CENTRALT FÖRYALTNINGSBIBLIOTEK (Statens offentliga utredningar 1915:2)

BETÄNKANDE

MED

FÖRSLAG

OM UTVIDGNING AV

RIKSDAGENS BIBLIOTEK

TILL

CENTRALT FÖRYALTNINGSBIBLIOTEK

AVGIVET

AV DÄRTILL FÖRORDNADE

SAKKUNNIGA

STOCKHOLM

KUKGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT il SÖNER

1913

[132627]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrivelse till Konungen.................. 5

Betänkande........................ 7

Behovet av ett centralt förvaltningsbibliotek....... 9

Bokväsendet vid centralförvaltningen s. 10. Kungl. kommittéer
m. m. s. 13.

Sättet för skapande av ett centralt förvaltningsbibliotek . . 20
Kungl. biblioteket som centralt förvaltningsbibliotek s. 22. Riksdagens
bibliotek som centralt förvaltningsbibliotek s. 24.

Riksdagens bibliotek. Historik..............26

Tiden före 1867 .................... 26

Tiden från och med 1867 33

Boksamlingen. Bokanslag m. m. s. 34. Stadgar och reglementen
s. 36. Bibliotekets öppethållande s. 36. Tillträde till biblioteket
s. 37. Tjänstepersonal s. 40. Lokalförhållanden s. 43.

Utvidgning av Riksdagens bibliotek till ett centralt förvalt -

ningsbibliotek .....................46

Lokalfrågan......................46

Befarad olägenhet av bibliotekets gemensamhetsställning . 51
Förhållanden i utlandet s. 51. Riksdagens ställning till frågan
s. 55. Bestämmelser s. 56.

Organisation......................57

Centralisation s. 57. Chefens för justitiedepartementet exemplar
av svenskt tryck s. 59. Kommittéers m. m. litteratur s. 62.
Bestämmelse om officiellt och statsunderstött tryck s. 63. Det
blivande bibliotekets omfattning s. 64. Bokanskaffning. Bokanslag
s. 64. Utbyte av lagförslag m. m. s. 65. Bibliotekets
benämning s. 73. Styrelse s. 73. Tjänstepersonal s. 74. Löneförhållanden
3. 78. Lönevillkor s. 80. Vikariatsersättning. Expenser
s. 84. Anslagsöversikt s. 85. Stadgar s. 85.

Sammanfattning.....................88

Sid.

Förslag......................... 91

Sakkunnigas hemställan................. 93

Förslag till stadgar för riksdagsbiblioteket........ 95

Förslag till ändrad lydelse av § 3 i reglementariska föreskrifter
för Riksdagen........... .... 104

Förslag till ändrad lydelse av §§ 1 och 4 i instruktionen
för Riksdagens bankoutskott.............105

Förslag till stat för riksdagsbiblioteket.........106

Bilagor.........................107

Statistiska uppgifter rörande centralförvaltningens boksamlingar
........................108

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt
motion om utredning i fråga om utvidgning av Riksdagens
bibliotek till ett centralt förvaltningsbibliotekm.m. 114

Kostnadsberäkning över ändrings- och inredningsarbeten . 117

Skiss över det ifrågasatta bibliotekets lokaler......122

Till KONUNGEN.

Genom nådigt beslut den 18 oktober 1912 har Eders Kungl.
Maj:t funnit gott bemyndiga chefen för finansdepartementet
att tillkalla högst tre personer för att såsom sakkunniga inom

nämnda departement verkställa utredning, huruvida och i vad
mån Riksdagens bibliotek bör och kan utvidgas till ett centralt
förvaltningsbibliotek, ävensom huruvida och i vad mån
en sådan utvidgning bör medföra ökad lånerätt vid biblioteket,
samt till Eders Kungl. Maj:t inkomma med det förslag,
vartill utredningen kan föranleda.

På grund av detta bemyndigande har chefen för finansdepartementet
uppdragit åt revisionssekreteraren Herman
Falk och Riksdagens bibliotekarie fil. doktor Vilhelm Gödel
samt ledamoten av Riksdagens andra kammare folkskolläraren
Emil Kristensson att verkställa ifrågavarande utredning. Tilllika
har undertecknad Gödel anmodats att leda arbetet samt
verkställa de med sekreterarebefattningen hos sakkunniga förenade
åligganden.

Under pågående arbete hava sakkunniga av Riksdagens
bankoutskott blivit anmodade att avgiva yttrande över ett av
fullmäktige i riksgäldskontoret till utskottet inlämnat förslag
rörande vissa dispositioner och ändringar av lokalerna i Riksdagens
hus. Yttrandet avgavs den 28 februari 1913.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande genom nådigt
beslut den 14 februari 1913 har Gödel varit satt i tillfälle
att på statsverkets bekostnad under tiden 16 mars—30 april
detta år studera biblioteksväsendet vid riksförsamlingarna och
den centrala förvaltningen i utlandet, särskilt Danmark, Tyskland,
Österrike, Ungern och Schweiz. En del av resans resultat
framlägges i förevarande betänkande.

Sakkunniga få härmed i underdånighet avlämna betänkande
och förslag enligt ovan berörda uppdrag.

Stockholm den 8 november 1913.

Underdånigst
VILHELM GÖDEL.

HERMAN FALK.

EMIL KRISTENSSON.

BETÄNKANDE

Behovet av ett centralt förvaltningsbibliotek.

Det torde för den centrala förvaltningen utgöra ett mer
och mer framträdande behov att äga tillgång till ett bibliotek
i möjligaste måtto avpassat efter förvaltningens krav.
Det är tydligt, att vid departementen och ämbetsverken vissa
grenar av litteratur äro oundgängliga så väl för arbetet med
de dagliga mera löpande göromålen som framför allt vid
en mångfald av undersökningar och utredningar.

I förra fallet torde kravet i allmänhet ej gå längre, än
att ett handbibliotek av uppslagsböcker, författningssamlingar
och riksdagstryck kan göra tillfyllest. 1 senare avseendet
åter ställa sig fordringarna högre. Det gäller bär att hava
tillgång till facklitteraturen och att vid mera ingående undersökningar
kunna i vidsträcktaste mån tillgodogöra sig densamma,
fordringar som tillfredsställande kunna ernås endast
i och genom ett bibliotek, där materialet står fackordnat,
och där bibliografiska hjälpmedel kunna tillhandahållas för
vidare efterforskningar.

Men gäller detta departementen och ämbetsverken vid
deras utredningar, så har det givetvis i än högre grad sin tilllämpning
på kommittéer och utredningskommissioner. Undersökningarna
här äro mera omfattande och djupgående, och
kravet på att i fullständigaste mån genomtränga den hit -

hörande saklitteraturen är så mycket större. Här torde behovet
av ett fackbibliotek vara mest kännbart.

Bokväsendet Sakkunniga hava föranstaltat undersökning om bokbestån vid

central- . . °

förvaltnin- det och bokanskafiningen vid den centrala administrationens

verk och institutioner ävensom infordrat uppgifter beträffande
kostnaderna för femårsperioden 1907—1911. Undersökningen
har i möjligaste måtto utsträckts till hela den centrala förvaltningen,
omfattande således Ivungl. Maj:ts kansli och så
gott som samtliga centrala ämbetsverk. Det har därvid visat
sig, att de skilda boksamlingarna uppgå till icke mindre än
vid pass 270,000 volymer. Och dock är därvid att märka,
att häri icke medräknats all sådan litteratur som riksdagstryck,
svensk författningssamling och svensk officiell statistik
ej heller befintliga förråd av kommittébetänkanden och statsunderstött
tryck liksom ej heller i allmänhet kartor. Beträffande
kostnaderna för inköp, bindning, ordnande och vård m. m.
belöpa sig dessa för den undersökta perioden till en årlig
utgiftssumma av i medeltal 80,963 kronor. Häri äro emellertid
i regel icke inräknade utgifter för respektive biblioteks
lokal, inredning, möblering och underhåll eller för boksamlingarnas
flyttning, då uppgifter härom i räkenskaperna svårligen
kunnat erhållas. Ej heller har beräkning kunnat göras
över utgifter för skötsel och vård i de fall, där detta arbete
omhänderhafts av någon verkets tjänsteman, som ej varit
uteslutande anställd som boksamlingens vårdare. Till närmare
redogörelse för den ifrågavarande undersökningen får
hänvisas till bil. 1, varest de huvudsakliga resultaten finnas
sammanförda.

Med hänsyn till ställning och arbetsuppgift skulle man
kunna skilja mellan de verk och institutioner, som äro av
mera rent administrativ läggning, och vilka man i vanlig
mening torde förstå med »den centrala förvaltningen», samt
sådana, som på grund av sitt utrednings- och undersöknings -

arbete hava mera djupgående och i vissa fall helt speciella
uppgifter att fylla. Till de förra torde man få räkna Kungl.
Maj:ts kansli med nedannämnda undantag samt flertalet av
de centrala verken, till de senare exempelvis de juridiska
myndigheterna, såsom högsta domstolen, regeringsrätten och
lagrådet, justitiedepartementets avdelning lör lagärenden,
nedre justitierevisionen och lagberedningen samt lör övrigt
sådana centrala verk som medicinalstyrelsen, kammarkollegium,
statistiska centralbyrån, patent- och registreringsverket,
riksarkivet, Sveriges geologiska undersökning m. fl.

Det är självsagt, att de litterära fordringarna och sättet
för deras tillgodoseende ställt sig i viss mån olika inom de
båda här nämnda grupperna. Inom den sistnämnda, där behovet
varit konstant och mera omfattande, hava vid flera av
de nämnda verken rätt ansenliga boksamlingar bildats. Så
är förhållandet med högsta domstolen, justitiedepartementets
avdelning för lagärenden, lagberedningen, statistiska centralbyrån,
patent- och registreringsverket samt riksarkivet. Utom
hand- och uppslagsböcker, författningssamlingar, riksdagstryck
och kommittébetänkanden möter man här det som för arbetet
inom respektive verk befunnits vara nödvändigast av facklitteratur.
Flerstädes har också intresse ägnats boksamlingen
både med avseende på förkovran och yttre omvårdnad. För
inköp har årligt anslag utverkats, bytesförbindelser med andra
likställda institutioner hava inletts, och man har berett eller
sökt bereda boksamlingen särskild lokal och särskild vårdare
för att såmedelst få bokförrådet systematiskt ordnat och katalooiserat.
Detta gäller i främsta rummet statistiska centralbyrån
samt patent- och registreringsverket, hos vilka också
skapats goda bibliotek, som väl få anses motsvara de allmänna
fordringar, som på dem kunna ställas. Men att
boksamlingarna eljest trots nödig omvårdnad långt ifrån
fylla behovet är något, som knappast kan förvåna. Därtill
fordras i första hand inrättande inom varje verk av biblio -

tek av vida större betydenhet, än vad som nu står till förfogande
— en utveckling som givetvis varken i ekonomiskt
hänseende eller i övrigt vore fördelaktig — och därnäst
den biblioteksraässiga anordning, som främst tar sig uttryck
i en kontinuerlig och därmed ansvarsskyldig ledning, när
det gäller så väl anskaffningen som själva boksamlingens
vård och tillhandahållande. Det blir således utanför det
egna biblioteket, som hjälplitteraturen mången gång, kanske
oftast, vid undersökningar och utredningar måste uppsökas.

An mindre tillfredsställande kan man givetvis vänta sig
förhållandena, när det gäller de mera administrativa verken.
Vad man till dagligt bruk här är i behov av, såsom författningssamlingar,
riksdagstryck, uppslagsböcker, kalendrar
o. dyl., har man sökt ordna och ställa upp på de skilda avdelningarna
eller byråerna. Med dessa handbibliotek har på
några ställen kunnat sammanföras diverse annan litteratur,
såsom gamla boksamlingar hos några av de äldre verken
eller sådant, som av en eller annan anledning vid skilda tillfällen
inköpts eller på annat sätt kommit institutionen till
godo. Detta har dock endast kunnat ske, där erforderligt
utrymme funnits eller kunnat beredas. Verkens trångboddhet
har i allmänhet lagt hinder i vägen härför, och särskilt
har detta varit förhållandet inom Kungl. Maj:ts kansli.

Till de olika departementen hava emellertid årligen ej obetydliga
samlingar av litteratur influtit. Största delen har
kommit som gåva: officiellt tryck från institutioner och ämbetsverk,
skyldighetsexemplar eller gåvor från samfund och
enskilda, som för visst litterärt ändamål åtnjutit statsunderstöd,
litteratur från utlandet, från statsinstitutioner och enskilda,
från beskickningar och konsulat. En del har överlämnats
från kommittéer och utredningskornmissioner efter
avslutande av deras arbeten, och annat bar förvärvats genom
köp på grund av tillfälliga eller speciella behov, vid sär -

skilda frågors behandling eller inom departementen företagna
utredningar.

Vad har det blivit av denna litteratur? Det har gått hår
såsom överallt, där böcker komma in, för vilka man ej har
aktuellt intresse, för vilka det ej gives erforderligt utrymme
ej heller tid och arbetskraft för nödig omvårdnad. Man har
sett sig nödsakad att på ett eller annat sätt rangera ut dem.

I vissa delar har överlåtelse skett till offentliga bibliotek eller
statens verk och inrättningar, hos vilka den eller den litteraturen
ansetts vara av intresse. Men den övervägande massan
har förblivit inom departementen, där den, när utrymme
i arbetsrummen ej längre funnits att tillgå, ställts undan i
korridorer och vindslokaler, för så vitt den icke någon gång
befunnits lämplig att avyttras till papperskvarnen. Det skall
medgivas, att man på senaste tid även här sökt göra ett och
annat för en bättre ordning, men de lokala förhållandena
liksom den ständiga växlingen av vårdare hava gjort, att föga
därmed vunnits. Där det litterära behovet inom ett departement
gått utöver det befintliga handbiblioteket, har man i
allmänhet fått söka sig fram genom lån utifrån.

Särskild uppmärksamhet förtjänar bokväsendet inom kungl. Kungl. kornkommittéer
och med dem likställda utredningskommissioner.mittéa m-mAnskaffningen
här sker genom lån från offentliga bibliotek,
genom köp och genom hänvändelse till utlandets regeringsoch
förvaltningsmyndigheter, i sistnämnda fall vanligen förmedlad
genom utrikesdepartementet. Någon exakt uppgift
om utgifterna för bokanskaffningen i dessa fall torde svårligen
kunna åstadkommas, men av kända förhållanden framgår,
att kostnaderna även här äro ansenliga.

Det är, såsom man förstår, en ingalunda obetydlig litteratur,
det här är fråga om, och den är av så mycket större
värde, som den just är en facklitteratur i bästa mening och därtill
i många fall av ganska svåråtkomlig art. Och vart tar

denna litteratur vägen? Det finns ingenting bestämt, huru
härutinnan skall förfaras, när en kommitté avslutat sitt arbete
och upplöses. Man har därför inom kommittéerna handlat
efter eget gottfinnande och följaktligen på mångahanda
sätt.

Det naturligaste synes ju vara, att den insamlade litteraturen
överlämnades till det departement, under vilket ifrågavarande
kommitté ansetts sortera. Så har också onekligen i
många fall skett, men långt ifrån i alla. Understundom har
man nämligen beslutat om överlåtelse till något visst verk,
som man ansett ha intresse av gåvan, eller något offentligt
bibliotek, varvid Riksdagens en och annan gång ihågkomma.
Understundom har man icke fattat något beslut alls,
eller hava kommitténs ledamöter och tjänstemän behållit, vad
de funnit för gott att taga vara på, varefter resten fått förkomma.

Detta är ett tillstånd, som ovedersägligen tarvar sitt ordnande.
Tid efter annan hava också röster höjts härför,
och direkta påpekanden hava ej heller uteblivit. Det har
inträffat vid en frågas slutliga behandling inom Riksdagen,
att den i kommittébetänkandet åberopade litteraturen ej
kunnat tillhandahållas vederbörande utskott, utan att ånyo
inköpas eller på diplomatisk väg för andra gången anskaffas.
Liknande erfarenhet har man fått göra inom förvaltningen
vid förnyad utredning av samma fråga eller utredningar av
enahanda art som andra föregående. Man har åter måst besvära
utrikesdepartementet i samma angelägenhet och detta
åter i sin tur främmande myndigheter, beskickningarna och
konsulaten. Ej utan fog synas dessa senare, enligt vad utrikesdepartementet
anfört, hava klagat över det missförhållandet,
att tryckalster, som redan en gång insänts, ånyo för
ett eller annat ändamål rekvireras, vilket — även om det i
många fall utan olägenhet kan ske — likväl ofta ej blott för
vederbörande beskickning, utan även för den eller de fram -

mande regeringsmyndigheter, vilkas mellankomst måste anlitas,
kan vålla så väl tidspillan som annan olägenhet, som
det kan vara högeligen önskvärt att undvika. Utrikesdepartementet
— påverkat för övrigt från både biblioteks- och
vetenskapligt håll — hav därför funnit sig föranlåtet att för
sin del söka bringa reda i de alldeles oordnade förhållandena.

I skrivelse den 24 november 1911 till riksbibliotekarien
framlade ministern för utrikes ärendena en plan för sakens
ordnande, varöver den förre anmodades avgiva yttrande. I
skrivelsen anföres bland annat följande.

»Om man undantager det utbytestryck, däri utrikesdepartementet
endast fungerar som mellanhand, utgöras de trycksaker,
som till departementet från utlandet inkomma, dels av sådana
som på begäran av riksdagsutskott, kungl. kommittéer in. fl.
införskaffas, dels av sådana som beskickningar och konsulat
av eget initiativ insända. De förra överlämnas naturligtvis
direkt till dem som begärt dem, och de senare fördelas till
de verk och myndigheter, som anses äga största intresse av
desamma. Att det sedan kanske ofta möter svårighet för
den av en viss fråga intresserade att vinna upplysning, var
det tryck, som angår denna fråga, befinner sig, lär icke kunna
förnekas; och man har även inom departementet haft under
övervägande, vilka åtgärder borde vidtagas för att på ett
praktiskt sätt för framtiden bevara det rikhaltiga material

av tryckalster, som från utlandet inkommer.--— Det

kan ifrågasättas, huruvida icke en god lösning av frågan
skulle vara, om alla sådana tryckalster, varom här är fråga,
kunde samlas hos en enda institution för att där ordnas och
hållas vederbörande tillgängliga. Dit skulle då kunna överlämnas
alla tryckalster rörande främmande länders lagstiftning
och förvaltning m. m., som av beskickningar och konsulat på
eget initiativ insändas, antingen direkt från utrikesdepartementet
eller ock — efter begagnandet — från det departement
eller annan myndighet, dit desamma först lämnats,

och dit skulle även alla handlingar av samma art, som rekvireras
för diverse ämbetsverk, för Riksdagens utskott och för
kommittéer m. fl., efter avslutande av det arbete, för vilket

desamma avsetts, även kunna överlämnas.---Då allra

största delen av de tryckalster, varom här är fråga, äro avsedda
för ändamål, som stå närmast i samband med Riksdagens
verksamhet och således måste anses äga särskilt intresse
för Riksdagens ledamöter, och då ett stort flertal av
dessa handlingar anskaffas för att tillhandahållas Riksdagens
utskott eller av Kungl. Maj:t på Riksdagens föranstaltande
tillsatta kommittéer, synes det böra tagas under övervägande,
huruvida det icke skulle vara lämpligast, att Riksdagens
bibliotek bleve den institution, varom jag här ovan talat,
hos vilken dylika handlingar kunde samlas och hållas för
vederbörande tillgängliga.»

O O Ö

Förslaget vann i huvudsak riksbibliotekariens anslutning.
Tanken på att de tryckalster, varom här var fråga, borde
samlas hos en enda institution för att där ordnas och
hållas vederbörande tillhanda, fann han särdeles välbetänkt.
Det syntes honom också, som om giltiga skäl voro anförda
för att Riksdagens bibliotek vore den institution, som här
företrädesvis borde komma ifråga. Emellertid ansåg han sig
böra framhålla, att det icke torde vara tillräckligt, att först
efter begagnandet i vederbörande ämbetsverk, kommittéer
med mera för deras räkning införskaffade handlingar avlämnades
till biblioteket. Kontroll över att de verkligen
komme detta tillhanda, skulle i sådant fall ej kunna utövas.
Han ville därför för sin del hemställa, att de inkomna tryckalstren
måtte från utrikesdepartementet omedelbart överlämnas
till vederbörande bibliotek för att införas i dess
kataloger, samt att de först därefter såsom lån i vanlig ordning
måtte tillställas den, för vars räkning de blivit anskaffade.
Med hänsyn till ett det bästa utnyttjande av den sålunda
insamlade litteraturen ävensom i betraktande av nödigt

utrymme för dess förvaring ansåg sig riksbibliotekarien även
böra hemställa, huruvida ej rätt borde medgivas föreståndaren
för Riksdagens bibliotek att, sedan här ifrågavarande tryckalster
efter begagnande* till detta bibliotek återkommit, överlämna
vissa av dem till andra statens i Stockholm befintliga
boksamlingar, exempelvis statistiskt tabelltryck till statistiska
centralbyråns bibliotek, skrifter av övervägande humanistiskt
innehåll till kungl. biblioteket o. s. v.

Även fullmäktige i riksgäldskontor^. lämnades tillfälle att
yttra sig om det framställda förslaget. Efter att i frågan
hava inhämtat yttrande av Riksdagens bibliotekarie uttalade
fullmäktige, i överensstämmelse med vad av bibliotekarien blivit
anfört, såsom sin mening, att Riksdagens bibliotek otvivelaktigt
skulle vara en lämplig förvaringsplats för ifrågavarande
litteratur. För biblioteket skulle uppenbarligen en
värdefull accession beredas genom densamma, då den väsentligen
tillhörde sådana ämnesgrupper, som enligt bibliotekets
uppgift borde där representeras. Fn särskild fördel skulle
det ock vara, att biblioteket bleve i tillfälle att vid slutbehandlingen
i Riksdagen av de frågor, för vilkas utredning
denna litteratur införskaffats, tillhandahålla densamma åt vederbörande
utskott och ledamöter av Riksdagen. Det intsäffåde
nämligen icke sällan, att den litteratur, som funnes åberopad i
kommittébetänkanden, efterfrågades just i Riksdagens bibliotek.

Fullmäktige, som sålunda ansåge sig hava goda skäl att
tillstyrka det framställda förslaget, utginge emellertid därvid
från den förutsättningen, att förslaget avsåge överlämnande
till Riksdagens bibliotek av ifrågavarande tryckalster
med full ägande- och dispositionsrätt. De skulle då komma
att inordnas i bibliotekets samlingar och upptagas i dess
katalog liksom ock i den årligen utkommande accessionskatalogen
för Sveriges offentliga bibliotek.

Den 26 januari 1912 fann Kungl. Maj:t gott att i ärendet
föreskriva följ ande:

2—132627.

att då utländska tryckalster på begäran av någon kommitté
eller med offentligt uppdrag försedd person från Kungl. Maj:ts
beskickningar eller konsulat till utrikesdepartementet insänts,
skall samtidigt med tryckalstrens översändande till den eller
dem, på vars begäran de anskaffats, sådana uppgifter, som
för deras kännetecknande och särskiljande från andra tryckalster
erfordras, ävensom meddelande, varthän de överlämnats,
genom utrikesdepartementets försorg tillställas Riksdagens
bibliotek ävensom den statsinstitution, som kan anses äga
största intresset av desamma;

att ifrågavarande tryckalster sedermera skola av den kommitté
eller person, som mottagit dem, efter begagnandet ofördröjligen
till Riksdagens bibliotek överlämnas, för så vitt
de ej föi- arbetets utförande behövt tagas i anspråk på sådant
sätt, att de blivit för biblioteksändamål ej lämpade, eller
finnas behövliga för stadigvarande bruk inom någon statsinstitution;
om vilken föreskrift vederbörande samtidigt med
tryckalstrens överlämnande av utrikesdepartementet skola
underrättas;

att tryckalster, som av beskickningar och konsulat utan
någon därom gjord anmaning till utrikesdepartementet insändas,
omedelbart skola till Riksdagens bibliotek överlämnas,
där ej särskilda omständigheter annat föranleda, såsom
att de måste anses behövliga för stadigvarande bruk inom
viss statsinstitution;

att här ovan angivna bestämmelser icke skola hava avseende
å det utbytestryck mellan inhemska och utländska institutioner,
därvid utrikesdepartementet endast fungerar såsom
mellanhand.

