hålla sig borta. En föreskrift i antydda syfte är införd
i lagförslaget.

I sparbanksföreningens till kommittén remitterade framställning
påkallas lagstiftningens mellankomst för att värja sparbankerna för den
konkurrens, som bankbolagen utöfva genom sin sparkasserörelse; och
bankinspektionen har i sitt förcnämnda utlåtande väckt förslag om införande
i banklagstiftningen af eu föreskrift, afsedd att hindra en illojal
form af dylik konkurrens.

Bankinspektioneu yttrar härom följande:

»De bestämmelser "angående de enskilda bankinrättningarnas sparkasserörelse,
som numera äro intagna i 29 § solidariska bankbolagslagen,
resp. 26 § bankaktiebolagslagen, föranleddes ursprungligen af en
till 1899 års Riksdag afbiten proposition. Såsom motiv för denna
proposition anförde dåvarande chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet,
bland annat, att, då bankerna på sig inympade den
form af inlåning, som af ålder hörde sparbankerna till och för dem
vore typisk, sparbankerna syntes äga berättigade anspråk, att lagstiftaren
tillsåge, det denna form verkligen iakttogs af bankbolagen, så
att vägen icke öppnades för en illojal konkurrens. Och då det visat
sig, att bankbolagen på sparkasseräkning mottogo obegränsade belopp
och förbundo sig till återbetalning utan uppsägning, hvilket vore sparbankerna
genom lag förbjudet, borde motsvarande förbud utfärdas för
bankbolagen. Det är också endast i nämnda två hänseenden, som förenämnda
lagrum innehåller vissa restriktioner.

I förenämnda anförande af departementschefen förklaras det med
råtta vara för ifrågavarande inlåning kännetecknande, att insatta medel
jämte vid årsskiftet upplupna räntor godtskrifvas och gjorda uttagning^’
påföras räkningshafvaren i motbok. Men nu har hos vissa bankbolag
visat sig eu benägenhet att afvika från denna, för sparkasserörelsen
karakteristiska metod så till vida att, under det insättningar antecknas

Om sparkasserörelse.

i motbok, räkningsliafvaren tillätes draga på sin räkning genom check,
utan företeende af motbok. Det kan ej förnekas, att ett kraftigt vapen
härigenom erhålles i konkurrensen med sparbankerna, för hvilka det är
i lag föreskrifvet, att motboken skall vid medels lyftande företes för
anteckning om uttaget. Det är nämligen eu påtaglig fördel för innehafvare
åt sparkasseräkning att få disponera densamma genom check,
hvilken ju kan användas såsom betalningsmedel vid likvider. Vill man
fortgå på den inslagna vägen att genom lagstiftning söka skydda sparbankerna
i konkurrensen med bankbolagen, torde dessa böra äfven i
förevarande hänseende likställas med sparbankerna.

Det synes i hvarje fäll innebära en oegentlighet att, sedan bank
genom kvitto i motbok erkänt sig hafva mottagit ett visst belopp, en
större eller mindre del af detsamma återbetalas, utan att sådant antecknas
i motboken, hvilken sålunda kommer att visa ett större tillgodohafvande
än det verkliga. Väl utgör motboken icke ett sjelfständigt
fordringsbevis, och banken kan därför äfven genom annat
intyg om återbetalning — checken — juridiskt skydda sig mot kraf
enligt motboken; men obestridligt är, att det omförmälda förfaringssättet,
hvarigenom en motbok kommer att utvisa ett tillgodohafvande,
som i verkligheten icke tinnes, kan gifva anledning till förvecklingar
och, genom motboks öfverlåtande eller belånande för det däri upptagna
tillgodohafvandet, äfven till bedrägerier.»

_ Då grund af hvad sålunda förekommit liar kommittén föreslagit
ett tillägg till bestämmelserna om banks sparkasserörelse.

o»* tillsyn. Slutligen bär bankinspektionen hemställt, att den befogenhet i

afseende å tillsynen å enskilda bankinrättningar, som gällande lag inrymmer
åt Konungens befallningshafvande, må öfverflyttas å bankinspektionen.
Till stöd för detta förslag anföres följande:

»Enligt 77 § solidariska bankbolagslagen, resp. 70 § bankaktiebolagslagen,
utöfvas tillsyn öfver bankbolagens verksamhet dels af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande och dels af bankinspektionen.

Den Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes befogenhet gent
emot bankbolagen, som äger den största betydelsen, innefattas i 83 §
solidariska bankbolagslagen, resp. 76 § bankaktiebolagslagen. Enligt
dessa lagrum äger Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förbjuda
verkställighet af styrelses eller bolagsstämmas beslut, som står i strid
med lag eller bolagsordning, samt, om sådant beslut gått i verkställighet,
förelägga styrelsen att göra rättelse, där så kan ske, så ock att
fullgöra hvad styrelsen enligt lag och bolagsordning åligger; dock

att sådant åläggande icke må meddelas i fråga om i lag gifna föreskrifter,
h vilkas öfverträdande är med straff belagdt, samt att i frågor,
som angå banks förvaltning och bokföring, förbud eller föreläggande
icke må af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelas, med
mindre bankinspektionen därom gjort framställning. Särskildt tillkommer
det för öfrigt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att föreskrifva
rättelse, om penningeinrättning ©behörigen använder ordet bank
i sin firma (84 § solidariska bankbolagslagen); och äger Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande förelägga vite vid meddelande af föreskrift
och förbud enligt bankbolagslagarna samt till sådant vite fälla (85 §
solidariska bankbolagslagen; 77 § bankaktiebolagslagen). Vidare skall,
förrän bankbolag öppnar sin rörelse, inför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
styrkas, att i lag härför föreskrifna villkor blifvit fullgjorda
(77 § solidariska bankbolagslagen; 70 § bankaktiebolagslagen);
och har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, därest styrelse
underlåter att utlysa extra bolagsstämma,.då sådant påfordras af bolagsmän
med visst delaktighetsbelopp, eller att i föreskrifven ordning kalla
bolagsmännen till ordinarie bolagsstämma, ofördröjligen på anmälan af
bolagsman utlysa bolagsstämma (43 § solidariska bankbolagslagen;
40 § bankaktiebolagslagen). Slutligen tillkommer det Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, som äger taga del af bankbolags räkenskaper
och handlingar samt från bolaget infordra upplysningar, att
förordna allmänt ombud hos hvarje bankbolag (80 § solidariska bankbolagslagen;
73 § bankaktiebolagslagen).

