Bodelning och betänketid - en effektivare process

Statens offentliga utredningar 2025:121

sou 2025 121

Bodelning och betänketid

– en effektivare process

Betänkande av Utredningen om stärkt skydd för den som vill separera

Stockholm 2025

SOU 2025:121

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.

Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Åtta45

Tryck och remisshantering: Åtta45, Stockholm 2025

ISBN 978-91-525-1437-5 (tryck)

ISBN 978-91-525-1438-2 (pdf)

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 7 november 2024 att ge en särskild utred- are i uppdrag att se över reglerna om bodelningsprocessen och om betänketid i äktenskapsbalken. Syftet var att säkerställa en välfunge- rande, effektiv och rättssäker ordning för personer som vill separera och att motverka ekonomiskt våld.

Justitierådet Margareta Brattström förordnades till särskild ut- redare från och med den 1 januari 2025.

Som sakkunnig i utredningen förordnades från och med den

24 januari 2025 kanslirådet Lina Lundgren (Justitiedepartementet, enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt). Som experter i utredningen förordnades från och med nämnda datum Hugo Fridén (jur. dr, universitetslektor vid Uppsala universitet), Anna Hansson (senior jurist vid Familjens Jurist), Hanna Hansson (utvecklings- ledare vid Länsstyrelsen Skåne), Kristin Nordansjö (rådman vid Stockholms tingsrätt), Johan Schüldt (advokat vid Advokatfirman Schüldt AB) och Åsa Witkowski (sakkunnig vid Unizon).

Hovrättsassessorn Mattias Sköld har varit utredningens sekre- terare från och med den 1 januari 2025.

Under mars 2025 har doktoranden Lisa Nordlund varit anställd som biträdande sekreterare.

Utredningsarbetet har bedrivits i nära samarbete med utredningens sakkunniga och experter. De har ställt sig bakom utredningens över- väganden och förslag. Skilda uppfattningar i enskildheter och beträf- fande formuleringar har förekommit utan att detta har behövt komma till särskilt uttryck i betänkandet.

Utredningen har antagit namnet Utredningen om stärkt skydd för den som vill separera (Ju 2024:14). Utredningen överlämnar här- med betänkandet Bodelning och betänketid – en effektivare process, SOU 2025:121. Uppdraget är med detta slutfört.

Stockholm i januari 2026

Margareta Brattström

Mattias Sköld

Innehåll

Sammanfattning ................................................................		21
1	Författningsförslag.....................................................	39
1.1	Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken .....................	39
1.2	Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ......................	57
1.3	Förslag till lag om ändring i ärvdabalken...............................	58
1.4	Förslag till lag om ändring i jordabalken ...............................	59
1.5	Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken .....................	62
1.6	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:206) om viten .......	64

1.7Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen

(1991:614)................................................................................

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella

	instrument ...............................................................................	66
1.9	Förslag till lag om ändring i sambolagen (2003:376)............	67
1.10	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46)
	om värdepappersfonder ..........................................................	68
1.11	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297)
	om bank- och finansieringsrörelse.........................................	69
1.12	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528)
	om värdepappersmarknaden...................................................	70
1.13	Förslag till lag om ändring i offentlighets-
	och sekretesslagen (2009:400)................................................	71
		5

Innehåll

SOU 2025:121

1.14	Förslag till lag om ändring i delgivningslagen
	(2010:1932) .............................................................................		73
1.15	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561)
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder....................		75
2	Utredningens uppdrag och arbete ................................		77
2.1	Uppdraget ...............................................................................		77
2.2	Avgränsningar och frågor för framtiden ...............................		79
2.3	Utredningsarbetet ..................................................................		79
2.4	Betänkandets disposition .......................................................		81
2.5	Om olika begrepp i betänkandet ...........................................		82
3	Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad
	och bodelning............................................................		85
3.1	Inledning .................................................................................		85
3.2	Om äktenskapsskillnad och betänketid ................................		86
	3.2.1	Historik ...................................................................	86
	3.2.2	Gällande rätt i Sverige .............................................	89
	3.2.3	Gällande rätt i övriga nordiska länder....................	93
	3.2.4	Statistik och forskning............................................	99
3.3	Bodelning ..............................................................................		102
	3.3.1	Inledning................................................................	102
	3.3.2	Makars egendom och underhållsskyldighet ........	103
	3.3.3	När ska bodelning genomföras?...........................	108
	3.3.4	Vad ska ingå i bodelning? .....................................	110

3.3.5Redovisningsplikt och

	rådighetsinskränkningar .......................................	111
3.3.6	Andelsberäkning och lottläggning .......................	112
3.3.7	Jämkning................................................................	114
3.3.8	Om bodelningsförrättare......................................	116
3.3.9	Bodelningsreglerna i sambolagen .........................	118
3.3.10	Gällande rätt i övriga nordiska länder..................	120

SOU 2025:121Innehåll

4	Om ekonomiskt våld ................................................	123
4.1	Inledning................................................................................	123
4.2	Ekonomiskt våld ...................................................................	124
4.3	Uppbrott och eftervåld.........................................................	126
4.4	Utsatthet för våld i nära relationer ......................................	127
4.5	Utsatthet för ekonomiskt våld och eftervåld ......................	128
4.6	Ekonomisk (o)jämställdhet..................................................	129
4.7	Statens arbete mot ekonomiskt våld....................................	130
4.8	Kvinnokonventionen ............................................................	132
4.9	Istanbulkonventionen...........................................................	133

5	Utredningens möten med olika aktörer .......................		135
5.1	Inledning................................................................................		135
5.2	Intresseorganisationer och andra aktörer............................		135
	5.2.1	Om bodelning........................................................	136
	5.2.2	Om betänketid.......................................................	138
5.3	Advokater och andra jurister................................................		139
5.4	Genomförd undersökning under Advokatdagarna.............		143
5.5	Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring................		143

6	Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad
	utan betänketid.......................................................		147
6.1	Inledning................................................................................		147
6.2	Följdfrågor till äktenskapsskillnad.......................................		148
	6.2.1	Inledning ................................................................	148
	6.2.2	Underhåll till make................................................	149
	6.2.3	Bodelning ...............................................................	150
	6.2.4	Kvarsittanderätt .....................................................	151
	6.2.5	Besöks- och kontaktförbud ..................................	152
	6.2.6	Vårdnad, boende och umgänge.............................	154
	6.2.7	Underhåll till barn .................................................	155

Innehåll

SOU 2025:121

6.2.8Andra följder av att betänketid löper, särskilt

	vid våld i äktenskapet ............................................	156
6.3 Argument för och emot betänketid ....................................		157
6.3.1	Fördelar med betänketid.......................................	158
6.3.2	Nackdelar med betänketid....................................	159

6.3.3Särskilt om kravet på betänketid när någon

av makarna bor med eget barn..............................	161
6.4 Överväganden och förslag i sammanfattning .....................	162

6.5Ingen betänketid trots att en av makarna motsätter sig

	äktenskapsskillnad ................................................................	163
6.6	Betänketid när make bor tillsammans med ett eget barn ...	165
6.7	Betänketid när makarna är överens om sådan.....................	166
6.8	Begäran om fullföljd ska inte krävas....................................	167

6.9Inget undantag från kravet på betänketid när våld

förekommit i äktenskapet ....................................................		169
6.9.1	Inledande överväganden .......................................	169

6.9.2Konsekvenserna av att betänketid löper är inte

enbart negativa för en våldsutsatt make...............

170

6.9.3En undantagsregel är svår att förena med principen att skälen för äktenskapsskillnad

inte ska prövas .......................................................

171

6.9.4Betydelsen i övrigt av tankesättet att en make

har skuld till skilsmässan ......................................

174

6.9.5Svårigheter med utformningen och

		tillämpningen av en undantagsregel .....................	174
	6.9.6	Sammantagen bedömning.....................................	176
	6.9.7	Hur en undantagsregel skulle kunna utformas ...	176
7	Bodelning måste begäras senast tio år
	efter äktenskapsskillnad ...........................................		179
7.1	Utredningsuppdraget ...........................................................		179
7.2	Gällande rätt .........................................................................		179
7.3	Redovisning av rättsfall ........................................................		182
	7.3.1	NJA 1935 s. 613 ....................................................	182

SOU 2025:121Innehåll

	7.3.2	NJA 1937 s. 180.....................................................	182
	7.3.3	NJA 1993 s. 570.....................................................	182
	7.3.4	NJA 2009 s. 437.....................................................	183
	7.3.5	NJA 2009 s. 747.....................................................	184
	7.3.6	NJA 2024 s. 244.....................................................	185
7.4	Tidsfristen i sambolagen.......................................................		185
7.5	Samäganderätt och dold samäganderätt...............................		187
7.6	Gällande rätt i övriga nordiska länder..................................		188
	7.6.1	Finland ...................................................................	188
	7.6.2	Norge .....................................................................	189
	7.6.3	Danmark.................................................................	189
	7.6.4	Island ......................................................................	189
7.7	Överväganden och förslag ....................................................		190

7.7.1Det bör införas en tidsfrist för makar att

	begära bodelning efter äktenskapsskillnad...........	190
7.7.2	Tidsfristen bör bestämmas till tio år ....................	193
7.7.3	Utformning av lagförslaget i övrigt......................	194

7.7.4Andra anpassningar med anledning

		av lagförslaget ........................................................	195
8	Nya verktyg för bodelningsförrättare ..........................		199
8.1	Inledning................................................................................		199
8.2	Gällande rätt ..........................................................................		200
	8.2.1	Inledning ................................................................	200
	8.2.2	Bodelningsförrättarens uppdrag ...........................	200

8.2.3Jämförelse med boutredningsmannens

uppdrag...................................................................

204

8.2.4Makes skyldighet att uppge tillgångar

och skulder.............................................................

205

8.2.5Hinder för förrättaren att på egen hand

	hämta in uppgifter om tillgångar och skulder......	211
8.2.6	Skevdelning av kostnader ......................................	219
8.2.7	Återförvisning till bodelningsförrättaren ............	221
8.3 Gällande rätt i övriga nordiska länder..................................		222
8.3.1	Finland ...................................................................	222

Innehåll

SOU 2025:121

8.3.2	Norge .....................................................................	223
8.3.3	Danmark ................................................................	224
8.3.4	Island......................................................................	225
8.4 Verktyg i rättegångsbalken för en effektiv process ............		226
8.4.1	Rättegångskostnadssanktion ................................	227
8.4.2	Straff för rättegångsförseelse................................	228
8.4.3	Hämtning, vite och tredskodom..........................	229
8.4.4	Stupstock ...............................................................	232

8.4.5Skyldighet att bidra till utredningen

samt editionsinstitutet ..........................................

234

8.5Verktyg i lagen om skiljeförfarande för en effektiv

process	...................................................................................	235
8.6 Överväganden och förslag....................................................		238
8.6.1	Inledande överväganden .......................................	238
8.6.2	Bodelningsförrättarens uppdrag...........................	238
8.6.3	Krav på tidsplan.....................................................	246
8.6.4	Bodelning utan sammanträde ...............................	248

8.6.5Handläggningen inför och vid första

	sammanträdet ........................................................	249
8.6.6	Bouppteckning ska upprättas som huvudregel ...	250

8.6.7Makes skriftliga eller muntliga bekräftelse

	av bouppteckningen ..............................................	251
8.6.8	Rätt att förelägga om vite .....................................	254

8.6.9Rätt att hämta in uppgifter om

	förmögenhetsförhållanden från andra
	än makarna.............................................................	258
8.6.10	Stupstocksförelägganden ......................................	270
8.6.11 Makes underlåtenhet ska inte hindra
	att bodelningen avgörs..........................................	274
8.6.12	Bodelningsförrättarens kostnader........................	278

8.6.13Skevdelning av bodelningsförrättarens

kostnader ...............................................................	283
8.6.14 Förenkling av delgivning ......................................	289

8.6.15Möjlig effektivisering av handläggningen

i domstol ................................................................	292
8.6.16 Återförvisning till bodelningsförrättaren ............	294

SOU 2025:121Innehåll

9	Förskott av bodelningslott ........................................		297
9.1	Inledning................................................................................		297
9.2	Gällande rätt ..........................................................................		297
9.3	Överväganden och förslag ....................................................		299
	9.3.1	Det ska vara möjligt med beslut om förskott
		av bodelningslott ...................................................	299
	9.3.2	Utformningen av förslaget....................................	300

9.3.3Som utgångspunkt ska klander av beslutet

inte få ske särskilt ..................................................

303

9.3.4Om bodelningsförrättaren entledigas

		ska klander av förskottsbeslut få ske....................	304
10	Mellanbeslut ...........................................................		307
10.1	Gällande rätt ..........................................................................		307
10.2	Jämförelse med mellandom enligt 17 kap. 5 §
	rättegångsbalken ...................................................................		310
10.3	Överväganden och förslag ....................................................		312
	10.3.1 Det bör finnas en lagreglerad möjlighet
		till mellanbeslut......................................................	312
	10.3.2 Närmare om utformningen av förslaget ..............		313
	10.3.3	Klander av mellanbeslut ........................................	314
	10.3.4 Inget krav på skyndsamhet för klandermål..........		316
	10.3.5	Mellanbeslut eller delbeslut?.................................	317
11	Särskild talan i bodelningsfråga ................................		319
11.1	Inledning................................................................................		319
11.2	Gällande rätt ..........................................................................		320
11.3	Överväganden och förslag ....................................................		321
	11.3.1 Begränsning i rätten att föra särskild talan
		under bodelningsförrättning.................................	321
	11.3.2	Utformningen av förslaget....................................	324
12	En tidsgräns för bodelningsförrättningen ....................		327
12.1	Utredningsuppdraget............................................................		327

Innehåll

SOU 2025:121

12.2 Varierande tidsåtgång för bodelningsprocesser..................		327
12.2.1	Inledning................................................................	327
12.2.2	Förfarandet inför bodelningsförrättare ...............	328
12.2.3 Mål om klander av bodelning ...............................		329

12.2.4Några kommentarer om tidsåtgången och dess

		betydelse för makarna ...........................................	330
	12.2.5 Möte med advokater och andra jurister...............		331
12.3	Domstolens kontroll och entledigande av förrättaren .......		331
12.4	En boutredningsmans redovisningsskyldighet ...................		333
12.5	Gällande rätt i övriga nordiska länder .................................		334
	12.5.1	Danmark ................................................................	334
	12.5.2	Norge .....................................................................	335
	12.5.3	Finland ...................................................................	336
	12.5.4	Island......................................................................	336
12.6	Regler om tidsåtgång för domstolsprocesser......................		336
	12.6.1 Tidsfrister och skyndsamhetskrav i domstol ......		336
	12.6.2 Rätten till en rättvis rättegång inom skälig tid ....		337
	12.6.3	Förvaltningslagens sexmånadersregel ..................	339
12.7	Skiljeförfaranden...................................................................		340
12.8	Överväganden och förslag....................................................		341
	12.8.1 Det bör införas en tidsgräns
		för bodelningsförrättningar..................................	342
	12.8.2 Utformningen av förslaget om en tidsgräns........		344
	12.8.3 Alternativ lösning 1 – en tidsgräns med
		tillsynsansvar och rapporteringsskyldighet
		till tingsrätten ........................................................	346

12.8.4Alternativ lösning 2 – krav på anstånd från

tingsrätten för att överskrida tidsgränsen............

349

12.8.5Alternativ lösning 3 – begäran från make om bodelningsbeslut med rätt att överklaga till

tingsrätt..................................................................	350
12.8.6 Sammanfattning av förslaget ................................	351

12.8.7Inga förändringar i domstolarnas

handläggning av klandermål .................................

351

SOU 2025:121Innehåll

13	Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna
	verkställas ..............................................................		353
13.1	Utredningsuppdraget............................................................		353
13.2	Gällande rätt ..........................................................................		353
	13.2.1	Inledning ................................................................	353
	13.2.2 En formenlig bodelning är bindande
		för parterna ............................................................	354
	13.2.3	Verkställighet av bodelningsbeslut
		och bodelningsavtal ...............................................	355
	13.2.4 Verkställighet av dom i klandermål ......................		357
13.3	Allmänt om verkställighet av exekutionstitlar ....................		357
	13.3.1	Utsökningsbalkens regler .....................................	357
	13.3.2 Domstols dom, utslag eller beslut (p. 1)..............		359

13.3.3Stadfäst förlikning och medlingsöverenskommelse som har förklarats

	verkställbar (p. 2)...................................................	360
13.3.4	Skiljedom (p. 4) .....................................................	362
13.3.5	Förbindelse angående underhållsbidrag (p. 5).....	363

13.3.6Handlingar som enligt särskild föreskrift

		får läggas till grund för verkställighet (p. 7).........	363
	13.3.7 Utslag och beslut i mål om
		betalningsföreläggande och handräckning
		samt europeiskt betalningsföreläggande (p. 8) ....	363
13.4	Statistik om mål och ärenden i domstol
	och hos Kronofogdemyndigheten .......................................		364
	13.4.1 Antal mål och ärenden per år................................		364
	13.4.2	Handläggningstid ..................................................	365
	13.4.3	Kostnader ...............................................................	366
13.5	Erkännande och verkställighet utomlands av svenska
	bodelningsbeslut ...................................................................		366
13.6	Gällande rätt i övriga nordiska länder..................................		368
13.7	Överväganden och förslag ....................................................		368
	13.7.1 Bodelningsbeslut ska kunna verkställas ...............		369

13.7.2Krav på att bodelningsbeslutet ska innefatta

en ovillkorad förpliktelse ......................................

371

Innehåll

SOU 2025:121

13.7.3	Andra krav på bodelningshandlingens innehåll...	374
13.7.4	När får bodelningsbeslutet verkställas? ...............	376

13.7.5Verkställighet av beslut om förskott

		av bodelningslott...................................................	378
	13.7.6	Verkställighet av bodelningsavtal.........................	378
	13.7.7	Överväganden kring risken
		för betalningsanmärkningar..................................	381
14	Anslutningsklander ..................................................		383
14.1	Utredningsuppdraget ...........................................................		383
14.2	Gällande rätt .........................................................................		383
	14.2.1	Klander av bodelning ............................................	383
	14.2.2 Ingen rätt till anslutningsklander .........................		385

14.2.3Ändring av klandertalan och dess betydelse

för balansen mellan parterna.................................

386

14.2.4Nuvarande ordning bidrar till onödiga tvister

i domstol ................................................................

388

14.2.5Reglerna om anslutningsöverklagande

i rättegångsbalken..................................................

389

14.2.6Reglerna om anslutningsklander av arrendesyn

i jordabalken ..........................................................

390

14.2.7Klanderreglerna i 17 kap. äktenskapsbalken

		gäller för klander av arvskifte ...............................	392
14.3	Gällande rätt i övriga nordiska länder .................................		392
14.4	Statistik om mål om klander av bodelning..........................		393
	14.4.1	Statistik från Domstolsverket ..............................	393
	14.4.2	Stickprovsundersökning av domar.......................	394
14.5	Överväganden och förslag....................................................		396

14.5.1Förslag om att införa rätt till

anslutningsklander ................................................

396

14.5.2Fristen för anslutningsklander bör löpa

från det att motpartens klandertalan delgetts

parten .....................................................................

398

14.5.3 Fristen för klander respektive
anslutningsklander bör vara tre veckor................	401

SOU 2025:121

Innehåll

14.5.4Yttrande från bodelningsförrättaren

och återförvisning till denne .................................	404
14.5.5 Förfall av anslutningsklander................................	404

14.5.6Bodelningsförrättarens information till

		parterna om hur bodelningen kan klandras..........	405
	14.5.7 Klander av andra beslut än bodelningsbeslutet....		405
15	Förbättrad ersättningsgaranti ....................................		407
15.1	Utredningsuppdraget............................................................		407
15.2	Gällande rätt ..........................................................................		407
	15.2.1	Inledning ................................................................	407
	15.2.2	Regelverkets historiska utveckling .......................	408
	15.2.3	Ersättningsgaranti..................................................	410
	15.2.4	Rättshjälp ...............................................................	414
	15.2.5 Regler och rutiner för bodelningsförrättares
		rätt till betalning och begäran om förskott ..........	416
	15.2.6 Kort om regler och kostnader för rättsliga
		biträden samt brottsskadeersättning ....................	418
15.3	Prisutveckling sedan regelverkets gränsvärden
	bestämdes ..............................................................................		419
15.4	Statistik om ersättningsgarantin och rättshjälp
	vid bodelning.........................................................................		420
	15.4.1	Statistik från Domstolsverket
		om ersättningsgarantin..........................................	420

15.4.2Stickprovsundersökning av slutliga beslut

gällande ersättningsgaranti....................................

422

15.4.3Statistik från Rättshjälpsmyndigheten

	om rättshjälp vid bodelning ..................................	423
15.5 Rätten till domstolsprövning
enligt Europakonventionen ..................................................		425
15.5.1	Inledning ................................................................	425
15.5.2	Rätten till domstolsprövning ................................	425
15.5.3 Ekonomiska hinder för domstolsprövning..........		427

15.5.4Konventionens krav i förhållande till

den svenska bodelningsprocessen ........................

429

Innehåll

SOU 2025:121

15.6	Gällande rätt i övriga nordiska länder .................................		430
	15.6.1	Finland ...................................................................	430
	15.6.2	Danmark ................................................................	431
	15.6.3	Norge .....................................................................	431
	15.6.4	Island......................................................................	432
15.7	Möte med advokater och andra jurister ..............................		433
15.8	Överväganden och förslag....................................................		433
	15.8.1	Inledande överväganden .......................................	434

15.8.2Nivån för det ekonomiska underlaget

	bör höjas ................................................................	435
15.8.3	Det högsta antalet timmar bör höjas ...................	438
15.8.4	Nivån för makens andel i boet bör höjas .............	439

15.8.5Konsekvenser av en förbättrad

	ersättningsgaranti ..................................................	440
15.8.6	Förskott av bodelningslott ...................................	442
15.8.7	Alternativa lösningar som har övervägts .............	442

15.8.8Om möjligheten till rättshjälp och

rättshjälpsbiträde under bodelningsförrättning .. 447

16	Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare ........		451
16.1	Utredningsuppdraget ...........................................................		451
16.2	Gällande rätt .........................................................................		451
	16.2.1 Om förordnande av bodelningsförrättare ...........		451
	16.2.2	Kopplingen till boutredningsman
		och skiftesman.......................................................	454
	16.2.3 Kvalifikationer hos den som brukar förordnas ...		456
	16.2.4	Tingsrätternas rutiner för förordnande
		av bodelningsförrättare .........................................	457
	16.2.5 Något om skillnaden mellan advokater
		och andra jurister...................................................	460
	16.2.6 Möte med advokater och andra jurister...............		461
16.3	Kompetenskrav för andra uppdrag som förordnas
	av domstol.............................................................................		462
	16.3.1 Inledning och sammanfattande slutsatser ...........		462
	16.3.2	Rättshjälpsbiträde..................................................	463
	16.3.3 Målsägandebiträde och offentlig försvarare ........		464

SOU 2025:121

Innehåll

16.3.4Offentligt biträde enligt lagen med särskilda

		bestämmelser om vård av unga .............................	465
	16.3.5	Konkursförvaltare..................................................	466
	16.3.6	Rekonstruktör enligt lagen
		om företagsrekonstruktion ...................................	467
16.4	Gällande rätt i övriga nordiska länder..................................		468
	16.4.1	Danmark.................................................................	468
	16.4.2	Norge .....................................................................	469
	16.4.3	Finland ...................................................................	469
	16.4.4	Island ......................................................................	469
16.5	Överväganden och förslag ....................................................		470
	16.5.1	Reformbehovet ......................................................	470
	16.5.2	Ingen auktorisation ...............................................	471
	16.5.3 Krav på särskilda kvalifikationer bör införas .......		472
	16.5.4 Inget lagkrav på fortbildning ................................		477
	16.5.5 Uttryckliga jävsregler är inte nödvändiga ............		479
	16.5.6 Lagfäst tystnadsplikt är inte nödvändig ...............		480
17	Reglerna om boutredningsman och skiftesman ...........		483
17.1	Förhållandet mellan reglerna om bodelningsförrättare,
	boutredningsman och skiftesman ........................................		483
17.2	Statistik om förordnanden av boutredningsman
	och skiftesman ......................................................................		484
17.3	Inga nya kompetenskrav för boutredningsman,
	skiftesman eller testamentsexekutor ...................................		485
17.4	En boutredningsman ska tillämpa de nya reglerna
	för bodelningsförrättare när denne agerar som sådan ........		487
17.5	En skiftesman ska tillämpa enbart vissa av de nya
	reglerna för bodelningsförrättare.........................................		488
	17.5.1	Inledande överväganden........................................	489
	17.5.2	Förfarandet ............................................................	490

17.5.3Bouppteckning, vite och andra sanktioner

	eller åtgärder ..........................................................	490
17.5.4	Särskilda beslut ......................................................	491
17.5.5	Beslut om bodelning (arvskifte) ...........................	492

Innehåll

SOU 2025:121

	17.5.6	Arvode och ersättning ..........................................	492
	17.5.7	Klandertalan...........................................................	493
	17.5.8	Särskilda rättsmedel ..............................................	494
	17.5.9 Övriga förslag om lagändringar............................		494
17.6	Förslag om ändringar i delgivningslagen.............................		495
18	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...............		497
18.1	Ikraftträdande .......................................................................		497
18.2	Övergångsbestämmelser ......................................................		498
19	Konsekvenser ..........................................................		503
19.1	Kraven på konsekvensutredningens innehåll ......................		503
19.2	Övergripande om förslagens konsekvenser
	och proportionalitet .............................................................		504
19.3	Vilka berörs av förslagen? ....................................................		505
19.4	Ekonomiska och andra konsekvenser av ändrade
	bodelningsregler ...................................................................		506
	19.4.1	Inledande överväganden .......................................	506

19.4.2En frist för när en make senast måste begära

	bodelning ...............................................................	507
19.4.3	Ersättningsgarantin till bodelningsförrättare ......	507
19.4.4	Bodelningsförrättares kompetens ........................	508
19.4.5	Bodelningsförrättarens verktyg............................	510
19.4.6 Mellanbeslut och särskild talan ............................		512
19.4.7 En tidsgräns för bodelningsförrättningen ...........		513

19.4.8Verkställighet av bodelningsförrättarens

		beslut......................................................................	514
	19.4.9	Anslutningsklander ...............................................	516
	19.4.10	Anslutningsklander vid arvskiftesbeslut..............	518
19.5	Ekonomiska och andra konsekvenser av ändrade regler
	om betänketid .......................................................................		519
19.6	Konsekvenser för enskildas personliga integritet...............		520
19.7	Förslagens betydelse för den kommunala självstyrelsen
	och andra konsekvenser för kommuner och regioner........		520

SOU 2025:121Innehåll

19.8	Konsekvenser för jämställdheten.........................................	521
19.9	Konsekvenser för barn..........................................................	524
19.10	Konsekvenser för brottsligheten
	och det brottsförebyggande arbetet.....................................	527
19.11	EU-rätten och Sveriges internationella åtaganden..............	527
19.12	Ikraftträdande och behov av speciella
	informationsinsatser .............................................................	528
19.13	Utvärdering av förslagen ......................................................	530
19.14	Finansiering av utredningens förslag ...................................	531
20	Författningskommentar ............................................	533
20.1	Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken ................	533
20.2	Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken .................	571
20.3	Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken..........................	572
20.4	Förslaget till lag om ändring i jordabalken..........................	574
20.5	Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken ................	576
20.6	Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:206)
	om viten .................................................................................	579
20.7	Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen
	(1991:614)..............................................................................	580

20.8Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella

	instrument .............................................................................	580
20.9	Förslaget till lag om ändring i sambolagen (2003:376).......	581
20.10	Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46)
	om värdepappersfonder ........................................................	582
20.11	Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297)
	om bank- och finansieringsrörelse.......................................	583
20.12	Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528)
	om värdepappersmarknaden.................................................	583

Innehåll

SOU 2025:121

20.13	Förslaget till lag om ändring i offentlighets-
	och sekretesslagen (2009:400) .............................................	584
20.14	Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen
	(2010:1932) ...........................................................................	585
20.15	Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561)
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder..................	587

Bilagor
Bilaga 1	Kommittédirektiv 2024:107.........................................	589
Bilaga 2	Sammanställning: Bodelningsförrättarenkätens
	resultat...........................................................................	603
Bilaga 3	Deltagare och frågeställningar vid möten
	som utredningen anordnat...........................................	731

Sammanfattning

Utredningens uppdrag

Utredningen har haft i uppdrag att göra en översyn av reglerna i äktenskapsbalken om betänketid och bodelningsprocessen. Syftet har varit att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ord- ning för personer som vill separera och att motverka ekonomiskt våld.

I uppdraget har ingått en rad särskilda frågor. Några av dem har avsett att analysera och ta ställning till:

•om betänketid vid äktenskapsskillnad bör krävas i färre fall än i dag,

•om det bör införas en tidsfrist för när en make senast måste be- gära bodelning,

•vilka verktyg som en bodelningsförrättare bör ha tillgång till,

•om det bör införas en tidsgräns för bodelningsförrättningen,

•om möjligheterna att få ersättning enligt ersättningsgarantin bör förbättras,

•om bodelningsförrättarens bodelningsbeslut ska kunna verkställas, och

•om det bör införas kompetenskrav för bodelningsförrättare.

Utredningen har även haft i uppdrag att lämna nödvändiga författ- ningsförslag.

De olika delarna i uppdraget samt utredningens förslag och be- dömningar sammanfattas i huvuddrag nedan.

Sammanfattning

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

Den svenska lagstiftningen om äktenskapsskillnad bygger sedan 1970-talet på principen att en makes vilja att upplösa äktenskapet ska respekteras och att skälen till en ansökan om skilsmässa inte behöver redovisas. I vissa fall ska äktenskapsskillnaden dock före- gås av att betänketid löper om minst sex månader. Det främsta syf- tet med det är än i dag att minska risken för att ett förhastat beslut drabbar en familjemedlem som inte tagit del i det. Det kan vara den andra maken eller eventuella barn.

Kravet på betänketid kan dock upplevas som ett hinder för den som vill skiljas och inte helt stämma överens med grundtanken för äktenskapsbalken att ett äktenskap ska vara en form för frivillig sam- levnad mellan självständiga personer. Till detta kommer att vanorna kring familjebildning har förändrats, liksom aspekten att det i ett äktenskap kan förekomma att en make eller barn är utsatta för våld eller andra kränkningar från den andra maken.

I en situation när bara den ena maken vill skiljas finns det för närvarande ett krav på att en skilsmässa ska föregås av betänketid. Utredningen bedömer att det kravet bör tas bort. Genom en sådan ändring blir en makes valfrihet starkare än tidigare. Den grundlägg- ande rätten att var och en av makarna har rätt till äktenskapsskill- nad framhävs ytterligare. Som huvudregel ska viljan att skiljas alltså leda till omedelbar äktenskapsskillnad, utan att den ska föregås av betänketid.

När barnperspektivet gör sig gällande är förhållandena däremot annorlunda. Liksom hittills bör äktenskapsskillnad föregås av be- tänketid om någon av makarna varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad. Ett borttag- ande av kravet på betänketid i dessa fall skulle i princip innebära ett avskaffande av systemet med betänketid.

Barnets intresse av att makarna fattar genomtänkta beslut bör alltjämt ges en särskild vikt i dessa fall. Att betänketid löper behö- ver visserligen inte vara till fördel för barnet i samtliga fall utan kan medföra att ett barn påverkas negativt av det. Det kan orsakas av allt från en ovisshet om vad som ska hända med livssituationen till förekomsten av våld i familjen. Olika intressen gör sig gällande i olika fall. Samtidigt ska det understrykas att kravet på betänketid

SOU 2025:121

Sammanfattning

inte hindrar att makarna lever åtskilda och därmed att en faktisk separation kan komma till stånd. Utredningen gör den sammantagna bedömningen att det inte framkommit tillräckliga skäl för en så genomgripande förändring av systemet med betänketid. Trots att betänketid ska löpa som huvudregel i dessa fall respekteras makens fria vilja på det sättet att det finns en ovillkorlig rätt att upplösa äkten- skapet.

En särskild fråga som utredningen har tittat på är om det bör införas ett undantag från kravet på betänketid när det förekommit våld i äktenskapet. Även om makarna som sagt inte behöver bo till- sammans under betänketiden är det ett befogat intresse att kunna skiljas utan fördröjning i dessa fall. Utredningen bedömer dock att det finns påtagliga svårigheter med hur utformningen och tillämp- ningen av en sådan regel ska kunna ske på ett effektivt och rätts- säkert sätt. Svårigheterna innebär att den förväntade effekten av regeln kan antas bli liten. Utredningen lämnar därför inget sådant förslag. Genom att ta bort det nuvarande kravet på betänketid när bara den ena maken vill skiljas uppnås likväl en tydlig förbättring av det gällande läget, om än inte i de fall när betänketid ska löpa på grund av att det finns barn i bilden.

I syfte att förenkla skilsmässoprocessen föreslår utredningen att det inte längre ska krävas någon begäran om fullföljd av äktenskaps- skillnaden. Att på det sättet aktivt behöva uttrycka sin vilja att skil- jas två gånger kan hindra den som vill lämna en relation. Förslaget bör därför underlätta uppbrottsprocessen för en make som är ut- satt för våld eller andra kränkningar inom äktenskapet. Förslaget innebär att dom på äktenskapsskillnad ska meddelas så snart betänke- tiden om sex månader har löpt ut.

Förutom när barnperspektivet gör sig gällande ska betänketid enligt gällande rätt löpa när makarna är överens om det. Den möj- ligheten bör finnas kvar. När det finns en gemensam vilja om att be- tänketid ska löpa finns det anledning att tro att den kan skapa gynn- samma förutsättningar för samtal eller familjerådgivning.

Sammanfattning

SOU 2025:121

Förslag för en effektiv och rättssäker bodelningsprocess

Utgångspunkter för ett förbättrat regelverk

När ett äktenskap upplösts ska det förrättas en bodelning. Sådan kan också komma till stånd redan under äktenskapet. Reglerna om bodelning syftar till att åstadkomma en värdemässig utjämning mellan makarna. Under vissa förutsättningar ska bodelning genomföras även när ett samboförhållande upphör.

Om makar (eller sambor) inte kan enas om en bodelning på egen hand finns möjligheten att i domstol begära att bodelningsförrättare ska förordnas. Reglerna om bodelningsförrättningen har i huvud- sak varit oförändrade sedan en lång tid tillbaka. I utredningens direk- tiv anges att det finns anledning att effektivisera den processen för att leva upp till dagens förväntningar på snabbhet och enkelhet. Handläggningen kan i dag försvåras av en makes passivitet eller obstruktion. Den ekonomiska upplösningen och fördelningen av tillgångar hindras därmed, med de negativa konsekvenser som det innebär för den andra maken. Bodelningsprocessen kan därför lägga hinder för den som vill lämna en relation och gå vidare i livet. Det förekommer att processen är ett forum bland flera där en make, oftast mannen, försöker att kontrollera och ta makt över den andra genom så kallat eftervåld och ekonomiskt våld.

De lagändringar som utredningen föreslår bör bidra till en effek- tiv och rättssäker bodelningsprocess samt motverka ekonomiskt våld. Förslagen bedöms få positiva konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män samt även gynna barn. En utgångspunkt för utredningens arbete har varit att regelsystemet för bodelningar måste passa såväl de ordinära fallen som de mer särpräglade. Man bör ha i åtanke att i de allra flesta fallen genomför makar eller sam- bor bodelningen på egen hand utan hjälp av domstol och bodelnings- förrättare.

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

Makes giftorätt, och därmed rätten att erhålla bodelning, preskri- beras inte. Av rättspraxis följer emellertid att rätten till bodelning kan upphöra om en make under lång tid har underlåtit att påkalla bodelning utan någon rimlig förklaring. Den tiden kan vara betyd-

SOU 2025:121

Sammanfattning

ande och bero på omständigheterna i det enskilda fallet. Utan en lagstadgad tidsfrist kan det därför uppstå problem för en make att efter äktenskapets upplösning bedöma sin ekonomiska situation och planera framtiden. Att genomföra en bodelning lång tid efter skilsmässan försvårar också den utredning som krävs och skapar en risk för onödiga och kostsamma tvister, även i förhållande till andra. Utredningen föreslår att det för bodelning med anledning av äktenskapsskillnad ska införas en tidsfrist: begäran om bodelning

eller att få överta bostad eller bohag från den andra maken måste framställas senast tio år efter skilsmässan. Efter utgången av den tiden är rätten att begära bodelning annars förlorad.

En motsvarande regel finns för sambor, men där tidsfristen i stället är ett år. Flera skäl talar för att fristen bör vara längre för makar. Bland dessa kan nämnas att förutsättningarna för bodelning tydligt skiljer sig åt mellan sambor och makar. Regeln måste också ge ett tillräcklig skydd mot den ekonomiskt svagare makens risk för rätts- förlust, det vill säga att inte få ut det som han eller hon har rätt till vid en bodelning på grund av att fristen gått ut. Även om det är obli- gatoriskt att bodela efter skilsmässa förekommer det vidare att makar väntar några år med att genomföra den för att till exempel lösa boendesituationen för eventuella barn. Regeln bör därför ta höjd för sådana praktiska och motiverade orsaker till att en bodelning dröjer något. En frist som motsvarar den allmänna preskriptions- tiden om tio år bedöms ändamålsenlig.

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Mot en part som försöker förhala en bodelningsförrättning krävs verktyg och sanktioner. Enligt gällande rätt kan bodelningsförrät- taren begära att domstolen ska förelägga en make att uppge sina tillgångar och skulder vid hot om vite. Dessutom kan en make be- gära att den andra ska bekräfta riktigheten av en upprättad boupp- teckning under ed inför domstolen (se 17 kap. 5 § äktenskapsbalken). Utredningens uppfattning efter att bland annat ha genomfört möten med advokater och andra jurister samt intresseorganisationer är att de nuvarande verktygen för bodelningsförrättare inte är tillräckliga.

Sammanfattning

SOU 2025:121

Utredningen föreslår därför en rad nya verktyg för bodelnings- förrättaren och andra åtgärder för en effektiv och rättssäker hand- läggning. De är avsedda att driva på förrättningen, skapa underlag för bodelningen och balansera styrkeförhållandena mellan makarna.

1.Till att börja med finns det skäl att tydliggöra bodelningsförrät- tarens uppdrag. Det har betydelse för vilka verktyg bodelnings- förrättaren bör ha tillgång till och hur de ska användas. Denne ska genomföra bodelningen skyndsamt och ändamålsenligt samt verka för att makarna når en överenskommelse. Han eller hon ska utöva materiell processledning och ge makarna information om bland annat förrättningen och de huvudsakliga rättsliga förut- sättningarna för bodelningen. När det är lämpligt ska förrättaren få vidta utredningsåtgärder. I första hand är det dock makarna som ansvarar för underlaget för bodelningen.

2.Enligt utredningens förslag ska var och en av makarna vara skyl- diga att i god tid före ett första sammanträde uppge sina tillgångar och skulder samt vilket värde som maken anser att de har. Även särskilda yrkanden och omständigheter av betydelse för bodel- ningen ska anges. Ändamålet med en sådan ordning är att tillse att makarna bidrar till förfarandet redan från början och säkra att bodelningsförrättaren har ett tillräckligt underlag inför sam- manträdet.

3.Utredningen föreslår att bodelningsförrättaren ska som huvudregel upprätta en bouppteckning. Endast om det är obehövligt kan bo- delningsförrättaren låta bli att göra det. En bouppteckning utgör grunden för bodelningen och förrättarens prövning. Dessutom utgör bouppteckningen en förutsättning för ett viktigt påtryck- ningsmedel som kan användas när det finns osäkerhet kring upp- gifter om tillgångar och skulder. Enligt utredningens förslag ska en förrättare kunna begära att makarna bekräftar riktigheten av bo- uppteckningen. Det får ske skriftligen eller muntligen, båda under straffansvar. Skriftligen sker genom att makarna undertecknar bo- uppteckningen på heder och samvete. Muntligen sker genom edgångssammanträde i domstol, vilket redan i dag kan begäras av den andra maken.

SOU 2025:121

Sammanfattning

4.Om en make underlåter att lämna uppgifter om tillgångar och skulder till bouppteckning ska förrättaren ha befogenhet att vites- förelägga maken om uppgifterna, i stället för att som i dag gå via domstol. Befogenheten ska även omfatta uppgifter enligt den så kallade redovisningsplikten i 9 kap. 3 § äktenskapsbalken. Enligt den är makarna skyldiga att redovisa för sin egendom tills bodel- ningen är genomförd och lämna de uppgifter som kan vara av be- tydelse vid bodelningen. Redovisningsplikten är för närvarande inte sanktionerad, vilket utredningen alltså föreslår bör ändras. Dessutom föreslås förrättaren ha möjlighet att förena en kallelse till sammanträde med vitesföreläggande. Även i det avseendet sak- nas i dag påtryckningsmedel. Det är inget hinder mot att genom- föra sammanträdet men förrättningen kan ofta bli lidande av utevaron. Att ge bodelningsförrättaren denna befogenhet är en principiellt stor förändring eftersom viten för närvarande enbart kan föreläggas av myndigheter. Bodelningsförrättarens speciella uppdrag och de kompetenskrav som utredningen föreslår ska gälla för denne talar för att rättssäkerheten kan upprätthållas på ett fullgott sätt. Utdömande av vite ska dock ske av domstolen.

5.För det fall en make inte lämnar uppgifter om tillgångar och skulder ska bodelningsförrättaren även ha möjlighet att begära sådana uppgifter från andra än makarna. Några aktörer föreslås ha en skyldighet att lämna den typen av uppgifter till bodelnings- förrättaren utan hinder av sekretess. Det gäller banker och andra finansiella företag, försäkrings- och tjänstepensionsföretag, bo- stadsrättsföreningar och Skatteverket. Uppgifter som förrätta- ren ska få hämta in från dem avser bland annat värdet av konton som maken har hos banken, värdet av liv- eller tjänstepensions- försäkringar, bostadsrätter och inkomstdeklarationer. Bodel- ningsförrättaren får avgöra om befogenheten bör användas i det enskilda fallet. Planlös efterforskning av bevis i hopp om att finna uppgifter till fördel för den andra maken bör undvikas. Den andra maken bör alltså i normalfallet behöva ge konkret anledning till varför och hur utredningsåtgärden bör vidtas. Den behandling av uppgifter som förslaget kan leda till kommer att utgöra ett intrång i enskildas personliga integritet. Behandlingen är dock nödvändig för att säkerställa effektiva och rättssäkra bodelningar. Intrånget är proportionerligt i förhållande till det syftet.

Sammanfattning

SOU 2025:121

6.Ett av flera verktyg som har efterfrågats från bodelningsförrät- tare är stupstocksföreläggande. Utredningen föreslår att förrät- taren ska kunna meddela makarna att de efter en viss tidpunkt får framställa ett nytt yrkande, åberopa en ny omständighet eller ge in eller begära ny utredning endast om maken gör sannolikt att han eller hon har haft en giltig ursäkt att inte göra det tidi- gare eller bodelningen inte fördröjs i någon väsentlig mån om maken tillåts att göra det. En sådan så kallad mjuk stupstock kan motverka förhalningsförsök och bidra till en mer effektiv hand- läggning. Den bör i allmänhet användas mot slutet av handlägg- ningen när förrättaren vill säkra upp att inget ytterligare ges in som kan fördröja bodelningsbeslutet. Utredningens bedömning är att stupstocken däremot inte ska följa med till en eventuell klanderprocess i domstol.

7.När en make av olika skäl är inaktiv i förfarandet kan det leda till att bodelningsförrättaren får svårt att nå fram till ett bodel- ningsbeslut. Utredningen föreslår en reglering med innebörd att när en make utan giltigt skäl uteblir från ett sammanträde eller inte följer ett föreläggande, ska det inte hindra att bodelningsför- rättaren kan fortsätta handläggningen och avgöra bodelningen på det material som finns och vad som i övrigt har förekommit. Förslaget kan alltså främja den andra makens rätt till en bodel- ning inom rimlig tid. Dessutom kan den föreslagna regeln fungera som ytterligare påtryckningsmedel mot den inaktiva maken efter- som underlåtenheten kan ges betydelse vid bodelningsförrätta- rens bedömning av underlaget.

8.Två ytterligare förslag som förtjänar att nämnas är dels att en bodelning ska få genomföras utan sammanträde om det är lämp- ligt, dels att bodelningsförrättare ska ges fler och enklare sätt att delge makarna handlingar på. Det sistnämnda föreslås i princip gälla även för boutredningsman och skiftesman.

Mellanbeslut och särskild talan i bodelningsfråga

En bodelning kan ibland vara beroende av att en viss tvistefråga först prövas eftersom utfallet i den frågan har betydelse för övriga frågor i bodelningen. Det kan till exempel gälla om ett äktenskapsförord ska jämkas eller om rätten att begära bodelning har gått förlorad

SOU 2025:121

Sammanfattning

(jfr utredningens förslag ovan). Bodelningsförrättaren är behörig att pröva en sådan prejudiciell fråga om den inte är föremål för rätte- gång. Det saknas däremot lagregler som ger förrättaren rätt att fatta ett särskilt beslut (mellanbeslut) i frågan som kan ligga till grund för den fortsatta handläggningen av bodelningen. Den osäkerhet som finns i rättstillämpningen bedöms motverka de processekonomiska fördelarna som kan finnas med mellanbeslut.

Utredningen föreslår att det ska regleras i lag att förrättaren får fatta mellanbeslut om det är lämpligt med hänsyn till utredningen. Denne ska bestämma om klander av beslutet ska få ske särskilt eller endast i samband med klander av det slutliga bodelningsbeslutet.

En viktig förutsättning för mellanbeslut är som sagt att frågan inte får vara föremål för rättegång. En make kan nämligen genom särskild talan låta domstolen pröva frågan i stället, trots att en bo- delningsförrättare är förordnad för att pröva makarnas tvistefrågor med anledning av bodelningen. Den möjligheten kan användas i förhalningssyfte. Den gör också att det som kan kallas för instans- ordningen för bodelningsförrättningar blir mindre konsekvent i sin form och sannolikt också mindre tids- och kostnadseffektiv än om möjligheten att föra särskild talan inte fanns.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att en domstol inte ska få pröva en fråga mellan makar eller sambor som en bodelnings- förrättare som är förordnad för dem kan pröva. Rättegångshindret ska gälla från det att en ansökan om förordnande av bodelningsför- rättare har getts in till domstolen till dess att förordnandet har upp- hört eller ett beslut om avslag har vunnit laga kraft. Hindret ska vara dispositivt, det vill säga något hinder ska inte föreligga om svaran- den inte invänder om det i rätt tid. Om makarna är överens kan de alltså få sin fråga prövad i domstol medan bodelningsförrättningen i regel vilar.

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

Att bodelningar drar ut på tiden, ibland flera år, är av rättssäker- hetsskäl ett problem. Det kan också medföra att den ekonomiskt svagare maken inte har förutsättningar att gå vidare i livet och ordna sin boendesituation. Mot den bakgrunden lämnar utredningen för- slag om att införa en tidsgräns på nio månader för bodelningsförrät-

Sammanfattning

SOU 2025:121

tarens uppdrag. Utgångspunkten är att alla bodelningar ska vara slutförda inom den tiden. Enklare bodelningar kan och bör gå fortare än så, och det finns bodelningar vars omfattning och karaktär kan kräva längre tid av godtagbara skäl.

Om förrättningen inte är genomförd inom nio månader ska bo- delningsförrättaren informera makarna om det och uppge anled- ningen till att så inte kunnat ske. Domstolen föreslås inte i direkt mening vara involverad i tidsgränsen eller tillhörande rapporterings- skyldighet. Något särskilt kontroll- eller tillsynsansvar föreslås inte. Men en make som bedömer att bodelningsförrättaren har försenat handläggningen kan begära att denne entledigas. Domstolen får då pröva om det finns skäl för det. Utredningens förslag bedöms vara både kostnadseffektivt och enkelt att tillämpa i jämförelse med andra alternativ som övervägts.

Som komplement till tidsgränsen föreslår utredningen att för- rättaren ska upprätta en tidsplan för handläggningen i samråd med makarna, om det inte av något särskilt skäl är obehövligt. Makarna ska fortlöpande kontrollera att tidsplanen kan hållas och i annat fall genast anmäla det till förrättaren. Om förrättaren bedömer att den inte kan hållas ska parterna underrättas om en ny tidsplan.

Eventuella förhoppningar om att en tidsgräns ensam kan garan- tera snabba bodelningsförrättningar bör tonas ned. Ett sådant system skulle förutsätta en ensidig prioritering av tidsaspekten. I praktiken kan ett bodelningsbeslut inte hastas fram utan att beakta det grund- läggande i att en fullgod utredning är avgörande för att en bodelning ska bli så materiellt riktig som möjligt. Med det sagt bör tidsgränsen och tidsplanen samverka med flera andra av utredningens förslag och på så vis gemensamt bidra till en målinriktad handläggning och snabbare förrättningar.

Med hänsyn tagen dessutom till utredningens förslag om att för- rättaren ska genomföra bodelningen skyndsamt och ändamålsenligt har utredningen inte anledning att tro att tidsgränsen kan bli normer- ande och få motsatt effekt än den önskade.

SOU 2025:121

Sammanfattning

Förslag om kostnaderna för bodelningen

Bodelningsförrättaren har rätt till skäligt arvode och ersättning för sina utgifter. Kostnaderna ska betalas av makarna med som utgångs- punkt hälften var, dock med solidariskt ansvar i relation till bodel- ningsförrättaren. Om en make har varit vårdslös eller försumlig i sitt agerande är det ett skäl för förrättaren att bestämma en annan fördelning. Det sker i så fall först i slutet av handläggningen, i bo- delningsbeslutet.

De tillgångar som bodelningen kan förväntas leda till finns inte tillgängliga för den ekonomiskt svagare maken under processen och kan därför inte användas till betalning av bodelningsförrättaren förrän bodelningen är genomförd. I allmänhet begär bodelningsförrättare förskottsbetalning. Om en make vägrar att betala sin del kan följ- den bli att den andra maken måste betala hela förskottet till förrät- taren, för att sedan regressvis kräva maken på dennes del. För en ekonomiskt svagare make kan det därmed vara svårt att genomföra en bodelning.

För detta ändamål finns ersättningsgarantin. Under vissa förut- sättningar garanterar staten att betala ersättning till bodelningsför- rättare för högst fem timmars arbete. Många gånger räcker inte det för att slutföra en bodelning. Den allmänna prisutvecklingen i sam- hället har dessutom medfört att garantin kommer i fråga i långt färre fall än vad som ursprungligen var avsett.

Mot denna bakgrund lämnar utredningen flera olika förslag som vart och ett är avsett att förbättra den nuvarande ordningen.

1.Möjligheterna att få ersättning enligt ersättningsgarantin ska för- bättras på så sätt att:

•nivån för vad en sökande får ha i årsinkomst (ekonomiskt under- lag) för att få tillgång till garantin höjs från 130 000 kronor till sju gånger prisbasbeloppet, vilket motsvarar 414 400 kronor för 2026,

•antalet arbetstimmar som garantin kan ersätta höjs från fem till tio,

•ersättning enligt garantin ska betalas ut om maken har en andel i boet som efter avdrag för skuldtäckning är värd mindre än tre gånger prisbasbeloppet, vilket motsvarar 177 600 kronor för 2026

Sammanfattning

SOU 2025:121

och är en höjning från nivån om 100 000 kronor som gäller i dag, och

•båda makarna ska kunna ha rätt till garantin samtidigt, under sär- skilda förhållanden.

•Statens kostnader för ett sådant förslag bedöms som relativt låga i sammanhanget (cirka 4–6 miljoner kronor per år) och kan finan- sieras av de besparingar som uppstår genom utredningens andra förslag.

2.Efter begäran från en make ska bodelningsförrättaren kunna be- sluta att maken ska ha rätt till ett förskott av bodelningslott från den andra maken. Det ska gälla om det är uppenbart att den först- nämnda maken vid bodelningen har rätt till en lott vars värde överstiger förskottet och det i övrigt är lämpligt. Beslutet ska få verkställas direkt (se nedan). På så sätt kan maken få tillgång till pengar som annars skulle vara låsta för honom eller henne tills processen är avslutad och verkställighet kan ske. Pengarna kan komma till användning för till exempel betalning av förskotts- arvode eller för att ordna boendesituationen. Vid bodelning med anledning av den ena makens död ska denna rätt till förskott där- emot inte gälla. I stället får ärvdabalkens regler då användas.

3.Det som var och en av makarna har betalat i ersättning eller för- skott på ersättning till bodelningsförrättaren ska anges i bodel- ningsbeslutet och tillgodoräknas maken. Beloppet ska antingen dras av eller läggas till i förhållande till bodelningslikviden. För- rättaren ska alltså ha rätt att besluta över regressfordran avseende förrättarens arvode mellan makarna. Den make som har betalat förskottet tvingas då inte att kräva betalning av den andra maken i särskild ordning, vilket ibland kan kräva att den förstnämnda maken först utverkar en exekutionstitel.

4.Det ska bli enklare att frångå huvudregeln att bodelningsförrät- tarens kostnader ska delas lika mellan makarna. Med andra ord ska det krävas mindre för ett beslut om skevdelning, vilket avser båda de fall som omfattas av regeln. Utan yrkande får bodelnings- förrättaren bestämma en annan skälig fördelning av kostnaderna om den ena maken har orsakat fördröjning eller ökade kostnader genom att utebli från ett sammanträde eller inte följa ett före- läggande, genom påstående eller invändning, som han eller hon

SOU 2025:121

Sammanfattning

insett eller borde ha insett saknade fog, eller annars genom vårds- löshet eller försummelse. Därmed bör sådan skevdelning utgöra ett starkare påtryckningsmedel än i dag mot en make som för- söker förhala processen. Skevdelning ska också få ske om makar- nas ekonomiska förhållanden ger anledning till det, vilket inne- bär ett lägre krav än det nuvarande rekvisitet ”särskild anledning”.

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

En bodelning leder ofta till att bestämd egendom ska utges av den ena maken till den andra eller att en bodelningslikvid ska betalas i pengar. Om en make inte frivilligt följer ett bodelningsavtal eller bodelningsförrättarens beslut måste den andra maken få bodelningen tvångsvis verkställd. Eftersom varken avtalet eller beslutet utgör en exekutionstitel kan det inte läggas till grund för verkställighet. Maken måste därför först utverka en exekutionstitel, antingen genom att vända sig till Kronofogdemyndigheten eller domstol. Det förfar- andet är tidskrävande och kostar pengar, vilket medför att bodel- ningsprocessen fördröjs och fördyras ytterligare.

Utredningen föreslår att bodelningsförrättares bodelningsbeslut, beslut om förskott av bodelningslott eller bodelningsavtal som är fastställt av en bodelningsförrättare ska utgöra exekutionstitlar som kan verkställas om de innehåller en förpliktelse. I ett bodelnings- beslut ska förrättaren förplikta en make att utge betalning eller lös egendom om bodelningen innebär att maken har en sådan skyldig- het och den inte är villkorad av någon annan prestation eller händelse.

Det sagda innebär att om bodelningen exempelvis är villkorad av att en bank ska befria en av makarna från ansvaret för en skuld ska bodelningsbeslutet inte göras verkställbart. De förpliktelser som kan följa med ett villkorat bodelningsbeslut bedöms vara svåra att verkställa genom Kronofogdemyndigheten. Däremot, i de fall som något villkor inte finns ska förrättaren alltså tillse att beslutet ut- formas på ett sätt så att det kan verkställas. Det ska ske utan begä- ran därom. Bodelningsbeslut ska få verkställas enligt det som gäller för dom.

När det gäller bodelningsavtal bör utgångspunkten vara att det inte utgör en exekutionstitel. Om avtalet har ingåtts under tiden som en bodelningsförrättare varit förordnad ska dock denne på båda mak-

Sammanfattning

SOU 2025:121

arnas begäran få fastställa avtalet. En förutsättning för det ska vara att avtalet innehåller en förpliktelse att utge betalning eller lös egen- dom, som inte är villkorad av någon annan prestation eller händelse.

Beslutet ska få verkställas genast, det vill säga som en lagakraftägande dom om inte annat beslutas med anledning av talan mot det.

Som nämnts ovan ska även ett beslut om förskott av bodelnings- lott få verkställas genast.

Anslutningsklander

En make som är missnöjd med en bodelningsförrättares bodelnings- beslut får klandra det genom att väcka talan mot den andra maken i domstol. Det förekommer att domstolar har att hantera en del bo- delningstvister trots att det finns skäl att anta att båda makarna kunde ha nöjt sig med det bodelningsbeslut som förrättaren fattat. Anledningen till att det ändå blir ett fall för domstol kan vara den osäkerhet som vardera make har att hantera om den andra kommer att nöja sig med beslutet eller klandra det. Risken som en make står om bara den andra maken klandrar beslutet är att som svarande i en klanderprocess inte kunna framställa egna yrkanden om ändring till sin fördel. Den nuvarande ordningen kan alltså skapa ojämna styrke- förhållanden i målet i domstol. Den kan också leda till att klander väcks för säkerhets skull och till att en eller båda makarna försöker undvika delgivning av bodelningshandlingen i syfte att få ett pro- cessuellt övertag.

Mot denna bakgrund bedömer utredningen att det bör införas en möjlighet för den make som inte klandrat bodelningen att göra det anslutningsvis om den andra maken har väckt klandertalan. Den som vill anslutningsklandra ska göra det inom tre veckor från det att maken delgavs stämning med anledning av den första klander- talan. En talan som förs anslutningsvis förfaller om den första klan- dertalan återkallas eller av annat skäl förfaller.

Samtidigt föreslår utredningen att tidsfristen för självständig (ordinär) klandertalan ska förkortas från fyra till tre veckor, i syfte att den sammanlagda tiden för klander inte ska bli alltför utdragen.

SOU 2025:121

Sammanfattning

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

Bodelningsförrättare förordnas av domstolen efter ansökan av en eller båda makarna. Några särskilda krav på den som ska utses anges inte i äktenskapsbalken. Domstolen ska dock pröva om personen är lämplig för uppgiften.

Ett förordnande att vara bodelningsförrättare är ett personligt uppdrag som ofta kan innehålla komplicerade frågor av varierande art, såväl beträffande den materiella rätten som att driva processen framåt. Förfarandet har likheter med en domstolsprövning i första instans och förutsätter att den som tillämpar de rättsliga reglerna har nödvändig kunskap, erfarenhet och integritet. Att det är dom- stol som utser förrättaren skapar en berättigad förväntan hos mak- arna att uppdraget ska utföras med den kvalitet som krävs. Till detta kommer utredningens förslag om fler verktyg och utvidgad behörig- het, vilket utgör ytterligare skäl för att kompetenskrav behöver in- föras för att säkerställa att reglerna tillämpas effektivt och rättssäkert.

Utredningen föreslår att till bodelningsförrättare ska få förord- nas en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan person som har avlagt de kunskapsprov som krävs för behörighet till domaranställning. Endast den som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget ska få förordnas. Om makarna är överens om valet av bodelnings- förrättare bör det ges särskild betydelse vid lämplighetsbedömningen.

Förslag på förändringar för boutredningsman och skiftesman

När en make avlidit övergår skötseln av alla den avlidnas ekono- miska angelägenheter till dödsboet, vilket företräds av delägarna. Det förekommer att de är oense om avvecklingen eller att den krä- ver särskilda sakkunskaper. En ansökan kan göras hos tingsrätt om att dödsboet ska avträdas till förvaltning av boutredningsman och att en sådan ska utses. Sedan boet beretts för arvskifte ska rätten på en dödsbodelägares begäran utse någon att vara skiftesman för att genomföra ett sådant. En boutredningsman som är utsedd av dom- stolen för förvaltningen av ett dödsbo efter en makes död är i regel både bodelningsförrättare och skiftesman utan särskilt förordnande om det.

Sammanfattning

SOU 2025:121

Reglerna om boutredningsman och skiftesman har på olika sätt anknytning till dem som gäller för bodelningsförrättare. Särskilt betydelsefullt är att det sedan lång tid tillbaka är i princip samma regelverk för skiftesman och bodelningsförrättare. Lagtekniskt är det löst genom en hänvisning i 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken till fler- talet paragrafer i 17 kap. äktenskapsbalken. När utredningen nu före- slår ett stort antal ändringar av reglerna i det kapitlet måste överväg- anden ske om sådana ska gälla även för arvskifte, skiftesman och delägare i boet.

Utredningen bedömer att utgångspunkten bör vara att regel-

verket för skiftesmannen bör fortsätta att vara i huvudsak detsamma som i dag. De omständigheter som föranlett denna utredning gör sig inte gällande på samma sätt vid arvskiften som vid bodelningar. Uppdragen som bodelningsförrättare respektive skiftesman skiljer sig åt i praktiken. För en skiftesman har reglerna om bouppteck- ning och makarnas skyldighet att uppge sina tillgångar och skulder ingen direkt betydelse. Utredningen föreslår därför att de nya reglerna för bodelningsförrättare inte ska tillämpas av skiftesmannen, med några undantag. De viktigaste av dem är att arvskifte ska få genom- föras utan sammanträde om det är lämpligt, skiftesmannen ska få fatta mellanbeslut och anslutningsklander av arvskifte ska vara tillåtet. När det särskilt gäller förslaget om att införa kompetenskrav för bodelningsförrättare ska sådana krav alltså inte gälla för den som utses till skiftesman. Samma krav som tillämpas i dag ska fortsätta att göra det.

Reglerna för boutredningsman finns i ärvdabalken och är fristå- ende från dem för bodelningsförrättare. Som nämnts ovan gäller däremot att en boutredningsman som är utsedd av domstolen i regel är bodelningsförrättare och skiftesman utan särskilt förordnande om det. När boutredningsmannen har rollen som bodelningsförrät- tare kommer alltså de nya reglerna att tillämpas.

Detta gör att förslaget om kompetenskrav för bodelningsförrät- tare får betydelse för boutredningsmannens uppdrag. Utredningen gör bedömningen att kraven inte bör gälla i det fallet. Det innebär att en boutredningsman som inte uppfyller kompetenskraven trots det kan vara bodelningsförrättare utan särskilt förordande. Vidare bedömer utredningen att boutredningsmannen då ska tillämpa alla de nya föreslagna reglerna för bodelningsförrättare. Med andra ord ska det nya regelverket gälla även vid bodelning med anledning av

SOU 2025:121

Sammanfattning

den ena makens död. Beslut om förskott av bodelningslott ska dock som sagt inte kunna fattas i dessa fall. Som nämnts ovan ska inte heller gälla förslaget om att införa en tioårsfrist för begäran om bo- delning, när sådan ska ske med anledning av den ena makens död.

Ikraftträdande

Utredningen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2027.

Äktenskapsskillnad ska föregås av betänketid om någon av mak- arna varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad. 39

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken1

dels att 14 kap. 10 § och 17 kap. 7 a § ska upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 1–3 §§, 7 kap. 7 §, 9 kap. 3 § och 17 kap. 1–9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas nya paragrafer, 9 kap. 1 a § och 17 kap. 10–

34 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5kap. 1 §

Är makarna ense om att äkten-	Var och en av makarna har rätt
skapet skall upplösas, har de rätt	till äktenskapsskillnad.
till äktenskapsskillnad. Denna
skall föregås av betänketid, om
båda makarna begär det eller om
någon av dem varaktigt bor till-
sammans med eget barn under
16år som står under den makens
vårdnad.

2 §

Vill bara en av makarna att äktenskapet skall upplösas, har den maken rätt till äktenskapsskillnad endast efter betänketid.

1Senaste lydelse av 17 kap. 7 a § 1996:1622.

Samtycke enligt 5 eller 6 § be- hövs inte, om maken inte kan lämna giltigt samtycke eller om dennes samtycke inte kan inhäm- tas inom rimlig tid. Samtycke enligt 5 § behövs inte heller om 1. bodelning med anledning av äktenskapsskillnad har skett eller 2. rätten att begära bodelning eller att få överta bostad eller

Författningsförslag

SOU 2025:121

			Detsamma ska gälla om makarna
			är överens om att äktenskapsskill-
			naden ska föregås av betänketid
			eller om någon av makarna begär
			det och den andra maken inte mot-
			sätter sig det.
		3 §
Betänketiden inleds när mak-			Betänketiden inleds när mak-
arna gemensamt ansöker		om	arna gemensamt ansöker		om
äktenskapsskillnad eller när den			äktenskapsskillnad eller när den
ena makens yrkande om äkten-			ena makens yrkande om äkten-
skapsskillnad	delges den andra		skapsskillnad	delges den andra
maken. Har	betänketiden	löpt	maken. Har	betänketiden	löpt
under minst sex månader, skall			under minst sex månader ska
dom på äktenskapsskillnad med-			dom på äktenskapsskillnad med-
delas om någon av makarna då			delas. Avvisas talan om äkten-
framställer ett särskilt yrkande om			skapsskillnad eller avskrivs målet,
det. Har ett sådant yrkande inte			upphör betänketiden.
framställts inom ett år från be-
tänketidens början, har frågan om
äktenskapsskillnad fallit. Avvisas
talan om äktenskapsskillnad eller
avskrivs målet, upphör betänke-
tiden.

7kap. 7 §

Samtycke enligt 5 eller 6 § be- hövs inte, om maken inte kan lämna giltigt samtycke eller om dennes samtycke inte kan inhäm- tas inom rimlig tid. Samtycke enligt 5 § behövs inte heller sedan bodelning med anledning av äktenskapsskillnad har skett.

Om makarna inte kan enas om en bodelning, ska domstolen på ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Om det behövs får flera bodelnings- förrättare förordnas. Om boet efter den ena mak- ens död ställs under förvaltning av en boutredningsman, är denne utan särskilt förordnande bodel- ningsförrättare även om denne inte uppfyller kraven i 4 §. Detta gäller dock ej, om någon annan redan 41

SOU 2025:121

Författningsförslag

bohag gått förlorad enligt 9 kap. 1 a §.

9 kap.

1 a §

Vid äktenskapsskillnad ska be- gäran om bodelning eller att få överta bostad eller bohag från den andra maken framställas senast tio år efter det att äktenskapet upp- löstes.

3 §

Varje make är skyldig att tills bodelningen förrättas redovisa för sin egendom och för sådan egendom som maken har haft hand om men som tillhör den andra maken. Makarna är även i övrigt skyldiga att lämna de uppgifter som kan vara av betydelse vid bodelningen.

Första stycket gäller inte när rätten att begära bodelning eller att få överta bostad eller bohag gått förlorad enligt 1 a §.

17 kap.

Förordnande och entledigande

1 §

Om makarna inte kan enas om en bodelning, skall domstolen på ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Om det behövs får flera bodelnings- förrättare förordnas.

Om boet efter den ena mak- ens död ställs under förvaltning av en boutredningsman, är denne utan särskilt förordnande bodel- ningsförrättare. Detta gäller dock ej, om någon annan redan har

Författningsförslag

SOU 2025:121

förordnats eller om boutred-	har förordnats eller om boutred-
ningsmannen är delägare i boet.	ningsmannen är delägare i boet.
2 §
Ansökan om förordnande av	Ansökan om förordnande av
bodelningsförrättare skall, om mål	bodelningsförrättare ska, om mål
om äktenskapsskillnad pågår,	om äktenskapsskillnad pågår,
göras i målet. I annat fall skall	göras i målet. I annat fall ska
ansökan ges in till en tingsrätt som	ansökan ges in till en tingsrätt som
är behörig att pröva tvister om	är behörig att pröva tvister om
bodelning mellan makarna.	bodelning mellan makarna.
3 §
Skall ansökan prövas i mål om	Ska ansökan prövas i mål om
äktenskapsskillnad, gäller vad som	äktenskapsskillnad, gäller vad som
sägs i 14 kap. 9 § också förord-	sägs i 14 kap. 9 § också förord-
nande av bodelningsförrättare.	nande av bodelningsförrättare.
Även i annat fall skall domstolen,	Även i annat fall ska domstolen,
innan den avgör frågan, bereda den	innan den avgör frågan, bereda den
andra maken tillfälle att yttra sig.	andra maken tillfälle att yttra sig.
4 § första stycket första meningen	4 §
Till bodelningsförrättare får	Till bodelningsförrättare ska
endast förordnas den som har	förordnas en advokat, en biträd-
samtyckt till det.	ande jurist på advokatbyrå eller
	någon annan person som har av-
	lagt de kunskapsprov som krävs för
	behörighet till domaranställning.

Endast den som har samtyckt till uppdraget samt på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget får förordnas. Om mak- arna är överens om valet av bodel- ningsförrättare bör det ges särskild betydelse vid lämplighetsbedöm- ningen.

SOU 2025:121Författningsförslag

4 § första stycket andra och tredje	5 §
meningen samt andra stycket
Bodelningsförrättaren skall	Bodelningsförrättaren ska ent-
entledigas om det finns skäl för	ledigas om det finns skäl för det.
det. Innan beslut fattas om ent-	Innan beslut fattas om entledig-
ledigande skall bodelningsförrät-	ande ska bodelningsförrättaren
taren få tillfälle att yttra sig.	få tillfälle att yttra sig.

Förordnanden som meddelas i mål om äktenskapsskillnad upp- hör att gälla, om talan förfaller eller om målet avskrivs av annan an- ledning än den ena makens död.

Förfarandet

6 §

Bodelningsförrättaren ska ge- nomföra bodelningen skyndsamt och ändamålsenligt. Denne ska verka för att makarna når en över- enskommelse.

Allt efter bodelningens beskaf- fenhet ska bodelningsförrättaren verka för att tvistefrågorna blir klarlagda och att makarna anger allt som de vill åberopa. Genom frågor och påpekanden ska bodel- ningsförrättaren försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i makarnas framställningar.

Bodelningsförrättaren får vidta utredningsåtgärder i lämplig om- fattning. I första hand ska dock var och en av makarna ge in och ange den bevisning som de åberopar.

7 §

Så snart det kan ske ska bodel- ningsförrättaren lämna skriftlig in- formation till båda makarna om förrättningen, de huvudsakliga

Författningsförslag

SOU 2025:121

6 § första stycket Bodelningsförrättaren skall be-

stämma tid och plats för bodel- ning samt kalla makarna till för- rättningen.

rättsliga förutsättningarna för bo- delning, bodelningsförrättarens upp- drag och dennes villkor för betal- ning av arvode.

8 §

Bodelningsförrättaren ska be- stämma tid och plats för sam- manträde samt kalla makarna till det. Om det är lämpligt får bodel- ningen genomföras utan samman- träde. Vid behov kan flera sam- manträden hållas.

Vid ett sammanträde ska an- teckningar göras i ett protokoll. Tid, plats och deltagare samt omstän- digheter av betydelse för bodel- ningen ska anges. Protokollet ska skickas till makarna så snart det kan ske.

9 §2

Var och en av makarna ska i god tid före sammanträdet skrift- ligen till bodelningsförrättaren uppge sina tillgångar och skulder samt vilket värde som maken an- ser att de har. Även särskilda yrk- anden och omständigheter av bety- delse för bodelningen ska anges.

10 §

I samråd med makarna ska bo- delningsförrättaren upprätta en tidsplan för handläggningen av bo- delningen, om det inte av något särskilt skäl är obehövligt. Mak- arna ska fortlöpande kontrollera

2Senaste lydelse 1994:1035.

SOU 2025:121

Författningsförslag

5 § första stycket första meningen Bodelningsförrättaren skall vid behov se till att bouppteckning

förrättas.

5 § andra stycket

En make är skyldig att be- kräfta riktigheten av en upprät- tad bouppteckning med ed inför domstolen, om den andra maken begär det. I ett sådant fall får domstolen inte avsluta målet för-

att tidsplanen kan hållas såvitt gäller dem. Om en make bedömer att tidsplanen inte kan hållas, ska detta genast anmälas till bodel- ningsförrättaren.

Bedömer bodelningsförrättaren att tidsplanen inte kan hållas, ska makarna underrättas om en ny tidsplan.

Om en bodelningsförrättares uppdrag inte är slutfört inom nio månader från förordnandet ska bo- delningsförrättaren informera mak- arna om det och uppge anled- ningen till att så inte kunnat ske.

Bouppteckning

11§

Bodelningsförrättaren ska se

till att bouppteckning upprättas, om det inte är obehövligt.

12 §

Var och en av makarna ska efter föreläggande av bodelnings- förrättaren på bouppteckningen teckna försäkran på heder och sam- vete att dennes uppgifter till boupp- teckningen är riktiga och att inga uppgifter avsiktligt har utelämnats.

13§

En make är skyldig att be-

kräfta riktigheten av sina upp- gifter till en upprättad bouppteck- ning med ed inför domstolen, om den andra maken eller bodel- ningsförrättaren begär det. En så-

Författningsförslag

SOU 2025:121

rän eden har avlagts. Domstolen får för detta ändamål förelägga och döma ut vite.

dan begäran ska avslås om maken har tecknat försäkran på heder och samvete enligt 12 §.

Domstolen ska hålla edgångs- sammanträde så snart som möjligt och får inte avsluta målet eller ärendet förrän eden har avlagts. Domstolen får för detta ändamål förelägga och döma ut vite.

Om begäran återkallas eller om det föreligger synnerliga skäl får målet eller ärendet avslutas utan att eden har avlagts.

Vite och andra sanktioner eller åtgärder

5 § första stycket andra och tredje meningen

Varje make skall uppge sina till- gångar och skulder. Om en make underlåter att lämna uppgifter till bouppteckningen, får domstolen på ansökan av bodelningsförrättaren förelägga och döma ut vite.

14 §

Om en make underlåter att uppge sina tillgångar och skulder eller lämna uppgifter enligt 9 kap. 3 §, får bodelningsförrättaren för- ena ett föreläggande om att full- göra uppgiftsskyldigheten med vite.

Kallelse till sammanträde får förenas med vite, om en make tidigare har uteblivit från ett sam- manträde utan giltigt skäl eller om det av annan anledning annars kan antas att maken kommer att utebli från sammanträdet.

Vid behov får bodelningsför- rättaren även ansöka om att dom- stol ska förelägga vite enligt första och andra stycket.

På ansökan av bodelningsförrät- taren får domstolen döma ut vitet.

SOU 2025:121

Författningsförslag

15§

Om en make underlåter att

uppge sina tillgångar och skulder får en bodelningsförrättare begära uppgifter om dem från myndig- heter och andra som kan antas ha sådana uppgifter.

16 §

En bank ska på begäran av en bodelningsförrättare och utan dröjs- mål lämna följande uppgifter om en make som är part i den bodel- ning som bodelningsförrättaren är förordnad för:

1.en förteckning över och vär- det av konton som maken har hos banken på den dag som bodel- ningsförrättaren anger, och

2.värdet av skulder som maken har till banken på samma dag.

Första stycket gäller också kre- ditmarknadsföretag, värdepappers- bolag, svenska värdepapperscentra- ler, kontoförande institut, fondbolag, AIF-förvaltare, förvaringsinstitut och utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

17§

Ett försäkringsföretag eller

tjänstepensionsföretag ska på begä- ran av en bodelningsförrättare och utan dröjsmål lämna följande upp- gifter om en make som är part i den bodelning som bodelningsförrät- taren är förordnad för:

Författningsförslag

SOU 2025:121

1.en förteckning över och vär- det av livförsäkringar eller tjänste- pensionsförsäkringar hos företaget där maken är eller anses vara för- säkringstagare, på den dag som bo- delningsförrättaren anger, och

2.försäkringarnas villkor. Första stycket gäller också ut-

ländska försäkringsgivare och ut- ländska tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige.

18§

Bodelningsförrättaren får med-

dela makarna att de efter en viss tidpunkt får framställa ett nytt yrk- ande, åberopa en ny omständighet eller ge in eller begära ny utred- ning endast om

1.maken gör sannolikt att han eller hon har haft en giltig ursäkt att inte göra det tidigare eller

2.bodelningen inte fördröjs i någon väsentlig mån, om maken tillåts att göra det.

19§

Om en make utan giltigt skäl

uteblir från ett sammanträde eller inte följer ett föreläggande av bo- delningsförrättaren, är detta inte hinder mot att handläggningen fort- sätter och att bodelningen avgörs på det material som finns och vad som i övrigt har förekommit.

SOU 2025:121

Författningsförslag

Beslut om förskott av bodelningslott

20§

Efter begäran från en make kan

bodelningsförrättaren besluta att maken ska ha rätt till ett förskott av sin bodelningslott, om det är uppenbart att den maken vid bo- delningen har rätt till en sådan lott vars värde överstiger förskottet och det i övrigt är lämpligt.

Bodelningsförrättaren ska i be- slutet förplikta den andra maken att betala förskottet.

Vid bodelning med anledning av den ena makens död gäller inte denna rätt till förskott.

Mellanbeslut

21§

Om det är lämpligt med hän-

syn till utredningen, får särskilt be- slut ges över en av flera omstän- digheter, som var för sig är av omedelbar betydelse för bodel- ningen, eller över hur en viss upp- kommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, ska bedömas i bodelningen.

Bodelningsavtal

22§

Makar kan under tiden som en

bodelningsförrättare är förordnad ingå ett bodelningsavtal. Ett så- dant avtal kan på båda makarnas

Författningsförslag

SOU 2025:121

6 § andra stycket

Kan makarna inte komma överens, skall bodelningsförrät- taren pröva sådana tvistiga frågor som är av betydelse för bodel- ningen och inte är föremål för rättegång. I sådant fall skall han i en av honom underskriven hand- ling själv bestämma om bodel- ning i enlighet med denna balk. Finns det inget att dela, skall detta anges i bodelningshandlingen.

begäran fastställas av bodelnings- förrättaren om det innehåller en förpliktelse att utge betalning eller lös egendom, som inte är villkorad av någon annan prestation eller händelse.

Beslut om bodelning

23§

Kan makarna inte komma

överens, ska bodelningsförrät- taren pröva sådana tvistiga frågor som är av betydelse för bodel- ningen och inte är föremål för rättegång. I sådant fall ska bo- delningsförrättaren i en av denne underskriven handling själv be- stämma om bodelning i enlighet med denna balk.

24§

I bodelningshandlingen ska an-

ges

1.tid och plats för dess upprätt-

ande,

2.makarna samt deras ombud eller biträden,

3.förteckning över tillgångar och skulder eller, i förekommande fall, att det inte finns något att dela,

4.tvistiga frågor, makarnas sär- skilda yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundats på,

5.skälen för bodelningsförrät- tarens beslut,

6.bodelningsförrättarens beslut,

SOU 2025:121

Författningsförslag

8 § första stycket

Den bodelningshandling som bodelningsförrättaren har upp- rättat skall i original eller bestyrkt kopia så snart som möjligt delges båda makarna.

7.vad en make ska iaktta för att klandra bodelningen.

Bodelningsförrättaren ska i handlingen förplikta en make att utge betalning eller lös egendom om bodelningen innebär att maken har en sådan skyldighet och den inte är villkorad av någon annan presta- tion eller händelse.

Till handlingen ska bifogas för- ordnandet för bodelningsförrättaren.

25§

Den bodelningshandling som

bodelningsförrättaren har upp- rättat ska så snart som möjligt delges båda makarna.

Om en make vid ett samman- träde har underrättats om tid och plats för bodelningsbeslutet ska delgivning av bodelningshand- lingen anses ha skett vid tiden för beslutet. Samma dag som bodel- ningshandlingen upprättas ska den skickas till båda makarna.

Bodelningsförrättarens kostnader

7 §

Bodelningsförrättaren har rätt att få arvode och ersättning för sina utgifter.

Kostnaderna skall betalas av makarna med hälften vardera. Bodelningsförrättaren kan dock vid bodelningen bestämma en annan fördelning, om den ena

26§

Bodelningsförrättaren har rätt

att få skäligt arvode och ersätt- ning för sina utgifter.

Kostnaderna ska betalas av makarna med hälften vardera. Bodelningsförrättaren ska i bo- delningshandlingen bestämma en annan skälig fördelning om

Författningsförslag

SOU 2025:121

maken genom vårdslöshet eller	1. den ena maken har orsakat
försummelse har orsakat ökade	fördröjning eller ökade kostnader
kostnader eller om makarnas eko-	genom att utebli från ett samman-
nomiska förhållanden ger särskild	träde eller inte följa ett förelägg-
anledning till det.	ande, genom påstående eller in-
	vändning, som han eller hon insett
	eller borde ha insett saknade fog,
	eller annars genom vårdslöshet
	eller försummelse, eller
	2. om makarnas ekonomiska
	förhållanden ger anledning till det.

I förhållande till bodelningsförrättaren svarar makarna solidariskt för dennes ersättning.

27 §

Det som var och en av mak- arna har betalat i ersättning eller förskott på ersättning till bodel- ningsförrättaren ska framgå av bo- delningshandlingen och tillgodo- räknas maken när skyldigheten att utge betalning enligt 24 § andra stycket bestäms.

Bodelningsförrättaren får för- behålla sig att begära ytterligare ersättning för arbete och utlägg som kan vara nödvändigt efter bodel- ningshandlingens upprättande.

Ersättningsgaranti

7 a §3 första stycket

Om det är skäligt med hänsyn till en makes ekonomiska och personliga förhållanden samt om- ständigheterna i övrigt, kan dom- stol på ansökan av denne besluta att ersättning till bodelningsför-

28 §

3Senaste lydelse 1996:1622.

SOU 2025:121

Författningsförslag

rättare för högst fem timmars arbete skall betalas av allmänna medel på de villkor som anges i andra stycket (ersättningsgaranti). I fråga om sådan ersättning tillämpas 27 § rättshjälpslagen (1996:1619).

rättare för högst tio timmars arbete ska betalas av allmänna medel på de villkor som anges i 29 § (ersättningsgaranti). I fråga om sådan ersättning tillämpas 27 § rättshjälpslagen (1996:1619).

Endast den som har ett ekono- miskt underlag enligt 38 § rätts- hjälpslagen som inte överstiger sju gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäk- ringsbalken som gäller när ansö- kan ges in till domstolen, kan ha rätt till ersättningsgaranti.

Under särskilda förhållanden kan båda makarna samtidigt ha rätt till garantin. Begränsningen i antalet timmar ska gälla för var och en av dem.

7 a §4 andra och tredje stycket Ersättning enligt den beslu-

tade ersättningsgarantin skall be- talas ut, om den make som har utverkat garantin har en andel i boet som efter avdrag för täck- ning av skulder är värd mindre än 100 000 kr. Ersättningen skall betalas ut till bodelningsförrätta- ren efter ansökan. Utbetalt be- lopp skall vid tillämpningen av 7 § tillgodoräknas samme make.

29§

Ersättning enligt den beslu-

tade ersättningsgarantin ska be- talas ut, om den make som har utverkat garantin har en andel i boet som efter avdrag för täck- ning av skulder är värd mindre än motsvarande tre gånger det pris- basbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller när ersättningen ska betalas ut.

Ersättningen ska betalas ut till bodelningsförrättaren efter an- sökan. Utbetalt belopp ska vid tillämpningen av 26 § tillgodo- räknas samme make.

4Senaste lydelse 1996:1622.

Författningsförslag

SOU 2025:121

Ansökan enligt första och andra stycket görs hos den dom- stol som avses i 2 §.

Ansökan enligt första stycket och 28 § första stycket görs hos den domstol som avses i 2 §.

Klander av bodelningen och andra beslut av bodelningsförrättare

8 § andra och tredje stycket

En make som är missnöjd med bodelningen får klandra den genom att inom fyra veckor efter delgivningen väcka talan mot den andra maken vid den tings- rätt som har förordnat bodel- ningsförrättaren. Klandras inte bodelningen inom denna tid, har maken förlorat sin talan. I bodel- ningshandlingen skall anges vad en make i dessa avseenden har att iaktta.

I mål om klander av bodelning får domstolen inhämta yttrande av bodelningsförrättaren och åter- förvisa ärendet till honom.

30 §

En make som är missnöjd med ett bodelningsbeslut får klandra det genom att inom tre veckor efter delgivningen väcka talan mot den andra maken vid den tings- rätt som har förordnat bodel- ningsförrättaren. Klandras inte be- slutet inom denna tid, har maken förlorat sin rätt att föra talan.

Om bara den ena maken har klandrat bodelningsbeslutet inom föreskriven tid får den andra maken också klandra det inom tre veckor från det att maken delgavs stämningen. En sådan anslut- ningstalan förfaller, om den första klandertalan återkallas eller av annat skäl förfaller.

I mål om klander av bodel- ningsbeslut får domstolen hämta in yttrande av bodelningsförrät- taren och återförvisa ärendet till denne.

SOU 2025:121

Författningsförslag

31§

Bestämmelserna i 30 § gäller

även för beslut enligt 20–22 §§.

I beslutet ska bodelningsförrät- taren ange vad en make ska iaktta för att klandra det.

32§

Beslut om förskott av bodel-

ningslott enligt 20 § får prövas av domstolen endast i samband med klander av bodelningen.

Om domstolen entledigar en bodelningsförrättare som har fattat ett sådant beslut, utan att sam- tidigt utse en ny, får den make som har förpliktats att betala förskottet klandra det enligt bestämmelserna i 30 § första stycket. Talan ska väckas inom tre veckor efter del- givningen av beslutet om entledig- ande.

33 §

Bodelningsförrättaren ska med hänsyn till omständigheterna be- stämma om klander av mellan- beslut enligt 21 § ska få ske särskilt eller endast i samband med klan- der av bodelningen.

Denne får även bestämma att handläggningen i övrigt ska vila till dess beslutet har vunnit laga kraft.

Författningsförslag

SOU 2025:121

9 §5

Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte- gångsbalken skall tillämpas i fråga om bodelning som förrättats av bodelningsförrättare. Härvid skall det som sägs i 58 kap. 10 a och 13 §§ och 59 kap. 5 § rättegångs- balken om överklagande gälla klander av bodelning.

Särskilda rättsmedel

34§

Bestämmelserna om särskilda

rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte- gångsbalken ska tillämpas i fråga om bodelning som förrättats av bodelningsförrättare. Härvid ska det som sägs i 58 kap. 10 a och 13 §§ och 59 kap. 5 § rättegångs- balken om överklagande gälla klander av bodelning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för mål om äktenskaps- skillnad om talan har väckts före ikraftträdandet.

3.Äldre föreskrifter gäller i fråga om klander av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

5Senaste lydelse 1994:1035.

SOU 2025:121

Författningsförslag

1.2Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att det i rättegångsbalken ska införas en ny paragraf, 10 kap. 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap.

9 a §

En domstol får inte pröva en fråga mellan makar eller sambor som en förordnad bodelningsför- rättare kan pröva. Rättegångshind- ret gäller från det att en ansökan om förordnande av bodelnings- förrättare har getts in till dom- stolen till dess att förordnandet har upphört eller ett beslut om av- slag har vunnit laga kraft.

Om en svarande inte har in- vänt om domstolens behörighet i rätt tid enligt 34 kap. 2 § föreligger inte hinder enligt första stycket. Inte heller föreligger sådant hinder om en talan har väckts före den tid som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Författningsförslag

SOU 2025:121

1.3Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 23 kap. 5 § ärvdabalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

23kap. 5 §1

På en delägares begäran ska	På en delägares begäran ska
rätten utse någon att vara skiftes-	rätten utse någon att vara skiftes-
man. Det som föreskrivs i 17 kap.	man. Till skiftesman får endast
1–4 och 6–9 §§ äktenskapsbalken	förordnas den som har samtyckt
om bodelning, bodelningsförrät-	till det. Det som föreskrivs i
tare och make ska gälla i fråga om	17 kap. 1–3, 5, 8, 21, 23, 25, 26,
arvskifte, skiftesman och delägare	30, 31, 33 och 34 §§ äktenskaps-
i boet. Arvode och ersättning till	balken om bodelning, bodel-
skiftesmannen ska dock betalas	ningsförrättare och make ska
av dödsboet.	gälla i fråga om arvskifte, skiftes-
	man och delägare i boet. Arvode
	och ersättning till skiftesmannen
	ska dock betalas av dödsboet.

Om boet ställs under förvaltning av testamentsexekutor, är denne utan särskilt beslut skiftesman. Detta gäller dock inte, om någon annan redan har utsetts till skiftesman eller om testamentsexekutorn är delägare i boet.

En dödsbodelägare eller en person som på annat sätt är beroende av arvskiftet får inte utses till skiftesman.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1Senaste lydelse 2015:418.

SOU 2025:121

Författningsförslag

1.4Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 7 § och 22 kap. 4 § jordabalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20kap. 7 §1

Förekommer inte omständigheter som avses i 6 §, ska lagfarts- ansökan förklaras vilande, om

1.vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshand- lingen inte är styrkt av två vittnen och överlåtelsen inte skett genom statlig myndighet,

2.fångesmannen inte har lagfart och fall som avses i 9 § inte före- ligger,

3.rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastig- heten eller om bättre rätt till denna,

4.lagfart söks på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu inte vunnit laga kraft,

5.vid förvärv genom legat detta inte utgivits,

6.vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev inte utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen inte fullbordats,

7. vid överlåtelse överlåtaren	7. vid överlåtelse överlåtaren
är gift och förvärvet enligt äkten-	är eller har varit gift och för-
skapsbalkens bestämmelser är be-	värvet enligt äktenskapsbalkens
roende av den andre makens sam-	bestämmelser är beroende av den
tycke,	andre eller tidigare makens sam-
	tycke, dock inte om överlåtelsen
	skedde senare än tio år efter det att
	äktenskapet upplöstes,

8.vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt be- stämmelserna i sambolagen (2003:376) är beroende av den andra sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i fas- tighetsregistrets inskrivningsdel av anmälan enligt 5 § andra stycket den lagen var upptaget på inskrivningsdag när överlåtelsen skedde,

9.vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvda- balkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,

1Senaste lydelse 2010:2048.

Författningsförslag

SOU 2025:121

10.förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11.förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighets- bildning,

12.förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd, eller

13.förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som inte överstiger två år från den dag då gåvohand- lingen upprättades.

22 kap.

4 §2

Förekommer icke omständig-	Förekommer inte omständig-
het som avses i 3 §, skall ansökan	heter som avses i 3 §, ska ansökan
om inteckning förklaras vilande,	om inteckning förklaras vilande,
om	om
1. ansökan om lagfart för sök-	1. ansökan om lagfart för sök-
anden är vilandeförklarad samt	anden är vilandeförklarad samt
inteckningsansökningen ej med-	inteckningsansökningen inte har
givits av den som har lagfart,	medgivits av den som har lagfart,
2. rättegång pågår om hävande	2. rättegång pågår om häv-
eller återgång av förvärv av fas-	ning eller återgång av förvärv av
tigheten eller om bättre rätt till	fastigheten eller om bättre rätt
denna,	till denna,
3. sökanden är gift samt den	3. sökanden är eller har varit
andra makens samtycke fordras	gift samt den andra eller tidigare
enligt äktenskapsbalkens bestäm-	makens samtycke fordras enligt
melser och samtycke eller annan	äktenskapsbalkens bestämmelser
tillåtelse enligt nämnda balk inte	och samtycke eller annan tillåt-
har givits,	else enligt nämnda balk inte har
	givits, dock inte om ansökan om
	inteckning skett senare än tio år
	efter det att äktenskapet upplöstes,

4.sökanden är sambo samt den andra sambons samtycke fordras enligt bestämmelserna i sambolagen (2003:376) och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda lag inte har givits, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel av anmälan en-

2Senaste lydelse 2003:378.

SOU 2025:121

Författningsförslag

ligt 5 § andra stycket den lagen har tagits upp senast på den inskriv- ningsdag då inteckning söks,

5.ansökningen enligt lag är beroende av domstols eller annan myn- dighets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, skall	Förklaras ansökan vilande, ska
inskrivningsmyndigheten utfärda	inskrivningsmyndigheten utfärda
bevis om detta (vilandebevis).	bevis om detta (vilandebevis).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Författningsförslag

SOU 2025:121

1.5Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken dels att 3 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 19 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap. 1 §1

Verkställighet får under de förutsättningar som anges i detta kapi- tel ske på grund av följande exekutionstitlar:

1.domstols dom, utslag eller beslut,

2.förlikning som är stadfäst av en domstol och medlingsöver- enskommelse som har förklarats verkställbar av en domstol,

3.godkänt strafföreläggande, godkänt föreläggande av ordnings- bot eller godkänt avgiftsföreläggande,

4.skiljedom eller beslut om avskrivning av ett skiljeförfarande,

5.förbindelse angående underhållsbidrag,

6.förvaltningsmyndighets beslut som

a. innefattar betalningsskyldighet, förutsatt att beslutet får över- klagas i annan ordning än den som gäller för laglighetsprövning en- ligt 13 kap. kommunallagen (2017:725), eller

b. får verkställas enligt en särskild föreskrift,

7. handling som enligt en sär-	7. handling som enligt en sär-
skild föreskrift får läggas till grund	skild föreskrift får läggas till grund
för verkställighet, och	för verkställighet,
8. Kronofogdemyndighetens	8. Kronofogdemyndighetens
utslag eller beslut i mål om betal-	utslag eller beslut i mål om betal-
ningsföreläggande eller handräck-	ningsföreläggande eller handräck-
ning samt europeiskt betalnings-	ning samt europeiskt betalnings-
föreläggande som har förklarats	föreläggande som har förklarats
verkställbart av Kronofogdemyn-	verkställbart av Kronofogdemyn-
digheten.	digheten, och
	9. bodelningsförrättares bodel-
	ningsbeslut, beslut om förskott av
	bodelningslott eller bodelningsavtal

1Senaste lydelse 2022:1320.

SOU 2025:121

Författningsförslag

som är fastställt av en bodelnings- förrättare.

Det som i balken sägs om dom gäller, om inte annat föreskrivs, i tillämpliga delar även domstols utslag eller beslut, Kronofogde- myndighetens utslag eller beslut i mål om betalningsföreläggande eller handräckning samt europeiskt betalningsföreläggande som har förklarats verkställbart av Kronofogdemyndigheten. Vidare gäller det som sägs i balken om skiljedom även beslut om avskrivning av skiljeförfarande.

Beslut av bodelningsförrättare

19 a §

En bodelningsförrättares bodel- ningsbeslut får verkställas enligt det som gäller för dom, om bodelnings- handlingen uppfyller föreskrifterna om skriftlighet och undertecknande i 17 kap. 23 § äktenskapsbalken.

Bodelningsförrättares beslut om förskott av bodelningslott och bo- delningsavtal som är fastställt av bodelningsförrättare verkställs som lagakraftägande dom, om inte annat beslutas med anledning av talan mot beslutet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2.Äldre föreskrifter gäller för bodelningsförrättares beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Författningsförslag

SOU 2025:121

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (1985:206) om viten

Härigenom föreskrivs att 1 och 7 §§ lagen (1985:206) om viten ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller viten som	Denna lag gäller viten som
enligt lag eller annan författning	enligt lag eller annan författning
får föreläggas av myndigheter. Vad	får föreläggas av myndigheter eller
som föreskrivs i 2–6, 9 och 10 §§	bodelningsförrättare. Vad som före-
gäller dock inte sådana viten som	skrivs i 2–6, 9 och 10 §§ gäller
riktar sig till var och en.	dock inte sådana viten som riktar
	sig till var och en. En bodelnings-
	förrättare får inte förelägga vite
	enligt 5 §.
Lagen skall inte tillämpas i	Lagen ska inte tillämpas i den
den mån annat följer av vad som	mån annat följer av vad som är
är särskilt föreskrivet.	särskilt föreskrivet.

Allmänna bestämmelser om viten finns även i brottsbalken och bötesverkställighetslagen (1979:189).

7 §

Tingsrätt prövar frågor om utdömande av viten,

1.om vitet riktar sig till var och en,

2.om vitet avser säkerställande av ett enskilt anspråk,

3.om en bodelningsförrättare har förelagt vitet,

3. om i något annat fall än som	4. om i något annat fall än som
förut har angetts tingsrätten själv	förut har angetts tingsrätten själv
eller, efter talan mot rättens be-	eller, efter talan mot rättens be-
slut, högre rätt har förelagt vitet.	slut, högre rätt har förelagt vitet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Bostadsrättshavaren har rätt att på begäran få utdrag ur lägen- hetsförteckningen beträffande lägenhet som han innehar med bostadsrätt. Utdraget ska avse uppgifter som enligt 10 § ska anges i förteckningen. Dagen för utfärdandet ska anges i utdraget. Första stycket gäller också för en bodelningsförrättare som är för- ordnad att förrätta bodelning där bostadsrättshavaren är part.

SOU 2025:121

Författningsförslag

1.7Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 11 §§ bostadsrättslagen (1991:614) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9kap. 11 §

Bostadsrättshavaren har rätt att på begäran få utdrag ur lägen- hetsförteckningen beträffande lägenhet som han innehar med bostadsrätt. Utdraget skall avse uppgifter som enligt 10 § skall anges i förteckningen. Dagen för utfärdandet skall anges i utdraget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Författningsförslag

SOU 2025:121

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 b § lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap.

2 b §1

En svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget om det

1.under en utredning enligt bestämmelserna om förundersök- ning i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2.under en utredning om självständigt förverkande begärs av åkla- garen,

3.i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av åklagaren på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller

4.i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder begärs av åklagaren.

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Bestämmelser om skyldighet	Bestämmelser om skyldighet
för värdepapperscentraler och	för	värdepapperscentraler och
kontoförande institut att lämna	kontoförande institut att lämna
uppgifter till överförmyndaren	uppgifter till bodelningsförrättare
finns i 16 kap. 10 a § föräldra-	och	överförmyndaren finns i
balken.	17 kap. 16 § äktenskapsbalken och
	16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifter enligt första stycket ska lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1Senaste lydelse 2025:172.

Bestämmelserna i 17 kap. 1, 2 och 4–34 §§ samt 18 kap. 1 § äktenskapsbalken gäller även vid tvist mellan sambor. Vad som sägs om makar ska därvid gälla sam- bor. Den hänvisning som anges i 17 kap. 14 § äktenskapsbalken ska i stället avse 11 § sambolagen.

SOU 2025:121

Författningsförslag

1.9Förslag till lag om ändring i sambolagen (2003:376)

Härigenom föreskrivs att 26 § sambolagen (2003:376) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §

Bestämmelserna i 17 kap. 1, 2 och 4–9 §§ samt 18 kap. 1 § äkten- skapsbalken gäller även vid tvist mellan sambor. Vad som sägs om makar skall därvid gälla sambor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Författningsförslag

SOU 2025:121

1.10Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värde- pappersfonder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 20 §1

Ett fondbolag och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget om det

1.under en utredning enligt bestämmelserna om förundersök- ning i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2.under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren,

3.i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av åklagaren på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller

4.i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder begärs av åklagaren.

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Om skyldighet för fondbolag	Om skyldighet för fondbolag
och förvaringsinstitut att lämna	och förvaringsinstitut att lämna
uppgifter till överförmyndaren	uppgifter till bodelningsförrättare
finns bestämmelser i 16 kap.	och överförmyndaren finns be-
10 a § föräldrabalken.	stämmelser i 17 kap. 16 § äkten-
	skapsbalken och 16 kap. 10 a § för-
	äldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1Senaste lydelse 2024:844.

I 17 kap. 16 § äktenskapsbalken och 16 kap. 10 a § föräldrabalken finns bestämmelser om skyldig- het för kreditinstitut att lämna uppgifter till bodelningsförrättare och överförmyndaren.

SOU 2025:121

Författningsförslag

1.11Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 10 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 10 a §1

I 16 kap. 10 a § föräldrabalken finns bestämmelser om skyldig- het för kreditinstitut att lämna uppgifter till överförmyndaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1Senaste lydelse 2008:913.

I 17 kap. 16 § äktenskapsbalken och 16 kap. 10 a § föräldrabalken finns bestämmelser om skyldig- het för värdepappersbolag att lämna uppgifter till bodelnings- förrättare och överförmyndaren.

Författningsförslag

SOU 2025:121

1.12Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 11 a § lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 11 a §1

I 16 kap. 10 a § föräldrabalken finns bestämmelser om skyldig- het för värdepappersbolag att lämna uppgifter till överförmyn- daren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1Senaste lydelse 2008:914.

SOU 2025:121

Författningsförslag

1.13Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

dels att 27 kap. 10 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 27 kap. 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27 kap.

8 a §

Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att uppgift i en inkomstdekla- ration lämnas till en bodelnings- förrättare som är förordnad att förrätta bodelning för den person som uppgiften avser.

Om en myndighet med stöd av första stycket lämnar en uppgift till en bodelningsförrättare, får myn- digheten vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker bodel- ningsförrättarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att bodelningsförrättaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med an- ledning av bodelningen.

10 §1

Den tystnadsplikt som följer	Den tystnadsplikt som följer
av 1 §, 2 § första stycket och 3–	av 1 §, 2 § första stycket och 3–
5 §§ och den tystnadsplikt som	5 §§ och den tystnadsplikt som
följer av ett förbehåll som har	följer av ett förbehåll som har

1Senaste lydelse 2018:1919.

Författningsförslag

SOU 2025:121

gjorts med stöd av 8 § tredje stycket inskränker rätten enligt

1kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsför- ordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra upp- gifter.

gjorts med stöd av 8 § tredje stycket eller 8 a § andra stycket inskränker rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrande- frihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

SOU 2025:121

Författningsförslag

1.14Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

Härigenom föreskrivs att 17, 24 och 25 §§ delgivningslagen (2010:1932) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

17 §

Vanlig delgivning får användas vid all delgivning.

Endast myndighet får vid van-	Endast myndighet får vid van-
lig delgivning skicka handlingen	lig delgivning skicka handlingen
på elektronisk väg.	på elektronisk väg. Det gäller dock
	även för bodelningsförrättare, bo-
	utredningsman och skiftesman.

24 §

Förenklad delgivning får användas av en myndighet vid delgiv- ning med den som är part eller har liknande ställning i ett mål eller ärende, om denne har fått information av myndigheten om att del- givningssättet kan komma att användas i målet eller ärendet.

Förenklad delgivning får inte användas vid delgivning av en hand- ling som inleder ett förfarande.

Första stycket gäller också för bodelningsförrättare vid delgivning med dem som denne är förordnad för samt för boutredningsman och skiftesman vid delgivning med del- ägare i dödsboet som denne är för- ordnad för.

25 §

Information enligt 24 § första stycket ska delges genom vanlig del- givning, muntlig delgivning, särskild delgivning med juridisk person eller stämningsmannadelgivning enligt 32 eller 38 §.

Delgivning enligt första styck-	Delgivning enligt första styck-
et behöver inte ske när någon har	et behöver inte ske när någon har
gett in en handling i målet eller	gett in en handling i målet eller
ärendet och informationen till	ärendet och informationen till

Författningsförslag

SOU 2025:121

denne lämnas i nära anslutning	denne lämnas i nära anslutning
till att handlingen har kommit in	till att handlingen har kommit in
till myndigheten.	till myndigheten. Motsvarande
	gäller för bodelningsförrättare, bo-
	utredningsman och skiftesman.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

SOU 2025:121

Författningsförslag

1.15Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap. 25 §1

En AIF-förvaltare och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till förvaltaren och institutet om det

1.under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning

ibrottmål begärs av undersökningsledaren,

2.under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren,

3.i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av åklagaren på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller

4.i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder begärs av åklagaren.

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Bestämmelser om skyldighet	Bestämmelser om skyldighet
för AIF-förvaltare och förvar-	för AIF-förvaltare och förvar-
ingsinstitut att lämna uppgifter	ingsinstitut att lämna uppgifter
till överförmyndaren finns i	till bodelningsförrättare och över-
16 kap. 10 a § föräldrabalken.	förmyndaren finns i 17 kap. 16 §
	äktenskapsbalken och 16 kap.
	10 a § föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

1Senaste lydelse 2024:873.

2Utredningens uppdrag och arbete

2.1Uppdraget

Den 7 november 2024 beslutade regeringen att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av reglerna i äktenskaps- balken om betänketid och bodelningsprocessen. Uppdragets syfte har varit att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ord- ning för personer som vill separera och att motverka ekonomiskt våld. Regeringens direktiv finns i bilaga 1.

Reglerna om bodelning och om betänketid vid äktenskapsskill- nad har i huvudsak varit oförändrade sedan en lång tid tillbaka. I ut- redningens direktiv anges att det finns anledning att effektivisera bodelningsprocessen för att leva upp till dagens förväntningar på snabbhet och enkelhet. För närvarande kan handläggningen för- svåras av bland annat parts passivitet eller obstruktion och bodel- ningsprocessen kan upplevas som ett hinder för den som vill lämna en relation. Även kravet på betänketid vid äktenskapsskillnad kan upplevas som ett hinder för den som omedelbart vill upplösa äkten- skapet. Två exempel som anges i direktiven på när så kan vara fallet är om ingen av makarna bor tillsammans med ett eget barn eller om det förekommit våld eller andra kränkningar i relationen.

I uppdraget har ingått en rad särskilda frågor. Beträffande utred- ningens översyn av kravet på betänketid vid äktenskapsskillnad har de varit följande:

•gå igenom de argument som talar för respektive emot kravet på betänketid, och

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2025:121

•analysera och ta ställning till om kravet på betänketid bör avskaffas i vissa situationer, exempelvis när ingen av makarna bor tillsam- mans med ett eget barn eller när det förekommit våld eller andra kränkningar i relationen.

När det gäller reglerna om bodelningsprocessen har de särskilda frå- gorna avsett att analysera och ta ställning till:

•om det bör införas en tidsfrist för makar att begära bodelning, och om en frist föreslås, hur lång fristen ska vara,

•vilka verktyg som en bodelningsförrättare bör ha tillgång till,

•om och i så fall under vilka förhållanden bodelningsförrättaren bör kunna besluta om bodelning utan att kalla parterna till ett sammanträde,

•om det bör införas en rätt för bodelningsförrättaren att hämta in uppgifter om makarnas förmögenhetsförhållanden från andra, och i så fall göra en integritetsanalys,

•om det bör införas en tidsgräns för bodelningsförrättningen, och om en tidsgräns föreslås, när tidsgränsen bör infalla och följden av att gränsen passeras,

•om det bör införas striktare regler för hur kostnaderna för bodel- ningsförrättarens arbete kan fördelas, så att en make som inte medverkar får betala en större del av kostnaderna,

•om bodelningsförrättarens bodelningsbeslut bör utgöra en exe- kutionstitel,

•om det bör införas en förlängd frist för att klandra bodelnings- förrättarens bodelningsbeslut när den andra parten har klandrat beslutet,

•om möjligheterna att få ersättning enligt ersättningsgarantin bör förbättras, och

•om regler om kompetenskrav ska införas för bodelningsförrättare och vad som i så fall bör krävas, samt om det finns behov av ut- bildning och fortbildning och hur den i så fall kan anordnas.

SOU 2025:121

Utredningens uppdrag och arbete

Utredningen har även haft i uppdrag att lämna nödvändiga författ- ningsförslag.

2.2Avgränsningar och frågor för framtiden

Med hänsyn till utredningens omfattning och tidsramen för upp- draget har utredningen som utgångspunkt tagit sig an de uppgifter som uttryckligen framgår av uppdraget. Därtill har några andra när- liggande åtgärder övervägts mer ingående än andra och lett till att utredningen lämnat flera förslag. De mest framträdande är frågorna om så kallade mellanbeslut och särskild talan i domstol i bodelnings- fråga, liksom förskott av bodelningslott. Med hänsyn till att reglerna om boutredningsman och skiftesman har koppling till regelverket om bodelningsförrättare har det varit nödvändigt att överväga om det finns skäl att ändra även i de delar som gemensamma regler hit- tills har gällt (se kapitel 17).

Utredningen har inte kunnat tillmötesgå alla önskemål om för- ändringar från externa intressenter som utredningen haft kontakt med. Det bör i detta sammanhang sägas att utredningens uppdrag har varit inriktat på bodelningsprocessen och inte den materiella rätten för bodelningar. I avsnitt 4.1 nämns några materiella frågor som det kan finnas anledning att överväga att se över i framtiden. Andra ämnen för en översyn kan dels vara rätten till underhålls- bidrag under en övergångsperiod när äktenskapsskillnad inte före- gås av betänketid (se avsnitt 6.2.2), dels om bodelningsförrättare ska vara behöriga att besluta om underhållsbidrag.

2.3Utredningsarbetet

Utredningens arbete påbörjades i januari 2025 och har bedrivits i nära samarbete med expertgruppen. Under utredningstiden har sex sam- manträden hållits med expertgruppen, varav ett tvådagarsinternat. Ut- över detta har enskilda möten genomförts med experter och den sakkunniga i utredningen.

Utredningen har haft flera möten och andra kontakter med olika intresse- och branschorganisationer, myndigheter samt advokater och andra jurister. En sammanfattning av vad som framkommit redo- visas i kapitel 5. Utredningen har även på olika sätt haft kontakt och

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2025:121

inhämtat synpunkter från enskilda som hört av sig till utredningen. Vidare har utredningen följt relevant arbete inom Regeringskansliet och utredningsväsendet samt tagit del av Riksrevisionens gransk- ningsrapporter om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära rela- tioner respektive hantering av dödsbon.1

I utredningens uppdrag har det ingått, i den utsträckning som det bedömts lämpligt, att undersöka och beskriva hur de frågor som uppdraget omfattar behandlas i några länder som är jämförbara med Sverige, främst de nordiska länderna. Utredningen har därför tagit del av den danska, finska, norska och isländska lagstiftningen som gäller bodelning och äktenskapsskillnad. För att kunna göra detta har det varit nödvändigt att ta fram relevant underlag, vilket biblio- tekarier vid Regeringskansliets bibliotek har bistått med. Utred- ningen har också haft kontakt med anställda vid regeringskanslierna i Danmark, Finland, Norge och Island. När det gäller dansk lag- stiftning har utredningen vidare haft kontakt med professor emeritus Ingrid Lund-Andersen och advokaten Jørgen U. Grønborg.

Därutöver har empirisk data berikat underlaget för utredningens överväganden. Lisa Nordlund (doktorand i civilrätt vid Uppsala universitet) har sammanställt en delredovisning av ett rättsveten- skapligt forskningsprojekt om processer för bodelning och arvskifte, med särskilt fokus på bland annat uppdragen som bodelningsför- rättare. I sammanställningen redovisas resultaten av en enkätunder- sökning riktad till bodelningsförrättare. Sammanställningen finns i bilaga 2. Resultaten presenteras också löpande i betänkandet i an- slutning till relevant delfråga. Därutöver har en enklare undersök- ning genomförts vid ett föredrag som den särskilda utredaren och sekreteraren höll på Advokatdagarna i oktober 2025 (se avsnitt 5.4).

Utredningen har även hämtat in statistik och andra uppgifter från bland andra Domstolsverket, utvalda tingsrätter, Rättshjälps- myndigheten och Kronofogdemyndigheten. Antalet tingsrätter som har valts ut har varit olika beroende på vilka frågor som utred- ningen har velat ha svar på. Materialet redovisas löpande i betänk- andet. I de flesta fall har det visat sig inte vara möjligt att presentera statistik som är köns- och åldersuppdelad.

1Riksrevisionen (2025), Statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer, RiR 2025:6 och Statens insatser vid hantering av dödsbon – utredning, förvaltning och skifte, RiR 2025:23.

SOU 2025:121

Utredningens uppdrag och arbete

2.4Betänkandets disposition

Betänkandet är indelat i 20 kapitel. Författningsförslagen finns i kapitel 1. I kapitel 2 (detta kapitel) redogörs för utredningens upp- drag och arbete. Därefter ges i kapitel 3–5 en bakgrund till utred- ningens överväganden och förslag i olika delfrågor för uppdraget, vilka i sin tur följer i kapitel 6–17.

I kapitel 3 finns en introduktion till reglerna om dels äktenskaps- skillnad och betänketid, dels bodelning. Introduktionen gör inte anspråk på att vara fullständig. En mer utvecklad redovisning av gäll- ande rätt i särskilda frågor – i Sverige och de övriga nordiska länderna

–ingår i de kapitel som handlar om utredningens olika delfrågor (kapitel 6–17). I de kapitlen, liksom i kapitel 3, finns också vissa av- snitt om statistik och andra uppgifter som utredningen har hämtat in. Kapitel 4 innehåller en översiktlig genomgång av olika begrepp som har betydelse för uppdraget, såsom ekonomiskt våld och efter- våld, liksom utsattheten för det. Där redovisas även ett par av Sveriges

internationella åtaganden rörande jämställdhet.

I kapitel 5 redovisas vad som framkommit i huvudsak vid utred- ningens möten med olika aktörer.

Överväganden och förslag avseende den ena huvudfrågan för ut- redningen som avser kravet på betänketid vid äktenskapsskillnad finns i kapitel 6.

Den andra huvudfrågan avser bodelningsprocessen, vilken be- handlas i kapitel 7–17. Utredningens överväganden och förslag be- träffande frågan om det bör införas en tidsfrist för makar att begära bodelning efter äktenskapets upplösning redovisas i kapitel 7.

Kapitel 8 är omfångsrikt. Det innehåller ett stort antal överväg- anden och förslag gällande vilka verktyg som en bodelningsförrättare bör ha tillgång till samt anknytande frågor om handläggningen.

Därefter behandlas tre frågor som inte uttryckligen anges i direk- tivet: beslut om förskott av bodelningslott, mellanbeslut och sär- skild talan i bodelningsfråga, vilka behandlas i kapitel 9–11.

Frågan om det bör införas en tidsgräns för bodelningsförrätt- ningen avhandlas i kapitel 12. Efter det följer i kapitel 13 frågan om vissa beslut av en bodelningsförrättare ska kunna verkställas.

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2025:121

Kapitel 14 innehåller överväganden och förslag om det bör in- föras en förlängd frist för att klandra bodelningsförrättarens bodel- ningsbeslut när den andra parten har klandrat beslutet (anslutnings- klander).

Därefter följer överväganden och förslag kring om möjligheterna att få ersättning enligt ersättningsgarantin bör förbättras (kapitel 15) samt om det ska införas tydligare kompetenskrav för bodelnings- förrättare (kapitel 16).

Som nämnts ovan har utredningen tagit ställning till i vilken mån utredningens förslag ska påverka vad som ska gälla för boutrednings- man och skiftesman (jfr bland annat hänvisningen i 23 kap. 5 § ärvda- balken). Detta redovisas i kapitel 17.

I kapitel 18 och 19 redogörs för frågor om ikraftträdande- och övergångsbestämmelser samt förslagens konsekvenser.

Författningskommentaren finns i kapitel 20.

2.5Om olika begrepp i betänkandet

En bodelning ska förrättas när ett äktenskap har upplösts. Sådan kan också komma till stånd redan under äktenskapet. Är det ett samboförhållande som upphör ska bodelning ske under vissa förut- sättningar. För läsbarhetens skull utgår betänkandet och de exem- pel som ges från vad som gäller för bodelning mellan makar. Om inget annat särskilt anges gäller dock – typiskt sett – motsvarande också för bodelning mellan sambor.

Det bör vidare nämnas att utredningens främsta fokus har varit på bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Inte desto mindre har utredningen naturligtvis beaktat att en bodelning kan genom- föras under äktenskapet, utan att ett mål om äktenskapsskillnad på- gick, och när ett äktenskap har upplösts genom den ena makens död.

I betänkandet används regelbundet begrepp som ”den utsatta maken” eller ”den ekonomiskt svagare maken”. I det enskilda fallet kan begreppen avse såväl en kvinna som en man, som är i underläge under separationsprocessen med hänsyn till exempelvis ekonomiska förutsättningar eller utsatthet för våld i nära relation. Som utveck- las i kapitel 4 är det till övervägande del kvinnor som befinner sig i den situationen.

SOU 2025:121

Utredningens uppdrag och arbete

När det gäller redovisningen av de övriga nordiska ländernas rätts- läge används i betänkandet den svenska terminologin för aktuellt rättsinstitut i syfte att underlätta läsförståelsen och jämförelsen mellan ländernas regelverk. De inhemska begreppen för de olika länderna presenteras inledningsvis, framför allt i kapitel 3.

3Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

3.1Inledning

I detta kapitel kommer en introduktion att ges till reglerna om dels äktenskapsskillnad och betänketid, dels bodelning. När det gäller det förstnämnda regelverket redovisas det i avsnitt 3.2. Där beskrivs de nuvarande förutsättningarna för när äktenskapsskillnad ska före- gås av betänketid. Avsnittet innehåller en redovisning av gällande rätt i Sverige och övriga nordiska länder, liksom den historiska rätts- utvecklingen. Det utgör en viktig bakgrund till utredningens över- väganden och förslag som finns i kapitel 6.

Bodelningsreglerna behandlas i avsnitt 3.3. Introduktionen kom- mer i huvudsak att följa kapiteldispositionen i äktenskapsbalken. Fördjupande redovisning av rättsläget kommer därefter att ges för de frågor som är särskilt intressanta för utredningen, se kapitel 7–17.

Bodelningsreglerna för makar finns i äktenskapsbalken. I 7 kap. finns regler om ”Makars egendom”. Kapitel 9 innehåller ”Allmänna bestämmelser om bodelning”, i kap. 10 behandlas ”Vad som ska in- gå i bodelning” och i kap. 11 finns regler om ”Andelar och lotter”.

I kap. 12 regleras ”Jämkning vid bodelning” och i kap. 13 ”Verkan av bodelning”. Avslutningsvis finns i 17 kap. olika regler om ”Bodel- ningsförrättare”.

För sambor finns regler om bodelning i sambolagen (2003:376), som innehåller flera hänvisningar till bestämmelser i äktenskapsbal- ken. En introduktion av vad som gäller för sambor finns i avsnitt 3.3.9. Som nämnts i föregående kapitel kommer i betänkandet fokus att ligga på bodelningsprocessen mellan makar. Om inget annat särskilt anges gäller dock generellt motsvarande för sambor.

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

Sist i detta kapitel berörs reglerna om bodelning i övriga nordiska länder.

3.2Om äktenskapsskillnad och betänketid

3.2.1Historik

Äktenskap är ett statusförhållande. Det innebär att både dess till- komst och upplösning förutsätter myndighetsbeslut. Äktenskap kan också karaktäriseras som ett avtal mellan makarna. Enligt svensk gäl- lande rätt kan avtalet sägas upp av var och en av makarna, utan att det föreligger något avtalsbrott. En makes vilja att upplösa äktenska- pet ska respekteras.

Historiskt har det inte varit så. Enligt 1734 års lag tilläts äkten- skapsskillnad bara vid någon av de Lutherska skilsmässogrunderna ”hor och egenvilligt övergivande”. Under 1800-talet vidgades möj- ligheterna något genom lagstiftning, bland annat när det mellan mak- arna förekom ”stridighet i lynne och tänkesätt som övergått i avsky och hat”. I vissa fall skulle äktenskapsskillnad föregås av varning in- för kyrkoherde och kyrkoråd samt av ”skillnad till säng och säte” under ett år. I början av 1900-talet kunde makar uppnå äktenskaps- skillnad enligt vad som benämns ”den korta” respektive ”den långa” vägen. Den sistnämnda följde proceduren med varning samt skillnad till säng och säte. I det förra fallet iscensattes ett egenvilligt över- givande genom en ”Köpenhamnsresa”.1

Genom ett nordiskt samarbete skapades på 1910- och 1920-talen lagstiftning i de nordiska länderna med liknande förutsättningar för äktenskapsskillnad. I Sverige infördes den nya giftermålsbalken 1920.

Den nordiska lagstiftningen gav makarna möjlighet till hemskillnad (separation) som ett första steg till senare äktenskapsskillnad. Ett skäl för att efter ansökan få dom på hemskillnad var att det uppkom- mit ”djup och varaktig söndring” mellan makarna. Detta var en ny principiell grund för äktenskapsskillnad. Om makarna var överens kunde deras uppfattning om söndring godtas. Om det endast var en av dem som ansökte om hemskillnad krävdes, i vart fall inled- ningsvis, att hon eller han förde bevisning om skälen för det.2

1Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Samboende s. 44.

2Agell (2003), Nordisk äktenskapsrätt s. 41 f.

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

Dom på hemskillnad och viss tids särlevnad (i Sverige ett år) inne- bar att det i princip fanns grund för en make att få äktenskapet upp- löst. Rätten föll dock bort om makarna återupptog sin samlevnad under hemskillnadstiden. Ett syfte med hemskillnaden var att ge makarna tid att på var sitt håll pröva om förutsättningarna för att leva tillsammans i äktenskapet var uttömda. I Sverige fanns dessutom krav på medling mellan makarna. I grunden låg samhällets intresse av äktenskapets stabilitet som en förutsättning för bland annat bar- nens omvårdnad och uppfostran, liksom samhällets kontroll över äktenskapets upplösning.3 Utgångspunkten var fortfarande att ett äktenskap ingicks för att bli livslångt. Om samlevnaden mellan mak- arna mist sin mening accepterades det att ett äktenskap måste kunna upplösas.4

Omedelbar äktenskapsskillnad kunde inte erhållas annat än i vissa särskilt angivna fall. Situationer som omfattades av den så kallade skilsmässokatalogen var bland annat särlevnad på grund av söndring under tre år, egenvilligt undandragande, otrohet, misshandel eller annat brott mot den andre makens person eller mot barn i familjen eller annan straffbar gärning av viss svårighetsgrad. Flera av grund- erna för omedelbar äktenskapsskillnad bestod alltså i att en make genom sitt agerande hade skuld till äktenskapets upplösning.

Vid sidan av äktenskapsskillnad fanns tidigare möjlighet till åter- gång av äktenskap. Ett äktenskap kunde vara ogiltigt på grund av formfel vid ingåendet. Ogiltigheten innebar då att något äktenskap inte hade uppkommit. Ett äktenskap kunde även ogiltigförklaras dels om makes samtycke till äktenskapet var ogiltigt på grund av bristande rättslig handlingsförmåga, misstag, tvång eller svek, dels om äkten- skapet ingåtts i strid mot vissa upplösande äktenskapshinder (till exempel tvegifte eller att makarna var nära släkt med varandra).

I dessa fall uppkom visserligen ett äktenskap men det kunde upp- lösas genom återgång, i stället för äktenskapsskillnad. En sådan åter- gångsdom hade som utgångspunkt rättsverkningar endast för fram- tiden. Bodelning skulle dock ske enligt särskilda regler, vilka innebar att all egendom som en make ägde vid vigseln eller därefter hade förvärvat genom arv, gåva eller testamente skulle anses som dennes enskilda egendom. Inte heller kunde underhållsskyldighet komma i fråga efter en återgångsdom. Institutet avskaffades i samband med

3SOU 1972:41 s. 182 ff.

4NJA II 1916.

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

att reglerna om betänketid antogs 1973. Anledningen till det var dels att återgångsreglerna användes i mycket liten omfattning, dels att de nya reglerna innebar att en make alltid har rätt till äktenskaps- skillnad utan att ange särskild grund för det. I förarbetena uttalades att avskaffandets ekonomiska konsekvenser för den enskilde mot- verkades av bland annat reglerna om jämkning vid bodelning.5

I stället för hemskillnadsinstitutet tillämpas i Sverige och Finland sedan lång tid tillbaka principen att äktenskapsskillnad ska föregås av betänketid under vissa förutsättningar. För svensk del antogs reglerna om betänketid 1973. De vilar på den grundläggande prin- cipen att en makes vilja att upplösa äktenskapet ska respekteras, utan krav på att uppge särskilda skäl som grund för skilsmässa eller att sådan ska kräva föregående dom på hemskillnad. Mer om gäll- ande rätt i nästa avsnitt.

Departementschefen framhöll i förarbetena till de nu redovisade ändringarna att ett krav på särlevnad är förknippat med avsevärda nackdelar. Det kan leda till att makar avstår från att försöka åter- uppta samlevnaden eftersom de vet att ett misslyckat sådant försök innebär att ett nytt skilsmässoförfarande måste inledas. Skulle mak- arna tvista i frågan om särlevnadskravet är uppfyllt kan det medföra att domstolen tvingas undersöka makarnas personliga förhållanden, vilket bör undvikas. Vidare behöver betänketidens inledande inte heller framstå som ett lika definitivt steg mot upplösning av äkten- skapet som den dåvarande hemskillnaden lätt kunde göra.6

Skilsmässokatalogen togs bort i samband med införandet av reg- lerna om betänketid. Möjligheten till omedelbar skilsmässa om part- erna levt åtskilda under tre år blev dock kvar i lagstiftningen, men längden sänktes till två år. Enligt förarbetena hade behovet av de tidi- gare skilsmässogrunderna minskat väsentligt genom införandet av de nya reglerna om omedelbar äktenskapsskillnad eller äktenskaps- skillnad efter betänketid.7

I förarbetena berördes särskilt den frågan om förekomsten av våld i relationen även fortsättningsvis skulle medföra rätt till omedel- bar äktenskapsskillnad. Bestämmelsen som fanns i 11 kap. 10 § gifter- målsbalken gav en make rätt till omedelbar äktenskapsskillnad om den andra maken gjort sig skyldig till misshandel eller annat brott

5Prop. 1973:32 s. 55 f. och 115 ff.

6Prop. 1973:32 s. 113 f.

7Prop. 1973:32 s. 115.

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

mot makens person eller mot barn som stod under makens eller båda makarnas vårdnad. Äktenskapsskillnad skulle dock inte meddelas om brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt talade emot det. Makes talan skulle väckas inom sex månader efter det att maken fick kännedom om gärningen och senast inom tre år sedan den be- gåtts.

Slutsatsen blev att det inte fanns tillräcklig anledning att göra undantag från bestämmelserna om betänketid. Följande överväg- anden gjordes.8 Vid situationer när den ena maken har misshandlat eller rent av försökt ta den andra makens liv, är det angeläget att för- bindelsen mellan makarna kan upplösas omedelbart. Enligt de regler som kom att införas kan den utsatta maken omedelbart väcka talan om äktenskapsskillnad och ansöka om besöksförbud, men skilsmässa kan tidigast erhållas efter sex månaders betänketid. Omedelbar äkten- skapsskillnad i en sådan situation kan i hög grad vara rimligt. För att kunna tillgodose det intresset måste man emellertid godta skilsmässo- regler som förutsätter att domstolarna undersöker makarnas person- liga förhållanden och prövar vem som är skyldig till äktenskapets upplösning. En sådan skilsmässogrund öppnar också möjlighet till processer som kan vara mycket uppslitande och med en risk för att reglerna kan utnyttjas i rent trakasseringssyfte.

3.2.2Gällande rätt i Sverige

Grundläggande principer

Reglerna i äktenskapsbalken bygger på tanken om jämställdhet mellan kvinnor och män och att makars självständighet gentemot varandra ska värnas, samtidigt som det är viktigt att lagstiftningen skyddar den ekonomiskt svagare maken om äktenskapet upplöses. En annan utgångspunkt för äktenskapslagstiftningen är att makarna själva i så stor utsträckning som möjligt ska kunna lösa sina mellan- havanden utan medverkan av någon myndighet eller juridisk expertis.

När det särskilt gäller reglerna om äktenskapsskillnad, som finns i 5 kap. äktenskapsbalken, vilar de på principen att äktenskapet ska vara en form för frivillig samlevnad och att en makes vilja att upp- lösa äktenskapet ska respekteras. Intresset av stabilitet i familjebild- ningen har inte ansetts få tillgodoses genom lagregler som inskränker

8Prop. 1973:32 s. 116.

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

makarnas rätt att få äktenskapet upplöst. Denna rätt är en viktig utgångspunkt för den nuvarande ordningen, liksom att skälen till en ansökan om skilsmässa inte ska behöva redovisas. Domstolen ska med andra ord inte behöva pröva frågor om hur makarna har betett sig mot varandra eller om en make har skuld till äktenskapets upp- lösning.9

Reglerna om betänketid

Äktenskap upplöses antingen genom äktenskapsskillnad eller den ena makens död. Talan om äktenskapsskillnad kan väckas genom makarnas gemensamma ansökan, om båda vill skilja sig. I andra fall ska talan om äktenskapsskillnad väckas genom ansökan om stäm- ning (14 kap. 4 § äktenskapsbalken).

I vissa fall ska en dom på äktenskapsskillnad föregås av betänke- tid. Regler om betänketid finns framför allt för att ett förhastat be- slut om upplösning av ett äktenskap inte ska gå ut över annan som direkt berörs av beslutet, det vill säga den andra maken eller even- tuella barn.

Betänketid kan aktualiseras i några olika fall, både när makarna är överens om skilsmässa och när de inte är det.

När parterna är överens om att äktenskapet ska upplösas finns det krav på betänketid i två fall (5 kap. 1 § äktenskapsbalken). I öv- riga fall har makarna rätt till omedelbar äktenskapsskillnad. Det ena fallet föreligger om någon av dem bor tillsammans med ett eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad. Som framgår av lag- texten är det inte en förutsättning att barnet är makarnas gemen- samma. Det är tillräckligt att endera maken har vårdnaden om och varaktigt bor tillsammans med ett eget barn under 16 år.

Det andra fallet är om makarna tillsammans begär att betänketid ska löpa. Den möjligheten tillkom efter en lagändring några år efter att reglerna om betänketid infördes. Bakgrunden var att det hade förekommit att makar önskade betänketid, även om de var överens om skilsmässa.10

9Prop. 1973:32 s. 106 ff. och prop. 1986/87:1 s. 39.

10Prop. 1978/79:12 s. 188.

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

När parterna inte är överens, det vill säga när endast en av makarna vill att äktenskapet ska upplösas, gäller som huvudregel att betänke- tid ska löpa (5 kap. 2 § äktenskapsbalken).

Det finns flera undantag till när kravet på betänketid enligt de redovisade huvudreglerna inte ska gälla. Ett av undantagen avser situationen att makarna lever åtskilda sedan minst två år (5 kap. 4 § äktenskapsbalken). Var och en av dem har då rätt till äktenskaps- skillnad utan föregående betänketid, det vill säga oavsett om den andra går med på det eller inte och oavsett om det finns barn med i bilden. Det kan hända att äktenskapet inte har varat i två år. Makar som aldrig har bott ihop kan få till stånd en omedelbar dom på äkten- skapsskillnad även om de varit gifta mindre än två år.11 Ett sätt att bevisa att makarna har levt åtskilda kan vara att ge in så kallade sär- levnadsintyg till domstolen. Det krävs då att någon eller några som har kännedom om makarnas förhållande intygar att makarnas lev- nadsförhållanden är de som påstås.

Övriga undantag utgörs av några särskilda fall: dels om det görs sannolikt att en make har tvingats att ingå äktenskapet, dels när äkten- skapet ingåtts i strid mot ett äktenskapshinder som man inte kan få dispens från (ibland kallat upplösande äktenskapshinder). Dessa fall består, något förenklat, av att en make ingått äktenskap före 18 års ålder, att det föreligger nära släktskap mellan makarna eller att en make är gift med två personer (tvegifte). I dessa fall är – utöver mak- arna – åklagare behörig att föra talan om skilsmässa. Åklagaren till- varatar det allmännas intresse av att upplösa äktenskap som inte är önskvärda.12

Vid sidan av dessa fall finns det inte i svensk rätt några specifi- cerade skilsmässogrunder som ger rätt till omedelbar äktenskaps- skillnad. Som redovisats ovan togs skilsmässokatalogen bort i sam- band med lagändringarna som trädde i kraft 1974.

Under äktenskapet finns det inte något krav på att makarna ska bo ihop. Separation kan därmed ske formlöst, utan föregående be- slut från domstol. I praktiken torde de flesta makar flytta isär under betänketiden. Svensk rätt uppställer dock inget krav på att makarna måste leva isär under betänketiden, som en förutsättning för äkten-

11Se rättsfallet NJA 2014 s. 750.

12Prop. 2003/04:48 s. 38. Det kan i sammanhanget nämnas att äktenskap som enligt utländsk lag har ingåtts på det sätt som nämns i detta stycke ska vägras erkännande i Sverige (se 1 kap.

8a § i lagen [1904:26 s. 1] om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap). Någon skilsmässa behövs då inte enligt svensk rätt.

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

skapsskillnad. Det är en skillnad mot såväl vad som gäller för separa- tionsinstitutet i Danmark, Island och Norge som vad som tidigare gällde i Sverige. Att betänketid löper är därmed mindre ingripande för makarna än hemskillnad.

Processuella regler (särskilt om begäran om fullföljd)

Betänketiden inleds när makarna gemensamt ansöker om äktenskaps- skillnad eller när den ena makens begäran delges den andra maken (5 kap. 3 § äktenskapsbalken). Om det inte föreligger förutsätt- ningar för omedelbar äktenskapsskillnad ska domstolen meddela makarna att betänketid löper och ge besked om målets fortsatta handläggning.

När betänketiden har löpt under minst sex månader ska domstolen döma till äktenskapsskillnad, förutsatt att någon av makarna sär- skilt begär fullföljd av skillnaden. Sådan begäran ska ske när betänke- tiden har löpt under nämnda tid och senast inom ett år från betänke- tidens början. När betänketid föregår äktenskapsskillnaden kräver gällande rätt alltså att det framställs två yrkanden om skilsmässa: dels det ursprungliga yrkandet i den ansökan som inledde målet, dels det särskilda yrkandet i ett senare skede av det (se även 14 kap. 10 § äktenskapsbalken angående det särskilda yrkandet).

Om en begäran om fullföljd inte ges in i rätt tid avslutas målet genom avskrivning utan att domstolen dömer till äktenskapsskill- nad. Äktenskapet kommer då att fortsätta som om någon ansökan aldrig skett. Vid en eventuell ny ansökan om skilsmässa därefter kommer betänketid att behöva löpa på nytt om omständigheterna är sådana att det krävs.

Syftet med utformningen av de nuvarande reglerna synes ha varit grundat i en ambition att i möjligaste mån begränsa rättsverkning- arna av att betänketid inleds, för att därmed underlätta för makarna att besluta sig för att fortsätta äktenskapet.13

13Se prop. 1973:32 s. 114.

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

3.2.3Gällande rätt i övriga nordiska länder

Inledning

I de västnordiska länderna Danmark, Norge och Island tillämpas fortfarande det hemskillnadsinstitut som tidigare fanns i svensk rätt. Det innebär att det i regel krävs ett rättsligt beslut om separation före äktenskapsskillnad. Var och en av makarna kan begära ett så- dant beslut. Frågor om äktenskapsskillnad hanteras antingen av en särskilt utsedd myndighet eller i domstol. För att ett beslut om sepa- ration ska fortsätta att gälla är det en förutsättning att makarna lever åtskilda.

I Finland däremot har kravet på hemskillnad (separation) ersatts av ett krav på betänketid vid äktenskapsskillnad.

Finland

Det finska regelverket vid äktenskapsskillnad, som finns i äkten- skapslagen14 , liknar till stor del det svenska. I finsk rätt gäller dock att äktenskapsskillnad i princip alltid ska föregås av betänketid, även när två barnlösa makar är överens om att de vill skiljas. Liksom i svensk rätt, och övriga nordiska länder, finns det undantag för dels situationen att makarna lever åtskilda sedan minst två år, dels att äktenskapet har ingåtts i strid mot vissa upplösande äktenskaps- hinder.

Det finns inte någon möjlighet till omedelbar äktenskapsskill- nad när det har förekommit våld i relationen. Frågan har inte heller varit föremål för lagstiftningsutredning.

Norge

Den norska ekteskapsloven15 kräver en separationstid om ett år innan var och en av makarna kan ansöka om skilsmässa. Någon ytterligare förutsättning än separation – såsom betänketid, samtycke eller sär- skild grund för äktenskapsskillnad – krävs inte. Tiden för separation är densamma oavsett om parterna är överens om att skiljas eller inte.

14Lag nr 234 den 13 juni 1929. Reglerna om äktenskapsskillnad finns främst i 6 kap. 25–28 §§.

15Lov om ekteskap nr 47 den 4 juli 1991. Bestämmelserna om äktenskapsskillnad finns främst i

19–25 §§.

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

Det har inte heller någon betydelse om makarna har barn, mer än att det då är en förutsättning för skilsmässa att parterna deltar i medling (26 §). Syftet med medlingen är att parterna ska komma överens i frågor som rör barnen, såsom vårdnad och boende.

Omedelbar äktenskapsskillnad kan uppnås i liknande fall som redovisats för Sverige och Finland ovan, dock med den skillnaden att äktenskap som ingåtts i strid mot upplösande äktenskapshinder kan leda till dom på äktenskapets ogiltighet.

Därutöver har en make rätt till omedelbar äktenskapsskillnad om det förekommit våld i relationen (23 §). Bestämmelsen infördes i samband med 1991 års ekteskapslov, men även tidigare fanns en motsvarande bestämmelse i norsk rätt.

Bestämmelsen innebär att en make har rätt att begära skilsmässa om den andra maken med uppsåt har försökt döda maken eller deras barn eller utsatt dem för ”alvorlig mishandling”. Detsamma gäller om den andra maken har uppträtt på ett sätt som är ägnat att fram- kalla allvarlig fruktan för att det kan ske. Begäran måste framställas inom sex månader från det att maken fick kännedom om händelsen och senast två efter att den ägde rum.

Med alvorlig mishandling avses enligt förarbetena bland annat misshandelsbrott och brott mot frihet och frid. Bestämmelsen är allmänt utformad. Den är inte begränsad till handlingar som är för- enade med straffansvar och innehåller ingen uppräkning av brott som omfattas. Det är domstolen som avgör om förutsättningarna är uppfyllda i det enskilda fallet. Handlingens art och allvar, liksom den utsatta makens och barnens position är omständigheter av be- tydelse. Upprepade handlingar som var för sig inte är så allvarliga kan leda till att de tillsammans når upp till kravet. Vid handlingar som bedöms som mindre allvarliga är den utsatta maken hänvisad till huvudregeln i norsk äktenskapsrätt att äktenskapsskillnad krä- ver föregående beslut om separation. Tidsfristen för att väcka talan utesluter inte att handlingar som ligger längre tillbaka i tiden kan beaktas vid en helhetsbedömning av makens agerande.16

16Se bland annat Ot.prp. nr. 28 (1990–91) och Holmøy & Lødrup, Ekteskapsloven – og enkelte andre lover med kommentarer s. 143 ff.

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

Denna grund för omedelbar äktenskapsskillnad är i norsk rätt den enda som tar sikte på att en make kan anses skyldig till äkten- skapets upplösning.17 Reglerna har i doktrin inte ansetts ha någon väsentlig betydelse i praktiken, utöver den ovillkorliga rätt som finns till äktenskapsskillnad efter föregående separation.18

Av förarbetena framgår att det allmänna kravet på ett års separa- tion före äktenskapsskillnad har bedömts som otillräckligt i dessa fall. Detta eftersom beslutet om separation riskerar att falla om mak- arna återupptar samlivet under separationstiden, till exempel efter att den utsatta maken blivit pressad till det av den andra maken. Den make som begärt separation måste då inleda ett nytt skilsmässoför- farande. Därtill har i förarbetena anförts att en make i fall som om- fattas av bestämmelsen har ett berättigat krav på att genast få äkten- skapet upplöst. Bland de nackdelar som identifierades i förarbetena kan följande nämnas. Gränsdragningen för vad som krävs för omedel- bar skilsmässa enligt bestämmelsen kan orsaka svårigheter. Att be- stämmelsen medför en prövning av ena makens skuld kan innebära domstolsprocesser som är obehagliga för båda parter. Det kan inte heller uteslutas att bestämmelsen kan tillämpas av make trots att det saknas grund för det eller i syfte att trakassera.19

Prövningen i domstol av mål enligt 23 § har i förarbetena förut- satts ske skyndsamt. Det är inte reglerat vilken bevisning som krävs utan fri bevisvärdering gäller för domstolens prövning.20

Tillämpningen av 23 § har inte prövats av högsta domstolsinstans, Høyesterett. Av praxis från lagmannsrett (motsvarande hovrätt) framgår att begäran om skilsmässa ofta handläggs i det brottmål som händelserna straffrättsligt prövas i (jfr 3 § straffeprosessloven). Om maken döms för handlingarna kan de läggas till grund för pröv- ningen av skilsmässa. Fråga blir då främst om brotten är tillräckligt allvarliga och om begäran om skilsmässa har framställts i rätt tid. 21

Begäran om äktenskapsskillnad enligt 23 § som inte har anknyt- ning till en dom i brottmål har prövats av underrätt, dock med be- gränsat prejudikatvärde. I rättsfallet TOVRO-2017-178922 dömde

17Commission on European Family Law (CEFL), Sverdrup, Grounds for divorce and main- tenance between former spouses, hämtad 24 mars 2025, https://ceflonline.net/country-reports- for-norway/.

18Holmøy & Lødrup, Ekteskapsloven – og enkelte andre lover med kommentarer s. 143 ff.

19NOU 1986:2 s. 99.

20Commission on European Family Law (CEFL), Sverdrup, Grounds for divorce and main- tenance between former spouses.

21Se bland annat rättsfallen LB-2010-155044, LG-2010-40759 och LA-2015-154711.

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

tingsrätten till omedelbar äktenskapsskillnad. Genom makens upp- gifter i rätten och gjorda polisanmälningar ansågs det i hög grad sannolikt att den andra maken utövat våld samt hotat och trakasserat maken under lång tid. Därtill fanns två beslut om besöksförbud med anledning av polisanmälningarna, vilka den andra maken godtagit.

Iett annat rättsfall, TOSLO-2016-79161, var de hot som maken berättat att den andra maken uttalat inte tillräckligt allvarliga för att nå upp till kravet i 23 §. Tingsrätten prövade därför inte om det var sannolikt att den andra maken agerat på det sätt som påståtts. Bevis- ningen bestod främst av ett antal vittnen samt ett tidigare meddelat besöksförbud med anledning av hoten, vilka dock inte hade lett till att en förundersökning inletts. Tingsrätten avslog begäran om äkten- skapsskillnad.

Danmark

I Danmark regleras frågor om äktenskap i ægteskabsloven22 . Efter rättsligt beslut om separation är separationstiden sex månader, och alltså kortare än i Norge. När denna tid har löpt ut har var och en av makarna rätt till äktenskapsskillnad efter begäran därom.

Om makarna är överens om att skiljas kan dock äktenskapsskill- nad ges omedelbart genom ett administrativt beslut av Familierets- huset, utan föregående beslut om separation eller betänketid. Det gäller även om makarna har barn. En förutsättning är dock att mak- arna kommer överens i fråga om underhållsbidrag ska utgå till någon av makarna och i så fall hur länge. Storleken på bidraget kan lämnas till beslut av Familieretshuset. Likaså ska makarna vara eniga om vem som eventuellt ska fortsätta att bo i den gemensamma hyres- rätten, om sådan finns. I annat fall ska villkorsförhandling ske i Familieretshuset. Alla familjemål startar där. Om parterna är över- ens om det ovanstående kan äktenskapsskillnad ske utan något möte (grönt spår). Ärenden i gult spår avser makar som behöver hjälp med rådgivning och medling i frågor om till exempel vårdnad. Familie- retshuset har rätt att fatta vissa beslut, vilka kan överklagas till dom- stol. Familjerättsliga mål handläggs i Danmark i en specialdomstol,

22Bekendtgørelse af lov om ægteskabs indgåelse og opløsning, LBK nr 1080 af 14/08/2023. Äktenskapsskillnad regleras främst i 29–36 §§.

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

Familieretten, som är en del av tingsrätten. De mest konfliktfyllda ärendena handläggs direkt av Familieretten (rött spår).

I Danmark infördes 2019 krav på betänketid när makarna är över- ens om omedelbar skilsmässa och har minderåriga barn. Betänke- tiden var satt till tre månader och dess funktion var att försäkra att föräldrarna hade övervägt upplösningen av äktenskapet. Parterna skulle också genomföra en digital undervisning som förberedde dem på samarbetet efter skilsmässa. Efter att betänketiden löpt ut var det en förutsättning för äktenskapsskillnad att båda makarna fort- farande ville skiljas. Om någon hade ångrat sig behövde den andra maken ge in en ny ansökan om separation eller skilsmässa. Reglerna om betänketid togs bort genom en lagändring redan efter ett år, 2020. Ett skäl till det synes ha varit att föräldrarna under betänketiden var tvungna att ha ”delt bopæl”, vilket ledde till ökade konflikter som gick ut över barnen. Efter att reglerna togs bort blev det återigen möjligt med omedelbar äktenskapsskillnad enligt vad som redovisats ovan.

En make har också rätt till omedelbar äktenskapsskillnad under vissa särskilda omständigheter. Ett av fallen är att makarna lever åt- skilda sedan två år med anledning av oenighet mellan makarna. Upp- lösande äktenskapshinder och tvångsgifte ger rätt till ”omstødelse” (orsaker som redan förelåg vid äktenskapets ingående), vilket med- för samma rättsverkningar som äktenskapsskillnad. Därutöver finns rätt till omedelbar äktenskapsskillnad bland annat vid otrohet eller om en make utan lov har fört den andra makens barn ut ur landet eller kvarhåller barnet där.

Enligt 34 § ægteskabsloven har en make rätt till äktenskapsskill- nad utan föregående beslut om separation om den andra maken har utövat uppsåtligt våld eller psykiskt våld eller begått sexuella över- grepp mot maken, dennes barn, närstående till barnen eller andra barn.23 Begäran måste framställas inom ett år från det att maken fick kännedom om händelsen och senast tre efter att den ägde rum.