Denna Kungl. Maj:ts åtgärd att inom ett ordnat bibliotek
söka få den inkommande litteraturen samlad och bevarad
visar hän mot den väg, på vilken ett ordnande av hela den
centrala förvaltningens bokväsen kan åstadkommas. Denna

väg är centraliseringens. Det är tydligt, att vid de olika
verken, avdelningarna eller byråerna böra finnas goda handbibliotek,
mer eller mindre fylliga allt efter de olik;! verkens
dagliga behov. Alla de tryckalster åter, som av en eller
annan anledning inkomma, till verken, men som icke anses
böra med handbiblioteken sammanföras, böra överlåtas till
ett för förvaltningen gemensamt centralbibliotek för att där
biblioteksmässigt ordnas, kompletteras och vederbörande
tillhandahållas. På denna väg skulle man komma ut från
de brister, som ovan anmärkts, och man skulle därjämte
vinna den översiktlighet över förvaltningens både bokförråd
och bokkrav, som gjorde det möjligt att på ett rationellt
sätt få dess litterära behov tillgodosett och jämväl de därmed
förbundna kostnaderna reglerade. Hur sakkunniga tänkt
sig, att förhållandena härvidlag ''oöra, ordnas, skall närmare
redogöras för i sammanhang med spörsmålet om ett blivande
central biblioteks orga nisation.

Sättet för skapande av ett centralt förvaltnings bibliotek.

När frågan om ett förvalta™gsbibliotek genom en i andra
kammaren år 1912 väckt motion bragtes inför Riksdagen,
erhöll den i allo ett välvilligt mottagande. Om sättet för
sakens realiserande förelåg emellertid en viss skiljaktighet.
Motionären hade hållit före, att Riksdagens bibliotek skulle
kunna utvidgas att jämte sin nuvarande funktion även åtaga
sig den att vara ett centralbibliotek för förvaltningen. Fullmäktige
i riksgäldskontor, vilkas mening i frågan vederbörande
utskott ansett sig böra inhämta, förklarade sig i detta
avseende icke kunna biträda motionärens förslag. Utrymmet
inom riksdagshuset syntes icke medgiva en sådan utvidgning
av Riksdagens bibliotek, som här sattes ifråga. Det vore
därför enligt deras åsikt lämpligare, att ett centralt förvaltningsbibliotek
komme till stånd såsom en självständig
inrättning vid sidan av riksdagsbiblioteket. Utskottet, som
under sådana förhållanden och i sakens dåvarande läge fann
svårigheter möta att yttra sig, vilketdera av ovan angivna
sätt för frågans lösning måtte vara att föredraga, ansåg goda
skäl tala för verkställandet av en allsidig utredning av den
föreliggande frågan och hemställde därför, att Riksdagen, i
anledning av förevarande motion, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida

och i vad man Riksdagens bibliotek bör och kan utvidgas
till ett centralt förvaltningsbibliotek, ävensom huruvida och
i vad mån en sådan utvidgning bör medföra ökad lånerätt
vid biblioteket, samt för Riksdagen framlägga det förslag, vartill
denna utredning kan föranleda.

Detta blev också Riksdagens beslut. Den i anledning här
av till Kungl. Maj:t avlåtna riksdagsskrivelsen, avtryckt
här nedan som bil. 2, remitterades till riksbibliotekarien. I
sitt den 17 juni 1912 häröver avgivna underdåniga utlåtande
anför denne bland annat följande.

Riksdagen hade i sin skrivelse rörande förslaget om skapande
av ett centralt förvaltningsbibliotek antytt tvenne utvägar
till sakens förverkligande: den ena upprättandet av en *
helt och hållet ny institution; den andra överlämnandet av
en sådans funktioner åt Riksdagens bibliotek, i vilket senare
fall vissa ändrade bestämmelser för detta biblioteks begagnande
bleve erforderliga. Yilketdera av dessa förslag borde
äga företräde funne riksbibliotekarien, i överensstämmelse med
vad Riksdagen yttrat, för närvarande ej möjligt att avgöra.

Den förstnämnda utvägen förutsatte givetvis ganska avsevärda
kostnader för lokal och personal; den senare åter vore, såsom
i den förevarande skrivelsen framhållits, i väsentlig grad
beroende på frågan, huruvida erforderligt utrymme kunde
inom riksdagshuset beredas. För sakens bedömande krävdes
också närmare kännedom om den omfattning, som borde
givas åt en för den centrala förvaltningens behov avsedd
boksamling för att det därmed åsyftade ändamålet måtte
kunna fyllas. Aven ville riksbibliotekarien ifrågasätta, huruvida
ej en blivande utredning borde omfatta frågan om och
i vad mån ett centralt förvaltningsbiblioteks funktioner skulle
kunna övertagas av kungl. biblioteket. Anskaffande av en
särskild lokal bleve därigenom åtminstone för den närmare
framtiden obehövligt, likaså förvärvet av en stor del litteratur,
som redan i kungl. biblioteket förefunnes. Om det

eventuella behovet i sammanhang härmed av arbetskrafternas
förstärkning inom kungl. biblioteket kunde riksbibliotekarien
i frågans nuvarande läge icke yttra sig. Däremot ansåg han
det så gott som givet, att kungl. biblioteket icke kunde tillfredsställande
fylla ett förvaltningsbiblioteks uppgifter utan särskilt
sakkunnigt biträde för inköpens bestämmande. Som sin slutliga
mening ville han framhålla, att en utredning i huvudsaklig
överensstämmelse med den av Riksdagen begärda syntes för
det åsyftade målets vinnande vara av behovet påkallad.

Enligt bemyndigande i kungl. beslut den 18 oktober 1912
tillkallade därefter statsrådet och chefen för finansdepartementet
sakkunniga att inom nämnda departement verkställa
utredning av frågan enligt de i Riksdagens skrivelse angivna
grunder.

Det är självsagt, att skapande av ett centralt förvaltningsbibliotek
såsom en helt och hållet ny institution skulle, såsom
också riksbibliotekarien framhållit, medföra avsevärda kostnader
såväl för lokal och personal som även för anskaffande av
erforderligt bokbestånd. Om också saken i och för sig kan
anses värd en sådan offervillighet från statsmakternas sida,
så torde man dock ej förrän i sista hand, sedan andra
utvägar prövats och funnits olämpliga, vilja framställa ett
sådant långt gående krav. Sakkunniga finna det ej heller
nödvändigt. En lösning bör kunna ernås på den väg, att en
redan befintlig, för ändamålet lämplig biblioteksinstitution får
sig ålagt att jämte sina andra åligganden även fungera som
centralt förvaltningsbibliotek.

Kwnql. bi- Såsom synes har eu liknande tanke legat till grund även
Centralt för- för riksbibliotekariens framställning, när han — tydligen
bibliotek'' me<^ hänsyn till riksgäldsfullmäktiges upplysningar om svårigheten
att bereda utrymme inom riksdagshuset för ett centralbibliotek
— ansett sig böra inför Kungl. Maj:t ifrågasätta,

huruvida ej eu blivande utredning borde omfatta frägan
om och i vad män ett centralt förvaltningsbiblioteks funktioner
skulle kunna övertagas av kungl. biblioteket.

Om kungl. biblioteket skulle i sig upptaga ett centralt
förvaltningsbibliotek, torde det emellertid visa sig nödvändigt,
att ett sådant anordnades som en särskild avdelning
vid biblioteket med avdelnings föreståndare och övriga tjänstemän
ävensom särskilt referensbibliotek för förvaltningens
behov och helt visst då även särskild läsesal. Därtill fordrades,
att även den av behovet påkallade svenska litteraturen
förvärvades genom köp, då de inhemska tryckalster,
som biblioteket erhåller genom boktryckeriernas i lag stadgade
leveranser, icke kunna påräknas komma biblioteket tillhanda
förrän ett halvt år efter utgivningsåret för att sedan efter
leveransernas uppröjande anordnas och tillhandahållas de
lånesökande. Dessa tryckalster äro dessutom att hänföra till
bibliotekets svenska tryckförråd, vars egentliga uppgift torde
vara att utgöra ett vetenskapligt studieobjekt, men ej en
utlåningsvar a, som förr eller senare utslites. I betraktande
av dessa förhållanden vill det synas, som om ett förvaltningsbfbliotek
inom kungl. biblioteket närmast vore att anse som
en ny institution, där till och med lokalfrågan väl knappast
kunde anses löst ens för den närmare framtiden.

Ej heller torde böra förbises den olägenhet, som ligger
däruti a.tt kungl. biblioteket är avlägset beläget från förvaltningens
ämbetslokaler. En nära tillgång till litteraturen är ju
i allmänhet önskvärd, men hart när nödvändig, när det gäller
att mitt under pågående arbete kunna med möjligast minsta
tidsutdrägt bringa upp erforderliga litterära hjälpmedel.

För övrigt torde kunna ifrågasättas, huruvida eu sådan
säruppgift för kungl. biblioteket som den ifrågavarande ej i
viss mån skulle verka förryckande på biblioteket i dess övriga
verksamhet eller vara till hinder för fullföljande av dess
huvudåligganden såsom institution för svensk bokkunskap.

Riksdagens Den biblioteksinstitution, som utom kungl. biblioteket kan
sdm^entrait ifrågasättas att övertaga ett förvaltningsbiblioteks funktioner,
ninqMbiio är Riksdagens bibliotek. De fördelar, som kungl. biblioteket
tek. enligt riksbibliotekariens utlåtande kan erbjuda, äro i lika
om ej högre grad tillfinnandes vid Riksdagens bibliotek, och
till dem kunna dessutom här läggas andra, som näppeligen
stå att ernå vid kungl. biblioteket.

Riksdagens bibliotek är till sin anläggning visserligen avpassat
efter Riksdagens behov, men därmed också lämpligt
för hela den centrala förvaltningen. Detta gäller såväl dess
allmänna bokbestånd, i vilket, även vad den svenska litteraturen
beträffar, nyheten för dagen kan tillhandahållas lånesökanden,
som ock den i läsesalarna uppställda referenslitteraturen.
Härtill kommer den synnerligen viktiga fördelen
att över bibliotekets alla samlingar finnes en systematiskt
ordnad, i tryckt form tillgänglig katalog, varigenom den
lånesökande snabbt och säkert kan komma till rätta vid sina
efterforskningar ävensom utanför biblioteket med lätthet göra
sig underrättad om bibliotekets bokförråd. Det torde även
vara en gjord erfarenhet, att ett fackbibliotek kan arbeta
smidigare, kan tillhandahålla litteraturen lättare och snabbare
samt i fråga om utlåning ställa sig mera obundet, än
vad t. ex. en allomfattande biblioteksinstitution sådan som
kungl. biblioteket kan eller med hänsyn till sin lånepublik
bör vara. Allt detta gör, att den som för sina utredningsbehov
finner sig i huvudsak hjälpt med det material, som
ett fackbibliotek erbjuder, känner sig där mera hemma i
litteraturen och utför där eu undersökning vida snabbare än
i ett stort allmänbibliotek.

Riksdagens bibliotek har också flitigt besökts av tjänstemän
frän ämbetsverk, andra institutioner och myndigheter
samt av ledamöter och tjänstemän i kommittéer och utredningskommissioner,
trots att dess bokförråd hållits inom ganska
snäva gränser. Man kan således utan överdrift säga, att

detsamma redan i smått fungerat som ett centralt förvaltningsbibliotek,
om ock detta enligt reglementsbestämmelsernas
ordalydelse ej varit medgivet. Såsom sådant har man
också gärna velat betrakta det. När därför Kungl. Maj:t
ville göra den litteratur, som på diplomatisk eller annan väg
inkommer till utrikesdepartementet, tillgänglig för forsknings-
och utredningsändamål, valdes efter vederbörandes
hörande, såsom ovan är relaterat, Riksdagens bibliotek till
förvaringsort. Därmed ansåg man sig också av densamma
kunna draga dubbelt gagn, gagn ej blott vid ärendenas beredning
inom ämbetsverken utan även vid deras slutliga behandling
inom Riksdagen. Detta är en syn på tingen, som
förtjänar att fasthållas och noga beaktas vid lösningen av
den här föreliggande frågan.

Det skulle förvisso ej vara välbetänkt, varken sakligt eller
ekonomiskt, att icke på en plats, inom en och samma institution
söka sammanföra den litteratur, som vore avsedd för
statsförvaltningens behov. Men då det av många och lätt
insedda skal. varom ej torde vara nödigt att här orda, ej
kan vara tanke på att förflytta Riksdagens bibliotek utanför
riksdagshuset, så är vägen till lösning den — försåvitt en
lösning i det avseendet skall kunna ske — att utvidga Riksdagens
bibliotek och låta det övertaga ett centralt förvaltningsbiblioteks
funktioner.

Kunna, frågar man då, utrymmesförhållandena inom riksdagshuset
på ett tillfredsställande sätt ordnas, och kan vidare
utan olägenhet för Riksdagen dess bibliotek upplåtas på sätt
som här ifrågasatts? Innan dessa spörsmål upptagas till
besvarande, torde en i kortaste drag gjord historik över Riksdagens
bibliotek böra förutskickas.

Riksdagens bibliotek. Historik.

Tiden före 1867.

Riksdagens bibliotek räknar sin tillkomst från riksdagen
1847/48, då beslut fattades om inrättande av ett »Rikets
ständers arkiv».

Med anledning av namnet skulle man kunna tro, att det
här gällde om ej helt och hållet så åtminstone i första hand
ett tillvaratagande och ordnande av de olika ståndens arkivhandlingar.
Tanken härpå hade varit bragt på tal redan
vid riksdagen 1828/30. Men förslaget, som väckts inom
ridderskapet och adeln, och som gått ut på att inom riddarhusets
arkiv bereda plats och vård för samtliga ståndens
handskrivna samlingar, hade strandat på de ofrälses obenägenhet
för ett dylikt förfarande, i synnerhet som det var
förenat med vissa lönekrav för den blivande vårdaren. Man
ansåg sig tydligen själv var och en i sin stad kunna och
böra taga vård om sina tillhörigheter, och saken hade sedan
fått vila. Den ständernas litterära angelägenhet åter, som
vid riksdagen 1847/48 fördes fram, och vartill ett av de
ofrälse stånden tagit initiativet, rörde sig uteslutande om
böcker och andra trycksaker.

Till undanröjande av det hinder för riksdagsärendenas
behandling, som förorsakades därav, att inom det hus, varest
trenne av riksstånden och alla utskotten, utom bankoutskottet,

hölle sina sammankomster, icke funnes någon för dem gemensamt
tillgänglig samling av svenska författningar och
rikets ständers vid föregångna riksdagar fattade beslut samt
bihangen till riksståndens protokoll, hade prosten C. tf.
Berlin i motion hos prästeståndet väckt förslag om att ett
rum i nämnda hus måtte användas till arkiv- eller biblioteksrum,
och varest åtminstone en fullständig samling av författningarna
från och med år 1719 samt riksdagshandlingarna
från och med år 1809 borde för utskotten och deras tjänstemän
finnas att tillgå. Tillika hade motionären lämnat en del
anvisningar om huru saken praktiskt skulle kunna utföras.

Statsutskottet, som fått motionen till förberedande behandling,
erkände livligt behovet, nyttan och ändamålsenligheten
av ett sådant arkivs inrättande. Den omgång, tidsutdrägt
och svårighet», heter det i utlåtandet, »varmed anskaffandet
av de för riksdagsärendenas noggranna och fullständiga utredning
erforderliga upplysningar om förut vidtagna beslut
och meddelade stadganden icke sällan är förenat, utgör onekligen,
på sätt motionären anfört, ett väsentligt hinder mot
riksdagsgöromålens skyndsammare avslutande. Dessutom föranleder
saknaden av en för varje stånds- och utskottsledamot
alltid tillgänglig och lätt åtkomlig samling av äldre och
nyare författningar samt riksdagshandlingar icke ringa besvär
och svårigheter vid behandlingen och prövningen av den
mängd olikartade ärenden, som under varje riksdag förekomma
samt då skola handläggas och avgöras. Inhämtandet av den
för riksdagsmannakallets vederbörliga uppfyllande nödvändi
o-a kännedom om förhandlingarna under förflutna riksmöten
måste alltså, under nuvarande förhållanden, bliva besvärligare
och mödosammare, i den mån riksdagarnas antal ökas
och de handlingar, varifrån de oundgängligen nödiga upplysningarna
skola hämtas, tillväxa. Likaså maste det med
varje ny riksdag bliva av allt större vikt och angelägenhet,
att de föregående riksdagarnas förhandlingar i oför -

skingrat skick bibehållas och till framtida begagnande förvaras.
»

Utskottet ville därför föreslå rikets ständer, att ett särskilt
arkiv, bestående av tryckta äldre och nyare riksdagshandlingar
samt författningar och lagsamlingar jämte andra hithörande
böcker och skrifter måtte inrättas för att till upplysningars
erhållande vara att tillgå för representationens medlemmar
och de vid riksdagarna anställda tjänstemän. För
arkivets bildande borde i första rummet användas de riksdagsprotokoll
och utskottsbetänkanden m. ti. tryckta handlingar,
som från riksgäldskontoret eller riksståndens kanslidirektioner
och rikets ständers bank kunde avlämnas, varförutom
man borde söka erhålla erforderliga handlingar av de
i kungl. biblioteket och andra publika boksamlingar befintliga
duplettförråd. Sådant, som på nämnda sätt icke kunde
förvärvas, borde anskaffas genom köp, för vilket ändamål
föreslogs ett belopp av 1,000 rdr banko att i mån av behov
användas. Lämplig lokal borde beredas inom rikets ständers
hus, och beträffande ansvar och vård föreslogs, att under
riksdagarna expeditionsutskottet måtte äga att åt någon bland
sina tjänstemän uppdraga bestyret med vården av arkivet
samt därvarande böckers tillhandahållande, varemot uppsikten
under tiden mellan riksdagarna måtte förklaras tills vidare
åligga den bland riksgäldskontorets kommissarier, som skulle
ava tillsyn över rikets ständers hus och där befintliga inventarier.
Slutligen måtte fullmäktige i riksgäldskontor,,
under vilkas överinseende arkivet torde komma att ställas,
lå sig uppdraget att utarbeta och vid nästkommande riksdag
inför rikets ständer framlägga förslag till stadgar och
bestämmelser för arkivets framtida begagnande.

ottets förslaQ vann ständernas bifall. Vid påföljande
riksdag 1850/51 antogs det av riksgäldsfullmäktige då framlagda
förslag till »stadgande!! för riksdagsarkivets vårdande
och begagnande». Det hela var avfattat i enlighet med de i

riksdagsbeslutet givna direktiv. Bland bestämmelsernas
detaljer må påpekas, ‘ att arkivet skulle under riksdagstid
hållas öppet varje söckendag kl. 10 f. in.—2 e. in. och kl.
4—6 e. in., sedermera framskjutet till kl. 5—7, med rättighet
för riksdagsman samt hos riksstånden eller utskotten
anställd tjänsteman att under dessa timmar på platsen begagna
den där förvarade boksamlingen. Lån utanför lokalen
var tillåtet endast för riksståndens, utskottens eller
utskottsavdelningarnas räkning. Tiden härför var bestämd
till högst 14 dagar, och vederbörande sekreterare eller notarie
hade att ikläda sig förbindelse för lånet. Utom vid riksdagstid
skulle arkivet hållas öppet, då rikets ständers revisorer
voro församlade, och boksamlingen för dem vara
tillgänglig på sätt och å tid, som riksgäldsfullmäktige efter
därom av revisorerna gjord framställning ägde att bestämma.

Vid samma riksdag anmälde fullmäktige, vilka åtgärder
för övrigt blivit vidtagna med avseende på det nyinrättade
arkivet, och vilka kostnader härpå blivit nedlagda.

Från de av rikets ständer anbefallda offentliga institutioner
hade man låtit insamla för arkivet lämplig litteratur,
och hos Kungl. Maj:t hade gjorts anhållan om att åtgärder
måtte vidtagas i sådant avseende, att arkivet kunde komma
i besittning av sådana till dess ändamål hänförliga böcker
och skrifter, som antingen redan vore eller därefter bleve
på allmän bekostnad från trycket utgivna i juridiska, statistiska
eller finansiella ämnen. Härpå hade Kungl. Maj:t den 30
januari 1849 förordnat, att ett fullständigt exemplar av alla de
till följd av Kungl. Maj:ts befallning på allmän bekostnad
tryckta böcker, vilka vore av det innehåll, att de ansåges
kunna utgöra föremål för ifrågavarande arkiv och icke redan
till större eller mindre del blivit i riksgäldskontorets förvar
avlämnade, måtte genom vederbörande chefers för Kungl.
Maj:ts statsdepartement försorg fullmäktige tillställas för
att till ovan omförmälda ändamål användas, vilken föreskrift

även komme att iakttagas i avseende å de lika beskaffade
handlingar, som framdeles kunde varda på allmän bekostnad
utgivna.

Beträffande det av riksens ständer till fullmäktiges disposition
ställda anslag av 1,000 rdr banko hade 764 rdr 24 sk.
utbetalts för inköpta böcker och kartor samt verkställda
bokbinderiarbeten, varförutom en summa av 200 rdr blivit
avsedd att användas till arvoden åt de tvänne extraordinarie
tjänstemän vid kungl. biblioteket, vilkas biträde fullmäktige
i överensstämmelse med rikets ständers föreskrift anlitat i
avseende på utgallringar av därstädes befintliga duplettexemplar,
som till arkivet kunde överlåtas. Följaktligen återstode
av anslaget endast 35 rdr 24 sk. För att emellertid
fullmäktige måtte bliva satta i tillfälle att tillfullo betala
det katalogiseringsarbete, som utförts, ävensom hava medel
disponibla för inköp av såväl utkommande svenska arbeten
som ock, såvitt tillgångarna medgåve, det förnämsta av vad
den utländska litteraturen i till arkivet hörande ämnen
erbjöde, ville de hemställa, att ett nytt anslag av 666 rdr
32 sk. måtte av rikets ständer beviljas. Statsutskottet fann,
att en särskild anslagssumma borde fortfarande vara ställd
till arkivets disposition. Men då anskaffningen av den
utländska litteraturens alster, i den vidsträckta omfattningfullmäktiges
framställning antytt, syntes kunna och böra
undvikas, helst en sådan utsträckning av arkivet, därest den
skulle på ett någorlunda tillfredsställande sätt motsvara det
därmed avsedda ändamål, ofelbart komme att leda till alltför
betydliga kostnader, så ansåg utskottet, att det nya anslaget
ej behövde sättas till högre belopp än 500 rdr banko. Denna
framställning blev av ständerna godkänd.

Samma summa beviljades sedan vid påföljande xiksdag
för att vid riksdagen 1859/60 höjas till 800 rdr rmt.
Äskandet förnyades vid riksdagen 1862/63, denna gång
liksom den närmast föregående genom motion hos ridder -

skåpet och adeln. Det omhändertogs vid detta tillfälle av
ett synnerligen vill villigt statsutskott. Efter att hava påpekat
den lilla boksamlingens stora nytta, tillgänglig som den
numera vore ej endast för rikets ständer och deras revisorer
utan även för kommittéer, ämbetsverk och enskilda personer,
ansåo- si”'' utskottet böra framhålla, att rikets ständer borde
ej blott på ett kraftigare sätt än dittills skett sörja för samlingens
komplettering och utvidgning »utan ock bereda möjlighet
för grundläggande av ett mot tidens fordringar svarande
och för representationens behov avpassat bibliotek».
Det torde därvid visa sig nödvändigt, att en fullständig plan
för biblioteket utarbetades, en plan med hänsyn såväl till
dess omfattning och skötsel som ock till dess lokal- och
tjänstemannabehov. Utskottet hemställde därför, att ett belopp
av 1,600 rdr skulle under tiden intill nästkommande
riksdag ställas disponibelt för bibliotekets räkning, ävensom
att riksgäldsfullmäktige måtte få i uppdrag att efter ovan
angivna grunder utarbeta och för ständerna framlägga plan
för bibliotekets omorganisering.

En sådan plan blev visserligen icke av fullmäktige framlagd.
Men under de tvenne närmast följande riksdagarna
1865/66 och 1867, alltså vid övergången från det gamla
till det nya representationsskieket., ordnades bibliotekets förhållanden
och erhöllo den form, som i huvudsak sedan varit
bestående.