Det af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnade allmänna
ombud har till åliggande ej mindre att minst en gång i hvarje
kvartal hos bolaget verkställa kassainventering samt granskning af den
senast upprättade månadsöfversikten än äfven att deltaga i revisionen
af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper; och har ombudet
att ofördröjligen delgifva bankinspektionen anmärkning, som vid ofvannämnda
inventering och undersökning må hafva förekommit, äfvensom
att i öfrigt meddela bankinspektionen alla de upplysningar angående
bolaget, som af bankinspektionen äskas.

De för utredning af frågan om förändrad organisation af den utaf
staten utöfvade kontroll öfver bankverksamheten år 1905 förordnade
kommitterade uttalade i sitt afgifna betänkande, att någon förändring
af bestämmelserna för den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
själ!'' utöfvade kontrollen då icke borde ifrågasättas. Bankinspektionen
har emellertid kommit till den uppfattning, att, sedan bankinspektionen
numera fungerar såsom eu kollegial myndighet med uteslutande uppgift

att utöfva tillsyn öfver de enskilda bankerna, den dualism i afseende
a bankkontrollen, som gällande lagstiftning innebär, lämpligen borde
bortfalla och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes befogenhet öfverfiyttas
på bankinspektionen. Och detta af följande skäl.

Då i 1903 års banklagar såsom en nyhet infördes bestämmelsen,
att föreskrift eller förbud skulle kunna meddelas bankstyrelse, kunde
bet ogenhet att besluta i eu sådan fråga icke gärna tilläggas nåo-0n
annan än Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, eftersom den centrala.
kontrollen då utöfvades af chefen för finansdepartementet och
bankinspektören, af hvilka tydligen ingendera kunde meddela sådant
beslut. Då bankinspektionen numera är ett kollegialt ämbetsverk, mot
hvars beslut besvär enligt gällande lag kan anföras hos Eders Kung].
Maj:t, linnes gifvetvis intet hinder, att bankinspektionen i detta hänseende
öfvertager Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes befogenhet.
Och detta synes äfven vara ändamålsenligt särskildt därför att nu odlande
anordning medför allt för stor tidsutdräkt vid meddelande af föreskrift
eller förbud, som af bankinspektionen påkallas. Först måste nämligen
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande infordra bankstyrelsens
förklaring öfver bankinspektionens framställning; öfver denna förklara okommer
bankinspektionens yttrande i regel att inhämtas, hvarefter
bankstyrelsen, om den så önskar, skall lämnas tillfälle att inkomma med
påminnelser. Efter hvad det visat sig i ett nyligen inträffadt fall, åtgår
för denna procedur, äfven om Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
kommunikationsresolutioner och slutliga utslag meddelas med all skyndsamhet
och bankinspektionens yttrande afgifves utan tidsutdräkt eu tid
af mer än två månader. Äfven om i det åsyftade fallet, som afsåoföreläggande
för en bank att afyttra viss, i strid med gällande banklagstiftning
förvärfvad egendom, dröjsmålet icke medförde vidare skada
kan sådan i andra fall lätt uppstå. Öm frågan t. ex. gäller föreläggande
för eu bankstyrelse att till bolagsstämma afgifva riktig förvaltnino-sberättelse
eller förbud att verkställa en utdelning, för hvilken tillgångar
icke kunna lagligen beredas, så skulle ju ett uppskof på månader kunna
göra det, äskade föreläggandet eller förbudet ändamålslöst. Och då
anledning lärer saknas att antaga, det bankinspektionen icke likaväl som
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle ägna en sådan fråga en
omsorgsfull pröfning, synes omvägen till Eders Kungl. Mairts befallningshafvande
kunna väl undvaras.

Beträffande den Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande åliggande
profning, att bankbolag fullgjort villkoren för rörelsens öppnande, torde
denna pröfning likaväl kunna verkställas af bankinspektionen, hvari -

genom ock vunnes, att bedömandet af de för grundfondsförbindelserna
lämnade panter skedde efter mera likartade grunder.

Då det till följd af de förändringar i banklagstiftningen, som med
detta år trädt i kraft, numera åligger de allmänna ombuden att verkställa
en mera ingående undersökning än förut beträffande månadsöfversiktens
riktighet, fann bankinspektionen lämpligt att i cirkulärskrifvelse
anmoda samtliga ombud att meddela bankinspektionen, huruledes
de gått tillväga vid undersökningen under det första kvartalet
innevarande år. Af de härå ingångna svaren framgick, att åtskilliga
af ombuden på olika sätt missuppfattat hvad med denna undersökning
afsågs. Bankinspektionen utarbetade därföre en detaljerad P. M. till
ledning vid dessa undersökningar; men då ombuden tillsättas af och
väl få anses lyda under Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, ansåg
bankinspektionen sig vara förhindrad att direkt till ombuden öfverlämna
denna P. M. till efterrättelse vid undersökningen, utan sändes den till
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med anhållan att, om Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke fann något att erinra mot innehållet
af P. M., densamma måtte öfverlämnas till ombuden. Bankinspektionen
antager, att så skett; men om Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i något län icke gillat de ifrågavarande bestämmelserna, hafva
ombuden vid bankerna i det länet naturligtvis icke fått mottaga någon
P. M. Och om berörda undersökningar fortfarande skulle verkställas
på ett otillfredsställande sätt eller, såsom ock varit fallet, alldeles försummas,
lärer bankinspektionen knappast äga att hos vederbörande
ombud påkalla rättelse. Detta, såsom det vill synas, oegentliga förhållande,
att ombuden icke subordinera under bankinspektionen, skulle
upphöra, om det blefve denna, som tillsatte ombuden. Sådant borde
emellertid ske efter förslag af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
eftersom bankinspektionen gifvetvis ofta saknar nödig personalkännedom
för att kunna lämpligen besätta en ombudsbefattning, då af någon
anledning ombyte skall ske.