23För rättsfall se till exempel Ugeskrift for Retsvæsen 2007.2318 Ø och Tidsskrift for Familie- og Arveret 2004.328 Ø och 2005.108 Ø. I det förstnämnda rättsfallet ansåg landsretten (men inte byretten) att en fällande dom på misshandel mot maken tillsammans med uppgifter om våld vid andra tillfällen utgjorde tillräckligt allvarlig brottslighet för att maken skulle ha rätt till omedelbar äktenskapsskillnad. Genom en lagändring 2014 kom bestämmelsen att omfatta även mindre allvarliga former av våld. År 2019 kom den att omfatta psykiskt våld, samtidigt som en självständig bestämmelse om psykiskt våld infördes i 243 § straffeloven.

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

Det är den utsatta maken som måste bevisa att den andra maken har begått gärningarna. Det är inte ett krav att kunna uppvisa en fäll- ande brottmålsdom utan andra bevis, som läkarintyg, kan vara till- räckligt.24

Island

Regelverket i Island, som finns i äktenskapslagen25 , liknar i hög grad det danska. En make har rätt till äktenskapsskillnad efter att en tid om sex månader har löpt efter rättsligt beslut om separation. Om makarna är ense kan beslut om skilsmässa uppnås omedelbart, utan föregående separation eller betänketid. Möjlighet till omedelbar äkten- skapsskillnad finns i liknande undantagssituationer som i Danmark, däribland vid otrohet eller att parterna har levt åtskilda sedan ett år med anledning av oenighet mellan makarna.

Enligt 6 kap. 40 § äktenskapslagen kan en make begära skilsmässa utan föregående separation om den andra maken har utövat våld mot maken eller ett barn som bor med dem. Domstol ska ge tillstånd till äktenskapsskillnad om

a)maken erkänner brottet eller har dömts för det,

b)det finns uppgifter från polisen som bekräftar ett samtal till polisen på grund av våld i hemmet,

c)andra bevis, såsom ett läkarintyg eller en psykologisk bedömning, tyder på att den make som söker skilsmässa, eller ett barn som bor med dem, har utsatts för våld från maken, eller

d)en samlad bedömning av omständigheterna och uppgifterna ger anledning att av andra skäl anta att den make som söker skils- mässa, eller ett barn som bor med dem, har utsatts för våld från den andra maken.

Domstolens prövning av mål enligt bestämmelsen ska ske skynd- samt.26

24Commission on European Family Law (CEFL), Lund-Andersen, Grounds for divorce and maintenance between former spouses, hämtad 3 april 2025, https://ceflonline.net/country- reports-for-denmark/.

25Hjúskaparlög nr 31 den 14 april 1993. Bestämmelserna om äktenskapsskillnad finns i 6 kap.

33–45 §§.

26Se artikel XIX 1 kap. civilprocesslagen.

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

Bestämmelsen infördes 2022. Enligt författningskommentaren till lagändringen omfattar bestämmelsen alla typer av våld eller hot om våld.27 Det kan alltså gälla fysiskt, sexuellt, psykiskt och ekono- miskt våld, samt andra former av våld i nära relationer. Även upp- repade, mindre allvarliga gärningar omfattas. Begreppet våld i bestäm- melsen baseras på Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkon- ventionen, se avsnitt 4.9). Av författningskommentaren framgår vidare att beviskraven inte är lika strikta som inom straffrätten, för att inte göra det onödigt svårt att få skilsmässa i dessa fall.

Vid kontakt med det isländska justitiedepartementet har det inte varit möjligt att få någon information om hur bestämmelsen har kom- mit att tillämpas av domstolarna eftersom den är relativt ny.

Det pågår för närvarande en kommittéutredning som har i upp- drag att se över den isländska äktenskapslagen.

3.2.4Statistik och forskning

Förändringar i familjebildningsmönster

Sedan 1960-talet har det skett omvälvande förändringar i familje- bildningsvanorna. Familjestabiliteten har blivit lägre än förr i tiden, vilket hänger samman med djupgående, samhälleliga förhållanden och en mängd faktorer av olika slag. Bland dessa har säkerligen kvin- nornas ökade förvärvsarbete och ökade ekonomiska självständighet haft betydelse.28

Antal giftermål var 1960 omkring 50 000 par per år. Det är en siffra som därefter klart sjönk fram till 2000-talet, då utvecklingen vände. Fram till utbrottet av covid-19-pandemin var antalet gifter- mål tillbaka på nivåer om 50 000 per år. Under och även efter pan- demin har nivåerna varit något lägre. Antalet giftermål 2024 var knappt 45 000.29

Antalet skilsmässor 1960 var cirka 9 600. Sedan 1975 har antalet varierat mellan cirka 20 000 och 27 000 och alltså varit på en relativt jämn och högre nivå än dessförinnan. Det finns statistik som visar

27Lag nr 71/2022.

28Se Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Samboende s. 21 ff. och däri gjorda hänvisningar, även för det följande.

29SCB, ”Gifta i Sverige”, senast uppdaterad 2025-03-21, hämtad 31 mars 2025, https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/gifta-i-sverige/.

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

att cirka fyra av tio äktenskap upplöses med skilsmässa. Majoriteten av alla äktenskap upplöses alltså än i dag genom att någon i paret har dött. Skilsmässofrekvensen har statistiskt varit högre i äkten- skap, där någon av makarna varit gifta tidigare, än i förstagångsäkten- skap.30 De flesta skilsmässor äger rum inom fem år efter giftermålet.31 När det gäller samboende utan äktenskap har den formen av familjebildning blivit allt vanligare sedan slutet av 1960-talet. Nu- mera antas minst en tredjedel av alla sammanboende par vara sam- bor och inte gifta. Det kan jämföras med att motsvarande andel 1969 var 6–7 procent och 1980 15 procent.32 Ökningen har även påverkat andelen barn födda av en ogift kvinna. Allt sedan 1988 har en majo- ritet av alla nyfödda barn en mamma som inte är gift (2020 var an- delen 65 procent). De flesta av de barnen har föräldrar som är sam- bor; det är vanligt förekommande att par blir sambor och får barn innan de eventuellt gifter sig. Det kan jämföras med att 75 procent av alla nyfödda barn i början av 1970-talet hade gifta föräldrar och

att andelen var ännu högre dessförinnan.

Separationsfrekvensen bland ogifta samboende är än högre än upplösningsfrekvensen av äktenskap. Ungefär 200 000 personer separerar varje år från sin partner (inkluderat par som varit gifta). De flesta par som separerar har inga gemensamma barn. Separations- frekvensen tenderar att minska ju äldre par blir, liksom ju äldre deras barn blir.33

Statistik som utredningen hämtat in om mål om äktenskapsskillnad

Utredningen har hämtat in uppgifter från Domstolsverket om mål om äktenskapsskillnad för perioden 2015–2024.34

Det är klart vanligast att dom på äktenskapsskillnad meddelas efter att parterna gemensamt har ansökt om det. I cirka 73 procent

30Se Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Samboende s. 23 f.

31SCB, ”Skilsmässor i Sverige”, senast uppdaterad 2025-02-21, hämtad 21 mars 2025, https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/skilsmassor-i- sverige.

32Se Walleng (2015), Att leva som sambo s. 88 ff.

33SCB, ”Utflugna barn leder inte till att fler separerar”, senast uppdaterad 2020-01-08, hämtad den 31 mars 2025, https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2020/utflugna-barn- leder-inte-till-att-fler-separerar/.

34Uppgifterna för år 2022 har lämnats utanför den redovisade statistiken eftersom det under det året skedde en förändring av måltypskoder i Domstolsverket, vilket kan ha påverkat till- förlitligheten i uppgifterna.

100

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

av de mål som har lett till en dom på äktenskapsskillnad har parterna gett in en gemensam ansökan. I resterande inleds målen av en en- skild ansökan, det vill säga där det bara är en av makarna som begär skilsmässa genom en stämningsansökan.

Av de par som gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad är det cirka 9 procent som inte fullföljer sin ansökan och därmed fortsätter att vara gifta. I de fall det bara är en av makarna som begär skilsmässa är motsvarande andel högre. Av dessa mål skriver domstolen av när- mare 20 procent. Siffrorna talar för att reglerna om betänketid i rela- tivt många fall förefaller fylla en funktion.35

Denna tolkning får ytterligare stöd genom en närmare analys av siffrorna för mål om gemensam ansökan om äktenskapsskillnad. Sedan 2022 gör Domstolsverket skillnad på två typer av sådana mål: dels mål i vilka frågor om vårdnad, boende och umgänge handläggs tillsammans med den gemensamma ansökan, dels mål som bara inne- håller den sistnämnda ansökan.36 I de fall där det finns frågor om vårdnad, boende och umgänge är det drygt 20 procent av målen som skrivs av. Det kan jämföras med att cirka 10 procent av målen skrivs av när sådana frågor inte är del av processen. Siffrorna talar för att makar som initialt var överens om att skilja sig men inte hade samsyn i dessa följdfrågor i högre grad tenderar att fortsätta vara gifta, än makar som inte begärt rättens prövning av sådana frågor. En tänkbar förklaring är att parterna under betänketiden haft möj- lighet att samtala om skilsmässan och följdfrågorna – på egen hand eller genom domstols eller myndighets försorg – och därefter be- stämt sig för att fortsätta vara gifta.

35I dessa siffror ingår fall där någon av makarna dör innan äktenskapsskillnad meddelas och att domstolen av den anledningen skriver av målet. De fallen får dock förutsättas utgöra en mindre del. Siffrorna kan också jämföras med hur motsvarande såg ut före reglerna om betänke- tid, det vill säga när hemskillnadsinstitutet fanns i Sverige. Av prop. 1973:32 s. 109 framgår att det då var cirka 25 procent av hemskillnaderna som inte fullföljdes till äktenskapsskillnad.

36Uppgifterna från Domstolsverket i denna del avser endast åren 2023 och 2024. Att under- laget är begränsat får beaktas när siffrorna tolkas.

101

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

3.3Bodelning

3.3.1Inledning

Äktenskap kan upplösas genom äktenskapsskillnad eller genom den ena makens död. När ett äktenskap upplösts ska det förrättas en bodelning. Sådan kan också komma till stånd redan under äkten- skapet. Reglerna om bodelning syftar till att åstadkomma en värde- mässig utjämning mellan makarna. Även när ett samboförhållande upphör ska bodelning ske under vissa förutsättningar.

I vilken utsträckning bodelning i praktiken genomförs efter upp- lösningen av ett äktenskap saknas det heltäckande statistik om. I en enkätstudie genomförd av Brattström om bodelning mellan makar som skilt sig, uppgav 82 procent av dem som besvarat enkäten att de genomfört en bodelning.37 Av samma studie framgår att en klar majoritet, 75 procent, uppgav att de genomfört bodelningen på egen hand, utan juridisk hjälp. Inte mer än 4,4 procent uppgav att de genomfört bodelningen med hjälp av en av tingsrätten förordnad bodelningsförrättare (se avsnitt 3.3.8). Övriga svarande uppgav att de på annat sätt tagit hjälp av en advokat eller att makarna haft var- sin advokat för att genomföra bodelningen.

Vid kontakt med Domstolsverket har det inte varit möjligt att få fram några exakta uppgifter om antalet bodelningsförrättare som för- ordnas årligen. Uppskattningsvis rör det sig om i vart fall 1 000 för- ordnanden per år under de senaste åren, vilket även innefattar bodelning mellan sambor.38 Den siffran kan jämföras med att antalet skilsmässor per år under 2000-talet har varierat mellan cirka 20 000 och 27 000.39 Vid en grov uppskattning sker alltså förordnande av bodelningsför- rättare i omkring 5 procent av det årliga antalet äktenskapsskillna-

37Brattström, ”Bodelning mellan makar – verklighetens betydelse för framtidens regelutform- ning?” Tidskrift for familierett, arverett og barnverenrettslige spørsmål, 01/2011.

38För åren 2017–2021 varierade antalet avgjorda ärenden om förordnande av bodelnings- förrättare mellan 1 066 och 1 096. Det har däremot visat sig vara svårt att få fram motsvar- ande uppgifter för åren därefter, eftersom Domstolsverket under 2022 gjorde en förändring av sina måltypskoder för tingsrätt. I en klar merpart av antalet ärenden ovan får förordnande antas ha skett, med hänsyn till de lågt ställda kraven för att få bodelningsförrättare förord- nad. Förordnandena kan avse bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller den ena makens död samt bodelning mellan sambor. Utöver dessa ärenden kan förordnande av bodel- ningsförrättare handläggas i mål om äktenskapsskillnad, och inte som ett eget domstolsärende (jfr 17 kap. 2 § äktenskapsbalken). Domstolsverket saknar möjlighet att i sin statistik utläsa förordnanden som skett i skillnadsmål.

39SCB, ”Skilsmässor i Sverige”, senast uppdaterad 2025-02-21, hämtad 21 mars 2025, https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/skilsmassor-i- sverige.

102

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

der i Sverige, vilket ligger i linje med den procentsats som framgår av den redovisade enkätstudien. Vid tiden för enkätstudien motsva- rade i princip andelen som svarade att de haft hjälp av en bodelnings- förrättare med uppgifter om antal förordnanden som vid den tid- punkten kunde fås från Domstolsverket.

Uppgifterna visar att det klart vanligaste är att bodelning mellan makar sker utan inblandning av någon myndighet eller juridisk ex- pertis. Att denna möjlighet ska finnas är en grundläggande princip för den svenska äktenskapslagstiftningen. På så sätt undviks i möj- ligaste mån att makar och samhället drabbas av höga kostnader för tvister i sådana frågor. Lagstiftningen bygger också på tanken om jämställdhet mellan kvinnor och män och att makars självständig- het gentemot varandra ska värnas, samtidigt som det är viktigt att lagstiftningen skyddar den ekonomiskt svagare maken om äkten- skapet upplöses.40

Som anges i utredningens direktiv förekommer det att bodel- ningsprocesser medvetet fördröjs av part på olika sätt. Den ekono- miska upplösningen och fördelningen av tillgångar hindras därmed, med de negativa konsekvenser som det innebär för den ekonomiskt svagare maken. Regelsystemet för bodelning måste passa såväl de ordinära fallen som de mer särpräglade.

3.3.2Makars egendom och underhållsskyldighet

Det är en grundläggande princip i svensk äktenskapsrätt att varje make råder över sin egendom och svarar för sina skulder. Principen innebär att varje make äger sin egendom och i princip själv får råda över den. Den innebär också att en make normalt inte har något an- svar för den andra makens skulder. Detta gäller oberoende av om en makes egendom är giftorättsgods eller enskild egendom.

Underhållsskyldighet mellan makar

I 6 kap. äktenskapsbalken finns tvingande regler om underhållsskyl- dighet mellan makar under äktenskapet, liksom efter äktenskaps- skillnad i vissa fall. Skyldigheten innebär att var och en av makarna, efter sin förmåga, ska bidra till det underhåll som behövs för att deras

40Se prop. 1986/87:1 s. 39.

103

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

gemensamma och personliga behov ska tillgodoses (1 §). Lagen byg- ger dels på uppfattningen att makar ska samarbeta kring hemmet och eventuella barn samt fördela utgifter och sysslor mellan sig, dels att makar ska leva på samma standard. Om det som en make ska bidra med inte räcker till makens personliga behov eller för de betalningar som hon eller han annars ombesörjer för familjens räkning, är den andra maken skyldig att ge de pengar som behövs (2 §). Det görs alltså här en skillnad mellan underhåll för makarnas gemensamma och makes personliga behov. Det som en make på grund av sin underhållsskyl- dighet lämnar till den andra maken för dennas personliga behov blir mottagarens egendom (3 §). Motsatsvis innebär detta att pengar som lämnas för deras gemensamma behov (och det som köps för dem) även fortsättningsvis är den makes egendom som har bidragit med medlen.

Grundtanken är att underhållsskyldigheten fullgörs genom fort- löpande inköp och andra bidrag till familjens underhåll, och inte genom erläggande av ett bestämt underhållsbidrag. Om makarna inte varaktigt bor tillsammans kan en domstol besluta att en make ska betala underhållsbidrag till den andra maken, liksom lämna ifrån sig bohag för den andra makens användning (6 §). Detta gäller så länge som äktenskapet består, och alltså även under betänketid för äktenskapsskillnad. Med andra ord gäller en principiell underhålls- skyldighet grundad på att makarna ska leva på samma standard tills en dom på äktenskapsskillnad vunnit laga kraft.

Efter äktenskapsskillnad är utgångspunkten att de ekonomiska banden mellan makarna klipps av och att vardera maken svarar för sin försörjning (7 §). När makarnas ekonomiska förutsättningar efter en äktenskapsskillnad skiljer sig åt kan det i undantagsfall finnas skäl för underhållsbidrag. Främst gäller detta om en av makarna under en övergångstid har behov av bidrag till sitt underhåll. Det rör sig alltså om viss tid som maken kan behöva för att kunna bli självförsörjande efter skilsmässan. Den andra maken kan då för- pliktas att betala underhållsbidrag efter vad som är skäligt med hän- syn till den makens förmåga och övriga omständigheter (7 § 2 st.).

Förutsättningarna för att en make ska få underhållsbidrag utan tidsbegränsning är stränga. För det krävs att maken har svårigheter att försörja sig själv efter ett långvarigt äktenskap eller att det annars finns synnerliga skäl (7 § 3 st.). Vid denna prövning ska hänsyn tas till eventuella brister i den ekonomiskt svagare makens pensions-

104

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

skydd, det vill säga om maken behöver bidrag för att till exempel köpa en pensionsförsäkring. Av avgörandet NJA 1998 s. 238 fram- går att det ekonomiska behovet måste ha sin orsak i äktenskapet för att rätt till underhållsbidrag ska föreligga.

Giftorättsgods och enskild egendom

Giftorätt är ett anspråk på att vid upplösningen av äktenskapet – genom bodelning – få dela värdet av den andras egendom efter att avräkning skett för den makens skulder. Huvudprincipen i svensk rätt är likadelning, det vill säga att makarnas giftorättsgods ska delas lika mellan dem sedan deras skulder har täckts (med vissa undan- tag). Genom likadelning kan en ekonomisk utjämning mellan mak- arna åstadkommas.

Giftorätten innebär inte att en make under bestående äktenskap har någon äganderätt till den andra makens egendom. Däremot är det en huvudregel i svensk rätt att all egendom som en make äger är giftorättsgods, och därmed ska ingå i en framtida bodelning mellan makarna (7 kap. 1 § äktenskapsbalken). Det gäller även sådan egen- dom som en make ägt före äktenskapet eller fått i arv eller i gåva.

Egendom kan dock göras till enskild egendom på flera sätt (2 §). Det innebär att egendomen omklassificeras, med som främsta rätts- verkan att egendomen inte ska ingå i en framtida bodelning. Det får alltså inte till följd att någon överföring av egendomen sker mellan makarna.

Makar eller blivande makar kan genom ett skriftligt äktenskaps- förord komma överens om att egendom ska vara enskild. Parterna kan då bestämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem ska vara hans eller hennes enskilda egendom.

Egendom som en make äger kan utgöra enskild egendom genom villkor vid gåva av egendomen eller genom testamente. Vid en bene- fik transaktion är det alltså möjligt för annan än en make att för- ordna att egendom ska vara enskild för mottagaren. Vid gåva mellan makar krävs däremot att sådan föreskrift om enskild egendom upp- rättas genom äktenskapsförord. Genom testamente eller förmåns- tagarförordnande (se nedan om detta) kan dock den sedermera av- lidna maken förordna att den efterlevande maken ska erhålla tillgångar som enskild egendom.

105

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

Vidare kan enskild egendom tillskapas genom förmånstagarför- ordnande vid bland annat livförsäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande (2 § 1 st. 5 p.).

Egendom som gjorts enskild genom ett äktenskapsförord kan omvandlas till giftorättsgods om makarna är överens om det i ett nytt äktenskapsförord (3 §). Sådan enskild egendom kan också be- handlas som giftorättsgods i samband med bodelning om båda mak- arna då vill det (10 kap. 4 §).

Det som har trätt i stället för enskild egendom är också enskild egendom om inte något annat bestämts genom den rättshandling som gjort egendomen till enskild. Motsatt utgångspunkt gäller för avkastning av enskild egendom, det vill säga att avkastning är gifto- rättsgods om inte annat föreskrivits vid tillskapandet av den enskilda egendomen (7 kap. 2 § 1 st. 6 p. och 2 st.).

Samäganderätt och dold samäganderätt

Vardera maken äger som sagt sin egendom och ansvarar för sina skulder. På samma sätt som två personer vilka som helst kan mak- arna dock ha egendom med samäganderätt, till exempel genom att de köpt en bil tillsammans. Har makarna bara giftorättsgods blir var och en av makarnas ideella andelsrätt i bilen giftorättsgods, som den andra maken har giftorätt i. Om däremot all den ena makens egen- dom är enskild genom äktenskapsförord medan den andra makens egendom är giftorättsgods, blir följden att bara värdet av den sist- nämnda makens samäganderättsandel i bilen ingår i en bodelning. I förhållande till en makes borgenärer är äganderättsfrågan avgör- ande, inte egendomens karaktär som giftorättsgods eller enskild egendom i ägarens äktenskap.

Som specialprincip kan det sedan lång tid tillbaka antas finnas en presumtion för samägande beträffande lösöre som förvärvats för gemensamt bruk om båda makarna (liksom sambor) har inkomster och bidrar till familjens ekonomi.41 De kan då bli samägare till ett kollektiv av lösören som inköpts av än den ena än den andra för gemensamt bruk, även om äganderätten inte varit föremål för dis-

41Se uttalanden i förarbetena till giftermålsbalken, NJA II 1921 s. 89, och vidare i Brattström (2014), ”Egendomsförhållanden under bestående samboende”, i Nordisk samboerrett s. 69 ff. Principen är inte lagfäst i Sverige, men väl i Finland och Norge. Avgöranden från Högsta dom- stolen saknas, se dock rättsfallet RH 1986:25 där principen tycks ha tillämpats.

106

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

kussion mellan makarna. På så sätt blir en soffa typiskt sett samägd även om en betalat för den medan den andra stått för matkostnader.

I rättspraxis har det godtagits att samäganderätt kan uppkomma mellan makarna även om ett förvärv av egendomen inte avser lösöre och har ombesörjts enbart av den ena maken. Det gäller även för fast egendom. Högsta domstolen har tillämpat en presumtion för sam- äganderätt under vissa förutsättningar, som avser omständigheterna vid köpet.42 Den ena makens förvärv (den öppna ägaren) ska ha varit för gemensamt bruk och den andra maken (den dolda ägaren) ska ha bidragit till förvärvet genom ett ekonomiskt tillskott. Principen om dold samäganderätt anses ge den dolda ägaren ett ekonomiskt skydd.

När ett äganderättsanspråk i den köpta egendomen tillerkänns den dolda ägaren – den make som inte varit köpare – föreligger i juridisk mening ett kommissionsköp. Det blir fråga om ett sådant köp om det genomförts av den öppna ägaren ensam men för båda makarnas räkning. Det är då den uttryckliga eller antagna överens- kommelsen mellan makarna som ligger till grund för det gemen- samma köpet. I kommissionslagen finns regler om både försäljning och köp av lös egendom genom kommissionär. Vid kommissions- köp övergår äganderätten direkt till den dolda ägaren (kommittenten) när den öppna ägaren (kommissionären) gjort ett inköp av lös egen- dom för kommittentens räkning (23 § kommissionslagen). Dolt ägande till lös egendom är alltså gällande såväl obligationsrättsligt som sakrättsligt, det vill säga även i förhållande till tredje man.43

Vid förvärv av fast egendom är saken annorlunda, vilket går till- baka på formkravet vid överlåtelse av fast egendom enligt jordabalken. Köp av fast egendom genom kommissionär är visserligen möjligt men det saknas lagregler om det. Vid köp av fast egendom förvärvar den dolda ägaren inte omedelbart genom köpet en äganderätt till hela eller delar av fastigheten. Den dolda ägaren har däremot ett obligationsrättsligt anspråk mot den öppna ägaren, vilket innebär ett rättsligt skydd att bli insatt som ägare till egendomen. Först i och med ett formenligt avtal (se 4 kap. 1 § jordabalken) mellan den dolda och öppna ägaren eller en lagakraftvunnen dom på fastställ-

42Se till exempel rättsfallen NJA 1980 s. 705, NJA 1981 s. 693, NJA 1982 s. 589, NJA 2002 s. 142, NJA 2008 s. 826, NJA 2008 s. 1053, NJA 2013 s. 242 och NJA 2020 s. 384.

43Se Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Samboende s. 88 ff., Brattström, ”Dold sam- äganderätt – en sammanfattning av rättsläget”, Juridisk Tidskrift 2011–12 s. 313 ff. och Gregow (2021), Samägd egendom s. 122 ff.

107

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

ande av äganderätt, får den dolda ägaren en äganderätt till hela eller delar av fastigheten. Därigenom blir ägandet även sakrättsligt giltigt.

Genom rättsfallet NJA 2013 s. 632 är det klarlagt att anspråk på dold samäganderätt inte preskriberas.

Reglerna i samäganderättslagen och äktenskapsbalken är tillämp- liga vid sidan av varandra, men med företräde för äktenskapsbalkens regler (se 19 § samäganderättslagen). Samordning av regelverken kan exempelvis aktualiseras vid försäljning av en samägd fastighet, när reglerna om samtycke enligt 7 kap. 5 § äktenskapsbalken kan kollidera med reglerna om en delägares rätt att ansöka om försälj- ning av fastigheten (6 § samäganderättslagen).44

3.3.3När ska bodelning genomföras?

Som berörts i föregående avsnitt är det vid bodelning som anspråk på giftorätten sker, och giftorättsgodset fördelas mellan makarna.

Bodelning kan ske i några olika situationer. För det första ska en sådan göras efter ett äktenskaps upplösning, antingen med anled- ning av äktenskapsskillnad eller den ena makens död (9 kap. 1 §).45 Bodelning behövs dock inte om makarna har endast enskild egen- dom och ingen av dem begär att få ta över bostad eller bohag från den andra maken.

Bodelning kan också genomföras redan under äktenskapet, under förutsättning att makarna är överens om att så ska ske och hur egen- domen ska fördelas. Effekten av en sådan bodelning blir att ägande- förhållandet mellan makarna påverkas; den får dock ingen betydelse för giftorätten under det fortsatta äktenskapet. För en sådan för- ändring krävs äktenskapsförord. Bodelning under pågående äkten- skap, och förutsättningarna för det, kommer inte att närmare be- röras i denna redovisning av gällande rätt.

Vid äktenskapsskillnad är utgångspunkten enligt 9 kap. 4 § att bo- delning ska göras när äktenskapet har upplösts genom en dom på äktenskapsskillnad. Med hänsyn till kravet på betänketid kan det i många fall dröja en tid till dess att bodelning förrättas mellan mak- arna. Det finns dock en möjlighet för var och en av makarna att be- gära att bodelning ska genomföras genast, när ett mål om äktenskaps-

44Jfr rättsfallen NJA 1991 s. 234, RH 1986:14 och RH 1990:122.

45I denna redovisning av gällande rätt kommer någon fördjupning av bodelning i anledning av makes död inte att göras.

108

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

skillnad pågår (9 kap. 4 §). Bodelning kan då komma till stånd utan att makarna måste invänta en dom på äktenskapsskillnad. Om skill- nadsmålet leder till att äktenskapet blir upplöst genom dom på äkten- skapsskillnad eller om en av makarna avlider när målet pågår, ska bodelningsförfarandet fortsätta.46 Om talan om äktenskapsskillnad däremot förfaller eller målet skrivs av, av annan anledning än den ena makens död, är det inte längre aktuellt att göra någon bodelning. I sådant fall upphör en eventuell bodelningsförrättares förordnande (17 kap. 4 § 2 st. äktenskapsbalken). Har bodelningen redan gjorts färdig förlorar den inte sin giltighet. Under det fortsatta äktenskapet äger makarna den egendom som blivit tilldelad dem vid bodelningen. Egendomen blir dock inte genom bodelningen enskild utan kommer att ingå i en framtida ny bodelning, förutsatt att makarna inte kom- mer överens om annat i ett äktenskapsförord.47

Inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad finns det

även en möjlighet för makar att skriftligen avtala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med denna (föravtal, 9 kap. 13 §). Föravtal är i princip bindande makarna emellan och ska läggas till grund för bodelningen. Andra avtal mellan makar om kom- mande bodelning, som inte utgör äktenskapsförord, är utan verkan.

Bodelning utförs av makarna tillsammans (9 kap. 5 §). Över bo- delningen ska det upprättas en handling som båda makarna skriver under. Några ytterligare krav på handlingens innehåll finns inte i lag. Högsta domstolen har i några olika avgöranden uttalat sig om vilka krav som ställs. I korthet ska man av bodelningshandlingen kunna utläsa att egendomen i boet har delats, men det är inte nöd- vändigt att det framgår hur delningen har skett. Handlingen kan inte undertecknas innan talan om äktenskapsskillnad har väckts. Den kan då utgöra ett föravtal som måste bekräftas efter ansökan om eller dom på äktenskapsskillnad. Bindande föravtal kan även ingås under pågående mål om äktenskapsskillnad. Beroende på av- talets utformning blir det antingen ett föravtal om bodelning, eller ett slutligt bodelningsavtal.48

46I det sistnämnda fallet ska de bestämmelser som avser bodelning med anledning av äkten- skapsskillnad tillämpas. Bestämmelserna i 10 kap. 3 § 2 st. gäller dock i stället för bestämmel- serna i tredje stycket i den paragrafen (9 kap. 11 § äktenskapsbalken).

47Se prop. 1986/87:1 s. 222.

48Se bland annat NJA 1994 s. 265, NJA 1997 s. 201 och NJA 2004 s. 317.

109

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

Kan makarna inte enas om bodelning, har var och en av dem rätt att ansöka vid domstol om att bodelningsförrättare ska förordnas (se avsnitt 3.3.8). Det sker ingen prövning av om oenighet föreligger för att bodelningsförrättare ska förordnas. Det räcker i princip med att en av parterna begär att sådan ska förordnas.49

3.3.4Vad ska ingå i bodelning?

I samband med äktenskapsskillnad ska bodelning göras med utgångs- punkt i hur egendomsförhållandena såg ut den dag då talan om äkten- skapsskillnad väcktes. Om äktenskapet har upplösts genom den ena makens död utan att ett mål om äktenskapsskillnad pågick, är ut- gångspunkten i stället att relevant dag är den då dödsfallet inträffade. Vid dessa angivna tidpunkter upphör giftorättsgemenskapen, den så kallade kritiska tidpunkten eller brytdagen. Egendom som en make förvärvar efter den tidpunkten ska inte ingå i bodelningen.

I en bodelning är det i princip makarnas giftorättsgods som ska ingå. Det innebär som en grundregel all egendom som en make äger. Enskild egendom är däremot undantagen från bodelning.

Ett av flera undantag till regeln att enskild egendom inte ska in- gå i bodelning gäller makarnas gemensamma bostad eller bohag. Så- dan egendom kan under vissa förutsättningar få övertas av den andra maken (se avsnitt 3.3.6). Ett annat undantag är den möjlighet som makarna har att komma överens om att enskild egendom ska ingå i bodelningen, oberoende av vad deras äktenskapsförord säger (10 kap.

4 §).

Därutöver finns bestämmelser om ytterligare egendom som under bestämda förutsättningar kan undantas från bodelning, även om den utgör en makes giftorättsgods. Det rör sig om viss personlig egendom och personliga ersättningar samt egendom av särskilt slag (10 kap. 2, 2 a och 3 §§). Inom begreppet personlig egendom faller kläder och andra föremål som maken har huvudsakligen för enskilt bruk, liksom presenter i skälig omfattning. Bestämmelsen om ett undantag för personliga ersättningar tillkom 2007 och innebär att varje make får från bodelningen ta undan egendom som maken har fått i ersättning för personskada och kränkning. Bakgrunden till lag-

49Se bland annat Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Samboende s. 188 och där angivna rättsfall.

110

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

ändringen var att det visat sig att de då gällande bodelningsreglerna kunde leda till otillfredsställande resultat när den ena maken gjort sig skyldig till övergrepp mot den andra maken eller någon annan närstående och därför förpliktats att betala skadestånd.50 Med egen- dom av särskilt slag avses bland annat rättigheter som inte kan över- låtas eller som i annat fall är av personlig art, om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten att låta den ingå.

3.3.5Redovisningsplikt och rådighetsinskränkningar

Från den kritiska tidpunkten till dess att bodelningen genomförts har varje make en särskild redovisningsplikt för förvaltningen av sina tillgångar och skulder (9 kap. 3 §). Den är viktig, inte minst eftersom det kan förflyta avsevärd tid mellan den kritiska tidpunk- ten och genomförandet av bodelningen. Redovisningsplikten avser makes egendom. Även enskild egendom omfattas, vilket kan få be- tydelse i fråga om bostad och bohag samt vid tillämpning av jämk- ningsreglerna i 12 kap. äktenskapsbalken. Utöver en makes egen egendom omfattar redovisningsplikten också den andra makens egendom som den förstnämnda har haft hand om.

En makes redovisningsplikt är förenad med en upplysningsplikt, innebärande att maken är skyldig att även i övrigt lämna de uppgif- ter som kan vara av betydelse vid bodelningen.

Makarna är alltså skyldiga att omsorgsfullt sköta och förvalta sin egendom under redovisningsperioden i båda makarnas intresse. Var- dera maken har dock kvar förfoganderätten över sin egendom. Den rådigheten har emellertid begränsningar. En make får inte utan den andra makens samtycke förfoga över den gemensamma bostaden eller bohaget, eller fastighet som är giftorättsgods utan att vara gemen- sam bostad (7 kap. 5 § äktenskapsbalken). Det kan till exempel gälla att överlåta eller låta inteckna sådan egendom. Även egendom som är makens enskilda genom bland annat äktenskapsförord omfattas. Rådighetsbegränsningen har samband med den rätt som en make har att ta över den gemensamma bostaden eller bohaget (11 kap. 8 § äktenskapsbalken, se nedan).

50Prop. 2006/07:32 s. 8.

111

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

Kravet på samtycke gäller såväl under äktenskapet som efter äkten- skapsskillnad till dess att bodelning skett.51 Kravet syftar till att främja samråd mellan makarna. Skyddet innefattar både bostadssociala och ekonomiska aspekter. Den sociala skyddsaspekten är framträdande när det gäller fastigheter som utgör makarnas gemensamma bostad. Beträffande andra fastigheter är skyddet främst av ekonomisk karak- tär.52

Samtycke behövs inte, bland annat om maken inte kan lämna giltigt samtycke eller om ett sådant inte kan inhämtas inom rimlig tid (7 kap. 7 § äktenskapsbalken). Om samtycke saknas får dom- stolen tillåta åtgärden på ansökan av den som vill företa den (7 kap. 8 §). Om något godtagbart skäl mot åtgärden inte kommer fram bör domstolen ge sådant tillstånd.53

Om ägaren förfogat över sin egendom utan nödvändigt samtycke eller om tillstånd saknas ska domstolen på talan av den andra maken förklara rättshandlingen ogiltig enligt vad som närmare framgår av

7 kap. 9 §. En sådan talan ska väckas inom tre månader från det att den andra maken fick kännedom om förfogandet. Har lagfart eller inteckning beviljats med anledning av överlåtelse av fast egendom får talan inte väckas.

3.3.6Andelsberäkning och lottläggning

En bodelning består av två led: andelsberäkning (11 kap. 1–6 §§) och lottläggning (11 kap. 7–11 §§).

I det första ledet bestäms varje makes andel i boet genom vär- dering av tillgångar och skulder. Det är nettotillgångarna som ska bli föremål för delning. Från en makes giftorättsgods ska alltså räk- nas av så mycket att det täcker de skulder som den maken hade vid den kritiska tidpunkten. En makes skuld ska i första hand täckas med annan egendom än giftorättsgods i några fall, bland annat om skulden är att hänföra till enskild egendom (2 §).

När det gäller värdering av tillgångar och skulder bestäms vär- deringstidpunkten på ett annat sätt än den kritiska tidpunkten. En- ligt den klart härskande uppfattningen – äktenskapsbalken innehål- ler inget uttryckligt svar – är det dagen då boet är utrett som ska

51Se prop. 1986/87:1 s. 136 och rättsfallet NJA 1968 s. 169.

52Se bland annat rättsfallet NJA 2022 s. 913 p. 13 och däri gjorda hänvisningar.

53Se prop. 1986/87:1 s. 138 f. och bland annat rättsfallen NJA 2005 s. 420 och RH 1990:26.

112

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

läggas till grund för värderingen. Med andra ord har värderingstid- punkten lagts till en dag som kan förutsättas vara nära slutförandet av bodelningen.54

När avdrag gjorts för att täcka skulderna ska det som återstår av var och en av makarnas giftorättsgods läggas samman och värdet där- efter delas lika mellan makarna (3 §). Under vissa förutsättningar ska bodelningen dock justeras, till exempel med tillämpning av vederlags- regeln som tar sikte på situationer där en make inom tre år före den kritiska tidpunkten genom en gåva minskat sitt giftorättsgods eller använt detta till att öka värdet av sin enskilda egendom (4 §).

De värden som följer av tillämpningen av 2–5 §§ ska summeras. På så sätt bestäms vardera makes andel i boet. Det kommer till ut- tryck i en legaldefinition i 6 §. Summan av andelarna motsvarar det som ska lottläggas.

I det andra ledet av en bodelning bestäms fördelningen av olika tillgångar på lotter för varje make, lottläggningen. Det är alltså i detta led som den värdeöverföring som följer av andelsberäkningen ska ske. Den make som ska fylla ut den andra makens andel har rätt att välja vad hon eller han vill avstå av sitt giftorättsgods för att överföra det beräknade värdet (7 §). Ett alternativ för denna make är att be- tala motsvarande belopp i pengar även om dessa inte finns bland giftorättsgodset (9 §). Det sistnämnda innebär att det inte finns någon rätt för en make att mot den andra makens vilja överföra annan en- skild egendom än pengar. Om godtagbar säkerhet ställs för betal- ningen, kan maken få skäligt anstånd med denna.

Beträffande lottläggning av makarnas gemensamma bostad eller bohag gäller enligt 8 § en behovsprövningsregel. Den make som bäst behöver bostaden eller bohaget har rätt att få egendomen i avräkning på sin lott eller, om värdet är ringa, till och med utan avräkning. Som en ytterligare, viktig förutsättning måste övertagandet anses skäligt med hänsyn till omständigheterna i övrigt. Rätten till övertagande kan gälla även om egendomen är den andra makens enskilda enligt äktenskapsförord, dock inte om den är enskild genom villkor vid gåva av egendomen eller genom testamente (8 § 1 st. med hänvisning till 7 kap. 2 § 1 st. 2–4 p.). Skulle egendom som är enskild på grund av villkor från tredje man ha avyttrats av maken och ersatts med bostad eller bohag kan övertagande av sådan så kallad surrogategendom ske.

54Prop. 1986/87:1 s. 159 f. Jfr även rättsfallet NJA 1997 s. 674 beträffande motsvarande vär- deringstidpunkt vid bodelning enligt sambolagen.

113

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

Om en make som inte tidigare varit ägare till egendomen ges rätt att överta bostad eller bohag, måste den maken vid lottläggningen utge ekonomisk kompensation till den andra maken. Som framgår av 10 § kan det ske genom att överlåta giftorättsgods eller betala motsvarande belopp i pengar. Även i detta fall finns det möjlighet till skäligt anstånd med betalningen om godtagbar säkerhet ställs.

Avslutningsvis i detta avsnitt kan det vara på sin plats att poäng- tera att reglerna angående bland annat andelsberäkning och likadel- ning är dispositiva. De kan alltså sättas åt sidan genom ett bodel- ningsavtal mellan makarna. Genom det kan makarna till exempel komma överens om att var och en av dem ska behålla sin egendom.

3.3.7Jämkning

Det finns flera möjligheter till jämkning vid bodelning. Bland dessa bör särskilt nämnas den så kallade skevdelningsregeln i 12 kap. 1 §, som är tillämplig vid bodelning med anledning av äktenskapsskill- nad.55 Regeln kan medföra att inte allt giftorättsgods ska delas lika mellan makarna, utan att en av dem får behålla mer av sitt giftorätts- gods. Avgörande är i vad mån en bodelning enligt vanliga regler är oskälig ”med hänsyn särskilt till äktenskapets längd men även till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt”. Även om skevdelningsregeln främst utformats med tanke på kort- variga äktenskap, kan den vara tillämplig när äktenskapet varat lång tid. Ett exempel som ges i förarbetena är om ett stort arv utfaller alldeles i slutet av ett sådant äktenskap.56 Med stöd av skevdelnings- regeln kan en make aldrig få överta mer än hälften av makarnas sam- lade nettogiftorättsgods.

Förutom skevdelningsregeln finns enligt 12 kap. 3 § möjlighet att jämka ett oskäligt villkor i äktenskapsförord och föravtal. Genom jämkning kan enskild egendom komma att behandlas som giftorätts- gods och således öka den delningsbara egendomen i bodelningen. Rekvisiten för tillämpning av denna bestämmelse motsvarar dem i generalklausulen i 36 § avtalslagen. Ett villkor i ett äktenskapsförord (eller föravtal) får alltså jämkas eller lämnas utan avseende vid bodel-

55Vid bodelning med anledning av en makes död är skevdelningsregeln alltså inte tillämplig. Efterlevande make ges dock enligt 12 kap. 2 § en särskild valmöjlighet att frångå principen om hälftendelning.

56Se prop. 1986/87:1 s. 185 f.

114

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

ningen, om villkoret är oskäligt med hänsyn till förordets innehåll, omständigheterna vid förordets tillkomst, senare inträffade förhåll- anden och omständigheterna i övrigt. Syftet med jämkningsregeln är främst att komma till rätta med de fall då den ena maken på grund av innehållet i ett äktenskapsförord eller föravtal skulle bli helt eller nästan lottlös vid en bodelning medan den andra maken skulle få egendom av betydande eller i vart fall inte obetydligt värde. Oskälig- heten kan ha funnits från början eller vara en följd av senare inträffade förhållanden. Av betydelse är hur samtliga omständigheter ter sig vid bodelningen. Av förarbetena framgår som ett möjligt exempel på jämkning att ett ursprungligen fullt berättigat villkor i ett äkten- skapsförord med tiden har kommit att missgynna den ena maken i så hög grad att en tillämpning av villkoret skulle vara oskälig mot denne. Det har anförts i förarbetena att jämkningsmöjligheten bör tillämpas restriktivt. Några kvalificerande omständigheter finns där- emot inte i lagtexten.57 När det gäller jämkning av föravtal anges det i förarbetena att man särskilt får beakta att en make i det känsliga läge som ofta råder inför en skilsmässa kan ha varit utsatt för obehörig påverkan av den andra maken.58

Därutöver avses bestämmelserna om engångsunderhåll kunna tillämpas för att korrigera att en make får orimligt lite egendom efter en genomförd bodelning.59 Underhållsbidrag efter äktenskapsskill- nad ska enligt huvudregeln betalas löpande. Det finns dock möjlighet att bestämma att bidraget ska betalas med ett engångsbelopp, om det finns särskilda skäl. Engångsunderhåll kan fastställas antingen genom avtal mellan makarna eller genom dom. Bodelningsförrätt- aren är inte behörig att avgöra frågan. För det fall engångsunderhåll förfallit till betalning ska det beaktas vid bodelningen genom ett av- drag från vad den bidragsskyldige maken har rätt till utöver egendom till täckning av skuld. Motsvarande belopp ska minska den bidrags- skyldige makens andel och öka den andra makens.

Avslutningsvis bör nämnas dels att det finns en jämkningsregel angående pensionsrättigheter (10 kap. 3 § 3 st. äktenskapsbalken), dels möjligheten för en part att väcka talan i domstol om att ett in-

57Se bland annat prop. 1986/87:1 s. 193 f. och NJA 1993 s. 583. Läs vidare i Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Samboende s. 231 ff. och Teleman (2024), Äktenskapsförord s. 81–120.

58Prop. 1986/87:1 s. 195.

59Se 6 kap. 8 § och 11 kap. 6 § äktenskapsbalken.

115

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

gånget bodelningsavtal ska jämkas eller förklaras ogiltigt enligt grun- derna för vissa bestämmelser i avtalslagen.60

3.3.8Om bodelningsförrättare

Bodelningsförrättare ska förordnas av domstolen efter ansökan från make (17 kap. 1 §). Om makarna inte kan enas om bodelning finns alltså möjligheten att få bodelningsförrättare förordnad. I princip räcker det att en av makarna anser att en bodelningsförrättare be- hövs. Domstolen ska dock innan den avgör frågan ge den andra maken tillfälle att yttra sig.

Om den ena maken har avlidit och dödsboet har ställts under förvaltning av en boutredningsman är denne bodelningsförrättare utan något särskilt förordnande om det (17 kap. 1 § 2 st.).

Den som utses till bodelningsförrättare måste ha samtyckt till att bli förordnad (17 kap. 4 §). Domstolen har också att pröva att den person som föreslås är lämplig för uppgiften. Några ytterligare krav på den som ska förordnas till bodelningsförrättare finns inte.

Bodelningsförrättaren ska kalla parterna till förrättning (17 kap. 6 §). Vid förrättningen är bodelningsförrättarens uppgift i första hand att verka för att makarna kommer överens om fördelningen av egendomen, och i andra hand att själv bestämma om bodelningen. I detta ligger att bodelningsförrättaren kan behöva ta ställning till tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen. Förrättaren är alltså principiellt behörig att pröva alla prejudiciella frågor som måste bedömas för att bodelningen ska kunna genomföras, och kan inte skjuta avgörande av frågan ifrån sig. Om en make för en särskild talan i domstol om den aktuella frågan, utgör dock det ett hinder mot att bodelningsförrättaren prövar frågan.61

Vid behov ska förrättaren se till att bouppteckning förrättas (17 kap. 5 §).62 Det tvångsmedel som en bodelningsförrättare kan använda mot en make som inte fullgjort sin skyldighet att lämna uppgifter till bouppteckningen är att hos domstol utverka ett vites-

60Jfr bland annat NJA 1965 s. 345 och NJA 2020 s. 624.

61Prop. 1986/87:1 s. 224 ff.

62Vid bodelning med anledning av en makes död är förutsättningarna andra; enligt 20 kap.

1§ ärvdabalken finns det en skyldighet att upprätta bouppteckning när någon avlidit, vilket dock i vissa fall kan ersättas med en så kallad dödsboanmälan.

116

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

föreläggande. På ansökan av bodelningsförrättaren kan domstolen även döma ut vitet.

Förutom nu nämnda tvångsmedel ska i detta avsnitt även nämnas två andra sådana, vilka inte förutsätter att en bodelningsförrättare är förordnad. Det ena är skyldigheten som en make har att på den andras begäran bekräfta riktigheten av en upprättad bouppteckning med ed inför domstol. För det fall en make anser att förhållandena är andra än vad som framgår av bouppteckningen kan motbevisning föras, även såvitt avser uppgifter som bekräftats under ed. Den som lämnar osanna uppgifter eller förtiger sanningen under ed kan dömas till ansvar för mened eller ovarsam utsaga (15 kap. 1 och 3 §§ brotts- balken). Det andra tillgängliga tvångsmedlet avser möjligheten för en make att ansöka om att domstolen ska ställa den andra makens egendom under förvaltning om det behövs för att skydda makens rätt vid bodelning (9 kap. 8 §).

Bodelningsförrättarens beslut ska mynna ut i en skriftlig bodel- ningshandling (17 kap. 6 § 2 st.). Handlingen ska delges båda mak- arna. En make som är missnöjd med bodelningen kan inom fyra veckor efter delgivningen väcka klandertalan i domstol mot den andra maken (17 kap. 8 §). Om bodelningen inte klandras har make förlorat sin talan. Vid en klandertalan får tvistiga frågor avgöras av domstol genom dom i tvistemål.

Om förrättaren har fått parterna att komma överens om bodel- ningen i alla delar ska förrättaren låta parterna underteckna ett bodel- ningsavtal. Något bodelningsbeslut ska då inte fattas av förrättaren och bodelningen kan inte heller klandras. Som tidigare nämnts kan bodelningsavtalet däremot jämkas eller förklaras ogiltigt av domstol enligt grunderna för vissa bestämmelser i avtalslagen. För en sådan talan finns ingen särskild frist inom vilken den måste väckas.

Enligt en enkätstudie som Nordlund har genomfört, i vilken per- soner som förordnats som bodelningsförrättare har svarat på frågor om uppdragen, har respondenterna uppskattat att ungefär hälften av uppdragen som bodelningsförrättare mellan makar utmynnar i en överenskommelse mellan parterna och hälften i ett bodelnings- beslut.63 De av utredningens experter som har erfarenhet av uppdrag som bodelningsförrättare delar den uppskattningen. Av enkätstudien

63Se avsnitt 2.4 i bilaga 2.

117

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

framgår också att uppskattad tidsåtgång för bodelningsförrättarupp- drag är tolv månader (såväl medelvärde som mediantid).64

Bodelningsförrättaren har rätt att få arvode och ersättning för sina utgifter (17 kap. 7 §). Kostnaderna ska enligt huvudregeln för- delas lika mellan makarna. I två fall kan förrättaren dock bestämma en annan fördelning. Det ena fallet är när en make genom vårdslös- het eller försummelse har orsakat ökade kostnader, till exempel läm- nat felaktiga upplysningar eller vållat extra arbete genom att undan- hålla information. Det andra fallet avser situationen att det finns stora skillnader i makarnas ekonomiska ställning efter bodelning, vilket under vissa förutsättningar kan utgöra skäl för att jämka kostnads- fördelningen.65 Även om ett sådant beslut fattas förblir dock mak- arna solidariskt betalningsansvariga i förhållande till förrättaren.

3.3.9Bodelningsreglerna i sambolagen

När ett samboförhållande upphör av annat skäl än att samborna in- går äktenskap med varandra, ska samboegendomen fördelas mellan dem genom bodelning, om någon av dem begär det (8 § sambo- lagen).66 Sambor eller blivande sambor kan dock genom ett skrift- ligt samboavtal (jfr äktenskapsförord) komma överens om att bo- delning inte ska ske eller att bodelningen endast ska omfatta viss samboegendom (9 §). Det är alltså inte obligatoriskt för sambor att genomföra bodelning.

Det som kan bli aktuellt att dela vid en bodelning mellan sam- bor är samboegendomen, vilket utgörs av sambors gemensamma bostad och bohag, om egendomen förvärvats för gemensam använd- ning (3 §). Med andra ord skiljer sig sambolagen i detta hänseende från bodelningsbestämmelserna i äktenskapsbalken som i princip omfattar all egendom som makarna äger, oavsett när den anskaffats. Liksom för makar finns det i sambolagen undantag för fall då en utomstående person som särskilt villkor vid gåva eller i testamente har uppgett att egendomen ska vara mottagarens enskilda.

64Se avsnitt 2.3.2 i bilaga 2.

65Prop. 1986/87:1 s. 227.

66Denna redovisning kommer inte att närmare gå in på frågor om bodelning när en sambo avlidit. Det kan dock nämnas att om en sambo avlider är det endast den efterlevande sambon som kan begära bodelning (18 §).

118

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

Bodelningen mellan sambor följer samma principer som gäller för bodelning mellan makar. Här kan bland annat nämnas att det finns en motsvarande redovisningsplikt för tiden mellan den kri- tiska tidpunkten och genomförandet av bodelning (11 §) samt att det finns liknande jämkningsmöjligheter (se till exempel 9 § 3 st. och 15 §). Även andelsberäkning och lottläggning ska ske på mot- svarande vis (12–17 §§), dock med den skillnaden att skuldtäcknings- regeln i sambolagen har en motsatt huvudregel än den i äktenskaps- balken (jfr 11 kap. 2 äktenskapsbalken och 13 § 2 st. sambolagen). För sambor ska skulder som huvudregel täckas med egendom som inte ska ingå i delningen, såvida skulden inte är hänförlig till viss samboegendom.

I flera fall finns det i sambolagen dessutom hänvisningar till äkten- skapsbalken. Så är till exempel fallet med den rätt som finns för en sambo att begära att bodelningsförrättare ska förordnas av domstol, om samborna inte kan enas om bodelningen (26 §, med hänvisning till bestämmelser i 17 kap. äktenskapsbalken). Reglerna om bodel- ningsförrättare gäller då på motsvarande sätt.

En central fråga vid bodelning mellan sambor är vid vilken tid- punkt som samboförhållandet ska anses ha upphört. Frågan regle- ras av 2 §, av vilken framgår att ett samboförhållande upphör om samborna eller någon av dem ingår äktenskap, om de flyttar isär eller om någon av dem avlider. Problem vid tillämpningen kan främst upp- stå vid en bedömning av om samborna har flyttat isär.67 Den frågan kommer dock inte att utredas närmare i detta sammanhang.

Tidpunkten för samboförhållandets upphörande får betydelse bland annat för vilka tillgångar och skulder som ska beaktas vid bo- delningen (den kritiska tidpunkten, 8 § 1 st.) samt när bodelning senast ska begäras. I sambolagen, till skillnad från äktenskapsbalken, finns nämligen en tidsfrist inom vilken bodelning måste begäras för att rätten därtill inte ska falla bort. Begäran måste ske senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde (8 § 2 st.). Bevisbördan är placerad på den som begär bodelning.68

67Jfr bland annat rättsfallet ”Samborna i Unbyn”, NJA 2025 s. 262.

68Se rättsfallet NJA 2008 s. 49.

119

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

3.3.10Gällande rätt i övriga nordiska länder

Inledning

De materiella reglerna för bodelning mellan makar är relativt lik- artade i de nordiska länderna. Mot den bakgrunden och med hän- syn till vad som står i fokus för utredningen kommer i det följande att ges endast en mycket översiktlig beskrivning av några skillnader i bodelningsprocessen. Därefter kommer i kapitel 7 och framåt en mer fördjupad nordisk utblick att ske, utifrån de för utredningen särskilt intressanta frågorna.

Utredningen har valt att i betänkandet använda de svenska term- erna för bodelning och bodelningsförrättare, även om det i övriga nordiska länder tillämpas andra begrepp.

Finland

Beträffande bodelning har Finland ett regelverk som i stor utsträck- ning överensstämmer med den svenska motsvarigheten. Reglerna om bodelning (i Finland kallat ”avvittring”) finns i äktenskapslagen, med vissa hänvisningar till ärvdabalken.69 Liksom i Sverige kan bo- delning genomföras antingen genom att parterna själva kommer över- ens i frågan eller, efter begäran hos domstol från någon av makarna, av en bodelningsförrättare (i Finland kallad ”skiftesman”). Lagen stäl- ler inte upp några andra krav på förrättaren än att denne ska vara lämp- lig. Förrättarens bodelningsbeslut kan klandras av var och en av mak- arna genom att väcka talan i domstol. Klandertiden i Finland är dock betydligt längre än i Sverige och uppgår till sex månader.

Norge

I norsk rätt regleras frågor om bodelning i ekteskapsloven, med hän- visning till bestämmelser i arveloven.70 Som i övriga nordiska länder bygger de norska reglerna på den formella utgångspunkten att all egendom är giftorättsgods. I ekteskapsloven finns det dock en skev- delningsregel som innebär att egendom som en make ägt redan före äktenskapet eller som maken fått genom arv eller gåva under äkten-

69Lag nr 234 den 13 juni 1929 och lag nr 40 den 5 februari 1965.

70Lov om ekteskap nr 47 den 4 juli 1991 och lov om arv og dødsboskifte nr 21 den 14 juni 2019.

120

SOU 2025:121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

skapet från annan kan undantas från bodelningen om det inte är oskäligt.

En annan skillnad mot svensk rätt är hur bodelningar genomförs. Som i övriga nordiska länder kan bodelning ske genom en uppgör- else mellan makarna. Alternativet till ett sådant ”privat skifte” är att begära ett bodelningsförfarande i domstol, kallat ”offentligt skifte”. Det stora flertalet bodelningar i Norge sker dock privat.71 Om det finns giftorättsgods kan offentligt skifte begäras av var och en av makarna utan begränsning i tid, medan det är ett krav att begäran sker av makarna gemensamt om det finns enbart enskild egendom. Den sistnämnda möjligheten förutsätter att begäran görs inom två år från äktenskapets upplösande. Domstolen avgör om den ska genom- föra bodelningen eller om en bodelningsförrättare (i Norge kallad ”bostyrer”) ska förordnas. Även om en förrättare förordnats är det domstolen som fastställer bodelningen genom beslut.

I norsk rätt finns det vidare en bestämmelse som ger vardera make rätt att hämta in information om den andra makens ekonomiska ställning från varandra samt skattemyndigheten, företag och andra institutioner som bedriver bank- eller försäkringsverksamhet eller har medel till förvaltning. Omfattningen av denna rätt kommer att redogöras för i avsnitt 8.3.2.

Danmark

I Danmark regleras bodelningsfrågor i ægtefælleloven och ægtefælle- skifteloven.72 Bodelningsprocessen i Danmark liknar den i Norge, såvitt avser möjligheten att antingen genomföra en privat bodelning mellan makarna eller ett offentligt skifte i en specialdomstol som kallas ”skifteretten” och är en del av tingsrätten. Var och en av mak- arna har rätt att begära offentligt skifte, liksom att skifteretten inom ramen för ett sådant ska utse en auktoriserad bodelningsförrättare (i Danmark kallad ”bobehandler”) till att sköta bodelningen och ta fram ett förslag för den. Om makarna inte kan enas om förrättarens förslag till bodelning har var och en av dem möjlighet att invända mot det hos skifteretten. Som utgångspunkt anmodas maken då att väcka talan där, men en invändning kan också leda till att skifteretten

71Prop. 107 L (2017–2018) s. 256.

72Bekendtgørelse af lov om ægtefællers økonomiske forhold, LBK nr 774 af 07/08/2019 och bekendtgørelse af lov om ægtefælleskifte m.v., LBK nr 1808 af 03/09/2021.

121

Introduktion till reglerna om äktenskapsskillnad och bodelning

SOU 2025:121

beslutar om rättelse av förrättarens förslag eller ändrar dennes beslut om arvodesersättning.

För att försäkra sig om att all nödvändig information finns till- gänglig för att genomföra bodelningen, kan förrättaren hämta in upp- lysningar från myndigheter och företag, om en make inte självmant lämnar den informationen. Vidare har skifteretten ett tillsynsansvar över förrättaren och bodelningsprocessen. Har bodelningsförrättaren inte avslutat sitt arbete inom ett år ska förrättaren informera skifte- retten om processen och ange när den kan förväntas vara avslutad.

Island

I isländsk rätt regleras bodelningsfrågor i äktenskapslagen, med hän- visningar till lagen om skifte av dödsbon.73 Även i Island kan bodel- ning genomföras privat eller genom ett offentligt skifte i domstol, på begäran av någon av makarna. Också en privat överenskommelse måste dock godkännas av domstol eller administrativ myndighet.

73Hjúskaparlög nr 31 den 14 april 1993 och lög um skipti á dánarbúum nr 20 den 23 mars 1991.

122

4 Om ekonomiskt våld

4.1Inledning

Ett av syftena med utredningens översyn av reglerna om betänketid vid äktenskapsskillnad och bodelningsprocessen är att motverka eko- nomiskt våld och därmed bidra till att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor samt våld och kränkningar i nära relationer. I detta kapitel ges en översiktlig genomgång av olika begrepp, såsom eko- nomiskt våld och eftervåld, liksom en redovisning av olika studier om utsattheten för sådant våld. Vidare berörs frågor om ekonomisk jämställdhet och statens arbete mot ekonomiskt våld. Avslutnings- vis redogörs för ett par av Sveriges internationella åtaganden rör- ande jämställdhetspolitiken, främst den så kallade kvinnokonven- tionen respektive Istanbulkonventionen.

Kapitlet utgör en bakgrund till utredningens överväganden om hur reglerna om bodelningsprocessen och betänketid kan förbättras för att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för personer som vill separera. Det bör understrykas att de förslag som utredningen lämnar i detta betänkande inte utgör någon helhets- lösning för att motverka ekonomiskt våld i alla dess former. Ekono- miskt våld förekommer i en bredare kontext än den som har varit i fokus för utredningens uppdrag.

Det bör också sägas att utredningens uppdrag har varit inriktat på bodelningsprocessen och inte den materiella rätten för bodel- ningar. När man pratar om ekonomisk jämställdhet kan man inte komma i från att den materiella rätten har betydelse. Frågor exem- pelvis om skevdelning (12 kap. 1 § äktenskapsbalken och 15 § sambo- lagen), jämkning av äktenskapsförord eller samboavtal (12 kap. 3 § äktenskapsbalken och 9 § 3 st. sambolagen) och behandling av makars pensionsrättigheter (10 kap. 3 § äktenskapsbalken) har utredningen inte tittat närmare på trots att de kan ha stor betydelse i samman-

123

Om ekonomiskt våld

SOU 2025:121

hanget. Behovet av en eventuell översyn av frågan om jämställda pensioner grundar sig i att pensionsrättigheter kan vara ojämnt för- delade mellan makarna, inte sällan till mannens fördel på grund av att kvinnor generellt har lägre inkomster än män. Därtill har behovet av pension accentuerats av en relativt hög grad av skilsmässor i kom- bination med den allt längre medellivsåldern.1

En annan viktig fråga som det finns anledning att överväga reglering av är eventuell nyttjanderättsersättning när en part bor kvar i det gemensamma hemmet fram till dess att bodelningen är genomförd. Det osäkra rättsläget som råder för närvarande kan vara konflikt- skapande mellan makarna och leda till bristande förståelse och accep- tans för utgången.

4.2Ekonomiskt våld

Begreppet ekonomiskt våld förekommer inte i svensk lagstiftning. Däremot har det varit föremål för utredning under senare år, som del av frågan om det i svensk rätt bör införas en särskild straffbestäm- melse för psykiskt våld.2

Som utvecklas nedan har Sverige undertecknat och ratificerat Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen). I konven- tionen specificeras ekonomiskt våld som en form av våld i hemmet, genom att det ingår i definitionen av det sistnämnda. Konventionen innefattar också ekonomisk skada eller lidande som en form av psy- kiskt våld.3 Sverige har alltså förbundit sig att motverka ekonomiskt våld. Den nationella strategi som finns för att förebygga och mot- verka mäns våld mot kvinnor tar sin utgångspunkt och överensstäm- mer i stort med tillämpningsområdet för Istanbulkonventionen, en- ligt regeringens bedömning.4 Syftet med strategin är att bidra till det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor

1Se Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Samboende s. 128 ff.

2Se Ds 2022:18, Straffansvar för psykiskt våld och Justitiedepartementets utkast till lagråds- remiss En särskild straffbestämmelse för psykiskt våld, som remitterats den 20 maj 2025 (dnr Ju2025/01157).

3Europarådet (2011), Explanatory report to the Council of Europe Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence, Council of Europe Treaty Series

– No. 210. Istanbul, 11.V.2011.

4Skr. 2016/17:10, Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid.

124

SOU 2025:121

Om ekonomiskt våld

ska upphöra.5 Ekonomiskt våld nämns särskilt i det senaste åtgärds- programmet kopplat till strategin som en del av utvecklingsområdet som rör Ett lämnaprogram för att lämna destruktiva relationer.6

Övergripande kan ekonomiskt våld sägas handla om när en per- son kontrollerar den utsattas möjlighet att förvärva, använda och behålla ekonomiska resurser, vilket hotar den utsattas ekonomiska trygghet och möjlighet till självförsörjning. Det är en form av våld som ofta drabbar kvinnor, är grundat i ojämställdhet och förstärks av traditionella könsroller.7

Ekonomiskt våld delas många gånger in i följande tre kategorier.

•Ekonomisk kontroll som innebär att förhindra, begränsa eller kontrollera den våldsutsattas ekonomi och ekonomiska besluts- fattande, till exempel genom att kontrollera bankkonton eller tvinga den utsatta att redovisa kvitton och inköp.

•Ekonomisk exploatering eller utnyttjande som innebär att an- vända en persons ekonomiska resurser till förövarens egen för- del. Det kan exempelvis röra sig om att ta banklån eller krediter mot personens vilja, eller att ta lön, pension eller andra former av ekonomiskt stöd från den utsatta utan tillåtelse.

•Försörjningssabotage som innebär att hindra en person från att söka, få eller behålla arbete eller utbildning.8

Personer som utsätts för ekonomiskt våld är inte sällan utsatta för även andra former av våld, till exempel fysiskt våld. Det finns såle- des tydliga kopplingar och överlappningar mellan ekonomiskt våld och andra våldsformer.9 Ekonomiskt våld förekommer också som en del i hedersrelaterat våld och förtryck. Det kan till exempel inne-

5Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 beslutat om ett sjunde jämställdhetspolitiskt delmål med fokus på hedersrelaterat våld och förtryck. Nu gällande strategi omfattar dock även hedersrelaterat våld och förtryck.

6Arbetsmarknadsdepartementet (2024), Fri och trygg utan våld och förtryck. Åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024–2026.

7European Institute for Gender Equality (2023), Understanding Economic Violence against Women. The need for harmonised definition and data in the EU.

8Riksrevisionen (2025), Statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer, RiR 2025:6.

9Riksrevisionen (2025), Statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer, RiR 2025:6.

125

Om ekonomiskt våld

SOU 2025:121

bära att den utsatta nekas utbildning och möjlighet att försörja sig själv eller att hon eller han inte får tillgång till sina egna pengar.10 Ekonomiskt våld har kommit att uppmärksammas alltmer på

senare tid, såväl i forskning som i myndigheternas arbete, vilket utvecklas nedan.

4.3Uppbrott och eftervåld

Att lämna en våldsam relation kan innebära en fara för den utsatta, då våldet kan trappas upp. Det kan också resultera i dödligt våld. Det gäller både för vuxna och i ungas parrelationer liksom om våldet utövas i en hederskontext. Många gånger är det en lång process att bryta upp från våldet. Studier visar att kvinnor som utsatts för våld av en manlig partner ofta har starka känslomässiga, sociala och prak- tiska band som försvårar uppbrottet. Det är inte ovanligt att våldet har trappats upp över tid, vilket också bidrar till att våldet med tiden upplevs som allt mindre allvarligt för den som blir utsatt och kan så småningom framstå som något som tillhör vardagen. Processen bru- kar benämnas normaliseringsprocess och synliggör hur starka band kan skapas mellan förövare och offer, som försvårar ett uppbrott.11

Vid sidan om detta kan den utsattas ekonomiska förutsättningar och svårigheter att hitta en bostad påverka möjligheten att lämna en våldsam relation.12 En utdragen bodelningsprocess kan riskera att försvåra separationen ytterligare.

En separation innebär inte alltid att våldet upphör. Begreppet eftervåld kan används för att beskriva våld och kränkningar som fortsätter efter att en våldsutsatt person har lämnat en våldsam rela- tion. Våldsutövaren fortsätter alltså att utöva våld, om än i andra former jämfört med tidigare. Det kan handla om alla typer av våld, men omfattar ofta psykiskt och ekonomiskt våld. Det kan till exem- pel handla om trakasserier eller hot, förtal eller ryktesspridning samt sabotage av den utsattas sociala relationer. Om det finns gemen- samma barn kan våldsutövaren också utnyttja dessa för att utöva

10Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck (2025), Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?, https://www.hedersfortryck.se/hedersrelaterat-vald-och-fortryck/vad-ar- hedersrelaterat-vald-och-fortryck/, hämtad 2025-09-11.

11Socialstyrelsen (2023), Våld i nära relationer. Handbok för socialtjänsten, hälso- och sjukvården och tandvården.

12Jämställdhetsmyndigheten (2025), Ett inneboende jämställdhetsproblem. Om ekonomisk jämställdhet på svensk bostadsmarknad. Rapport 2025:17.

126

SOU 2025:121

Om ekonomiskt våld

makt och kontroll.13 Eftervåld kan även bestå i att använda civilrätts- liga processer för att utöva kontroll, till exempel genom att förhala en bodelning.14

Eftervåldet kan pågå långt efter en separation, inte minst om det finns barn med i bilden. Forskning visar att det kan få stora konse- kvenser för utsatta kvinnor och barn, bland annat för hälsan, och försvårar möjligheten till frigörelse för den som är utsatt.15

Konsekvenserna som utsattheten kan få på ekonomin kan under lång tid påverka utsatta kvinnor. Det kan handla om en försämrad position på arbetsmarknaden eller skulder som får konsekvenser en lång tid efter uppbrottet.16 Det kan också påverka möjligheten till bostad och stadigvarande boende.17

4.4Utsatthet för våld i nära relationer

Både kvinnor och män kan utsättas för våld i nära relationer och ut- sattheten är utbredd i samhället. En rapport från Brottsförebygg- ande rådet (Brå) visar att totalt 13,6 procent av befolkningen (16 till 84 år) uppger att de blivit utsatta för någon typ av våld i nära rela- tion under året 2022, och 28,7 procent under sin livstid.18 Yngre per- soner uppger en större utsatthet under det aktuella året jämfört med äldre; störst andel utsatta finns i åldersgruppen 20 till 24 år.

Andelen kvinnor som uppger att de blivit utsatta under 2022 är högre jämfört med män (15,2 respektive 11,7 procent). Motsvarande gäller för utsatthet under livstiden (35,3 respektive 20,8 procent). An- delen respondenter som uppger att de under sin livstid blivit utsatta för sexuellt våld av en nuvarande eller tidigare partner var 17,6 pro- cent för kvinnor och 2,5 procent för män. När det gäller utsatthet för ekonomiskt våld redovisas det i nästa avsnitt.

13Skoog Waller (2022), Utan mig är du helt ensam – kvinnors levda erfarenheter av omgivningens och samhällets ensamgörande i spåren av mäns våld och eftervåld.

14Riksrevisionen (2025), Statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer, RiR 2025:6.

15Kjellberg (2023), Fri från (efter)våldet?: Om partnervåldsutsatta kvinnors motstånd, upp- brott och stödbehov.

16Ulmestig & Eriksson (2016), “Financial consequences of leaving violent men – women survivors of domestic violence and the social assistance system in Sweden”, European Jour- nal of Social Work, 20(4), s. 560–571.

17Jämställdhetsmyndigheten (2025), Att hitta hem efter våldsutsatthet. Mäns ekonomiska våld mot kvinnor i nära relationer och en ojämställd bostads- och arbetsmarknad. Underlagsrapport 2025:2.

18Brottsförebyggande rådet (2024), Brott i nära relation. Kartläggning av utsatthet under 2022 och livstiden. Brå 2024:4.

127

Om ekonomiskt våld

SOU 2025:121

Risken för att utsättas för våld hänger således ihop med kön.

Flickor och kvinnor löper högre risk att utsättas för våld av en partner jämfört med pojkar och män. Våldet som flickor och kvinnor är utsatta för är ofta grövre och mer återkommande än det våld som pojkar och män utsätts för.19

I en undersökning gjord av Stiftelsen Allmänna Barnhuset 2022 uppgav 10 procent av de tillfrågade eleverna i årskurs 9 att de upp- levt våld mellan vuxna i familjen, det vill säga att en förälder utövat fysiskt eller psykiskt våld mot en annan förälder.20

4.5Utsatthet för ekonomiskt våld och eftervåld

Det finns relativt lite forskning om utsatthet för ekonomiskt våld och eftervåld i Sverige. Nivåer av utsatthet för ekonomiskt våld går inte heller att följa över tid, eftersom sådana mätningar inte gjorts regelbundet. Därtill finns skillnader i definitioner och tillvägagångs- sätt vid mätningar, vilket gör att utsattheten kan variera mellan olika undersökningar.21 Mycket kort presenteras nedan ett urval av stu- dier som tittat på förekomst av utsatthet för ekonomiskt våld och eftervåld.

En prevalensstudie genomfördes 2021 om kvinnors utsatthet för våld i Sverige, där specifika frågor om ekonomiskt våld ingick. Resul- tatet visar att totalt 13 procent av kvinnorna varit utsatta för eko- nomiskt våld av en partner. Studien visar skillnader i kvinnors erfa- renheter av ekonomiskt våld från en nuvarande partner respektive en tidigare partner. 8 procent av de svarande hade utsatts av en nu- varande partner, jämfört med 25 procent som hade utsatts av en tidi- gare partner. Av resultatet kan slutsatsen dras att ekonomiskt våld ingår i och kan utgöra eftervåld. Den vanligaste typen av ekonomiskt våld enligt studien var ekonomisk exploatering, som definierats ovan.

Studien visar vidare att moderskap är den största riskfaktorn för att utsättas för ekonomiskt våld. När en kvinna får barn fördubblas den risken. Av resultatet framgår inga signifikanta samband mellan utsatthet för ekonomiskt våld och inkomst eller utbildningsnivå.

19Socialstyrelsen (2023), Våld i nära relationer. Handbok för socialtjänsten, hälso- och sjukvården och tandvården. Se även till exempel SOU 2024:21 Ett inkluderande jämställdhetspolitiskt delmål mot våld och Nationellt centrum för kvinnofrid (2014), Våld och hälsa. En befolkningsundersök- ning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa. Rapport 2014:1.

20Stiftelsen Allmänna Barnhuset (2023), Våld mot barn 2022.

21Ibid.

128

SOU 2025:121

Om ekonomiskt våld

Det tyder på att det våldet förekommer i alla samhällsskikt.22 Eko- nomiskt våld kan ha en kvarhållande effekt för våldsutsatta kvinnor, då det stärker kvinnans beroende av partnern och försvårar ett upp- brott.23

Av den ovan redovisade rapporten från Brå framgår att 3 procent av männen och 5,7 procent av kvinnorna uppgav att de någon gång under livstiden blivit utsatta för ekonomiskt våld i en nära relation.24 1,9 procent av männen och 1,4 procent av kvinnorna uppgav att de utsatts för ekonomiskt våld i en nära relation under 2022. Rappor- ten visar också att ensamstående med barn är mer återkommande utsatta för ekonomiskt våld, jämfört med andra familjetyper.25 2,5 pro- cent av personer som är ensamstående med barn uppgav utsatthet, jämfört med 0,3–0,7 procent för övriga familjetyper.26

4.6Ekonomisk (o)jämställdhet

I Sverige har kvinnor i genomsnitt lägre inkomster än män och det jämställdhetspolitiska delmålet om ekonomisk jämställdhet är inte uppnått. Löneskillnaderna beror på att löneläget är lägre i kvinno- dominerade yrken jämfört med de som är mansdominerade, sam- tidigt som kvinnor i genomsnitt arbetar färre timmar än män. Kvinnor är också mer frånvarande från arbetet på grund av studier, föräldra- ledighet och egen sjukdom.27 Det leder till stora skillnader i livs- inkomster mellan kvinnor och män.28

22Bruno, Strid & Ekbrand (2024), “Men’s Economic Abuse Toward Women in Sweden:

Findings From a National Survey”, Violence Against Women, 31(9), s. 2194–2218.

23Jämställdhetsmyndigheten (2025), Att hitta hem efter våldsutsatthet. Mäns ekonomiska våld mot kvinnor i nära relationer och en ojämställd bostads- och arbetsmarknad. Underlagsrap- port 2025:2.

24I rapporten mättes ekonomiskt våld genom en fråga om ifall en nuvarande eller tidigare partner bestämt över respondentens pengar, eller över annat som rör respondentens eko- nomi, mot dennas vilja.

25Familjetyp beskriver om respondenten är sammanboende med make, maka, sambo eller partner, eller inte sammanboende (ensamstående), och om respondenten bor med barn under

20år eller inte (inte egna syskon).

26Brottsförebyggande rådet (2024), Brott i nära relation. Kartläggning av utsatthet under 2022 och livstiden. Brå 2024:4.

27Jämställdhetsmyndigheten (2025), Jämställdheten i Sverige. Lägesbild över de jämställdhets- politiska målen, april 2025, 2025:15. Se även Länsstyrelsen Västerbotten (2022), Till stadig- varande boende. Kartläggning av kommuners insatser för att hjälpa våldsutsatta personer med eller utan barn att ordna stadigvarande boende efter vistelse i skyddat boende eller annat till- fälligt boende.

28Se till exempel SOU 2022:4 Minska gapet. Åtgärder för jämställda livsinkomster.

129

Om ekonomiskt våld

SOU 2025:121

Tankesmedjan Ownershift har undersökt könsskillnader i ägande av fastigheter och förmögenheter i relationer; innan, under och efter äktenskap.29 Rapporten visar att män har ett större fastighetsägande än kvinnor. Av det totala taxerade fastighetsvärdet äger män 56 pro- cent, eller 1,3 gånger mer än kvinnor.30 Rapporten visar vidare att könsskillnaderna i fastighetsägande ökar vid äktenskapsskillnad. Män äger i genomsnitt 17 procent mer än kvinnor under äktenskapet och 75 procent mer efter skilsmässa mellan olikkönade par.

I sin studie har Ownershift tittat också på förmögenhetsdata, i samband med äktenskapsskillnad. Förmögenhet inkluderar en per- sons alla typer av ägande, både finansiella och reala, exempelvis fastig- hetsinnehav, banksparande, bil och aktieinnehav. Studien visar att förmögenhet är ojämnt fördelad, såväl i befolkningen som mellan män och kvinnor. Män har i genomsnitt större förmögenhet än kvin- nor, både under och efter äktenskapet. Förmögenhetsfördelningen förändras inte nämnvärt vid skilsmässa.

Av en annan undersökning, gjord av Hyresgästföreningen, fram- går att 28 procent av de svarande kvinnorna uppgav att de inte skulle ha råd att bo kvar i sin bostad vid en separation. Motsvarande siffra för män var 14 procent.31 Även en undersökning från Fredrika Bremer-förbundet visar på skillnader mellan män och kvinnors möj- lighet att bo kvar vid en separation. Av kvinnorna uppgav 57 pro- cent att de troligen inte skulle ha råd att bo kvar medan motsvar- ande siffra för män var 36 procent.32

4.7Statens arbete mot ekonomiskt våld

Riksrevisionen har nyligen granskat statens arbete mot ekonomiskt våld och lämnat vissa rekommendationer till regeringen och myn- digheterna.33 Den övergripande slutsatsen i rapporten som publi- cerades under våren 2025 är att arbetet är eftersatt och att det finns väsentliga brister i det. Enligt rapporten har regeringen och myn- digheterna inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka eko- nomiskt våld. Granskningen visar också att det sammantagna skyddet

29Ownershift (2022), Ägande i nöd och lust. En kartläggning av ägande i våra kärleksrelationer.

30Siffrorna avser 2019.

31Hyresgästföreningen (2022), Hyresgästerna 2022. Hushållens syn på sin ekonomi, trygghet och bostadspolitiken.

32Kantar Public (2023), Livslång ekonomi 2.0. Fredrika Bremer-förbundet Rapport.

33Riksrevisionen (2025), Statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer, RiR 2025:6.

130

SOU 2025:121

Om ekonomiskt våld

mot att utsättas för ekonomiskt våld, och stödet efter utsatthet, är undermåligt. Det framgår vidare av rapporten att flera myndigheter har identifierat att de kan utnyttjas för att utöva ekonomiskt våld.

Exempelvis kan lagstiftningen och myndigheternas rutiner användas av förövare för att förhindra utbetalning av bidrag och förmåner (så- som underhållsstöd), utöva ekonomisk kontroll och försörjnings- sabotage. I detta sammanhang nämner Riksrevisionen även reglerna om bodelning.

Bodelning var ett av flera fokusområden för granskningen. Det konstaterades i rapporten att såväl regering, myndigheter och riks- dag som forskare har uppmärksammat att bodelningar ibland kan användas som ett redskap för att utöva ekonomiskt våld. Förrätt- ningssystemet har även kritiserats av företrädare för kvinnorätts- organisationer som menar att det är rättsosäkert och leder till eko- nomiskt orättvisa bodelningar. Också Advokatsamfundet har uttalat att bodelningsförfarandet kan dra ut på tiden och riskera att orsaka problem för parterna, särskilt den av parterna med svagast ekonomi.34

Några av de problem som framkommit i granskningen var att bodelningar kan vara kostsamma för den enskilde och att ersättnings- garantin kan täcka endast en liten del av kostnaderna. Som ytter- ligare problem nämnde Riksrevisionen att det inte finns någon bortre tidsgräns för hur lång tid en bodelning får ta samt att bodelnings- förrättarna har ett begränsat mandat och saknar tillräckliga tvångs- medel. Utredningen kan konstatera att detta är frågor som omfattas av kommittédirektiven. Även i Riksrevisorns rapport noterades att den aktuella utredningen har tillsatts. I sammanhanget uttalade Riks- revisionen att flera problem med bodelningar framförts redan 2005 i departementspromemorian Några bodelningsfrågor (Ds 2005:34) och att regeringen under granskningsperioden 2014 till 2024 inte läm- nade några propositioner som berör problemen med bodelningspro- cessen.

Utifrån Riksrevisionens rapport har regeringen förlängt och gjort ändringar i pågående regeringsuppdrag. Bland annat kan det nämnas att ett antal myndigheter sedan tidigare fått i uppdrag av regeringen att sammanställa och sprida information om ekonomiskt våld till sina respektive målgrupper samt säkerställa att det finns välfunge- rande och kunskapsbaserade rutiner och arbetssätt för hur myndig-

34Se RiR 2025:6 s. 40 ff. med där gjorda hänvisningar.

131

Om ekonomiskt våld

SOU 2025:121

heterna kan hjälpa den som utsatts för sådant våld.35 Uppdraget har utökats på så sätt att myndigheterna dessutom ska kartlägga hur våldsutövare kan utnyttja myndighetens rutiner och system för att utöva ekonomiskt våld samt motverka sådant utnyttjande. Myndig- heterna ska också säkerställa att medarbetarna har kunskap om eko- nomiskt våld.36

4.8Kvinnokonventionen

Sverige har undertecknat flera internationella och regionala konven- tioner, deklarationer och andra instrument rörande olika aspekter av jämställdhetspolitiken. Två av dem är den nämnda Istanbulkonven- tionen och FN:s konvention om avskaffande av all slags diskrimi- nering av kvinnor (kvinnokonventionen, även kallad CEDAW).

Kvinnokonventionen innehåller 30 artiklar. Artikel 16 avser de ekonomiska konsekvenserna av äktenskap, familjerelationer och deras upplösning.

Alla konventionsstater rapporterar vart fjärde år till FN:s kom- mitté för kvinnokonventionen hur de lever upp till den. Kommittén ger även rekommendationer till staterna. Sverige fick sina senaste rekommendationer i november 2021.37 I punkt 46 har kommittén påmint om sin allmänna rekommendation nr 29 (2013) som avser artikel 16 i konventionen (se nedan). I anslutning till det har kom- mittén rekommenderat följande för Sverige.

[…]kontinuerligt bedriver forskning om de ekonomiska konsekvenserna av skilsmässa för båda makar, med särskild uppmärksamhet på de man- liga makarnas starkare humankapital och inkomstmöjligheter till följd av att de i större utsträckning arbetat heltid och haft oavbrutna karriärer. Kommittén uppmanar konventionsstaten att fortsätta att se över sin nuvarande lagstiftning mot bakgrund av resultatet av den forskningen.

I den nämnda allmänna rekommendationen nr 29, punkt 42, har kommittén uttalat i huvudsak att konventionsstaterna bör säker- ställa att principerna och förfarandet för ett äktenskaps upplösning ska hållas isär från dem som rör de ekonomiska aspekterna av den- samma. Enligt rekommendationen bör kvinnor som saknar ekono-

35Regeringsuppdrag från Arbetsmarknadsdepartementet, dnr A2024/00777.

36Dnr A2025/00884. Uppdraget ska slutredovisas den 15 december 2027.

37FN (2021), Sammanfattande slutsatser om Sveriges tionde periodiska rapport, CEDAW C/SWE/CO/10.

132

SOU 2025:121

Om ekonomiskt våld

miska möjligheter att betala domstolskostnader och ombudsarvoden få kostnadsfri rättshjälp för att säkerställa att ingen tvingas att avstå från sina ekonomiska rättigheter för att uppnå en skilsmässa.38 Ut- talandena är relevanta för utredningens överväganden kring ersätt- ningsgaranti och rättshjälp vid bodelning.

Kommittén har också i punkt 45 i nämnda allmänna rekommen- dation uttalat att fördelningen av roller och funktioner under äkten- skapet inte bör medföra negativa ekonomiska konsekvenser för någon av makarna. Kommittén har uttalat att den vägledande principen bör vara att de ekonomiska fördelarna och nackdelarna ska delas lika mel- lan dem.

4.9Istanbulkonventionen

Istanbulkonventionens artikel 3 innehåller olika definitioner, varav den som gäller våld mot kvinnor innefattar bland annat könsrelate- rat våld som leder till ekonomisk lidande. Definitionen i dess hel- het lyder enligt följande.

Våld mot kvinnor: ett brott mot de mänskliga rättigheterna och en form av diskriminering av kvinnor och avser varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psy- kisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekono- miskt lidande för kvinnor, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang.

När det kommer till skydd och stöd för våldsutsatta ska konventions- staterna säkerställa att de åtgärder som vidtas syftar till att stärka de våldsutsatta kvinnornas ställning och att de ska bli ekonomiskt obe- roende (artikel 18:3).

GREVIO (Group of Experts on Action against Violence against Women and Domestic Violence) är det organ som utvärderar med- lemsstaternas efterlevnad av Istanbulkonventionen. En första så kallad baslinjerapport för Sverige publicerades av organet 2019.39

38FN (2013), General Recommendation No. 29 on article 16, CEDAW C/GC/29. Det finns ingen officiell översättning till svenska.

39Europarådet (2019), GREVIO Baseline Evaluation Report Sweden, GREVIO/Inf(2018)15.

133

Om ekonomiskt våld

SOU 2025:121

Därefter har GREVIO 2024 lämnat en första tematisk rapport.40 I punkt 72 i den tematiska rapporten berörs frågan om kvinnors eko- nomiska situation i förhållande till skilsmässa. GREVIO har där ut- talat i huvudsak att rapporter visar att offer för våld i nära relatio- ner, som är gifta med förövaren och utsätts för ekonomiskt våld, har svårt att få ekonomiskt bistånd från socialtjänsten på grund av sitt civilstånd.

GREVIO har även lämnat rekommendationer som berör tvister om vårdnad, boende och umgänge när det har förekommit våld i relationen, men däremot ingen som särskilt tar sikte på bodelnings- processen.

40Europarådet (2024), Building trust by delivering support, protection and justice. Sweden first thematic evaluation report, GREVIO(2024)12. Det finns ingen officiell översättning till svenska.

134

5Utredningens möten med olika aktörer

5.1Inledning

Utredningen har anordnat två möten med dels intresseorganisatio- ner och andra aktörer, dels advokater och andra jurister som åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare. I bilaga 3 anges vilka som medverkade vid mötena och de frågor som utgjorde underlag för diskussionerna.

Därtill har utredningen haft två separata möten med Riksorga- nisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige (Roks) och Barn- ombudsmannen samt mottagit skriftliga synpunkter från Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk.

Utredningen har även anordnat ett möte med företrädare för Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring.

Som komplement till mötet med advokater och andra jurister har utredningen dels anordnat ett möte med advokaten Örjan Teleman, dels genomfört en undersökning under Advokatdagarna.

5.2Intresseorganisationer och andra aktörer

I detta avsnitt redovisas en sammanfattning av de uppgifter som framkommit vid mötena med intresseorganisationer och andra aktö- rer, liksom de skriftliga synpunkter som lämnats (nedan benämnda organisationer).

135

Utredningens möten med olika aktörer

SOU 2025:121

5.2.1Om bodelning

Flera organisationer har framhållit att det ofta är kvinnan som är den ekonomiskt svagare maken och den som hamnar i en utsatt situation vid bodelningar. Det är ett strukturellt problem att kvin- nor inte vågar att separera och inte har råd att genomföra en bodel- ning. Det nuvarande systemet tillåter att ekonomiskt eftervåld får fortgå, långt efter att den faktiska separationen har skett. Samtidigt har det påtalats att problemen med det nuvarande systemet för bo- delningsprocessen är fler och större än att det ger utrymme för eko- nomiskt våld.

En återkommande synpunkt har varit att möjligheten till ekono- miskt bistånd för processen, inklusive juridiskt biträde, måste för- bättras för att alla ska ha möjlighet att genomföra en bodelning i praktiken. Det kan exempelvis ske genom att staten tar ett större ekonomiskt ansvar i någon eller några former, att betalning av bo- delningsförrättarens förskott eller arvode sker med tillgångar ur boet eller genom att möjligheten till brygglån från banker utökas. Det har också förts fram som ett förslag att det ska finnas en sär- skild, mer generös, regel eller kvot för kvinnor som blivit utsatta för våld inom relationen (jfr förtur till bostad för våldsutsatta per- soner och frågan om betänketid).

Flera av organisationerna har uttryckt att det krävs genomgrip- ande förändringar av systemet, innebärande att det ska vara enklare att låta domstol handlägga en bodelning i stället för att först begära en bodelningsförrättare.

Att införa en lagreglerad tidsgräns för bodelningsförrättningen har av flera lyfts fram som en av de viktigaste frågorna; även en tids- gräns på sex månader uppfattas vara en lång tid för många berörda. Den omständigheten tillsammans med kostnaderna för förrättningen kan leda till att kvinnan ger upp på ett eller annat sätt. Det har vidare poängterats att tidsgränsen måste utformas på ett sätt som inte möj- liggör för missbruk, såsom att en make väntar till sista dagen med att medverka.

Även barn kan påverkas negativt av att en bodelningsprocess drar ut på tiden eller att en make inte får ut den del av boet som hon eller han har rätt till. Det begränsar makens möjligheter att tillgodose grundläggande behov för sig och barnen, såsom bostad och planer- ing för framtiden.

136

SOU 2025:121

Utredningens möten med olika aktörer

Bostadsfrågan har genomgående lyfts fram som central vid bo- delningar och att bristen på bostad försvårar eller till och med för- hindrar en separation. Det har påtalats att samhällets olika aktörer kan motverka bostadsbristen. Som ett förslag har förts fram att in- föra en möjlighet till bostadsgaranti under tiden som bodelnings- processen pågår.

Flera organisationer har uppgett att det finns en brist på tillgäng- lig och begriplig information om hur bodelningsprocessen går till, vilket bidrar till att det finns en utbredd okunskap om processen och de rättigheter som finns för enskilda. Inte minst gäller det bland utrikes födda där det dessutom kan finnas språkbrister och avsak- nad av socialt nätverk. Det gäller också särskilt för personer med intellektuell funktionsnedsättning, döva, dövblinda och personer med hörselnedsättning. Det kan ofta finnas en ojämn maktbalans i relationer där en normperson (till exempel hörande, svenskfödd) lever tillsammans med en person med funktionsnedsättning eller som är inflyttad till Sverige.

Det har efterfrågats lättillgänglig information om bodelnings- processen och separationer i allmänhet, på olika språk (inklusive teckenspråk). Det har också efterfrågats möjlighet till rådgivning och samtalsstöd genom exempelvis socialtjänsten, på olika språk.

Även om parternas barn inte ses som part i processerna om äkten- skapsskillnad och bodelning har det anförts att lagstiftaren bör möj- liggöra att barnen kan få direkt information om hur processerna går till och vad som händer där. Som det är i dag får barnen eventuell in- formation från vardera föräldern, som först filtrerar den.

Ett annat önskemål som förts fram är att se över hur kompeten- sen hos bodelningsförrättare kan utvecklas för att säkerställa ett rätts- säkert, inkluderande och respektfullt bemötande av personer som av någon anledning har ett underläge i processen. Kompetens krävs för att förstå att utsattheten för kvinnan fortsätter under bodelnings- förrättningen. Det är också viktigt att lagförslagen tar hänsyn till att det som kan uppfattas som att kvinnan förhalar en process, i själva verket kan vara en följd av mannens våldsutövande mot henne. Ett exempel kan vara att kvinnan inte kan redovisa sina tillgångar efter- som hon inte har tillgång till sin ekonomi på grund av mannens kon- troll över henne. Ett annat kan vara att hon inte i rätt tid kan följa ett föreläggande från förrättaren på grund av den sårbara situation eller till och med sjukdomstillstånd som våldet har försatt henne i.

137

Utredningens möten med olika aktörer

SOU 2025:121

Det förekommer att effekten av åtgärder kan bli en annan än den avsedda på grund av att kunskapsnivån om mäns våld mot kvinnor är för låg i samhället.

En organisation har fört fram att fler verktyg för bodelningsför- rättaren kan riskera att leda till att bodelningar blir än dyrare för parterna, i stället för att göra bodelningsprocessen effektivare och bättre. Det har uppgetts vara minst lika viktigt att förrättare och domstol använder sig av de befintliga verktygen i större utsträckning än i dag. Ett annat förslag som lyfts av flera deltagare är att utöka sanktionerna för den som till exempel obstruerar en bodelnings- process eller undanhåller tillgångar.

Det har framförts önskemål om att se över hur likadelningsprin- cipen kan säkerställas vid bodelning.

5.2.2Om betänketid

Flera av organisationerna har uttryckt sig vara positiva till en för- ändring av reglerna om betänketid vid äktenskapsskillnad. Betänke- tid har uppgetts vara särskilt problematisk när våld förekommit inom äktenskapet men har av flera även i övrigt uppfattats som förlegad. Det har förts fram att kravet på bevisning för att våld förekommit inte bör sättas för högt för att undantagsregeln ska ha någon prak- tisk effekt, eftersom det inte sällan finns ett motstånd för kvinnor att vända sig till polis eller socialtjänst för att berätta om våld som de utsatts för. Det har även lyfts fram att barnperspektivet är vik- tigt och att det bör övervägas om barnens uppgifter ska få komma fram i processen. Det bör då beaktas att barn som berättar om våld inte alltid blir trodda.

För att underlätta för en utsatt person som vill lämna en separa- tion bör det räcka att ansöka om skilsmässa en gång, och inte att dessutom behöva begära fullföljd i ett senare skede.

Det har ur ett barnperspektiv lyfts att det inte är säkert att kravet på betänketid är till fördel för barnen. De mår bäst av förutsebarhet och att få veta vad som ska gälla för sin och familjens livssituation.

Om barnen under betänketiden lever i ovisshet om vad som ska hända kan det påverka dem negativt. I dagens samhälle finns det många andra sätt att skydda barn på, som inte beror på om föräld- rarna är gifta eller inte. Kravet på betänketid kan också användas

138

SOU 2025:121

Utredningens möten med olika aktörer

som ett verktyg för mannen att hålla kvar kvinnan och barnen i rela- tionen och fortsätta att behålla sin kontroll över dem. Vid sidan av ekonomiskt våld mot kvinnan kan mannen använda barnen som maktmedel, med risk för att kvinnans möjlighet att lämna relationen begränsas ytterligare.

Svårigheterna och konsekvenserna av att lämna mannen kan vara än större för kvinnan och barnen om makarna utöver det juridiska äktenskapet har en religiös förbindelse och lever i en hederskontext. En kvinna som vill lämna äktenskapet kan i så fall behöva få till stånd även en religiös skilsmässa. Många gånger kan kvinnan också ha en stark hotbild mot sig och därför välja att inte begära bodelning.

Det har vidare uttryckts att för den grupp av kvinnor som är gifta med en svensk man och har uppehållstillstånd här på grund av an- knytningen till honom, kan betänketiden vara något positivt. Utan betänketiden kan mannens makt över kvinnan vara än större efter- som hon befinner sig i en situation där en skilsmässa begärd av mannen kan påverka hennes rätt att stanna i Sverige.

Ett annat skäl som har lyfts fram för att behålla betänketiden är att den tiden kan behövas för den ekonomiskt svagare maken att ordna upp förutsättningarna för sin ekonomi. Samtidigt bör inte samhällets bristande skydd vara anledningen till att behålla betänke- tiden utan då bör i stället skyddet anpassas utifrån de förändrade omständigheterna.

5.3Advokater och andra jurister

I detta avsnitt redovisas en sammanfattning av de uppgifter som framkommit vid mötet med advokater och andra jurister, vilka ut- talat sig utifrån sina respektive erfarenheter av att vara förordnad som bodelningsförrättare.

En majoritet av deltagarna har uttryckt sig positiva till att införa en frist för när en make senast måste begära bodelning. Däremot har det förts fram olika uppfattningar om längden på fristen. Vissa har ansett att en relativt lång frist som tio år är lämplig, bland annat efter- som det förekommer att makar avsiktligt väntar med att genomföra bodelningen för att lösa sin boendesituation. Andra har uppgett att fristen bör sättas något kortare. En uppfattning som förts fram är att längden på motsvarande tidsfrist för sambor (ett år) bör förlängas

139

Utredningens möten med olika aktörer

SOU 2025:121

för att skillnaden inte ska vara för stor mellan gifta och sambor, alter- nativt att fristen för att begära bodelning efter skilsmässa sätts till den som redan gäller för sambor.

Som en avgörande faktor för att det nuvarande systemet med

bodelningsförrättare ska fungera bättre har utökade möjligheter till ersättning enligt ersättningsgarantin lyfts fram. En uppfattning som framförts är att ersättningsgarantin behöver bytas ut mot något annat system eftersom många tvistande makar, inte endast särskilt utsatta, utestängs från möjligheten att få till stånd en bodelning. Olika för- slag har lyfts fram, till exempel att staten ställer garanti eller betalar förskott för förrättarens kostnader i högre grad än i dag (med åter- betalningsskyldighet för make efter ekonomisk förmåga) eller att möjligheten till ersättning införlivas i rättshjälpssystemet med till- hörande möjlighet till rättshjälpsbiträde under hela förrättningen. Ett annat förslag som förts fram, i de fall makarnas inbördes ekono- miska ställning är ojämn, är att låta tingsrätten förelägga den av mak- arna med bäst ekonomi att betala ett förskott för förrättarens arbete, vilket slutligt får avräknas enligt huvudregeln att makarna betalar hälften var av arvodet. En farhåga som framförts är att ett sådant system kan förlänga bodelningsprocessen och att det bland annat kan uppstå tvist om storleken på förskottet och antalet förskott.

När det gäller kompetens- och utbildningskrav för bodelningsför- rättare har understrukits att det är personens erfarenhet och kunskap, inte titel, som är av störst vikt för att ett uppdrag som bodelnings- förrättare ska bli väl utfört. Erfarenhet kommer efter att ha arbetat under viss tid med liknande frågor. Det är frekvensen i hur ofta en person åtar sig uppdrag som förrättare som är centralt och inte hur många fortbildningskurser som hon eller han går. Ett förslag som framförts är att det bör vara ett grundkrav för att förordnas som bodelningsförrättare att personen är verksam på en advokat- eller juristbyrå inom familjerätt.

Det har förts fram vissa farhågor med att införa en tidsgräns för bodelningsförrättningen, såsom att gränsen kan bli normerande och få omvänd effekt på handläggningstiden om en av makarna så att säga väntar ut tiden. En rapporteringsplikt för förrättaren kan i någon mån medföra att ärendena prioriteras framför andra arbetsuppgif- ter. Samtidigt kan det innebära merarbete och förrättaren kan be- höva peka ut en viss make som anledning till att ärendet dragit ut

140

SOU 2025:121

Utredningens möten med olika aktörer

på tiden, vilket kan påverka hur förrättarens neutralitet uppfattas. För advokater finns det redan ett tillsynsorgan, Advokatsamfundet.

När det gäller vilka verktyg som en bodelningsförrättare behöver för sitt uppdrag har det till att börja med framgått att det inte är helt tydligt vilken roll förrättaren är avsedd att ha och att det finns varia- tioner i uppfattningarna därom. Kärnan i de skilda uppfattningarna om rollen tycks handla om hur aktiv en bodelningsförrättare bör vara i sin materiella processledning och under vilka förutsättningar som en förrättare kan och bör vidta utredningsåtgärder.

Flera har uttryckt att en möjlighet för förrättare att hämta in uppgifter från till exempel banker och försäkringsbolag skulle vara ett viktigt tillskott i verktygslådan för att effektivt genomföra en bodel- ning. Som ett exempel när en sådan möjlighet skulle vara användbar har getts den situationen att en make befinner sig i ett annat land än Sverige där ett vitesföreläggande enligt 17 kap. 5 § 1 st. äkten- skapsbalken inte kan verkställas samtidigt som en viss bank inte vill lämna ut uppgifter till förrättaren om ett konto som maken har i banken. Andra har menat att den typen av utredningsåtgärder går utöver vad förrättaren bör göra inom ramen för sitt uppdrag och att det befintliga verktyget om vitesföreläggande enligt nämnda bestämmelse bör vara tillräckligt förutsatt att det används i större utsträckning än i dag.

Det har framförts önskemål om att upprättande av bouppteckning ska vara obligatoriskt när bodelningsförrättare är förordnad. Det har också konstaterats att skyldigheten att lämna uppgifter enligt 9 kap. 3 § äktenskapsbalken (redovisningsplikten) inte är sanktionerad.

Många har framfört att det bör införas en uttrycklig lagreglering om stupstock (jfr 42 kap. 15 och 15 a §§ rättegångsbalken). Det händer att vissa redan i dag tillämpar ett motsvarande verktyg för att und- vika att processen förlängs av till exempel nya yrkanden och omstän- digheter som förs fram sent under processen.

Beträffande skevdelning av kostnader (17 kap. 7 § äktenskapsbal- ken) har den uppfattningen förts fram att kraven på vårdslöshet eller försummelse är för högt ställda. Det finns en osäkerhet kring var gränsen går och hur stor påverkan på kostnadsfördelningen som ett visst agerande bör ges. En annan uppfattning som förts fram är att det solidariska betalningsansvaret innebär att en make som enligt förrättarens beslut ska betala en mindre del av kostnaderna kan be-

141

Utredningens möten med olika aktörer

SOU 2025:121

höva föra en domstolstalan för att regressvis begära betalning av den överskjutande del som maken kan ha tvingats betala till förrättaren.

Flera har uppgett att förutsättningarna för vad som gäller för ”mellanbeslut” (även kallat ”delbeslut”) måste bli tydligare än vad som har varit fallet sedan Högsta domstolens uttalande i NJA 2013 s. 602. Domstolarnas bedömning av klandrade mellanbeslut spretar. Det bör vara upp till förrättaren att bedöma om det är lämpligt att fatta mellanbeslut, vilket i så fall bör kunna klandras särskilt (utan att en make behöver invänta det slutliga bodelningsbeslutet). Det kan i så fall övervägas att ta bort möjligheten till särskild talan i dom- stol om en bodelningsförrättare har förordnats.

Det har förts fram att svårigheter med delgivning gör att bodel- ningen fördröjs. Det har efterfrågats ett förenklat sätt att delge makar protokoll och andra handlingar under förrättningen, exempelvis del- givning genom e-post eller digital brevlåda.

En annan uppfattning som förts fram är att rättsläget är osäkert såvitt avser domstolens möjlighet att i mål om klander av bodelning återförvisa ärendet till bodelningsförrättaren (17 kap. 8 § 3 st. äkten- skapsbalken). Det är svårt att förutse under vilka förutsättningar som domstolen kan komma att återförvisa ett ärende till förrättaren.

Att låta förrättarens bodelningsbeslut vara en exekutionstitel har lyfts fram som en viktig förändring, som främst är lämplig när det gäller förpliktelser att betala skifteslikvid eller utge viss sak. Om det finns särskilda villkor för bodelningen lämpar sig beslutet sämre som exekutionstitel. Även ett förslag att ge en förordnad bodelningsför- rättare rätt att godkänna ett bodelningsavtal i syfte att göra det till en exekutionstitel har uttryckts kunna vara en positiv förändring.

Det har funnits ett klart stöd för ett förslag att införa en rätt till anslutningsklander.

Avslutningsvis har det osäkra rättsläget för nyttjanderättsersättning lyfts fram som ett problem och en fråga som är praktiskt viktig i många bodelningar. Det gäller alltså en makes skyldighet att utge ersättning för nyttjande av andra makens eller makarnas egendom, till exempel när en av makarna ska bo kvar i den gemensamma bo- staden.1

1Se vidare i Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Samboende s. 208 f.

142

SOU 2025:121

Utredningens möten med olika aktörer

5.4Genomförd undersökning under Advokatdagarna

Vid ett föredrag som den särskilda utredaren och sekreteraren höll på Advokatdagarna2 i oktober 2025 om sitt uppdrag genomfördes en enklare undersökning. Hundratalet deltagare fick möjlighet att svara på ett urval av de frågor som utredningen har analyserat. Kort beskrivet fick deltagarna rösta ja eller nej till om ett förslag borde genomföras.

Majoriteten ansåg att det bör införas en frist för när en make senast måste begära bodelning, att ersättningsgarantin bör förbätt- ras, att bodelningsförrättare ska kunna fatta mellanbeslut, att bo- delningsförrättare ska få möjlighet att hämta uppgifter om makar- nas förmögenhetsförhållanden från andra, att skevdelningsregeln enligt 17 kap. 7 § 2 st. äktenskapsbalken bör skärpas, att bodelnings- förrättares beslut ska vara verkställbara och att anslutningsklander ska införas.

Beträffande två delfrågor var majoriteten emot en förändring. Majoriteten ansåg att det inte bör införas en tidsgräns för bodel- ningsförrättningar eller en begränsning av rätten att föra särskild talan i domstol i en bodelningsfråga.

Det kan konstateras att majoritetsuppfattningen stämde överens med resultatet i Nordlunds enkätstudie i de delar som frågorna var likalydande (se avsnitt 2.5.3 i bilaga 2).

5.5Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring

I detta avsnitt redovisas en sammanfattning av de uppgifter som framkommit vid mötet med Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring. Det ska tilläggas att båda branschorganisationerna i slutet av utredningens arbete fått lämna synpunkter på utkast till författningsförslag som motsvarat de förslag som utredningen lägger fram i detta betänkande. Synpunkterna redovisas inte i det följande men har beaktats och bemötts av utredningen i betänkandet.

Vid mötet har det förts fram att det krävs ett tydligt lagstöd för att bankerna och försäkringsbolagen ska lämna ut uppgifter till en bodelningsförrättare utan den berörda makens samtycke.

2Advokatdagarna anordnas årligen av Advokatsamfundet och innehåller bland annat olika föreläsningar. Sveriges advokater och biträdande jurister är inbjudna att delta.

143

Utredningens möten med olika aktörer

SOU 2025:121

Omfattningen och användningen av en sådan behörighet för för- rättaren bör enligt deras uppfattning begränsas på ett tydligt sätt i lag. Den ordningen bör enligt dem motverka att diskussioner upp- står i det enskilda fallet mellan förrättaren och banken eller försäk- ringsbolaget om huruvida den förstnämndas begäran ryms inom dennes uppdrag och är nödvändig utifrån omständigheterna. Deras erfarenhet är att lagstiftningen brukar vara alltför vag och lämna för stort utrymme till de berörda att hantera om en begäran om utläm- nande kan eller bör tillgodoses av till exempel banken, med beaktande av banksekretessen och bankens skadeståndsansvar i förhållande till kund.

Det har även förts fram att det måste vara tydligt för bankerna och andra aktörer vilka uppgifter som efterfrågas och kan efterfrå- gas av förrättaren. Det finns till exempel ingen branschpraxis för vad ett kontoutdrag är, såsom vad det ska innehålla och vilket format det ska vara i.

Svenska Bankföreningen är försiktigt positiva till en behörighet som innebär att förrättaren kan få ut ett utdrag som visar kontoför- teckning och saldo vid den så kallade kritiska tidpunkten för bodel- ningen. Det kan gälla exempelvis sparkonton, värdepappersdepåer och investeringssparkonton (ISK). En sådan skyldighet skulle i prin- cip motsvara vad bankerna utan särskild begäran skickar till ett döds- bos adress när en kund har gått bort.

Mer omfattande utdrag som visar detaljerad transaktionshistorik och liknande aktivitet (jfr vederlagsregeln i 11 kap. 4 § äktenskaps- balken) skulle enligt Svenska Bankföreningen utgöra ett påtagligt ingrepp i den personliga integriteten för den berörda personen. Det skulle sannolikt också leda till en ökad risk för diskussion i det en- skilda fallet om förrättarens begäran ska godkännas eller inte.

Svensk Försäkring har motsvarande principiella inställning när det gäller liknande uppgifter om en make eller sambo som finns hos försäkringsbolag, såsom förteckning över vilka livförsäkringar som en person har och återköpsvärdet för dem. Däremot anser Svensk För- säkring att bodelningsförrättarens behörighet skulle bli alltför om- fattande om denne även hade kunnat begära ut uppgifter om sak- försäkringar. Sådana försäkringar har inte något förmögenhetsvärde på motsvarande sätt som en livförsäkring har och uppgifter om egen- dom som är sakförsäkrad hos ett försäkringsbolag kan i stället nås på andra, lämpligare sätt.

144

SOU 2025:121

Utredningens möten med olika aktörer

Enligt organisationerna förutsätter en tydlig lagregel att det i be- stämmelsen anges vilka institut som omfattas av skyldigheten att lämna ut uppgifter till en förrättare. Utöver banker och försäkrings- bolag kan en makes tillgångar finnas hos bland andra följande aktö- rer: fondbolag, värdepappersbolag, kreditmarknadsbolag och spar- kassor (spar- och låneförening). Uppräkningen i 1 kap. 2 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism kan ge vägledning. Därutöver finns till exempel tjänstepensionsföretagen och, för kollektivavtalade tjänstepensioner, valcentraler.

Organisationerna har uppgett att en praktisk fråga att fundera över är till vilken eller vilka banker och försäkringsbolag som för- rättaren ska vända sig i det enskilda fallet. Så kallade paraplyförfråg- ningar till en mängd aktörer med fråga om en make är kund där, kan innebära onödigt mycket arbete för både förrättaren och mottag- arna. En lösning som används av vissa myndigheter för att undvika paraplyförfrågningar är det så kallade konto- och värdefackssystemet, även kallat Mekanismen (se lagen om konto- och värdefackssystem). Det är en teknisk plattform som tillhandahålls av Skatteverket där anslutna myndigheter enkelt kan få information om förekomst av konton och värdefack hos institut, samt fastställa identiteten på inne- havare av dem. Systemet är en del av arbetet med att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Uppgifter om tillgodohavanden och transaktioner på kon- ton omfattas inte.

En farhåga som organisationerna har lyft är att möjligheten att hämta uppgifter från banker och försäkringsbolag kan komma att användas i större utsträckning än vad som varit avsett. Många i en bodelningsprocess kan vilja känna sig säkra på att den andra maken faktiskt har redovisat samtliga sina tillgångar och därför begär att bodelningsförrättaren för säkerhets skull ska hämta in uppgifter från banker och andra aktörer.

En annan aspekt som har lyfts fram är att den aktuella behörig- heten för bodelningsförrättare kan medföra ökad administration och kostnader för bankerna och försäkringsbolagen.

Avslutningsvis har organisationerna anfört att det bör övervägas om det ska gälla en lagstadgad fortsatt sekretess för de uppgifter som bodelningsförrättaren får från bankerna och försäkringsbolagen.

145

6Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

6.1Inledning

I detta kapitel behandlas frågan om det finns skäl att förändra reglerna om betänketid vid äktenskapsskillnad. De nuvarande förutsättning- arna har beskrivits i kapitel 3. Där finns en redovisning av gällande rätt i Sverige och övriga nordiska länder, liksom den historiska rätts- utvecklingen. Det upprepas inte här. I detta kapitel finns framför allt utredningens överväganden och förslag.

Inledningsvis finns det anledning att påminna om utredningens uppdrag i denna del. Det är att

•gå igenom de argument som talar för respektive emot kravet på betänketid vid äktenskapsskillnad, och

•analysera och ta ställning till om kravet på betänketid bör avskaf- fas i vissa situationer, exempelvis när ingen av makarna bor till- sammans med ett eget barn eller när det förekommit våld eller andra kränkningar i relationen.

Utredningen ska föreslå de författningsförslag som behövs.

147

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

6.2Följdfrågor till äktenskapsskillnad

Bedömning

Utifrån en analys av vissa följdfrågor till äktenskapsskillnad behö- ver det inte nödvändigtvis vara negativt för en våldsutsatt make att betänketid löper. När det gäller rätten till underhållsbidrag är det till och med positivt att betänketid löper.

6.2.1Inledning

I rättsligt hänseende innebär äktenskap att en rad regler i fråga om både rättigheter och skyldigheter ska tillämpas på makarna. Äkten- skapet får alltså betydelse för makarna såväl inbördes som i förhåll- ande till tredje man och till samhället i stort. I utredningens upp- drag ingår att ta ställning till om kravet på betänketid bör avskaffas i vissa situationer. Genom en sådan lagändring kommer makar i de fall där betänketid inte (längre) ska löpa kunna utverka omedelbar äktenskapsskillnad. Upplösningen av äktenskapet kan därmed förut- sättas gå snabbare. Det är därför relevant att analysera hur en skils- mässoprocess utan betänketid påverkar makarnas rättsförhållande, jämfört med motsvarande situation när betänketid löper.

Den mest uppenbara skillnaden är att äktenskapet formellt inte är upplöst under betänketiden och att makarna då inte har rätt att gifta om sig. Lagen uppställer dock inget krav på en make att leva tillsammans med den andra maken, eller isär, och inte heller något hinder mot att påbörja ett nytt samliv med en annan person.

Av större intresse att analysera är hur det förhåller sig med andra följdfrågor till äktenskapsskillnad. Det gäller bodelning, underhåll till make och barn, rätt att bo kvar i makarnas gemensamma bostad (kvarsittanderätt), förbud att besöka varandra samt frågor om barns vårdnad, boende och umgänge. Flera av dessa frågor kan tas upp i ett mål om äktenskapsskillnad (se 14 kap. 5 § äktenskapsbalken). Domstolen kan genom interimistiska beslut bestämma vad som ska gälla omedelbart och fram till dess att följdfrågan eller äktenskaps- skillnaden har avgjorts slutligt genom ett avgörande som vunnit laga kraft (se 14 kap. 7 §).

148

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

6.2.2Underhåll till make

I avsnitt 3.3 har äktenskapets ekonomiska rättsverkningar beskrivits. Principen att makar ska leva på samma standard gäller så länge äkten- skapet består, även under betänketid efter ansökan om äktenskaps- skillnad. Om makarna inte varaktigt bor tillsammans, till exempel under betänketiden, kan domstol besluta att make ska betala under- hållsbidrag till den andra maken, liksom lämna ifrån sig bohag för den andra makens användning (se 6 kap. 6 § äktenskapsbalken). Be- sluten kan gälla för tiden fram till dess att dom på äktenskapsskill- nad har vunnit laga kraft.

Beslut om underhållsbidrag kan visserligen fattas även för tiden efter det att äktenskapet har upplösts. Förutsättningarna för det är dock klart strängare än under äktenskapet, och då gäller inte längre principen om en underhållsskyldighet grundad på att (de före detta) makarna ska leva på samma standard. Efter äktenskapsskillnad är utgångspunkten att de ekonomiska banden mellan makarna klipps av och att vardera maken svarar för sin försörjning. Det betyder i sin tur att möjligheterna att få ekonomiskt bistånd enligt socialtjänst- lagen kan utökas efter äktenskapsskillnaden. En makes underhålls- skyldighet under äktenskapet är enligt praxis att anse som primär i förhållande till de övriga familjemedlemmarnas rätt till bistånd.1

Sett enbart ur detta perspektiv kan en lagändring som innebär att betänketid ska löpa i färre fall än i dag ge den ekonomiskt svagare maken ett sämre skydd. Följden av en sådan ändring kan bli att över- gången till de ekonomiska förutsättningar som kommer att gälla efter skilsmässan blir mer drastisk för den maken. Det kan påverka en ekonomiskt svagare makes förutsättningar att redan vid ansökan om äktenskapsskillnad antingen flytta från den gemensamma bo- staden eller själv bära kostnaderna för det befintliga boendet om den andra maken flyttar. Om reglerna om betänketid ska avskaffas kan det finnas skäl att överväga om reglerna om underhållsbidrag bör ses över.

1Se rättsfallet RÅ 1995 ref. 79.

149

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

6.2.3Bodelning

Som redovisats i avsnitt 3.3 är utgångspunkten vid äktenskapsskill- nad att bodelning ska göras när äktenskapet har upplösts genom lagakraftvunnen dom. Inför en omedelbart förestående äktenskaps- skillnad finns det dock möjlighet för makar att skriftligen avtala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med denna (föravtal, se 9 kap. 13 § äktenskapsbalken). Det finns också möjlighet för var och en av dem att begära bodelning så snart ett mål om äktenskapsskillnad pågår (se 9 kap. 4 §). Möjligheten att då få bodelningsförrättare förordnad är densamma som efter äktenska- pets upplösning. Även möjligheten att få särskild förvaltare förord- nad är knuten till det att talan om äktenskapsskillnad väcks. Med andra ord kan bodelning komma till stånd utan att makarna måste invänta en dom på äktenskapsskillnad. Kravet på betänketid inne- bär alltså inte i sig att en bodelning mellan makarna fördröjs.

Vid äktenskapsskillnad ska bodelning göras med utgångspunkt i hur egendomsförhållandena såg ut den dag då talan om äktenskaps- skillnad väcktes.2 Vid denna tidpunkt upphör giftorättsgemenska- pen. Egendom som en make förvärvar därefter ska inte ingå i bodel- ningen. Med hänsyn till att makarnas egendomsförhållanden bryts redan på det stadiet, påverkar inte en lagändring som innebär att betänketid ska löpa i färre fall än i dag vilken egendom som ska in- gå i bodelning. Den kritiska tidpunkten kan alltjämt vara densamma.

Inte heller i övrigt har utredningen identifierat några uppenbara nackdelar med att påbörja eller till och med slutföra bodelning under betänketiden, förutom det mått av osäkerhet som följer av att inte alla mål om äktenskapsskillnad leder till en lagakraftvunnen dom. Parterna kan inte vara helt säkra på att en bodelning som påbörjats under betänketiden kommer att leda till en slutlig delning av makar- nas egendom. Rättsläget är beskrivet i avsnitt 3.3.4. Den risk som parterna framför allt står rör situationen att talan om äktenskaps- skillnad förfaller eller målet skrivs av, av annan anledning än den ena makens död. Typexemplet är att ingen av makarna begär full- följd av skilsmässan. Har bodelningen då inte avslutats riskerar ar-

2Det kan konstateras att denna dag alltså inte behöver vara samma dag som betänketiden börjar löpa. När bara den ena maken vill skiljas räknas betänketiden från den dag då den andra maken blev delgiven yrkandet om äktenskapsskillnad (5 kap. 3 § äktenskapsbalken) medan den för bodelningen kritiska tidpunkten alltså är dagen då talan om äktenskapsskill- nad väcktes.

150

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

betet med den, och kostnader för en eventuell bodelningsförrättare, ha varit mer eller mindre i onödan. Motsvarande situation uppstår för parter som efter en dom på skilsmässa återupptar sin relation och gifter om sig.

En anknytande fråga som det finns anledning att kort beröra är den om arvsrätt. En efterlevande make har en stark ställning vid den andra makens död; maken ärver före gemensamma barn (se 3 kap.

1 § ärvdabalken). Om ett mål om äktenskapsskillnad pågår när en make dör har rätten till arv för den efterlevande maken dock fallit bort (se 3 kap. 10 § ärvdabalken). För en make som begärt äktenskaps- skillnad, och inte vill att den andra maken ska ärva denne, innebär det alltså ingen risk med att betänketid ska löpa före äktenskapsskillnad.

6.2.4Kvarsittanderätt

I mål om äktenskapsskillnad kan domstolen på begäran av någon av makarna besluta vem av dem som har rätt att bo kvar i den gemen- samma bostaden (se 7 kap. 4 § 1 st. äktenskapsbalken). Förordnan- det gäller längst för tiden till dess att bodelning har skett. Det är vid bodelningen som det slutligt bestäms vem av makarna som ska över- ta den gemensamma bostaden (se 11 kap. 8 § och avsnitt 3.3.6). Ett förordnande om kvarsittanderätt ska grundas på vilken part som bäst behöver bostaden.3

Om en av makarna har kvarsittanderätt i en bostad som helt eller delvis tillhör den andra maken kan maken bli skyldig att betala ersätt- ning för nyttjandet om bodelningen drar ut på tiden.4 I de fall nytt- janderättsersättning betalas och bostaden utgör giftorättsgods räk- nas den som avkastning för den som äger bostaden och ska därför beaktas i bodelningen.

Om handläggningen av skillnadsmålet har avslutats utan att dom- stolen har tagit ställning till frågan om kvarsittanderätt kan denna fråga tas upp även därefter (se 18 kap. 2 §). Det sker då i ett dom- stolsärende. Domstolen får därvid också för samma tid, på begäran av någon av makarna, förbjuda makarna att besöka varandra (jfr be- söksförbud nedan).

3Jfr rättsfallet NJA 2006 s. 206.

4Se bland annat rättsfallet NJA 2006 s. 206 och Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Sam- boende s. 208, angående rättsläget.

151

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

Sammanfattningsvis är rätten att bo kvar i den gemensamma bo- staden kopplad till bodelningen, snarare än till äktenskapsskillna- den. En lagändring som innebär att betänketid ska löpa i färre fall än i dag påverkar därför inte möjligheten till kvarsittanderätt.

6.2.5Besöks- och kontaktförbud

Efter begäran från någon av makarna i ett mål om äktenskapsskill- nad får domstol förbjuda makarna att besöka varandra (besöksför- bud). Ett sådant beslut kan vara värdefullt exempelvis om någon av makarna utövat våld mot den andre. Besöksförbudet är ömsesidigt och blir aktuellt först när parterna inte bor tillsammans (jfr nedan om kontaktförbud avseende gemensam bostad). Domstols beslut om besöksförbud gäller omedelbart och längst till dess att dom på äktenskapsskillnad har vunnit laga kraft. Som nämnts ovan kan ett besöksförbud även beslutas om efter att ett mål om äktenskapsskill- nad har avslutats, om det sker tillsammans med ett beslut om kvar- sittanderätt (se 18 kap. 2 §). Besöksförbudet gäller då för samma tid som kvarsittanderätten, det vill säga längst till dess bodelning har skett. Om betänketid tas bort i vissa fall kan denna möjlighet alltså stå till buds, vilken dock förutsätter att en av makarna har bäst be- hov av den gemensamma bostaden.5

Möjligheten till besöksförbud infördes ursprungligen för att värna om särlevnaden under hemskillnadstiden men får numera anses ut- göra en praktisk möjlighet att undvika konfrontationer mellan makar under tiden fram till dess att skillnadsfrågan är avgjord. När frågan om kvarsittanderätt blir aktuell sedan handläggningen av ett mål om äktenskapsskillnad har avslutats, har det ansetts så gott som alltid röra sig om situationer där det finns en konflikt mellan makarna och där det därmed kan finnas ett lika stort behov av att hålla dem åt- skilda som under ett pågående äktenskapsskillnadsmål.6

Enligt förarbetena bör besöksförbud normalt meddelas med stöd bara av en makes begäran om det, även om det inte finns någon ovill- korlig skyldighet för domstolen att meddela ett sådant förbud.7 Ut- redningens uppfattning om hur bestämmelsen tillämpas i domstol är att ett ensamt yrkande är tillräckligt och att några särskilda om-

5Jfr motsvarande reglering i 31 § sambolagen.

6Prop. 2002/03:70 s. 61.

7Prop. 1986/87:1 s. 209.

152

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

ständigheter inte behöver föreligga eller bevisas. Det skiljer sig alltså från vad som gäller för andra liknande förbud enligt lagen om kon- taktförbud (1988:688), som kräver att vissa rekvisit är uppfyllda (se nedan).

Den som bryter mot ett besöksförbud kan, med tillämpning av

24 § lagen om kontaktförbud, dömas till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter.

I lagen om kontaktförbud regleras flera olika kontaktförbud. För- budsalternativen gäller oberoende av ett mål om äktenskapsskillnad och oberoende av om parterna är gifta eller inte. Kontaktförbud en- ligt 1 § innebär ett förbud för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna. Förbu- det förutsätter att det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att personen bland annat kommer att begå brott mot, för- följa eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda. Ett sådant förbud är alltså inte ömsesidigt. Alla förbud en- ligt lagen ska vara proportionerliga (se 3 §).

Om det kan antas att ett kontaktförbud enligt 1 § inte är tillräck- ligt, får förbudet utvidgas till att avse förbud att uppehålla sig i om- råden kring en annan persons bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar vistas. Ett beslut om utvidgat kontaktförbud får förenas med villkor om elektronisk övervakning (se 2 §). Därtill finns bestämmelser om särskilt utvidgat kontaktförbud (se 2 a §).

Kontaktförbud kan också meddelas avseende gemensam bostad (se 1 b §). Med det avses ett förbud att uppehålla sig i en bostad som brukas gemensamt med annan. Det förutsätter att det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att personen kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid. Den som förbudet avses skydda måste också medverka till att personen i rimlig utsträckning får tillgång till sina personliga tillhörigheter. Ge- nom att den kränkande parten får lämna den gemensamma bostaden ges den som förbudet avses skydda möjlighet att överväga vilka åt- gärder som bör vidtas för att möjliggöra en separation från motparten, till exempel talan om äktenskapsskillnad, kvarsittanderätt och be- söksförbud.8

Frågor om kontaktförbud prövas av allmän åklagare (se 7 §). Dennes beslut kan därefter komma att prövas av domstol (se 14 §). Kontaktförbud ska meddelas för en viss tid, högst ett år. Kontakt-

8Prop. 2002/03:70 s. 30 f.

153

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

förbud avseende gemensam bostad får dock meddelas för högst två månader, men med möjlighet till förlängning med högst två veckor i taget om det finns särskilda skäl. Beslut om kontaktförbud gäller omedelbart, om inte annat bestäms (se 4 §).

Det har nyligen gjorts ändringar i lagen om kontaktförbud, vilka trädde i kraft den 1 juli 2025.9 Ändringarna gäller bland annat att otill- börlig övervakning har införts som en ny grund för kontaktförbud, att andra omständigheter än tidigare brottslighet fått större bety- delse vid riskbedömningen samt att det införts en presumtion för kontaktförbud efter allvarliga brott i nära relationer.

Såvitt avser reglerna om kontaktförbud bedömer utredningen att en lagändring om betänketid i färre fall än i dag inte bör påverka en utsatt makes möjlighet att få kontaktförbud meddelat för den andra maken. Besöksförbud enligt 14 kap. 7 § äktenskapsbalken kan löpa till dess att äktenskapet är upplöst genom en lagakraftvunnen dom. Om betänketid genom en lagändring ska löpa i färre fall än

i dag kan äktenskapet i allmänhet upplösas snabbare i de fallen. Det skulle förkorta längden på besöksförbudet i motsvarande mån, vil- ket leder till ett försämrat skydd för den som är i behov av ett så- dant förbud. Visserligen finns reglerna om kontaktförbud som ett alternativ. De uppställer dock striktare krav för att kunna tillämpas än besöksförbud.

6.2.6Vårdnad, boende och umgänge

Om makarna har barn kan frågor om vårdnad, boende och umgänge bli föremål för rättslig prövning i samband med äktenskapsskillnad. Frågorna prövas då i samma mål som äktenskapsskillnaden. Det är inte en förutsättning att frågorna är avgjorda för att domstolen ska kunna döma till äktenskapsskillnad. Frågorna kan också prövas utan samband med ett mål om äktenskapsskillnad.

Domstolen har möjlighet att fatta interimistiska beslut om vad som ska gälla till dess att en sådan fråga har avgjorts genom en dom som vunnit laga kraft (se 14 kap. 7 § 5 st. äktenskapsbalken och 6 kap. 20 § föräldrabalken).10 En omdiskuterad fråga har varit vilka möjlig- heter som en förälder har att under bestående äktenskap väcka talan

9Prop. 2024/25:123.

10Frågan kan också avgöras genom att föräldrarna träffar ett avtal om frågan, vilket kräver socialnämndens godkännande.

154

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

mot den andra föräldern i frågor som gäller vårdnad, boende och umgänge. Med hänsyn till de senaste årens praxis får rättsläget antas vara att domstolen kan besluta om exempelvis ensam vårdnad efter yrkande av en eller båda föräldrarna, trots att de fortfarande är gifta med varandra.11

Utifrån det som nu har sagts behöver en lagändring som innebär att betänketid ska löpa i färre fall än i dag inte ha någon betydande påverkan på frågor om vårdnad, boende och umgänge.

6.2.7Underhåll till barn

Föräldrars underhållsskyldighet mot barn regleras i 7 kap. föräldra- balken. Denna skyldighet ska inte förväxlas med skyldigheten att utge bidrag för den andra makens underhåll enligt äktenskapsbalken. Genom underhållsstöd enligt socialförsäkringsbalken och andra soci- ala förmåner till barn har samhället tagit på sig en subsidiär underhålls- plikt för barn.

Föräldrarna ska svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade eko- nomiska förmåga (se 1 §). Underhållsskyldigheten ska fördelas mellan föräldrarna i relation till var och ens ekonomiska förmåga. En för- älder som varaktigt bor tillsammans med sitt barn fullgör som regel sin underhållsskyldighet genom att ta hand om barnet och försörja det. En förälder som inte varaktigt bor tillsammans med sitt barn kan inte uppfylla underhållsskyldigheten på det sättet utan ska göra det genom att betala underhållsbidrag till barnet (se 2 § 1 st.). Vid växelvist boende kan den förälder som har ett större ekonomiskt utrymme än den andre åläggas att betala underhållsbidrag till barnet enligt 6 §, om barnet inte får det underhåll från föräldern som det har rätt till enligt 1 §.12

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal (se 2 § 2 st.). Frågan om underhållsbidrag kan, men måste inte, väckas i mål om äktenskapsskillnad. Domstolen har möjlighet att fatta interimistiska beslut.

11Se bland annat rättsfallen RH 2018:47, RH 2019:26 och RH 2021:41 samt Sjösten (2024), Vårdnad, boende och umgänge s. 113 f.

12Se rättsfallet NJA 2013 s. 955.

155

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

Som redovisats ovan hänger skyldigheten att betala underhålls- bidrag samman främst med var barnet varaktigt bor. Om föräldrarna är gifta eller inte saknar betydelse i den bemärkelsen. Därmed får inte lagändringar som berör kraven på betänketid någon direkt på- verkan på frågor om underhåll till barn.

6.2.8Andra följder av att betänketid löper, särskilt vid våld i äktenskapet

I de föregående avsnitten har beskrivits hur en skilsmässoprocess utan betänketid påverkar makarnas rättsförhållande jämfört med mot- svarande situation när betänketid löper. Vid fall där ena maken ut- övar våld är det relevant att fundera över om betänketiden på andra sätt kan påverka situationen för den utsatta maken och eventuella barn.

Såvitt utredningen vet saknas det forskning som särskilt foku- serar på våldsutsatthet under betänketiden. Däremot finns det forsk- ning om våld i samband med separation och eftervåld, det vill säga att våldet kan fortsätta under lång tid efter separationen men i annan skepnad och främst i form av psykiskt och ekonomiskt våld.13

I vilken mån ett eventuellt avskaffande av betänketid skulle ha betydelse för eftervåldet kan utredningen inte uttala sig om. Vad som kan konstateras är att en utsatt make och eventuella barn under betänketiden är kvar i det juridiska äktenskapet, om än bara passivt. Det kan vara svårt att mäta psykologiska och andra effekter av det men det kan tänkas påverka den utsattas frigörelseprocess. Som nämnts ovan hindrar äktenskapet formellt inte att en faktisk sepa- ration genomförs. Det kan också noteras att motivation att lämna en relation kan vara en färskvara och att den utsatta maken i allmän- het upplever sig vara fortsatt bunden till den andra maken under den process som ett uppbrott utgör (se kapitel 4).

13Se bland annat Kjellberg (2023), Fri från (efter)våldet? s. 124 f.

156

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

6.3Argument för och emot betänketid

Bedömning

De främsta argumenten för betänketid är följande.

•Minska risken för att ett förhastat beslut om äktenskapsskill- nad ska drabba familjemedlemmar som inte tagit del i det. In- tresset av att makarna fattar genomtänkta beslut är särskilt starkt när barn berörs.

•Tid för överväganden om framtiden.

•Anstånd för att förbereda sig och sin livssituation inför äkten- skapsskillnaden.

•Statistik visar att reglerna om betänketid i vissa fall fyller en funktion och kan motverka en del kanske onödiga skilsmässor.

•En konsekvens av att betänketid löper är att rätten till under- hållsbidrag är starkare under den tiden än vid omedelbar äkten- skapsskillnad.

De främsta argumenten mot betänketid är följande.

•Äktenskapet är en form för frivillig samlevnad mellan själv- ständiga personer. Makarnas fria vilja ska respekteras.

•Regelverket kan uppfattas som ett försök av staten att kon- trollera äktenskaps upplösning.

•Fördröjningen drabbar den stora majoritet av skilsmässofall där något förhastat beslut inte föreligger.

•Berörda barn tar ofta mindre skada av en skilsmässa i och för sig, än av de påfrestningar som följer av att förhållandet mellan de vuxna är dåligt.

•Familjebildningsvanor och familjestabiliteten har genomgått stora förändringar. Riskerna med förhastade beslut kan vara mindre i dag än historiskt.

157

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

6.3.1Fördelar med betänketid

Betänketidens främsta uppgift är att minska risken för att ett för- hastat beslut om upplösning av ett äktenskap ska drabba annan som direkt berörs av beslutet. Med andra ord är det tänkt att familjemed- lemmar som inte har tagit del i beslutet ska skyddas från att beslu- tet inte är fattat efter moget övervägande. Det hör samman med att upplösningen av ett äktenskap ofta innebär en stor förändring för familjemedlemmarna. Funktionen att förhindra förhastade beslut är begränsad till fall då det finns barn i bilden eller då en av makarna inte vill skiljas.14

Såvitt avser kravet på betänketid när makarna är oense om skils- mässa har den i förarbetena ansetts innebära en rimlig avvägning av makarnas motstående önskemål och intressen. Betänketiden i dessa fall medför att den make som inte vill skilja sig får ett visst anstånd innan en upplösning av äktenskapet sker. Anståndet kan ge maken tid att förbereda sig för äktenskapsskillnaden. Det kan tänkas avse såväl ekonomiska och rättsliga som emotionella konsekvenser av den. Anståndet hör samman med upplösningen av äktenskapet i juridisk mening; någon fortsatt parrelation eller gemensamt boende kan inte tvingas fram. För den andra maken – den som önskar skilsmässa – kan ett sådant anstånd fungera som just betänketid.

Enligt förarbetena ska med förhastade beslut förstås att den make som vill skiljas ångrar det vid närmare eftertanke. Beslutet har alltså inte föregåtts av en allsidig prövning av makens egen och de andra familjemedlemmarnas situation. Det kan handla om att inte ha sett alla aspekter av situationen eller ha lagt för stor vikt vid omständig- heter som talar för en upplösning.15

Genom kravet på betänketid ska makarna förmås att fundera

igenom sin situation och sin framtid. Betänketiden ger makarna tid att reflektera över sitt beslut och överväga möjligheten att fortsätta vara gifta. Betänketiden ger också tillfälle för makarna att bli upp- lysta om möjligheterna att få familjerådgivning eller medling och att genomgå sådan. Längden på betänketiden är delvis anpassad uti- från detta. Eftersom betänketiden är begränsad i tid (som minst sex månader och som mest tolv månader) måste maken eller makarna fatta sitt slutliga beslut inom den tiden.16

14Prop. 1973:32 s. 112.

15SOU 1972:41 s. 185 f.

16Prop. 1973:32 s. 112 f.

158

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

Den statistik som har redovisats i avsnitt 3.2.4 talar för att reglerna om betänketid i vissa fall fyller en funktion och kan motverka en del kanske onödiga skilsmässor. Det finns par som väljer att fortsätta sitt äktenskap efter att en eller båda av dem ansökt om skilsmässa.

Om makarna är överens om skilsmässa gäller som huvudregel ingen betänketid. Makarnas egna önskemål har bedömts väga tyngre än den eventuella risken för en förhastad skilsmässa. Av förarbet- ena framgår att samhällets intresse av stabilitet i familjebildningen inte ska få tillgodoses genom lagregler som inskränker makarnas rätt att få äktenskapet upplöst. Ordningen ger alltså uttryck för tanken att samhället i dessa fall inte bör kontrollera upplösningen av äktenskapet. Även i de fall när betänketid krävs får den främst anses uppställd till skydd för barnen eller för den make som inte vill skiljas. Med hänsyn till att betänketidens syfte främst knyter an till de berörda personerna, snarare än samhällets intresse av stabilitet i familjebildningen, kan det argumenteras för att statens allmänna kon- troll av äktenskapsskillnad är låg, och i vart fall lägre än vid jämför- else med övriga nordiska länder. För att illustrera detta kan Finland tas som exempel, där äktenskapsskillnad i princip alltid ska föregås av betänketid, även när två barnlösa makar är överens om att de vill skiljas.17

En konsekvens av att betänketid löper är att rätten till underhålls- bidrag är starkare under den tiden, när makarna fortfarande är gifta, än vid omedelbar äktenskapsskillnad. För den ekonomiskt svagare maken är det därmed en fördel i detta avseende att betänketid löper.

6.3.2Nackdelar med betänketid

Mot betänketidens uppgift att förhindra förhastade skilsmässor står principerna om äktenskapet som en form för frivillig samlev- nad mellan självständiga personer och att makarnas fria vilja ska re- spekteras. Det sistnämnda leder till att var och en av makarna bör kunna ha anspråk på att få äktenskapet upplöst utan någon fördröj- ning. Betänketiden medför visserligen inte några krav på hur makarna ska leva sina liv under den perioden. Inte desto mindre är makarna fortfarande gifta med varandra, i strid med en eller båda makarnas vilja. Detta är särskilt problematiskt i de fall där det förekommer

17Jfr Agell (2003), Nordisk äktenskapsrätt, s. 52 f.

159

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

våld (se vidare avsnitt 6.9). Den av makarna som vill ingå nytt äkten- skap kan inte göra det förrän det finns en lagakraftvunnen dom på äktenskapsskillnad.

Det kan hävdas att betänketiden speglar en misstro mot makar- nas förmåga att bedöma sin situation och fatta välavvägda beslut. Regelverket kan uppfattas som ett försök av lagstiftaren att kon- trollera äktenskaps upplösning och begränsa individens rätt att be- stämma över sin relation och sitt äktenskap.

Risken för förhastade skilsmässor har i förarbetena bedömts som förhållandevis liten, eftersom de flesta makar får antas ha noggrant övervägt situationen innan de tar steget att vända sig till domstol med ansökan om äktenskapsskillnad.18 Utifrån den statistik som redovisats ovan kan det visserligen vara så att betänketid kan fylla en funktion i vissa fall. Den fördröjning som betänketiden innebär drab- bar dock den stora majoritet av skilsmässofall där något förhastat be- slut inte föreligger. I de sistnämnda fallen torde betänketiden bara ha den effekten att den slutgiltiga, och kanske på förhand givna, upp- lösningen av äktenskapet sker vid en senare tidpunkt än vad som annars hade blivit fallet. Det behöver inte vara till fördel för mak- arna och eventuella barns situation. Man får alltså fråga sig om den positiva effekt som betänketiden kan ha i vissa fall motiverar restrik- tionerna för majoriteten av par.

I sammanhanget bör också övervägas vad risken med förhastade beslut är, det vill säga främst vilka skadeverkningar som förhastade beslut kan innebära. Om ett par ångrar att äktenskapet har upplösts och fortsätter sitt liv tillsammans finns möjligheten att gifta sig på nytt eller leva som sambor. Möjligen kan de förändrade familjebild- ningsmönstren innebära att det finns en annan syn på vilken risk som är förknippad med att fatta förhastade beslut i fråga om äkten- skapet i dag jämfört med på 1970-talet när reglerna infördes. I dag ses det i mindre utsträckning som problematiskt att leva ihop utan att vara gifta eller att skilja sig, jämfört med tidigare.

Avslutningsvis, om det av allmänheten uppfattas vara för krång- ligt att skilja sig kan följden bli att par avhåller sig från att över huvud taget ingå äktenskap.

18Prop. 1973:32 s. 110.

160

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

6.3.3Särskilt om kravet på betänketid när någon av makarna bor med eget barn

Även om makarna är överens om skilsmässa ska betänketid löpa om någon av makarna varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad.

Man bör inledningsvis påminna sig om de grundläggande prin- ciperna för äktenskapsbalken, att äktenskapet ska vara en form för frivillig samlevnad och att en makes vilja att upplösa äktenskapet är ovillkorlig och ska respekteras.

Enligt förarbetena kräver barnets intresse att risken för förhastade beslut om skilsmässa undanröjs så långt det är möjligt, även med beaktande av att en sådan fördröjning drabbar den stora majoritet av skilsmässofall där föräldrarna moget har övervägt och beslutat om sin äktenskapsskillnad. Med hänsyn till den stora betydelse som beslutet får för barnet har det i förarbetena ansetts inte vara enbart makarnas sak. Intresset av att makarna fattar genomtänkta beslut har getts en särskild vikt i dessa fall; även en generellt sett liten risk för förhastade beslut bör beaktas.19

Med andra ord har kravet på betänketid motiverats av hänsyn till barnets bästa. Frågan om vad som är ett enskilt barns bästa har inte något givet svar och är i detta sammanhang uppdelad i flera delfrå- gor. En avser barnets intresse av att ett äktenskap bryts först efter noggrann eftertanke, det vill säga det som är betänketidens främsta funktion. Andra delfrågor kring barnets bästa vid separationer hand- lar om vårdnad, boende och umgänge. Sådana frågor prövas ytterst av domstol och är inte en förutsättning för att dom på äktenskaps- skillnad ska meddelas.

Innebörden av barns bästa som rättslig målsättning kan på ett mer övergripande plan anses variera över tid och vara beroende av i vilket samhälle den tillämpas.20 I det ljuset kan det konstateras att synen på hur barn påverkas av en skilsmässa inte helt är densamma i dag som när reglerna om betänketid infördes. Forskning om barns förhållanden inom och utom Sverige visar att barnen i en familj ofta tar mindre skada av en skilsmässa i och för sig, än av de påfrestningar som följer av att förhållandet mellan föräldrarna är dåligt och på- verkar familjelivet.21 Förändringen i synsätt gör sig inte minst gäll-

19Se bland annat prop. 1973:32 s. 110 f.

20Jfr Singer (2024), Barnets bästa s. 20 f. och 37 ff.

21Se Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Samboende s. 25 f.

161

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

ande för den situationen att det har förekommit våld i äktenskapet mot en make eller barnet. Förekomst av våld i familjen, direkt mot barnet eller mot en förälder, innebär en allvarlig risk för barnets hälsa och utveckling.22

Som har lyfts fram vid utredningens möten med bland andra in- tresseorganisationer är det i ett enskilt fall inte säkert att kravet på betänketid är till fördel för barnet. En grundläggande tanke bakom kravet på betänketid är som sagt att sakta ned beslutsprocessen för att undvika onödig skada för barnet. Baksidan av det är att barnet därmed kan komma att leva i ovisshet om vad som ska gälla för fa- miljens och barnets livssituation. Det kan påverka barnet negativt. Samtidigt ska det på nytt understrykas att kravet på betänketid inte hindrar att makarna lever åtskilda och därmed att en faktisk separa- tion kan komma till stånd.

Det kan också konstateras att familjebildningsvanor och familje- stabiliteten har genomgått stora förändringar. Ett exempel som redo- visats i avsnitt 3.2.4 är att det vid tiden för införandet av reglerna om betänketid var klart vanligast att nyfödda barn hade föräldrar som var gifta med varandra, medan en majoritet av de barn som föds i dag har en mamma som är ogift.

Eftersom det inte finns någon betänketid för sambor kan det argumenteras för att en sådan inte heller ska finnas för gifta makar. Vid en sådan jämförelse måste dock beaktas att ett krav på betänke- tid för sambor mycket väl hade kunnat anses skäligt i de fall barn berörs av en separation men att sådan lagstiftning försvåras av att det inte sker någon registrering av sambor.

Sammanfattningsvis finns det fördelar och nackdelar med att ett krav på betänketid ska gälla när någon av makarna varaktigt bor till- sammans med eget barn under 16 år som står under den makens vård- nad.

6.4Överväganden och förslag i sammanfattning

Utredningen har bedömt att det finns övervägande skäl för att ta bort det nuvarande kravet på betänketid när bara den ena maken vill skiljas. Däremot lämnar utredningen inget förslag om andra

22Se till exempel Socialstyrelsen (2023), Våld i nära relationer. Handbok för socialtjänsten, hälso- och sjukvården och tandvården och Stiftelsen Allmänna Barnhuset (2023), Våld mot barn 2022. En nationell kartläggning.

162

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

väsentliga förändringar av i vilka situationer som äktenskapsskillnad ska föregås av betänketid. Skälen för det redovisas i kommande av- snitt. Sammanfattningsvis innebär de föreslagna ändringarna följande skifte i systemet med betänketid.

Var och en av makarna har rätt till äktenskapsskillnad. Denna grundläggande rätt ska framhävas ytterligare i regelverket. Genom ändringarna är en makes valfrihet starkare än tidigare. Som huvud- regel ska viljan att skiljas leda till omedelbar äktenskapsskillnad, utan att den ska föregås av betänketid. Kravet på betänketid när den andra maken motsätter sig skilsmässa ska alltså tas bort.