Angående bibliotekets bokbestånd hade fullmäktige anmält,
att i enlighet med den plan, som alltifrån samlingens tillkomst
blivit följd, hade anskaffats och uppställts alla från
trycket utgivna riksdagsprotokoll med bilagor och bihang,
vilka dock för en och annan riksdag ännu icke hunnit att
alldeles fullständigas. Därjämte hade hopbragts eu från
1569 fortgående allmän författningssamling och anskaffats
de flesta lag- och författningssamlingar samt andra arbeten

rörande landets juridiska, ekonomiska, finansiella, statistiska
och topografiska förhållanden, vartill komme en icke obetydlig
samling kartverk. Genom gåvor hade biblioteket kommit
i besittning av en komplett samling av norska stortingets
förhandlingar från och med 1814 samt de flesta på norska
statskassans bekostnad utgivna statistiska arbeten ävensom
danska representationens förhandlingar från och med 1848
och belgiska representantkammarens handlingar under sessionen
1862/63. Frånsett flera hundratal broschyrer rörande
frågor, som vid de närmast förflutna riksdagarna behandlats,
innehölle boksamlingen för närvarande mer än 3,100 band.
Vad som under närmaste tiden borde komma i åtanke vid
inköp vore arbeten i svensk historia ävensom viktigare
tryckta skrifter och handlingar rörande i synnerhet Norges,
men även Danmarks och Finlands författning, allmänna förvaltning
och jurisdiktion m. m. Om härtill lades utmärktare
utländska författares arbeten i nationalekonomi, trodde
fullmäktige sig hava angivit omfånget för bibliotekets utvidgning.

Till bestridande av kostnaderna för inköp och bindning
ställdes ett årligt anslag av 900 rdr till bibliotekets förfogande.
Ny lokal bereddes i riksdagshusets västra flygel,
samma lokal, som sedermera med nödiga utvidgningar fått
tjäna som utrymme för biblioteket ända till dess förflyttning
till nuvarande plats. Den gamla »arkivlokalen» togs därvid
i anspråk för ett verkligt arkiv. Man hade gjort framställning
till de respektive stånden, huruvida de icke voro villiga
att vid den förestående representationsförändringen överlåta
sina samlingar av böcker och handskrivna handlingar helt
eller delvis till riksdagens arkiv och bibliotek. Från ridderskapet
och adeln kunde man näppeligen vänta ett jakande
svar. Prästeståndet var icke heller villigt. Det beslöt att
överlämna sin litterära kvarlåtenskap till riksarkivet. Men

från de övriga stånden inkom vad som fanns av både böcker
och arkivalier. Av de sistnåinnda grundades ett Riksdagens
arkiv, som i sig skulle upptaga kommande riksmötens efterlämnade
papper och med avseende på vård och förvaltning höra
samman med biblioteket. Av trycksakerna åter införlivades
de egentliga böckerna med bibliotekets samlingar, riksdagstryck
och författningar användes till skapande av ett särskilt
utlåningsexemplar samt till grundmaterial för nödiga handbibliotek
hos kamrarna och de ständiga utskotten.

Särskild avlönad bibliotekarie ansåg man sig ännu icke
behöva anställa. Vården om samlingarna uppdrogs åt en av
riksgäldskontorets tjänstemän, som under riksdagstid skulle
tillhöra riksdagens kansli och då hava att uppbära arvode
på dess stat samt för övrigt såsom gottgörelse få disponera
en mindre bostadslägenhet med nödig vedbrand inom Riksdagens
hus. Den person, åt vilken uppdraget anförtroddes,
var notarien i riksgäldskontoret D. M. Sandahl. I själva
verket var det också han, som alltsedan 1858 skött boksamlingen,
och som särskilt vid denna bibliotekets ombildning
haft arbetet om händer, ett arbete, som fullmäktige i sitt
memorial till statsutskottet vitsordade hava skett med nit,
ordningssinne och redbarhet.

Tiden från och med 1867.

För ett till stor del nydanat »Riksdagens arkiv och bibliotek»,
som det numera kallades, fastställde 1867 års riksdag
nya stadganden. Här fastslås, att överinseendet över biblioteket
tillkommer fullmäktige i riksgäldskontoret. Officiellt
stadgas nu, att, såsom i själva verket förut ägt rum, de av
Ivungl. Maj:t tillförordnade kommittéer äga att mellan riksdagarna
efter anmälan hos bibliotekarien begagna sig av arkivets
och bibliotekets samlingar. Inköp av böcker bestäm 3—132S27.

mes efter samråd med bibliotekarien av en utav fullmäktige
utsedd inspektor. För bibliotekets samlingar är bibliotekarien
ansvarig samt skyldig att däröver föra såväl inköpsbok
som fullständiga och ändamålsenliga kataloger. Samlingarna
inventeras årligen av inspektor.

Boksamlin- Efter här angivna grunder hade biblioteket att för fram ''\lag

m. m. ''tiden utvecklas och fylla sitt ändamål. Det årliga anslag
för bokinköp och bindning, som ställts till dess förfogande,
visade sig mycket snart otillfredsställande. Vid riksdagen
1875 väckte ledamoten av första kammaren F. F. Carlson,
tillika bibliotekets inspektor, motion om dess höjande till
mer än dubbla beloppet. Genomsnittligt hade under de
gångna åren mer än hälften av anslaget förbrukats till bindning.
Bibliotekets samlingar företedde stora luckor inom de
fack, som där vore företrädda. Det vore uppenbart, att anslagets
belopp vore allt för litet. Statsutskott och riksdag
biträdde inspektörs mening. Beloppet sattes till 2,000 kronor.
Vid denna siffra blev det sedan stående vid pass 15 år till
1891, då det höjdes till 3,000 kronor. Bibliotekets samlingar
uppgingo detta år till 18,000 volymer. Två gånger sedan
dess har anslaget förökats, första gången 1899 till 4,500
kronor för att i någon mån kunna vidmakthålla den året
förut mottagna Lorénska stiftelsens boksamling i nationalekonomi
och samhällsvetenskap, och senast 1912 till 7,000
kronor, det anslag som för närvarande står till bibliotekets
disposition. Enligt den av bibliotekarien vid senaste äskande
till fullmäktige gjorda framställning hade anslaget under de
trenne senast förflutna åren fördelats på de olika utgiftsposterna
ungefär sålunda:

tidskrifter...........

periodica och fortsättningsarbeten .
nyinköp............

kr. 1,000: —
» 700: —

» 1,000: —

bindning...........kr. 1,500: —

fraktkostnader och diverse utgifter » 300: -

Summa kronor 4,500: —

Det Str anmärkningsvärt, såsom också bibliotekarien påpekar,
huru liten den post är, som stått till bibliotekets förfogande,
när det gällt verkliga nyinköp. Den hade också
under de senaste åren gått mer och mer ned, beroende
därpå att andra konton såsom tidskrifter och bindning stigit.
Kostnadsstegringen för bindning hade berott huvudsakligen
på höjda tariffer inom bokbindarbranschen, men även av den
ökning i bibliotekets årliga accession, som på gåvo- och
bytesväg kommit detsamma till del.

Tack vare denna väg är det också som biblioteket, trots
obetydliga anslag, kunnat något sånär hålla bokbeståndet
vid makt. Utom den nyssnämnda Lorénska stiftelsens donation,
som omfattade vid pass 4,000 volymer, hava gåvor
ständigt influtit, såsom det huvudsakligaste av svenskt officiellt
tryck, gåvor från departementen, från kommittéer, från
institutioner, samfund och sällskap samt från enskilda personer.
Med icke mindre än 16 av utlandets representantförsamlingar
står biblioteket i utbyte av parlamentstryck,
med de tre nordiska, Finlands, Norges och Danmarks, dessutom
av officiell statistik, författningssamlingar, kommittébetänkanden
in. m. På detta sätt har den obetydliga boksamlingen
av 1867 så småningom vuxit ut till ett ganska
ansenligt bibliotek. Volymantalet för de olika anslagsperioderna
ställer sig på följande sätt:

1867 ............. 3,100 vol.,

1875 ............. 8,200 »

1891 ............. 18,000 »

1899 ............. 24,500 »

1912 ............. 41,000 »

Över hela bokbeståndet har sedan 1877 tryckt systematisk
katalog funnits att tillgå. Nämnda år utkom »Förteckning
öfver Riksdagens bibliotek», sedermera supplerad med
tvenne tillägg av 1880 och 1885. År 1890 utgavs ny helhetsförteckning
med tillägg av 1894 och 1897. Vid därpå
följande förnyat behov av katalog vidtogs med avseende på
dess uppställning en fullständig omarbetning i sammanhang
med en genomgående omordning av bibliotekets samlingar.
Resultatet blev den förtjänstfulla, nu i bruk varande »Katalog
öfver Riksdagens bibliotek», Stockholm 1901, utökad även den
med tvenne tillägg, det första av 1906, det andra av 1912.
Dessutom lämnar biblioteket meddelanden över den utländska
litteraturens förvärv till den genom kungl. bibliotekets
försorg årligen utkommande accessionskatalogen för Sveriges
offentliga bibliotek.

Stadgar och År 1882 fastställde Riksdagen nya stadgar för biblioteket
reglementen. gamt instruktion för bibliotekarien. Båda hade tillkommit
närmast med hänsyn till de året förut givna bestämmelser
rörande bibliotekariens lön, ställning och tjänsteförhållanden.
Själva biblioteket beröres av dem endast oväsentligt. Helt officiellt
har man emellertid nu utbytt den gamla benämningen
»arkiv och bibliotek» mot den korrektare och i tal vanligen

begagnade »Riksdagens bibliotek», och i stadgarnas första
paragraf angives detsamma omfatta »de böcker, arkivalier
och kartor m. m., som finnas dels i själva bibliotekslokalen,
dels ock i de för Riksdagens och kamrarnas kanslier samt
för utskotten avsedda lägenheter».

pPPet: Beträffande bibliotekets öppethållande äro bestämmelserna

hållande. . 1L

i nagra avseenden utvidgade. Sålunda skall det under riksdag
hållas öppet utom de timmar, som förut varit stadgade,
i övrigt å tid, då plenum pågår i någondera kammaren.
Den rättighet, som var medgiven statsrevisionen, utsträckes

att galla aven för kyrkomötet. På övriga tider av året, då
riksdag, statsrevision eller kyrkomöte icke pågår, skall biblioteket
hållas tillgängligt tre söckendagar i veckan å tider,
som riksgäldsfullmäktige bestämma. Dessa bestämmelser hava
sedan ytterligare utvidgats. 1894 beslöt Riksdagen, att biblioteket
under riksdagstid skulle hållas öppet hela dagen i
följd från kl. 10 f. m. till kl. 7 e. in. Därtill visade det
sig, att biblioteket åtminstone under månaderna september—
december, då ett stort antal kommittéer arbetade i riksdagshuset,
knappast kunde utan olägenhet, hållas stängt någon
söckendag, varför Riksdagen ansåg sig böra lämna fullmäktige
frihet att ordna denna sak. Enligt deras beslut har
biblioteket sedan 1899 hållits under icke riksdagstid öppet
varje söckendag med undantag av månaderna juni—augusti,
då det varit tillgängligt endast trenne dagar i veckan.

Beträffande tillträde till biblioteket och rättighet att er-Tillträde till
hålla lån ur dess samlingar hade fullmäktige i sitt förslag
till stadgar 1882 velat göra en utsträckning även i detta
hänseende. Man hade velat lämna tillstånd för kommittéer,
ämbets- och tjänstemän att, då biblioteket hölles öppet, således
även under pågående riksdag, kyrkomöte eller statsrevision,
få på platsen begagna sig av bibliotekets samlingar
i den mån, som hinder därigenom icke uppstode för ledamöterna
av nämnda korporationer, varjämte rätt skulle staddas
för dem att mellan riksdagarna kunna erhålla lån även

o c

utanför biblioteket.

Det var en utvidgning, som statsutskott och riksdag ej
ville vara med om. Det förklarades i utskottets utlåtande,
att Riksdagens bibliotek avsåge endast att tillgodose Riksdagens
och dess delegationers ävensom statsrevisionens och
kyrkomötets behov, varjämte detsamma i vissa, uti förslaget
angivna fall torde böra, då riksdag icke påginge, tillhandahållas
även de av Kungl. Maj:t tillsatta kommittéer, enär

arten och föremålet för dessas arbeten ofta med riksdag Ö arbetet

ägde sammanhang. Att därutöver, såsom av fullmäktige
föreslagits, även för de tider, då riksdag, kyrkomöte
eller statsrevision vore församlad, stadga en rättighet för
kommittéer, ämbets- och tjänstemän samt enskilda forskare
att av biblioteket sig begagna, syntes dels ej överensstämma
med bibliotekets egentliga ändamål dels lätteligen kunna
medföra olägenhet för dem, som främst borde äga att anlita
biblioteket.

Frågan bragtes åter inför Riksdagen år 1899, dock endast
med avseende på lånerätten under tiden mellan riksdagarna.
Det kunde väl ej förnekas, yttrade bibliotekarien i sin framställning
till fullmäktige, att biblioteket skulle gagna det
allmänna i högre grad än nu och detta utan ringaste skada
för riksdagsarbetet, om det uttryckligen tillätes såväl de i
huvudstaden befintliga ämbetsverk och de vid dem anställda
ämbets- och tjänstemän som ock enskilda forskare att mellan
riksdagarna begagna sig av biblioteket. Tillika hänvisades
därtill, att biblioteket genom övertagande av den Lorénska
stiftelsens boksamling, som tillkommit för att befrämja socialvetenskapliga
studier i vårt land, väl i viss mån vore förpliktat
att tillhandahålla sina bokskatter i nämnda avseende.
Statsutskottet avstyrkte det av fullmäktige framburna förslaget
under anförande av de skäl, som i 1882 års utlåtande
åberopats. Utskottets hemställan, mot vilken ledamoten av
andra kammaren herr Sixten von Friesen reserverat sig, antogs
av båda kamrarna.

Vid frågans behandling i andra kammaren yrkade reservanten,
under hänvisning till vad av fullmäktige i deras hemställan
blivit anfört, återremiss. Dels genom instämmanden
dels genom yttranden fick reservanten understöd av herrar
Ernst Carlson, Hammarlund, Fridtjuv Berg och Waldenström.
Utskottets talan fördes av herr Pehrson i Törneryd med i
huvudsak samma argumentering, som i utskottsbetänkandet

;?9

kommit till synes. »Och för övrigt», tilläde han som slutkläm,
»då det, så vitt jag vet, icke är någon betaget att på
de tider, då Riksdagens bibliotek är öppet, begagna sig av
detsamma och i bibliotekets lokaler studera och forska så
mycket man förmår och behagar, så synes denna anordning
vara tillräcklig för att bereda en var tillfälle att taga kännedom
om innehållet i Riksdagens bibliotek». Sådant tillträde till
biblioteket hade dock av riksdagen 1882 förvägrats och
genom något senare beslut i den vägen aldrig auktoriserats.
Men här som annorstädes hade bruket skapat lag, och yttrandet
blev icke från något håll motsagt. Med 90 röster
mot 75, som avgåvos för återremiss, bifölls utskottets hemställan.

I första kammaren talade bibliotekets inspektor, herr Frans
Albert Andersson, för fullmäktiges förslag. Han ville fästa
uppmärksamhet därpå, att likaväl som de av Kung!. Maj:t
tillsatta kommittéer mellan riksdagarna kunde få låna böcker
från Riksdagens bibliotek, likaväl borde ock de ämbetsverk,
som på Kungl. Maj:ts befallning hade att avgiva utlåtanden
över sådana kommittéers förslag, kunna få boklån från detta
bibliotek. Både kommittéer och ämbetsverk arbetade ju för
samma sak, för utredning av en fråga, som vore av vikt för
staten. Man hade sagt, att ämbetsmännen kunde få låna i
kungl. biblioteket. Men talaren tillät sig fästa uppmärksamheten
därpå, dels att detta bibliotek vore avlägset beläget
från statens ämbetsverk, dels att Riksdagens bibliotek numera
i avseende å statsvetenskaplig litteratur vore mycket bättre
försett än det förra. Därtill ville talaren framhålla, att, då
den Lorénska boksamlingen överlämnades till Riksdagens
bibliotek, det ej kunde vara meningen, att densamma skulle
begravas, utan tvärtom göras tillgänglig för studieändamål.
Talaren yrkade återremiss. Härtill genmälde å utskottets
vägnar herr Hugo Tamm, att, sa vitt av handlingarna framgino-e,
hade Lorénska stiftelsen fäst endast det villkor vid

ö o 7

donationen att den bransch av vetenskapen, som den representerade,
skulle förkovras genom nya inköp. På den grund
hade utskottet också hemställt om en ökning av anslaget till
bokinköp. Vad frågan för övrigt beträffade, så vore Riksdagens
bibliotek ett litet bibliotek, ursprungligen avsett för
Riksdagen och kommittéer, och borde tills vidare åtminstone
sa fa vara. Efter ett kort yttrande av herr Wrern, vari
denne förenade sig med herr Andersson i yrkande av återremiss,
godkändes utskottets hemställan av kammaren utan
votering. Sedan dess har frågan icke förr än nu förts på
tal inom Riksdagen.

Tjänaieper'' Beträffande bibliotekets tjänstepersonal är följande att anföra,
Såsom redan ovan är omförmält, sköttes boksamlingen
under riksdagarna före 1867 av en bland expeditionsutskottets
tjänstemän, vanligen registratorn, och mellan riksdagarna
skulle tillsynen utövas av en av riksgäldskontorets kommissarier.
Från och med 1867 uppdrogs vården hela året
om åt en av riksgäldskontorets tjänstemän. Han hade sin
tid fördelad mellan tjänsten här och i biblioteket på sådant
satt, att han mellan riksdagarna tjänstgjorde i kontoret och
därifrån erhöll lön, men under riksdagstiden tillhörde Riksdagens
kansli och uppbar arvode på dess stat, varförutom
han åtnjöt förmånen av fri bostad med vedbrand i Riksdagens
hus. Det kontanta arvodet från Riksdagen utgick
i form av dagtraktamente, i början till ett belopp av
8 rdr 25 öre, men sedermera, från och med 1875, höjt till
10 kronor.

Emellertid växte biblioteket ut och hölls öppet på bestämda
tider även mellan riksdagarna. De tilltagande göromålen för
vårdaren kunde alltför väl anses motivera en fast avlönad,
på ordinarie stat uppförd bibliotekarie. Vid riksdagen 1881
var också förslag härom väckt utan att nu helt genomföras.
Därtill kom den omständigheten att bibliotekarien Sandahl i

egenskap av notarie och registrator i riksgäldskontoret allt
sedan 1874 varit förflyttad på indragningsstat med rättighet
för honom att fortfarande uppbära den eldigt då gällande
avlöningsstat honom tillkommande lön av 3,000 kronor, men
med skyldighet att, om fullmäktige sådant påkallade, åter
inträda i tjänstgöring. Befattningen vid Riksdagens bibliotek
fick därför fortfarande stå på extraordinarie stat, men
med den anordning och förbättring i avseende på dess löneförmåner,
att till den lön, som innehavaren åtnjöt från riksgäldskontoret,
lades ett årsarvode av 2,000 kronor jämte rätt
till semester samt den redan förut innehavda förmånen av
fri bostad.

Så stod saken till Sandahls frånfälle, som inträffade i
december 1883. Det blev då nödvändigt att vidtaga en
fullständig omreglering av tjänsten, så mycket mer som
den för bibliotekarien upplåtna bostadslägenheten behövde
tagas i anspråk för bibliotekets räkning. Bibliotekariesysslan
blev nu genom beslut av riksdagen 1884 en befattning
på ordinarie stat. Efter en jämförelse mellan
denna och bibliotekarietjänst vid kungl. biblioteket sattes
lönen något lägre, än vad som var bestämt för den sistnämnda.
Beloppet fastställdes till 4,000 kronor, därav lön
2,500 och tjänstgöringspenningar 1,500, jämte ålderstillägg
å 500 kronor efter 5 år. Avsikten med den nya befattningen
var, att dess innehavare skulle helt ägna sig åt bibliotekets
skötsel. Men för det fall att biblioteksgöromålen
icke komme att lägga beslag på hela hans tjänstetid, föranstaltade
statsutskottet, att i reglementet för riksgäldskontoret
infördes den bestämmelsen, att bibliotekarien vore skyldig
att utan ersättning lämna det biträde, som fullmäktige kunde
av honom påkalla vid göromål för riksgäldskontorets räkning.
Man hade, såsom av utlåtandet framgår, särskilt
tänkt på hans biträde vid det då pågående stora registerarbetet
över riksdagens protokoll och handlingar. Bestäm -

melsen kvarstod därefter ända till 1901, utan att då sedan
många år tillbaka haft någon praktisk tillämpning.

Sjutton år efter denna, den första ordinarie statens fastställelse,
då boksamlingen mer än fördubblats, och göromålen
vid biblioteket i många avseenden vuxit, ansågos bibliotekariens
löneförmåner böra något förbättras. I fullmäktiges
framställning till statsutskottet vid riksdagen 1901 heter det,
att hans tjänsteåligganden numera till beskaffenhet och mängd
torde kunna anses fullt motsvara bibliotekariernas vid kungl.
biblioteket, och det syntes därför billigt, att han i fråga om
avlöningsförmåner likställdes med dem. En reglering gjordes
efter den principen, som sedermera vid inträffande ändringar
i huvudsak efterföljts. Avlöningen utgår för närvarande
med 5,800 kronor, därav lön 4,000, tjänstgöringspenningar
1,800, jämte tvenne ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter
respektive 5 och 10 år.

Med tiden visade det sig nödvändigt att bereda bibliotekarien
hjälp i arbetet. Den kom först i form av extra biträde
vid särskilt förevarande behov, men från och med
1895 anställdes stadigvarande amanuens under riksdagstid,
en åtgärd som särskilt föranleddes av beslutet om bibliotekets
öppethållande hela dagen under pågående riksdag.
Behovet av en amanuens även för den övriga delen av året
gjorde sig emellertid allt mer och mer kännbart, särskilt
efter inflyttningen i den nya, vitt utbredda lokalen i det nya
riksdagshuset. Frågan var då också på tal, men fullmäktige
»trodde att åtminstone ännu en tid inrättandet av en sådan nj7
tjänst kunde undgås, och behovet med mindre kostnad tillgodoses».
Denna mindre kostnad kom att utföras av ett årligt
anslag av 1,000 kronor för beredande av biträde åt bibliotekarien.
Med samma motivering för avslag möttes en förnyad
anhållan från biblioteket 1912, ehuru man förordade bokanslagets
förhöjande ävensom erkände, »att man ej längre torde
kunna undgå att bereda bibliotekarien biträde under hela

året av eu bildad bibliotekstjänsteman». I stället för inrättande
av en ny tjänst höjdes biträdesarvodet till 3,000 kronor,
varjämte amanuensbefattningen under riksdagstid fick bestå,
ehuru med förminskat arvode.

Avlönad vaktmästare har från och med år 1869 varit anställd
vid biblioteket. Avlöningen utgick i form av dagtraktamente
under riksdagstid till ett belopp av 2 rdr 50
öre, som sedan 1875 höjdes till 3 kronor. I staten av
1884 är tjänsten uppförd som ordinarie med samma löneförmåner
som för vaktmästare vid riksgäldskontoret. Som
gottgörelse för den förlängda tjänstgöringsskyldighet, som
blev en följd av bibliotekets öppethållande hela dagen under
riksdagstid, har tjänsteinnehavaren allt sedan 1895 uppburit
särskilt dagarvode, under första tiden kr. 1: 50, sedermera
förhöjt till kr. 2: 50. Efter inflyttningen i nya riksdagshuset
måste arbetskrafterna även på denna post stärkas. En
extra vaktmästare anställdes, som sedermera tjänstgjort under
de tider av året, då biblioteket dagligen hållits öppet.

Vad slutligen beträffar bibliotekets lokalförhållanden, är Lokalför°
. , hållanden.

även i det avseendet ett och annat av intresse att anteckna.