Någon olägenhet däraf att de öfriga bestyr med bankerna, som
nu åligga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, öfvertagas af bankinspektionen,
lärer heller icke kunna påvisas.

Till stöd för den uppfattning, bankinspektionen sålunda uttalat,
anhåller bankinspektionen för öfrigt att få åberopa ett yttrande af ordföranden
i sammansatta bank- och lagutskottet vid 1906 års Riksdag,
då förslaget om förändrad organisation af bankkontrollen var under
behandling. Detta yttrande, som återiinnes i Första Kammarens proto -

100

koll den 21 april, far sin särskilda betydelse däraf att talaren i inånga
år förvaltat landshöfdingeämbete. Talaren yttrade bland annat följande:

Något mer än detta hafva vi icke intagit i vår reservation.
Jag vill nämligen för ingen del söka att störta denna organisation.
Jag ser tvärtom mycket gärna, att den går igenom, om det nämligen
kan ske på ett sätt, hvarmed jag kan förlika mig. Därför har jag icke
heller framställt en annan anmärkning, som förekommit mot skälfva
lagförslaget och hvilken rör de paragrafer, som handla om Konungens
befällningshafvandes ställning till den lokala tillsynen. Där står nämligen,
att om bankstyrelse fattar beslut, som står i strid med lag och
ej är af beskaflenhet att medföra ansvar, så skall Konungens befallningshafvande
förbjuda verkställighet af beslutet eller förelägga styrelsen
att i saken göra rättelse; men om det gäller förvaltning och bokföring,
får Konungens befallningshafvande, enligt hittills gällande lag, icke
meddela dylikt förbud annat än på framställning af bankinspektören.
Detta har nu blifvit ändi''adt till bankinspektionen. Jag kan dock icke
finna annat, än att, då här inrättas ett kollegialt beslutande ämbetsverk,
detta ämbetsverk själft kan och bör fatta sina beslut, och att
det icke bör nödgas gå till Konungens befallningshafvande och säga,
att man önskar, att det och det skall ske; därför anhåller man, att
Konungens befallningshafvande ville vara god och meddela ett beslut.
Det är uppenbart i sin ordning, att ämbetsverket själft skall meddela
ett dylikt beslut.

Hvad för öfrigt detta angår, att Konungens befallningshafvande
skall ^ utöfva en sådan tillsyn, så är det en organisation på
papperet. Konungens befallningshafvande har sannerligen icke tid
att, följa verksamheten hos alla bankkontor på ett sådant sätt att ett
inskridande kan ske, förr än saken blifvit föremål för allmän uppmärksamhet,
men då är det oftast för sent. När bankinspektionen nu
får tillräckliga krafter, bör den själf taga reda på sådana förhållanden
och själf meddela beslut. Det bär hittills varit nödvändigt att hafva en
sådan konstig anordning, så länge nämligen kontrollen utöfvas af chefen
för finansdepartementet och den honom biträdande bankinspektören, ty
de kunna icke meddela beslut. Därför har man måst anlita den utvägen,
att låta Konungens befallningshafvande vara den, som formellt meddelar
beslut, Men när man nu får ett sjelfständigt beslutande kollegialt ämbetsverk,
menar jag, att detta ämbetsverk ovillkorligen bör själft fatta
beslut och att länsstyrelserna böra befrias från ett uppdrag, som de i
hvarje fall icke kunna nöjaktigt utföra.’»

101

Det synes kommittén uppenbart, att större enhetlighet i tillsynen
skulle vinnas, om denna utöfvades åt’ endast eu myndighet; och kommittén
finner ingen betänklighet möta att öfverflytta den del af kontrollen,
som åligger Konungens befallningshafvande, på den kollegiala
myndighet, som numera är organisérad med uteslutande uppgift att
utöfva tillsyn öfver den enskilda bankverksamheten. Kommittén har
därför vidtagit de af eu sådan anordning föranledda ändringar i gällande
banklagstiftning; dock har kommittén funnit, att det fortfarande bör
åligga Konungens befallningshafvande att föreskrifva rättelse, om penninginrättning
obehörigen använder ordet bank i sin firma.

I gällande lag angående solidariska bankbolag har den uppfattning
kommit till uttryck, att uppkomsten af nya banker af denna
typ skall vara beroende af Konungens efter föregången pröfning meddelade
tillstånd. I fråga om bankaktiebolagen åter innehåller gällande
lagstiftning icke någon liknande bestämmelse.

Ehuru det skäl, som legat till grund för nyssnämnda uppfattning
i afseende å de solidariska bankbolagen, sammanhänger med den särskilda
beskatfenheten af denna banktyp och således icke kan sägas äga
sin fulla tillämpning på bankaktiebolag, har det dock synts kommittén,
som ur annan synpunkt en Konungens pröfningsrätt i fråga om bildandet
af aktiebanker kan vara lämplig. Med stöd af erfarenheten från de
senare åren torde man nämligen äga anledning befara, att uppkomsten
af nya banker kan blifva så stark, att de, långt ifrån att stärka och
utveckla ett sundt affärslif, tvärtom på flerahanda sätt blifva till skada
för det allmänna.