När barnperspektivet gör sig gällande är förhållandena dock annor- lunda. Liksom hittills ska äktenskapsskillnad föregås av betänketid om någon av makarna varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad. Det utgör alltså ett undan- tag till regeln att äktenskap ska upplösas utan fördröjning. Makens fria vilja respekteras dock på det sättet att maken har en ovillkorlig rätt att upplösa äktenskapet, men att det ska ske efter att betänke- tid har löpt. Någon begäran om fullföljd av äktenskapsskillnaden ska inte krävas. Dom på äktenskapsskillnad ska meddelas så snart betänketiden om sex månader har löpt ut.

Därutöver ska betänketid löpa om makarna är överens om det eller om någon av makarna begär det och den andra maken inte mot- sätter sig det. Det liknar den nuvarande regleringen, som kräver att båda makarna begär det. Betänketid är alltså något som makarna kan välja, om de båda är överens om det.

6.5Ingen betänketid trots att en av makarna motsätter sig äktenskapsskillnad

Förslag

Det nuvarande kravet på betänketid när en av makarna motsätter sig äktenskapsskillnad ska tas bort.

Som utvecklas i avsnitt 6.9 finns det svårigheter med utformningen och tillämpningen av en särskild undantagsregel för våldsutsatta makar, vilket har medfört att utredningen inte lämnar något sådant förslag. Samtidigt är det befogat med en rätt till omedelbar äkten-

163

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

skapsskillnad när våld och andra kränkningar har förekommit i äkten- skapet. Det utgör ett starkt skäl för att i stället för att införa en undan- tagsregel föreslå ändringar i förutsättningarna för när det ska finnas ett krav på betänketid. Med andra ord, genom att minska antalet situationer när betänketid ska löpa avtar behovet av att tillämpa en undantagsregel.

I avsnitt 6.3 har argumenten för och emot betänketid redovisats. Den avvägning som bedömdes rimlig vid införandet av reglerna om betänketid behöver inte vara det i dag. Omständigheterna är delvis andra nu än för 50 år sedan, inte minst med anledning av de stora förändringar som har skett i vanor kring familjebildning. I en situa- tion när bara den ena maken vill skiljas är det fortfarande relevant att beakta den andra makens intresse av att beslutet om skilsmässa inte ska vara förhastat. Av de skäl som anförts i avsnitt 6.3 bör dock det intresset inte ges alltför stor vikt. Det måste vägas mot det in- tresse som den förstnämnda maken har av att utverka en äktenskaps- skillnad utan fördröjning. Äktenskapet är en form för frivillig sam- levnad mellan självständiga personer. En makes fria vilja i frågan om att stanna i ett äktenskap eller inte bör vara stark i en modern äktenskapslagstiftning.

Utöver att äktenskapsbalkens regler bygger på tanken om jäm- ställdhet mellan kvinnor och män och att makars självständighet gentemot varandra ska värnas, betonas vikten av att lagstiftningen ska skydda den ekonomiskt svagare maken om äktenskapet upp- löses. Utredningen anser att det är väl förenligt med dessa principer att nu föreslå en ändring i kravet på betänketid. Sammantaget talar övervägande skäl för att ett sådant krav inte bör ställas upp när en make motsätter sig skilsmässa.

Vid denna bedömning har utredningen beaktat de konsekvenser som ett borttagande av betänketiden kan innebära för den make som inte vill skiljas. Det gäller sådana konsekvenser som redovisats under avsnitt 6.2 och de som framförts vid utredningens möten med olika aktörer. I enskilda fall kan det alltså vara en nackdel för en make som av någon anledning har ett styrkeunderläge att kravet på betänketid försvinner. Det kan till exempel gälla rätten till under- hållsbidrag. En sådan följdfråga är dock möjlig att lösa genom andra förändringar i regelverket. Ett förslag som utredningen lämnar är att införa en rätt till förskott av bodelningslott (se kapitel 9). Det

164

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

är inte tänkt att ersätta rätten till underhållsbidrag utan föreslås som ett komplement för att underlätta en separation och bodelning.

I andra fall kan ett borttagande av betänketiden vara en fördel för en make som vill lämna ett äktenskap, till exempel för att under- lätta uppbrottsprocessen när det har förekommit våld i äktenskapet. Om det inte finns barn i bilden kan en våldsutsatt make alltså be- gära omedelbar äktenskapsskillnad enligt det förslag som utred- ningen lämnar. Det är en tydlig förbättring jämfört med dagens läge.

6.6Betänketid när make bor tillsammans med ett eget barn

Bedömning

Kravet på betänketid ska vara kvar när någon av makarna varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad.

I utredningens uppdrag ligger inte uttryckligen att se över det nu- varande kravet på betänketid när någon av makarna varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad. Ett borttagande av detta krav skulle i princip innebära ett borttagande av systemet med betänketid vid äktenskapsskillnad. Utredningen menar att det inte framkommit tillräckliga skäl för att föreslå en så genomgripande förändring.

Argumenten för och emot betänketid har redovisats ovan. Där har även beskrivits vilken särskild hänsyn som måste tas när det finns barn som berörs av en skilsmässa. Kravet på betänketid har motive- rats av hänsyn till barnets bästa. Statistik visar att reglerna om be- tänketid i vissa fall också fyller en funktion och kan motverka en del kanske onödiga skilsmässor. Å andra sidan måste de beskrivna för- ändringarna i synsättet på hur en skilsmässa påverkar barn ges bety- delse vid avvägningen om kravet på betänketid ska behållas. Det för- ändrade kunskapsläget medför att ett sådant krav inte är självklart att upprätthålla.

Ett skäl som talar för att helt ta bort kravet på betänketid är att en sådan förändring, liksom ovan, kan vara till fördel för en vålds- utsatt make och barn. I de flesta familjer förekommer inte våld, vil-

165

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

ket talar emot en lösning där betänketiden tas bort för alla. Före- komsten av våld i nära relationer kan emellertid inte ses som ett ovanligt undantag (se avsnitt 4.4). I senare års lagstiftningsarbete har dessutom synen skärpts på hur barn påverkas av att uppleva våld när det rör sig om frågor om vårdnad, boende och umgänge. Det har lett till förändringar i bland annat 6 kap. 2 a § föräldrabal- ken.23 Även införandet av barnfridsbrottet är ett led i en sådan ut- veckling, vilket syftar till att stärka det straffrättsliga skyddet för barn som bevittnar brott inom familjen (se 4 kap. 3 § brottsbalken).

Sammantaget är det många olika intressen som gör sig gällande. I ett enskilt fall kan en omedelbar skilsmässa utan betänketid vara det bästa för barnet. I andra fall kan en betänketid bidra positivt till barnets livssituation. Någon individuell prövning i varje skillnads- mål är inte möjlig eller lämplig att göra, utan regeln behöver vara allmän. Inom ramen för den här utredningens uppdrag har det inte kommit fram tillräckliga skäl för att föreslå ett fullständigt borttag- ande av betänketiden. Det finns dock skäl att återigen nämna att makar inte behöver bo tillsammans under betänketiden.

6.7Betänketid när makarna är överens om sådan

Bedömning

Det bör alltjämt finnas möjlighet för makarna att begära att äkten- skapsskillnaden ska föregås av betänketid. Mindre ändringar i re- geln bör dock göras.

I dag finns en möjlighet för makar att tillsammans begära att be- tänketid ska löpa även om omständigheterna inte är sådana att det behövs. Utredningen har bedömt att den möjligheten bör finnas kvar. Det gäller oavsett vilka ändringar som i övrigt görs med be- tänketidskravet. Om en make motsätter sig äktenskapsskillnad kan den make som vill skiljas överväga om det finns skäl att fundera över och resonera kring situationen och framtiden mer än vad som redan gjorts. Utredningen är av uppfattningen att en betänketid som löper med detta som grund kan leda till gynnsamma förutsätt- ningar för samtal eller familjerådgivning. Makarna står i dessa fall

23Se prop. 2024/25:10.

166

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

tillräckligt nära varandra för att den make som vill skiljas kan ha förståelse för den andra makens inställning och eventuella önske- mål om betänketid. Det är då klart motiverat att betänketid ska kunna löpa i ett sådant fall.

Mindre ändringar bör ske i utformningen av den nuvarande regeln. Det bör göras med hänsyn till utredningens förslag om att ta bort kravet på betänketid när en av makarna motsätter sig äktenskaps- skillnad. Om en av makarna i en enskild ansökan begär att betänke- tid ska löpa trots att det inte är nödvändigt, ska så ske om inte den andra maken i sitt svaromål motsätter sig det. För det fall ett svaro- mål inte kommer in i rätt tid efter delgivning av stämningsansökan ska betänketid också löpa.

6.8Begäran om fullföljd ska inte krävas

Förslag

Har betänketiden löpt under minst sex månader ska dom på äkten- skapsskillnad meddelas, utan att någon särskild begäran om full- följd av äktenskapsskillnaden ska krävas.

Bedömning

Reglerna om från vilken tidpunkt som betänketiden ska löpa bör vara kvar oförändrade.

Utredningen bedömer att det finns anledning att i ett avseende för- enkla de processuella reglerna hänförliga till betänketiden. Det gäller det nuvarande kravet på att en eller båda makarna måste begära full- följd för att dom på äktenskapsskillnad ska meddelas. Som redovi- sats i avsnitt 3.2.2 kräver gällande rätt att det framställs två yrkan- den om äktenskapsskillnad när betänketid föregår den. Att på detta sätt aktivt behöva uttrycka sin vilja två gånger kan hindra den som vill lämna en relation. Det kan försvåras av påtryckningar, hot eller våld från den andre maken. För en våldsutsatt make kan kravet på begäran om fullföljd alltså innebära en risk för att maken stannar kvar i äktenskapet i strid med den vilja som uttryckts i det ursprung- liga yrkandet om äktenskapsskillnad.

167

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

Det sagda talar för att förändra reglerna på det sättet att dom på äktenskapsskillnad ska meddelas så snart betänketiden har löpt under minst sex månader, utan att någon särskild begäran om fullföljd ska krävas. Förslaget skulle innebära en klar förenkling och förbättring för den eller de makar som vill skilja sig. Det ligger också i linje med såväl syftet med utredningens uppdrag som äktenskapsbalkens grund- läggande principer.

Dessutom är det utredningens uppfattning att det förekommer att makar missar att begära fullföljd i rätt tid och därmed behöver ge in en ny ansökan om äktenskapsskillnad. Det är till nackdel för både enskilda och domstolarna.

Som nämnts ovan verkar syftet med utformningen av de nuvar- ande reglerna ha varit grundat i en ambition att underlätta för mak- arna att besluta sig för att fortsätta äktenskapet. Enligt utredningen utgör detta inget starkt skäl mot förslaget.

Ett annat motargument som bör beaktas rör den situationen att makarna under betänketiden skulle enas om att fortsätta sitt äkten- skap. Förslaget förutsätter att de i så fall meddelar domstolen sin vilja. I annat fall kommer domstolen att meddela dom på äktenskaps- skillnad när betänketiden har löpt ut. Konsekvenserna av detta kan dock minimeras genom den möjlighet som finns för makarna att få domen ändrad genom ett överklagande. Inte heller detta talar där- för med styrka emot förslaget.

Sammantaget föreslår utredningen en förändring av rättsläget på det sätt som angetts. Utredningen har övervägt om längden på be- tänketiden bör sättas till mer än sex månader med hänsyn till att den i dag kan vara så lång som ett år (och minst sex månader). Utred- ningen anser dock att en längd om sex månader får anses bäst över- ensstämma med det gällande rättsläget. Det har inte heller framkom- mit något tydligt behov av en längre betänketid än så.

Förslaget innebär att 14 kap. 10 § äktenskapsbalken ska upphöra att gälla. Några andra ändringar i nämnda kapitel bedöms inte vara nödvändiga med anledning av utredningens förslag.

En annan förändring som utredningen har övervägt avser från vilken dag som betänketiden ska löpa. Utredningen har valt att inte lämna något ändringsförslag. Enligt den nuvarande lydelsen ska be- tänketid vid en enskild ansökan löpa från den dag som begäran om skilsmässa delges den andra maken. Ett alternativ skulle vara att låta dagen för ansökan vara avgörande för betänketidens början. Så är

168

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

fallet vid en gemensam ansökan från makarna, vilket är naturligt, och även för att bestämma brytdagen för bodelning (se 9 kap. 2 § äktenskapsbalken). Ett skäl för att ändra till dagen för ansökan är att kravet på betänketid enligt utredningens förslag inte längre är uppställt till skydd för den andra maken utan för eventuella barn.

Det kan argumenteras för att betänketiden därmed kan knytas redan till dagen för ansökan i stället. Samtidigt är delgivning av stämnings- ansökan en förutsättning för att dom ska kunna meddelas. Även om det finns en möjlighet att förordna en god man för en frånvar- ande part anser utredningen sammantaget att det inte finns tillräck- liga skäl för att ändra den nuvarande regleringen.

6.9Inget undantag från kravet på betänketid när våld förekommit i äktenskapet

Bedömning

Det bör inte införas något undantag från kravet på betänketid när det förekommit våld i äktenskapet.

6.9.1Inledande överväganden

Vid överväganden att införa ett undantag från kravet på betänketid när våld och andra kränkningar förekommit i äktenskapet är det in- ledningsvis relevant att fundera över hur en sådan undantagsregel förhåller sig till syftet med betänketid. Det främsta skälet till kravet på betänketid är att förhindra förhastade beslut om skilsmässa. Re- glerna finns till för att skydda den andra maken och eventuella barn mot den risken. De innebär att en make kan motsätta sig äktenskaps- skillnad och därmed fördröja äktenskapets upplösning under sex månader.

När våld förekommit i äktenskapet är ett sådant hinder för snabb äktenskapsskillnad svårt att motivera. Det går i dessa fall inte att tala om en risk för förhastade beslut. Våld och andra kränkningar är oacceptabelt. Att en make har modet att lämna en relation med så- dana destruktiva inslag och begära skilsmässa kan inte på något sätt anses förhastat, tvärtom. Betänketidens skyddsfunktion för den

169

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

andra maken, oftast mannen, är vid konstaterade fall av våld och andra kränkningar inte relevant att beakta av uppenbara skäl. Inte heller med hänsyn till eventuella barns intressen fyller betänketiden i de fallen något syfte. För barn som lever i en våldsam relation kan snarare en snabb skilsmässa vara viktigt.

Mot bakgrund av det sagda finns det alltså tungt vägande prin- cipiella skäl för en rätt till omedelbar äktenskapsskillnad när det före- kommit våld och andra kränkningar i äktenskapet. Som redovisas i det följande finns det emellertid skäl av varierande styrka som talar emot att införa en särskild undantagsregel.

6.9.2Konsekvenserna av att betänketid löper är inte enbart negativa för en våldsutsatt make

Under betänketiden består äktenskapet i juridisk mening. Det är en omständighet som kan påverka en make som blivit utsatt för våld av den andra maken och snabbt vill lämna relationen. Själva sepa- rationen kan dock ske formlöst i den bemärkelsen att lagen inte uppställer något krav på att makar ska leva tillsammans under be- stående äktenskap och därmed inte heller under betänketiden.

I avsnitt 6.2 har betänketidens konsekvenser för några följdfrå- gor till äktenskapsskillnad analyserats. Den samlade bilden är att det inte nödvändigtvis behöver vara negativt för en utsatt make utifrån dessa följdfrågor att betänketid löper. När det gäller rätten till underhållsbidrag är det till och med positivt att så sker. En vålds- utsatt make som har rätt till underhållsbidrag (och bohag) under betänketiden går vid omedelbar äktenskapsskillnad miste om den rätten. I stället är maken hänvisad till de regler som gäller för under- hållsbidrag efter äktenskapsskillnad, vilka är betydligt mer restriktiva.

Om kravet på betänketid inte gäller kan det alltså få negativ på- verkan på den utsatta makens ekonomiska förutsättningar efter ett uppbrott från relationen. Som redovisats i kapitel 4 är det i hetero- sexuella relationer inte sällan kvinnan som är den svagare parten.

Som utredningen anfört tidigare kan det finnas skäl att överväga att se över frågor om underhållsskyldighet till make i så fall. I detta sammanhang ska också nämnas att utredningen lämnar förslag om att införa en möjlighet till förskott av bodelningslott, vilket i viss mån kan kompensera för en försämrad rätt till underhållsbidrag (se kapitel 9). Om den utsatta maken däremot är den ekonomiskt stark-

170

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

are maken innebär en borttagen betänketid att makarna i ett tidigare skede, efter äktenskapsskillnaden, svarar för sin egen försörjning.

Att en betänketid löper hindrar inte att bodelning genomförs eller möjligheten att begära kvarsittanderätt till den gemensamma bostaden. Inte heller påverkas möjligheten att begära olika typer av kontaktförbud enligt lagen om kontaktförbud. Besöksförbud enligt äktenskapsbalken gäller dock som utgångspunkt endast till dess att dom på äktenskapsskillnad har vunnit laga kraft. Utan krav på be- tänketid förkortas därmed i allmänhet tiden för ett eventuellt besöks- förbud, vilket leder till ett försämrat skydd för den som är i behov av ett sådant förbud. Även om det finns möjlighet till andra typer av kontaktförbud är förutsättningarna för besöksförbud mindre strikta än för dem.

Kravet på betänketid innebär inte heller någon påtaglig nackdel i frågor om vårdnad, boende och umgänge liksom underhållsbidrag till barn. Även om makarna fortfarande är gifta kan domstol till exempel besluta om ändring i vårdnaden om eventuella barn, även interimistiskt.

6.9.3En undantagsregel är svår att förena med principen att skälen för äktenskapsskillnad inte ska prövas

Frågan om en make ska ha rätt till omedelbar äktenskapsskillnad när det har förekommit våld eller andra kränkningar är inte ny. Tvärt- om har en sådan rätt tidigare funnits i svensk lagstiftning, och finns fortfarande i Danmark, Island och Norge. Vid jämförelse med de länderna och tidigare svensk lagstiftning måste man dock förhålla sig till grundläggande skillnader mellan systemen. I de länderna ut- gör separation en grund för äktenskapsskillnad. Det förutsätter ett rättsligt beslut om att makarna ska leva separerade under viss tid och att makarna därefter följer beslutet. Om de inte gör det kan äktenskapsskillnad inte uppnås på denna grund. Med ett sådant sy- stem finns det anledning att medge undantag i vissa fall, till exem- pel när våld har förekommit inom äktenskapet. Saken illustreras tydligt av de överväganden som gjorts i de norska förarbetena (se avsnitt 3.2.3). En utsatt make som pressas att återuppta samlevna- den kan enligt den rättsordningen annars få till följd att dom på äktenskapsskillnad inte kan meddelas.

171

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

Den grundläggande principen i Sverige är att var och en ska ha rätt till äktenskapsskillnad, oavsett orsak. I vissa fall kräver lagen att betänketid löper, men några andra krav på makarna ställer den inte upp. En make som vill skiljas behöver alltså ingen grund för det. Motsvarande risk som identifierats i norsk rätt finns inte här. Svensk äktenskapsrätt bygger inte heller längre på tanken om fel i äktenskapet, det vill säga att en make är skyldig till äktenskapets upplösning. Varken under äktenskapet eller betänketiden ställs några krav på att paret ska bo tillsammans.

I utredningens direktiv anges att det vid utformningen av för- ändrade regler om betänketid är angeläget att upprätthålla princi- pen om att den som vill skiljas ska kunna göra det utan att behöva anföra några skäl. Vid bedömningen av om betänketid ska löpa ska domstolen inte behöva utreda makarnas personliga förhållanden eller efterforska orsaken till skilsmässan. Utredningen delar uppfattningen att detta är viktiga principer för äktenskapsbalkens regelverk.

Ett (åter)införande av en rätt till omedelbar äktenskapsskillnad vid våld är svårt att genomföra utan att domstolarna i de fallen be- höver pröva en makes skäl för äktenskapsskillnad. Det betyder att i vart fall de gärningar som läggs till grund för begäran om äktenskaps- skillnad behöver bedömas. I den meningen är det ett avsteg från vårt nuvarande system och de principer som gäller för äktenskapsskillnad i dag.

Det kan visserligen argumenteras för att en sådan lagändring inte nödvändigtvis innebär ett åsidosättande av principen om att den som vill skiljas inte ska behöva anföra några skäl för det. Bara för att en make har möjlighet att uppnå omedelbar äktenskapsskillnad genom att tillämpa en undantagsregel, betyder inte det att maken måste använda sig av den regeln. Maken har alltjämt en ovillkorlig rätt till äktenskapsskillnad utan att ange skäl för det, dock under förutsättning att betänketid först löper i förekommande fall.

I förarbetena har det uttalats att specificerade skilsmässogrunder inte fyller någon funktion, eftersom en makes skäl för att skiljas saknar betydelse.24 Uttalandet måste nog delvis ses i ljuset av det system som tidigare gällde i Sverige, när äktenskapsskillnad krävde hemskillnad eller annan grund. För den enskilde som vill uppnå omedelbar äktenskapsskillnad med anledning av våld inom äkten- skapet, fyller en undantagsregel naturligtvis en funktion. Det förut-

24Se bland annat SOU 1972:41 s. 185.

172

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

sätter dock att den är praktiskt tillämpbar och kan ge avsedd effekt. Svårigheterna med det utvecklas nedan.

Redan i dag finns några undantagsregler som avviker från principen att en grund för äktenskapets upplösning inte ska behöva presente- ras. Tvångsgifte är en sådan grund som möjliggör äktenskapsskillnad utan föregående betänketid (se 5 kap. 5 § äktenskapsbalken, vilken innehåller andra undantag som redovisas i avsnitt 3.2.2). Genom den undantagsregeln har en make rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid om det görs sannolikt att maken har tvingats att ingå äktenskapet. Denna rätt motiveras av att äktenskapet ingåtts i strid mot gällande regler. Den tar alltså inte sikte på vad som hänt under äktenskapet. I detta fall kan talan även föras av allmän åkla- gare, som därmed tillvaratar det allmännas intresse av att upplösa äktenskap som inte är önskvärda. Åklagaren ska göra en lämplighets- prövning av om talan ska föras.25

Ett annat undantag från kravet på betänketid gäller särlevnads- fallet (se 5 kap. 4 § äktenskapsbalken). Den regeln kan emellertid inte sägas lägga skulden på någon av makarna till äktenskapets upp- lösning. För tillämpning av den räcker det att domstolen kan kon- statera att makarna inte lever tillsammans sedan två år tillbaka, eller överhuvudtaget inte gjort det under sitt äktenskap (som kan ha varat kortare än två år). Kravet på betänketid kan då undantas. Omständig- heterna kring särlevnaden och anledningen till den behöver domstolen varken beakta eller pröva. Dessutom föranleder undantagsregeln sällan några bevissvårigheter. I princip räcker det med att ett så kallat särlevnadsintyg ges in till domstolen. Frågan blir därmed enkel att handlägga rent processuellt sett. Som redovisas nedan är saken annor- lunda vid våld inom äktenskapet.

Det kan även hävdas att införandet av en ny undantagsregel öpp- nar för en diskussion om andra tänkbara grunder för omedelbar äktenskapsskillnad. Det kan gälla sådana grunder som tidigare om- fattats av skilsmässokatalogen, men även andra. Invändningen är relevant på det sättet att införandet skulle innebära en tillbakagång till tankesättet att en makes skuld kan ha betydelse vid äktenskaps- skillnad. Den tillbakagången skapar vissa följdfrågor.

25Se prop. 2003/04:48 s. 38.

173

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

6.9.4Betydelsen i övrigt av tankesättet att en make har skuld till skilsmässan

Historiskt, fram till införandet av reglerna om betänketid, har olika påföljder kunnat drabba den make som ansetts som den skyldiga till äktenskapets upplösning. Den maken har då kunnat bli skadestånds- skyldig till den andra maken i samband med skilsmässan. Maken har också kunnat gå miste om rätten till underhållsbidrag och missgyn- nas vid bodelningen. Skuldfrågan har vidare kunnat påverka vem av makarna som ska få vårdnaden om gemensamma barn.

Som en principiell utgångspunkt bör införandet av en undantags- regel för våld inom äktenskapet inte medföra större förändringar än nödvändigt. En fullständig återgång till tankesättet om en makes skuld och konsekvenserna av det är främmande. Ett grundläggande skäl till att systemet togs bort i samband med införandet av reglerna om betänketid var att det inte ansågs höra hemma i en modern äkten- skapslagstiftning.26

Det kan konstateras att såväl för skadestånd som frågor om vård- nad, boende och umgänge finns det redan i dag lagregleringar med liknande ändamål. Den som har blivit utsatt för brott kan kräva skadestånd från gärningspersonen. När det gäller frågor om vård- nad, boende och umgänge ska vid bedömningen av vad som är bäst för barnet avseende fästas särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld eller annat övergrepp, eller att bar- net olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa (6 kap.

2 a § föräldrabalken). För frågan om underhållsbidrag rör det sig i praktiken om underhåll efter äktenskapsskillnad. Vid den skälig- hetsbedömning som ska göras ska hänsyn tas till makens förmåga och övriga omständigheter. Det finns inte längre kvar någon uttryck- lig regel om att en make kan förlora sin rätt till underhåll med an- ledning av att han eller hon är skyldig till äktenskapets upplösning.

6.9.5Svårigheter med utformningen och tillämpningen av en undantagsregel

Som har berörts ovan kan ett eventuellt införande av en undantags- regel vid våld inom äktenskapet leda till att domstolarna inte helt kan undvika att pröva en makes skäl för äktenskapsskillnad. Det

26Prop. 1973:32 s. 119.

174

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

går emot nuvarande principer. Mer konkret är det de gärningar som den andra maken påstås ha begått som ska bedömas. Prövningen kan förväntas innefatta bevisvärdering och bedömningar av om all- varet i gärningarna är tillräckliga för att omedelbar äktenskapsskill- nad ska tillåtas på denna grund. Om den andra maken är dömd för brott mot maken blir prövningen naturligtvis enklare än annars. Det torde dock vara bara i undantagsfall som en dom finns i det skede när talan om äktenskapsskillnad väcks.

Det kan antas att äktenskapsskillnadsmålet kan bli relativt om- fattande för domstolarna att hantera med svåra bevisfrågor och be- hov av huvudförhandling. Parterna kan antas ha behov av ombud, vilket är förenat med kostnader för enskilda eller staten. Det bör också vara nödvändigt att domstolarna hanterar målen skyndsamt. Om handläggningen tar för lång tid fyller inte undantagsregeln sitt syfte som en snabbare väg till upplöst äktenskap än genom betänke- tid. Dessutom kan processen antas bli uppslitande för parterna och det finns en risk för att processen kan användas i trakasseringssyfte.

Även av rättssäkerhetsskäl kan en undantagsregel ifrågasättas. Det gäller främst vilket beviskrav som ska tillämpas. Å ena sidan bör det inte ställas alltför höga beviskrav för att möjligheten ska vara praktiskt användbar för en våldsutsatt make. Med hänsyn till konsekvenserna för den utpekade maken finns det inga starka skäl att anta att ett lågt beviskrav skulle inbjuda till att makarna i samför- stånd missbrukar regeln för att undvika betänketid.

Åandra sidan har den utpekade maken ett befogat intresse av att inte i allmänhetens ögon bedömas som skyldig till gärningarna, utan att först ha fått saken prövad genom dom i ett brottmål. En dom på äktenskapsskillnad är offentlig. Dessutom kan det inte bortses från risken att ett påstående om våld och kränkningar kan sakna grund eller användas i trakasseringssyfte. Beviskravet måste vara tillräck- ligt högt för att motverka detta. Allt detta talar emot att sätta ett beviskrav som motsvarar det som gäller enligt 5 kap. 5 § äktenskaps- balken om tvångsgifte. Av rättssäkerhetsskäl framstår det som ett för lågt satt beviskrav att våldet ska göras sannolikt. Den bedöm- ningen gäller även om det beaktas hur de västnordiska länderna har valt att utforma sin motsvarande undantagsregel på något olika sätt. Enligt utredningens uppfattning bör beviskravet snarast motsvara det som gäller för brottmål, vilket gör att effekten av regeln kan antas bli liten.

175

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

6.9.6Sammantagen bedömning

Sammantaget gör utredningen bedömningen att det ovan sagda ut- gör så starka skäl mot att införa en undantagsregel att något förslag inte lämnas i detta avseende. Det finns påtagliga svårigheter med hur utformningen och tillämpningen av en sådan regel ska kunna ske på ett effektivt och rättssäkert sätt. Under sådana omständigheter be- döms den förväntade effekten av regeln vara liten, vilket inte kan anses väga upp för nämnda svårigheter.

I avsnitt 6.5 redovisas utredningens förslag om att avskaffa det nuvarande kravet på betänketid när en av makarna motsätter sig skilsmässa. Det förslaget kommer alltså att möjliggöra för en vålds- utsatt make att utverka en äktenskapsskillnad utan betänketid när ingen av makarna varaktigt bor tillsammans med eget barn under

16 år som står under den makens vårdnad. Med andra ord försvin- ner behovet av att tillämpa en undantagsregel i de fallen. Om barn finns i bilden kommer betänketid däremot att behöva löpa, förut- satt att ingen annan undantagsregel är tillämplig (se 5 kap. 4 och 5 §§ äktenskapsbalken).

6.9.7Hur en undantagsregel skulle kunna utformas

I det följande skissas på ett alternativ till hur en särskild undantags- regel kan utformas om en sådan ändå skulle bli aktuell. Det tar sin utgångspunkt i de avväganden som gjorts ovan.

Utredningen har identifierat två typfall som enligt undantagsregeln kan ge en våldsutsatt make rätt till omedelbar äktenskapsskillnad. Det ena fallet är om det redan finns en brottmålsdom genom vilken den andra maken är dömd för brott mot den förstnämnda maken. Domen ska i så fall kunna ges in som bevisning i ett mål om äkten- skapsskillnad. Domstolen får pröva om brottsligheten uppfyller förutsättningarna för omedelbar äktenskapsskillnad (se nedan). Det får övervägas om det ska finnas en gräns för hur gammal domen får vara för att kunna åberopas (jfr treårsgränsen i 11 kap. 4 äktenskaps- balken och de västnordiska ländernas reglering).

Det andra fallet avser att talan om äktenskapsskillnad ska kunna föras som en del av rättegången i ett brottmål där den ena maken är tilltalad och den andra är målsägande. På målsägandens begäran ska åklagaren vara skyldig att i samband med åtalet förbereda och utföra

176

SOU 2025:121

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

även talan om äktenskapsskillnad. För att åklagaren ska ha denna skyldighet måste det aktuella brottet dock höra under allmänt åtal. Yrkandet om skilsmässa kommer därmed att hanteras på ett liknande sätt som ett enskilt anspråk i anledning av brott (se 22 kap. brotts- balken). De åtalade brotten utgör då grunden för att skillnaden inte ska föregås av betänketid. Domstolen får ta ställning till begäran om äktenskapsskillnad i brottmålsdomen. Om den tilltalade maken döms för brottslighet mot den andra maken får domstolen pröva om brottsligheten uppfyller förutsättningarna för omedelbar äkten- skapsskillnad (se nedan). Blir det tvärtom en frikännande dom får domstolen meddela att betänketid löper från dag för delgivning av yrkandet om äktenskapsskillnad. Om utgången i brottmålet blir en annan i överrätt bör dom på äktenskapsskillnad kunna meddelas där om överklagande har skett i den delen. Det kan även noteras att all- män åklagare får föra talan om äktenskapsskillnad vid tvångsgifte (se 5 kap. 5 § äktenskapsbalken).

Om den tilltalade döms i tingsrätten men efter överklagande till hovrätten frikänns från brottsligheten ska den omständigheten inte medföra någon ändring av domen på äktenskapsskillnad. Det ska således räcka med att tingsrätten har funnit att bevisningen varit stark nog för en fällande dom. Ovan angivna rättssäkerhetsskäl be- döms då ha tillgodosetts i tillräcklig utsträckning. Motsatt ordning skulle vara processrättsligt svår att hantera och skulle riskera att på- tagligt begränsa möjligheterna till en omedelbar äktenskapsskillnad. Av motsvarande skäl bör det i det första typfallet inte krävas att den fällande dom som ges in som bevisning i skillnadsmålet har vunnit laga kraft.

Det får övervägas om mål enligt det andra typfallet ska behand- las med förtur i tingsrätten även i de fall som brottmålet i sig inte har förturskaraktär. Om handläggningen inte sker med förtur riske- rar effekten av undantagsregeln att utebli.

När det gäller frågan om vilka gärningar som ska kunna läggas till grund för en omedelbar äktenskapsskillnad menar utredningen att en grundförutsättning bör vara att det rör sig om brottsliga gär- ningar. Det följer också av hur de två typfallen är konstruerade. Att det ska röra sig om brottsliga gärningar bör vidare skapa en förut- sebarhet vid rättstillämpningen. I annat fall skulle domstolarna be- höva ta ställning till om en gärning ska anses tillräckligt allvarlig för att ge rätt till omedelbar äktenskapsskillnad. Principiella invänd-

177

Utökade möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid

SOU 2025:121

ningar kan riktas mot en sådan ordning, bland annat att domstolen i minsta möjliga mån ska behöva pröva frågor om hur makarna har betett sig mot varandra eller om en make har skuld till äktenskapets upplösning.

Undantagsregeln bör ange särskilda brott som omfattas av den. Inspiration kan hämtas från till exempel uppräkningen i 4 kap. 4 a § brottsbalken (grov frids- och kvinnofridskränkning). Det rör sig bland annat om olika brott mot liv och hälsa, frihet och frid samt sexualbrott. Det kan konstateras att det i nuläget inte finns någon särskild kriminalisering av psykiskt våld eller ekonomiskt våld. Om det ändras genom lagstiftning i framtiden finns det skäl som talar för att det bör omfattas av undantagsregeln.27

Brottsligheten måste inte nödvändigtvis ha skett mot den andra maken. Även motsvarande brottslighet mot ett barn till en make bör omfattas av undantagsregeln. Den avgränsning som gäller för kravet på betänketid när det finns barn kan lämpligen tillämpas. Det får övervägas om åklagaren ska vara skyldig att föra talan om äktenskapsskillnad trots att maken inte är målsägande.

Rätten till omedelbar äktenskapsskillnad bör tillfalla endast den utsatta maken. Det motsvarar hur rättsläget ser ut i Danmark, Island och Norge.

Sammanfattningsvis har i detta avsnitt presenterats ett alternativ för hur en undantagsregel kan utformas, om en sådan skulle bli aktu- ell. Utredningen har dock som sagt bedömt att något undantag inte ska lämnas som förslag. I stället har utökade möjligheter till äkten- skapsskillnad utan betänketid föreslagits ske på annat sätt.

27Jfr Justitiedepartementets utkast till lagrådsremiss En särskild straffbestämmelse för psykiskt våld, som remitterats den 20 maj 2025 (dnr Ju2025/01157).

178

7Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

7.1Utredningsuppdraget

Utredningen har i uppdrag att analysera och ta ställning till om det bör införas en tidsfrist för makar att begära bodelning efter upplös- ning av äktenskapet, och om en frist föreslås, ta ställning till hur lång fristen ska vara.

Utredningen ska föreslå de författningsförslag som behövs.

7.2Gällande rätt

Som redovisats i föregående kapitel ska bodelning förrättas när äkten- skapet har upplösts. I äktenskapsbalken finns ingen angiven tid inom vilken bodelning senast ska begäras. Makes giftorätt, och därmed rätten att erhålla bodelning, preskriberas inte.1

I det följande kommer fokus att ligga på bodelning efter äkten- skapsskillnad. I praktiken är det i de fallen som avsaknaden av en tidsbegränsning får störst konsekvenser. Som utvecklas i avsnitt 7.7.1 bör enligt utredningens mening en eventuell tidsgräns inte omfatta fall när äktenskapet har upplösts genom den ena makens död.

Det kan förekomma att bodelningar genomförs efter mycket lång tid efter en skilsmässa. Ända fram till en sådan kommer till stånd gäller alltjämt makarnas redovisningsplikt och inskränkningarna i en makes förfoganderätt över sin egendom, särskilt beträffande bo- stad och bohag (se avsnitt 3.3.5). Om bodelning inte har skett krävs det i princip därmed samtycke från den före detta maken vid bland annat överlåtelse av makarnas tidigare gemensamma bostad. Inte heller rätten att ta över den gemensamma bostaden eller bohaget

1Se rättsfallen NJA 2009 s. 437, NJA 2009 s. 747 och NJA 2024 s. 244, vilka redovisas nedan.

179

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

SOU 2025:121

preskriberas. Däremot kan tidsutdräkten beaktas vid den skälighets- bedömning som ska göras om den som inte äger bostaden vill få den på sin lott i bodelningen (se 11 kap. 8 § äktenskapsbalken).

Brattström och Singer har argumenterat för att införa en lagregel som innebär att en make måste begära bodelning senast tio år efter det att ett äktenskap upplösts.2 Även i Ds 2005:34 (Några bodelnings- frågor) finns ett förslag om att utreda införandet av en sådan tids- frist.3

Enligt den enkätstudie som Nordlund har genomfört har en klar majoritet av de personer som svarat angett att de anser att det bör införas en tidsbegränsning för rätten att begära bodelning.4 Vid ut- redningens möte med advokater och jurister var de flesta av mot- svarande uppfattning. Det fanns olika uppfattningar om längden på tidsfristen. Vissa ansåg att en relativt lång frist som tio år var lämp- lig. Som skäl för det anfördes bland annat att det förekommer att makar avsiktligt väntar med att genomföra bodelningen, till exem- pel för att lösa sin boendesituation. Andra ansåg att fristen bör sättas något kortare. En uppfattning som fördes fram var att längden på motsvarande tidsfrist för sambor (ett år) bör vara samma som för makar eller att skillnaden i vart fall inte ska vara för stor.

Det har i doktrin framförts olika förklaringar till varför gifto- rättsanspråk inte preskriberas. Brattström och Singer har konsta- terat att oavsett vilken formell grund som anförs är anspråket av en särskild, familjerättslig typ.5

I samband med införandet av 1921 års giftermålsbalk beskrevs giftorätten på liknande sätt; en egenartad, på familjerättslig grund vilande, rättighet.6 Frågan om hur lång tid efter äktenskapets upp- lösning som giftorätten skulle gälla uppmärksammades inte i de förarbetena. En tänkbar förklaring till det är den sedan länge över- spelade synen på äktenskapet som livsvarigt, det vill säga att även rättigheterna som det medförde ansågs gälla livet ut. Antalet äkten- skap som upplöstes genom äktenskapsskillnad var få vid den tiden. Därmed kunde frånvaron av en tidsbegränsning antas leda till pro- blem i mycket liten utsträckning. Reglerna om bodelning vid skils-

2Brattström & Singer, ”Preskription av äktenskapets rättsverkningar?”, Uppsala Faculty of Law Working paper 2010:10.

3Ds 2005:34 s. 156.

4Se avsnitt 2.5.3.2 i bilaga 2.

5Se bland annat Teleman (2022), Bodelning s. 276, Lindskog (2021), Preskription s. 140 ff. och Brattström & Singer, ”Preskription av äktenskapets rättsverkningar?”.

6NJA II 1921 s. 56.

180

SOU 2025:121

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

mässa ansågs så långt möjligt böra överensstämma med befintliga regler rörande bodelning efter makes död, där någon preskription inte föreskrevs.7

Inte heller i det betänkande som låg till grund för 1987 års äkten- skapsbalk föreslogs någon tidsbegränsning av rätten till bodelning.8 Av betänkandet framgår flera anledningar till det. Dels såg man fram- för sig situationen att makar inte har förmått att göra en bodelning i samband med skilsmässan på grund av personliga skäl, fysiska eller psykiska, dels att den svagare parten först efter skilsmässan inser vilka rättigheter lagen ger. Dessutom ansågs anspråket på likadel- ning av egendom inte kunna jämställas med vanliga fordringsanspråk. Principen att bodelningsanspråk inte preskriberas bedömdes dock inte vara undantagslös. Rätten till bodelning kunde bland annat upp- höra om en make under lång tid underlåtit att påkalla bodelning, vilket man konstaterade framgick av Högsta domstolens praxis.9

Denna praxis har utvecklats ytterligare sedan dess och kommer att redovisas i det följande avsnittet. I korthet gäller att rätten att begära bodelning kan gå förlorad om någon, utan en rimlig förkla- ring, under lång tid har underlåtit att påkalla en formenlig sådan och därmed får anses ha nöjt sig med den faktiska fördelning som skett. Vilken tid som måste gå innan en make kan anses ha eftergett rätten beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Det nu sagda gäller även avseende rätten att ta över den gemensamma bostaden och bohaget.

För rättsfallen nedan har rätten till bodelning ansetts falla bort när det förflutit 22 år, 24 år respektive 50 år från äktenskapsskillnad (eller separation) till dess att anspråk på bodelning framställdes.

I rättsfallet från 2024 har emellertid kravet på samtycke från den tidigare maken enligt 7 kap. 5 § äktenskapsbalken bedömts gälla även när en så lång tid som drygt 30 år passerat sedan skilsmässan. I det fallet var det dock fråga om ett inskrivningsärende, med de förut- sättningar som då gäller för partsställning och myndighetens gransk- ning av ansökan.

7Brattström & Singer, ”Preskription av äktenskapets rättsverkningar?”, med däri gjorda hän- visningar.

8SOU 1981:85 s. 350 f.

9I betänkandet hänvisades till rättsfallen NJA 1935 s. 613 och NJA 1937 s. 180, som redo- visas nedan.

181

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

SOU 2025:121

7.3Redovisning av rättsfall

7.3.1NJA 1935 s. 613

Efter att ett äktenskap upplösts 1912 hade någon formenlig bodel- ning med anledning av skillnaden inte skett. Det var dock utrett att visst lösöre hade delats upp och att kvinnan hade tillgångar på ett bankkonto som hon hade förvärvat genom eget arbete. Sedan hon avlidit 1934 begärde mannen att han ur dödsboet skulle få sin gifto- rätt eftersom han inte hade fått den efter skilsmässan. Han hade inte heller gjort anspråk på den under tiden hon var i livet.

Utifrån dessa omständigheter bedömde Högsta domstolen att makarna måste antas ha varit överens om att bankmedlen och vad kvinnan fått vid lösöreboets uppdelning skulle tillhöra henne enskilt efter äktenskapsskillnaden. Mannen hade därmed inte giftorätt i hennes dödsbo och hans talan ogillades.

7.3.2NJA 1937 s. 180

En kvinna hade 1876 ”förlupit” mannen och flyttat till USA. Där hade hon utverkat äktenskapsskillnad och gift om sig 1888. Hon avled 1924. Hon hade aldrig framställt några anspråk på sin förste mans egendom. Efter att han avlidit begärde hennes arvingar att de vid arvskiftet skulle få tillgångar motsvarande värdet av hennes gifto- rätt i boet efter maken.

Högsta domstolen avslog deras begäran med motiveringen att kvinnan fick anses ha eftergett sin rätt i boet och att eftergiften var bindande för hennes arvingar.

7.3.3NJA 1993 s. 570

Parternas äktenskap upplöstes genom skilsmässa 1967. Kvinnan be- gärde att bodelningsförrättare skulle förordnas 24 år senare. Mannen invände att en muntlig uppgörelse om delning träffats vid skilsmässan.

Kvinnans begäran avslogs av Högsta domstolen. Även om mak- arna fördelat egendomen mellan sig utan att uppfylla lagens krav på en bodelning förklarade domstolen att en formenlig bodelning i princip skulle göras (se 9 kap. 5 § äktenskapsbalken). Högsta dom- stolen uttalade att någon tidsfrist för begäran om bodelningsförrät-

182

SOU 2025:121

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

tare visserligen inte finns, men att ”[d]en omständigheten att make, utan någon rimlig förklaring, under lång tid underlåter att påkalla bodelning bör […] kunna medföra att maken får anses ha nöjt sig med den faktiska fördelning som skett och att rätten att påkalla bo- delning därför har gått förlorad, jfr NJA 1935 s. 613.”

Med hänvisning till det ovan nämnda rättsfallet från 1937 uttalade Högsta domstolen vidare att ett långt dröjsmål med begäran om för- ordnande av bodelningsförrättare borde på motsvarande sätt ”kunna uppfattas som en eftergift av makens rätt i det gemensamma boet”.

7.3.4NJA 2009 s. 437

Parternas äktenskap upplöstes genom skilsmässa 1997. I samband med den skedde en faktisk fördelning av parets tillhörigheter för- utom fastigheten som utgjort deras bostad under äktenskapet. De kom överens om att kvinnan skulle bo kvar i bostaden tillsammans med de gemensamma barnen. År 2007 framställde mannen en begä- ran om bodelning och i början av 2008 ansökte han om förordnande av bodelningsförrättare. Som skäl för att han inte begärt bodelning tidigare anförde han bland annat att det varit bäst för barnen att de fick bo kvar i parternas gemensamma bostad och att kvinnan inte hade ekonomiska möjligheter att i samband med skilsmässan lösa ut honom.

Högsta domstolen biföll mannens begäran om förordnande av bodelningsförrättare. Det aktuella dröjsmålet (ungefär tio år efter äktenskapsskillnaden) bedömdes inte i sig vara tillräcklig grund för att rätten att påkalla bodelning skulle anses ha bortfallit. Bedöm- ningen motiverades dels med att den allmänna preskriptionstiden är tio år, dels med att någon preskriptionstid inte gäller för giftorätt. Högsta domstolen konstaterade vidare att om giftorätten avser fast egendom så måste särskild försiktighet iakttas med att låta dröjs- målet medföra att rätten till bodelning faller bort. Därutöver be- aktade domstolen att mannen, i motsats till sökanden i NJA 1993 s. 570, hade lämnat en förklaring till sitt dröjsmål som åtminstone till viss del inte kunde lämnas utan avseende.

Avslutningsvis framhöll Högsta domstolen att prövningen av en begäran om bodelningsförrättare ska vara summarisk samt att avgör- andet inte uteslöt att de omständigheter som vardera part åberopat

183

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

SOU 2025:121

i ärendet kan få betydelse vid bodelningsförrättarens prövning. Med det sistnämnda måste avses förrättarens prövning av eventuella tvis- tiga frågor som har betydelse för bodelningen; dennes ställningstag- ande i sådan fråga kan därefter komma under domstolsprövning efter klandertalan.10

7.3.5NJA 2009 s. 747

Paret gifte sig 1994. Kvinnan flyttade då in i mannens fastighet och de upprättade ett äktenskapsförord med innebörden att all deras egendom skulle vara enskild. När äktenskapet upplösts genom skils- mässa 1997 flyttade kvinnan. Med hänsyn till äktenskapsförordets innehåll gjordes inte någon bodelning. När mannen 2007 ansökte om inteckning i fastigheten konstaterade inskrivningsmyndigheten att fastigheten hade utgjort makarnas gemensamma bostad och att kravet på samtycke enligt 7 kap. 5 § äktenskapsbalken gäller till dess att bodelning skett (det vill säga fram till dess att det klarlagts att något övertagande med stöd av 9 kap. 1 § och 11 kap. 8 § äktenskaps- balken inte är aktuell). Hans ansökan om inteckning förklarades därför vilande enligt 22 kap. 4 § 3 p. jordabalken.

Högsta domstolen fastställde inskrivningsmyndighetens beslut. Domstolen konstaterade att det inte i lag finns någon längsta tid efter äktenskapsskillnad för att begära övertagande av bostad enligt 11 kap. 8 § äktenskapsbalken. Rätten till övertagande är inte heller underkastad preskription. På motsvarande sätt som rätten till bo- delning antas den dock kunna efterges genom passivitet. Först när övertaganderätten eftergivits bortfaller kravet på samtycke till in- teckning enligt 7 kap. 5 § äktenskapsbalken. Högsta domstolen framhöll också att eftersom granskningen vid inskrivningsmyndig- heten huvudsakligen ska vara av formell karaktär kan kravet på be- vis om samtycke bara efterges då det är uppenbart att samtycke inte behövs.

I sammanhanget kan nämnas att om samtycke saknas får dom- stolen tillåta åtgärden på ansökan av den som vill företa den (se

7 kap. 8 § äktenskapsbalken). Sådant tillstånd bör ges, om något godtagbart skäl mot åtgärden inte kommer fram.11

10Högsta domstolen hänvisade i detta avseende till referentens tillägg i NJA 1993 s. 302.

11Se rättsfallet NJA 2024 s. 244 med hänvisning till prop. 1986/87:1 s. 138 f.

184

SOU 2025:121

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

7.3.6NJA 2024 s. 244

Efter en skilsmässa 1988 kom någon bodelning aldrig att ske. Mak- arna hade bott tillsammans på en fastighet som mannen ägde. I början av 1990-talet blev han sammanboende med en annan kvinna på fas- tigheten. Under 2022 överlät han genom gåva en del av fastigheten till henne. Hon ansökte om lagfart baserat på gåvobrevet. Lantmäte- riet, som är inskrivningsmyndighet, vilandeförklarade ansökan en- ligt 20 kap. 7 § 7 p. jordabalken eftersom det saknades samtycke från mannens tidigare maka. Kvinnan överklagade beslutet och anförde att det var uppenbart att ett samtycke från den tidigare makan inte behövdes eftersom det gått över 30 år sedan äktenskapet upplöstes.

Högsta domstolen avslog överklagandet och anförde att kravet på samtycke från en tidigare make inte bör efterges enbart på den grunden att lång tid har gått sedan äktenskapet upplöstes. Det krävs i så fall att det framkommit någon annan omständighet som med- för att det är uppenbart att samtycke inte behövs. Högsta domsto- len konstaterade att Lantmäteriets granskning är huvudsakligen av formell karaktär och att någon mer ingående prövning av de bakom- liggande sakförhållandena inte ska ske. Det innebär att Lantmäte- riet vid sin prövning kan efterge kravet på bevis om samtycke bara då det är uppenbart att samtycke inte behövs (jfr NJA 2009 s. 747, vilket redovisats ovan).

Enligt Högsta domstolen kan den omständigheten att lång tid förflutit sedan äktenskapet upplöstes i stället beaktas bland annat vid domstolsprövningen av om tillstånd ska ges till överlåtelse av egendom (se 7 kap. 8 § äktenskapsbalken). I ett sådant förfarande är den tidigare maken part och kan i den egenskapen ta tillvara sin rätt, till skillnad från vad som gäller vid ett inskrivningsärende.

7.4Tidsfristen i sambolagen

I 1987 års sambolag fanns ingen tidsfrist för när begäran om bodel- ning senast skulle ske. Det antogs dock att bodelningsanspråk skulle framställas i relativt nära anslutning till förhållandets upplösning.12 En bestämd frist infördes genom 2003 års sambolag, som fortfarande

12Det ansågs att rätten att begära bodelning kunde förloras genom eftergift, se NJA 1993 s. 302 I och II. Rättsläget kunde medföra osäkerhet, se Saldeen, Juridisk Tidskrift 1993–94 s. 341 ff.

185

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

SOU 2025:121

gäller. Begäran om bodelning ska framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde (8 § 2 st. sambolagen). Om sambo- förhållandet upphör genom att en sambo avlider (eller om en sam- bo avlider inom ett år från det att samboförhållandet upphörde), måste dock begäran framställas senast när bouppteckningen för- rättas.

Enligt förarbetena till 2003 års sambolag är tidsfristen avsedd att öka förutsebarheten för sambor.13 Utan en frist kan det uppstå pro- blem för en sambo att efter förhållandets upplösning bedöma sin ekonomiska situation och planera för framtiden. Olikheten mellan sambolagen och äktenskapsbalken i detta avseende har bedömts motiverad utifrån att bodelning enligt sambolagen inte är obliga- torisk.14 En bestämd frist minskar möjligheterna att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet; fristens längd om ett år har ansetts väl avvägd för att undvika stötande resultat med anledning av det.

Följden av att en begäran om bodelning inte framställs i rätt tid är att parten förlorar sin rätt till bodelning. En ansökan om att bo- delningsförrättare ska förordnas är i sig att betrakta som en begäran om bodelning.15 Den som påstår att hon eller han har begärt bodel- ning inom fristen har normalt bevisbördan för det. Innehållet i be- gäran måste vara sådant att ”mottagaren inser eller borde inse att den innefattar ett rättsligt anspråk på en formaliserad fördelning av samboegendom enligt sambolagen”.16

Om den ena sambon har begärt förordnande av bodelningsför- rättare inom tidsfristen behöver inte den andra sambon också göra det. Om den förstnämnda sambon återkallar sin begäran får det verkan för den andra sambon först om denna förklarar sig avstå från bodelning eller om motsvarande framgår på något annat sätt.17

Det finns inte något hinder mot att genomföra bodelning efter ettårsfristens utgång om samborna är överens om det. En sambo kan med rättslig verkan alltså avstå från att åberopa att den andra inte har följt fristen. Ett sådant avstående kan ske också konkludent ge- nom ett visst uppträdande eller handlande från sambons sida. Då

13SOU 1999:104 s. 216 f. och prop. 2002/03:80 s. 35.

14Sambor är inte skyldiga att förrätta bodelning men en sambo har rätt att begära det (8 §

1st. sambolagen).

15Se rättsfallen NJA 1993 s. 302 I och II och ”Samborna i Unbyn”, NJA 2025 s. 262.

16Se rättsfallet NJA 2008 s. 49.

17Se rättsfallet NJA 2014 s. 643.

186

SOU 2025:121

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

krävs det enligt rättspraxis att det står klart att den andra sambon, den som begär bodelning, har haft fog för att uppfatta situationen så.18 Även när det gäller rätten att ta över sambornas gemensamma bostad finns en tidsfrist (22 §). Regleringen avser en sambos begä- ran att ta över en hyresrätt eller bostadsrätt som inte ska ingå i bo-

delningen. Det kan vara fallet om bostaden inte förvärvats för att användas gemensamt av dem eller om de avtalat bort rätten till bo- delning av den. Också en sådan begäran ska enligt huvudregeln fram- ställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde. Tids- fristen är alltså densamma som gäller för begäran om bodelning enligt 8 § 2 st. Om sambon lämnar bostaden ska anspråket dock framstäl- las senast tre månader därefter. Om den sambo som innehar bosta- den avlider och den efterlevande sambon bor kvar där gäller det inte någon tidsfrist alls för den efterlevandes rätt att få överta bostaden.

7.5Samäganderätt och dold samäganderätt

Som redovisats i det föregående kapitlet finns det en skillnad mellan äganderätt och giftorätt. Makar kan ha egendom med samägande- rätt om de till exempel har köpt egendomen tillsammans. En make kan också ha anspråk på dold samäganderätt till egendom som for- mellt sett ägs av den andra parten.

Vid ett eventuellt införande i lag av en tidsfrist för när begäran om bodelning mellan makar senast måste framställas, bedöms inte det påverka makars samäganderätt till egendom eller anspråk på dold samäganderätt. Reglerna i samäganderättslagen fortsätter att vara tillämpliga även efter att tidsfristen har löpt ut. Om makarna samäger exempelvis en fastighet kommer det samägandet att bestå. Däremot skulle förfogandebegränsningar som följer av 7 kap. 5 § äktenskapsbalken inte gälla efter tidsfristens utgång och något till- stånd från domstol skulle således inte behöva inhämtas enligt 7 kap. 8 § äktenskapsbalken.19

Som nämnts ovan preskriberas inte anspråk på dold samägande- rätt.20 Även om en make efter utgången av en eventuell tidsfrist kan vara säker på att den tidigare maken inte kan framställa anspråk på hans eller hennes egendom genom bodelning, kan alltså möjligheten

18Se det ovan nämnda rättsfallet NJA 2008 s. 49.

19Jfr rättsfallen NJA 1991 s. 234, NJA 2024 s. 244, RH 1986:14 och RH 1990:122.

20Se rättsfallet NJA 2013 s. 632.

187

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

SOU 2025:121

till anspråk grundat på dold samäganderätt förutsättas vara kvar.

Åandra sidan kan det i allmänhet antas vara svårt att föra i bevis att ett samägande föreligger ju längre tiden går.

7.6Gällande rätt i övriga nordiska länder

7.6.1Finland

I den finska äktenskapslagen finns i dag ingen tidsfrist för när makar senast måste begära bodelning efter att ett äktenskap har upplösts. Enligt gällande rätt är det i första hand upp till bodelningsförrät- taren att pröva om ett anspråk på bodelning ska anses ha gått för- lorat på grund av passivitet och tidsutdräkt.21 Helsingfors hovrätt (näst högsta instans) har i sitt beslut HelHO 2020:662 uttalat att bodelningsanspråk kan gå förlorat på grund av passivitet och tids- utdräkt och att hänsyn ska tas till den tid som förflutit sedan äkten- skapets upplösning, skälen till dröjsmålet, egendomens karaktär och omständigheterna i övrigt.

Under de senaste åren har det pågått ett lagstiftningsarbete om förändringar i det beskrivna rättsläget. I november 2025 beslutade riksdagen om lagändringar som träder i kraft den 1 juni 2026.22 Sam- manfattningsvis innebär ändringarna följande. Preskription av gifto- rätten ska ske tio år efter det att ett beslut om äktenskapsskillnad eller upphävande av äktenskap har vunnit laga kraft. Makarna kan dock komma överens om en längre tidsfrist än tio år genom att hos administrativ myndighet registrera ett avtal om det. När preskription inträtt ska en make alltså inte kunna kräva utjämning av makarnas egendom enligt giftorätten. Preskription av giftorätten ska också leda till att en make efter utgången av tidsfristen inte är delägare i den andra makens dödsbo. Rätten att hos domstol ansöka om en bodelningsförrättare ska dock inte tidsbegränsas. Preskriptionstiden kan avbrytas genom att en make ansöker hos domstol om förord- nande av bodelningsförrättare för fördelning av giftorättsgods.

21Se Högsta domstolens avgörande KKO 2001:56. Högsta domstolen har dock inte uttalat sig om vilka bedömningsgrunder som då bör tillämpas.

22Lag 982/2025 om ändring av äktenskapslagen, lag 983/2025 om ändring av 18 kap. 1 § i ärvda- balken och lag 984/2025 om ändring av lagen om vissa personregister vid Myndigheten för digi- talisering och befolkningsdata. Se RP 51/2025 (Regeringens proposition till riksdagen med för- slag till lag om ändring av äktenskapslagen och till lagar som har samband med den).

188

SOU 2025:121

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

Av lagändringarna följer även att inskränkningarna i en ägares förfoganderätt enligt äktenskapslagen ska upphöra senast tio år efter det att äktenskapet har upplösts. Det innebär att en make därefter inte behöver be om den andra makens samtycke för att överlåta eller överföra egendom som är avsedd att användas som makarnas gemen- samma hem eller som ingår i det bohag som används gemensamt. Dessutom ska äktenskapslagens presumtion om samägande inte gälla efter preskriptionstidens utgång om äktenskapet har upplösts genom äktenskapsskillnad eller upphävande av äktenskap.

7.6.2Norge

Enligt norsk rätt kan begäran om offentligt skifte i domstol fram- ställas av var och en av makarna utan begränsning i tid. Det gäller under förutsättningar att parterna har giftorättsgods och att de inte har ingått ett bodelningsavtal (96 § 1 st. ekteskapsloven). Om mak- arna däremot inte har annat än enskild egendom krävs det att de ge- mensamt begär offentligt skifte inom två år från det att äktenskapet har upplösts.

7.6.3Danmark

I Danmark finns det inte någon lagstadgad frist för när en make senast måste begära bodelning efter att ett äktenskap har upplösts. Giftorättsanspråk anses inte kunna preskriberas och omfattas inte av reglerna i forældelsesloven. Däremot antas rätten att göra gäll- ande anspråket kunna falla bort vid passivitet. Av rättspraxis fram- går att 6–7 års passivitet inte nödvändigtvis är tillräckligt lång tid för att giftorättsanspråket inte längre ska kunna göras gällande medan 14–15 år normalt är det.23

7.6.4Island

I isländsk rätt är det en förutsättning för att få äktenskapet upplöst att makarna antingen har gett in ett bodelningsavtal mellan dem eller en bekräftelse från domstol om att offentligt skifte har påbörjats. Där-

23Se Nielsen & Kronborg (2020), Skilsmisseret s. 126 f.

189

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

SOU 2025:121

med finns det inte något behov av en lagstadgad tidsfrist för när makar senast måste begära bodelning.

7.7Överväganden och förslag

Förslag

Vid äktenskapsskillnad ska begäran om bodelning eller att få överta bostad eller bohag från den andra maken framställas senast tio år efter det att äktenskapet upplöstes.

7.7.1Det bör införas en tidsfrist för makar att begära bodelning efter äktenskapsskillnad

Utredningen bedömer att det bör införas en tidsfrist för makar att begära bodelning efter att äktenskapet har upplösts, om det har skett genom äktenskapsskillnad. Syftet med fristen är att öka förutsebar- heten för makarna och möjliggöra för dem att bättre kunna bedöma sin ekonomiska situation och planera för framtiden. En tidsfrist bör minska den rättsosäkerhet och risk för onödiga tvister som dagens rättsläge för med sig. Utredningen har gjort följande överväganden. Anspråk på bodelning har en särskild, familjerättslig karaktär.

Hänsyn bör tas till makars speciella situation vid äktenskapsskill- nad och den obalans som kan föreligga mellan parterna. Som kon- staterats i tidigare förarbeten kan en av makarna eller båda behöva tid att samla sig efter äktenskapsskillnaden. Den kan vara så trau- matisk att någon eller båda av makarna inte har förmåga att tillvara- ta sina intressen. Det är också viktigt att det finns tillräckligt med tid för att få kunskap om vilka rättigheter som lagen ger. Det kan dock ifrågasättas om denna hänsyn verkligen bör motivera en obe- gränsad tid för bodelning, särskilt mot bakgrund av den osäkerhet som den nuvarande ordningen för med sig.

Oavsett den skyldighet som finns enligt äktenskapsbalken att genomföra bodelning efter äktenskapsskillnad, sker inte alltid någon sådan. Av de redovisade rättsfallen är det tydligt att den tid som kan gå från äktenskapets upplösning till dess att makarna inte längre kan rikta några anspråk mot varandra är betydande. Tiden är dock beroende av omständigheterna i det enskilda fallet, vilket gör det

190

SOU 2025:121

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

särskilt svårt att förutse vid vilken tidpunkt ett anspråk inte längre kan göras gällande. Det kan påverka båda makarna negativt, oavsett om man är den som genom en bodelning kan få en fordran eller om man är den som har att utge värden. Den nuvarande ordningen ska- par rättsosäkerhet för såväl makar som andra vars rätt kan påverkas.

De överväganden som gjorts historiskt i förarbetena till gifter- målsbalken och äktenskapsbalken behöver omprövas utifrån de för- hållanden som i dag gäller. Som redovisas i avsnitt 3.2.4 har familje- bildningsvanorna och familjestabiliteten förändrats. Fler äktenskap upplöses genom skilsmässa i dag än när giftermålsbalken antogs för drygt 100 år sedan, och det är vanligt att en frånskild person ingår nytt äktenskap eller blir sambo. De förändrade förhållandena talar för att det finns behov av regler som innebär att makarnas mellan- havanden avslutas vid en förutsebar tidpunkt.

En annan förändring sedan de nämnda förarbetena är att det i sambolagen finns en ettårsfrist för begäran om bodelning när ett samboförhållande upphört. Sker inte en sådan begäran inom den tiden går rätten till bodelning förlorad. Det finns ett värde i att reg- lerna i sambolagen och äktenskapsbalken är samstämmiga på ett prin- cipiellt plan, i den meningen att båda regelverken bör ha en bestämd frist för när bodelning senast måste begäras. Att en sådan enhetlig- het vore önskvärd gäller även om en frist i äktenskapsbalken bör sättas längre än enligt sambolagen (mer om detta nedan).

Samma skäl som motiverade införandet av fristen i sambolagen gör sig gällande även för makar. Utan en lagstadgad tidsfrist kan det uppstå problem för en make att efter äktenskapets upplösning bedöma sin ekonomiska situation och planera för framtiden. Vid någon tidpunkt har en make sannolikt inrättat sig efter den faktiska fördelning som skett av egendomen, även om någon formenlig bo- delning inte genomförts. Eftersom en tidsfrist saknas kan maken dock inte vara säker på att den tidigare maken eller dennes arvingar inte längre kan göra gällande anspråk på hans eller hennes egendom. Dessutom är det svårt för maken att förutse om verkningar av reglerna om redovisningsplikt och rådighetsinskränkningar fortsatt gäller. Svaret kan vara beroende på de enskilda omständigheterna och i vilket sammanhang som frågan prövas. Att makarna på detta sätt kan fortsätta att vara knutna till varandra på obestämd tid be- gränsar makarnas förutsättningar att efter en skilsmässa gå vidare i livet som självständiga och fria från varandra.

191

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

SOU 2025:121

Ytterligare ett argument för att införa en tidsfrist är de praktiska problem som det kan innebära att genomföra en bodelning långt efter skilsmässan. Det kan bland annat gälla svårigheter med att ut- reda egendomsförhållanden. Saken kan kompliceras ytterligare av om makarna sedan skilsmässan har levt tillsammans med andra per- soner, som sambo eller som gift. Dessa praktiska problem kan med- föra att bodelningen tar längre tid att genomföra och leder till högre kostnader för parterna. De kan också orsaka tvister mellan makarna eller andra vars rätt påverkas, till exempel vid en framtida försäljning av en fastighet. Även om problemen inte kan förväntas falla bort helt om en tidsbegränsning införs, bör problemens omfattning begränsas i viss mån.

Sammantaget gör utredningen bedömningen att det i äktenskaps- balken bör införas en tidsfrist (preklusionsregel) för makar att be- gära bodelning efter äktenskapsskillnad.

Utredningen har övervägt om en tidsfrist ska gälla även för be- gäran om bodelning med anledning av den ena makens död. Ett så- dant förslag lämnas dock inte. Enligt utredningens uppfattning finns det en risk för att en preklusionsregel i dessa fall kan leda till en omotiverad rättsförlust för den efterlevande maken och kanske fram- för allt hans eller hennes arvingar. Det finns också svårigheter med utformningen av en sådan regel, till exempel beträffande situationen att en bodelning mellan makarna i praktiken inte ska göras förrän den efterlevande maken avlidit.24 För de fallen finns dessutom redan preskriptionsregeln i 16 kap. 4 § ärvdabalken.

I korthet skulle en tidsfrist främst vara relevant i de fall en efter- levande make inte ensam ska ärva den andra maken. Det kan till exempel vara fallet om det finns särkullbarn till den avlidna maken som är direkt arvsberättigade eller om denne genom testamente har förordnat att annan än den efterlevande maken ska ha rätt att ärva som universell testamentstagare. För det fall den efterlevande maken inte alls är arvsberättigad så är han eller hon i regel dödsbodelägare till dess att bodelning har skett (18 kap. 1 § 2 st. ärvdabalken). Om ett arvskifte genomförs utan att beakta dennes roll som delägare och rätt att begära bodelning, kan den efterlevande maken (eller dennes

24Situationen som avses är att den efterlevande maken är den enda som är direkt arvsberättigad och därmed ensam dödsbodelägare. En bodelning behövs då inte eftersom den efterlevande tar över hela boet. Det kan dessutom ifrågasättas om något bodelningsavtal över huvud taget kan träffas eftersom ett sådant avtal skulle innebära att efterlevande make företräder både sig själv och dödsboet.

192

SOU 2025:121

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

arvingar) begära att arvskiftet ska ogiltigförklaras. En preklusions- regel skulle i ett sådant fall begränsa rätten att framställa sådana in- vändningar. Det framstår för utredningen som en bättre ordning att låta det nuvarande rättsläget bestå, vilket innebär att dessa ovanliga undantagsfall får hanteras utifrån en bedömning av omständighet- erna i det enskilda fallet.25

7.7.2Tidsfristen bör bestämmas till tio år

Nästa fråga blir då att överväga hur tidsfristen bör bestämmas. Ut- redningen bedömer att en väl avvägd längd bör vara tio år, från det att en dom på äktenskapsskillnad vunnit laga kraft. Följande över- väganden har gjorts.

Motsvarande frist i sambolagen är ett år. Vid införandet var ut- gångspunkten att begäran om bodelning i regel framställs i nära an- slutning till samboförhållandets upphörande. Hänsyn togs också till att bodelning enligt sambolagen inte är obligatorisk. På den punk- ten skiljer sig regleringen i äktenskapsbalken från sambolagen. Ett eventuellt införande av en tidsbegränsning är inte avsett att förändra den grundläggande regeln att bodelning efter äktenskapsskillnad är obligatorisk. Den omständigheten tillsammans med övriga viktiga skillnader mellan sambor och makar – framför allt i fråga om för- hållandet mellan parterna och täckningsområdet för egendom som kan ingå i en bodelning – gör att fristen i sambolagen bedöms allt- för kort.

Tvärtom finns det skäl som talar för att en tidsgräns inte bör sättas för snävt. Det kan riskera att gå emot principen att värna den eko- nomiskt svagare maken vid äktenskapsskillnad och försvaga det skydd som giftorätten innebär. Sådana följder är inte förenliga med syftet med utredningens uppdrag. Som lyfts i föregående avsnitt kan det vid tiden för en skilsmässa finnas andra frågor som står i blickpunk- ten för parterna än de ekonomiska mellanhavandena. En fast tids- frist kan innebära rättsförluster för den som missar fristen (till för- del för den ekonomiskt starkare maken). Den innebär vidare att hän- syn inte kan tas till omständigheterna i det enskilda fallet. För att undvika att fristen leder till stötande resultat bör den vara generös.

25Som framgår av de redovisade rättsfallen i avsnitt 7.3 kan rätten till bodelning upphöra om en make under lång tid underlåtit att påkalla bodelning.

193

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

SOU 2025:121

Därutöver förekommer det att makar kan ha svårt att genom- föra en bodelning så länge det finns barn som bor kvar i den gemen- samma bostaden. Det händer att makarna då kommer överens om att vänta med bodelningen eftersom ingen av dem har möjlighet att lösa ut den andra från bostaden där barnen bor. En alltför snäv tids- gräns kan minska den flexibilitet som regelverket i dag erbjuder i detta avseende (oaktat att lagen är tydlig med att bodelning ska ske).

Utredningen anser att längden på fristen bör motsvara den all- männa regeln för preskription av fordringar, som är tio år. Under denna tid har en gäldenär att räkna med att behöva fullgöra sina skyl- digheter. Ett sådant synsätt bör kunna appliceras även på makar. Där- till är tio år den yttersta preskriptionstid som gäller för rätten att ta arv eller testamente (16 kap. 4 § ärvdabalken). Det kan också kon- stateras att denna längd överensstämmer med de nyligen beslutade lagändringarna i Finland om preskription av giftorätten (se avsnitt 7.6.1).

Med hänsyn till makarnas redovisningsplikt och att deras rätt att förfoga över sin egendom är inskränkt under den aktuella tiden be- döms det inte lämpligt att utsträcka fristen längre än tio år.

7.7.3Utformning av lagförslaget i övrigt

Med 8 § sambolagen som förebild bör tidsfristen utformas som en preklusionsregel. Den som vill att en bodelning ska genomföras måste begära det inom tio år från det att äktenskapet har upplösts. Efter utgången av den tiden är rätten att begära bodelning förlorad. Detsamma föreslås gälla för rätten att ta över den gemensamma bo- staden och bohaget efter äktenskapsskillnad.

I 7 kap. 7 § äktenskapsbalken krävs ett tillägg med innebörden att en make – när nämnda rätt har gått förlorad – inte behöver hämta in den andra makens samtycke för att förfoga över makarnas tidigare gemensamma bostad eller bohag, eller fastighet som är giftorätts- gods.

Även bestämmelserna om redovisningsplikt i 9 kap. 3 § äkten- skapsbalken behöver anpassas på det sättet att skyldigheterna enligt den paragrafen inte längre ska gälla efter utgången av tidsfristen.

I avsnitt 7.4 finns hänvisningar till rättspraxis gällande tillämp- ningen av tidsfristen i sambolagen. Denna praxis kan vara relevant

194

SOU 2025:121

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

för tillämpningen av den föreslagna preklusionsregeln. Det finns dock inte tillräcklig anledning att i lagförslaget särskilt reglera någon av de frågor som därigenom belysts.

7.7.4Andra anpassningar med anledning av lagförslaget

Jordabalken

Förslag

Enligt 20 kap. 7 § och 22 kap. 4 § jordabalken ska en ansökan om lagfart respektive inteckning förklaras vilande i där angivna fall. Ett av dem gäller kravet på samtycke enligt 7 kap. 5 § äktenskaps- balken. Vilandeförklaring ska inte ske om en överlåtelse eller an- sökan om inteckning skett senare än tio år efter det att äktenska- pet upplöstes.

Det måste övervägas hur lagförslaget påverkar de nuvarande reglerna i jordabalken och inskrivningsmyndighetens (Lantmäteriet) hand- läggning. Med detta avses främst frågor kring kravet på samtycke enligt 7 kap. 5 § äktenskapsbalken. Överlåtarens civilstånd ska all- tid utredas i ett ärende om lagfart eller inteckning, innan beslut med- delas om lagfart respektive beviljande av inteckning. Är överlåtaren gift (eller har varit gift) och nödvändigt samtycke saknas från den andra maken, ska alltså ansökan vilandeförklaras.

Enligt utredningens förslag faller kravet på samtycke bort efter utgången av den tioåriga tidsfristen, om en begäran om bodelning eller att få överta bostad eller bohag från den andra maken inte har framställts i rätt tid. Vid sin handläggning kan Lantmäteriet till exem- pel inte veta om en sådan begäran har framställts i rätt tid men att bodelningen ännu inte hunnit genomföras trots att mer än tio år har passerat sedan skilsmässan. Beaktande av sådana osäkerhets- moment riskerar att leda till att kravet på samtycke upprätthålls i enskilda fall, trots att tidsfristen har gått ut och rätten har gått för- lorad. En sådan ordning vore olycklig och skulle motverka syftet med att införa en tidsfrist.

Brattström och Singer menar att den enklaste lösningen på pro- blemet är om det för Lantmäteriet är tillräckligt att konstatera att äktenskapsskillnaden ägde rum för mer än tio år sedan för att något

195

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

SOU 2025:121

krav på samtycke inte ska gälla.26 Den andra makens intresse kan i en sådan situation skyddas genom redovisningsplikten enligt 9 kap. 3 § äktenskapsbalken. Om bodelning har begärts inom tidsfristen kan vardera makens ekonomiska anspråk beaktas vid bodelningen. Om ägarmaken har överlåtit sin fastighet uppkommer en redovis- ningsfordran i bodelningen. Om åtgärden i stället har avsett en inteck- ning kommer en eventuell skuldavräkning inte att påverka bodel- ningen eftersom skulden uppkommit efter den kritiska tidpunkten. Däremot, konstaterar Brattström och Singer, kan övertaganderätten enligt 11 kap. 8 § äktenskapsbalken sättas ur spel efter tidsfristens utgång, även om en begäran om bodelning gjorts innan preklusion inträtt. Med hänsyn till att ett övertagande efter tio år knappast kan anses skäligt utgör detta dock i praktiken inte argument mot att in- föra en preklusionsfrist.

Utredningen instämmer i detta. Därtill kan ytterligare ett skydd för den andra maken vara möjligheten att begära att egendom ställs under särskild förvaltning (se 9 kap. 8 § äktenskapsbalken).

Det kan visserligen övervägas om den andra maken bör ha möj- lighet att anmäla till Lantmäteriet att en begäran om bodelning har skett inom tidsfristen och att kravet på samtycke därmed ska gälla.

Åena sidan skulle det kunna vara ett skydd för den maken. Å andra sidan finns det en risk för att möjligheten kan användas i trakasserings- syfte. Ägarmaken bör inte ensidigt tillåtas få en sådan anteckning i fastighetsregistret borttagen ens om den bygger på felaktiga förut- sättningar. Det hade inneburit att skyddet för den andra maken i praktiken försvann. Man kan dock tänka sig att ägarmaken i ett så- dant fall skulle kunna ansöka om tillstånd i domstol för den åtgärd som samtycke krävs för (se 7 kap. 8 § äktenskapsbalken). Om an- teckningen är ”felaktig” är det dock inte säkert om den bestämmel- sen är tillämplig. I stället skulle potentiellt en fastställelsetalan behöva föras om att bodelningsanspråket är prekluderat.

Som konstaterats ovan är de faktiska konsekvenserna för den andra maken små utifrån de beskrivna skyddsmekanismerna. Med hänsyn till detta lämnar inte utredningen något förslag om att an- mälan till Lantmäteriet ska kunna ske på det skissade sättet.

Sammantaget föreslår utredningen att lagändringar bör ske i 20 kap. 7 § 7 p. och 22 kap. 4 § 3 p. jordabalken med innebörden att det för Lantmäteriets handläggning är avgörande om en överlåtelse eller an-

26Se Brattström & Singer, ”Preskription av äktenskapets rättsverkningar?”, även för det följande.

196

SOU 2025:121

Bodelning måste begäras senast tio år efter äktenskapsskillnad

sökan om inteckning skett senare än tio år efter det att äktenskapet upplöstes.

Ärvdabalken

Om det efter en äktenskapsskillnad inte har genomförts en bodel- ning och en av de tidigare makarna avlider, har det antagits att de be- stämmelser rörande boutredningen som gäller för efterlevande make är analogiskt tillämpliga. Därmed kan den tidigare maken vara döds- bodelägare enligt 18 kap. 1 § 2 st. ärvdabalken.27

Införandet av en lagstadgad tidsfrist för begäran om bodelning efter äktenskapsskillnad innebär att rätten till bodelning faller bort vid utgången av densamma. Att den tidigare maken därmed inte ska anses vara dödsbodelägare, om denne inte är arvinge eller universell testamentstagare, bör rymmas i den nuvarande lydelsen av 18 kap.

1 § 2 st. ärvdabalken utan att några särskilda justeringar behöver göras. Det kan emellertid förutses att motsvarande problem som för inskrivningsmyndigheten (se ovan avsnitt) kan aktualiseras för döds-

boet. Det kan vara svårt att veta om något bodelningsanspråk har framställts av någon av makarna inom tidsfristen. Har tidsfristen inte löpt ut ska den efterlevande maken kallas till bouppteckningsför- rättningen efter den avlidna.28 Om det däremot har gått mer än tio år sedan äktenskapsskillnaden bör en rimlig utgångspunkt för döds- boet vara att den efterlevande maken inte behöver kallas. Det får i ett sådant fall vara upp till maken själv att göra sin rätt gällande om denne menar att rätten till bodelning inte är prekluderad. Utred- ningen anser inte att det är nödvändigt med en ändring av 20 kap.

2 § ärvdabalken med anledning av detta.

27Se rättsfallet HFD 2016 ref. 32 och Lind & Walin, Ärvdabalken Del II (17 februari 2023, Version 6Ö, JUNO), kommentaren till 18 kap. 1 §.

28Jfr 20 kap. 2 § äktenskapsbalken och nämnda rättsfall HFD 2016 ref. 32.

197

8Nya verktyg för bodelningsförrättare

8.1Inledning

I detta kapitel behandlas en mängd olika förslag som avser att be- svara den huvudsakliga frågan om vilka verktyg som en bodelnings- förrättare bör ha tillgång till. Därutöver behandlas andra frågor om dennes handläggning av bodelningsförrättningar. De förslag som lämnas har det gemensamma syftet att bidra till en effektiv och rätts- säker förrättning.

I avsnitt 8.2 redogörs för innehållet i gällande rätt avseende främst bodelningsförrättarens uppdrag och nuvarande verktyg. Avsnitt 8.3 innehåller en översiktlig redogörelse av rättsläget i de övriga nordiska länderna. Därefter följer avsnitt 8.4 och 8.5 med redogörelser för hur liknande frågor om en effektiv process har hanterats i rättegångsbal- ken och lagen om skiljeförfarande. I avsnitt 8.6 finns utredningens överväganden och förslag.

Inledningsvis finns det anledning att påminna om vad utredningen i denna del har i uppdrag att analysera och ta ställning till, nämligen

•vilka verktyg som en bodelningsförrättare bör ha tillgång till,

•om det bör införas striktare regler för hur kostnaderna för bo- delningsförrättarens arbete kan fördelas, så att en make som inte medverkar får betala en större del av kostnaderna,

•om det bör införas en rätt för bodelningsförrättaren att hämta in uppgifter om makarnas förmögenhetsförhållanden från andra, och i så fall göra en integritetsanalys, och

199

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

•om och i så fall under vilka förhållanden bodelningsförrättaren bör kunna besluta om bodelning utan att kalla parterna till ett sammanträde.

Utredningen ska föreslå de författningsförslag som behövs.

8.2Gällande rätt

8.2.1Inledning

Vid utredningens möte med advokater och andra jurister framkom det att det inte är helt tydligt för dem vilken roll förrättaren är av- sedd att ha och att det finns variationer i uppfattningarna därom.

Kärnan tycks handla om hur aktiv en bodelningsförrättare bör vara i sin materiella processledning och under vilka förutsättningar som en förrättare kan och bör vidta utredningsåtgärder.

Frågan har betydelse för vilka verktyg bodelningsförrättaren bör ha tillgång till och hur de ska användas. Det finns därför anledning att inleda redovisningen av gällande rätt utifrån denna fråga. Där- efter kommer de nuvarande verktygen att beskrivas.

8.2.2Bodelningsförrättarens uppdrag

Innan vi kommer in på bodelningsförrättarens uppdrag och genom- förandet av detta finns det skäl att påminna om att makar har en prin- cipiell skyldighet att genomföra en bodelning (se 9 kap. 1 § äkten- skapsbalken och 8 § sambolagen). Om de inte kan enas om en sådan ska domstolen förordna en bodelningsförrättare efter ansökan från en make (17 kap. 1 § äktenskapsbalken). Någon särskild utredning om oenighet mellan makarna krävs inte. Genomförandet av bodel- ningen kan i alla fall framstå som så besvärligt att en make önskar överlämna frågorna till någon som har särskild sakkunskap.1

Lagregleringen av formerna för bodelningsförrättarens arbete är ganska begränsad. Av störst vikt är 17 kap. 5 och 6 §§ äktenskaps- balken.

1Se Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Samboende s. 188 med där gjorda hänvisningar till rättsfall.

200

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Enligt 6 § ska förrättaren bestämma tid och plats för bodelning samt kalla makarna till förrättningen. Detta krav medför att förrätt- ningen inte kan ske enbart genom skriftlig handläggning utan att förrättaren måste kalla parterna till i vart fall ett sammanträde.

I första hand är det parterna och eventuella ombud som ska kallas. Beroende på omständigheterna kan det vara nödvändigt att kalla andra personer, till exempel arvingar och universella testamentstagare till en avliden make (jfr 9 kap. 5 § äktenskapsbalken). Att en person som har delgivits kallelse till förrättningen uteblir utgör inte hinder mot att den genomförs.2

Förrättningen är en privat angelägenhet för parterna, tillsammans med eventuella ombud. Allmänheten har inte rätt att närvara vid sammanträden och inte heller att få ta del av skriftväxling eller annat material som åberopas av parterna eller presenteras av förrättaren. Det kan tänkas finnas undantag till detta om båda parter går med på det eller om förrättaren anser att det finns särskilda skäl för att medge undantag (jfr 5 kap. 3 § rättegångsbalken och 21 § ärende- lagen).3

I första hand ska förrättaren försöka få makarna att komma över- ens om bodelningen, helt eller delvis. I den mån detta inte lyckas ska förrättarens beslut om bodelningen tas in i en skriftlig bodel- ningshandling som ska undertecknas av denne (17 kap. 6 § 2 st. äkten- skapsbalken). Förrättarens uppdrag innefattar alltså att pröva de frågor om bodelningen som makarna inte kunnat enats om.

Det finns inte något undantagslöst krav på att upprätta en bo- uppteckning över varje makes tillgångar och skulder inför bodel- ning vid äktenskapsskillnad. I giftermålsbalken fanns ursprungligen en sådan ovillkorlig skyldighet, vilken togs bort genom en lagänd- ring 1944. Det hade visat sig att många ändå inte upprättade en bo- uppteckning, huvudsakligen av den anledningen att det inte fanns något behov av det med hänsyn till makarnas ekonomi.4

Bouppteckning ska göras i den omfattning det behövs (9 kap.

7 § äktenskapsbalken). Till exempel kan de tillgångar som ska delas vara så begränsade att det räcker att ange dem direkt i bodelnings- handlingen. Om en bodelningsförrättare har förordnats är det denne som avgör om en bouppteckning behövs som underlag för uppdra-

2Se prop. 1986/87:1 s. 224.

3Se Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken (14 juni 2023, Version 5, JUNO), kommentaren till 17 kap. 6 §.

4Se NJA II 1944 s. 470 ff.

201

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

get att förrätta bodelningen (17 kap. 5 §). Om en make har begärt att en bodelningsförrättare ska förordnas i syfte att få till stånd en bouppteckning (se 9 kap. 7 §) har det ansetts självklart att en sådan ska upprättas.5 Vid utredningens möte med advokater och jurister framfördes förslag om att det bör vara obligatoriskt att upprätta en bouppteckning när bodelningsförrättare är förordnad. Vid bodel- ning med anledning av en makes död är det redan i dag ett krav att upprätta bouppteckning (se 20 kap. 1 § ärvdabalken, jfr dock möj- ligheten att i stället göra en dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a §).

Det är förrättaren som bestämmer den närmare omfattningen av bouppteckningen. Denne avgör alltså själv fråga om makes skyldig- het att lämna uppgift rörande sina tillgångar och skulder till boupp- teckning.6 Skyldigheten bör normalt avse såväl giftorättsgodset, av olika slag, som enskild egendom och skulder per den aktuella bryt- dagen.

Det finns inte några formföreskrifter för bouppteckning men med begreppet avses en skriftlig förteckning av makarnas tillgångar och skulder. Inte heller är makarna skyldiga att med sina underskrif- ter bekräfta dessa uppgifter. En sådan bekräftelse har ansetts ligga redan i deras uppgiftslämnande.7

I förarbeten och praxis har en principiellt viktig fråga för hur man ska se på bodelningsförrättarens uppdrag varit huruvida denne fattar beslut av judiciell natur och är behörig att pröva för bodelningen prejudiciella frågor.8 Som utvecklas i avsnitt 13.7.1 och nedan är den gällande ordningen att en bodelning som genomförs av en bodel- ningsförrättare har karaktär av en judiciell förrättning. Förrättaren avgör tvisten mellan makarna och dennes beslut blir bestående om det inte klandras.

Förrättningens judiciella karaktär – som har likheter med en domstolsprövning i första instans – framgår av 17 kap. 6 § 2 st. äktenskapsbalken. Förrättaren ska pröva sådana tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen och inte är föremål för rättegång.

5Se prop. 1986/87:1 s. 222 f.

6Se även rättsfallet NJA 2013 s. 602 och prop. 1986/87:1 s. 222 f.

7Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken (14 juni 2023, Version 5, JUNO), kommentaren till

9kap. 7 §. I giftermålsbalken fanns ursprungligen i 9 kap. 9 § och 11 kap. 20 § en skyldighet för makarna att med edsförpliktelse underteckna bouppteckningen. Enligt 20 kap. 6 § ärvda- balken är det ett krav att bouppgivaren på bouppteckningen tecknar försäkran på heder och samvete att uppgifterna till bouppteckningen är riktiga och att inga uppgifter avsiktligt ute- lämnats.

8Se Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken (14 juni 2023, Version 5, JUNO), inledande kom- mentarer till 17 kap., och däri gjorda hänvisningar.

202

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Att förrättaren endast ska pröva frågor som makarna inte kan enas om hör samman med att reglerna om hur makarnas giftorättsgods ska fördelas vid bodelningen är dispositiva. De kan alltså sättas åt sidan genom avtal mellan dem.9

Förfarandet inför bodelningsförrättaren har dock inte ansetts uteslutande dispositivt. Det innebär att en part inte behöver fram- ställa formella yrkanden i varje delfråga under förrättningen. Där- emot finns det flera frågor som en bodelningsförrättare inte kan pröva utan att en part har yrkat om det. Det kan till exempel gälla överförande av gemensam bostad eller bohag från den ena maken till den andra och jämkning av äktenskapsförord eller föravtal.10 Det bör därför av stor betydelse att förrättaren tar ansvar för att ge part- erna materiell processledning.

Av uttalanden i förarbetena till äktenskapsbalken framgår att en bodelningsförrättares handläggning av prejudiciella frågor måste bli summarisk och enkel. Förrättaren får formlöst hämta in de uppgif- ter som behövs för att avgöra saken och det får också ankomma på makarna att lägga fram den utredning som krävs.11 Uttalandena har kritiserats för att vara allmänt hållna och inte ge tillräcklig vägled- ning för det praktiska förrättningsarbetet.12 I doktrin har det gjorts försök att utveckla hur fördelningen av utredningsansvaret bör för- stås och tillämpas.13

Handläggningen av bodelningsförrättningar har också utveck- lats genom det arbete som löpande utförs av advokater och andra jurister som åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare. Därtill har Advokatsamfundet år 2023 publicerat en vägledning för handlägg- ning av uppdrag som bodelningsförrättare.14 Den berör frågor som handläggnings- och tidsplan, genomförande av sammanträden samt upprättande av protokoll från dem.

9Se bland annat rättsfallen NJA 1994 s. 265 och NJA 2020 s. 624.

10För en mer utförlig redogörelse se Teleman (2022), Bodelning s. 319 f.

11Se prop. 1986/87:1 s. 225.

12Teleman (2022), Bodelning s. 322 f.

13Se bland annat Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken (14 juni 2023, Version 5, JUNO), kommentaren till 17 kap. 6 §.

14Advokatsamfundets vägledning för handläggning av uppdrag som bodelningsförrättare, 2023.

203

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

8.2.3Jämförelse med boutredningsmannens uppdrag

Vid överväganden om hur bodelningsförrättarens uppdrag ska upp- fattas är det relevant att beakta den naturliga koppling som finns mellan bodelning och arvskifte. Reglerna om skiftesman respektive bodelningsförrättare har under lång tid hört samman. I 1933 års boutredningslag, som efterföljdes av 23 kap. ärvdabalken, var be- stämmelserna om skiftesman tillämpliga även på bodelning vid äkten- skapets upplösning. Sedan införandet av 1987 års äktenskapsbalk hänvisar tvärtom 23 kap. 5 § ärvdabalken till reglerna i 17 kap. äkten- skapsbalken.

Mot bakgrund av detta släktskap finns det skäl att jämföra bo- delningsförrättarens uppdrag med det som en boutredningsman har (se 19 kap. ärvdabalken). Dessutom är en boutredningsman utan särskilt förordnande bodelningsförrättare (17 kap. 1 § 2 st. äkten- skapsbalken).

Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2023 s. 761 redogjort för grunderna i boutredningsmannens uppdrag, som sammanfattas i det följande.

Förvaltningen av ett dödsbo anses i första hand vara en gemen- sam angelägenhet för dödsbodelägarna men om en av dem begär det ska rätten förordna att egendomen i dödsboet ska avträdas till förvaltning av en boutredningsman och utse en sådan. Denne har rätt att utföra alla uppgifter som är behövliga för boets utredning och företräder dödsboet mot tredje man (se 19 kap. 1, 11 och 12 §§ ärvdabalken).

Boutredningsmannen ska opartiskt utreda, förvalta och förbe- reda boet för arvskifte, med hänsyn till såväl dödsbodelägarnas som andra rättsägares intressen. Uppdraget ska utföras på ett effektivt och ekonomiskt sätt.15 Beroende på vilken egendom som finns i boet, dödsbodelägarnas inställning och övriga omständigheter är uppdraget av varierande karaktär och innehåll. Det är inte ovanligt att dödsbodelägarna har olika uppfattning om exempelvis hur egen- domen ska förvaltas, värderas och fördelas.

Mot den bakgrunden uttalade Högsta domstolen att avvecklingen av ett dödsbo är en uppgift som måste anpassas till omständighet- erna i det enskilda fallet. Boutredningsmannen har ett betydande utrymme att självständigt bestämma om utredningen och förvalt-

15Jfr NJA II 1933 s. 206 ff.

204

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

ningen av boet så länge förfarandet är förenligt med de ovan redo- visade övergripande syftena. Uppdragets särskilda karaktär och ändamål medför att det inte kan styras av sådana mer processuella och formella bestämmelser som gäller för domstolar och domare.

En tydlig skillnad mellan en boutredningsmans och en bodel- ningsförrättares respektive uppdrag är att den sistnämnda inte har att förvalta boet. Även med beaktande av den och andra skillnader anser utredningen att Högsta domstolens uttalanden är principiellt relevanta för diskussionen om vilket uppdrag som bodelningsför- rättaren har och bör ha.

8.2.4Makes skyldighet att uppge tillgångar och skulder

Var och en av makarna är skyldig att uppge sina tillgångar och skulder till en bouppteckning som förrättas av en bodelningsförrättare

(17 kap. 5 § äktenskapsbalken). Som utvecklas nedan finns det två olika tvångsmedel tillgängliga för bodelningsförrättaren respektive den andra maken kopplade till denna skyldighet.

Mellan makar råder dessutom en generell upplysningsplikt en- ligt 1 kap. 4 §. De ska lämna varandra de uppgifter som behövs för att familjens ekonomiska förhållanden ska kunna bedömas. Till skill- nad från bestämmelsen i 17 kap. 5 § saknar den generella upplys- ningsplikten någon sanktion.16

Därutöver finns en redovisningsplikt för makarna, som inträder vid brytdagen för bodelningen och varar till dess avtal om bodel- ning träffats eller laga kraft vunnet beslut föreligger (9 kap. 3 §, se avsnitt 3.3.5). Plikten är förenad med en upplysningsskyldighet.

I förarbetena till äktenskapsbalken har uttalats att makarna ska lämna upplysningar om egendomen och dess förvaltning under tiden fram till bodelningen samt att de för detta ändamål bör kunna redovisa gjorda avhändelser, utbyten, underhåll och förbättringar samt kunna förete räkenskaper och verifikationer.17 Inte heller upplysningsplik- ten enligt denna bestämmelse är sanktionerad, vilket är något som understrukits i såväl Ds 2005:34 (Några bodelningsfrågor) som vid utredningens möte med advokater och andra jurister. Bristande redovisning kan dock medföra ersättningsskyldighet. Om en make

16Däremot kan bestämmelsen få betydelse vid tillämpning av andra regler, till exempel vid jämkning av bodelningsavtal (se rättsfallet NJA 2020 s. 624).

17Se prop. 1986/87:1 s. 158.

205

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

eftersätter plikten att vårda sin egendom kan till och med straffansvar komma i fråga.18

Skyldighet att lämna uppgifter vid vite

Om en make inte uppfyller sin skyldighet att uppge sina tillgångar och skulder till bouppteckningen kan bodelningsförrättaren inte själv besluta om processuella tvångsmedel. Däremot får en domstol på ansökan av bodelningsförrättaren förelägga och döma ut vite i syfte att skyldigheten fullgörs (17 kap. 5 § 1 st.). Det är enbart för- rättaren som kan ansöka därom.

Det kan tyckas som en omväg för bodelningsförrättaren att vites- föreläggandet behöver ske genom ansökan till domstol. I förarbet- ena har det inte gjorts några särskilda uttalanden om anledningen till det eller överväganden om en annan lösning.19 Möjligheten för domstol att förelägga om vite infördes genom en ändring i giftermåls- balken 1944, vilken byggde på motsvarande regel som fanns för bo- uppteckning vid dödsfall enligt 3 kap. 9 § lagen om boutredning och arvskifte. Enligt den lagen hade domstolen en tillsynsplikt över skyl- digheten att upprätta och till domstolen ge in bouppteckningar i rätt tid.20 För detta syfte kunde vite användas, och det fanns även en möjlighet att förelägga den som var pliktig att lämna uppgift an- gående boet att göra det vid äventyr av vite.21 Sannolikt var det alltså naturligt att det var domstolen som samlat hanterade frågorna, så- väl utifrån hur systemet såg ut som vitets karaktär av tvångsmedel (mer om det nedan).

Ansökan om föreläggande av vite handläggs som domstolsärende.22 Domstolen ska inte överpröva bodelningsförrättarens bedömning att parten ska lämna uppgifterna. I stället bör i allmänhet prövningen begränsas till att avse om parten vid tiden för domstolsprövningen har fullgjort sin skyldighet att lämna uppgifter.23 I övrigt är lagen (1985:206) om viten tillämplig på domstolens handläggning.

18Se bland annat rättsfallen NJA 1962 s. 294 och NJA 1974 s. 47.

19Se bland annat prop. 1986/87:1 s. 223 och SOU 1981:85 s. 415.

20Sedan år 2001 är det en uppgift som ligger på Skatteverket att ansvara för (se 20 kap. 8 § ärvdabalken).

21Se SOU 1932:16 s. 298.

22Se prop. 1986/87:1 s. 223.

23Jfr rättsfallet NJA 2013 s. 602.

206

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Om en part inte medverkar trots föreläggande och utdömande av vite kan förrättaren välja att fortsätta försöken med ytterligare ansökningar om förelägganden om allt högre viten. För det fall det inte leder till att parten lämnar de efterfrågade uppgifterna synes förrättaren enligt Teleman inte ha annat att göra än att besluta om bodelningen utifrån den utredning som finns. En sådan bodelning kan förutsättas ha brister. Det bör vara upp till bodelningsförrätta- ren att bedöma när under förrättningen som vidare ansträngningar mot en tredskande part kan antas sakna effekt.24

För en make finns möjligheten att begära att den andra maken ska bekräfta riktigheten av en upprättad bouppteckning med ed in- för domstolen (se nedan). En make kan också efter att ha klandrat ett beslut av bodelningsförrättaren överväga att vidta andra åtgär- der i klandermålet i domstol för att förbättra utredningen för ett slutligt avgörande. Det kan till exempel vara vittnesförhör och be- gäran om edition.

Skyldighet att bekräfta bouppteckning med ed

En make är, som nyss angetts, skyldig att bekräfta riktigheten av en upprättad bouppteckning med ed inför domstolen, om den andra maken begär det (17 kap. 5 § 2 st. äktenskapsbalken). För detta ända- mål får domstolen förelägga och döma ut vite. Däremot kan inte bodelningsförrättaren begära edgång.

Oavsett om en make har avlagt ed eller inte kan den andra maken genom annan utredning försöka motbevisa de uppgifter som maken har lämnat till bouppteckningen. Den som lämnar osanna uppgifter eller förtiger sanningen under ed kan dömas till ansvar för mened eller ovarsam utsaga (15 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken).

Den omständigheten att vitesföreläggande inte förekommit en- ligt 17 kap. 5 § 1 st. eller att part inte velat lämna några uppgifter till bouppteckningen har i praxis inte utgjort hinder mot att enligt andra stycket förelägga denne vid vite att bekräfta riktigheten av bouppteckningen.25

24Teleman (2022), Bodelning s. 315 f.

25Se rättsfallet RH 2004:74.

207

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Mot en part som vägrar att avlägga ed kan vitesbeloppen komma att höjas successivt av domstolen. Möjligheten att besluta om hämt- ning av parten för avläggande av ed beror på om målet handläggs som ett dispositivt eller indispositivt mål (jfr 44 kap. 2–6 §§ rätte- gångsbalken). Av förarbetena till äktenskapsbalken framgår att av- sikten synes ha varit att mål om edgång ska handläggas enligt reglerna för dispositiva tvistemål, vilket skulle medföra att hämtning inte kan ske. Lagrådet uttalade att det skulle vara naturligare att sådana mål handläggs som indispositiva tvistemål men den synpunkten bemöttes inte i propositionen.26

Domstolen får inte avsluta ett mål om det förrän ed har avlagts (17 kap. 5 § 2 st. 2 men. äktenskapsbalken). När sådan har fullgjorts kan domstolen skriva av målet och i samband därmed pröva even- tuell begäran om ersättning för rättegångskostnader. Om den part som begärt edgång dessförinnan har återkallat sin talan kan dom- stolen skriva av målet innan edgången fullgjorts. Det kan finnas olika skäl för att talan återkallas; om motparten trots viten inte beedigar sina uppgifter kan parten förr eller senare komma till en punkt där denne får överväga att nöja sig med en bristfällig bodelning på den utredning som finns (se mer om detta i föregående avsnitt).27

Verktygens användning i praktiken

Av Nordlunds enkätstudie framgår att de ovan redovisade verkty- gen i praktiken inte används i någon särskilt hög grad.28 Som utveck- las i bilaga 2 fick respondenterna besvara två frågor om de någon gång ansökt hos domstol om vitesföreläggande eller någon gång varit med om att en make beedigat innehållet i en bouppteckning i samband med ett förrättaruppdrag. Det var 19 procent respektive 29 procent som svarade ja. Med tanke på att många av respondent- erna haft tiotals uppdrag som bodelningsförrättare talar svaren för att det är ovanligt att verktygen används. Så som frågorna i studien var formulerade går det dock inte att dra några närmare slutsatser om frekvensen.

26Se prop. 1986/87:1 s. 223 och 346.

27Teleman (2022), Bodelning s. 316.

28Se avsnitt 2.5.2 i bilaga 2.

208

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Utredningen har varit i kontakt med Domstolsverket för att få uppgifter om antal inkomna ärenden till tingsrätt för åren 2017–2024 om vitesföreläggande respektive edgång vid bodelning samt genom- snittlig handläggningstid för dem. Sådana uppgifter har emellertid inte kunnat tas fram med anledning av att måltyperna inte har enskilda måltypskoder.

I stället har utredningen gjort en stickprovsundersökning av så- dana ärenden och mål i vissa utvalda tingsrätter. De främsta syftena har varit att undersöka hur vanligt förekommande sådana är samt att analysera tingsrätternas handläggning av dem.

Utredningen har kontaktat sju tingsrätter. Tingsrätterna har valts ut baserat på sin storlek (stor eller mellanstor) samt utifrån geo- grafisk spridning. Tingsrätterna har varit: Göteborgs tingsrätt, Jönköpings tingsrätt, Malmö tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Södertörns tingsrätt och Umeå tingsrätt. Ut- redningen har begärt ut listor över alla inkomna mål och ärenden åren 2023 och 2024 som registrerats på måltypskoderna 10009, 42021 och 49087 för att på så sätt försöka identifiera inkomna ärenden som gällt vitesföreläggande enligt 17 kap. 5 § 1 st. äktenskapsbalken samt tvistemål som gällt edgång enligt andra stycket i samma lagrum. I något fall har tingsrätten på egen hand gjort motsvarande identifiering av ärenden och mål. Utredningen har begärt ut dagboksblad och rele- vanta aktbilagor för de identifierade målen.

Sammanlagt har 9 mål om bouppteckningsed och 13 ärenden om vitesföreläggande identifierats för tvåårsperioden.29

Av uppgifter från Domstolsverket framgår att nämnda tingsrätter hanterade cirka 28 procent av samtliga inkomna ärenden på måltyps- kod 42021 (om förordnande av bodelningsförrättare m.m.) under 2023 och 2024.30 Det bör uppskattningsvis innebära att knappt 25 ären- den om vitesföreläggande per år har inkommit till landets alla tings- rätter under 2023 och 2024 samt cirka 15 mål per år om bouppteck- ningsed. Det innebär därmed att respektive verktyg kan uppskattas ha använts i 2–3 procent av samtliga bodelningar som genomförts med hjälp av en bodelningsförrättare under de åren.31

29Det bör understrykas att utredningen inte kan utesluta att det finns ytterligare mål och ärenden vid dessa tingsrätter som inte har identifierats vid sökningarna i ärendehanterings- systemet.

30Antal inkomna ärenden till landets alla tingsrätter på denna måltypskod var 2 917 stycken, varav 809 inkom till någon av de sju nämnda tingsrätterna.

31Som redovisats i avsnitt 3.3.1 är antalet bodelningsförrättare som förordnas årligen om- kring 1 000.

209

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Uppgifterna och de grova beräkningarna bekräftar alltså den bild som utredningen har, att det är ovanligt att dessa verktyg an- vänds i praktiken men att det förekommer.

Vidare har utredningen gjort en analys av tingsrättens handlägg- ning i de aktuella målen och ärendena. Det måste understrykas att det har rört sig om ett begränsat underlag. De iakttagelser och slut- satser som presenteras nedan bör ses mot den bakgrunden.

När det gäller ärenden om vitesföreläggande (totalt 13 stycken) är en iakttagelse att tingsrättens handläggning ofta blev utdragen. Den genomsnittliga handläggningstiden från det att ansökan gavs in till dess att beslutet om vitesföreläggande delgavs maken, eller beslut om avskrivning fattades, var drygt 7 månader. I 4 av ärendena var handläggningstiden omkring 12 månader eller mer. Den främsta anledningen till tidsutdräkten var att maken var svårdelgiven. I några ärenden vidtogs omfattande delgivningsförsök både såvitt avser tings- rättens föreläggande till motparten om att yttra sig över ansökan, som tingsrättens beslut om vitesföreläggande. I några andra mål an- vändes i stället förenklad delgivning av beslutet, efter att information om förenklad delgivning delgetts parten i samband med delgivning av föreläggandet (jfr 22–26 §§ delgivningslagen). Med ett sådant förfarande gick delgivning av beslutet klart snabbare än i de ärenden där förenklad delgivning inte användes.

I 4 av ärendena återkallade bodelningsförrättaren sin talan efter att maken gett in de efterfrågade uppgifterna. Trots det var hand- läggningstiden relativt lång i flera av ärendena (2, 4, 6 respektive

8 månader) eftersom det var svårt för tingsrätten att delge maken föreläggandet.

En annan iakttagelse är att det fanns en klar spridning mellan ären- dena i hur lång tid som gått från det att förrättaren blev förordnad av tingsrätten till dess att denne gav in sin ansökan om vitesförelägg- ande. I några fall skedde det efter omkring 3 månader medan det i andra fall hade gått 12 månader eller mer.

När det gäller vitets storlek så bestämdes det av domstolen till mellan 5 000 och 50 000 kronor. I 2 av målen sattes ett löpande vite om 5 000 kronor för varje påbörjad fjortondagarsperiod som maken inte inkom med uppgifterna till förrättaren (jfr 4 § lagen om viten).

210

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Beträffande mål om bouppteckningsed var den genomsnittliga hand- läggningstiden drygt 4 månader och alltså kortare än för de redovisade ärendena om vitesföreläggande.32 Delgivningsproblemen var jäm- förelsevis färre i dessa mål. I några av målen synes viss tidsutdräkt ha berott på att utsättning och kallelse till sammanträde dröjt något. I endast ett av målen behövde tiden för sammanträde bokas om.

I övriga mål kunde målet avslutas efter att den aktuella maken av- lagt ed vid det första bokade sammanträdet.

8.2.5Hinder för förrättaren att på egen hand hämta in uppgifter om tillgångar och skulder

Inledning

Utredningens uppdrag omfattar att ta ställning till om det bör in- föras en rätt för bodelningsförrättaren att hämta in uppgifter om makarnas förmögenhetsförhållanden från andra.

Vid utredningens möte med advokater och jurister gav flera av deltagarna uttryck för uppfattningen att en möjlighet för förrättare att hämta in uppgifter från till exempel banker och försäkringsbolag skulle vara ett viktigt tillskott i verktygslådan för att effektivt genom- föra en bodelning. Som ett exempel när en sådan möjlighet skulle vara användbar gavs den situationen att en make befinner sig i ett annat land där ett vitesföreläggande enligt 17 kap. 5 § 1 st. inte kan verkställas samtidigt som en bank i Sverige inte vill lämna ut upp- gifter till förrättaren om ett konto som maken har i banken.

Andra deltagare vid mötet menade att den typen av utrednings- åtgärder går utöver vad förrättaren bör göra inom ramen för sitt uppdrag och att det befintliga verktyget om vitesföreläggande en- ligt 17 kap. 5 § 1 st. bör vara tillräckligt förutsatt att det används i större utsträckning än i dag.

Nedan följer en redovisning av vilka uppgifter som bodelnings- förrättare kan ha behov av att på egen hand hämta in och vilka hinder som i dag finns för det. Utöver banker och försäkringsbolag har ut- redningen identifierat att uppgifter främst kan finnas hos vissa myn-

32Handläggningstiden har räknats från det att ansökan gavs in till dess att beslut om att skriva av målet fattades vid eller strax efter att edgångssammanträdet genomförts. I två av målen avskrevs respektive avvisades talan relativt omgående varför dessa inte har tagits med i beräk- ningen.

211

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

digheter (Skatteverket, Lantmäteriet och Bolagsverket) och bo- stadsrättsföreningar.

Uppgifter från banker och andra finansiella företag

Vilka uppgifter efterfrågas?

Viktiga uppgifter för en bodelning kan framgå av ett saldo- och ränte- besked (engagemangsbesked) som visar tillgångar och skulder i ban- ken på den för bodelningen relevanta brytdagen. Därutöver kan ett transaktionsunderlag i vissa fall vara relevant för att se transaktioner som skett tre år tillbaka i tiden från brytdagen (jfr vederlagsregeln i 11 kap. 4 § äktenskapsbalken).

Utredningens bild av hur det ser ut i praktiken är att bodelnings- förrättare normalt inte får tillgång till några uppgifter alls om en makes bankförhållanden med hänvisning till att det råder banksekre- tess för dem. Detsamma gäller i allmänhet även mellan makar, det vill säga att en make inte kan få ut motsvarande uppgifter från banken om den andra maken utan dennes samtycke.

Utöver banktillgodohavanden kan en make äga till exempel aktier och fondandelar. Det kan därför finnas anledning för en bodelnings- förrättare att begära information även från andra finansiella institut än banker, såsom kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, svenska värdepapperscentraler, kontoförande institut, fondbolag, AIF-för- valtare33 , förvaringsinstitut och utländska företag som driver motsva- rande verksamhet från en filial i Sverige.

Regelverket

Enligt 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse får enskildas förhållanden till kreditinstitut inte obehörigen röjas. Med kreditinstitut avses i lagen bank och kreditmarknadsföretag (se 1 kap. 3–5 § för övriga definitioner).34 I nämnda paragraf regleras alltså det som brukar kallas för banksekretessen.

33Se definition i 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

34I det följande benämns instituten för enkelhets skull för banker.

212

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Enligt Jansson kan banksekretessens kärna sägas vara att värna om enskilda kunder och att den utgör en av flera viktiga förutsätt- ningar för att upprätthålla kundernas och samhällets förtroende för bankväsendet.35 Samtidigt konstaterar Jansson att det är viktigt, inte minst för tilltron till den finansiella verksamheten, att banksekre- tessen inte missbrukas och används för att dölja oegentligheter eller att den uppfattas göra det. Balansgången mellan dessa intressen åter- finns i det så kallade obehörighetsrekvisitet, det vill säga att bank- sekretessen ska gälla när ett genombrott av den vore obehörigt.

Bestämmelsen om banksekretess riktar sig mot banken som juri- disk person och gäller bland annat för styrelseledamöter och anställda. Den är inte straffsanktionerad, men däremot kan banken bli skade- ståndsskyldig gentemot i första hand en kund som drabbas av en på- visbar skada med anledning av ett obehörigt röjande av uppgifter.36

Banksekretessen avser att skydda fysiska eller juridiska personer som i förhållande till banken anses som kund, som förhandlar eller utan framgång har förhandlat med banken om att inleda ett sådant förhållande samt den som tidigare varit kund i banken. Den omfat- tar såväl handlingssekretess som tystnadsplikt. Alla uppgifter som rör en bankkunds mellanhavanden med banken är alltså underkastade banksekretess, oavsett om de är dokumenterade eller inte.37

Banksekretessen är inte absolut. Endast obehörigt röjande av kundinformation är förbjudet. I vissa situationer innebär bestäm- melsen en plikt att inte sprida uppgifter om kunder i banken. Mot denna plikt står en skyldighet att i vissa fall bryta tystnadsplikten och lämna ut uppgifter om kunder. Därutöver finns situationer när en bank inte är skyldig men väl har en rätt att göra avsteg från tyst- nadsplikten.38

Skyldighet för en bank att lämna vissa begärda uppgifter följer av uttryckliga lagbestämmelser, som har till syfte att förhindra att banksekretessen utnyttjas illojalt och att tillgodose viktiga infor- mations- och kontrollbehov för samhället. En bank som lämnar ut uppgifter i enlighet med den lagstadgade skyldigheten handlar inte obehörigt. Sådan uppgiftsskyldighet finns inom vitt skilda områ- den. Exempelvis finns skyldighet att lämna uppgifter till Krono- fogdemyndigheten för bedömning av i vad mån gäldenären har ut-

35Jansson (2010), Banksekretess och annan finansiell sekretess s. 23 ff.

36Jansson (2010), Banksekretess och annan finansiell sekretess s. 84 ff.

37Se prop. 2002/03:139 s. 477.

38Se prop. 2002/03:139 s. 478.

213

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

mätningsbar egendom (4 kap. 15 § utsökningsbalken).39 Därtill finns uppgiftsskyldighet i förhållande till överförmyndaren samt åklagare och polis enligt vad som närmare föreskrivs i 1 kap. 10 a och 11 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse, med hänvisning till 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

I förhållande till kunden själv gäller inte tystnadsplikten i normal- fallet. Av förarbetena till lagen framgår att den inte heller gäller ”i förhållande till den som är behörig att företräda en juridisk person som är kund i banken eller den som är förmyndare, god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, konkursförvaltare eller likvidator för en kund, delägare i ett dödsbo som är kund i banken eller bo- delningsförrättare för en kund.” Rätten att ta del av upplysningar för dessa senare kategorier begränsas av uppdragets omfattning eller

– beträffande konkursförvaltare, likvidator och dödsbodelägare – av vad som krävs för att de ska kunna fullgöra sina åligganden. Även en make har i förarbetena ansetts ha rätt att i viss utsträckning ta del av uppgifter om den andra makens förhållanden i banken. Det har uttalats att uppgiftslämnande till någon ur de nämnda kategori- erna inte är obehörigt.40

Av särskilt intresse för utredningen är naturligtvis bodelnings- förrättarens möjlighet att ta del av uppgifter om enskildas förhåll- anden till kreditinstitut. Uttalandena i förarbetena talar för att så bör vara möjligt inom ramen för uppdragets omfattning.

Jansson har emellertid uttalat att en bank inte utan samtycke av den make som är kund hos banken bör lämna uppgifter om denne till bodelningsförrättaren. Enligt honom får i stället de uppgifter som behövs för bodelningen om nödvändigt tvingas fram på det sätt som lagstiftaren anvisat.41 Det sistnämnda får förstås som att bodelningsförrättaren är hänvisad till att ansöka om vitesförelägg- ande enligt 17 kap. 5 § 1 st. äktenskapsbalken.

39Se prop. 2002/03:139 s. 477 ff.

40Se prop. 2002/03:139 s. 478.

41Jansson (2010), Banksekretess och annan finansiell sekretess s. 184. Jfr dock att Jansson förespråkar en mindre strikt tillämpning av banksekretessen när ett dödsbo ska avvecklas jämfört med bodelning vid äktenskapsskillnad, till exempel såvitt avser upplysningar till bo- utredningsman, testamentsexekutor, bouppteckningsförrättare eller skiftesman (se s. 174 ff.). Att boutredningsman och testamentsexekutor bör få tillgång till bankuppgifterna bör följa redan av den anledningen att de företräder dödsboet, jfr 18 kap. 1 §, 19 kap. 12 och 20 §§ ärvdabalken. Jfr även Nial i samarbete med Jansson (1987), Banksekretessen s. 68 f., vari anges den ståndpunkten att banken i vart fall bör ha rätt att på makes begäran lämna upp- lysning om andra makens förhållanden i banken och att bodelningsförrättaren torde ha rätt att av banken erhålla upplysningar om makarnas förhållanden i banken.

214

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Även när det gäller en makes möjlighet att få upplysningar från den andra makens bank om dennes förhållanden till banken har Jansson förespråkat restriktivitet och uttalat att det normala bör vara att den andra maken i så fall utfärdar en fullmakt för ändamålet.42

Teleman har ifrågasatt Janssons uppfattning och anfört att den inte är motiverad, bland annat mot bakgrund av de ovan redovisade uttalandena i förarbeten.43

Bestämmelser om tystnadsplikt finns även för andra finansiella företag som enskilda har ekonomiska mellanhavanden med. Sådana bestämmelser finns i 8 kap. 2 § lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument, 2 kap. 19 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 1 kap. 11 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och 8 kap. 24 § lagen (2013:561) om för- valtare av alternativa investeringsfonder.

Uppgifter från försäkrings- och tjänstepensionsföretag

Vilka uppgifter efterfrågas?

Uppgifter från försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag som kan vara relevanta för en bodelning är till exempel en makes inne- hav av liv- och tjänstepensionsförsäkringar på brytdagen och värdet av dem.

Utredningens bild av hur det ser ut i praktiken är att bodelnings- förrättare normalt inte får tillgång till några uppgifter alls om en makes försäkringsförhållanden med hänvisning till att försäkrings- och tjänstepensionsföretagen har en tystnadsplikt för uppgifterna. Detsamma gäller i allmänhet även mellan makar, det vill säga att en make inte kan få ut motsvarande uppgifter från företagen om den andra maken utan dennes samtycke.

Regelverket

I försäkringsrörelselagen (2010:2043) finns bestämmelser om för- säkringsrörelse som drivs av försäkringsföretag (se 1 kap. för tillämp- ningsområde och definitioner). I bestämmelserna om sekretess i

42Jansson (2010), Banksekretess och annan finansiell sekretess s. 183 f.

43Teleman (2022), Bodelning s. 317 samt Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken (14 juni 2023, Version 5, JUNO), kommentaren till 1 kap. 4 §.

215

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

4 kap. 14–16 §§ finns det ingen motsvarighet till den generella tyst- nadsplikt som gäller för banker.44 Av den anledningen åtar sig många försäkringsföretag en tystnadsplikt genom föreskrift i sina försäk- ringsavtal.45 Denna tystnadsplikt har fått en långtgående omfattning som väsentligen kan jämföras med banksekretessen.46

För den tjänstepensionsverksamhet som drivs av svenska tjänste- pensionsföretag finns regler i lagen (2019:742) om tjänstepensions- företag. Bestämmelserna om sekretess i 4 kap. 14–16 §§ försäkrings- rörelselagen är tillämpliga för tjänstepensionsföretag genom en hän- visning i 4 kap. 8 §.

Uppgifter från bostadsrättsföreningar

Vilka uppgifter efterfrågas?

Även bostadsrättsföreningar kan ha uppgifter som är relevanta för en bodelning. Det gäller uppgifter om en make är bostadsrättshavare i föreningen och om den lägenhet som maken innehar med bostads- rätt.

Utredningens bild av hur det ser ut i praktiken är att bodelnings- förrättare normalt inte får ut uppgifterna utan samtycke från bostads- rättshavaren.

Regelverket

I motsats till vad som gäller beträffande fastigheter finns för bo- stadsrätter i dag inget nationellt register. Uppgifter om bostads- rätter finns i stället på olika håll, främst hos bostadsrättsförening- arna och deras förvaltare. Uppgifter om medlemskap i föreningen ska antecknas i en medlemsförteckning som är offentlig och alltså kan begäras ut och erhållas av vem som helst. Det är dock inte fallet när det gäller förteckningen över de lägenheter i föreningen som är upplåtna med bostadsrätt (se 9 kap. 9, 10 och 11 §§ bostadsrätts- lagen). Av förarbetena framgår visserligen att den sistnämnda para-

44Det har i förarbeten föreslagits att en sådan motsvarande sekretessbestämmelse ska införas i lag, vilket dock inte skett, se prop. 2009/10:246 s. 241 med hänvisningar.

45Besher & Barrefelt, Försäkringsrörelselagen, 4 kap. 14–16 §§, Karnov (JUNO, besökt

24 juni 2025).

46Jansson (2010), Banksekretess och annan finansiell sekretess s. 67.

216

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

grafen inte hindrar att föreningen lämnar upplysningar till annan än bostadsrättshavaren, till exempel Kronofogdemyndigheten, men att föreningarna med hänsyn till den enskildes intressen bör iaktta åter- hållsamhet i det avseendet.47

Utifrån medlemsförteckningen går det att få uppgift om samt- liga medlemmar i föreningen, vare sig de är bostadsrättshavare eller inte. I förteckningen ska anges medlemmens namn, adress och den bostadsrätt som denne har. Sedan den 1 juli 2016 ska dessutom tid- punkten för medlemmens inträde i föreningen anges.48

I lägenhetsförteckningen anges de lägenheter som är upplåtna med bostadsrätt. Av den ska framgå bostadsrättshavarens namn, lägenhetens beteckning, belägenhet, rumsantal och övriga utrym- men samt den ekonomiska plan som ligger till grund för upplåtel- sen. Vidare ska insatsen för bostadsrätten anges och om underrätt- else om pantsättning av den har skett. En kopia av överlåtelseavtalet ska fogas till lägenhetsförteckningen.

Av det nyss sagda går det alltså att dra den slutsatsen att det utan uppgifterna i lägenhetsförteckningen är svårt att exempelvis upp- skatta tillgångens värde.

I SOU 2022:39 har Bostadsrättsregisterutredningen lämnat för- slag om att ett offentligt register för landets samtliga bostadsrätter bör inrättas och att Lantmäteriet ska ansvara för registret. Justitie- departementet har under hösten 2025 överlämnat en remiss till Lag- rådet utifrån nämnda förslag. I registret föreslås det bland annat att finnas uppgifter om bostadsrättshavaren, bostadsrättsföreningen och pantsättningar. Syftet med ett bostadsrättsregister är till exem- pel att göra hanteringen av pantsättningar mer modern och rätts- säker, förenkla för bostadsrättsföreningarna, förse samhället med bättre information om bostadsrätter, underlätta för Kronofogde- myndighetens tillgångsutredningar och bidra till ökade möjligheter att förebygga och utreda brott.

De lagändringar som avser uppbyggnaden av registret föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. Ändringarna i övrigt föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

47Se prop. 1971:12 s. 149.

48Nilsson Hjort & Uggla, Bostadsrättslagen (22 april 2024, Version 7, JUNO), kommentaren till 9 kap. 9 §.

217

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Uppgifter från myndigheter

Vilka uppgifter efterfrågas?

Viktiga uppgifter för en bodelning kan också innehas av olika myn- digheter. Av störst intresse bör Skatteverket, Lantmäteriet och Bo- lagsverket vara. Exempel på vad som kan vara relevant för en bodel- ningsförrättare att efterfråga från Skatteverket är uppgifter som har lämnats av en make i en inkomstdeklaration. Från Lantmäteriet kan det avse uppgifter om fastighetsägande och från Bolagsverket upp- gifter beträffande en makes engagemang i visst bolag.

Regelverket

Skatteverkets beslut om slutlig skatt är offentligt. Däremot är upp- gifter som har lämnats i en inkomstdeklaration, inklusive bilagor, och som ligger till grund för Skatteverkets beslut om slutlig skatt normalt sekretessbelagda hos Skatteverket (27 kap. 1 och 6 §§ offentlighets- och sekretesslagen).49 Föremålet för sekretessen är uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Sekretessen är absolut, det vill säga något skaderekvisit finns inte.

Hos Lantmäteriet är uppgifter om vem som äger en fastighet offentliga. Förfrågan kan alltså ske utifrån en angiven fastighet, och inte utifrån vilka fastigheter som ägs av en viss person. När det gäller Bolagsverkets register är i stort sett alla uppgifter som skickas in och registreras där offentliga.50 Bolagsverket registrerar inte aktie- ägare i ett aktiebolag. I aktiebolag som inte är avstämningsbolag är aktieboken offentlig och ska hållas tillgänglig för allmänheten hos aktiebolaget.51

49Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen (17 juni 2025, Version 31, JUNO), kom- mentaren till 27 kap. 6 §.

50Se Bolagsverkets webbplats och bland annat handelsregisterförordningen (1974:188), aktie- bolagsförordningen (2005:559), förordningen (1987:978) om ekonomiska föreningar och förordningen (2007:1110) med instruktion för Bolagsverket.

51Se 5 kap. aktiebolagslagen.

218

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

8.2.6Skevdelning av kostnader

Bodelningsförrättaren har rätt att få arvode för sitt arbete och er- sättning för sina utgifter (17 kap. 7 § äktenskapsbalken). Kostnad- erna ska enligt huvudregeln fördelas lika mellan makarna, oavsett utgången av förrättningen och oberoende av vem som begärt att bodelningsförrättare ska förordnas. Förrättaren kan i två fall be- stämma en annan fördelning parterna emellan (skevdelning). Även om ett sådant beslut fattas förblir makarna solidariskt betalnings- ansvariga i förhållande till förrättaren.

Det ena fallet när skevdelning är möjlig är när en make genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat ökade kostnader. Maken kan till exempel genom att lämna felaktiga upplysningar eller genom att undanhålla information ha vållat förrättningsmannen extra ar- bete.52 Som framgår av bestämmelsen är det inte ett krav att ageran- det som skapat merkostnader har varit avsiktligt; vårdslöshet eller försummelse är tillräckligt för att lägga kostnaderna på den maken.53 Det andra fallet är om makarnas ekonomiska förhållanden ger särskild anledning till en annan fördelning. Stora skillnader i mak-

arnas ekonomiska ställning efter bodelningen kan utgöra skäl att jämka kostnadsfördelningen. Med andra ord krävs att den ena maken har egendom av betydligt mindre värde än den andra maken efter bodelningen, vilket till exempel kan vara en följd av att den ena har haft avsevärd enskild egendom men inte den andra. Av förarbets- uttalanden framgår att som en ytterligare förutsättning för jämk- ning bör gälla att den ekonomiskt svagare maken efter bodelningen och sedan kostnaderna har betalats skulle komma att ha kvar egen- dom till endast ringa värde. Jämkning av kostnadsfördelningen av ekonomiska skäl har därmed i förarbetena ansetts vara avsedd att användas endast i undantagsfall.54

Bodelningsförrättaren kan bestämma om en annan fördelning av kostnaderna bara om förrättningen fullföljs till bodelning. I annat fall får makarna själva göra upp om fördelningen, till exempel om förrättaren förordnas under pågående skilsmässomål och förord- nandet upphör att gälla med anledning av talan om äktenskapsskill- nad förfaller. Arbete som förrättaren utfört ska ändå betalas.

52Prop. 1986/87:1 s. 227.

53Se SOU 1981:85 s. 419 och Teleman (2022), Bodelning s. 373.

54Prop. 1986/87:1 s. 227.

219

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Om bodelningsförrättaren hjälper makarna till en överenskom- melse om bodelning, bör denne försöka förmå dem att ena sig om kostnadsfördelningen.55 Enligt Teleman bör en förrättare kunna be- stämma om skevdelning av kostnaderna oavsett om bodelningen kommit till stånd genom avtal under förrättning eller beslut av för- rättaren.56

Bodelningsförrättaren kan inte besluta om någon ersättning för parternas egna rättegångskostnader, till exempel kostnader för eget ombud. Efter att klandertalan väckts i domstol kan denna döma ut rättegångskostnadsersättning med anledning av vad som förekom- mit vid domstolen och utgången där.57

Huruvida det krävs yrkande från någon av makarna för att bodel- ningsförrättaren ska kunna besluta om skevdelning av kostnaderna är en fråga där rättsläget inte är helt klart. Lagtexten eller förarbet- ena ger inget uttryckligt svar. Teleman har uttalat att det sannolikt krävs ett sådant yrkande.58

Utredningen har inte tillgång till statistik om den praktiska tillämp- ningen av möjligheten att skevdela kostnader. Bland de 33 klander- domar som utredningen har begärt ut från vissa tingsrätter (se av- snitt 14.4.2) finns det i vart fall ett par exempel på när förrättaren har beslutat om skevdelning. Av underlaget går det dock inte att dra några säkra slutsatser om hur vanligt förekommande det är.

INordlunds enkätundersökning fanns inte någon fråga om tillämp- ningen av den aktuella bestämmelsen. En respondent lyfte i ett fri- textsvar att ”möjligheten finns men part kommer sällan upp i de högt ställda kraven, t.ex. förhala inledningsvis men medverkar sen i helhet efter en tid”.59

Vid utredningens möte med advokater och jurister framfördes en liknande uppfattning om att kraven på vårdslöshet eller försum- melse är för högt ställda. Det uttrycktes osäkerhet kring var gränsen går och hur stor påverkan på kostnadsfördelningen som ett visst agerande bör ges. En annan uppfattning som fördes fram var att det solidariska betalningsansvaret innebär att en make som enligt för- rättarens beslut ska betala en mindre del av kostnaderna kan behöva

55Prop. 1986/87:1 s. 227 f.

56Teleman (2022), Bodelning s. 372.

57Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken (14 juni 2023, Version 5, JUNO), kommentaren till

17kap. 7 §.

58Teleman (2022), Bodelning s. 372.

59Se avsnitt 2.6.5 i bilaga 2.

220

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

föra en domstolstalan för att regressvis begära betalning av den över- skjutande del som maken kan ha tvingats betala till förrättaren.

8.2.7Återförvisning till bodelningsförrättaren

I mål om klander av bodelning får domstolen hämta in yttrande av bodelningsförrättaren och kan återförvisa ärendet till denne (17 kap. 8 § 3 st. äktenskapsbalken). Det får ske ex officio av domstolen eller efter yrkande av part. Av bestämmelsen framgår inte när ett yttrande ska hämtas in eller när återförvisning ska ske. Enligt förarbetena kan domstolen hämta in ett yttrande från förrättaren när rätten behöver få mer information från förrättaren än som framgår av bodelnings- handlingen och eventuellt förekommande bouppteckning. Om dom- stolen finner skäl för det kan också återförvisning ske.60

Vid utredningens möte med advokater och jurister framfördes uppfattningen att rättsläget avseende återförvisning är osäkert. Det uppfattades vara svårt att förutse under vilka förutsättningar som domstolen kan komma att återförvisa ett ärende till förrättaren.

Enligt Telemans uppfattning bör återförvisning bara komma i fråga när skälen därför är starka, med tanke på den tidsutdräkt en åter- förvisning ofta medför. Som exempel på när återförvisning bör ske ger han situationen att domstolen kommer till en annan slutsats i en prejudiciell fråga än bodelningsförrättaren, såsom att domstolen förklarar ett äktenskapsförord ogiltigt (och därmed att all egendom är giftorättsgods) eller tillämpar ett annat lands lag. Enligt Teleman ankommer det inte på domstolen att göra en bodelning med alla dess moment av andelsberäkning och lottläggning. Det kan därmed även vara motiverat för domstolen att återförvisa ett ärende om lottlägg- ningen av en särskilt värdefull tillgång ändras och som därmed på- verkar hur fördelningen av övriga tillgångar ska göras.61

I ett avgörande från 2025, ”Den oregistrerade bouppteckningen”, har Högsta domstolen uttalat sig om förutsättningarna för återför- visning enligt nämnda bestämmelse, om än avseende ett klandrat arvskifte som en skiftesman beslutat om.62 Domstolen anförde att

60Se prop. 1986/87:1 s. 228.

61Teleman (2022), Bodelning s. 331 f. och Advokaten nr 5 2017 s. 36 ff.

62NJA 2025 s. 659, särskilt p. 29–31. Som angetts tidigare tillämpas för en skiftesman i huvud- sak samma regler som gäller för en bodelningsförrättare (se 23 kap. 5 § första stycket ärvda- balken).

221

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

det vid bedömningen av om återförvisning ska ske bör beaktas att sådan innebär ytterligare kostnader och tidsutdräkt. Återförvisning bör därför inte ske utan att det finns goda skäl för det, till exempel att det finns anledning att göra ändringar i arvskiftet eller att det vid förfarandet inför skiftesmannen har förekommit en omständig- het som skulle ha utgjort domvilla. I det aktuella målet fann Högsta domstolen inte skäl att återförvisa ärendet.

Utredningen har hämtat in viss statistik från Domstolsverket om hur vanligt förekommande det är att tingsrätten i ett mål om klander av bodelning återförvisar ärendet till förrättaren. För åren 2017–2024 har det rört sig om endast några enstaka mål per år (1–4).63

Statistiken talar alltså för att det är ovanligt att tingsrätten be- slutar om återförvisning och att den möjligheten tillämpas med re- striktivitet. Hur ofta domstolen hämtar in yttrande från förrättaren enligt den aktuella bestämmelsen har det inte varit möjligt för utred- ningen att få tillgång till någon statistik om.

8.3Gällande rätt i övriga nordiska länder

8.3.1Finland

Det är ett krav enligt finsk lag att bodelningsförrättaren kallar båda parterna till ett sammanträde (23 kap. 7 § ärvdabalken).

Den finska äktenskapsbalken innehåller inte någon bestämmelse som direkt ålägger en make att uppge sina tillgångar och skulder i syfte att genomföra en bodelning. I rättspraxis har dock en parts undanhållande av tillgångar i en bodelning bedömts som brottsligt under särskilda omständigheter (bedrägeri).64

En make eller bodelningsförrättare har inte någon rätt att hämta in information från tredje man om den andra makens tillgångar och skulder, förutom i följande två fall.

Skatteförvaltningen får till en make eller den av tingsrätten för- ordnade bodelningsförrättaren lämna beskattningsuppgifter om den andra maken, om uppgifterna behövs för att genomföra bodelningen

63Statistiken bygger på vilken utgång som domstolen har valt i ärendehanteringssystemet

Vera. En av dessa är ”Återförvisat”. Det kan inte uteslutas att det finns mål som återförvisats av tingsrätten som inte har registrerats som ”Återförvisat” utan som någon annan av de val- bara utgångarna, till exempel ”Övrigt”. Enligt utredningens bedömning bör dock felmargi- nalen inte vara betydande.

64Se Högsta domstolens avgörande KKO 2003:74.

222

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

(13 § 2 st. lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskatt- ningsuppgifter [1346/1999]).

Bodelningsförrättaren har även rätt att få uppgifter om de värde- andelar (till exempel aktier och fonder) som finns på en makes värde- andelskonto samt andra uppgifter som finns registrerade på kontot (33 § lagen om värdeandelskonton [827/1991]). Utöver denna möj- lighet har en make eller bodelningsförrättaren inte rätt att med hänvis- ning till äktenskapsförhållandet eller bodelningsprocessen få uppgifter från kreditinstitut om den andra maken i den mån uppgifterna om- fattas av banksekretess (15 kap. 14 och 15 §§ kreditinstitutslagen [610/2014]).

Parterna har ett personligt och solidariskt ansvar för att betala kostnaderna för bodelningsförrättarens arbete.65 Enligt huvudregeln ska makarna betala hälften var. Det finns i finsk rätt ingen motsva- righet till den svenska bestämmelsen om kostnadsfördelning (17 kap. 7 § 2 st. äktenskapsbalken). I praxis från hovrätten finns dock exem- pel på när en liknande princip har tillämpats.66

8.3.2Norge

Innan ett offentligt skifte inleds ska domstolen kalla parterna till ett förberedande sammanträde, om det inte är obehövligt (99 § ekteskaps- loven). Vid mötet ska parterna få vägledning om reglerna som gäller för bodelningen och om det är möjligt ska tvistefrågorna mellan part- erna klarläggas. Domaren kan även medla mellan parterna.

Om en bodelningsförrättare utses ska denne kalla parterna till ett inledande möte. Även i detta fall finns det dock en möjlighet för bodelningsförrättaren att underlåta att göra det om det är obehöv- ligt (99 § ekteskapsloven med hänvisning till 153 § arveloven). Ytter- ligare möten kan hållas om det anses lämpligt.

Om det uppstår tvistiga frågor i bodelningen ska dessa prövas av domstolen. Bodelningsförrättaren har inte behörighet att pröva dem. Normalt kommer domstolen då att hålla förhandling.

65Se Högsta domstolens avgörande KKO 1992:47 och jfr 23 kap. 4 § 4 st. i finska ärvdabalken beträffande att ersättning till skiftesman vid arvskifte ska tas av dödsboets tillgångar.

66Se bland annat rättsfallen Kouvolan HO 10.2.1988 S87/66, Helsingfors HO 25.7.1990 S88/1321 och Helsingfors HO 8.21 S. 89. Det finns inga domar från Högsta domstolen i denna fråga.

223

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Makar är skyldiga att lämna varandra uppgifter som är nödvän- diga för att bedöma deras ekonomiska situation (39 § ekteskaps- loven). Skyldigheten gäller såväl under äktenskapet, utan att det ta- gits initiativ till att upplösa det, som under separationstiden. Den förutsätts omfatta uppgifter om bland annat kontosaldon, skulder och större kontorörelser. Om skyldigheten inte fullgörs kan en make kräva uppgifter från skattemyndigheten om den andra makens dekla- ration och beslut om förmögenhets- och inkomstskatt. Maken kan också kräva information från företag och andra institutioner som bedriver bank- eller försäkringsverksamhet eller har medel till för- valtning.

Vid skiftestvister tillämpas reglerna om rättegångskostnader i

20kap. tvisteloven (jfr 105 § ekteskapsloven och 169 § st. arveloven). Som utgångspunkt har den part som vunnit målet helt eller delvis rätt att få ersättning för sina nödvändiga rättegångskostnader i målet från motparten. Oavsett utgången i målet kan en part helt eller del- vis få ersatt rättegångskostnader i den mån de orsakats av motpart- ens vårdslöshet.

8.3.3Danmark

Skifteretten ska kalla makarna till ett väglednings- och förliknings- möte, om inte mötet bedöms obehövligt (11 § ægtefælleskifteloven). Som utgångspunkt ska makarna närvara personligen. Inför mötet ska makarna ge in uppgifter av betydelse för bodelningen, såsom makens och i möjligaste mån den andra makens tillgångar och skulder, dess värdering samt i vilka frågor makarna är oeniga. Normalt ger makarna också in visst underlag. I annat fall har skifteretten rätt att hämta in uppgifter från offentliga myndigheter. Vid mötet ska skifte- retten ge nödvändig vägledning om innehållet i bodelningsreglerna. Vägledning i mer komplicerade frågor kring bodelningen får i stället ges av en eventuell bodelningsförrättare, om sådan förordnas.67

Om någon av makarna begär det förordnar skifteretten en bo- delningsförrättare. Dennes uppdrag framgår av 19 och 20 §§ i nämnda lag. Den främsta uppgiften för förrättaren är att ge materiell pro- cessledning till makarna och bistå i praktiska frågor kring bodel- ningen. Uppdraget kan beskrivas vara en blandning av att hämta in

67Grønborg (2023), Ægtefælleskifteloven med kommentarer s. 144 f.

224

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

uppgifter, ge neutral rådgivning och göra juridiska ställningstagan- den, som dock inte är bindande för makarna.68

När det finns behov av det ska förrättaren kalla makarna till ett möte. Denne ska säkerställa att de uppgifter som är nödvändiga för bodelningen finns tillgängliga (22 §). Om en make inte lämnar upp- gifter till förrättaren trots begäran därom, kan förrättaren hämta in dem på egen hand från offentliga myndigheter och privata aktörer, inklusive försäkringsbolag samt banker, pensionsbolag och kredit- institut. Om en make motsätter sig det måste förrättaren begära att skifteretten fattar beslut i frågan. Om det krävs tvångsmedel för att kunna hämta in uppgifterna är det skifteretten som beslutar även om det. Bodelningsförrättaren kan också begära att skifteretten kallar en make eller annan person att höras i domstolen i syfte att lämna uppgifter (jfr vittnesplikt).

Det förslag till bodelning som förrättaren upprättar ska denne delge makarna och skifteretten, antingen skriftligen på det sätt som överenskommits eller vid ett möte där förrättaren går igenom ut- kastet med makarna (29 §).69

Huvudregeln är att kostnaderna för bodelningsförrättningen delas lika mellan makarna (42 §). Om en make på ett oförsvarligt sätt har orsakat en större del av kostnaderna kan skifteretten för- plikta denne att ersätta en större del av dem. Det kan till exempel gälla om maken har uteblivit från möten eller gjort irrelevanta in- vändningar.70

8.3.4Island

Att bodelningsförrättaren kallar parterna till ett sammanträde är ett krav enligt isländsk rätt (105 § lagen om skifte av dödsbon).

En make är skyldig att uppge information om sina tillgångar och skulder. Om en make inte uppfyller sin skyldighet får det dock inga särskilda konsekvenser.

På begäran av en part kan bodelningsförrättaren försöka att själv inhämta upplysningar om tillgångar och skulder (105 § i nämnda lag). En bodelningsförrättare som har förordnats av domstol är an- svarig för förvaltningen av makarnas egendom. Den behörigheten

68Nielsen & Kronborg (2020), Skilsmisseret s. 132.

69Grønborg (2023), Ægtefælleskifteloven med kommentarer s. 224.

70Grønborg (2023), Ægtefælleskifteloven med kommentarer s. 289 ff.

225

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

medför att förrättaren kan begära information från skattemyndig- heten, finansiella institutioner och andra om vardera makes tillgångar och skulder.

8.4Verktyg i rättegångsbalken för en effektiv process

Utredningen anser att det finns anledning att använda rättegångs- balken som inspiration för överväganden om vilka verktyg en bo- delningsförrättare kan behöva för ett effektivt förfarande. Liksom är fallet enligt rättegångsbalken är en bodelningsförrättning ett för- farande där två parter står mot varandra. Domstolen respektive för- rättaren prövar tvisten. Vid klander av bodelningsbeslutet är det rätte- gångsbalken som tillämpas.

Visserligen är bodelningsförrättningen mer summarisk och enkel i sin karaktär än ett tvistemål enligt rättegångsbalken. Likaså kan det bli aktuellt för förrättaren att vidta vissa utredningsåtgärder.

I det avseendet kan reglerna för bodelningsförrättningar ha större likheter med lagen om domstolsärenden än rättegångsbalken.

Mot bakgrund av de problem som finns med att bodelningar drar ut på tiden, ibland på grund av att den ena maken förhalar eller ob- struerar processen, är dock rättegångsbalkens verktyg för en effek- tiv process mellan två tvistande parter fler och mer utvecklade än de som finns i lagen om domstolsärenden.

Koncentrationsprincipen är en grundläggande processrättslig princip som innebär att parterna så tidigt som möjligt i processen ska ange de grunder och de bevis som åberopas i målet. Syftet är att handläggningen av målet ska gå snabbt och att kostnaderna ska hållas nere. I rättegångsbalken finns flera verktyg som har till syfte att främja snabbheten och koncentrationen i förfarandet samt därmed motverka vårdslös eller försumlig processföring. I det följande ges en beskrivning av verktygen utifrån vad som kan vara relevant för utredningens överväganden om bodelningsförrättningen.

Vid sidan av de verktyg som redovisas nedan finns det i 42 kap. rättegångsbalken regler som tar sikte på det ansvar som rätten har för en effektiv handläggning under förberedelsen av målet, till exem- pel beträffande planering av handläggningen, tidsplan, frågeförteck- ning, sammanställning och materiell processledning. Likaså skyddas

226

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

processeffektiviteten på ett mer övergripande plan av bestämmelser om bland annat prövningstillstånd och om dömande i vissa fall utan hörande av motpart.71

8.4.1Rättegångskostnadssanktion

I rättegångsbalken finns en regel som har liknande syfte som den i äktenskapsbalken om skevdelning av kostnader. Det rör sig alltså om fördelning av rättegångskostnader till följd av parts försumliga agerande. Bestämmelsen finns i 18 kap. 6 § rättegångsbalken och har följande lydelse.

Har part genom att utebliva från rätten eller ej iakttaga föreläggande, som rätten meddelat, eller genom påstående eller invändning, som han insett eller bort inse sakna fog, eller annorledes genom vårdslöshet eller försummelse föranlett uppskov i målet eller eljest vållat kostnad för motparten, vare han skyldig att ersätta sådan kostnad, huru rättegångs- kostnaden i övrigt än skall bäras.

Ersättningsskyldigheten omfattar den merkostnad som vållats genom försummelsen. Parten bär ansvar även för ställföreträdares och om- buds handlingar. En sådan ordning är en följd av fullmaktsförhåll- andet och är nödvändig med hänsyn till motpartens intresse att få ersättning för sina kostnader.72 Av 18 kap. 7 § följer att ersättnings- skyldighet kan uppkomma även för ombudet och ställföreträdaren. Båda bestämmelserna bygger på att parterna lojalt ska medverka i rättegången samt följa lagens föreskrifter och de förelägganden som domstolen meddelar med stöd därav.73

Som exempel på vad försummelsen kan bestå i har i förarbetena angetts att parten uteblir från förhandling eller underlåter att följa rättens föreläggande om personlig inställelse eller om företeende av skriftlig handling eller föremål som behövs såsom bevis. Andra exem- pel är att parten underlåter att i rätt tid fullständigt ange sin stånd- punkt i målet eller inte i god tid före huvudförhandlingen uppger vilka bevis som åberopas, liksom att parten framställer påstående eller invändningar som denne insett eller bort inse sakna fog och därigenom nödvändiggör för motparten att förebringa motbevis-

71Fitger m.fl., Rättegångsbalken (11 juni 2025, Version 98, JUNO), inledningen till 9 kap.

72Fitger m.fl., Rättegångsbalken (11 juni 2025, Version 98, JUNO), kommentaren till 17 kap. 4 §.

73Gärde m.fl. (1949), Nya rättegångsbalken s. 208.

227

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

ning.74 I 1949 års kommentar till rättegångsbalken har som ytter- ligare exempel nämnts att en part trots kännedom därom under- låter att anmäla att hinder för förhandling föreligger.75

Det krävs inte något yrkande för att domstolen ska kunna tillämpa

18 kap. 6 och 7 §§ (se 18 kap. 14 § 2 st.).