Det var en för tidens förhållanden och den dåvarande boksamlingens
storlek jämförelsevis god lokal, som bereddes
biblioteket i det nyinredda riksdagshuset 1867. Där funnos
också icke så få möjligheter till utvidgning, vilket gjorde,
att biblioteket, trots eu tillväxt, som man helt visst från
början icke beräknat, här kunde finna utrymme under en
tid av vid pass 40 år. Mot slutet av denna tid började det
dock bliva trångt, och man gladde sig åt, både besökande
och tjänstepersonal, att få övergå till bättre förhållanden i
det nya riksdagshuset. Tyvärr hotade förhållandena här att
icke bliva bättre, än mindre de bästa.

Vid planeringen av bibliotekets lokal inom det nya riksdagsbygget
hade ingen bibliotekssakkunnig blivit hörd. Saken

hade emellertid börjat att diskuteras inom intresserade riksdagskretsar,
och nu, då hela lokalen i det närmaste var färdig
med undantag av inredning och dylikt, visade det sig vid
en närmare granskning, att densamma varken till utrymme
eller anordning kunde tillfredsställa ens måttliga fordringar.
Riksdagshuskommitterade lingo så taga frågan under omprövning,
och den drogs även motionsledes fram inför Riksdagen.

På sådant sätt vann biblioteket en betydande utvidgning
av den tillämnade lokalen. Den hade varit avsedd att omfatta
bibliotekets nuvarande stora läsesal och en del av det
intill densamma liggande magasinet, vidare den i husets
huvudvåning belägna boksalen med därtill hörande galleri
samt dessutom ett här befintligt rum avsett för expedition
samt bibliotekets alla arbetsbehov, varjämte i husets attikoch
vindsvåning skulle beredas utrymme för mera sällan i
bruk varande litteratur. Bokmagasinet utökades nu med
tvenne, från riksgäldskontorets lokal tagna rum, och med
läsesalen förenades den s. k. vicevärdens våning, varigenom
vunnos en mindre läsesal, det nuvarande »tidskriftsrummet»
samt expeditions-, arbets-, pack- och vaktrum. De i huvudvåningen
avskilt belägna rummen blevo därvid biblioteket
fråntagna. Det mindre lades till andra kammarens talmanslokal,
och det större inrättades till handbibliotek för kamrarna.

Med avseende på utrymme voro härmed de väsentligaste
behoven tillfredsställda, men lokalens hela anordning, läge
och förhållandet mellan rummen inbördes kunde föga motsvara
de fordringar man ställer på ett bibliotek. Erfarenheten
har också visat, att olägenheterna ej varit ringa.

Lokalens utbreddhet gör det i allmänhet svårt att med
den ringa tjänstepersonal, över vilken biblioteket förfogar,
kunna snabbt och tillfredsställande sköta den i många avseenden
krävande expeditionen. Därtill kommer, att expedi -

tions- och arbetsrum äro avlägset belägna från bokmagasinet,
och att kommunikationen dem emellan går genom
läsesalarna. Vidare finns ej och kan ej heller anordnas från
expeditionen direkt förbindelse med korridor och förstuga.
Följden härav är, att besökande måste gå genom läsesalarna
eller åtminstone den ena av dem för att komma in till expeditionen,
att vaktmästarna måste använda samma väg för
att mottaga en order, och att läsesalarna stundligen trafikeras
av tjänstepersonalen för böckers framtagande från bokmagasinet.
Huru härav de besökande i läsesalarna störas, faller
av sig självt, även med iakttagande av all nödig försiktighet
från tjänstepersonalens sida.

Att i möjligaste mån få dessa olägenheter avhjälpta är en
angelägenhet, som, även i betraktande av bibliotekets ställning
såsom enbart Riksdagens, torde böra tagas under övervägande.

Utvidgning av Riksdagens bibliotek till ett centralt
förvaltningsbibliotek.

Lokalfrågan.

Såsom en första uppgift för sin utredning hava sakkunniga
tagit ] ok alfrågan under ingående prövning för att såmedelst
komma till kännedom om, huruvida möjlighet finns
att inom Riksdagens hus anordna lämpliga lokaler för ett
till centralt förvaltningsbibliotek utvidgat Riksdagens bibliotek.
De hava därvid å ena sidan sökt väga bibliotekets krav
mot andra inom Riksdagen kända behov av ökat utrymme,
å den andra sökt utfinna en plan för tillgodoseende av bibliotekets
behov av en i möjligaste måtto biblioteksmässig
lokal. Dit hör utom tillfredsställande inredning och reserverat
utrymme för framtida tillväxt en praktisk anordning
av rummen till läge och förhållande sins emellan.

De oundgängligaste fordringarna i sistnämnda hänsende
äro:

1) att de besökande komme direkt från tamburen in i
expeditionsrummet och måste passera detta för att nå läsesalarna,
varigenom de i läsesalarna arbetande icke skulle
störas och kontroll över de besökande lättare än nu kunde
upprätthållas;

2) att bokmagasinet förlädes i största möjliga närhet av
expeditions- och arbetsrummen antingen bredvid eller bakom
dessa eller också över eller under; samt

3) att serskild ingång kunde upplåtas åt sådana besökande,
som icke tillhöra Riksdagen.

Vid riksdagen 1913 framlade fullmäktige i riksgäldskontoret
i skrivelse den 30 januari detta år inför bankoutskottet
förslag rörande vissa dispositioner och ändringar av lokalerna
i Riksdagens hus. Som detta förslag ansågs kunna
beröra sakkunnigas uppdrag, lämnades dem av utskottet tillfälle
att få yttra sig över fullmäktiges framställning. I densamma
hade bland annat föreslagits, att för beredande av
tillfredsställande lokal åt Riksdagens särskilda utskott borde
tagas i anspråk den lägenhet, som för närvarande disponeras
för justitieombudsmansexpeditionen, varvid således för denna
expedition måste anskaffas annan lämplig lokal utanför Riksdagens
hus.

Det yttrande, som sakkunniga i skrivelse den 28 februari
häröver avgåvo, utmynnade däri att för ett eventuellt till
förvaltningsbibliotek utvidgat Riksdagens bibliotek borde
ställas disponibla justitieombudsmansexpeditionens lokal jämte
de under andra kammarens sessionssal i jord- och källarvåningarna
belägna magasinsrummen, varvid i utbyte skulle
kunna överlåtas för Riksdagens andra utrymmesbehov bibliotekets
åt Drottninggatans förlängning belägna magasinslokal.

Den plan härför, som sakkunniga redan då kunde i huvuddrag
framlägga, och som sedermera i detalj närmare utförts,
ter sig på följande sätt.

De nuvarande läsesalarna förbliva orubbade. Expeditionslokalen
utvidgas med det intill densamma liggande arbetsrummet,
till vilket direkt ingång leder från tamburen. Som
arbetsrum m. m. anordnas justitieombudsmansexpeditionens
lägenhet. Den är för ändamålet synnerligen lämplig såväl
med avseende på utrymme som särskilt därutinnan att den
är nära belägen både expedition och blivande bokmagasin,
vartill kommer att den medelst korridorernas framdragning

över den mellanliggande förstugan kan med lätthet förenas
med biblioteket. Till skriv- och kollationeringsrum, varav
biblioteket i hög grad är i behov, inredes det lilla rum, som
nu sammanbinder bokmagasin och läsesal. Bokmagasinet förlägges
till den i plan med biblioteket under andra kammaren
belägna arkivlokal, som för närvarande är upplåten åt
justitieombudsmansexpeditionen, samt till de bredvid jämte
en och två trappor under belägna magasin, vilka nu användas
till förvaringsrum för kommittébetänkanden och riksdagstryck.
Tillträde till denna lokal finns från justitieombudsmansexpeditionens
tambur, och en andra bekväm ingång
kan utan svårighet beredas från bibliotekets korridor, mitt
emot ingången till den blivande expeditionslokalen. Huvudingången
till biblioteket blir den nuvarande uppgången från
Drottninggatans förlängning till justitieombudsmansexpeditionen
i husets sydvästra hörn, och denna uppgång kan, om
så önskligt är, avstängas från annat bruk. Genom trappan,
som leder till kamrarnas handbibliotek, äga Riksdagens ledamöter
såsom hittills direkt förbindelse med biblioteket.

I gengäld mot de tre arbetsrum från justitieombudsmansexpeditionen,
varmed bibliotekets utrymme komme att förökas,
kunde biblioteket avstå fyra av de ljusa åt Drottninggatans
förlängning belägna rum, som nu användas till bokmagasin,
och som tillsammans hava en golvyta av 125
kvadratmeter förutom tillhörande särskild korridor och tambur
av 95 kvadratmeter. Rummens storlek och läge med
särskilda bekväma ingångar synas göra dem synnerligen
passande till tvenne utskottslokaler.

Hur ställer sig, frågar man då, utrymmet för boksamlingarna
i de här anvisade lokalerna? Enligt av arkitekten
Aron Johansson verkställd beräkning kunna själva magasinen
inrymma en hyllängd av minst 3,072 längdmeter, varvid
såsom jämförelse må nämnas, att det nuvarande bokmagasinet
rymmer endast 1,710. Med hyllängderna i läsesalarna och

4!)

det ovanför kamrarnas handbibliotek belägna galleriet, utgörande
i de förra 302, i det senare 226 meter, skulle alltså
biblioteket komma att disponera en hyllängd av 3,600 längdmeter.
Detta ger efter den gängse beräkningen av 30 längdmeter
för 1,000 volymer plats för 120,000 volymer. Bibliotekets
volymantal uppgår för närvarande till 42,500. Den
årliga tillväxten utgör vid pass 1,500 volymer, och biblioteket
skulle sålunda vid utgången av år 1914 omfatta ungefär
45,000 volymer och alltså upptaga en hyllängd av 1,350
längdmeter. Förutsatt att biblioteket vid nämnda tid utvidgades
till ett centralt förvaltningsbibliotek, och att den årliga
tillökningen därefter sättes så högt som till 3,000 volymer,
skulle emellertid utrymme vara berett framåt, räknat från
år 1915, för 25 år. Och när man kommer därhän, får man
gripa till husets vindsutrymmen. En inredning endast av
den del av vinden, som sträcker sig från husets sydvästra
hörn efter syd- och ostsidan fram till dess mittelparti, och
som därtill kan ställas i bekväm förbindelse med biblioteket
medelst den redan här befintliga hissen, skulle i och för sig
ge ett utrymme åt, lågt beräknat, 100,000 volymer eller
för en tillväxt under ytterligare 33 år efter ovan gjorda
beräkningsgrunder. Om också dessa beräkningsgrunder i
framtiden i följd av oförutsedda tillväxtförhållanden icke
skulle visa sig hållbara, så torde emellertid få anses ådagalagt,
att ett till numerären avsevärt stort bibliotek kan på
ovan angivna sätt inrymmas i Riksdagens hus, utan att man
egentligen behöver inkräkta på dess verkliga rumsförhållanden.

Vid ovan angivna beräkningar av det erforderliga utrymmet
har hänsyn tagits endast till den normala årliga förökning
biblioteket kan förväntas erhålla. Härutöver måste
emellertid utrymme beräknas för den litteratur, som kan
komma att tillföras biblioteket därigenom att en del av de
centrala verkens nuvarande bokbestånd införlivas med biblio 4—132627.

teket. Då vid denna centralisering, såsom förut framhållits,
betydande undantag måste göras, i det att vissa ämbetsverk
alldeles lämnas ur räkningen och de övriga få behålla erforderliga
handbibliotek, torde man, om dessutom tages i
betraktande, att eu stor del av den litteratur, som på nämnda
väg skulle kunna erhållas, förut linnes inom biblioteket,
icke hava anledning antaga, att ifrågavarande accession kommer
att erhålla synnerligt stor omfattning. Säkerligen kommer
den icke att överstiga några tiotusental volymer. Om
för densamma beräknas en hyllängd av 600 meter, utöver förut
angivna utrymmen, torde man därför vara på den säkra sidan.

Genom bibliotekets övertagande av magasinsrummen för
kommittébetänkan den och riksdagstryck måste utrymme för
detta förråd beredas på annat håll. Sakkunniga hava funnit,
att plats för detsamma finnes i husets vindar, vilka delvis
börjat att för detta ändamål utnyttjas. Därtill må framhållas,
att genom en rationell inredning av de lokaler, som
ligga under första kammarens plenisal, och som motsvara
de här ovan nämnda, om ock i mindre skala, stora utrymmen
skulle kunna göras disponibla att i här berörda avseende
användas. För närvarande tjäna dessa lokaler till förvaringsrum
för riksgäldskontorets arkivalier.

Det utseende den nya bibliotekslokalen skulle komma
att få, ävensom översikt av rummens disposition, läge och
förhållande till varandra, torde bäst framgå av här som
bil. 4 vidfogade, av arkitekten Aron Johansson utförda
skiss.

De byggnadsåtgärder, som bleve eu följd av här framlagda
förslag, skulle huvudsakligen bestå i att uppsätta några mellanväggar
och utföra ett par muröppningar. Kostnaderna
härför hava av sakkunnig person, såsom av bil. 3 framgår,
beräknats till 2,439 kronor.

Vad beträffar inredningen av den nya magasinslokalen och
därav föranledda kostnader, ställa sig förhållandena på föl -

.'')]

jande sätt. Det är givetvis ej behövligt, att hela magasinet
omedelbart tages i anspråk för bibliotekets räkning och härför
inredes. Det torde vara nog, att inredningen avser eu
tid framåt av 10 år, varvid jämväl den fördel vinnes, att
en del av det nu i lokalen befintliga förråd av riksdagstryck
in. m. kan tillsvidare få orubbat kvarstå. En dylik
inredning, som enligt ovan angivna grunder bör i hyllängd
omfatta 2,325 längdmeter, utföres på sådant sätt, att det nuvarande
bokmagasinets järninredning överflyttas i det nya
samt, då denna ej rymmer mer ån 1,400 meter, tillökas med
erforderliga 925 meter. För denna tillökning har det emellertid
synts sakkunniga, att en dyrbar järnkonstruktion ej
behöver användas, utan att det hela kan på ett fullgott sätt
utföras i trä. Samtliga härför belöpande kostnader hava, såsom
av bil. 3 framgår, beräknats till 7,570 kronor.

Befarad olägenhet av bibliotekets gemensamhetsställning.

Ett andra spörsmål är, huruvida olägenhet kunde tänkas
uppstå för Riksdagen därigenom att dess bibliotek i utvidgat
skick gjordes tillgängligt även för den centrala förvaltningen.

Innan saken närmare skärskådas, torde det vara av intresse
att se, om utlandet i detta avseende har något av vikt
att lära.

Parlamentsbiblioteken i Europa äro i allmänhet jämförelsevis
unga bibliotek och till följd därav ej heller så synnerligen
omfattande. De hava anlagts som handbibliotek för
representationerna och i allmänhet avsetts till bruk endast
för dem. Men i och med att de vuxit ut och samlat, i
många fall, det bästa av litteraturen inom förvaltning och
jurisdiktion, stats- och samhällsvetenskap in. m., hava de
självsagt blivit eftersökta bokhärdar för administrationens

Förhållanden
i utlandet.

män och forskaren inom facket. Trots reglementariska bestämmelser
hava de utomstående trängt sig in. Det är en
erfarenhet, som gjorts i alla parlamentsbibliotck. Till och
med i de större länderna äger ett sådant förhållande rum.
Och dock har man här i regel haft råd och lägenhet att
skapa särskilda bibliotek vid administrationens flesta departement,
så vitt man icke gått medelvägen och sökt sammanföra
de mera likartade till ett gemensamt centralt förvaltningsbibliotek.
Det förra är t. ex. förhållandet i Frankrike,
Preussen och den tyska riksförvaltningen, det senare i Österrike,
varest Die administrative Bibliothek des Ministerium des
Innern vuxit ut och nu fungerar som ett dylikt sammanfattande
förvaltningsbibliotek. Det omfattar för närvarande
vid pass 120,000 volymer och äger rätt till friexemplar av
allt österrikiskt tryck.

Det är att märka, att centraliseringsidén tenderar att även
vid de stora ländernas biblioteksväsen tränga sig fram.
Det blir det ena eller andra av administrationens många bibliotek,
som får övertaget. I Berlin t. ex. vid den tyska
riksförvaltningen torde Bibliothek des Kaiserlichen Patentamts
jämte Bibliothek des Reichsamts des Innern, som nu
båda gå vida utanför sina ursprungliga bestämmelser, komma
att bliva centralförvaltningens egentliga bokhärdar.

I de flesta mindre länder däremot, varest nämnda anordningar
icke låtit sig genomföras, och där departementens
och ämbetsverkens små bokförråd icke gjort till fyllest, hava
parlamentsbiblioteken fått stå förvaltningen till tjänst.

I ett land har man tagit steget fullt ut och inrättat ett
gemensamt bibliotek för förvaltning och representation. Det
är Schweiz. Dess Eidgenössische Zentralbibliothck är ett
bibliotek för såväl regeringen, Bundesrat med därtill hörande
förvaltningsorgan, som också den kantonala representationen,
Bundesversammlung, således för republikens alla centrala
organ, om man visserligen undantar högsta domstolen,

Bundesgericht, som har sitt säte i Lausanne, och som där
skapat för sina behov ett förhållandevis gott juridiskt bibliotek.

Eidgenössische Zentralbibliotek administreras genom regeringen
och sorterar närmast under dess inre departement.
Det är inrymt i Bundesrathaus och omfattar för närvarande
vid pass 60,000 volymer. Det årliga anslaget för bokinköp
är satt till 7,000 fr., tjänstemännens antal uppgår till tre
personer. Biblioteket hålles Öppet under den för förvaltningen
bestämda tjänstetiden. Allmänheten har icke tillträde,
men den enskilde besökaren får här liksom överallt
annorstädes vid parlamentens bibliotek för forskningsändamål
anlita dess samlingar. Reglementet föreskriver, att undantagsvis
kan den enskilde forskaren beviljas tillträde särskilt
med avseende på sådan litteratur, som icke finnes att
tillgå i annat offentligt bibliotek. Det må tilläggas, att den
här prövade gemensamhetsanordningen för parlament och
förvaltning befunnits god, och att för ledamöterna av Bundesversammlung
inga olägenheter visat sig.

På andra håll bland de mindre nationerna är förhållandet
enahanda som hos oss. Och överallt mötes man av beklaganden
över huru otillfredsställande bokförhållandena äro,
men huru kostsamma de ändock ställa sig.

Rörande våra grannländer förtjänar ett och annat sitt
särskilda påpekande. I reglementet för det norska stortingets
bibliotek är stadgat, att biblioteket får begagnas av stortingsmän,
offentliga och kommunala tjänstemän, vetenskapsmän och
andra, för så vitt de för bibliotekarien ådagalagt nödvändigt
behov därav. Biblioteket begagnas också ganska flitigt av förvaltningens
tjänstemän, särskilt departementens. Departementen
hava dock i regel sina egna boksamlingar, som emellertid, om
man undantar dem vid lantbruksdepartementet och justitiedepartementet,
särskilt det sistnämndas avdelning för fängelseväsen,
äro ganska obetydliga och därtill mindre väl skötta. De

förestås vanligen helt officiellt av någon bland sekreterarna,
som i regel betraktar vårdarskapet som en besvärande pålaga,
med det resultat att boksamlingen icke vårdas. Inom bokintresserade
kretsar har man där som här funnit, att representationens
bibliotek borde göras till ett bibliotek för hela
centraladministrationen. Svårigheten härför ligger dock i
lösningen av utrymmesfrågan.

Samma förhållanden och samma syn på tingen möter man
i Danmark. Av förvaltningens strödda boksamlingar äro
emellertid några ganska betydande. Särskilt gäller detta det
statistiska departementets, som omfattar vid pass 30,000
volymer. För en önskvärd centralisering torde här de lokala
svårigheterna kunna undanröjas, när framdeles rigsdagen och
därmed även dess bibliotek flyttar in i det återuppståndna
Christiansborgs slott.

Om förhållandena i Finland har lantdagens bibliotekarie
lämnat en del upplysningar. Han meddelar däri bland
annat, »att de centrala verken icke i allmänhet, lika litet de
skilda expeditionerna i kejs. senaten som de övriga centralstyrelserna,
såsom medicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen, lantmäteristyrelsen
o. a. torde äga några nämnvärda boksamlingar.
Endast författningssamlingen, officiell statistik, något
uppslagsverk och ett eller annat arbete, hörande till
resp. styrelses bransch, utgör i de flesta fall deras handbibliotek.
Några ha mindre årliga anslag för inköp av litteratur,
andra ej. Ett undantag utgör överstyrelsen för skolväsendet,
som har ett något vidlyftigare bibliotek, med ett
årligt anslag av 1,000 mk. för inköp. Finlands lantdags
bibliotek, som från och med år 1907 blivit på ny fot iståndsatt
och betydligt utvidgat, och till vilket under bl. a. de
två senaste åren inköpts böcker för c:a 20,000 mk. årligen,
har därför också alltid stått öppet för ämbets- och tjänstemännen.
Men avsikten har dessutom varit att utvidga biblioteket
till ett allmänt bibliotek, vilket under vissa villkor

stode öppet för alla. Sä har förhållandet i praktiken också
gestaltat sig, och avsikten är, att i det reglemente för biblioteket,
som just för närvarande är under utarbetande, uttryckligen
inrycka eu bestämmelse härom. Detta har visat
sig vara så mycket mera av behovet påkallat, som den statsvetenskapliga
och socialpolitiska litteraturen är ytterst knapphändigt
representerad i vårt enda större offentliga bibliotek,
universitetsbiblioteket, och lantdagens bibliotek, såsom ett
specialbibliotek särskilt på detta område, sålunda går ett
längre närt önskningsmål till mötes.»

Hos oss har, såsom redan av framställningen härovan
rörande bibliotekets historia framgått, Riksdagen aldrig velat frågan
officiellt lämna tillträde till sitt bibliotek åt utomstående.

När undantag härifrån gjordes beträffande kungl. kommittéer,
motiverades också denna åtgärd därmed, »att arten och föremålet
med dessas arbeten ofta med riksdagsarbetet ägde
sammanhang». Men Riksdagen har låtit bero vid att medgivanden
i den riktningen gjorts vid sidan av stadgarna.

Det är ock ett känt förhållande, att såväl tjänstemän som
enskilda forskare haft tillgång till biblioteket och fått låna
ur dess samlingar redan från de första åren av dess tillvaro
och så allt framgent, ett förhållande som även då och då
kommer till synes i Riksdagens handlingar. Så t. ex. heter
det i statsutskottets utlåtande med anledning av anslagets
höjande år 1863, att riksdagsarkivets bokförråd »är tillgängligt
ej allenast för rikets ständer och deras revisorer, utan
även för tillsatta kommittéer, allmänna ämbetsverk samt enskilda
personer». Och år 1881, då fråga var om fast lön
för bibliotekarien, refererar utskottet i sitt utlåtande fullmäktiges
yttrande, vari det förklaras, att i den mån biblioteket
vuxit och till följd därav blivit mera gagnande, har
detsamma, ursprungligen avsett endast för Riksdagens, statsrevisorers
och kommittéers behov, allt mer och mer anlitats

även av ämbetsverken, och detta ej mindre på grund av
dess närbelägenhet utan även och huvudsakligen till följd
därav att det i åtskilliga frågor av synnerlig vikt för ämbetsverken
innehåller en rikhaltig och i vissa grenar den inom
riket fullständigaste samling arbeten. Och det tillägges, att
om biblioteket ej mindre för de kommittéer, vilka numera
icke sällan anlita dess böcker och handlingar, än även för
ämbetsverken skall bliva av verksamt gagn, måste detsamma
vara tillgängligt åtminstone några timmar varje söckendag
även under den tid, då Riksdagen icke är samlad.

Det är endast, när det gällt ett reglementariskt fastslående
av detta bruk, som Riksdagen icke velat vara med om att «iva
sin sanktion. Man har icke ansett sig böra stadga rätt för
ett inträngande bruk, som man fruktat kunna bliva till förfång
för Riksdagens ledamöter och själva arbetet vid Riksdagen.
Det kan förvisso icke heller bestridas, att denna
fruktan vore berättigad, om lånerätten utsträcktes i vidaste
bemärkelse, till såväl ämbetsverk som enskilda, d. v. s. hela
allmänheten. Men det kan å andra sidan lika säkert sägas,
att inga olägenheter skulle uppstå därav att samma rätt
officiellt beviljas ämbetsverken som de kungl. kommittéerna,
d. v. s. rätt till boklån under tiden mellan riksdagarna. Erfarenheten
har visat detta. Ämbetsverken hava lika flitigt som
kommittéerna begagnat sig av biblioteket, och boklån hava
med vissa förbehåll beviljats båda parterna till och med under
pågående riksdag. Men har detta utan olägenhet kunnat ske
under nuvarande förhållanden, så är risken givetvis så mycket
mindre, om bibliotekets ställning blir en annan, om det till hela
sin omfattning kommer att utvidgas, dess bokförråd ökas, och
utlåningen till de utanför Riksdagen stående ordnas så att
för Riksdagen befarade olägenheter måtte undvikas.