Då det således kan vara lämpligt, om utväg finnes att hindra bildandet
af aktiebanker, när de uppenbarligen icke skulle vara till nytta
för det allmänna, bär kommittén föreslagit, att den pröfningsrätt, som
nu tillkommer Konungen i fråga om bildandet al solidariskt bankbolag,
skall utsträckas att afse jämväl bankaktiebolag.

Af särskilda kommitterade, den s. k. aktiebolagskommittén, barden
5 februari detta år aflämnats förslag till ny aktiebolagslagstiftning
äfvensom i samband därmed förslag till ny lagstiftning rörande försäkringsrörelsen.
Den öfverensstämmelse, som hittills radt mellan lagstiftningen
för bankerna och den ofri ga bolagslagstiftningen, bör naturligen
ej öfvergifvas, utan snarare, i flen mån sådant kan ske, strängare
genomföras. Till följd häraf och i öfverensstämmelse med sitt erhållna
uppdrag bär kommittén byggt sitt förslag på grundvalen af aktiebolags -

Om bankaktiebolags
stiftande.

Om för hällan,
det till aktiebolagslagstiftningen.

102

kommitténs efter omfattande undersökningar afgifna betänkande. Vid
den omarbetning af banklagarna, som i enlighet härmed verkställts, har
kommittén tillika funnit angeläget att söka förverkliga ett önskningsmål,
som redan tidigare uttalats af såväl Riksdagen som högsta domstolen,
nämligen att bestämmelserna om aktiebanker och öfriga banker sammanföras
i en gemensam lag. Det af aktiebolagskommittén upprättade förslag
till lag om försäkringsrörelse har härvid tjänat till förebild.

Oaktadt således kommittén i allt väsentligt anslutit sig- till aktiebolagskommitténs
nya förslag, har det dock icke kunnat undvikas, att
förslaget till banklagstiftning äfven i vissa delar, som ej afse rent bankmässiga
förhållanden, afviker från förstnämnda förslag. Eu del stadganden
i detta förslag hafva synts mindre nödiga eller lämpliga i banklagstiftningen.
I andra fall hafva de omständigheter, som föranled t
aktiebolagskommittén att föreslå nya och utförliga lagbestämmelser,
ansetts icke äga tillämplighet på banker. Och slutligen har kommittén
icke trött sig äga anledning att alltför mycket rubba den olikhet, som,
till följd af förhållandenas egen natur, redan nu i vissa delar består
mellan de olika lagstiftningarna. Någon särskild motivering för''nu
antydda afvikelse!- från aktiebolagskommitténs förslag har emellertid ej,
annat än i särskilda undantagsfall, synts erforderlig, då, såsom kommittén
trött sig kunna antaga, anledningarna till afvikelserna i allmänhet skola
finnas för en hvar uppenbara.

2 §■ Då det förekommit, att penninginrättning, som icke uppfyller vill koren

för rätt att drifva bankrörelse och därför icke kan officiellt begagna.
firma, hvari ordet bank ingår, likväl använder ordet bank vid
skyltning å sin affärslokal, vid angifvande af post- och telegrafadress
m. in., hvarigenom allmänheten bibringas den uppfattningen, att inrättningen
är att anse såsom bank, har kommittén ansett nödigt att genom
tillägg till det lagstadgande, som nu är intaget i 10 § 3 inom. af lagen
om solidariska bankbolag, uttryckligen förbjuda eu dylik otillbörlig beteckning
af affärsrörelsen.

s och io samt De här upptagna bestämmelser öfverensstämma i allt väsentligt
1I§§- med motsvarande stadganden i förslaget till lag om försäkringsrörelse.
Kommittén har dock icke ansett sig böra meddela ovillkorlig föreskrift,
att för aktie eller lott ej må tillskjutas annat än penningar. I förhållandets
egen natur ligger visserligen, att i regel endast penningar tillskjutas,
men ett förbud mot annat betalningsmedel bär synts kommittén
olämpligt med hänsyn därtill, att ett sådant förbud understundom skulle

103

kunna om ej förhindra så åtminstone afsevärdt försvåra eu på grund
af föreliggande förhållanden fördelaktig anordning, såsom en banks
rekonstruktion eller sammanslagning af flere banker.

Vid ansökning om bankbolags registrering har ej ansetts erforder- is och w §§.
ligt, att sådan försäkran afgifves, som omnämnes i 23 § 4 mom. under
4) i förslaget till lag om aktiebolag, då bankinspektionen utöfvar tillsyn
öfver att inbetalning å grundfonden vederbörligen fullgöres.

1 83 § i förslaget till lag om aktiebolag har en fninoritet af aktie- 75 och iso §§.
ägare tillerkänts rätt att vägra styrelsen ansvarsfrihet för dess förvaltning.
Eu dylik bestämmelse har kommittén emellertid ieko ansett lämplig
i afseende å bankbolag. En banks viktigaste kreditgifvare är ju den
störa allmänheten och dess förtroende till banken måste naturligen i
väsentlig mån rubbas genom en déehargevägran. Utan att göra sig
reda för, om denna är berättigad och om fara verkligen föreligger, skulle
allmänheten då skynda att uttaga sina insättningar. Härigenom kunde
banken, innan den hunnit klargöra affärsläget, lätt råka i oförskylldt
trångmål.