Om en bodelning klandras är reglerna i 18 kap. tillämpliga vid fördelning av rättegångskostnader för domstolsprocessen.

8.4.2Straff för rättegångsförseelse

I 9 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken regleras ansvar för en part som i tvistemål inleder eller föranleder rättegång mot bättre vetande re- spektive om en part mot bättre vetande för talan mot dom eller be- slut. I båda fallen är straffet böter. För ansvar krävs i princip att parten insett att hans eller hennes talan eller överklagande är uppenbart ogrundad.76

Enligt 9 kap. 3 § ska en part i tvistemål som försöker förhala rättegången genom uppenbart ogrundade påståenden eller invänd- ningar eller genom innehållande av bevis eller någon annan otillbör- lig åtgärd dömas till böter. I denna paragraf straffbeläggs alltså vissa former av illojal processföring under målets handläggning. För att ansvar enligt bestämmelsen ska inträda krävs att parten vidtar en otillbörlig åtgärd, med syftet att förhala rättegången. Som exempel på detta anges i förarbetena att en part avsiktligt avstår från att ange bevisning under förberedelsen för att därefter vid huvudförhand- lingen begära uppskov med att förebringa bevisningen eller vidtalar ett vittne att utebli från huvudförhandling i syfte att få anstånd. Någon förhalningseffekt behöver inte ha inträffat, utan det är till- räckligt att parten har försökt att åstadkomma en sådan. Däremot krävs direkt uppsåt att förhala rättegången. Det är alltså inte till- räckligt för ansvar att parten har haft ett annat syfte med sitt age- rande men har insett att förhalning kunde följa som en effekt av detta. Paragrafen är inte tillämplig om part underlåter att följa ett föreläggande som hon eller han fått av domstolen. I sådana fall ska

74Se NJA II 1943 s. 232.

75Gärde m.fl. (1949), Nya rättegångsbalken s. 209.

76Fitger m.fl., Rättegångsbalken (11 juni 2025, Version 98, JUNO), kommentaren till 9 kap.

1och 2 §§.

228

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

i stället tillämpas de påföljder som i varje särskilt fall gäller vid sådan underlåtenhet.77

Ansvarsbestämmelserna i 9 kap. 1–3 §§ gäller inte bara för parten själv utan även för ställföreträdare, ombud och biträde (4 §).

Ansvar för rättegångsförseelse kan dömas ut av domstol ex officio i samband med det mål i vilket förseelsen har begåtts (se 20 kap. 1 §) eller efter att åklagare har väckt åtal.78

Bodelningsförrättningar omfattas inte av straffbestämmelserna. Däremot gör klandermål det.

8.4.3Hämtning, vite och tredskodom

Vite och hämtning utgör tvångsmedel. Hämtning till förhandling av part får ske i indispositiva mål och brottmål men inte i ett disposi- tivt mål (se bland annat 44 kap. 5 § rättegångsbalken). Det används typiskt sett när vitesinstitutets möjligheter i det enskilda fallet är uttömda och det därmed finns ett behov att tvångsvis kunna hämta parten till domstolen.79

Vitet har likheter med bötesstraffet. Att det ändå betecknas som ett tvångsmedel beror på att den preventiva effekten av vitet är an- passad till den enskilda adressaten och alltså tänkt att bli tillräcklig i varje särskilt fall. Vitet utgör ett incitament till frivillig fullgörelse och fungerar som en sanktion. Högsta domstolen har i flera avgör- anden betonat att utdömande av vite är en straffliknande sanktion.80 Mot den som saknar utmätningsbara tillgångar har ett vite dock be- gränsad betydelse som påtryckningsmedel. Liksom böter kan viten visserligen förvandlas till fängelse men det förekommer sällan i prak- tiken.81

Bestämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om viten. Den reglerar huvudsakligen offentligrättsliga, individuella viten, det vill säga ett penningbelopp som en myndighet i förväg bestämmer som påföljd för eventuell olydnad mot ett individuellt beslut. Karakte- ristiskt för ett individuellt vite är dess anknytning till ett visst före-

77Fitger m.fl., Rättegångsbalken (11 juni 2025, Version 98, JUNO), kommentaren till 9 kap. 3 §.

78Se vidare om handläggningen Fitger m.fl., Rättegångsbalken (11 juni 2025, Version 98, JUNO), inledningen till 9 kap.

79Ekelöf m.fl. (2016), Rättegång I s. 246 och SOU 1982:26 s. 309.

80Se rättsfallet NJA 2022 s. 1110 p. 8 med där gjorda hänvisningar.

81Se vidare i Ekelöf m.fl. (2016), Rättegång I s. 247 ff. samt 1 § 2 st. och 15 § bötesverkställig- hetslagen (1979:189).

229

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

läggande eller förbud.82 Lagen om viten gäller viten som enligt lag eller annan författning får föreläggas av myndigheter (1 §). Rätt att förelägga vite förutsätter ett uttryckligt bemyndigande i en författ- ning. Vilka myndigheter som får sätta ut vite regleras inte av lagen om viten utan sådana bemyndiganden och förutsättningarna för dem framgår av olika specialförfattningar. En domstol får alltså inte sätta ut vite i ett föreläggande att utföra en processuell prestation utan uttryckligt författningsstöd. Sådant stöd finns bland annat i rätte- gångsbalken (se nedan).

Regler om vitesföreläggandets utformning och belopp finns i 2– 4 §§. Ett vitesföreläggande ska delges adressaten.

När det gäller frågor om utdömande av förelagt vite – det andra ledet av vitesinstitutet – är huvudregeln att de prövas av förvaltnings- rätt på ansökan av beslutsmyndigheten (6§). Av andra stycket fram- går att utdömande av viten som har förelagts en part eller någon annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång eller i annat motsvarande förfarande prövas utan särskild ansökan av den myn- dighet som har utfärdat föreläggandet. I 7 § finns bestämmelser om allmän domstols kompetens i övrigt att döma ut viten. När allmän domstol prövar frågor om utdömande av viten efter särskild talan handläggs målet enligt reglerna i rättegångsbalken som mål om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet (8 §).

I domstol är vitesföreläggande vanligt förekommande i kallelser i syfte att förmå en part eller någon annan att infinna sig till för- handling och sammanträden (se bland annat 9 kap. 7 § 1 st. samt

42 kap. 12 och 21 §§ rättegångsbalken). Om förutsättningarna för det är uppfyllda ska vite föreläggas. När domstol utfärdar kallelser och förelägganden används oftast ett schablonbelopp. Om vites- föreläggandet inte följs prövar rätten ex officio om vitet ska dömas ut (6 § 2 st. lagen om viten), samtidigt som man i många fall före- lägger den förpliktade ett nytt, högre vite.83

Ett annat påtryckningsmedel som används i förhållande till parter i dispositiva tvistemål, under vissa förutsättningar parallellt med tvångsmedlet vitesföreläggande, är att part ska ge in svaromål eller inställa sig till förhandling vid äventyr av tredskodom (se bland annat 42 kap. 11 och 12 §§). Hot om tredskodom kan också användas mot

82Vid sidan av individuella viten finns generella viten som riktar sig till envar och kan be- skrivas vara ett annat namn för brottspåföljden böter. Se Lavin, Viteslagstiftningen, kom- mentaren till 1 §.

83Se Ekelöf m.fl. (2016), Rättegång I, s. 247 ff.

230

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

en kärande som av någon anledning inte medverkar i processen; dom- stolen kan förelägga käranden att ange huruvida hon eller han vid- håller sin talan vid tredskodomsäventyr.

Något förenklat innebär en tredskodom att parten per automatik förlorar målet (se 44 kap. 8 §). Den som får en tredskodom mot sig har dock rätt att en gång begära återvinning inom en månad, vilket betyder att målet återupptas igen från samma ställe som det avslu- tades. En tredskodom kan verkställas hos Kronofogdemyndigheten på samma sätt som en vanlig dom.

I ett mål om klander av bodelning har domstolen alltså båda dessa verktyg – vites- och tredskodomsäventyr – till hands för att få parterna att medverka i processen.84 En bodelningsförrättare kan däremot inte använda någon av dem.

I Ds 2005:34 (Några bodelningsfrågor) har förts fram att det bör övervägas om en förrättare bör ges rätten att kalla parterna till sam- manträde vid vite och att, vid utevaro, domstol ska döma ut vitet.85 Enligt den enkätstudie som Nordlund har genomfört har en klar majoritet av de personer som svarat angett att de anser att ett så- dant förslag bör införas.86

I nämnda promemoria har också förts fram att någon motsvarig- het inte finns i bodelningsreglerna till tredskodom enligt rättegångs- balken eller den besläktade reglering som finns i 24 § 3 st. lagen om skiljeförfarande.87

I någon mån kan dock en bodelning som genomförs utan full- ständigt underlag – typiskt sett för att någon av makarna inte kom- mer in med efterfrågade uppgifter – liknas vid hur nämnda regler fungerar. Avgörande för liknelsen är hur bodelningsförrättaren i en sådan situation, i avsaknad av uttryckliga regler därom, väljer att handlägga och pröva ärendet. Vid utredningens möte med advoka- ter och jurister framkom att det kan förekomma handläggningssätt som har sådana likheter, till exempel: förrättaren frågar en make vad hon eller han har för uppfattning om den andra – ej medverk- ande – makens tillgångar och skulder, varpå den andra maken får

84Se rättsfallet NJA 2020 s. 938, av vilket framgår att det inte finns något hinder mot att i en klanderprocess förelägga om svaromål vid påföljd av tredskodom även om en svarande inom ramen för bodelningsförfarandet har angett sin inställning till kärandens krav och vilka skälen för den är. Tingsrätten måste dock göra en prövning i det enskilda fallet av om det är lämp- ligt att utfärda ett tredskodomsföreläggande.

85Ds 2005:34 s. 156 f.

86Se avsnitt 2.5.3.3 i bilaga 2.

87Ds 2005:34 s. 157.

231

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

tillfälle att efter delgivning bemöta uppgifterna, vilka läggs till grund för förrättarens bedömning om maken inte ger in ett bemötande. En sådan ordning har tydliga likheter med en tredskodom i den be- märkelsen att förrättaren inte förefaller göra någon materiell pröv- ning av underlaget alternativt kan anses tillämpa en bevislättnad för en av makarna. I avsnitt 8.6.11 finns utredningens överväganden och förslag i detta avseende.

8.4.4Stupstock

Allmänt om stupstocksförelägganden

I 42 kap. 15 och 15 a §§ rättegångsbalken finns preklusionsregler för förberedelsen i dispositiva mål, så kallade stupstockar. Den ena kan användas på grund av försumlig processföring och den andra när förberedelsen anses avslutad. Genom reglernas existens upp- manas parterna att tidigt sätta sig in i tvisten och bestämma sig för hur de vill föra processen. En baksida av dem är att tillämpningen riskerar att leda till ibland komplicerade och tidskrävande prövningar om vad som ska tillåtas och inte. Av den anledningen har det i dokt- rin förespråkats att reglerna bör användas bara när detta kan för- väntas gynna handläggningen.88

Preklusionsreglerna är inte direkt tillämpliga på yrkanden. Vilka ändringar av yrkanden som är tillåtna regleras i stället av 13 kap. 3 §. Huvudregeln är att väckt talan inte får ändras, men det finns flera undantag till den.

Därutöver finns ytterligare preklusionsregler som avser huvud- förhandlingen och processen i högre rätt. I 43 kap. 10 § finns en regel som begränsar bland annat vilka nya bevis och ändringar av tidigare uppgifter som får göras under huvudförhandlingen. Efter- som de båda stupstocksparagraferna är strängare än den bestämmel- sen ska dessa tillämpas i första hand även om huvudförhandlingen har påbörjats.

En part som i högre rätt åberopar nya omständigheter eller bevis ska göra giltig ursäkt sannolik (se 50 kap. 25 § 3 st. och 55 kap. 13 §).

Vid utredningens möte med advokater och jurister framfördes uppfattningen att det bör införas en uttrycklig lagreglering om stupstock för bodelningsförrättningar. Det uttalades att det före-

88Se bland annat Brolin m.fl. (2016), Tvistemålsprocessen I s. 161.

232

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

kommer att vissa redan i dag tillämpar ett liknande verktyg för att undvika att processen förlängs av till exempel nya yrkanden och omständigheter som förs fram sent under processen.

Stupstocksföreläggande vid försumlig processföring (hård stupstock)

Domstolen får i ett dispositivt tvistemål förelägga en part att slut- ligt bestämma sin talan och uppge de bevis som åberopas, om det behövs med hänsyn till hur parten utfört sin talan tidigare under målets handläggning (42 kap. 15 §). Ett sådant stupstocksförelägg- ande, ibland kallat för en hård stupstock, är avsett att tillämpas när det finns skäl att tro att en part försöker fördröja ett avgörande i målet utan godtagbar anledning eller inte driver processen på ett tillbörligt sätt. Föreläggandet får ges den omfattning som är lämp- lig i det enskilda fallet.89

För att få åberopa någon ny omständighet eller något nytt bevis efter att tidsfristen har gått ut måste en part göra sannolikt att hon eller han haft giltig ursäkt.

I förarbetena har angetts att högre krav bör ställas på en part som företräds av en advokat än på en part som processar ensam. Som exempel på när giltig ursäkt kan anses föreligga har några typfall anförts, vilka här sammanfattas. Det nya materialet har motiverats av motpartens handlande i processen eller blivit bekant för parten först efter att tiden har gått ut. Parten har inte dessförinnan insett betydelsen av en omständighet eller har underlåtit att åberopa visst material av processekonomiska skäl (i tron att det han eller hon åbe- ropat skulle vara tillräckligt för att vinna målet).90

Stupstocksföreläggande för att avsluta förberedelsen (mjuk stupstock)

Den andra stupstocken, ofta kallad den mjuka, förutsätter inte för- sumlig processföring (42 kap. 15 a §). Enligt regeln får domstolen i dispositiva mål meddela parterna att förberedelsen vid en viss senare tidpunkt ska anses vara avslutad. Efter den tidpunkten får en part

89Se prop. 1983/84:78 s. 76.

90Se prop. 1983/84:78 s. 77.

233

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

åberopa en ny omständighet eller ett nytt bevis endast om (i) parten gör sannolikt att han eller hon haft en giltig ursäkt att inte åberopa omständigheten eller beviset tidigare eller (ii) målets prövning inte fördröjs i någon väsentlig mån om åberopandet tillåts.

Om en huvudförhandling behöver ställas in är det regelmässigt klart att ett undantag från preklusionsregeln kan ske endast om det finns en giltig ursäkt.91

Som skäl till behovet av denna regel har i förarbetena anförts att den dåvarande ordningen inte gav parterna ett tillräckligt starkt incita- ment till att göra alla sina åberopanden i sådan tid att handläggningen kunde garanteras bli effektiv. Det konstaterades att skyldigheten att iaktta en ordnad processföring inte var sanktionerad på annat sätt än genom ansvaret för rättegångskostnaderna, vilket i praktiken visat sig inte vara effektivt.92 Som beskrivning av bestämmelsens syfte har också uttalats att den är avsedd att användas i de fall domstolen an- ser att ena eller båda parternas processföring är så vidlyftig att det är nödvändigt att sätta ”streck i debatten”.93

8.4.5Skyldighet att bidra till utredningen samt editionsinstitutet

Avslutningsvis ska kort nämnas dels en regel som avser skyldigheten för part att lojalt bidra till utredningen i målet, dels editionsinsti- tutet. Båda kan användas när en part på olika sätt försöker omöjlig- göra för motparten att styrka sin sak.

Om en part underlåter att infinna sig i domstolen, i övrigt full- göra något i rättegången eller att besvara en för utredningen fram- ställd fråga från motparten eller rätten, riskerar parten att detta får bevisverkan mot honom eller henne (35 kap. 4 §). Det kan till exem- pel avse att domstolen förelagt parten att förete skriftligt bevis eller att personligen komma till förhandling för att yttra sig under san- ningsförsäkran. Bevisverkan av underlåtenheten är beroende på om- ständigheterna. I förarbetena har uttalats att regeln är av stor bety- delse när svaranden helt uteblir i ett mål där tredskodom inte kan

91Se prop. 1999/2000:26 s. 70.

92Se prop. 1999/2000:26 s. 69 ff.

93Se Lindell, Civilprocessen (Version 5, JUNO) s. 317 med där gjord hänvisning.

234

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

meddelas och domstolen därför måste göra en materiell prövning av saken i domen.94

I 38 kap. rättegångsbalken finns regler om edition som möjlig- gör för en part i en rättegång att under vissa förutsättningar få ut handlingar från motparten eller tredje man om de har betydelse som bevis i målet.

8.5Verktyg i lagen om skiljeförfarande för en effektiv process

Med hänsyn till att en bodelningsförrättning har flera likheter med ett skiljeförfarande finns det anledning att utöver rättegångsbalken låta lagen om skiljeförfarande tjäna som inspiration för utredning- ens överväganden. I det följande redovisas några relevanta bestäm- melser som avser förfarandet och skiljedomskostnaderna. Det ska redan nu förtydligas att lagen om skiljeförfarande ger stort utrymme för parterna att avtala om en annan ordning.

Parternas rätt att framställa yrkanden och åberopa omständig- heter till stöd för sin talan regleras i 23 § lagen om skiljeförfarande. Bestämmelsen innehåller två steg som något förenklat går ut på följ- ande. I det första steget ska den part som påkallat skiljeförfarandet framställa yrkanden och åberopa omständigheter till stöd för sin talan. Därefter ska motparten ange sin inställning och åberopa om- ständigheter. I båda fallen bestäms tiden för detta av skiljemännen. I det andra steget kan nytt processmaterial – såsom nya yrkanden, omständigheter och invändningar – åberopas av var och en av part- erna förutsatt att skiljemännen inte med hänsyn till den tidpunkt då de framställs eller andra omständigheter anser det olämpligt att en prövning sker. Utgångspunkten är att nytt processmaterial ska tillåtas. Av särskild vikt är huruvida en prövning innebär att för- farandet försenas.95 I förarbetena har det uttalats att det är särskilt angeläget att sätta stopp för obstruktionsmässiga åtgärder och att det för det ändamålet kan vara lämpligt att bestämma en frist, efter vars utgång nya yrkanden eller åberopanden i princip inte beaktas.96

94Se SOU 1938:44 s. 381 och vidare i Brolin m.fl. (2016), Tvistemålsprocessen I s. 143 f.

95Se prop. 1998/99:35 s. 112 och Lindskog, Skiljeförfarande (1 juni 2020, Version 3, JUNO), kommentaren till 23 §.

96Se prop. 1998/99:35 s. 226.

235

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Det nyss sagda leder oss in på 24 §. Paragrafens tredje stycke syftar till att motverka obstruktion. Om en part utan giltigt skäl uteblir från en förhandling eller låter bli att i något annat hänseende iaktta ett föreläggande av skiljemännen är detta inte ett hinder mot att handläggningen fortsätter och att tvisten avgörs på det material som finns. Skiljemännen ska alltså göra en materiell prövning på det befintliga underlaget och låta den prövningen mynna ut i en dom, om den närvarande parten begär det. Däremot kan tredskodom inte meddelas, oberoende av vilken part som har uteblivit. Sedvanliga principer om beviskrav och bevisbörda gäller vid den materiella pröv- ningen. Det har i förarbeten dock uttalats att utevaron bör tillmätas ett särskilt bevisvärde. Enligt Lindskog är det i princip riktigt även om det inte får innebära en generell bevislättnad för den part som inställer sig, eftersom en sådan ordning skulle få likheter med en tredskodom.97

Enligt 25 § 3 st. har skiljemännen inte rätt att ta upp ed och san- ningsförsäkran. De har inte heller rätt att förelägga vite eller annars använda tvångsmedel för att skaffa in begärd bevisning. Förhör in- för skiljemännen bygger alltså på frivillighet. Enligt förarbetena an- såg regeringen att tvångsmedlen bör vara förbehållna ett förfarande inför allmän domstol med de rättssäkerhetsgarantier som detta ger.98 För att använda påtryckningsmedel i form av bland annat vite mot en person som ska höras inom ramen för skiljeförfarandet krävs att förhöret genomförs vid domstol efter en ansökan dit om bevisupp- tagning (26 §). En part kan även begära att domstolen utfärdar ett editionsföreläggande.

När det gäller ersättning till skiljemännen är parterna solidariskt ansvariga för den (37 §). Enda undantaget är om skiljemännen har funnit sig obehöriga att pröva tvisten. Oberoende av hur fördel- ningen av det inbördes ansvaret ser ut mellan parterna (se nedan) kan alltså en skiljeman vända sig mot vem som helst av parterna. Brukligt är dock att skiljemännen i första hand riktar sitt anspråk mot vardera part enligt vad som följer av det interna ansvaret.99

I en slutlig skiljedom får skiljemännen förplikta parterna att be- tala ersättningen till dem (37 § 2 st.). På detta sätt åstadkoms en exekutionstitel. Beslutet kan överklagas genom en ansökan till tings-

97Se Lindskog, Skiljeförfarande (1 juni 2020, Version 3, JUNO), kommentaren till 24 § och däri gjord hänvisning.

98Prop. 1998/99:35 s. 117 f.

99Lindskog, Skiljeförfarande (1 juni 2020, Version 3, JUNO), kommentaren till 37 §.

236

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

rätt (41 §). Skiljemännen måste dock inte utnyttja detta domsprivi- legium utan kan på vanligt sätt vända sig mot parterna för betalning av sitt anspråk.100 För en part som enligt det solidariska ansvaret be- talat motpartens andel av ersättningen och därmed har ett regress- anspråk mot denne gäller enligt Lindskog, förmodligen, att den regressökande parten ”står i skiljemannens skor” och kan utnyttja den exigibilitet som tillkommer denne enligt skiljedomen. Rätts- läget är dock osäkert.101

På begäran av en part får skiljemännen förplikta motparten att betala ersättning för partens kostnader och bestämma hur ersätt- ningen till skiljemännen slutligt ska fördelas mellan parterna (42 §). Reglerna i 18 kap. rättegångsbalken är analogt tillämpliga. Det inne- bär att såväl ersättningsskyldighet för motpartens kostnader som fördelning av det inbördes ansvaret för skiljemännens ersättning bestäms som utgångspunkt utifrån vem som anses som (mer) vin- nare (jfr 18 kap. 1 §). Avvikelse från den huvudregeln kan ske om det finns särskilda omständigheter, till exempel att den vinnande parten har vållat merkostnader genom obefogad eller vårdslös pro- cessföring.102 Beslutet kan klandras enligt 34 §. Det finns inget hinder mot att en klandertalan begränsas till endast huvudsaken eller exem- pelvis endast betalningsansvaret för skiljekostnaderna.103

Skiljemännen får begära säkerhet för sin ersättning (38 § 1 st.). Om en part inte inom den tid som skiljemännen bestämt har ställt sin andel av begärd säkerhet får motparten ställa hela säkerheten.

Om begärd säkerhet ändå inte ställs får skiljemännen helt eller del- vis avsluta förfarandet. Den beskrivna ordningen har uppenbara likheter med hur de praktiska rutinerna ofta ser ut för bodelnings- förrättares krav på förskott från makarna. En närmare redovisning av detta och förutsättningarna för förrättaren att begära sitt ent- ledigande vid utebliven förskottsbetalning finns i avsnitt 15.2.5.

100Kvart & Olsson (2023), Tvistlösning genom skiljeförfarande s. 160 f.

101Se Lindskog, Skiljeförfarande (1 juni 2020, Version 3, JUNO), kommentaren till 42 § och däri gjord hänvisning.

102Lindskog, Skiljeförfarande (1 juni 2020, Version 3, JUNO), kommentaren till 42 §.

103Se rättsfallet RH 1997:110.

237

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

8.6Överväganden och förslag

8.6.1Inledande överväganden

Av kommittédirektiven framgår en tydlig och lämplig utgångspunkt för utredningens överväganden om vilka verktyg som en bodelnings- förrättare ska ha tillgång till.

För att säkerställa att en bodelning kan genomföras inom rimlig tid och till en rimlig kostnad är det viktigt att de verktyg som står till bo- delningsförrättarens förfogande är effektiva, ändamålsenliga, enkla att använda och inte innebär onödiga kostnader. Olika skeden i processen kan kräva olika åtgärder. Bodelningsförrättaren bör ha möjlighet att successivt agera med skarpare medel mot en part som inte medverkar […].

Med andra ord bör verktygen kunna användas bland annat för att driva på förrättningen, skapa underlag för bodelningen och jämna ut obalans mellan makarna. Tillsammans med det övriga regelverket för handläggningen kan de förhoppningsvis verka konfliktdämp- ande och skapa trygghet för den part som av olika skäl står svagast. Verktygen och tillämpningen av dem är avsedda att förkorta hand- läggningstiden för bodelningsförrättningar, särskilt i de mer kom- plicerade fallen. Samtidigt bör det naturligtvis undvikas i största möjliga mån att ordinära och enklare fall tar längre tid än i dag.

I följande avsnitt lämnar utredningen förslag på några nya verk- tyg för förrättaren. Vid sidan av dessa verktyg finns det även behov av vissa nya, kompletterande lagbestämmelser i syfte att uppnå tyd- lighet och effektivitet i handläggningen.

8.6.2Bodelningsförrättarens uppdrag

Förslag

Bodelningsförrättarens uppdrag ska tydliggöras. I uppdraget in- går bland annat att:

•genomföra bodelningen skyndsamt och ändamålsenligt,

•verka för att makarna når en överenskommelse,

•utöva materiell processledning,

238

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

•vidta utredningsåtgärder i lämplig omfattning och

•ge information till makarna om förrättningen, de huvudsakliga rättsliga förutsättningarna för bodelningen, bodelningsför- rättarens uppdrag och dennes villkor för betalning av arvode.

Inledande överväganden om uppdraget

Som nämnts ovan har det under utredningen framkommit att det inte är helt tydligt hur man bör se på bodelningsförrättarens upp- drag och roll ur ett principiellt perspektiv. Före överväganden om vilka verktyg förrättaren bör ha och hur de bör användas, finns det därför anledning att först ge utredningens syn på den frågan.

Vad som ryms inom förrättarens huvudsakliga uppdrag är dess- utom så grundläggande och viktigt att en sådan beskrivning bör fram- gå av nya bestämmelser i 17 kap. äktenskapsbalken.

Reglerna om hur en bodelningsförrättare förordnas utgör en vik- tig utgångspunkt för överväganden om hur bodelningsförrättarens uppdrag bör se ut och genomföras. Som redovisats i inledningen av detta kapitel har makar en principiell skyldighet att genomföra en bodelning och om en eller båda av dem ser ett behov av att låta en person med särskild sakkunskap hantera frågor om bodelningen ska domstolen förordna en bodelningsförrättare.

Det är mot denna bakgrund som makarna och domstolen för- väntar sig att förrättaren ska hjälpa makarna att genomföra bodel- ningen. Förrättaren bör därför ses som ett verktyg för makarna att genomföra den bodelning som de kan komma överens om, eller som i annat fall får fatta ett bodelningsbeslut enligt gällande regelverk.

En central uppgift för förrättaren är att ta ställning till tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen (se 17 kap. 6 § äkten- skapsbalken). Förrättningen bör dock inte enbart ses som ytter- ligare en domstolsinstans i bodelningsprocessen. Två andra viktiga delar i uppdraget är dels att försöka få makarna att komma överens om bodelningen, dels att genom informationsgivning och materiell processledning vägleda makarna i nödvändig omfattning. Ytterligare ett grundläggande inslag i en bodelningsförrättares uppdrag bör vara att som huvudregel upprätta en bouppteckning, vilket utveck- las i avsnitt 8.6.6.

239

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Bodelningsförrättaren måste alltså tillföra bodelningen och mak- arnas tvist något annat än vad som hade varit fallet om saken direkt i stället hade prövats av domstol. Som Högsta domstolen uttalat i det ovan redovisade rättsfallet angående en boutredningsmans upp- drag, bör bodelningsförrättaruppdragets särskilda karaktär och ända- mål medföra att det inte kan styras av sådana mer processuella och formella bestämmelser som gäller för domstolar och domare.

Som också redovisats ovan har uttalandena i förarbeten om bland annat att bodelningsförrättares handläggning ska vara summarisk och enkel ifrågasatts för att ge en alltför förenklad bild av verklig- heten för en bodelningsförrättare. Visserligen kan uppdrag som för- rättare ofta innehålla komplexa och svåra frågor, såväl beträffande den materiella rätten som att driva processen framåt. Likafullt anser utredningen att uttalandena fortfarande har en viktig betydelse för hur man principiellt bör se på uppdraget.

Att förfarandets karaktär är summariskt och enkelt kan ofta ut- göra en förutsättning för att genomföra bodelningen skyndsamt och ändamålsenligt. Som ett exempel kan nämnas att förrättaren kan behöva fatta ett bodelningsbeslut utifrån det material som finns tillgängligt, även om det inte är fullständigt. I grunden är det mak- arna som står för utredningen; saknas värdering av exempelvis en bil kan förrättarens bedömning i denna del behöva bli summarisk. Förfarandet och prövningen kan tillåtas vara friare än vad som nor- malt är fallet i ett dispositivt tvistemål i domstol.

Uppdraget ska genomföras skyndsamt och ändamålsenligt

Bodelningsförrätten bör utföra sitt uppdrag på ett skyndsamt och ändamålsenligt sätt. Det är viktigt för att säkerställa att bodelningen kan genomföras inom rimlig tid och till en rimlig kostnad. I detta ligger alltså för bodelningsförrättaren att anpassa sin handläggning till det enskilda ärendet så att den blir så tids- och kostnadseffektiv som möjligt.

Ansvaret för att bodelningen genomförs skyndsamt och ända- målsenligt ligger på förrättaren. Samtidigt bär även makarna del i ansvaret att bodelningen genomförs skyndsamt. En snabb förrätt- ning är väsentlig och det är av stor vikt att förrättaren agerar aktivt och med beslutsamhet för att uppnå det. Om förrättningen tillåts

240

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

dra ut på tiden riskerar det att leda till rättsosäkerhet för en eller båda makarna och kan kraftigt begränsa möjligheten att planera framtiden. Vid sidan av sådana verktyg som är inriktade på att ut- öva tvång mot makarna är en bra planering och välstrukturerad handläggning viktiga beståndsdelar för en effektiv handläggning (se avsnitt 8.6.3 om kravet på tidsplan).

Naturligtvis får snabbheten inte drivas så långt att rättssäkerheten av den anledningen äventyras. Hur snabbt förrättningen kan gå är beroende av ärendets svårighetsgrad och omfattning. Med hänsyn till att bodelningsförrättningar skiljer sig åt i karaktär och omfattning måste förrättaren i det enskilda fallet göra avvägningar kring hur upp- draget lämpligen ska utföras.

Förrättaren ska verka för en överenskommelse

Redan i dag gäller att en bodelningsförrättare i första hand ska verka för att makarna når en frivillig överenskommelse om bodelningen. En överenskommelse kan avse bodelningen i dess helhet eller vissa delar av den. I det sistnämnda fallet är det upp till bodelningsförrät- taren att pröva de återstående tvistiga frågorna.

Genom att nå en överenskommelse kan förrättningen bli mindre tids- och kostnadskrävande för makarna. I bästa fall kan en lösning i samförstånd också främja makarnas relation, vilket i sin tur kan vara positivt för eventuella barns situation. Som utvecklas nedan lämnar utredningen i detta betänkande förslag om fler verktyg för förrättaren. De bedöms kunna ge ett förbättrat beslutsunderlag och jämna ut balansen mellan makarna. Det kan i sin tur bidra till att det skapas bättre förutsättningar för makarna att ingå en förlikning. Ut- redningen lämnar även förslag om att ett bodelningsavtal som mak- arna ingår under tiden som en förrättare är förordnad ska kunna fast- ställas av bodelningsförrättaren under vissa förutsättningar och därmed vara verkställbart (se avsnitt 13.7.6).

Sammantaget bedömer utredningen att det finns anledning att i lagtexten tydliggöra att det är en grundläggande uppgift för förrät- taren att verka för en överenskommelse, vilket bör ske löpande under förfarandet. Medför omständigheterna att det är olämpligt med för- likningsdiskussioner bör förrättaren underlåta att föra sådana. Det bör dock vara relativt ovanligt.

241

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Materiell processledning

När det gäller hur förrättaren bör utöva sin materiella processled- ning är det en fråga som inte enkelt kan besvaras för varje fall. Många gånger är omständigheterna i det enskilda ärendet och den specifika situationen styrande. Inte minst är det av betydelse om makarna eller någon av dem har hjälp av juridiskt ombud; större krav på vägled- ning bör ställas när en eller båda saknar ombud. Med hänsyn till att bodelningsförrättningar är undantagna från rättshjälp finns det en- ligt utredningen en förväntan att bodelningsförrättaren i betydande utsträckning ska fylla det tomrummet. Den materiella processled- ningen är många gånger också en förutsättning för att förrättaren ska få reda på vad makarna vill att denne ska pröva.

Domstolars skyldighet att utöva materiell processledning i tviste- mål kan ses som en grundplatta för vad förrättaren bör göra (jfr

42 kap. 8 § 2 st. och 43 kap. 4 § 2 st. rättegångsbalken). Förrättaren ska alltså verka för att tvistefrågorna blir klarlagda och att makarna anger allt som de vill åberopa. Genom frågor och påpekanden ska förrättaren försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter. För- rättaren ska också se till att ärendet blir utrett efter vad dess beskaf- fenhet kräver och att inget onödigt dras in.

I det sagda ligger att det är makarna som i grunden ansvarar för sin talan. Med andra ord ska de framställa sina yrkanden och ange omständigheter och bevis som de vill åberopa (se avsnitt 8.6.5). För- rättningen har alltså dispositiv karaktär. Som utvecklas i nästa av- snitt kan den dock ha indispositiva inslag.

Förrättaren bör vara aktiv i sin materiella processledning. Det är en viktig förutsättning för att bodelningsprocessen ska vara effek- tiv, rättssäker och välfungerande. Från ett principiellt perspektiv är det angeläget att förrättare inte är alltför försiktiga i sin materiella processledning, med anledning av dennes särskilda roll (se ovan).

Förrättaren ska neutralt vägleda makarna i alla delar av bodel- ningen, såväl om gällande rätt som mer praktiska frågor. Förrätta- ren bör sträva efter att makarna är bekanta med de regler och den rättspraxis som finns avseende frågor som rör bodelningen. Det kan ske genom att förrättaren ställer frågor och lämnar upplysningar, utan att för den skull ta ställning för den ena eller andra parten. Exem- pelvis, om ett äktenskapsförord finns, bör förrättaren informera om förutsättningarna för att få det jämkat och vad det kan betyda för

242

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

delningen. Med detta som grund är det dock upp till den enskilda maken att fatta egna beslut om vad hon eller han vill göra gällande.

Däremot ska förrättaren inte ge rådgivning eller anvisningar om vad som konkret är bäst för den enskilda maken. Sådan rådgivning skulle strida mot den grundläggande principen att förrättaren ska vara opartisk. Finns det behov av den typen av rådgivning får maken söka det på annat sätt, till exempel genom att anlita ett juridiskt om- bud. Avvägningen kan vara svår och förrättaren måste därför noga överväga vad som är lämpligt i en viss given situation.

Det förtjänar att påpekas att skyldigheten att utöva materiell processledning gäller löpande under hela förrättningen. Makarnas behov av vägledning får vara styrande för hur omfattande den bör vara. Den kan till exempel begränsas betydligt om båda makarna har ombud.

Utredningsåtgärder

När det gäller frågan under vilka förutsättningar som en förrättare kan och bör vidta utredningsåtgärder, skiljer sig förrättarens upp- drag från en domstols i dispositiva tvistemål. Visserligen är och bör utgångspunkten vara densamma, det vill säga att var och en av mak- arna ansvarar för att ge in och åberopa den bevisning och utredning som ska utgöra underlag för bodelningen. Detta följer av att en bo- delningsförrättning i grunden har dispositiv karaktär. Ett annat skäl för att makarna ska ansvara för sin respektive utredning är att de har ett solidariskt betalningsansvar för bodelningsförrättarens kost- nader. En make ska alltså inte behöva betala för att den andra under- låter att ge in den utredning som krävs. Om så sker kan beslut om skevdelning av kostnaderna fattas (se avsnitt 8.6.13).

Även om utgångspunkten är den att makarna ansvarar för utred- ningen, ska det vara möjligt för en bodelningsförrättare att vidta utredningsåtgärder i lämplig omfattning. Utifrån detta kan förrätt- ningen alltså sägas ha indispositiva inslag. Ett viktigt skäl för att det bör vara på det sättet är att det kan finnas behov av att skydda en svagare part och säkerställa att förfarandet blir effektivt och rätts- säkert. I sammanhanget kan det även erinras om att äktenskapsbalken kräver av makarna att de ska genomföra en bodelning efter ett äkten- skaps upplösning och att den ska omfatta allt giftorättsgods.

243

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

I den mån makarna är överens om att förrättaren ska vidta vissa utredningsåtgärder får det i princip anses lämpligt med hänsyn till att det är makarna som står förrättarens kostnader. I det allmänna kravet på att förrättaren ska genomföra bodelningen ändamålsenligt ligger dock att förrättarens utredningsåtgärder ska anpassas till ären- dets karaktär och omfattning. Åtgärderna ska alltså vara proportio- nerliga, oavsett skäl till att de vidtas.

Även i andra fall kan det vara lämpligt för bodelningsförrättaren att vidta utredningsåtgärder. I regel bör det i så fall ske efter begä- ran från en av makarna, vilket bör förutsätta att han eller hon har anfört relevanta skäl för att åtgärden ska vidtas och att den i övrigt är lämplig.

Mer betydande underlag och utredningsåtgärder bör inte hämtas in och vidtas på eget initiativ från förrättaren. Som del av sin mate- riella processledning kan och bör dock förrättaren lyfta frågan om det finns behov av utredningsåtgärder. Ansvaret för att det finns ett fullgott underlag för bodelningen bör alltså inte vila uteslutande på makarna. Det gäller särskilt när kunskaps- och maktbalansen mellan makarna är ojämn.

Det sistnämnda förhållandet kan utgöra skäl för att en utred- ningsåtgärd är lämplig utan att det finns någon uttrycklig begäran från en make. Det bör dock förutsätta att det har framkommit någon eller några omständigheter som talar för att sådan utredning bör hämtas in. Förrättaren bör alltså inte ägna sig åt planlös efterforsk- ning av bevis (även kallat ”fishing expedition”). Som grundläggande princip bör vidare gälla att en förrättare inte ska försöka hämta in uppgifter i vidare mån än som är påkallat av makarnas yrkanden vid förrättningen.104

Ett vanligt exempel på utredningsåtgärd är att hämta in en vär- dering av viss tillgång som ingår i bodelningen. Värderingen är vik- tig för andelsberäkningen. Om ingen av makarna anser att det be- hövs en värdering bör i princip förrättaren underlåta att hämta in en sådan. Bodelningsbeslutet får då fattas på det material som finns, vil- ket innebär att prövningen kan antas bli något summarisk i denna del. När det gäller utredningsåtgärder avseende makarnas tillgångar

och skulder finns det anledning att reglera sådana särskilt med hän- syn till deras betydelse för bodelningen. I avsnitt 8.6.9 föreslås att förrättaren ska kunna begära uppgifter om en makes tillgångar och

104Jfr Teleman (2022), Bodelning s. 323 med där gjord hänvisning.

244

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

skulder från myndigheter och andra som kan antas ha sådana, förut- satt att maken har underlåtit att ge in uppgifterna till förrättaren. Utan hinder av sekretess ska Skatteverket, banker och andra finan- siella institut, försäkrings- och tjänstepensionsföretag samt bostads- rättsföreningar vara skyldiga att lämna ut vissa uppgifter till bodel- ningsförrättaren efter begäran därom.

Principerna för bodelningsförrättarens möjlighet att hämta in uppgifter om en makes tillgångar och skulder utvecklas i författ- ningskommentaren till 17 kap. 15–17 §§ (se kapitel 20).

I sammanhanget bör också nämnas förslagen om förbättrade verktyg för att framtvinga att en make själv lämnar begärda uppgifter.

Tidig informationsgivning om bodelningen och förrättningen

Enligt utredningen bör det vara ett krav för förrättaren att så snart som möjligt efter förordnandet ge makarna skriftlig information om förrättningen, de huvudsakliga rättsliga förutsättningarna för bodelningen, bodelningsförrättarens uppdrag och dennes villkor för betalning av arvode.

Informationen syftar till att makarna ska ges liknande förutsätt- ningar inför bodelningen och jämna ut kunskaps- och maktbalansen mellan dem. Informationsgivningen bör kunna reducera makarnas konfliktnivå. Den allmänna informationen om förrättningen och gällande rätt bör underlätta för makarna när de ska formulera tvis- tiga frågor (och potentiellt undvika vissa tvistefrågor), framställa särskilda yrkanden och identifiera omständigheter eller utredning som var och en önskar åberopa.

Genom att ge informationen i detta tidiga skede bör risken minska för att förrättaren kan uppfattas som partisk. Den effekten bör även uppnås genom att förrättaren samtidigt förklarar sin roll och tyd- liggör att den materiella processledningen är en central del av upp- draget.

Informationen bör även innehålla villkoren för förrättarens arvode och betalning av det.

Under inledningen av det första sammanträdet, om ett sådant ska hållas, bör förrättaren påminna om innehållet i den information som tillhandahållits. Det bör skapa ett gynnsamt klimat för till exem- pel sådan materiell processledning som kan vara efterfrågad eller

245

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

nödvändig. Utredningen har övervägt om det kan vara tillräckligt att ge den aktuella informationen muntligt först vid sammanträdet. En sådan lösning riskerar dock att leda till att en eller båda makarna inte kan ta in och bearbeta informationen, vilket kan leda till att sam- manträdet och den efterföljande handläggningen blir mindre effek- tiv. Dessutom kan förslaget om skriftlighet förutsättas vara mer tids- och kostnadseffektivt än att motsvarande information ska ges muntligen vid sammanträdet.

8.6.3Krav på tidsplan

Förslag

En tidsplan för handläggningen ska upprättas av bodelningsför- rättaren i samråd med makarna, om det inte av något särskilt skäl är obehövligt.

Makarna ska fortlöpande kontrollera att tidsplanen kan hållas och i annat fall genast anmäla det till förrättaren. Om förrättaren bedömer att den inte kan hållas, ska parterna underrättas om en ny tidsplan.

I kapitel 12 föreslår utredningen en särskild tidsgräns för för- rättningen om nio månader.

Utredningen bedömer att det bör införas ett krav på att bodelnings- förrättaren ska upprätta en tidsplan för handläggningen. En omsorgs- fullt upprättad tidsplan – tillsammans med förslaget om en tidsgräns om nio månader (se kapitel 12) – bör skapa goda förutsättningar för en systematisk och effektiv handläggning.

En tidsplan ger såväl makarna som förrättaren en överblick över handläggningen och vilka åtgärder som återstår att vidta. Den syf- tar till att föra ärendet framåt. Bodelningsförrättaren kan använda tidsplanen för att förmå makarna att vara aktiva i enlighet med det som bestämts om handläggningen. Tidsplanen kan underlätta för makarna att ha kontroll över och insikt i vad de måste bidra med under förrättningen och var i förfarandet de befinner sig vid en given tidpunkt. Den kan också främja koncentrationsprincipen, det vill säga att makarna för fram sina yrkanden och åberopanden så tidigt som möjligt under processen.

246

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Tidsplanen bör upprättas vid det första sammanträdet eller annars så snart det kan ske. Många gånger kan det vara så att tidsplanen inte kan ges ett realistiskt innehåll förrän förrättaren har kunnat höra makarna om ärendets handläggning. Genom att göra så kan förrät- taren uppnå att makarna får skäligt men inte onödigt långt rådrum för att vidta sina processhandlingar, till exempel att inkomma med underlag eller att avge inställning i viss fråga. Vid behov kan förrät- taren höra makarna om andra handläggningsfrågor, exempelvis om en prejudiciell fråga bör prövas genom ett mellanbeslut (se kapitel 10). Tidsplanen bör vara inriktad på de huvudsakliga åtgärder som för- rättningen bedöms innehålla. Bodelningsförrättarens arbete med att ta fram planen, och innehållet i den, måste anpassas till det enskilda ärendet.

De allra flesta ärenden bör gynnas av en tidsplan, inte minst de mer komplicerade men även enklare ärenden. I undantagsfall kan dock kravet på en tidsplan framstå som obehövligt. Det bör därför utgöra en stark huvudregel att en tidsplan ska upprättas men kravet ska inte vara absolut.

På motsvarande sätt som enligt 42 kap. 6 § 4 st. rättegångsbalken bör inte bara förrättaren utan även parterna ges ett uttalat ansvar att se till att tidsplanen kan hållas såvitt gäller var och en av dem, och i annat fall genast anmäla det till förrättaren. I förhållande till en make som inte följer tidsplanen kan bodelningsförrättaren över- väga att använda eller påminna om de verktyg som finns tillgängliga, till exempel skevdelning av förrättarens kostnader.

Om förrättaren bedömer att tidsplanen inte kan hållas ska denne justera planen och underrätta parterna om den. På så sätt uppnås att förrättaren håller parterna informerade om hur handläggningen fortskrider och eventuella förändringar av den förväntade tiden för när bodelningen kan slutföras.

Det bör understrykas att förrättaren inte är bunden av tidsplanen på så sätt att denne under alla omständigheter måste fatta ett bodel- ningsbeslut inom den planerade tiden. Tidsplanen kan behöva juste- ras löpande under förrättningen med hänsyn till att underlaget för en bodelning sällan finns färdigt i början av handläggningen och att makarna kan komma att framför olika invändningar vartefter för- farandet fortgår. Att makarna informeras om det sagda i samband med att tidsplanen tas fram kan undvika orimliga förväntningar och

247

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

missnöje för det fall tidsplanen behöver justeras. Det är viktigt att försöka undvika och föregripa att tidsplanen blir en källa för konflikt.

8.6.4Bodelning utan sammanträde

Förslag

Utgångspunkten ska alltjämt vara att bodelningsförrättaren ska kalla makarna till ett eller flera sammanträden för bodelning. Om det är lämpligt ska bodelningen dock få genomföras utan sådant sammanträde.

Som nämnts ovan kan enligt gällande rätt en bodelningsförrättning inte ske enbart genom skriftlig handläggning. Förrättaren måste kalla parterna till i vart fall ett sammanträde. Enligt utredningen finns det anledning att överväga förändringar i den nuvarande regleringen om sammanträden i två avseenden. Det ena gäller om det krävs ökad tydlighet i vad handläggningen bör innehålla inför och vid ett första sammanträde, i syfte att främja effektiviteten (se nästa avsnitt). Det andra, som framgår uttryckligen av utredningens direktiv, avser om bodelningsförrättare bör kunna besluta om bodelning utan att kalla makarna till ett sammanträde.

En given utgångspunkt bör vara att ett sammanträde ska hållas, så snart som möjligt. I praktiken är de ofta viktiga för bodelningens genomförande, till exempel för att reda ut vad som föranlett att en bodelningsförrättare förordnats och för att främja en överenskom- melse mellan makarna. I undantagsfall kan ett sammanträde dock framstå som onödigt med hänsyn till ärendets karaktär och omfatt- ning. Det kan till exempel vara fallet om den enda tvistiga frågan för förrättaren att pröva är en rättsfråga och makarnas positioner är klara. Ett annat exempel kan vara att det inte råder tvist om vardera makes tillgångar och skulder, utan att det är en fördelningsfråga som förrättaren ska pröva.

I nämnda situationer kan ett sammanträde medföra onödigt ar- bete och kostnader samt leda till att bodelningen tar längre tid än den annars hade tagit. Starka skäl talar därför för att tillåta att en bodelning genomförs utan sammanträde, om det är lämpligt. Den bedömningen får förrättaren göra, efter att ha inhämtat makarnas

248

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

inställning i frågan. I vissa fall kan det aktualiseras efter att förrät- taren har kallat till sammanträde och fått in makarnas yttrande in- för det. I ett sådant fall kan förrättaren lyfta frågan med makarna och i förekommande fall ställa in sammanträdet.

Om en make vill genomföra bodelningen utan sammanträde med hänsyn till att det har förekommit någon form av våld inom äktenskapet eller om det finns andra djupgående motsättningar mellan dem, kan detta beaktas vid lämplighetsbedömningen. Ett sammanträde kan dock i många fall ändå anses behövligt eftersom det främjar möjligheten att på ett effektivt sätt reda ut tvistiga frå- gor och utredningsåtgärder. Den möjlighet till materiell processled- ning som ges vid sammanträdet kan också medföra att balansen i processen jämnas ut. Ett sammanträde kan alltså vara till fördel för den utsatta maken. Däremot finns det möjlighet att genomföra sammanträdet på annat sätt än att båda makar är personligen när- varande samtidigt. Ett alternativ kan vara att sammanträdet sker ge- nom deltagande via videolänk. Ett annat alternativ är att hålla två sepa- rata sammanträden, ett med vardera make, vilket dock kan föranleda ökade kostnader.

8.6.5Handläggningen inför och vid första sammanträdet

Förslag

Var och en av makarna ska i god tid före sammanträdet skriftligen till bodelningsförrättaren uppge sina tillgångar och skulder samt vilket värde som maken anser att de har. Även särskilda yrkanden och omständigheter av betydelse för bodelningen ska anges.

Vid sammanträdet ska anteckningar göras i ett protokoll.

Utredningen bedömer att det finns starka skäl för att reglera i lag att var och en av makarna inför det första sammanträdet ska dels ge in uppgifter om sina tillgångar och skulder per brytdagen för bo- delningen samt vilket värde de har, dels ange och utveckla sin talan. Ändamålet med en sådan ordning är att främja koncentrationsprin- cipen, effektiviteten i handläggningen och säkra att bodelningsför- rättaren har ett tillräckligt underlag inför sammanträdet.

249

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Det är lämpligt att makarna är skyldiga att redovisa sina tillgångar och skulder i ett så tidigt skede som möjligt under förrättningen. Uppgifterna ligger till grund för bouppteckningen och är en av de viktigaste förutsättningarna för bodelningens genomförande. Ju tidigare skyldigheten aktualiseras, desto effektivare handläggning. Ordningen kan även möjliggöra för förrättaren att i rimlig tid an- vända olika verktyg mot en make som underlåter att lämna sådana uppgifter.

Att utveckla sin talan i skrift inför sammanträdet kan visserligen vara svårt för en make som inte har kunskapen som kan krävas eller ett juridiskt ombud. Det förhållandet ska inte läggas maken till last. Däremot bör den allmänna information som förrättaren dessför- innan har tillhandahållit kunna vara till hjälp för maken när hon eller han ska yttra sig. I övrigt får makens talan redas ut vid sammanträ- det genom förrättarens materiella processledning.

Utredningen har övervägt att föreslå en tydligare reglering av vad ett sammanträde ska innehålla men bedömt att behovet av det inte är tillräckligt stort. Det bör alltså vara tillräckligt med ovan- stående förslag och övriga skyldigheter som förrättaren har inom sitt uppdrag att bland annat verka för en överenskommelse och ut- öva materiell processledning.

Däremot finns det skäl att tydliggöra genom en lagändring att an- teckningar vid sammanträdet ska göras i ett protokoll, som ska skickas eller lämnas till makarna så snart det kan ske. I regel tillämpas denna ordning redan i dag av bodelningsförrättare. Dess betydelse är dock så väsentlig för makarna och andra – till exempel om entledigande sker av förrättaren under pågående förrättningen eller om bodelnings- beslutet klandras till domstol – att en lagreglering bedöms lämplig.

I protokollet ska anges tid, plats och deltagare vid sammanträdet samt omständigheter av betydelse för bodelningen.

8.6.6Bouppteckning ska upprättas som huvudregel

Förslag

Utgångspunkten ska vara att bodelningsförrättaren ska upprätta en bouppteckning. Endast om det är obehövligt kan förrättaren låta bli att göra det.

250

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

En bouppteckning utgör grunden för bodelningen och förrättarens prövning. Bouppteckningen tydliggör makarnas tillgångar och skul- der, vilket kan motverka att onödiga utredningsåtgärder vidtas och förekomma diskussioner och konflikter. Huvudregeln bör därför vara att bodelningsförrättaren ska upprätta en bouppteckning. Dess- utom skapar en sådan utgångspunkt bättre förutsättningar för det förslag som utredningen har att makar ska kunna underteckna bo- uppteckningen på heder och samvete, eller beediga den (se nästa avsnitt). Även förslaget om att förrättaren ska kunna fatta ett be- slut om förskott av bodelningslott gynnas av att en bouppteckning ska upprättas (se kapitel 9).

Endast om det är obehövligt kan förrättaren låta bli att upprätta en bouppteckning. Det kan till exempel gälla om det inte finns några tillgångar att dela mellan makarna eller om det rör sig om så begrän- sade tillgångar att de kan anges direkt i ett protokoll från samman- träde respektive i bodelningshandlingen.

8.6.7Makes skriftliga eller muntliga bekräftelse av bouppteckningen

Förslag

Var och en av makarna ska efter föreläggande av bodelningsför- rättaren på bouppteckningen teckna försäkran på heder och sam- vete att dennes uppgifter till bouppteckningen är riktiga och att inga uppgifter avsiktligt har utelämnats.

Beedigande av bouppteckningen i domstol ska kunna ske även efter begäran av bodelningsförrättaren, och inte enbart om den andra maken begär det. En ansökan från bodelningsförrättaren ska handläggas som ett domstolsärende. Om en make redan har tecknat försäkran på heder och samvete ska en begäran om beedig- ande i domstol avslås.

Inledning

Utredningen föreslår att bodelningsförrättaren ska ges förbättrade verktyg i förhållande till bouppteckningen. För närvarande kan en make begära att den andra maken ska bekräfta sina uppgifter till

251

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

bouppteckningen genom ed i domstol. Däremot har bodelningsför- rättaren inte möjlighet att vidta åtgärder i det avseendet. Utredning- ens förslag innebär att förrättaren ska ges den möjligheten och att det ska finnas två varianter av hur en bouppteckning ska kunna be- kräftas: skriftligen eller muntligen, båda under straffansvar.

Skriftlig bekräftelse av bouppteckningen på heder och samvete

Utredningens ena delförslag är att förrättaren ska kunna förelägga var och en av makarna att på bouppteckningen teckna försäkran på heder och samvete att dennes uppgifter till bouppteckningen är rik- tiga och att inga uppgifter avsiktligt har utelämnats. Motsvarande skyldighet finns för en bouppgivare enligt 20 kap. 6 § 2 st. ärvda- balken. En sådan skriftlig bekräftelse av bouppteckningen ska gälla för båda makarna och kunna ske även utan yrkande från make.

Det kan argumenteras för att förslaget riskerar att fördröja bo- delningsförfarandet, till exempel om en make är ovillig och undan- håller sig från att skriva under bouppteckningen. Utredningen an- ser dock att fördelarna överväger. På angivet sätt binds makarna tyd- ligare än i dag till de uppgifter som de har lämnat till bouppteck- ningen, vilket försvårar för dem att kunna ändra sig i ett eventuellt klandermål. Med hänsyn till att bekräftelsen lämnas under straff- ansvar bör förslaget bidra till att makarna på frivillig väg redovisar fullständiga tillgångar och skulder (jfr osant intygande enligt 15 kap. 10 § brottsbalken). Det kan vara ett av flera sätt att framtvinga så- dana uppgifter som i allmänhet inte kan inhämtas av förrättaren från andra aktörer än makarna (se avsnitt 8.6.9), såsom uppgifter om utländska tillgångar.

Undertecknandet ska inte nödvändigtvis behöva ske vid ett sam- manträde hos bodelningsförrättaren. Det finns dock fördelar med att planera handläggningen så att det om möjligt kan ske vid ett sam- manträde. Inför att var och en av makarna ska lämna sin bekräftelse ges de i så fall möjlighet att ställa frågor och diskutera tillägg till eller ändringar i bouppteckningen. Dessutom kan det underlätta för bodelningsförrättaren, som före undertecknandet bör erinra maken om dennes sanningsplikt och om konsekvenserna av att lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter. Det kan inskärpa vikten av en riktig bekräftelse.

252

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Förslaget om en skriftlig bekräftelse av bouppteckningen bör minska behovet av att begära edgång i domstol. I de allra flesta fall är en sådan muntlig bekräftelse av uppgifterna mer tidskrävande. En potentiell minskning av antalet edgångssammanträden ligger i linje med arbetet med att renodla domstolarnas arbetsuppgifter till sådant som motiveras av deras funktion och kompetens.105 Efter- som möjligheten att begära edgång i domstol bör kvarstå enligt vad som utvecklas nedan finns det emellertid en risk för att antalet ed- gångar i stället kan öka något, snarare än minska. Det är svårt att bedöma. Utfallet bör oavsett inte leda till mer än marginellt ökade kostnader för domstolarna.

Muntlig bekräftelse av bouppteckningen genom edgång i domstol

Utredningens andra delförslag innebär att även en bodelningsför- rättare – inte bara en make – ska kunna begära att en eller båda mak- arna ska beediga bouppteckningen i domstol. Visserligen är edgång en åtgärd som i första hand bör aktualiseras på begäran av en make. Det är denne som har bäst förutsättningar för att bedöma om de läm- nade uppgifterna stämmer eller inte, och därmed kan vilja att den andra maken bekräftar uppgifterna under ed.

Ett tungt vägande skäl till att förrättaren ska få möjlighet att be- gära edgång i tingsrätten är att det skulle kunna vara ett effektivt påtryckningsmedel mot den make som inte vill medverka till att skriva under bouppteckningen. Om undertecknande trots det inte sker inom skälig tid kan förrättaren alltså begära edgång i stället för att vidta ytterligare, möjligen resultatlösa försök att få handlingen undertecknad. Vid behov kan domstolen använda sig av de verktyg som finns för att få en edgång genomförd så snart som möjligt. Under sådana omständigheter finns det en objektiv anledning till att förrät- taren begär edgång, nämligen att maken underlåtit att underteckna bo- uppteckningen. Förrättarens opartiskhet bör då inte kunna ifrågasättas.

Att förrättaren ska kunna begära underskrift och edgång utan yrkande från make är motiverat med hänsyn till skyddet för en sva- gare part, som kan ha svårt att framföra en sådan begäran. Därtill

105Se prop. 2020/21:148 s. 52 med där gjord hänvisning.

253

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

utgör information om tillgångar och skulder grunden för att en bo- delning ska kunna genomföras mellan makarna.

En makes begäran om edgång handläggs som ett tvistemål och inleds genom stämning där makarna är motparter till varandra. En sådan ordning är inte lämplig när en bodelningsförrättare begär ed- gång. Det borde dock inte vara ett hinder för förslaget. Utredningen bedömer att en sådan begäran ska kunna handläggas som ett dom- stolsärende (jfr förslaget i prop. 2024/25:135 att en konkursförval- tares begäran om edgång ska handläggas på det sättet).

I avsnitt 8.6.15 redovisas utredningens förslag om att införa ett skyndsamhetskrav för edgångssammanträden.

Förhållandet mellan skriftlig och muntlig bekräftelse

En avslutande fråga för övervägande är om en make som har under- tecknat en bouppteckning på heder och samvete också ska kunna tvingas att beediga den i domstol. Utredningen anser att det inte ska vara fallet. Förutom de principiella invändningar som kan lyftas mot att behöva bekräfta bouppteckningen under straffansvar två gånger är den ordningen tids- och kostnadsineffektiv i förhållande till den eventuella nyttan. Påtryckningsmedlets effekt får antas ha avtagit kraftigt efter den första bekräftelsen.

Det sagda bör lösas på det sättet att om en make har tecknat för- säkran på heder och samvete ska en begäran om beedigande i dom- stol avslås. En make som vill begära edgång måste alltså påtala detta för bodelningsförrättaren innan den andra maken undertecknar bo- uppteckningen och i så fall genast ge in en ansökan till domstolen.

8.6.8Rätt att förelägga om vite

Förslag

Bodelningsförrättaren ska ha rätt att förelägga en make vite. Det får ske i

•en kallelse till sammanträde, om maken tidigare har uteblivit från ett sammanträde utan giltigt skäl eller om det av annan anledning annars kan antas att maken kommer att utebli från sammanträdet, och

254

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

•ett föreläggande om att en make ska fullgöra sin skyldighet att uppge tillgångar och skulder eller lämna uppgifter enligt 9 kap. 3 § äktenskapsbalken, om en make har underlåtit att lämna sådana uppgifter.

Även domstolen ska ha rätt att förelägga sådant vite, efter ansö- kan från bodelningsförrättaren om denne bedömer att det finns behov av det. I båda fallen är det domstolen som får döma ut vitet efter ansökan av förrättaren.

Kallelse till sammanträde vid vite

För närvarande saknas det lämpliga påtryckningsmedel som en bo- delningsförrättare kan använda mot en make som inte infinner sig vid ett sammanträde trots kallelse om det. Som redovisats ovan är det inget hinder mot att genomföra sammanträdet men förrättningen kan ofta bli lidande av utevaron. I ett dispositivt mål i domstol kan såväl hot om tredskodom som vite användas, beroende på omstän- digheterna.

Det främsta syftet med att införa en möjlighet att förena en kall- else till sammanträde med ett vitesföreläggande är att främja en effek- tiv handläggning. Makarnas medverkan i förrättningen ger goda förut- sättningar för en snabb och materiellt riktig bodelning med hänsyn till den kunskap som var och en av makarna besitter om relevanta upp- gifter för bodelningen.

Av stor betydelse för de överväganden som nu ska göras är vitets straffliknande karaktär och det faktum att vitet utgör ett tvångs- medel. Enligt lagen om viten får vite föreläggas endast av myndig- heter och endast efter särskilt bemyndigande i författning. Mot denna bakgrund skulle det innebära ett principiellt stort steg att ge bodel- ningsförrättare rätten att utfärda vitesföreläggande.

Som motargument kan anföras att bodelningsförrättningen har karaktär av en judiciell förrättning och att bodelningsförrättare har ansvar och behörighet som normalt endast ges till domstolarna.

I detta betänkande föreslås dessutom att bodelningsförrättarens beslut under vissa förutsättningar ska utgöra en exekutionstitel. Till detta kommer att utredningen föreslår att till bodelningsförrättare får endast utses personer som uppfyller mycket högt ställda krav på

255

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

kunskap och erfarenhet (se kapitel 16). Det sagda talar för att rätts- säkerheten kan upprätthållas på ett fullgott sätt.

På grund av det som nu har sagts bedömer utredningen att över- vägande skäl talar för att tillåta bodelningsförrättare att förena en kallelse med ett vitesföreläggande. Möjligheten bör dock inte tillämpas i större utsträckning än vad som är nödvändigt. Den bör därför be- gränsas till de fall när en make tidigare har uteblivit från ett samman- träde utan giltigt skäl eller om det av annan anledning annars kan antas att han eller hon kommer att utebli från sammanträdet.

På motsvarande sätt som gäller för myndigheter enligt lagen om viten ska förrättaren enbart ha rätt att utfärda föreläggande om vite. Utdömande av vite är en straffliknande sanktion som därmed ska prövas av domstol. Utredningen bedömer att så bör ske av tingsrätt efter särskild talan av förrättaren (jfr 7 och 8 §§ lagen om viten och 17 kap. 2 § äktenskapsbalken).

Med hänsyn till att domstolarna har fler verktyg för delgivning än bodelningsförrättaren anser utredningen att det finns behov av att bodelningsförrättare i undantagsfall ska kunna begära domstolens hjälp med att utfärda kallelse till sammanträde (hos bodelningsför- rättaren) vid vite. Det är ett förfarande som riskerar att bli tungrott och som bör användas enbart när omständigheterna kräver det. Bo- delningsförrättaren får avgöra när tillräckligt behov föreligger. Att det i huvudsak är objektiva omständigheter som läggs till grund för den prövningen, liksom om ett vitesföreläggande ska utfärdas, gör att det inte bör finnas någon risk för att bodelningsförrättaren kan uppfattas som partisk. Regleringen och handläggningen av ett sådant förslag kan lämpligen motsvara hur den ser ut för vitesförelägganden enligt 17 kap. 5 § 1 st. äktenskapsbalken.

Förslagen kräver lagändringar i såväl äktenskapsbalken som lagen om viten.

Lämna uppgifter vid vite

Om en make inte uppfyller sin skyldighet att uppge sina tillgångar och skulder till bouppteckningen kan en domstol på ansökan av bodelningsförrättaren förelägga och döma ut vite i syfte att skyl- digheten fullgörs (se 17 kap. 5 § 1 st. äktenskapsbalken). Det nyss redovisade förslaget att en bodelningsförrättare ska ges rätt att före-

256

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

lägga om vite är en principiellt viktig förändring. Om den genomförs talar starka skäl för att låta bodelningsförrättare även ha möjlighet att vitesförelägga en make i avseendet att lämna vissa uppgifter. Det bör göra bodelningsförrättningen effektivare och underlätta för både förrättare och domstolar.

Enligt utredningens förslag ska möjligheten till vitesföreläggande kunna användas av förrättaren i två fall. I båda fallen krävs det att en make har underlåtit att lämna sådana uppgifter som bodelnings- förrättaren begärt av maken.

Det ena fallet avser skyldigheten att lämna uppgifter om tillgångar och skulder till bouppteckningen. Det är alltså den situation som

i dag regleras av 17 kap. 5 § 1 st. äktenskapsbalken. Här är fråga om tillgångar och skulder per brytdagen för bodelningen. Ett vitesföre- läggande kan då i förekommande fall kombineras med andra medel för att få fram de begärda uppgifterna. Det kan vara ett lämpligt komplement till förrättarens möjlighet att själva hämta in uppgifter från banker och andra aktörer, till exempel när det gäller uppgifter som i allmänhet inte kan hämtas på det sättet, såsom uppgifter om utländska tillgångar.

Det andra fallet rör en makes skyldighet att lämna uppgifter en- ligt 9 kap. 3 § äktenskapsbalken. Den redovisningsplikt som följer av nämnda paragraf har beskrivits ovan. I korthet avses förhållan- den i tiden från brytdagen till dess bodelningen är genomförd. Det handlar om uppgifter som behövs för att bestämma värdet på till- gångar som ska beaktas i bodelningen. Det kan bland annat avse upplysningar om åtgärder som en make vidtagit med sin egendom under den tiden, såsom att han eller hon har sålt sitt företag. Skyl- digheten att lämna uppgifter enligt denna bestämmelse är för när- varande inte sanktionerad, vilket gör den tandlös när en make inte uppfyller sin skyldighet på frivillig väg. Utredningen menar att det finns övervägande skäl för att låta redovisningsplikten omfattas av möjligheten till vitesföreläggande. Ett sådant påtryckningsmedel skulle bidra till en effektiv och rättssäker förrättning.

I båda de fall som nu beskrivits bör utdömande av vite ske av tingsrätt efter särskild talan av förrättaren (jfr 7 och 8 §§ lagen om viten och 17 kap. 2 § äktenskapsbalken).

Avslutningsvis anser utredningen att förrättaren vid behov bör kunna vända sig till domstol för hjälp med vitesföreläggande (jfr förslaget och övervägandena i föregående avsnitt).

257

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

8.6.9Rätt att hämta in uppgifter om förmögenhetsförhållanden från andra än makarna

Förslag

Om en make underlåter att uppge sina tillgångar och skulder ska en bodelningsförrättare få begära uppgifter om dem från myndig- heter och andra som kan antas ha sådana.

Utan hinder av sekretess ska Skatteverket, banker och andra finansiella institut, försäkrings- och tjänstepensionsföretag samt bostadsrättsföreningar vara skyldiga att lämna ut vissa uppgifter till bodelningsförrättaren efter begäran därom. När Skatteverket lämnar ut sådana uppgifter ska förbehåll kunna uppställas.

Bedömning

Den behandling av uppgifter som förslaget kan leda till kommer att utgöra ett intrång i enskildas personliga integritet. Behand- lingen är dock nödvändig för att säkerställa effektiva och rätts- säkra bodelningar. Intrånget är proportionerligt i förhållande till det syftet. Den föreslagna regleringen är tillräckligt tydlig och preciserad.

Inledning

Om en make inte uppger sina tillgångar och skulder, trots den skyl- dighet som han eller hon har i detta avseende, föreslår utredningen att förrättaren ska kunna hämta in sådana uppgifter från andra än makarna. Uppgifterna är grundläggande för att upprätta en boupp- teckning och genomföra bodelningen. Som utvecklas i kommande avsnitt bedöms nuvarande påtryckningsmedel inte vara tillräckliga för att framtvinga uppgifterna från en make som underlåter att lämna dem frivilligt. Det talar starkt för att förslaget är nödvändigt att genomföra.

Det som främst talar emot förslaget är att en sådan behandling av uppgifter innebär ett intrång i enskildas personliga integritet. En avvägning måste därför göras av vilka uppgifter som förrättaren ska ha rätt att få tillgång till. Avvägningen redovisas i nästa avsnitt. Den

258

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

utgör den integritetsanalys som utredningen har till uppdrag att genomföra.

Förslaget är i huvudsak uppdelat i två delar: en del som ger för- rättaren en möjlighet att begära uppgifter från andra än makarna och en annan del som ger särskilda aktörer en skyldighet att lämna ut vissa begärda uppgifter utan hinder av sekretess. Förslaget gäller både vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad och döds- fall. Även en boutredningsman som utan särskilt förordnande är bodelningsförrättare ska alltså kunna tillämpa de föreslagna reglerna beträffande den efterlevande makens situation.

Den första delen innebär alltså att förrättaren har möjlighet att begära uppgifter om en makes tillgångar och skulder från myndig- heter och andra som kan antas ha sådana uppgifter. Det är upp till den som tar emot begäran att ta ställning till om eventuella uppgif- ter ska lämnas till förrättaren.

Allmänna handlingar hos myndigheter är typiskt sett offentliga, med undantag för uppgifter som omfattas av sekretess. Några myn- digheter har berörts i avsnitt 8.2.5. Hos Lantmäteriet kan en förrät- tare få uppgift om vem som äger en viss fastighet, men däremot inte avseende vilka eventuella fastigheter som en viss make äger. Det innebär att den andra maken normalt måste presentera tillräckligt underlag för att förrättaren ska kunna hämta in uppgift om makens fastighet. Det går i linje med att en förrättare inte bör vidta planlös efterforskning av bevis (fishing expedition). Därtill kan nämnas att Bolagsverket har offentliga uppgifter hänförliga till registrerade bo- lag. Utifrån det nu sagda bör dock understrykas att även den andra maken (den som inte äger tillgången) själv kan hämta in offentliga uppgifter och lämna till bodelningsförrättaren. Uppgift om en makes tillgång behöver alltså inte nödvändigtvis lämnas av ägaren eller in- hämtas av förrättaren.

Utredningen bedömer att det saknas behov av att införa särskilda regleringar i förhållande till nämnda myndigheter eller andra. I det följande redovisas undantagen från den huvudregeln.

Den andra delen av utredningens förslag ålägger särskilda aktö- rer en skyldighet att lämna ut vissa begärda uppgifter utan hinder av att sekretess kan gälla för dem. Det gäller banker och andra finan- siella institut, försäkrings- och tjänstepensionsföretag, bostads- rättsföreningar och Skatteverket. Dessa aktörer bedöms regelmässigt ha centrala uppgifter om en makes tillgångar och skulder. Eftersom

259

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

de är förhindrade att lämna ut dem med anledning av sekretess eller tystnadsplikt föreslår utredningen att det ska införas sekretessbryt- ande bestämmelser i förhållande till dessa aktörer. Som utvecklas nedan bör skyldigheten begränsas till vissa särskilda uppgifter i syfte att förslaget ska vara proportionerligt i förhållande till intrånget i den enskildas personliga integritet.

Integritetsavvägning

Vid utformningen av lagförslaget måste en integritetsavvägning göras. Den behandling av personuppgifter som följer med förslaget utgör ett intrång i det skydd för den personliga integriteten som var och en är tillförsäkrad genom det rättighetsskydd som finns i bland annat regeringsformen och EU:s rättighetsstadga.106 Därtill innehåller data- skyddsförordningen107 bestämmelser om skydd för fysiska personer vad gäller behandlingen av personuppgifter.

Mot en makes rätt till skydd för sin personliga integritet ska ställas den andra makens rätt att (genom bodelningsförrättaren) anskaffa och använda information för bodelningen mellan dem. Dessa rättigheter går inte att fullt ut upprätthålla samtidigt. En given utgångspunkt vid avvägningen mellan dessa rättigheter är äktenskapsbalkens regler. De ger ett tydligt stöd för en makes rätt till information: var och en av makarna är skyldig att dels lämna uppgifter om sina tillgångar och skulder enligt 17 kap. 5 §, dels andra ekonomiska upplysningar (se 1 kap. 4 § och 9 kap. 3 § samt avsnitt 8.2.4).

Förslaget som utredningen lämnar innebär att bodelningsförrät- taren kan använda ett nytt, viktigt verktyg mot en make som inte uppfyller sina skyldigheter i nämnda avseende. Enligt utredningens uppfattning är det tydligt att de nuvarande påtryckningsmedlen i form av främst vitesföreläggande och bouppteckningsed inte är till- räckliga (se avsnitt 8.2.4). Den bristen skapar utrymme för att bo- delningar kan fördröjas eller blir materiellt oriktiga på grund av att en make undanhåller tillgångar. Förslaget bedöms motverka detta och bör också bidra till en bättre jämvikt mellan makarna i bodel-

106EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (2010/C83/02). Beträffande skyddet i regeringsformen, se bland annat 2 kap. 6 § 2 st.

107Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

260

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

ningsförfarandet. Någon lämplig alternativ lösning som innebär ett mindre intrång i enskildas personliga integritet bedöms inte finnas. Utredningen har då övervägt möjligheten att i stället utveckla edi- tionsinstitutet via domstol för nu aktuellt syfte men inte bedömt det som ett lämpligt alternativ.

Det sagda utgör starka skäl för att en makes rätt till personlig integritet måste stå tillbaka för dels den andra makens rättigheter enligt äktenskapsbalken, dels det allmänna samhällsintresset att bo- delningar kan genomföras effektivt och rättssäkert samt att eko- nomiskt våld kan motverkas.

Mot denna bakgrund bedömer utredningen att det är nödvän- digt att bodelningsförrättaren ges rätt att hämta in vissa uppgifter från några särskilda aktörer om en make underlåter att själv lämna dem, trots sin skyldighet. Vid denna bedömning har även beaktats banksekretessens betydelse för att upprätthålla kundernas och sam- hällets förtroende för bankväsendet.

Möjligheten för förrättaren att hämta in uppgifter måste dock begränsas på lämpligt sätt. Det är inte rimligt eller proportionerligt att den andra maken genom bodelningsförrättaren ges en villkors- lös rätt att eftersöka information om den make som underlåtit att lämna begärda uppgifter. I kommande avsnitt utvecklas för respek- tive aktör vilka begränsningar som bör gälla i förrättarens befogen- het att hämta in uppgifter, det vill säga överväganden om hur lag- förslaget närmare ska utformas. Dessförinnan ges en beskrivning av personuppgiftsbehandlingen och tillhörande bedömningar.

Med de begränsningar som beskrivs i det följande bedömer ut- redningen sammantaget att den föreslagna regleringen blir tillräck- ligt tydlig och preciserad, att behandlingen av uppgifter är nödvän- dig för att säkerställa effektiva och rättssäkra bodelningar samt att integritetsintrånget är proportionerligt i förhållande till det syftet.

Allmänt om personuppgiftsbehandlingen

Utredningens förslag innebär att i lag införa en skyldighet för sär- skilda aktörer att lämna ut vissa uppgifter till en bodelningsförrät- tare efter begäran därom. Det rör sig om uppgifter om en makes ekonomiska förhållanden som innehas av Skatteverket, banker och andra finansiella institut, försäkrings- och tjänstepensionsföretag

261

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

samt bostadsrättsföreningar. Hos aktörerna omfattas i regel upp- gifterna av sekretess eller tystnadsplikt. Uppgifterna, som beskrivs närmare under respektive aktör nedan, tillhör inte kategorin av känsliga personuppgifter enligt dataskyddsförordningen men vissa av dem kan vara särskilt skyddsvärda (främst uppgifterna i en in- komstdeklaration).

Den bodelningsförrättare som begär och tar emot uppgifterna från nämnda aktörer kommer att behandla dem under bodelnings- förrättningen. Syftet med behandlingen är att komplettera under- laget för bodelningen och ytterst att genomföra en effektiv och rätts- säker förrättning. Motsvarande gäller för de liknande uppgifter om makarnas ekonomiska förhållanden som makarna själva ger in som underlag till bodelningen. Som nämnts är de skyldiga att lämna så- dana uppgifter enligt äktenskapsbalken. Bodelningsförrättaren har endast befogenhet att hämta in uppgifterna på egen hand om en make underlåter att lämna dem. Det kan konstateras att den före- slagna befogenheten har vissa likheter med den möjlighet som finns att genom editionsföreläggande komplettera bevisning i domstol.

Bodelningsförrättningen är inte offentlig utan innefattar enbart makarna och eventuella juridiska ombud. De kommer att ges till- gång till uppgifterna med hänsyn till sin rätt till partsinsyn i förfaran- det. Även för deras behandling av uppgifterna gäller att det ska ske i syfte att genomföra bodelningen.

Om en eller båda makarna klandrar bodelningsbeslutet kan upp- gifterna komma att vara del av processmaterialet i domstolen, om någon av parterna ger in det. Som utgångspunkt är det material som ges in till domstolen offentligt men under vissa omständigheter kan uppgifterna omfattas av sekretess (se bland annat 27 kap. 1 och 4 §§ offentlighets- och sekretesslagen beträffande så kallad skattesekre- tess).

Det är en förutsättning för genomförandet av förslaget att den beskrivna personuppgiftsbehandlingen sker. Behandlingen sker en- ligt dataskyddsförordningen.

Bodelningsförrättaren är skyldig att följa dataskyddsförordningen vid sin behandling av de uppgifter som hämtas in. Förrättaren får för- utsättas vara personuppgiftsansvarig för dem och ska i den egenska- pen informera makarna om sin behandling enligt vad dataskyddsför- ordningen föreskriver om detta. Behandlingen måste anses nödvändig

262

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

med hänsyn till det uppdrag som denne har enligt domstolsförord- nandet och tillämplig lag (jfr artikel 6.1 i dataskyddsförordningen).

Utredningen bedömer att det inte finns anledning att införa några särskilda regler om bodelningsförrättarens behandling av uppgifterna, såsom vilka ändamål som förrättaren får behandla uppgifterna för eller regler om säkerhetsåtgärder, informationsgivning eller gallring av uppgifter. Vid bedömningen har beaktats bland annat uppgifter- nas karaktär och att bodelningsförrättare utses av rätten med tillämp- ning av särskilda kompetenskrav (enligt utredningens förslag). Till- räckligt stöd för och reglering av bodelningsförrättarens behand- ling bedöms alltså finnas i befintlig lag.

Däremot krävs införande av sekretessbrytande bestämmelser för de aktörer som åläggs en skyldighet att lämna ut uppgifter efter be- gäran från förrättaren. Sekretesskyddet för uppgifter från Skatte- verket behöver särskild hantering, vilket utvecklas nedan. Någon lagfäst allmän tystnadsplikt för bodelningsförrättare menar dock utredningen att det inte är nödvändigt att införa (se avsnitt 16.5.6).

När det gäller de aktörer som efter begäran från bodelningsförrät- taren lämnar ut uppgifter till denne, kan det konstateras att de i regel är personuppgiftsansvariga för sin behandling i samband därmed.

Även för denna behandling menar utredningen att det finns stöd i befintlig reglering eftersom behandlingen är nödvändig för att full- göra den rättsliga förpliktelse som utredningens förslag innebär för dessa aktörer.

Banker och andra finansiella företag

De uppgifter som utredningen föreslår att en bodelningsförrättare ska ges rätt att hämta in från banker är

1.en förteckning över och värdet av konton som maken har hos banken på den dag som bodelningsförrättaren anger, och

2.värdet av skulder som maken har till banken på samma dag.

Vid sidan av banker ska samma uppgiftsskyldighet gälla för kredit- marknadsföretag, värdepappersbolag, svenska värdepapperscentraler, kontoförande institut, fondbolag, AIF-förvaltare, förvaringsinstitut och utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

263

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Utredningen har övervägt om även så kallade sparkassor (spar- och låneföreningar) ska omfattas. Lagen (2004:299) om inlånings- verksamhet har upphört att gälla. Sparkassor som var registrerade dessförinnan får dock fortsätta att bedriva inlåningsverksamhet.

I samband med att lagen upphörde att gälla togs sparkassor bort ur listan av aktörer som omfattas av uppgiftsskyldigheten i 16 kap.

10 a § föräldrabalken. Mot den bakgrunden och då sparkassor be- döms ha begränsad praktisk betydelse i sammanhanget har utred- ningen valt att inte låta dem omfattas av skyldigheten.

Den föreslagna uppgiftsskyldigheten bör regleras i 17 kap. äkten- skapsbalken. Uppgifterna omfattas i regel av banksekretess och mot- svarande sekretessbestämmelser som gäller för övriga institut (se avsnitt 8.2.5). Utredningen föreslår därför att det i anslutning till dessa bestämmelser i respektive lag införs en hänvisning till upp- giftsskyldigheten i äktenskapsbalken för att tydliggöra att sekre- tessen då inte ska gälla.

Enligt utredningens förslag ska det ligga på bodelningsförrätta- ren att avgöra de närmare förutsättningarna för sin begäran, främst till vilken eller vilka aktörer som den ska ställas och för vilken dag som uppgifterna ska avse. Typiskt sett är det brytdagen för bodelningen som avses (se dock nedan angående situationen att vederlagsregeln i 11 kap. 4 § äktenskapsbalken blir tillämplig). Beträffande de när- mare förutsättningarna för en bodelningsförrättares begäran hänvisas till författningskommentaren till 17 kap. 16 § äktenskapsbalken (se kapitel 20).

En bank som mottar en begäran ska alltså inte kunna neka ut- lämnande med hänvisning till att uppgifterna inte anses nödvändiga för bodelningen. Som utvecklas i författningskommentaren ansva- rar bodelningsförrättaren för att bedöma om det finns tillräcklig anledning för att framställa en eller flera begäran om uppgifter. Med hänsyn till de kompetenskrav som utredningen föreslår för bodel- ningsförrättare bör denna ordning i allmänhet motverka allt för om- fattande förfrågningar och därmed utgöra ett skydd för den enskildes personliga integritet. Det ska inte behöva krävas att bodelningsför- rättaren motiverar sin begäran inför banken.

Banken bör ha en skyldighet att hantera begäran utan dröjsmål med hänsyn till det krav på skyndsamhet som utredningen föresla- git ska gälla för bodelningsförrättningen (se ovan). Vad det i ett en-

264

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

skilt fall betyder låter sig inte sägas men banken ska ges nödvändig tid för att kunna hantera begäran.

I första hand bör undvikas så kallade paraplyförfrågningar till en stor mängd banker samtidigt. Det kan dock inte uteslutas att det kan bli aktuellt i enskilda fall beroende på omständigheterna. Utredningen har blivit uppmärksammade på en lösning som används av vissa myn- digheter för att undvika paraplyförfrågningar, nämligen det så kallade konto- och värdefackssystemet eller Mekanismen (se lagen om konto- och värdefackssystem och avsnitt 5.5). Ett alternativ att överväga för framtiden är om bodelningsförrättare kan ges tillgång till systemet.

Det som bankerna ska vara skyldiga att lämna ut är en förteck- ning över och värdet av konton som maken har hos banken. Med konton ska avses samtliga konton som är knutna till maken. Person- uppgifter om andra personer än maken bör inte lämnas ut. När det till exempel gäller konton där det finns medkontohavare anser ut- redningen att en rimlig avvägning är att banken ska vara skyldig att lämna uppgift om värdet på kontot och antalet kontohavare men inte om vem eller vilka de andra kontohavarna är. Det får sedan bli upp till bodelningsförrättaren att pröva vilket värde som ska tas upp i bodelningen utifrån omständigheterna i ärendet. Genom analog tillämpning av 1 § samäganderättslagen får andelarna presumeras vara lika stora så vida inte annat förhållande kan visas.108

Utredningen har övervägt att bodelningsförrättarens befogenhet ska omfatta även inhämtande av transaktionsunderlag som visar transaktioner som skett tre år tillbaka i tiden från brytdagen för bo- delningen. Om vederlagsregeln aktualiseras i bodelningen kan så- dana uppgifter utgöra ett betydelsefullt underlag (jfr 11 kap. 4 § äktenskapsbalken). Ett transaktionsunderlag ger dock insyn i den enskildas privatliv och möjlighet att kartlägga hans eller hennes per- sonliga förhållanden. Utredningen bedömer att det intrånget i den personliga integriteten inte väger upp för syftet med behandlingen. Mot den bakgrunden menar utredningen att transaktionsunderlag inte ska kunna begäras ut av bodelningsförrättaren.

Det kan däremot finnas anledning för bodelningsförrättaren att begära uppgift om en förteckning över och värdet av konton som maken har hos banken vid en tidigare tidpunkt än brytdagen. Integ- ritetsintrånget är då klart mindre än vid ett fullständigt transaktions-

108Se bland annat rättsfallen NJA 1992 s. 773 och NJA 2015 s. 763 angående tillämpningen av en sådan presumtion vid gemensamma konton.

265

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

underlag. En sådan utredningsåtgärd kan vara relevant när veder- lagsregeln i 11 kap. 4 § äktenskapsbalken aktualiseras. Med hänsyn till att bodelningsförrättaren inte ska ägna sig åt planlös efterforsk- ning av bevis anser dock utredningen att förrättaren främst bör hämta in sådana uppgifter i situationer som avses i andra stycket i nämnda paragraf. I synnerhet avses situationen att en make har byggt upp sina pensionsrättigheter, till exempel genom löneväxling. Den andra maken kan ha samtyckt till detta, vilket inte hindrar tillämpning av vederlagsregeln i ett sådant fall. Den maken kan därmed i regel an- föra konkreta omständigheter till grund för att utredningsåtgärden ska vidtas.

För det fall en make underlåter att lämna uppgifter enligt skyl- digheten i 9 kap. 3 § äktenskapsbalken har utredningen övervägt om bodelningsförrättaren ska ges rätt att hämta in uppgifter på egen hand. Den redovisningsplikt som en make har enligt nämnda para- graf har beskrivits ovan. I korthet avses förhållanden i tiden från brytdagen till dess bodelningen är genomförd. Det handlar alltså om uppgifter som behövs för att bestämma värdet på tillgångar som ska beaktas i bodelningen. Utredningen har gjort bedömningen att om en bodelningsförrättare ska ha rätt att hämta in sådana uppgif- ter kan det många gånger riskera att bli allt för omfattande och prak- tiskt svårgenomförbart. Av den anledningen föreslår utredningen inte en sådan befogenhet (se dock avsnitt 8.6.8 angående rätten att förelägga om vite i en sådan situation).

Försäkrings- och tjänstepensionsföretag

Utredningen föreslår att bodelningsförrättaren ska ges rätt att hämta in följande uppgifter från försäkrings- och tjänstepensionsföretag:

1.en förteckning över och värdet av livförsäkringar eller tjänste- pensionsförsäkringar hos företaget där maken är eller anses vara försäkringstagare, på den dag som bodelningsförrättaren anger, och

2.försäkringarnas villkor.

Skyldigheten föreslås gälla även för utländska försäkringsgivare och utländska tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige.

Uppgifterna omfattas i regel av avtalsenlig sekretess. Den före- slagna regleringen bör föras in i 17 kap. äktenskapsbalken, vilket

266

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

bedöms tillräckligt för att bryta igenom sekretessen och möjliggöra utlämnande.

Utredningen har övervägt att bodelningsförrättarens befogenhet ska omfatta även inhämtande av uppgifter om sakförsäkringar. En sådan försäkring kan ge upplysning om att maken har viss egendom försäkrad, vilket kan ge en indikation på att egendomen eventuellt ska ingå i en bodelning. Det kan till exempel gälla båtar, konst, smycken eller annan värdefull egendom som inte omfattas av någon registreringsskyldighet. Som Svensk Försäkring har anfört har sak- försäkringar inte något förmögenhetsvärde på motsvarande sätt som en livförsäkring har och uppgifter om egendomen kan nås på andra sätt. Utredningen bedömer att en sådan befogenhet riskerar att bli alltför omfattande och utgöra ett onödigt stort intrång i den enskildas personliga integritet.

Beträffande de närmare förutsättningarna för en bodelningsför- rättares begäran hänvisas till principerna som beskrivs i föregående avsnitt och författningskommentaren till 17 kap. 17 § äktenskaps- balken (se kapitel 20). På motsvarande sätt som gäller för banker ska ett försäkrings- eller tjänstepensionsföretag som mottar en be- gäran inte kunna neka utlämnande med hänvisning till att uppgifterna inte anses nödvändiga för bodelningen. I stället får bodelningsförrät- taren pröva vilken betydelse exempelvis en viss tjänstepension har för bodelningen. Det kan i detta sammanhang påminnas om att en makes uppgiftsskyldighet avser såväl giftorättsgods som enskild egendom, inklusive sådan egendom av särskilt slag som kan undan- tas från bodelning.

Trots att en sambo har att uppge samtliga sina tillgångar och skulder bör det sällan finnas skäl för en bodelningsförrättare att in- hämta uppgifter om en sambos livförsäkringar med hänsyn till att de inte påverkar bodelningen och ofta inte heller påverkar försäk- ringstagarens möjligheter att betala sina skulder (sådana är i regel utmätningsfria men undantag kan gälla, se 15 kap. 3 § försäkrings- avtalslagen).

267

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Bostadsrättsföreningar

En bostadsrättshavare har rätt att på begäran få utdrag ur lägenhets- förteckningen beträffande en lägenhet som han eller hon innehar med bostadsrätt enligt vad som närmare anges i 9 kap. 10 § bostads- rättslagen. Utredningen föreslår att motsvarande rätt ska ges en bodelningsförrättare som är förordnad att förrätta bodelning där bostadsrättshavaren är part. I avsnitt 8.2.5 anges de uppgifter som framgår av lägenhetsförteckningen och alltså ska lämnas ut till för- rättaren på begäran.

Om en make underlåter att uppge tillgångar och skulder är upp- gifterna i lägenhetsförteckningen nödvändiga för att avgöra om maken är bostadsrättshavare i föreningen och för att uppskatta tillgångens värde. Någon alternativ lösning finns för närvarande inte. Om det pågående lagstiftningsarbetet med att inrätta ett offentligt register för landets samtliga bostadsrätter leder till lagstiftning bör det över- vägas att ge bodelningsförrättare behörighet att hämta in aktuella uppgifter från registret i stället.

Den föreslagna uppgiftsskyldigheten för bostadsrättsföreningar bör regleras i 9 kap. bostadsrättslagen. Någon särskild bestämmelse i 17 kap. äktenskapsbalken som avser uppgifter från bostadsrätts- föreningar bedöms inte vara nödvändig, utan det bör vara tillräck- ligt med den paragraf som innebär att förrättaren får begära upp- gifter från myndigheter och andra.

Beträffande de närmare förutsättningarna för en bodelningsför- rättares begäran hänvisas till principerna som beskrivs i det tidigare avsnittet om banker och andra finansiella företag samt författnings- kommentaren till 17 kap. 15 § äktenskapsbalken (se kapitel 20).

Skatteverket

Utredningen föreslår att bodelningsförrättaren ska ges rätt att hämta in uppgifter från Skatteverket om en makes inkomstdeklarationer med tillhörande bilagor. Uppgifterna omfattas av sekretess till skydd för den enskildes integritet enligt 27 kap. 1 § offentlighets- och sekre- tesslagen.

Den ovan beskrivna uppgiftsskyldigheten för banker och försäk- ringsföretag med flera gäller endast för dem som anges i lagförslaget, det vill säga sådana aktörer som har verksamhet i Sverige. Såvitt av-

268

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

ser en makes eventuella utländska tillgångar och skulder krävs det alltså i allmänhet andra verktyg. Uppgifter i en inkomstdeklaration kan ge sådan information. Andra sätt är att framtvinga uppgifterna från maken själv genom användande av vitesföreläggande respektive undertecknande och beedigande av bouppteckning. Möjligheten att hämta in uppgifter som finns i inkomstdeklarationer bedöms utgöra ett nödvändigt komplement till de sistnämnda påtryckningsmedlen. Även i andra avseenden kan uppgifter i en inkomstdeklaration

ha betydelse för bodelningen när en make inte på egen hand uppger sina tillgångar och skulder. Det gäller till exempel hur löneinkoms- ter, likvida tillgångar, enskilda bolag och näringsverksamhet har dekla- rerats.

Som redovisats ovan bedömer utredningen att föreslaget sekre- tessgenombrott kan accepteras från integritetssynpunkt. Utred- ningen anser dock att Skatteverket ska ha möjlighet att ställa upp ett förbehåll enligt följande.

Vid ett utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till en enskild kan myndigheter göra ett förbehåll som inskränker rätten för mot- tagaren att förfoga över uppgifterna (se 10 kap. 14 § offentlighets- och sekretesslagen). Genom ett förbehåll uppkommer en tystnads- plikt för den person som förbehållet riktar sig till. I detta fall är mottagaren en bodelningsförrättare, som inte är en myndighet eller därmed jämställt organ. Det innebär att reglerna om offentlighet och sekretess i nämnda lag inte är tillämpliga i dennes verksamhet.

För uppgifter om en makes personliga eller ekonomiska förhåll- anden i en inkomstdeklaration gäller absolut sekretess. Personen har ofta ett befogat intresse av att uppgifterna inte sprids till andra. På grund av hänsyn till den enskilda bör därför bodelningsförrätta- rens möjlighet att fritt förfoga över de uppgifter som han får del av från Skatteverket kunna begränsas. Med hänsyn till att sekretessen är absolut kan ett förbehåll inte meddelas enligt ovan nämnda be- stämmelse.

Mot angiven bakgrund föreslår utredningen att Skatteverket ska ha möjlighet att ställa upp ett förbehåll som inskränker bodelnings- förrättarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja den

269

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

när en uppgift lämnas till denne med stöd av den sekretessbrytande bestämmelsen. Förbehållet får dock inte innebära ett förbud att ut- nyttja uppgiften om den behövs för att bodelningsförrättaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av bodelningen. Av detta följer att bodelningsförrättaren måste kunna låta makarna ta del av uppgifterna med hänsyn till deras rätt till partsinsyn.

För sådana uppgifter som bodelningsförrättaren får ut med för- behåll bör meddelarfriheten vara inskränkt.

De föreslagna reglerna bör föras in i 27 kap. offentlighets- och sekretesslagen. Någon särskild bestämmelse i 17 kap. äktenskaps- balken som avser uppgifter från Skatteverket bedöms inte vara nöd- vändig, utan det bör vara tillräckligt med den paragraf som innebär att förrättaren får begära uppgifter från myndigheter och andra.

8.6.10Stupstocksförelägganden

Förslag

Bodelningsförrättaren ska kunna meddela makarna att de efter en viss tidpunkt får framställa ett nytt yrkande, åberopa en ny om- ständighet eller ge in eller begära ny utredning endast om

1.maken gör sannolikt att han eller hon har haft en giltig ursäkt att inte göra det tidigare eller

2.bodelningen inte fördröjs i någon väsentlig mån, om maken tillåts att göra det.

Denna så kallade mjuka stupstock utgör ett handläggningsbeslut som inte får klandras. Stupstocken ska inte gälla för makarnas talan i ett klandermål.

Bedömning

Utredningen lämnar inte förslag om en stupstock som kan riktas mot en make som varit försumlig i sin processföring (hård stup- stock).

270

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Förslag om att införa mjuk stupstock

I rättegångsbalken finns två olika stupstockar, en mjuk och en hård, med något olika inriktning. Av de skäl som anförs nedan har utred- ningen valt att för bodelningsförrättningen lämna förslag enbart be- träffande den mjuka stupstocken.

Möjligheten för en bodelningsförrättare att besluta om en sådan stupstock kan förväntas bidra till att makarna sätter sig in i förrätt- ningen och utvecklar sin talan så tidigt och lojalt som möjligt. Det bör i sin tur medverka till att handläggningen blir effektiv och inte drar ut på tiden till den grad att en uppgjord tidsplan inte håller (se avsnitt 8.6.3). Som utvecklas nedan överensstämmer utredningens förslag i allt väsentligt med hur stupstocken är utformad enligt 42 kap. 15 a § rättegångsbalken.

Genom den mjuka stupstocken kan förrättaren förelägga mak- arna en frist inom vilken var och ens talan, beträffande hela bodel- ningen eller en prejudiciell fråga, ska vara avslutad. Framför allt kan stupstocken användas vid ett sammanträde som förrättaren bedö- mer bör vara det sista före bodelningsbeslutet. Situationen kan då ofta vara den att makarnas tillgångar och skulder är redovisade samt tvistefrågorna klarlagda. Det finns då anledning för förrättaren att säkra upp att ingenting händer som äventyrar bodelningsbeslutet.

I det sammanhanget vill utredningen också peka på sitt förslag att förrättaren vid sammanträdet kan underrätta makarna om tid och plats för bodelningshandlingens upprättande (innefattande bodelningsbeslutet), för att på så vis inte behöva vidta ytterligare delgivningsåtgärder av den (se avsnitt 8.6.14).

Andra tänkbara situationer där förrättaren kan välja att använda den mjuka stupstocken är inför ett sista sammanträde, för att inte låta det tyngas av oförutsedda invändningar eller tillägg alternativt för att avsluta en handläggning som främst har varit skriftlig.

Den mjuka stupstocken bör omfatta såväl yrkanden som grunder och bevisning. I rättegångsbalken görs skillnad mellan å ena sidan yrkanden, å andra sidan grunder och bevisning. Motsvarande skill- nad behöver enligt utredningen inte göras för bodelningsförrätt- ningen eftersom avvägningar om avgörandets rättskraft där inte gör sig gällande med samma styrka. Detta med anledning av det relativt generösa utrymme som finns för en kärande som klandrat bodel- ningen att ändra sin talan till eller under den efterföljande domstols-

271

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

processen (se avsnitt 14.2.3 och 14.5.1 samt den slutsats som utred- ningen där har dragit om att detta generösa utrymme bör bestå).

I bodelningsförrättningar är bevisningen typiskt sett skriftlig med hänsyn till att förrättaren inte kan ta upp muntlig bevisning i rättegångsbalkens mening, såsom att hålla vittnesförhör under ed. Som uttalats av Teleman kan dock förrättaren när denne ”formlöst” hämtar in uppgifter som behövs för att avgöra saken vara hänvisad till exempelvis telefonsamtal med släktingar till part.109 Även den typen av utredningsåtgärder som begärs av part bör omfattas av den mjuka stupstocken.

Stupstocken bör kunna genombrytas under vissa förutsättningar. Utredningen anser att de ventiler som gäller enligt 42 kap. 15 a § rättegångsbalken är lämpliga att tillämpa även för en mjuk stupstock under bodelningsförrättningen. Ett annat alternativ som utredningen har övervägt, men inte valt att föreslå, är att använda det lägre krav som gäller enligt 23 § lagen om skiljeförfarande.

Enligt utredningens förslag får alltså en make, efter utgången av den tid som förrättaren angett, framställa nya yrkanden, åberopa nya grunder eller ge in ny bevisning endast i två fall. Det ena är om parten gör sannolikt att hon eller han har haft en giltig ursäkt för att inte göra det tidigare. Det andra fallet är om förrättaren bedö- mer att bodelningen inte fördröjs i någon väsentlig mån. För tillämp- ning av rekvisiten kan vägledning hämtas från 42 kap. 15 och 15 a §§ rättegångsbalken. Om det har upprättats en tidsplan för bodelnings- förfarandet och den behöver justeras med anledning av ett för sent framställt yrkande så talar det för att bodelningen fördröjs i väsent- lig mån.

Förrättaren ska på eget initiativ kunna besluta om ett stupstocks- föreläggande, efter att parterna fått möjlighet att yttra sig i frågan. Stupstocken ska då gälla under hela förrättningen, men inte i ett eventuellt klandermål. Innan ett beslut om stupstocksföreläggande fattas ska makarna ha fått skälig tid för att utveckla sin talan.

Stupstocksföreläggandet förutsätter inte att det finns något sär- skilt skäl för det (jfr hård stupstock nedan). Däremot bör förrätt- aren inför sitt beslut beakta risken för att fråga kan uppstå om exem- pelvis ett nytt yrkande ska tillåtas eller inte, vilket kan medföra tidsutdräkt.

109Teleman, Bodelning s. 322 f.

272

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Varken ett beslut om stupstocksföreläggande eller ett beslut om avvisning som grundar sig på ett sådant föreläggande bör kunna kland- ras, utan ska i stället ses som handläggningsbeslut.

Inget förslag om att införa hård stupstock (vid försumlig processföring)

Som komplement till den mjuka stupstocken har utredningen över- vägt om förrättaren ska ha tillgång till ett verktyg som kan riktas mot enbart en av makarna när det är påkallat med hänsyn till hur maken har utfört sin talan (hård stupstock). Utredningen har dock sett sådana svårigheter med utformningen och tillämpningen av en sådan stupstock att något förslag inte lämnas i detta avseende. Skälen för det är följande.

En hård stupstock är avsedd att tillämpas i de fall där det finns skäl att förmoda att en make försöker fördröja bodelningen utan godtagbar anledning eller att en part inte för sin talan på ett tillbör- ligt sätt. Den hårda stupstocken kan till exempel tillämpas för att sätta stopp för en väntan på att en försumlig make ska ge in av för- rättaren efterfrågade uppgifter.

Även den hårda stupstocken bör omfatta makens talan i dess helhet, det vill säga såväl yrkanden som grunder och bevisning. Före- läggandet bör dock kunna begränsas till att avse endast något eller några av dem beroende på hur talan har utförts. Efter utgången av den tid som förrättaren angett är maken förhindrad att framställa nya yrkanden, åberopa nya grunder eller ge in ny bevisning, förut- satt att föreläggandet omfattat allt det. Det enda undantaget är om maken gör sannolikt att hon eller han har haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att göra det tidigare. Om sådan ursäkt inte finns, sak- nar det alltså betydelse om det rör sig om enbart en mindre fördröj- ning av bodelningen (jfr den mjuka stupstocken).

Som påtryckningsmedel kan den hårda stupstocken vara till hjälp för bodelningsförrättaren och bidra till ett effektivare förfarande. En make kan tvingas att vara aktiv och ge in efterfrågade uppgifter med risk för att annars förlora den möjligheten.

Frågan om vad som ska gälla för tiden efter att en stupstock har meddelats vållar dock svårigheter. För att stupstocken ska fylla sin funktion som påtryckningsmedel bedömer utredningen att den måste gälla under resten av förrättningen och även under en eventuell klan-

273

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

derprocess i domstol. Om maken tillåts att ändra sin talan i klander- processen enligt det generösa utrymme som finns enligt gällande rätt (se avsnitt 14.2.3), avtar stupstockens effekt som påtryckningsmedel.

Som antytts ovan finns det dock svårigheter med utformningen och framför allt tillämpningen av en sådan reglering. Utredningen ser risker med tidskrävande ”processer i processen”. Domstolarna kan regelmässigt behöva pröva om det fanns skäl för bodelnings- förrättaren att fatta ett stupstocksföreläggande, liksom frågor om vilka begränsningar som ska gälla för den aktuella makens talan i klanderprocessen. I den mån denne tillåts att förändra sin talan finns det en påtaglig risk för att målet kan behöva återförvisas till bodel- ningsförrättaren. Fler återförvisade mål än i dag kommer att vara tids- och kostnadskrävande för såväl enskilda som domstolarna.

På grund av det som nu har sagts bedömer utredningen att svårig- heterna och konsekvenserna av en hård stupstock överväger den förväntade nyttan. I denna bedömning har även beaktats utredning- ens förslag om att införa mjuk stupstock. Som beskrivits ovan kan den vara ett ändamålsenligt sätt att nå fram till ett bodelningsbeslut.

8.6.11Makes underlåtenhet ska inte hindra att bodelningen avgörs

Förslag

Om en make utan giltigt skäl uteblir från ett sammanträde eller inte följer ett föreläggande, ska det inte hindra att bodelnings- förrättaren kan fortsätta handläggningen och avgöra bodelningen på det material som finns och vad som i övrigt har förekommit.

Inledning

I det föregående har frågan om att kalla eller förelägga en make vid hot om vite diskuterats. I detta avsnitt redovisas utredningens över- väganden om andra följder av att en make utan giltigt skäl uteblir från ett sammanträde eller inte följer ett föreläggande av bodelnings- förrättaren.

274

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Utredningen av tillgångar och skulder är grundläggande för att en bodelning ska kunna slutföras. Mot en make som inte aktivt med- verkar i denna del har utredningen lämnat flera förslag för hur ut- redningen ska kunna kompletteras. Om verktygen inte kan antas räcka till i ett enskilt fall står förrättaren inför avvägningen mellan å ena sidan att bodelningen måste slutföras inom en rimlig tid, å andra sidan att den ska vara så materiellt riktig som möjligt. I ett sådant läge infinner sig frågor om när en bodelningsförrättare kan gå vidare till att fatta ett bodelningsbeslut och vilket underlag som ska läggas till grund för beslutet. Utredningens uppfattning är att det finns ett stort behov bland bodelningsförrättare att detta tydliggörs.

Diskussionen kan ta sin utgångspunkt i de tre olika förslag som redogörs för nedan. Utredningen har bedömt att det andra alterna- tivet är lämpligast.

Alternativ 1 – tredskodomsinstitutet

Ett första alternativ är att hämta inspiration från tredskodomsinsti- tutet.

Inledningsvis kan en väsentlig skillnad konstateras mellan ett dispositivt tvistemål i tingsrätt och en bodelningsförrättning, näm- ligen att det förstnämnda har en kärandepart med ett eller flera yrk- anden riktade mot svarandeparten. Även om ett yrkande kan ändras under målets gång enligt reglerna om ändring av talan finns det vid processens början ett tydligt underlag för en eventuell tredskodom. Vid en bodelningsförrättnings början är det inte säkert att en

make har full kunskap om den andra makens tillgångar och skulder. Maken vet med andra ord inte vad hon eller han har rätt till i bodel- ningen, men kan naturligtvis ha sin egen uppfattning om ungefär hur mycket det bör vara. Det finns således inget klart yrkande med tillhörande omständigheter som kan ligga till grund för en tredsko- dom. Däremot kan normalt ett yrkande om exempelvis jämkning av äktenskapsförord framställas i ett tidigt skede under förrättningen.

Det innebär att ett tredskodomsföreläggande i praktiken är svårt under den inledande fasen av en förrättning, såsom inför ett första sammanträde. Vad man skulle kunna tänka sig är att låta eventuella yrkanden i prejudiciella frågor ingå i ett tredskodomsäventyr. Vid ogiltig utevaro för en make kan ett ”tredskobeslut” (mellanbeslut)

275

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

meddelas i enlighet med den andra makens begäran om att jämka äktenskapsförordet. Det ger incitament att komma till sammanträ- det men väcker frågor om vad som ska gälla för återvinning eller klander av ett sådant beslut. Det skapar också en risk för att en eller båda makarna framställer yrkanden som annars inte hade framställts, i syfte att de ska användas som påtryckningsmedel. Det kan tynga förrättningen i onödan.

Framför allt under en senare del av förrättningen kan man tänka sig att en makes uppfattning om den andra makens tillgångar och skulder i kombination med en habil redovisning av sin egen situa- tion kan läggas till grund för ett tredskodomsäventyr. Skulle den andra maken inte följa föreläggandet får den förstnämnda makens uppgifter godtas utan någon prövning i sak av förrättaren (jfr alter- nativen nedan). På motsvarande sätt som ovan skapar det påtryck- ning att komma till ett sammanträde eller följa ett föreläggande. Det kräver dock överväganden och reglering av vad som ska gälla för återvinning eller klander av ett sådant beslut. Ordningen kan också föra med sig att en make överdriver uppgifterna om den andras tillgångar eller underskattar sina egna utan att riskera någon konse- kvens av det.

Alternativ 2 – materiell prövning på befintligt underlag

Ett andra alternativ är att hämta inspiration från vad som gäller en- ligt 24 § lagen om skiljeförfarande, det vill säga att tvisten avgörs genom en materiell prövning på det underlag som finns. Även lagen om domstolsärenden har liknande regler för att nå fram till ett av- görande vid bristande medverkan från någon part (se 15, 17, 20 och

23§§).

Den främsta vinsten med en sådan ordning är att det tydliggörs

att förrättaren kan komma vidare i förrättningen och nå ett avslut. Ordningen understryker den rätt som en make har att få en bodel- ning genomförd, inom rimlig tid, även om den andra maken inte medverkar. Om bodelningen klandras kan utredningen komma att kompletteras genom bland annat de möjligheter till bevisupptag- ning som finns i domstol. När underlaget för bodelningen förändras under domstolsprocessen jämfört med hur den såg ut vid förrätta- rens bodelningsbeslut uppkommer visserligen en risk för återför-

276

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

visning till förrättaren. Nyttan av regeln bedöms dock överväga denna risk.

Vilken verkan som påtryckningsmedel som den föreslagna ord- ningen kan förväntas att få är svårt att besvara generellt. Det är upp till förrättaren att i det enskilda fallet bedöma vilken bevisverkan makens underlåtenhet att medverka får. Någon generell bevislätt- nad för den aktiva maken är inte avsedd i detta alternativ (jfr nästa alternativ). Förrättaren har dock möjlighet att upplysa om regeln i syfte att motverka passivitet och obstruktion.

Regeln bör gälla oavsett om en make uteblir från ett samman- träde eller inte följer ett föreläggande från förrättaren.

Alternativ 3 – materiell prövning på befintligt underlag med viss bevislättnad

Ett tredje alternativ utgörs av en variant av det föregående alterna- tivet som skulle innebära att det vid den materiella prövningen av underlaget ges en mer allmän bevislättnad för den make vars mot- part inte har medverkat. Man kan till exempel tänka sig att förrätta- ren bestämmer överskottet av den andra makens giftorättsgods och skulder till vad som framstår som skäligt med hänsyn till uppgift- erna i ärendet. En sådan ordning har likheter med reglerna om sköns- beskattning enligt 57 kap. skatteförfarandelagen, som reglerar hur skatten eller underlaget för skatten ska bestämmas när den som är skyldig att lämna deklaration inte har gjort det eller det finns brister i densamma.

Med ett sådant alternativ måste överväganden och regleringar ske beträffande processen i domstol om bodelningen klandras, till exempel avseende bevisbörda och beviskrav i målet där.

Utredningens förslag

Med hänsyn till att förrättarens verktyg bör vara effektiva, ända- målsenliga, enkla att använda och inte innebära onödiga kostnader bedömer utredningen att det andra alternativet är det mest lämp- liga. Utredningen anser att förslaget kommer att underlätta för bo- delningsförrättare att nå fram till ett bodelningsbeslut när en make av olika skäl är inaktiv i förfarandet. Förslaget kan alltså bidra till

277

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

att den andra makens rätt till en bodelning inom rimlig tid kan upp- fyllas. Dessutom kan den förslagna regleringen fungera som ytter- ligare påtryckningsmedel mot den inaktiva maken, eftersom under- låtenheten kan ges betydelse vid bedömningen av underlaget.

Avslutningsvis ska något sägas om förhållandet till förslaget om att förrättaren på egen hand ska kunna hämta in uppgifter. I första hand bör de uppgifter som finns tillgängliga för förrättaren läggas till grund för bodelningen. Det kan vara uppgifter som har lämnats av en make eller, om maken har underlåtit att göra det, som förrät- taren har hämtat in. Det nu aktuella förslaget är främst avsett att tillämpas i de delar där uppgifterna inte är fullständiga. Det kan till exempel avse tillgångar som förrättaren inte har kunnat hämta in uppgifter om, såsom tillgångar i utlandet.

8.6.12Bodelningsförrättarens kostnader

Förslag

Det ska förtydligas i lagtexten att den ersättning som bodelnings- förrättaren har rätt till ska vara skälig.

Det som var och en av makarna har betalat i ersättning eller förskott på ersättning till bodelningsförrättaren ska framgå av bodelningshandlingen och tillgodoräknas maken när bodelnings- likviden bestäms.

Bodelningsförrättaren ska i bodelningshandlingen få förbehålla sig att begära ytterligare ersättning för arbete och utlägg som kan vara nödvändigt efter handlingens upprättande.

Bedömning

Utredningen lämnar inget förslag om att bodelningsförrättaren ska fatta ett överklagbart beslut om sin ersättning.

278

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Inledning

Bodelningsförrättaren har rätt att få arvode och ersättning för sina utgifter (se 17 kap. 7 § äktenskapsbalken). Som utgångspunkt ska det betalas av makarna med hälften var. Makarna är dock solidariskt betalningsansvariga. Under vissa förutsättningar finns det möjlig- het till skevdelning av kostnaderna (se kommande avsnitt).

Av den nuvarande lydelsen i nämnda paragraf framgår det inte uttryckligen att ersättningen ska vara skälig. Att så ska vara fallet följer dock av allmänna sysslomannarättsliga principer och har även uttalats i förarbeten.110 För advokater är detta också ett krav enligt de vägledande reglerna om god advokatsed. Utredningen anser att det finns anledning att kravet på ersättningens skälighet tydliggörs i lagtexten och lämnar därför ett sådant förslag. Den förändringen innebär att regelns lydelse bättre överensstämmer med andra be- stämmelser om ersättning till rättsliga biträden och liknande upp- dragstagare.111

Makes betalning till förrättaren ska tillgodoräknas maken när bodelningslikviden bestäms

Som utvecklas i avsnitt 15.2.5 är den allmänna bilden att bodelnings- förrättare i princip genomgående begär förskott på sitt arvode. Efter- som betalningsansvaret för förrättarens arvode är solidariskt kan den ena maken komma att betala hela förskottsarvodet till förrät- taren, och i sin tur få en regressfordran på den andra maken avse- ende den makens del av arvodet. Inte sällan är det den ekonomiskt svagare maken som tvingas betala en större del av förskottet när den ekonomiskt starkare maken inte vill medverka till att en bodel- ning kommer till stånd, och därför inte betalar sin andel av arvodet till förrättaren.

För att underlätta för den make som har betalat en större del av förrättarens arvode i förskott föreslår utredningen att förrättaren ska ha rätt att besluta över regressfordran avseende förrättarens arvode mellan makarna. Den make som har betalat förskottet tvingas då inte att kräva betalning av den andra maken i särskild ordning,

110Se prop. 1996/97:9 s. 130.

111Se bland annat 19 kap. 19 § ärvdabalken, 21 kap. 10 § rättegångsbalken, 27 § rättshjälps- lagen (till vilken flera andra bestämmelser om ersättning till rättsligt biträde hänvisar) och

37§ lagen om skiljeförfarande.

279

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

vilket till och med kan innefatta att den förstnämnda maken måste utverka en exekutionstitel. En sådan förändring kan alltså bidra till att denna make undviker ytterligare kostnader och fördröjning av bodelningsprocessen.

Med hänsyn till att det inte sällan är den ekonomiskt svagare maken som har betalat en större del av förskottet bedöms förslaget också förbättra skyddet för den svagare maken och balansera makt- förhållandet mellan makarna. Det ska ses tillsammans med utred- ningens förslag om att förrättaren får besluta om förskott av bodel- ningslott, vilket kan vara en förutsättning för att den ekonomiskt svagare maken ska få medel att betala förrättarens begärda förskott med (se kapitel 9). Vidare kompletteras den möjligheten av utred- ningens förslag om en förbättrad ersättningsgaranti (se kapitel 15). De samlade förslagen ligger alltså i linje med syftet för utredningens uppdrag, att säkerställa ett effektivt och rättssäkert förfarande och att motverka ekonomiskt våld.

Utformning av lagförslaget

Utredningen har övervägt två olika alternativ för hur den närmare utformningen av lagförslaget kan se ut. Det förslag som utredningen bedömer är enklast och lämpligast för att uppnå det beskrivna syftet med regleringen är följande.

Bodelningsförrättaren ska ange i bodelningshandlingen vad var och en av makarna har betalat i ersättning eller förskott på ersätt- ning. Denne ska bestämma om betalningarna innebär att någon av makarna har en regressfordran på den andra. Vid den beräkning som då behöver göras ska bodelningsförrättaren beakta om makarna ska dela på kostnaderna med hälften var enligt huvudregeln eller om förrättaren har beslutat om skevdelning av kostnaderna (se kom- mande avsnitt).

Om en regressfordran kan konstateras ska den anges i bodelnings- beslutet på det sättet att beloppet ska antingen dras av eller läggas till i förhållande till bodelningslikviden. Detta innebär att tillgodoräk- nandet är del av bodelningsbeslutet, vilket i sin tur får till följd att verkställighet och klander kan ske enligt vad som gäller för det.

280

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Att bodelningsförrättaren ska ange hur mycket som har betalats innebär inte att denne fattar något beslut om sin ersättning (jfr nästa alternativ). I praktiken sker normalt den slutliga faktureringen till makarna först därefter. Bodelningsförrättaren kan då ta betalt för hela eller en stor del av den fakturerade kostnaden genom att ta för- skottet i anspråk. Eventuell resterande del får betalas av makarna enligt den fördelning som följer av bodelningsbeslutet. I regel bör rutinen vara den att fakturering i första hand sker till respektive make i enlighet med fördelningen. I grunden finns dock ett soli- dariskt betalningsansvar enligt föregående paragraf.

Den beskrivna ordningen ska inte medföra att bodelningsförrät- taren är förhindrad att kräva ersättning för ytterligare arbete och utlägg som kan vara nödvändigt efter bodelningshandlingens upp- rättande. För tydlighets skull bör denne dock ange ett förbehåll om detta i bodelningshandlingen i syfte att undvika att makarna överras- kas därom.

Alternativ utformning

Det andra alternativet skiljer sig mot det föregående främst på det viset att förrättaren måste fatta ett formellt beslut om sin ersättning, som ska vara verkställbart och överklagbart. Tillgodoräknandet ska dock ske på motsvarande sätt.

Inspiration för en sådan lösning går att finna i lagen om skilje- förfarande där skiljemän ges rätt att besluta i skiljedomen om sin ersättning, vilket kan överklagas till domstol (se avsnitt 8.5).

Som redovisats kan denna ordning innebära en fördel för den make som har en regressfordran mot den andra maken eftersom det genom beslutet finns en betalningsförpliktelse som kan verk- ställas. Det förutsätter dock såklart att förrättarens beslut utgör en exekutionstitel, vilket utredningen föreslår ska vara fallet under vissa förutsättningar (se kapitel 13).

Att ett beslut om förrättarens ersättning ska vara verkställbart hade kunnat få praktisk betydelse för såväl förrättaren som den make som har en regressfordran mot den andra maken för betald ersätt- ning. Med hänsyn till utredningens förslag om att en regressfordran ska tillgodoräknas maken när bodelningslikviden bestäms, bedöms

281

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

en sådan exekutionstitel dock inte fylla något större behov för honom eller henne.

Såvitt avser förrättaren har denne normalt tagit emot förskott på sitt arvode. Av den anledningen gynnas i allmänhet inte heller för- rättaren av ett verkställbart beslut om ersättningen. Denne kan ju ta betalt genom att ta förskottet i anspråk. Det kan därför hävdas att det inte finns någon anledning att låta förrättaren besluta i egen sak och så att säga skapa sig sin egen exekutionstitel. Dessutom kan en sådan ordning ifrågasättas av principiella skäl. Ur rättssäkerhets- synpunkt måste i så fall beslutet vara överklagbart till domstol.

Som utredningen ser det är det framför allt denna fråga om över- klagbarhet som är den centrala att överväga, nämligen om det finns ett behov av att införa en ny möjlighet för makar att angripa bodel- ningsförrättarens kostnader.

De främsta argumenten för en sådan nyordning är följande. En bodelningsförrättare kan förordnas av domstolen mot en makes vilja. Förrättningen kan bland annat innefatta att tvångsverktyg an- vänds mot honom eller henne och maken har en skyldighet att till- sammans med den andra maken betala för förrättarens kostnader. Mot den bakgrunden kan det vara rimligt att ett beslut synliggör vad förfarandet har kostat och att det är enkelt att få kostnaderna materiellt prövade genom ett överklagande till domstol. Att en dom- stol får pröva skäligheten i bodelningsförrättarens ersättning är inte främmande för den. Redan i dag kan domstolen pröva en sådan fråga om en talan väcks där i vanlig ordning.

Som skäl mot att införa den aktuella lösningen kan följande an- föras. En bodelning och förordnande av bodelningsförrättare får betraktas som en i grunden privat angelägenhet mellan makarna (se avsnitt 15.8.7). Om en make uppfattar att begärd ersättning är oskä- lig står redan i dag flera möjligheter till buds. Frågan kan prövas av domstol om en talan väcks där. Om bodelningsförrättaren är advo- kat finns den särskilda tillsyn som utövas av Advokatsamfundet, vilken i regel sker oberoende från staten. För arvodestvister finns Advokatsamfundets konsumenttvistnämnd, som är en nämnd för alternativ tvistlösning. Formerna för ett överklagbart beslut av för- rättaren behöver i så fall anpassas till nämnden för att inte utestänga den möjligheten till prövning. För arvodestvister med andra jurister finns Allmänna reklamationsnämnden.

282

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Utredningen utgår ifrån att ett överklagande av ett ersättnings- beslut kommer att behöva handläggas i ett separat domstolsärende, som är skilt från en klanderprocess där makarna är parter. Möjlig- heten att överklaga ett arvodesbeslut kan antas leda till att fler kom- mer att välja att angripa kostnaderna i domstol än enligt den nuvar- ande ordningen. Lösningen kan därmed komma att medföra vissa kostnader för domstolarna.

Det finns alltså skäl både för och emot den skissade nyordningen. Vid en sammantagen bedömning anser utredningen att det inte har identifierats ett tillräckligt starkt behov av att införa ett nytt sätt att kunna angripa kostnaderna för bodelningsförrättarens arvode. Utredningen lämnar därför inget förslag om det.

För tydlighets skull bör det betonas att beslut om skevdelning av kostnader, som behandlas i nästa avsnitt, går att klandra och där- med få prövat av domstol. Det ovan redovisade handlar om huru- vida storleken på förrättarens ersättning ska kunna överklagas till domstol.

8.6.13Skevdelning av bodelningsförrättarens kostnader

Förslag

Det ska bli enklare att frångå huvudregeln att bodelningsförrät- tarens kostnader ska delas lika mellan makarna. Med andra ord ska det krävas mindre för ett beslut om skevdelning, vilket avser båda de fall som omfattas av regeln. Förslaget innebär att bodel- ningsförrättaren ska bestämma en annan skälig fördelning av kost- naderna mellan makarna om

•den ena maken har orsakat fördröjning eller ökade kostnader genom att utebli från ett sammanträde eller inte följa ett före- läggande, genom påstående eller invändning, som han eller hon insett eller borde ha insett saknade fog, eller annars genom vårdslöshet eller försummelse, eller

•om makarnas ekonomiska förhållanden ger anledning till det.

Beslut om skevdelning ska kunna fattas även utan yrkande från make.

283

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Bedömning

Utredningen föreslår ingen ändring i reglerna om makarnas soli- dariska ansvar för bodelningsförrättarens kostnader.

Skevdelning med anledning av försumligt agerande

Bodelningsförrättarens kostnader ska betalas av makarna med hälften vardera (se 17 kap. 7 § 2 st. äktenskapsbalken). Bodelningsförrät- taren kan dock vid bodelningen bestämma en annan fördelning (skevdelning), om den ena maken genom vårdslöshet eller försum- melse har orsakat ökade kostnader eller om makarnas ekonomiska förhållanden ger särskild anledning till det. Av tredje stycket fram- går att makarna har ett solidariskt betalningsansvar för förrättarens ersättning.

Enligt utredningens uppfattning bör skevdelning av bodelnings- förrättarens kostnader fungera som ett effektivare påtrycknings- medel mot en obstruerande och passiv make än vad som är fallet

i dag. Visserligen kan kostnadssanktioner inte ensamt förväntas vara tillräckligt för att motverka den typen av illojalt agerande från en part, men det är ett viktigt verktyg bland andra. Mot den bakgrunden lämnar utredningen flera förslag på hur regeln kan förbättras.

Enligt de nuvarande kraven ska merkostnaderna ha orsakats av en make genom vårdslöshet eller försummelse. Som uttalats i för- arbetena bör ordalydelsen omfatta ett agerande som innebär att ma- ken inte medverkar eller på annat sätt förhalar bodelningsprocessen. Det kan ske av vårdslöshet eller av försummelse, liksom med uppsåt. Vid utredningens möte med advokater och andra jurister har fram- förts uppfattningen att kraven i den nuvarande lydelsen upplevs vara för högt ställda, vilket medför att den praktiska tillämpningen av be- stämmelsen begränsas.

Utredningen bedömer att skevdelningsregelns effekt kan gynnas av att det i lagtexten finns en uppräkning av exempel på ageranden som omfattas. Det kan tydliggöra och motivera tillämpning av regeln. Motsvarande ageranden som ges som exempel i 18 kap. 6 § rättegångs- balken och i förarbetena till den bestämmelsen kan tjäna som väg- ledning.

284

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Översatt till bodelningsförrättningen kan det handla om att en make uteblir från sammanträde, inte följer förrättarens förelägg- ande om att exempelvis ge in efterfrågade uppgifter (varpå förrät- taren kan behöva hämta in uppgifterna på egen hand), underlåter att i rätt tid fullständigt ange sin inställning eller ge in utredning, eller framställer påstående eller invändning som maken insett eller borde ha insett saknade fog. Som utvecklats ovan bör även makens agerande i förhållande till den upprättade tidsplanen få betydelse vid bedömningen.

Tillämpningen av regeln bör även kunna gynnas av att det tydlig- görs att förrättaren måste göra en helhetsbedömning av vad den försumliga makens agerande har haft för betydelse för förrättning- ens omfattning, längd och kostnader. Utredningen menar att den nuvarande bestämmelsen har för stort fokus på att en skevdelning endast ska ske utifrån konstaterat ökade kostnader för bodelnings- förrättaren. Risken med det är att tillämpningen blir för försiktig, till fördel för den försumliga maken. Å andra sidan får tillämpningen givetvis inte riskera att bli godtycklig. Det är därför viktigt att be- dömningen sker utifrån objektiva omständigheter, såsom vad maken har gjort eller underlåtit att göra och vilka följder det har fått för kostnaderna och tidsutdräkten. I föregående stycke anges exempel på vad sådant agerande eller underlåtenhet kan bestå i.

På grund av det som nu har sagts föreslår utredningen dels att bodelningsförrättaren ska bestämma en skälig fördelning av kost- naderna, dels att det vid fördelningen även ska kunna beaktas om maken har orsakat en fördröjning av förfarandet genom sitt försum- liga agerande. En fördröjning ska alltså i sig kunna leda till skevdel- ning. I förändringen ligger en presumtion för att en fördröjning har inneburit merarbete för bodelningsförrättaren och därmed ökade kostnader för makarna att betala. Därtill kan det antas att en för- dröjning också har inneburit ökade kostnader för den andra maken, såväl direkta som indirekta. Utredningen menar att det är rimligt att den försumliga maken därför får betala en större del av kostna- derna än annars. Denna förändring är inte avsedd att påverka grund- regeln att en förrättare inte är behörig att förplikta ena maken att ersätta den andra maken för dennes egna kostnader i anledning av förrättningen.

285

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Utredningen föreslår dessutom att det inte ska krävas ett yrk- ande från en make för att bodelningsförrättaren ska kunna fatta ett beslut om skevdelning. Rättsläget är osäkert och behöver tydlig- göras. En sådan förändring är viktig inte minst för en ekonomiskt svagare make som processar utan ombud. Förslaget inskärper vikten av att regeln ska tillämpas när det finns skäl för det. Även om frågan ska kunna tas upp till prövning utan yrkande bör makarna ges till- fälle att yttra sig i frågan innan beslut fattas.

Avslutningsvis kan det konstateras att det enligt 18 kap. 7 § rätte- gångsbalken finns en regel om ersättningsskyldighet även för ett vårds- löst ombud. Motsvarande bestämmelse saknas för bodelningsför- rättningen. Det kan tyckas vara en inkonsekvent ordning men är inte något som enkelt kan ändras med hänsyn till det uppdrag och den beslutsbehörighet som förrättaren har. Däremot är reglerna en- ligt 18 kap. rättegångsbalken tillämpliga i dess helhet för domstols- processen i ett mål om klander av bodelning. Det ska också noteras att skevdelningsregeln bör förstås så att en make bär ansvar även för sitt ombuds handlingar, vilket är en följd av fullmaktsförhållandet och nödvändigt för att bestämmelsen ska få praktisk verkan. Om ett ombud för en make orsakar ökade kostnader eller försenar för- farandet kan det alltså läggas den maken till last och utgöra skäl för att kostnaderna ska skevdelas. Med fullmaktsförhållandet och upp- draget som grund kan frågan om skadeståndsskyldighet aktualiseras mellan ombudet och maken.

Skevdelning med anledning av makarnas ekonomiska förhållanden

I syfte att regelverket ska ge ett bättre skydd för den ekonomiskt svagare maken, föreslår utredningen att förändringar ska ske även av möjligheten till skevdelning med anledning av makarnas ekono- miska förhållanden.

Två förändringar föreslås. Den ena är det ovan beskrivna tillägget att en eventuell skevdelning (eller jämkning av kostnadsfördelningen) ska göras utifrån en skälighetsbedömning. Den andra förändringen avser att det inte längre ska krävas ”särskild” anledning för skevdel- ning. Det ska räcka att ”makarnas ekonomiska förhållanden ger an- ledning till det”.

286

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Avsikten med ändringarna är att möjligheten till skevdelning ska tillämpas i större utsträckning än i dag, och inte endast i rena undan- tagsfall. En grundförutsättning är att det efter bodelningen ska finnas mer än bara marginella skillnader i makarnas ekonomiska ställning. Liksom i dag är en typsituation för när bestämmelsen bör tillämpas att den mer förmögna maken har enskild egendom till ett högre värde än den andra maken. Beroende på värdet och fördelningen av makarnas giftorättsgods kan en eventuell bodelningslikvid till den mindre förmögna maken bli relativt begränsad. Detta trots att den förmögna maken har tillgångar till jämförelsevis stort värde. När omständigheterna är sådana kan det också påverka möjligheten att besluta om förskott av bodelningslotten, till nackdel för den eko- nomiskt svagare maken. I en sådan situation har tvisten mellan mak- arna enbart gällt en del av den mer förmögna makens tillgångar. Det kan då vara skäligt att den maken får betala en större del av bodel- ningsförrättarens kostnader.

Av förarbetsuttalanden framgår en ytterligare förutsättning för skevdelning enligt denna punkt, nämligen att den ekonomiskt svag- are maken efter bodelningen och sedan kostnaderna har betalats skulle komma att ha kvar egendom till endast ringa värde. Med de ändringar som utredningen föreslår i bestämmelsen bör detta inte längre utgöra en förutsättning för skevdelning. Hur stort värde som maken har efter bodelningen bör däremot alltjämt beaktas vid den skälighetsbedömning som ska göras.

Inte heller för skevdelning enligt denna punkt ska det krävas ett yrkande från en make. Bodelningsförrättaren ska alltså kunna fatta ett beslut om skevdelning ex officio, efter att makarna har yttrat sig i frågan.

Inget förslag om borttagande av solidariskt betalningsansvar vid skevdelning

En fråga som utredningen har övervägt är om regelverket även fort- sättningsvis ska föreskriva ett solidariskt betalningsansvar för mak- arna vid skevdelning av kostnaderna.

Principiellt handlar det om en intresseavvägning. I den ena våg- skålen ligger en makes intresse av att inte behöva betala för båda makarna. Det kan uppfattas oskäligt för den make som inte varit försumlig att hon eller han med anledning av det solidariska ansva-

287

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

ret kan tvingas betala för hela kostnaden och därefter regressvis kräva betalning av den försumliga maken. Det gäller särskilt de kostnader som skevdelas.

I den andra vågskålen ligger förrättarens rätt att få betalt för sitt arbete. Om det solidariska betalningsansvaret inte skulle gälla får denne ett sämre skydd för sin ersättning. Det skulle potentiellt kunna påverka viljan att åta sig uppdrag som förrättare.

Åena sidan kan det hävdas att frågan om betalning av arvodet är en sak mellan makarna som inte ska gå ut över förrättaren. Å andra sidan bör regelverket i möjligaste mån motverka förekomsten av ekonomiskt våld och ge skydd åt en svagare part.

Utredningen anser att man bör se på situationen ur ett rent prak- tiskt perspektiv. Som redovisats ovan begär bodelningsförrättare i regel förskottsbetalning under förfarandet. Beslut om skevdelning fattas i samband med bodelningsbeslutet. Omständigheterna är där- med ofta sådana att bodelningsförrättaren kan ta betalt för hela eller en stor del av sitt arbete genom att ta förskottet i anspråk.

Till detta kommer utredningens förslag om att en makes betal- ningar till bodelningsförrättaren under förfarandet ska tillgodoräk- nas maken när bodelningslikviden bestäms. Vid det tillgodoräknan- det ska eventuell skevdelning beaktas. Om detta förslag genomförs saknar det solidariska ansvaret i praktiken större betydelse för för- hållandet mellan makarna. Förrättarens arvode är redan betalt och en eventuell regressfordran kan regleras i bodelningsbeslutet. Dess- utom kan bodelningsbeslutet under vissa förutsättningar verkstäl- las, enligt utredningens förslag om detta.

Under de beskrivna förutsättningarna gör utredningen bedöm- ningen att det inte finns tillräcklig anledning att göra några föränd- ringar i det solidariska betalningsansvaret. Det problem som identi- fierats med detta ansvar avhjälps i väsentliga delar av utredningens andra förslag.

I de fall förskott inte har begärts är utredningens bild av förrät- tares rutiner att fakturering i första hand sker till var och en av mak- arna i enlighet med den fördelning av kostnaderna som följer av bo- delningsbeslutet. Det framstår som en lämplig ordning.

288

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

8.6.14Förenkling av delgivning

Förslag

Bodelningsförrättare, boutredningsman och skiftesman ska vid delgivning få skicka handlingen på elektronisk väg.

De ska även få använda sig av förenklad delgivning. För bodel- ningsförrättare ska det gälla vid delgivning med dem som denne är förordnad för och för boutredningsman och skiftesman vid delgivning med delägare i dödsboet som denne är förordnad för.

Kravet på att bodelningshandlingen ska delges i original eller bestyrkt kopia ska tas bort. Dessutom ska bodelningsförrättaren enklare kunna delge makarna bodelningshandlingen genom infor- mation i samband med ett sammanträde.

Inledning

Vid utredningens möte med advokater och andra jurister framfördes uppfattningen att svårigheter med delgivning gör att bodelningen fördröjs och fördyras. Det efterfrågades ett förenklat sätt att delge makar protokoll och andra handlingar under förrättningen, exem- pelvis delgivning genom e-post eller digital brevlåda.112 Mot denna bakgrund och av följande skäl lämnar utredningen förslag om vissa förenklingar.

Skicka handling på elektronisk väg

Av 17 § 2 st. delgivningslagen framgår att endast myndigheter får skicka en handling på elektronisk väg vid vanlig delgivning. Det kan konstateras att den regleringen kan framstå som väl försiktig i för- hållande till bodelningsförrättare. I förarbetena har framhållits dels att det kan finnas en osäkerhet i fråga om en e-postadress tillhör delgivningsmottagaren, dels att när enskild utför delgivning utan samband med ett mål eller ärende sker det inte någon kontroll av

112Jfr Domstolsverkets, Kronofogdemyndighetens och Försäkringskassans hemställan om att utreda förbättrade möjligheter till delgivning, Ju2024/00309 samt SOU 2024:47 (vars upp- drag dock inte omfattade frågan om det ska kopplas en särskild delgivningsmöjlighet till den digitala myndighetsposten).

289

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

om delgivning har skett eller om det har varit olämpligt att använda delgivningssättet.113

För bodelningsförrättaren är delgivning i praktiken begränsad till parterna i förrättningen. Den e-postadress som bodelningsför- rättaren kan komma att använda för delgivning av handlingar har normalt uppgetts av parten själv. Dessutom har det uppdrag som bodelningsförrättaren utför stora likheter med myndighetsutöv- ning.

En förändring av rättsläget bör i allmänhet kunna leda till en effektivare bodelningsprocess. Såvitt avser en make som vill hålla sig undan delgivning behöver dock vanlig delgivning genom e-post inte alltid vara det snabbaste delgivningssättet, eftersom det förut- sätter en aktiv bekräftelse från mottagaren. Även med beaktande av det sistnämnda anser utredningen att det finns goda skäl för att före- slå att bodelningsförrättare vid delgivning ska få skicka handlingen på elektronisk väg.

Av motsvarande skäl föreslås även boutredningsman och skiftes- man ges sådan möjlighet (se kapitel 17 för kopplingen mellan upp- dragen).

Förenklad delgivning

Även möjligheten att använda förenklad delgivning är för närvar- ande förbehållet myndigheter (se 22–26 §§ delgivningslagen). För- enklad delgivning sker genom att handlingen som ska delges skickas till delgivningsmottagaren och att det närmast följande arbetsdag skickas ett kontrollmeddelande om att handlingen har skickats. Ett kontrollmeddelande behöver dock inte skickas om handlingen skickas på elektronisk väg. Förenklad delgivning får användas av en myn- dighet vid delgivning med den som är part eller har liknande ställ- ning i ett mål eller ärende, om denne har fått information av myn- digheten om att delgivningssättet kan komma att användas i målet eller ärendet.

Delgivningssättet bygger på tanken att det är rimligt att lägga ett större ansvar på parter och andra som ska delges att bevaka handlingar som myndigheter skickar i pågående mål och ärenden.114 Detta syn-

113Se prop. 2009/10:237 s. 121.

114Se prop. 2009/10:237 s. 131.

290

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

sätt kan tillämpas även vid ett bodelningsförfarande, som har karak- tär av en judiciell förrättning. Effektivitets- och kostnadsskäl talar med styrka för att tillåta bodelningsförrättare att vid delgivning med makarna använda förenklad delgivning enligt de regler som gäller för myndigheter. Det är en förändring som kan få stor praktisk be- tydelse, inte minst i de fall en make försöker hålla sig undan delgiv- ning. Eftersom utredningen inte ser några starka rättssäkerhetsskäl som talar emot, lämnas ett sådant förslag.

Även boutredningsman och skiftesman bör ges denna rätt av motsvarande skäl. Förenklad delgivning föreslås kunna användas av dem vid delgivning med delägare i det dödsbo som boutrednings- mannen eller skiftesmannen är förordnad för.

Delgivning av bodelningshandlingen

Bodelningshandlingen ska så snart som möjligt delges båda mak- arna. För närvarande gäller ett krav på att den handling som delges ska vara i original eller en bestyrkt kopia. Behovet av att behålla det kravet bedöms som litet. Med hänsyn tagen dessutom till den ovan föreslagna ändringen i 17 § delgivningslagen om att en bodelnings- förrättare vid delgivning ska kunna skicka handlingar på elektronisk väg föreslår utredningen att kravet ska tas bort.

Därtill finns det skäl att förenkla sättet att delge bodelnings- handlingen. I dag gäller att förrättaren ska delge vardera make hand- lingen efter att den upprättats. Det kan ibland ta tid om en make av olika skäl undanhåller sig delgivning. I de fall ett sammanträde har hållits i nära anslutning till upprättandet bör sådana delgivnings- åtgärder kunna undvikas. Det är inte ovanligt att makarna vid ett sammanträde ombeds att slutföra sin talan och att förrättaren fattar beslut om bodelningen viss tid efter sammanträdet. Kostnads- och effektivitetsskäl talar starkt för att förrättaren vid sammanträdet bör kunna meddela makarna vilken tid och plats som bodelnings- handlingen kommer att upprättas och att de därigenom ska anses del- givna handlingen vid tidpunkten för dess upprättande. Utredningen föreslår därför att detta ska vara möjligt.

Delgivningen ska anses gälla även om bodelningsförrättaren av någon anledning upprättar bodelningshandlingen vid ett senare till- fälle än det som makarna informerats om vid sammanträdet. Infor-

291

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

mation om sådan ändring ska lämpligen ges makarna men bedöms inte behöva delges eftersom de är medvetna om att ett bodelnings- beslut är att vänta (jfr vad som gäller för tillgänglighetsdelgivning).

Det finns inget hinder mot att tillämpa delgivningssättet enbart beträffande den make som närvarat vid sammanträdet, till exempel om den andra maken av något skäl inte närvarade eller om separata sammanträden har hållits med respektive make. Förslaget om att införa anslutningsklander innebär att det inte kan anses vara till någon påtaglig nackdel att bli delgiven bodelningshandlingen före den andra maken.

När bodelningshandlingen är upprättad ska den samma dag skickas eller lämnas till båda makarna, men behöver då alltså inte delges på nytt.

I sammanhanget finns det skäl att påminna om utredningens för- slag att förrättaren ska kunna besluta om så kallad mjuk stupstock, som kan användas i syfte att ett bodelningsbeslut inte ska behöva skjutas på med anledning av sent inkomna uppgifter eller yrkanden (se avsnitt 8.6.10).

Delgivning vid sammanträden

Som är väl känt för advokater och andra jurister som åtar sig upp- drag som bodelningsförrättare, är det mycket vunnet att vid sam- manträden med makarna delge förelägganden, kallelser och andra handlingar i den utsträckning som är möjligt. En bra planering för handläggningen och upprättad tidsplan kan skapa gynnsamma förut- sättningar för det.

8.6.15Möjlig effektivisering av handläggningen i domstol

Förslag

Det ska införas ett skyndsamhetskrav för edgångssammanträde beträffande en upprättad bouppteckning.

Det ska tydliggöras att domstolen får avsluta ett mål eller ärende om edgångssammanträde utan att eden har avlagts, om be- gäran har återkallats eller om det föreligger synnerliga skäl.

292

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

Den redovisade statistiken visar att handläggningstiden för fram- för allt ärenden om vitesföreläggande men även mål om bouppteck- ningsed många gånger uppgår till flera månader, ibland omkring ett år.

Den främsta orsaken till det synes vara delgivningssvårigheter. Även i övrigt har dock en viss ineffektivitet i handläggningen kunnat skönjas. En förklaring till det sistnämnda kan enligt utredningens uppfattning vara att domstolen saknar en bild av hur bodelnings- förrättningen fortskridit sedan förrättaren förordnades. En annan förklaring kan ligga i att det inte är domstolen som ansvarar för för- rättningens effektivitet utan enbart för handläggningen av det en- skilda målet eller ärendet. Frågor om vitesföreläggande eller boupp- teckningsed riskerar då att ses och behandlas av domstolen som en isolerad sak, snarare än som en del av förrättningen i dess helhet.

När det gäller delgivningssvårigheterna är det framför allt den första delgivningen i ett ärende eller mål som kan bli tids- och ar- betskrävande. Av underlaget framgår att den inte sällan sker genom stämningsman efter att andra delgivningsåtgärder misslyckats. Där- efter kan normalt förenklad delgivning användas i det enskilda ären- det, förutsatt att personen samtidigt har blivit delgiven information om vad det är.

Utredningen har övervägt om det är möjligt att förbättra effek- tiviteten i domstolarnas handläggning genom att låta alla eventuella frågor hänförliga till en bodelningsförrättare som förordnats av dom- stolen handläggas i ett och samma ärende. En sådan ordning skulle eventuellt underlätta för delgivningsåtgärder eftersom förenklad del- givning bör kunna användas löpande under ärendets gång när det finns förutsättningar för det. Med hänsyn till kostnadsskäl och att utredningen inte ser några tydliga effektivitetsvinster lämnas dock inget sådant förslag.

Däremot föreslår utredningen att det ska införas ett allmänt skyndsamhetskrav för mål om bouppteckningsed. På motsvarande sätt som gäller för edgångssammanträden enligt 6 kap. 3 § konkurs- lagen ska rätten hålla sammanträdet så snart som möjligt. Förslaget lämnas mot bakgrund av att det fortsatta bodelningsförfarandet är avhängigt att edgång kommer till stånd. Det finns dock inte anled- ning att för rätten uppställa en särskild tidsfrist inom vilken edgångs- sammanträdet ska hållas. Utredningen anser att målen i allmänhet bör prioriteras på liknande sätt som edgångssammanträden enligt

293

Nya verktyg för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

konkurslagen. De bör dock inte ges samma höga prioritet som till exempel interimistiska yrkanden i mål om vårdnad, boende och um- gänge med barn.

Utredningen föreslår ytterligare en ändring i reglerna om bo- uppteckningsed. Enligt den nuvarande lydelsen får domstolen inte avsluta målet förrän eden har avlagts. Som har framhållits i förarbet- ena måste domstolen kunna avsluta målet ändå om begäran om ed- gång har återkallats.115 Utredningen menar att detta bör framgå av lagtexten och att det dessutom bör tydliggöras att domstolen även i särpräglade undantagsfall ska kunna avsluta målet utan att eden har avlagts. Det kan till exempel gälla om domstolen har gjort ett stort antal upprepade försök att få edgångsplikten fullgjord och ytterligare försök bedöms vara utsiktslösa.