Bestäm melser.

Under hänsyn härtill bör stadgas företrädesrätt för Riksdagen
i fråga om lån, och det bör tillses, att av den särskilt

anlitade, mera kuranta litteraturen, såsom riksdagshandlingar,
författningar, officiell statistik, lageditioner, handböcker o. s. v.,
finnas två eller flera exemplar, ett förhållande, som redan
nu i icke ringa utsträckning äger rum.

Med iakttagande härav bör biblioteket på ett fullt tillfredsställande
sätt kunna tjäna både Riksdagen och den centrala
förvaltningen. Däremot anse sakkuniga, att tillträdesoch
lånerätt icke bör stadgas för enskilda. Det har visserligen
ifrågasatts, att ett utvidgat Riksdagens bibliotek skulle
med lämplig avvägning göras tillgängligt jämväl för enskilda
forskare. Att stadga i den riktningen vore dock att öppna
väg för allmänheten. Och därom kan aldrig bliva tal. Biblioteket
bör hava karaktären av ett Riksdagens och den centrala
förvaltningens bibliotek och inriktas helt på de uppgifter,
som det i denna egenskap har att fylla.

Under sådana förhållanden lär man icke hava att befara,
att litteraturen genom en vidlyftig utlåning skall frånryckas
Riksdagen och dess delegationer. Några verkliga olägenheter
torde näppeligen komma att visa sig, men helt visst
kan förväntas, att avsevärda fördelar skulle beredas även
Riksdagen genom ett utvidgat, till innehåll och anordning
väsentligt förbättrat bibliotek.

Organisation.

Utvidgningen av Riksdagens bibliotek till ett centralt för Ö

o o

valtningsbibliotek förutsätter givetvis vissa ändringar i nuvarande
organisation med avseende på såväl bibliotekets
ställning, befogenhet och omfattning som ock dess styrelse
och tjänstepersonal.

Det ligger i begreppet »centralt förvaltningsbibliotek», att
ett sådant skall i bok- och litteraturavseende vara ett sammanfattande
organ för hela den centrala förvaltningen. Detta

Centralisa tion.

innebär bland annat, att inom biblioteket böra i princip
sammanföras förvaltningens strödda boksamlingar, och att
sedan till detsamma bör överföras den litteratur, som alltjämt
på en eller annan väg inkommit till de skilda verken.

Men det är själv sagt, att en sådan centralisering icke får
genomföras undantagslöst, utan fastmer måste ske med vissa, i
några fall ganska stora modifikationer. Dit hör i första hand,
att handbibliotek finnas vid de olika departementen och
verken, eventuellt deras avdelningar eller byråer, och att
dessa äro utrustade så att de kunna fylla de dagligt varande
behoven. Vidare är att märka, att centraliseringen över
huvud taget icke torde böra beröra de bibliotek och samlingar,
som skapats direkt för verkens behov och såsom
sådana dagligen utnyttjas, eller äro av den speciella art, att
deras ämne icke kan komma att bliva representerat inom ett
allmännare förvaltningsbibliotek. Hit höra exempelvis boksamlingarna
hos de juridiska verken, såsom högsta domstolen,
regeringsrätten, lagrådet, justitiedepartementets avdelning för
lagärenden, justitiere visionen och lagberedningen, vidare
biblioteken hos statistiska centralbyrån, patent- och registreringsverket,
riksarkivet och Sveriges geologiska undersökning
samt slutligen de- mera speciella bokförråd, som samlats hos
t. ex. telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
överintendentsämbetet, hydrografiska byrån, marinstaben och
generalstaben.

Huru långt detta undan tagsförhållande bör utsträckas,
huruvida centralisering i det eller det fallet bör äga rum,
är näppeligen möjligt att för närvarande bedöma. Därom
torde, när ett förvaltningsbibliotek kommit till stånd, vederbörande
verk eller institution själv i samråd med centralbibliotekets
myndigheter bäst kunna fatta ett avgörande.
Det torde då i många fall komma att visa sig, att en anslutning
till centralbiblioteket kan låta sig göra, samt att de
litteraturanskaffningar, som visa sig nödvändiga, här kunna

beredas, oeli helt visst med betydligt mindre kostnader för
statsverket.

Med frågan om överlåtelse från departementen och ämbeteverken
av dit inkommande tryckalster sammanhänger spörs- partementet
målet om att bättre än nu för det allmänna tillgodogöra det >xe™enM
tryck, som från tryckerierna överlämnas till granskning av try°kchefen
för justitiedepartementet.

I tryckfrihetsförordningen § 4 mom. 2 stadgas härom, att
»i samma stund, ej senare än en skrift till försäljning eller till
spridande, på vad annat sätt som helst, utgives, skall ett exemplar
avlämnas i Stockholm till chefen för justitiedepartementet
och i varje annan ort till hans förordnade ombud». Närmare
bestämmelser om förfarandet med berörda tryck finnas i de av
justitiestatsministern den 30 maj 1856 för hans ombud fastställda
förhållningsregler. Sålunda är stadgat, att, då skrifter
från de under ett ombuds tillsyn varande boktryckerier utgivas
och enligt nämnda föreskrift i tryckfrihetsförordningen
avlämnas, ombudet bör genast granska desamma samt, i händelse
därvid skulle förefinnas sådana anledningar till anmärkning
emot skriftens innehåll, att åtal genom allmän åklagare
därför kan ifrågakomma, efter omständigheterna vidtaga nödiga
förberedande åtgärder samt ofördröjligen inberätta förhållandet
till justitiestatsminister!! och därvid jämväl insända
den skrift, som utgör föremål för anmärkning (§ 2). Alla
dagblad och periodiska skrifter ävensom sådana smärre broschyrer,
vilkas innehåll ombudet anser böra skyndsamt komma
till justitiestatsministerns kännedom, skall ombudet insända
till justitiestatsexpeditionen med först avgående post, men
för överlämnande dit av justitiestatsministerns exemplar av
övriga utkomna böcker och skrifter äger ombudet att avbida
och begagna särskild lägenhet (§ 3). Det åligger ombudet
att föra ordentligt diarium över de skrifter, som från boktryckerier
avlämnas (§ 4), samt att, med ledning av diariet,

upprätta och inom slutet av januari månad varje år till
justitiestatsexpeditionen insända fullständig förteckning å
alla under föregående året från boktryckerier inom området
för ombudets verksamhet utkomna böcker och skrifter
(§ 7).

Förutom nu nämnda exemplar av allt svenskt tryck åro,
som bekant, landets boktryckerier pliktiga avlämna ytterligare
tre exemplar därav, som ingå till kungl. biblioteket
samt universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund. Av kungl.
bibliotekets årsberättelse för år 1912 framgår, att det till
biblioteket inkomna svenska boktrycket med tryckåret 1911
uppgår till 27,073 tryckalster, däri dock ej inberäknat småtäck
till ett antal av 13,719. Medelvärdet av de i årskatalogen
för svenska bokhandeln år 1911 upptagna tryckalstren,
med den beräkning att varje häfte av en publikation
gäller som särskilt alster, uppgår till kr. 1: 65. Härav
framgår, att det årliga svenska boktrycket representerar ett
icke ringa värde.

Med det tryck, som sålunda till justitiedepartementet inkommit
dels direkt från boktryckerierna i huvudstaden dels
från ombuden på andra orter, lär hittills hava förfarits på
huvudsakligen följande sätt. För departementets räkning
hava undan tagits den juridiska litteraturen samt annat tryck,
som ansetts böra ingå i departementets boksamling. Om
någon bok ansetts hava särskilt intresse för annat departement
eller centralt ämbetsverk, har den överlämnats dit.
Särskilt har det varit brukligt att militärlitteratur tillhandahållits
lantförsvarsdepartementet och under detta lydande
ämbetsverk. Teologisk litteratur har enligt gammal sed översänts
till stifts- och läroverksbiblioteket i Strängnäs. Den
övriga litteraturen har, i den mån den ej möjligen förkommit,
plägat överlåtas till kungl. biblioteket, som uttagit vad
som erfordrats för komplettering av dess samlingar och därefter
i sin ordning fördelat det återstående på sådana offent -

liga bibliotek, som ansetts hava intresse därav. Några bestämmelser
i ena eller andra avseendet finnas emellertid ej.

Det vill synas, som om den rikhaltiga och värdefulla litteratur,
varom nu är fråga, hittills knappast blivit till den
nytta för det allmänna, som vore möjligt och önskvärt. Från
justitiedepartementets synpunkt har denna litteratur givetvis
haft sin huvudsakliga betydelse såsom föremål för den grundlagstadgade
granskningen av allt utkommande tryck. Då
granskningsplikten blivit fullgjord, har litteraturen, med undantag
av den mera obetydliga del därav, som funnit plats i
departementets boksamling, varit en börda för departementet.
Varken arbetskrafter eller utrymme för litteraturens behöriga
omhändertagande hava funnits. Av samma skäl torde tillräcklig
kontroll icke hava kunnat utövas därå att boktryckeriernas
och ombudens leveransskyldighet blivit ordentligt
uppfylld, och sannolikt synes vara, att trycket långt ifrån fullständigt
inkommit till departementet. Säkerligen skulle det
därför både för departementet och för det allmänna vara en
fördel, om i avseende å berörda tryck kunde anordnas ett
samarbete mellan departementet och någon biblioteksinstitution,
som kunde ägna det för departementet obehövliga
trycket en sakkunnig omvårdnad och draga försorg om att
det bleve på bästa sätt tillgodogjort.

dödligt är att om nu inrättas ett bibliotek, särskilt avsett
för och avpassat efter statsförvaltningens behov, detta bibliotek
står närmast till att biträda departementet vid omhändertagande
av nämnda litteratur och att i första rummet få
gagn av den litteratur, som icke skall stanna i departementet.
Saken synes därför lämpligen kunna ordnas så att,
sedan granskningsplikten fullgjorts, och det tryck, som skall
behållas i departement et, där undantag^, återstoden överlämnas
till det nya biblioteket, åt vilket då jämväl torde beredas
tillfälle att övervaka, att årstrycket fullständigt inkommer
till departementet. Inom biblioteket skulle urskiljas

Kommittéers
m. m. litteratur.

det som vore lämpligt att förenas med dess samlingar, och
det övriga skulle fördelas och överlåtas till andra offentliga
bibliotek och samlingar på sätt i vederbörlig ordning bleve
bestämt.

Utan tvivel skulle biblioteket härigenom få sig ålagt ett
ganska betungande arbete, vars resultat endast delvis bleve
till omedelbart gagn för biblioteket. Men olägenheten härav
synes vara ringa mot den vinsten att av ifrågavarande litteratur
komme att dragas all den nytta, som densamma är
ägnad att bereda. Genom den föreslagna anordningen skulle
ock, utan någon kostnad för statsförvaltningen, från dess
sida lämnas ett synnerligen värdefullt bidrag till det nya
biblioteket.

Säkerligen finnas många möjligheter att på ett för det allmänna
gagnande och ur alla synpunkter tillfredsställande
sätt förfoga över den litteratur, som från förvallningsbiblioteket
skulle överlåtas till andra institutioner. I sådant avseende
hava redan framträtt önskningar, som synas vara förtjänta
av allt beaktande. Sålunda må erinras om att under
andra kammarens behandling av frågan om åtgärder för bibliotekets
inrättande representanter för Göteborgs stad framhöllo
önskvärdheten av att eu del av berörda litteratur kunde
tilldelas Göteborgs stadsbibliotek, vilket, såsom bibliotek för
Göteborgs högskola och andra högre undervisningsanstalter,
har en ställning i viss mån motsvarande universitetsbibliotekens,
men icke äger någon som helst motsvarighet till de
förmåner, som de stora biblioteken på andra håll åtnjuta
genom statsanslag och friexemplar av utkommande svenskt
tryck.

Till det centrala förvaltningsbiblioteket bör vidare överlåtas
all den litteratur, som inköpes eller på annan väg införskaffas
för kungl. kommittéer, utredningskommissioner
eller enskilda, som arbeta enligt offentligt uppdrag. Den

definitiva överlåtelsen borde ju lämpligen ske, när vederbörande
avslutat sitt uppdrag. Det torde dock kunna ifrågasättas,
huruvida icke de litteraturalster, som på diplomatisk
väg genom utrikesdepartementets försorg införskaffas, borde
passera biblioteket för att genom detsamma vederbörande
tillhandahållas. Vid den åtgärd, som i denna angelägenhet
redan av Kungl. Maj:t vidtagits, och varför ovan sid. 15 ff.
redogjorts, har dock den bestämmelse träffats, att de inkommande
litteraturalstren omedelbart utsändas till vederbörande
från utrikesdepartementet. För framtida kontroll tillställes
visserligen biblioteket samtidigt med tryckalstrens utlämnande
en i departementet uppsatt förteckning. Men det torde ej
kunna bestridas, att kontrollen skulle bliva effektivare, om
själva litteraturen kunde på förhand få granskas från bibliotekets
sida, varvid också behövliga åtgärder för dess bevarande
genom bindning, häftning o. s. v. kunde vidtagas med
densamma. Eu sådan ordning har också av riksbibliotekarien
föreslagits i hans ovannämnda till departementet i denna
angelägenhet avgivna utlåtande.

Den av Kungl. Maj:t den 30 januari 1849 utfärdade, här Bestämmelig
ovan sid. 29 f. relaterade förordning, varigenom biblioteket vidoch°statsundess
grundande erhöll rätt att för sitt bokförråd bekomma ^tryck*
allt sådant officiellt tryck, som kunde anses böra med detsamma
införlivas, skulle även, heter det till sist, »komma
att iakttagas i avseende å de lika beskaffade handlingar, som
framdeles kunna varda på allmän bekostnad utgivna». Under
tidernas lopp har denna tilläggsbestämmelse hart när råkat
i glömska, i alla händelser tillämpats endast såtillvida, att
från bibliotekets sida i varje fall gjorts särskild framställning
till vederbörande verk eller myndighet om bekommande av
det eller de skilda tryckalstren. Ett återupplivande av den
nådiga föreskriften synes därför önskligt, varvid den bestämmelse
torde meddelas, att behövliga exemplar av allt officiellt

Omfattning.

Bokanskaff ning.

Bokanslag.

och statsunderstött tryck skola av vederbörande verk och
myndigheter biblioteket omedelbart efter utgivandet tillhandahållas.

Beträffande den omfattning, som bör tillmätas det nya
bibliotekets bokförråd, d. v. s. de litteraturgrenar, som inom
detsamma böra vara företrädda, torde några bestämda gränser
icke böra uppdragasi Det bör överlåtas åt bibliotekets
styrelse att avväga och avgöra vad som härutinnan kan befinnas
vara erforderligt och lämpligt. Dock vill det synas,
som om de allmänna bestämmelser, som nu gälla för Riksdagens
bibliotek, kunna i huvudsak anses normerande även
för ett förvaltningsbibliotek, som med hänsyn till den utsträckning,
som kan givas detsamma, väl har att tillgodose
förvaltningens behov i allmänhet utan att alltför mycket ta
hänsyn till dess mera speciella grenar. De gällande bestämmelserna
föreskriva att företrädesvis böra för biblioteket
anskaffas arbeten i rätts- och statsvetenskap, förvaltning,
nationalekonomi och samhällsvetenskap, varjämte särskild hänsyn
bör tagas till att bibliotekets samlingar av svenska riksdagshandlingar,
lagar och författningar samt kommittébetänkanden
erhålla största möjliga fullständighet. Aro härmed
de stora riktlinjerna angivna även för biblioteket i dess nya
form, så gäller dock, att desamma på ett effektivare sätt
fullföljas, än som hittills låtit sig göra inom Riksdagens
bibliotek.

Genom vidtagande av de åtgärder, som här ovan påpekats:
centralisering av departementens och ämbetsverkens boksamlingar,
överlåtelse allt framdeles från samma myndigheter
av till dem inkommande litteraturalster, däri även inberäknade
tryckeriernas lagstadgade leveranser till chefen för
justitiedepartementet, likaså överlåtelse av för kungl. kommittéer
och med dem likställda utredningskommissioner m. m.

anskaffad litteratur och slutligen stadgad rätt för biblioteket
att erhålla exemplar av allt officiellt och statsunderstött
tryck — genom dessa åtgärder skulle ett betydande bokförråd
komma, biblioteket till godo, varigenom dess nuvarande
samlingar helt visst kunde i många avseenden kompletteras
och en väsentlig accession vara att påräkna för framtiden.

På detta sätt torde det årliga anslaget för biblioteket till
bokinköp och bindning kunna hållas nere till ett relativt
lågt belopp. Det utgår för närvarande med 7,000 kronor.
Huruvida detta får anses tillfredsställande för bibliotekets
nuvarande krav, därom har man ännu ej stadgad erfarenhet
att visa till, då anslaget först detta år stått till
bibliotekets förfogande. Otvivelaktigt är, att detta anslag i
och med bibliotekets ifrågasatta utvidgande måste höjas.
Större anspråk än nu komma att ställas på biblioteket i allmänhet
och särskilt på dess utländska bokförråd. Därtill är
att märka, att kostnaderna för bindning komma att i ganska
hög grad stegras i och med den accession, som skulle komma
biblioteket till godo från departement och ämbetsverk.
Att här exakt fixera storleken av den erforderliga anslagsökningen
faller sig synnerligen svårt. Någon ledning härutinnan
kan en jämförelse med biblioteken här hemma eller i
utlandet ej lämna, då förhållandena ställa sig så olika och
ojämförbara. Men sakkunniga hava efter prövning av på
frågan inverkande omständigheter ansett sig kunna stanna
vid en ökning av endast 3,000 kronor. Anslaget torde lämpligen
böra utgå som förslagsanslag.

I sammanhang med frågan om bibliotekets omfattning hava utbyte av
sakkunniga upptagit till utredning spörsmålet om ordnande lag.,{01^aq
av regelbundet utbyte mellan Riksdagen och utländska riksförsamlingar
av tryck rörande lagförslag in. in.

b—132627.

I tvenne lika lydande motioner, väckta inom Riksdagens
båda kamrar 1913, hade hemställts, »att Riksdagen ville
uppdraga åt sin bibliotekarie att snarast möjligt inkomma
till Riksdagen med utredning, om och i vad mån Riksdagen
lämpligen borde deltaga i ett regelbundet utbyte med utländska
riksförsamlingar av tryck rörande lagförslag m. in.,
ävensom eventuellt framlägga förslag till ordnande av ett
sådant utbyte».

Till stöd för sin framställning hade motionärerna anfört
följande.

»Mellan åtskilliga utländska riksförsamlingar finnes anordnat
regelbundet utbyte av lagförslag och dylikt, som
kunna antagas vara av mera allmänt intresse.

I anslutning härtill utkommer t. ex. i Frankrike ''Bulletin
analytique des principaux documents parlementaires étrangers’.

Från det vid danska rigsdagens bureau inrättade arkiv för
utländsk lagstiftning (service des parlements étrangers) utsändes
allt sedan 1911 till främmande parlament och andra
institutioner, som kunna förmodas hava intresse därav, dels
viktigare danska lagförslag tillika med ett kort referat på
franska språket, dels en rekapitulerande översikt över dessa
förslags slutliga öde.

Till danska rigsdagens ledamöter utdelas från nämnda arkiv
förteckning över från utländska parlament mottagna lagförslag
in. in. Dessa lagförslag kunna utlånas till rigsdagens
ledamöter, och de översättas in extenso, när de hava
särskilt stor betydelse eller på därom av ett utskott eller en
kommitté framställd begäran, varemot i regel blott utdrag
eller referat därav tryckas och tillhandahållas.

Såväl från ledamöter av svenska Riksdagen som från utländska
riksförsamlingar har upprepade gånger uttalats
önskvärdheten av, att även i Sverige anordnades ett dylikt
arkiv, vilket exempelvis skulle kunna bilda en avdelning
utav Riksdagens bibliotek.»

(57

Då det enligt motionärernas förmenande skulle vara till
avsevärd nytta att under pågående riksdag få tillgång till
viktigare utländska lagförslag, eventuellt i mer eller mindre
starkt sammanträngd form översatta till svenska, liksom det
även kunde hava sin stora betydelse för Riksdagen, att åtminstone
grunddragen av inför densamma framlagda förslag
av mer allmängiltigt intresse bleve kända i utlandet samtidigt
med att de här behandlades, hemställde motionärerna
om utredning i ämnet.

Bankoutskottet, som hade att yttra sig över det väckta
förslaget, förklarade i sitt utlåtande, att vad i motionerna
anförts syntes vara värt beaktande. Emellertid tilläte sig
utskottet erinra, att jämlikt nådigt bemyndigande chefen för
finansdepartementet den 18 oktober 1912 uppdragit åt sakkunniga
personer, bland andra bibliotekarien vid Riksdagens
bibliotek, att verkställa utredning, huruvida och i vad mån
nämnda bibliotek bör och kan utvidgas till ett centralt förvaltningsbibliotek
m. m. Enligt vad utskottet inhämtat, hade
på given anledning bemälda sakkunniga ägnat sin uppmärksamhet
åt den i motionerna berörda frågan. Under sådana
förhållanden hade utskottet icke funnit det vara erforderligt,
att denna fråga, på sätt motionärerna föreslagit, gjordes till
föremål för särskild utredning. Utskottet ville emellertid
framhålla, att det ansåge frågan vara av den betydelse, att
den syntes böra behandlas fristående och dess avgörande
icke uppehållas av slutförandet av de sakkunnigas uppdrag
i övrigt. Utskottet hemställde därför, att de förevarande
motionerna icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Sakkunniga hava undersökt, huru det förhåller sig med de
omförmälda bytesförbindelserna i utlandet, och en av de
sakkunniga, Gödel, har därtill varit i tillfälle att beträffande

danska riksdagen på ort och ställe närmare studera förhållandena.

Utbyte parlamenten emellan av deras respektive handlingar
har i allmänhet ägt rum sedan lång tid tillbaka. Därvid har
vanligen så tillgått, att försändelserna expedierats efter ett
riksmötes eller en legislaturperiods avslutande, varigenom
trycket sålunda kommit vederbörande ganska sent tillhanda.
Man har därför satt i fråga, att rörande en del ärenden,
t. ex. lagfrågor och dylikt, en snabbare expedition borde
komma till stånd, så att parlamentens ledamöter kunde hållas
å jour med lagstiftningsarbetet vid de olika ländernas
representationer.

En del åtgärder hava också härför börjat vidtagas. Initiativet
har utgått från Frankrikes deputerade kammare. Vid
dess byrå inrättades 1907 en särskild expeditionsavdelning
för ändamålet, en »service des échanges internationaux et
des documents parlementaires étrangers» med en tjänstepersonal
på ej mindre än fem personer. Denna »service», som
därtill fick övertaga vården av allt till kammaren inkommande
utländskt parlamentstryck, har öppnat förbindelse
med en del parlament för ständigt utbyte av viktigare handlingar,
särskilt lagförslag. Den till expeditionen inkomna
litteraturen fackordnas, katalogiseras och tillhandahålles i
särskilt härför avsedd läsesal parlamentets ledamöter, såväl
deputerade kammarens som ock senatens, över samlingarna
utgives månatligen en publikation, »Bulletin analytique des
principaux documents parlementaires étrangers», innehållande
redogörelse för mera betydande och aktuella dokument, varjämte
utkommer en kronologisk översikt, »Chronologie parlementaire»,
över viktigare ärendens behandling vid de olik;)
ländernas parlament.

Efter mönstret av denna »service» hava dylika inrättats
vid spanska cortes samt vid danska rigsdagen, och en liknande
är under förberedning vid norska stortinget.

Den spanska byrån ansluter sig i allo till sin förebild.