1 94 § 1 och 4 mom. i förslaget till lag om aktiebolag bär stad- 82 och 188 $§■
gats, att styrelsen, vid äfventyr att dess ledamöter eljest blifva personligen
och solidariskt ansvariga för bolagets uppkommande förbindelser,
skall, då det visat sig, att aktiekapitalet till viss del gått förloradt, därom,
så snart ske kan, lämna meddelande å bolagsstämma. Det kan emellertid
befaras, att styrelsen af rädsla för dylikt ansvar skulle sammankalla bolagsstämma
i otid, livilket uppenbarligen särskild! för en bank skulle kunna
vara till stor skada. Med hänsyn härtill och då, hvad en banks fordringsägare
beträffar, ifrågavarande stadgande är af mindre vikt, enär banken
skall träda i likvidation redan då en tiondedel af grundfonden förlorats,
bär kommittén icke ansett sig böra upptaga stadgandet.

1 betraktande af den tillsyn, som af bankinspektionen utöfvas öfver ss och s/f
bankbolag, bär kommittén icke ansett af behofvet påkalladt att för at"%^§wh
bankbolag upptaga någon bestämmelse motsvarande den i 98 § i förslaget
till lag om aktiebolag förekommande om åläggande för rätten
att i vissa fall förklara, att bolag skall träda i likvidation.

Uti 91 och 197 §§ är intagen en bestämmelse, hvartill någon 9iochm§§.
motsvarighet icke finnes i aktiebolagskommitténs förslag.

104

106 §.

118 och 126

§§.

Öfvergångs stadgandet.

Om under förloppet af eu banks likvidation det varder för likvidatorerna
uppenbart, att bankens tillgångar ej förslå till skuldernas
gäldande, torde likvidatorerna ej hafva annan utväg än att genast
afträda tillgångarna till konkurs. Men ställningen kan vid eu viss tidpunkt
af likvidationen gestalta sig så, att, ehuru banken icke kan påvisas
vara insolvent, tvifvelsmål hos likvidatorerna vppas, huruvida de
oreahserade tillgångarna komma att förslå till täckande af ännu ogulden
Pii ~v® „ kan då kos likvidatorerna uppstå, om de hafva rätt att
betala förfallen gäld eller om de, för att fritaga sig själfva från allt
ansvar, skola söka banken i konkurs och därigenom kanske orsaka borgenarernaen
skada, som eljest kunnat undvikas. Lagen synes då böra

V.a • ij ,at0rerna 8töde.t af en direkt anvisning, som tillika kan blifva
sarskildt borgenärerna till gagn. Om nämligen föreskrift lämnas, att
likvidatorerna i dylikt fall skola sammankalla bolagsstämma och till
denna kalla jämväl de kände fordringsägare, som ännu icke erhållit
betalning, ar anledning antaga, att å bolagsstämman skall, därest tillgångarna
ej anses böra afträdas till konkurs, kunna träffas öfverenskommelse
angående ansvaret för eu eventuellt uppkommande brist.

i M.i Det ! 1? § 1 lageu om solidariska bankbolag förekommande sär^
i ditlottäöaie må kunna utses till revi sor,

har kommittén ansett såsom själfklart böra utgå.

Då det kommit till kommitténs kännedom, att de handlingar, som
på grund af bestämmelserna i 65 § under 4) och 68 § i gällande lag om
solidariska bankbolag ingifvits till registreringsmyndigheten, varit af beskaffenhet,
att nämnda myndighet i de flesta fall endast med största svårighet
kunnat fullgöra sitt åliggande att öfver hufvudlottägare föra bok
upptagande det antal lotter, eu hvar af dem innehar, har kommittén
ansett nödigt föreskrifva, dels att vid ansökning om solidariskt bankbolags
registrering skall fogas styrkt afskrift af lottboken, dels ock att
vid anmälan, att förändring i äganderätten till hufvudlott skett, lottens
nummer skall angifvas.

Då den lånerörelse, järnkontoret med stöd af sitt reglemente drifver
lcke bör träffas af bestämmelserna i denna lag, har kommittén uttryckligen
undantagit järnkontoret från lagens tillämplighetsområde. Att ej
sådana penninginrättningar som hypoteksbank, hypotekskassa och hypoteksförening
härvid jämväl undantagits, har berott därpå, att sådant
funnits obehöfhgt, eftersom de ej drifva bankrörelse i egentlig mening.

105

Särskilda yttranden:

af herr Berg:

Nyttan och behofvet för vårt land af en ny bauktyp med uppgift
att grunda affärsföretag och i öfrig! förmedla kapitalets användning i
handelns och industriens tjänst har jag lika med kommitténs flertal
funnit ådagalagd, men det af kommittén föreslagna sättet att vinna det
åsyftade målet har jag ansett vara i vissa delar mindre tillfredsställande.

Genom kommitténs förslag att rubba det nu gällande förbudet
för bankerna att drifva handel med aktier har väg banats för den nya
banktypen. Visserligen har detta icke varit förslagets enda syfte, utan
man har ansett för bankerna själfva och den allmänna affärsrörelsen
förmånligt, om bankerna Unge för egen räkning handla med aktier.
Härvid har emellertid uppställts den fordran, att vederbörande banks
grundfond skall uppgå till minst sex miljoner kronor.

Den gräns, som sålunda uppdragits mellan banker af olika storlek,
är föranledd af eu sträfvau att endast med största varsamhet lossa på
förbudet mot banks aktieförvärf, och från denna synpunkt kan nog
gränsen anses vara tämligen väl funnen. Men eljest torde kunna sägas,
att fondernas storlek icke är någon tillförlitlig mätare af en banks inre
styrka; däraf framgår ej den större eller mindre lättheten för en bank
att bära eventuella förluster. Bankens styrka är i främsta rummet beroende
af ledningens insikt och klokhet. Och dessa egenskaper kunna
naturligtvis vara väl företrädda äfven hos en mindre eller medelstor bank.