Något motsvarande skyndsamhetskrav för ärenden som avser bodelningsförrättares ansökan om vitesföreläggande föreslås inte. I de ärendena hålls inga sammanträden. Avgörande för om ärendena drar ut på tiden eller inte har främst att göra med hur snart dom- stolen lyckas delge maken handlingar. Det ligger dock i sakens natur att det är ärenden som inte bör nedprioriteras och att det finns skäl för domstolen att iaktta noggrannhet i sina delgivningsrutiner för att undvika onödig fördröjning. Utredningen vill understryka vik- ten av att använda förenklad delgivning i största möjliga utsträckning.

8.6.16Återförvisning till bodelningsförrättaren

Bedömning

Utredningen föreslår inga ändringar beträffande reglerna om åter- förvisning till bodelningsförrättaren av klandrade beslut.

Mot bakgrund av syftet med utredningens uppdrag finns det anled- ning att överväga om rättens möjlighet att återförvisa ett ärende till förrättaren bör begränsas eller förtydligas. Vid utredningens möte med advokater och jurister har det förts fram att det kan vara svårt att förutse vilka omständigheter som kan föranleda återförvisning. En sådan kan få stora konsekvenser för makarna, särskilt om situa- tionen är den att bodelningsförrättningen dragit ut på tiden. Om en

115Se SOU 1981:85 s. 415.

294

SOU 2025:121

Nya verktyg för bodelningsförrättare

av makarna genom illojalt agerande har varit orsaken till det, kan en återförvisning dessutom uppfattas som en vinst för den maken.

Utredningen bedömer dock att de avvägningar som domstolen kan behöva göra inför en eventuell återförvisning ryms i det gäll- ande rättsläget. Att återförvisning ibland kan vara det lämpligaste alternativet framgår av avsnitt 8.2.7. Redan i dag finns också möj- ligheten att hämta in ett yttrande från bodelningsförrättaren inför ett eventuellt återförvisande. Till detta kommer att den redovisade statistiken talar för att en begränsning av möjligheten till återför- visning inte bör vara nödvändig. Antalet återförvisade ärenden per år synes vara få.

Sammantaget gör utredningen bedömningen att behovet av för- ändring av reglerna inte är tillräckligt stort. Utredningen föreslår därför inga ändringar.

295

9 Förskott av bodelningslott

9.1Inledning

Flera av de förslag som utredningen lämnar bedöms korta ned hand- läggningstiderna för bodelningsprocesser som involverar domstol och bodelningsförrättare. Processen kan innehålla flera steg: bodel- ningsförrättning, klanderprocess i domstol och verkställighetsåtgär- der. Även om varje del handläggs så effektivt som möjligt kan det dröja olika länge innan en make får ut de pengar och annan egen- dom som bodelningen ger rätt till. Sådana tillgångar kan vara en förutsättning för att maken ska kunna gå vidare i livet och ordna med ett stadigvarande boende.

Utredningens förslag om att förrättares bodelningsbeslut ska vara verkställbart under vissa förutsättningar är en förbättring jämfört med hur det ser ut i dag. Som redovisas i avsnitt 13.7.4 innebär det dock inte alltid att maken får direkt tillgång till egendomen eller peng- arna.

Till detta kommer det problem som en make kan ha att finansi- era det förskott på arvode som bodelningsförrättare i regel begär under förrättningen. Utredningens förslag om en förbättrad ersätt- ningsgaranti redovisas i kapitel 15. Som där utvecklas menar utred- ningen att det finns behov av kompletterande lagstiftningsåtgärder.

Mot denna bakgrund finns det skäl att överväga om det går att förbättra situationen för den ekonomiskt svagare maken under pro- cessen genom att införa en rätt till förskott av bodelningslott.

9.2Gällande rätt

Vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad saknas för närvarande en rätt till förskott av bodelningslott. En ekonomiskt svagare make har alltså inte rätt att erhålla en del av sin bodelningslott från den

297

Förskott av bodelningslott

SOU 2025:121

andra maken under pågående förrättning. Det hindrar visserligen inte att makarna kan komma överens om att den ena ska utge för- skott till den andra inför en kommande bodelning. Därutöver kan nämnas möjligheten för en make att under vissa förutsättningar få underhållsbidrag från den andra maken, liksom nyttjanderätten till bohag. Efter äktenskapsskillnad är dock förutsättningarna strängare (se 6 kap. 6 och 7 §§ äktenskapsbalken samt avsnitt 6.2.2). När det gäller makarnas gemensamma bostad kan domstolen efter begäran besluta vem av makarna som har rätt att bo kvar i den till dess att bodelning har skett (kvarsittanderätt, se 14 kap. 5 och 7 §§, 18 kap. 2 § äktenskapsbalken samt nämnda avsnitt).

När en make har avlidit är förutsättningarna annorlunda. En rätt till förskott gäller för en delägare i dödsboet som var beroende av den avlidne för sin försörjning (18 kap. 5 § ärvdabalken). Förskottet ska avse vad som behövs för försörjningen och ska räknas av på bliv- ande lott i boet. Det krävs att delägarens blivande lott ”uppenbar- ligen förslår”. En förhandsuppskattning av arvs- eller testaments- lotten måste alltså göras; förskott kan inte krävas om det är tveksamt om det kan täckas vid kvarlåtenskapens delning. Det krävs även att förskottet kan lämnas utan olägenhet för boutredningen, till exem- pel utan att påverka dödsboets betalning av skulder.

Vid sidan av rätten till förskott kan efterlevande make enligt andra stycket i nämnda paragraf få nödvändigt underhåll ur boet under tre månader från dödsfallet. I sammanhanget finns det även anled- ning att nämna möjligheten till delskifte enligt ärvdabalken. Ett exempel på det kan vara att pengar som har flutit in till dödsboet från en fastighetsförsäljning skiftas ut genom ett delskifte.

Enligt dansk rätt kan en make begära att den andra maken ska betala förskott på bodelningslikviden om det finns en säker grund för att maken har rätt till ett sådant belopp vid bodelningen och det inte kan förväntas att den snart är genomförd (26 § ægtefælleskifte- loven). Om makarna inte är eniga eller om det finns behov av tvångs- vis verkställighet kan bodelningsförrättaren begära att domstolen ska fatta beslut i saken.

298

SOU 2025:121

Förskott av bodelningslott

9.3Överväganden och förslag

Förslag

Efter begäran från en make ska bodelningsförrättaren kunna be- sluta att maken ska ha rätt till ett förskott av sin bodelningslott från den andra maken. Det ska gälla om det är uppenbart att den förstnämnda maken vid bodelningen har rätt till en lott vars värde överstiger förskottet och det i övrigt är lämpligt. Förskottet ska utges i pengar.

Som huvudregel ska beslutet få klandras endast i samband med klander av bodelningen. Om domstolen entledigar en bodelnings- förrättare som har fattat ett sådant beslut ska den make som har förpliktats att betala förskottet få klandra det inom tre veckor efter delgivningen av beslutet om entledigande.

Ett beslut om förskott ska få verkställas som en lagakraftägande dom. Om klandertalan sker ska domstolen kunna inhibera verk- ställigheten.

Vid bodelning med anledning av den ena makens död ska nämn- da rätt till förskott inte gälla.

9.3.1Det ska vara möjligt med beslut om förskott av bodelningslott

Utredningen anser att det bör införas en möjlighet för bodelnings- förrättaren att efter begäran besluta att en make ska betala ett för- skott av bodelningslotten. Ett sådant förskott kan klart förbättra de ekonomiska förutsättningarna för den make som är i behov av medel under tiden som bodelningsprocessen pågår. Genom försla- get frigörs medel till den ekonomiskt svagare parten som annars i princip hade varit fortsatt otillgängliga för honom eller henne till dess att bodelningen vunnit laga kraft, och ännu längre om fullgör- ande inte sker frivilligt.

Ett av de främsta skälen för att införa en sådan möjlighet är att förskottet kan användas för att betala förskottsarvode till förrätta- ren, till exempel när den andra maken vägrar att betala sin del av det. Det kan möjliggöra att bodelningen kommer till stånd och minskar möjligheten för den andra maken att fördröja eller obstru-

299

Förskott av bodelningslott

SOU 2025:121

era bodelningsprocessen. Med andra ord förbättras balansen mellan makarna och skyddet för den ekonomiskt svagare maken. Som ut- vecklas i avsnitt 15.8.6 utgör möjligheten till förskott ett viktigt komplement till utredningens förslag om en förbättrad ersättnings- garanti. Möjligheten till förskott av bodelningslott kan potentiellt också utgöra ett incitament för den ekonomiskt starkare maken att medverka till att betala förrättarens förskottsarvode.

Förskott av bodelningslott kan också vara en förutsättning för att den berättigade maken snabbare än annars ska kunna ordna med ett stadigvarande boende och gå vidare i livet efter en separation. Det kan gynna såväl maken som eventuella barn. Dessutom kan be- slut om förskott vara ett sätt att kompensera för att utredningens förslag om förändringar i kravet på betänketid i praktiken minskar möjligheten till underhållsbidrag i de fall betänketid inte längre ska löpa (se avsnitt 6.2.2).

Sammantaget talar starka skäl för förslaget. Vid utformningen måste en avvägning ske mellan båda parters intressen. Det är också en förutsättning för att upprätthålla rättssäkerheten att ett sådant beslut kan klandras i något läge.

Vid bodelning med anledning av den ena makens död ska rätten till förskott av bodelningslott inte gälla. I dessa fall får de nuvarande reglerna i ärvdabalken tillämpas (se föregående avsnitt). För det fall en make avlider när ett mål om äktenskapsskillnad pågår ska de be- stämmelser som avser bodelning med anledning av äktenskapsskill- nad tillämpas (se 9 kap. 11 § äktenskapsbalken).

9.3.2Utformningen av förslaget

Beslut om förskott ska kunna fattas av bodelningsförrättaren. Ut- redningen har övervägt att i stället låta domstol vara behörig att fatta sådana beslut. Med hänsyn till förrättarens uppdrag och kännedom om omständigheterna för bodelningen bedöms denne dock som mest lämpad. Det bedöms också vara den mest kostnadseffektiva lösningen.

För att en bodelningsförrättare ska kunna fatta ett beslut om förskott av bodelningslott måste en make begära det. Innan beslu- tet fattas ska den andra maken få tillfälle att yttra sig över begäran. Beslutet kan fattas när som helst under bodelningsförrättningen

300

SOU 2025:121

Förskott av bodelningslott

och även i samband med det slutliga bodelningsbeslutet. I allmän- het bör beslut om förskott kunna fattas endast en gång under för- rättningen. Utredningen menar dock att det inte bör införas en for- mell begränsning i hur många gånger ett förskottsbeslut kan begäras respektive beslutas om. Underlaget för bodelningen kan fortsätta att utvecklas så länge förrättningen pågår. Att så är fallet kan utred- ningens förslag om nya verktyg för förrättaren bidra ytterligare till. Omständigheterna kan alltså vara sådana att det är lämpligt att fatta flera förskottsbeslut. Den bedömningen får göras som del av lämp- lighetsprövningen.

För beslut om förskott ska det krävas att det är uppenbart att maken vid bodelningen har rätt till en lott vars värde överstiger för- skottet och att det i övrigt är lämpligt med ett sådant beslut.

Ett eventuellt förskott ska alltså ställas i relation till vad mottaga- ren av det kan komma att ha rätt att få ut från den andra maken vid lottläggningen. Om en likadelning enligt 11 kap. 3 § äktenskaps- balken uppenbart kommer att medföra att den andra maken vid bo- delningen ska utge något av värde till mottagaren av förskottet, kan sådant beslutas om. Den praktiska huvudregeln om lottläggning är i dag inte vad som föreskrivs i 11 kap. 7 § äktenskapsbalken om egen- dom utan det som anges i 9 § angående betalning, så kallad bodel- ningslikvid. I det slutliga bodelningsbeslutet kan det alltså bli aktuellt att en make ska utge sådan likvid eller viss egendom, eller en kom- bination av dem. Det bestäms av reglerna om egendomens fördel- ning på lotter (11 kap. 7–11 § äktenskapsbalken).

Oavsett vad som vid det slutliga bodelningsbeslutet kan komma att utges är det utredningens bedömning att ett beslut om förskott av bodelningslott alltid ska avse ett visst penningbelopp. Med andra ord ska ett förskott utges i pengar. Om förskottet skulle avse annan egendom kan det ge upphov till problem för mottagaren att omvandla denna till pengar. Syftet med regeln skulle därmed motverkas.

Med hänsyn till att det är en likvid som ska betalas har utredningen övervägt att benämna förslaget som förskott på bodelningslikvid men valt förskott av bodelningslott. Skälet för det är att tydliggöra att ett eventuellt förskott ska ställas i relation till vilket värde som mottaga- ren vid bodelningen bedöms ha rätt till, vilket vid lottläggningen inte nödvändigtvis måste utges i pengar (se ovan). Till detta kommer att bodelningslikvid inte är ett begrepp som används i lagtexten.

301

Förskott av bodelningslott

SOU 2025:121

Vid prövningen av om ett förskottsbeslut ska fattas får en hel- hetsbedömning av omständigheterna göras. För att kunna bedöma om det är uppenbart att makens lott vid bodelningen överstiger ett eventuellt förskott kan ofta en bouppteckning först behöva göras. Är det osäkert vem av makarna som slutligt kan antas bli skyldig att utge värden till den andra kan kravet på att det ska vara uppen- bart inte anses uppfyllt. Ett typfall för när ett förskottsbeslut ska kunna fattas är om det av tillgängligt underlag framgår med tillräck- lig säkerhet att värdet av tillgångarna hos den ena maken klart över- stiger den andra makens och det finns likvida tillgångar att betala förskottet med.

Vid lämplighetsbedömningen och bestämmande av storleken på förskottet bör särskild hänsyn tas till vilka värden som finns och om tillgångarna är likvida eller inte. Saknas likvida tillgångar får det bedömas i det enskilda fallet om ett förskottsbeslut trots det är lämp- ligt. En följd av ett eventuellt beslut om förskott i ett sådant fall kan vara att den make som ska betala förskottet först behöver realisera tillgångar.

När det gäller makarnas gemensamma bostad erinras om att dom- stolen efter begäran kan besluta vem av makarna som har rätt att bo kvar i den till dess att bodelning har skett (kvarsittanderätt, se 14 kap. 5 och 7 §§, 18 kap. 2 § äktenskapsbalken och 28 § sambolagen).

I samband med slutligt beslut om bodelning ska den make som betalat ett förskott av bodelningslott tillgodoräknas motsvarande belopp, medan avräkning ska göras för den som erhållit förskottet. För det fall förskottet – trots de krav som ska gälla för beslut om sådant – visar sig ha utgått med högre belopp än mottagarens slut- liga lott ska han eller hon förpliktas att återbetala mellanskillnaden.

Utredningen har övervägt att av rättssäkerhetsskäl föreslå sär- skilda gränser för hur stort ett förskott får vara men bedömt att uppenbarhetsrekvisitet och lämplighetsprövningen är tillräckliga i detta avseende.

Vid betalning av förskott av bodelningslott uppkommer frågan om mottagaren ska betala avkastningsränta på beloppet. En rimlig ordning bör vara att sådan ränta inte ska löpa.1

1Jfr vad som gäller för förskott enligt 18 kap. 5 § ärvdabalken, se Lind & Walin, Ärvdabalken Del II (28 februari 2025, Version 7, JUNO), kommentaren till nämnda bestämmelse. Se även Teleman (2022), Bodelning s. 218.

302

SOU 2025:121

Förskott av bodelningslott

För att ett beslut om förskott ska få avsedd effekt måste det gälla omedelbart och alltså kunna verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft (jfr 3 kap. 3 § utsökningsbalken). Efter att klandertalan har väckts ska dock domstolen kunna inhibera verk- ställigheten. Verkställighetsåtgärd som redan har hunnit vidtas på grund av förskottsbeslutet borde dock bestå.

Det är lämpligt att ett beslut om förskott av bodelningslott fattas i en särskild handling och inte i till exempel ett protokoll från sam- manträde. Det kan vara en fördel såväl vid verkställighet som vid en eventuell klandertalan att beslutet hålls skilt från andra uppgifter som kan finnas i protokollet.

9.3.3Som utgångspunkt ska klander av beslutet inte få ske särskilt

Utredningen föreslår att klandertalan mot ett beslut om förskott ska få föras endast i samband med klander av bodelningen. Den möjligheten ska stå öppen för båda makarna.

Mot bakgrund av att ett förskottsbeslut ska vara direkt verkställ- bart kan det av rättssäkerhetsskäl hävdas att klander även måste få ske särskilt (genast). Utredningen anser dock att tillräcklig garanti för rättssäkerheten ligger i att beslutet kan klandras i samband med bodelningsbeslutet, eller annars enligt det förslag som redovisas i nästa avsnitt.

Grunden till den bedömningen finns i förskottsbeslutets syfte och utformning. Uppenbarhetsrekvisitet är avsett att tillgodose in- tresset hos den make som förpliktas att betala förskottet. I allmän- het bör därmed risken vara liten för att en make genom förskottet får ut mer än vad maken vid bodelningen har rätt till. Om så ändå sker ska mottagaren av förskottet i det slutliga bodelningsbeslutet förpliktas att betala tillbaka den del som överstiger slutlig lott. Dess- utom ska vid lämplighetsbedömningen hänsyn tas särskilt till vilka likvida tillgångar som finns hos den make som ska betala förskottet. Typiskt sett ska han eller hon inte behöva avyttra annan typ av egen- dom för att kunna betala förskottet.

Syftet med förslaget är att skydda den ekonomiskt svagare maken, förbättra dennes situation under processen och underlätta betalning av förskott till bodelningsförrättaren. Effekten av förslaget riskerar att inte kunna förverkligas om en separat klanderprocess ska vara

303

Förskott av bodelningslott

SOU 2025:121

tillåten. En sådan kan bli kostsam och innebära att den slutliga bo- delningen fördröjs. Det kan alltså medföra att situationen i stället försämras för den maken.

Mot denna bakgrund bedömer utredningen att särskild klander- talan inte ska vara tillåten.

9.3.4Om bodelningsförrättaren entledigas ska klander av förskottsbeslut få ske

Det förekommer att en bodelningsförrättning stannar av under hand- läggningen. Det kan till exempel ske på grund av att begärt förskott på förrättarens arvode inte betalas av makarna. Ibland kan förrätt- ningen komma att fortsätta efter viss tid när förskottet betalats till bodelningsförrättaren. Andra gånger kan förrättaren till slut komma att begära sitt entledigande av domstolen. En begäran om entledig- ande kan också framställas av andra skäl, såväl av förrättaren som av en eller båda makarna.

Om domstolen beslutar om entledigande av en förrättare som har fattat beslut om förskott av bodelningslott, talar starka rätts- säkerhetsskäl för att en klandertalan mot beslutet måste kunna föras av den make som har förpliktats att betala förskottet. Det bör gälla oavsett anledning till att förrättaren entledigas. I annat fall kan rätten för den förpliktade maken att klandra ett förskottsbeslut gå förlo- rad beroende på vilka skälen är för entledigandet.

Det sagda bör emellertid inte gälla om domstolen samtidigt be- slutar om en ny bodelningsförrättare. I så fall får klander av beslutet om förskott ske när den nya förrättaren har fattat ett bodelningsbeslut.

Innan domstolen fattar ett beslut om entledigande av en förrät- tare ska den kontrollera med denne om ett beslut om förskott har fattats. Det måste göras för att domstolen ska veta om beslutet om entledigande ska delges makarna, vilket annars normalt inte sker. Är det bodelningsförrättaren som vill bli entledigad bör denne lämna informationen i sin ansökan. I annat fall kan det enkelt ske i sam- band med att förrättaren yttrar sig över en begäran om entledigande.

Utredningen föreslår att den make som har förpliktats att betala förskottet ska kunna klandra beslutet inom tre veckor efter att dom- stolen har delgett honom eller henne beslutet om entledigande. Grund för klander av förskottsbeslutet kan vara att det förelåg bristande förutsättningar för att fatta beslut om förskott. Ett bifall förutsätter

304

SOU 2025:121

Förskott av bodelningslott

då att den klandrande kan visa att det inte var uppenbart att förskottet motsvarar den lott som den berättigade kan få i samband med bodel- ningen eller att ett förskottsbeslut inte var lämpligt.

Om förskottsbeslutet inte klandras i rätt tid vinner det laga kraft och står alltså fast. I beslutet om entledigande bör domstolen på- minna om det. Skyldigheten att informera om hur klandertalan kan föras mot ett förskottsbeslut vilar dock på bodelningsförrättaren. Den informationen ska anges i förskottsbeslutet.

Den make som har rätt till ett förskott ska inte få klandra beslu- tet i den situation som nu är aktuell. Det ska inte heller kunna ske anslutningsvis. Orsaken är att denna särskilda klanderregel ställs upp av rättssäkerhetsskäl i den förpliktade makens intresse. De syn- punkter som den som fått förskottet kan antas ha grund att anföra på den andra makens klandertalan föranleder typiskt sett inte egna yrkanden och bör därmed kunna rymmas i ett svaromål.

Att ett beslut om förskott har vunnit laga kraft bör inte utestänga möjligheten för någon av makarna att framställa bodelningsanspråk på nytt i ett senare skede, innefattande ny begäran om förordnande av bodelningsförrättare. Den föreslagna ordningen kan ses som att förskottet utgör en partiell bodelning. Om möjligheten att genom- föra resten av bodelningen senare skulle vara stängd riskerar det att slå hårt mot den ekonomiskt svagare maken. Denne kan i så fall ha kommit ur bodelningen sämre än om den hade slutförts på vanligt sätt. En anledning till att bodelningen stannade av kan ha varit att den ekonomiskt svagare maken inte hade råd att betala fler förskott till bodelningsförrättaren. Om en fullständig bodelning genomförs i ett senare skede ska förskottet tillgodoräknas och avräknas på det sätt som beskrivits ovan.

Ett annat alternativ som utredningen har övervägt om bodelnings- förrättningen stannar av är att förrättaren avslutar den genom ett slutligt bodelningsbeslut med innebörd att förskottet utgör den full- ständiga bodelningen. Möjligheten att komma tillbaka senare med bodelningsanspråk kan emellertid då vara utesluten, med de negativa konsekvenser som det innebär för den ekonomiskt svagare maken. En annan nackdel med alternativet är att yrkanden i ett eventuellt klandermål kan bli svårhanterliga och leda till risk för återförvisning.

305

Förskott av bodelningslott

SOU 2025:121

Ytterligare ett alternativ som utredningen har övervägt är att förskottet ska gå åter om bodelningen inte slutförs. Av skyddsskäl för den ekonomiskt svagare maken bedöms det som ett sämre alter- nativ än det förslag som utredningen lämnar.

306

10 Mellanbeslut

10.1Gällande rätt

En bodelningsförrättnings innehåll och omfattning kan ibland vara beroende av prövningen av tvistefrågor om till exempel vilket lands lag som är tillämplig och huruvida ett äktenskapsförord ska jämkas. Som redovisats tidigare har bodelningsförrättare behörighet att fatta beslut i sådana prejudiciella frågor, om de inte är föremål för rätte- gång (se 17 kap. 6 § 2 st. äktenskapsbalken). Att denna prövning ingår i bodelningsförrättarens uppdrag har i förarbetena lyfts fram som en tidsmässig fördel för förfarandet, eftersom makarna inte först behöver tvista om saken i domstol.1 Däremot finns det inget hinder enligt gällande rätt för en make att föra särskild fastställelse- talan i domstol angående den prejudiciella frågan (mer om detta i nästa kapitel).

Det saknas uttryckliga lagregler som ger förrättaren rätt att i en prejudiciell fråga fatta särskilt beslut som kan ligga till grund för förrättarens fortsatta prövning, så kallade delbeslut eller mellan- beslut. Utredningen har valt att i sitt arbete använda termen mellan- beslut, även om det i rättsfallet NJA 2013 s. 602 talas om delbeslut. Vid jämförelse med deldom respektive mellandom enligt rättegångs- balken är det utredningens uppfattning att bodelningsförrättarens prövning av prejudiciella frågor har mest likheter med den sistnämnda (se vidare i avsnitt 10.3.5).

Mot bakgrund av att det saknas lagregler om mellanbeslut har det i Ds 2005:34 (Några bodelningsfrågor) förts fram ett förslag om att utreda möjligheten för förrättare att meddela sådana beslut i vissa frågor. Det främsta skälet för en sådan ordning är processekono- miskt.2

1Prop. 1986/87:1 s. 225.

2Ds 2005:34 s. 158 f.

307

Mellanbeslut

SOU 2025:121

Därefter har Högsta domstolen, genom domskälen till nyss nämnda NJA 2013 s. 602, uttalat att det är möjligt för bodelnings- förrättaren att fatta delbeslut i en prejudiciell fråga, och att så kan ske redan på ett tidigt stadium under förfarandet. I rättsfallet hade en av samborna underlåtit att på bodelningsförrättarens begäran lämna fullständiga uppgifter om sina tillgångar och skulder. Sam- borna var dessutom oense om vilken av två dagar som var brytdagen, det vill säga den dag då samboförhållandet upphörde. Bodelnings- förrättaren hade därför ansökt vid domstol om att sambon skulle föreläggas att vid vite lämna uppgift om samtliga sina tillgångar och skulder per de två olika datumen. Högsta domstolen avslog bodel- ningsförrättarens begäran om vitesföreläggande eftersom förrätta- ren inte först fattat delbeslut om vilken dag som skulle anses utgöra brytdag.

Genom Högsta domstolens uttalande finns det alltså stöd för bodelningsförrättare att fatta mellanbeslut.3 Utredningens uppfatt- ning är att det förekommer att bodelningsförrättare fattar sådana särskilda beslut, ofta med parternas samtycke, och att beslutet då brukar delges parterna. Besluten kan avse frågor om exempelvis:

•jämkning av äktenskapsförord eller samboavtal,

•giltighet av föravtal,

•vilket lands lag som ska vara tillämplig (jfr lagen [2019:234] om makars och sambors förmögenhetsförhållanden i internationella situationer),

•vilken egendom och hur stor andel av egendom som utgör en- skild egendom respektive om bostad eller bohag utgör sambo- egendom,

•bestämmande av brytdag för samboförhållande (jfr NJA 2013 s. 602),

•fastställande av om ett samboförhållande föreligger och

3Jfr även Högsta domstolens uttalande i rättsfallet NJA 2023 s. 761 p. 14, vilket avsåg en boutredningsmans möjlighet till ställningstagande under pågående boutredning i tvistiga frågor av betydelse för den fortsatta utredningen.

308

SOU 2025:121

Mellanbeslut

•huruvida rätten att begära bodelning har gått förlorad enligt 8 § 2 st. sambolagen respektive enligt det förslag om en liknande tidsfrist för bodelningsanspråk mellan makar som utredningen lämnar i detta betänkande (se kapitel 7).

Den praktiska tillämpningen av mellanbeslut är förenad med viss osäkerhet, vilket inte minst blev tydligt vid utredningens möte med advokater och jurister. Vid mötet framkom uppfattningen att dom- stolarnas bedömning av klandrade mellanbeslut spretar. Det fram- fördes som förslag att det bör vara upp till förrättaren att bedöma om det är lämpligt att fatta mellanbeslut och att beslutet i så fall bör kunna klandras särskilt.

Enligt den enkätstudie som Nordlund har genomfört har en klar majoritet av de personer som svarat angett att de anser att bodelnings- förrättare ska ha möjlighet att fatta mellanbeslut.4

Den osäkerhet som finns i rättstillämpningen kan till stor del för- klaras av att lagregler saknas. Osäkerheten gäller inte minst i fråga om hur besluten kan klandras. Av hovrättsavgöranden som utred- ningen har analyserat framkommer det inget entydigt svar på frågan om mellanbeslut tillåts att klandras särskilt.5 Enligt Teleman kan ett mellanbeslut sannolikt klandras först i samband med att det slutliga delningsbeslutet meddelats, av den anledningen att ett mellanbeslut inte kan anses motsvara ett slutligt beslut (jfr 49 kap. 3 § 2 st. rätte- gångsbalken).6 Även med beaktande av ordalydelsen i 17 kap. 8 § äktenskapsbalken framstår en sådan tolkning som rimlig. Det som där avses med möjligheten till klandertalan är bodelningen, och dess- utom är fristen för talan kopplad till delgivningen av bodelningshand- lingen. Därutöver kan den som är av annan åsikt än bodelningsförrät- taren angående en sådan fråga föra en fastställelsetalan i domstol för att på så sätt få den prövad (varvid bodelningsförrättningen pausas, som i andra fall där en separat process pågår).

Med hänsyn till det osäkra rättsläget finns det anledning att över- väga om det bör förtydligas genom lagändringar.

4Se avsnitt 2.5.3.4 i bilaga 2.

5Se till exempel Svea hovrätts beslut den 31 augusti 2021 i mål nr Ö 3391-21 genom vilket hovrätten avvisade särskilt klander av mellanbeslut, med ändring av tingsrättens beslut. Jfr dock Svea hovrätts dom den 31 mars 2014 i mål nr T 11337-13, i vilken mellanbeslut prövades efter att ha klandrats särskilt.

6Teleman (2022), Bodelning s. 326.

309

Mellanbeslut

SOU 2025:121

10.2Jämförelse med mellandom enligt 17 kap. 5 § rättegångsbalken

För att beskriva fördelarna och nackdelarna med möjligheten till mellanbeslut i en prejudiciell fråga, och dess överklagbarhet (klan- der), är det relevant att göra en jämförelse med reglerna i 17 kap.

5 § rättegångsbalken om särskild dom, så kallad mellandom. Genom tillämpning av de reglerna kan domstolen dela upp hand-

läggningen av ett mål när det föreligger ett samband mellan det som görs till föremål för mellandomen och resten av målet. Mellandom- ens funktion är främst processekonomisk. Ett typfall för mellan- dom är att det i ett mål finns en fråga som är relativt enkel att pröva och vars prövning kan antas leda till att de återstående frågorna i målet som är mycket utredningskrävande inte kommer att behöva prövas. Är bevisningen däremot huvudsakligen gemensam för frå- gorna talar det emot att tillämpa mellandom.7

En nackdel med mellandom är risken för så kallade dubbla pro- cesskedjor, det vill säga att både mellandomen och den slutliga domen överklagas var för sig till högsta instans. Det finns alltså en risk för att de förmodade processekonomiska vinsterna kan förbytas till ut- dragna och dyra processer.8

Mellandom kan förekomma i olika situationer. Enligt första styck- et i nämnda paragraf finns möjligheten till mellandom vid gemen- sam handläggning av mål (kumulation). Det gäller bland annat om det i målet finns en fastställelsetalan (till exempel fråga om avtals giltighet) som har förenats med en fullgörelsetalan (till exempel fråga om betalning enligt avtalet), och utgången av fullgörelsetalan är beroende av hur fastställelsetalan bedöms.

Enligt andra stycket får mellandom, om det är lämpligt med hän- syn till utredningen, ges över dels en av flera omständigheter som var för sig är av omedelbar betydelse för utgången, dels över hur en viss i målet uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, ska bedömas vid avgörande av saken. Det kan till exempel avse att pröva en invändning från svaranden om att kärandens krav är pre- skriberat eller vilket lands lag som ska gälla för bedömningen av en viss fråga. Det har uttalats att bestämmelsen om mellandom anses

7Se bland annat NJA II 1943 s. 207 ff., prop. 1989/90:71 s. 41 ff. och 87 samt Fitger m.fl., Rättegångsbalken (11 juni 2025, Version 98, JUNO), kommentaren till 17 kap. 5 § och

49kap. 1 §.

8Lindell, Civilprocessen (Version 5, JUNO) s. 41 och 403 ff.

310

SOU 2025:121

Mellanbeslut

svårtillämpad, främst av den anledningen att det ibland kan vara svårt att avgöra om en omständighet är av omedelbar betydelse för ut- gången.9

Reglerna om mellandom är fakultativa. Domstolen kan ex officio eller efter yrkande av part, efter lämplighetshänsyn, pröva om en mellandom ska meddelas. I första hand är det de processekonomiska fördelarna som bör beaktas. Det finns alltså en frihet för domstol- arna att bedöma vilken ordning för handläggningen som är mest ändamålsenlig.

Mellandomar som meddelas enligt 17 kap. 5 § 1 st. rättegångs- balken får alltid överklagas direkt, medan domstolen i fråga om mellandomar enligt andra stycket kan bestämma att ett överklag- ande inte får ske förrän den slutliga domen överklagas (49 kap. 1 § rättegångsbalken). En anledning till att inte tillåta direkt överklag- ande är för att det i annat fall finns en risk för dubbla processkedjor i flera instanser. Vid ett direkt överklagande får resten av målet där- för i regel vilandeförklaras till dess att mellandomen vunnit laga kraft.10

Vid den slutliga prövningen av målet har mellandomen prejudi- cerande verkan. En mellandom enligt 17 kap. 5 § 2 st. rättegångs- balken har bara rättskraft i det aktuella målet. Temat för en sådan mellandom kan alltså inte bli föremål för någon ny prövning under den fortsatta processen. Det ska dock påpekas att ett förbud mot särskilt överklagande påverkar rättskraftsfrågan av den anledningen att en dom inte får rättskraft förrän den vunnit laga kraft (17 kap. 11 § 1 st. rättegångsbalken). I förarbeten har uttalats att det inte är något praktiskt problem, eftersom den domstol som meddelat mellandomen inte kan ändra den (utom genom rättelse) och det inte heller går att väcka en ny talan innan domen vunnit laga kraft (13 kap. 6 § rättegångsbalken).11

För mellandomar enligt första stycket gäller rättskraften även utanför målet.

9Lindell, Civilprocessen (Version 5, JUNO) s. 403 ff.

10Lindell, Civilprocessen (Version 5, JUNO) s. 407.

11Se prop. 1989/90:71 s. 49.

311

Mellanbeslut

SOU 2025:121

10.3Överväganden och förslag

Förslag

Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, ska bodelnings- förrättaren kunna fatta särskilt beslut (mellanbeslut) över en av flera omständigheter, som var för sig är av omedelbar betydelse för bodelningen, eller över hur en viss uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, ska bedömas i bodelningen.

Bodelningsförrättaren ska med hänsyn till omständigheterna bestämma om klander av beslutet ska få ske särskilt eller endast i samband med klander av bodelningen. Denne får även bestämma att handläggningen i övrigt ska vila till dess beslutet har vunnit laga kraft.

10.3.1Det bör finnas en lagreglerad möjlighet till mellanbeslut

På samma sätt som är fallet med mellandomar enligt rättegångsbal- ken kan bodelningsförrättares mellanbeslut i prejudiciella frågor ha uppenbara processekonomiska fördelar. Det gäller inte minst i den typ av frågor som har angetts som exempel i punktlistan ovan. Frå- gan om ett bodelningsanspråk är prekluderat eller inte (se kapitel 7 och 8 § 2 st. sambolagen) utgör ett illustrativt exempel för när ett mellanbeslut kan vara både tids- och kostnadseffektivt. Är ett bo- delningsanspråk för sent framfört ska makarna naturligtvis inte lägga tid och pengar på en bodelningsförrättning i onödan. I klara fall bör domstolen till och med kunna avslå en begäran om bodelningsför- rättare på den grunden.12

De processekonomiska fördelarna har att göra med att innehål- let och omfattningen av förrättningen är i så hög grad beroende av prövningen av dessa prejudiciella frågor. Utan mellanbeslut och om utgången av en sådan fråga ändras av domstol efter klandertalan, kan bodelningen helt behöva göras om utifrån den ändrade förut- sättningen. Beroende på omständigheterna kan det ske antingen av domstolen eller av bodelningsförrättaren efter återförvisning. Det medför naturligtvis såväl kostnader som fördröjning av parternas

12Jfr rättsfallet NJA 2009 s. 437 som redovisas i avsnitt 7.3.4.

312

SOU 2025:121

Mellanbeslut

bodelning. Den stora fördelen med ett mellanbeslut är alltså att det begränsar risken för att arbete med bodelningen sker enligt ”fel” förut- sättningar och därmed kan visa sig ha varit i onödan. Detta talar starkt för att det bör vara möjligt med mellanbeslut när förrättaren bedö- mer att det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Den främsta nackdelen med en lagreglering av mellanbeslut är risken för dubbla processkedjor om ett mellanbeslut kan klandras direkt. Om handläggningen i domstol blir utdragen innebär det kost- nader för makarna och en fördröjning av bodelningen. Det kan alltså leda till att bodelningen tar längre tid än den annars hade gjort, förut- satt vid en sådan jämförelse att bodelningsförrättarens beslut i den prejudiciella frågan står sig. Det skapar i sin tur förutsättningar för att mellanbeslut kan missbrukas av en make som vill förhala bodel- ningen. Som behandlas nedan bör detta beaktas både vid utform- ningen av lagstiftningen och av förrättaren vid dennes överväganden om lämpligheten i att fatta ett mellanbeslut, särskilt om det kan klandras direkt.

Samtidigt hänger den frågan ihop med att det enligt gällande rätt finns en möjlighet för make att väcka särskild talan i domstol i mot- svarande frågor, trots att bodelningsförrättning pågår. En lagregler- ing av mellanbeslut innebär därför att det är nödvändigt att över- väga om rätten till särskild talan i domstol bör begränsas. Bör det även fortsättningsvis vara tillåtet att väcka särskild talan i en preju- diciell fråga som omfattas av förrättningen eller bör bodelningsför- rättaren ha ensam rätt att fatta mellanbeslut i prejudiciella frågor (som får klandras till domstol)? Den frågan kommer att behandlas i nästa kapitel.

Sammantaget anser utredningen att det finns övervägande skäl för att tillåta mellanbeslut. I syfte att undvika osäkerhet och upp- muntra till användning i lämpliga fall bör denna möjlighet regleras i lag.

10.3.2Närmare om utformningen av förslaget

Med mellandomsinstitutet som förebild bör det vara upp till bodel- ningsförrättaren att efter en lämplighetsbedömning bestämma om ett mellanbeslut ska fattas. I ansvaret för förrättaren att skyndsamt och ändamålsenligt genomföra bodelningen bör även ligga att ta ini- tiativ till att dela upp förrättningen på ett lämpligt sätt. Det är bo-

313

Mellanbeslut

SOU 2025:121

delningsförrättaren som har bäst förutsättningar att bedöma om ett mellanbeslut har processekonomiska fördelar. Enligt utredningens förslag ska bodelningsförrättaren alltså kunna fatta mellanbeslut an- tingen ex officio eller efter yrkande från make (jfr mellandom en- ligt rättegångsbalken).

Vid den lämplighetsbedömning som ska göras bör de process- ekonomiska fördelarna ges stor betydelse. Därtill ska parternas in- ställning naturligtvis beaktas av förrättaren. En part bör dock inte ges rätt att hindra att mellanbeslut meddelas eller ensidigt kunna driva igenom att mellanbeslut ska fattas. Sådant inflytande över för- farandet kan som nämnts ovan användas av en illojal part i syfte att förhala bodelningen.

När det gäller vilka prejudiciella frågor som kan bli aktuella för mellanbeslut ser utredningen inte skäl att begränsa friheten för för- rättaren i dennes lämplighetsbedömning. Det ska i sammanhanget dock sägas att rena handläggningsbeslut som förrättaren fattar under förrättningens gång, till exempel i fråga om en tillgångsvärdering ska göras, i dag inte utgör sådana beslut i prejudiciella frågor som kan klandras. Någon förändring av det bör inte ske.

10.3.3Klander av mellanbeslut

Mellanbesluts processekonomiska betydelse är beroende även av hur klander av beslutet kan ske. Det leder över till frågan om en part ska kunna föra klandertalan mot mellanbeslutet direkt (sär- skilt) eller om parten måste avvakta resultatet av den återstående förrättningen och klandra mellanbeslutet först i anslutning till det slutliga bodelningsbeslutet.

En klar fördel med att tillåta klander av mellanbeslut i anslut- ning till att det meddelas är att mellanbeslutet därmed ges förut- sättningar att bli rättskraftigt avgjort mellan parterna inom proces- sen innan bodelningsförrättningen fortsätter. Det sker antingen när klanderfristen går ut utan att något klander skett eller efter lagakraft- vunnen domstolsprövning i en eller flera instanser. Förrättningen får som utgångspunkt vila till dess att mellanbeslutet är slutligt av- gjort. På så sätt minimeras risken för att bodelningen behöver göras om för det fall domstolen ändrar mellanbeslutet.

314

SOU 2025:121

Mellanbeslut

Efter att mellanbeslutet är slutligt avgjort ska det inte kunna tas upp på nytt till prövning i den fortsatta processen i vidare mån än de extraordinära rättsmedlen tillåter. Det skulle betyda att en sär- skild talan inte kan väckas i domstol i frågan (se nästa kapitel), att mellanbeslutet inte kan vara del av en senare klandertalan av bodel- ningen och att det inte kan ändras av bodelningsförrättaren efter en eventuell återförvisning till denne.

Det finns samtidigt flera nackdelar med att låta mellanbeslut kland- ras särskilt. För det första kan domstolens prövning av beslutet med- föra att bodelningen fördröjs. För att undvika stora fördröjningar kan det därför övervägas att införa ett skyndsamhetskrav för dom- stolens prövning av klandrade mellanbeslut (se nedan).

För det andra kan antalet klandermål i domstol komma att öka i någon mån och parter ha flera klanderprocesser för sin bodelning. Det kan till och med innebära att vissa klanderprocesser avseende mellanbeslut sker i onödan. Man kan tänka sig en situation där en part som är missnöjd med mellanbeslutet väljer att klandra det, men att samma part inte hade klandrat beslutet (som del av det slutliga bodelningsbeslutet) om hon eller han totalt sett ändå var nöjd med bodelningen. Å andra sidan bör man återigen beakta att en prejudiciell fråga många gånger ändå kan komma att prövas av domstol genom att någon av parterna väcker en särskild fastställ- elsetalan om det.

Det andra alternativet är att tillåta klander av mellanbeslut först i anslutning till det slutliga bodelningsbeslutet. Det uppstår då inget avbrott i förrättningen på det sätt som sker enligt det föregående alternativet. Den tidsvinst som uppnås i detta skede kan dock ris- kera att förloras senare under processen, på motsvarande sätt som om något mellanbeslut alls inte hade fattats.

Sammantaget är det inte enkelt att ge ett generellt svar på vilket alternativ som är mest lämpligt. I många fall kan det bero på om- ständigheterna i det enskilda fallet. Av den anledningen anser ut- redningen att en lösning motsvarande den som gäller för mellan- dom enligt 17 kap. 5 § 2 st. rättegångsbalken är den mest lämpliga. I stället för att det följer direkt av lag hur ett mellanbeslut kan kland- ras föreslår utredningen alltså att det överlåts till bodelningsförrätta- ren att bestämma med hänsyn till omständigheterna. Rätt använt kan det medföra ytterligare ett verktyg för bodelningsförrättaren att effektivt driva förrättningen framåt.

315

Mellanbeslut

SOU 2025:121

Vid bedömningen av om klander ska få ske särskilt finns det an- ledning för förrättaren att kritiskt analysera hur stor risken är att beslutet kan komma att ändras. Om förrättaren anser det mer eller mindre klart att dennes bedömning står sig vid en eventuell klan- dertalan, kan förrättaren undanröja risken för dubbla processkedjor genom att föreskriva att mellanbeslutet bara får klandras i samband med bodelningsbeslutet. Om däremot förrättaren anser att utgången är mer osäker kan det vara av värde att få frågan rättskraftigt avgjord mellan parterna innan bodelningsförrättningen fortsätter.

Ytterligare ett skäl för en sådan flexibel lösning är att den lämp- lighetsbedömning som ska göras beträffande om ett mellanbeslut över huvud taget ska fattas ibland kan skilja sig från den lämplig- hetsbedömning som avser hur beslutet ska kunna klandras. Om- ständigheterna kan vara sådana att ett mellanbeslut är mer eller mindre nödvändigt att fatta (jämför det redovisade rättsfallet NJA 2013 s. 602), men där en möjlighet till omedelbart klander riske- rar att fördröja förrättningen i onödan.

Det är naturligtvis centralt att det av mellanbeslutet framgår hur parterna kan klandra beslutet.

Oavsett om klander av mellanbeslut tillåts särskilt eller endast i samband med att bodelningen klandras, bör som utgångspunkt även anslutningsklander tillåtas (se kapitel 14 angående anslutningsklan- der). Visserligen kan ett mellanbeslut vara av typen att det antingen går i den ena eller andra partens favör och att det därmed inte finns behov av anslutningsklander avseende mellanbeslutet. Beslutet har då inte gått den part emot som annars skulle haft rätt att anslutnings- klandra. Det kan dock finnas fall där mellanbeslut kan gå båda parter emot, till exempel jämkning av ett äktenskapsförord som sker delvis. I ett sådant fall gör sig samma skäl gällande som gäller generellt för anslutningsklander. Möjligheten till anslutningsklander bör därför finnas.

10.3.4Inget krav på skyndsamhet för klandermål

Frågan om ett skyndsamhetskrav för domstolens handläggning av klandrade mellanbeslut hör samman med hur mål om klander av bodelning i övrigt bör handläggas där. Om ett skyndsamhetskrav

316

SOU 2025:121

Mellanbeslut

ska gälla generellt för sådana mål är det naturligt att tillämpa mot- svarande krav även på klandrade mellanbeslut.

Frågan hör också samman med en av delfrågorna i utredningens uppdrag, nämligen om det bör införas en tidsgräns för bodelnings- förrättningen. Med en sådan tidsgräns krävs att alla berörda aktörer

–inklusive domstolen – strävar efter att eventuella pauser i förrätt- ningen, till exempel med anledning av ett klandrat mellanbeslut, hålls så korta som möjligt.

När det särskilt gäller mellanbeslut bör det i vissa fall finnas goda förutsättningar att avgöra målet endast genom skriftväxling, till ex- empel i fråga om vilket lands lag som är tillämplig. Sådana mål bör kunna avgöras relativt snabbt även utan att de omfattas av ett ut- tryckligt skyndsamhetskrav.

Med hänsyn till det nyss sagda och att utredningen inte lämnar något förslag om ett allmänt skyndsamhetskrav för klandermål, före- slås inget införande av ett särskilt sådant för klandrade mellanbeslut.

10.3.5Mellanbeslut eller delbeslut?

Avslutningsvis vill utredningen kort återkomma till den terminolo- giska frågan som lyfts ovan, nämligen den om vilket av begreppen mellanbeslut och delbeslut som bör användas.

Innebörden av mellandom enligt rättegångsbalken har beskrivits ovan och kan sammanfattas som en dom i en fråga eller en del av målet som har betydelse för utgången i återstoden av målet.

I 17 kap. 4 § rättegångsbalken regleras den så kallade deldomen, som kan betecknas som ett avgörande av en fristående del av målet när flera käromål handläggs i ett och samma mål (gemensam hand- läggning). Prövningen av det ena käromålet genom en deldom på- verkar inte prövningen av det andra, till exempel eftersom det rör sig om olika anspråk som är fullt fristående till varandra.13 Motsva- rande möjlighet till deldom finns även i brottmål; genom deldom kan avgöras ett av flera åtal som handläggs i en rättegång (se 30 kap. 4 § rättegångsbalken).

Visserligen har Högsta domstolen i det redovisade rättsfallet från 2013 använt termen delbeslut. I rättsfallet, som avsåg begäran om vitesföreläggande enligt 17 kap. 5 § 1 st. äktenskapsbalken, resone-

13Fitger m.fl., Rättegångsbalken (11 juni 2025, Version 98, JUNO), kommentaren till 17 kap. 4 §.

317

Mellanbeslut

SOU 2025:121

rade emellertid inte domstolen mer allmänt om tillämpningen av sär- skilt beslut i prejudiciella frågor. Som nämnts ovan har det rått viss osäkerhet bland rättstillämpare och i doktrin såväl kring rättsläget som vilket av begreppen delbeslut och mellanbeslut som bör använ- das.14

Vid jämförelse med deldom respektive mellandom är det utred- ningens uppfattning att bodelningsförrättarens prövning av preju- diciella frågor har mest likheter med den sistnämnda. Av den anled- ningen använder utredningen i detta betänkande termen mellanbeslut.

14Se bland annat Ds 2005:34 Några bodelningsfrågor s. 158 f., Teleman (2022), Bodelning

s. 325 och Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken (14 juni 2023, Version 5, JUNO), kommen- taren till 17 kap. 6 §.

318

11 Särskild talan i bodelningsfråga

11.1Inledning

Som beskrivits tidigare har bodelningsförrättaren rätt och skyldig- het att pröva alla för bodelningen prejudicerande frågor, som inte är föremål för rättegång (17 kap. 6 § 2 st. äktenskapsbalken). Av regleringen följer att en make har möjlighet att under en pågående förrättning få en tvistig bodelningsfråga prövad av allmän domstol trots att en bodelningsförrättare är förordnad och har behörighet att pröva den.

IDs 2005:34 (Några bodelningsfrågor) har frågan lyfts om att av- skaffa denna möjlighet att väcka särskild talan.1

Enligt den enkätstudie som Nordlund har genomfört har en klar majoritet av de personer som svarat angett att de anser att ett så- dant förslag om avskaffande inte bör genomföras. Av enkätstudien har dock inte framkommit vilka skäl som personerna haft för sin uppfattning.2

Vid utredningens möte med advokater och andra jurister fram- stod inställningen till ett sådant förslag som mer positiv än i enkät- studien. Det framhölls dock att ett borttagande av möjligheten i så fall bör ske under förutsättning att det i stället införs en uttrycklig rätt att fatta mellanbeslut som kan klandras särskilt, för att på så sätt möjliggöra domstolsprövning av en tvistefråga (se föregående kapitel).

Frågan huruvida makarna ska ha rätt eller inte att väcka särskild talan under pågående bodelningsförrättning är inte ny. Av familje- lagssakkunnigas betänkande (SOU 1981:85) framgår att de över- vägde men inte ville rekommendera en lösning som begränsade denna rätt. De uttalade att om en make anser att det är så viktigt

1Ds 2005:34 s. 158.

2Se avsnitt 2.5.3.4 i bilaga 2.

319

Särskild talan i bodelningsfråga

SOU 2025:121

för den fortsatta bodelningsförrättningen att en prejudiciell fråga avgörs av domstol bör hon eller han ha möjlighet att föra särskild talan rörande frågan. Departementschefen instämde i det.3 Det bör dock noteras att övervägandena inte tycks ha innefattat frågan om en lagreglering av mellanbeslut med åtföljande klandertalan kan ha betydelse för behovet och rätten att föra särskild talan.

11.2Gällande rätt

Den nuvarande regleringen i 17 kap. 6 § 2 st. äktenskapsbalken har gällt sedan balkens införande. Den bör ses i ljuset av att en bodel- ningsförrättare dessförinnan kunde hänvisa makarna till att först tvista vid domstol i en fråga av betydelse för bodelningen. Den nu- varande ordningen kom till i syfte att undvika den fördröjning som det förde med sig när förrättaren sköt avgörandet av en delfråga ifrån sig.4

Särskild talan mot den andra maken väcks enligt forumregeln i

10 kap. 9 § 2 st. rättegångsbalken. Exempel på frågor som kan kom- ma att prövas av domstol genom en särskild talan är jämkning av villkor i äktenskapsförord eller i föravtal om bodelning. I rättsfallet NJA 1993 s. 507 godtog Högsta domstolen att särskild talan väcktes under pågående bodelningsförrättning när fråga var om ena maken innehaft en bostad med hyresrätt eller bostadsrätt.

En make som väljer att väcka särskild talan kan se fördelar med att låta domstolen i stället för bodelningsförrättaren avgöra frågan. Fördelarna kan till exempel bestå i att domstolsprövningen kan förut- sättas vara mer ingående, att det finns bättre möjligheter till bevis- upptagning eller att maken vill få till stånd ett avgörande som har en vidare rättsverkan än den som en förrättares beslut kan medföra.

Åandra sidan kan en särskild talan medföra tidsutdräkt och kost- nader, vilket i sin tur skapar en risk för missbruk från en av mak- arna i syfte att fördröja och fördyra slutförandet av bodelningen.

Om en särskild talan har väckts utgör det hinder mot att bodel- ningsförrättaren prövar frågan. Detta medför i sin tur att denne bör låta förrättningen vila helt i avvaktan på utgången i domstolspro- cessen, såvida det inte är lämpligt att göra en partiell bodelning.5

3Se prop. 1986/87:1 s. 225 och SOU 1981:85 s. 417.

4Se prop. 1986/87:1 s. 225.

5Se prop. 1986/87:1 s. 226.

320

SOU 2025:121

Särskild talan i bodelningsfråga

Det nyss sagda behöver dock inte alltid gälla, i den meningen att en fastställelsetalan som väcks i domstol ska tas upp till prövning endast om vissa förutsättningar föreligger som framgår av 13 kap.

2 § rättegångsbalken. Som ytterligare krav gäller att talan med hän- syn till omständigheterna är lämplig.6 I rättsfallet RH 2006:55 prö- vade Svea hovrätt om en negativ fastställelsetalan huruvida ett sambo- förhållande förelegat mellan två personer var lämplig och därmed skulle tillåtas. Det gjorde den. Hovrätten uttalade dock att om bo- delningsförfarandet har kommit så långt att en bodelning är nära förestående kan det i många fall, bland annat med hänsyn till rätte- gångskostnaderna, vara mer lämpligt att domstolsprövningen får ske inom ramen för en klandertalan.

11.3Överväganden och förslag

Förslag

En domstol ska inte få pröva en fråga mellan makar eller sambor som en bodelningsförrättare som är förordnad för dem kan pröva. Rättegångshindret ska gälla från det att en ansökan om förord- nande av bodelningsförrättare har getts in till domstolen till dess att förordnandet har upphört eller ett beslut om avslag har vun- nit laga kraft.

Om en svarande inte har invänt om domstolens behörighet i rätt tid enligt 34 kap. 2 § rättegångsbalken ska sådant hinder inte föreligga. Inte heller ska hinder föreligga om en talan har väckts innan en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare ges in till domstolen.

11.3.1Begränsning i rätten att föra särskild talan under bodelningsförrättning

Utredningens överväganden om att begränsa rätten att föra särskild talan tar avstamp i förslaget om en tydligare reglering av mellanbeslut och förutsättningarna för att klandra det. När en bodelningsförrättare har utsetts är det denne som har i uppdrag att genomföra bodelningen

6Se rättsfallet NJA 2005 s. 517.

321

Särskild talan i bodelningsfråga

SOU 2025:121

mellan makarna. Om det finns en särskild fråga för bodelningen som en make vill ha prövad bör den i allmänhet effektivaste vägen vara att låta förrättaren först göra den prövningen. Om det ska ske genom mellanbeslut eller som del av det slutliga bodelningsbeslutet bör bestämmas av förrättaren efter en lämplighetsbedömning (se föregående kapitel). På detta sätt kan det som kan kallas för instans- ordningen för bodelningsförrättningar bli mer konsekvent i sin form och sannolikt också mer tids- och kostnadseffektiv än i dag.

Hindret för att föra talan i domstol bör gälla mål mellan mak- arna och bör inte utsträckas till mål där en utomstående är part. Det är en logisk följd av att förrättarens beslut inte kan binda tredje man utan endast makarna. Förslaget innebär alltså att förordnandet av en bodelningsförrättare utgör ett rättegångshinder i den mån en makes talan i domstol är riktad enbart mot den andra maken i för- rättningen och talan avser en fråga som är av betydelse för bodel- ningen.

Bland de fördelar som nämnts ovan med att föra separat talan i domstol finns möjligheten till bevisupptagning och den mer ingå- ende prövning av saken som där kan ske. Båda dessa fördelar kan emellertid enligt utredningen uppnås genom att föra klandertalan. Med en tydligare reglering av vad som gäller för mellanbeslut och åtföljande klander skapas liknande förutsättningar som i dag gäller för en särskild talan. Under de förutsättningar som nu diskuteras bör inte heller frågan om avgörandets rättskraft utgöra något starkt skäl för att behålla möjligheten till särskild talan.

Det kan också tilläggas att utredningen lämnar förslag i detta betänkande om att förrättares bodelningsbeslut ska utgöra en exe- kutionstitel och vara verkställbart på motsvarande sätt som en tings- rättsdom. Den praktiska betydelsen av detta i det sammanhang som nu diskuteras är förmodligen dock begränsad, med hänsyn till att det framför allt är fastställelsetalan som är relevant att föra som en särskild talan.

Vid sidan av de mer allmänna effektivitetsvinster som utredningen anser att förslaget ger, bör den föreslagna ordningen begränsa risken för att en särskild talan används i syfte att illojalt fördröja och för- dyra bodelningsprocessen. En konsekvens av att utredningen före- slår att förutsättningarna för mellanbeslut bör regleras i lag kan visserligen bli att en make med nämnda agenda påkallar ett eller flera mellanbeslut i stället för att föra en särskild talan. Det är då

322

SOU 2025:121

Särskild talan i bodelningsfråga

upp till bodelningsförrättaren att göra en lämplighetsbedömning i det enskilda fallet om frågan ska prövas genom ett mellanbeslut eller slutligt vid bodelningsbeslutet. Som nämnts i föregående kapitel kan och bör förrättaren i sin bedömning lägga stor vikt vid vilken pro- cessekonomisk betydelse det ena eller andra sättet kan förväntas ha.

En sådan skyddsfunktion mot en obstruerande make finns inte på samma sätt i dag när det gäller möjligheten att föra särskild talan. Den kan väckas enligt de förutsättningar som gäller generellt för tvistemål och utan att domstolen beaktar vilken effekt det får på bodelningsförrättningen.7 En make som vill förhala förfaranden in- för förrättaren har med andra ord ett friare utrymme för att göra det om den nuvarande ordningen består än om utredningens för- slag genomförs. Det bör dock understrykas att utredningens upp- fattning är att det inte är vanligt förekommande att en särskild talan används i rent förhalningssyfte, med hänsyn till rättegångskostnads- ansvaret.

Sammantaget bedömer utredningen att övervägande skäl talar för att föreslå en begränsning i möjligheten att föra särskild talan i en bodelningsfråga i domstol.

Utredningen bedömer också att den begränsningen är förenlig med rätten till en rättvis rättegång, med hänsyn till att en make allt- jämt kan få sin sak prövad genom bodelningsförrättningen och even- tuell efterföljande klandertalan (se artikel 6:1 i Europakonventio- nen och 2 kap. 11 § 2 st. regeringsformen). Visserligen innebär en sådan förändring av systemet att den praktiska möjligheten att vända sig direkt till domstol vid bodelningstvister ytterligare begränsas något (jfr avsnitt 15.5). Som huvudregel bekostas bodelningsförfar- andet dessutom av makarna själva, även om det finns möjlighet till ekonomisk hjälp från staten genom ersättningsgarantin. Det nyss sagda medför att förslaget i någon mån kan innebära en nackdel vid bedömningen av hur väl det svenska systemet för bodelningar upp- fyller rätten till en rättvis rättegång. Förändringen avser dock endast situationen att det redan finns en utsedd bodelningsförrättare. I annat fall finns det inget hinder mot att föra en sådan talan i domstol. Dess- utom syftar de förslag som utredningen i övrigt lämnar i detta be- tänkande till att bodelningsförfarandet och processen i stort ska vara effektiv och rättssäker.

7Jfr dock uttalandena i det ovan redovisade rättsfallet RH 2006:55.

323

Särskild talan i bodelningsfråga

SOU 2025:121

11.3.2Utformningen av förslaget

Som nämnts ovan innebär förslaget att förordnandet av en bodel- ningsförrättare ska utgöra ett rättegångshinder i den mån en makes talan i domstol är riktad enbart mot den andra maken i förrättningen och talan avser en fråga som är av betydelse för bodelningen.

När det gäller frågan om vilken händelse som hindret bör knytas till står valet mellan två alternativ. Antingen är det tidpunkten för ansökan om förordnande av bodelningsförrättare som är avgörande, eller tidpunkten när sådan ansökan beviljas av tingsrätten. För att begränsa möjligheten att väcka särskild talan i ett obstruerande syfte och med hänsyn till de i praktiken lågt ställda kraven för att få en förrättare förordnad, anser utredningen att det bör vara tidpunkten för ansökan som är styrande för prövningen om rättegångshinder. Begränsningen bör alltså gälla från det att en ansökan om förord- nande av bodelningsförrättare har getts in till tingsrätten till dess att förordnandet har upphört eller ett beslut om avslag har vunnit laga kraft.

Nästa fråga gäller om förordnandet av en förrättare bör vara ett rättegångshinder som ska beaktas ex officio av domstolen eller ute- slutande efter invändning från part.

Ett rättegångshinder som domstolen ska beakta ex officio, det vill säga utan invändning från en part, ska domstolen ta hänsyn till oavsett när under processen som hindret uppkommer. Med andra ord får målet aldrig avgöras förrän det är klart att det inte föreligger något rättegångshinder.8 I nu aktuellt hänseende skulle en sådan ord- ning ge utrymme för illojal processföring från en make. Enligt ut- redningens uppfattning bör inte ett förordnande av en förrättare (eller ansökan därom) innebära att det skapas hinder mot fortsatt handläggning och prövning vid domstolen av en sedan tidigare väckt talan där. Om en förrättare förordnas under sådana omständigheter är det upp till denne att överväga hur förrättningen ska anpassas till den pågående domstolsprocessen.

I linje med det nyss sagda är den mest naturliga ordningen att det bör krävas en invändning om rättegångshinder för att domstolen ska kunna avvisa en makes särskilda talan (jfr motsvarande regler- ing för fråga som enligt ett skiljeavtal ska prövas av skiljemän, se

8Se Fitger m.fl., Rättegångsbalken (11 juni 2025, Version 98, JUNO), inledande kommentar till 34 kap. med där gjord hänvisning.

324

SOU 2025:121

Särskild talan i bodelningsfråga

10 kap. 17 a § rättegångsbalken och 4 § lagen om skiljeförfarande). Förordnande av bodelningsförrättare ska därmed utgöra ett så kallat dispositivt rättegångshinder. Invändningen ska framställas första gången parten ska föra talan i saken vid domstolen, det vill säga när parten ska avge skriftligt svaromål eller, om förberedelsen är munt- lig, vid det första sammanträdet (jfr 34 kap. 2 § rättegångsbalken). I annat fall har parten förlorat sin rätt att framställa invändningen, om hon eller han inte haft laga förfall. Skulle en bodelningsförrät- tare förordnas efter att den punkten har passerats i rättegången, ska någon invändning om rättegångshinder inte kunna leda till avvis- ning av talan i det skedet.

Som skäl för att hindret bör vara dispositivt talar dessutom att makarna kan vara överens om att tvistefrågan bör prövas genom en särskild talan. Därtill kan praktiska skäl för domstolen anföras för en sådan lösning, även om det visserligen i många fall kan antas vara så att talan väcks i samma domstol som har förordnat bodelnings- förrätten och att domstolen därför får förutsättas känna till hindret. Det starkaste skälet mot att rättegångshindret ska vara disposi-

tivt är att en part utan ombud kan gå miste om sin möjlighet att framställa invändningen på grund av okunskap om bestämmelsen. Samtidigt utgår utredningen ifrån att det bör vara naturligt för många att vid den inledande kontakten med domstolen lyfta en sådan om- ständighet som att förrättare har förordnats. Likaså bör utredning- ens förslag om att förrättare ska ha en skyldighet att ge en inledande vägledning om innehållet i gällande rätt kunna begränsa denna risk.

Sammantaget bedömer utredningen att övervägande skäl talar för att det ska krävas invändning från part för att domstolen ska kunna avvisa talan.

Om invändningen görs i rätt tid får domstolen pröva om det är en sådan talan som det föreligger rättegångshinder för. Den avgör- ande frågan bör då i de allra flesta fall vara om talan avser en fråga som har betydelse för bodelningen. Det kan tänka sig att bodelnings- förrättaren behöver yttra sig över den saken för att domstolen ska kunna ta ställning.

325

12En tidsgräns för bodelningsförrättningen

12.1Utredningsuppdraget

Utredningen har i uppdrag att analysera och ta ställning till om det bör införas en tidsgräns för bodelningsförrättningen, och om en tidsgräns föreslås, ta ställning till när tidsgränsen bör infalla och följden av att gränsen passeras.

Utredningen ska föreslå de författningsförslag som behövs.

12.2Varierande tidsåtgång för bodelningsprocesser

12.2.1Inledning

Enligt gällande rätt finns det inte någon gräns för hur lång tid en bodelningsförrättning får eller bör ta. Det gör det inte heller för en eventuell efterföljande klanderprocess i en eller flera domstolsinstan- ser. Däremot har en domstol skyldighet att driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet (se 42 kap. 6 § 3 st. rättegångsbalken).

I utredningens uppdrag är förfarandet inför bodelningsförrätta- ren i fokus. Den fråga som utredningen i denna del har att överväga är om en uttrycklig tidsgräns kan vara ett ytterligare medel för en effektivare förrättning. Samtidigt är det relevant att fundera över om även handläggningen i domstol kan gå snabbare.

I det följande ges en kort redovisning av vad som är känt om tidsåtgången för de olika delarna av en bodelningsprocess, följt av utredningens kommentarer därom. Det ska understrykas att redo- visningen avser tiden från det att en bodelningsförrättare har för- ordnats. Dessförinnan kan makarna ha försökt att under kortare

327

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

eller längre tid genomföra bodelningen på egen hand utan inbland- ning av domstol.

Problem som följer av en långsam handläggning är inte specifikt för bodelningar eller svenska förhållanden. Det finns därför anled- ning att i kommande avsnitt göra några jämförelser med övriga nor- diska länder och svensk lagstiftning inom andra rättsområden.

12.2.2Förfarandet inför bodelningsförrättare

Med anledning av hur en fråga om förordnande av bodelningsför- rättare handläggs i domstolarna (se nedan) har det inte varit möjligt för utredningen att ta fram statistik om den genomsnittliga hand- läggningstiden för en bodelningsförrättning. Däremot innehöll Nordlunds enkätstudie en fråga på det ämnet.1 De svarande ombads att uppskatta den genomsnittliga längden på ett bodelningsförrättar- uppdrag mellan före detta makar från förordnande till bodelnings- avtal eller lagakraftvunnet bodelningsbeslut. Uppskattningen skulle göras utifrån deras erfarenhet som bodelningsförrättare.

Som närmare redovisas i bilaga 2 bedömde de flesta av svaran- dena att tidsåtgången är tolv månader eller mindre. Såväl medel- som medianvärdet har Nordlund beräknat till tolv månader. Av de vari- erande svaren – ofta angivna i intervaller – kan det konstateras att det verkar ha varit en svår uppgift för de svarande att uppskatta den genomsnittliga längden. Som framgår av fritextsvaren kan det antas bero på att omständigheterna och ärendets karaktär skiljer sig åt från den ena bodelningsförrättningen till den andra. Det framstår emellertid också som något osäkert i vilken mån de svarande räk- nade med en eventuell klanderprocess i tidsåtgången.

Oaktat det sistnämnda ger svaren sammantaget en bild av att tidsåtgången för bodelningsförrättningar kan variera kraftigt. De kan ofta ta upp till ett år och det förekommer att de tar längre tid än så, ibland ett par eller flera år. Det är en bild som stämmer över- ens med den som målats i kommittédirektiven och med utredningens egen uppfattning om det rådande läget, utifrån bland annat genom- förda möten.

1Se avsnitt 2.3.2 i bilaga 2.

328

SOU 2025:121

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

12.2.3Mål om klander av bodelning

När det gäller den genomsnittliga handläggningstiden i domstol för mål om klander av bodelning har utredningen hämtat in statistik från Domstolsverket. Under perioden 2017–2021 varierade hand- läggningstiden i tingsrätt mellan 7,6 och 9,3 månader.2

För hovrätterna har Domstolsverket inte kunnat ta fram stati- stik på motsvarande detaljerade nivå eftersom en unik måltypskod för klandermål saknats där. För år 2024 har utredningen fått följ- ande uppgifter från Domstolsverket om hovrätternas handlägg- ningstid avseende en måltypskod som förutom tvister om bodel- ning avser bland annat tvister om testamente och arv.

I hovrätten krävs prövningstillstånd för att målet ska prövas. För den aktuella måltypen var andelen mål som beviljats prövningstill- stånd cirka 20 procent år 2024. Enligt Domstolsverkets uppgifter till utredningen var den genomsnittliga handläggningstiden 1,6 må- nad fram tills frågan om prövningstillstånd avgjorts. För de mål som beviljats prövningstillstånd var handläggningstiden därefter i snitt cirka 8 månader, det vill säga sammanlagt knappt 10 månader.

Utredningen har valt att inte redovisa statistik över handlägg- ningen i Högsta domstolen med hänsyn till de särskilda krav som gäller för att ett mål ska komma under prövning där.

De ovan redovisade uppgifterna kan jämföras med de verksam- hetsmål som regeringen har beslutat om för Sveriges Domstolar för år 2025. När det gäller tvistemål i tingsrätt, exklusive gemensam ansökan om äktenskapsskillnad, ska 75 procent av målen ta högst

7 månader att avgöra. För hovrätten är motsvarande verksamhets- mål 2 månader i frågan om prövningstillstånd och 10 månader för de mål där prövningstillstånd har beviljats räknat från den tidpunkt då målet kom in till hovrätten.3 Enligt Sveriges Domstolars års- redovisning för 2024 var omloppstiden för de aktuella tvistemålen (75:e percentilen) 5,5 månader i tingsrätt och 14,3 månader i hov- rätt för de mål där prövningstillstånd beviljats.4

2Handläggningstiden räknas från det att ett mål kom in till tingsrätten till dess att det av- gjordes. Uppgifterna avser måltypskoden 1053, vilken slutade att användas av Domstols- verket 2022.

3Se regeringens regleringsbrev för budgetåret 2025 avseende Sveriges Domstolar.

4Se Sveriges Domstolars årsredovisning för 2024, s. 153 f. Enligt årsredovisningen var om- loppstiden i frågan om prövningstillstånd 1,6 månad (jfr de uppgifter som utredningen fått från Domstolsverket beträffande den ovan redovisade måltypen).

329

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

12.2.4Några kommentarer om tidsåtgången och dess betydelse för makarna

Det ska inledningsvis understrykas att det tar tid att genomföra en bodelningsförrättning på ett rättssäkert sätt. Det krävs att förhåll- andena för bodelningen är utredda, att vardera makes intressen har tillgodosetts i rimlig utsträckning och att förrättarens beslut är kor- rekta och motiverade.

Som påpekats ovan finns det en mycket stor variation i hur lång tid en bodelningsprocess tar. En relativt okomplicerad förrättning där båda makarna medverkar och som avslutas genom ett bodel- ningsavtal eller ett beslut av förrättaren kan ta någon eller ett par månader. Om ingen klandrar beslutet kan det alltså finnas ett laga- kraftvunnet bodelningsbeslut inom relativt kort tid från det att för- rättaren förordnats.

Ett ärende som innehåller flera prejudiciella frågor och mer kom- plicerade förmögenhets- och bostadsförhållanden kan ta betydligt längre tid, även om makarna lojalt medverkar i förfarandet. De för- slag som utredningen lämnar i detta betänkande kan bidra till en effektivare handläggning men en tidsutdräkt i dessa fall beror i huvudsak på godtagbara skäl. Om ett klandermål därefter förs i en eller flera instanser kan den sammanlagda tidsåtgången för hela bo- delningsprocessen klart överstiga ett år. Ges målet prövningstill- stånd i hovrätten förlängs processen ytterligare. Variationerna i tid mellan olika ärenden kan alltså vara stora. En av flera förklaringar till det är att förfarandet inför bodelningsförrättare medför att bo- delningsprocessen har en ytterligare instans jämfört med andra tviste- mål där processen normalt startar i tingsrätten.

En annan sak är att det finns utdragna bodelningsförrättningar som helt eller delvis beror på att en make – eller i vissa fall var och en av makarna – förhalar förfarandet på olika sätt eller att förrät- taren inte driver på förrättningen tillräckligt effektivt. I föregående kapitel har utredningen lämnat ett antal förslag på förbättrade verk- tyg och rutiner för att motverka sådana ageranden.

Oavsett anledning till att en bodelning drar ut på tiden medför det att den ekonomiska upplösningen och fördelningen av tillgångar hindras. Att inte få sin bodelning genomförd inom rimlig tid är i grunden en rättssäkerhetsfråga för båda makarna. Fördröjningen kan också få stor praktisk betydelse för i synnerhet den ekono-

330

SOU 2025:121

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

miskt svagare makens möjlighet till en hållbar bostadssituation och förutsättningar att också i övrigt gå vidare i livet. Dessutom kan en utdragen bodelning försvåra genomförandet av densamma, bland annat eftersom dröjsmålet kan orsaka motsättningar mellan mak- arna och giftorättsgodset kan förändras på ett sätt som medför svår- bedömda frågor om värdering och redovisning. Även makarnas kostnader för bodelningen kan förväntas öka med anledning av tidsutdräkten och dess följder.

12.2.5Möte med advokater och andra jurister

Vid utredningens möte med advokater och andra jurister framför- des vissa farhågor med att införa en fast tidsgräns för bodelnings- förrättningen, bland annat följande. Gränsen kan bli normerande och få omvänd effekt på handläggningstiden om en av makarna så att säga väntar ut tiden. En rapporteringsplikt för förrättaren kan i någon mån medföra att ärendena prioriteras framför andra lika viktiga arbetsuppgifter. Samtidigt kan en fast tidsgräns innebära merarbete och förrättaren kan behöva peka ut en viss make som anledning till att ärendet dragit ut på tiden, vilket kan påverka hur förrättarens neutralitet uppfattas. För advokater finns redan ett tillsynsorgan, Advokatsamfundet. För juristbyråer har Länsstyrelsen ett tillsyns- ansvar, dock i syfte att främst förhindra penningtvätt och finansi- ering av terrorism och alltså inte i liknande omfattning som den Advokatsamfundet utövar.

12.3Domstolens kontroll och entledigande av förrättaren

För det fall mål om äktenskapsskillnad pågår ska en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare göras i det målet och annars till en tingsrätt som är behörig att pröva tvister om bodelning mellan makarna (se 17 kap. 2 § äktenskapsbalken och 10 kap. 9 § 2 st. rätte- gångsbalken). En ansökan som inte sker i ett mål om äktenskaps- skillnad handläggs som ett domstolsärende med tillämpning av lagen om domstolsärenden. Ett sådant ärende avslutas av tingsrätten i och med beslutet om att bifalla eller avslå en begäran om förord- nande. Det innebär att det inte finns ett öppet ärende där under

331

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

den tid som förrättningen pågår. I praktiken saknas det därför an- ledning för tingsrätten att genom kontakt med förrättaren höra efter om bodelningen är avslutad och, om inte, anledningen till det. Motsvarande gäller om frågan har hanterats i ett äktenskapsskillnads- mål eftersom förordnandet innefattar ett slutligt avgörande av frågan om bodelningsförrättare.

Något tillsynsansvar eller liknande har inte domstolen över för- rättaren. En förklaring till det kan vara att det historiskt främst har varit advokater som förordnats till förrättare, vilka alltså står under Advokatsamfundets tillsyn. En annan förklaring kan vara att bodel- ning och förordnande av bodelningsförrättare länge har betraktats som en i grunden privat angelägenhet (se avsnitt 15.8.7).

Däremot kan tingsrätten komma att pröva om det finns skäl för entledigande av förrättaren (se 17 kap. 4 § äktenskapsbalken). Pröv- ningen kan ske till exempel efter begäran från en av makarna som anser att förrättaren har försenat handläggningen.

Om en bodelningsförrättare visar sig inte vara lämplig för upp- giften föreligger skäl att entlediga denne. Ett annat skäl är att någon bodelningsförrättare inte längre behövs, vilket i så fall förutsätter att makarna är överens om det eftersom en bodelningsförrättare ska vara förordnad så länge som någon make begär det (jfr 17 kap.

1 §).5 Mellan en part och bodelningsförrättaren kan det ibland finnas så starka motsättningar och svårigheter att kommunicera att dom- stolen finner det motiverat att entlediga förrättaren.6

Hur lämplighetskravet ska bedömas vid en fråga om entledig- ande har prövats av Högsta domstolen i NJA 2023 s. 761. Målet gällde visserligen en boutredningsman, men regleringen av när en sådan ska skiljas från sitt uppdrag liknar den för bodelningsförrät- tare (se 19 kap. 5 § 2 st. ärvdabalken). Högsta domstolen uttalade att avsikten är att entledigande inte ska komma i fråga vid vilken försummelse som helst utan det krävs att boutredningsmannen ska ha agerat på ett sådant sätt att han eller hon är olämplig för upp- draget. Som exempel på omständigheter som kan tala för ett ent- ledigande nämndes att boutredningsmannen har varit vårdslös eller vidtagit åtgärder som motverkar en snabb avveckling av boet. Frå-

5Se prop. 1986/87:1 s. 221.

6Jfr rättsfallet RH 2016:82.

332

SOU 2025:121

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

gan aktualiseras också om boutredningsmannen agerar uppenbart partiskt till förmån för en eller några av dödsbodelägarna.7

En bodelningsförrättare kan själv begära sitt entledigande. Dom- stolen får då pröva om denne har visat skäl för det. Innan uppdraget är slutfört kan förrättaren inte avsäga sig uppdraget utan vidare.8

I avsnitt 15.2.5 redovisas den situationen att förrättaren inte erhållit förskottsbetalning avseende sitt uppdrag trots att det varit ett vill- kor för att åta sig uppdraget.9

Vid bedömningen av om ett entledigande bör ske måste dom- stolen göra en avvägning mellan skälen för och emot att förrättaren skiljs från uppdraget. Som skäl mot ett entledigande har domstolen att väga den tidsutdräkt och de kostnader som skulle föranledas av att en ny bodelningsförrättare måste utses.10 Beroende på makarnas inställning, och i den mån det är möjligt, bör domstolen även be- döma om det finns förutsättningar att hitta en ersättare. Vid ent- ledigande av en bodelningsförrättare finns det visserligen inte något krav på att en ny förrättare samtidigt förordnas.11 Skyldigheten för domstolen att förordna en bodelningsförrättare på makes begäran är dock alltjämt tillämplig så länge bodelningen inte är genomförd (jfr 17 kap. 1 §).

12.4En boutredningsmans redovisningsskyldighet

Det finns skäl att kort nämna den årliga redovisningsskyldighet som en boutredningsman har enligt 19 kap. 14 a § ärvdabalken, trots att uppdraget delvis skiljer sig från det som gäller för en bodelnings- förrättare. Bakgrunden till reglerna är den uppgift som boutrednings- mannen har att förvalta egendomen i dödsboet (vilken en bodel-

7Se rättsfallet NJA 2023 s. 761 p. 15 och 16, där Högsta domstolen inte ansåg att boutred- ningsmannens lämplighet för uppdraget kunde ifrågasättas när denne hade tagit ställning till en prejudiciell fråga.

8Jfr NJA II 1933 s. 237, rättsfallet NJA 2012 s. 715 p. 15 och Högsta domstolens beslut den

20december 2019 i mål nr Ö 1272-19.

9Se rättsfallet RH 2017:20.

10Jfr rättsfallet RH 2016:82. Entledigande kan även prövas efter egen ansökan av förrättaren till rätten.

11Se Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken (14 juni 2023, Version 5, JUNO), kommentaren till 17 kap. 4 §. Om det är en boutredningsman som entledigas – som förvaltar egendomen i dödsboet – bör i regel en ny boutredningsman förordnas (jfr NJA II 1933 s. 237 och Högsta domstolens beslut den 20 december 2019 i mål nr Ö 1272-19). Jfr även den bedömning som domstolen ska göra vid entledigande av förvaltare och god man, se rättsfallen NJA 2012 s. 715 och NJA 2018 s. 246.

333

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

ningsförrättare inte har). Paragrafen infördes 1974 och syftar till att öka dödsbodelägarnas möjligheter till kontroll.12

Före den 1 april varje år ska boutredningsmannen avge redovis- ning för förvaltningen under föregående år. Årsredovisningen ska tillställas minst en av delägarna i dödsboet, vilket övriga delägare och domstolen ska underrättas om. Domstolen ska övervaka att redovisningsplikten fullgörs. Om boutredningsmannen underlåter att lämna sin redovisning kan domstolen vid vite förelägga honom eller henne att fullgöra sin skyldighet.

Reglerna innebär att det i första hand är upp till dödsbodelägarna att materiellt granska boutredningsmannens redovisning. Om de vid granskningen ser skäl för det kan de begära att boutrednings- mannen ska entledigas eller att en god man ska förordnas (19 kap.

5 § 2 st. och 17 § 1 st. ärvdabalken). Därtill finns möjligheten att kräva skadestånd enligt 19 kap. 18 § ärvdabalken om de har lidit skada.13

12.5Gällande rätt i övriga nordiska länder

12.5.1Danmark

Som redovisats är det skifteretten som förordnar en auktoriserad bodelningsförrättare att sköta en bodelning. Skifteretten har ett tillsynsansvar över förrättaren och kan kräva att denne lämnar upp- lysningar om bodelningens handläggning (47 § ægtefælleskifteloven). Det kan ske som del av den allmänna tillsynen eller om domstolen har fått in klagomål från part på förrättarens handläggning, såsom att denne inte driver förfarandet framåt tillräckligt snabbt. Skifte- retten prövar då klagomålet (49 §).

Om det bedöms nödvändigt utifrån omständigheterna kan skifte- retten ålägga förrättaren att inkomma med en mer utförlig rapport och att vidta särskilda handläggningsåtgärder. Skifteretten kan också framföra kritik eller återkalla dennes förordnande för uppdraget

(47 och 48 §§). För återkallelse krävs att domstolen anser att för- rättaren har utfört sitt uppdrag på ett oförsvarligt sätt. I så fall ska rätten utse en ny förrättare. Vidare kan justitieministern återkalla

12Se prop. 1974:142 s. 162.

13Lind & Walin, Ärvdabalken Del II (28 februari 2025, Version 7, JUNO), kommentaren till

19kap. 14 a §.

334

SOU 2025:121

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

en auktorisation som bodelningsförrättare om personen till exem- pel har väsentligt åsidosatt sina skyldigheter som förrättare.

Utgångspunkten är att förrättaren har en stor självbestämmande- rätt i hur förrättningen ska genomföras. Det är därför endast i sär- skilda fall som det finns grund för skifteretten att ålägga förrättaren att utföra specifika åtgärder i ärendet. Utredningen har inte fått kun- skap om något tillfälle när skifteretten på eget initiativ har använt den möjligheten. Som nämnts kan bestämmelsen även tillämpas efter ingivet klagomål över förrättaren. Bland refererade mål finns det endast två som avser 49 §, och i båda fallen avslogs klagomålet.14

Om förfarandet inte är avslutat inom ett år ska förrättaren in- formera tingsrätten om handläggningen och när bodelningen kan förväntas vara avslutad. Syftet är att säkerställa att bodelningen inte fördröjs i onödan och att stötta förrättaren i att driva förrättningen effektivt framåt.15

12.5.2Norge

Även enligt norsk rätt finns en rapporteringsskyldighet för en bo- delningsförrättare som blivit förordnad av tingsrätten vid ett offent- ligt skifte (jfr 100 § ekteskapsloven med hänvisning till 152 § arve- loven).16 Senast tre månader efter förordnandet ska förrättaren ge in en rapport till tingsrätten med uppgift bland annat om den pla- nerade handläggningen och när ett utkast till bodelning kan förvän- tas vara klart. Därefter ska förrättaren var tredje månad ge en kort redogörelse till tingsrätten. Om förrättningen inte är avslutad inom ett år ska en ny rapport ges in till tingsrätten om handläggningen, något som därefter ska ske minst årligen.

Klagomål på förrättarens handläggning av bodelningen, såsom att denne inte driver förfarandet framåt tillräckligt snabbt, kan ges in till tingsrätten av part (156 §). Domstolen kan återkalla förord- nandet av förrättaren om den anser att denne inte har utfört sitt uppdrag på ett försvarligt sätt (157 §).

14Grønborg (2023), Ægtefælleskifteloven med kommentarer s. 312 och 318 ff.

15Se Grønborg (2023), Ægtefælleskifteloven med kommentarer s. 313 med där angivna rättsfall.

16I 100 § ekteskapsloven finns ett förbehåll att reglerna i 148–157 §§ arveloven gäller för bo- delningsförrättare ”så langt de passer”. Det är alltså tal om en utgångspunkt och innehållet i rapporteringsskyldigheten kan för en bodelningsförrättare skilja sig åt från de regler som gäller för en boutredningsman enligt arveloven.

335

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

När det gäller domstolens handläggning av bodelningen finns det ingen tidsgräns för hur lång tid handläggningen får eller bör ta. Däremot är domstolen enligt reglerna om aktiv målhantering i tviste- loven skyldig att upprätta en plan för handläggningen och följa den så att målet effektivt och rättssäkert kan avslutas (11-6 § tvisteloven, som är tillämplig genom hänvisning i 169 § arveloven).

12.5.3Finland

I den finska ärvdabalken, som innehåller bestämmelser om bodel- ningsförrättare och boutredningsmän, finns det ingen tidsgräns för hur lång tid bodelningsförrättningen får eller bör ta, och inte heller några särskilda konsekvenser av att processen drar ut på tiden. Annat förhåller det sig för en boutredningsman, som ska sköta sin uppgift skyndsamt (19 kap. 12 § ärvdabalken). Motsvarande skyldighet finns alltså inte för bodelningsförrättare enligt 23 kap. ärvdabalken. Där- emot följer det av en central princip inom finsk civilprocessuell tvist- lösning att bodelningar ska genomföras snabbt och effektivt. Om förrättaren begärs entledigad kan dennes dröjsmål vara en omstän- dighet som beaktas vid bedömningen av om förrättaren har visat sig olämplig för uppdraget (jfr 23 kap. 5 § ärvdabalken).

12.5.4Island

Inte heller i isländsk rätt finns det någon tidsgräns för hur lång tid bodelningsförrättningen får eller bör ta. Normalt följer dock dom- stolen upp ärendet med bodelningsförrättaren inom ett eller två år, om det inte är avslutat.

12.6Regler om tidsåtgång för domstolsprocesser

12.6.1Tidsfrister och skyndsamhetskrav i domstol

För de flesta mål i domstol finns det ingen uttrycklig tidsgräns för hur lång tid som rättegången får eller bör ta. Ett undantag som redo- visas nedan finns i 12 § förvaltningslagen.

336

SOU 2025:121

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

I allmän domstol finns det mål som ska behandlas skyndsamt. För tvistemål gäller det allmänna kravet på snabbhet i 42 kap. 6 § rättegångsbalken. Dessutom kan vissa beslut i tvistemål behöva hanteras mer skyndsamt än andra, till exempel ett interimistiskt beslut i fråga om vårdnad, boende eller umgänge. För brottmål finns vissa legala frister, till exempel regler om att en huvudförhandling när den tilltalade är frihetsberövad ska påbörjas senast inom två veckor från den dag då åtalet väcktes (se 45 kap. 14 § 2 st. rättegångsbalken och jfr de regler som gäller för en tilltalad som är under 18 år enligt 29 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare). Sedan 2021 gäller dessutom att en person får vara häktad under en sammanhängande tid om högst nio månader fram till dess att åtal har väckts. Tidsgränsen får bara överskridas om det föreligger syn- nerliga skäl och följden av den är enkel – domstolen ska häva häkt- ningsbeslutet. Som utvecklas nedan är det för bodelningsförrätt- ningen inte lika självklart vad följden ska vara av att en tidsgräns passeras.

12.6.2Rätten till en rättvis rättegång inom skälig tid

Även om ett mål normalt inte har en uttrycklig tidsgräns gäller den allmänna principen att målet ska avgöras inom skälig tid (se artikel 6:1 i Europakonventionen och 2 kap. 11 § regeringsformen). I avsnitt 15.5 uttalar utredningen att förfarandet inför en bodel- ningsförrättare, liksom eventuell efterföljande klandertalan i dom- stol, bör omfattas av artikel 6:1 i Europakonventionen. Detta efter- som en bodelning genomförd av en bodelningsförrättare har karaktär av en judiciell förrättning som direkt påverkar privata rättigheter.

Med hänsyn till det nyss sagda och att det är domstolen som för- ordnar en bodelningsförrättare finns det anledning för staten att be- akta det ansvar som den får antas ha för att bodelningsförrättningen genomförs inom skälig tid, liksom vilka kontrollfunktioner som bör finnas i detta avseende. Det har ovan konstaterats att domstol- arna inte har något uttalat sådant uppdrag.

Artikel 6:1 i konventionen innehåller ett krav på att rättegång i mål rörande civila rättigheter och skyldigheter eller rörande anklag- else för brott skall hållas inom skälig tid. I tvistemål räknas tiden från den dag då målet anhängiggörs vid domstol fram till dess att

337

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

det finns en slutgiltig dom som vunnit laga kraft och kan verkstäl- las.17 För bodelningsprocessens del kan det alltså finnas anledning att räkna tiden från den dag en förrättare förordnas till dess att det finns ett verkställbart bodelningsavgörande (se kapitlet om verk- ställighet av bodelningsförrättares beslut).

Frågan om ett mål har avgjorts inom skälig tid har prövats av Europadomstolen i ett mycket stort antal fall. Ofta har domstolen gjort en helhetsbedömning av en rad olika kriterier, såsom målets komplexitet, parternas (försumliga) agerande och domstolens hand- läggning. Om domstolarna har bidragit till att förlänga förfarandet genom att inte sätta ut målet till förhandling inom rimlig tid eller genom allmänt långsam handläggning, talar dessa omständigheter för att målet inte har avgjorts inom skälig tid. Av betydelse är också om målet gällt en fråga av stor betydelse för en part, till exempel vårdnad om barn eller rätt till pension.18

Det är svårt att utifrån Europadomstolens praxis säga något all- mänt om vad som kan utgöra skälig tid för bodelningsprocesser. För att göra en jämförelse har Europadomstolen allmänt sett inta- git ståndpunkten att tiden för handläggning av brottmål som inte är speciellt komplicerade inte får överskrida 6 eller 7 år, även om målet behandlats i tre instanser. Vidare har Högsta domstolen angett att en utgångspunkt kan vara att en handläggningstid om upp till två år per instans för relativt okomplicerade brottmål får godtas, om inte skäl för en särskilt skyndsam handläggning föreligger eller fram- kommer av hänsyn till den tilltalade.19

När ett mål inte har avgjorts inom skälig tid är det inte enbart artikel 6:1 som är relevant att beakta utan även artikel 13. Europa- domstolen har uttalat att det enligt den artikeln krävs att staterna i sina nationella rättssystem har ett effektivt rättsmedel för att han- tera klagomål om alltför långsam rättskipning. När det gäller Sverige har en utveckling skett genom att rätten till skadestånd vid brott mot konventionen har utvidgats, först genom Högsta domstolens rättspraxis och därefter genom införandet av en sådan rätt i skade-

17Danelius m.fl. (2023), Mänskliga rättigheter i europeisk praxis s. 383 f. Eftersom det är först genom verkställigheten som en dom får praktisk effekt för den vinnande parten har i Europa- domstolens praxis ett eventuellt verkställighetsförfarande setts som ett andra led av proce- duren i civilmål och alltså räknats in i den sammanlagda tid som bedömts enligt artikel 6:1.

18För en mer utförlig redogörelse se Danelius m.fl. (2023), Mänskliga rättigheter i europeisk praxis s. 385 f.

19Se Danelius m.fl. (2023), Mänskliga rättigheter i europeisk praxis s. 390 med där gjorda hän- visningar till rättsfall.

338

SOU 2025:121

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

ståndslagen (se 3 kap. 4 §).20 Huruvida staten kan bli skadestånds- ansvarig för långsam handläggning vid en bodelningsförrättning är inte klart. Å ena sidan anses förrättningen som sagt vara en privat angelägenhet, å andra sidan skulle en utebliven kontroll från staten efter förordnande av en förrättare kunna utgöra skäl för skadestånds- ansvar.

12.6.3Förvaltningslagens sexmånadersregel

I förvaltningslagen finns en möjlighet för en enskild part som har inlett ett ärende att begära att myndigheten, i första instans, ska avgöra ärendet om så inte har skett inom sex månader (12 § för- valtningslagen). Då ska myndigheten inom fyra veckor från begä- ran antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran. Ett sådant avslagsbeslut får överklagas till den domstol eller för- valtningsmyndighet som är behörig att pröva ett överklagande av avgörandet i ärendet. Part har möjligheten att framställa en sådan begäran vid ett tillfälle under ärendets handläggning.

En begäran om att ärendet ska avgöras får göras tidigast efter sex månader från det att ärendet inleddes. Enligt förarbetena utgör tiden en avvägning mellan å ena sidan intresset av att stärka en en- skilds möjlighet att påskynda förfarandet och å andra sidan intres- set av förutsebarhet och av att myndigheternas resurser inte tas i anspråk för överprövning av förfarandefrågor i andra fall än när det verkligen finns skäl för det. Det poängteras i förarbetena att tids- gränsen inte ska uppfattas som en reglering om rekommenderad tidsåtgång för ärendehandläggningen, utan endast en gräns för när förfarandet tidigast ska kunna användas.21

Ett beslut att inte avgöra ett ärende ska innehålla en klargörande motivering så att den enskilde förstår varför det inte kan avgöras. Om möjligt ska myndigheten även upplysa om när ärendet sanno- likt kan förväntas vara avgjort. Motiveringen har betydelse för den enskilda och vid en eventuell överprövning av beslutet. Efter över- klagande ska överinstansen utifrån skälen i beslutet och handling- arna i ärendet pröva om beslutsmyndigheten dröjt i onödan med att avgöra ärendet. Prövningen ska vara inriktad på att klarlägga om

20Se Danelius m.fl. (2023), Mänskliga rättigheter i europeisk praxis s. 660 ff. med där gjorda hänvisningar till rättsfall.

21Se prop. 2016/17:180 s. 121 och 297.

339

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

beslutsmyndighetens redovisade skäl för att inte avgöra ärendet är hållbara eller inte. Om överinstansen bifaller överklagandet ska den förelägga myndigheten att avgöra det snarast eller inom den tid som överinstansen bestämmer (se 49 § förvaltningslagen). Tiden bestäms då utifrån om ärendet bedöms vara klart för avgörande eller inte. Överinstansens beslut får inte överklagas.22

Justitieombudsmannen (JO) har undersökt hur 1123 och 12 §§ förvaltningslagen tillämpas hos några olika myndigheter.24 Enligt JO visar resultatet av undersökningen att det finns stora brister vid tillämpningen av bestämmelserna, framför allt när det gäller 11 §. Det har också kommit fram att bestämmelserna uppfattas som svåra och framför allt resurskrävande att tillämpa för myndigheterna. JO har därför svårt att se att bestämmelserna har fått den avsedda effek- ten att snabba på handläggningen och stärka den enskildes ställning vid långsam handläggning.

12.7Skiljeförfaranden

Liksom vid flera andra av utredningens delfrågor är det relevant att jämföra med hur regleringen ser ut för skiljeförfaranden. Enligt lagen om skiljeförfarande finns ingen tidsgräns för hur lång tid förfaran- det får ta. En sådan har funnits tidigare enligt den gamla lagen om skiljemän som upphörde att gälla den 1 april 1999. Om parterna inte hade avtalat en viss tid inom vilken en skiljedom skulle meddelas, var huvudregeln att sådan skulle meddelas inom sex månader från det att påkallandet av skiljeförfarande skett (18 § lagen om skilje- män). Följden av att en dom inte meddelades inom angiven tid var att skiljeavtalet förföll, med konsekvensen att vardera part kunde väcka talan i allmän domstol. Om det fanns särskilda skäl kunde tingsrätten förlänga fristen, dock inte mer än sex månader som ut- gångspunkt. Fristregeln syftade inte i första hand till att hindra för-

22Se prop. 2016/17:180 s. 123 ff. och 298 samt Lundmark & Säfsten, Förvaltningslagen (26 augusti 2024, Version 1C, JUNO), kommentaren till 12 och 49 §§.

23I 11 § anges att om en myndighet bedömer att avgörandet i ett ärende som har inletts av en enskild part kommer att bli väsentligt försenat, ska myndigheten underrätta parten om detta. Myndigheten ska då också redovisa anledningen till förseningen.

24JO 2023-06-19, dnr 3232-2023. De myndigheter som omfattades av undersökningen var Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och sex kommunala nämnder.

340

SOU 2025:121

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

halning från en parts sida utan till att skydda parterna mot verk- ningarna av ett alltför utdraget agerande från skiljemännens sida.25

Redan under mitten av 1970-talet diskuterades behovet av att be- hålla en lagreglerad tidsgräns.26 Departementschefen framhöll att om tidsfristen slopas måste emellertid på annat sätt säkerställas att parter- nas bundenhet vid skiljeavtalet någon gång upphör, även om skiljeför- farandet drar ut på tiden. Det anfördes också att behovet av förstärkt skydd för ekonomiskt eller socialt svagare part då måste övervägas.

Islutet av 1990-talet, i förarbetena till lagen om skiljeförfarande, gjordes bedömningen att den dåvarande tidsfristen inte skulle finnas med i den nya lagen.27 De huvudsakliga skälen var att regleringen ansågs trubbig och utan större betydelse för handläggningstiden eftersom möjligheten till förlängning tillämpats generöst. Det kon- staterades att tidsfristen kunde sätta ett extra vapen i händerna på en svarandepart som genom att dra ut på förfarandet tills slutdagen var nära kunde hota att omintetgöra skiljeförfarandet. I stället an- sågs andra verktyg vara bättre lämpade mot en trilskande eller för- sumlig part, såsom stupstocksföreläggande. För det fall att det var en skiljeman som orsakat förseningen ansågs det vara tillräckligt med möjligheten för en part att i tingsrätten begära entledigande av denne (se 17 § lagen om skiljeförfarande).

12.8Överväganden och förslag

Förslag

Om en bodelningsförrättares uppdrag inte är slutfört inom nio månader från förordnandet ska bodelningsförrättaren informera makarna om det och uppge anledningen till att så inte kunnat ske.

25Se prop. 1975/76:48 s. 18.

26Se prop. 1975/76:48 s. 18 och SOU 1994:81 s. 156 f.

27Se prop. 1998/99:35 s. 123.

341

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

12.8.1Det bör införas en tidsgräns för bodelningsförrättningar

Som uttalats i utredningens direktiv kan en tidsgräns för bodelnings- förrättningen utgöra en tydlig signal till såväl makarna som förrät- taren om när bodelningen senast förväntas vara klar, vilket kan bi- dra till en mer målinriktad handläggning.

Enligt utredningens uppfattning skulle en tidsgräns i första hand vara ett verktyg för att motverka att handläggningen försenas av förrättaren. Med en tidsgräns kan förrättare antas bli mer medvetna om handläggningstider, med de prioriteringar och interna rutiner som följer med detta. Tidsgränsen – tillsammans med det föreslagna kravet på att upprätta en tidsplan – kan alltså ha en handlingsdiriger- ande effekt för förrättaren och ge ytterligare stöd för denne att i rimlig tid använda sig av hela verktygslådan för att få till stånd en bodelning.

I förhållande till en obstruerande make är det främst på ett så- dant indirekt sätt som en tidsgräns kan fungera. Någon mer direkt följd för en enskild make kan den inte innebära. Att tidsgränsen passeras kan till exempel inte medföra att någon av makarna får automatiskt framgång med sin talan (jfr tidsgränsens följd för en åklagare respektive häktad person i fråga om häktning).

I det följande redovisas de överväganden som lett fram till ut- redningens förslag. Vid sidan av det lämnade förslaget beskrivs tre alternativa lösningar för hur en tidsgräns kan utformas. Samtliga alternativ, inklusive det valda förslaget, har det gemensamt att en förrättare tvingas att vara aktiv i förhållande till tidsgränsen och beskriva skälen för varför den inte kan hållas. Det bör leda till trans- parens för de berörda och förhoppningsvis kunna minska den känsla av maktlöshet som kan infinna sig hos en part i ett förfarande som drar ut på tiden. En tidsgräns kan alltså vara ett medel för den som drabbats av en fördröjning att påskynda handläggningen.

Som antytts ovan är en svår fråga vilken den rättsliga följden bör vara av att en tidsgräns passeras. Möjliga följder kan vara att förrät- taren får en rapporteringsskyldighet till tingsrätten eller makarna, att hon eller han kan komma att skiljas från sitt uppdrag eller att ett bodelningsbeslut eller andra handläggningsåtgärder måste fattas inom viss tid. Frågan om rättsföljd utvecklas nedan.

342

SOU 2025:121

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

Andra svårigheter finns i frågan om längden för tidsgränsen. Be- roende på vilken rättsföljd som knyts till tidsgränsen kan en alltför snäv sådan vara till nackdel för de berörda. En tidsgräns bör inte riskera försämra förutsättningarna för att åstadkomma en rättssäker och en så materiellt riktig bodelning som möjligt.

Om en tidsgräns ska införas bör den vara väl avvägd, vilket kom- pliceras av att bodelningsförrättningar skiljer sig åt i omfattning, karaktär och konfliktnivå. Det kan hävdas att en frist behöver be- stämmas med utgångspunkt i den aktuella bodelningen för att vara realistisk och inte uppfattas som alltför trubbig. För att möta den utmaningen finns utredningens förslag om ett krav på tidsplan. En tidsgräns bör nämligen inte uppfattas som en reglering om rekom- menderad tidsåtgång för förrättningen, utan närmast som en an- modan till makarna att reagera på att handläggningen av någon an- ledning dragit ut på tiden. Utgångspunkten är att alla bodelningar ska vara slutförda inom den tiden. Enklare bodelningar kan och bör gå fortare än så, och det finns bodelningar vars omfattning och karak- tär kan kräva längre tid. Omständigheterna i det enskilda fallet är avgörande. Därtill har utredningen föreslagit att i lag tydliggöra att förrättaren ska genomföra bodelningen skyndsamt och ändamåls- enligt (se avsnitt 8.6.2). Mot denna bakgrund har utredningen inte anledning att tro att tidsgränsen kan bli normerande och få motsatt effekt än den önskade.

Som ytterligare skäl mot att införa en bestämd tidsgräns för samt- liga bodelningar kan anföras att den kommer att innebära merarbete för förrättare och domstolen, beroende på vilket alternativ som väljs. Omfattningen av det arbetet bör dock inte överdrivas. I de ärenden som en tidsgräns faktiskt aktualiseras bör det inte krävas några be- tydande ansträngningar från förrättaren att beskriva skälen för att handläggningen dragit ut på tiden. Om domstolen ska vara involverad i tidsgränsen bör utformningen av den vara välavvägd för att inte tynga domstolen i onödan.

En annan farhåga som lyfts fram av advokater och jurister vid ett av utredningens möten är att förrättarens upplysningar om hur ärendet fortskridit kan uppfattas stå i strid med principen om opar- tiskhet, om denne uttalar sig negativt om exempelvis en parts bris- tande medverkan i förfarandet. Med hänsyn till de uttalanden som Högsta domstolen gjort i NJA 2023 s. 761 bedömer utredningen att det i normalfallet inte finns fog för uppfattningen att förrätta-

343

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

ren därmed skulle anses olämplig. Naturligtvis bör förrättaren för- hålla sig saklig och objektiv i sina upplysningar.

De angivna skälen mot att införa en tidsgräns får vägas mot det tydliga behovet av att få ner förrättningstiderna och förhindra de allra längsta sådana. Utredningen vill understryka att eventuella för- hoppningar om att en tidsgräns ensam kan garantera snabba bodel- ningsförrättningar bör tonas ned. Ett sådant system skulle förutsätta en ensidig prioritering av tidsaspekten. I praktiken kan ett bodel- ningsbeslut inte hastas fram utan att beakta det grundläggande i att en fullgod utredning är avgörande för att en bodelning ska bli så materiellt riktig som möjligt. För detta ändamål har i detta betänk- ande lämnats flera förslag om förbättrade verktyg för förrättaren att få tillgång till relevant underlag.

Med det sagt är utredningens slutsats att en tidsgräns bör kunna vara ett av flera verktyg som tillsammans bidrar till snabbare för- rättningar. När det gäller hur en sådan tidsgräns kan utformas gör utredningen följande överväganden.

12.8.2Utformningen av förslaget om en tidsgräns

Följden av att tidsgränsen passeras

Som framgår med tydlighet av redovisningen av de alternativa lös- ningarna nedan finns det ingen naturlig rättsföljd av att en tidsgräns för förrättningen passeras. De förslag på rättsföljder som de alter- nativa lösningarna innehåller bedöms vara för kostsamma och in- vecklade med hänsyn till vilken effekt de kan antas ge för handlägg- ningstiderna.

Utredningen har i stället valt att föreslå en rättsföljd som inne- bär en rapporteringsskyldighet för förrättaren, med makarna som mottagare. I rapporten ska förrättaren uppge anledningen till att uppdraget inte är slutfört inom tidsgränsen. Förrättaren kan då be- skriva hur förrättningen har fortskridit och när den kan förväntas vara avslutad. Om det kvarstår utredningsåtgärder kan förrättaren redovisa dessa. Förrättaren bör tillse att handläggningen fortgår som planerat och inte fördröjs av tidsgränsen och rapporteringsskyldig- heten.

344

SOU 2025:121

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

Vid jämförelse med de alternativa lösningarna bör detta förslag vara både kostnadseffektivt och enkelt att tillämpa. Förslaget tynger inte domstolarna och bodelningsförrättaren i onödan. Det ger en tydlig signal till förrättaren och makarna om vad som kan förväntas av en förrättning och när det kan vara lämpligt att använda tillgäng- liga verktyg. Utredningen bedömer att tidsgränsen, i sin föreslagna utformning, inte bör påverka viljan att åta sig uppdrag som bodel- ningsförrättare.

Enligt förslaget är den domstol som har förordnat förrättaren inte i direkt mening involverad i tidsgränsen eller tillhörande rap- porteringsskyldighet. För en make som bedömer att bodelningsför- rättaren har försenat handläggningen finns dock ytterst möjligheten att hos denna domstol begära förrättarens entledigande. Domstolen får då ta ställning till om det som framkommit om handläggningen utgör tillräckliga skäl för att entlediga bodelningsförrättaren. Den praxis som finns i denna fråga kommer alltjämt vara relevant att beakta. Dessutom kan nämnas utredningens förslag om att införa kompetenskrav för bodelningsförrättare, innefattande att det bör vara en förutsättning vid lämplighetsbedömningen att personen har tid för uppdraget (se kapitel 16).

Liksom hittills måste domstolen väga skälen för ett entledigande mot den tidsutdräkt och de kostnader som skulle föranledas av att en ny bodelningsförrättare utses. Ett entledigande av bodelnings- förrättaren som konsekvens av en alltför långsam handläggning kan i det korta perspektivet vara kostsamt. Det tar tid för en ny förrät- tare, om en sådan kan hittas, att ta över och sätta sig in i ärendet, vilket är förenat med extra kostnader för makarna. Utredningens förslag om ett lagstadgat krav att förrättaren ska upprätta protokoll över varje sammanträde är viktigt för att begränsa de negativa följd- erna av ett sådant överlämnande. Samtidigt, om det finns skäl att entlediga en förrättare med hänsyn till hur denne har handlagt ären- det, är det inte alls säkert att det sammantaget blir dyrare eller tar längre tid i anspråk att låta en annan förrättare avsluta förrättningen.

345

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

När ska tidsgränsen infalla?

Utredningen bedömer att en lämplig avvägning för tidsgränsen är nio månader. Att som i Norge ha en tidsgräns med rapportering var tredje månad under det första året kan antas innebära oproportio- nerligt mycket arbete för förrättaren. Under det första halvåret av förrättningen kan det i många fall antas finnas godtagbara skäl för att bodelningen inte är avslutad. Det bör därför vara först därefter som behovet av en tidsgräns med tillhörande rapportering ökar.

Enligt utredningens mening finns det inte tillräckliga skäl för att införa en återkommande skyldighet under förfarandet för förrättaren att informera om anledningen till att det inte har avslutats. Ytterli- gare förseningar får i stället hanteras i det enskilda fallet av förrätta- ren och makarna. I detta sammanhang kan nämnas att det i utred- ningens förslag om ett krav på att upprätta tidsplan finns en skyldighet för såväl makar som bodelningsförrättare att informera om eventu- ella förseningar (se avsnitt 8.6.3).

12.8.3Alternativ lösning 1 – en tidsgräns med tillsynsansvar och rapporteringsskyldighet till tingsrätten

Inledning

Som antytts ovan har utredningen övervägt och skissat på tre andra lösningar för en tidsgräns. Framför allt rör dessa överväganden vil- ken eller vilka rättsföljder som en passerad tidsgräns ska medföra.

En redovisning av sådana alternativ följer nedan. De främsta skälen för att utredningen bedömt att det lämnade förslaget i avsnitt 12.8.2 bör väljas är att det är jämförelsevis enkelt att tillämpa och kan an- tas kosta mindre för enskilda och staten än de alternativa lösning- arna. Effekten på handläggningstiderna bedöms inte bli påtagligt bättre om något av de alternativa lösningarna väljs i stället för ut- redningens förslag.

Tillsynsansvar för tingsrätten

En första alternativ lösning innebär att knyta införandet av en tids- gräns till en mer utvecklad tillsynsfunktion hos tingsrätten. Med andra ord, när tidsgränsen har passerats inträder en skyldighet för

346

SOU 2025:121

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

tingsrätten att kontrollera varför förrättningen inte är avslutad och för bodelningsförrättaren att rapportera därom. Förslaget har lik- heter med hur tidsgränserna är utformade i Danmark och Norge.

Som utvecklats i föregående kapitel om bodelningsförrättarens verktyg har makar en principiell skyldighet att genomföra en bo- delning. På begäran av en av dem eller båda ska domstolen förordna en bodelningsförrättare. Det kan argumenteras för att det hos mak- arna finns en förväntan att domstolen ska ha en större kontroll än i dag av förrättningen och förrättaren. Som nämnts ovan aktuali- seras för närvarande sådan kontroll främst i samband med att dom- stolen prövar en fråga om entledigande av förrättaren. Någon mer allmän uppföljning av hur förrättningen fortskrider är domstolen enligt gällande rätt inte skyldig att göra, och gör normalt inte heller.

Att ålägga tingsrätten ett utökat tillsynsansvar skulle potentiellt kunna motverka att bodelningar fördröjs i onödan. Det är dock svårt att bedöma vilken faktisk effekt tillsynsansvaret kan få, vilket måste ställas mot de kostnader som förslaget skulle medföra. Ett tillsyns- ansvar kan också antas bidra till att säkra tilliten till systemet och vara ändamålsenligt utifrån det ansvar som staten har att se till att rätten till en rättvis rättegång inom skälig tid inte kränks.

Skulle ett tillsynsansvar införas bör det gälla löpande under tiden som förrättaren är förordnad. I någon mån kan ett sådant ansvar redan finnas genom makes möjlighet att begära entledigande av för- rättaren. Såvitt avser tiden före en uppställd gräns bör skyldigheten som utgångspunkt vara begränsad till de tillfällen när tingsrätten får konkret anledning att misstänka att förrättaren missköter sitt upp- drag, till exempel efter klagomål från en make.

Om förrättningen drar ut på tiden finns det skäl att utöka tings- rättens kontroll. Det kan ske genom att bodelningsförrättaren åläggs att i anslutning till tidsgränsen rapportera till tingsrätten om anled- ningen till att uppdraget inte har slutförts inom tidsgränsen. Det kan ske på liknande sätt som enligt förslaget ovan.

Följden av att tidsgränsen passeras

Som redan har konstaterats finns det ingen naturlig följd av att tids- gränsen har passerats. Ovan har beskrivits vad gränsen ska ha för betydelse för tillsynsansvaret och rapporteringsskyldigheten. Ut-

347

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

redningen har övervägt framför allt två olika åtgärdstyper för tings- rätten att använda om handläggningen har dröjt i onödan: entledig- ande av förrättaren och föreläggande om att fatta bodelningsbeslut eller vidta andra handläggningsåtgärder.

När det gäller entledigande av förrättaren hänvisas till förslaget ovan. Om tingsrätten skulle ges ett tillsynsansvar finns det dock skäl att även tillåta entledigande på tingsrättens initiativ, efter in- hämtande av makarnas inställning.

Utöver möjligheten att entlediga bodelningsförrättaren kan det övervägas om tingsrätten ska ha behörighet att förelägga förrätta- ren att fatta ett bodelningsbeslut inom viss tid eller att vidta andra handläggningsåtgärder, såsom att tillämpa ett stupstocksförelägg- ande. En liknande möjlighet finns enligt dansk rätt. En sådan ord- ning kan också jämföras med den som gäller enligt förvaltningslagen när en överinstans ålägger den beslutande myndigheten att avgöra ett ärende snarast eller inom den tid som överinstansen bestämmer.

Det förtjänar att understrykas att bodelningsförrättaren är själv- ständig i sitt uppdrag och att denna typ av åtgärder från domstolen därför i princip ska användas bara i rena undantagsfall. Beroende på omständigheterna i övrigt kan dock överskridandet av tidsgränsen i sig tala för att det rör sig om en sådan särskild situation där dom- stolen behöver ingripa.

Med inspiration från reglerna i förvaltningslagen kan man tänka sig en ordning där domstolen får förelägga förrättaren att upprätta bodelningshandlingen inom en viss tidsfrist, till exempel ett antal veckor, om domstolen bedömer att ärendet i princip bör vara klart för bodelningsbeslut. Om ärendet däremot inte bedöms vara klart för avgörande, och det inte heller går att fastställa när det kan vara det, bör domstolen förelägga förrättaren att snarast vidta de åtgär- der som krävs för att ärendet ska kunna avgöras. För förrättaren skulle det innebära att domstolen ställer särskilda krav på att denne ska prioritera förrättningen för att undvika ytterligare fördröjningar och att omedelbart använda de verktyg som är lämpliga för att av- göra saken.

Genom att ge domstolen en sådan behörighet kan den i särskilda fall uppnå att bodelningsförrättningen kan avslutas. Om någon av makarna klandrar bodelningen kan därefter nästa steg i bodelnings- processen ta vid. I klandermålet kan de verktyg som finns i rätte-

348

SOU 2025:121

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

gångsbalken användas och komplettering av eventuellt bristfällig utredning ske genom bevisupptagning.

Det kan konstateras att tingsrätten i nästa skede kan komma att pröva ett mål om klander av bodelningen. Utredningen ser dock inte att det skulle medföra någon intressekonflikt för domstolen att besluta om dylika förelägganden med hänsyn till att den inte ska uttala sig i sakfrågan vid detta tillfälle.

Vidare vilar detta alternativ på förutsättningen att förrättaren frivilligt väljer att rapportera om överskridandet av tidsgränsen re- spektive följa domstolens förelägganden. Vid underlåtenhet kan, förutom domstolens påminnelse om förrättarens skyldigheter, denne skiljas från uppdraget och agerandet kan beaktas vid lämplighets- prövningen för framtida uppdrag. Det bör dock inte finnas anled- ning att ge domstolen rätt att vid vite förelägga honom eller henne att fullgöra sin skyldighet (jfr vad som gäller för boutredningsman- nens redovisningsskyldighet enligt 19 kap. 14 a § ärvdabalken).

Av effektivitetsskäl bör tingsrättens beslut om föreläggande inte kunna överklagas. Avsaknaden av en sådan rätt kan dock vägas upp av makarnas möjlighet att klandra bodelningsbeslutet.

När ska tidsgränsen infalla?

Även beträffande denna alternativa lösning bedömer utredningen att en lämplig tidsgräns är nio månader. Det kan övervägas om för- rättaren därefter ska vara skyldig att lämna rapporter till tingsrätten var sjätte månad, eller liknande.

12.8.4Alternativ lösning 2 – krav på anstånd från tingsrätten för att överskrida tidsgränsen

En variant på den föregående alternativa lösningen är att förrätta- ren i anslutning till den uppställda gränsen måste begära anstånd från tingsrätten för att få slutföra bodelningen.28 Om det inte finns särskilda skäl för att bevilja ett sådant anstånd ska tingsrätten an- tingen förelägga förrättaren att fatta ett bodelningsbeslut inom viss tid eller besluta om entledigande av förrättaren.

28Jfr det förslag som Ärvdabalksutredningen lämnade, se SOU 1998:110 s. 275.

349

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

För det fall tingsrätten beviljar ett anstånd kan det övervägas om den i anslutning till det ska kunna ålägga förrättaren att vidta sär- skilda handläggningsåtgärder (jfr ovan).

I övrigt hänvisas till huvuddragen och övervägandena i den före- gående alternativa lösningen.

12.8.5Alternativ lösning 3 – begäran från make om bodelningsbeslut med rätt att överklaga till tingsrätt

En tredje alternativ lösning är att anpassa sexmånadersregeln i för- valtningslagen till systemet för bodelningsförrättningar. I grova drag skulle det kunna innebära följande.

När tidsgränsen har passerats utan att ett bodelningsbeslut fattats har var och en av makarna rätt att begära att förrättaren ska med- dela ett sådant beslut, det vill säga upprätta bodelningshandlingen. Förrättaren ska inom ett visst antal veckor från begäran antingen upprätta bodelningshandlingen eller avslå begäran. Ett avslagsbeslut får överklagas till tingsrätten. Tingsrättens prövning kommer då att likna den som sker inför ett föreläggande om att fatta bodelnings- beslut. Något tillsynsansvar liknande det i alternativ 1 ges däremot inte till tingsrätten.

Jämfört med de andra alternativen ger detta förslag makarna ett tydligare eget verktyg för att kunna kräva ett bodelningsbeslut. Bak- sidan av detta är emellertid att det överlåts till makarna att aktivt reagera på att handläggningen har dragit ut på tiden, utan den hjälp som tingsrättens tillsynsansvar kan innebära i det avseendet. Ord- ningen medför också en risk för att en make som inte själv bidrar med information om sina egendomsförhållanden utnyttjar en sådan rätt för att forcera fram ett bodelningsbeslut på ett för svagt under- lag. Det kan medföra att den andra maken inte får ut det som denne har rätt till i bodelningen och kan även bidra till att konfliktnivån förstärks.

Det får övervägas om en make, liksom enligt förvaltningslagen, ska få begära förrättarens beslut enbart vid ett tillfälle eller om det finns anledning att ha en generösare utformning.

350

SOU 2025:121

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

12.8.6Sammanfattning av förslaget

Med hänsyn till de olika alternativ som har presenterats ovan kan det finnas anledning till en kort summering. Utredningen lämnar förslag om att införa en tidsgräns på nio månader för bodelnings- förrättarens uppdrag. Om förrättningen inte är genomförd inom den tiden ska bodelningsförrättaren informera makarna om det och uppge anledningen till att så inte kunnat ske. Domstolen är inte i direkt mening involverad i tidsgränsen eller tillhörande rapporterings- skyldighet. För en make som bedömer att bodelningsförrättaren har försenat handläggningen finns ytterst möjligheten att begära för- rättarens entledigande. Utredningens förslag bedöms vara jämför- elsevis kostnadseffektivt och enkelt att tillämpa.

12.8.7Inga förändringar i domstolarnas handläggning av klandermål

Bedömning

Det bör inte införas ett generellt skyndsamhetskrav för domstol- arnas handläggning av mål om klander av bodelning.

En viktig förutsättning vid överväganden om handläggningen av klandermål är att rättegången har föregåtts av ett förfarande inför bodelningsförrättaren, vilket kan betecknas som en första instans för bodelningsprocessen. Det innebär att en bodelningsprocess sam- mantaget kan förväntas ta längre tid än andra tvistemål, där rätte- gången börjar i tingsrätten, trots den stora betydelse som en bodel- ning kan ha för en eller båda makarna. Å ena sidan är det en logisk följd av hur systemet ser ut, å andra sidan bör utdragna processer undvikas.

Att låta en viss tvistemålstyp ha ett särskilt skyndsamhetskrav skulle vara främmande för hur handläggningsordningen för tviste- mål ser ut. För tvistemål gäller i stället det allmänna kravet på rätten att driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet (se 42 kap. 6 § 3 st. rättegångsbalken). I särskilda delar kan dock ett mål behöva hanteras mer skyndsamt än annars, till exem- pel vid ett interimistiskt yrkande i mål om vårdnad, boende och umgänge med barn.

351

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

SOU 2025:121

Förberedelsen i ett mål om klander av bodelning kan vara av olika omfattning och karaktär. Av den anledningen kan det vara svårt att bestämma en tidsfrist inom vilken huvudförhandling i målet ska på- börjas (jfr vad som gäller i brottmål med en tilltalad som är häktad). Möjligen kan en sådan frist knytas till tidpunkten när målet är klart för huvudförhandling, det vill säga att målet ska ges prioritet vid utsättningen framför andra mål. Sådan prioritet skulle även kunna gälla för den muntliga förberedelsen.

Det kan konstateras att lagen om förtursförklaring i domstol är tillämplig men att den förutsätter att parten begär sådan förtur. För- tursförklaring förutsätter också typiskt sett att det finns en beakt- ansvärd risk för kränkning av artikel 6:1 i Europakonventionen om målet eller ärendet inte behandlas med förtur i domstolen.

Ett annat, mer ovanligt sätt att göra domstolsprocessen som hel- het snabbare är genom att ändra reglerna för hur mål släpps upp till överinstanserna. En sådan tanke tar avstamp i att tingsrätten i prak- tiken är andra instans, efter bodelningsförrättningen. Till exempel skulle reglerna om prövningstillstånd i hovrätten kunna ändras så att antalet klandermål som får prövningstillstånd begränsas till främst sådana mål där det finns prejudikatvärde eller annars synnerliga skäl att pröva överklagandet. Rättssäkerhetsskäl talar dock emot en sådan lösning, liksom den negativa påverkan som förändringen kan antas få på Högsta domstolens prejudikatbildande verksamhet.

Sammantaget gör utredningen bedömningen att det inte bör in- föras ett generellt skyndsamhetskrav för klandermål eller några andra förändringar av domstolens handläggning av dessa mål. Utredningen vill dock påminna om vikten av att förberedelsen i klandermål drivs med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. När det gäller mål om bouppteckningsed enligt 17 kap. 5 § 2 st. ärvdabalken föreslår dock utredningen ett skyndsamhetskrav (se avsnitt 8.6.15).

352

13Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

13.1Utredningsuppdraget

Utredningen har i uppdrag att analysera och ta ställning till om bo- delningsförrättarens beslut om bodelning bör utgöra en exekutions- titel. Utredningen ska föreslå de författningsförslag som behövs.

13.2Gällande rätt

13.2.1Inledning

En bodelning leder ofta till att bestämd egendom ska utges av den ena maken till den andra eller att en bodelningslikvid ska betalas i pengar. Det sistnämnda torde vara normalfallet, även om lottlägg- ningsreglerna i 11 kap. äktenskapsbalken är utformade med utgångs- punkten att det är egendom som utges.

I princip ska betalning av bodelningslikvid erläggas genast när ett bodelningsavtal har undertecknats eller när ett beslut av bodel- ningsförrättare vinner laga kraft. Det är då som den fordran som den ena parten enligt bodelningen har erhållit på den andra anses förfalla till betalning.1

Det finns dock en möjlighet till skäligt anstånd med betalningen om godtagbar säkerhet ställs för den (11 kap. 9 och 10 §§ äktenskaps- balken). Enligt uttalanden i förarbetena bör längre tid än sex måna- der från bodelningen inte komma i fråga när makarna inte är ense om längden för anståndet.2

1Se bland annat rättsfallet NJA 1983 s. 635.

2Prop. 1986/87:1 s. 182.

353

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

Rätten att lösa ut den andra maken med pengar och rätten att erhålla anstånd med betalningen ska utövas vid bodelningen, vilket innebär att begäran därom ska framställas under bodelningsförfar- andet. Reglerna i nämnda bestämmelser är därför inte avsedda att användas i nästa steg, när bodelningen ska verkställas. Som kommer att redovisas nedan kan verkställighet av bodelningen ske frivilligt eller tvångsvis genom Kronofogdemyndighetens försorg. För det sistnämnda sättet krävs dock en exekutionstitel, vilket beslut av en bodelningsförrättare inte är.

13.2.2En formenlig bodelning är bindande för parterna

Bodelningsavtal är bindande mellan parterna när det har underteck- nats av dem (se formkravet i 9 kap. 5 § äktenskapsbalken). Det har från den tidpunkten även i princip sakrättslig verkan. Om någon av makarna genom bodelningen övertar viss egendom från den andra maken övergår äganderätten till tillgångarna så snart bodelnings- avtalet har undertecknats. Ett formenligt bodelningsavtal ger omedel- bart skydd till egendomen mot den överlåtande makens borgenärer utan krav på ytterligare sakrättsmoment (till exempel tradition eller denuntiation).3

Skyddet har dock vissa begränsningar som följer av de så kallade eftergiftsreglerna om bristtäckningsansvar och återvinning av bo- delning (13 kap. 1 § äktenskapsbalken och 4 kap. 7 § konkurslagen). Att särskilda skyddsregler finns för eftergifter från en makes sida beror på den frihet som makarna har att vid bodelning själva be- stämma om egendomens fördelning. Den friheten ska makarna inte kunna använda till nackdel för eventuella borgenärer. I korthet kan borgenärerna föra talan om återvinning i konkurs eller rikta anspråk om betalning direkt mot den make som gynnats otillbörligt vid bo- delningen.

Beslut av bodelningsförrättare gäller mellan parterna från det att beslutet har vunnit laga kraft, vilket sker om beslutet inte klandras till domstol i rätt tid. Det är då rättskraftigt avgjort hur den egen- dom som omfattas av bodelningen ska fördelas. Under normala förhållanden har parterna därefter inte möjlighet att angripa bodel- ningen. Däremot kan särskilda rättsmedel tillämpas (17 kap. 9 §

3Se rättsfallen NJA 1970 s. 454, NJA 1974 s. 684 och NJA 1985 s. 432.

354

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

äktenskapsbalken, med hänvisning till 58 och 59 kap. rättegångs- balken).4 Det är här fråga om resning, återställande av försutten tid och besvär över domvilla.

Ett bodelningsbeslut kan också ligga till grund för en ansökan om lagfart; däremot ska ansökan vilandeförklaras om beslutet inte har vunnit laga kraft (20 kap. 7 § 4 p. jordabalken).

Ett lagakraftvunnet, formenligt beslut av bodelningsförrättare har samma sakrättsliga verkan som ett formellt giltigt bodelnings- avtal.5 Däremot blir eftergiftsreglerna som utgångspunkt inte aktu- ella att tillämpa eftersom bodelningsförrättaren förutsätts följa regel- verket och på så sätt tillvarata även borgenärernas intressen. Det torde dock inte vara uteslutet att de i vissa fall kan tillämpas, till exem- pel om bodelningsförrättaren inte haft ett korrekt underlag.6

Ur ett sakrättsligt perspektiv finns det alltså inte anledning för den berättigade parten att skynda till Kronofogdemyndigheten för verkställighet av bodelningen efter det att den vunnit laga kraft.

Däremot kan det naturligtvis finnas andra angelägna och befogade anledningar till att parten så snart som möjligt vill ha verkställt det som hon eller han har rätt till. Inte minst för en ekonomiskt svagare part kan en snabb verkställighet ha mycket stor ekonomisk bety- delse och möjliggöra planering av framtiden. Det kan också finnas en risk för att motparten försöker sabotera kommande verkställig- het, till exempel genom att skaffa undan utmätningsbar egendom.

13.2.3Verkställighet av bodelningsbeslut och bodelningsavtal

Om en part inte frivilligt betalar bodelningslikvid eller lämnar ut egendom enligt parternas avtal eller bodelningsförrättares lagakraft- vunna beslut, måste den andra parten få bodelningen tvångsvis verk- ställd. Även om bodelningsbeslutet, eller avtalet, är gällande mellan parterna kan det emellertid inte läggas till grund för verkställighet. Detta eftersom varken bodelningsavtal eller beslut från bodelnings- förrättare utgör en exekutionstitel enligt utsökningsbalken. Dess- utom är bodelningsbeslut inte alltid utformade som en förpliktelse

4Jfr rättsfallet NJA 1988 s. 175.

5Bestämmelserna är således inte tillämpliga när en bodelningsförrättare vid tvist mellan mak- arna har bestämt om egendomens fördelning. Bodelningsförrättaren förutsätts följa balkens regler och på så sätt tillvarata även borgenärernas intressen.

6Se bland annat Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken (14 juni 2023, Version 5, JUNO), kom- mentaren till 13 kap. 1 §.

355

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

–till exempel att den ena maken förpliktas att betala en viss bodel- ningslikvid eller utge bestämd egendom till den andra maken – vilket är ett krav för verkställighet (se 1 kap. 1 § 1 st. utsökningsbalken, som utvecklas nedan).

I stället måste den part som önskar verkställighet ansöka om be- talningsföreläggande eller handräckning hos Kronofogdemyndig- heten eller väcka fullgörelsetalan i domstol.7 På så sätt kan parten ut- verka en exekutionstitel, innan verkställighet kan ske. Det säger sig självt att det innebär ytterligare kostnader och tid, både för den en- skilda personen och staten.

I Ds 2005:34 (Några bodelningsfrågor) har det föreslagits att ut- reda om lagakraftvunna bodelningsbeslut bör utgöra en exekutions- titel för att inte i onödan fördröja verkställigheten av detsamma.8 En- ligt den enkätstudie som Nordlund har genomfört har en klar majoritet av de personer som svarat angett att ett sådant förslag bör genom- föras.9 Vid utredningens möte med advokater och jurister var de flesta av motsvarande uppfattning. Att låta förrättarens beslut vara en exekutionstitel är främst lämpligt när det gäller förpliktelser att betala skifteslikvid eller lämna viss sak. Om det finns särskilda vill- kor för bodelningen lämpar sig beslutet sämre som exekutionstitel. En majoritet av deltagarna var också positiva till ett förslag att ge en förordnad bodelningsförrättare rätt att godkänna ett bodelnings- avtal i syfte att göra det till en exekutionstitel.

Även Lind har argumenterat för en lagändring. Han anser att

lagstiftaren bör erkänna såväl arvskiften som bodelningsbeslut som exekutionstitlar.10 Hans argumentation utgår från verkställighet av arvskiften, men förhållandena är snarlika dem emellan. Enligt hans mening är det onödigt att kräva en särskild fullgörelsetalan vid dom- stol när ett arvskifte innehåller en lottläggning varigenom egendom tillskiftas arvingar och universella testamentstagare och varigenom någon av dem åläggs att utge en skifteslikvid. Arvskiftet utgör en fångeshandling som kan ligga till grund för en ansökan om lagfart (20 kap. 5 § jordabalken). En boutredningsman är skyldig att när arvskiftet vunnit laga kraft lämna ut egendomen (19 kap. 15 § 2 st.

7Om svaranden hos Kronofogdemyndigheten invänder mot kravet kan något utslag inte med- delas. Däremot kan sökanden begära att ärendet ska lämnas över till domstol, varpå tvisten kommer att handläggas där.

8Ds 2005:34 s. 160.

9Se avsnitt 2.5.3.5 i bilaga 2.

10Lind & Walin, Ärvdabalken Del II (28 februari 2025, Version 7, JUNO), kommentaren till

23kap. 5 §.

356

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

ärvdabalken).11 En sådan lagändring skulle också underlätta för att få arvskiften verkställda i EU:s medlemsstater.

13.2.4Verkställighet av dom i klandermål

Vid klander av bodelning är verkställigheten av domen beroende av vilken talan som har förts i målet. I praxis har en klandertalan an- setts gälla att få till stånd en ändring av bodelningens innehåll och inte att ålägga ena maken en förpliktelse.12 En klandertalan bedöms alltså i princip som en fastställelsetalan, och inte en talan om full- görelse. Den kan därför inte leda till en dom som är verkställbar (se nästa avsnitt).

En klandertalan kan dock kombineras med ett yrkande om full- görelse. Vid framgång med ett sådant yrkande kommer domslutet att innefatta en eller flera förpliktelser för motparten, till exempel om betalning av bodelningslikviden. Domen utgör då en exekutions- titel som kan verkställas i den delen.13

13.3Allmänt om verkställighet av exekutionstitlar

13.3.1Utsökningsbalkens regler

Om en person inte frivilligt fullgör en förpliktelse enligt till exem- pel en dom måste den person som önskar verkställighet kunna vända sig till en myndighet för att få förpliktelsen fullgjord tvångsvis. Den möjligheten är den yttersta garantin för att personen ska få sin rätt och att den materiella lagstiftningen ska efterlevas. Det kan antas att vetskapen om att kunna bli föremål för tvångsmässig verkstäl- lighet bidrar till att många fullgör sina förpliktelser frivilligt i den mån de kan.14

11En bodelningsförrättare förvaltar inte egendomen i boet, vilket är en skillnad mot boutred- ningsmannen. Jfr dock reglerna om särskild förvaltning vid bodelning (9 kap. 8 § äktenskapsbal- ken). Vid särskild förvaltning saknas emellertid de regler som gäller för boutredningsmannen, att lämna ut boets egendom i enlighet med arvskiftet när detta har vunnit laga kraft.

12Se rättsfallet NJA 1985 s. 140.

13Se rättsfallet NJA 2008 s. 792, i vilket en förlikning om betalningsförpliktelse ansågs kunna verkställas när den blivit stadfäst genom dom i ett mål om klander av bodelning.

14Se Gregow (2020), Utsökningsrätt s. 23, och däri gjord hänvisning.

357

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

I utsökningsbalken regleras verkställighet av dom eller annan exekutionstitel. En sådan innehåller antingen en förpliktelse om be- talning eller en förpliktelse att någon ska göra eller underlåta något (1 kap. 1 § 1 st. nämnda balk). Regler om de exekutionstitlar som kan läggas till grund för verkställighet finns i 3 kap. utsökningsbalken. Flera av dessa kommer att redovisas nedan.

Ett avgörande som enbart innehåller ett fastställande av ett visst rättsförhållande är inte en exekutionstitel och kan inte verkställas (jfr 13 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken). I svensk rätt finns det inget krav på att verkställbara domar ska innehålla en särskild exe- kutionsklausul. I stället är det avgörande hur domstolen utformar sina domslut. Vid en fullgörelsetalan formuleras domslutet som att svaranden förpliktas att utföra viss prestation. I fastställelsedomar används andra uttryck med innebörd att rätten fastställer ett rätts- förhållande, till exempel förklarar att käranden är berättigad till något.15

Verkställighet av exekutionstitlar hanteras av Kronofogdemyn- digheten. Verkställighet som avser betalningsskyldighet sker genom utmätning och verkställighet som avser annan förpliktelse eller säker- hetsåtgärd sker i den ordning som framgår av 16 kap. utsöknings- balken.

En person som har rätt att få betalt har oftast ett starkt intresse av att betalningsskyldigheten ska verkställas så fort som möjligt, inte minst med hänsyn till risken för att gäldenären skaffar undan egendom eller får nya skulder som konkurrerar om betalningsutrym- met. Å andra sidan har gäldenären ett berättigat intresse av att inte behöva betala en skuld som är tvistig. Den avvägning som gjorts mellan dessa olika intressen har lett till att det i många fall krävs att betalningsskyldigheten ska vara fastställd genom ett avgörande som fått laga kraft för att verkställighet ska medges. I andra fall har lag- stiftaren valt en ordning som medger att verkställighetsåtgärder kan ske omedelbart, före laga kraft (se mer om detta nedan).

Som utgångspunkt kan Kronofogdemyndigheten inte ompröva en exekutionstitel som åberopas för verkställighet. Av detta följer att en svarande inte med framgång kan göra sådana invändningar mot sökt verkställighet som avser omständigheter som inträffat före domens eller beslutets tillkomst. Däremot kan svaranden in- vända att förpliktelsen har upphört eller ändrats på grund av något

15Ekelöf m.fl. (2015), Rättegång. Andra häftet s. 118 ff.

358

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

förhållande som hänför sig till tiden efter exekutionstitelns med- delande. Svaranden kan göra gällande att hon eller han har fullgjort sin förpliktelse (även innefattande kvittning) eller att något annat förhållande som rör parternas mellanhavande utgör hinder mot verk- ställighet (3 kap. 21 § utsökningsbalken).

I det följande redogörs för några av de exekutionstitlar som en- ligt 3 kap. 1 § utsökningsbalken kan läggas till grund för verkstäl- lighet.16

13.3.2Domstols dom, utslag eller beslut (p. 1)

Domstolars avgöranden utgör i princip exekutionstitlar under förut- sättning att de innehåller en förpliktelse. Nedan talas om dom, vilket även avser utslag eller beslut i tillämpliga delar (jfr 3 kap. 1 § 2 st. utsökningsbalken).

En dom som har vunnit laga kraft får verkställas utan några sär- skilda villkor (3 kap. 3 § 1 st.). Om en dom har överklagats endast delvis får domen i den inte överklagade delen i princip verkställas som att den vunnit laga kraft (3 kap. 3 § 2 st.). Det gäller oaktat att den högre instansen under vissa förutsättningar kan undanröja en dom i dess helhet trots att överklagandet är begränsat till viss del.

Enligt huvudregeln får däremot domar inte verkställas innan de har vunnit laga kraft (3 kap. 4 §). Undantag från den huvudregeln kräver att det finns en särskild föreskrift som medger att verkstäl- lighet får ske före laga kraft eller att domstolen med stöd av en sär- skild föreskrift har beslutat om det. Ett skäl för att undantag finns är att den förlorande parten annars har möjlighet att skjuta upp verkställigheten genom att överklaga domen. Olika slag av domar har olika regler.

En dom genom vilken någon har ålagts betalningsskyldighet får verkställas genast (3 kap. 6 §, se även 5 § angående bland annat tred- skodom). I princip är det dock endast det första ledet i utmätnings- förfarandet som får företas (utmätningsbeslutet); tillgångar får ut- mätas. Men som utgångspunkt får egendomen alltså inte säljas innan domen har vunnit laga kraft (8 kap. 4 §). Om så ändå sker får med- len inte betalas ut före laga kraft om inte sökanden (den vinnande

16Övriga exekutionstitlar är godkända strafförelägganden och liknande förelägganden (p. 3) och vissa beslut av förvaltningsmyndighet (p. 6).

359

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

parten) ställer säkerhet för återbetalning (13 kap. 14 §). Detsamma gäller om kontanta medel har flutit in på annat sätt, till exempel om utmätningen avsett kontanter eller om en utmätt fordran drivs in.

När utmätning har beslutats får gäldenären (den förlorande par- ten) inte förfoga över egendomen till skada för sökanden och sök- anden får i princip förmånsrätt i den (4 kap. 29 och 30 §§).

Gäldenären kan förhindra omedelbar verkställighet genom att till exempel deponera pengar hos Kronofogdemyndigheten mot- svarande betalningsskyldigheten och förrättningskostnader eller som pant ställer ett motsvarande tillgodohavande hos bank eller kreditmarknadsföretag (3 kap. 6 §). Är domen meddelad av under- rätt har gäldenären fler möjligheter att ställa säkerhet för att för- hindra verkställighet än beträffande exempelvis en hovrättsdom (3 p. i nämnda lagrum). Sådan säkerhet ska bestå av pant, borgen eller företagshypotek (se 2 kap. 25 §).

Omedelbar verkställighet får ske även beträffande domar som innefattar en förpliktelse att lämna ut lös egendom (3 kap. 8 §). Som villkor för verkställighet gäller dock att den vinnande parten ställer säkerhet för egendomen och eventuell avkastning. Bestämmelsen avser skyldighet att utge såväl viss bestämd egendom som generisk egendom.

Även utanför utsökningsbalken finns det bestämmelser som tillåter att domar får verkställas före laga kraft. Det kan framgå direkt av be- stämmelsen, såsom i fråga om kvarsittanderätt och underhållsskyldig- het till make och barn (14 kap. 7 § 3 st. äktenskapsbalken och 7 kap. 15 § 3 st. föräldrabalken). Bestämmelsen kan också vara formulerad på så sätt att domstolen ges möjlighet att besluta att en dom får verk- ställas genast, vilket exempelvis gäller för domar i tvistemål (17 kap. 14 § 1 st. rättegångsbalken).

13.3.3Stadfäst förlikning och medlingsöverenskommelse som har förklarats verkställbar (p. 2)

Överenskommelser som ingåtts inom ramen för en domstolspro- cess kan stadfästas av domstolen och på så sätt utgöra en exeku- tionstitel (3 kap. 1 § 1 st. 2 p. utsökningsbalken). Domstolen prö- var därmed verkställbarheten av förlikningen. En stadfäst förlikning får verkställas utan några särskilda villkor även om stadfästelse- domen inte vunnit laga kraft. En domstol som prövar överklagande

360

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

av stadfästelsedomen eller en talan om ogiltigförklaring av förlik- ningen kan dock inhibera verkställigheten.

År 2011 trädde lagen om medling i vissa privaträttsliga tvister

i kraft. I samband med det möjliggjordes att även en medlingsöver- enskommelse kan utgöra en exekutionstitel, genom en ändring av nämnda punkt i utsökningsbalken. En förutsättning är att överens- kommelsen efter ansökan till domstol har förklarats verkställbar. På samma sätt som gäller för stadfästa förlikningar är det medlings- överenskommelsen och inte beslutet om verkställbarhetsförklaring som utgör exekutionstiteln.17

Lagen om medling i vissa privaträttsliga tvister ger möjlighet till en lösning utanför domstol av en privaträttslig tvist som annars skulle upptagits som ett dispositivt tvistemål. Det kan till exempel gälla en tvist i ett pågående kommersiellt avtalsförhållande som parterna vill försöka lösa utan inblandning av domstol. Exempel på tvister som inte omfattas av lagens tillämpningsområde är tvister om vårdnad om barn och om barns boende. Däremot omfattas i huvudsak tvister om underhållsbidrag. Lagen gäller inte medling eller förlikningsverksamhet som sker inom ramen för ett mål eller ärende vid domstol, myndighet eller skiljenämnd. Det förenklade förfarandet ska vara strukturerat och ske med hjälp av en tredje man, en medlare. Medlingen förutsätts resultera i en skriftlig medlings- överenskommelse, som innefattar en förpliktelse för någon eller några av dem som ingått överenskommelsen.

Vilka krav som ställs på ansökan till domstol om verkställbar- hetsförklaring regleras i 7–9 §§ samma lag. Ansökan förutsätter att samtliga parter till överenskommelsen samtycker till den. Domsto- len ska förklara överenskommelsen verkställbar om den innehåller en förpliktelse av sådant slag att den kan medföra verkställighet i Sverige (10 §). På motsvarande sätt som för stadfästa förlikningar kan verkställighet som utgångspunkt ske omedelbart efter verkställ- barhetsförklaringen, utan att beslutet har vunnit laga kraft (3 kap. 13 § utsökningsbalken). Vid överklagande eller talan om ogiltigför- klaring av överenskommelsen kan domstol inhibera verkställigheten.

I förarbetena till den nämnda lagen bedömdes att medlingsöver- enskommelser inte borde vara verkställbara utan särskild förklaring därom från domstol. Vid jämförelse med skiljeförfaranden uttala- des att sådan rättskipning utanför domstol som skiljeförfarande ut-

17Se prop. 2010/11:128 s. 91 med hänvisning till prop. 1980/81:8 s. 1076 och 1200.

361

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

gör är reglerad i lag, med möjlighet att klandra domar och göra in- vändningar om jäv. Det konstaterades att så inte var fallet med med- ling. Dessutom uttalade regeringen att det EU-direktiv som låg till grund för lagstiftningen angav att verkställbarhetsförklaring skulle meddelas av domstol eller annan behörig myndighet.18

13.3.4Skiljedom (p. 4)

Skiljeförfaranden är en form för att slutligt lösa tvister utanför dom- stol när parterna inte själva kan komma överens. Till skillnad från medling rör det sig alltså om rättskipning. Skiljeförfarande förut- sätter att parterna har träffat ett avtal om att tvisten ska avgöras av skiljemän i stället för vid domstol. I vissa fall föreskrivs det i lag.

Som utvecklas nedan påminner en bodelningsförrättares upp- drag i hög grad om skiljeförfarande.

Regler finns i lagen om skiljeförfarande. Tvister i frågor som par- terna kan träffa förlikning om får genom avtal lämnas till avgörande av en eller flera skiljemän genom skiljedom. Om parterna kommer överens under pågående skiljeförfarande kan skiljemännen på be- gäran stadfästa en sådan förlikning i en skiljedom.

En skiljedom utgör en exekutionstitel som kan verkställas under vissa förutsättningar (3 kap. 1 § 1 st. 4 p. och 15 § utsökningsbalken). I korthet ska skiljedomen uppfylla föreskrifter om skriftlighet och undertecknande och det får i skiljeavtalet inte finnas förbehåll om rätt för part att föra talan mot skiljedomen på materiell grund (alter- nativt att tiden har gått ut utan att sådan talan har förts).19 Om dessa förutsättningar är uppfyllda får skiljedomen verkställas som en dom som vunnit laga kraft (3 kap. 18 § 1 st.). Har talan förts om ogiltig- het av skiljedomen eller har den klandrats kan dock domstolen för- ordna om inhibition av verkställigheten.

När det gäller parternas skyldighet att betala ersättning till skilje- männen för arbete och kostnader är skiljedomen verkställbar även i den delen. Det förutsätter dock dels att skiljedomen uppfyller kra-

18Se prop. 2010/11:128 s. 45 f. och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område. Regeringen övervägde att låta Kronofogdemyndigheten hantera verkställbarhetsprövningen men valet föll på dom- stol med hänsyn till att frågor om bland annat gränsdragningen mellan vad som är en dispositiv respektive indispositiv tvist kunde aktualiseras.