Den i Danmark inrättade, soin räknar sin tillkomst från
slutet av år 1911, utgör en avdelning under rigsdagens
bureau. Den har inrättats här under namn av »Bureauets
arkiv II, arkiv for den fremmede lovgivning» och anpassats
efter rigsdagens egentliga arkiv, som, dossier-mässigt ordnat,
bevarar endast viktigare ärenden, och åt vilket givits titeln
Bureauets arkiv I, arkiv for den indenlandske lovgivning».
Meningen är, att de två »arkiven» vid framtida bättre lokalförhållanden
skola förenas till ett helt i tvänne avdelningar.
»Arkiv II» eller »Service des parlements étrangers», som
det kallar sig inför utlandet, har till uppgift å ena sidan
att utsända till främmande parlament exemplar av vid rigsdagen
framlagda lagförslag m. in. rörande ämnen av mera
allmänt intresse, åtföljda av en på franska affattad översikt
av innehållet, å den andra sidan att hålla den danska
rigsdagens medlemmar å jour med vad som annorstädes
försiggår på lagstiftningsarbetets område genom utdelning
dels av månatliga förteckningar över den från främmande
parlament inkomna litteraturen dels av på vissa mellantider
utgivna mindre häften, innehållande översättningar, in extenso
eller i utdrag, av en eller annan viktigare framställning
inom främmande lagstiftning.

»Arkivet» är liksom den franska »service» installerat i en
särskild läsesal, där den inkomna litteraturen, fackordnad
och katalogiserad, tillhandahålles. För arkivets öppethållande
och skötsel, däri inberäknad översättningen av de omnämnda
översikterna — deras avfattning däremot verkställes av chefen
för rigsdagens bureau — äro anställda tvenne tjänstemän,
eu arkivarie och en assistent, avlönade för en tjänstetid om
fyra timmar per dag med respektive 2,400 och 1,200 kronor.
Härtill komma kostnader för tryckning, postbefordring m. m.,
varöver sakkunniga icke lyckats erhålla uppgift, men som,
vad särskilt tryckningen beträffar, torde vara ganska ansenliga.

I Norge, där stortinget beviljat ett tillfälligt anslag för
den nya bytesexpeditionens igångsättande, bär man för avsikt
att ställa densamma under stortingets bibliotek. Bibliotekarien
arbetar för närvarande på dess organisation. Om
personal för densamma är ännu ingenting bestämt. För
översikternas utarbetande bär man tänkt sig kunna påräkna
biträde av tjänstemännen bos de verk och myndigheter, varifrån
respektive lagförslag utgå.

Det är, som man ser, på helt tå platser, som frågan
bragts därhän, att särskilda expeditioner för dess omhändertagande
skapats. Men den har flerstädes omfattats med
mycket stort intresse och senast diskuterats vid andra världskongressen
tör internationella förbindelser, »Congrés mondial
des associations internationales», som hölls i Bryssel under
juni 1913. Kongressens förhandlingar äro icke ännu utkomna
från trycket, men om diskussionen och frågans nuvarande
läge hava följande upplysningar inhämtats.

Såsom ett viktigt önskemål framhölls vid diskussionen, att
en internationell förmedlingsbyrå kunde komma till stånd.
Denna skulle beredas tillgång till allt väsentligt parlamentariskt
tryck, som i de fall, där det icke var avfattat på
något av de större kulturspråken, borde vara försett med
korta resuméer på något av dessa språk. På grundvalen
av detta material borde byrån såväl genom utgivande av
periodiska publikationer som även genom skriftliga svar på
gjorda förfrågningar taga om händer upplysningsarbetet för
parlamenten, varvid den borde hava att stödja sig på byråer,
»services nationaux», vid de skilda parlamenten.

Frågan överlämnades utan något fattat beslut till »Office
central des associations internationales» i Bryssel för vidare
behandling och fullföljd. Bland de planer, som äro å bane,
kan nämnas, att om den franska deputerade kammarens
»service» icke låter sig internationaliseras, en byrå av sådan
prägel skall försöksvis inrättas i Bryssel. I alla händelser

har man för avsikt att inom närmaste framtid förelägga
samtliga intresserade parlament ett förslag till frågans inteinationella
ordnande.

Med hänsyn till dessa förhållanden vilja sakkunniga, beträffande
vad som från svensk sida bör åtgöras i saken, som
sin mening anföra följande.

Det må först framhållas, att Riksdagen redan nu står i
utbyte av riksdagstryck med de flesta europeiska länders
riksförsamlingar samt dessutom med det australiska statsförbundets
parlament och Japans folkvalda kammare, inalles
16 länders representantförsamlingår, vartill kommer, att kungl.
biblioteket på grund av bristande utrymme i Riksdagens
bibliotek mottager och förvarar Förenta staternas kongressförhandlingar.
Men som det härigenom erhållna trycket
först efter tilländalupna riksmöten kommit Riksdagen till
godo, har saken, vad särskilt beträffar våra grannländer
Norge och Danmark, ordnats så, att även under pågående
riksmöte utbyte ägt rum allteftersom förhandlingarna ut
kommit av trycket. Rörande övriga länder har vid efterfrågan
eller för Riksdagen förefintligt behov av parlamentsakter
i en eller annan fråga sörjts för, att desamma antingen
genom biblioteket eller på diplomatisk väg genom utrikesdepartementet
införskaffats. Men om också på detta sätt de
nödigaste kraven kunnat tillgodoses, så vore ju onekligen av
betydelse, om en ständig utväxling av åtminstone viktigare
akter såsom lagförslag och dylikt kunde anordnas med utlandets
flesta riksförsamlingar. Om ett sådant utbyte emellertid
skall bliva av åsyftat gagn såväl för Riksdagen beträffande
utlandets lagstiftningsarbete som även därutinnan
att våra egna mera aktuella frågor kunde snabbt och tillförlitligt
komma utlandet till kännedom, fordras att detta
utbyte ordnas och organiseras just med hänsyn härtill.

För detta ändamål synes nödvändigt, att hos oss liksom i

Frankrike och Danmark upprättades vid Riksdagen eu särskild
byrå, eventuellt avdelning under Riksdagens bibliotek, med
för densamma erforderlig lokal och arbetskraft. Vad lokalfrågan
angår, komme att utom arbetsrum fordras eu särskild
läsesal för det inkommande tryckets anordnande och tillhandahållande.
Göromålens beskaffenhet och omfattning torde lämpligen
kunna bedömas efter de nuvarande förhållandena i Danmark
och alltså även här få anses kräva tvenne fast anställda
personer förutom den särskilda hjälp, som i vissa fall torde
visa sig behövlig. Detta gäller särskilt de översikter och
sammanfattningar, som i översättning till något av de större
kulturspråken måste vidfogas vart och ett av de härifrån utgående
tryckalstren för att såmedelst göra dem kända för
utlandets läsekrets. Utarbetandet av dessa översikter kräver
givetvis biträde av personer med juridisk sakkunskap. Härmed
sammanhänga andra utgiftsförhållanden, såsom de helt
visst ansenliga kostnaderna för tryckning, för postbefordring
samt diverse expenser.

Dessa kostnader, hur avsevärda de än kunna förefalla, böra
visserligen i och för sig ej vara avgörande, när det gäller
en lösning av här föreliggande fråga. Men det vill synas,
att man för närvarande i betraktande av frågans hela läge
i utlandet saknar garanti för att kostnaderna skulle uppvägas
av vad som i utbyte kan komma oss till godo. Härför fordras,
att det ifrågasatta^ bytesväsendet först internationellt ordnas
och organiseras. Åtgärder i den vägen äro, såsom ovan påpekats,
att förvänta. Tills stadgade former härför föreligo-a.
torde emellertid Riksdagen böra låta med hela saken anstå.
Genom ett sådant uppskov behöver ej befaras, att densamma
för längre tid skall skjutas undan. Den gör sig helt visst
påmind, och det är att antaga, att den skall följas med intresse
och vid lägligt tillfälle bringas under Riksdagens
prövning.

Beträffande den förändring och omreglering av bibliotekets
ställning soin synes bliva en följd av dess nya funktion,
må först några ord yttras rörande benämningen på det
nya biblioteket. Det kunde ju vara önskligt, vill det synas,
att redan i namnet läge en antydan om den dubbla uppgift
institutionen hade att fylla, ilen då det är av vikt
här, liksom i allmänhet vid fastställande av dylika benämningar,
att namnet göres så kort och pregnant som möjligt,
då vidare biblioteket även under de nya förhållandena
skall komma att i första hand tjäna Riksdagen, och då
det kanske vore mindre välbetänkt med hänsyn till bibliotekets
förhållande utåt, särskilt dess bytesförbindelser med
utlandets parlamentsbibliotek, att vidtaga någon väsentlig
förändring härutinnan, så har det synts sakkunniga bäst,
att det nuvarande namnet behölles, varvid dock den allmänt
gängse sammandragna formen »riksdagsbiblioteket» borde upptagas
och fastställas som officiellt namn.

Bibliotekets

benämning.

Om sålunda den centrala förvaltningen icke kommer till Styrelse.
synes i namnet, så bör den däremot på vederbörligt sätt
vara representerad i bibliotekets högsta ledning. Redan därav
följer, att denna ledning måste bliva en annan än den hittillsvarande,
och att biblioteket löses ut ur dess nuvarande ställning
till riksgäldskontoret, med vars egentliga föremål och
uppgift som ett penningförvaltande verk föga lämpar sig
föreningen av ett biblioteks förvaltning.

Rörande den nya ordning, som därvid bör komma till
stånd, skulle kunna ifrågasättas, att biblioteket borde ställas
under något av statsdepartementen för att på sådant sätt
få administrationen ordnad. Men Riksdagen skulle helt
visst icke vilja vara med om att alldeles avhända sig bestämmanderätten
över en institution, som den allt framgent
väl kommer att betrakta såsom i främsta rummet sin,

och som därtill skall vara inrymd i dess hus.

Tjänste personal.

Sakkunniga hava därför stannat inför den planen, att
riksdagsbiblioteket göres till en självständig institution på
riksgälds verkets stat, och att i spetsen för dess förvaltning
ställes en särskild härför utsedd styrelse. Denna styrelse
synes lämpligen kunna bestå av endast tre ledamöter: eu,
ordförande, förordnad av Kungl. Magt, de två övriga valda
av Riksdagen, en representant för vardera av dess kamrar.
Valet av dessa båda kunde uppdragas åt någon av Riksdagens
valnämnder, t. ex. den som bär att välja fullmäktige
i riksbanken och riksgäldskontoret. Laglig fastställelse härav
torde icke behöva vidtagas på annan väg, än att bestämmelse
härom införes i reglementariska föreskrifter för Riksdagen.

Styrelsen skall handhava högsta vården av bibliotekets
angelägenheter enligt av Riksdagen fastställda stadgar.

Otvivelaktigt vore det önskvärt, att någon ersättning för
ledamotskap i styrelsen kunde fastställas, då man därigenom
dels ägde större valmöjlighet, dels kunde av ledamöterna
begära ett verksammare deltagande i bibliotekets ärenden,
och torde i sådant avseende såsom lämpligt belopp kunna
ifrågasättas 500 kronor årligen för varje ledamot. Därjämte
bör, om till ledamot skulle utses någon utanför Stockholm
bosatt person, denne hava rätt till gottgörelse för inställelse
vid sammanträde enligt resereglementet.

I bibliotekets angelägenheter bör bibliotekets chef vara
föredragande med rätt för honom att deltaga i överläggningarna,
men icke i besluten, samt med skyldighet att, om
han är av skiljaktig mening, anteckna denna till protokollet.

Ärligen skall styrelsen till Riksdagen avgiva berättelse
över bibliotekets förvaltning, vilken berättelse genom bankoutskottet
meddelas Riksdagen. Bestämmelse härom bör intagas
i bankoutskottets instruktion.

Bibliotekets tjänstepersonal utgöres för närvarande av eu
bibliotekarie såsom föreståndare, två amanuenser, den ene an -

ställd endast under deri tid riksdag är samlad, samt eu ordinarie
vaktmästare och en extra vaktmästare.

Med bibliotekets ifrågasatta utvidgning kräves givetvis eu
förökning av dessa arbetskrafter. Den mångfald av åligganden,
som kominer att upptaga chefsbibliotekarien, gör, att
lian åt tvänne stora arbetsområden vid den nya institutionen,
nämligen expeditionen och katalogiseringen, ej lär kunna
ägna mer än nödig ledning, och att dessa därför böra tillgodoses
med stadigvarande ordinarie arbetskraft, en för varderå
beräknad person. Till närmare motivering härav ma
tjäna följande överblick och utkast till fördelning av det blivande
bibliotekets göromål.

Chefsbibliotekarien tillkommer att utöva ledningen över
•institutionen och arbetet i dess helhet, ansvara för samlingarnas
vård och för göromålens behöriga skötande samt hava
tillsyn över tjänstemän och vaktmästare. Det bör åligga
honom att handlägga bibliotekets alla ärenden, vara föredragande
inför styrelsen, föra dess protokoll och verkställa
dess beslut, att förbereda bokinköpen och inför styrelsen
härutinnan framlägga förslag, att ombesörja beslutade inköp
och byten, att mottaga och granska inkommande leveranser,
att slutgranska det för realkatalogen utförda katalogiseringsarbetet,
att förbereda och på lämpliga mellantider ombesörja
katalogens fortsatta utgivande från trycket, att sköta bibliotekets
brevväxling, att redovisa för bibliotekets anslag och
medel samt att vid förekommande behov deltaga i arbetet
vid expeditionen i och för tillhandagående med nödiga upplysningar
och utredningar.

Bland här uppräknade åligganden bör särskilt märkas det
mödosamma och ansvarsfulla arbete, som ligger i inköpens
förberedning. Det har också tagits i övervägande, huruvida
icke sakkunnigt biträde borde i detta fall beredas chefen.
Men man har ansett, att frågan tillsvidare må få bero, och

att det må ankomma på framtida prövning, huru härmed
bör förfaras.

Föreståndaren för expeditionen har en i många avseenden
krävande uppgift att fylla. Det gäller vid ett bibliotek sådant
som det här ifrågavarande icke blott att framskaffa
begärda böcker, utan fast mer att bibliografiskt spåra upp
litteraturen i det eller det ämnet samt att dessutom tillhandagå
med upplysningar och utredningar i varjehanda
frågor, uppgifter, som ej sällan ta bibliotekets hela personal
i anspråk. Jämte detta muntliga upplysningsarbete har
också expeditionen att besvara de icke få skriftliga förfrågningar
och spörsmål, som inkomma från skilda håll både
från in- och utlandet.

Expeditionsföreståndareri åligger dessutom att utöva uppsikt
över läsesalarna och där uppställda samlingar av referensböcker
och tidskrifter, föra journal över utlåningen, tillse att
utlånade böcker inom föreskriven tid och i oskadat skick
återlämnas samt övervaka den framtagna litteraturens återinordnande
i samlingarna. I den mån dessa göromål lämna
honom tid övrig kan lämpligen sådant arbete utföras av
honom som att i real- och nominalkatalogen inordna tillkommande
katalogblad, att föra katalogen över tidskriftsoch
fortsättningslitteratur, att biträda chefen vid granskningen
av katalogiseringsarbetet och tillsammans med honom
granska inkommande leveranser med därtill hörande räkningar,
att föra förteckning i två exemplar över de i Riksdagens
och kamrarnas kanslilokaler och klubbrum samt i
de för utskotten avsedda lägenheter befintliga samlingar av
böcker och arkivalier ävensom att revidera dessa samlingar
före och efter deras upplåtande till riksdags- eller andra
korporationer.

Katalogiseringsarbetet vid det blivande biblioteket med
den årliga tillväxt, som för detsamma är att förvänta, synes
bliva av den omfattning att det för visso lär taga en person

helt i anspråk. Till detta arbete hör, utom journalisering
samt katalogisering med fackbestämning av varje tryckalster,
kollationering av de i två exemplar utskrivna katalogbladen,
undersökning av och anteckning om i bibliotekets samlingar
möjligen förefintliga defekter i serier, verk och fortsätta ingsarbeten,
uppgift om förvärvet av utländsk litteratur till den
genom kungl. biblioteket utkommande accessionskatalogen
samt vissa förberedande arbeten för redigeringen och tryckningen
av bibliotekets katalog.

Utom de nu nämnda göromålen inom biblioteket återstå
sådana viktiga arbetsuppgifter som bindning, vården av arkivet
samt mottagande och anordnande av det från justitiedepartementet
ifrågasatta svenska trycket.

Inbindning^!! förorsakar ett våda större arbete, än den
icke fackkunnige i allmänhet föreställer sig. Däri ligger
att bestämma om bandets utseende och beskaffenhet, redigera
och i särskild utskrift för bokbindaren angiva ryggtitlarna,
granska bokbindarnas arbete och kontrollera deras räkningar
samt föra vederbörliga journaler. Vården av arkivet innebär
att mottaga de från Riksdagens och kamrarnas kanslier samt
från utskotten inkomna arkivalier, ordna dessa till bindning
samt införa accessionen i vederbörande kataloger. Vad arbete
den från justitiedepartementet inkommande svenska litteraturen
kan medföra för biblioteket, är svårt att beräkna.
Men av vad i denna sak härovan sid. 59 ff. anförts, framgår
tvdligen, att detta icke blir ringa.

Att även dessa arbetsuppgifter skulle utan vidare kunna
läggas på den härovan ifrågasatta personalen, lär icke låta
sig göra. Att åter för deras fullgörande föreslå ytterligare
en ordinarie tjänsteman hava sakkunniga ej funnit behövligt,
men anse, att nödig extra hjälp härför bör beredas, så mycket
mer som det lär visa sig oundgängligt, att för fullgörande
av en del andra åligganden vid biblioteket tillgång till dylik
arbetsförstärkning måste finnas. Sålunda torde föreståndaren

för expeditionen under riksdagstid behöva biträde, för den
dagliga utsträckta tjänstgöringen till kl. 7 e. m. ävensom vid
inträffande afton- och nattplena under pågående riksdag måste
vara att påräkna särskild hjälp, och vid semesterledighet eller
inträffande förfall för de ordinarie tjänstemännen är nödvändigt
att hava någon med biblioteksgöromålen och boksamlingarna
i viss grad förtrogen extra person att förordna.
För detta ändamål torde biträde av en amanuens med da<db>-

tjänstgöringsskyldighet få anses fylla de mest krävande behoven.

Vad slutligen beträffar vaktmästarpersonalen, anse sakkunniga,
att någon förökning i dess antal icke behöver ifrågasättas.
Emellertid är redan nu på grund av gällande bestämmelse
den extra vaktmästaren tagen i bruk under den
tid av året, då biblioteket dagligen hålles öppet. Då denna
tjänstgöring under de nya förhållandena skulle bliva daglig
och stadigvarande, alldenstund det blivande biblioteket kornme
att hållas öppet varje dag året om och därtill med betydligt
utvidgad tjänste- och expeditionstid, synes härav följa, att
den extra vaktmästartjänsten flyttas upp på ordinarie stat.

Den tjänstepersonal, som sakkunniga funnit oundgängligen
nödig för det blivande bibliotekets skötsel, skulle alltså
bestå av en chefsbibliotekarie jämte två andra ordinarie
tjänstemän, en amanuens och två ordinarie vaktmästare.

Löneförhål- Den nya biblioteksinstitutionen, som skall hava till uppgift
att betjäna Riksdag och förvaltning och i denna ställning
lär komma att framstå som vårt lands förnämsta statsvetenskapliga
bibliotek, torde för statslivet få en betydelse, jämförlig
med den våra övriga stora statsbibliotek: kungl. biblioteket
och universitetsbiblioteken hava inom sina områden.
Det synes därför vara berättigat att vid lönernas bestämmande
utgå från förhållandena vid dessa bibliotek, där lönerna
nyligen reglerats. I övrigt torde de grunder böra
följas, som i allmänhet gälla för statens nyreglerade verk.

Chefsbibliotekarien, åt vilken, såsom åt cheferna vid universitetsbiblioteken,
må givas titel överbibliotekarie, synes
med avseende på löneförmåner böra ställas som en statens
tjänsteman av tredje grad, alltså med en avlöning av 8,100
kronor, därav lön 5,000, tjänstgöringspenningar 2,500, ortstillägg
600, jämte ett ålderstillägg efter fem år å 600 kronor.
Bibliotekarien och föreståndaren för Riksdagens bibliotek i
dess nuvarande omfattning åtnjuter avlöning i likhet med
en förste bibliotekarie vid kungl. biblioteket, d. v. s. såsom
en andra gradens tjänsteman, dock med bättre pensionsförhållanden
såtillvida att ortstillägget, i likhet med vad som äger
rum inom Riksdagens övriga verk, är inberäknat i lönen.
På grund av bibliotekets utvidgning och därav följande omgestaltning
kommer emellertid dess föreståndare, på vilken
det väsentligen lär bero, om den nya institutionen skall rätt
fylla sin uppgift, att intaga en vida ansvarsfullare ställning
än en förste bibliotekarie, varför han synes böra. uppflyttas
i en högre lönegrad.

Vid kungl. biblioteket äro anställda tjänstemän av andra
och första graden, respektive förste och andre bibliotekarier.
Förste bibliotekarierna hava ställning som avdelningschefer.
Som vid det blivande riksdagsbiblioteket någon full motsvarighet
härtill ej torde finnas, om också därom må erinras,
att föreståndaren för expeditionen har ett viktigt och
krävande arbetsområde sig anförtrott samt såsom chefens
närmaste man skall vara hans ställföreträdare vid förekommande
ledighet, har det synts sakkunniga, att de två
utom chefen ifrågasatta ordinarie tjänstemännen böra ställas
som andre bibliotekarier och alltså avlönas som första
gradens tjänstemän, d. v. s. vardera med 4,000 kronor,
därav lön 2,200, tjänstgöringspenningar 1,500, ortstillägg
300, jämte tre ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter
respektive fem, tio och femton års tjänstgöring.

Avlöningen till vaktmästare bör utgå med enahanda be -

lopp, som plägar bestämmas vid nya löneregleringar inom
statsförvaltningen. Därvid bör också, såsom förhållandet i
allmänhet är vid de verk, där mer än en vaktmästare är
anställd, den ene få ställning och avlöning som förste vaktmästare.
Av anslaget för expenser torde fortfarande såsom
hittills anvisas nödiga medel för tillhandahållande åt vaktmästare
av lämplig uniformsbeklädnad vid tjänstgöring.

Det årliga arvodesbeloppet till amanuensen torde förslagsvis
sättas till 1,500 kronor.

För biträde vid afton- och nattvakthållning under riksdagstid,
för vilket gottgörelse för närvarande utgår med ett
dagarvode av kr. 2:50, ävensom vid inträffande sjukdomsfall
eller ledighet för ordinarie vaktmästare torde anslås ett belopp
av förslagsvis 500 kronor.

Lönevillkor. För åtnjutande av de sålunda ifrågasatta avlöningsförmånerna
torde böra gälla följande villkor och bestämmelser, av
vilka punkterna 1—12 äro lämpade efter de vid senaste lönereglering
för kungl. biblioteket givna föreskrifter, under
hänsyn jämväl till kungl. kungörelsen den 10 juni 1912, samt
punkterna 13—16 efter paragraferna 67: 11 och 78—80 i
gällande reglemente för riksgäldskontoret. Dessa sistnämnda
punkter innehålla bestämmelser rörande pension. Som biblioteket
även i detta avseende torde fortfarande böra vara
uppfört på riksgäldsverkets stat, hava de för biblioteket
nu gällande föreskrifter härutinnan ansetts böra kvarstå, dock
med den förändring att i likhet med förhållandet inom förvaltningens
ny reglerade verk pensionsåldern satts till 67 år.

1) Innehavare av ordinarie befattning vid riksdagsbiblioteket
skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation av biblioteket eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad.

2) Med ordinarie befattning i riksdagsbiblioteket må icke

förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.

3) Med ordinarie befattning i riksdagsbiblioteket må ej
heller förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot
i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl.
Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt
ej styrelsen på därom gjord framställning, och efter prövning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må
anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i riksdagsbiblioteket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare
mottagas och bibehållas.

4) Tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den
tid, befattnings innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, men skola för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, utgå till den, som uppehållit befattningen.

5) Den som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men den
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning
avstängcs från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten,
utöver tjänstgöringspenningar, avstå så mycket av lönen
eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt.