Den olikhet i rättigheter, som genom en begränsning i nu antydda
riktning skulle i lagstiftningen införas, svnes därför så mycket mindre
kunna anbefallas, som den knappast torde kunna grundas på några
fullt hållbara skid. Vill man lätta på det nu gällande förbudet för
bank att handla med aktier, så torde rättvisan fordra, att denna lättnad
göres lika för alla banker.

Emellertid har jag icke blifvit öfvertygad om, att ett borttagande,
helt eller delvis, af'' ifrågavarande förbud skulle vara nyttigt eller ens

106

tilli dåligt. Hvad härutinnan hos oss kommit till synes under den korta
tid, som förflutit från det närmast föregående bankkommitté enhälligt
afstyrkte en sådan åtgärd, har snarare varit af beskaffenhet att ådagalägga
klokheten i den lagstiftning, som hållit bankerna utanför aktiehandeln.
Fördelen häraf för allmänheten har bankinspektionen med
råtta ^ framhållit. Att det för en eller annan bank kan vara önskvärdt
att _få, medverka vid aktiebolags grundande är lätt insedt, men otvifvelaktigt
ko linne, såsom ock af bankinspektionen erinrats,, en sådan verksamhet
att blifva af ganska ringa betydelse för bankens rörelse i dess
helhet. .

Om således några viktigare skäl icke kunna åberopas för borttagandet
af förbudet för bank att drifva handel med aktier, så är en
sådan åtgärd icke heller nödig för tillgodoseendet af de önskningar,
Indika föranledde Riksdagens år 1907 aflåtna skrifvelse rörande möjligheten
att bilda s. k. emissionsbanker.

Målet härvid var hufvudsakligen att åstadkomma af offentlig
myndighet kontrollerade aktieanstalter, inom Indika funnes intresse och
förmåga att pröfva nya industriella eller merkantila företags bärighet
och Indika, med hjälp af tillräckliga kapital, kunde föra dessa företag
fram i form af aktiebolag. För vinnande af detta mål synes det mig,
i likhet, med kommittén, vara synnerligen önskvärdt, om våra banker!
sårskildt de större af dem, kunde direkt intresseras i de nya anstalterna.
Detta möjliggöres enligt min mening enklast genom ett medgifvande
af rätt för bank att förvärfva aktier i emissionsanstalt.

I likhet med kommittén anser jag, att af bankerna endast sådana,
hvilka afsatt reservfond uppgående till mer än 50 procent af grundfonden,
höra äga rätt att blifva delägare i emissionsanstalt. Denna
begränsning kan anses vara gjord till förmån lika mycket för öfriga
bankers msättare som för dessa banker själfva. Något intresse för
dessa svagare banker att binda sina tillgångar i aktier torde för öfrigt
icke. kunna påvisas. Men så snart de vuxit till samma styrka proportionsvis,
som de banker, Indika omedelbart skola äga rätt att förvärfva
aktier i emissionsbank, inträda de i enahanda rätt. Rättigheten
för bank att förvärfva aktier i emissionsbank hvila!’ således på en fullt
rationel] grund, lika för alla banker.

Enligt kommitténs förslag skall delägarskapet i emissionsanstalt
vara ensamt banker förbehållet. Tillräcklig anledning att skapa eu
rättighet uteslutande för banker synes mig i detta fall ej vara för
handen. Tvärtom kan det af flera skäl synas nyttigt, att i ''emissionsanstalt
äfven andra må kunna inga såsom delägare. Huru intresserad

107

en bank än må antagas vara i bildandet af en emissionsanstalt och huru
stora de tillgångar än vore, hvilka banken skulle äga att använda för
inköp af aktier i sådan anstalt, torde det dock icke blifva någon
obetydlig sak att från bankaffären frigöra de kapital, som här erfordras.
Enskilda kapitalstarka personers bidrag till fondbildningen kunna därför
icke väntas blifva ovälkomna. En utvidgning af delägarnes krets därhän
att omfatta äfven den kapitalbildande allmänheten torde i öfrigt medföra
ökad kontroll öfver förvaltningen och därmed äfven ökadt förtroende
från allmänhetens sida. Att genom en sådan utvidgning ledningen
af det hela skall blifva försvagad torde med stöd af erfarenheten
från andra liknande områden icke vara att befara.

I öfverensstämmelse med nu angifna grunder, men med anslutning
i allt öfrigt till kommitténs uttalade mening har jag uppgjort särskild!
förslag till affattning af vissa paragrafer. Af dem motsvaras 40 -43 §§
af 40—44 §§ i kommitténs förslag. Att dessa båda förslag äfven i
formen afvika från hvarandra har berott af en sträfvan å min sida att,
med bibehållande af nuvarande lags tankegång, gifva åt innehållet största
möjliga åskådlighet.

I stället för 40—44 §§ i kommitténs förslag har jag således förordat
följande affattning af 40 -43 §§:

40 §.

Jämte in- och utlåning af penningar må bankaktiebolag drifva
handel med guld samt in- och utländskt mynt äfvensom växlar, checkar,
invisningar, obligationer och andra i den allmänna rörelsen förekommande
förskrifningar.

Ej må bankaktiebolag för egen räkning drifva handel med annat
än ofvan sägs; ej heller idka annan rörelse än bolagsordningen angifver.

41 §.

Bankaktiebolag äger förvärfva för bankens inrymmande afsedd
fastighet.

Ej må bankaktiebolag såsom pant mottaga egen aktie.

42 §.

För bankaktiebolags fordran pantsatt eller utmätt egendom åt
annan beskaffenhet än i 40 § 1 mom. afses må bolaget till skyddande
af sin fordran inropa å offentlig auktion eller fondbörs.

108

Lös ^ egendom åt annan beskafienhet än i 40 § 1 inom. afses må
bolaget öfvertaga såsom betalning för sin fordran, när det är uppenbart,
att bolaget eljest skulle lida afsevärd förlust; dock vare bolaget skyldigt
att om öfvertagandet ofördröjligen göra anmälan hos bankinspektionen.