19I denna redovisning berörs endast sådana skiljedomar som regleras av lagen om skiljeför- farande.

362

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

vet på skriftlighet och undertecknande, dels att den tid inom vilken part kan ansöka om ändring i fråga om ersättning har gått ut utan att sådan har gjorts (3 kap. 15 § 2 st.).

13.3.5Förbindelse angående underhållsbidrag (p. 5)

Underhållsskyldighet enligt äktenskapsbalken eller föräldrabalken kan fastställas genom avtal. Under förutsättning att förbindelsen av den underhållsskyldiga är skriftlig och bevittnad av två personer utgör den en exekutionstitel som kan verkställas (3 kap. 1 § 1 st.

5 p. och 19 § 1 st. utsökningsbalken). Förbindelsen får verkställas som en dom som vunnit laga kraft. Om en förbindelse angående underhållsbidrag blir föremål för rättegång kan domstolen dock besluta om inhibition av verkställigheten.

13.3.6Handlingar som enligt särskild föreskrift får läggas till grund för verkställighet (p. 7)

Beslut som fattas av privata rättssubjekt får i princip inte verkstäl- las. Däremot kan vissa handlingar läggas till grund för verkställig- het, trots att saken inte har prövats av domstol eller förvaltnings- myndighet. Det förutsätter dock att det finns en särskild föreskrift om det (3 kap. 1 § 1 st. 7 p. utsökningsbalken). Sådana föreskrifter avser i huvudsak beslut som innebär att vissa föreningar eller inrätt- ningar uttaxerar bidrag.20

13.3.7Utslag och beslut i mål om betalningsföreläggande och handräckning samt europeiskt betalningsföreläggande (p. 8)

Kronofogdemyndighetens utslag eller beslut i mål om betalnings- föreläggande eller handräckning utgör en exekutionstitel. Om svar- anden har ålagts betalningsskyldighet får den verkställas genast (3 kap. 11 § utsökningsbalken). Lös egendom av betydande värde eller fast egendom får dock inte säljas förrän exekutionstiteln har vunnit laga kraft (8 kap. 4 § 2 st.). Om gäldenären söker återvin-

20Se bland annat lagen om förvaltning av samfälligheter.

363

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

ning eller överklagar tillämpas reglerna för domar varigenom någon ålagts betalningsskyldighet (se avsnitt 13.3.2 angående 3 kap. 6 §). Dessutom kan tingsrätten besluta om inhibition av verkställigheten. Utslag i handräckningsmål verkställs som lagakraftägande dom

(3 kap. 12 §). Om återvinning har sökts eller överklagande skett kan domstolen dock förordna om inhibition.

För att verkställighet av ett europeiskt betalningsföreläggande ska kunna ske krävs det att Kronofogdemyndigheten har förklarat det verkställbart (se lagen om europeiskt betalningsföreläggande). Verkställighet kan därefter som utgångspunkt ske som en dom som har vunnit laga kraft.

13.4Statistik om mål och ärenden i domstol och hos Kronofogdemyndigheten

13.4.1Antal mål och ärenden per år

Varken Domstolsverket eller Kronofogdemyndigheten har kunnat ge några exakta uppgifter om hur många mål och ärenden som årligen väcks med syftet att utverka en exekutionstitel hänförlig till bodel- ning.

Antal mål i domstol som avser en sådan fullgörelsetalan har av utredningen uppskattats uppgå till som mest något hundratal per år.21 Utredningen uppskattar att antalet motsvarande ärenden om betalningsföreläggande eller handräckning per år hos Kronofogde- myndigheten möjligen kan vara något fler men bör vara i en lik- nande storleksordning.22 Den uppskattningen får stöd av uppgifter från Kronofogdemyndigheten. Baserat på en fritextsökning som myndigheten gjort på ordet ”bodelning” i grunderna för en sökan- des yrkande har för åren 2022–2024 mellan 260 och 322 ärenden identifierats per år.

21Uppskattningen är osäker. Den måltyp (10009) som målen tillhör innehåller flera andra typer av mål, bland annat klander av bodelning, testamente eller arv. I denna måltyp var antal avgjorda mål år 2024 812 st. Före år 2022 tillämpade Domstolsverket skilda måltyper för klan- der av bodelning respektive testamente. Baserat på uppgifter om antal avgjorda mål 2021 för de måltyperna (529 st.) är det sannolikt så att mer än hälften av målen i måltyp 10009 avser klander av bodelning eller klander av testamente. Utifrån dessa uppgifter har utredningen gjort den redovisade uppskattningen.

22Utredningen har då utgått från antagandet att det bör vara relativt vanligt att en fordran hänförlig till bodelning bestrids av svaranden hos Kronofogdemyndigheten och att ärendet därför överlämnas till tingsrätt.

364

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

13.4.2Handläggningstid

I april 2025 var den genomsnittliga handläggningstiden hos Krono- fogdemyndigheten drygt fyra månader från det att en komplett an- sökan enligt lagen om betalningsföreläggande och handräckning ges in till dess att myndigheten fattar beslut (utslag).23 Som nämnts ovan kan något utslag dock inte meddelas av Kronofogdemyndigheten om svaranden invänder mot kravet, utan i så fall får sökanden be- gära att ärendet ska lämnas över till tingsrätt.

Den genomsnittliga handläggningstiden i tingsrätt för den aktu- ella måltypen var 7,5 månad år 2024.24 Det gäller oavsett om en så- dan fullgörelsetalan väcktes direkt i tingsrätten genom stämning eller om målet överlämnades från Kronofogdemyndigheten efter begäran från sökanden.

I hovrätten krävs prövningstillstånd för att målet ska prövas. För den aktuella måltypen var andelen mål som beviljats prövnings- tillstånd cirka 20 procent år 2024. Den genomsnittliga handlägg- ningstiden fram tills frågan om prövningstillstånd avgjorts var

1,6 månad. För de mål som beviljats prövningstillstånd var hand- läggningstiden därefter i snitt cirka 8 månader.

Utifrån de nu redovisade uppgifterna bedöms det normalt ta 4–

12 månader för en part att utverka en exekutionstitel. Det förutsät- ter naturligtvis att det dessförinnan finns ett bodelningsavtal eller en lagakraftvunnen bodelning. Om målet ges prövningstillstånd i hovrätten kan det ta ytterligare något halvår.

När väl en exekutionstitel finns kan en ansökan om verkställig- het ges in till Kronofogdemyndigheten. Handläggningstiden för ett sådant ärende beror på flera faktorer, bland annat om gäldenären betalar när hon eller han underrättas av myndigheten eller om gäl- denärens ekonomi behöver utredas för att, om möjligt, utmätning ska kunna ske. En sådan utredning kan ta upp emot ett år.25

23Kronofogdemyndigheten, ”Väntetider”, senast uppdaterad 29 april 2025, hämtad 30 april 2025, https://kronofogden.se/kontakta-oss/vantetider. Handläggningstiden avser sådana ärenden i allmänhet.

24Handläggningstiden räknas från det att ett mål kom in till tingsrätten till dess att det avgjordes.

25Kronofogdemyndigheten, ”Väntetider”, senast uppdaterad 29 april 2025, hämtad 30 april 2025, https://kronofogden.se/kontakta-oss/vantetider.

365

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

13.4.3Kostnader

Enligt Kronofogdemyndighetens beräkning från år 2021 uppgår snittkostnaden för myndigheten för ärenden om betalningsföre- läggande till 127,30 kronor. Den kostnaden gäller generellt och är inte beräknad enbart på ärenden hänförliga till bodelning.

Domstolsverket har uppgett att snittkostnaden för ett mål i tingsrätt i målkategorin ”Övrigt tvistemål” var 21 399 kronor för år 2024. I denna målkategori ingår dock en stor variation av olika tvistemål. Motsvarande snittkostnad i hovrätten år 2024 var 107 413 kronor.

Även för en enskild person uppkommer det – förutom tidsutdräkt och utebliven tillgång till det man anser sig ha rätt till – kostnader för en process som har i syfte att utverka en exekutionstitel. Det gäller främst ansökningsavgift och kostnader för ett eventuellt om- bud.

13.5Erkännande och verkställighet utomlands av svenska bodelningsbeslut

Vid överväganden om att låta beslut av bodelningsförrättare utgöra en exekutionstitel är det relevant att fundera över i vilken mån så- dana beslut i så fall kan erkännas och verkställas utomlands.

Det finns dock inget enkelt svar, utan det beror på varje främ- mande stats internationella processrätt och om den har anslutit sig till de av Sverige biträdda internationella instrumenten om erkän- nande och verkställighet av civilrättsliga domar. Följande redovis- ning är inte heltäckande, utan avgränsning har skett till EU-med- lemsstater.

Inom EU finns två förordningar om makars och registrerade partners förmögenhetsförhållanden som antogs 2016 och började att tillämpas den 29 januari 2019 (nedan EU-förordningarna).26 Förordningarna gäller dock inte i samtliga medlemsstater och för sambors förmögenhetsförhållanden är de inte tillämpliga.

De medlemsstater som är bundna av EU-förordningarna är skyl- diga att erkänna en dom som meddelats i en annan medlemsstat. Artiklarna 36–57 om erkännande och verkställighet bygger på mot-

26Rådets förordningar (EU) 2016/1103 och 2016/1104, båda av den 24 juni 2016.

366

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

svarande regler i den numera ersatta 2000 års Bryssel I-förordning.27 Erkännande sker alltså utan att något särskilt förfarande behöver anlitas. Verkställighet förutsätter dock ett beslut om verkställbar- hetsförklaring i den medlemsstat där domen ska verkställas. Erkän- nande och verkställbarhet kan vägras endast i begränsade undantags- fall, bland annat om det skulle strida mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den berörda medlemsstaten eller vara oförenligt med ett avgörande i mål mellan samma parter som gäller där.

Artikel 3.2 i EU-förordningarna innehåller definitioner av vad som ska anses vara en dom respektive domstol. Definitionen av domstol är vidare än den som normalt används i svensk rätt. Utöver domstolar omfattas myndigheter och rättstillämpare som utövar rättsliga funktioner eller agerar genom delegering av befogenheter från en rättslig myndighet eller under dess kontroll. Ytterligare förut- sättningar som förordningarna ställer upp är att myndigheterna och rättstillämparna garanterar opartiskhet och samtliga parters rätt att bli hörda, att deras domar kan bli föremål för överklagande eller för- nyad prövning vid en rättslig myndighet och att de har liknande gil- tighet och verkan som en dom av en rättslig myndighet i samma fråga.

I förarbetena till lagen (2019:234) om makars och sambors för- mögenhetsförhållanden i internationella situationer gjorde reger- ingen bedömningen att bodelningsförrättare uppfyller dessa villkor och bör anses vara domstolar i EU-förordningarnas mening.28 Re- geringen konstaterade att det därmed finns förutsättningar för andra medlemsstater att erkänna bodelningsförrättares beslut. Samtidigt uppmärksammades att sådana beslut inte är en exekutionstitel i Sverige, vilket inte heller en dom i ett mål om klander av bodelning är (om inte en fullgörelsetalan samtidigt har förts).

För den som vill söka verkställighet av ett bodelningsbeslut måste därmed en talan om fullgörelse först föras vid domstol i Sverige. Denna fullgörelsedom kan senare med stöd av EU-förordningarna verkställas i ett annat land. Utredningen konstaterar att den nuvar- ande ordningen även i detta avseende är onödigt komplicerad, men att den skulle förenklas om bodelningsförrättares beslut utgjorde en exekutionstitel. En sådan förändring är också en logisk följd av

27Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000.

28Prop. 2018/19:50 s. 42 f. Även särskilda boutredningsmän och Kronofogdemyndigheten i mål om betalningsföreläggande och handräckning bedömdes vara domstolar i EU-förordning- arnas mening.

367

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

att bodelningsförrättare omfattas av domstolsdefinitionen i EU- förordningarna.

Inom Norden finns ett särskilt regelverk som härrör från 1931 års nordiska äktenskapskonvention, 1934 års nordiska arvskonven- tion samt 1977 års nordiska erkännande- och verkställighetskon- vention. För att bedöma om en svensk bodelningsförrättares beslut kan erkännas och verkställas i de andra nordiska länderna måste regel- verket och lagen i det aktuella landet analyseras.

För motsvarande situation i Sverige, när ett utländskt avgörande om makars eller sambors förmögenhetsförhållanden ska erkännas eller verkställas här, gäller lagen om makars och sambors förmögen- hetsförhållanden i internationella situationer.

13.6Gällande rätt i övriga nordiska länder

I Finland är utgångspunkten att en bodelningsförrättares beslut verkställs frivilligt av parterna, men ibland kan verkställighetsåtgär- der vara nödvändiga. En bodelningsförrättares beslut är inte direkt verkställbart (jfr 2 kap. 2 § utsökningsbalken29). För verkställighet krävs därför att en verkställighetstalan förs i domstol.

I Danmark, Island och Norge är det domstolen som beslutar om bodelningen, även om en bodelningsförrättare har förordnats. Frå- gor om verkställighet av bodelningsförrättares beslut uppkommer därför inte.

13.7Överväganden och förslag

Förslag

Bodelningsförrättares bodelningsbeslut, beslut om förskott av bodelningslott eller bodelningsavtal som är fastställt av en bodel- ningsförrättare ska utgöra exekutionstitlar som kan verkställas om de innehåller en förpliktelse.

29Lag nr 705/2007.

368

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

I ett bodelningsbeslut ska förrättaren förplikta en make att ut- ge betalning eller lös egendom om bodelningen innebär att maken har en sådan skyldighet och den inte är villkorad av någon annan prestation eller händelse. Det ska ske utan begäran därom.

13.7.1Bodelningsbeslut ska kunna verkställas

För att ett beslut av en bodelningsförrättare ska ha ett reellt värde för den part som ska få betalning eller egendom krävs att beslutet kan verkställas tvångsvis. Den möjligheten är den yttersta garantin för att parten ska få sin rätt. Om bodelningsbeslutet skulle vara verkställbart på samma sätt som en fullgörelsedom kan det antas fungera som ett incitament för den förpliktade parten att fullgöra sina förpliktelser. Den nuvarande ordningen – vetskapen om att beslutet inte kan leda till tvångsmässig verkställighet – riskerar snarare att bidra till att han eller hon inte följer bodelningsbeslutet frivilligt, även om det är bindande. I ett sådant fall kan verkställig- het ske först efter att den berättigade parten har skaffat en exeku- tionstitel på annat sätt, antingen genom ansökan om betalningsföre- läggande eller handräckning hos Kronofogdemyndigheten eller en fullgörelsetalan i domstol.

Det beskrivna förfarandet är tidskrävande och kostar pengar. Baserat på utredningens uppskattningar av handläggningstid kan det normalt ta 4–12 månader att utverka en sådan exekutionstitel, vilket adderas till den process som ledde fram till bodelningsbeslu- tet. För den enskilda personen är det uppenbart att den fördröjning som det innebär kan hindra henne eller honom från att gå vidare i livet efter en separation.

Det är inte heller en effektiv ordning från samhällets perspektiv. Även om antalet mål och ärenden per år har uppskattats vara rela- tivt lågt i sammanhanget är detta extra led vid bodelningar förenat med arbete och kostnader för domstolar och Kronofogdemyndig- heten.

Vid bedömningen av om bodelningsförrättarens beslut bör ut- göra en exekutionstitel måste parternas rättssäkerhet och möjlighet att framföra invändningar mot bodelningen beaktas. Dagens system ger goda förutsättningar för att säkerställa det, oaktat de övriga för- ändringsförslag som ges i detta betänkande.

369

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

Högsta domstolen har uttalat att en bodelning genomförd av en bodelningsförrättare har karaktär av judiciell förrättning, som myn- nar i beslut som blir bindande för parterna.30 Det finns anledning att kort utveckla det.

Bodelningsförrättarens funktion och befogenheter är av särskild sort. Förrättaren förordnas och entledigas av domstolen, som prö- var om personen är lämplig för uppdraget. Några bestämmelser om jäv finns visserligen inte men tillräcklig garanti har ansetts ligga i att förordnandet meddelas av domstol (se avsnitt 16.2.1). Om parterna inte kan komma överens är förrättaren behörig att avgöra alla de tvistiga frågor som har betydelse för bodelningen. Den uppgiften kräver att förrättaren inhämtar makarnas synpunkter. En part som är missnöjd med bodelningen har en ovillkorlig rätt att väcka klan- dertalan inom viss tid och på så sätt få sina invändningar prövade av domstol. Domstolen kan också hämta in yttrande av bodelnings- förrättaren och återförvisa ärendet dit. En part som inte har kland- rat beslutet får därmed anses ha accepterat det, och därmed förlorat sin rätt att framställa invändningar mot bodelningen i vidare mån än de extraordinära rättsmedlen tillåter.

Enligt utredningen innebär det ovan sagda att det får anses fin- nas såväl ett krav på förrättaren att iaktta båda parters rätt att bli hörda som ett skydd för att förrättaren är oberoende, vilket bidrar till att trygga rättssäkerheten. Det finns även fullgoda möjligheter att invända mot ett bodelningsbeslut och få det prövat i domstol. Till detta kommer de invändningar som kan göras i ett verkställig- hetsärende, till exempel att en bodelningslikvid har betalats. Sam- mantaget har bodelningsbeslut en naturlig plats bland övriga exe- kutionstitlar.

Utredningen anser inte att det finns anledning att kräva att ett bodelningsbeslut ska förklaras verkställbart av domstol för att ut- göra en exekutionstitel. Ett sådant krav gäller för att medlingsöver- enskommelser ska vara verkställbara. Enligt utredningen har dock bodelningsbeslut större likheter med en skiljedom än en medlings- överenskommelse, utifrån karaktären av judiciell förrättning och möjligheterna att invända mot ett sådant avgörande. Till skillnad från medlare enligt nämnda lag är bodelningsförrättare dessutom förordnade av domstolen. Krav på verkställbarhetsförklaring fram-

30Se rättsfallet NJA 1978 s. 132.

370

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

står som ett onödigt moment som inte leder till avsedd förenkling av den nuvarande ordningen.

Däremot bör det naturligtvis krävas att bodelningsbeslutet är formenligt för att det ska utgöra en exekutionstitel (jfr kravet på skriftlighet och undertecknande i 17 kap. 6 § äktenskapsbalken). Vad som i övrigt ska krävas redovisas nedan.

Det har i förarbetena till de nuvarande reglerna uttalats att bo- delningsförrättningen är ett summariskt förfarande och att samma krav inte kan ställas på bodelningsförrättarens avgörande som på en domstols dom såvitt avser exempelvis redovisning av skälen för ett ställningstagande i en tvistig fråga.31 Med hänsyn till möjligheten att invända mot beslutet genom klandertalan anser utredningen att detta inte utgör tillräckliga skäl mot att låta bodelningsbeslut ut- göra en exekutionstitel.

Sammantaget är skälen starka för att föreslå en sådan lagändring. Det skulle underlätta och förkorta tiden för verkställighet i både Sverige och inom EU.

13.7.2Krav på att bodelningsbeslutet ska innefatta en ovillkorad förpliktelse

Inledning

Förutom kravet på skriftlighet och undertecknande i 17 kap. 6 § äktenskapsbalken finns det inte angivet i lag hur ett bodelningsbeslut ska vara utformat. Utredningen föreslår att det bör ändras. I detta avsnitt redovisas överväganden kring det allmänna kravet på att be- slutet måste innefatta en förpliktelse för att vara verkställbart. I nästa avsnitt redovisas överväganden om innehållet i bodelningshandlingen i övrigt.

Det ska inte krävas ett yrkande om att beslutet ska innehålla en förpliktelse

En förutsättning för att ett bodelningsbeslut ska kunna verkställas som en exekutionstitel är att det innehåller en eller flera förplikt- elser, såsom att betala bodelningslikvid eller utge bestämd egen-

31Prop. 1986/87:1 s. 225 och SOU 1981:85 s. 420.

371

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

dom. Det förekommer att bodelningsförrättare utformar sitt beslut med en sådan förpliktelse, men det görs långt ifrån alltid. I de sist- nämnda fallen bestäms normalt en bodelningslikvid men beslutet innefattar ingen förpliktelse i det avseendet.

En central fråga att ta ställning till är om det bör ligga på part- erna att begära att bodelningsbeslutet ska innefatta en förpliktelse om att utföra viss prestation eller om det i stället bör framgå av lag att beslutet ska utformas på det sättet.

En ordning som kräver yrkande från part skulle följa vad som gäller för klanderprocessen och för dispositiva tvistemål i allmän- het, nämligen att det är parternas yrkanden som bestämmer vad domstolen ska pröva och därmed vad som kan bli verkställbart och inte. Även för bodelningsförrättaren är i regel parternas yrkanden styrande för prövningen.

En tydlig risk med en sådan ordning är dock att en part som sak- nar ombud och inte har egen kunskap om frågan, kan förlora möj- ligheten till en exekutionstitel med de nackdelar som det kan föra med sig såväl för den enskilda som samhället. Ordningen ger alltså ett sämre skydd för den svagare parten än om utgångspunkten är att beslutet ska vara verkställbart. Bodelningsförrättarens skyldig- het att i viss mån utöva materiell processledning kan inte antas vara tillräckligt för att balansera det.

I de allra flesta fallen bör den part som kan förväntas få egendom genom bodelningen ha ett intresse av att beslutet ska vara verkställ- bart. Rimligen bör detta därför utgöra utgångspunkten för bodel- ningsförrättaren, utan att något särskilt yrkande ska vara nödvändigt. Det bör då framgå av lag att i den utsträckning bodelningsbeslutet kan utformas som en förpliktelse så ska bodelningsförrättaren göra det. Typfall för det är om bodelningslikvid eller bestämd lös egen- dom ska utges, vilket utvecklas nedan.

Däremot är det självklart så att utfallet av bodelningen inte nöd- vändigtvis måste bli det att någon av makarna ska utge något till den andra. I så fall kommer beslutet inte innefatta någon förplikt- else. Likaså kan ett bodelningsbeslut innehålla delar som inte är av förpliktelsekaraktär, till exempel beslut om lagval och jämkning av äktenskapsförord.

372

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

Beslutet ska innehålla förpliktelse som inte är villkorad av en annan prestation eller händelse

Det förekommer att bodelningsbeslut görs villkorade (villkorade bodelningar). Det kan ibland vara ett sätt för bodelningsförrätta- ren, och parterna, att över huvud taget nå i mål med en bodelning. Det kan till exempel avse situationen att den av makarna som har ingått avtalet till den hyreslägenhet som utgjort makarnas gemen- samma bostad åtar sig vid bodelningen att byta den mot två mindre lägenheter. Vilka villkor som ska gälla för det kan vara problema- tiskt, och försvåras ytterligare av att det förutsätter aktivitet från någon eller några utomstående personer.

Ett annat exempel är om en make har rätt att överta makarnas gemensamma bostad eller bohag enligt 11 kap. 8 § äktenskapsbalken. Egendomens värde ska då i regel avräknas från den övertagande makens andel, vilket ofta innebär att maken måste betala en bodel- ningslikvid till den andra. Det är inte ovanligt att panträtt har upp- låtits för en fastighet, tomträtt eller bostadsrätt som ska övertas. Den andra maken har i ett sådant fall rätt att befrias från ansvaret för skulden till banken eller annan kreditgivare. För byte av gälde- när krävs dock normalt borgenärens godkännande, vilket gör att bodelningen är beroende av dennes medverkan. En deposition av skuldbeloppet kan göras om borgenären inte vill tillåta ett gälde- närsbyte och det inte finns möjlighet att lösa skulden innan bodel- ningsförfarandet avslutas.

De förpliktelser som kan följa med ett villkorat bodelningsbeslut bedöms vara svåra att verkställa genom Kronofogdemyndigheten. För att undvika sådana svårigheter och konsekvenserna av dem bör ordningen vara den att en förrättare inte ska formulera sitt beslut som en verkställbar förpliktelse i dessa fall. Om ett villkor i ett så- dant beslut inte uppfylls frivilligt av någon anledning kan ytterst en begäran i domstol om att bodelningen ska anses ha förfallit behöva framställas. Om så skulle ske kan var och en av parterna därefter påkalla att ny bodelning ska genomföras.32

32Se bland annat rättsfallen NJA 1973 s. 417 och NJA 1975 s. 699. Det sistnämnda gällde ett övertagande av en bostadsrätt enligt 11 kap. 8 § äktenskapsbalken som var villkorat av att maken betalade visst lösenbelopp för den. Efter bodelningen uppfyllde maken inte villkoret och utmätning av bostadsrätten kunde inte ske för dennes skuld. Enligt Högsta domstolen hade den andra maken då rätt att häva bodelningen med följd att den ansågs förfallen. Se även Teleman (2022), Bodelning s. 324 f.

373

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

Det nu sagda bör hanteras genom en ändring i 17 kap. äkten- skapsbalken med innebörden att en bodelningsförrättare ska an- svara för att i sitt bodelningsbeslut förplikta en make att utge betal- ning eller lös egendom om bodelningen innebär att maken har en sådan skyldighet och den inte är villkorad av någon annan presta- tion eller händelse.

Utredningen har bedömt att ett sådant förslag bör gå att prak- tiskt förena med reglerna om egendomens fördelning på lotter i

11 kap. 7–11 §§ äktenskapsbalken. Som utvecklas i avsnitt 13.2.1 är de reglerna inte avsedda att tillämpas efter bodelningens genomför- ande. Med andra ord ska Kronofogdemyndigheten inte behöva an- passa sin verkställighet utifrån dem, utan den förpliktelse som framgår av beslutet är den som gäller.

Om ett bodelningsbeslut efter en eventuell lagändring skulle sakna en förpliktelse – trots att förutsättningar funnits för det – ska detta inte medföra att bodelningen är ogiltig. Vid vägrad verk- ställighet kan den berättigade parten däremot vara tvingad att ut- verka en exekutionstitel med bodelningshandlingen som grund på motsvarande sätt som sker i dag. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan det även finnas sätt att få ett beslut ändrat genom klandertalan, ansökan om resning eller med analog tillämp- ning av reglerna om rättelse och komplettering i 17 kap. 15 § rätte- gångsbalken.

Som utvecklas i kapitel 19 rekommenderar utredningen att advo- kat- och juristbyråer anordnar kompetensutveckling för sina an- ställda som åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare, för att tillse att de har kunskap om det förändrade regelverket och dess tillämp- ning.

13.7.3Andra krav på bodelningshandlingens innehåll

Förslag

Det ska framgå av lag vad en bodelningshandling ska innehålla i övrigt.

374

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

Utredningen bedömer att det även i övrigt finns skäl att lagreglera vad en bodelningshandling ska innehålla. Det gäller inte minst med anledning av förslaget om att bodelningsbeslut ska vara verkställ- bara, men också för att bidra till tydlighet och enhetlighet som kan vara till fördel alla berörda aktörer.

Vid överväganden om innehållet är den givna utgångspunkten att se på hur bodelningsförrättare utformar bodelningshandlingen i dag. Inspiration kan också hämtas från motsvarande reglering för tvistemålsdomar (se 17 kap. 7 § rättegångsbalken).

Utredningen föreslår att följande ska anges i bodelningshandlingen:

1.tid och plats för dess upprättande,

2.makarna samt deras ombud eller biträden,

3.förteckning över tillgångar och skulder eller, i förekommande fall, att det inte finns något att dela,

4.tvistiga frågor och makarnas övriga yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundats på,

5.skälen för bodelningsförrättarens beslut,

6.bodelningsförrättarens beslut,

7.vad en make ska iaktta för att klandra bodelningen.

När det gäller förteckningen över tillgångar och skulder i punkten 3 kan i stället en upprättad bouppteckning bifogas till bodelningshand- lingen (angående några av de övriga punkterna, se kommentaren till 17 kap. 24 § äktenskapsbalken i kapitel 20).

Utredningen föreslår också att det ska finnas ett krav på att bi- foga en kopia av förordnandet för bodelningsförrättaren till hand- lingen. Förslaget lämnas främst i syfte att underlätta för Kronofogde- myndigheten vid verkställighet.

Om kraven inte är uppfyllda i ett enskilt fall ska detta inte med- föra att bodelningen är ogiltig eller utgöra ett formellt hinder mot att verkställa bodelningsbeslutet.

Det kan konstateras att när det gäller ändrade ägarförhållanden för fastigheter utgör en skriftlig och undertecknad bodelningshand- ling fångeshandling (jfr 23 §, 9 kap. 5 § äktenskapsbalken och 20 kap. 6 § 2 p. jordabalken).

375

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

I avsnitt 8.6.14 finns förslag om ett förenklat sätt att delge mak- arna bodelningshandlingen.

13.7.4När får bodelningsbeslutet verkställas?

Förslag

Bodelningsbeslut får verkställas enligt det som gäller för dom.

Utredningens bedömning är att ett bodelningsbeslut bör vara verk- ställbart på motsvarande sätt som en tingsrättsdom (se 3 kap. 3–9 §§ utsökningsbalken). Det innebär att reglerna för när och hur verk- ställighet kan ske av ett bodelningsbeslut respektive en dom i ett mål om klander av bodelning överensstämmer med varandra.

I korthet får alltså ett bodelningsbeslut som inte har vunnit laga kraft verkställas endast på vissa villkor. Innefattar beslutet en för- pliktelse att betala bodelningslikvid får verkställighet ske genast, om inte gäldenären (den förpliktade parten) ställer säkerhet som svarar mot betalningsskyldigheten. Den egendom som är föremål för utmätningen får inte säljas utan gäldenärens samtycke förrän beslutet har vunnit laga kraft och influtna medel får inte heller beta- las ut dessförinnan om inte sökanden ställer säkerhet. Om beslutet innehåller en förpliktelse att lämna ut lös egendom får verkställig- het ske om sökanden ställer säkerhet för egendomen och eventuell avkastning.

När det gäller ansökan om lagfart för fast egendom baserad på ett bodelningsbeslut kommer det alltjämt att krävas att beslutet har vunnit laga kraft för att ansökan inte ska vilandeförklaras (jfr 20 kap. 7 § 4 p. jordabalken).

Enligt utredningen innebär den föreslagna lösningen en rimlig avvägning mellan parternas intressen. Den part som enligt bodel- ningsbeslutet har rätt att få egendom eller en bodelningslikvid kan genom förslaget få skydd för sin rätt på ett enklare och effektivare sätt än i dag.33 Att verkställighetsåtgärder kan påbörjas trots att be- slutet inte har vunnit laga kraft gör att risken för att motparten kan skaffa undan egendom minskar.

33Liknande skyddsverktyg som i dag finns att tillgå är dels möjligheten att i domstol begära kvarstadsförordnande (se 15 kap. rättegångsbalken), dels att begära särskild förvaltning enligt

9kap. 8 § äktenskapsbalken, vilket dock som längst gäller intill dess att bodelning förrättas.

376

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

Ett argument mot att påbörja verkställighet före laga kraft utgör den risk som finns för att utgången av bodelningen blir helt eller delvis en annan i tingsrätten. Prövningen i tingsrätten kan skilja sig från hur tvisten såg ut inför bodelningsförrättaren. Förfarandet där är av mer summarisk karaktär och förutsättningarna att föra bevis- ning, såsom att hålla vittnesförhör, är bättre i tingsrätten. En part som har klandrat bodelningsförrättarens beslut har också relativt stort utrymme att ändra sin talan i tingsrätten jämfört med hur den var inför bodelningsförrättaren (se avsnitt 14.2.3). Även med beakt- ande av det sagda anser utredningen att den föreslagna lösningen är väl avvägd.

Det kan övervägas om dessa speciella omständigheter för klander- mål möjligen bör medföra att tingsrätten ska kunna besluta om in- hibition av verkställigheten. En domstol har inte någon generell be- fogenhet när den överprövar en exekutionstitel att förordna om inhibition. När en tingsrätts dom på betalningsskyldighet i ett van- ligt tvistemål har överklagats kan hovrätten inte inhibera verkstäl- ligheten eftersom det saknas uttryckligt stöd för det (3 kap. 6 § utsökningsbalken). Mot bakgrund av att utredningen anser att principerna om verkställighet av en sådan dom ska gälla även för bodelningsförrättares beslut föreslår utredningen inte någon möj- lighet till inhibition.

Den bedömningen hänger samman med att lagförslaget innebär att den berättigade parten många gånger inte får direkt tillgång till egendomen eller pengarna. Som redovisats ovan är detta beroende av om säkerhet ställs av gäldenären (vid betalningsskyldighet) re- spektive av sökanden (vid lös egendom). Det hade visserligen varit betydelsefullt för en ekonomiskt svagare part efter en separation att på ett mer långtgående sätt få sådan tillgång men det skulle kräva att verkställigheten får ske som en lagakraftägande dom. För skilje- domar gäller sådana regler, vilket hänger ihop med att möjligheterna att få en skiljedom ändrad i domstol är begränsade. På den punkten skiljer sig bodelningsbeslut från skiljedomar. Skulle bodelnings- beslut följa den ordningen finns det en klar risk för att utmätning först kan komma att ske hos den ena parten och därefter, om be- slutet ändras, hos den andra parten. En sådan ordning är inte lämp- lig och tar för lite hänsyn till gäldenärens berättigade intresse av att inte behöva betala eller ge ut egendom utan säkerhet innan bodel- ningen är slutligt avgjord.

377

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

13.7.5Verkställighet av beslut om förskott av bodelningslott

Utredningen har föreslagit att bodelningsförrättaren ska kunna be- sluta om förskott av bodelningslott (se kapitel 9). Ett sådant beslut ska få verkställas som lagakraftägande dom, om inte annat beslutas med anledning av talan mot beslutet.

13.7.6Verkställighet av bodelningsavtal

Förslag

På båda makarnas begäran ska en bodelningsförrättare få fastställa ett bodelningsavtal som makarna har ingått under tiden som denne varit förordnad. En förutsättning för det ska vara att bodelnings- avtalet innehåller en förpliktelse att utge betalning eller lös egen- dom, som inte är villkorad av någon annan prestation eller hän- delse.

Beslutet ska få verkställas som lagakraftägande dom, om inte annat beslutas med anledning av talan mot det.

Bedömning

Ett bodelningsavtal som inte har fastställts på nämnda sätt ska inte utgöra en exekutionstitel.

Ett bodelningsavtal ska som utgångspunkt inte utgöra en exekutionstitel …

Av kommittédirektiven framgår att utredningens uppdrag främst avser frågan om bodelningsförrättares beslut bör utgöra en exeku- tionstitel. Som redovisats ovan är inte heller ett bodelningsavtal en exekutionstitel. Utredningen bedömer att någon ändring av den utgångspunkten inte bör ske. Däremot föreslår utredningen att ett bodelningsavtal som har ingåtts under tiden som en bodelningsför- rättare var förordnad ska kunna fastställas av denne och på så sätt utgöra en exekutionstitel. I korthet är skälen för det sagda följande.

378

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

Till att börja med, ur ett praktiskt perspektiv, kan det antas att parter som kommit överens om ett bodelningsavtal tenderar att fri- villigt följa avtalet i större utsträckning än när en bodelningsförrät- tare eller domstol beslutat. Skulle frivillig verkställighet inte ske – vilket förekommer – har den berättigade parten möjlighet att ansöka om betalningsföreläggande eller handräckning hos Kronofogdemyn- digheten eller väcka en fullgörelsetalan i domstol.

Ett bodelningsavtal är en rättshandling som har privatpersoner som upphovsmän. Det är en huvudregel inom utsökningsrätten att avtal mellan enskilda inte är direkt verkställbara. Undantag finns visserligen för förbindelser angående underhållsbidrag men en så- dan lösning är inte den mest naturliga mot bakgrund av svensk rätts- tradition.

Det finns inga krav i lag på handlingens innehåll eller att den ska vara bevittnad; av Högsta domstolens praxis framgår att det är till- räckligt att det går att utläsa att egendomen i boet har delats, men inte hur (se avsnitt 3.3.3). Det finns alltså en klar risk för osäkerhet vid Kronofogdemyndighetens prövning av verkställigheten.

Mot bakgrund av det sagda gör utredningen bedömningen att ett bodelningsavtal inte bör ges ställning som exekutionstitel.

Ett alternativ skulle vara att ge parterna möjlighet att begära att innehållet i bodelningsavtalet ska förklaras verkställbart av en dom- stol. Som redovisats ovan är det en lösning som har valts för med- lingsöverenskommelser. Även här ser emellertid utredningen en risk för att bodelningsavtalet inte är tillräckligt tydligt för en verk- ställbarhetsförklaring eller att det inte innehåller någon förpliktelse som kan verkställas. Ett sådant förslag bedöms inte ge några klara fördelar jämfört med den möjlighet som i dag finns att väcka full- görelsetalan.

…men ska kunna fastställas av en bodelningsförrättare om avtalet ingåtts under tiden för uppdraget

När det gäller situationen att makarna når en överenskommelse under tiden som det finns en bodelningsförrättare förordnad för dem finns det skäl att resonera annorlunda. Som framgår i avsnitt 3.3.8 mynnar ungefär hälften av uppdragen som bodelningsförrättare mellan makar ut i en överenskommelse. Det är alltså relativt vanligt. Vid en sådan överenskommelse ska bodelningsförrättaren låta parterna

379

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

underteckna ett bodelningsavtal. Något bodelningsbeslut fattas däremot inte.

Om frivillig verkställighet inte sker enligt bodelningsavtalet måste den berättigade parten utverka en exekutionstitel baserat på avtalet på det sätt som beskrivits i det föregående.

På motsvarande sätt som en domstol eller skiljemän på begäran av parterna stadfäster en förlikning i en dom eller skiljedom, anser utredningen att bodelningsförrättaren ska vara behörig att godkänna överenskommelsen för att på så sätt ge den status som exekutions- titel.

En fördel med det är att bodelningsförrättaren är väl insatt i den överenskomna bodelningen, vilket skulle vara kostnadseffektivt i jämförelse med att saken ska prövas vid ett senare tillfälle genom till exempel en fullgörelsetalan i domstol. Genom att bodelnings- förrättaren i vart fall i någon mån är involverad i arbetet med över- enskommelsen, och inte minst vid godkännandet av den, ger det förutsättningar för att överenskommelsen är utformad på ett sätt som går att verkställa.

Bodelningsförrättaren ska godkänna bodelningsavtalet om det innehåller en förpliktelse för en make att utge betalning eller lös egendom och den inte är villkorad av någon annan prestation eller händelse. För det fall det finns sådana villkor bör avtalet inte fast- ställas (jfr avsnitt 13.7.2).

För att en bodelningsförrättare ska ha rätt att godkänna en över- enskommelse ska krävas att makarna tillsammans begär det (jfr vad som gäller för stadfästelse av dom enligt 17 kap. 6 § rättegångsbal- ken). Det är tillräckligt att en av makarna begär fastställelse och att den andra samtycker till det.

Beslutet bör av rättssäkerhetsskäl kunna klandras på motsvar- ande sätt som klander av ett bodelningsbeslut. Den ordningen följer vad som gäller för att överklaga stadfästa förlikningar i domstol. Den grundläggande regeln är att en make som har ingått ett bodel- ningsavtal är bunden av det. Klandertalan kan avse förhållanden som hänför sig till själva fastställelsen, innefattande frågor som angår över- enskommelsens giltighet som avtal. Med andra ord bör den kland- rande parten behöva påvisa att bodelningsförrättaren rätteligen inte borde ha fastställt överenskommelsen.34

34Jfr Fitger m.fl., Rättegångsbalken (11 juni 2025, Version 98, JUNO), kommentaren till 17 kap.

6§ och där gjorda hänvisningar.

380

SOU 2025:121

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

Liksom är fallet med stadfästa förlikningar bör verkställighet av det fastställda bodelningsavtalet kunna ske omedelbart, det vill säga innan beslutet har vunnit laga kraft. Om beslutet klandras bör dom- stol emellertid kunna besluta om inhibition.

13.7.7Överväganden kring risken för betalningsanmärkningar

Vid övervägandena har utredningen beaktat risken för att förslagen kan leda till att fler enskilda får en betalningsanmärkning eller lik- nande notering i kreditupplysningsföretagens register. Sådan infor- mation kan påverka den enskildas möjlighet att till exempel ordna sin bostadssituation efter en separation. Det kan hindra personen från att få en hyresrätt eller låna pengar från en bank för att köpa en fastighet eller en bostadsrätt.

En betalningsanmärkning är en uppgift i ett kreditupplysnings- företags register som visar att en gäldenär inte har betalat en skuld i tid. En av de vanligaste betalningsanmärkningarna är tredskodomar, det vill säga när tingsrätten har dömt i ett mål därför att ena parten har uteblivit från en förhandling eller inte har besvarat ett förelägg- ande från domstol att avge skriftligt svaromål. Däremot registrerar kreditupplysningsföretag inte domar avseende betalningsförplikt- elser när målet har prövats i sak av domstolen.35

En bodelningsförrättares beslut om bodelning, förskott av bo-

delningslott eller ett fastställt bodelningsavtal bör enligt utredningen likställas med en dom avseende betalningsförpliktelse. Därmed bör exekutionstiteln i sig inte leda till en betalningsanmärkning.

Om den förpliktade maken (gäldenären) inte betalar frivilligt i enlighet med beslutet kan den andra maken begära verkställighet hos Kronofogdemyndigheten. Det bör dock anmärkas att motsvar- ande gäller redan i dag för en dom i ett mål om klander av bodel- ning om den innehåller en förpliktelse att betala (eller utge lös egen- dom).

När ett sådant verkställighetsärende har startat hos Kronofogde- myndigheten avvaktar myndigheten med att avisera kreditupplys- ningsföretagen om den aktuella skulden (jfr 7 a § kreditupplysnings- lagen). För privatpersoner dröjer det normalt cirka två veckor. Om skulden betalas före avisering kommer den inte att visas hos kredit-

35Jfr dock uttalanden i prop. 1973:155 s. 96.

381

Vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas

SOU 2025:121

upplysningsföretagen. Men om betalning sker först senare kan en notering om skulden finnas kvar under vissa omständigheter, till exempel som ett så kallat historiskt skuldsaldo eller om skulden inte är sekretessbelagd hos Kronofogdemyndigheten (jfr 8 § 4 st. kreditupplysningslagen med hänvisning till 34 kap. 1 2 st. offent- lighets- och sekretesslagen). Om verkställighetsärendet går så långt att Kronofogdemyndigheten genomför ett utmätningsförsök som misslyckas så registreras det som en betalningsanmärkning i kredit- upplysningsföretagens register.

På grund av det som nu har sagts kan det inte uteslutas att ett verkställighetsärende kan användas av en make helt eller delvis i illojalt syfte, för att försöka försvåra för den andra maken att skaffa en bostad eller liknande. Den risken måste dock vägas mot de för- delar som utredningen har lyft ovan om att verkställbarheten kan möjliggöra för en make att snabbare få ekonomiska förutsättningar för att efter en separation kunna planera sitt framtida liv och ordna ett stadigvarande boende. Till detta kommer att beslut av en bodel- ningsförrättare som innebär att den ena maken ska utge något till den andra är sakligt grundade och i den meningen berättigade. De sistnämnda fördelarna väger enligt utredningen klart tyngre än den redovisade risken.

382

14 Anslutningsklander

14.1Utredningsuppdraget

Av utredningens direktiv framgår att det förekommer att domsto- lar har att hantera en del bodelningstvister trots att det finns skäl att anta att båda makarna kunde ha nöjt sig med det bodelnings- beslut som förrättaren fattat. Anledningen till att det ändå blir ett fall för domstol kan vara den osäkerhet som vardera parten har att hantera om den andra kommer att nöja sig med beslutet eller klandra det. Risken som en make står om bara den andra maken klandrar beslutet är att som svarande i en klanderprocess inte kunna fram- ställa egna yrkanden om ändring till sin fördel.

Utredningen har i uppdrag att analysera och ta ställning till om det bör införas en förlängd frist för att klandra bodelningsförrätta- rens bodelningsbeslut när den andra parten har klandrat beslutet.

Utredningen ska föreslå de författningsförslag som behövs.

14.2Gällande rätt

14.2.1Klander av bodelning

Som tidigare redovisats kan ett bodelningsavtal mellan parterna inte klandras. Däremot kan en part utan att iaktta någon särskild frist väcka talan i domstol om att bodelningsavtalet ska jämkas eller för- klaras ogiltigt enligt grunderna för vissa bestämmelser i avtalslagen.

En make som är missnöjd med det bodelningsbeslut som förrät- taren fattat får klandra det genom att inom fyra veckor väcka talan mot den andra maken i domstol (17 kap. 8 § 2 st. äktenskapsbalken). Klandertalan ska väckas vid den tingsrätt som har förordnat bodel- ningsförrättaren. Talan är väckt när stämningsansökan har kommit in till domstolen (13 kap. 4 § rättegångsbalken). Domstolen ska på

383

Anslutningsklander

SOU 2025:121

eget initiativ, ex officio, kontrollera att talan är väckt inom klan- derfristen.1

Klanderfristen löper från den dag då bodelningshandlingen del- gavs maken i original eller bestyrkt kopia. I bodelningshandlingen ska förrättaren informera makarna om vad som gäller för att klandra bodelningen, det vill säga makarna ska upplysas om innehållet i 17 kap. 8 § 2 st. äktenskapsbalken.

Det är bodelningsförrättaren som sköter delgivningen. I avsak- nad av särskilda regler om hur delgivningen ska gå till, bör reglerna i delgivningslagen (2010:1932) tillämpas (jfr 1 § den lagen). Del- givningen sker med respektive make, men kan också göras genom dennes ombud eller annan behörig ställföreträdare. Hur ett om- buds fullmakt är utformad kan få betydelse för behörigheten för denne att vara delgivningsmottagare. Oberoende av fullmaktens utformning bör den som företrätt en part få del av beslutet. Utred- ningen lämnar i detta betänkande förslag på vissa förenklingar för bodelningsförrättarens delgivningsåtgärder (se avsnitt 8.6.14).

Eftersom klanderfristen löper från det att en part har fått del av bodelningshandlingen och makarna kan delges vid olika tillfällen kan klanderfristen löpa ut vid olika datum. Det får till följd att den av makarna som blir delgiven sist kan avvakta utgången av den andra makens klanderfrist för att därefter fatta beslut om klander ska ske och då utnyttja fördelen av att vara den som initierat processen (se mer om detta nedan). Visserligen kan ett sådant läge uppkomma utan att en make har avsett det, men också genom medvetna över- väganden. Förhållandena kan innebära ett incitament för en make att försöka undvika delgivning till dess att den andra maken har bli- vit delgiven. Det kan också leda till att den make som delges först klandrar bodelningen för att försäkra sig om att inte hamna i ett sämre läge än motparten.

Det som parterna kan klandra är förrättarens bodelningsbeslut. Ett sådant beslut kan innehålla förrättarens prövning av flera tvis- tiga delfrågor mellan parterna. Det kan gälla tillämpningen av olika bodelningsregler (till exempel skuldavräkning och lottläggning) eller så kallade prejudiciella frågor av betydelse för bodelningen (till exem- pel vem av makarna som ska anses vara ägare till viss egendom och om egendomen utgör giftorättsgods eller enskild egendom för äga- ren). Part som klandrar bodelningen kan begära att domstolen ska

1Se rättsfallet NJA 1978 s. 132.

384

SOU 2025:121

Anslutningsklander

ändra bodelningen genom att göra en annan bedömning av en eller flera sådana frågor. Genom en klandertalan kan alltså en part få dom- stols överprövning av bodelningen. Målet i domstol handläggs som ett dispositivt tvistemål. Om båda parter har klandrat bodelningen behandlas deras talan som käromål och genkäromål, med gemen- sam handläggning.

14.2.2Ingen rätt till anslutningsklander

En make som inte klandrar bodelningen inom klanderfristen har förlorat sin rätt att väcka talan. Någon förlängd frist som ger möj- lighet att anslutningsvis klandra bodelningen om den andra maken har väckt klandertalan i rätt tid finns inte. Motsatt ordning gäller till exempel vid överklagande av tingsrättsdomar (se avsnitt 14.2.5).

Frågan om en lagstadgad rätt till anslutningsklander berördes inte i förarbetena till 1988 års äktenskapsbalk.2 Däremot ingick det

iÄrvdabalksutredningens uppdrag i slutet av 1990-talet att över- väga införandet av en möjlighet till anslutningsklander vid arvskifte och bodelning, vilket utredningen inte lämnade förslag om att göra. Utredningens bedömning byggde bland annat på att antalet klander- processer var lågt samt på förutsättningen att klanderprocessen ändå möjliggjorde för en svarande (den part som inte väckt klandertalan) att i viss utsträckning framställa egna ändringsyrkanden utan att själv ha klandrat.3 Som kommer att redovisas nedan har Högsta domsto- lens praxis därefter gått i en annan riktning.

I Ds 2005:34 (Några bodelningsfrågor) finns ett förslag om att införa en rätt till anslutningsklander, motsvarande den regel som gäller vid tvistemål enligt 50 kap. 2 § rättegångsbalken.4 Även i dokt- rin har sådana önskemål förts fram.5 Enligt den enkätstudie som Nordlund har genomfört har en klar majoritet av de personer som svarat angett att de anser att förslaget om anslutningsklander bör införas.6 Vid utredningens möte med advokater och jurister fram- stod de flesta överens om att det bör ske.

2Prop. 1986/87:1 och SOU 1981:85.

3SOU 1998:110 s. 279 ff.

4Ds 2005:34 s. 159 f.

5Se bland annat Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Samboende s. 190.

6Se avsnitt 2.5.3.5 i bilaga 2.

385

Anslutningsklander

SOU 2025:121

Genom avgörandet NJA 2008 s. 740 har Högsta domstolen ut- talat att det av fristregeln i 17 kap. 8 § 2 st. äktenskapsbalken följer att en make som vill ha en ändring till sin fördel av ett bodelnings- beslut måste väcka talan inom den föreskrivna klanderfristen. Be- stämmelsen träffar båda makarna oberoende av vem av dem som väcker talan först. Eftersom svaranden i det aktuella rättsfallet inte hade väckt talan inom klanderfristen saknades rätt att framföra egna yrkanden, och dennes talan avvisades. Med andra ord finns det i dag ingen möjlighet att klandra en bodelning anslutningsvis, i avsaknad av lagstadgande om det.

14.2.3Ändring av klandertalan och dess betydelse för balansen mellan parterna

Utgångspunkten för domstolens prövning i en klandertalan mot- svarar vad som gäller för andra dispositiva tvistemål. Det innebär att processens omfång bestäms av kärandens yrkande och svaran- dens inställning samt grunderna för parternas talan (se 17 kap. 3 § rättegångsbalken).

För en make som klandrar bodelningen till tingsrätt (nedan kallad käranden), finns det ett relativt stort utrymme att ändra sin talan. Det gäller såväl för sådana ändringar som sker inom klanderfristen

–det vill säga i förhållande till vad parten yrkat i samband med bo- delningsförrättarens arbete – som ändringar därefter, under proces- sen i domstol.

Genom rättsfallet NJA 1997 s. 62 har Högsta domstolen klar- gjort att en make som klandrat bodelningen i rätt tid kan ändra sin talan även efter fristens utgång, med de begränsningar som följer av 13 kap. 3 § rättegångsbalken. Eftersom det nya yrkandet stödde sig på väsentligen samma grund som klandertalan var taleändringen tillåten (13 kap. 3 § 1 st. 3 p. rättegångsbalken). Möjligheten att få ändra sin talan efter att klanderfristen gått ut hänger samman med att en bodelning enligt huvudregeln inte vinner laga kraft partiellt eftersom de olika delarna i en bodelning i regel har ett nära sam- band med varandra, och eftersom en bodelning som klandrats kan återförvisas till förrättaren och bli ändrad även i sådana delar som inte omfattats av klandertalan.

386

SOU 2025:121

Anslutningsklander

I NJA 2003 s. 460 har, i ett mål där make väckt talan om klander av bodelning, den väsentliga grunden för talan ansetts vara invänd- ningen mot bodelningen som sådan (jfr 13 kap. 3 § 1 st. 3 p. rätte- gångsbalken). Även i denna fråga tog Högsta domstolen fasta på att de olika delarna i en bodelning i regel hänger så nära samman med varandra att ett ställningstagande i en fråga ofta får återverk- ningar på hur andra frågor ska bedömas. I princip bör alltså nya yrk- anden från käranden som ligger inom ramen för bodelningen tillåtas. Denna princip gäller i tingsrätten, där tvisten har sin första dom- stolsprövning och där ett nytt yrkande därmed inte ska anses vara framställt i högre rätt (med de begränsningar som då finns, jfr 13 kap. 3 § 2 st. andra meningen rättegångsbalken), även om bodelnings- förrättaren tagit ställning till frågan genom sitt beslut.

Rättsläget har kritiserats av Teleman för att ge för stort utrymme för käranden i klanderprocessen.7 Därtill kan nämnas att även justitie- råden Lindskog och Victor i ett särskilt tillägg till avgörandet NJA 2008 s. 740 (som redovisats ovan), har förordat en mer in- skränkande tolkning. En aspekt som de menar talar för en sådan försiktigare hållning beträffande vilka nya yrkanden som bör tillåtas är att det i klanderprocessen uppstår en obalans i parternas proces- suella ställning i de fall då en bodelning klandrats av endast den ena parten.

Det kan konstateras att den fördel för käranden som utrymmet för taleändring för med sig är påtaglig när kärandens position jäm- förs med svarandens (som inte klandrat bodelningen). Därmed för- stärks den obalans i processen som redan finns med anledning av att anslutningsklander inte är tillåtet.

Även kärandens utrymme att åberopa nya omständigheter i klan- derprocessen är relativt stort. Motsvarande gäller dock för svaran- den. Fristregeln i 17 kap. 8 § 2 st. äktenskapsbalken hindrar näm- ligen inte svaranden från att till grund för sitt bestridande åberopa andra omständigheter rörande bodelningen än de som käranden lagt till grund för sin talan. Utrymmet att göra så får bedömas uti- från de ramar som följer av rättegångsbalken. Möjligheten för svar- anden att åberopa nya omständigheter kan bidra till att obalansen parterna emellan vad gäller rätten att framställa och ändra yrkanden i någon mån utjämnas, men knappast tillräckligt för att förebygga risken att en part klandrar bodelningen för säkerhets skull.

7Teleman (2022), Bodelning s. 330.

387

Anslutningsklander

SOU 2025:121

14.2.4Nuvarande ordning bidrar till onödiga tvister i domstol

Utredningen delar den uppfattning som har beskrivits i direktiven, att det förekommer att bodelningar klandras för säkerhets skull, vil- ket bidrar till onödiga processer i domstol. Det är till nackdel både för samhället och i allmänhet för de enskilda parterna i en bodel- ningstvist. Det fördröjer bodelningens avslut och kan bidra till pola- risering och höjd konfliktnivå mellan parterna. Problemets orsak har delvis framgått ovan, men kommer att utvecklas här.

En bodelningsförrättares beslut innehåller ofta avgöranden av flera olika frågor som parterna kan vara oeniga om. Det kan natur- ligtvis vara så att en part i alla delar är nöjd med utfallet och därför inte har någon anledning att klandra bodelningen. Sannolikt finns det dock i vart fall delar av bodelningen där en part hade föredragit ett annat utfall. Parten får då väga missnöjet med bodelningen och utsikterna till en ändring genom klandertalan i domstol mot de kon- sekvenser som en sådan talan kan innebära. Det kan gälla den tid och de kostnader som följer med processen, liksom möjlig psykisk och ekonomisk stress. För den ekonomiskt svagare av makarna kan betydelsen av ett fördröjt avslut få större praktiska konsekvenser än för den andra maken, till exempel beträffande möjligheterna att planera sin framtid.

Ur processekonomiskt hänseende är det positivt att båda part- erna överväger om bodelningen totalt sett kan godtas. En förutsätt- ning för att en make ska bedöma den som acceptabel kan vara att den andra maken inte kommer att klandra bodelningen. Att den som inte klandrar bodelningen saknar möjlighet att framställa egna ändringsyrkanden kan dock skapa en rädsla för att komma i ett sämre processuellt läge än vad som gäller för den som klandrat beslutet. Visserligen bör det vara möjligt för parterna att med bindande ver- kan efter bodelningsbeslutet komma överens om att inte väcka klan- dertalan.8 I praktiken kan det dock antas vara svårt att nå en sådan överenskommelse, en omständighet som kan antas föranleda att vardera parten ser om sitt hus och klandrar bodelningsbeslutet. Det kan många gånger antas leda till höjd konfliktnivå mellan parterna.

8Jfr bestämmelsen i 49 kap. 2 § 2 st. rättegångsbalken om att en part efter det att en dom med- delats kan utfästa sig att inte överklaga domen, om förlikning om saken är tillåten. Sådan ut- fästelse kan ske formlöst och har bindande verkan mot parten. Om en part ändå överklagar domen i strid mot utfästelsen, ska överklagandet avvisas efter invändning från motparten. Även om formkrav saknas krävs det i allmänhet att en dylik utfästelse har kommit till ett tydligt uttryck.

388

SOU 2025:121

Anslutningsklander

14.2.5Reglerna om anslutningsöverklagande i rättegångsbalken

När tingsrätten har meddelat en dom i tvistemål eller brottmål har en part tre veckor på sig att ta ställning till om domen ska överkla- gas till hovrätten. Om den ena parten överklagar domen inom den ordinarie överklagandetiden, men inte motparten, har den sistnämnda rätt att överklaga domen anslutningsvis inom en vecka från den dag då den ordinarie överklagandetiden gick ut (se 50 kap. 2 § och 51 kap. 2 § rättegångsbalken). Ett sådant anslutningsöverklagande förfaller dock om den part som överklagat domen inom den ordinarie över- klagandetiden skulle återkalla sitt överklagande eller om överklag- andet av andra skäl förfaller. Anslutningsöverklagande kan ske be- träffande tingsrättens dom i såväl tvistemål som brottmål. Med hänsyn till bodelningsprocessens karaktär kommer redovisningen som följer att vara fokuserad på anslutningsöverklaganden i tviste- mål (50 kap. 2 §).

Rätten att anslutningsöverklaga infördes 1942 i samband med processreformen. Av förarbetena framgår att syftet med att tillåta anslutningsöverklaganden (eller anslutningsvad som det kallades i rättegångsbalken fram till 1994) var att den part som kan godta tings- rättens dom, förutsatt att målet inte överklagas av motparten, inte ska behöva överklaga självständigt för att inte riskera en process i hovrätten där denne inte har något att vinna.9 Möjligheten att an- slutningsöverklaga hänger alltså samman med förbudet mot refor- matio in pejus, att hovrätten i tvistemål inte kan ändra tingsrättens dom till nackdel för en part, om endast den parten överklagat domen. Rätten att anslutningsöverklaga har tillkommit av processekono- miska skäl för att minska det totala antalet överklaganden genom att parterna inte behöver överklaga för säkerhets skull. Beträffande fristen för anslutningsöverklagande ansågs en tid av en vecka efter utgången av den ordinarie överklagandetiden vara tillräcklig. Några närmare skäl för det framgår inte av förarbetena.

Rätten till anslutningsöverklagande föreligger även om motpar- ten endast har överklagat delar av domen. En part kan alltså över- klaga anslutningsvis i huvudsaken även om motpartens överklag- ande inte omfattar mer än en avgränsad del av domen.

9NJA II 1943 s. 627. Se även Fitger m.fl., Rättegångsbalken (13 december 2024, Version 97, JUNO), kommentaren till 50 kap. 2 §.

389

Anslutningsklander

SOU 2025:121

I motsats till vad som gäller för domar finns det inte för över- klagade beslut någon möjlighet för motparten att anslutningsöver- klaga (jfr 52 kap. rättegångsbalken). Som ett exempel kan ett beslut om rättegångskostnader som tagits in i domen självständigt över- klagas av båda parter. Om den ena parten har gjort det, och inte överklagat någon annan del av domen, kan den andra parten inte anslutningsöverklaga vare sig själva saken eller beslutet om rätte- gångskostnader.10 I NJA 2003 s. 244 slog Högsta domstolen dock fast att om en parts överklagande av en dom helt eller delvis avser själva saken, är det möjligt för motparten att anslutningsöverklaga ett beslut om rättegångskostnader eller andra accessoriska beslut.

Avslutningsvis finns det en begränsning i mot vem ett anslut- ningsöverklagande kan riktas. I NJA 2000 s. 181 (I och II) uttalade Högsta domstolen att anslutningsöverklagande inte är något själv- ständigt rättsmedel och om det finns flera parter i processen kan anslutningsöverklagande i regel inte föras mot den som inte själv har överklagat tingsrättens dom.

14.2.6Reglerna om anslutningsklander av arrendesyn i jordabalken

Även inom andra rättsområden än bodelning finns regler om klan- der. Av särskilt intresse är reglerna beträffande arrendesyn i 9 kap. jordabalken, i vilka det sedan 1996 ges möjlighet till anslutnings- klander.

I korthet genomförs syn för att fastställa ett arrendeställes skick vid tillträdet och avträdet, om inte annat avtalats. Synen förrättas av utsedda synemän som antecknar brister och kostnaderna för att åt- gärda dem. De tar dock inte ställning till om en brist ska belasta jordägaren eller arrendatorn. Synen utgör grunden för den avräk- ning som ska göras mellan jordägaren och arrendatorn när ett ar- rendeställe ska avträdas. Det huvudsakliga syftet med avräkningen är att visa hur arrendatorn har skött sin skyldighet att vårda och underhålla arrendestället. Vid avräkningen jämförs summorna av bristerna vid tillträdessynen respektive vid avträdessynen. Utifrån jämförelsen bestäms den ersättning som arrendatorn alternativt jordägaren ska betala till den andra. En part som inte godtar synen

10Se rättsfallet NJA 2000 s. 181 och prop. 1993/94:190 s. 127.

390

SOU 2025:121

Anslutningsklander

kan klandra den. Om synen inte klandras gäller den som fullt bevis för arrendeställets skick. Liksom vid bodelning omfattar synen ofta flera delar, där synemännens ställningstaganden kan uppfattas gå växelvis till den enas eller andras fördel.

Regleringen i 9 kap. 28 § jordabalken innehåller som sagt en möj- lighet till anslutningsklander, vilken infördes genom en lagändring som trädde i kraft 1996. Förebild för regleringen var anslutnings- överklaganden i tvistemål. Av förarbetena framgår att de främsta skälen för införandet var följande.11 Det dåvarande systemet, utan möjlighet till anslutningsklander, skapade osäkerhet och verkade polariserande mellan parterna. Ordningen kunde även motverka den återhållande effekt som följer av att parterna gör en samman- vägning av det huvudsakliga utfallet av synemännens avgöranden i olika delfrågor. Reglerna ledde vidare till att en part som delgetts synehandlingen senare än motparten kunde avvakta med att klandra synen till dess att motpartens frist löpt ut. Därigenom kunde parten skaffa sig ett läge där synehandlingen kunde ändras till hennes eller hans fördel, utan att motsvarande ändringar – annat än kvittnings- vis – kunde göras till förmån för motparten. Motpartens chans att förhindra detta var att klandra synen för säkerhets skull. Systemet gav på så sätt upphov till onödiga klanderprocesser. Lagstiftaren ansåg att problemet kunde lösas genom att införa en rätt till anslut- ningsklander.

Utredningen (vi) har inte lyckats identifiera om någon utvär- dering har skett av vilken effekt som införandet har fått på antalet klanderprocesser. Av statistik från Domstolsverket och kontakt med Hyres- och arrendenämnden i Malmö har framkommit att antalet klandermål per år är få och att det är ovanligt med anslut- ningsklander.

Rätten till anslutningsklander har följande lydelse i 9 kap. 28 § 2 st. jordabalken.

Om den ena parten har klandrat synen, får också motparten klandra synen, trots att den för honom gällande tiden för klander har gått ut. En sådan klandertalan skall väckas inom en månad från det att parten delgavs stämning med anledning av den första klandertalan. Om den första klandertalan återkallas eller förfaller av något annat skäl, förfaller också den senare talan.

11Se prop. 1995/96:43 s. 20.

391

Anslutningsklander

SOU 2025:121

Tidsfristen för förande av anslutningsklander börjar alltså att löpa när parten delges stämningen med anledning av motpartens klander- talan. Detta får till följd att det för en part kan löpa en frist för att föra självständigt klander parallellt med en frist för anslutnings- klander. I förarbetena konstateras att en talan som väckts inom den ordinarie klanderfristen bör bedömas som en självständig klander- talan, även om det samtidigt löper en frist för anslutningsklander.12

Fristen för att anslutningsklandra en arrendesyn är klart längre än motsvarigheten i rättegångsbalken och uppgår till en månad. Det är lika lång tid som för den ordinarie klanderfristen.

14.2.7Klanderreglerna i 17 kap. äktenskapsbalken gäller för klander av arvskifte

Regler om arvskifte finns i 23 kap. ärvdabalken. På en dödsbodel- ägares begäran ska rätten utse någon att vara skiftesman. Det som föreskrivs i 17 kap. 1–4 och 6–9 §§ äktenskapsbalken om bodelning, bodelningsförrättare och make ska gälla även i fråga om arvskifte, skiftesman och delägare i boet (23 kap. 5 § ärvdabalken). Det inne- bär bland annat att om boet ställts under förvaltning av boutred- ningsman är denna utan ytterligare åtgärd skiftesman (17 kap. 1 §

2 st. äktenskapsbalken). Hänvisningen till äktenskapsbalkens regler kom till i samband med att äktenskapsbalken trädde i kraft 1988. Det ansågs då onödigt att ha en särskild reglering i ärvdabalken. Reformen var inte avsedd att innebära någon förändring i sak.13

Denna lagtekniska lösning innebär att lagändringar i de angivna bestämmelserna i äktenskapsbalken påverkar vad som gäller för frå- gor om skifte genom skiftesman (se avsnitt 17.5.7 för utredningens överväganden och förslag).

14.3Gällande rätt i övriga nordiska länder

Det finska regelverket för bodelningsprocesser är det som mest lik- nar det svenska. En bodelningsförrättares beslut kan klandras av var och en av makarna genom att väcka talan i domstol. Klander- fristen är klart längre än i Sverige och uppgår till sex månader (23 kap.

12Prop. 1995/96:43 s. 20 f.

13Se prop. 1986/87:1 s. 250 och SOU 1981:85 s. 413 och 457 f.

392

SOU 2025:121

Anslutningsklander

10 § ärvdabalken14). Någon förlängd frist för att anslutningsklandra finns inte. Däremot följer det av rättspraxis i Finland att en svarande under vissa förutsättningar kan framställa egna ändringsyrkanden under klanderprocessen, även om det endast är motparten som har väckt klandertalan.15

I Danmark, Island och Norge sker bodelningar genom process i domstol, om parterna inte kan komma överens. Även om en bodel- ningsförrättare kan utses är det domstolen som beslutar om bodel- ningen. Det blir därmed inte aktuellt med klander av bodelning. Domstols beslut om bodelning kan överklagas och anslutningsöver- klagas till högre rätt i enlighet med de allmänna regler som gäller för det i respektive land. Enligt norsk rätt ska ett anslutningsöverklag- ande ges in i samband med att parten svarar på motpartens överklag- ande (29-7 § 3 st. och 29-10 § tvisteloven). Det är den domstol vars dom eller beslut har överklagats som sätter fristen för anslutnings- överklagandet. Enligt bestämmelsen bör den normalt sättas till tre veckor för domar och en vecka för beslut. Efter att fristen har löpt ut, översänds målet till den högre rätten.

14.4Statistik om mål om klander av bodelning

14.4.1Statistik från Domstolsverket

Utredningen har hämtat in viss statistik från Domstolsverket om mål om klander av bodelning. För åren 2017–2021 var antalet inkomna sådana mål i tingsrätt mellan 195 och 273 per år, med en ökning för varje år.16 Det kan jämföras med att antalet bodelningsförrättare som förordnas årligen uppgår till i vart fall 1 000 och att uppskatt- ningsvis hälften av de uppdragen leder till att förrättaren fattar ett bodelningsbeslut som är möjligt att klandra (se avsnitten 3.3.1 och 3.3.8). Utifrån den jämförelsen kan det konstateras att det är en relativt hög andel av bodelningsbesluten som klandras till dom- stol (grovt uppskattat kan det röra sig om runt hälften av bodel-

14Lag nr 40 den 5 februari 1965.

15Se Högsta domstolens avgöranden KKO 1965 II 10, KKO 1981 II 144 och KKO 2011:2.

16Det har däremot visat sig vara svårt att få fram motsvarande uppgifter för åren därefter, eftersom Domstolsverket under 2022 gjorde en förändring av sina måltypskoder för tings- rätt. Från och med då registreras klander av bodelning inte längre på en egen måltypskod, utan tillsammans med andra typer av mål som förutom tvister om bodelning avser tvister om testamente och arv m.m.

393

Anslutningsklander

SOU 2025:121

ningsbesluten). Sett i ljuset av antalet skilsmässor varje år (drygt 20 000) får dock antalet klandermål anses som mycket lågt.

Domstolsverket har inte haft möjlighet att ta fram uppgifter om hur stor andel av de inkomna målen till tingsrätt som båda parter har klandrat bodelningen och inte heller i vilken utsträckning parter haft rättshjälp.

Inte heller har det varit möjligt för Domstolsverket att ta fram uppgifter om antalet mål om klander av bodelning som har överkla- gats till hovrätt under de redovisade åren, med anledning av att en egen måltypskod saknas för de målen. Inom den gemensamma mål- typskategorin var dock överklagandefrekvensen till hovrätt knappt 10 procent. Av det kan slutsatsen dras att uppskattningsvis bör an- talet överklagade mål till hovrätt om klander av bodelning uppgå till runt 20 per år.

Statistik på hur fördelningen av kön och ålder ser ut bland part- erna i mål om klander av bodelning har inte Domstolsverket kunnat ta fram.

14.4.2Stickprovsundersökning av domar

Utredningen har gjort en stickprovsundersökning av tingsrättsdomar i mål om klander av bodelning. Det främsta syftet har varit att under- söka dels hur vanligt det är att båda parter klandrar en bodelning till tingsrätt, dels hur vanligt det är att parter där har ombud eller rätts- hjälpsbiträde och vad kostnaden för detta i genomsnitt uppgår till.

Domarna har hämtats in genom begäran via e-post till sex utvalda tingsrätter om att få samtliga domar under 2024 i mål om klander av bodelning (måltypskod 10009). Tingsrätterna har valts ut baserat på sin storlek (stor eller mellanstor) samt utifrån geografisk sprid- ning. Tingsrätterna och antalet utlämnade domar (inom parentes) har varit: Göteborgs tingsrätt (11), Jönköpings tingsrätt (4), Malmö tingsrätt (7), Sundsvalls tingsrätt (0), Södertörns tingsrätt (10) och Umeå tingsrätt (1). Materialet har sammanlagt bestått av 33 domar.

Uppgifterna från underlaget har sammanställts nedan. Uppgif- terna har baserats på vad som kan utläsas av domarna; något ytter- ligare underlag från tingsrätterna har inte begärts ut. Det förtjänar att understrykas att det har rört sig om ett begränsat urval av domar,

394

SOU 2025:121

Anslutningsklander

vilket naturligtvis påverkar tillförlitligheten i de slutsatser som man kan dra av uppgifterna.

Resultatet kan sammanfattas och kort kommenteras på följande sätt.

•I 27 procent av målen har båda parterna klandrat bodelningen och i 73 procent har bara en av parterna gjort det. I 42 procent av den sistnämnda kategorin har den part som klandrat bodelningen varit en kvinna. Utifrån underlaget går det inte att bedöma om parterna har klandrat bodelningen för säkerhets skull. Det är därför svårt att enbart utifrån detta material bedöma omfattningen av onödiga pro- cesser i domstol.

•I 58 procent av målen har domstolen stadfäst en förlikning mellan parterna. Det tenderar alltså att vara så att i drygt hälften av klan- dermålen kommer parterna överens om bodelningen under pro- cessen i tingsrätt. Det är i allmänhet positivt för de inblandade, inte minst eftersom bodelningen då kommer till ett avslut och kostnaderna för parterna och staten generellt blir lägre än om domstolen avgör målet.

•När båda parter har väckt klandertalan är det vanligare att part- erna når en förlikning. Av domarna i underlaget nådde parterna en förlikning i 78 procent av dessa mål. I de mål där bara den ena parten har klandrat bodelningen nådde parterna en förlikning i 50 procent av målen. En sannolik förklaring till skillnaden är att förutsättningarna för att nå en överenskommelse är bättre när båda parter har framställt ändringsyrkanden. Var och en av part- erna riskerar då att utgången för parten blir sämre än i bodelnings- beslutet. Bättre balans mellan parterna i processen kan alltså bi- dra till ett gynnsammare klimat för frivilliga överenskommelser.

•82 procent av parterna har haft ombud eller rättshjälpsbiträde i tingsrätten. Av dessa parter var 46 procent kvinnor.

•11 procent av parterna har haft rättshjälpsbiträde. Av dessa parter var en klar majoritet, 71 procent, kvinnor.

395

Anslutningsklander

SOU 2025:121

•Den genomsnittliga ombudskostnaden per part var cirka

103 000 kronor (inkl. moms, för ombud eller rättshjälpsbiträde).17 Den genomsnittliga rättshjälpskostnaden per part var cirka

94 000 kronor (inkl. moms).

•Parts genomsnittsålder var för kvinnor 49 år och för män 53 år. Det kan jämföras med att det är vanligast att skilja sig i åldern

35–49 år.18 Det har av det begränsade urvalet varit svårt att dra några säkra slutsatser kring ålder i övrigt, till exempel om genom- snittsåldern är högre eller lägre för de parter som klandrat bodel- ningen jämfört med genomsnittsåldern för alla parter i underlaget.

14.5Överväganden och förslag

Förslag

Tidsfristen för ordinärt klander av bodelning ska förkortas till tre veckor efter delgivning av bodelningshandlingen. En möjlig- het för motparten att klandra bodelningen anslutningsvis ska in- föras. Den som vill göra detta ska väcka sådan talan inom tre veckor från det att maken delgavs stämning med anledning av den första klandertalan. En talan som förs anslutningsvis förfaller om den första klandertalan återkallas eller av annat skäl förfaller.

14.5.1Förslag om att införa rätt till anslutningsklander

Mot bakgrund av de nyss redovisade nackdelarna med den nuvar- ande ordningen, föreslår utredningen att det bör införas en rätt till anslutningsklander. På motsvarande sätt som för reglerna om anslut- ningsöverklaganden i 50 kap. 2 § rättegångsbalken respektive anslut- ningsklander i 9 kap. 28 § jordabalken, bedöms anslutningsklander kunna minska antalet klandertalan i domstol. Parterna behöver inte längre klandra bodelningen för säkerhets skull. Införandet av en så-

17Notera dock att underlaget i denna del är än mer begränsat eftersom det av domen sällan framgår vad ombudskostnaden har uppgått till när beslut fattas om att parterna ska stå för sina egna kostnader.

18SCB, ”Skilsmässor i Sverige”, senast uppdaterad 2025-02-21, hämtad 21 mars 2025, https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/skilsmassor-i- sverige.

396

SOU 2025:121

Anslutningsklander

dan rätt bör alltså medföra att onödiga klanderprocesser i domstol kan undvikas i möjligaste mån.

Dessutom, för de klanderprocesser som förs, bör rätten till an- slutningsklander innebära att förhållandet mellan parterna utjäm- nas. Införandet bör också ta bort fördelen med att ha en klander- frist som löper ut efter motpartens, och därmed också förebygga att en part försöker fördröja delgivningen, liksom processen. Följ- den av ett införande av en möjlighet till anslutningsklander kan även antas bli fall där den som först klandrat bodelningen drar tillbaka sin talan varpå bodelningsförrättarens beslut står sig och bodelningen blir klar.

Åandra sidan kan en tänkbar negativ följd av att införa en rätt till anslutningsklander bli att möjligheten används som påtrycknings- medel mot motparten för att denne ska återkalla sin klandertalan. Denna risk är en konsekvens av att en part som anslutningsklandrat ges rätt att framställa egna ändringsyrkanden. Redan i dag är det dock möjligt att använda klandertalan som ett påtryckningsmedel i bodelningen, till exempel för att nå en förlikning på mer förmånliga villkor än i bodelningsbeslutet, eller ett sätt att fördröja bodelningen. Det är därför tveksamt om ett införande av anslutningsklander nöd- vändigtvis skulle öka den risken.

En annan risk som ett införande av en rätt till anslutningsklan- der kan medföra är att klanderprocesser blir mer omfattande. Det är en direkt följd av att även den som anslutningsklandrat ges rätt att framställa ändringsyrkanden. I det enskilda fallet kan ett ökat omfång på tvisten leda till både långsammare handläggning och mer arbete och kostnader för parterna och domstolen. Men det kan sam- tidigt ge förutsättningar för en prövning där båda parter getts mot- svarande möjligheter att framställa yrkanden och ange omständigheter till stöd för sin inställning. Det kan i sin tur leda till mer gynnsamma förutsättningar för att parterna ska kunna komma överens på fri- villig väg eller i vart fall ge ökad möjlighet till en materiellt riktig utgång. Sammantaget kan antalet klanderprocesser förväntas minska genom förslaget eftersom det finns skäl att anta att onödiga tvister undviks. Totalt sett bör förslaget leda till en kostnadsbesparing för både staten och enskilda (se vidare om detta i kapitel 19).

Även med beaktande av det som nyss har sagts bedöms fördel- arna med att införa en rätt till anslutningsklander vara klart större än nackdelarna. Att låta nuvarande ordning vara kvar bedöms som

397

Anslutningsklander

SOU 2025:121

ett mindre lämpligt alternativ. Ett annat tänkbart sätt för att för- söka åtgärda problemet är att inskränka kärandens utrymme att ändra sin talan alternativt att utvidga svarandens möjligheter att begära ändring av bodelningen till sin fördel. Utredningen bedömer dock att det alternativet är såväl svårare att genomföra som förenat med större osäkerhet, bland annat mot bakgrund av att det nuvarande rättsläget har formats genom praxis och bygger på de allmänna reglerna i rättegångsbalken.

Att begränsa möjligheten för en make att ändra sin talan i dom- stol i jämförelse med inställningen under bodelningsförrättningen, skulle vidare innebära att förrättningens karaktär av en första dom- stolsinstans förstärks. Det anser utredningen är fel riktning. Med hänsyn till att en make kan få rättshjälp först vid en klanderprocess i domstol framstår det dessutom som en reglering som riskerar att drabba en make som inte har råd att bekosta ett eget ombud i för- farandet inför en bodelningsförrättare. Det sagda innebär visser- ligen att ett stupstocksföreläggande under bodelningsförrättningen inte har någon påtaglig effekt under en eventuell klanderprocess i domstol. Det minskar dock inte behovet av detta verktyg för bodel- ningsförrättaren (se avsnitt 8.6.10).

Sammantaget finns det skäl att föreslå att en rätt till anslutnings- klander ska införas. Naturligtvis ska den rätten inte inskränka en parts möjlighet att väcka talan inom den ordinära klanderfristen.

14.5.2Fristen för anslutningsklander bör löpa från det att motpartens klandertalan delgetts parten

Nästa fråga blir då att överväga hur lagförslaget bör utformas. Vid utformningen är det naturligt att titta på rättegångsbalkens regler om anslutningsöverklaganden, men också bestämmelsen i 9 kap.

28 § jordabalken om anslutningsklander av arrendesyn. Båda reglerna har införts och utformats av liknande skäl som finns för anslutnings- klander av bodelning. Först och främst måste man vid utformningen av lagförslaget ta ställning till när fristen för anslutningsklander ska börja löpa.

När det gäller den första frågan gör utredningen bedömningen att fristens början bör knytas till den dag när parten delges stäm- ningen med anledning av motpartens klandertalan. Bedömningen bygger på följande överväganden.

398

SOU 2025:121

Anslutningsklander

Anslutningsöverklaganden av tingsrättsdomar ska enligt rätte- gångsbalken ske inom en vecka från den dag då den ordinarie överkla- gandetiden gick ut. Den fristen framgår av domen och är densamma för båda parter. I detta avseende skiljer sig reglerna i rättegångs- balken från hur klanderfristen för bodelningsförrättarens beslut är reglerad i äktenskapsbalken. Fristen för en part som vill klandra en bodelning löper från den dag som parten blev delgiven beslutet. Sista dag för att klandra bodelningen kan alltså inte utläsas direkt ur bo- delningshandlingen och kan dessutom skilja sig åt mellan parterna. Det sistnämnda innebär att tiden för anslutningsklander måste kopplas till motpartens klandertalan. Om skillnaden är stor mellan tidpunkterna för delgivning av bodelningshandlingen finns det annars en risk att möjligheten att väcka talan anslutningsvis i praktiken är

utesluten.

Fristen för anslutningsklander kan knytas till motpartens klander på till exempel följande sätt:

a)dagen då motpartens klanderfrist går ut,

b)dagen då motparten väcker talan om klander i tingsrätten, eller

c)dagen då motpartens klandertalan delges parten.

Gemensamt för alternativen är att en parts möjlighet att anföra klan- der kan upphöra när partens ordinarie frist löper ut, för att sedan väckas på nytt när fristen för anslutningsklander startar. Något prak- tiskt problem med detta har utredningen inte identifierat.

En given utgångspunkt bör vara att parten utan svårighet ska veta vilken dag som fristen för anslutningsklander börjar löpa. Alter- nativen a) och b) är sämre än alternativ c) i detta avseende. De alterna- tiven förutsätter särskild aktivitet för att parten ska få informationen. Antingen får parten själv kontakta domstolen eller bodelningsför- rättaren, vilket kan kräva upprepade kontakter innan ett definitivt besked kan ges. Det innefattar också en risk för att parten missar att fristen för anslutningsklander löper. Man kan även tänka sig att ansvaret läggs på domstolen, alternativt bodelningsförrättaren, att ge information till parten om när fristen börjar löpa. Ett sådant för- farande innefattar dock merarbete och kostnader. Det måste också göras en bedömning om informationen behöver delges parten.

399

Anslutningsklander

SOU 2025:121

I alternativ c), däremot, kan domstolen samtidigt delge motpar- ten såväl stämningen som information om att fristen för anslutnings- klander löper från dagen för delgivning. Därmed bör kostnaden för alternativ c) vara försumbar, och lägre än kostnaderna för alternativ a) och b). Alternativ c) bör också minimera risken för att en part inte nås av informationen om att fristen löper.

En möjlig nackdel med alternativ c) är att det kan dröja något innan fristen för anslutningsklander börjar löpa. Domstolen ska utfärda stämning och därefter delge motparten stämningen och in- formationen om anslutningsklander. I vissa fall kan det dra ut på tiden. Delgivning av klandertalan är dock oavsett detta ett krav. Med andra ord bör bodelningsprocessen inte riskera att försenas ytterligare, så länge informationen om anslutningsklander finns med i samband med delgivning av stämning. En annan sak är att anslut- ningsklander visserligen medför att bodelningsprocessen kan för- senas i ett senare steg, när genstämningen (det vill säga anslutnings- klandret) ska delges den andra parten. Det är dock fallet oavsett vilket av alternativen a)–c) som väljs.

En konsekvens av att knyta tiden för anslutningsklander till dagen för delgivning av stämning är att fristen kan komma att löpa sam- tidigt som den partens ordinarie klanderfrist. Det bör dock inte innebära några problem. Om klandertalan väcks inom den ordinarie fristen bör den beaktas som en självständig klandertalan, och inte som en talan anslutningsvis.

Avslutningsvis har alternativen a) och b) också den nackdelen att kärandens klandertalan inte nödvändigtvis är fullständig i det sta- diet av processen. Det är till exempel inte ovanligt att käranden be- gär anstånd för att utveckla grunderna för talan. Svaranden kan då behöva fatta beslut om anslutningsklander trots att kärandens talan är ofullständig.

På grund av det som nu har sagts föreslår utredningen att fristen för anslutningsklander bör knytas till dagen när stämningen med anledning av klandertalan delges parten, det vill säga alternativ c). Genom att välja det alternativet uppnås dessutom enhetlighet med hur anslutningsklander av arrendesyn är reglerat.

400

SOU 2025:121

Anslutningsklander

14.5.3Fristen för klander respektive anslutningsklander bör vara tre veckor

Inledande överväganden

Syftet med utredningens uppdrag är tydligt. Bodelningsprocessen ska vara välfungerande, effektiv och rättssäker. Genom att införa en rätt till anslutningsklander minskar osäkerheten för parterna under den ordinarie klanderfristen. Det ger en jämnare balans mellan par- terna vid en klanderprocess i domstol, och bör bidra till att färre parter klandrar bodelningar för säkerhets skull. Totalt sett bör ord- ningen bli mer rättssäker och välfungerande. Samtidigt är effektivi- teten viktig. Även om antalet klanderprocesser kan förväntas minska, kan omfattningen av de klanderprocesser som når domstol bli större än i dag. Det kan medföra att handläggningstiden blir längre. Vid bedömningen av hur lång fristen för anslutningsklander ska vara, bör intresset av effektivitet ges stor betydelse. Samtidigt får inte fristen sättas så kort att rättssäkerheten riskerar att påverkas negativt.

Omständigheter av betydelse för fristens längd

Den ordinarie klanderfristen är fyra veckor, det vill säga en vecka längre än överklagandetiden för tingsrättsdomar. Tiden ger parten goda förutsättningar för att överväga såväl om hon eller han ska klandra bodelningen för egen del, som möjligheten att vid behov anslutningsklandra. Dessutom kan parten antas ha haft god tid på sig under bodelningsförrättningen att fundera över sin inställning till bodelningens olika delar. Parternas situation är i detta hänseende mycket lik den som gäller för parter i ett tvistemål. Allt detta talar för att fristen för anslutningsklander kan motsvara den i 50 kap. 2 § rättegångsbalken, det vill säga en vecka.

Vid arrendesyn enligt 9 kap. 28 § jordabalken är fristen för anslut- ningsklander lika lång som den ordinarie klanderfristen. Förklaringen till det kan ligga i arrendesynens funktion som ett bevismedel för kommande avräkning mellan parterna. På det sättet skiljer sig den förrättningen, och efterföljande överväganden om klander, från tvistemålsprocesser. För de förutsättningar som gäller för klander av bodelning bedömer utredningen att en sådan lång tid för anslut- ningsklander är onödigt väl tilltagen. Det skulle innebära en sam-

401

Anslutningsklander

SOU 2025:121

manlagd klanderfrist om åtta veckor. I praktiken skulle tidsutdräk- ten vara än längre med hänsyn till att domstolen kommer att behöva viss tid för arbete med att utfärda stämning och delge svaranden.

Det bedöms få viss negativ påverkan på handläggningstiden för klan- derprocesser.

Ett skäl som kan tala för att ha en något längre frist än en vecka utgör situationen att en part, ställd inför faktumet att motparten har klandrat bodelningen, anser sig vara i behov av ombud för tvisten i domstol. I de fall parten redan har ett ombud sedan tidigare bör en veckas frist vara tillräckligt i enlighet med vad som nyss nämnts. I andra fall, och särskilt om det finns förutsättningar för parten att få rättshjälp i klanderprocessen, kan en sådan frist upplevas som alltför snäv. Vid jämförelse med anslutningsöverklagande av en tviste- målsdom är förutsättningarna där delvis annorlunda. En part som är i behov av ombud kan då förväntas ha det ordnat redan under pro- cessen i tingsrätten. Detsamma gäller för en part som är berättigad till rättshjälp. Detta behöver därmed i allmänhet inte hanteras i sam- band med ett anslutningsöverklagande.

Beslut om rättshjälp utgör visserligen ingen formell förutsättning för att kunna utnyttja sin rätt till anslutningsklander, men har i prak- tiken naturligtvis betydelse för den enskilda. Rättshjälp kan inte be- viljas tidigare under förrättningen, utan endast för klander av bodel- ningen (10 § 1 st. 8 p. rättshjälpslagen). Domstolen kommer därmed att behöva viss tid för att hantera en begäran om rättshjälp, i före- kommande fall medan fristen för anslutningsklander löper.19 I sam- manhanget kan 27 § 3 st. rättshjälpslagen vara relevant att beakta. Bestämmelsen möjliggör att ett rättshjälpsbiträde kan få ersättning för arbete före rättshjälpsansökan om arbetet varit av mindre omfatt- ning eller av brådskande art.

Vidare bör det beaktas att möjligheten för en part att ändra sin talan efter klanderfristens utgång i allmänhet är relativt generös (se avsnitt 14.2.3), vilket dock förutsätter att anslutningsklander har väckts inom fristen. Samtidigt bör det såklart undvikas i möjligaste mån att domstolen regelbundet behöver ta ställning till om en änd- ring av talan är tillåten, vilket i sig kan fördröja handläggningstiden.

19En ansökan om rättshjälp behandlas som utgångspunkt i samband med att den ges in till domstolen, förutsatt att målet har inletts där. Se JO:s beslut den 16 januari 2023, dnr 8017- 2021, där JO uttalar att det visserligen saknas regler om skyndsamhetskrav men att det är angeläget att parten så snart som möjligt får veta om rättshjälp beviljas.

402

SOU 2025:121

Anslutningsklander

Förhållandet mellan anslutningsklander och svaromål

Mot bakgrund av det som har sagts ovan kan ett alternativ vara att ha samma frist för anslutningsklander som gäller för parten att ge in svaromål på stämningen. Det skulle ge parten möjlighet att sam- lat kunna överväga såväl sin inställning till motpartens klandertalan som behovet av att framställa egna ändringsyrkanden.

Tiden för svaromål i tvistemål är emellertid inte reglerad i lag. Det är domstolen som i stämningen anger viss tid för skriftligt svaro- mål, alternativt att svaromål ska avges vid sammanträde (42 kap. 7 § och 9 § 2 st. rättegångsbalken). Tiden för skriftligt svaromål bestäms utifrån målets komplexitet eller behovet av skyndsam handläggning. Många gånger sätts den till två eller tre veckor, vilket även gäller för mål om klander av bodelning enligt utredningens uppfattning. Om fristen sätts orealistiskt kort kan det leda till att domstolen får ta ställning till en begäran om anstånd från svaranden.

En lösning som innebär att fristen för anslutningsklander och svaromål hänger ihop kan genomföras på två sätt. Antingen kan man tänka sig att fristen för anslutningsklander ska bestämmas av domstolen i samband med att den bestämmer tiden för svaromål. Det andra alternativet är att låta klanderfristen framgå av lag, och att domstolen i normalfallet bör ange tiden för svaromål till den- samma. En förutsättning i båda fallen är att det inte bör vara möj- ligt för part att beviljas ytterligare tid (anstånd) för att väcka anslut- ningsklander, till skillnad från vad som gäller för att ge in svaromål.

En ordning där domstolen bestämmer fristen för anslutnings- klander kan framstå som ovanlig i svensk processrätt. Utgångspunk- ten här är att det framgår av lag hur lång en frist är för att överklaga en domstols dom eller beslut. I norsk rätt är läget annorlunda. Där bestäms i tvistemål tiden för ett samlat svaromål och anslutningsöver- klagande av den domstol som meddelat den överklagade domen eller beslutet. Av lagen framgår en normaltid om tre veckor för domar och en vecka för beslut.

Översatt till den ordning som gäller i svensk rätt för klander av bodelning skulle beslut om fristens längd behöva fattas av tingsrätten. Frågan är dock om klandrade bodelningsbeslut är av så olika art och omfattning att det finns tillräcklig anledning att ha denna flexibili- tet i fristen för anslutningsklander. Fråga uppkommer också om domstolen i sin bedömning bör ta hänsyn till om parten redan har

403

Anslutningsklander

SOU 2025:121

ett ombud och om det kan finnas behov av att pröva en ansökan om rättshjälp. En sådan ansökan är det dessutom domstolen själv som har att pröva, vilket kan medföra att det ligger i domstolens eget intresse att låta fristen vara tillräckligt lång.

En klar fördel med att låta fristen för anslutningsklander framgå av lag är att det skapar en tydlighet för parter och ombud. Det är viktigt inte minst i ljuset av att en part kan lida rättsförlust om hon eller han inte klandrar i rätt tid. Med hänsyn till detta och det som nyss redovisats föreslår utredningen att fristen bör vara bestämd i lag, men att det bör gälla en presumtion för att domstolen ska be- stämma tiden för svaromål till densamma.

Genom denna lösning uppnås fördelarna med att en part samlat ger in anslutningsklander och svaromål. Fristen måste då sättas längre än en vecka. Närmast till hands ligger att bestämma den till två eller tre veckor, vilket är den vanliga tiden för svaromål. Utredningen bedömer att det av rättssäkerhetsskäl är lämpligast att sätta den till tre veckor. I syfte att skapa enhetlighet och för att inte den samman- lagda längden för ordinärt klander och anslutningsklander ska bli för lång, föreslår utredningen att fristen för ordinärt klander för- kortas från fyra till tre veckor. Det finns inga starka skäl mot en sådan förkortning.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen att fristen för klander respektive anslutningsklander ska bestämmas till tre veckor vardera.

14.5.4Yttrande från bodelningsförrättaren och återförvisning till denne

Liksom hittills ska domstolen i mål om klander av bodelningsbeslut få hämta in yttrande av bodelningsförrättaren och återförvisa ären- det till denne. Utredningen föreslår inga förändringar i detta avse- ende (se avsnitt 8.6.16).

14.5.5Förfall av anslutningsklander

På motsvarande sätt som gäller vid anslutningsöverklaganden enligt rättegångsbalken och anslutningsklander enligt jordabalken bör en klandertalan som har väckts anslutningsvis förfalla om den första (självständiga) klandertalan återkallas eller förfaller av något annat skäl.

404

SOU 2025:121

Anslutningsklander

14.5.6Bodelningsförrättarens information till parterna om hur bodelningen kan klandras

I bodelningshandlingen ska bodelningsförrättaren informera mak- arna om vad som gäller för att klandra bodelningen (se 17 kap. 8 § 2 st. sista meningen i dess gällande lydelse). Skyldigheten ska natur- ligtvis även omfatta information till parterna angående rätten till anslutningsklander.

14.5.7Klander av andra beslut än bodelningsbeslutet

Utredningen har lämnat förslag om att ge förrättaren möjlighet att fatta mellanbeslut samt besluta om förskott av bodelningslott och fastställelse av bodelningsavtal. Överväganden kring klander av så- dana beslut finns i anslutning till de avsnitt där dessa frågor behand- las. I sådana beslut ska bodelningsförrättaren ange vad en make ska iaktta för att klandra det.

405

15 Förbättrad ersättningsgaranti

15.1Utredningsuppdraget

Utredningen har i uppdrag att analysera och ta ställning till om möj- ligheterna att få ersättning enligt ersättningsgarantin bör förbättras. Utredningen ska föreslå de författningsförslag som behövs.

15.2Gällande rätt

15.2.1Inledning

En bodelningstvist kan avse betydande värden och vara av stor eko- nomisk betydelse för makarna, inte minst för den ekonomiskt sva- gare av dem. Också om de ekonomiska värdena är begränsade kan en bodelning vara av väsentlig betydelse, till exempel för frågan om vem som ska bo kvar i en hyresrätt som varit deras gemensamma bostad.

Om makarna inte kan enas om bodelningen på egen hand finns möjligheten att i domstol begära att bodelningsförrättare ska för- ordnas. Bodelningsförrättaren har rätt till skäligt arvode och ersätt- ning för sina utgifter. Kostnaderna ska betalas av makarna med som utgångspunkt hälften var, dock med solidariskt ansvar i relation till bodelningsförrättaren.

Med hänsyn till de inte sällan höga kostnader som en bodelning kan vara förenad med kan det för en ekonomiskt svag make vara svårt att få genomföra en bodelning. De tillgångar som bodelningen kan förväntas leda till finns inte tillgängliga för den maken under pro- cessen, och kan därför inte användas för att betala bodelningsför- rättarens och eventuellt ombuds fakturor förrän bodelningen är genomförd.

407

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

I allmänhet begär bodelningsförrättaren förskottsbetalning. Om en make vägrar att betala sin del kan följden bli att den andra maken måste betala hela förskottet till förrättaren, för att sedan regressvis kräva maken på dennes del. Om den ena maken inte vill betala och den andra saknar möjlighet att betala för båda kan det hända att bo- delningsförrättaren begär sitt entledigande. Det finns alltså en risk för att en ekonomiskt svag make i praktiken inte kan få till stånd en bodelning.

Problemet är inte nytt. Möjligheten till ersättningsgaranti (17 kap. 7 a § äktenskapsbalken) har till syfte att lösa det. Om det är skäligt med hänsyn till en makes ekonomiska och personliga förhållanden samt omständigheterna i övrigt kan ersättning för bodelningsför- rättarens arbete om högst fem timmar betalas av staten. För att er- sättning enligt garantin ska betalas ut måste den make som har ut- verkat garantin ha en andel i boet som efter avdrag för täckning av skulder är värd mindre än 100 000 kronor.

När det gäller rättshjälp är de möjligheterna i princip begränsade till att avse endast mål om klander av bodelning, och inte förfaran- det inför en bodelningsförrättare. Det är först i en klanderprocess som den enskilda har möjlighet att få ett rättshjälpsbiträde. Nor- malt sett är det inte heller möjligt att få rättsskydd beviljat ur hem- försäkringen för bodelningsprocessen.1 I förarbetena till rättshjälps- reformen ansågs ekonomisk hjälp för en bodelningsförrättares arvode inte vara en form av rättshjälp eftersom sådan endast beviljas då det finns behov av biträde.2

En fråga för utredningen är om de nuvarande möjligheterna till bistånd är tillräckliga och hur de annars bör utvecklas.

15.2.2Regelverkets historiska utveckling

För att förstå dagens system krävs en kort historisk tillbakablick.3 Enligt 1972 års rättshjälpslag fanns det en möjlighet att få all- män rättshjälp i ärenden om bodelning. I praxis var dock tillämp- ningen hela tiden restriktiv i enlighet med uttalanden i förarbetena

1Se bland annat Teleman (2022), Bodelning s. 381.

2Se prop. 1996/97:9 s. 129 ff.

3Se även prop. 1996/97:9 s. 130 f.

408

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

om att det i allmänhet inte borde föreligga något behov av särskild biträdeshjälp vid bodelning.4

Ersättning till bodelningsförrättare ingick ursprungligen inte bland förmånerna i rättshjälpslagen. Det förändrades 1976 genom att en regel infördes att rättshjälpen skulle omfatta även kostnader för bodelningsförrättare om den rättssökande beviljats allmän rätts- hjälp i bodelningsärendet. Samtidigt reglerades att den make som inte hade rättshjälp skulle betala hälften av statens kostnader för bodelningsförrättaren.

Vid samma tillfälle begränsades möjligheten att få rättshjälps- biträde i bodelningsärenden på så sätt att biträde endast skulle för- ordnas om det förelåg särskilda skäl med hänsyn till makarnas för- hållanden och boets beskaffenhet.

Genom en ändring 1983 begränsades möjligheten till rättshjälps- biträde ytterligare till att bara få förordnas vid klander av bodelning, men inte i andra angelägenheter som rör bodelning. Motiveringen till att inskränka möjligheten till rättshjälpsbiträde på detta sätt var att statens begränsade resurser för rättshjälp skulle utnyttjas mest effektivt om rättshjälpen främst avsåg kostnaden för bodelnings- förrättaren, och inte också rättshjälpsbiträde.

Nästa förändring skedde 1988, vilken innebar att rättshjälp endast fick beviljas om särskilda skäl kunde anses föreligga med hänsyn till boets beskaffenhet och makarnas personliga förhållanden. Om boets behållning efter skuldtäckning kunde antas räcka för att betala kost- naden för bodelningsförrättare fick som regel allmän rättshjälp inte beviljas.

Av förarbetena till den nuvarande rättshjälpslagen som trädde i kraft 1997 framgår att kritik ofta riktats mot de begränsade möj- ligheterna att få rättshjälp vid bodelning. Kritiken hade framför allt riktats mot att villkoren för att erhålla rättshjälp för att bekosta en bodelningsförrättare var alltför stränga. I det följande kommer att redogöras för de regler om ersättningsgaranti och rättshjälp som har gällt sedan dess.5

4Se prop. 1972:4 s. 337.

5Se prop. 1996/97:9 s. 131.

409

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

15.2.3Ersättningsgaranti

Förutsättningar för att få ersättningsgaranti beviljad

Reglerna om ersättningsgaranti finns i 17 kap. 7 a § äktenskapsbal- ken. De är tillämpliga även vid bodelning enligt sambolagen.

Avsikten med införandet av ersättningsgarantin var att fler per- soner skulle få i vart fall ett visst bistånd för kostnader för bodel- ningsförrättare, för att på så sätt kunna genomföra en bodelning. Regeringen ville bort från det tidigare systemet för rättshjälp vid bodelningar som uppfattades ha gett stora resurser till endast ett fåtal personer. Mot bakgrund av de kostnader som införandet av ersättningsgarantin kunde komma att medföra, utformades garan- tin på ett sätt som skulle begränsa dessa samtidigt som den skulle komma dem till godo som bäst behöver det.6

Som nämnts ovan innebär biståndet att staten under vissa förut- sättningar garanterar att betala ersättning till bodelningsförrättare för högst fem timmars arbete. Eventuella utgifter som bodelnings- förrättaren haft i samband med utförandet av sitt uppdrag, exem- pelvis för värdering av egendom, ersätts dock inte av garantin.

Antalet timmar motiverades i förarbetena till införandet med att när förskott begärs uppgår det ofta till ett belopp som motsvarar cirka fem timmars arbete. Begränsningen förklarades också med att bodelningsförrättaren bör kunna slutföra bodelningen inom denna tid när det saknas tillgångar i boet. Om det däremot finns tillgångar ansågs det att förrättaren bör kunna ta risken att arbeta vidare utan att behöva kräva förskott. Tillgångarna i boet har då i regel förut- satts vara tillräcklig säkerhet för att bodelningsförrättaren ska få betalt för sitt arbete. Som utvecklas nedan är detta en avgörande fråga för att ersättningsgarantin ska ge det skydd som den är tänkt att ge.

Samtidigt identifierades i förarbetena just en sådan typ av situa- tion som nu står i fokus för denna utredning, nämligen den att en ekonomiskt svag make inte kan betala något förskott och den andra maken vägrar att medverka till bodelningen. Det uttalades att ett krav på förskott ofta framstod som naturligt under sådana omstän- digheter, särskilt om tillgångarna i boet var svåra att realisera.

6Se prop. 1996/97:9 s. 129 ff.

410

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

Ansökan om ersättningsgaranti görs till domstol av en make. Den ska ges in i samband med begäran om förordnande av bodel- ningsförrättaren eller senare under bodelningen.7 Närmare före- skrifter om ansökan finns i förordningen (1997:407) om ersättnings- garanti. Av förarbetena och praxis framgår att endast en av två makar kan få tillgång till garantin. Det är alltså inte fråga om en allmän hjälp för makar med begränsade tillgångar.8

Vid domstolens prövning av ansökan ska en skälighetsbedöm- ning göras, där hänsyn ska tas till makens ekonomiska och person- liga förhållanden samt omständigheterna i övrigt. För bifall krävs att maken inte kan betala den ersättning som garantin avser täcka. Det innebär alltså att hon eller han inte får ha realiserbara tillgångar till motsvarande värde. Om makens ekonomiska förhållanden är så- dana att inkomsterna överstiger hälften av det gränsvärde som be- rättigar till rättshjälp enligt rättshjälpslagen bör ansökan om garan- tin i regel inte bifallas (alltså 130 000 kronor).9

Med sådana omständigheter som i övrigt ska beaktas vid bedöm- ningen avses främst att det ska vara fråga om någon form av ekono- misk snedfördelning mellan makarna för att ersättningsgarantin ska beviljas.10 Att detta krävs följer av att garantin inte är avsedd att tillämpas om båda makarna har stora tillgångar eller om tillgångar i boet helt saknas. I första hand finns garantin för situationen att den make som sitter i boet vägrar att medverka till bodelning, vilket får till följd att den andra maken inte kan få ut egendom som hon eller han kan ha rätt till och inte heller i övrigt har egna medel för att be- tala motsvarande summa som ersättningsgarantin. I sådana fall ska maken med hjälp av garantin kunna få till stånd en bodelning trots att hon eller han inte har möjlighet att betala förskott till förrättaren.

Andra omständigheter som enligt praxis kan beaktas vid pröv- ning av ansökan om ersättningsgaranti är att den ena maken inte behärskar det svenska språket och har svårt att få uppgifter om den andra makens ekonomi.11

7Se prop. 1996/97:9 s. 230. Jfr även rättsfallet RH 2002:43 där ansökan om ersättningsgaranti gavs in efter det att förrättaren förordnats och avtal om bodelningen träffats. Ansökan avvisa- des som för sent ingiven.

8Se rättsfallen RH 1999:91, RH 1999:130 och RH 2011:15.

9Prop. 1996/97:9 s. 229. Gränsvärdet enligt rättshjälpslagen ligger vid en årsinkomst på

260000 kronor sedan hänsyn tagits till underhållsskyldighet, förmögenhetsförhållanden och skuldsättning (se 6 och 38 §§, det ekonomiska underlaget).

10Prop. 1996/97:9 s. 229.

11RH 2011:15.

411

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

Betalning

Ett beslut om ersättningsgaranti innebär inte att betalning under alla omständigheter kommer att ske av staten. En förutsättning för det är att den make som har utverkat garantin får en andel i boet som efter avdrag för täckning av skulder är värd mindre än 100 000 kro- nor. Om andelen överstiger detta gränsvärde är det maken själv som får betala ersättningen till bodelningsförrättaren enligt de allmänna reglerna i 17 kap. 7 § äktenskapsbalken.

Understiger andelen i boet gränsvärdet är det bodelningsförrät- taren som ska ansöka om utbetalning enligt garantin när bodelningen är avslutad, vilket i regel är när bodelningshandlingen är upprättad i form av avtal mellan makarna eller beslut av bodelningsförrättaren. Ersättningen bestäms på samma sätt som den till rättshjälpsbiträ- den, med tillämpning av en timkostnadsnorm (se 27 § rättshjälps- lagen). Timkostnadsnormen fastställs årligen av regeringen. För 2025 var den 1 586 kronor, exklusive mervärdesskatt.12 Normen ut- gör utgångspunkten för ersättning till bland andra rättshjälpsbiträ- den, offentliga försvarare och målsägandebiträden (se avsnitt 15.2.6).

Om garantin faller ut betalar staten hela ersättningen för arbete upp till fem timmar. Belopp som har betalats av staten genom er- sättningsgarantin ska tillgodoräknas den make som utverkat garan- tin när betalningsansvaret mellan makarna fördelas. Det innebär att om bodelningsförrättaren har arbetat ytterligare fem timmar ska den make som inte beviljats garantin svara för hela den kostnaden. I förhållande till bodelningsförrättaren är dock makarna solidariskt ersättningsskyldiga för allt arbete som överstiger fem timmar. För överskjutande timmar gäller alltså ersättningsreglerna i 17 kap. 7 § äktenskapsbalken.

Lagrådets förslag till alternativ utformning av ersättningsgarantin

Av förarbetena till rättshjälpsreformen framgår att Lagrådet före- slog en annan lösning för hur ersättningsgarantin skulle utformas än den som infördes. Den gick ut på att bodelningsförrättaren alltid skulle erhålla ersättning av staten och att staten kunde återkräva be-

12Vid tiden som detta skrevs var 2026 års timkostnadsnorm inte beslutad.

412

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

loppet av den make som utverkat garantin om hon eller han fick egendom i bodelningen till ett värde av 100 000 kronor eller mer.

En anledning till det alternativa förslaget var att egendom som tillskiftas maken visserligen kunde överstiga tröskelvärdet men vara undantagen från utmätning enligt utsökningsbalken. Det kunde till exempel vara fallet om egendomen utgjordes av en bostadsrätt, vil- ken därmed inte var en reell säkerhet för att få betalt.13 I ett sådant fall fanns det alltjämt ett behov för bodelningsförrättaren att kunna använda sig av ersättningsgarantin.

Regeringen ansåg dock att Lagrådets förslag skulle medföra väsent- ligt mer administration och kostnader för myndigheterna. En pröv- ning av ersättningen till bodelningsförrättaren skulle alltid behöva göras liksom en prövning av om återbetalningsskyldighet ska fast- ställas. Dessutom bedömdes vissa bestämmelser om den andra mak- ens betalningsskyldighet vara nödvändiga för att undvika att den make som beviljats garantin genom sin återbetalningsskyldighet skulle få betala mer än den andre maken. En sådan konstruktion ansågs få likheter med kritiserade bestämmelser om en makes åter- betalningsskyldighet för den andra makens rättshjälp i mål om äkten- skapsskillnad efter gemensam ansökan, vilka avskaffades i samband med den aktuella reformen.14

Regeringen gav också uttryck för grundtanken att ersättnings- garantin skulle medföra att de flesta bodelningsförrättare inte skulle kräva något förskott och därmed att det alltid ska finnas möjlighet att få en bodelning genomförd.

Nämnda grundtanke är central för de överväganden som ska göras i denna utredning. Om det visar sig att bodelningsförrättare trots er- sättningsgarantin begär förskott i stor utsträckning ger inte garantin avsett skydd för en ekonomiskt svag make. I avsnitt 15.2.5 utveck- las hur regler och rutiner för bodelningsförrättares rätt till betalning och begäran om förskott ser ut.

13Rättsläget har dock ändrats sedan dess, se till exempel rättsfallet NJA 2004 s. 373.

14Se prop. 1996/97:9 s. 172 f.

413

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

15.2.4Rättshjälp

Den nuvarande rättshjälpslagen trädde i kraft 1997. Sedan dess och, som beskrivits ovan, även dessförinnan gäller att allmän rättshjälp inte kan beviljas i angelägenhet rörande bodelning i annat fall än vid klander av bodelningsbeslut (10 § 1 st. 8 p. rättshjälpslagen). Såle- des kan rättshjälp med rättshjälpsbiträde beviljas först när ett bodel- ningsbeslut klandras till domstol. Det kan inte beviljas tidigare under bodelningsförrättningen och inte heller när en särskild talan förs i domstol angående en fråga som har koppling till bodelningen.15 För bodelningsförrättarens arvode kan rättshjälp inte ges, utan för det ändamålet finns ersättningsgarantin.

Däremot finns möjligheten till rådgivning av en advokat eller liknande person beträffande den rättsliga angelägenhet som bodel- ningen utgör (4 § rättshjälpslagen). Rådgivningen kan uppgå till högst två timmar och lämnas mot en avgift som ska motsvara tim- kostnadsnormen. Avgiften betalas av den rättssökande men staten kan betala upp till hälften av den om dennes ekonomiska underlag understiger 75 000 kronor.16

För rättshjälp i mål om klander av bodelning krävs att de all- männa förutsättningarna för rättshjälp är uppfyllda (6–8 §§). Rätts- hjälp ges till fysiska personer vars ekonomiska underlag inte över- stiger 260 000 kronor (6 och 38 §§). I jämförelse med vad som gäller för ersättningsgarantin är denna nivå alltså generösare för den rätts- sökande. Som utvecklas nedan får dock den som har ett ekonomiskt underlag som endast med liten marginal understiger gränsen betala en högre rättshjälpsavgift än någon som har en klart lägre inkomst. Enligt 7 § 1 st. är rättssökandens behov av juridiskt biträde av- görande för om rättshjälp ska beviljas. Behovet ska bedömas utifrån

personens möjligheter att själv ta till vara sina intressen. Ärendets svårighetsgrad ska vägas mot personens personliga kvalifikationer, däribland dennes fysiska och psykiska tillstånd.17 Det är också en förutsättning för rättshjälp att det är rimligt att staten bidrar till

15I rättsfallet RH 2000:79 beviljades rättshjälp i ett tvistemål som rörde jämkning av ett in- gånget bodelningsavtal. Hovrätten jämställde talan med klander av bodelningsbeslut, med hänsyn till att båda processerna avser att få till stånd en ändring av innehållet i en redan för- rättad bodelning.

16Som nämnts ovan utgörs det ekonomiska underlaget av den rättssökandes beräknade års- inkomst sedan hänsyn tagits till underhållsskyldighet, förmögenhetsförhållanden och skuld- sättning (se 38 §).

17Se prop. 1996/97:9 s. 115.

414

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

kostnaderna med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt (8 §). I regel krävs det även att rådgivning har lämnats i den rättsliga angelägen- heten i minst en timme (2 § 2 st., se även ovan).

Beträffande vissa rättsliga angelägenheter måste särskilda skäl

föreligga för att rättshjälp ska beviljas. Något sådant krav gäller inte för rättshjälp i klandermål, förutom i fall som har anknytning till utlandet (11 och 12 §§). Krav på särskilda skäl gäller för angelägen- heter som rör bland annat äktenskapsskillnad och underhåll till barn. Sådana skäl kan enligt förarbetena vara att förhållandena är mer kom- plicerade än normalt.18

Ett annat villkor för att få rättshjälp är att rättssökanden inte har en försäkring med rättsskydd som kan tas i anspråk för angelägen- heten (9 §). Som påpekats ovan är det dock i allmänhet så att bodel- ningar inte omfattas av rättsskyddet i hemförsäkringar.

Om en rättssökande har fått rättshjälp beviljad betalar staten kostnaderna för partens rättshjälpsbiträde, bevisning samt vissa andra kostnader. Förmånen av rättshjälpsbiträde omfattar ersätt- ning för arbete i högst 100 timmar. Antalet ersättningsberättigade timmar kan i undantagsfall utökas (34 §).

Den som fått rättshjälp ska betala en rättshjälpsavgift som be- stäms med hänsyn till kostnaderna för rättshjälpsbiträdet och den enskildas ekonomiska underlag (6, 23 och 38 §§). Rättshjälpsavgif- ten består i regel av en viss procentsats av kostnaderna, vilken vari- erar mellan 2 och 40 procent. När rättshjälpslagen infördes 1997 var syftet att förenkla systemet för hur avgiften bestäms och där- igenom skapa ett kostnadsmedvetande hos den rättssökande.19

Avgiften ska fortlöpande betalas direkt till biträdet allteftersom kostnaderna uppstår (25 §). I Domstolsverkets föreskrifter (11 § DVFS 2022:2) anges att betalning ska ske en gång i kvartalet eller vid den senare tidpunkt då utestående rättshjälpsavgift uppgår till 2 000 kronor. Om avgiften inte betalas ska rättshjälpen upphöra (32 § 1 p.).

När rättshjälpsärendet slutregleras får biträdet den ersättning som domstol eller Rättshjälpsmyndigheten har tillerkänt denne. För den avgift som betalas av den som fått rättshjälpen beviljad ska av- drag göras från det som staten ska betala till biträdet.

18Se prop. 1996/97:9 s. 135 ff. och 210 f.

19Prop. 1996/97:9 s. 160.

415

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

Utgången i målet har betydelse för vem av parterna som ska svara för rättegångskostnaderna. Vad gäller tvistemål i domstol finns be- stämmelser om ersättning för rättegångskostnader i 18 kap. rätte- gångsbalken. I många fall innebär reglerna att den part som förlorar en tvist ska ersätta motparten för dennes rättegångskostnader. Om den part som har rättshjälp vinner målet ska motparten ersätta denne och staten för kostnaderna för rättshjälpsbiträdet och rådgivnings- avgiften (30 §). Om den part som har rättshjälp i stället förlorar målet blir denne normalt skyldig att betala sina egna rättshjälpskostnader (det vill säga rådgivnings- och rättshjälpsavgift) och motpartens rätte- gångskostnader.

15.2.5Regler och rutiner för bodelningsförrättares rätt till betalning och begäran om förskott

En bodelningsförrättare har naturligtvis rätt att få betalt för sitt ar- bete och ersättning för sina utgifter. Det är inte reglerat i författning vad timkostnaden ska vara, förutom för sådant arbete som betalas av staten enligt ersättningsgarantin. Enligt förarbetena ska arvodet vara skäligt.20 Inte heller är det författningsreglerat hur bodelnings- förrättaren ska fakturera parterna för sitt arbete (jfr de regler som finns för betalning av rättshjälpsavgift) eller under vilka förutsätt- ningar som en bodelningsförrättare har rätt att begära förskott.

Den allmänna bilden som utredningen har är att bodelningsför- rättare i princip genomgående begär förskottsbetalning av makarna vid inledningen av uppdraget. Det är inte ovanligt att förrättaren som ett villkor för att bli förordnad av tingsrätten begär att förskott ska betalas.21 Storleken på förskottet kan variera. Ett sätt kan vara att begära ett förskott som motsvarar i storleksordningen de fem timmar som ersättningsgarantin annars skulle täcka, i syfte att kunna genomföra inledande åtgärder och ett första sammanträde med för- hoppningen att makarna där kan nå en frivillig överenskommelse. Krav på förskott tillämpas dock i allmänhet under hela förrättningen, det vill säga inte bara vid inledningen. Ersättningsgarantin kan alltså vara en hjälp för en make att få i gång bodelningsförrättningen, men om bodelningen inte kan avslutas inom timramen för garantin kan

20Se prop. 1996/97:9 s. 130.

21Om förskottsbetalning inte sker inom viss tid begär hon eller han sitt entledigande (se mer om det nedan).

416

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

makarna utgå ifrån att behöva betala ett eller flera förskott. Den huvudsakliga anledningen till att förskott regelbundet begärs är att det utgör en säkerhet för förrättarens arvode med hänsyn till att en faktura för utfört arbete som inte betalas är omständlig att tvångs- vis verkställa. Ett annat skäl kan vara när bodelningen av en eller annan anledning tar lång tid att genomföra.

En bodelningsförrättare som är advokat är underkastad de regler som gäller för advokatuppdrag i allmänhet, inklusive arvodesbestäm- melserna.22 Advokaten är därmed skyldig att debitera skäligt arvode samt upplysa parterna om principerna för sin debitering och hur faktureringsrutinerna ser ut. Däribland ingår att hon eller han bör ange vilken timtaxa som tillämpas och om delfakturering för utfört arbete kan ske.23

Advokatsamfundets konsumenttvistnämnd har uttalat att kon- sumenter vid den typ av uppdrag som bodelningsförrättare utgör i regel ska kunna anta att timarvodet inte obetydligt avviker från tillämplig timkostnadsnorm, om inte annat har informerats.24

Om advokaten önskar begära förskottsbetalning bör ett sådant förbehåll anges redan i samband med att förordnandet mottas eller i vart fall innan påbörjad handläggning.25

I rättsfallet RH 2017:20 ansåg hovrätten att en bodelningsför- rättare som utgångspunkt ska kunna begära sitt entledigande av domstolen vid utebliven förskottsbetalning. Med hänvisning till Advokatsamfundets vägledande uttalande av den 3 november 2005 uttalade hovrätten dock att det bör krävas att förrättaren har på- mint makarna om kravet på förskottsbetalning och berett den make som har betalt sin andel tillfälle att betala även den andra makens andel. Förrättaren bör också upplysa makarna om att hon eller han avser att begära sitt entledigande om inte hela förskottet betalas.

En advokat har inte rätt att på grund av utebliven betalning vägra att ge ut en upprättad bodelningshandling.26

22Även andra än advokater kan förordnas till bodelningsförrättare. De är dock inte bundna av Advokatsamfundets regler.

23Se Advokatsamfundets ”Vägledande regler om god advokatsed” och ”Vägledning för hand- läggning av uppdrag som bodelningsförrättare”.

24Se bland annat KT 2019/2046 och KT 2022/2661.

25Se Advokatsamfundets ”Vägledning för handläggning av uppdrag som bodelningsförrättare” och vägledande uttalande av den 3 november 2005.

26Se Advokatsamfundets ”Vägledning för handläggning av uppdrag som bodelningsförrättare”.

417

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

15.2.6Kort om regler och kostnader för rättsliga biträden samt brottsskadeersättning

En enskild person har i vissa fall rätt till ett juridiskt biträde som staten helt eller delvis finansierar. Det kan till exempel vara en offent- lig försvarare, ett målsägandebiträde, ett offentligt biträde eller ett rättshjälpsbiträde. Det yttersta syftet för möjligheten till ett juri- diskt biträde är att personen ska få en rättvis rättegång.

Kostnaderna för rättsliga biträden finansieras i statsbudgeten.27 Statens utgifter som omfattas av anslaget har ökat dramatiskt under den senaste tioårsperioden. År 2023 uppgick utgifterna till knappt 3,8 miljarder kronor. Det är en ökning med cirka 1,5 miljarder kro- nor sedan 2013.28

Rättsliga biträdens ersättning för arbete ska i regel bestämmas med tillämpning av en timkostnadsnorm. Den är densamma oavsett om det rättsliga biträdet är en advokat eller exempelvis en biträd- ande jurist på en advokatbyrå.

Ersättning till offentliga försvarare och målsägandebiträden i brottmål betalas av staten, men frågan om vem som slutligt ska stå för kostnaden bedöms av domstolen enligt reglerna om rättegångs- kostnader. Konstruktionen av reglerna har sin grund i tanken att ingen av ekonomiska skäl ska vara förhindrad att ta till vara sin rätt i en brottmålsprocess. Om den tilltalade döms för brottet i ett mål där åklagaren för talan, är denne skyldig att ersätta staten för kost- naderna helt eller delvis om betalningsförmåga föreligger. Sådana betalningskrav från staten går normalt direkt till verkställighet hos Kronofogdemyndigheten.

Offentliga biträdens ersättning betalas alltid helt av staten. När det gäller ersättning till rättshjälpsbiträden har detta redovisats i av- snitt 15.2.4.

Ett annat exempel där staten har tagit på sig ett betalningsansvar är vid skadestånd på grund av brott. Om den dömda gärningsperso- nen inte kan betala skadeståndet och det inte heller finns någon för- säkring som täcker hela skadan kan brottsoffret ha rätt till brotts- skadeersättning från Brottsoffermyndigheten. Genom ersättningen bidrar myndigheten till upprättelse för brottsoffer. Myndigheten kräver därefter tillbaka utbetald ersättning från den skadestånds-

27I huvudsak genom anslaget 1:11 Rättsliga biträden m.m. inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

28Se dir. 2024:39.

418

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

skyldige. Beloppsgränserna för brottsskadeersättning är kopplade till det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller vid den tidpunkt som ersättningen bestäms (se 14 § brotts- skadelagen).

15.3Prisutveckling sedan regelverkets gränsvärden bestämdes

De gränsvärden som tillämpas för ersättningsgaranti och rättshjälp har varit oförändrade sedan 1997 respektive 1999.29 Någon index- uppräkning av dem sker inte. Den allmänna prisutvecklingen har inneburit att en betydligt mindre andel av befolkningen kan komma i fråga för bistånd än vad som ursprungligen var avsikten.

För att få en uppfattning om hur den generella prisnivån har ut- vecklats i Sverige sedan dess har utredningen använt konsument- prisindex (KPI).30 Förändringen mellan åren 1997 och 2025 uppgår till knappt 62 procent (och sedan 1999 drygt 61 procent). Det inne- bär följande för gränsvärdena.

Ersättning enligt ersättningsgarantin ska betalas av staten om den make som har utverkat garantin har en andel i boet som efter avdrag för täckning av skulder är värd mindre än 100 000 kronor (17 kap. 7 a § äktenskapsbalken). Med dagens prisnivåer motsvarar det knappt 162 000 kronor.

Om en makes ekonomiska förhållanden är sådana att hans eller hennes inkomster överstiger hälften av det gränsvärde som berättigar till rättshjälp (130 000 kronor) bör enligt uttalanden i förarbetena ansökan om ersättningsgaranti som huvudregel inte bifallas. Med dagens prisnivåer motsvarar det beloppet knappt 210 000 kronor.

I april 2024 gavs en särskild utredare i uppdrag att se över regel- verket för ersättning till rättsliga biträden. En av frågorna för upp- draget var att kartlägga för- och nackdelar med en höjd inkomstgräns för rättshjälp och höjda rättshjälpsavgifter. Betänkandet Rättssäker-

29Den ekonomiska gränsen justerades 1999 från 210 000 till 260 000 kronor (prop. 1998/99:10).

30KPI är ett jämförelsetal som mäter den generella prisnivån i Sverige. Genom att jämföra KPI från olika tidpunkter kan man mäta hur priserna förändras över tid. Statistikmyndig- heten SCB räknar ut KPI genom att hämta in prisuppgifter på varor och tjänster inom olika kategorier, i proportion till hur befolkningen konsumerar dem. KPI utgör också utgångs- punkt för de årliga beräkningarna av prisbasbeloppet. SCB, ”Priserna i Sverige – KPI”, senast uppdaterad 2025-02-19, hämtad 19 maj 2025, https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i- siffror/samhallets-ekonomi/kpi/.

419

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

hetens pris (SOU 2025:111) överlämnades till regeringen den 24 no- vember 2025. Bland utredningens förslag kan nämnas att inkomst- gränsen – det ekonomiska underlaget – inte längre ska anges till ett fast belopp (för närvarande 260 000 kronor), utan i stället ska mot- svara sju prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken. Enligt 2026 års prisbasbelopp motsvarar det 414 400 kronor.

Eftersom betänkandet överlämnades alldeles mot slutet av den här utredningens arbete har förslagen inte kunnat beaktas. Det kan dock konstateras att båda utredningarna är av uppfattningen att in- komstgränsen för rättshjälp respektive ersättningsgaranti bör kny- tas till ett instrument som möjliggör en automatisk årlig uppräk- ning av gränsen, till exempel prisbasbeloppet (se avsnitt 15.8.2 nedan).

15.4Statistik om ersättningsgarantin och rättshjälp vid bodelning

15.4.1Statistik från Domstolsverket om ersättningsgarantin

Utredningen har hämtat in uppgifter från Domstolsverket om ären- den som avser ersättningsgaranti och utbetald ersättning enligt garan- tin för perioden 2019–2024.31

Såvitt avser ansökan om att få ersättningsgaranti beviljad inkom det 136–194 mål per år mellan åren 2019 och 2021. För åren 2022– 2024 var antalet inkomna mål 186–213 per år. Bland de målen finns emellertid även ett okänt antal ansökningar från bodelningsförrät- tare om utbetalning av ersättningsgaranti.32

Hur många av de sökande som fick sin ansökan om ersättnings- garanti beviljad har Domstolsverket inte kunnat ta fram uppgifter om (se dock kommande avsnitt).

Antalet inkomna ansökningar från bodelningsförrättare om ut- betalning av en tidigare beviljad ersättningsgaranti var 56–68 per år för åren 2019–2021. Inte heller här har Domstolsverket kunnat ta fram uppgifter om hur många sådana ansökningar som beviljades.

Däremot har det funnits uppgifter om antalet mål där utbetal- ning av ersättning till rollen ”Bodelningsförrättare” har skett. För

31Statistik på hur fördelningen av kön och ålder ser ut har Domstolsverket inte kunnat ta fram.

32Under 2022 gjorde Domstolsverket en förändring av sina måltypskoder för tingsrätt. Från och med då registreras ansökan om beviljande av ersättningsgaranti och ansökan om utbetal- ning av ersättningsgaranti på samma måltypskod.

420

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

åren 2019–2024 rör det sig om 17–28 mål per år. De ersättningar som har betalats ut har totalt uppgått till mellan cirka 116 000 kro- nor och 202 000 kronor per år. Det faktum att drygt hälften av ansök- ningarna från bodelningsförrättare om utbetalning avslås beror inte på att förrättarna saknar kunskap om förutsättningarna för utbetal- ning (jfr 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken). I stället är det vanligt att förrättaren i dessa fall har gett in en ansökan i syfte att kunna visa upp ett beslut om avslag för makarna.

Av ovan redovisade uppgifter kan följande slutsatser och uppskatt- ningar göras beträffande den aktuella tidsperioden.

a)Som mest har cirka 200 personer per år ansökt om ersättnings- garanti. Det kan jämföras med att antalet bodelningsförrättare som utses årligen är i vart fall 1 000, vilket omfattar 2 000 perso- ner som varit antingen makar eller sambor (se avsnitt 3.3.1). Grovt beräknat har därmed i cirka 20 procent av de bodelningar som förrättats av en bodelningsförrättare någon av makarna ansökt om ersättningsgaranti.33

b)Antalet bodelningsförrättare som får betalt från staten enligt ersättningsgarantin har som mest varit cirka 30 stycken per år. Det innebär att av de cirka 1 000 bodelningar som hanteras av bodelningsförrättare varje år, betalar staten ersättning enligt ga- rantin i inte mer än 3 procent av fallen. För övriga 97 procent av fallen står makarna solidariskt för hela betalningen.

c)Kostnaderna för staten för ersättningsgarantin har som mest uppgått till drygt 200 000 kronor per år, för de faktiska utbetal- ningar som gjorts. Därutöver är ersättningsgarantin förenad med arbete och kostnader för domstolarnas handläggning av ären- dena. Därtill innebär systemet att staten har garantier utställda för betalning till bodelningsförrättare, vilka dock inte alltid be- höver infrias.

33Beräkningen bortser från att det förekommer att båda makarna ansöker om ersättnings- garanti (jfr dock att bara en av makarna kan beviljas ersättningsgaranti, se avsnitt 15.2.3). Av uppgifterna från Domstolsverket går det inte att säga hur vanligt det är att makarna ger in varsin ansökan.

421

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

15.4.2Stickprovsundersökning av slutliga beslut gällande ersättningsgaranti

Utredningen har gjort en stickprovsundersökning av slutliga beslut från tingsrätt i ärenden som avser ersättningsgaranti. Det främsta syftet har varit att undersöka hur vanligt det är att en sökande får avslag på sin ansökan om att beviljas ersättningsgaranti.

Besluten har hämtats in genom begäran via e-post till sex utvalda tingsrätter om att få samtliga slutliga beslut under 2024 i ärenden om ersättningsgaranti (måltypskod 42024). Tingsrätterna har valts ut baserat på sin storlek (stor eller mellanstor) samt utifrån geografisk spridning. Tingsrätterna och antalet utlämnade beslut (inom parentes) har varit: Göteborgs tingsrätt (9), Jönköpings tingsrätt (2), Malmö tingsrätt (6), Sundsvalls tingsrätt (2), Södertörns tingsrätt (22) och Umeå tingsrätt (0). Materialet har sammanlagt alltså bestått av 41 be- slut.

Uppgifterna från underlaget har sammanställts nedan. Den bygger på vad som kan utläsas av besluten; något ytterligare underlag från tingsrätterna har inte begärts ut. Det förtjänar att understrykas att det har rört sig om ett begränsat urval av beslut, vilket naturligtvis påverkar tillförlitligheten i de slutsatser som man kan dra av upp- gifterna.

Resultatet kan sammanfattas och kort kommenteras på följande sätt.

a)Av 41 beslut har 38 avsett ansökan om att få ersättningsgaranti beviljad. 26 av besluten har inneburit att ansökan har avslagits (eller, i några enstaka fall, avskrivits eller avvisats).

b)12 av ansökningarna har lett till beslut om att bevilja ersättnings- garanti. Knappt 1/3 av alla personer som ansökt har därmed fått ersättningsgarantin beviljad. Av föregående avsnitt framgår att som mest cirka 200 personer per år har ansökt om ersättnings- garanti. Om 1/3 av dessa beviljas garantin skulle det motsvara att cirka 60–70 personer får sådan årligen.

c)I föregående avsnitt har redovisats att antalet utbetalningar från staten till bodelningsförrättare enligt garantin har varit 17–28 per år. Dessa uppgifter kan nu jämföras med uppgifterna i före- gående punkt om antalet personer som beviljas garantin årligen. Det skulle innebära att i cirka 30–40 procent av de fall där ersätt-

422

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

ningsgarantin beviljats är det i slutändan staten som betalar er- sättningen. I majoriteten av fallen är det därmed den enskilda själv som får betala bodelningsförrättaren (eftersom dennes an- del i boet efter avdrag för täckning av skulder har varit värd 100 000 kronor eller mer).

d)Av de beslut som inneburit avslag av ansökan har skälen för det, i den absoluta merparten av fallen, varit att sökandens ekonomiska underlag har överstigit gränsen om 130 000 kronor. I övriga, en- staka, fall har avslagsbeslutet motiverats med att en ekonomisk snedfördelning mellan makarna inte har kunnat konstateras.

e)Av de 12 personer som beviljats ersättningsgaranti har 11 av dem varit kvinnor, med en genomsnittsålder om 45 år.

f)Beträffande de 3 beslut som avsett ansökan från bodelningsför- rättare om utbetalning av ersättningsgaranti har domstolarna i samtliga fall beviljat utbetalning av ersättning enligt garantin för arbete motsvarande 5 timmar. Även enligt stickprovsundersök- ningen tenderar det alltså att vara en mycket liten andel av anta- let ansökningar om ersättningsgaranti som leder till att det är staten som i slutändan betalar ersättning till förrättaren.

15.4.3Statistik från Rättshjälpsmyndigheten om rättshjälp vid bodelning

Utredningen har också hämtat in uppgifter från Rättshjälpsmyn- digheten om antal beviljade ansökningar om rättshjälp i klander av bodelning respektive utbetald ersättning i den angelägenheten.34 Upp- gifterna framgår av tabell 15.1.

34Statistik på hur fördelningen av kön och ålder ser ut har Rättshjälpsmyndigheten inte kunnat ta fram.

423

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

Tabell 15.1 Rättshjälp vid bodelning, 2019–2024

Kalenderår	Antal personer som beviljats	Ersättning utbetald av staten
	rättshjälp i mål om klander	för sådan rättshjälp (kr)
	av bodelning
2019	64	2 685 713
2020	64	2 786 698

2021	37	3 114 500
2022	28	3 231 373
2023	5	1 174 809
2024*	33	2 269 761

*Med anledning av systembyte hos Rättshjälpsmyndigheten under 2024 ingår ”Klander av bodelning”

sedan dess i angelägenheten ”Arvstvister”, vilket betyder att siffrorna för 2024 avser båda dessa ange - lägenheter.

Källa: Rättshjälpsmyndigheten, maj 2025.

Som framgår av tabellen är det stora skillnader mellan de olika åren. Särskilt uppgifterna för år 2023 avviker på ett sådant påtagligt sätt att de har exkluderats vid följande beräkningar.35

a)Antalet personer som har fått rättshjälp beviljad per år under perioden 2019–2024 har uppgått till mellan 28 och 64 stycken. Siffrorna kan jämföras med de siffror som redovisas i avsnitt 14.4, att antalet klandermål i tingsrätt år 2017–2021 var mellan 195 och 273 per år. Grovt beräknat innebär det att mellan cirka 7 och 14 procent av parterna i klandermål har fått rättshjälp.36 Det span- net stämmer väl överens med resultatet av utredningens stick- provsundersökning av klanderdomar, där motsvarande siffra var 11 procent (se avsnitt 14.4.2).

b)Den genomsnittliga ersättning som har betalats av allmänna medel per år är cirka 2,8 miljoner kronor.

c)Den genomsnittliga ersättning som har betalats av allmänna medel per rättshjälpsbiträde och ärende är 62 000 kronor.

35Rättshjälpsmyndigheten har inte kunnat ge någon möjlig förklaring till varför uppgifterna för 2023 avviker såväl för antalet personer som beviljats rättshjälp det året som utbetald er- sättning. Relativt sett avviker den utbetalda ersättningen i mindre mån än antalet personer.

En förklaring till det kan vara att en del av utbetalningarna under 2023 har avsett rättshjälps- beslut från tidigare år.

36Beräkningen är baserad på att varje mål har två parter.

424

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

15.5Rätten till domstolsprövning enligt Europakonventionen

15.5.1Inledning

Teleman har ställt frågan om det svenska systemet med ersättnings- garanti är förenligt med artikel 6:1 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättighet- erna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), så- som den tolkats av Europadomstolen i Kreuz mot Polen, nr 28249/95, och Airey mot Irland, nr 6289/73.37 Målen tar sikte på parts tillgång till domstolsprövning. Telemans fråga är ställd mot bakgrund av att kostnaderna för en bodelningsförrättning ofta kan bli relativt höga samtidigt som ersättningsgarantin är begränsad och det inte går att få någon rättshjälp för kostnaderna eller ersättning från hemförsäk- ringars rättsskydd.38

Även olika intresseorganisationer har väckt frågan om systemet med förordnande av bodelningsförrättare uppfyller kraven i Europa- konventionen på rätten till domstolsprövning.

15.5.2Rätten till domstolsprövning

Av artikel 6:1 i Europakonventionen framgår att var och en, vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom eller henne för brott, ska vara be- rättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Konventionen gäller som svensk lag. Även i regeringsformen finns en bestämmelse som ansluter till nämnda artikel i Europakonven- tionen och som anger att en rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid (2 kap. 11 § 2 st.).

Det framgår av Europadomstolens praxis att rätten till domstols- prövning inte är absolut, utan att staterna får införa vissa begräns- ningar i lag. De får dock inte inskränka den enskildes tillgång till

37Domarna meddelades den 19 juni 2001 respektive den 9 oktober 1979. Rättsfallen belyser frågan om parts faktiska tillgång till judiciell prövning. I det förstnämnda fallet var domstols- avgifterna så höga att käranden i realiteten saknat möjlighet att betala dem. I det andra fallet var det fråga om en kvinna som önskade laglig separation från sin make men som hindrades av att hon inte kunde få rättshjälp. I båda fallen ansågs rätten enligt artikel 6:1 ha kränkts.

38Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken (14 juni 2023, Version 5, JUNO), kommentaren till

17kap. 7 a §.

425

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

domstolsprövning på ett sådant sätt eller i en sådan utsträckning att själva kärnan i denna rätt skadas. En begränsning måste även ha ett legitimt syfte och det måste finnas en rimlig proportion mellan de åtgärder som vidtas och syftet. Konventionen är vidare avsedd att garantera att rättigheterna är praktiska och effektiva, inte teoretiska eller illusoriska.39

Tvister på den centrala civilrättens område ingår i kärnområdet för artikel 6:1, såsom tvister som gäller fordringsanspråk eller rätt till egendom och även familjerättsliga tvister. Artikeln har ansetts tillämplig på ett arvskiftesförfarande inför en notarie som hade för- ordnats av domstol och som handlade under domstols kontroll (Siegel mot Frankrike, nr 36350/97, dom meddelad den 28 november 2000).40

Som utvecklas i avsnitt 13.7.1 har en bodelning genomförd av en bodelningsförrättare karaktär av en judiciell förrättning, vilken direkt påverkar privata rättigheter. Det förfarandet, liksom eventuell efter- följande klandertalan i domstol, bör alltså omfattas av artikel 6:1.

När det gäller domstolsprövning i fråga om bodelning finns det i huvudsak två sätt att få tvistiga frågor prövade. Det ena är genom en av domstol utsedd bodelningsförrättare som har behörighet att pröva alla sådana frågor och bestämma om bodelning i enlighet med reglerna i äktenskapsbalken. Förrättarens beslut kan därefter kland- ras inom viss tid för att få domstols prövning därav.

Det andra sättet är genom att väcka talan i domstol (jfr 17 kap. 6 § äktenskapsbalken och 10 kap. 9 § rättegångsbalken). Det finns ingen bestämmelse i rättegångsbalken eller äktenskapsbalken som uttryckligen hindrar prövning i domstol av sådan talan.41 Exempel på frågor som kan komma att prövas av domstol är jämkning av vill- kor i äktenskapsförord eller i föravtal om bodelning. I NJA 1993 s. 507 godtog Högsta domstolen att särskild talan väcktes under pågående bodelningsförrättning när fråga var om ena maken inne- haft en bostad med hyresrätt eller bostadsrätt. Det är tänkbart att en make kan vilja driva en fastställelsetalan i domstol som syftar till att få en bodelning genomförd där, i stället för att få en bodelnings- förrättare förordnad. Det är svårt att säga hur en domstol skulle ställa sig till en sådan talan där olika bodelningsregler måste tillämpas, så-

39Se rättsfallet NJA 2014 s. 669 med däri gjorda hänvisningar.

40Danelius m.fl. (2023), Mänskliga rättigheter i europeisk praxis s. 195.

41Hinder för domstolsprövning kan dock föreligga om ett bodelningsbeslut inte har klandrats i tid och därmed har vunnit laga kraft.

426

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

som skuldavräkning och lottläggning. Rättsläget är oklart.42 Det kan dock konstateras att det i allmänhet kan vara svårt för en kär- ande att precisera sina yrkanden och grunder på det sätt som är en förutsättning enligt 42 kap. 2 § rättegångsbalken utan att boet har utretts på det sätt som är en bodelningsförrättares uppgift att göra. Käranden kan riskera att få stämningsansökan avvisad.

15.5.3Ekonomiska hinder för domstolsprövning

Inledning

Som nämnts ovan har Europadomstolen slagit fast att rättigheterna enligt Europakonventionen, och särskilt rätten till domstolspröv- ning, ska vara praktiska och effektiva. Med hänvisning till det har Europadomstolen funnit att staterna, beroende på omständighet- erna, har en skyldighet att undanröja ekonomiska hinder för att säkerställa rätten till domstolsprövning. Enligt domstolens praxis är det de faktiska omständigheterna i varje enskilt fall som avgör om rätten till domstolsprövning kräver att staten tillhandahåller bistånd, till exempel i form av rättshjälp.

Avsaknad av rättshjälp

Kravet på tillgång till domstolsprövning och en rättvis rättegång enligt artikel 6:1 innebär som utgångspunkt inte en ovillkorlig rätt till fri rättshjälp i civilrättsliga ärenden. I vissa fall kan emellertid avsaknaden av rättshjälp utgöra en kränkning av denna rättighet om vägran att bevilja rättshjälp gör domstolsprövning omöjlig eller med- för att ett mål inte kan överklagas till högre domstol. Så kan vara fallet om det föreligger advokattvång. Men även om en part har rätt att föra sin talan själv kan frågorna i målet vara alltför komplicerade för att det ska vara möjligt i praktiken. Så kan vara fallet även om domstolen har en skyldighet att utöva materiell processledning.43 Det kan hända att förhållandet mellan parterna är sådant att en part utan rättshjälp hamnar i ett svårt underläge i processen. Det kan då

42Jfr Teleman (2022), Bodelning s. 326 f.

43Se Danelius m.fl. (2023), Mänskliga rättigheter i europeisk praxis s. 227 ff. och 314 f., även

för det följande i detta avsnitt. Se Airey mot Irland, där vägran att ge henne rättshjälp innebar att hon förvägrats domstolsprövning i strid med artikel 6:1.

427

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

vara nödvändigt att bevilja rättshjälp för att upprätthålla en rimlig balans mellan parterna.44

Staterna får dock anses ha stor frihet att utforma sina rättshjälps- system. Att rättshjälp enligt lag är utesluten i vissa typer av mål be- höver inte stå i strid med artikel 6:1. I A. mot Förenade kungariket, nr 100/1997/884/1096, dom meddelad den 23 september 1998, sak- nades enligt lag möjlighet att få rättshjälp i ett ärekränkningsmål, men det ansågs tillräckligt i det fallet att A. hade haft rätt till två timmars kostnadsfri rådgivning.45

Europadomstolen fäster vikt vid att beslut om rättshjälp ska fattas av ett kvalificerat organ i ett förfarande som garanterar en saklig be- dömning.

Avgift för domstolsprövning

Krav på att en talan prövas först sedan en avgift betalats för att täcka domstolskostnader eller motpartens kostnader är i sig inte ofören- liga med artikel 6:1 men kan i vissa fall göra det omöjligt att få en sak prövad av domstol. Vid bedömningen av om sådana regler är för- enliga med artikel 6:1 har såväl avgifternas storlek betydelse som när under processen som de ska betalas och möjligheterna till befri- else eller nedsättning för personer som inte kan betala dem. Europa- domstolen har i flera fall funnit att en domstols beslut att avvisa en talan på grund av att avgifterna inte betalats har varit oförenligt med artikel 6:1 när avgifterna varit så höga att personen i realiteten sak- nat möjligheter att betala dem.46

Högsta domstolen har i NJA 2014 s. 669 prövat om kravet på att en utländsk kärande skulle ställa säkerhet för svarandens rätte- gångskostnader stred mot kärandens rätt till domstolsprövning. Kra- vet ansågs i det specifika fallet inte oproportionerligt och därför förenligt med artikel 6:1. Däremot blev utgången en annan i NJA 2016 s. 587. Eftersom käranden hade hemvist i Sverige kunde denne inte

44Se Steel och Morris mot Förenade kungariket, nr 68416/01, dom meddelad den 15 februari 2005 samt P., C. och S. mot Förenade kungariket, nr 56547/00, dom meddelad den 16 juli 2002.

45Jfr McVicar mot Förenade kungariket, nr 46311/99, dom meddelad den 7 maj 2002, där

Europadomstolen fann att McVicar, som enligt engelsk rätt inte kunde få rättshjälp för ett ärekränkningsmål, hade kunnat föra sin talan själv på ett tillfredsställande sätt med hänsyn till omständigheterna.

46Se Danelius m.fl. (2023), Mänskliga rättigheter i europeisk praxis s. 237 ff. och däri gjorda hänvisningar, även för det följande. Bland hänvisningarna till mål i Europadomstolen åter- finns bland andra det ovan redovisade målet Kreuz mot Polen, som även Teleman hänvisat till.

428

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

åläggas att ställa säkerhet för rättegångskostnader. Högsta domsto- len konstaterade att begränsningar i rätten till domstolsprövningar ska tolkas restriktivt.