6) Avlöning må ej utgå till tjänstinnehavare för tid,
varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i
vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka
giltigt förfall.

C O

7) Därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, skall den del av hans avlöning,
som icke av styrelsen prövas böra användas till befattningens
uppehållande, under tiden innehållas, såvida ej styrelsen
finner skäligt låta honom uppbära något därav.

6—132627.

8) Vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande
av semester åt tjänsteman och förste vaktmästare, skall
tjänstinnehavare av lägre grad vara skyldig att, om han
förordnas till högre befattning i riksdagsbiblioteket, densamma
mot åtnjutande i förstnämnda fall av de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar, men i senare fallet av däremot
svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än sammanlagt tre månader under
ett och samma kalenderår.

9) Därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt
innehavande av befattning är i staten medgiven, bestämmes
tidpunkten för första förhöjningen att inträda efter fem år,
under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar
av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning,
med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av
förordnande, annan statens eller Riksdagens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid han åtnjutit semester, och för andra
förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år,
på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan
kan ske, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma
villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas
förrän vid början av kalenderåret näst efter det, varunder
den stadgade tjänståldern blivit uppnådd; börande
löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya
avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till den mot befattningen svarande tjänsten å förut för
biblioteket gällande stat.

10) Löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och
tjänstålder, som berättigar honom till pension, må icke samma
förhöjning tillträda.

11) Tjänstinnehavare äga årligen, när sådant utan hin -

der för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester,
tjensteman under en och en halv månad och vaktmästare
under femton dagar.

12) Vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall utgå själva lönen ävensom
ortstillägget till månadens slut.

13) Tjänstinnehavare skall såsom bidrag till kostnaden
för beredande av pension erlägga pensionsavgift till årligt
belopp av nedan angivna procent å den lön, han äger uppbära.
Avgiftsprocenten utgör en tiondels procent för varje
helt hundratal kronor av högsta lönen för den tjänst han
innehar, dock icke i något fall mindre än tre procent. Avgiften
erlägges för varje månad, för vilken lön åtnjutes,
ävensom för månad, under vilken, på grund av tjänstledighet
eller i följd av ådömd mistning av tjänsten för viss tid,
lönen i dess helhet eller delvis ej uppbäres.

Rätt att återbekomma erlagda pensionsavgifter medgives
allenast vid övergång till annan statstjänst, därest med inträdet
i denna tjänst är förenad skyldighet att för beredande
av pension erlägga retroaktiv avgift, dock ej till högre
belopp än det, vartill retroaktivavgiften uppgår.

14) Tjänstinnehavare skall, då han uppnått sextiosju levnadsår
och tillbragt trettiofem år i allmän tjänst, vara förpliktad
att med oavkortad lön såsom pension från tjänsten
avgå, styrelsen likväl obetaget att låta med avskedet anstå,
därest och så länge den pensionsberättigade prövas kunna
i tjänsten på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden
och kan finnas villig att i tjänsten kvarstå.

15) Tjänstinnehavare, som efter ådagalagt välförhållande
anhåller om avsked, är, såvida han fyllt sextio år och varit
i allmän tjänst trettiofem år, berättigad att såsom pension
för livstiden åtnjuta tre fjärdedelar av innehavande lön.
Före uppnådda sextio levnadsår och trettiofem tjänstår kan
avskedssökande endast i händelse av bevislig oförmögenhet

ViJcariats ersättning.

Expenser.

till vidare tjänstgöring erhålla pension. Pensionsbeloppet
bestämmes då efter tjänståren allena medelst avdrag å tre
fjärdedelars lön av en trettiofemtedel för varje bristande
tjänstår.

överstiga däremot tjänståren trettiofem och åldersåren
sextio, ökas det ovan bestämda pensionsbeloppet med en
trettiofemtedel för varje överskjutande tjänstår eller ock med
en sextionde! för varje överstigande åldersår, därest detta
sistnämnda beräkningssätt skulle för avskedssökanden utfalla
förmånligare.

16) Då sådant för göromålens säkra och skyndsamma gång
finnes erforderligt, kan styrelsen på pensionsstat förflytta
tjänstinnehavare, som av sjukdom eller minskad arbetsförmåga
är förhindrad att vidare på ett tillfredsställande sätt
fullgöra sina åligganden, oaktat denne sig ej om avsked anmält.
I sådant fall äger styrelsen att efter omständigheterna
tillägga tjänstinnehavaren såsom pension antingen hela lönen,
evad de föreskrivna levnads- och tjänståren äro uppnådda
eller icke, eller ock en del av lönen, dock ej mindre än vad
med tillämpning av bestämmelserna i nästföregående paragraf
belöper.

Beträffande i övrigt rättigheter och skyldigheter för tjänstinnehavare
får hänvisas till detta betänkande vidfo^at försko o

till stadgar för riksdagsbiblioteket.

Enligt ovan gjorda löneförslag belöper sig vikariatsersättningen
för tjänstemännen vid semesterledighet till 687 kronor.

Till kontot för expenser äro, under den givna förutsättningen
att kostnaderna för bibliotekslokalens underhåll, uppvärmning
och belysning m. m. skola såsom för justitieombudsmansexpeditionen
utgå under kostnader för Riksdagens
hus, att hänföra sådana utgifter som för skrivmaterialier,
blankettryck, möblers underhåll, lokalens städning och ren -

guling, tvätt, och diverse mindre poster ävensom nödig uniformsbeklädnad
för vaktmästare. För närvarande belöpa sig
dessa poster till vid pass 1,700 kronor.

Ett förslagsanslag å 2,500 kronor torde böra anvisas till
vikariatsersättning och expenser.

En sammanställning av de anslagsförslag, som härmed
framförts, skulle alltså hava att uppvisa följande poster och
siffror:

Anslag till böckers inköp och bindning . . . kr. 10,000: —

Arvode till styrelsens ledamöter......» 1,500: —

Avlöning åt tjänstemän..........» 16,100: —

» » vaktmästare . . • ...... » 2,700: —

Arvode åt extra biträde..........» 2,000: —

Vikariatsersättning och expenser . . _. . . » 2,500: —

Summa kronor 34,800: —

Anslaqs över8ilct.

De anslag, som för närvarande stå till bibliotekets förfogande,
utgå under innevarande år på följande sätt:

Anslag till böckers inköp och bindning . . . kr. 7,000

Avlöning åt bibliotekarien.........» 6,300

» » vaktmästaren.........» 1,400

Extra arvode åt vaktmästaren för aftontjänst -

göring..........		347	50
Arvode åt amanuenser ....		3,695	—
, » » extra vaktmästaren .		1,239	—
Vikariatsersättning......		285	—
Expenser (beräknat belopp) . .	......»	1,700	—
	Summa kronor	21,966	50

Den föreslagna omgestaltningen av Riksdagens bibliotek stadgar.
skulle i flera avseenden föranleda förändringar i gällande
reodementariska bestämmelser för biblioteket. Sakkunniga

hava därför utarbetat förslag till nya stadgar, som här nedan
bifogas. Till motivering av detta förslag må, utom vad
härovan i sak anförts, få tjäna följande.

Förslaget är i huvudsak utarbetat på grundvalen av nu
gällande bestämmelser med de omredigeringar och tillägg,
som av förhållandena påkallats. Helt nya äro de stadganden,
som angå bibliotekets styrelse, och som återfinnas i §§ 4, 5.
Rörande frågor om tjänstetillsättning, semester, åtal och
ansvar för tjänstefel ävensom besvär, varutinnan för närvarande
gäller vad i reglementet för riksgäldskontoret i tillämpliga
delar är stadgat, hava införts särskilda bestämmelse1’»
§§ 21, 22, 25—27. De hava lämpats efter motsvarande
stadganden inom statsförvaltningen, varvid dock bestämmelsen
om besvär, med hänsyn till vad som i allmänhet gäller
för Riksdagens verk, helt ansluter sig till den för riksgäldskontoret
härutinnan gällande föreskriften. Rätt till eu och
en halv månads semester har i likhet med förhållandet vid
kungl. biblioteket ansetts böra utsträckas till bibliotekets
samtliga ordinarie tjänstemän. Vad beträffar sökandes kompetens,
har icke ansetts, att några examensfordringar eller
dylikt borde föreskrivas, särskilt som dispens skulle praktiskt
taget bliva utesluten. De villkor, som gälla för statsbiblioteken,
och som väl i huvudsak få anses lämpliga för riksdagsbiblioteket,
torde även utan stadgande komma att i i''egel
tjäna till efterföljd.

De bestämmelser i gällande stadgar, som vid upptagande
i förslaget väsentligen förändrats, äro de som röra bibliotekets
öppethållande och tjänstemännens dagliga arbetstid å
tjänsterummet, förslagets §§ 13, 15, 20. Vad öppethållandet
angår, har det ansetts, att utöver den tid, som för närvarande
är bestämd, biblioteket bör under de tider på året,
då riksdag icke pågår, hållas öppet, såväl vad beträffar läsesalarna
som expeditionen, ;i enlighet med de bestämmelser,
som gälla för förvaltningens nyreglerade verk. I överens -

stämmelse härmed, är också stadgandet om tjänstemännens
dagliga arbetstid å tjänsterummet avfattat.

För övriga ändringar och förslag torde särskild motivering
ej vara behövlig. Men det har ansetts lämpligt att rörande
förslagets samtliga paragrafer lämna följande översiktliga
hänvisning till motsvarande bestämmelser såväl i gällande
stadgar för Riksdagens bibliotek som i andra reglementen,
vilka i ett eller annat avseende tjänat till förebild.

§ 1 motsvarar stadgarnas § 1.

§ 2 » * § 4 mom. 2.

§ 3 > * §§ 2, 3.

4, 5 utgöra nya stadganden rörande styrelsen.

6 motsvarar stadgarnas § 3.

■§ 7—9 » > § 11.

§ 10 är avfattad efter § 18 i instruktion för kung!. biblioteket.

§ 11 motsvarar stadgarnas
§ 12 » »

§ 13 »

§ 14 »

§ 15 » »

§ 16 » »

17—19

§ 14: 4.

§ 12.

§ 4 mom. 1.

§ 5.

§ 6.

§§ 4 mom. 3,
13—16.

6—10.

§ 20 är avfattad efter § 17 i gällande instruktion för
statskontoret. Motsvaras av stadgarnas § 14.

§ 21 är avfattad efter § 23 i instruktion för kungl.
biblioteket och § 69 i reglemente för riksgälds -

kontor.

§§ 22—26 äro avfattade efter §§ 27, 28, 23, 31 i instruktion
för kungl. biblioteket. § 23 motsvarar
stadgarnas § 17.

§ 27 är lämpad efter § 76 i reglemente för riksgäldskontor.

Sammanfattning.

Det tillstånd, i vilket centralförvaltningens bok- och biblioteksväsen
befinner sig, gör, att detta i sin helhet bör ordnas.
Den bästa utvägen härvidlag synes vara, att, under nödig
hänsyn till goda handbibliotek vid departement och ämbetsverk,
de strödda boksamlingarna såvitt möjligt är sammanföras
till ett helt, ett centralbibliotek. För undvikande av
de betydande kostnader, som åro förbundna med skapande
av ett särskilt centralt förvaltningsbibliotek, borde funktionerna
för ett sådant kunna uppdragas åt en redan befintlig
biblioteksinstitution. Den lämpligaste institutionen för detta
ändamål är Riksdagens bibliotek. Dess lokalförhållanden
låta sig regleras för att på ett fullt tillfredsställande sätt
motsvara det nya behovet, och dess bokförråd är en god
uppsättning, kring vilken ett förvaltningsbibliotek kan växa
ut. Några svårigheter att låta ett och samma bibliotek
betjäna såväl Riksdagen som den centrala administrationen
torde icke föreligga, men fördelarna av att hava den litteratur,
som kräves för båda, samlad till ett helt, äro påtagliga.

Riksdagens bibliotek bör i egenskap av centralt förvaltningsbibliotek
äga att övertaga till Kungl. Maj:ts kansli och
de centrala ämbetsverken på skilda vägar inkommande litteraturalster,
däri även inbegripna tryckeriernas lagstadgade
leveranser till chefen för justitiedepartementet eller hans ombud,
likaså för kung], kommittéer och utredningskommissio -

ner in. in. anskaffad litteratur, varjämte bestämmelse bör
utfärdas om överlåtelse till biblioteket av behövliga exemplar
av allt officiellt och statsunderstött tryck.

På grund av sin nya funktion bör biblioteket i vissa
avseenden omorganiseras. Det bör ställas som en självständig
institution på riksgäldsverkets stat. I spetsen för
dess förvaltning bör sättas en styrelse, bestående av en
representant för förvaltningen och en för vardera av Riksdagens
kamrar. Stadgar utfärdas av Riksdagen. De anslagskrav,
som funnits nödiga för bibliotekets nya funktion, finnas
sammanförda i här nedan framlagda förslag till stat.

FÖRSLAG

Sakkunnigas hemställan.

Under åberopande av här framlagda utredning få sakkunniga
föreslå,

a) att Kungl. Maj:t täcktes förordna, att till riksdagsbiblioteket
måtte överlåtas:

1) de i Kungl. Majrts kansli och hos de centrala ämbetsverken
befintliga boksamlingar, i den mån desamma
icke anses böra därstädes förvaras och ordnas
såsom handbibliotek för respektive departements
eller verks behov;

2) det. exemplar av svenskt tryck, som enligt § 4
mom. 2 i tryckfrihetsförordningen avlämnas till
chefen för kungl. justitiedepartementet och hans
ombud, sedan granskningen av detsamma fullbordats,
och den litteratur, som anses böra ingå i
justitiedepartementets handbibliotek, undantagits;

3) den litteratur, som på statens bekostnad eller genom
myndighets försorg anskaffas för kungl. kommittéer,
utredningskommissioner och enskilda, som arbeta
enligt offentligt uppdrag, sedan vederbörande avslutat
sitt arbete;

4) behövliga exemplar av allt officiellt och statsunderstött
tryck att omedelbart efter dess utgivande
biblioteket tillhandahållas av vederbörande verk och
myndigheter;

5) övriga till Kungl. Maj:ts kansli och centrala ämbetsverk
inkommande litteraturalster, som icke anses
böra förenas med därstädes befintliga handbibliotek;

b) att Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning
om, att Riksdagen ville
dels antaga följande här nedan bifogade förslag:

1) förslag till stadgar för riksdagsbiblioteket;

2) förslag till ändrad lydelse av § 3 i reglementariska
föreskrifter för Riksdagen;

3) förslag till ändrad lydelse av §§ 1 och 4 i instruktionen
för Riksdagens bankoutskott;

4) förslag till stat för riksdagsbiblioteket;

dels bestämma, att bibliotekets stat måtte, vad angår
styrelse och överbibliotekarie, träda i kraft från och
med den 1 juli det år, då Riksdagens beslut fattas,
samt i övrigt från och med den 1 januari nästföljande
år;

dels föranstalta därom, att åt riksdagsbiblioteket beredes
lokal i huvudsaklig överensstämmelse med sakkun.
nigas här ovan gjorda framställning;
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att tillhandahålla
riksdagsbibliotekets styrelse nödiga medel
för boksamlingarnas flyttning och ordnande.

Förslag

till

Stadgar för riksdagsbiblioteket.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Riksdagsbiblioteket omfattar de samlingar av böcker, kartor
och arkivalier m. in., som äro förvarade dels i bibliotekets
lokaler, dels ock i Riksdagens och kamrarnas kanslilokaler
och klubbrum samt i de för utskotten avsedda
lägenheter.

§ 2.

Riksdagsbiblioteket är avsett för Riksdagen och dess delegationer,
kyrkomötet, Kungl. Maj:ts kansli och de centrala
ämbetsverken samt de av Kungl. Maj:t eller enligt Kungl.
Maj:ts bemyndigande tillsatta kommittéer och sakkunniga.

§ 3.

Högsta ledningen av riksdagsbiblioteket utövas av dess
styrelse.

Närmaste ledningen av bibliotekets angelägenheter och
arbetet vid detsamma tillkommer dess överbibliotekarie.

§ 4.

Styrelsen består av tre ledamöter, nämligen:
en ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t för den tid, som
av Kungl. Maj:t bestämmes, samt

två ledamöter, utsedda av Riksdagen.

De senare väljas, en bland första kammarens och en bland
andra kammarens ledamöter, för en tid av tre år genom de
Riksdagens valmän, vilka hava att verkställa val av fullmäktige
i riksbanken och i riksgäldskon törel. Avgår sådan

o o o

ledamot, innan tiden för hans uppdrag är ute, väljes ny
ledamot för den tid, som för den avgångne återstått.

För var och en av styrelsens tre ledamöter utses på
samma sätt en suppleant.

§ 5.

Styrelsen sammanträder så ofta ärendena det fordra.

Vid styrelsens sammanträden föres av överbibliotekarien
protokoll, vars riktighet granskas och bestyrkes på sätt som
styrelsen finner lämpligt.

I bibliotekets ärenden är överbibliotekarien föredragande
inför styrelsen, och äger han att deltaga i dess överläggningar
men ej i dess beslut. År han från beslutet skiljaktig,
åligger honom att till protokollet anteckna sin avvikande
mening.

Vid riksdags början har styrelsen att till bankoutskottet
avlämna till Riksdagen ställd berättelse över bibliotekets
förvaltning.

§ 6.

Bibliotekets tjänstinnehavare äro: överbibliotekarien, två

andre bibliotekarier och två vaktmästare. Därjämte må vid
biblioteket i mån av behov anställas extra ordinarie tjänstemän
och biträden.

Bibliotekets samlingar; deras förkovran och förtecknande.

Bibliotekets öppethållande.

§ 7.

Riksdagsbiblioteket bör företrädesvis omfatta arbeten i
rätts- och statsvetenskap, förvaltning, nationalekonomi och
samhällsvetenskap. Särskild hänsyn bör tagas därtill att
bibliotekets samlingar av svenska riksdagshandlingar, lagar
och författningar samt kommittébetänkanden erhålla största
möjliga fullständighet.

§ 8.

Inköp bestämmas av styrelsen efter förslag av överbibliotekarien.
Inköp, som icke tåla uppskov, äger överbibliotekarien
att mellan styrelsens sammanträden företaga, börande
sådana inköp, som mellan två sammanträden ej må överstiga
en samfälld kostnad av 500 kronor, vid styrelsens nästa
sammanträde anmälas.

§ 9.

För samlingarnas förkovran äger styrelsen rätt att besluta
om byte av tryck med in- och utländska bibliotek och
institutioner.

§ 10.

Styrelsen är berättigad att från biblioteket avsöndra för
detsamma obehövliga dupletter ävensom sådan, på gåvoväg
eller annorledes inkommen litteratur, som icke befinnes
lämplig att förena med bibliotekets samlingar.

§ 11.

över bibliotekets samlingar skola föras noggranna och
fullständiga kataloger. De äro: accessions-, real- och nominalkatalog
över de samlingar, som förvaras i bibliotekets

7—132627

lokaler, samt förteckningar i två exemplar över de i Riksdagens
och kamrarnas kanslilokaler och klubbrum samt i de
för utskotten avsedda lägenheter befintliga samlingar av
böcker och arkivalier.

Bibliotekets kataloger böra bearbetas för utgivning av
trycket på tid och sätt som styrelsen prövar lämpligt.

§ 12.

Årligen skall efter av styrelsen fastställd plan någon del
av bibliotekets samlingar underkastas revision. Denna bör
anordnas så, att den efter viss tids förlopp kan hava omfattat
biblioteket i dess helhet.

§ 13.

De av bibliotekets samlingar, som äro inrymda i bibliotekets
lokaler, hållas tillgängliga varje söckendag:

a) då riksdag är samlad,

från klockan tio förmiddagen till klockan sju eftermiddagen
samt under inträffande aftonplenum;

b) då riksdag ej är samlad,

under tiden juni—augusti från klockan elva förmiddagen
till klockan tre eftermiddagen;

under övriga tider av året från klockan tio förmiddagen
till klockan fyra eftermiddagen.

På grund av rengöring kan biblioteket för erforderlig tid
hållas stängt.

§ 14.

De av bibliotekets samlingar, som äro inrymda i Riksdagens
och kamrarnas kanslilokaler och klubbrum samt i de
för utskotten avsedda lägenheter, äro tillgängliga för ledamöter
av Riksdag eller kyrkomöte samt statsrevisorer ävensom
för de hos Riksdag, kyrkomöte eller statsrevision anställda
tjänstemän, då nämnda lokaler av dem begagnas.

Enahanda rättighet må efter därom hos överbibliotekarien
gjord framställning lämnas kommitté, åt vilken lokal i
Riksdagens hus blivit till begagnande mellan riksdagarna
upplåten.

Vederbörande sekreterare eller, där sådan ej finnes, ordförande
mottager under sin vård emot kvitto till biblioteket
här avsedda böcker och arkivalier enligt den i § 11 omnämnda
förteckning och är för desamma ansvarig, intill
dess de vid lokalens frånträdande till biblioteket i oförändrat
skick återställas. Vid samma tillfälle överlämnas till biblioteket
de böcker, skrifter och handlingar, som Riksdag, kyrkomöte
eller deras delegationer anskaffat.

§ 15.

På tid, då biblioteket är öppet, erhålles boklån mot låneförbindelse
av därtill enligt § 2 berättigade, dock med företrädesrätt
för Riksdagens ledamöter och tjänstemän.

§ 16.

Reglemente för bibliotekets begagnande enligt här fastställda
grunder utfärdas av styrelsen.

Tj änståligganden.

§ 17.

Överbibliotekarien är ansvarig för bibliotekets noggranna
vård och göroinålens behöriga utförande. Honom åligger:

a) att hava tillsyn över bibliotekets tjänstemän, biträden
och vaktmästare, att leda och mellan tjänstemännen fördela
bibliotekets arbeten samt att vaka över dessas behöriga verkställande
;

b) att noggrant följa utkommande litteratur för samlingarnas
utvidgande och förkovrande samt tillse, att nyförvärvade
arbeten så fort ske kan göras för begagnande tillgängliga;

100

c) att tillse, att samlingarna väl vårdas och förtecknas i
vederbörande kataloger;

d) att handlägga och inför styrelsen föredraga bibliotekets
ärenden, att föra styrelsens protokoll och verkställa dess be- ''
slut; samt

e) att redovisa för bibliotekets anslag och övriga medel.

§ 18.

Andre bibliotekarierna skola under överbibliotekariens inseende
hava närmaste tillsyn och vård, den ene över expeditionen
med därtill hörande åligganden, den andre över
katalogiseringsarbetet, varjämte båda i mån av tid deltaga i
övriga inom biblioteket förekommande göromål.

§ 19.

Extra ordinarie tjänstemän skola tjänstgöra inom de
bibliotekets verksamhetsområden, där sådant är av behovet
påkallat.

§ 20.

För ordinarie tjänstinnehavare skall; i den mån ej nedan
annorlunda stadgas, den dagliga arbetstiden i biblioteket
varje söckendag utgöra sex timmar, förlagda till tider, som
av styrelsen närmare bestämmas.

I den bestämda arbetstiden äger överbibliotekarien att vid
de tillfällen, dåo göromålens gång det kräver, påfordra nödig
utsträckning. A andra sidan må, efter styrelsens prövning,
om och i den mån omständigheterna det medgiva, den dagliga
arbetstiden å tjänsterummet kunna för högst tre månader
under tiden juni—september inskränkas till minst fyra
timmar.

För fullgörande av något utav Kungl. Maj:t eller på grund
av Kungl. Maj:ts bemyndigande eller av Riksdagen meddelat
allmänt uppdrag må styrelsen medgiva erforderlig inskränkning
i den föreskrivna dagliga arbetstiden å tjänsterummet.

101

Därest i särskilda fall arbete i tjänsten kan med större
fördel utföras utom tjänsterummet, må medgivande till inskränkning
i arbetstiden å tjänsterummet lämnas av överbibliotekarien
eller, vad honom angår, av styrelsen. Fråga om
inskränkning för särskilda fall i övrigt av den i allmänhet
fastställda arbetstiden å tjänsterummet prövas i enahanda
ordning.

Vad i denna paragraf är stadgat må ej verka till hinder
för utövande av riksdagsmannauppdrag.

Tjänstetillsättning. Tjänstledighet. Avsked.

§ 21.