Ej må dock bolaget i någotdera fallet förvärfva egen aktie.

Egendom, som bolaget till skyddande af fordran inköper eller
öfvertager, skall åter atyttras, sa snart det kan ske till belopp, motsvarande
fordringen.

43 §.

Bankaktiebolag, som utsatt, reservfond, uppgående till mera än
femtio procent af bolagets grundfond, må förvärfva aktie i emissionsbank
; dock må bolaget ej på en gång innehafva jämlikt denna paragraf
förvärfvade aktier till högre bokfördt belopp än som motsvarar skillnaden
mellan reservfonden och femtio procent af grundfonden.

Den sålunda föreslagna affattningen påkallar motsvarighet i lydelsen
åt 145 148 §§. I afseende härå torde icke behöfva erinras om annat

än att 146 § enligt den af mig afsedda lydelsen lärer böra upptaga
hvad kommittén i 149 § föreslagit därom, att solidariskt bankbolag ej
må såsom pant mottaga egen lott eller annat solidariskt bankbolag-s
hufvudlott. °

De af mig i öfrigt förordade afvikelser från hvad kommittén föreslagit
innefattas i följande paragrafer, hvilka motsvara 208—217 §S i
kommitténs förslag:

208 §.

Med emissionsbank förstås i denna lag aktiebolag, som har till
ändamål att, jämte bankrörelse, drifva handel med aktier samt medverka
vid bildande af aktiebolag för ekonomisk verksamhet och träffa
därmed sammanhängande affärsuppgöi’elser.

209 §.

De, som vilja stifta emissionsbank, skola därom hos Konungen
göra ansökning med bifogande af fullständig bolagsordning; och skall
hvad i denna lag stadgas om bankaktiebolag gälla i afseende å emissionsbank,
dock med de afvikelser, som föranledas af bestämmelserna i 208
samt 210—213 §§.

109

210—212 §§.

Lika med 211—213 §§ i kommitténs förslag.

213 §.

Lika med 216 § i kommitténs förslag.

214 §.

Ej må emissionsbank förvärfva egen aktie.

af herr Råhet

Kommitténs förslag att i 3 § intaga den i 1 § af gällande lag angående
solidariska bankbolag förekommande bestämmelsen, att Konungen,
innan någon pröfning af bolagsordningens innehåll företages, skall
hafva funnit bolaget nyttigt för det allmänna, har jag icke kunnat biträda.
Ifrågavarande bestämmelse, som gällde för beviljandet af oktroj
åt enskild sedelutgifvande bank, upptogs icke af 1881 års bankkommitté
i dess förslag till lag angående bankbolag i annan mån, än att, om
sådant bolag ville erhålla rätt att utgifva egna banksedlar, det skulle
söka tillåtelse därtill hos Konungen. I det af 1901 års bankkommitté
i sammanhang med borttagandet af de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt
framlagda förslag till lag angående bankbolag med solidarisk ansvarighet
för delägarne återfanns bestämmelsen icke. Den insattes åt
Kungl. Maj:t i lagen angående solidariska bankbolag i anledning af
högsta domstolens anmärkningar om vådan af att bibehålla den solidariska
ansvarigheten. Då kommittén nu föreslår, att samma bestämmelse
skall gälla äfven bankaktiebolag, bär kommittén utgått därifrån,
att, bankerna i landet redan äro alltför många, och att det borde gifvas
Kungl. Maj:t ett medel att förhindra uppkomsten af nya banker. Ett
dylikt monopoliserande af bankverksamhet under aktiebolagets form
finner jag för min del innebära en för stor inskränkning i näringsfriheten.
Det torde för öfrigt kunna befaras, att pröfhingen af nyttan
för det allmänna af ett nytt bank företag icke alltid komme att ske ur
rent saklig synpunkt, utan komme att i liög grad påverkas af tillfälliga
personliga förhållanden.

Om Kung! Maj:t skulle äga rätt att pröfva, huruvida bankaktiebolag
öfverhufvud linge bildas, komme Kungl. Magt faktiskt att få
fullständig makt öfver bolagsordningens innehåll. '' Genom den fria
pröfningen af ett ifrågasatt bankaktiebolags allmännyttighet, hvilken
skulle föregå granskningen af bolagsordningen, skulle Kungl. Maj:t få
i sin hand att vägra sanktion åt hvarje bolag, hvars ordning icke
bringas till öfverensstämmelse med hvad som af Kungl. Maj:t anses
böla däri stadgas. Att en farhåga lör att utvecklingen kan gå i sådan
Aktning icke är alldeles grundlös, visar den praxis, som för närvarande
råder vid fastställandet af bankbolagsordningar. Gällande banklagar
innehålla, att Konungen skall pröfva icke blott dön ingifna bolagsordningens
öfverensstämmelse med lag, utan äfven om och i hvad mån
därutöfver, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse,
särskilda bestämmelser kunna erfordras. Denna Konungens pröfningsiätt
tillämpas nu så, att bankerna, oafsedt rörelsens omfång och art,
tvingas att i sina bolagsordningar intaga eu mängd bestämmelser, särskild!
beträffande rörelsen, som icke betingas af föreskrifter i banklagarna
och hvilkas lämplighet i åtskilliga fall torde vara ganska tvifvelaktig.
Bredvid de af Konung och Riksdag stiftade banklagarna har
därigenom uppstått en administrativ banklagstiftning. Det har för öfrigt
inträffat, att af banker med ungefär samma storlek den ena fått vidkännas
en viss inskränkning i sin rörelsefrihet, som den andra undsluppit.