15.5.4Konventionens krav i förhållande till den svenska bodelningsprocessen

Det är svårt att göra en allmän bedömning av hur väl det svenska systemet för ersättningsgaranti och rättshjälp vid bodelning upp- fyller kraven enligt artikel 6:1 i Europakonventionen. Ytterst är det en fråga för Europadomstolen att ta ställning till där bedömningen i hög grad kan bero på hur omständigheterna ser ut i det enskilda fallet.

Med det sagt vill utredningen ändå ge några uttalanden eftersom frågan har bäring på de överväganden som utredningen ska göra kring hur det nuvarande svenska systemet kan förbättras. De principer och synsätt som kommer till uttryck i Europadomstolens praxis är då av vikt att beakta.

Om det ekonomiska hindret för en part är så stort att det är prak- tiskt omöjligt för denne att genomföra en bodelning med bodel- ningsförrättare kan det enligt utredningens bedömning inte uteslu- tas att rätten till domstolsprövning enligt artikel 6:1 har kränkts, om inte staten i en sådan situation bistår för att undanröja hindret. Den nuvarande utformningen av ersättningsgarantin kan i vissa sär- skilda fall tänkas vara otillräcklig i det avseendet.

Samtidigt måste det vid bedömningen av rätten till domstols- prövning vägas in att det finns en möjlighet att föra talan i domstol i frågor som rör bodelning. Som redovisats ovan är det dock osäkert hur en domstol skulle ställa sig till en fastställelsetalan som inne- fattar tillämpning av olika bodelningsregler, liksom om det är möj- ligt att utforma en sådana talan på ett sätt som inte föranleder av- visning. Det i sig talar för att en part som vill föra en sådan talan kan ha behov av juridiskt ombud (eller rättshjälpsbiträde) för att i praktiken kunna göra det. Rättshjälp får dock inte beviljas i en ange- lägenhet som rör bodelning i annat fall än vid klander av bodelning. Enligt utredningens uppfattning är det möjligt att kraven i artikel 6:1 går längre än så.

429

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

Även det förhållandet att möjligheten till rättshjälp är utesluten under bodelningsförrättningen (och bara kan beviljas vid klander) medför att det i vissa fall kan finnas skäl att ifrågasätta om det är förenligt med artikel 6:1. Ett exempel där det skulle kunna anses otillräckligt med enbart möjligheten till rådgivning enligt rättshjälps- lagen är vid en komplicerad bodelning där styrkeförhållandet mellan parterna är mycket ojämnt. Vid bedömningen kan det dock ha be- tydelse vilket uppdrag bodelningsförrättaren har, däribland skyldig- heten att utöva materiell processledning och möjligheten att vidta utredningsåtgärder (se flera av utredningens förslag i avsnitt 8.6).

15.6Gällande rätt i övriga nordiska länder

15.6.1Finland

I Finland står parterna för kostnaderna för bodelningsförrättarens arvode och utgifter. Det finns inte någon möjlighet att få dem er- satta av staten.

När det gäller kostnaderna för eget ombud kan under vissa förut- sättningar rättshjälp beviljas. I Finland omfattas även bodelningar av denna möjlighet, såväl i domstol som den förrättning som sköts av bodelningsförrättaren. Enligt 1 § rättshjälpslagen (257/2002) kan den som behöver sakkunnig hjälp i en rättslig angelägenhet och som på grund av sin ekonomiska ställning inte själv kan betala utgifterna för att sköta saken, beviljas rättshjälp med statlig finansiering. Rätts- hjälpen omfattar juridisk rådgivning och behövliga åtgärder samt bi- träde i både domstol och vid utomrättsliga förfaranden. I praktiken innebär detta att en rättshjälpsberättigad kan få biträde vid bodel- ningen av en juridisk rådgivare. I regel är rådgivaren ett offentligt rätts- biträde, vilket är en jurist som arbetar vid en statlig rättshjälpsbyrå.

Vid beviljad rättshjälp kan kostnaderna betalas helt eller delvis av staten, beroende på partens disponibla medel.47 När bodelningen är avslutad ska vid denna bedömning beaktas de tillgångar som per- sonen fått genom bodelningen.

Beslut om rättshjälp fattas av rättshjälpsbyrån.

47Rättshjälp beviljas på basis av sökandens inkomster, utgifter, förmögenhet och underhålls- skyldighet. Sökanden har inte rätt till rättshjälp om de disponibla medlen överstiger 1 300 euro per månad (det vill säga 15 600 euro per år). Om de överstiger 600 euro per månad (det vill säga 7 200 euro per år) får den rättssökande betala viss del av kostnaderna för rättshjälpen.

430

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

15.6.2Danmark

I Danmark kan en make få så kallad fri process för ett offentligt skifte om parten uppfyller villkoren i 327 § retsplejeloven. Enligt de eko- nomiska kriterierna för år 2025 får en ensam sökandes inkomst inte överstiga 385 000 danska kronor. Det måste också finnas rimliga grunder för att föra talan.

Fri process innebär att parten är undantagen från kraven på att ställa säkerhet för kostnaderna för det offentliga skiftet, men inte från skyldigheten att i slutändan betala för dem. Parten är dock be- friad från att betala den egna delen av bodelningsförrättarens arvode, om inte bodelningen leder till att denne får tillgångar av visst värde. Huvudregeln är att parterna delar lika på kostnaderna.

Fri process vid offentligt skifte innebär inte att parten automa- tiskt har rätt till ett juridiskt biträde som staten betalar arvode och utgifter för. Domstolen (skifteretten) kan dock besluta om sådan rätt och tillhörande villkor om det inte är försvarligt att skiftet sker utan att parten har ett biträde.

15.6.3Norge

Efter en lagändring 2017 ska rättshjälp (fri sakførsel) som huvud- regel inte längre beviljas vid bodelningar enligt norsk rätt (16 §

2 p. rettshjelploven). I förarbetena angavs att syftet med lagänd- ringen var att bidra till att fler ärenden löses utanför rättsväsendet och samtidigt se till att samhällets resurser används där behovet är som störst. Det konstaterades att av omkring 20 000–25 000 upp- lösta äktenskap och samboförhållanden per år hanterar domstolarna cirka 300 mål om offentligt skifte. Departementet menade att det visar att bodelningar i huvudsak kan lösas utomrättsligt utan fri sakførsel.48

Även efter lagändringen finns det kvar en möjlighet att i undan- tagsfall få fri sakførsel beviljat. Det förutsätter att de ekonomiska villkoren för det är uppfyllda och att saken objektivt sett berör sök- anden i särskilt hög grad.49 I så fall betalar staten helt eller delvis kostnaderna för ett rättsligt biträde, rättegångsavgifter och i sär-

48Prop. 14 L 2016–2017, s. 9 f.

49Den rättssökandes årsinkomst och nettoförmögenhet får inte överstiga 350 000 respektive

150000 norska kronor.

431

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

skilda fall helt eller delvis eventuella rättegångskostnader gentemot motparten (22 § rettshjelploven). I förarbetena uttalades att denna möjlighet till fri sakførsel bör finnas kvar för att bland annat tillse att reglerna är förenliga med artikel 6 i Europakonventionen. Vid bedömningen ska hänsyn tas till om sökanden har lagt fram ett mate- riellt rimligt förlikningserbjudande eller gjort medlingsförsök, hur komplicerat ärendet är och om de värden som tvisten gäller är av be- tydande storlek. Andra faktorer som kan tas i beaktande är om styrke- förhållandet mellan parterna är mycket ojämnt, antingen ekonomiskt eller personligt, till exempel om våld eller hot har förekommit.50

Utöver fri sakførsel finns det enligt 10–14 §§ rettshjelploven möj- lighet till fritt rettsråd i angelägenheter som rör bodelning. Det inne- bär att sökanden får kostnadsfri juridisk rådgivning utanför domstol under ett antal timmar, förutsatt att sökanden uppfyller de ekono- miska villkoren.

15.6.4Island

I Island är det inte möjligt att få ersättning från staten för kostnaderna för bodelningsprocessen. En begäran om offentligt skifte kommer endast att tas upp till prövning om det kan visas att tillgångarna som är föremål för delning kommer att täcka kostnaderna för det offentliga skiftet eller om den som begär offentligt skifte ställer säkerhet för kostnaderna. Den part som har begärt offentligt skifte är skyldig att betala för kostnaderna, även om hon eller han inled- ningsvis inte behövt ställa säkerhet (101 § lagen om skifte av döds- bon). Huvudregeln är dock att kostnaderna för förrättaren delas lika mellan makarna.

Kostnaderna ska betalas innan makarnas tillgångar delas ut till dem av bodelningsförrättaren. Denna lösning hänger ihop med att en bodelningsförrättare som har förordnats av domstol är ensamt ansvarig för förvaltningen av makarnas egendom (jämför vad som gäller för en boutredningsman i Sverige).

50Prop. 14 L 2016–2017, s. 10.

432

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

15.7Möte med advokater och andra jurister

Vid utredningens möte med advokater och andra jurister framför- des uppfattningen att det är centralt för det nuvarande systemet med bodelningsförrättare att möjligheterna att få ersättning enligt ersättningsgarantin förbättras. En uppfattning som framfördes var att ersättningsgarantin behöver bytas ut mot något annat system eftersom många tvistande makar, inte endast särskilt utsatta, blir utestängda från möjligheten att få till stånd en bodelning. Olika förslag lyftes fram. Till exempel att staten mer omfattande än i dag ställer garanti eller betalar förskott för förrättarens kostnader (med återbetalningsskyldighet för makarna efter ekonomisk förmåga) eller att möjligheten till ersättning införlivas i rättshjälpssystemet med tillhörande möjlighet till rättshjälpsbiträde under hela förrätt- ningen. Ett annat förslag som fördes fram, i de fall makarnas eko- nomiska ställning är ojämn, var att låta tingsrätten förelägga den av makarna med bäst ekonomi att betala ett förskott för förrättarens arbete. Förskottet får då slutligt avräknas inom ramen för bodel- ningen enligt huvudregeln att makarna betalar hälften var av arvodet. En farhåga som framfördes var att ett sådant system kan förlänga bodelningsprocessen och att det bland annat kan uppstå tvist om storleken på förskottet och antalet förskott.

15.8Överväganden och förslag

Förslag

Möjligheterna att få ersättning enligt ersättningsgarantin ska för- bättras på följande sätt.

•För att ha rätt till ersättningsgarantin får det ekonomiska under- laget inte överstiga sju gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller när ansökan ges in till domstolen. Det motsvarar 414 400 kronor enligt 2026 års prisbasbelopp och är en höjning från den nivå om 130 000 kro- nor som i praktiken tillämpas i dag. I vart fall bör nivån höjas till fyra gånger prisbasbeloppet, vilket motsvarar 236 800 kro- nor för år 2026.

433

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

•Det högsta antalet timmars arbete som ersättningsgarantin kan omfatta ska höjas från fem till tio.

•Under särskilda förhållanden ska båda makarna kunna ha rätt till garantin samtidigt.

•Ersättning enligt den beslutade ersättningsgarantin ska beta- las ut om den make som har utverkat garantin har en andel i boet som efter avdrag för täckning av skulder är värd mindre än motsvarande tre gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller när ersättningen ska betalas ut. Det motsvarar 177 600 kronor enligt 2026 års prisbasbelopp och är en höjning från nivån om 100 000 kro- nor som gäller i dag.

15.8.1Inledande överväganden

Utredningen föreslår att möjligheterna för att få ersättning enligt ersättningsgarantin ska förbättras. På vilket sätt beskrivs i kom- mande avsnitt 15.8.2–15.8.5. Som utvecklas i kapitel 9 lämnar ut- redningen också förslag om en möjlighet till förskott av bodelnings- lott, som komplement till den förbättrade garantin. Överväganden kring andra möjliga lösningar redovisas i avsnitt 15.8.7. Avslutnings- vis följer överväganden om det ska vara möjligt att få rättshjälp och rättshjälpsbiträde under bodelningsförrättningen.

Mot bakgrund av utredningens syften, särskilt att motverka eko- nomiskt våld, är frågan om ekonomiskt bistånd vid bodelning en av de viktigaste delfrågorna.

En rimlig utgångspunkt vid utformningen av systemet bör vara att den som kan betala för sin egen bodelning ska göra det. Om en ekonomiskt svag make inte har några realiserbara tillgångar krävs det någon form av lösning för hur betalning (eller säkerhet för be- talning) av bodelningsförrättarens arvode ska hanteras till dess att bodelningen är genomförd och verkställd. Om den andra maken som har del i boet vägrar att bidra med betalning riskerar maken annars att inte kunna få till stånd en bodelningsförrättning. Då står denne tämligen skyddslös mot ekonomiskt våld och de positiva effekter som övriga förslag i betänkandet bedöms innebära uteblir.

434

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

Vid överväganden kring vilket ansvar staten har att tillhandahålla bistånd måste de krav som följer av artikel 6:1 i Europakonventio- nen beaktas. Hänsyn måste även tas till kvinnokonventionen och Istanbulkonventionen. Sverige har åtagit sig att motverka ekono- miskt våld.

Den psykologiska effekten för den enskilda personen av att få bodelningen genomförd ska inte heller underskattas. Även om en bodelning inte skulle leda till fördelning av tillgångar av sådant värde som personen kan ha förväntat sig, skapas bättre förutsättningar för att kunna gå vidare i livet efter en separation än om en bodelning inte kommer till stånd.

Om möjligheterna att få bistånd från staten vid bodelning ut- ökas kan det leda till ökade kostnader för det allmänna. Det bör därför eftersträvas att sådant bistånd ges där det som bäst behövs. Högst prioritet för bistånd bör kostnaderna för bodelningsförrät- tare ha. Det är fallet redan i dag genom ersättningsgarantin. I jäm- förelse har möjligheten till rättshjälp med rättshjälpsbiträde i många fall inte lika avgörande betydelse för den enskilda.

Vid bedömningen att föreslå en förbättrad ersättningsgaranti har utredningen beaktat att systemet till viss del kan vara till nack- del för bodelningsförrättare, med hänsyn till att utbetalning enligt garantin är beroende av värdet på de tillgångar som maken får i bo- delningen. Om värdet överstiger gränsen måste förrättaren själv kräva in betalning från makarna i efterhand. Att förutsättningarna för arvodet därmed är osäkra kan i viss mån påverka förrättares vilja att åta sig uppdrag när ersättningsgarantin förekommer.

15.8.2Nivån för det ekonomiska underlaget bör höjas

Avsikten med införandet av ersättningsgarantin i slutet av 1990- talet var att fler personer skulle få i vart fall ett visst bistånd för kostnaderna för en bodelningsförrättare. Av den redovisade stati- stiken är det tydligt att ersättningsgarantin i praktiken kommer till mycket begränsad användning. Främst får det antas bero på att det tillämpade gränsvärdet för det ekonomiska underlaget (130 000 kro- nor) har blivit för lågt på grund av den prisutveckling som skett sedan garantin infördes.

435

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

Först och främst behöver därför gränsvärdet för det ekonomiska underlaget höjas för att garantin ska vara en reell hjälp för tillräck- ligt många. Nivån bör i vart fall sättas till vad 130 000 kronor mot- svarar med dagens prisnivåer, det vill säga knappt 210 000 kronor. Dessutom bör indexuppräkning införas, för att undvika att tillämp- ningen av ersättningsgarantin i framtiden blir för snäv.

Lämpligast vore om nivån även fortsättningsvis kunde knytas till de nivåer som gäller för att få rättshjälp beviljad. Det ger ett enklare och mer konsekvent system att tillämpa. Rättshjälpsnivå- erna har dock legat oförändrade länge och innehåller ingen index- uppräkning. Som nämnts i avsnitt 15.3 är de föremål för översyn och det går inte när detta skrivs att veta vad kommande lagstift- ningsarbete kan leda till i detta avseende. Mot denna bakgrund be- dömer utredningen att det för närvarande inte är ändamålsenligt att knyta förslaget om en förbättrad ersättningsgaranti till nivåerna i rättshjälpslagen.

Ett bättre sätt för att tillse behovet av indexuppräkning är att låta prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken vara styrande. Två exempel på att prisbasbeloppet används för att reglera ersättning som betalas av staten är beloppsgränserna för brottsskadeersättning (se 14 § brottsskadelagen) och ersättning enligt lagen (2021:1070) om statlig ersättning för personskada orsakad av vaccin mot sjukdomen covid-19 (se 12 §).

På grund av det som nu har sagts föreslår utredningen att pris- basbeloppet ska användas när nivån för det ekonomiska underlaget bestäms. Utredningen har två olika förslag för hur hög nivån ska vara. Det ena förslaget är att den som har ett ekonomiskt underlag enligt 38 § rättshjälpslagen som inte överstiger fyra gånger det pris- basbelopp som gäller när ansökan ges in till domstolen, ska kunna ha rätt till ersättningsgaranti. Det motsvarar 236 800 kronor för år 2026, vilket med dagens prisnivåer är en liknande nivå som när ersättningsgarantin infördes.

Det andra förslaget är att sätta gränsen klart högre än så, i syfte att fler ska ha rätt till ersättningsgarantin och det skydd som den innebär för rätten till prövning av ett bodelningsanspråk. Gränsen för att ha rätt till rättshjälp enligt rättshjälpslagen ligger i dag vid 260 000 kronor, vilket den har gjort sedan slutet av 1990-talet. Med dagens penningvärde motsvarar det drygt 410 000 kronor. Det är alltså i princip motsvarande sju gånger det prisbasbelopp som gäller

436

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

för år 2026. Detta kan därför vara en lämplig nivå för utredningens andra förslag. Det är dessutom så förslaget om ny inkomstgräns för rättshjälp ser ut i SOU 2025:111 (se avsnitt 15.3).

För att avgöra vilket av förslagen som bör väljas måste de ekono- miska konsekvenserna av dem jämföras. Som redovisas nedan beräk- nas det första förslaget kosta två till tre miljoner kronor per år och det andra förslaget fyra till sex miljoner kronor per år. Som framgår av kapitel 19 kan båda förslagen finansieras genom de kostnadsbespar- ingar som övriga förslag väntas medföra. Den förväntade skillnaden mellan förslagen får i sammanhanget anses vara relativt låg mätt i kronor.

Förslaget med en högre nivå medför en risk för att det kan leda till klart fler förordnade bodelningsförrättare per år jämfört med den lägre föreslagna nivån. En mer generös ersättningsgaranti kan bidra till en utveckling där fler tar hjälp av en bodelningsförrättare, vilket skulle medföra att totalkostnaderna för staten avseende bo- delningar blir högre än i dag (se mer om detta nedan). Att risken trots allt bedöms som begränsad förklaras av de andra villkor som finns för att garantin ska beviljas respektive betalas ut.

Sammantaget bedömer utredningen att det finns skäl för att före- slå den högre nivån, det vill säga att nivån för det ekonomiska under- laget ska höjas till sju gånger det prisbasbelopp som gäller när an- sökan ges in till domstolen. I vart fall bör höjningen ske till fyra gånger prisbasbeloppet.

Utredningen anser att den föreslagna ändringen av det ekono- miska underlaget bör komma till uttryck direkt i lag, och inte en- bart framgå av förarbetena. Bestämmelserna om ersättningsgaranti föreslås alltså ändras i enlighet med det.

Förslaget innebär att det ställs upp ett grundläggande krav på att den som beviljas garantin har ett ekonomiskt underlag som under- stiger nivån om sju prisbasbelopp. Därutöver ska domstolen vid sin prövning av ansökan göra motsvarande skälighetsbedömning som sker i dag, det vill säga att hänsyn ska tas till makens ekonomiska och personliga förhållanden samt omständigheterna i övrigt. För bi- fall krävs alltså att maken inte får ha realiserbara tillgångar till mot- svarande värde som ersättningsgarantin avser täcka.

Som huvudregel ska alltjämt gälla att det ska vara fråga om någon form av ekonomisk snedfördelning mellan makarna. I första hand syftar garantin alltså till att hjälpa en make som saknar tillgångar

437

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

när den ekonomiskt starkare maken vägrar att medverka till bodel- ning.

Utredningen anser dock att den nuvarande förutsättningen att enbart den ena av makarna kan beviljas ersättningsgaranti bör änd- ras. Typexemplet för när det i undantagsfall bör vara möjligt att ge båda makarna tillgång till garantin är om var och en av dem saknar tillgångar av värde och bodelningen i princip avser frågan om lott- läggning av en hyresrätt (se 11 kap. 8 § äktenskapsbalken). För när- varande leder en sådan situation till att endast den make som snabbast ansöker om ersättningsgaranti kan få den beviljad, eller att båda makarna nekas garantin om det inte bedöms finnas någon ekono- misk snedfördelning mellan dem. På grund av det som nu har sagts föreslår utredningen att det ska vara möjligt att bevilja ersättnings- garanti till båda makarna, dock under sådana särskilda förhållanden som här har beskrivits.

15.8.3Det högsta antalet timmar bör höjas

Det har påpekats från bland andra praktiker att gränsen på fem tim- mars arbete är för låg och att det, inte ens om det saknas tillgångar i boet, går att genomföra bodelningen på den tiden. Utredningen delar denna uppfattning. En höjning till tio timmar skulle ge ett bättre stöd för bodelningar av alla storlekar. I och med en sådan höjning blir den praktiska följden för den make som beviljas garantin att den finansierar tjugo timmars arbete. Det följer av att utbetalt be- lopp enligt garantin ska tillgodoräknas denna make vid tillämpningen av nuvarande 17 kap. 7 § äktenskapsbalken samtidigt som den andra maken ska stå för lika mycket, det vill säga ytterligare tio timmars arbete för förrättaren. Utredningen utgår ifrån att den timramen ska täcka allt arbete som krävs för en bodelning när det inte finns några tillgångar att dela. I övriga fall leder garantin till att bodelnings- förfarandet kan sättas i gång och att maken som beviljats garantin ges chans att skapa sig en bild av om det finns några tillgångar att dela.

Ett annat skäl för att utöka denna timram utgörs av utredningens andra förslag om nya verktyg för förrättare (se avsnitt 8.6). För- slagen bör visserligen leda till att förrättningen går snabbare men

438

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

förrättaren kan behöva vidta fler egna åtgärder än i dag för att upp- nå den effekten, vilket föranleder visst arbete.

En utökad timram innebär inte att statens kostnader behöver öka i samtliga fall där ersättningsgarantin beviljas. Som systemet är konstruerat betalar den enskilda själv ersättningen om hon eller han får ut tillräckligt med tillgångar genom bodelningen.

På grund av det som nu har sagts föreslår utredningen att en höj- ning av det högsta antalet timmar som ersättningsgarantin kan om- fatta bör ske från fem till tio.

15.8.4Nivån för makens andel i boet bör höjas

När det gäller kravet på att en makes andel i boet inte får uppgå till 100 000 kronor eller mer för att staten ska betala ersättningen en- ligt garantin, bedömer utredningen att det även här finns ett behov av en höjning av denna nivå. Främsta skälet till det är den prisutveck- ling som skett sedan nivån infördes.

Visserligen är inte denna nivå helt avgörande för den enskilda för att få till stånd en bodelning. Den avgör i stället om det är den en- skilda eller staten som ska betala ersättningen till förrättaren för arbete som omfattas av garantin. Som nämnts ovan ska utgångs- punkten vara att om en make har eller genom bodelningen får till- gångar som kan användas för att betala förrättningen ska det ske. Garantin tillser att den enskilda får möjlighet att få sin rätt prövad.

Arbete som går utöver garantin är maken ansvarig att betala er- sättning för. Om gränsen för när utbetalning ska ske enligt garantin sätts för lågt riskerar tillgångarna som maken får genom bodelningen att inte räcka till för att betala ersättningen till förrättaren. Det är till nackdel såväl för maken som för bodelningsförrättaren, vars säkerhet för att få betalt enligt garantin begränsas.

Mot denna bakgrund bedömer utredningen att en höjning bör ske till vad den nuvarande nivån motsvarar i dagens penningvärde, det vill säga till omkring 160 000 kronor. Även beträffande denna nivå bör dock indexuppräkning ske. Det lämpligaste sättet att lösa det på är genom att uttrycka nivån i ett antal prisbasbelopp. Utred- ningen föreslår att ersättning enligt den beslutade ersättningsgaran- tin ska betalas ut, om den make som har utverkat garantin har en andel i boet som efter avdrag för täckning av skulder är värd mindre

439

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

än motsvarande tre gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och

7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller när ersättningen ska betalas ut. Det motsvarar 177 600 kronor för år 2026.

15.8.5Konsekvenser av en förbättrad ersättningsgaranti

Bedömning

Förslaget om en förbättrad ersättningsgaranti bedöms leda till ökade kostnader för staten. Om nivån för det ekonomiska under- laget bestäms till:

•4 gånger prisbasbeloppet, uppskattas kostnaderna för staten uppgå till cirka 2–3 miljoner kronor per år,

•7 gånger prisbasbeloppet, uppskattas kostnaderna för staten uppgå till cirka 4–6 miljoner kronor per år.

Att genomföra de föreslagna ändringarna bedöms vara relativt enkelt med hänsyn till att systemet med ersättningsgaranti och dess tillämp- ning är välbekant för domstolarna och andra praktiker. Fördelarna talar starkt för de nu aktuella förslagen jämfört med andra alterna- tiv som utredningen har övervägt. En annan fördel med förslagen är att den uppskattade kostnaden för staten är relativt låg i samman- hanget. Kostnaderna har uppskattats enligt nedan. Övriga konse- kvenser av förslagen redovisas i kapitel 19.

Om nivån för det ekonomiska underlaget bestäms till fyra gånger prisbasbeloppet uppskattas kostnaderna uppgå till cirka två till tre mil- joner kronor per år. Det är en ökning från de nuvarande kostnaderna för garantin om cirka 100 000–200 000 kronor per år (se avsnitt 15.4.1). Uppskattningen bygger på antagandet att ungefär 300 personer skulle beviljas garantin med hänsyn till den höjda gränsen. Det kan

jämföras med att utredningen har uppskattat att antalet personer som i dag beviljas ersättningsgaranti uppgår till omkring 60–70 per år, bland de cirka 1 000 årliga förordnandena av bodelningsförrättare. Andra antaganden för uppskattningen är att staten slutligt skulle stå för ersättningen i omkring hälften av de fallen och att ersätt- ningen då skulle motsvara tio timmars arbete. I beräkningen har inkluderats kostnaderna för tingsrätternas ökade ärendehantering,

440

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

med hänsyn till att höjda nivåer kan medföra att fler söker ersätt- ningsgaranti.

Uppskattningen förutsätter vidare att en höjning av ersättnings- garantin inte medför mer än en marginell ökning av antalet begäran om förordnande av bodelningsförrättare. Utredningen bedömer det inte som troligt att ökningen blir större än så eftersom det i många fall är makarna som får stå för betydande kostnader för förrättningen (även i de fall som garantin beviljas). En viss ökning av förordnan- den kan dock inte uteslutas.

Avslutningsvis vilar uppskattningen på antagandet att de makar och sambor som deltar i ett bodelningsförfarande utgör ett tvär- snitt av befolkningen. Av inkomststatistik från SCB framgår att cirka 31 procent av Sveriges befolkning som är 20 år och äldre hade en sammanräknad förvärvsinkomst (inkomst av tjänst och närings- verksamhet) för år 2023 som understeg 220 000 kronor. Motsva- rande andel för en förvärvsinkomst som understeg 400 000 kronor var cirka 61 procent, vilket har betydelse för beräkningen av det andra förslaget.

I kostnadsbedömningen har hänsyn inte tagits till de positiva konsekvenser som förslaget kan leda till för staten och enskilda, såsom minskade välfärdskostnader (se bland annat avsnitt 19.4.3).

Om nivån för det ekonomiska underlaget i stället höjs till sju gånger prisbasloppet, skulle den uppskattade kostnaden för staten vara cirka fyra till sex miljoner kronor per år. Uppskattningen byg- ger på motsvarande antaganden som ovan, med den skillnaden att gränsen bedöms medföra att omkring 600 personer beviljas garantin.

Av de skäl som angetts ovan bedömer utredningen att höjningen inte bör medföra mer än en marginell ökning av antalet begäran om förordnande av bodelningsförrättare. Risken för att den bedömningen visar sig felaktig är dock större för alternativet med ett högre under- lag än det lägre. Om ökningen av antalet förordnanden per år skulle bli påtaglig medför det inte bara att statens kostnader för ersättnings- garantin blir högre än det uppskattade utan leder sannolikt även till andra följdkonsekvenser. För att ge ett exempel så kan antalet klan- dermål förväntas öka vid en sådan utveckling, vilket skulle innebära ökade kostnader för staten.

441

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

15.8.6Förskott av bodelningslott

Som utvecklas i kapitel 9 föreslår utredningen att det ska finnas en möjlighet för bodelningsförrättare att efter begäran från en make besluta att denne ska ha rätt till ett förskott av bodelningslotten. Sådant beslut ska kunna fattas om det är uppenbart att den maken vid bodelningen har rätt till en sådan lott vars värde överstiger för- skottet och det i övrigt är lämpligt.

Beslut om förskott, som ska vara direkt verkställbart, är för en- skilda en viktig förändring jämfört med i dag. Ett av de främsta skä- len för förslaget är att ett sådant förskott bland annat kan användas av den ekonomiskt svagare maken för att betala förskottsarvode till förrättaren. Det kan möjliggöra att bodelningen kommer till stånd. Förändringen är viktig med hänsyn till den farhåga som finns

med utredningens förslag om en förbättrad ersättningsgaranti. Far- hågan består i att garantin visserligen möjliggör att bodelningsför- rättningen kan komma i gång, men att enskilda inte har någon annan möjlighet till bistånd i de fall som förrättningen inte kan avslutas inom de timmar som institutet garanterar ersättning för. Som påpe- kats ovan var en grundtanke med garantin när den infördes att de flesta bodelningsförrättare inte skulle behöva kräva något förskott. Det skulle säkra genomförandet av bodelningen. Den grundtanken stämmer inte med hur verkligheten ser ut i dag. Det medför att ett ansvar läggs på individen för att lösa situationen.

I ljuset av detta utgör förslaget om beslut om förskott av bodel- ningslott ett viktigt komplement till den förbättrade garantin. Till- sammans utgör de förslag till lagändringar som gynnar den enskil- das rätt till domstolsprövning och bidrar till Sveriges arbete med att följa internationella åtaganden.

15.8.7Alternativa lösningar som har övervägts

Alternativet att införa ett annat system än ersättningsgarantin

Utredningen har övervägt möjligheten att införa ett annat system än ersättningsgarantin. Utformningen, som skissas på nedan, bör lämpligen ta sin utgångspunkt i det nuvarande rättshjälpssystemet. Möjligen skulle till och med en tillbakagång kunna ske till hur det historiskt har sett ut, när stöd för bodelningsförrättarens kostnader

442

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

omfattades av rättshjälpslagen. Att ekonomisk hjälp till bodelnings- förrättare inte har ansetts vara en form av rättshjälp enligt uttalan- den i förarbetena, bör inte vara tillräckliga skäl mot en sådan tillbaka- gång om systemet i övrigt är lämpligt.

Det är uppenbart att en sådan förändring skulle medföra ökade kostnader för staten. Samtidigt är kostnaderna en direkt följd av hur den svenska bodelningsprocessen ser ut, med förordnande av bodelningsförrättare som ett första led i de fall makar eller sambor inte kan genomföra en bodelning på egen hand. De ökade kostna- derna måste också ställas i proportion till att kostnaderna för ersätt- ningsgarantin i dag är påfallande låga och att garantins skydd inte kan täcka samtliga kostnader ens i undantagsfall utan förutsätter att individen tar ett ansvar för dem. Likaså måste de ökade kostnaderna ses i ljuset av det ansvar som Sverige har att tillse rätten till domstols- prövning och att motverka ekonomiskt våld.

Det bör framhållas att om en make som fått bistånd för förrättar- kostnaderna (nedan benämnt rättshjälp för enkelhetens skull) får tillgångar av visst värde genom bodelningen bör återbetalning till staten ske. Som uttalats ovan bör den grundläggande principen vara att makarna själva ska stå för förrättningen i den mån de har möj- lighet till det. Rättshjälpens främsta funktion är alltså att möjlig- göra förrättningen.

Genom en sådan utformning bör staten kunna förväntas få till- baka en del av den ersättning som betalats i ett ärende. Den bör också bidra till att parterna så långt det är möjligt försöker att lösa bodelningen på egen hand, vilket begränsar samhällets och makar- nas kostnader. Samtidigt kan omständigheterna vara sådana att det är nödvändigt att genomföra bodelningen med hjälp av en bodel- ningsförrättare, såsom när det har förekommit våld i äktenskapet eller om konfliktnivån av andra skäl är hög.

Möjligheten till rättshjälp bör främst vara avsedd för de fall när en ekonomiskt svag make annars inte skulle få en bodelning genom- förd för att den andra maken vägrar att medverka till betalning av bodelningsförrättaren. Vid bedömningen av om bistånd ska ges i det enskilda fallet bör sådana omständigheter utgöra skäl för att få bistånd. Därutöver bör naturligtvis krävas att förutsättningarna en- ligt rättshjälpslagen beträffande makens ekonomiska underlag är upp- fyllda, liksom övriga allmänna förutsättningar för rättshjälp.

443

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

Utgångspunkten bör dock alltid vara att det är tillgångarna i boet som ska användas till att betala eventuella förskott till bodelnings- förrättaren. I praktiken kan det, liksom hittills, innebära att den ekonomiskt starkare parten får betala en större del av kostnaderna initialt (om den ekonomiskt svagare inte har möjlighet att betala sin del). Den som betalar förskottet får då en fordran på den andra maken. Hur stor den blir beror på vad bodelningsförrättaren beslu- tar om kostnadsfördelningen mellan makarna (se 17 kap. 7 § 2 st. äktenskapsbalken).

För att grovt uppskatta kostnaderna för denna lösning gör ut- redningen följande överväganden.

En tänkbar konsekvens av att införa rättshjälp för bodelning med hjälp av bodelningsförrättare i stället för ersättningsgarantin är att fler kommer att ansöka om förordnande av bodelningsförrättare än i dag. Jämfört med förslaget om en förbättrad ersättningsgaranti be- dömer utredningen att risken för detta är klart större vid ett sådant system. Det kan leda till påtagligt ökade kostnader även i övrigt för staten när det gäller bodelningsprocesser. Risken begränsas i viss mån av att enskildas kostnadsmedvetenhet bör leda till att de allra flesta genomför sin bodelning på egen hand även i fortsättningen. Visst stöd för det antagandet kan hämtas från de redovisade siffrorna för Norge; innan reglerna om fri sakførsel för bodelningar begränsades genom en lagändring hanterade domstolarna inte fler än cirka 300 mål om offentligt skifte per år. Sammantaget utgår utredningen ifrån att det kommer att ske en ökning av dagens nivåer om cirka 1 000 för- ordnade bodelningsförrättare per år, men att det är svårt att bedöma hur märkbar den ökningen kan komma att bli.

Utredningen uppskattar kostnaderna för rättshjälp för förrättar- kostnader till cirka 15–30 miljoner kronor per år. Totalkostnaderna kan dock bli klart högre beroende på det nyss sagda, liksom om rätts- hjälpsnivåerna skulle komma att höjas i framtiden. Vid uppskattning- arna har hänsyn tagits till att en övervägande del av kostnaderna bör återbetalas till staten av den make som fått rättshjälpen beviljad. Hän- syn har inte tagits till kostnaden för domstolarna och Rättshjälps- myndigheten att handlägga frågan om rättshjälp och återbetalnings- krav, vilken dock bedöms utgöra en mindre del av totalkostnaderna.

I kostnadsbedömningen har hänsyn inte heller tagits till de posi- tiva konsekvenser som förslaget kan leda till för staten och enskilda, såsom minskade välfärdskostnader (se bland annat avsnitt 19.4.3).

444

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

Andra alternativa lösningar som inte medför att staten får ett större betalningsansvar än i dag

Utredningen har övervägt andra möjliga lösningar än att ge staten ett större betalningsansvar än i dag, men gjort bedömningen att de inte bör lämnas som förslag. I följande avsnitt redovisas tre alterna- tiv som främst innefattar förhållandet mellan makarna och bodelnings- förrättaren. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att endast ett av dessa förslag bör väljas. Möjligen kan kombinationer leda till bäst utfall.

Ett första alternativ kan vara att i lag reglera om och hur förskott eller delbetalning av arvode ska få ske. Det kan då även övervägas om timkostnadsnormen bör vara tillämplig på ersättningen för ar- betet, vilket är fallet när staten betalar ersättning enligt ersättnings- garantin. Bodelningsförrättare förordnas av domstol och utför ett uppdrag som har karaktär av judiciell förrättning. Även om ersätt- ningen betalas av parterna finns det skäl för att ersättningsfrågor kan behöva regleras tydligare än i dag. Samtidigt ska det betonas att bo- delning och förordnande av bodelningsförrättare får betraktas som en i grunden privat angelägenhet.51

En sådan lösning, som går ut på att begränsa bodelningsförrät- tares möjlighet till förskott, innebär dock att risken för att inte få betalt för arbetet läggs på förrättaren. För att lösningen i praktiken ska vara till hjälp för en ekonomiskt svag part kan det i vissa fall dessutom krävas att betalning inte behöver ske förrän parten har fått tillgångarna från bodelningen. Det kan dröja, till exempel vid klandertalan eller om frivillig verkställighet av bodelningen inte sker. Mot bakgrund av detta finns det en risk för att lösningen leder till att det blir svårt att förordna lämpliga personer till uppdrag som bodelningsförrättare.

En variant på lösningen är att låta det solidariska betalningsansva- ret för makarna verka. Vid krav på förskottsbetalning kan tvångsvis verkställighet mot en make i praktiken vara utesluten. Om huvud- regeln däremot är att makarna inte ska betala förskott men däremot delbetala för utfört arbete finns större möjligheter att driva in en

51Jfr NJA II 1933 s. 523 där det uttalats att såväl utredning och förvaltning av ett dödsbo som arvskifte är att betrakta som privata angelägenheter. Reglerna om skiftesman respektive bodelningsförrättare har under lång tid hört samman. I 1933 års boutredningslag, som efter- följdes av 23 kap. ärvdabalken, var bestämmelserna om skiftesman tillämpliga även på bodel- ning vid äktenskapets upplösning. Sedan införandet av 1987 års äktenskapsbalk hänvisar tvärt- om 23 kap. 5 § ärvdabalken till reglerna i 17 kap. äktenskapsbalken.

445

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

förfallen fordran. Om den ena maken saknar tillgångar, kan bodel- ningsförrättaren kräva av den ekonomiskt starkare maken att betala hela arvodet med hänvisning till makarnas solidariska betalnings- ansvar. Om maken inte gör det kan tvångsvis verkställighet ske, vilket dock förutsätter att bodelningsförrättaren först har skaffat sig en exekutionstitel. Även denna lösning är alltså tidskrävande för förrättaren och lägger ett stort ansvar på denne. Lösningen skapar därmed samma risk som beskrivits ovan.

Ett helt annat alternativ är att utvidga bodelningsförrättarens upp- drag till att även innefatta förvaltning av tillgångarna i boet, eller del av dem. I Island har förrättaren den behörigheten och i Sverige utgör boutredningsmän och konkursförvaltare exempel på detsamma. Bodelningsförrättaren kan då lyfta betalningen ur tillgångarna innan de delas ut till makarna. Förutsatt att det finns realiserbara tillgångar i boet bör den säkerhet som tillgångarna utgör medföra att förskotts- betalning inte behövs. På det sättet möjliggörs bodelningen, utan att staten behöver betala ersättning till förrättaren eller lämna garanti för betalning. Det skapas även indirekt ett incitament för den make som sitter i boet att få bodelningen genomförd så snart som möj- ligt, vilket skulle kunna dämpa försök att förhala processen.

I den andra vågskålen ligger att förslaget klart begränsar makar- nas tillgång till sin egendom under hela bodelningsprocessen, vilket är en ingripande åtgärd som förutsätter stora förändringar av egen- domsordningen som gäller mellan makar. Det skulle också, bland annat, förutsätta att någon myndighet utövar tillsyn över förvalt- ningen, vilket är förenat med kostnader för staten. För bodelnings- förrättaren innebär den utökade behörigheten i allmänhet att upp- draget innefattar mer arbete, vilket leder till att bodelningen blir dyrare för makarna.

Redan i dag finns möjligheten för en make att ansöka om att dom- stolen ska ställa den andra makens egendom under särskild förvalt- ning, om det behövs för att skydda makens rätt vid bodelning (se

9 kap. 8 § äktenskapsbalken). Det kan vara fallet om maken riskerar att inte få sitt kommande bodelningsanspråk tillgodosett, till exem- pel på grund av att den andra maken kan förväntas göra sig av med egendom. Genom att ställa godtagbar säkerhet kan dock den andra maken förhindra att domstolen beslutar om särskild förvaltning.

446

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

Det redovisade kan tjäna som inspiration för förslaget att låta bodelningsförrättaren förvalta makarnas tillgångar; det kan över- vägas om en make eller makarna ska kunna ställa godtagbar säkerhet för att avvärja att förvaltningen av tillgångarna sköts av förrättaren. Det borde i så fall medföra att säkerhet för bodelningsförrättarens arvode i praktiken ställs av den ekonomiskt starkare maken, i stället för att det är staten som fungerar som garant för betalningen.

Ovan har presenterats några alternativa lösningar och de över- väganden som utredningen har gjort. Den slutsats som utredningen har dragit är att en förbättrad ersättningsgaranti är det förslag som ska läggas fram. De främsta skälen för det är att sådana ändringar är jämförelsevis kostnadseffektiva och enkla att genomföra. Systemet med ersättningsgaranti har också den fördelen att det är välkänt för domstolarna och andra som tillämpar det. Utöver detta lämnar ut- redningen förslag om en möjlighet till förskott av bodelningslott, vilken kan komplettera ersättningsgarantin (se kapitel 9).

15.8.8Om möjligheten till rättshjälp och rättshjälpsbiträde under bodelningsförrättning

Avslutningsvis har utredningen även tittat på frågan om rättshjälp och biträdeshjälp vid bodelningsförrättningar. Bedömningen är att det inte bör göras några förändringar i detta avseende. Även fort- sättningsvis bör det alltså inte vara möjligt att beviljas rättshjälp för en bodelningsförrättning. Nedan redovisas några av de övervägan- den som gjorts.

Vid införandet av 1972 års rättshjälpslag uttalades att det i all- mänhet inte bör föreligga något behov av särskild biträdeshjälp vid bodelning. Genom senare lagändringar utvecklades denna uppfatt- ning till den som gäller i dag, att rättshjälp endast kan beviljas när klandertalan förs. Uttalandet överensstämmer med de mer allmänna uttalanden som gjordes i förarbetena till äktenskapsbalken, att makar ska kunna lösa juridiska frågor kopplade till äktenskapet på egen hand (se avsnitt 3.2.2). Uttalandet ligger också i linje med att för- farandet inför bodelningsförrättaren har ansetts vara summariskt och enkelt.

Bodelningsförrättningen har under de senaste 50 åren utvecklats till att alltmer likna ett domstolsförfarande i första instans. Trots det bör biträdeshjälp inte vara nödvändigt, särskilt med hänsyn tagen

447

Förbättrad ersättningsgaranti

SOU 2025:121

till de förslag som utredningen lämnar om att förtydliga och utveckla bodelningsförrättarens roll (se avsnitt 8.6.2). Det gäller till exempel kravet på materiell processledning och annan informationsgivning till makarna samt möjligheten för förrättaren att vidta vissa utred- ningsåtgärder och andra åtgärder. Förslagen bör skapa bättre möj- lighet för var och en av makarna att förstå vad han eller hon har rätt till i bodelningen och förbättra möjligheten att bevaka den rätten. Därmed bör balansen mellan makarna jämnas ut även i förfaranden där endast den ena maken har ett ombud. Till detta kommer att det vid klander av bodelningen finns ett relativt stort utrymme att med hjälp av rättshjälpsbiträde ändra talan jämfört med hur den såg ut under förrättningen (se avsnitt 14.2.3).

Utredningens uppfattning är att behovet av rättshjälp och rätts- hjälpsbiträde under bodelningsförrättningen inte är så starkt att det finns anledning för staten att bekosta detta. Däremot kan det påmin- nas om möjligheten till rådgivning i högst två timmar. Omständig- heterna bör inte vara sådana att det i allmänhet kan krävas av Sverige att tillhandahålla rättshjälp med hänvisning till artikel 6:1 i Europa- konventionen.

Om en möjlighet till rättshjälp ändå skulle införas i framtiden för bodelningsförrättningar kan följande reflektioner tas i beaktande vid utformningen.

Utöver de allmänna förutsättningarna för rättshjälp bör det krä- vas att särskilda skäl föreligger (jfr 11 § rättshjälpslagen). Det skulle vara en återgång till hur regelverket såg ut mellan åren 1976 och 1983, då rättshjälpsbiträde kunde förordnas om det förelåg särskilda skäl med hänsyn till makarnas förhållanden och boets beskaffenhet. Ett krav på att särskilda skäl föreligger för att rättshjälp ska beviljas skulle vidare likna de begränsningar för rättshjälp som finns enligt såväl norsk som dansk rätt i motsvarande situation.

Vid prövningen av om det finns särskilda skäl bör en helhetsbe- dömning ske av omständigheterna. Hänsyn kan tas till bland annat hur komplicerat ärendet är, om bodelningen avser värden av betyd- ande storlek, svårvärderad egendom eller om rättshjälp krävs för att upprätthålla en rimlig balans mellan parterna. Förhållandet mellan parterna kan vara sådant att en part utan rättshjälp hamnar i ett svårt underläge i processen. Det kan röra sig om att de ekonomiska styrke- förhållandena är ojämna, vilket kan visa sig genom att bara den ena parten har möjlighet att anlita eget ombud. Även de personliga för-

448

SOU 2025:121

Förbättrad ersättningsgaranti

hållandena kan leda till ojämna styrkeförhållanden, till exempel när fysiskt eller psykiskt våld kan antas ha förekommit. Om det finns indikationer på att den andra maken försöker att förhala processen kan det vara ytterligare stöd för att en obalans finns.

Rättshjälp som har beviljats under bodelningsförrättningen bör stå kvar om bodelningsbeslutet klandras, med de begränsningar som gäller för antalet timmar.

För en rättssökande som ansöker om rättshjälp först vid klander av bodelningen bör kraven för att beviljas sådan vara desamma som gäller i dag. Det bör alltså inte gälla något krav på särskilda skäl i de fallen.

En rimlig ordning bör vara att den som haft rättshjälp och genom bodelningen får tillgångar av visst värde bör återbetala kostnaderna för rättshjälpen till staten. En sådan prövning kan redan i dag ske av domstolen i samband med målets avslutande.52

52I rättsfallet NJA 1983 s. 150 beslutades att rättshjälpen skulle upphöra enligt 32 § rätts- hjälpslagen när en rättssökande genom förlikning i målet kom att tillföras betydande till- gångar.

449

16Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

16.1Utredningsuppdraget

Utredningen har i uppdrag att analysera och ta ställning till

•om regler om kompetenskrav ska införas för bodelningsförrät- tare och vad som i så fall bör krävas, och

•om det finns behov av utbildning och fortbildning och hur den i så fall kan anordnas.

Utredningen ska föreslå de författningsförslag som behövs.

16.2Gällande rätt

16.2.1Om förordnande av bodelningsförrättare

Förrättare förordnas av domstolen efter ansökan av en eller båda makarna. Till bodelningsförrättare får enligt 17 kap. 4 § äktenskaps- balken endast förordnas en person som samtyckt till det. Några sär- skilda krav på den som ska förordnas finns inte upptagna i bestäm- melsen. Domstolen ska dock pröva om personen är lämplig för uppgiften. Det har anförts att rätten då bör anpassa kraven till boets beskaffenhet och bodelningens komplexitet.1 Om det i undantagsfall finns behov av att flera bodelningsförrättare utses kan domstolen besluta att så ska ske. Dessa har då beslutanderätten gemensamt.2

1Lind, Sambolagen m.m. (18 februari 2025, Version 2 C, JUNO), kommentaren till 17 kap.

4§ äktenskapsbalken.

2Se Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken (14 juni 2023, Version 5, JUNO), kommentaren till 17 kap. 4 § och Teleman (2022), Bodelning s. 308. Jfr även 19 kap. 4 § ärvdabalken angå- ende förordnande av flera boutredningsmän.

451

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Lagen uppställer inget uttryckligt krav på vilka kvalifikationer som förrättaren måste ha. I förarbetena till äktenskapsbalken har det inte uttalats något särskilt om förrättarens kunskap eller erfaren- het. I tidigare förarbeten, till 1933 års boutredningslag, har det inte bedömts nödvändigt med någon annan kvalifikationsgrund än att en skiftesman ska vara lämplig för sitt uppdrag, vilket det ansetts obehövligt att nämna i lagtexten.3 Som skäl för det uttalades att en skiftesmans uppdrag består i att biträda delägarna vid delningen av ett bo som är fullt utrett för skifte, och att skiftesmannen därmed inte måste beakta lika vitt skiftande förhållanden som en boutred- ningsman. När det gäller val av boutredningsman är regleringen än i dag den att det ska ske så att uppdraget kan förväntas bli utfört med den insikt som boets beskaffenhet kräver (se nästa avsnitt).

Enligt gällande rätt kan alltså även andra än advokater och andra jurister komma i fråga för uppdraget som bodelningsförrättare. Vil- ken titel en person har saknar formell betydelse.

Ett förordnande att vara bodelningsförrättare utgör ett person- ligt uppdrag. Förrättaren får inte sätta annan i sitt ställe. Däremot kan exempelvis en annan jurist på den byrå som förrättaren är verk- sam bistå denne i vissa uppgifter av mindre betydelse, såsom att föra protokoll vid sammanträden men inte att leda dem. Ansvaret för ärendet vilar dock uteslutande på förrättaren. Därutöver kan förrät- taren anlita en sakkunnig för att bistå med till exempel värdering av egendom.4

Med hänsyn till att uppdraget är personligt har det i Advokat- samfundets vägledning uttalats att en advokat inte ska ta sig an ett förrättaruppdrag om denne saknar erforderlig erfarenhet eller inte har tillräcklig med tid för att genomföra det på ett fullgott sätt.5

Det har ansetts inte finnas något hinder mot att till bodelnings- förrättare förordna en juridisk person, såsom en bank.6 I dag borde det vara högst ovanligt att juridiska personer förordnas till bodel-

3Se SOU 1932:16 s. 525 f. och NJA II 1933 s. 545 ff. Som angetts tidigare var reglerna om skiftesmän i boutredningslagen tillämpliga även på bodelning vid äktenskapets upplösning. Regeln i 6 kap. 5 § lagen (1933:314) om boutredning och arvskifte har därefter överförts utan större förändringar till först 23 kap. 5 § ärvdabalken (se prop. 1958 nr 144) och därefter till

17kap. 1 § äktenskapsbalken.

4Teleman (2022), Bodelning s. 306 ff.

5Advokatsamfundets vägledning för handläggning av uppdrag som bodelningsförrättare, 2023.

6Se Tottie & Teleman, Äktenskapsbalken (14 juni 2023, Version 5, JUNO), kommentaren till 17 kap. 4 § och SOU 1932:16 s. 525. Motsvarande har ansetts gälla för förordnande av boutredningsman, se bland annat Lind & Walin, Ärvdabalken Del II (28 februari 2025, Ver- sion 7, JUNO), kommentaren till 19 kap. 3 § samt rättsfallet RH 24:81.

452

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

ningsförrättare, om det alls sker. Det kan också ifrågasättas om ett förordnande av en juridisk person går att förena med uppdragets karaktär, att det är personligt och inte kan överlåtas på någon annan. Som utvecklas nedan ställs frågan ytterligare på sin spets om kom- petenskrav ska införas för bodelningsförrättare.7

Några bestämmelser om jäv för bodelningsförrättare finns inte i äktenskapsbalken. Tillräcklig garanti har ansetts ligga i att förord- nandet meddelas av domstol. Om bodelningsförrättaren har upp- trätt uppenbart partiskt till förmån för den ena parten, bör detta kunna utgöra grund för entledigande (jfr 17 kap. 4 § äktenskaps- balken, enligt vilken entledigande av en förrättare ska ske om det finns skäl för det). Under vissa omständigheter bör ett lagakraft- vunnet beslut av en jävig bodelningsförrättare kunna angripas med extraordinära rättsmedel.8

Det är inget krav på att en ansökan om förordnande av bodel- ningsförrättare ska innehålla ett önskemål om en viss person för uppdraget. Domstolen kan själv välja någon, men ska först låta den andra maken yttra sig över begäran. I rättsfallet RH 1995:50 har det uttalats att det är naturligt att ta särskild hänsyn till dennes önske- mål om personvalet men att en lämpligare person som föreslagits av sökanden inte får väljas bort enbart för att tillgodose den andre mak- ens önskemål.9 I sammanhanget är det dock relevant att jämföra med rättsfallet NJA 2002 s. 428, som avsåg valet av boutrednings- man när dödsbodelägarna hade föreslagit olika personer. Tingsrät- tens beslut att förordna en annan av rätten vidtalad person stod fast. Högsta domstolen uttalade att intresset av att boutredningsmannen så långt möjligt omfattas av förtroende från samtliga dödsbodeläga- res sida talar för att välja en person som intar en i förhållande till intressenterna helt fristående ställning.

Om en make är missnöjd med domstolens personval kan hon eller han överklaga beslutet.

Entledigande av en bodelningsförrättare ska alltså ske om det finns skäl för det. Enligt förarbetena kan skäl till entledigande vara att bodelningsförrättaren inte längre är lämplig eller att makarna är överens om att bodelningsförrättaren inte längre behövs.10

7Jfr rättsfallet ”Esterands arvodesbetalning”, NJA 2025 s. 643, bland annat p. 7.

8Se bland annat NJA II 1933 s. 546 och Lind, Sambolagen m.m. (18 februari 2025, Version 2C, JUNO), kommentaren till 17 kap. 4 § äktenskapsbalken.

9I rättsfallet hänvisades till NJA 1936 s. 28.

10Se prop. 1986/87:1 s. 221.

453

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

16.2.2Kopplingen till boutredningsman och skiftesman

När en make avlidit övergår skötseln av alla den avlidnas ekono- miska angelägenheter till dödsboet, vilket företräds av delägarna. Dödsbodelägare är den avlidnas arvingar och universella testaments- tagare samt, i vissa fall, den avlidnas efterlevande make eller sambo. De ska gemensamt förvalta den avlidnas egendom till dess att boet utretts och skiftats (se 18 kap. 1 § ärvdabalken). Genom testamente kan förordnas att boet inte ska förvaltas av dödsbodelägarna, utan av en av testatorn utsedd testamentsexekutor. Om inget annat sägs har denne till uppgift att företa alla för boets utredning erforderliga uppgifter (se 19 kap. 20 § ärvdabalken).

Det förekommer att dödsbodelägarna är oense om avvecklingen eller att den kräver särskilda sakkunskaper. I så fall kan varje döds- bodelägare enligt 19 kap. 1 § ärvdabalken ansöka hos tingsrätt om att dödsboet ska avträdas till förvaltning av boutredningsman och att en sådan ska utses. Det kan ske oavsett bevekelsegrund. Även andra än dödsbodelägare, såsom testamentsexekutor, legatarier och borgenärer, kan begära att boets förvaltning överlämnas till boutred- ningsman. För de två sistnämnda krävs särskilda förutsättningar. Till skillnad från vad som gäller för bodelningsförrättare och skiftes- man ingår det alltså i boutredningsmannens uppgift att förvalta den avlidnas egendom. I stället för dödsbodelägarna tillsammans ska boutredningsmannen i avvecklingssyfte självständigt göra boutred- ningen och företräda dödsboet (se 19 kap. 11 och 12 §§).

När det gäller domstolens val av boutredningsman ska det göras så att uppdraget kan förväntas bli utfört med den insikt som boets beskaffenhet kräver (se 19 kap. 3 § ärvdabalken). Särskilt avseende ska fästas vid förslag av dem, vilkas rätt är beroende av utredningen. Delägarnas synpunkter väger alltså tungt för personvalet om de är ense och boet är solvent.11 Av paragrafens andra och tredje stycke följer vidare att en delägare får förordnas till boutredningsman och att i fall då testamentsexekutor är utsedd ska denne utses till sådan om det inte finns skäl däremot.12

11Se Lind & Walin, Ärvdabalken Del II (28 februari 2025, Version 7, JUNO), kommentaren till 19 kap. 3 §.

12Jfr rättsfallen NJA 1988 s. 594 och NJA 2007 s. 410. I det sistnämnda fallet uttalade Högsta domstolen att ett testamentariskt förordnande som innehåller uppdrag att vara testaments- exekutor måste betraktas som ett så starkt vägande förord till boutredningsmannaförord- nande att ett sådant förslag i allmänhet inte bör lämnas utan avseende.

454

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

Om det efter en makes död finns en boutredningsman utsedd av domstolen för förvaltningen av dödsboet är denna också i regel bo- delningsförrättare och skiftesman utan särskilt förordnande om det.13

Sedan boet beretts för arvskifte ska rätten på en dödsbodeläga- res begäran utse någon att vara skiftesman för att genomföra ett sådant (se 23 kap. 5 § ärvdabalken). För en skiftesman tillämpas i huvudsak samma regler som för en bodelningsförrättare. Det som föreskrivs i 17 kap. 1–4 och 6–9 §§ äktenskapsbalken om bodelning, bodelningsförrättare och make gäller alltså i fråga om arvskifte, skiftesman och delägare i boet. I den mån både bodelning och arv- skifte ska förrättas är vanligen en och samma person förordnad som både bodelningsförrättare och skiftesman. Är boet satt under för- valtning av testamentsexekutor är denna utan särskilt förordnande i regel också skiftesman (se 23 kap. 5 § 2 st. ärvdabalken).

Under slutet av 1990-talet presenterade Ärvdabalksutredningen olika förslag i syfte att effektivisera dödsboförvaltningen.14 I betänk- andet föreslogs att instituten boutredningsman och skiftesman skulle ersättas av det som utredningen kallade för dödsboförvaltare. Ut- redningen föreslog att dödsboförvaltaren skulle ha mer omfattande behörighet än boutredningsmannen och skiftesmannen och uttal- ade att det därmed fanns ett behov av högre kvalifikationer. Det föreslogs därför att till dödsboförvaltare skulle förordnas advokat eller annan person med särskilda kvalifikationer för uppdraget. Per- sonkretsen skulle dock inte vara begränsad till att avse endast jurister eller fysiska personer. Förordnande skulle enligt förslaget också kunna ske av en person som var utsedd till testamentsexekutor, om det kunde antas att han eller hon skulle utföra uppdraget på ett till- fredsställande sätt. Utredningens förslag har inte lett till lagstiftning.

Lind & Walin har ifrågasatt om förslaget verkligen skulle bidra till att höja kvalifikationerna och bedömt det som urvattnat. I stället har de förespråkat ett krav på auktorisation (jfr nedan angående gällande rätt i Danmark).15

13Se 19 kap. och 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken samt 17 kap. 1 § 2 st. äktenskapsbalken; se även rättsfallet NJA 2023 s. 761.

14Se SOU 1998:110 s. 268 ff.

15Lind & Walin, Ärvdabalken Del II (28 februari 2025, Version 7, JUNO), kommentaren till

19kap. 3 §.

455

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

16.2.3Kvalifikationer hos den som brukar förordnas

Av Nordlunds enkätstudie framgår att en klar majoritet av de som förordnas till bodelningsförrättare är advokater.16 Bland dem som utgjorde urvalet för enkätstudien var det 78 procent som var advo- kater vid sitt förordnande och resterande jurister.17 Det är alltså relativt vanligt förekommande att jurister, som inte är advokater, förordnas till förrättare. Enligt Nordlund hade samtliga förordnade bodelningsförrättare i urvalsramen en juristexamen.18

Av studien framgår vidare att de som förordnas som bodelnings- förrättare ofta har åtminstone viss erfarenhet från tidigare uppdrag som förrättare. En tydlig majoritet av de svarande har slutfört 1–20 uppdrag som bodelningsförrättare mellan makar. Samtidigt kan det noteras att det i några fall har förordnats personer som tog jurist- examen bara något eller ett par år före sitt uppdrag.

Ungefär hälften av de svarande har uppgett att de arbetar huvud- sakligen med rättsområdena familjerätt och ekonomisk familjerätt (totalt 44 procent). I vart fall för dessa kan man tala om en speciali- sering mot den typ av frågor som normalt aktualiseras vid en bodel- ning. En knapp tredjedel har uppgett att de arbetar inom den bredare kategorin humanjuridik (31 procent), vilket kan men inte behöver be- tyda att personen arbetar regelbundet med bodelningsfrågor. Att det är en inte obetydlig andel vars uppgivna arbetsområde är affärsjuri- dik eller ”annat” (totalt 25 procent) är intressant ur den aspekten att deras primära specialisering får antas avse något annat rättsområde än bodelningar, som dock i ett enskilt fall kan vara fråga om relevant kompetens.

En klar majoritet av de tillfrågade har uppgett att de vid sidan av förrättaruppdrag åtar sig uppdrag som boutredningsman och som ombud vid bodelningar, vilket kan bidra till att de upparbetar och bevarar graden av relevant erfarenhet och rutin.

Den samlade bilden är att domstolen i de flesta fall förordnar

personer som får förutsättas att ha goda eller åtminstone grundläg- gande kunskaper om bodelningsförrättningar och dess praktiska genomförande. Det är dock svårt att utifrån studien dra några mer långtgående slutsatser om spännvidden mellan olika förrättares kva-

16Se avsnitt 2.1.2 i bilaga 2.

17Urvalsramen utgjordes av samtliga personer som förordnats av tingsrätt som bodelnings- förrättare mellan makar åren 2017 och 2018.

18Se fotnot i avsnitt 2.1.2 s. 9 i bilaga 2.

456

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

lifikationsnivå, liksom om det förekommer att domstolen i enskilda fall förordnar personer som saknar tillräcklig kunskap och erfaren- het för det uppdrag som förordnandet avser.

16.2.4Tingsrätternas rutiner för förordnande av bodelningsförrättare

Utredningen har tillfrågat utvalda tingsrätter om deras rutiner för att välja ut och lämplighetspröva en bodelningsförrättare som ska förordnas enligt 17 kap. 1 § äktenskapsbalken. Om tingsrätterna använder en så kallad förordnandelista med personer som anmält intresse för uppdrag, har de ombetts svara på om de tillämpar några krav för att sättas upp på listan och om det görs någon uppföljning av den.

De tingsrätter som besvarat enkätfrågorna var Gällivare tings- rätt, Göteborgs tingsrätt, Jönköpings tingsrätt, Kalmar tingsrätt, Malmö tingsrätt, Mora tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Södertörns tingsrätt, Uddevalla tingsrätt, Umeå tingsrätt, Ystads tingsrätt och Ångermanlands tingsrätt. Tingsrätterna har valts ut baserat på sin storlek (liten, mellanstor eller stor) samt uti- från geografisk spridning.

Det främsta syftet med enkätfrågorna har varit att undersöka hur tingsrätterna gör sin lämplighetsbedömning och särskilt vilka krav som ställs av tingsrätterna på bodelningsförrättare.

Syftet har inte varit att analysera om enskilda tingsrätters rutiner och förordnandelistor är förenliga med kravet på saklighet och opar- tiskhet enligt 1 kap. 9 § regeringsformen. Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern (JK) har i flera beslut uttalat sig om dom- stolars förordnandelistor.19 JO har bland annat uttryckt att om lis- torna uppfyller vissa krav är de ett ändamålsenligt verktyg för rätten att utse lämpliga personer till uppdrag som rättsliga biträden. Med hänsyn till att lämplighetsprövningen för bodelningsförrättare inte är närmare reglerad i lag, finns det anledning att nämna att JK i det angivna beslutet har uttalat att det ligger i sakens natur att ett rätts- ligt biträde ska vara lämplig och besitta sådan juridisk kunskap som krävs för uppdraget, oavsett om detta framgår av lagtexten eller inte. Av JK:s beslut framgår vidare att det är domstolen som ansvarar för

19Se bland annat JO 2015/16 s. 50 och JO:s beslut den 6 april 2021, dnr 3437-2020 samt JK:s beslut den 23 november 2022, dnr 2022/887.

457

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

lämplighetsprövningen och att det finns tillräckligt underlag för den; i annat fall ska juristen i fråga inte tas med på förordnande- listan alternativt föreläggas att inkomma med ytterligare underlag som styrker lämpligheten.

I det nämnda beslutet från 2021 riktade JO kritik mot en förvalt- ningsrätt för att ha tillämpat en ordning vid förordnande av offent- liga biträden som missgynnat personer som i och för sig uppfyllt lämplighetskraven. Liksom för förordnande av bodelningsförrät- tare finns det ett lämplighetskrav för att utses till offentligt biträde, men det krävs inte att personen är advokat eller biträdande jurist på en advokatbyrå. Under en period hade förvaltningsrätten haft som rutin att förordnanden av offentliga biträden enbart skedde enligt de listor som Advokatsamfundet publicerat på sin hemsida. JO kon- staterade att det hade inneburit att enbart advokater eller biträd- ande jurister förordnades i de mål där ett särskilt önskemål om ett visst biträde inte hade framställts. JO:s slutsats var att förvaltnings- rättens hantering hade medfört att andra personer som i och för sig uppfyllt lämplighetskraven förordnats i mindre utsträckning och där- med missgynnats på ett sätt som inte var sakligt motiverat.

När det gäller utredningens enkätfrågor redovisas tingsrätternas svar i det följande.

Samtliga tingsrätter har uppgett att de använder förordnande- listor av något slag (eller att det i ett fall är under införande). Knappt hälften av tingsrätterna har försett utredningen med sina riktlinjer för listorna, medan de andra har beskrivit sina rutiner mer kortfat- tat. För dem med utförliga riktlinjer är dessa i huvudsak överensstäm- mande och kan sammanfattas på följande sätt. Mindre skillnader kan förekomma mellan tingsrätterna utan att det särskilt noteras.

Vem som ska förordnas till bodelningsförrättare avgörs i varje fall av den enskilda beslutsfattaren. Till hjälp finns förordnande- listor eller liknande verksamhetsstöd. När det blir aktuellt att för- ordna en bodelningsförrättare, i de fall någon särskild person inte har föreslagits, väljs normalt den bodelningsförrättare som är näst på tur enligt listan.

Det finns olika listor för olika uppdrag. Till exempel är listan för uppdrag som bodelningsförrättare en annan än den som gäller upp- drag som offentlig försvarare. Efter beslut av tingsrättens lagman, eller den lagmannen utsett, kan personer föras upp på listan om de har anmält intresse av att få visst typ av uppdrag och visat att de upp-

458

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

fyller de kriterier som tingsrätten har ställt upp. Att en person inte förekommer på listan hindrar inte att denne ändå kan förordnas, till exempel efter begäran från part eller om beslutsfattaren i det enskilda fallet bedömer personen lämplig.

Kritik från allmänheten, huvudmän, andra myndigheter eller tings- rättens anställda, som gör att en persons lämplighet för en viss upp- dragslista kan ifrågasättas, kan innebära att en person avförs från listan efter att ha fått möjlighet att bemöta kritiken. En person kan också föras av från listan efter att själv ha anmält att den inte längre vill vara kvar.

För att föras upp på listan har tingsrätterna ställt upp vissa krav och kriterier, vilka delvis skiljer sig åt beroende på vilken typ av upp- drag som listan avser. För samtliga förordnandelistor gäller vissa grundläggande krav, bland annat att personen ska ha en juristexa- men och ansvarsförsäkring samt vara verksam i tingsrättens närom- råde. Det sistnämnda kan definieras på olika sätt. Någon tingsrätt har dessutom ett uttryckligt krav på att en advokat eller biträdande jurist som önskar att föras upp på en förordnandelista ska vara lämp- lig för den typ av uppdrag som ansökan avser (jfr vad som gäller för annan jurist nedan).

Därutöver finns vissa grundläggande kriterier som beror på vil- ket uppdrag som listan avser. För bodelningsförrättare (liksom för boutredningsman och skiftesman) gäller för de allra flesta tingsrätter att personen ska vara:

•advokat,

•biträdande jurist på advokatbyrå som antingen är tingsmeriterad eller har varit anställd som biträdande jurist vid advokatbyrå under minst 12 månader20 , eller

•annan jurist som visat lämplighet för uppdragstypen.

När det gäller de tingsrätter som har beskrivit sina rutiner mer kort- fattat, kan följande sägas.

Kraven för att sättas upp på förordnandelistan varierar mellan tingsrätterna. De allra flesta tillämpar ett krav på att personen ska ha en juristexamen. Ett par tingsrätter har som krav att personen

20Det förekommer bland tingsrätterna att tidskravet är satt något lägre än 12 månader eller att det inte tillämpas något uttryckligt krav på en biträdande jurists yrkeslivserfarenhet för att föras upp på förordnandelistan.

459

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

ska styrka relevanta erfarenheter och sin lämplighet, oavsett om de är advokat eller annan jurist. Två andra tingsrätter har uppgett att advokater och biträdande jurister inte behöver styrka sin lämplig- het, vilket dock andra jurister måste göra. Det kan då till exempel krävas att juristen arbetar med familjerättsliga frågor.

Två tingsrätter har uppgett att de tillämpar ett krav på att per- sonen ska vara advokat. Den ena tingsrätten har uppgett att bodel- ningsförrättare väljs utifrån Advokatsamfundets lista över advoka- ter som anmält sitt intresse för att åta sig sådana uppdrag och att utgångspunkten är att de som finns på listan är lämpliga för upp- draget. Den andra tingsrätten har sin egen förordnandelista över advokater som anmält intresse för att föras upp där.

Bland tingsrätterna förekommer det som ytterligare krav att per- sonen ska vara verksam i tingsrättens närområde, liksom andra krav som känns igen från de ovan redovisade riktlinjerna.

16.2.5Något om skillnaden mellan advokater och andra jurister

Som angetts ovan är det vanligast att en advokat förordnas att vara bodelningsförrättare. För advokatverksamhet finns särskilda regler i 8 kap. rättegångsbalken och i Advokatsamfundets stadgar. Syftet med regleringen är att tillgodose den rättssökande allmänhetens behov av kvalificerade ombud och biträden. Som antytts ovan råder det dock inte något advokatmonopol när det gäller en uppgift att vara rättegångsbiträde eller ombud i domstol.21

Advokater är skyldiga att följa de etiska regler som gäller för dem. Även för biträdande jurister som är verksamma på advokatbyrå finns indirekt en sådan skyldighet genom det ansvar som advokaten har för sin verksamhet. Tillsynen utövas i första hand av Advokatsamfundets styrelse, disciplinnämnd, straffavgiftsnämnd och den nyligen inrät- tade tillsynsenheten. Den som bryter mot god advokatsed kan till- delas en disciplinpåföljd och vid särskilt allvarliga fall kan beslut om uteslutning fattas. I det sistnämnda fallet kan beslutet överklagas till Högsta domstolen. I övrigt har det allmänna ett inflytande genom Justitiekanslerns tillsyn och genom offentliga representanter i disci- plinnämnden.

21Se Fitger m.fl., Rättegångsbalken (11 juni 2025, Version 98, JUNO), inledningen till 8 kap.

460

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

En advokat har tystnadsplikt rörande vad han erfar under sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta (se 8 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken). Av förarbetena till bestämmelsen fram- går att det normala sättet att beivra en advokats brott mot tystnads- plikt har förutsatts vara disciplinärt ingripande.22 I särskilda fall kan en advokat straffas för sekretessbrott enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Det är enbart Justitiekanslern som kan väcka åtal för brott mot tyst- nadsplikten, vilket kräver att det är påkallat från allmän synpunkt (se 8 kap. 7 § sista stycket rättegångsbalken).

För att bli advokat krävs juristexamen och tre års praktisk kvali- ficerad juridisk verksamhet, antingen genom tjänstgöring som bi- trädande jurist vid en advokatbyrå eller vid en egen juridisk byrå. Där- utöver krävs en genomgången advokatexamen och att personen är redbar och i övrigt lämplig för advokatverksamhet.23 En advokattitel förutsätter alltså yrkeserfarenhet men säger inget om inom vilket eller vilka rättsområden som advokaten har särskild kunskap eller er- farenhet. Däremot ingår det som sagt i advokatetiken att inte ta sig an ett bodelningsförrättaruppdrag om advokaten saknar nödvändig erfarenhet.24

Som Nordlunds studie har visat är det inte ovanligt att domsto- len till bodelningsförrättare förordnar jurister som inte är advokater. De kan till exempel driva en egen juristfirma eller vara anställda vid någon av de familjerättsliga juristbyråer som finns i landet. De lyder inte under Advokatsamfundets etiska regler och står inte under sam- fundets tillsyn. Inte heller är de bundna av den lagreglerade tystnads- plikt som beskrivits ovan. Däremot kan de ha förbundit sig genom avtal att iaktta liknande skyldigheter.

16.2.6Möte med advokater och andra jurister

Vid utredningens möte med advokater och andra jurister framför- des uppfattningen att det är erfarenheten och inte titeln som är av störst vikt för att ett uppdrag som bodelningsförrättare ska bli väl utfört. Det uttalades att erfarenhet och kunskap skapas efter att ha arbetat under viss tid med liknande frågor. Det är frekvensen i hur ofta en person åtar sig uppdrag som är centralt och inte hur många

22Se prop. 1979/80:2 s. 394.

23Se 8 kap. 2 § rättegångsbalken och 3 § i Advokatsamfundets stadgar.

24Se Advokatsamfundets vägledning för handläggning av uppdrag som bodelningsförrättare, 2023.

461

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

fortbildningskurser som hon eller han går. Ett förslag som framför- des var att det bör vara ett grundkrav för att förordnas som bodel- ningsförrättare att personen är verksam på en advokat- eller juristbyrå inom familjerätt.

16.3Kompetenskrav för andra uppdrag som förordnas av domstol

16.3.1Inledning och sammanfattande slutsatser

Vid överväganden om vilka kompetenskrav som bör ställas på bodel- ningsförrättare och hur de kan utformas, är det relevant att jämföra med vilka krav som gäller för andra uppdrag som förordnas av dom- stol, såsom biträden av olika slag, konkursförvaltare och rekonstruktör.

Följande sammanfattande slutsatser kan dras av den redovisning som ges i kommande avsnitt.

•Det är domstolen som gör en lämplighetsprövning av personen i det enskilda fallet. Det finns ingen formell auktorisation.

•Vad som ska beaktas vid lämplighetsprövningen är utformat på någorlunda snarlika sätt. I de flesta fallen avser prövningen dels om personen är advokat, jurist eller ingetdera, dels vilka kunska- per, erfarenheter och annat som personen har med beaktande av vad uppdraget kräver.

•En huvudregel kan sägas vara att personen ska vara advokat eller jurist för att förordnas. I flera fall ger dock lagtexten en öppning även för andra lämpliga personer.

•I förarbetena till respektive bestämmelse har det utvecklats vad som typiskt sett kan beaktas vid lämplighetsbedömningen, så- som vilken särskild erfarenhet eller kunskap som krävs för upp- draget. Det finns flera exempel på att det för förordnande kan krävas visst mått av specialisering inom det rättsområde som uppdraget avser.

•Det finns inga lagstadgade krav på utbildning eller fortbildning bland kvalifikationskraven (utöver jurist- eller advokatexamen, i förekommande fall). Fokus kan i stället sägas ligga på sådan kun- skap och erfarenhet som personen nått genom sitt praktiska juri-

462

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

diska arbete. Det kan dock konstateras att advokater har en skyl- dighet att upprätthålla och vidareutveckla sin yrkeskompetens, bland annat genom att varje år genomgå minst 18 timmar struk- turerad utbildning.25

16.3.2Rättshjälpsbiträde

Till rättshjälpsbiträde enligt rättshjälpslagen får förordnas en advo- kat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget (se 26 §). Har den rättssökande själv föresla- git någon som är lämplig, ska denne förordnas, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det inte finns några formella behörighetskrav utöver att den som förordnas ska vara lämplig, vilket gäller oavsett titel.26 Som huvudregel gäller att den som förordnas ska ha en juristexamen. För att någon annan ska komma i fråga som biträde krävs att han eller hon har stora kunska- per på ett särskilt område och att detta kan medverka till att ange- lägenheten behandlas på ett bättre och mer effektivt sätt än annars. Domstolen ska göra en verklig prövning av biträdets kvalifikationer. Av förarbetena följer dock att den som vill förordnas som rätts- hjälpsbiträde har bevisbördan för att han eller hon uppfyller kraven.

I praktiken går det ofta till så att en person som inte är advokat och som har begränsad eller ingen tidigare erfarenhet av uppdrag som rättshjälpsbiträde får lämna in de handlingar om sina meriter som hon eller han vill åberopa. Utifrån det och ärendets karaktär gör tingsrätten eller Rättshjälpsmyndigheten (jfr 39 §) en lämplig- hetsprövning. Nästa gång personen i fråga är aktuell kontrolleras i allmänhet hur hon eller han har skött det föregående uppdraget.27

25Se 36 § i Advokatsamfundets stadgar, Vägledande regler om god advokatsed (2.5) och Rikt- linjer för professionell vidareutbildning av advokater.

26Se prop. 1996/97:9 s. 155 f. och 216.

27Sverne Arvill & Renfors, Rättshjälpslagen (27 juni 2025, Version 4 A, JUNO), kommen- taren till 26 §.

463

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

16.3.3Målsägandebiträde och offentlig försvarare

Till målsägandebiträde ska förordnas en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan person som har avlagt de kunskaps- prov som krävs för behörighet till domaranställning (se 4 § lagen om målsägandebiträde). Med det sistnämnda avses att personen måste ha en juristexamen eller motsvarande äldre examen för att kunna förordnas som målsägandebiträde. För såväl advokater som andra jurister gäller vidare att personen på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt ska vara särskilt lämplig för uppdraget.

I samband med att kompetenskraven för målsägandebiträden skärptes 2018 konstaterades att de mer specifika krav som bör ställas på en grupp biträden bör komma till uttryck i lagtexten och inte endast genom ett allmänt lämplighetskrav.28

Regeringen övervägde om det skulle ställas krav på att målsägande- biträdet även på grund av personliga egenskaper skulle vara lämplig för uppdraget.29 Ett sådant krav gäller för särskilda företrädare för barn (se 5 § lagen om särskild företrädare för barn). Regeringen an- såg emellertid att det kunde vara svårt att konkretisera vilka person- liga egenskaper som krävs och det kunde vålla praktiska problem för domstolarna att bedöma en persons personliga egenskaper. I stället infördes det ovan nämnda kravet på att den som förordnas, utöver att vara särskilt lämplig på grund av sina kunskaper och erfarenheter, även i övrigt måste vara särskilt lämplig för uppdraget. I förarbet- ena uttalades att en person som i och för sig uppfyller kraven på kunskaper och erfarenheter men som har uppvisat dåligt omdöme eller på annat sätt agerat olämpligt inte bör kunna förordnas till målsägandebiträde.

När det gäller kravet på kunskaper och erfarenhet uttalades i för- arbetena att advokater bör som huvudregel anses uppfylla det kravet medan för jurister som saknar advokattitel får rätten närmare pröva den enskildes kompetens. Biträdande jurister på advokatbyråer bör i många fall uppfylla kraven om de har viss yrkeslivserfarenhet, till exempel om denne är notariemeriterad eller har arbetat på advokat- byrå under mer än en begränsad tid. Bedömningen av om biträdet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter kan också bli olika bero- ende på vad uppdraget rör.30

28Se prop. 2017/18:86 s. 20 med hänvisning till prop. 1998/99:133 s. 33 f.

29Se prop. 2017/18:86 s. 21.

30Se prop. 2017/18:86 s. 19 f.

464

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

Det är domstolens ansvar att säkerställa att den som förordnas till målsägandebiträde i ett visst fall har rätt kvalifikationer för upp- draget.31

I sammanhanget kan det nämnas att förutsättningarna ser något annorlunda ut när det gäller förordnande av offentliga försvarare (se 21 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken). Där är huvudregeln att en advokat, som är lämplig för uppdraget, ska förordnas. Endast om det finns särskilda skäl kan någon annan lämplig jurist komma i fråga, vilket i praktiken är mycket ovanligt.32

16.3.4Offentligt biträde enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

I 39 § 1 st. lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) finns bestämmelser om i vilka fall offentligt biträde ska förordnas i mål och ärenden enligt lagen. Genom en lagändring 2021 infördes ett nytt andra stycke i 39 §, i syfte att förbättra barnets förutsätt- ningar att få sina rättigheter tillgodosedda. Kvalifikationskraven är i sin utformning mycket lika de som gäller för målsägandebiträden.

Som offentligt biträde för den unge i mål och ärenden enligt lagen får endast den som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget förordnas. De särskilda lämplighetskraven gäller utöver de krav som följer av 26 § rättshjälps- lagen att personen ska vara en advokat, en biträdande jurist på advo- katbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget.

Enligt förarbetena till bestämmelsen ankommer det på rätten att säkerställa att den som förordnas till offentligt biträde har rätt kva- lifikationer för uppdraget.33 Uppdraget som offentligt biträde krä- ver kunskaper om beslutsprocessen enligt LVU, barns utveckling och vilka behov och rättigheter de har. Som huvudregel bör advo- kater anses uppfylla kraven på kompetens och erfarenhet, liksom andra jurister som har relevant yrkeslivserfarenhet, till exempel som offentligt biträde i förvaltningsdomstol, som företrädare för barn och unga i andra processuella sammanhang eller genom annat rele- vant arbete på en advokatbyrå eller en juristfirma där man regel-

31Sverne Arvill & Renfors, Rättshjälpslagen (27 juni 2025, Version 4 A, JUNO), kommen- taren till 4 § lagen om målsägandebiträde.

32Se till exempel rättsfallet NJA 1977 s. 741.

33Se prop. 2020/21:35 s. 23 ff. och 33 f.

465

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

bundet biträder barn och unga i LVU-mål. Det kan normalt inte anses lämpligt att nyutexaminerade jurister som precis har tillträtt en anställning på advokatbyrå eller juristfirma uppträder som offent- liga biträden för barn och unga i LVU-mål.

Rätten ska ta hänsyn även till andra omständigheter än relevanta kunskaper och erfarenheter. Det offentliga biträdet bör ha förmåga att sätta sig in i den unges situation och att kunna kommunicera med den unge på ett lättförståeligt och anpassat sätt. Dessutom bör upp- draget utövas så att barnets bästa sätts i främsta rummet och – i den mån som förutsättningar finns för det – hänsyn tas till den unges egen vilja. Kravet på att biträdet även i övrigt ska vara särskilt lämp- ligt innebär också att om det tilltänkta biträdet förvisso uppfyller kraven på kunskap och erfarenhet men har uppvisat dåligt omdöme eller agerat olämpligt, bör han eller hon inte förordnas.

16.3.5Konkursförvaltare

Kvalifikationerna för en konkursförvaltare anges i 7 kap. 1 § 1 st. konkurslagen. Denne ska enligt bestämmelse ha den särskilda in- sikt och erfarenhet som uppdraget kräver samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget. I paragrafens andra – fjärde stycken finns jävsbestämmelser.

Frågan om vilka närmare krav som ställs på konkursförvaltare utvecklas i förarbetena till nämnda bestämmelse.34 Ett viktigt inslag i 1979 års reform av reglerna om konkursförvaltning var att förvalta- rens ställning skulle stärkas. Bland kompetenskraven kan nämnas att förvaltaren bör ha en väl utvecklad kontorsorganisation, kun- skap om allmän juridik, straff- och arbetsrättsliga frågor, företags- ekonomi, bokföring och redovisning samt erfarenhet från affärs- juridiska uppdrag. Enligt departementschefens uttalande innebär kompetenskraven att uppdragen som konkursförvaltare bör kon- centreras till en begränsad krets av advokater specialiserade på kon- kursförvaltning eller anställd vid ackordscentral med motsvarande erfarenhet. Allmänpraktiserande jurister borde i princip inte för- ordnas, förutom i mindre konkurser.

34Se prop. 1978/79:105 s. 156 f. och 266 ff., prop. 1986/87:90 s. 255 f.

466

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

Enligt 7 kap. 2 § konkurslagen utses förvaltare av domstolen.

I syfte att ge rätten ett säkrare underlag för sitt beslut ska tillsyns- myndigheten dessförinnan höras (se 7 kap. 3 § konkurslagen).35 Någon formell auktorisation av förvaltare finns inte. Däremot sker en informell prövning genom de så kallade förvaltarlistor som sanno- likt finns vid landets alla tingsrätter, vilka normalt är resultatet av någon form av samråd mellan domstolen och tillsynsmyndigheten. Innebörden av listorna är att där upptagna personer får utses till för- valtare utan att tingsrätten dessförinnan hört tillsynsmyndigheten. Den som har de nödvändiga kvalifikationerna kan dock inte vägras uppdrag som konkursförvaltare.36

I rättsfallet NJA 2007 s. 471 har Högsta domstolen uttalat att till- synsmyndigheten har att verka för att det långsiktiga behovet av kva- lificerade konkursförvaltare blir tillgodosett. Å ena sidan måste det upprätthållas en kår av förvaltare som förses med uppdrag så att de kan bevara sin kompetens, å andra sidan måste kåren förnyas succes- sivt. Ett visst konkurrenstryck kan motverka att standarden inte sjunker.

16.3.6Rekonstruktör enligt lagen om företagsrekonstruktion

Om en företagsrekonstruktion beslutas enligt lagen om företags- rekonstruktion ska rätten samtidigt utse en rekonstruktör. Denne måste uppfylla de krav som gäller för konkursförvaltare (se ovan och 2 kap. 15 § nämnda lag). För att komma i fråga för ett uppdrag som rekonstruktör krävs mycket goda kunskaper i bland annat in- solvensrätt, aktiebolagsrätt, affärsjuridik och företagande. Vidare ska endast den som har tillräckligt med tid för uppdraget förordnas.37

Enligt andra stycket i nämnda paragraf ska det vid bedömningen av om någon är lämplig som rekonstruktör dessutom särskilt be- aktas om han eller hon har erfarenhet av att i egenskap av konkurs- förvaltare fortsätta driva rörelse för ett konkursbos räkning enligt 8 kap. 2 § konkurslagen eller har annan motsvarande erfarenhet. Som exempel på sådan motsvarande erfarenhet anges i förarbetena

35Se prop. 1978/79:105 s. 160 f.

36Se mer om detta i Palmér & Savin, Konkurslagen (15 augusti 2025, Version 58, JUNO), kommentaren till 7 kap. 1 §, SOU 2000:62 s. 166 f. och Nils-Bertil Morgell i Juridisk Tid- skrift 2012–13 s. 514.

37Se prop. 2021/22:215 s. 359.

467

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

tidigare välmeriterad erfarenhet av företagsrekonstruktion eller av att ha bistått en annan konkursförvaltare vid en driftskonkurs.38

Det finns alltså ett erfarenhetssamband mellan konkursförval- tare och rekonstruktör. Sambandet kan vara relevant att jämföra med vid bedömningen av om någon som har erfarenhet från upp- drag som ombud i bodelningsprocesser har tillräcklig kompetens för att förordnas till bodelningsförrättare.

16.4Gällande rätt i övriga nordiska länder

16.4.1Danmark

Regler om bodelningsförrättare (bobehandler) finns i 45–49 §§ ægte- fælleskifteloven och bekendtgørelse nr 117 den 2 februari 2012 om autorisation af bobehandlere.

Justitieministern (justitsministeren) auktoriserar ett lämpligt antal advokater som bodelningsförrättare. Syftet är att säkra nöd- vändig expertis och erfarenhet inom rättsområdet. Personen ska vara advokat och auktoriseras lokalt för varje domkrets så att bland annat resekostnader kan begränsas. Bodelningsförrättare är normalt spe- cialiserade inom familje- och arvsrätt. En auktorisation som bodel- ningsförrättare kan villkoras av att personen inom en viss angiven tid genomför en vidareutbildning i bodelningsrätt. Antalet auktori- serade förrättare bör bestämmas så pass lågt att det ska vara möjligt för dem att upparbeta och behålla en hög grad av erfarenhet och rutin av sådana uppdrag.39

Ansökan om att bli bodelningsförrättare sker efter att tingsrätten (byretten) utlyst uppdraget. Auktorisationen sker därefter enligt rekommendation från domstolscheferna på tingsrätten och hovrätten (landsretten) i den aktuella domkretsen. Den är tidsbegränsad till tio år med möjlighet till tio års förlängning.

Justitieministern kan återkalla en auktorisation som bodelnings- förrättare om personen under en längre tid är frånvarande på grund av sjukdom, om denne väsentligt har åsidosatt sina skyldigheter som förrättare eller det föreligger andra särskilda skäl.

38Se prop. 2021/22:215 s. 360.

39Se Grønborg (2023), Ægtefælleskifteloven med kommentarer s. 304 f.

468

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

Det är skifteretten (som är del av tingsrätten) som förordnar en auktoriserad bodelningsförrättare att sköta en bodelning (se 18 § ægtefælleskifteloven). En auktoriserad bodelningsförrättare är skyl- dig att åta sig uppdraget. Skifteretten kan tillåta att makarna gemen- samt väljer en förrättare som inte är auktoriserad om det finns sär- skilda skäl för det. I 46 § ægtefælleskifteloven finns jävsregler för bodelningsförrättare.

16.4.2Norge

Domstolen kan välja om en bodelningsförrättare (bostyrer) ska för- ordnas eller om domstolen ska genomföra bodelningen på egen hand. Utgångspunkten är att sådan inte ska förordnas. Vid förordnande av en bodelningsförrättare är huvudregeln att en advokat ska utses, men domstolen kan förordna andra personer om ”retten finner det ubetenkelig” (se 149 § arveloven, som är tillämplig genom hänvis- ning i 100 § ekteskapsloven).

16.4.3Finland

Till bodelningsförrättare (skiftesman) ska en lämplig person utses (se 23 kap. 4 § ärvdabalken). Det finns inga andra krav på kompe- tens eller utbildning för att förordnas.

16.4.4Island

I Island utses vanligen en advokat till bodelningsförrättare (skipta- stjóri). Bland de formella kriterier som krävs för att bli förordnad till bodelningsförrättare kan nämnas att personen ska samtycka till uppdraget, ha juristexamen eller motsvarande kunskaper i relevant juridik och kunna hantera uppdraget. Vidare får personen inte vara under 25 år gammal, försatt i konkurs eller under förvaltarskap, dömd till fängelse för brott eller ha någon fordran mot parterna (se 46 §

2 st. lagen om skifte av dödsbon). Det finns inga andra krav på ut- bildning för att förordnas.

469

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

16.5Överväganden och förslag

Förslag

Till bodelningsförrättare ska få förordnas en advokat, en biträd- ande jurist på advokatbyrå eller någon annan person som har av- lagt de kunskapsprov som krävs för behörighet till domaranställ- ning. Endast den som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget får förordnas. Om makarna är överens om valet av bodelningsförrättare bör det ges särskild betydelse vid lämplighetsbedömningen.

16.5.1Reformbehovet

Ett förordnande att vara bodelningsförrättare är ett personligt upp- drag som ofta kan innehålla komplicerade frågor av varierande art, såväl beträffande den materiella rätten som att driva processen framåt och hantera andra mer praktiska frågor. Förfarandet, som har förändrats över tid, har karaktär av en judiciell förrättning och likheter med en domstolsprövning i första instans. Handläggningen kan präglas av en hög konfliktnivå eller till och med av att någon av makarna försöker att förhindra att en bodelning kommer till stånd. Beroende på omständigheterna kan det senare vara en form av eko- nomiskt våld eller eftervåld. Bodelningsprocessen är en av flera civil- rättsliga processer som kan användas av en make eller sambo för att utöva kontroll över den andra maken eller sambon (se avsnitt 4.3).

Ett effektivt och rättssäkert förfarande förutsätter att den som tillämpar de rättsliga reglerna har nödvändig kunskap, erfarenhet och integritet. Eftersom det är domstolen som utser förrättare kan staten sägas ge denne en form av legitimitet och det skapar en berät- tigad förväntan hos makarna att förrättaren ska utföra uppdraget med den kvalitet som krävs.

Allt detta talar enligt utredningens uppfattning för att det redan utifrån dagens förhållanden finns skäl att införa tydligare krav för vem som ska få utses till bodelningsförrättare. Till detta kommer att utredningen föreslår ett delvis förändrat regelverk som ger för- rättaren fler verktyg och utvidgad behörighet. En sådan förändring utgör ytterligare skäl för kompetenskrav i syfte att säkerställa att

470

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

reglerna tillämpas effektivt och rättssäkert. Frågan är hur ett sådant tydliggörande av kraven ska ske.

16.5.2Ingen auktorisation

Ett alternativ som utredningen har övervägt är att införa ett krav på auktorisation av bodelningsförrättare. Något sådant förslag lämnas dock inte.

Som skäl för ett sådant system kan anföras att det borgar för att de auktoriserade förrättarna har lämpliga kvalifikationer för upp- draget. Domstolarna runt om i landet skulle enkelt och förutsebart kunna utse någon med auktorisation utan att behöva göra någon lämplighetsprövning av denne. Man kan också tänka sig att den myn- dighet som ansvarar för auktorisationen skulle kunna ges i uppdrag att utöva tillsyn och kontroll över förrättarna och till exempel be- sluta om disciplinära åtgärder. Det kan skapa en tillit till systemet. Inspiration kan hämtas från det danska kravet på auktorisation. Som angetts ovan finns det även uppfattningar i den juridiska doktrinen om att ett sådant system kan bli mer verkningsfullt än skärpta kva- lifikationskrav vid domstolens lämplighetsbedömning.

Enligt utredningens uppfattning är det emellertid svårt att be- döma i vilken grad, om någon, som ett auktorisationskrav skulle ge bättre lämpade förrättare. Det torde vara fullt möjligt för domstol- arna att med ledning av de kvalifikationskrav som lagtexten och motivuttalandena uppställer utse förrättare med önskvärd kompe- tens. Ett auktorisationssystem får också förutsättas bli klart mer resurskrävande än en sådan lösning. Att införa ett krav på auktori- sation skulle vidare innebära en för svensk rätt främmande principiell förändring, såväl avseende förordnande av bodelningsförrättare spe- cifikt som domstolsförordnanden i stort. Dessutom kan det leda till ett mindre flexibelt förfarande med följden att domstolarna skulle vara förhindrade att utse den person som är mest lämpad i varje en- skilt fall eller som makarna i vart fall är överens om borde utses.

Sammantaget anser utredningen att det inte finns något klart be- hov av ett krav på auktorisation.

471

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

16.5.3Krav på särskilda kvalifikationer bör införas

Inledande överväganden

I dag gäller ett allmänt krav på lämplighet för att förordnas som bo- delningsförrättare. Vad domstolarna ska beakta vid sin lämplighets- prövning är inte närmare uttryckt i vare sig lag eller förarbeten. Vid jämförelse med andra domstolsförordnanden är det relativt ovanligt med en så fri prövning. Som redovisats har de inte sällan krav på sär- skilda kvalifikationer och visst mått av specialisering. Det finns som sagt anledning att precisera kraven för bodelningsförrättare.

Enkelt uttryckt bör en förrättare ha tillräcklig kunskap och erfa- renhet för att förstå och utföra det som behöver göras utifrån upp- dragets beskaffenhet. Alla berörda har ett intresse av att det är en så duktig och kunnig person som möjligt som utses för uppdraget. Valet av person är grundläggande för att uppdraget ska genomföras effek- tivt och rättssäkert, inte minst mot bakgrund av att uppdraget är personligt och självständigt. Mot denna bakgrund bör det införas ett uttryckligt krav på att endast personer med särskilda kvalifika- tioner får förordnas som bodelningsförrättare.

Enbart jurister ska kunna förordnas till bodelningsförrättare

Uppdraget som förrättare är kvalificerat och ställer höga krav på juridisk kompetens. Enligt utredningen bör det därför vara en grund- läggande förutsättning för att komma i fråga som bodelningsförrät- tare att personen har en juristexamen. Det bör inte finnas möjlighet att i det enskilda fallet göra undantag från kravet. Den bedömningen ändras inte av att det i och för sig finns möjlighet att förordna flera bodelningsförrättare. Har förrättaren behov av någon särskild ex- pertis under förrättningen, såsom för en värdering av egendom i boet, får denne liksom hittills anlita en sakkunnig för det ändamålet.

Det bör noteras att ett krav på att förrättaren ska ha en jurist- examen överensstämmer med vad tingsrätterna normalt ställer som krav för att en person ska föras upp på de så kallade förordnande- listorna. Det bör också noteras att det är i princip uteslutande juris- ter som förordnas till bodelningsförrättare.

472

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

Utredningen anser att det inte är lämpligt att införa ett krav på att enbart advokater ska få förordnas till bodelningsförrättare. Det främsta skälet för det är att det kan utestänga andra väl lämpade juris- ter från sådana förordnanden. Det skulle ge såväl domstolen som makar och sambor färre personer att välja bland för uppdragen. Det är viktigt att det är kompetenta jurister med för uppdraget relevant erfarenhet som utses till bodelningsförrättare. Men så länge en per- son möter kvalifikationskraven bör inte advokattiteln vara avgör- ande. Att uteslutande förordna advokater till bodelningsförrättare skulle dessutom vara en främmande ordning för svensk rättstradi- tion. En regel om särskilda kvalifikationer bör därför inte begränsas till att avse endast advokater. Det gäller även med beaktande av de fördelar som visserligen kan finnas med att en advokat förordnas, såsom den lagreglerade tystnadsplikten och tillsynsfunktionen.

För att markera att det endast är jurister som kan komma i fråga för uppdrag som bodelningsförrättare bör det av lagtexten framgå att sådana personer som inte tillhör kretsen av advokater eller biträ- dande jurister på advokatbyrå måste ha avlagt de kunskapsprov som krävs för behörighet till domaranställning för att kunna förordnas. Det innebär att personen måste ha avlagt juristexamen eller motsva- rande äldre examen (se 4 kap. 1 § rättegångsbalken och förordning [2007:386] om kunskapsprov för behörighet som domare, m.m.).

Krav på att förrättaren ska vara särskilt lämplig

Utredningen föreslår att endast den som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget ska kunna förordnas till bodelningsförrättare.

Det ska ankomma på rätten att säkerställa att den som förord- nas har rätt kvalifikationer för uppdraget. Det bör inte vara nödvän- digt att i lagtexten ange vilka mer specifika kunskaper och erfarenheter som ska krävas. Rätten måste göra en reell prövning av förrättarens lämplighet i varje enskilt fall och kan då väga in sådana faktorer som nämns nedan. Det hindrar dock inte att domstolen upprättar en lista över personer som allmänt sett bedömts som lämpliga för uppdrag som bodelningsförrättare. Det bör vara upp till förrättaren att visa att hon eller han möter kraven.

473

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

En bodelningsförrättning kan innehålla en mängd olika juridiska frågor. En förrättare behöver därför i regel besitta goda allmänna juridiska kunskaper och särskilt goda kunskaper inom familjerätt och ekonomisk familjerätt. Förrättaren bör vidare ha processvana, företrädesvis från att varit förordnad bodelningsförrättare. Även andra uppdrag kan dock beaktas, som boutredningsman och skiftes- man samt ombud vid bodelningar, boutredningar och arvskiften. Därtill bör det krävas att bodelningsförrättaren har hög integritet och gott omdöme samt är beslutför. För ett lyckat bodelnings- förrättaruppdrag kan det vidare vara behövligt att förrättaren har förmågan att hantera en konfliktfylld och känslig situation som kan innefatta intressekonflikter samt våld och hot i olika former.

De redovisade kvalifikationerna förutsätter i allmänhet att för- rättaren inte endast har en juristexamen utan också relevant yrkes- livserfarenhet.

Det kan inte anses lämpligt att nyutexaminerade jurister som relativt nyligen har tillträtt en anställning på advokat- eller jurist- byrå förordnas som bodelningsförrättare. Enligt utredningen bör det som utgångspunkt krävas att juristen har arbetat på byrån under en tid som motsvarar vad som för närvarande gäller för att kunna antas som ledamot av Advokatsamfundet, det vill säga tre år. Vid bedömningen bör tid för tingsmeritering och annan relevant erfa- renhet från juridiskt arbete i domstol kunna beaktas i viss mån. Med hänsyn till de likheter som finns mellan en bodelningsförrättning och processer i domstol kan sådan domstolserfarenhet bidra till per- sonens förutsättningar för att handlägga en bodelning. När det gäller sakkunskaper inom exempelvis ekonomisk familjerätt krävs dock typiskt sett att sådana har upparbetats på annat håll än i domstol.

Bedömningen av om förrättaren har tillräckliga kunskaper och erfarenheter kan bli olika beroende på vad uppdraget rör. När tings- rätten ska ta ställning till en begäran om förordnande av bodelnings- förrättare kan det dock behöva ske på ett begränsat underlag som gör det svårt att bedöma bodelningens förväntade omfattning och karaktär. Utgångspunkten måste därför vara att förrättningen kom- mer att innehålla frågor av viss komplexitet. Endast om det av under- laget kan antas att det rör sig om en mindre komplicerad bodelning kan kompetenskraven sänkas något. Exempelvis kan det då bli aktu- ellt med någon som har en juristexamen men nätt och jämnt når upp till kraven på yrkeserfarenhet.

474

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

Det finns inget som hindrar att domstolen vid en begäran om förordnande av bodelningsförrättare förelägger makarna att yttra sig över bodelningens omfattning och karaktär. Tvärtom kan det vara lämpligt att hämta in sådan information för att kunna tillämpa de särskilda kvalifikationskraven och säkerställa att den som förord- nas har den kompetens som krävs. Det ger även goda förutsättningar för bodelningsförrättaren att kunna ta ställning till om hon eller han accepterar uppdraget. Om det framkommer uppgifter om våld i nära relation eller hedersrelaterat våld och förtryck kan det vara skäl för att förordna en förrättare som har kunskap därom. Har bodelningen internationell anknytning kan domstolen på motsvarande sätt över- väga att förordna en person med erfarenhet av sådana bodelningar eller som annars har kunskap inom internationell privaträtt.

En advokattitel talar i sig för att innehavaren har erfarenhet och kunskap från praktisk kvalificerad juridisk verksamhet. Den säger dock inget om inom vilket rättsområde advokaten huvudsakligen har arbetat, vilket är en omständighet som bör ges stor vikt vid lämplighetsbedömningen. Utifrån de redovisade kvalifikationerna bör bodelningsförrättare som regel sökas bland personer som i sin verksamhet är inriktade på frågor om familjerätt och ekonomisk familjerätt. Uppdragen ska alltså i första hand anförtros specialister. En sådan ordning skulle likna det som gäller i Danmark, utan att införa ett krav på auktorisation.

Allmänpraktiserande jurister eller jurister med annan speciali- sering än den nämnda bör som utgångspunkt inte komma i fråga för uppdragen. Omständigheterna kan dock motivera en annan be- dömning. Det kan till exempel vara fallet om personen kan påvisa att denne regelbundet arbetar med ärenden inom ekonomisk familje- rätt och andra familjerättsliga frågor och på så sätt har skaffat sig relevant erfarenhet och kunskap. En farhåga med en alltför snäv krets är annars att antalet lämpliga personer kan bli för få, i vart fall under en övergångsperiod. Särskilt utanför storstadsområdena kan ett alltför högt krav på specialisering medföra att domstolen får svårt att till varje uppdrag hitta någon som möter det.

I de enskilda fall som domstolen trots allt får svårt att hitta en lämplig förrättare i närområdet, kan det leda till ökade kostnader för bland annat resor. De kostnaderna bör dock kunna begränsas genom att förrättaren tillåter deltagande via videolänk när det be- döms lämpligt. Genom att förordna en person som uppfyller de

475

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

högt ställda kraven kan handläggningen vidare förväntas bli effek- tivare och därmed kostnaderna lägre än annars.

En annan förutsättning för att förrättaren ska vara lämplig för det enskilda uppdraget är att denne har tid för uppdraget. Kravet på att förrättaren även i övrigt ska vara särskilt lämpligt innebär vidare att domstolen inte bör förordna en person som i och för sig uppfyller kraven på kunskaper och erfarenheter men som har uppvisat dåligt omdöme eller på annat sätt agerat olämpligt.

Med hänsyn till de särskilda kompetenskrav som utredningen föreslår bör införas och det förhållandet att ett förrättaruppdrag är personligt, anser utredningen att det inte ska vara möjligt att för- ordna en juridisk person till bodelningsförrättare.

Makarnas önskemål ska ges särskild betydelse

Ett skäl som kan tala emot höga kvalifikationskrav är att det kan bli dyrare för makarna att få hjälp av en person som uppfyller kraven jäm- fört med någon annan som de själva anser skulle vara lämplig för upp- draget och som de har förtroende för. Samtidigt bör det framhållas att i de allra flesta fall, när väl en make har begärt att få en bodelnings- förrättare förordnad, är omständigheterna sådana att en utomstående sakkunnig är den lösning som är mest ändamålsenlig, och möjligen också den mest kostnadseffektiva.

Med det sagt anser utredningen dock att det finns goda skäl för att makarnas gemensamma önskemål om personvalet ska ges sär- skild betydelse vid lämplighetsprövningen (jfr vad som gäller för val av boutredningsman enligt 19 kap. 3 § ärvdabalken). Om mak- arna har kunnat enas om ett personval kan den omständigheten i sig och deras förtroende för personen utgöra en viktig grund för dem att genom dennes hjälp kunna förrätta bodelningen på ett lyckat sätt, eller till och med kunna enas om den utan beslut om tvångs- bodelning.

Utredningen anser alltså att regeln ska utformas så att makarnas önskemål bör ges särskild betydelse vid prövningen av personens lämplighet. När domstolen tar ställning till om den föreslagna per- sonen är lämplig kan det i praktiken innebära att de annars högt ställda kompetenskraven kan sänkas något, men inte helt. En grund-

476

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

förutsättning för att förordnas är att personen uppfyller kravet på juristexamen eller motsvarande äldre examen.

Det finns i sammanhanget anledning att anmärka att om mak- arna inte är överens om vem som ska utses till bodelningsförrättare, talar det för att domstolen bör välja en person som intar en i förhåll- ande till dem helt fristående ställning (jfr rättsfallet NJA 2002 s. 428).

16.5.4Inget lagkrav på fortbildning

Bedömning

Det bör inte införas ett lagkrav på fortbildning för bodelningsför- rättare. Av de föreslagna kompetenskraven följer dock ett krav på genomförd juristutbildning. Även annan utbildning kan beaktas vid lämplighetsprövningen.

Utredningen har föreslagit att uppdrag som bodelningsförrättare i princip ska förbehållas specialister inom rättsområdet. Däremot an- ser utredningen inte att det bör införas några formella krav på att en förrättare därutöver måste genomgå någon särskild fortbildning eller ett visst antal timmar utbildning per år. Med ett lagstadgat krav på fortbildning följer frågor om vem som ska ansvara för att sådana utbildningar anordnas och hur en uppföljning av utbildningskravet ska ske. Utredningen ser inte någon naturlig och kostnadseffektiv lösning på de frågorna, vilket får vägas mot att behovet av fortbild- ning inte kan anses vara betydande utifrån de kvalifikationskrav som nu föreslås. Som utvecklas ovan bör det avgörande i stället vara att förrättarna förvärvar och bibehåller lämplig kompetens genom att utöva förrättaruppdrag och agera som ombud i bodelningar. En så- dan ordning motsvarar vad som gäller för förordnande av vissa rätts- liga biträden, konkursförvaltare och rekonstruktörer.

Med det sagt är det naturligtvis ändå lämpligt att förrättare regel- bundet utvecklar sin kompetens genom fortbildning inom de om- råden som de anser sig behöva. Det finns flera aktörer som anord- nar den typen av utbildningar. Som nämnts ovan är de flesta som förordnas till bodelningsförrättare advokater. För dem finns ett sådant utbildningskrav redan i dag genom Advokatsamfundets regler. Av den anledningen är möjligen behovet av en lagreglerad

477

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

utbildningsskyldighet i praktiken lägre än annars. Det bör dock sägas att utbildningskravet förefaller vara relativt allmänt hållet och att det inte förutsätter att fördjupning sker inom områden som advo- katen är verksam inom.

Även jurister som inte är advokater har anledning att överväga en liknande ansats för att upprätthålla och vidareutveckla sin yrkes- kompetens, och därmed vara konkurrenskraftiga. När det gäller arbetsgivare med många anställda jurister, kanske över hela landet, kan möjligheten att anordna och säkerställa fortbildning av perso- nalen vara väl så god som för advokater. Enligt utredningens uppfatt- ning sker det också, vilket är positivt.

Att delta i utbildningar kan också utvidga en bodelningsförrätta- res kontaktnät med andra förrättare och möjliggöra värdefullt erfa- renhetsutbyte, såväl vid själva utbildningstillfället som därefter.

Utredningen instämmer i det som har förts fram från intresse- organisationer att bodelningsförrättare är betjänta av att ha kunskap om mäns våld mot kvinnor, ekonomiskt våld och eftervåld. Det är alltså ett område som förrättare bör överväga att utvidga sin kompe- tens inom. Domstolarna kan beakta sådan kompetens vid sin lämplig- hetsprövning, i synnerhet om det i en begäran om bodelningsförrät- tare framkommer uppgifter om våld i nära relation eller hedersrelaterat våld och förtryck.

Det finns redan i dag flera tillgängliga webbkurser som ger grund- kunskaper om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck. Två exempel är webbkurs om våld40 , framtagen av Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) i samver- kan med Socialstyrelsen och länsstyrelserna, samt grundkurs om heders- relaterat våld och förtryck41 , från Nationellt centrum mot hedersrela- terat våld och förtryck. Därutöver finns dels webbutbildningen Eko- nomiskt våld42 , som är framtagen av Kommunal utveckling Jönköpings län, dels ett särskilt webbstöd för rättsväsendet, Kunskap om våld43 , som är framtaget av NCK och Jämställdhetsmyndigheten.

40https://webbkursomvald.se/. Hämtad: 2025-10-17.

41https://www.webbkursheder.se/. Hämtad: 2025-10-17.

42https://webbutbildning.kommunalutveckling.nu/ekonomisktvald/. Hämtad: 2025-10-17.

43https://kunskapomvald.se/. Hämtad: 2025-10-17.

478

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

16.5.5Uttryckliga jävsregler är inte nödvändiga

Bedömning

Det finns inte tillräcklig anledning att föreslå uttryckliga lagbe- stämmelser om jäv för bodelningsförrättare.

Enligt gällande rätt finns det inga uttryckliga lagbestämmelser om jäv för bodelningsförrättare, utan tillräcklig garanti har ansetts ligga i att förordnandet meddelas av domstol.

Givetvis är det av stor vikt att förrättaren intar en självständig och opartisk hållning i förhållande till var och en av makarna. Det är en förutsättning för uppdraget. Det ligger i sakens natur att en förrättare själv måste beakta huruvida jäv föreligger. Det bör redan i dag vara naturligt för förrättaren att alltid inför accepterande av ett uppdrag kontrollera att det inte föreligger något jäv. Om denne vet med sig att jäv kan föreligga kan det förutsättas att så påtalas för domstolen, alternativt att personen avstår från att samtycka till uppdraget. Om det under handläggningen framkommer omstän- digheter som medför att förtroendet för förrättarens opartiskhet kan rubbas bör det normala vara att denne begär sitt entledigande. För advokater, men inte andra jurister, följer motsvarande av Advo- katsamfundets etiska regler. Utredningens uppfattning om de större familjerättsliga juristbyråerna är att de har ett liknande förhållnings- sätt till jäv.

Utredningen gör bedömningen att det inte finns tillräcklig an- ledning att göra förändringar i det gällande rättsläget. Det har inte framkommit att det skulle vara ett återkommande problem att bo- delningsförrättare åtar sig uppdrag utan att beakta eller vara trans- parenta i jävsfrågor eller att förrättare skulle vara partiska.

Liksom hittills bör en bodelningsförrättare som har uppträtt uppenbart partiskt till förmån för den ena parten, kunna entledigas med anledning därav.44 Den typen av agerande bör även kunna be- aktas vid kommande lämplighetsprövning för nya uppdrag som bo- delningsförrättare. Därtill, som angetts ovan, bör under vissa om- ständigheter ett lagakraftvunnet beslut av en jävig bodelningsförrättare kunna angripas med extraordinära rättsmedel.

44Jfr rättsfallet ”Boutredningsmannens bedömning”, NJA 2023 s. 761.

479

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

SOU 2025:121

Avslutningsvis finns det i sammanhanget anledning att säga något om det förhållandet att personer som åtar sig uppdrag som bodel- ningsförrättare ofta också uppträder som ombud vid andra bodel- ningar. Att man som advokat eller jurist har olika roller kan, som beskrivits ovan, vara ett sätt att upparbeta och bibehålla nödvändig kompetens. Samtidigt bör man vara medveten om hur de skiftande rollerna kan uppfattas av parterna och hur den uppfattningen kan riskera att påverka ens mandat. Som utvecklas i avsnitt 8.6.2 är det viktigt för tilliten till systemet och förtroendet för den enskilda förrättaren att i början av förrättningen informera om sin roll och vad den innebär.

16.5.6Lagfäst tystnadsplikt är inte nödvändig

Bedömning

Det finns inte tillräcklig anledning att införa en lagfäst tystnads- plikt för bodelningsförrättare.

Utredningen har övervägt om det finns anledning att införa en lag- fäst tystnadsplikt för bodelningsförrättare att inte obehörigen röja eller använda vad denne har fått kännedom om i samband med upp- draget.

När det gäller uppgifter som bodelningsförrättare tar emot från Skatteverket har utredningen föreslagit en särskild reglering av den situationen i offentlighets- och sekretesslagen (se avsnitt 8.6.9).

En bodelningsförrättning som inte leder till ett bodelningsavtal syftar till ett slutligt avgörande som kan klandras till domstol och annars är bindande för makarna. Inget material som ingår i förfaran- det ska vara okänt för någon av makarna. Det intresse som kan finnas att hemlighålla uppgifter avser relationen till tredje man.45

Ett skäl för att införa en lagfäst tystnadsplikt för bodelningsför- rättare kan vara i syfte att skydda att uppgifter som förrättaren häm- tar från banker, och som där omfattas av banksekretess, når tredje man. Den dataskyddsreglering som är tillämplig på bodelningsförrät- tarens behandling av personuppgifter begränsar vad bodelningsför-

45Jfr prop. 2010/11:128 s. 71 f. angående den tystnadsplikt som finns för medlare enligt lagen om medling i vissa privaträttsliga tvister.

480

SOU 2025:121

Tydligare kompetenskrav för bodelningsförrättare

rättaren får använda uppgifterna till. Denne har inte rätt att behandla uppgifterna för ändamål som det inte finns en rättslig grund för (se avsnitt 8.6.9). Som nämnts ovan är det också vanligt att bodelnings- förrättare redan i dag omfattas av en tystnadsplikt, om än inte lag- stadgad. Därutöver har utredningen föreslagit att det ska införas ett kompetenskrav för bodelningsförrättare. Förslaget bör innebära att de som utses till förrättare har en sådan integritet och lämplighet att en lagfäst tystnadsplikt inte bedöms vara strikt nödvändig för att skydda uppgifter som förrättaren tar del av i uppdraget.

Vid en sammantagen bedömning anser utredningen att det inte finns tillräcklig anledning att föreslå en lagfäst tystnadsplikt för bo- delningsförrättare.

481

17Reglerna om boutredningsman och skiftesman

17.1Förhållandet mellan reglerna om bodelningsförrättare, boutredningsman och skiftesman

Utredningens uppdrag innefattar inte att göra en översyn av reglerna om boutredningsman och skiftesman. Som redogjorts för i av- snitt 16.2.2 har dessa regler på olika sätt anknytning till dem som gäller för bodelningsförrättare.

Särskilt betydelsefullt är att det sedan lång tid tillbaka är i prin- cip samma regelverk för skiftesman och bodelningsförrättare. Ge- nom en hänvisning i 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken gäller att det som föreskrivs i 17 kap. 1–4 och 6–9 §§ äktenskapsbalken om bodelning, bodelningsförrättare och make ska gälla i fråga om arvskifte, skiftes- man och delägare i boet. Arvode och ersättning till skiftesmannen ska dock betalas av dödsboet. Lagändringar i 17 kap. äktenskaps- balken kan alltså påverka reglerna om skiftesman.

Samtidigt skiljer sig de två uppdragen åt i praktiken. Flera av de lagändringar som utredningen har föreslagit tar sikte på bodelnings- förrättarens uppgift att upprätta en bouppteckning och makarnas skyldighet att uppge sina tillgångar och skulder. För en skiftesman saknar sådana bestämmelser betydelse. Det kan konstateras att be- stämmelserna om bouppteckning i 17 kap. 5 § äktenskapsbalken redan i dag är undantagna från reglerna för arvskifte, skiftesman och delägare. Anledningen till det ligger i att skiftesmannens upp- drag är att besluta om arvskiftet, det vill säga skifta boet.

Om boet inte är klart för skifte bör det rätta vara att en boutred- ningsman förordnas för att hantera frågor om boets utredande. De regler som blir aktuella att tillämpa för boutredningsmannen finns i

483

Reglerna om boutredningsman och skiftesman

SOU 2025:121

ärvdabalken. Reglerna för boutredningsman är alltså fristående från reglerna för bodelningsförrättare, vilket som sagt inte är fallet för skiftesman. Som utvecklats ovan är dock en boutredningsman som är utsedd av domstolen för förvaltningen av ett dödsbo efter en makes död, också i regel bodelningsförrättare och skiftesman utan särskilt förordnande om det. När delningen har vunnit laga kraft är boutred- ningsmannen skyldig att lämna ut egendomen (se 19 kap. 15 § ärvda- balken). Det är därför relevant att fundera över om de föreslagna nya reglerna för bodelningsförrättare, inklusive kompetenskraven, ska gälla även för en boutredningsman som också är bodelningsförrättare.

17.2Statistik om förordnanden av boutredningsman och skiftesman

Enligt inhämtad statistik och utredningens uppskattningar förord- nas årligen mellan 200 och 300 skiftesmän av domstol. Det kan jämfö- ras med att motsvarande siffra för bodelningsförrättare är omkring 1 000 per år. Däremot är det vanligt att en utsedd boutredningsman är skiftesman utan något särskilt förordnande från domstol. Anta- let arvskiften som genomförs av en skiftesman är alltså fler än det redovisade spannet om 200–300. Enligt statistik från Domstols- verket har tingsrätterna under perioden 2017–2024 årligen förord- nat omkring 1 500 boutredningsmän.

Något kort bör sägas om hur spannet har tagits fram. Utred- ningen har hämtat in uppgifter från Domstolsverket om antalet ärenden per år som avser förordnande eller entledigande av skiftes- man. Under perioden 2017–2024 har antalet inkomna ärenden per år som avser förordnande eller entledigande av skiftesman legat mellan cirka 240 och 340. Förordnande av skiftesman respektive entledigande av densamma registreras på samma måltypskod och ärendena kan därmed inte skiljas från varandra i statistiken. Sanno- likt är det endast en mindre andel av dessa ärenden som avser ent- ledigande av skiftesman. Vid jämförelse med motsvarande siffror för bodelningsförrättare under åren 2017–2021 är det cirka 80 pro- cent av ärendena som avser förordnande av förrättare och cirka

20 procent som avser entledigande. Utredningen utgår därför ifrån att det är på ungefär liknande sätt för skiftesmän.

484

SOU 2025:121

Reglerna om boutredningsman och skiftesman

Det bör också nämnas att det av den inhämtade statistiken inte kan utläsas hur många av de inkomna ärendena som har lett till att en skiftesman förordnats. Med hänsyn till det låga krav som gäller för att få en skiftesman utsedd utgår utredningen dock ifrån att en begäran om att förordna skiftesman har beviljats i de allra flesta fall.

17.3Inga nya kompetenskrav för boutredningsman, skiftesman eller testamentsexekutor

Bedömning

Det bör inte införas några nya kompetenskrav för boutrednings- man, skiftesman eller testamentsexekutor. De föreslagna nya kra- ven för bodelningsförrättare ska alltså inte tillämpas för dem.

I detta avsnitt avhandlas om de föreslagna kompetenskraven för bodelningsförrättare ska gälla för boutredningsman, skiftesman och testamentsexekutor. Med hänsyn till hur dessa uppdrag hör samman har det varit enklast att redovisa utredningens övervägan- den om kompetenskrav samlat för dem.

En boutredningsman kan enligt gällande rätt i regel vara bodel- ningsförrättare och skiftesman utan särskilt förordnande om det. På liknande sätt är en testamentsexekutor utan särskilt beslut skif- tesman, med undantag för om någon annan redan har utsetts till skiftesman eller om testamentsexekutorn är delägare i boet (se 23 kap. 5 § 2 st. ärvdabalken). Om kompetenskrav införs för bodelningsför- rättare, och eventuellt skiftesman, måste det bedömas om sådana krav ska gälla även för den som är utsedd till boutredningsman re- spektive testamentsexekutor.

När det gäller testamentsexekutor är det centralt att beakta bety- delsen av respekten för testatorns vilja och hans eller hennes för- måga att avgöra vem som är lämplig för uppdraget beträffande aktu- ellt dödsbo. Mot den bakgrunden anser utredningen att det inte är lämpligt att göra några förändringar i den nuvarande ordningen. Skulle det införas ett krav på juristexamen för att en testaments- exekutor automatiskt ska vara skiftesman behöver fler ärenden prövas i domstol utan att det kan identifieras något tydligt behov

485

Reglerna om boutredningsman och skiftesman

SOU 2025:121

av det (jfr 19 kap. 3 § 3 st. ärvdabalken beträffande förutsättning- arna för att en testamentsexekutor ska utses till boutredningsman). Uppdraget som boutredningsman innefattar andra uppgifter än

en bodelningsförrättares, inte minst att förvalta dödsboet. Den upp- giften kan ställa krav på andra kvalifikationer än vad som redovisats i kapitel 16 beträffande bodelningsförrättare. Redan i dag innehåller 19 kap. 3 § ärvdabalken ett förstärkt krav på att valet av en boutred- ningsman ska göras så att uppdraget kan förväntas bli utfört med den insikt som boets beskaffenhet kräver. Frågan om det finns skäl för att ytterligare stärka kompetenskraven för boutredningsmän är svår att svara på utan att den har utretts närmare. Utredningens för- slag om att uppdrag som bodelningsförrättare i princip ska förbe- hållas specialister, med en juristexamen, kan alltså inte enkelt över- sättas till de förutsättningar som gäller för en boutredningsman. Tvärtom är det inte alls säkert att den som har en juristexamen är mest lämpad i det enskilda fallet att sköta förvaltningen av ett döds- bo, även om det kan antas att det ofta är jurister som utses. Däremot, om det vid prövningen av en persons lämplighet att förordnas till boutredningsman står klart att personen även kommer att agera som bodelningsförrättare, bör dock domstolen i viss mån beakta kompetenskraven för bodelningsförrättare vid sin prövning.

Mot den bakgrunden bedömer utredningen att förutsättningarna för att förordnas till boutredningsman bör vara desamma som i dag. Som utredningen ser det är det inte heller lämpligt att förändra den praktiskt viktiga och ändamålsenliga ordningen att en boutrednings- man kan agera som bodelningsförrättare och skiftesman utan sär- skilt förordnande. Även om en boutredningsman inte uppfyller till exempel kravet på en juristexamen bör denne ändå kunna vara bo- delningsförrättare utan särskilt förordnande. I annat fall skulle dom- stolen behöva handlägga fler ärenden om förordnande av bodel- ningsförrättare. Det riskerar också att leda till minskad effektivitet och ökade kostnader om inte samma person kan vara bodelnings- förrättare och boutredningsman, trots att denne bedöms lämplig för det i det enskilda fallet.

När det gäller skiftesman kan det till att börja med konstateras att det inte rör sig om mer än 200–300 särskilda förordnanden per år. Som nämnts ovan skiljer sig uppdraget från bodelningsförrättare. Flera av de faktorer som varit föremål för den här utredningens ana- lys och ställningstaganden har inte samma tyngd för skiftesmannen.

486

SOU 2025:121

Reglerna om boutredningsman och skiftesman

Vid en översiktlig analys bedöms därför behovet av att höja kraven på vem som kan utses till skiftesman inte vara lika stort som för bo- delningsförrättare. Det framstår därmed som mindre lämpligt att ändra kraven för förordnande av skiftesman enbart av det skälet att utredningen föreslår att kraven för bodelningsförrättare ska ändras.

Sammantaget innebär detta att utredningens förslag om att in- föra kompetenskrav för bodelningsförrättare inte ska gälla för för- ordnande av skiftesman. Den regel om förordnande som i dag finns i 17 kap. 4 § 1 st. 1 men. äktenskapsbalken bör i stället föras in i 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken.

Om boet efter den ena makens död ställs under förvaltning av en boutredningsman ska denne utan särskilt förordnande vara bo- delningsförrättare, på samma sätt som i dag, även om boutrednings- mannen inte uppfyller kompetenskraven för bodelningsförrättare. Ett förtydligande med denna innebörd ska göras i 17 kap. 1 § 2 st. äktenskapsbalken.

Med hänsyn till att några kompetenskrav inte införs för förord- nande av skiftesman, kan en boutredningsman respektive en testa- mentsexekutor utan särskilt beslut vara skiftesman enligt samma förutsättningar som gäller i dag. Någon lagändring för att förtyd- liga det bedöms inte behövas.

Såvitt avser bestämmelserna i 17 kap. 1–3 §§ och 5 § äktenskaps- balken – i den lydelse som utredningen föreslagit – kan de fortsatt tillämpas för förordnande av skiftesman genom hänvisning i 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken.

17.4En boutredningsman ska tillämpa de nya reglerna för bodelningsförrättare när denne agerar som sådan

Bedömning

De nya reglerna som föreslagits för bodelningsförrättare ska gälla även vid bodelning med anledning av den ena makens död. En boutredningsman som utan särskilt förordnande är bodelnings- förrättare ska alltså tillämpa de nya reglerna. Beslut om förskott av bodelningslott ska dock inte kunna fattas i dessa fall.

487

Reglerna om boutredningsman och skiftesman

SOU 2025:121

En boutredningsman som inte uppfyller kompetenskraven för bo- delningsförrättare föreslås alltså ändå kunna vara sådan utan särskilt förordnande. Nästa fråga blir om en boutredningsman då ska tillämpa alla nya regler för bodelningsförrättare som föreslås i detta betänk- ande. Utredningen menar att det ska vara fallet. Det finns inte till- räcklig anledning att göra skillnad på bodelning med anledning av äktenskapsskillnad och sådan med anledning av den ena makens död. Utgångspunkten bör vara att samma regler ska gälla. Det är en enkel princip att tillämpa, som motsvarar hur dagens rättsläge ser ut.

Till exempel betyder det att en boutredningsman ska ha möjlig- het att hämta uppgifter om båda makarnas förmögenhetsförhåll- anden från andra, inklusive den efterlevande makens om han eller hon inte själv lämnar begärda uppgifter. Som utvecklas i avsnitt 8.6.9 är det viktigt att boutredningsmannen använder befogenheten på ett välavvägt sätt.

Från den nämnda principen att boutredningsmannen ska tillämpa de nya reglerna föreslår utredningen ett undantag. Det avser beslut om förskott av bodelningslott. Sådana beslut ska inte kunna fattas vid bodelning med anledning av den ena makens död, vilket utveck- las i kapitel 9. I dessa fall får i stället ärvdabalkens bestämmelser om förskott med mera tillämpas.

För tydlighets skull bör det nämnas att det som nu har sagts ska gälla även när en bodelningsförrättare som inte är boutredningsman förordnas för en bodelning med anledning av den ena makens död.

17.5En skiftesman ska tillämpa enbart vissa av de nya reglerna för bodelningsförrättare

Förslag

Som utgångspunkt ska de föreslagna nya reglerna för bodelnings- förrättare inte vara tillämpliga för skiftesman. Följande ändrings- förslag ska dock gälla även för denne.

•Arvskifte ska kunna genomföras utan sammanträde om det är lämpligt.

488

SOU 2025:121

Reglerna om boutredningsman och skiftesman

•Det ska finnas en lagreglerad möjlighet att fatta mellanbeslut i prejudiciella frågor. Klander ska få ske på motsvarande sätt som för mellanbeslut av bodelningsförrättare.

•Det ska finnas ett förenklat sätt för skiftesmannen att delge delägarna arvskifteshandlingen.

•Anslutningsklander ska vara tillåtet. Fristen för klander respek- tive anslutningsklander ska vara tre veckor.

17.5.1Inledande överväganden

Med hänsyn till det uppdrag och den tidsram som utredningen har haft bedöms det lämpligaste sättet för att hantera reglerna om arv- skifte, skiftesman och delägare i boet, vara att låta den nuvarande lagtekniska lösningen bestå. Det kräver överväganden om vilka be- stämmelser i 17 kap. äktenskapsbalken som bör omfattas av hänvis- ningen i 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken, och vilka som inte bör göra det.

Dessa överväganden, som redovisas i det följande, bör enligt ut- redningens uppfattning göras utifrån hur dagens rättsläge ser ut för skiftesmannen. Utgångspunkten bör alltså vara att regelverket för uppdraget ska vara i huvudsak detsamma som i dag, och inte nöd- vändigtvis detsamma som för bodelningsförrättare. Som nämnts ovan skiljer sig de två uppdragen åt i praktiken, vilket är skäl för en sådan lösning. Inte heller gör de omständigheter som föranlett denna utredning sig gällande på samma sätt vid arvskiften som vid bodel- ningar. Däremot, om det enkelt går att identifiera ett behov av en förändring av rättsläget för skiftesmannen – och sådan ändring be- döms lämplig – har utredningen ansett sig oförhindrad att lämna förslag om det i enstaka fall. Dessa redovisas nedan.

Det bör understrykas att det kan finnas skäl att överväga fler förändringar av reglerna om skiftesman, på motsvarande sätt som för bodelningsförrättare, men att utredningen inte har haft möjlig- het att göra den analys som krävs.

I sammanhanget finns det anledning att nämna Riksrevisionens granskningsrapport från den 7 oktober 2025 om statens insatser i samband med utredning, förvaltning och skifte av dödsbon.1 Riks-

1Riksrevisionen (2025), Statens insatser vid hantering av dödsbon – utredning, förvaltning och skifte, RiR 2025:23.

489

Reglerna om boutredningsman och skiftesman

SOU 2025:121

revisionen har föreslagit att regeringen ska göra en översyn av de nuvarande regelverken i deras helhet med syfte att möjliggöra en snabb och smidig hantering av dödsbon som samtidigt värnar om de berördas intressen. Det finns också anledning att påminna om de förslag som Ärvdabalksutredningen presenterade under slutet av 1990-talet om att ersätta instituten boutredningsman och skiftes- man med ett nytt institut (dödsboförvaltare).2 För den här utred- ningens vidkommande har det dock inte varit möjligt att analysera ett sådant alternativ. Dessutom kan det nämnas att en eventuell för- ändring av den materiella arvsrätten kan påverka uppdragen som boutredningsman och skiftesman med flera.3

17.5.2Förfarandet

Liksom hittills ska en skiftesman bestämma tid och plats för arv- skiftet och kalla delägarna till ett skiftessammanträde. Det undan- tag från kravet på sammanträde som utredningen har föreslagit för bodelningsförrättare bör gälla även för skiftesman (se avsnitt 8.6.4). Det bedöms vara en lämplig ordning som får visst stöd av rättsfallet ”Den oregistrerade bouppteckningen”, NJA 2025 s. 659, där avsak- naden av sammanträde inte gjorde att det fanns skäl att upphäva beslutet om arvskifte. Därmed bör 17 kap. 8 § äktenskapsbalken,

i sin föreslagna lydelse, omfattas av hänvisningen i 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken.

I övrigt bedömer utredningen att de nya bestämmelserna om bodelningsförfarandet i 17 kap. 6, 7, 9 och 10 §§ äktenskapsbalken inte bör gälla för arvskifte, skiftesman och delägare i boet. Det av- ser bland annat kraven på informationsgivning, redovisning av till- gångar och skulder, upprättande av tidsplan och tidsgräns för upp- draget.

17.5.3Bouppteckning, vite och andra sanktioner eller åtgärder

De hittillsvarande reglerna om bouppteckning, vite och edgång i

17 kap. 5 § äktenskapsbalken omfattas inte av hänvisningen i 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken. Anledningen till det har beskrivits ovan. Det

2Se avsnitt 16.2.2 och SOU 1998:110 s. 268 ff.

3Jfr betänkandet av Utredningen om en arvs- och testamentsrätt i tiden (SOU 2025:91).

490

SOU 2025:121

Reglerna om boutredningsman och skiftesman

innebär att utredningens förslag om förändrade regler för boupp- teckning, viten och andra sanktioner eller åtgärder enbart bör gälla för bodelningsförrättare och inte skiftesman (se avsnitt 8.6 och de nya paragraferna 17 kap. 11–19 §§ äktenskapsbalken). Något behov av att göra på annat sätt har utredningen inte identifierat.

17.5.4Särskilda beslut

Utredningen har föreslagit att bodelningsförrättare ska ha möjlig- het att fatta vissa särskilda beslut. Det gäller beslut om förskott av bodelningslott (se kapitel 9), beslut om att fastställa ett bodelnings- avtal (se avsnitt 13.7.6) och mellanbeslut i prejudiciella frågor (se kapitel 10).

Enligt utredningens mening ska rätten att fatta de två först- nämnda besluten inte gälla för en skiftesman. När det gäller beslut om förskott av bodelningslott framgår det direkt av utredningens för- slag att sådana beslut inte ska kunna fattas vid bodelning med anled- ning av den ena makens död. I stället får som sagt ärvdabalkens regler tillämpas. Att en skiftesman inte ska kunna fastställa en över- enskommelse mellan delägarna följer av utredningens bedömning att dennes beslut om arvskifte inte ska utgöra en exekutionstitel.

Såvitt avser mellanbeslut gör utredningen bedömningen att även skiftesmannens möjlighet att fatta sådana beslut bör regleras i lag. Lind & Walin har uttalat att det enligt gällande rätt inte kan anses föreligga hinder mot att fatta mellanbeslut men att lämplighetsskäl visserligen kan tala för att sådana tvistefrågor bör handläggas genom särskild talan i domstol.4 Utredningens uppfattning om tillämpningen av mellanbeslut vid arvskifte är att rättsläget är lika osäkert som för bodelningsförrättare (jfr kapitel 10). Den osäkerheten kan tas bort genom att lagreglera en sådan rätt även för skiftesmannen. Att inte göra det, samtidigt som bodelningsförrättaren ges den rätten, riskerar att skapa en än större osäkerhet om vad som gäller. Dessutom finns det processekonomiska skäl för att tillåta mellanbeslut vid arvskiften. Utredningen föreslår därför att denna rätt ska finnas även för skiftes- mannen genom hänvisning i 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken. Den ska även omfatta reglerna om hur klander av mellanbeslut får ske.

4Lind & Walin, Ärvdabalken Del II (28 februari 2025, Version 7, JUNO), kommentaren till

17kap. 6 § äktenskapsbalken.

491

Reglerna om boutredningsman och skiftesman

SOU 2025:121

Som redovisats i kapitel 10 och 11 hänger frågan om mellan-

beslut ihop med utredningens förslag om att begränsa möjligheten för makar och sambor att kunna föra särskild talan i domstol avse- ende en bodelningsfråga. Utredningen menar att rätten att föra så- dan talan vid arvskiften inte ska begränsas. En sådan förändring skulle förutsätta en mer allsidig analys av frågan än den som utredningen haft möjlighet att göra. Till exempel kan det konstateras att arv- skiften skiljer sig från bodelningar på det sättet att det kan vara fler parter inblandade, vilket kan få betydelse för hur man ska se på frågan.

17.5.5Beslut om bodelning (arvskifte)

Utredningen har föreslagit att de hittillsvarande bestämmelserna i 17 kap. 6 § 2 st. och 8 § 1 st. äktenskapsbalken om tvångsbodelning och bodelningshandlingens upprättande i allt väsentligt ska flyttas till de nya paragraferna 17 kap. 23 och 25 §§ äktenskapsbalken. Hän- visningen i 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken ska därför omfatta dessa. Det innebär att utredningens förslag om ett förenklat sätt för bo- delningsförrättare att delge bodelningshandlingen ska tillämpas även för skiftesmannen när denne ska delge delägarna arvskiftes- handlingen (se avsnitt 8.6.14).

När det gäller den föreslagna nya paragrafen 17 kap. 24 § äkten- skapsbalken om bodelningshandlingens utformning, är det främsta syftet med införandet av den att skapa förutsättningar för verkstäl- lighet av bodelningsförrättarens beslut. Eftersom utredningen inte föreslår att en skiftesmans beslut ska utgöra en exekutionstitel ska paragrafen inte omfattas av hänvisningen.

17.5.6Arvode och ersättning

I hittillsvarande 17 kap. 7 och 7 a §§ äktenskapsbalken regleras kost- naderna för en bodelningsförrättare och ersättningsgarantin. Bestäm- melserna omfattas av hänvisningen i 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken.

I nämnda styckes sista mening anges emellertid att arvode och er- sättning till skiftesman ska betalas av dödsboet.

Bestämmelserna i 17 kap. 7 § äktenskapsbalken har utredningen föreslagit ska flyttas till en ny paragraf i det kapitlet (26 §). Den nuvarande systematiken bör bestå; hänvisningen i 23 kap. 5 § 1 st.

492

SOU 2025:121

Reglerna om boutredningsman och skiftesman

ärvdabalken ska alltså ske till den nya paragrafen samtidigt som den sista meningen i nämnda stycke behålls oförändrad.5 Däremot bör inte den nya paragrafen 17 kap. 27 § äktenskapsbalken om förskotts- betalning omfattas av hänvisningen eftersom skiftesmannens arvode betalas av dödsboet.

Beträffande ersättningsgarantin i 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken kan det konstateras att den paragrafen infördes i tiden efter hänvis- ningen i 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken. I förarbetena till införandet av ersättningsgarantin uttalades inget om vad som ska gälla för hän- visningen i ärvdabalken trots att den nya paragrafen om ersättnings- garanti kom att omfattas av den.6 Lind & Walin har dragit slutsatsen att vid ett arvskifte kan bestämmelsen om ersättningsgaranti inte åberopas av till exempel en efterlevande make. Kostnaderna för skiftesmannen får betalas av dödsboet.7 För att motverka osäkerhet om vad som ska gälla menar utredningen att hänvisningen i ärvda- balken inte bör omfatta reglerna om ersättningsgaranti.

17.5.7Klandertalan

Reglerna om klandertalan i hittillsvarande 17 kap. 8 § 2 st. äktenskaps- balken gäller för klander av arvskifte som förrättats av skiftesman. Utredningen har föreslagit att det ska införas en rätt till anslut- ningsklander av bodelningsbeslut och vissa andra beslut av bodel- ningsförrättaren (se avsnitt 14.5). Fristen för klander respektive anslutningsklander ska vara tre veckor.

Vid en översiktlig analys kan utredningen inte se några starka skäl mot att tillåta anslutningsklander vid klander av arvskifte. Inte heller ser utredningen skäl att göra några särskilda anpassningar av lagför- slaget utifrån de förutsättningar som gäller för klander av arvskifte. Att det i sådana fall kan vara fler parter än två i domstolsprocessen medför ingen annan bedömning. Det kan dock nämnas att anslut- ningsklander inte bör kunna ske mot andra parter än den eller de som självständigt har klandrat arvskiftet (jfr rättsfallen NJA 2000 s. 181 och ”Brödernas testamente”, NJA 2024 s. 344). Som huvud-

5För en beskrivning av hur en boutredningsman som är både bodelningsförrättare och skiftes- man tillämpar denna kostnadsreglering, se Lind & Walin, Ärvdabalken Del II (28 februari 2025, Version 7, JUNO), kommentaren till 17 kap. 7 § äktenskapsbalken.

6Jfr prop. 1996/97:9 och SOU 1995:81.

7Se Lind & Walin, Ärvdabalken Del II (28 februari 2025, Version 7, JUNO), kommentaren till 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken.

493

Reglerna om boutredningsman och skiftesman

SOU 2025:121

regel ska dock en talan om klander av arvskifte föras mot alla övriga dödsbodelägare. Även en klandertalan som är riktad mot enbart vissa dödsbodelägare ska dock prövas, när det framstår som klart att det inte skulle fylla någon praktisk funktion att väcka talan också mot övriga dödsbodelägare (se rättsfallet NJA 2018 s. 405).

På grund av det som nu har sagts föreslår utredningen att de före- slagna lagändringarna om klander ska gälla även för klander av arv- skifte. Lagtekniskt bör det ske genom att 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken hänvisar till de bestämmelserna i äktenskapsbalken.

17.5.8Särskilda rättsmedel

De hittillsvarande bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 17 kap. 9 § äktenskapsbalken föreslås att flyttas till en ny paragraf. Liksom hittills bör hänvisningen i 23 kap. 5 § 1 st. ärvdabalken omfatta den.

17.5.9Övriga förslag om lagändringar

Utöver det som redogjorts för ovan bedömer utredningen att de lämnade förslagen inte bör gälla för arvskifte, skiftesman och del- ägare i boet. Ett undantag gäller för delgivningslagen (se kommande avsnitt). Det finns också anledning att kort redovisa överväganden beträffande frågan om exekutionstitel. Utredningen lämnar inget förslag om att en skiftesmans beslut ska utgöra en exekutionstitel (jfr kapitel 13). Det är möjligt att det kan finnas ett behov av det i framför allt de fall när det inte finns en boutredningsman förord- nad som är skyldig att lämna ut egendomen när arvskiftet har vun- nit laga kraft.8 Med hänsyn till utredningens uppdrag kan dock inte behovet eller följderna av en sådan förändring utredas i tillräcklig omfattning. En förändring hade också medfört att andra överväg- anden måste göras, såsom om kompetenskrav för skiftesman trots allt bör införas.

8Se Lind & Walin, Ärvdabalken Del II (28 februari 2025, Version 7, JUNO), kommentaren till 23 kap. 5 §, som argumenterar för att utsökningsbalken bör erkänna arvskifte som exeku- tionstitel.

494

SOU 2025:121

Reglerna om boutredningsman och skiftesman

17.6Förslag om ändringar i delgivningslagen

Som utvecklas i avsnitt 8.6.14 föreslår utredningen vissa ändringar i delgivningslagen. Även om utredningen inte har haft möjlighet att göra någon djupare analys av behovet av att förenkla delgivnings- åtgärderna för boutredningsman och skiftesman, kan det antas att sådana förenklingar kan komma även de instituten väl till pass. Mot- svarande skäl som utredningen har fört fram i nämnda avsnitt för att bodelningsförrättare ska ges tillgång till fler sätt att delge hand- lingar bör gälla även för dem.

495

18Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förslag

De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2027. De nya bestämmelserna i 5 kap. 1–3 §§ äktenskapsbalken ska

inte gälla om talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraft- trädandet. I stället ska i sådana fall de äldre föreskrifterna gälla.

De nya bestämmelserna om klandertalan i 17 kap. 30–33 §§ äktenskapsbalken ska inte gälla för beslut som meddelats före ikraftträdandet. I stället ska i sådana fall de äldre föreskrifterna gälla, även om klandertalan har väckts efter ikraftträdandet.

De nya bestämmelserna i utsökningsbalken ska inte gälla bo- delningsförrättares beslut som har meddelats före ikraftträdan- det. I stället ska i sådana fall de äldre föreskrifterna gälla.

Bedömning

I övrigt behövs det inte några särskilda övergångsbestämmelser.

18.1Ikraftträdande

Utredningens förslag syftar till att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för personer som vill separera och att motverka ekonomiskt våld. Det är därför angeläget att de före- slagna ändringarna träder i kraft så snart som möjligt. Samtidigt måste det finnas tid för remissbehandling, beredningsarbete i Regerings- kansliet och förberedelser hos de myndigheter och andra aktörer

497

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SOU 2025:121

som berörs av förslagen. Mot den bakgrunden bedömer utredningen att de nya bestämmelserna kan träda i kraft den 1 juli 2027.

18.2Övergångsbestämmelser

Utgångspunkten när det gäller processrättslig och annan förfarande- lagstiftning är att nya regler blir tillämpliga direkt efter ikraftträd- andet.

Vid införande av ny civilrättslig lagstiftning brukar tillses att de nya reglerna inte ingriper i existerande rättsförhållanden. En allmän utgångspunkt är att nya bestämmelser inte bör tillämpas för rättig- heter och skyldigheter som har uppkommit före ikraftträdandet.

När det gäller lagstiftning på det familjerättsliga området är dock den vägledande principen att nya lagregler gäller för förhållanden som uppkommit genom vigsel eller samlevnad innan respektive lag börjat gälla. Det har motiverats med att det inom familjerättslagstift- ningen finns ett starkt intresse att nya lagregler som kan ha föran- letts av ändrade samhällsförhållanden och av nya värderingar blir allmänt tillämpliga inom rimlig tid.

Om inga övergångsbestämmelser införs kommer utredningens föreslagna bestämmelser att börja tillämpas genast efter ikraftträd- andet. Det gäller även för pågående bodelningsförrättningar, det vill säga när en bodelningsförrättare har förordnats före ikraftträd- andet. Mot bakgrund av vad som redovisats ovan framstår detta som en lämplig utgångspunkt. För en sådan ordning talar också det grund- läggande syftet med utredningens förslag och att lagändringarna be- döms i stor utsträckning vara till fördel för enskilda.