Tjänstinnehavare vid riksdagsbiblioteket utnämnas eller antagas
av styrelsen.

Skall ledig tjänstebefattning tillsättas, utfärdar styrelsen
därom tillkännagivande i allmänna tidningarna och medelst
anslag inom verket med föreläggande av trettio dagars ansökningstid,
räknad från den dag, kungörandet i allmänna
tidningarna sker; dock beror av styrelsen att utsätta ny ansökningstid,
därest inom den först bestämda tiden någon
till tjänstens erhållande fullt skicklig och lämplig sökande
sig icke anmält.

§ 22.

Riksdagsbibliotekets ordinarie tjänstinnehavare äga årligen,
när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan
ske, åtnjuta semester, tjänsteman under en och en halv månad
samt vaktmästare under 15 dagar.

§ 23.

Tjänstledighet beviljas utom i nedannämnda fall av styrelsen.

102

För sjukdoms- eller annat laga förfall eller för enskilda
angelägenheters besörjande må överbibliotekarien kunna bevilja
ordinarie tjänstinnehavare tjänstledighet under högst
15 dagar samt därvid bestämma om tjänstens uppehållande.

Extra ordinarie tjänsteman, som ej är förordnad att bestrida
ordinarie tjänst, samt andra biträden äger överbibliotekarien
bevilja frihet från tjänstgöring för så lång tid som
finnes lämpligt.

§ 24.

Ansökan om avsked från befattning vid riksdagsbiblioteket
prövas och avgöres av styrelsen.

Åtal och ansvar för tjänstefel. Besvär.

§ 25.

Begår överbibliotekarien fel eller försummelse i tjänsten,
varde därför tilltalad inför Svea hofrätt.

Beträdes annan ordinarie tjänsteman med fel eller försummelse
i sin befattning, eller visar han vanvördnad mot
förman, eller brister han i lydnad, äger styrelsen att med
avseende å förekommande omständigheter meddela honom
varning eller suspendera honom på högst tre månader från
tjänst och lön. Har den felande ej låtit sig därav rätta,
eller befinnes felet vara av svårare art, förordne styrelsen
om åtals anställande mot honom vid domstol.

Extra ordinarie tjänsteman, som förhåller sig felaktigt i
tjänstutövning och ej låter sig av varning rätta, må av styrelsen
från verket skiljas. Han anses hava själv uteslutit
sig därifrån, då han över tre månaders tid utan behörigt
tillstånd avhållit sig från tjänstgöring.

Vaktmästare eller biträde, som beträdes med opålitlighet,
försummelse, olydnad eller annan förseelse i tjänsten, må av
tyrelsen varnas eller på högst tre månader suspenderas från
tjänst och lön. Låter den felande sig därav ej rätta, eller

103

bo o-år han fel av svårare beskaffenhet, varde han av styrelsen

Ö t

skild från tjänsten.

§ 26.

Har tjänstinnehavare blivit under åtal ställd, äger styrelsen
honom från tjänstgöring avstänga, intill dess över
honom blivit slutligen dömt.

§ 27.

Innan tjänstinnehavare varder suspenderad eller skild från
tjänsten, bör hans skriftliga förklaring över vad emot honom
förekommit infordras. Styrelsens beslut, varigenom tjänstinnehavare
suspenderas eller för alltid skiljes från tjänsten,
bör jämte hänvisning för besvärs anförande honom skriftligen
meddelas. Tjänst, som till följd av sådant beslut blir ledig,
får, därest den avsatte tjänstinnehavaren inom föreskriven
tid anmält sig ämna samma beslut överklaga, icke återbesättas
förr, än besvären blivit av bankoutskottet avgjorda,
eller den bestämda tiden för besvärens fullföljande försuttits;
kommande dock den, som emellertid förordnas till tjänstens
bestridande, att de med densamma förenade löneförmåner
åtnjuta.

104

Förslag

till

ändrad lydelse av § 3 i reglementariska föreskrifter för

Riksdagen.

§ 3.

l:o. Talmännen och vice talmännen---tillstädes komma.

Vid talmanssammanträde skall — — — utlåtande till
kamrarna.

2:o. De av Riksdagen utsedda valmän, vilka hava att
verkställa val av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret,
skola tillika utse två ledamöter i styrelsen över
riksdagsbiblioteket.

105

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 1 och 4 i instruktionen för Riksdagens

bankoutskott.

§ I Utskottet

äger att vid sitt första sammanti’äde emottaga
följande berättelser, nämligen:

l:o) av bankofullmäktige--— helhet;

2:o) av styrelserna — — — förvaltning;

3:o) av riksgäldsfullmäktige — — — förvaltning; samt

4:o) av styrelsen över riksdagsbiblioteket, om bibliotekets
tillstånd och förvaltning;

åliggande utskottet — — — bankovinsten.

§ 4.

Vid — — — bestånd.

Efter — — — anställas.

Sedan utskottet granskat riksdagsbibliotekets tillstånd och
förvaltning, skall utskottet till Riksdagen överlämna den från
bibliotekets styrelse mottagna berättelse samt därvid avgiva
det yttrande, vartill den verkställda granskningen kan finnas
föranleda.

106

Förslag

till

stat för riksdagsbiblioteket.

	Lön	Tjänst- görings- pennin- gar	Orts- tillägg	Summa
3 ledamöter i styrelsen,
arvoden ä 500 ....							1,500	—	f Efter 5 år kan lönen
1 överbibliotekarie . . .	5,000		2,500		600		8,100		< höjas med 600 kro-\| nor. Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kro-
1 andre bibliotekarie . .	2,200	—	1,500	—	300	—	4,000	—	nor, efter 10 år med ytterligare 500 kro-
1 d:o	2,200		1,500		300		4,000		nor och efter 15 år med än ytterligare 500 kronor.
1 förste vaktmästare . .	900	—	450	—	150	—	1,500	—	( Efter 5 år kan lönen
1 vaktmästare.....	700	—	350	—	150	—	1,200	—	< höjas med 100 kro-l nor.
Till arvoden åt extra bi-träden, vikariatsersätt-ning och expenser (för-							4,500
slagsanslag)..... Till böckers inköp och
bindning (förslagsan-
slag) ........							10,000	—
Summa kronor							34,800-

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri kostad samt bränsle, skall,
så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å
lönen avdragas 100 kronor årligen.

BILAGOR

108

Statistiska uppgifter över

	Voly mantal	Ålder	År- Inköp
Högsta domstolen..............	3000		1080
Regeringsrätten...............	2 000	1909	774
Lagrådet..................	1300	1909	1726	—
Justitiedepartementet............	7 500	1840	849	—
Nedre justitierevisionen...........	1500	1700-talet	363	—
Justitiekanslersämbetet...........	900	1700-talet	96	—
Utrikesdepartementet............	7 000	1840	463	—
Lantförsyarsdepartementet..........	350	1840	146	—
Sjöförsvarsdepartementet ..........	—	—	—	—
Civildepartementet (jämte statsrådsberedningen)	7 500	1840	834	—
Finansdepartementet............	5 400	1840	380	—
Ecklesiastikdepartementet.........	2 700	1840	503	— l
Jordbruksdepartementet...........	1000	1900	391	— 1
Svea hovrätt..............	1700	—	582	— 1
Krigshovrätten..............	700	1700-talet	131	— 1
Fångvårdsstyrelsen.............	500	1825	50	— 1
j Lagberedningen...............	5 700	—	777	— 1
Lantförsvarsdep:s kommandoexpedition ....	1700	1860-talet	119	— 1
1 Generalstaben...............	30 000	1873	2 399	— 1
Arméförvaltningen............	350	—	240	— 2
Sjöförsvarsdep:s kommandoexpedition.....	—	—	43	— 2

109

centralförvaltningens boksamlingar.

Bil. 1.

liga	utgift	e							Anmärkningar
Bindning	Ordnande och kata-logisering	Arvode eller lön för vårdare	Diverse	Summa
452				150				1682
1752	—	150	—	150	—	—	—	2 826	—
195	—	—	—	150	—	—	—	2 071	—
544	—	100	—	150	—	—	—	1643	—
244	—-	40	—	—	—	—	—	647	—
53		—	—	—	—	—	—	149	—
196	—	—	—	—	—	—	—	659	—
424	_	_	—	_	—	—	—	570	—	fBoksamlingen överlåten till ma-
										1 rinstabens bibliotek, som till-
										\| godoser departementets bok-
										( behov.
										/För utgifter rörande ordnande och
2 046	—	—	—	480	—	—	—	3360	—	•J katalogisering samt diverse ha-
226	—	—	—	—	—	—	—	606	—	\| va uppgifter ej kunnat lämnas.
										fl volymantalet ingå ej skolpro-
331	—	240	—	1050	—	63	—	2187	—	■j gram ej heller förråd av stats-
72	—	—	—	316	—	6	—	785	—	f understött tryck.
402	—	—	—	—	—	—	—	984	—
33	—	—	—	—	—	—	—	164	—	(En del bindningsarbete verkstäl-
15	—	—	—	—	—	—	—	65	—	■j les å centralfängelset på Lång-
286	—	—	—	—	—	263	—	1326	—	[ holmen.
258	—	—	—	16	—	—	—	393	—
608	—	—	—	1200	—	—	—	4 207	—
Öl	_	_	_	_	_	_	_	291	—
										/Inköpen omfatta huvudsakligen
Åi										\ kalendrar och dylikt.

	Volymantal	Ålder	Å r- Inköp
Marinstaben................	10000	1897	1205
Marinförvaltningen.............	1300	—	1033	—
Lotsstyrelsen................	1000	1860-talet	305	—
Generalpoststyrelsen ............	4 000	1850	283	—
Telegrafstyrelsen..............	2 000	1853	549	—
Järnvägsstyrelsen..............	7 500	1850-talet	3187	—
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen......	5 200	1840-talet	755	—
Vattenfallsstyrelsen.............	2 800	1909	2 315	—
Medicinalstyrelsen.............	5 200	—	914	—
Riks försäkringsanstal ten...........	3 600	1903	258	—
Försäkringsinspektionen...........	2 500	1904	742	—
Kammarkollegium.............	2100	1600-talet	193	—
Statskontoret................	250	—	102	—
Mynt- och justeringsverket.........	700	1870-talet	76	—
Kommerskollegium (jämte socialstyrelsen) . . .	11 900	1600-talet	1523	—
Kammarrätten...............	800	1800	170	—
Generaltullstyrelsen.............	200	1890-talet	—	—
Statistiska centralbyrån...........	42 600	1858	1037	—
Överintendentsämbetet...........	3000	—	563	—
Postsparbanken...............	250	1884	80	—
Patent- och registreringsverket........	29 000	1884	2 435	—
Bankinspektionen..............	100	1907	115	—
Kontrollstyrelsen..............	350	1885	164	—
Riksarkivet ................	17 000	1600-talet	837	—
Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk . .	2 000	1905	76	—
Statens meteorologiska centralanstalt.....	—	—	—	—
Domänstyrelsen...............	600	1883	556	—
Lantbruksstyrelsen............. Centralanstalten för försöksväsendet på jord-	3 500	1890	237	—
bruksområdet...............	9 500	1860-talet	—	—
Stuteriöverstyrelsen.............	1500	—	517	—

	i g a	u t	gift	e r
			Ordnande	Arvode					Anmärkningar
	Bindning	och kåta-	eller lön	Diverse	Summa
			logisering	:ör vårdare
22	209		220		1200		237	_	3071	_
23	300	—	—	—	—	—	—	—	1333	—
24	144	—	—	—	—	—	112	—	561	—
25	37	—	—	—	3 000	—	—	—	3 320		(Häri ej inbegripen telegrafverkets
26	116	—	—	—	—	—	—	—	665		undervisningsanstalts boksam-
27	675	—	—	—	1600	—	—	—	5462		1 liug.
28	271	_	_	_	_	_	—	—	1026		il utgifterna äro ej inberäknade
											kostnaderna för de boksamlin-
29	514	_	_	_	600	_	—	—	3 429		\| gar, som finnas vid de under j styrelsen lydande verk och för-[ valtningar.
30	300	—	—	—	400	—	38	—	1652
31	100	—	—	—	—	—	—	—	358	—
32	171	—	—	—	—	—	6	—	919	—
33	135	—	—	—	—	—	98	—	426	—
34	62	—	—	—	—	—	—	—	164	—
35	9			_		_	_	—	85	—
36	939	—	—	—	—	—	—	—	2462	—	(För diverse utgifter har uppgift \ ej kunnat lämnas.
37	25	—	—	—	—	—	-	—	195	—
38	—	—	—	—	—	—	—	—	264	—
39	1394	—	—	—	4 000	—	1 067	—	7 498	—
40	no	—	—	—	—	—	—	—	673	—
41	14	—	—	-	—	—	—	—	94	—	(Utom angivna volymer innehåller
42	4046	_	_	_	5 251	_	1388	—	13120	—	■j biblioteket över 2 000 000 pa-
43	70	—	—	—		—	75	—	260	—	\| tentbeskrivningar.
44	50	__		_		_	8	—	222	—	I utgiftsposten för bindning är
									ej inberäknad kostnaden för
45	333	—	40	—	—	—	—	—	1170 116	—	det bindningsarbete, som ut-förts av verkets egen bokbin-
46	—	—	—	—	—	—			dåre.
47	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	Har ej eget bibliotek.
48	84						_	—	640	_	(För utgifter rörande bindning
							237		1 samt ordnande och katalogise-
49										j ring hava uppgifter ej kunnat [ lämnas.

50	—	—	—	—	—	—	—	—	2 559	—	fBokinköpen under femårsperioden
											1907—11 hava nästan uteslu-
51	10						133		660	—	; tande utgjorts av förvärvet av I C. G. Wrangels bibliotek för [ en kostnad av 2 500 kronor.

112

	Volymantal		i	r-
	Ålder
			Inköp
Lantmäteristyrelsen......	1400	1827	300	—
Sveriges geologiska undersökning.......	10 000	1858	998
Rikets allmänna kartverk ....	1400	1894	425
Hydrografiska byrån.......	2 200	1908	514
Summa	266 250	—	34 410

I de respektive boksamlingarnas volymantal, som i de flesta fall endast är approximativt
ingä ej riksdagstryck, svensk författningssamling och svensk officiell statistik ei heller i
allmänhet kartor. J

De årliga utgifterna angiva medelkostnaderna för femårsperioden 1907—1911. Bland
dessa utgifter äro i regel icke medräknade kostnader för respektive biblioteks lokal, inred -

11»

liga utgifter

Bindning	Ordnande och kata-logisering	Arvode eller lön för vårdare	Diverse	Summa	Anmärkningar
46								346	[Bland utgifterna ingår även kost-J naden för de till lantmäteri-j undervisningens behov inköpta
318				500		381		2197	( böcker. [Utom angivna volymer Innehål-< ler biblioteket vid pass 4 000
103	-	—	—	—	—	—	—	528	\| kartor.
52	—	—	—	-	—	—	—	566
18 852	-	790	_	20 213	-	3 875	—	80 9681 -

ning, möblering och underhåll, boksamlingarnas flyttning o. s. v., ej heller för bibliotekets
skötsel och vård i det fall, där detta arbete omhänderhaves av någon verkets tjänsteman,
som ej är uteslutande anställd såsom bibliotekets vårdare. Det torde för övrigt böra påpekas,
att slutsumman icke sammanfaller med de skilda posternas sammanlagda slutsiffror.
Orsaken härtill är, att från ett par verk specificerade uppgifter icke kunnat erhållas.

132027.

114

Bil. 2.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
om utredning i fråga om utvidgning av Riksdagens bibliotek
till ett centralt förvaltuiugsbibliotck in. m.

Till KONUNGEN.

I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits,

»att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa, det
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i vad mån Riksdagens
bibliotek kunde utvidgas till ett statsvetenskapligt bibliotek,
ävensom huruvida och i vad mån en sådan utvidgning bör
medföra ökad lånerätt vid biblioteket, samt för Riksdagen framlägga
det förslag, vartill denna utredning kan föranleda.»

Såsom i motionen framhålles, lärer det icke kunna förnekas, att
saknaden av ett bibliotek för den centrala förvaltningen redan
länge gjort sig ganska kännbar. Det har nämligen ofta nog visat
sig, att man inom förvaltningen nödgats vända sig till Riksdagens
bibliotek, som med sitt jämförelsevis rika bokförråd inom statsvetenskap
och förvaltningsväsen erbjuder ett synnerligt värdefullt
material. Enligt de för biblioteket gällande stadgarna är det
visserligen icke medgivet vare sig ämbets- och tjänstemän eller
enskilda forskare att begagna sig av biblioteket. Genom tillmötesgående
från bibliotekariens sida hava emellertid även andra än de,
för vilka biblioteket egentligen är avsett, i den mån sådant kunnat
ske utan olägenhet, fått tillgång till detsamma. Det förtjänar

ock erinras, att framställningar gjorts i syfte att under tid, då
riksdag ej päginge, utlåning finge ske jämväl till ämbets- och
tjänstemän samt enskilda. Dessa framställningar hava emellertid
hittills ej vunnit Riksdagens godkännande.

Förslaget om skapande av ett centralt förvaltningsbibliotek med
en rikhaltig samling av statsvetenskaplig litteratur finner Riks
dagen för sin del synnerligen tilltalande. Det torde nämligen
ligga i öppen dag, att beaktausvärda fördelar skulle stå att vinna,
om sådana åtgärder vidtoges, att de inom de skilda ämbetsverken
befintliga bokförråd, som kunde undvaras utan egentlig olägenhet
för arbetet inom verket, sammanfördes och systematiskt ordnades
inom ett enda bibliotek. Vad särskilt angår den litteratur, som i
ganska stor utsträckning förvärvas av kommittéer samt liknande
beredningar inom de olika departementen, är att märka, att några
föreskrifter icke finnas, huru med densamma skall förfaras, sedan
de anbefallda utredningarna blivit slutförda. 1 många fall torde
nog de inköpta arbetena överlämnas till respektive departement,
men redan saknaden av föreskrifter i berörda hänseende synes
Riksdagen till fullo ådagalägga behovet av en undersökning av
hithörande förhållanden.

Olika utvägar för åstadkommande av ett dylikt centralt förvaltningsbibliotek
kunna naturligen tänkas. Motionären har ansett
det lämpligast böra ske genom en utvidgning av Riksdagens
bibliotek. I avseende härå hava fullmäktige i riksgäldskontoret i
avgivet yttrande framhållit, hurusom utrymmet inom riksdags
huset icke syntes medgiva en sådan utvidgning. Fullmäktige hava
därför uttalat såsom sin åsikt, att det syntes fullmäktige lämpligare,
om ett dylikt bibliotek komme till stånd såsom en självständig
inrättning vid sidan av riksdagsbiblioteket.

Under sådana förhållanden och då i sakens nuvarande läge svårigheter
möta att yttra sig, vilketdera av ovan angivna sätt för
frågans lösning må vara att föredraga, anser Riksdagen goda skäl
tala för verkställandet av en allsidig utredning av den föreliggande
fragan, därvid även torde böra undersökas, huruvida, under

116

förutsättning att Riksdagens bibliotek utvidgas till ett centralt
förvaltningsbibliotek, erforderligt utrymme må kunna inom riksdagshuset
beredas detta bibliotek.

Åberopande vad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det
Eders Kung!. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i vad mån
Riksdagens bibliotek bör och kan utvidgas till ett centralt förvaltningsbibliotek,
ävensom huruvida och i vad mån en sådan utvidgning
bör medföra ökad lånerätt vid biblioteket, samt för
Riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kan
föranleda.

Stockholm den 7 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad:

På Riksdagens vägnar:

För Första kammaren För Andra kammaren

IVAR AFZELIUS CARL CARLSON BONDE

talman. v talman.

117

Bil. 3.

Aproximativ kostnadsberäkning k diverse arbeten inom
Riksdagens bibliotek.

Lilla rummet mellan störa läsesalen och bokmagasinet:

Nedrivning av nuvarande trappa och entresolering,
lagning av väggarna efter desamma, igenmurning
av dörröppningen mot korridoren med 30 cm. tjock
tegelmur, som putsas å båda sidor, insättning i
öppningen till bokmagasinet av en enkeldörrluft i
vardera kanten av muren, igenmurning av återstående
delen av samma öppning, inläggning i
rummet av ett golv av 3,7 cm. spåntade bräder på
erforderliga underslag, så att golvet kommer i
samma böjd som golvet i läsesalen, uppsättning vid
golvet runt väggarne av 15 cm. hög fotsockel,
limfärgsmålning av taket, bättring och omstrykning
av oljemålningen å väggarna samt spackling
och oljemålning i tonfärg av sockeln och de nya
dörrarna....................kr. 581:

Tamburen:

Utrivning av glaspartiet mot stora läsesalen, igenmurning
av öppningen efter detsamma, putsning
av nymurningens båda sidor samt komplettering

118

över densamma av sockel och målning åt bibliotek
och tambur. Uppmurning tvärs över tamburen
strax söder om förenämnda igenmurning av en 30
om. tjock tegelmur, som putsas och oljemålas å
båda sidor. Håltagning i muren mellan tamburen
och justitieombudsmansexpeditionens nuvarande arkivlokal
för samt inmurning av en enkeldörrluft
av furu med foder å båda sidor samt oljemålning
av dörrluften och komplettering av målningen å
väggen invid dörren. Upptagning av en 1,5 m.
bred öppning i muren mot trappan i justitieombudsmansexpeditionens
nuvarande arkivlokal.

Upptagning i muren mellan tamburen och södra
förstugan av en 2,3 m. bred öppning, inläggning
över öppningen av erforderliga balkar, som kringputsas
med rabitzputs, samt komplettering av golv
och målning vid öppningen. Igenmurning av öppningarna
mellan murpelarna i södra förstugan med
30 cm. tjock tegelmur, inmurning i den mittersta
av desamma av en gammal egen enkeldörrluft samt
komplettering av puts, sockel och målning över
igenmurningen.................

Expeditionen:

Upptagning av en cirka 4 m. bred öppning i
muren mellan det nuvarande expeditionsrummet och
det intill detsamma belägna arbetsrummet, inläggning
av erforderliga järnbalkar över öppningen,
putsning av desamma med rabitzputs, imurning
och putsning av öppningens sidor, ommurning av
ett i muren varande evakueringsrör och komplettering
av golv, panel och taklist efter öppningens
upptagande, komplettering av oljemålningen å väggen
invid öppningen i arbetsrummet, ommålning i

l\ 1,048

expeditionsrummet av takets limfärgsmålning och
av oljemålningen å väggarna till samma ton som
i det andra rummet..............kr. 310: —

Bokmagasinet:

Nedrivning av nuvarande entresolering och hyllfack
i bibliotekets bokmagasin, lagning av tak och
väggar efter desamma samt förändring och uppsättning
av hyllfacken i justitieombudsmansexpeditionens
nuvarande arkivlokal enligt ritning ävensom
i magasinet därunder i de hyllfack därstädes,
som å ritningen äro angivna i blått.

Hyllfackens järnställningar målas efter flyttningen,
och cirka 20 nya hyllbräden av polerstruken
furu äro beräknade å de ställen, där facken äro av
annan längd..................kr. 2,900: —

För att erhålla den begärda hylläugden av
2,325 längdmeter erfordras, utom förenämnda järnfack,
uppsättning i jordvåningens bokmagasin av
ytterligare de fack, som å ritningen äro angivna
i gult. Dessa hyllfack förfärdigas med ståndare
av 5x5 cm. polerstruken furu, försedda med en
skena av 20 x 2 mm. messing i innerkanten, i vilken
hålen för hyllfästena äro borrade; hyllfacken göras
med ungefär samma avstånd mellan ståndarna som
i järn hyllfacken; hyllorna göras av polerstruken
furu lika den i järnhyllfacken; hyllfästen äro ej

inberäknade..................kr. 4,670: —

Summa kronor 10,009: —

Stockholm den 19 sept. 1913.

För A. G. SÄLLSTRÖM

Pehr Sällström.

BOTTENVÅNINGEN KÄLLARPLAN

FÖRSLAG TILL LOKAL
FÖR RIKSDAGS - BIBLIOTEKET

5E59IO Mö

M A 6 A

B E. T s n

Mor rid o r

b o

2 o |

2 » d

M A ä A

JORDVÅNINGEN

/ \

5CP

123

Gkn. Stab ut Anst