I motiven till sitt förslag till lag angående bankbolag yttrade
1881 års bankkommitté följande: »Enär bankbolag, livilka icke önska
rättighet att utgifva egna sedlar, synas, i likhet med aktiebolag, böra
få tråda i verksamhet utan någon pröfning från Kungl. Maj:ts sida,
huruvida den rörelse bolaget vill bedrifva må vara för landet nyttig,
allenast bolaget uppfyller de i lagen för stiftande af dylikt bolag föreskrifna
villkor, har kommittén — i öfverensstämmelse med hvad jämväl
186.» ars förslag innehöll — ansett att, i fråga om Konungens pröfning
åt bankbolags ordning, böra gifvas hufvudsakligen enahanda föreskrifter,
som i förordningen den 6 oktober 1848 äro stadgade med afseende å
aktiebolag.)) I nämnda förordning lydde de åsyftade föreskrifterna sålunda:
»Konungen pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med

denna lag, samt om och huruvida därutöfver, med afseende på vidden
och beskaffenheten af bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må ert
ordi as, vare sig angående säkerhet för fullgörande af delägarnes förbindelser,
om tillsyn å gifna föreskrifters behöriga iakttagande, eller i
annat syftemål.» Den år 1885 tillsatta så kallade bolagskommittén uttalade
emellertid i motiven till sitt den 30 juni 1890 afgifna förslag

till lag- om aktiebolag, att sanktionen numera innebure föga annat än
ett fullständigande af de i lagen gifna, otillräckliga normerna för bolagets
verksamhet. Betänker man, att bankverksamheten hos oss nått
en hög grad af utveckling och att i ämnet förvärfvats en rik erfarenhet,
som nedlagts i vidlyftiga, flera gånger omarbetade lagar rörande de
olika slagen af bank!)olag, måste man ovillkorligen fråga sig, om det
icke varit lagstiftarens mening att, såsom 1885 års bolagskommitté uttryckte
sig i afseende å aktiebolagen, »frigöra denna för affärslifvet så
3''tterst viktiga associationsform från ett administrativt tvång, hvilket
alltid måste kännas tryckande och kan lämna rum åt godtycket».

Ur 4 § — och följaktligen äfven ur 107 och 232 §§ — har jagansett
böra uteslutas bestämmelsen om att bolagsordningen skall angifva
de rörelsegrenar, bolaget må utöfva, och jag har härtill haft så
mycket större skäl, som den af kommittén i 40 och 145 §§ meddelade
kvasidefinitionen å bankrörelse synes mig högst otillfredsställande. Sistnämnda
paragraf fastslår, att bankrörelse i främsta rummet består af
in- och utlåning af penningar och vidare af annan därmed förenlig
verksamhet, men hvilken denna verksamhet är, bestämmer Kung], Magt
för hvarje särskild bank. Enligt min uppfattning är en sådan anordning
ohållbar. Inkassorörelse, emottagande af öppna och slutna deposita,
köp och försäljning i kommission af värdepapper in. in. äro ej särskilda
rörelsegrenar; de ingå i högre eller mindre grad såsom nödvändiga
led i alla bankers rörelse och kunna ej skiljas från denna i
dess helhet. Det är därför oriktigt att betrakta omförmälda yttringar
af eu banks verksamhet såsom olika grenar af rörelsen, hvilkas drifvande
bör bero på Kungl. Majrts medgifvande.

Det efter 44 § i det den 5 februari 1908 afgifna kommittéförslaget
till lag om aktiebolag'' i sista stycket af 33 och 138 §§ af förevarande
förslag intagna stadgandet, att vid teckning af nya aktier (lotter)
för ökning af grundfonden, denna skall anses ökad med sammanlagda
beloppet af de aktier (lotter), som anmälas vara till fullo behörigen inbetalda,
lärer skola otvetydigt utmärka — hvad som säges gälla redan
nu — att tecknare af ny aktie (lott) icke erhåller rösträtt inom bolaget
förr, än alla inbetalningar blifvit fullgjorda och registrering af detta
förhållande skett. Jag har icke velat underlåta att påpeka, att ett
dylikt stadgande synes hvila på eu oriktig princip. Det förefaller
nämligen föga rättvist gentemot tecknarne af nya aktier (lotter) att
lorvägra dem allt inflytande å bolagets angelägenheter under en tid,
som kan blifva ganska lång. Sådana nytecknares intressen i bolaget

112

äro ju lika berättigade till skydd som de förutvarande delägarnes; nytecknare
drabbas ju lika häråt som desse af en vanskötsel af affären.

Om den i 40 och 145 §§ lämnade definitionen å bankrörelse bär
jag här ofvan uttalat, att jag finner densamma otillfredsställande. Enligt
min åsikt böra dessa paragrafer helt och hållet utgå ur förslaget.
De innehålla i själfva verket från lagstiftningssynpunkt ingenting, åtminstone
icke något, som kan tjäna till säker ledning vid lagens tillämpning.
Om meningen är, att de skola läggas till grund för användningen
af straffbestämmelsen i 239 §, torde de till och med kunna
åstadkomma villrådighet. In- och utlåning af penningar ingår visserligen
såsom det första momentet i all bankrörelse, men hvar och en,
som in- och utlånar penningar, äfven som affär, drifver därför icke bankrörelse.
. Riktigheten af detta påstående bevisas bäst af slutmeningen
i kommitténs motivering: »Att ej andra penninginrättningar, såsom
hypotek^bank och hypotekskassa, härvid jämväl undantagits från lagens
tillämplighetsområde, har berott därpå, att de ej drifva bankrörelse i
egentlig mening.»

samt af herr Hasselrot:

I likhet med herr Rabe anser jag- skäl saknas för utsträckande
af den pröfningsrätt, som nu tillkommer Konungen i fråga om bildandet
af solidariskt bankbolag, att afse jämväl bankaktiebolag.