Följande av utredningens förslag kräver särskilt övervägande om behovet av övergångsbestämmelser.

I kapitel 6 har utredningen föreslagit vissa förändringar avseende betänketid vid äktenskapsskillnad. För de mål om äktenskapsskill- nad som pågår vid ikraftträdandet – och där betänketid kan löpa i förekommande fall – är det rimligt att målet får fortsätta att hand- läggas enligt de äldre bestämmelserna. Av det följer att kravet på betänketid ska tillämpas enligt de äldre föreskrifterna och att det finns ett krav på att minst en av makarna ska begära fullföljd för att domstolen ska döma till äktenskapsskillnad. Den motsatta ordningen, det vill säga att omedelbart tillämpa de nya bestämmelserna på hand-

498

SOU 2025:121

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

läggningen av sådana mål som inletts före ikraftträdandet, riskerar att bli otydligt för parterna som har fått information om att full- följande av äktenskapsskillnaden förutsätter aktivitet från dem. Det kan också medföra praktiska svårigheter för domstolarna, som skulle behöva vidta omfattande åtgärder för ny informationsgivning till parterna. För den som har väckt talan före ikraftträdandet och önskar att de nya bestämmelserna ska tillämpas för äktenskapsskillnaden finns möjligheten att återkalla talan och ansöka om stämning på nytt. Mot den angivna bakgrunden föreslår utredningen att det ska infö- ras en övergångsbestämmelse i äktenskapsbalken.

Utredningen har i kapitel 7 föreslagit en frist för när en make senast måste begära bodelning. Införandet av fristen kan leda till en rätts- förlust för en make som inte har begärt bodelning i rätt tid. Med hänsyn tagen till de vägledande principer som angetts ovan och att fristens längd bedöms vara väl tilltagen, bedömer utredningen emel- lertid att den föreslagna lagändringen bör tillämpas även på äkten- skap som har upplösts före ikraftträdandet. I annat fall skulle den rådande osäkerheten i rättsläget bestå under flera decennier. Det föreligger alltså inte tillräckliga skäl för att införa en övergångsbestäm- melse i denna del. Med det sagt kan det även fortsättningsvis bli tvistigt om en bodelning begärts inom rätt tid.1

Förslaget om att förbättra möjligheterna till ersättningsgaranti (se kapitel 15) är till enskildas fördel och bör tillämpas genast efter ikraftträdandet i enlighet med huvudregeln. Med andra ord krävs ingen övergångsbestämmelse. Det innebär att de nya bestämmelserna ska tillämpas vid beslut om ersättning som fattas efter ikraftträdan- det, även om ersättningsgarantin utverkades innan bestämmelserna trädde i kraft och oberoende av när ansökan om äktenskapsskillnad eller begäran om förordnande av bodelningsförrättare gjordes. Där- med gäller såväl det höjda taket för antalet timmars arbete, som det höjda taket för vad andelen i boet får vara värd för att ersättningen ska betalas ut.

När det gäller förslaget om att införa kompetenskrav för bodelnings- förrättare (se kapitel 16) bör det inte finnas något behov av över- gångsbestämmelser. På motsvarande sätt som en domstol normalt inte förlorar sin behörighet till följd av att nya behörighetsregler träder i kraft under handläggningen av ett mål eller ärende, bör inte en bodelningsförrättare som är utsedd före ikraftträdandet kunna

1Jfr vad som gäller för sambor, se till exempel rättsfallet ”Samborna i Unbyn”, NJA 2025 s. 262.

499

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SOU 2025:121

entledigas endast med anledning av att hon eller han bedöms inte uppfylla de ändrade kraven. Enligt utredningens uppfattning måste inte den ordningen förtydligas genom en särskild övergångsregel. Utredningen har föreslagit delvis ändrade föreskrifter beträff- ande skevdelning av kostnader enligt den hittillsvarande 17 kap. 7 § 2 st. äktenskapsbalken (se avsnitt 8.6.13). Visserligen finns det exem- pel på att övergångsbestämmelser har getts vid ändrade regler om rättegångskostnader och kostnadsansvar.2 Utredningen anser emel- lertid att den grundläggande principen om skevdelning av kostnader är densamma för den hittillsvarande regeln och det ändringsförslag som här lämnas. En enskild make kan därför antas ha haft möjlig-

het att beakta den principen under förfarandet och överblicka de ekonomiska konsekvenserna. Mot den bakgrunden bedömer utred- ningen att det inte finns tillräckliga skäl för att föreslå en övergångs- bestämmelse i detta avseende.

Såvitt avser förslaget om att införa en rätt till anslutningsklander och därtill hörande ändringsförslag av klandertalan (se kapitel 14) gör utredningen följande bedömning. I fråga om ändringar som gäller överklagande och krav på prövningstillstånd brukar det ofta föreskrivas att äldre bestämmelser ska tillämpas, om det aktuella avgörandet har meddelats före ikraftträdandet.3 Mot den bakgrun- den finns det anledning att tillämpa de äldre bestämmelserna om klander för det fall bodelningsförrättarens beslut har meddelats före ikraftträdandet. Det är därmed nödvändigt med en övergångs- bestämmelse i äktenskapsbalken. Utredningen kan konstatera att tillämpningstiden för en sådan bestämmelse blir kort eftersom be- slut som fattas efter ikraftträdandet ska kunna klandras enligt de nya reglerna. Som nämnts ovan saknar det betydelse att bodelnings- förrättaren förordnades före ikraftträdandet.

Avslutningsvis har utredningen föreslagit att bodelningsförrät- tares beslut ska utgöra en exekutionstitel (se kapitel 13). Det finns skäl som talar emot att den nya ordningen ska gälla vid verkställig- het av beslut som meddelats före ikraftträdandet. Vid utformningen av sådana beslut har förrättaren inte beaktat att beslutet ska gå att verkställa direkt enligt utsökningsbalken. Det finns därför en för- höjd risk för att besluten brister i tydlighet eller i annat formellt hänseende som kan medföra problem vid verkställigheten hos Krono-

2Se prop. 2023/24:46 s. 25 och prop. 2004/06:41 s. 44 samt där gjorda hänvisningar.

3Se prop. 1996/97:131 s. 98 och prop. 2004/05:131 s. 219.

500

SOU 2025:121

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

fogdemyndigheten. Därtill har den enskilde som ålagts betalnings- skyldighet i ett beslut meddelat före ikraftträdandet inte haft anled- ning att räkna med att beslutet skulle vara direkt verkställbart och kan ha gjort vissa processuella överväganden utifrån den förutsätt- ningen. Av rättssäkerhetsskäl bör de nya reglerna inte tillämpas be- träffande beslut meddelade före ikraftträdandet. För sådana beslut bör i stället den hittillsvarande ordningen gälla. Utredningen före- slår därför att det införs en övergångsbestämmelse i utsökningsbalken med den innebörden.

För övriga författningsförslag i betänkandet är några övergångs- bestämmelser inte nödvändiga.

501

19 Konsekvenser

19.1Kraven på konsekvensutredningens innehåll

I utredningens uppdrag ingår att analysera konsekvenserna av läm- nade förslag. Konsekvenserna ska redovisas enligt vad som anges i kommittéförordningen (1998:1474) och förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar. Analysen av förslagen ska innehålla en beskrivning och beräkning av kostnader och intäkter, och andra relevanta konsekvenser, för bland andra staten, företag och enskilda. Om förslagen medför kostnadsökningar eller intäktsminskningar för staten ska utredaren föreslå en finansiering som i första hand har anknytning till utredningens område och ange skäl för den.

Analysen ska därutöver innehålla en redogörelse för vilka åtgär- der som har vidtagits för att förslagen inte ska medföra mer långt- gående kostnader eller begränsningar än nödvändigt för att uppnå dess syften, en bedömning av om särskild hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser. Analysen ska också bestå av en be- skrivning av hur och när konsekvenserna av förslagen kan utvär- deras. Vidare ska konsekvensutredningen innehålla en bedömning av om förslagen överensstämmer med eller går utöver de skyldig- heter som följer av Sveriges anslutning till EU.

Av utredningens direktiv framgår särskilt att utredaren genom- gående ska ha ett jämställdhetsperspektiv i den analys som görs och redogöra för hur arbetet bidrar till det jämställdhetspolitiska del- målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.1 Utredaren ska även ha ett funktionshinders- och barnrättsperspektiv och beskriva kon- sekvenserna av förslagen för barn, i enlighet med bland annat barn- konventionen.

1Se skr. 2016/17:10.

503

Konsekvenser

SOU 2025:121

19.2Övergripande om förslagens konsekvenser och proportionalitet

Bakgrunden till utredningen har beskrivits tidigare i betänkandet, men upprepas här mycket kort. Bodelningsprocessen lever inte all- tid upp till dagens förväntningar på snabbhet och enkelhet. Hand- läggningen kan försvåras av en makes eller sambos passivitet eller obstruktion. Den ekonomiska upplösningen och fördelningen av tillgångar hindras därmed, med de negativa konsekvenser som det innebär för den andra maken. Bodelningsprocessen kan därför upp- levas som ett hinder för den som vill lämna en relation. Det före- kommer att processen är ett forum bland flera där en make eller sambo, oftast mannen, försöker att kontrollera och behålla eller ta makt över den andra genom så kallat eftervåld och ekonomiskt våld.

Om ingen åtgärd vidtas för att ändra den beskrivna situationen bedömer utredningen att problemen inte kan förväntas avta utan snarare riskerar att förvärras. Systemet för bodelningar kan komma att missbrukas i större utsträckning än i dag, till skada för utsatta makar och sambor. Allmänhetens tillit till systemet riskerar då också att minska. En av anledningarna till det är att det nuvarande rätts- läget inte erbjuder bodelningsförrättaren tillräckliga verktyg för ett effektivt förfarande och för att stävja illojalt agerande.

I betänkandet finns en rad förslag om hur reglerna om bodelning kan förbättras. Den förändring som eftersträvas med förslagen är genomgående att uppfylla det syfte som anges i direktiven, näm- ligen att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ord- ning för personer som vill separera, något som också kan motverka ekonomiskt våld. Förslagen utgör olika pusselbitar för detta, vilka samverkar i varierande grad. En ledstjärna för utredningens över- väganden och förslag har varit att regelsystemet för bodelning måste passa såväl de ordinära fallen som de mer särpräglade. Utredningens uppfattning är att de samlade förslagen klarar av att balansera dessa intressen.

Samtidigt måste varje förslag bedömas var för sig. De fördelar respektive nackdelar som utredningen har identifierat med vart och ett av förslagen redovisas i de kapitel som innehåller utredningens överväganden. Likaså redovisas där vilka konkreta problem som ett förslag avser att lösa, liksom syftet med förslaget, behovet av det och olika rättssäkerhetsöverväganden.

504

SOU 2025:121

Konsekvenser

Genomgående har utredningen strävat efter att föreslå åtgärder som inte medför mer långtgående kostnader eller begränsningar än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med förslagen. Vid ut- formningen av förslagen har flera alternativa lösningar övervägts, däribland vad som sannolikt skulle hända om ingen åtgärd vidtas (nollalternativ). I flera av kapitlen finns redovisningar av vilka alter- nativa lösningar som finns och varför de har bedömts vara mindre lämpliga för att lösa problemen än de föreslagna åtgärderna.

Utredningens överväganden har haft som utgångspunkt att för- slagen inte ska bli onödigt betungande för enskilda, bodelningsför- rättare och domstolarna, såväl praktiskt och administrativt som ekonomiskt. I statens och de enskildas intresse måste bodelnings- förfarandet vara effektivt, dock utan att äventyra rättssäkerheten. Ett exempel där utredningen har bedömt att en alternativ lösning kan riskera att bli för betungande för de berörda – ställt i relation till vilken förväntad effekt som lösningen kan ge – är den om dom- stolarna bör ges en uttalad tillsyns- och granskningsfunktion. Som utvecklas i avsnitt 12.8.3 har utredningen valt att inte lämna ett så- dant förslag.

När det gäller delfrågan om betänketid vid äktenskapsskillnad har utredningen gått till väga på motsvarande sätt. I kapitel 6 finns alltså en redovisning av vilka problem som förslagen avser att lösa, för- och nackdelar med olika lösningar och överväganden kring kon- sekvenser av dem. Det sistnämnda utvecklas nedan, däribland hur förslagen påverkar jämställdheten och barn. Det som har sagts i ka- pitel 6 upprepas dock inte här.

19.3Vilka berörs av förslagen?

De som närmast påverkas av utredningens förslag är enskilda som är eller har varit i ett äktenskap eller samboförhållande och som ska genomföra en bodelning eller skilja sig. Vidare berörs barn, främst de som bor med makarna eller samborna eller någon av dem. För- slagen påverkar även de allmänna domstolarna, Kronofogdemyn- digheten, Lantmäteriet och Skatteverket och personer som åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare eller skiftesman (vilka oftast dri- ver sin verksamhet i ett företag). Andra företag och privata aktörer som förslagen har inverkan på är banker, försäkringsbolag och andra

505

Konsekvenser

SOU 2025:121

finansiella institut samt bostadsrättsföreningar. På vilket sätt de nämnda aktörerna berörs redovisas nedan.

19.4Ekonomiska och andra konsekvenser av ändrade bodelningsregler

19.4.1Inledande överväganden

Våld och kränkningar i nära relationer innebär en ökad risk för olika former av fysisk och psykisk ohälsa, på kort och lång sikt, och en begränsning av kvinnors liv, självständighet och möjligheter till för- sörjning. Våldet innebär också stora samhällsekonomiska kostna- der relaterade till ohälsa, rättsväsende, produktionsförluster och kostnader för det sociala välfärdssystemet.2

En bodelning som blir genomförd inom rimlig tid kan bidra till att makarna eller samborna kan gå vidare i livet efter en separation. Det ger förutsättningar för var och en att bli självständig snabbare och nå en ordnad boendesituation. Att underlätta situationen för de vuxna får i allmänhet också bra konsekvenser för eventuella barn. För den som före bodelningen varit den ekonomiskt svagare parten kan slutförandet av bodelningen innebära att personen inte är i samma behov av ekonomisk eller annan hjälp från staten och andra än annars. Det omvända – en bodelning som drar ut på tiden, i förekommande fall på grund av att den andra maken förhalar processen – kan påverka den psykiska och fysiska hälsan, vilket i sin tur kan leda till ett be- hov av sjukvård och andra nämnda konsekvenser för den enskilda och samhället. En effektiv och rättssäker separation kan potentiellt alltså minska sådana kostnader, som kan antas vara påtagliga men är svåra att uppskatta.

I det följande redovisas ekonomiska och andra konsekvenser som utredningen bedömer att förslagen kan leda till för olika be- rörda aktörer.

2Skr. 2016/17:10 s. 83.

506

SOU 2025:121

Konsekvenser

19.4.2En frist för när en make senast måste begära bodelning

Förslaget om att införa en frist för när en make senast måste begära bodelning bedöms inte leda till några ökade kostnader för staten. Att rättsläget kan förväntas bli tydligare genom förslaget bör verka arbetsbesparande för bland annat domstolarna och Lantmäteriet. Enstaka mål där en begäran om bodelning framställs över tio år sedan äktenskapsskillnaden kan enligt förslaget avvisas av domstolen i stället för att som i dag prövas i sak. Det bedöms dock så pass ovanligt att det inte finns anledning att uppskatta någon kostnadsbesparing för staten. Dessutom kan det även fortsättningsvis vara tvistigt om en bodelning begärts inom rätt tid.3 I någon mån finns det en risk för en tillfällig, begränsad ökning av ärenden inför och i anslutning till att den föreslagna förändringen träder i kraft. Den eventuella kost- nadsökningen bedöms dock vara försumbar och jämnas ut av ovan nämnda kostnadsminskning.

För enskilda bör förslaget leda till ökad ekonomisk trygghet, i den bemärkelsen att en bestämd frist möjliggör för individen att kunna bedöma sina ekonomiska förutsättningar med större säker- het. För en make som vid en genomförd bodelning kan antas ha rätt att få tillgångar från den andra maken kan förslaget leda till poten- tiella rättsförluster om maken inte framställer ett bodelningsanspråk inom fristen. Fristens längd är emellertid väl tilltagen, bland annat för att undvika sådana oönskade konsekvenser.

19.4.3Ersättningsgarantin till bodelningsförrättare

Bedömning

Förslaget bedöms leda till ökade kostnader för staten med mellan 4 och 6 miljoner kronor per år.

Utredningen har föreslagit att möjligheterna att få ersättning enligt ersättningsgarantin ska förbättras. Om förslaget genomförs kom- mer det att leda till ökade kostnader för staten, vilka uppskattas till mellan 4 och 6 miljoner kronor per år. I avsnitt 15.8.5 har beräkning- arna av de ökade kostnaderna redovisats. Där finns även beräkning-

3Jfr vad som gäller för sambor, se till exempel rättsfallet ”Samborna i Unbyn”, NJA 2025 s. 262.

507

Konsekvenser

SOU 2025:121

arna av det alternativa förslag om en förbättrad ersättningsgaranti som utredningen lämnat. Skulle det förslaget väljas bedöms de ökade kostnaderna uppgå till mellan 2 och 3 miljoner kronor per år. Det som redovisas i nämnda avsnitt upprepas inte här.

Det finns anledning att i detta sammanhang påminna om att er- sättning enligt garantin, liksom hittills, i praktiken kommer att ut- betalas av staten i långt i från samtliga fall där en enskild har beviljats garantin. Om den enskilda genom bodelningen får tillgångar till ett visst värde har den enskilda möjlighet att själv bekosta förrättarens arvode. Utredningen har föreslagit en höjning även av den nivån.

Oaktat detta kan en förbättrad ersättningsgaranti leda till att fler enskilda får möjlighet att starta ett bodelningsförfarande och med hjälp av en bodelningsförrättare genomföra en bodelning som de annars inte skulle ha råd att bekosta. Som redovisats under de in- ledande övervägandena kan det i sin tur medföra minskade välfärds- kostnader för staten.

För enskilda kan en förbättrad ersättningsgaranti leda till en bättre ekonomisk situation, minskad utsatthet efter en separation och en potentiellt minskad risk för ekonomiskt beroende i relationer. I för- längningen kan den alltså vara ett ekonomiskt hjälpmedel för den som vill ta sig ur en relation och gå vidare i livet.

Förslaget om att ersättningsgaranti under vissa förutsättningar ska kunna beviljas båda makarna – och inte bara en av dem, vilket är fallet i dag – bör även det få positiva konsekvenser för enskilda.

Utredningen bedömer att förslaget om en förbättrad ersättnings- garanti inte bör leda till någon kraftig ökning av antalet förordnan- den av bodelningsförrättare. Liksom hittills kan det antas att den absoluta merparten av bodelningar även efter förslagets införande sker utan att någon av makarna eller samborna gör en ansökan vid domstol om att bodelningsförrättare ska förordnas.

19.4.4Bodelningsförrättares kompetens

Bedömning

Förslaget kan påverka verksamheten för småföretag i landet, i syn- nerhet advokat- och juristbyråer. Intäkter från uppdrag som bo- delningsförrättare kan komma att omfördelas mellan dem.

508

SOU 2025:121

Konsekvenser

Förslaget om att införa kompetenskrav för bodelningsförrättare bedöms inte leda till några ökade kostnader över tid för staten. De allra flesta domstolar använder sig i dag av så kallade förordnande- listor (se avsnitt 16.2.4) vid förordnande av bodelningsförrättare. På kort sikt kan domstolarna behöva anpassa sina listor till de före- slagna kraven. Anpassningarna bör dock i allmänhet inte kräva några förändringar av de grundläggande rutinerna för förordnanden. För- slaget bedöms därför inte innebära mer än marginellt ökade kostnader för de enskilda domstolarna i samband med ikraftträdandet. Efter- som utredningen inte har föreslagit någon utökad tillsyn av förrät- tare jämfört med i dag uppstår inga ökade kostnader i den delen.

Utredningen bedömer att kompetenskraven kan bidra till väl- fungerande och rättssäkra bodelningsförfaranden. Kvaliteten på bo- delningsförrättares handläggning och beslut kan förväntas bli jämnare och på en högre nivå, vilket möjligen skulle kunna leda till att klan- derprocesserna i domstol blir i någon mån effektivare och billigare för såväl staten som enskilda.

Beträffande konsekvenser för enskilda bedöms kostnaderna för bodelningsförrättares arvode inte öka. Att det i förekommande fall kan vara så att den bodelningsförrättare som uppfyller kompetens- kraven har ett högre timarvode än någon som till exempel inte upp- fyller kravet på att ha en juristexamen, behöver inte medföra att total- kostnaden blir högre för den enskilda. Genom kompetenskrav skapas goda förutsättningar för att utredningens förslag i övrigt tillämpas på avsett sätt, och därmed att förfarandet blir effektivt och rätts- säkert. Utredningen bedömer att förslagen i dess helhet kan bidra till snabbare bodelningsprocesser än i dag, vilket många gånger också bör innebära lägre kostnader med anledning av färre arbetade tim- mar för förrättaren och eventuella ombud.

Om förslaget genomförs leder det till en ökad efterfrågan på juris- ter med specialkompetens inom familjerätt och ekonomisk familje- rätt. Förslaget kan alltså påverka verksamheten för småföretag i landet, i synnerhet advokat- och juristbyråer. Företag som har an- ställda som i dag åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare men inte uppfyller de föreslagna kompetenskraven, kommer att gå miste om intäkter från sådana uppdrag med anledning av förslaget. An- talet förrättaruppdrag från domstolarna bedöms dock vara i princip oförändrat. Advokat- och juristbyråer som har anställda som upp- fyller kompetenskraven kan alltså förväntas få ökade intäkter från

509

Konsekvenser

SOU 2025:121

dessa uppdrag. Det kan med andra ord ske en omfördelning av in- täkter från uppdrag som bodelningsförrättare mellan småföretag.

Förslaget kan också leda till att advokat- och juristbyråer behö- ver bekosta viss kompetensutveckling för sina anställda som åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare. Det gäller specifikt i förhåll- ande till kompetenskravet, men också mer allmänt i syfte att bodel- ningsförrättare ska ha kunskap om det förändrade regelverket och dess tillämpning. Fortbildning är dock i allmänhet ett inslag som företagen har i sin verksamhet redan i dag.

Utredningen har i avsnitt 16.5.3 redovisat att det under en över- gångsperiod kan finnas viss risk för en minskad tillgång till kvalifi- cerade bodelningsförrättare utanför storstadsområdena och att syssel- sättningen i de advokat- och juristbyråer som är verksamma där kan påverkas. Av de skäl som anges i avsnittet bedömer dock utredningen att risken eller konsekvenserna inte är betydande.

19.4.5Bodelningsförrättarens verktyg

Bedömning

Förslaget om att Skatteverket och vissa privata aktörer ska lämna ut uppgifter till bodelningsförrättare kan leda till marginellt ökade kostnader för var och en av dem.

Som utvecklas i kapitel 8 har utredningen lämnat flera förslag om nya och förändrade verktyg för bodelningsförrättare och andra för- slag om handläggningen. Ett framträdande syfte med förslagen är att förrättningen ska gå snabbare och därmed att kostnaderna i slut- ändan ska blir lägre för enskilda än de annars hade blivit. I det följ- ande redovisas de potentiella konsekvenser som utredningen bedö- mer att det finns skäl att närmare beskriva.

Vitesföreläggande

Utredningen har föreslagit att bodelningsförrättare ska ha rätt att förelägga vite. Om förslaget införs som lag bör antalet begäran om vitesföreläggande i domstol minska. Å andra sidan skulle en sådan ärendeminskning ske från redan låga nivåer och därför inte bidra

510

SOU 2025:121

Konsekvenser

till mer än marginella kostnadsminskningar för domstolarna. För- slaget kan även innebära att antalet vitesförelägganden mot en make blir fler än i dag, eftersom tillämpningen av verktyget förenklas. Det kan medföra att antalet mål om utdömande av vite kan öka något, vilket skulle leda till marginellt ökade kostnader för domstolarna. Sammantaget bedöms förslagen om vitesföreläggande varken öka eller minska statens kostnader.

För enskilda bör förslagen innebära en effektivare bodelnings- förrättning, vilket bedöms vara kostnadsbesparande. Därtill bör förslagen bidra till att fler bodelningar blir materiellt riktiga efter- som möjligheten att undanhålla tillgångar minskar. Den som inte följer ett vitesföreläggande kan drabbas av ökade kostnader, vilket är så påtryckningsmedlet är avsett att fungera. Förelägganden med vite kan i dag enbart utfärdas av myndigheter. Behovet av att även bodelningsförrättare ska få vitesförelägga har bedömts förenligt med ett rättssäkert förfarande, med hänsyn bland annat till de kom- petenskrav som utredningen föreslår ska införas samtidigt.

Förrättarens möjlighet att hämta in uppgifter från andra

När det gäller förslaget om att bodelningsförrättare ska ha rätt att hämta in uppgifter från andra än makarna bedöms förslaget inte ha någon märkbar effekt på statens kostnader.

Enligt förslaget ska Skatteverket på begäran av bodelningsför- rättare lämna ut uppgifter i en inkomstdeklaration. Antalet årliga förordnanden av bodelningsförrättare uppgår till omkring 1 000.

En sådan förfrågan till Skatteverket kommer inte att aktualiseras i alla dessa fall. Utredningen uppskattar att det för Skatteverkets del kan handla om att hantera något eller några hundratal förfrågningar per år. Förslaget bör därför inte medföra en påtaglig administrativ börda för myndigheten. Utredningen avstår därför från att försöka uppskatta eventuella kostnadsökningar utan nöjer sig med att kon- statera att förslaget kan leda till marginellt ökade kostnader för Skatte- verket som bör kunna finansieras inom befintliga ekonomiska ramar. Om förslaget genomförs kan antalet begäran om editionsföre- läggande i klandermål potentiellt minska något. Det kan leda till en snabbare domstolsprocess och marginellt minskade kostnader för

domstolarna.

511

Konsekvenser

SOU 2025:121

För enskilda kan bodelningsförrättarens arbete med att hämta in uppgifter leda till kostnader. Kostnaderna måste dock ställas mot dels att bodelningsförrättaren kan förväntas agera när part inte själv redovisat sina tillgångar och skulder, dels den vinst som utredningen bedömer att förslaget leder till för handläggningstiden. Verktyget bör också kunna bidra till att fler bodelningar blir materiellt riktiga eftersom möjligheten att undanhålla tillgångar minskar. Sammantaget bör förslaget verka kostnadsbesparande för enskilda.

Enligt förslaget ska vissa privata aktörer såsom banker, försäk- ringsbolag och bostadsrättsföreningar vara skyldiga att lämna vissa uppgifter till bodelningsförrättaren efter begäran. När det gäller de ekonomiska konsekvenserna för dem anser utredningen att motsvar- ande bör gälla som för Skatteverket. En skillnad är dock att antalet förfrågningar kommer att fördelas mellan de privata aktörerna; var och en av aktörerna kommer därmed sannolikt att ha färre förfråg- ningar än Skatteverket.

19.4.6Mellanbeslut och särskild talan

I kapitel 10 och 11 har utredningen utvecklat sina förslag om att det ska införas en tydligare rätt för bodelningsförrättare att fatta så kal- lade mellanbeslut i prejudiciella frågor i kombination med att makar- nas möjlighet att föra en särskild talan i en bodelningsfråga i dom- stol ska begränsas. Förslagen hänger ihop på det sätt som redovisats i nämnda kapitel.

Om mellanbeslut tillämpas på rätt sätt har det en processekono- misk fördel. Med hänsyn till att bodelningsförrättaren kan bestämma att ett fattat mellanbeslut ska kunna klandras direkt (särskilt) – och inte först i samband med klander av bodelningsbeslutet – kan försla- get medföra att antalet klandermål i domstol ökar i viss mån. Å andra sidan innebär begränsningen av rätten att föra särskild talan att sådana mål försvinner från domstolarna. Förslaget om mellanbeslut innebär också en begränsning av risken för att en bodelning behöver göras om för det fall domstolen kommer till en annan bedömning än bo- delningsförrättaren i en prejudiciell fråga som har klandrats särskilt.

Utredningens uppfattning är att de redovisade konsekvenserna kan antas jämna ut varandra och att kostnaderna för staten respektive enskilda sammantaget varken kommer att öka eller minska. Om något,

512

SOU 2025:121

Konsekvenser

bör kostnaderna minska. Inte heller bedöms förslagen påverka advo- kat- och juristbyråerna.

19.4.7En tidsgräns för bodelningsförrättningen

Förslaget om att införa en tidsgräns för bodelningsförrättningen bör bidra till en effektiv handläggning och sannolikt snabbare för- faranden överlag. Motsvarande gäller för det anslutande kravet på att upprätta en tidsplan för handläggningen.

När det gäller staten bedömer utredningen att förslagen om en tidsgräns och tidsplan inte bör medföra några ökade kostnader. Domstolarna föreslås inte få något utvidgat tillsynsansvar med an- ledning av tidsgränsen och involveras endast om någon av makarna eller förrättaren begär sitt entledigande. Det är alltså i huvudsak samma rättsläge som i dag. Eventuellt kan antalet begäran om ent- ledigande öka något i sådana fall där tidsgränsen passeras. Osäker- heten är dock stor. Utredningen uppskattar att kostnaderna i så fall inte skulle vara påtagliga.

Inte heller bör domstolarnas kostnader för klanderprocesser öka med anledning av förslaget om tidsgräns. Med beaktande av övriga förslag, däribland införandet av kompetenskrav, bedömer utred- ningen att en tidsgräns inte bör försämra kvaliteten på förrättarens handläggning och beslut i sådan grad att klanderprocesserna blir mer omfattande.

För enskilda bör förslagen innebära en effektivare bodelnings- förrättning, vilket bedöms vara kostnadsbesparande. Enskilda kom- mer visserligen normalt behöva betala för de tillkommande uppgifter som förrättaren föreslås ska utföra med anledning av att tidsgränsen i förekommande fall passeras. Det kan dock antas ha relativt liten påverkan på totalkostnaden. Om förfarandet har försenats på grund av den ena av makarnas agerande kan det finnas förutsättningar för förrättaren att besluta om skevdelning av kostnaderna, och därmed att de ökade kostnaderna får betalas av den make som orsakat dem. Förslagen bör vidare bidra till tydligare tidsramar för förfarandet och därmed en minskad ekonomisk osäkerhet för enskilda.

För advokat- och juristbyråer innebär förslaget att bodelnings- förrättare måste tydligare planera förfarandet samt dokumentera och rapportera orsaker till fördröjningar. Det skapar behov av ut-

513

Konsekvenser

SOU 2025:121

vecklade rutiner och visst utökat arbete i enskilda fall. Som nämnts ovan bedömer utredningen att kostnaderna bör vara måttliga och i regel får bekostas av de enskilda. De ekonomiska konsekvenserna för företagen bör därför vara marginella.

19.4.8Verkställighet av bodelningsförrättarens beslut

Bedömning

Förslagen bedöms leda till minskade kostnader för staten med 3–4 miljoner kronor per år.

Utredningen har föreslagit att bodelningsförrättarens bodelnings- beslut, beslut om förskott av bodelningslott och fastställelse av bodelningsavtal ska utgöra en exekutionstitel som kan verkställas under vissa förutsättningar. Om förslagen genomförs kan det leda till att mål och ärenden hos Kronofogdemyndigheten respektive domstolarna, som syftar till att utverka en sådan exekutionstitel, i princip helt bör försvinna. Det kan antas leda till en minskad be- lastning och minskade kostnader för dem.

När det gäller domstolarna har utredningen uppskattat att de årliga minskade kostnaderna för handläggningen i tingsrätt och hovrätt kan uppgå till omkring 3 miljoner kronor. Som redovisats i avsnitt 13.4 har antalet sådana mål i tingsrätten uppskattats till cirka 100. Av dem har utredningen uppskattat att ett tiotal överklagas till hovrätten. Beräkningen har vidare baserats på den genomsnittskostnad per mål för domstolarna som anges i nästa avsnitt om anslutningsklander.

Till detta kommer att statens kostnader för rättshjälp i dessa mål kan antas minska. Utredningen har uppskattat minskningen till om- kring 500 000 kronor per år. Uppskattningen är baserad på liknande antaganden som beträffande anslutningsklander (se nästa avsnitt), med den skillnaden att rättshjälpsarvodet kan antas vara lägre i den här typen av mål eftersom det finns ett bodelningsbeslut i grunden som i allmänhet bör göra målet mindre omfattande än annars.

Kronofogdemyndigheten handlägger årligen ett relativt lågt antal ärenden om betalningsföreläggande i syfte att enskild ska skaffa en exekutionstitel hänförlig till bodelning (se avsnitt 13.4). Därutöver är den genomsnittliga kostnaden för ärendena så pass låg att Krono-

514

SOU 2025:121

Konsekvenser

fogdemyndighetens kostnader endast kan antas minska marginellt. Inte desto mindre bör förslaget innebära en viss förenkling för Kronofogdemyndighetens arbete. Särskilt under en övergångsperiod kan myndigheten dock behöva hantera frågor och utmaningar som uppkommer kring verkställighet av bodelningsförrättares beslut, till exempel om en förrättares beslut är otydligt utformat.

Förslaget om att införa en möjlighet för förrättaren att besluta om förskott av bodelningslott kan leda till något fler verkställig- hetsärenden än i dag. De allra flesta förskottsbeslut kommer sanno- likt att verkställas frivilligt. I annat fall kan gäldenären inleda ett ärende hos Kronofogdemyndigheten. Grovt uppskattat bör sådana ärenden inte överstiga 50 per år. Kronofogdemyndigheten har upp- gett att snittkostnaden för handläggning av verkställighetsärenden var 897 kronor per avslutat mål för år 2024. Därmed motsvarar den ökade kostnaden i princip kostnadsminskningen för ärenden om betalningsföreläggande. I övrigt bedöms antalet verkställighetsären- den hos Kronofogdemyndigheten avseende bodelning inte öka med anledning av förslagen.

Sammantaget bedömer utredningen att Kronofogdemyndigheten kan räkna med varken ökade eller minskade kostnader med anled- ning av förslagen.

För enskilda kan förslagen antas leda till minskade ombudskost- nader och andra kostnader kopplade till den process som i dag kan behöva föras i syfte att utverka en exekutionstitel. Snabbare verk- ställighet kan också få positiv betydelse för den enskildas ekono- miska förutsättningar att gå vidare i livet efter en separation och bidra till en minskad ekonomisk osäkerhet. Att ett steg i bodelnings- processen försvinner ger även en minskad risk för att utsättas för ekonomiskt våld. För den make som är betalningsskyldig enligt bo- delningsförrättarens beslut kan förslaget innebära att verkställighet kan påbörjas innan beslutet har vunnit laga kraft, vilket kan med- föra en ökad ekonomisk risk, som dock är av övergående natur.

Förslaget om beslut om förskott av bodelningslott, som ska vara direkt verkställbart, är för enskilda en viktig förändring jämfört med i dag. För den ekonomiskt svagare maken kan ett sådant förskott bland annat användas för att betala förskottsarvode till förrättaren, vilket kan möjliggöra att bodelningen kommer till stånd. Det kan i sin tur minska möjligheten för den andra parten att fördröja eller obstruera bodelningen. Förskott av bodelningslott kan också med-

515

Konsekvenser

SOU 2025:121

föra att en make snabbare får bättre ekonomiska förutsättningar, till exempel för att ordna ett stadigvarande boende. Förrättarens hand- läggning av förskottsbeslutet kan medföra något högre arvodeskost- nader för de enskilda. Å andra sidan skulle totalkostnaderna poten- tiellt kunna dämpas, med hänsyn till att ett förskottsbeslut kan ge båda parter incitament att verka för att bodelningsfrågorna får en slutlig lösning så snabbt som möjligt.

19.4.9Anslutningsklander

Bedömning

Förslaget bedöms leda till minskade kostnader för staten med 2– 3 miljoner kronor per år.

Utredningen har föreslagit att det bör införas en förlängd frist för att klandra ett bodelningsbeslut (anslutningsklander) när den andra maken har väckt klandertalan. Om förslaget genomförs borde det leda till att färre personer klandrar en bodelning för säkerhets skull och att antalet klandermål i domstol därmed minskar. Det är svårt att göra en preciserad bedömning av hur stort genomslag förslaget kommer att få på antalet klandermål. En grov uppskattning är att

20 procent av dagens klandermål är sådana där en eller båda parterna har klandrat bodelningen för säkerhets skull. Vid beräkningen har utredningen därför utgått ifrån att antalet klandermål kommer att minska med 20 procent jämfört med i dag, allt annat lika. Med ett totalt antal klandermål i tingsrätt om 270, skulle det motsvara en minskning med drygt 50 mål. För hovrätten, med en uppskattad överklagandefrekvens om 10 procent, motsvarar det 5 färre mål årligen.

För staten kan förslaget antas medföra en minskning av kostnader för såväl domstolarnas handläggning av målen som rättshjälp.

De minskade rättshjälpskostnaderna har utredningen uppskattat till knappt 1 miljon kronor per år. Den beräkningen är baserad på uppskattningen att cirka 10 procent av parterna i ett klandermål till- erkänns rättshjälp (se avsnitt 14.4.2).

516

SOU 2025:121

Konsekvenser

När det gäller kostnaderna för att handlägga klandermålen i tings- rätt och hovrätt har utredningen uppskattat att de årliga kostnaderna kan minska med 1,5 till 2 miljoner kronor. Beräkningen är baserad på att genomsnittskostnaden för måltypen ”Övrigt tvistemål” för tingsrätten under 2024 var 21 399 kronor enligt uppgift från Dom- stolsverket. Motsvarande genomsnittskostnad för hovrätten var 107 413 kronor.

Vid beräkningen har beaktats att en minskning av antalet mål leder till ett visst intäktsbortfall avseende ansökningsavgifter.

En annan utgångspunkt för beräkningarna har varit att rätten till anslutningsklander inte bör medföra att klandermålen i allmänhet blir mer omfattande och komplicerade att handlägga för domstolarna. I enskilda fall kan det visserligen bli så. Samtidigt kan rätten till an- slutningsklander medföra att parterna blir mer jämbördiga i proces- sen. Det ger bättre förutsättningar för domstolarna att verka för en förlikning mellan parterna, vilket i sådana fall kan förenkla handlägg- ningen.

Vid beräkningen av minskade kostnader har utredningen inte ta- git hänsyn till eventuella momseffekter hänförliga till minskat om- budsarvode. Det rör sig om en begränsad momsintäkt för staten och som utgångspunkt kan det antas att om enskilda får minskade kostnader för arvode kommer till stor del konsumtion i stället att ske av andra momspliktiga produkter och tjänster.

För enskilda kan förslaget antas leda till minskade ombudskost- nader om onödiga klandermål därigenom undviks. Det kan också få betydelse för den enskildas ekonomiska förutsättningar om bodel- ningen kan avslutas snabbare än annars.

När det gäller advokat- och juristbyråer med personer som åtar sig uppdrag som ombud i bodelningsprocesser kan en minskning av an- talet klandermål leda till lägre intäkter från den typen av mål.

517

Konsekvenser

SOU 2025:121

19.4.10 Anslutningsklander vid arvskiftesbeslut

Bedömning

Förslaget bedöms leda till minskade kostnader för staten med 1 miljon kronor per år.

Som beskrivits i kapitel 17 är flertalet av reglerna om bodelningsför- rättare i äktenskapsbalken tillämpliga för flera uppdrag kopplade till fördelning av arv, genom hänvisning i ärvdabalken. Med hänsyn till utredningens uppdrag har utgångspunkten varit att inte föreslå några förändringar av rättsläget för arvskifte, skiftesman och delägare i boet. I enstaka fall har utredningen gjort undantag från den utgångs- punkten. Två sådana avser förslaget att reglera mellanbeslut respek- tive att det inte ska vara ett absolut krav att kalla till sammanträde för att genomföra bodelningen respektive arvskiftet. Ett tredje för- slag gäller införandet av en rätt till anslutningsklander även vid klan- der av arvskifte. Utredningen bedömer att det främst är det sistnämnda förslaget som kan ge mer än marginella ekonomiska konsekvenser.

Situationen vid sådana klandermål är i princip densamma som

vid klander av bodelning, det vill säga att det förekommer att parter klandrar ett arvskifte för säkerhets skull. Förslaget att införa en rätt till anslutningsklander kan alltså även här medföra en minskning av antalet klandrade arvskiften. Utredningen anser att i princip motsva- rande uppskattningar och beräkningar som för klander av bodelning kan tillämpas för de ekonomiska konsekvenserna av förslaget. Där- emot bör viss försiktighet iakttas vid uppskattningen med anledning av att frågor om arvskifte inte har varit utredningens främsta fokus.

Mot bakgrund av detta uppskattas förslaget innebära minskade kostnader för staten med 1 miljon kronor per år.

Även vad gäller konsekvenser för enskilda och advokat- och jurist- byråer hänvisas till vad som angetts ovan angående anslutningsklander.

518

SOU 2025:121

Konsekvenser

19.5Ekonomiska och andra konsekvenser av ändrade regler om betänketid

När det gäller kravet på betänketid vid äktenskapsskillnad har ut- redningen lämnat två förslag, vilka utvecklas i kapitel 6. Den ena förändringen är att det inte ska krävas någon begäran om fullföljd av skilsmässan. När betänketiden har löpt under minst sex månader ska domstolen meddela dom på äktenskapsskillnad utan särskild aktivitet från parterna. Utredningen bedömer att förslaget inte bör medföra några märkbara ekonomiska konsekvenser. Förslaget kan dock ha positiv påverkan på jämställdheten, vilket redovisas nedan.

Den andra föreslagna ändringen innebär att äktenskapsskillnad ska föregås av betänketid endast om båda makarna begär det eller om någon av dem varaktigt bor tillsammans med eget barn under

16 år som står under den makens vårdnad. Utredningen har alltså föreslagit att det nuvarande kravet på betänketid när en av makarna motsätter sig skilsmässa ska tas bort.

Förslaget kommer att leda till att fler äktenskapsskillnadsmål kan avgöras utan att betänketid löper. Domstolarna kan därmed för- väntas att få marginellt minskade kostnader med anledning av att handläggningen av vissa mål förenklas. Under en övergångsperiod kan förslagen förväntas att leda till begränsade kostnader kopplat till ändringar och uppdateringar av bland annat rutiner och blanketter. Några mer omfattande utbildningsinsatser för domstolsanställda bör dock inte behöva genomföras.

Den förenklade handläggningen medför sannolikt inte några större kostnadsbesparingar för enskilda, med hänsyn till att äktenskaps- skillnadsmål utan frågor om vårdnad, boende och umgänge normalt inte kräver ett juridiskt ombud. Potentiellt kan dock förslaget antas minska risken för att enskilda försummar att begära fullföljd efter betänketidens slut, vilket kan föranleda ny ansökan och därmed ytterligare ansökningsavgift.

Som redovisats i avsnitt 6.2.2 kan borttagandet av betänketid medföra negativa ekonomiska konsekvenser för en make, till exem- pel eftersom förutsättningarna för att få underhållsbidrag är sämre efter genomförd skilsmässa än under betänketiden. Till viss grad kan utredningens förslag om förskott av bodelningslott väga upp för det.

519

Konsekvenser

SOU 2025:121

I undantagsfall kan förslaget leda till ökade välfärdskostnader för samhället om en make inte på egen hand klarar av övergången till ekonomisk självständighet efter en skilsmässa. Som utvecklats ovan kan dock effektivare separationsprocesser ge positiva ekono- miska konsekvenser för samhället.

19.6Konsekvenser för enskildas personliga integritet

Bedömning

Förslaget om att bodelningsförrättare ska kunna hämta in uppgif- ter om makarnas förmögenhetsförhållanden från andra än makarna påverkar enskildas personliga integritet.

Utredningens integritetsanalys redovisas i avsnitt 8.6.9. Konsekven- ser och avvägningar upprepas inte här. Sammanfattningsvis kan dock följande sägas. En central utgångspunkt vid de avvägningar som har gjorts är att de uppgifter som förrättaren ska kunna hämta in är upp- gifter som maken själv är skyldig att lämna enligt äktenskapsbalken.

Åena sidan är det viktigt att skydda den personliga integriteten.

Åandra sidan är det viktigt att säkerställa det allmänna samhälls-

intresset av att bodelningar kan genomföras effektivt och rättssäkert samt att ekonomiskt våld kan motverkas. Utredningen har anpassat förslaget för att minimera intrånget. Vid en avvägning mellan nämnda intressen anser utredningen att intrånget är motiverat, nödvändigt och proportionerligt.

19.7Förslagens betydelse för den kommunala självstyrelsen och andra konsekvenser för kommuner och regioner

Utredningen bedömer att förslagen inte inskränker den kommunala självstyrelsen. Inte heller bedöms de föreslagna ändringarna med- föra någon märkbar kostnadspåverkan för kommunerna. I någon mån kan förslagen möjligen leda till minskad belastning och minskade kostnader för familjerådgivning och socialtjänstsåtgärder, eftersom

520

SOU 2025:121

Konsekvenser

förslagen kan medföra att färre personer än i dag behöver genomgå långdragna separationsprocesser.

19.8Konsekvenser för jämställdheten

Bedömning

Förslagen får positiva konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. De bedöms framför allt bidra till uppfyllandet av det sjätte och sjunde jämställdhetspolitiska delmålet.

Regeringens övergripande mål för jämställdhetspolitiken är att kvin- nor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.4 Att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel är högt prioriterat utifrån det jämställdhets- politiska målet. Regeringen presenterade en ny lydelse av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra i budgetpropositionen för 2026.5

Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och utnyttjande i prosti- tution och människohandel ska upphöra. Alla, oavsett kön, ska genom hela livet ha samma rätt och möjlighet till kroppslig och psykisk integ- ritet.

Samtidigt införde regeringen ett nytt sjunde jämställdhetspolitiskt delmål.

Hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Alla, oavsett kön, ska genom hela livet ha samma rätt och möjlighet att leva sitt liv utan att begränsas av kollektivt grundade hedersnormer.

Regeringen ska återkomma mer utförligt om de nya och reviderade delmålen i en skrivelse.6

4Se prop. 2005/2006:155 och skr. 2016/17:10.

5Bakgrunden till den nya lydelsen är att regeringen bedömde att den tidigare målformuleringen kunde uppfattas som otydlig när det gäller vilka våldsformer och grupper som omfattas och att målformuleringen behövde förtydligas. Regeringen bedömde också att ett särskilt delmål skulle införas om hedersrelaterat våld och förtryck, bland annat för att ge området ökad upp- märksamhet och synlighet.

6Prop. 2025/26:1 Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet.

521

Konsekvenser

SOU 2025:121

När utredningen lämnar sina förslag finns inte några målkom- mentarer som beskriver avgränsningen mellan delmålen. Utredning- ens utgångspunkt är att frågor om ekonomiskt våld och de svårig- heter som kan uppstå i en bodelningsprocess för våldsutsatta även gäller för personer som är utsatta för våld i en hederskontext. Uti- från detta är vår bedömning att utredningens frågeställningar berör såväl det sjätte som det sjunde delmålet, även om avgränsningarna mellan delmålen inte är presenterade.

Det finns sedan år 2016 en tioårig nationell strategi för att före- bygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Enligt strategin är ambi- tionen att verka för en omorientering, från ett reaktivt till ett pro- aktivt förhållningssätt och för att främja utvecklingen av effektiva åtgärder för att förhindra både att våld utövas och att våld upprepas. Strategin gäller före perioden 2017–2026. Regeringen har även avi- serat att man under 2026 ska ta fram en ny strategi som ersätter den nuvarande.7

Utredningen har särskilt beaktat att reglerna om bodelning och betänketid avser situationer i livet som för de allra flesta innefattar utsatthet. Har våld eller kränkningar förekommit inom äktenskapet kan den vara än större. Förslagen är avsedda att minska utsattheten och därmed förbättra situationen för de berörda.

Ett konkret förslag som bidrar till detta är att det inte längre ska krävas av den som vill skilja sig att både väcka talan om äktenskaps- skillnad och aktivt begära fullföljd efter det att betänketid har löpt. Borttagandet av kravet på aktivitet efter betänketiden kan under- lätta för den som har svårt att lämna en relation. Det bör bidra till en ökad respekt för individens självbestämmande och positivt på- verka jämställdheten.

Motsvarande konsekvenser bör utredningens förslag få om att ta bort det nuvarande kravet på betänketid när en av makarna motsät- ter sig skilsmässa. Om ingen av makarna varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad inne- bär förslaget att den make som begär äktenskapsskillnad kan få det utan föregående betänketid.

Ett effektivare bodelningsförfarande kan leda till att den ekono- miskt svagare maken, ofta kvinnan, i allmänhet får tillgångar ur bo- delningen snabbare än i dag. Det kan i sin tur medföra att kvinnan får bättre förutsättningar att självständigt gå vidare i livet.

7Prop. 2025/26:1 Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet.

522

SOU 2025:121

Konsekvenser

Förslagen innebär alltså en potentiell positiv effekt på ekonomisk jämställdhet efter en separation. Indirekt kan det sagda bidra till en mer jämställd relation och ökade möjligheter för den som vill lämna en relation att kunna göra det.

Förslagen syftar vidare till att säkerställa att bodelningar sker rättssäkert. Genom utredningens förslag om fler verktyg för bodel- ningsförrättaren att motverka en makes illojala agerande kan makarnas inbördes styrkeförhållande i processen jämnas ut. Även utredning- ens förslag om förbättrad ersättningsgaranti, krav på informations- givning, rätt till anslutningsklander och möjligheten att få förskott av bodelningslott bidrar till en sådan förbättrad maktbalans i bodel- ningsförfarandet. De bör även bidra till färre hinder för den som ska genomföra en bodelning. Det sagda bör kunna motverka ekonomiskt våld och gynna jämställdheten.

Till detta kommer möjligheten för bodelningsförrättare att hämta in uppgifter från andra än makarna och att vitesförelägga den som inte redovisar sina tillgångar och skulder. Som nämnts ovan bedöms verktygen bidra till att fler bodelningar blir materiellt riktiga efter- som möjligheten att undanhålla tillgångar minskar. Även det främjar jämställdheten och kan bidra till att minska risken för eftervåld. För- slagen bedöms därmed också bidra till att stärka Sveriges efterlevnad av Istanbulkonventionen. Som tidigare konstaterats (se avsnitt 4.1) utgör de förslag som utredningen lämnar i detta betänkande dock inte någon helhetslösning för att motverka ekonomiskt våld i alla dess former. Ekonomiskt våld förekommer i fler kontexter än den som har varit i fokus för utredningens uppdrag och det kan behö- vas ytterligare insatser och överväganden för att fullt ut stärka skyd- det mot ekonomiskt våld.

När det gäller förslaget om att införa en tidsfrist inom vilken bo- delning ska begäras kan den potentiellt få en negativ påverkan på den ekonomiskt svagare maken, ofta kvinnan. Denne kan drabbas hårdast av att ha missat fristen eftersom det kan innebära att hon eller han går miste om tillgångar. Det är främst den ekonomiskt starkare parten som får en ökad ekonomisk säkerhet efter fristens utgång. Till detta kommer att det kan finnas en ojämn tillgång till juridisk kunskap mellan makarna och att detta, tillsammans med socioekonomiska faktorer, kan påverka medvetenheten om tids- fristen. Därtill kan personer som levt i relationer med kontroll och våld ha svårare att hävda sin rätt inom tidsfristen med hänsyn till

523

Konsekvenser

SOU 2025:121

vad de utsatts för och effekterna av det. Sammantaget finns det en viss risk för att förslaget påverkar jämställdheten negativt. Utred- ningen gör dock bedömningen att den risken vägs upp av olika fak- torer, framför allt att längden på tidsfristen är väl tilltagen och att utredningen rekommenderar vissa informationsinsatser.

Som framhållits av intresseorganisationer i möten med utred- ningen kan utsattheten av våld i nära relation påverka en persons förutsättningar för att medverka i ett bodelningsförfarande. Detta gäller även om personen är utsatt i en hederskontext. Vid tillämp- ningen av regelverket bör detta förhållande beaktas. Tvångsmedel och påföljder måste tillämpas med aktsamhet och omsorg. Med hänsyn till de kompetenskrav som utredningen har föreslagit be- döms bodelningsförrättare väl skickade för den uppgiften, vilket kan minimera negativa konsekvenser som förslagen annars skulle kunna skapa.

Sammantaget bedöms förslagen få positiva konsekvenser för jäm- ställdheten mellan kvinnor och män samt motverka ekonomiskt våld. De kan därmed antas bidra till regeringens sjätte och sjunde jäm- ställdhetspolitiska delmål. Med hänsyn till att förslagen bidrar till att stärka den ekonomiskt svagare parten främjas även delmålet om ekonomisk jämställdhet. Förslagen ligger i linje med det proaktiva förhållningssätt som framhålls av regeringens nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Utredningen an- ser även att förslagen stämmer väl överens med utgångspunkterna för äktenskapsbalken, nämligen tanken om jämställdhet mellan kvin- nor och män och om makarnas självständighet mot varandra, liksom skyddet för den ekonomiskt svagare maken.8

19.9Konsekvenser för barn

Bedömning

Förslagen är utformade utifrån barns bästa och stärker barnrätts- perspektivet.

8Se prop. 1986/87:1 s. 39.

524

SOU 2025:121

Konsekvenser

Skilsmässa och bodelning är frågor som i direkt mening avser för- hållandet mellan makar. Processerna och utgången av dem får dock ofta betydelse för eventuella barn till makarna, ibland mycket stor. När ett beslut i dessa processer rör ett barn ska principen om bar- nets bästa beaktas i första hand (se artikel 3 barnkonventionen). Den har dock inte samma starka ställning som vid mål om vårdnad, boende och umgänge med barn. Där utgör den principen det avgör- ande intresset (se 6 kap. 2 a § föräldrabalken). Principens genom- slag i processer om skilsmässa och bodelning beror på vilken bety- delse den ska ges i förhållande till övriga intressen som ska beaktas. I praktiken beror den också på hur beslutsfattaren förhåller sig till frågan hur betydelsen av barnets bästa kan beaktas (ex officio) i en process som i grunden är dispositiv.9

Om ena maken går ur separationen med bristande ekonomiska förutsättningar, på grund av att en bodelning tar oskäligt lång tid eller att den inte alls kommer till stånd, kan följden bli att barnet påverkas negativt och att barnperspektivet därmed inte tillvaratas. Sådana omständigheter kan begränsa den ekonomiskt svagare maken att tillgodose grundläggande behov för denne och barnet efter sepa- rationen. Det kan hindra maken från att ordna ett stadigvarande bo- ende och från att kunna planera för framtiden. Om det dessutom förekommit eller förekommer våld inom relationen kan konsekven- serna av den utsattheten förvärras och traumat fördjupas för såväl maken som barnet. Om processerna i sig används av den andra maken för att utöva eftervåld, däribland ekonomiskt våld, blir konsekven- serna naturligtvis än större för de utsatta.

Utredningen har genomgående beaktat barnperspektivet och de rättigheter som barn tillerkänns i bland annat barnkonventionen. Barn- ombudsmannen har bidragit med kunskap i arbetet.

Förslagen bedöms leda till en snabbare och mer rättssäker bodel- ningsprocess, i vilken ekonomiskt våld kan motverkas bättre än i dag. De bör i allmänhet också leda till en sänkt konfliktnivå mellan mak- arna och en minskad osäkerhet om framtiden, exempelvis genom för- slagen om tidsplan och tidsgräns för bodelningsförrättningen. I för- slaget om att en begäran om bodelning måste göras inom tio år efter att äktenskapet har upplösts har utredningen anpassat tidsfristen till

9Se Kaldal & Kankaanpää Thell (2025), ”Barnets bästa i vårdnadstvister och tvister om familje- ekonomi vid separation”, Juridisk Tidskrift nr 1 2025-26 s. 77 ff.

525

Konsekvenser

SOU 2025:121

det förhållandet att makar som medvetet vill vänta med en bodel- ning för att lösa barnens boendesituation ska kunna göra det.

Mot bakgrund av det ovan sagda bedömer utredningen att för- slagen kommer att gynna barn. Till exempel bör förslagen få posi- tiva konsekvenser för barns hälsa och välbefinnande, ekonomiska trygghet och levnadsstandard. Förslagen kan också bidra till att skydda barn från att uppleva eller utsättas för olika former av våld. På så sätt berör förslagen bland annat artikel 19, 24 och 27 i barn- konventionen. Sammantaget bedöms förslagen stärka barnrätts- perspektivet i bodelningsförfarandet.

När det gäller förslagen om förändringar i kravet på betänketid bedöms de i någon mån ha positiva konsekvenser för barn. Det gäller främst förslaget om att det inte ska krävas en aktiv begäran om full- följd av äktenskapsskillnad efter att betänketid har löpt. Indirekt kan förslaget gynna barn eftersom det underlättar skilsmässoprocessen. Under en övergångsperiod kan i enstaka fall en tänkbar följd av änd- ringen vara att domstolen dömer till äktenskapsskillnad trots att mak- arna vid den tidpunkten är överens om att de inte längre vill skiljas, men har missat att återkalla begäran. I och med att det finns en möj- lighet för makarna att få domen ändrad genom att överklaga den i rätt tid bedömer utredningen att konsekvenserna är små.

Av de skäl som framgår i kapitel 6 har utredningen inte lämnat något förslag om att förändra kravet på betänketid när en av mak- arna har utövat våld mot den andra. Utredningen har beaktat barn- rättsperspektivet, vilket inte har medfört någon annan bedömning.

Avslutningsvis kan nämnas att utredningens bild är att en vård- nadsprocess ibland kan användas som påtryckningsmedel i förhåll- ande till en bodelningsprocess och vice versa, inom ramen för diskus- sioner om en samförståndslösning. Det finns ingen given lösning på det problemet och utredningen har inte möjlighet att hantera andra anknytande processer inom ramen för detta uppdrag. Däremot är det utredningens uppfattning att de förslag som lämnas i detta be- tänkande kan bidra till en mer rättssäker och effektiv bodelnings- process. Att maktbalansen jämnas ut i den processen kan få mot- svarande positiv effekt för en eventuell vårdnadsprocess. Även på detta sätt gynnar förslagen barnets bästa och stärker barnrättsper- spektivet.

526

SOU 2025:121

Konsekvenser

19.10Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet

Bedömning

Förslagen bedöms motverka mäns våld mot kvinnor och våld och kränkningar i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. De kan ge positiva effekter för det brottsförebyggande arbetet.

En effektiv och rättssäker bodelningsprocess är till nytta för alla som genomgår en separation och önskar kunna gå vidare i livet. För den som är eller har varit utsatt för våld i nära relation eller hedersrela- terat våld och förtryck kan det vara särskilt betydelsefullt. Om den andra maken dessutom använder bodelningsförfarandet för att för- söka utöva kontroll och makt mot den utsatta maken kan utredning- ens förslag antas leda till att ett sådant agerande bättre kan motverkas av bodelningsförrättare än i dag. Om reglerna och verktygen tillämpas på avsett sätt bör de alltså medföra att den andra maken kan hindras i sitt agerande och att de kan ha en preventiv effekt. Det är därmed ett rimligt antagande att förslagen kan minska risken för och före- komsten av denna typ av agerande. Enligt gällande rätt behöver emellertid ett visst oönskat agerande inte utgöra ett straffbart brott.

19.11EU-rätten och Sveriges internationella åtaganden

Förslagen har utformats med den givna utgångspunkten att de ska vara förenliga med grundlag samt unionsrätt och andra internatio- nella förpliktelser som Sverige åtagit sig att följa. I flera tidigare kapi- tel har innehållet i den internationella rätt som behöver beaktas också redovisats och problematiserats. Det som sagts där upprepas inte i detta avsnitt.

527

Konsekvenser

SOU 2025:121

19.12Ikraftträdande och behov av speciella informationsinsatser

Bedömning

Utredningen bedömer att det finns behov av informationsinsatser som i första hand bör kunna hanteras genom att Domstolsverket ser över den information om skilsmässo- och bodelningsproces- sen som finns på myndighetens webbplats.

Bedömningar i fråga om ikraftträdande och övergångsbestämmelser finns i kapitel 18. I detta avsnitt redovisas behovet av informations- insatser med anledning av förslagen.

Det har genom utredningens arbete blivit tydligt att det finns ett behov av lättillgänglig information om skilsmässo- och bodelnings- processen. Mot den bakgrunden har utredningen föreslagit att det bör införas ett krav för bodelningsförrättare att lämna information om förfarandet till makarna eller samborna i början av detsamma. Det är dock angeläget att enskilda på ett enkelt sätt även kan hitta grund- läggande information om skilsmässo- och bodelningsprocessen i ett tidigare skede än så. Det är frågor som berör många personer i landet, en eller flera gånger under livet, och som har stor betydelse för deras livssituation.

Utredningens förslag innebär relativt stora förändringar av bo- delningsförrättningen, och vissa förändringar i kravet på betänke- tid. Det finns därmed ett behov av informationsinsatser. Förslaget om att införa en frist för när en make senast måste begära bodel- ning kan medföra rättsförluster för enskilda. Trots det bedömer ut- redningen att det inte finns tillräcklig anledning att föreslå informa- tionsinsatser i denna del som går utöver de insatser som normalt sker vid regelförändringar. Det bör nämnas att frågan om en bodelning är begärd i rätt tid får ske efter bevisprövning och utifrån vad som framkommit om omständigheterna.10

I dag finns på Domstolsverkets webbplats information om skils- mässo- och bodelningsprocessen. Med hänsyn till att en ansökan om äktenskapsskillnad och begäran om förordnande av bodelnings- förrättare görs till domstol anser utredningen att det är naturligt och viktigt att Domstolsverket tillhandahåller sådan information.

10Jfr rättsfallet NJA 2009 s. 437.

528

SOU 2025:121

Konsekvenser

Utredningen rekommenderar att Domstolsverket inom ramen för sitt löpande arbete anpassar och utvecklar sin redan befintliga infor- mationsgivning utifrån förslagen.

En aspekt som utredningen menar kan framhävas mer i nämnda information är att det är makarna som står kostnaderna för en bodel- ningsförrättare, men att det finns möjlighet till ersättningsgaranti under vissa förutsättningar. Det är inte ovanligt att den insikten kommer som en överraskning för makarna efter att en bodelnings- förrättare har blivit förordnad.

Vid utformningen bör beaktas vikten av att informationen läm- nas på ett sätt som är lättillgängligt för så många som möjligt. Det kan till exempel övervägas om informationen bör ges på ytterligare språk än de som framgår av språklagen och hur den lämpligast kan tillgängliggöras för personer med funktionshinder.

Därutöver kan de allmänna domstolarna och Domstolsverket överväga att se över vilken standardinformation som bör tillhanda- hållas parterna i samband med att en dom på äktenskapsskillnad meddelas. Det bör då främst gälla information om bodelningspro- cessen, såsom att en begäran om bodelning måste framställas inom tio år efter äktenskapets upplösning (förutsatt att utredningens för- slag om detta genomförs). Som jämförelse kan nämnas att det en- ligt 6 kap. 3 § föräldrabalken finns ett krav på domstolen att i en dom om äktenskapsskillnad påminna om att eventuell gemensam vårdnad om barn ska bestå i förekommande fall. Utredningen anser att det beträffande den typ av information som det nu skulle vara fråga om inte finns motsvarande behov av en lagreglering. Inte desto mindre är frågan om att tillgängliggöra information för enskilda vik- tig för att så många som möjligt ska kunna bevaka sin rätt.

Enligt utredningens bedömning bör kostnaderna för dessa in- satser vara marginella.

Vid en separationsprocess är det inte ovanligt att enskilda först kommer i kontakt med andra aktörer än domstolarna. Det kan vara kommunernas familjerådgivning, familjerätten och socialförvaltning, kvinno- och mansjourer samt andra organisationer. Naturligtvis är det positivt om enskilda kan få information om skilsmässo- och bodelningsprocessen via dessa och andra kanaler. För den som önskar bidra till att tillgängliggöra information kan ett enkelt sätt vara att utnyttja och hänvisa till Domstolsverkets webbplats.

529

Konsekvenser

SOU 2025:121

19.13 Utvärdering av förslagen

Bedömning

En utvärdering av förslagen bör ske fem till tio år efter ikraftträd- andet. Det kan övervägas att dessförinnan, två till tre år efter ikraft- trädandet, göra en särskild uppföljning av förslaget om att vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas.

Som nämnts i inledningen av det här kapitlet är det numera ett krav att utredningen ska beskriva hur och när konsekvenserna av försla- gen kan utvärderas (se 7 § 1 st. 5 p. förordningen [2024:183] om konsekvensutredningar). Utredningen har föreslagit relativt stora förändringar av bodelningsprocessen, framför allt avseende förfaran- det inför bodelningsförrättaren men också i domstol. Om förslagen införs som lag kan det därför finnas ett behov av att utvärdera ut- fallet av det förändrade systemet. Det är inte enkelt att uppskatta när det ska ske. För att utvärderingen ska vara ändamålsenlig behö- ver regelverket ha tillämpats fullt ut under i vart fall flera års tid. Det är också viktigt att processer som tar längre tid än de genomsnitt- liga omfattas av utvärderingen i tillräcklig utsträckning. Utredningen anser att utvärderingen bör ske fem till tio år efter ikraftträdandet.

Konsekvenserna av förslagen kan utvärderas genom att bland annat hämta in statistik om tillämpningen och uppgifter från de som berörs av de föreslagna ändringarna. När det gäller statistik kan det vara relevant att exempelvis följa upp antalet mål om klander och deras handläggningstid, antalet förordnanden av bodelningsför- rättare, statens kostnader för ersättningsgarantin och antalet verk- ställighetsärenden avseende bodelning. I den utsträckning som det är möjligt bör längden på bodelningsförrättningar följas upp. Det kan även vara relevant att vid utvärderingen se närmare på hur tillämp- ningen av föreslagna verktyg för bodelningsförrättaren har fallit ut.

När det gäller förslaget att vissa beslut av bodelningsförrättare ska kunna verkställas, kan det finnas anledning att göra en uppfölj- ning tidigare än så, förslagsvis två till tre år efter ikraftträdandet. Syftet skulle vara att få uppgift om antalet verkställighetsärenden hos Kronofogdemyndigheten och följa upp om det finns brister i besluten som påverkar möjligheten till verkställighet. Om antalet ärenden visar sig vara få kan man behöva analysera anledningen till

530

SOU 2025:121

Konsekvenser

det, till exempel om verkställbarheten innebär att den förpliktade parten betalar frivilligt eller om det kan finnas andra skäl för det låga antalet, såsom att beslutsunderlaget brister.

Aktörer som kan vara tänkbara för att genomföra eller vara del- aktiga i utvärderingen är förvaltningsmyndigheter inom de områden som berörs av förslagen (främst Domstolsverket, Kronofogdemyn- digheten, Lantmäteriet och Skatteverket), företrädare för advokater och jurister som åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare (till exem- pel Advokatsamfundet och juristbyråer) samt intresse- och bransch- organisationer.

19.14 Finansiering av utredningens förslag

Bedömning

Sammantaget beräknas förslagen för staten vara kostnadsneutrala eller till och med medföra en nettobesparing med upp till 2 mil- joner kronor per år. Någon särskild finansiering bedöms därför inte behöva föreslås.

Det av utredningens förslag som bedöms leda till mer än enbart mar- ginella kostnadsökningar för staten är den förbättrade ersättnings- garantin. Förslaget beräknas medföra ökade kostnader om 4–6 mil- joner kronor per år. Däremot bedöms flera av förslagen medföra besparingar för staten. Förslagen om att införa anslutningsklander vid klander av bodelning och arvskifte beräknas generera årliga be- sparingar om totalt 3–4 miljoner kronor. Även förslaget om att låta bodelningsförrättares beslut utgöra en exekutionstitel bedöms med- föra minskade kostnader för staten, vilka beräknas till 3–4 miljoner kronor per år. De besparingar som uppstår finansierar alltså fullt ut de ökade kostnaderna.

531

20 Författningskommentar

20.1Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken

5 kap. Äktenskapsskillnad

1 §

Var och en av makarna har rätt till äktenskapsskillnad.

Paragrafen reglerar rätten till äktenskapsskillnad. Genom ändringen framhävs, starkare än i dag, att var och en av makarna har en sådan rätt. Huvudregeln är att äktenskapsskillnad ska ske omedelbart men i vissa fall ska den föregås av betänketid. De fall som för närvarande anges i 1 § andra meningen flyttas till 2 §. I 4 och 5 §§ finns föreskrivna undantag till betänketidskravet.

2 §

Äktenskapsskillnad ska föregås av betänketid om någon av makarna varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vård- nad. Detsamma ska gälla om makarna är överens om att äktenskapsskillnaden ska föregås av betänketid eller om någon av makarna begär det och den andra maken inte motsätter sig det.

Av paragrafen framgår att äktenskapsskillnad ska föregås av betänketid i angivna fall. Övervägandena finns i kapitel 6, särskilt avsnitt 6.5–6.7.

Ändringen innebär att det hittillsvarande kravet på betänketid när den andra maken motsätter sig skilsmässa tas bort. Liksom hit- tills ska äktenskapsskillnad föregås av betänketid om någon av mak- arna varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad.

533

Författningskommentar

SOU 2025:121

Därutöver ska betänketid löpa om makarna är överens om det. Om en av makarna i en enskild ansökan begär att betänketid ska löpa trots att det inte är nödvändigt, ska så ske om inte den andra maken i sitt svaromål motsätter sig det. För det fall ett svaromål inte kommer in i rätt tid efter delgivning av stämningsansökan ska betänketid löpa.

De angivna fallen när betänketid ska löpa flyttas till paragrafen från 1 § andra meningen i dess hittillsvarande lydelse. De ändringar som görs är avsedda att avspegla det ovan sagda. Därutöver görs en- bart språkliga ändringar.

3 §

Betänketiden inleds när makarna gemensamt ansöker om äktenskapsskill- nad eller när den ena makens yrkande om äktenskapsskillnad delges den andra maken. Har betänketiden löpt under minst sex månader ska dom på äktenskapsskillnad meddelas. Avvisas talan om äktenskapsskillnad eller avskrivs målet, upphör betänketiden.

Paragrafen reglerar betänketiden. Ändringen innebär att det hittills- varande kravet på fullföljd tas bort. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.

Genom ändringen krävs det inte längre något särskilt yrkande om äktenskapsskillnad när betänketiden har löpt under minst sex månader. Så snart betänketiden har löpt denna tid ska domstolen meddela dom på äktenskapsskillnad utan att det förutsätter aktivi- tet från någon av parterna. Det finns inte heller något behov av att låta parterna yttra sig inför att domen ska meddelas. Domen bör meddelas så snart som möjligt men det är inte en förutsättning att det sker samma dag som betänketiden har löpt ut.

Återkallelse av ett yrkande om äktenskapsskillnad kan ske till dess att dom har meddelats. Om återkallelsen inte sker gemensamt och den andra parten begär dom på äktenskapsskillnad ska sådan dom meddelas om eller när betänketiden har löpt under minst sex månader (jfr 14 kap. 11 §).

Liksom hittills ska domstolen i förekommande fall meddela part- erna att betänketid löper. Meddelandet bör innehålla information om vad som gäller, däribland att den som ångrar sin begäran om äktenskapsskillnad under betänketiden måste informera domstolen om det eftersom den i annat fall kommer att meddela dom på äkten-

534

SOU 2025:121

Författningskommentar

skapsskillnad när betänketiden löpt ut. Om makarna är överens om att fortsätta vara gifta men har missat att återkalla en begäran om skilsmässa finns det möjlighet att få en meddelad dom ändrad genom ett överklagande i rätt tid.

I övrigt görs endast någon språklig ändring.

7 kap. Makars egendom

7 §

Samtycke enligt 5 eller 6 § behövs inte, om maken inte kan lämna giltigt samtycke eller om dennes samtycke inte kan inhämtas inom rimlig tid. Samtycke enligt 5 § behövs inte heller om

1.bodelning med anledning av äktenskapsskillnad har skett eller

2.rätten att begära bodelning eller att få överta bostad eller bohag gått förlorad enligt 9 kap. 1 a §.

Paragrafen innehåller regler om undantag från kravet på samtycke från den andra maken när en make till exempel vill överlåta eller in- teckna en fastighet som utgör makarnas gemensamma bostad (se

5 §). I 9 kap. 1 a § införs en tidsfrist om att begäran om bodelning eller att få överta bostad eller bohag från den andra maken ska fram- ställas senast tio år efter äktenskapsskillnad. I annat fall förlorar parten sin rätt. Till följd av den nya bestämmelsen sker en anpass- ning av andra meningen i den aktuella paragrafen. Tillägget innebär att en make – när nämnda rätt har gått förlorad – inte behöver hämta in den andra makens samtycke för att förfoga över makarnas tidi- gare gemensamma bostad eller bohag, eller fastighet som är gifto- rättsgods.

Övervägandena finns i avsnitt 7.7.

9 kap. Allmänna bestämmelser om bodelning

1 a §

Vid äktenskapsskillnad ska begäran om bodelning eller att få överta bostad eller bohag från den andra maken framställas senast tio år efter det att äkten- skapet upplöstes.

535

Författningskommentar

SOU 2025:121

Paragrafen, som är ny, innehåller en tidsfrist för när en make senast måste begära bodelning eller att få överta bostad eller bohag från den andra maken. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.

En begäran om bodelning eller att få överta bostad eller bohag från den andra maken ska framställas senast tio år efter det att äkten- skapet upplöstes, om det skedde genom äktenskapsskillnad. Tids- fristen gäller alltså inte om äktenskapet har upplösts genom den ena makens död.

Den som inte begär bodelning inom tidsfristen förlorar sin rätt (jfr motsvarande reglering för samboförhållanden enligt 8 § sambo- lagen, där tidsfristen dock är ett år, samt rättsfallet ”Samborna i Unbyn” NJA 2025 s. 262).

En ansökan om att bodelningsförrättare ska förordnas är i sig att betrakta som en begäran om bodelning. Vid tvist om huruvida begäran om bodelning har framställts inom rätt tid får sedvanlig bevisprövning ske. Det finns med andra ord inga formkrav för hur en sådan begäran ska framställas.

3 §

Varje make är skyldig att tills bodelningen förrättas redovisa för sin egen- dom och för sådan egendom som maken har haft hand om men som till- hör den andra maken. Makarna är även i övrigt skyldiga att lämna de upp- gifter som kan vara av betydelse vid bodelningen.

Första stycket gäller inte när rätten att begära bodelning eller att få överta bostad eller bohag gått förlorad enligt 1 a §.

Paragrafen innehåller regler om redovisningsplikt. Enligt andra stycket, som är nytt, upphör plikten när rätten att begära bodelning eller att få överta bostad eller bohag har gått förlorad. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.

536

SOU 2025:121

Författningskommentar

17 kap. Bodelningsförrättare

Förordnande och entledigande

1 §

Om makarna inte kan enas om en bodelning, ska domstolen på ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Om det behövs får flera bodelningsförrättare förordnas.

Om boet efter den ena makens död ställs under förvaltning av en boutred- ningsman, är denne utan särskilt förordnande bodelningsförrättare även om denne inte uppfyller kraven i 4 §. Detta gäller dock ej, om någon annan redan har förordnats eller om boutredningsmannen är delägare i boet.

Paragraferna 1–4 §§ reglerar förordnande av bodelningsförrättare. Övervägandena finns i avsnitt 16.5.

I paragrafens första stycke görs endast en språklig ändring. Några sakliga ändringar är inte avsedda.

I andra stycket anges att en förordnad boutredningsman, liksom hittills, är bodelningsförrättare utan särskilt förordnande om det. Enligt ändringen gäller det även om boutredningsmannen i och för sig inte uppfyller kompetenskraven för bodelningsförrättare.

Om det vid domstolens prövning av en persons lämplighet att förordnas till boutredningsman står klart att denne även kommer att agera som bodelningsförrättare, bör domstolen i viss mån beakta kompetenskraven för bodelningsförrättare vid sin lämplighetspröv- ning.

Med hänsyn till att några kompetenskrav inte införs för förord- nande av skiftesman, kan en boutredningsman respektive en testa- mentsexekutor vara skiftesman utan särskilt beslut om det, på samma sätt som gäller för närvarande (jfr 23 kap. 5 § ärvdabalken).

2 §

Ansökan om förordnande av bodelningsförrättare ska, om mål om äkten- skapsskillnad pågår, göras i målet. I annat fall ska ansökan ges in till en tingsrätt som är behörig att pröva tvister om bodelning mellan makarna.

537

Författningskommentar

SOU 2025:121

3 §

Ska ansökan prövas i mål om äktenskapsskillnad, gäller vad som sägs i 14 kap. 9 § också förordnande av bodelningsförrättare. Även i annat fall ska domstolen, innan den avgör frågan, bereda den andra maken tillfälle att yttra sig.

I paragraferna görs endast språkliga ändringar. Några sakliga ändringar är inte avsedda.

4 §

Till bodelningsförrättare ska förordnas en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan person som har avlagt de kunskapsprov som krävs för behörighet till domaranställning.

Endast den som har samtyckt till uppdraget samt på grund av sina kun- skaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget får förordnas. Om makarna är överens om valet av bodelningsförrättare bör det ges särskild betydelse vid lämplighetsbedömningen.

Paragrafen reglerar vem som kan förordnas till bodelningsförrät- tare. Genom ändringen införs krav på särskilda kvalifikationer. Lik- som hittills gäller ett krav på samtycke från den som ska förordnas. Regler om entledigande flyttas till 5 §. Övervägandena finns i av- snitt 16.5.

Utöver advokater och biträdande jurister på advokatbyrå får en- ligt första stycket endast den som har avlagt de kunskapsprov som krävs för behörighet till domaranställning förordnas. Vilka kunskaps- prov som krävs för domaranställning framgår av 4 kap. 1 § rätte- gångsbalken och förordningen (2007:386) om kunskapsprov för behörighet som domare, m.m. De nya kraven innebär alltså att det inte längre är möjligt att till bodelningsförrättare förordna en per- son som inte har juristexamen eller motsvarande äldre examen.

Av andra stycket framgår att för såväl advokater som andra juris- ter gäller att endast den som på grund av sina kunskaper och erfaren- heter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget får förord- nas. Det är domstolen som ska säkerställa att den som förordnas till bodelningsförrättare i varje enskilt fall har rätt kvalifikationer för uppdraget. Det hindrar dock inte att domstolen upprättar en lista över personer som allmänt sett bedömts som lämpliga för uppdrag som bodelningsförrättare.

538

SOU 2025:121

Författningskommentar

En förrättare behöver i regel besitta goda allmänna juridiska kun- skaper och särskilt goda kunskaper inom familjerätt och ekonomisk familjerätt. Förrättaren bör vidare ha processvana, företrädesvis från att ha varit förordnad som bodelningsförrättare. Även andra upp- drag kan dock beaktas, som boutredningsman och skiftesman samt ombud vid bodelningar, boutredningar och arvskiften. Bodelnings- förrättare bör som regel sökas bland personer som i sin verksamhet är inriktade på frågor om familjerätt och ekonomisk familjerätt. All- mänpraktiserande jurister eller jurister med annan specialisering än den nämnda bör som utgångspunkt inte komma i fråga för uppdra- gen. Omständigheterna kan dock motivera en annan bedömning. Det kan till exempel vara fallet om personen kan påvisa att denne regelbundet arbetar med ärenden inom ekonomisk familjerätt och andra familjerättsliga frågor och på så sätt har skaffat sig relevant erfarenhet och kunskap.

Kompetenskravet förutsätter i allmänhet att förrättaren har rele- vant yrkeslivserfarenhet. Det kan inte anses lämpligt att nyutexami- nerade jurister som relativt nyligen har tillträtt en anställning på advokat- eller juristbyrå förordnas som bodelningsförrättare. Som utgångspunkt bör det krävas att juristen har arbetat på byrån under en tid som motsvarar vad som för närvarande gäller för att kunna antas som ledamot av Advokatsamfundet, det vill säga tre år. Vid bedömningen bör tid för tingsmeritering och annan relevant erfaren- het från juridiskt arbete i domstol kunna beaktas i viss mån. När det gäller sakkunskaper inom exempelvis ekonomisk familjerätt krävs dock typiskt sett att sådana har upparbetats på annat håll.

En person som är intresserad av ett bodelningsförrättaruppdrag måste visa att hon eller han uppfyller kraven. Som utgångspunkt innebär det att åberopade handlingar och referenser som styrker relevant erfarenhet och kunskap ska ges in till domstolen.

För att säkerställa att den som förordnas har den kompetens som krävs kan det vara lämpligt att hämta in makarnas uppfattning om bodelningens omfattning och karaktär. Om det av underlaget kan antas att det rör sig om en mindre komplicerad bodelning kan kra- ven på yrkeserfarenhet sänkas något. Om det framkommer uppgif- ter om våld i nära relation eller hedersrelaterat våld och förtryck kan sådana omständigheter utgöra skäl för att förordna en förrättare som har kunskap därom. Att en person kan visa på genomförda utbild- ningar eller annan yrkeserfarenhet inom det området kan alltså be-

539

Författningskommentar

SOU 2025:121

aktas vid lämplighetsprövningen. Visar sig bodelningen ha inter- nationell anknytning kan domstolen på motsvarande sätt överväga att förordna en person med erfarenhet av sådana bodelningar eller som annars har kunskap inom internationell privaträtt.

Ändringarna innebär att det inte längre är möjligt att förordna en juridisk person till bodelningsförrättare.

Om makarna är överens om vem som ska utses till bodelnings- förrättare bör deras uppfattning ges särskild betydelse vid lämplig- hetsbedömningen. När domstolen tar ställning till om den föreslagna personen är lämplig kan det i praktiken innebära att de annars högt ställda kompetenskraven kan sänkas något. En grundförutsättning för att förordnas är att personen uppfyller kravet på juristexamen eller motsvarande äldre examen. Om makarna inte är överens om vem som ska utses till bodelningsförrättare, talar det för att dom- stolen bör välja en person som intar en i förhållande till dem helt fristående ställning (jfr rättsfallet NJA 2002 s. 428).

Liksom hittills ligger det i uppdraget som bodelningsförrättare att vara opartisk, även om det inte uttryckligen framgår av paragrafen.

5 §

Bodelningsförrättaren ska entledigas om det finns skäl för det. Innan beslut fattas om entledigande ska bodelningsförrättaren få tillfälle att yttra sig.

Förordnanden som meddelas i mål om äktenskapsskillnad upphör att gälla, om talan förfaller eller om målet avskrivs av annan anledning än den ena makens död.

Reglerna om entledigande av en bodelningsförrättare flyttas från 4 §. Endast språkliga ändringar görs. Några sakliga ändringar är inte av- sedda.

540

SOU 2025:121

Författningskommentar

Förfarandet

6 §

Bodelningsförrättaren ska genomföra bodelningen skyndsamt och ändamåls- enligt. Denne ska verka för att makarna når en överenskommelse.

Allt efter bodelningens beskaffenhet ska bodelningsförrättaren verka för att tvistefrågorna blir klarlagda och att makarna anger allt som de vill åberopa. Genom frågor och påpekanden ska bodelningsförrättaren försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i makarnas framställningar.

Bodelningsförrättaren får vidta utredningsåtgärder i lämplig omfattning. I första hand ska dock var och en av makarna ge in och ange den bevisning som de åberopar.

I den nya paragrafen anges grundläggande uppgifter för bodelnings- förrättaren. Det rör sig i huvudsak om förtydliganden som inte ut- gör någon principiell förändring av uppdragets innehåll. Kravet på att bodelningen ska genomföras skyndsamt och ändamålsenligt är däremot en nyhet.

I avsnitt 8.6.2 finns övervägandena och en beskrivning av paragra- fens innehåll.

7 §

Så snart det kan ske ska bodelningsförrättaren lämna skriftlig information till båda makarna om förrättningen, de huvudsakliga rättsliga förutsättningarna för bodelning, bodelningsförrättarens uppdrag och dennes villkor för betalning av arvode.

Paragrafen, som är ny, reglerar bodelningsförrättarens skyldighet att ge makarna viss inledande information. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.2.

Informationen är avsedd att tillhandahållas genom ett skriftligt standardblad som bodelningsförrättaren tagit fram. Den kan till- handahållas digitalt genom e-post. Informationen ska utgöra en neutral introduktion till bodelningsprocessen och gällande rätt. Förrättaren avgör vad som ska ingå. Som exempel på rättsliga förut- sättningar kan nämnas makars egendomsordning och vad som ska ingå i bodelningen, makars redovisningsplikt, andelsberäkning och lottläggning samt möjligheterna till jämkning (jfr avsnitt 3.3). Med bodelningsförrättarens uppdrag avses främst att beskriva de grund- läggande uppgifterna för förrättaren, för att ge makarna en förstå-

541

Författningskommentar

SOU 2025:121

else för den roll som förrättaren har. Därutöver ska förrättningen beskrivas. Det kan avse olika regler för handläggningen, såsom tids- gränsen, kravet på tidsplan samt möjligheterna till mellanbeslut, be- slut om förskott av bodelningslott och fastställelse av bodelnings- avtal, liksom vad som gäller för verkställighet av beslut. Avslutningsvis ska bodelningsförrättarens villkor för betalning av arvode framgå.

I informationen och även i kallelser och förelägganden kan det vara lämpligt att upplysa om betydelsen av att en make utan giltigt skäl uteblir från ett sammanträde eller inte följer ett föreläggande av bodelningsförrättaren (se 19 §). Även andra möjliga konsekven- ser av motsvarande underlåtenhet kan beskrivas.

8 §

Bodelningsförrättaren ska bestämma tid och plats för sammanträde samt kalla makarna till det. Om det är lämpligt får bodelningen genomföras utan sammanträde. Vid behov kan flera sammanträden hållas.

Vid ett sammanträde ska anteckningar göras i ett protokoll. Tid, plats och deltagare samt omständigheter av betydelse för bodelningen ska anges. Proto- kollet ska skickas till makarna så snart det kan ske.

Paragrafen reglerar sammanträden. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.4 och 8.6.5.

Av första stycket, som tidigare fanns i 6 §, följer att utgångspunk- ten är att bodelningsförrättaren ska kalla till minst ett sammanträde. Sammanträdet bör hållas så snart som möjligt efter att bodelnings- förrättaren har blivit förordnad, dock efter att informationsgivning har skett enligt 7 § och makarna har förelagts att yttra sig enligt 9 §. Genom ett tillägg tydliggörs att bodelningsförrättaren kan kalla mak- arna till flera sammanträden om denne bedömer att det finns behov av det.

Att hålla ett sammanträde kan i regel vara ett lämpligt sätt för förrättaren att klargöra vad som ska prövas i ärendet. Makarna kan behöva redovisa sina tillgångar och skulder i den mån det inte skett inför sammanträdet. Förrättaren kan behöva reda ut vilka frågor som är tvistiga och om det i övrigt finns några särskilda yrkanden och invändningar. Även de omständigheter som dessa grundas på kan behöva klarläggas. Förrättaren kan vidare behöva klargöra be- hovet av ytterligare utredning eller andra åtgärder för att slutföra bodelningen. Sammanträdet kan många gånger vara en förutsätt-

542

SOU 2025:121

Författningskommentar

ning för att förrättaren ska kunna utöva den materiella processled- ning som förväntas av honom eller henne. Därutöver ska förrättaren verka för att makarna når en överenskommelse (se 6 §) samt upp- rätta en tidsplan för handläggningen i samråd med makarna (se 10 §). I undantagsfall kan ett sammanträde framstå som onödigt med

hänsyn till ärendets karaktär och omfattning. Ändringen i andra meningen innebär att en bodelning får förrättas utan sådant samman- träde, om det är lämpligt i det enskilda fallet. Dessförinnan bör mak- arnas inställning inhämtas. Exempel på när sammanträde kan under- låtas är om den enda tvistiga frågan för förrättaren att pröva är en rättsfråga och makarnas positioner är klara. Ett annat exempel kan vara att det inte råder tvist om vardera makes tillgångar och skulder, utan att det är en fördelningsfråga som förrättaren ska pröva.

I nämnda situationer kan ett sammanträde medföra onödigt arbete och kostnader samt leda till att bodelningen tar längre tid än den annars hade tagit.

Om en make vill genomföra bodelningen utan sammanträde med hänsyn till att det har förekommit våld inom äktenskapet eller om det finns andra djupgående motsättningar mellan dem, kan detta beaktas vid lämplighetsbedömningen. Om ärendets karaktär i öv- rigt gör att det inte är lämpligt att underlåta att hålla sammanträde, kan förrättaren tillåta makarna att delta via videolänk alternativt genomföra skilda sammanträden med var och en av makarna. På så sätt kan onödiga konfrontationer undvikas, vilket dock får vägas mot den merkostnad som upplägget eventuellt kan leda till.

Andra stycket, som är nytt, föreskriver att anteckningar vid sam- manträdet ska göras i ett protokoll. Förutom tid, plats och deltag- are vid sammanträdet ska omständigheter av betydelse för bodel- ningen antecknas. Med sådana omständigheter avses bland annat redovisning av tillgångar och skulder, förekomst av enskild egen- dom respektive om bostad eller bohag utgör samboegendom, tvis- tiga frågor, makarnas särskilda yrkanden och invändningar samt omständigheter som dessa grundats på, utredning som läggs fram och kommande utredningsåtgärder. Protokollet bör också inne- hålla den upprättade tidsplanen (se 10 §).

Protokollet ska upprättas och skickas eller lämnas till makarna så snart det kan ske, vilket som utgångspunkt bör vara inom en vecka. Har skilda sammanträden hållits enligt ovan får protokollet delges respektive make för yttrande.

543

Författningskommentar

SOU 2025:121

9 §

Var och en av makarna ska i god tid före sammanträdet skriftligen till bodel- ningsförrättaren uppge sina tillgångar och skulder samt vilket värde som maken anser att de har. Även särskilda yrkanden och omständigheter av betydelse för bodelningen ska anges.

Paragrafen, som är ny, reglerar skyldigheten för vardera make att yttra sig inför det första sammanträdet. Övervägandena finns i av- snitt 8.6.5.

I praktiken kommer förrättaren att behöva förelägga makarna

att yttra sig på angivet sätt. Om förrättaren är tydlig i föreläggandet med vilka uppgifter som ska lämnas av makarna bör risken för att sådana uppgifter kommer sent under handläggningen minska. I före- läggandet bör framgå vilken brytdag som gäller för bodelningen. För sambor kan det finnas behov av att förrättaren dessförinnan, om möjligt, har tagit ställning till vilken dag som är brytdag. Det kan kräva att samborna först har angett vilken dag som var och en av dem anser vara brytdagen.

Utifrån omständigheterna i det enskilda fallet får förrättaren av- göra hur långt inför sammanträdet som yttrandet ska ges in. Ett rikt- märke kan vara 7–14 dagar före sammanträdet.

I yttrandet ska maken redovisa sina tillgångar och skulder per brytdagen för bodelningen och det värde som maken anser att de har. Därutöver ska maken ange och utveckla sin talan. Som grund-

regel är det makarna som ansvarar för den; en bodelningsförrätt- ning har dispositiv karaktär men med indispositiva inslag. Det som främst avses i detta skede är att maken ska ange eventuella särskilda yrkanden, det vill säga andra yrkanden än det som avser att likadel- ning ska ske av värdet av makarnas sammanlagda nettogiftorätts- gods. Det kan till exempel avse yrkanden om jämkning av äkten- skapsförord eller samboavtal, övertagande av bostad eller yrkanden hänförliga till dold samäganderätt eller nyttjanderättsersättning. Maken ska dessutom ange sådana omständigheter som denne be- dömer kan ha betydelse för bodelningen. Det kan avse uppgifter om ett eventuellt äktenskapsförord eller samboavtal, egendom som anses vara enskild respektive om bostad eller bohag utgör sambo- egendom, förekomsten av föravtal samt värderingar och andra ut- redningsåtgärder som kan behöva göras. För det fall en make anser att bodelningsförrättaren bör tillämpa vederlagsregeln eller ett annat

544

SOU 2025:121

Författningskommentar

lands lag bör det om möjligt anges redan här. För sambor kan det som nämnts ovan finnas skäl att ange vilken dag som han eller hon anser vara brytdagen. För det fall det råder delade meningar om den saken kan lämnandet av uppgifter om tillgångar och skulder få anstå till brytdag blivit utredd.

Bodelningsförrättaren ska skicka vardera makes yttrande till den andra maken så snart det kan ske. Genom kommunikation av yttran- det ges möjlighet för var och en av makarna att sätta sig in i saken inför sammanträdet.

10 §

I samråd med makarna ska bodelningsförrättaren upprätta en tidsplan för handläggningen av bodelningen, om det inte av något särskilt skäl är obehöv- ligt. Makarna ska fortlöpande kontrollera att tidsplanen kan hållas såvitt gäller dem. Om en make bedömer att tidsplanen inte kan hållas, ska detta genast anmälas till bodelningsförrättaren.

Bedömer bodelningsförrättaren att tidsplanen inte kan hållas, ska mak- arna underrättas om en ny tidsplan.

Om en bodelningsförrättares uppdrag inte är slutfört inom nio månader från förordnandet ska bodelningsförrättaren informera makarna om det och uppge anledningen till att så inte kunnat ske.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett krav på förrättaren att upprätta en tidsplan för handläggningen samt en rapporteringsskyldighet för denne om uppdraget inte är slutfört inom nio månader. Övervägan- dena finns i avsnitt 8.6.3 och 12.8.

Första stycket reglerar kravet på tidsplan, som utgör en stark huvud- regel. En tidsplan måste inte upprättas om det av något särskilt skäl är obehövligt. Det kan vara fallet till exempel om makarna i ett tidigt skede av förrättningen når en överenskommelse eller om bodelnings- förrättaren kan antas kunna slutföra bodelningen med endast några timmars arbete, såsom när det saknas tillgångar av ekonomiskt värde i boet och det inte finns någon hyresrätt som ska ingå i bodelningen.1

Tidsplanen bör upprättas vid det första sammanträdet och tas in i protokollet. Det ska därigenom vara tydligt för makarna och för- rättaren vad var och en ska göra härnäst. Om något sammanträde inte ska hållas får tidsplanen upprättas så snart det kan ske, förut- satt att det inte är obehövligt med en sådan plan.

1Beträffande det sistnämnda, se Agell & Brattström (2022), Äktenskap & Samboende s. 200 f.

545

Författningskommentar

SOU 2025:121

Tidsplanens innehåll får anpassas till det enskilda ärendet. Tids- planen bör vara åtgärdsinriktad. Det bör framgå till exempel om det behövs ytterligare utredningsåtgärder eller om parterna ska förtyd- liga sin inställning i någon del. Om värderingar av egendom behö- ver göras får det uppskattas hur lång tid sådana beräknas att ta. Även planerade sammanträden bör framgå.

Av planen bör alltid framgå när bodelningen förväntas kunna slutföras såvida de olika delarna genomförs enligt planen. Som ut- gångspunkt ska förrättningen enligt tredje stycket inte ta längre än nio månader.

Parterna har ett uttalat ansvar att se till att tidsplanen kan hållas såvitt gäller dem, och i annat fall genast anmäla det till förrättaren. Om någon part försummar att anmäla ett eventuellt hinder mot att hålla tidsplanen kan detta vägas in vid förrättarens prövning av skev- delning av kostnader (se 26 §).

Av andra stycket framgår att om förrättaren bedömer att tidspla- nen inte kan hållas ska denne justera planen och underrätta parterna om den. På så sätt uppnås att förrättaren håller parterna informe- rade om hur handläggningen fortskrider och eventuella förändringar av den förväntade tiden för när bodelningen kan slutföras. Parterna måste alltså underrättas till exempel om en nödvändig utredning i målet – såsom en värdering av viss tillgång som förrättaren fått an- svar för – inte kan beräknas inkomma i sådan tid att tidsplanen kan hållas.

Förrättaren är inte bunden av tidsplanen på så sätt att denne med alla medel måste fatta ett bodelningsbeslut inom den planerade tiden. Tidsplanen kan behöva justeras löpande under förrättningen med hänsyn till att underlaget för en bodelning sällan finns färdigt i början av handläggningen och att makarna kan komma att framföra olika invändningar vartefter förfarandet fortgår.

I tredje stycket anges en tidsgräns för bodelningsförrättningen om nio månader från förordnandet av förrättaren. Är uppdraget inte slutfört inom den tiden ska förrättaren informera makarna om det och uppge anledningen till att så inte kunnat ske.

Utgångspunkten är att en bodelningsförrättning ska vara slut- förd inom nio månader. Enklare bodelningar kan och bör gå fortare än så, men det finns bodelningar vars omfattning och karaktär kan kräva längre tid. Omständigheterna i det enskilda fallet är avgörande. I grunden finns förrättarens ansvar att genomföra bodelningen skynd-

546

SOU 2025:121

Författningskommentar

samt och ändamålsenligt (se 6 §). Det är samtidigt viktigt att ett bodelningsbeslut inte hastas fram utan att beakta det grundläggande i att en fullgod utredning är avgörande för att en bodelning ska bli så materiellt riktig som möjligt. För detta ändamål finns nya och nygamla verktyg för förrättaren att få tillgång till relevant underlag.

Om tidsgränsen passeras har förrättaren en rapporteringsskyl- dighet att ange anledningen till att uppdraget inte är slutfört inom tiden. Förrättaren ska beskriva för makarna hur förrättningen har fortskridit och när den kan förväntas vara avslutad. Om det kvar- står utredningsåtgärder ska förrättaren redovisa dessa. Naturligtvis bör förrättaren förhålla sig saklig och objektiv i sina upplysningar. Den domstol som har förordnat förrättaren är inte i direkt men-

ing involverad i tidsgränsen eller tillhörande rapporteringsskyldig- het. För en make som bedömer att bodelningsförrättaren har för- senat handläggningen kan denne begära förrättarens entledigande. Tingsrätten får då ta ställning till om det som framkommit utgör tillräckliga skäl för att entlediga bodelningsförrättaren.

Bouppteckning

11 §

Bodelningsförrättaren ska se till att bouppteckning upprättas, om det inte är obehövligt.

Paragrafen reglerar bodelningsförrättarens ansvar för att upprätta en bouppteckning. Den flyttas från 5 § första stycket första men- ingen. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.6.

Ändringen till att bouppteckningen upprättas (i stället för för- rättas) sker med anledning av att det vid bodelning är en bouppteck- ningshandling som upprättas, till skillnad från den förrättning för bouppteckning som ska ske enligt 18 kap. ärvdabalken när en per- son har avlidit.

Liksom hittills är det förrättaren som avgör om en bouppteck- ning bör upprättas, men presumtionen är den motsatta jämfört med tidigare. Som huvudregel ska förrättaren alltså upprätta en boupp- teckning. Uppgifterna i bouppteckningen utgör grunden för bodel- ningen och förrättarens prövning. Endast om det är obehövligt kan förrättaren låta bli att göra det. Det kan till exempel gälla om det inte

547

Författningskommentar

SOU 2025:121

finns några tillgångar att dela mellan makarna eller om det rör sig om så begränsade tillgångar att de kan anges direkt i ett protokoll från sammanträde respektive i bodelningshandlingen.

Vid bedömningen av om det är obehövligt att upprätta en bo- uppteckning bör förrättaren beakta om det kan bli aktuellt för mak- arna att underteckna handlingen på heder och samvete eller beediga den enligt 12 och 13 §§.

Det bör också noteras att bouppteckningen många gånger kan vara nödvändig för att förrättaren ska kunna fatta ett beslut om för- skott av bodelningslott (se 20 §).

12 §

Var och en av makarna ska efter föreläggande av bodelningsförrättaren på bouppteckningen teckna försäkran på heder och samvete att dennes uppgifter till bouppteckningen är riktiga och att inga uppgifter avsiktligt har utelämnats.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om makarnas skrift- liga bouppteckningsbekräftelse. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.7.

Bodelningsförrättaren avgör om makarna ska underteckna bo- uppteckningen på heder och samvete. I så fall ska båda makarna föreläggas att lämna bekräftelsen. Det är inte möjligt att lämna en muntlig försäkran om uppgifternas riktighet inför bodelningsför- rättaren utan bekräftelsen måste vara skriftlig. Det är makens egen underskrift som avses. Det finns alltså ingen möjlighet att bekräfta uppgifterna genom ombud. De uppgifter som bekräftas ska också vara skriftliga, vilket innebär att även de tillägg och ändringar som maken gör behöver antecknas i bouppteckningen. Makarnas bekräf- telse på heder och samvete lämnas under straffansvar (se 15 kap. 10 § brottsbalken). Undertecknandet kan men måste inte ske vid ett sam- manträde hos bodelningsförrättaren.

13 §

En make är skyldig att bekräfta riktigheten av sina uppgifter till en upprättad bouppteckning med ed inför domstolen, om den andra maken eller bodel- ningsförrättaren begär det. En sådan begäran ska avslås om maken har teck- nat försäkran på heder och samvete enligt 12 §.

548

SOU 2025:121

Författningskommentar

Domstolen ska hålla edgångssammanträde så snart som möjligt och får inte avsluta målet eller ärendet förrän eden har avlagts. Domstolen får för detta ändamål förelägga och döma ut vite.

Om begäran återkallas eller om det föreligger synnerliga skäl får målet eller ärendet avslutas utan att eden har avlagts.

Paragrafen innehåller bestämmelser om en makes skyldighet att efter begäran muntligen bekräfta bouppteckningen vid ett edgångssam- manträde. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.7.

Av första stycket framgår den förändringen att en begäran om ed- gång kan framställas inte bara av en make utan även av bodelnings- förrättaren. Det får ske även utan att en make har begärt det av för- rättaren. Typfallet för när en bodelningsförrättare kan använda sig av denna rätt är när en make inte medverkar till att teckna försäk- ran på heder och samvete enligt 12 §.

Om en make har tecknat försäkran på heder och samvete ska en begäran om att denne även ska beediga bouppteckningen i domstol avslås.

I andra stycket uppställs ett skyndsamhetskrav för rättens hand- läggning av en begäran om edgång. På motsvarande sätt som gäller för edgångssammanträden enligt 6 kap. 3 § konkurslagen ska rätten hålla sammanträdet så snart som möjligt. Rätten bör därför normalt genast sätta ut sammanträdet och utfärda kallelser till det.

En makes begäran om edgång handläggs som ett tvistemål. När en bodelningsförrättare ger in en ansökan om saken ska den hand- läggas i ett domstolsärende.

I tredje stycket förtydligas att domstolen under vissa särskilda om- ständigheter kan avsluta ett mål eller ärende om edgång utan att eden har avlagts. Det ena fallet är om en begäran om edgång har återkal- lats. Det andra fallet avser om det föreligger synnerliga skäl för att avsluta målet, till exempel om domstolen har gjort ett stort antal upprepade försök att få edgångsplikten fullgjord och ytterligare försök bedöms vara utsiktslösa.

549

Författningskommentar

SOU 2025:121

Vite och andra sanktioner eller åtgärder

14 §

Om en make underlåter att uppge sina tillgångar och skulder eller lämna uppgifter enligt 9 kap. 3 §, får bodelningsförrättaren förena ett föreläggande om att fullgöra uppgiftsskyldigheten med vite.

Kallelse till sammanträde får förenas med vite, om en make tidigare har uteblivit från ett sammanträde utan giltigt skäl eller om det av annan anled- ning annars kan antas att maken kommer att utebli från sammanträdet.

Vid behov får bodelningsförrättaren även ansöka om att domstol ska före- lägga vite enligt första och andra stycket.

På ansökan av bodelningsförrättaren får domstolen döma ut vitet.

Paragrafen reglerar möjligheten till vitesföreläggande. Den viktigaste förändringen mot den hittillsvarande regleringen i 5 § första stycket är att bodelningsförrättaren själv kan förelägga en make om vite, utan att behöva vända sig till domstolen med en ansökan. Överväg- andena finns i avsnitt 8.6.8.

Första stycket ger bodelningsförrättare rätt att förena ett föreläg- gande till en make med vite. Det gäller under förutsättning att en make inte uppfyller skyldigheten att uppge sina tillgångar och skul- der till bouppteckningen eller lämna uppgifter enligt 9 kap. 3 § (redo- visningsplikten). I princip krävs det alltså att förrättaren först har begärt att maken ska lämna sådana uppgifter (jfr 9 §).

Vitesföreläggandet kan avse två olika uppgiftsskyldigheter. I det första fallet är det fråga om makens skyldighet att uppge tillgångar och skulder per brytdagen för bodelningen. Det andra fallet avser uppgifter om förhållanden under redovisningsperioden, det vill säga tiden från brytdagen till dess att bodelningen är genomförd. Det sagda gäller även för bodelning mellan sambor, vars redovisnings- plikt regleras i 11 § sambolagen (se kommentaren till 26 § sambo- lagen).

Det är bodelningsförrättaren som ska bestämma när ett vites- föreläggande ska användas. I allmänhet kan det inte anses vara för tidigt att förelägga vid vite redan vid eller efter det första samman- trädet, om maken då har underlåtit att lämna begärda uppgifter.

Lagen om viten är tillämplig på vitesföreläggandet. Av 2 § fram- går vissa krav på vitesföreläggandet, däribland att delgivning ska ske. Vitet i föreläggandet ska fastställas till ett bestämt belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska för-

550

SOU 2025:121

Författningskommentar

hållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande som är förenat med vitet (3 §). Något stan- dardvite finns inte för bodelningsförrättaren. Vitet får alltså anpassas efter omständigheterna, däribland de ekonomiska förhållandena hos mottagaren av vitesföreläggandet. Enligt 4 § i lagen om viten finns möjlighet att förelägga så kallat löpande vite.

I andra stycket regleras den situationen att bodelningsförrättaren kallar en make till sammanträde med föreläggande om vite. Det ska inte alltid ske. Enligt bestämmelsen krävs att en make tidigare har uteblivit från ett sammanträde utan giltigt skäl eller om det av annan anledning annars kan antas att maken kommer att utebli från sam- manträdet. När förrättaren bedömer om vitesföreläggande ska ske kan beaktas vikten av att maken närvarar vid sammanträdet.

Inte heller när det gäller kallelse vid vite finns något standard- belopp som förrättaren kan tillämpa. I allmän domstol sätts det första vitesföreläggandet i en kallelse normalt till 4 000 kronor. Bodelningsförrättaren har dock i regel bättre kännedom än dom- stolen om mottagarens ekonomiska förhållanden och kan därför anpassa beloppet utifrån det.

Av tredje stycket framgår att förrättaren vid behov kan ansöka om att domstol ska vitesförelägga en make enligt första eller andra stycket. Ett sådant behov kan finnas om förrättaren inte lyckats delge ett vitesföreläggande. Det är bodelningsförrättaren som gör behovsprövningen.

Fjärde stycket innebär att det är domstolen som prövar frågor om utdömande av viten. Det sistnämnda sker genom att bodelningsför- rättaren för särskild talan enligt 7 och 8 §§ lagen om viten i den tings- rätt som anges i 17 kap. 2 § äktenskapsbalken.

15 §

Om en make underlåter att uppge sina tillgångar och skulder får en bodelnings- förrättare begära uppgifter om dem från myndigheter och andra som kan an- tas ha sådana uppgifter.

Paragrafen är ny och innehåller en möjlighet för bodelningsförrät- taren att begära uppgifter om en makes tillgångar och skulder från andra än maken själv. Detta kan ske under förutsättning att maken har lämnat ofullständiga uppgifter eller helt underlåtit att lämna be-

551

Författningskommentar

SOU 2025:121

gärda uppgifter. I regel har detta föregåtts av ett föreläggande från förrättaren. Den nya paragrafen innebär ingen förändring av den grundläggande skyldigheten för en make att uppge sina tillgångar och skulder till bouppteckningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.9. I den nu aktuella 15 § särregleras utredningsåtgärder avseende

en makes tillgångar och skulder. Däremot omfattas inte uppgifter enligt 9 kap. 3 § (redovisningsplikten).

Vid bodelningsförrättarens prövning av om denne bör hämta in uppgifter kan följande beaktas.

I avsnitt 8.6.2 redovisas allmänna principer för bodelningsförrät- tarens utredningsåtgärder, vilka kan ha relevans även för 15–17 §§.

En bodelningsförrättning har inte uteslutande dispositiv karak- tär. Förrättaren har mandat att försöka hämta in uppgifter på egen hand men måste ta ställning om eller när det bör göras. I allmänhet kan det inte anses vara för tidigt att påbörja sådana åtgärder redan efter det första sammanträdet, om maken då har underlåtit att lämna begärda uppgifter. Det naturliga är att vidta åtgärderna inför att bo- uppteckningen upprättas och i vart fall innan makarna i förekom- mande fall ska underteckna densamma på heder och samvete eller beediga den i domstol (se 12 och 13 §§). En begäran om att hämta in ytterligare uppgifter därefter bör kräva starka skäl med hänsyn till att riktigheten av bouppteckningen har bekräftats under straff- ansvar.

I regel bör utredningsåtgärderna vidtas först på begäran av den andra maken eller i vart fall efter att den andra maken har yttrat sig därom. Åtgärderna måste vidtas med hänsyn tagen till de kostnader som kan uppkomma för makarna. Förrättaren får bedöma i det en- skilda fallet om denne anser att det krävs en begäran från den andra maken om att vidta utredningsåtgärder eller om sådana kan vidtas även utan en uttrycklig begäran. Vid den bedömningen kan särskilt beaktas hur maktbalansen mellan makarna är, innefattande om om- bud finns.

I vart fall får förrättaren antas behöva upplysningar från den andra maken om vilka uppgifter som bedöms saknas och vart förrättaren kan vända sig för att hämta in dem. I normalfallet måste den andra maken alltså presentera tillräckligt underlag för att bodelningsför- rättaren ska kunna avgöra dels om det finns skäl att vidta utrednings- åtgärder, dels till vem eller vilka som förrättaren ska framställa sin begäran. I regel bör förfrågningar alltså inte ställas till en stor skara

552

SOU 2025:121

Författningskommentar

av potentiella uppgiftslämnare. Så kan ske i undantagsfall om det finns särskild anledning för förrättaren att anta att någon av dem innehar vissa uppgifter. Det förutsätter alltså att det finns konkret information som talar för det. Det bör inte förekomma att bodel- ningsförrättaren till exempel kontaktar alla tänkbara banker och andra finansiella företag inom landet enbart efter ett blankt påstå- ende från den andra maken om att det kan finnas ytterligare tillgångar och skulder. Om det finns skäl för det kan paraplyförfrågningar till en mängd aktörer användas i enskilda fall. Planlös efterforskning av bevis i hopp om att finna uppgifter till fördel för den andra maken bör undvikas. Det ovan sagda gäller oavsett om det rör sig om bodel- ning med anledning av skilsmässa eller dödsfall.

Det finns i paragrafen ingen begränsning av vilka myndigheter eller andra aktörer och personer som förrättaren kan be om uppgif- ter från. Även en privatperson som kan antas ha uppgifter om en makes tillgångar och skulder kan kontaktas beroende på omstän- digheterna, dock med iakttagande av försiktighet.

I 16 och 17 §§ finns särskilda regler med innebörd att banker och andra finansiella företag respektive försäkrings- och tjänstepensions- företag har en skyldighet att lämna ut vissa uppgifter utan hinder av sekretess. För bostadsrättsföreningar och Skatteverket, se kommen- taren till 9 kap. 11 § bostadsrättslagen och 27 kap. 8 a och 10 §§ offent- lighets- och sekretesslagen.

16 §

En bank ska på begäran av en bodelningsförrättare och utan dröjsmål lämna följande uppgifter om en make som är part i den bodelning som bodelnings- förrättaren är förordnad för:

1.en förteckning över och värdet av konton som maken har hos banken på den dag som bodelningsförrättaren anger, och

2.värdet av skulder som maken har till banken på samma dag.

Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, svenska värdepapperscentraler, kontoförande institut, fondbolag, AIF-för- valtare, förvaringsinstitut och utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

Enligt paragrafen, som är ny, har banker och andra uppräknade finan- siella företag en skyldighet att lämna där angivna uppgifter till bodel- ningsförrättaren utan dröjsmål. Paragrafen ger dock inte rätt att hämta

553

Författningskommentar

SOU 2025:121

in andra uppgifter som banken kan ha om maken, till exempel ett transaktionsunderlag. Med AIF-förvaltare avses förvaltare enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Utgångspunkten är att var och en av makarna själv ska lämna uppgifter om sina tillgångar och skulder. Se kommentaren till 15 § med där gjorda hänvisningar för en redovisning av allmänna prin- ciper för bodelningsförrättarens prövning av när uppgifter bör hämtas in från andra än makarna. Övervägandena och ytterligare kommen- tarer till paragrafen finns i avsnitt 8.6.9.

Det är bodelningsförrättaren som bestämmer vilken dag som

uppgifterna ska avse. Huvudregeln är att det ska vara brytdagen för bodelningen (jfr rättsfallet NJA 2013 s. 602 beträffande situationen att det föreligger oenighet om vilken dag som är brytdag, vilket för- rättaren kan komma att behöva ta ställning till när det gäller bodel- ning mellan sambor).

Det är inte ovanligt att vederlagsregeln aktualiseras i bodelningar (se 11 kap. 4 § äktenskapsbalken). Om en make själv inte ger in de uppgifter som kan komma att efterfrågas kan det finnas anledning för bodelningsförrättaren att begära uppgifter från banker eller andra aktörer per en annan dag än brytdagen. Med hänsyn till att bodelningsförrättaren inte ska ägna sig åt planlös efterforskning av bevis bör förrättaren främst hämta in sådana uppgifter i situationer som avses i andra stycket i nämnda paragraf. I synnerhet avses situa- tionen att en make har byggt upp sina pensionsrättigheter, till exem- pel genom löneväxling. Den andra maken kan ha samtyckt till detta, vilket inte hindrar tillämpning av vederlagsregeln i ett sådant fall. Den maken kan därmed i regel anföra konkreta omständigheter till grund för att utredningsåtgärden ska vidtas.

Uppgifter enligt 9 kap. 3 § (redovisningsplikten) omfattas inte av denna paragraf. Enligt 14 § kan bodelningsförrättaren vitesföre- lägga maken i detta avseende.

Uppgifter om en makes individuella pensionssparande kan i regel hämtas in från de aktörer som anges i paragrafen. När det gäller liv- eller tjänstepensionsförsäkringar får 17 § tillämpas.

554

SOU 2025:121

Författningskommentar

17 §

Ett försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska på begäran av en bodel- ningsförrättare och utan dröjsmål lämna följande uppgifter om en make som är part i den bodelning som bodelningsförrättaren är förordnad för:

1.en förteckning över och värdet av livförsäkringar eller tjänstepensions- försäkringar hos företaget där maken är eller anses vara försäkringstagare, på den dag som bodelningsförrättaren anger, och

2.försäkringarnas villkor.

Första stycket gäller också utländska försäkringsgivare och utländska tjänste- pensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige.

Paragrafen, som är ny, ålägger främst försäkringsföretag och tjänste- pensionsföretag en skyldighet att lämna däri angivna uppgifter till bodelningsförrättaren utan dröjsmål. Principerna för paragrafen motsvarar de som redovisats i kommentaren till 16 §. Övervägan- dena finns i avsnitt 8.6.9.

Bestämmelserna ger bodelningsförrättaren rätt att hämta in upp- gifter om förekomsten och värdet av liv- och tjänstepensionsförsäk- ringar där maken är eller anses vara försäkringstagare. Enligt 1 kap.

5 § försäkringsavtalslagen anses den anställde som försäkringstagare när en arbetsgivare tecknar en individuell personförsäkring till för- mån för en anställd på dennes liv eller hälsa.

Företagen ska i sin förteckning ange makens samtliga liv- eller tjänstepensionsförsäkringar, oavsett om de av företaget anses ha ett värde eller inte. Enligt andra punkten ska försäkringarnas villkor an- ges. Med detta avses sådana villkor som är av betydelse för att i bo- delningen kunna göra en korrekt värdering av försäkringen. Värdet kan bland annat bero på vilken typ av försäkring det är.

Uppgifter om sakförsäkringar omfattas inte av paragrafen.

18 §

Bodelningsförrättaren får meddela makarna att de efter en viss tidpunkt får framställa ett nytt yrkande, åberopa en ny omständighet eller ge in eller be- gära ny utredning endast om

1.maken gör sannolikt att han eller hon har haft en giltig ursäkt att inte göra det tidigare eller

2.bodelningen inte fördröjs i någon väsentlig mån, om maken tillåts att göra det.

555

Författningskommentar

SOU 2025:121

I den nya paragrafen regleras bodelningsförrättarens möjlighet att meddela stupstocksföreläggande till makarna. Paragrafen kommen- teras i avsnitt 8.6.10, i vilket även övervägandena finns.

19 §

Om en make utan giltigt skäl uteblir från ett sammanträde eller inte följer ett föreläggande av bodelningsförrättaren, är detta inte hinder mot att handlägg- ningen fortsätter och att bodelningen avgörs på det material som finns och vad som i övrigt har förekommit.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om följden av en makes bristande medverkan. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.11.

Enligt paragrafen kan förrättaren alltså avgöra bodelningen i sak även om en make uteblir från ett sammanträde eller inte följer ett föreläggande. Däremot saknar bodelningsförrättaren den möjlighet som finns för domstol att meddela tredskodom i dispositivt tvistemål.

Bodelningsförrättaren avgör vilka verktyg som är lämpliga att använda med anledning av en obstruerande eller passiv make. Verk- tygen kan också trappas upp. Om verktygen inte bedöms verknings- fulla i det enskilda fallet kan förrättaren i stället fatta ett bodelnings- beslut. Prövningen kan då behöva bli mer summarisk än annars. Bo- delningen får avgöras på det material som finns och vad som i övrigt har förekommit. I det sistnämnda ryms att bodelningsförrättaren får pröva vilken verkan som bevis som en makes underlåtenhet ska ha, med hänsyn till allt som förekommit (jfr 35 kap. 4 § rättegångs- balken). Underlåtelsen kan alltså få betydelse vid förrättarens pröv- ning. Vilken bevisverkan som underlåtelsen ska ges får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Vid bedömningen av om giltigt skäl föreligger kan 32 kap. 8 § rättegångsbalken tillämpas analogt. Det kan dock i vissa fall finnas anledning till en mer tillåtande bedömning än så om omständighet- erna talar för att underlåtelsen berodde på ett missförstånd eller liknande, det vill säga att agerandet inte kan antas ha skett i obstruk- tionssyfte. Bedömer förrättaren att parten haft giltigt hinder ska denne ge maken en ny möjlighet att följa föreläggandet.

I en kallelse till sammanträde eller föreläggande bör det tas in en upplysning om betydelsen av makens underlåtenhet enligt paragra- fen (se kommentaren till 7 §).

556

SOU 2025:121

Författningskommentar

Beslut om förskott av bodelningslott

20 §

Efter begäran från en make kan bodelningsförrättaren besluta att maken ska ha rätt till ett förskott av sin bodelningslott, om det är uppenbart att den maken vid bodelningen har rätt till en sådan lott vars värde överstiger förskottet och det i övrigt är lämpligt.

Bodelningsförrättaren ska i beslutet förplikta den andra maken att betala förskottet.

Vid bodelning med anledning av den ena makens död gäller inte denna rätt till förskott.

Paragrafen, som är ny, reglerar förskott av bodelningslott. Över- vägandena finns i kapitel 9.

Syftet med förskottsbeslut är att snabbare ge den ekonomiskt svagare maken bättre ekonomiska förutsättningar än annars. Det som maken erhåller genom ett förskott kan bland annat användas för att ordna ett stadigvarande boende eller betala förrättarens be- gäran om förskott på sitt arvode.

Bodelningsförrättaren kan besluta om förskott av bodelnings- lott endast efter begäran från en make. Innan beslutet fattas ska den andra maken få tillfälle att yttra sig över begäran. Beslutet kan fattas när som helst under bodelningsförrättningen och även i samband med det slutliga bodelningsbeslutet. Det finns inget hinder mot att fatta flera förskottsbeslut, om det är lämpligt.

För beslut om förskott krävs att det är uppenbart att maken vid bodelningen har rätt till en lott vars värde överstiger förskottet och att det i övrigt är lämpligt med ett sådant beslut. En helhetsbedöm- ning av omständigheterna göras. För att kunna bedöma om det är uppenbart att makens lott vid bodelningen överstiger ett eventuellt förskott kan ofta en bouppteckning först behöva göras. Är det osäkert vem av makarna som slutligt kan antas bli skyldig att utge värden till den andra kan kravet på att det ska vara uppenbart inte anses uppfyllt.

Ett förskott av bodelningslott ska utges i pengar (jfr andra stycket). Vid lämplighetsbedömningen och bestämmande av storleken på för- skottet bör särskild hänsyn tas till vilka värden som finns och om tillgångarna är likvida eller inte. Saknas likvida tillgångar får det be- dömas i det enskilda fallet om ett förskottsbeslut trots det är lämpligt.

557

Författningskommentar

SOU 2025:121

För klander av förskottsbeslut, se kommentaren till 32 §.

Av andra stycket framgår att bodelningsförrättaren ska formulera beslutet som en verkställbar förpliktelse för den ena maken att be- tala förskottet. Beslutet gäller omedelbart och kan verkställas som en lagakraftägande dom (se 3 kap. 19 a § utsökningsbalken).

Tredje stycket föreskriver att reglerna om förskott av bodelnings- lott inte gäller vid bodelning med anledning av den ena makens död. I den situationen får ärvdabalkens regler tillämpas (se 18 kap. 5 § ärvdabalken). För det fall en make avlider när ett mål om äktenskaps- skillnad pågår ska de bestämmelser som avser bodelning med anled- ning av äktenskapsskillnad tillämpas (se 9 kap. 11 § äktenskapsbalken).

Mellanbeslut

21 §

Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskilt beslut ges över en av flera omständigheter, som var för sig är av omedelbar betydelse för bo- delningen, eller över hur en viss uppkommen fråga, som främst angår rättstillämp- ningen, ska bedömas i bodelningen.

Paragrafen, som är ny, reglerar möjligheten för bodelningsförrät- tare att fatta mellanbeslut. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

Mellanbeslut kan fattas i prejudiciella frågor, vilket kan avse frå- gor över rättsfaktum eller rättsfrågor. Exempel på sådana frågor kan vara jämkning av äktenskapsförord eller samboavtal, giltighet av för- avtal, vilket lands lag som ska vara tillämplig, vilken egendom och hur stor andel av egendom som utgör enskild egendom respektive om bostad eller bohag utgör samboegendom, bestämmande av bryt- dag för samboförhållande (jfr NJA 2013 s. 602), och fastställande av om ett samboförhållande föreligger. En annan sådan fråga är om rätten att begära bodelning har gått förlorad, som fortsättningsvis kan bli aktuell att pröva mellan såväl makar som sambor (se 9 kap. 1 a § respektive 8 § andra stycket sambolagen). Liksom hittills ska

558

SOU 2025:121

Författningskommentar

rena handläggningsbeslut som förrättaren fattar under förrättningens gång, till exempel i fråga om en tillgångsvärdering ska göras, inte ut- göra mellanbeslut som kan klandras.

Bodelningsförrättaren kan fatta mellanbeslut antingen ex officio eller efter yrkande från make. Vid den lämplighetsbedömning som ska göras bör de processekonomiska fördelarna ges stor betydelse. Därtill ska parternas inställning naturligtvis beaktas av förrättaren. Risken för att en make vill eller kan använda mellanbeslut i förhal- ningssyfte bör beaktas vid lämplighetsbedömningen.

Det är bodelningsförrättaren som bestämmer om ett mellanbeslut ska klandras särskilt eller först i samband med klander av bodelningen (se 33 §).

Bodelningsavtal

22 §

Makar kan under tiden som en bodelningsförrättare är förordnad ingå ett bodelningsavtal. Ett sådant avtal kan på båda makarnas begäran fastställas av bodelningsförrättaren om det innehåller en förpliktelse att utge betalning eller lös egendom, som inte är villkorad av någon annan prestation eller hän- delse.

Paragrafen, som är ny, innebär att ett bodelningsavtal som har in- gåtts under tiden som en bodelningsförrättare är förordnad kan fastställas av denne och på så sätt utgöra en exekutionstitel. Över- vägandena finns i avsnitt 13.7.6.

Av första meningen tydliggörs att makarna har möjlighet att in- gå ett bodelningsavtal under tiden som en bodelningsförrättare är förordnad. Det är något som förrättaren ska verka för (se 6 §).

För att bodelningsförrättaren ska godkänna avtalet krävs det att makarna tillsammans begär det. Det är tillräckligt att begäran kom- mer från en av makarna och att den andra samtycker till den.

En förutsättning för att bodelningsförrättaren ska kunna god- känna bodelningsavtalet är att det innehåller en verkställbar förplik- telse att utge betalning eller lös egendom. Förpliktelsen får inte vara villkorad av någon annan prestation eller händelse.

Beslutet kan klandras på motsvarande sätt som klander av ett bodelningsbeslut (se 31 §). Verkställighet kan ske omedelbart, det vill säga innan beslutet har vunnit laga kraft (se 3 kap. 19 a § utsök-

559

Författningskommentar

SOU 2025:121

ningsbalken). Om beslutet har klandrats kan domstolen besluta om inhibition av verkställigheten.

Beslut om bodelning

23 §

Kan makarna inte komma överens, ska bodelningsförrättaren pröva sådana tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen och inte är föremål för rättegång. I sådant fall ska bodelningsförrättaren i en av denne underskriven handling själv bestämma om bodelning i enlighet med denna balk.

Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 6 § andra stycket i dess hittills- varande lydelse. Av den sista meningen i nämnda stycke framgår att om det inte finns något att dela, ska detta anges i bodelningshand- lingen. Den regeln har flyttats till 24 § 3 p. I övrigt görs endast språk- liga ändringar. Några sakliga ändringar är inte avsedda.

24 §

I bodelningshandlingen ska anges

1.tid och plats för dess upprättande,

2.makarna samt deras ombud eller biträden,

3.förteckning över tillgångar och skulder eller, i förekommande fall, att det inte finns något att dela,

4.tvistiga frågor, makarnas särskilda yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundats på,

5.skälen för bodelningsförrättarens beslut,

6.bodelningsförrättarens beslut,

7.vad en make ska iaktta för att klandra bodelningen. Bodelningsförrättaren ska i handlingen förplikta en make att utge betal-

ning eller lös egendom om bodelningen innebär att maken har en sådan skyl- dighet och den inte är villkorad av någon annan prestation eller händelse.

Till handlingen ska bifogas förordnandet för bodelningsförrättaren.

Paragrafen, som är ny, reglerar bodelningshandlingens innehåll. Formföreskrifter om skriftlighet och undertecknande finns i 23 §. Övervägandena finns i avsnitt 13.7.

I handlingen ska bodelningsförrättaren ange allt det som fram- går av första stycket. Om dessa föreskrifter inte är uppfyllda ska det inte medföra att bodelningshandlingen är ogiltig eller att det utgör ett formellt hinder mot att verkställa bodelningsbeslutet. När det

560

SOU 2025:121

Författningskommentar

gäller förteckningen över tillgångar och skulder i punkt 3 kan i stället en upprättad bouppteckning bifogas till handlingen. Tvistiga frågor (punkt 4) hänför sig främst till tillgångar och skulder och värder- ingen av dem. Med särskilda yrkanden avses andra yrkanden än det som avser att likadelning ska ske av värdet av makarnas samman- lagda nettogiftorättsgods. Det kan till exempel avse yrkanden om jämkning av äktenskapsförord eller samboavtal, övertagande av bo- stad eller yrkanden hänförliga till dold samäganderätt eller nyttjande- rättsersättning.

Av punkt 5 och 6 framgår att bodelningsförrättarens beslut och skälen för det ska redovisas. I första hand avses beslutet om bodel- ning, det vill säga storleken på lott och eventuell lottläggning av egendom med stöd av 11 kap. 8 §. Här avses också beslut om skev- delning av kostnader i förekommande fall. I detta ligger att förrät- taren behöver ange om beslut om förskott av bodelningslott eller mellanbeslut tidigare har fattats. Att betalt förskottsarvode ska an- ges och tillgodoräknas maken eller makarna framgår av 27 §.

I andra stycket anges att bodelningsförrättaren ansvarar för att i sitt bodelningsbeslut förplikta en make att utge betalning eller lös egendom om bodelningen innebär att maken har en sådan skyldig- het och den inte är villkorad av någon annan prestation eller händelse. Att förrättaren i den mån det är möjligt formulerar beslutet som en verkställbar förpliktelse ska ske utan begäran från en make. Enkelt uttryckt ska det av bodelningsbeslutet framgå klart och tydligt att en make förpliktas att betala ett visst belopp till den andra maken, eller i förekommande fall att utge bestämd lös egendom. Bodelnings- förrättaren ska inte ange en särskild förfallodag (jfr kommentaren till 3 kap. 19 a § utsökningsbalken). Ett undantag är om en make ges skäligt anstånd med betalning enligt 11 kap. 9 §. Det förekom- mer att bodelningsförrättare formulerar sitt beslut på så sätt att be- talning ska ske senast 30 dagar efter att beslutet har vunnit laga kraft och att bodelningen annars förfaller. Sådana villkor bör inte användas.

Om ett bodelningsbeslut saknar en förpliktelse – trots att förut- sättningar funnits för det – medför inte detta att bodelningen är ogiltig.

Enligt tredje stycket ska en kopia av förordnandet för bodelnings- förrättaren bifogas till bodelningshandlingen.

561

Författningskommentar

SOU 2025:121

25 §

Den bodelningshandling som bodelningsförrättaren har upprättat ska så snart som möjligt delges båda makarna.

Om en make vid ett sammanträde har underrättats om tid och plats för bodelningsbeslutet ska delgivning av bodelningshandlingen anses ha skett vid tiden för beslutet. Samma dag som bodelningshandlingen upprättas ska den skickas till båda makarna.

I paragrafen finns regler om delgivning av bodelningshandlingen. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.14.

Första stycket motsvarar 8 § första stycket i dess hittillsvarande lydelse med den ändringen att kravet på att bodelningshandlingen ska delges i original eller bestyrkt kopia tas bort.

Regeln i andra stycket är ny. Genom ändringen kan delgivning av bodelningshandlingen ske genom att makarna vid ett sammanträde underrättas om tid och plats för när handlingen ska upprättas. Del- givning anses då ha skett vid tiden för upprättandet. Att delgivning sker på detta sätt bör antecknas i protokollet för sammanträdet. Så- dan delgivning gäller även om bodelningsförrättaren av någon anled- ning upprättar bodelningshandlingen vid ett senare tillfälle än det som makarna informerats om vid sammanträdet.

Det finns inget hinder mot att tillämpa delgivningssättet enbart beträffande den ena maken, till exempel om den andra maken av något skäl inte närvarade vid sammanträdet eller om separata sam- manträden har hållits med respektive make.

När bodelningshandlingen är upprättad ska den så snart som möj- ligt skickas eller lämnas till båda makarna, men behöver då alltså inte delges på nytt.

Bodelningsförrättarens kostnader

26 §

Bodelningsförrättaren har rätt att få skäligt arvode och ersättning för sina utgifter.

Kostnaderna ska betalas av makarna med hälften vardera. Bodelnings- förrättaren ska i bodelningshandlingen bestämma en annan skälig fördel- ning om

1.den ena maken har orsakat fördröjning eller ökade kostnader genom att utebli från ett sammanträde eller inte följa ett föreläggande, genom påstå-

562

SOU 2025:121

Författningskommentar

ende eller invändning, som han eller hon insett eller borde ha insett saknade fog, eller annars genom vårdslöshet eller försummelse, eller

2.om makarnas ekonomiska förhållanden ger anledning till det.

I förhållande till bodelningsförrättaren svarar makarna solidariskt för dennes ersättning.

Paragrafen reglerar bodelningsförrättarens kostnader och betalning av dem. Bestämmelserna, som tidigare fanns i 7 §, ändras i några av- seenden som beskrivs nedan. I övrigt görs endast språkliga ändringar. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.12.

Av första stycket framgår numera uttryckligen att bodelningsför- rättarens ersättning ska vara skälig. Någon förändring av det gällande rättsläget är dock inte avsedd i och med tillägget.

Andra stycket innehåller bestämmelser om kostnadsfördelningen mellan makarna. Utgångspunkten är densamma som tidigare, det vill säga att makarna ska betala hälften var av kostnaderna. Liksom hittills kan bodelningsförrättaren besluta om en annan fördelning (skevdelning) i två fall, vilka ändras på följande sätt.

Framför allt gäller det den situationen som anges i punkt 1. Regeln görs strängare mot en försumlig make. Numera finns en uppräk- ning av olika sätt som en av makarna kan ha varit försumlig eller liknande på. Uppräkningen är inte uttömmande. Några ytterligare exempel ges i avsnitt 8.6.12. För skevdelning krävs enligt den nya lydelsen att agerandet antingen har orsakat en fördröjning av för- farandet eller ökade kostnader. Bedömningen ska ske utifrån objek- tiva omständigheter, såsom vad maken har gjort eller underlåtit att göra och vilka följder det har fått för kostnaderna och tidsutdräkten. En fördröjning av förfarandet kan alltså i sig leda till skevdelning.

I det sistnämnda finns en presumtion för att en fördröjning har inneburit merarbete för bodelningsförrättaren och därmed ökade kostnader för makarna att betala. I presumtionen ryms också att fördröjningen har lett till ökade kostnader för den andra maken, såväl direkta som indirekta. Denna förändring är inte avsedd att påverka grundregeln att en förrättare inte är behörig att förplikta ena maken att ersätta den andra maken för dennes egna kostnader i anledning av förrättningen.

Bodelningsförrättaren ska bestämma en skälig fördelning av kost- naderna utifrån en helhetsbedömning av omständigheterna i det en- skilda fallet. Konstaterat ökade kostnader ska inte räknas dubbelt

563

Författningskommentar

SOU 2025:121

när en fördröjning ska beaktas som skäl för skevdelning. I slutet av prövningen måste därför en rimlighetsuppskattning göras.

Beslut om skevdelning enligt någon av punkterna förutsätter inget yrkande om det. Bodelningsförrättaren ska ta ställning till frågan ex officio eller efter yrkande därom. Makarna bör ges tillfälle att yttra sig i frågan innan beslut fattas.

I punkt 2 sker två förändringar jämfört med den hittillsvarande lydelsen. Den ena är den ovan beskrivna justeringen att en eventu- ell skevdelning (eller jämkning av kostnadsfördelningen) ska göras utifrån en skälighetsbedömning. Den andra förändringen avser att det inte längre krävs ”särskild” anledning för skevdelning, utan att det räcker att ”makarnas ekonomiska förhållanden ger anledning till det”. Punkten kommenteras i avsnitt 8.6.12.

Tredje stycket reglerar makarnas solidariska betalningsansvar, som inte har ändrats. Överväganden därom finns i avsnitt 8.6.13. Se också 27 § och kommentaren till den.

27 §

Det som var och en av makarna har betalat i ersättning eller förskott på ersätt- ning till bodelningsförrättaren ska framgå av bodelningshandlingen och till- godoräknas maken när skyldigheten att utge betalning enligt 24 § andra stycket bestäms.

Bodelningsförrättaren får förbehålla sig att begära ytterligare ersättning för arbete och utlägg som kan vara nödvändigt efter bodelningshandlingens upprättande.

Paragrafen, som är ny, reglerar den situationen att en eller båda ma- karna före bodelningsbeslutet har betalat ersättning eller förskott på ersättning till bodelningsförrättaren. I så fall ska bodelningsför- rättaren ange storleken av respektive makes betalningar i bodelnings- handlingen. Bodelningsförrättaren ska bestämma om betalningarna innebär att någon av makarna har en regressfordran på den andra. Vid den beräkning som då behöver göras ska bodelningsförrättaren beakta om makarna ska dela på kostnaderna med hälften var enligt huvudregeln eller om förrättaren har beslutat om skevdelning av kostnaderna enligt 26 §.

564

SOU 2025:121

Författningskommentar

räknandet är del av bodelningsbeslutet, vilket i sin tur får till följd att verkställighet och klander kan ske enligt vad som gäller för det.

Att bodelningsförrättaren ska ange hur mycket som har betalats innebär inte att denne fattar något beslut om sin ersättning. I prak- tiken sker normalt den slutliga faktureringen till makarna först där- efter. Bodelningsförrättaren kan då ta betalt för hela eller en stor del av den fakturerade kostnaden genom att ta förskottet i anspråk. Eventuell resterande del får betalas av makarna enligt den fördel- ning som följer av bodelningsbeslutet. I regel bör rutinen vara den att fakturering i första hand sker till respektive make i enlighet med fördelningen. I grunden finns dock ett solidariskt betalningsansvar enligt föregående paragraf.

Den beskrivna ordningen medför inte att bodelningsförrättaren är förhindrad att kräva ersättning för ytterligare arbete och utlägg som kan vara nödvändigt efter bodelningshandlingens upprättande. För tydlighets skull bör denne dock ange ett förbehåll om detta i bodelningshandlingen i syfte att undvika att makarna överraskas därom. Det sagda följer av andra stycket.

Övervägandena finns i avsnitt 8.6.12.

Ersättningsgaranti

28 §

Om det är skäligt med hänsyn till en makes ekonomiska och personliga förhållanden samt omständigheterna i övrigt, kan domstol på ansökan av denne besluta att ersättning till bodelningsförrättare för högst tio timmars arbete ska betalas av allmänna medel på de villkor som anges i 29 § (ersätt- ningsgaranti). I fråga om sådan ersättning tillämpas 27 § rättshjälpslagen (1996:1619).

Endast den som har ett ekonomiskt underlag enligt 38 § rättshjälpslagen som inte överstiger sju gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ social- försäkringsbalken som gäller när ansökan ges in till domstolen, kan ha rätt till ersättningsgaranti.

Under särskilda förhållanden kan båda makarna samtidigt ha rätt till garantin. Begränsningen i antalet timmar ska gälla för var och en av dem.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att beviljas ersättnings- garanti. Bestämmelserna i hittillsvarande 7 a § delas upp i två para- grafer, 28 och 29 §§. Systemet är dock i huvudsak detsamma som tidigare. De förändringar som sker avser främst höjningar av de

565

Författningskommentar

SOU 2025:121

olika nivåerna för antalet timmar, den sökandes ekonomiska under- lag och värdet av dennes andel i boet (se 29 § angående det sistnämnda). Därtill ändras så att det ska vara möjligt att under särskilda förhåll- anden bevilja ersättningsgarantin till båda makarna. I övrigt görs endast språkliga ändringar. Övervägandena finns i avsnitt 15.8.

I första stycket anges att gränsen för det högsta antalet timmar som garantin kan ersätta är tio. Det är en höjning från hittillsvar- ande fem timmar.

Bestämmelsen i andra stycket är ny. Av förarbetena till hittills- varande 7 a § framgår att om en makes ekonomiska förhållanden är sådana att inkomsterna överstiger hälften av det gränsvärde som be- rättigar till rättshjälp enligt rättshjälpslagen bör ansökan om garan- tin i regel inte bifallas (det vill säga 130 000 kr). Den nivån höjs och förs samtidigt in i lagtexten. Det är ett grundläggande krav för att ha rätt till garantin att den sökande har ett ekonomiskt underlag som inte överstiger sju gånger det prisbasbelopp som gäller när an- sökan ges in till domstolen.

Därutöver gör domstolen vid sin prövning av ansökan motsvar- ande skälighetsbedömning som sker i dag. Hänsyn ska tas till makens ekonomiska och personliga förhållanden samt omständigheterna i övrigt. För bifall krävs alltså att maken inte får ha realiserbara till- gångar till motsvarande värde som ersättningsgarantin avser täcka. Som huvudregel gäller alltjämt att det ska vara fråga om någon form av ekonomisk snedfördelning mellan makarna. I första hand syftar garantin till att hjälpa en make som saknar tillgångar när den make som sitter i boet vägrar att medverka till bodelning.

Av tredje stycket framgår att det är möjligt att under särskilda för- hållanden bevilja ersättningsgaranti till båda makarna. Det är en för- ändring jämfört med gällande rätt. Typexemplet för när båda mak- arna kan ha rätt till garantin är om de saknar tillgångar av värde och bodelningen i princip avser frågan om lottläggning av en hyresrätt (se 11 kap. 8 § äktenskapsbalken). En prövning enligt första stycket måste också ske, men utan krav på att det måste finnas en ekono- misk snedfördelning mellan makarna. Ersättning till bodelnings- förrättaren ska betalas av allmänna medel för högst tio timmars ar- bete för var och en av makarna. Om båda har beviljats garantin är gränsen sammanlagt tjugo timmar.

566

SOU 2025:121

Författningskommentar

29 §

Ersättning enligt den beslutade ersättningsgarantin ska betalas ut, om den make som har utverkat garantin har en andel i boet som efter avdrag för täckning av skulder är värd mindre än motsvarande tre gånger det prisbas- belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller när ersätt- ningen ska betalas ut.

Ersättningen ska betalas ut till bodelningsförrättaren efter ansökan. Utbetalt belopp ska vid tillämpningen av 26 § tillgodoräknas samme make.

Ansökan enligt första stycket och 28 § första stycket görs hos den dom- stol som avses i 2 §.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för utbetalning enligt den er- sättningsgaranti som beslutats med stöd av 28 §. Bestämmelserna fanns tidigare i 7 a § andra och tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 15.8.

Av första stycket framgår att ersättning enligt den beslutade ersätt- ningsgarantin ska betalas ut, om den make som har utverkat garan- tin har en andel i boet som efter avdrag för täckning av skulder är värd mindre än motsvarande tre gånger det prisbasbelopp som gäller när ersättningen ska betalas ut. Ändringen är endast avsedd att höja den tidigare nivån om 100 000 kronor.

I övrigt görs endast språkliga ändringar, liksom ändrade para- grafhänvisningar. Några sakliga ändringar är inte avsedda.

Klander av bodelningen och andra beslut av bodelningsförrättare

30 §

En make som är missnöjd med ett bodelningsbeslut får klandra det genom att inom tre veckor efter delgivningen väcka talan mot den andra maken vid den tingsrätt som har förordnat bodelningsförrättaren. Klandras inte beslutet inom denna tid, har maken förlorat sin rätt att föra talan.

Om bara den ena maken har klandrat bodelningsbeslutet inom föreskriven tid får den andra maken också klandra det inom tre veckor från det att maken delgavs stämningen. En sådan anslutningstalan förfaller, om den första klan- dertalan återkallas eller av annat skäl förfaller.

I mål om klander av bodelningsbeslut får domstolen hämta in yttrande av bodelningsförrättaren och återförvisa ärendet till denne.

Paragrafen reglerar klander av ett bodelningsbeslut. Övervägandena finns i avsnitt 14.5.

567

Författningskommentar

SOU 2025:121

Första stycket flyttas från 8 § andra stycket. Tidsfristen för ordi- närt klander av bodelning förkortas från fyra till tre veckor. Kravet på att det i bodelningshandlingen ska anges vad en make ska iaktta för att klandra bodelningen flyttas från 8 § andra stycket sista men- ingen till 24 §. Det förtydligas i sista meningen att det är rätten att föra talan som kan gå förlorad om beslutet inte klandras i rätt tid.

I andra stycket förs in nya bestämmelser om anslutningsklander. Därigenom ges en part en förlängd frist för att klandra bodelnings- beslutet när den andra parten har väckt klandertalan inom den ordi- nära fristen enligt första stycket. Fristen bestäms till tre veckor från det att maken delgavs stämning med anledning av den första klander- talan. Domstolen bör i handlingarna för den utfärdade stämningen informera om förutsättningarna för fristen för anslutningsklander. Som utgångspunkt bör domstolen sätta även fristen för svaromål till motsvarande tid av processekonomiska skäl. Den som väcker anslutningsklander ska ange sina yrkanden i samband med det (jfr 42 kap. 2 § rättegångsbalken angående vad en ansökan om stämning ska innehålla). Domstolen bör handlägga talan om anslutningsklander i samma mål som den första klandertalan.

En klandertalan som har väckts anslutningsvis förfaller om den första (självständiga) klandertalan återkallas eller förfaller av något annat skäl.

Om klandertalan väcks inom den ordinarie fristen ska den be- aktas som en självständig klandertalan, och inte som en talan anslut- ningsvis.

Tredje stycket motsvarar hittillsvarande 8 § tredje stycket. Endast språkliga ändringar görs. Några sakliga ändringar är inte avsedda.

31 §

Bestämmelserna i 30 § gäller även för beslut enligt 20–22 §§.

I beslutet ska bodelningsförrättaren ange vad en make ska iaktta för att klandra det.

Av paragrafen, som är ny, framgår att klandertalan kan föras mot bodelningsförrättarens beslut om förskott av bodelningslott, mellan- beslut samt fastställelse av bodelningsavtal. Bodelningsförrättaren ska ange i beslutet hur sådan klandertalan ska ske. I 32 och 33 §§

568

SOU 2025:121

Författningskommentar

regleras förutsättningarna i övrigt för den. Övervägandena finns i avsnitt 9.3, 10.3.3, 13.7.6.

32 §

Beslut om förskott av bodelningslott enligt 20 § får prövas av domstolen endast i samband med klander av bodelningen.

Om domstolen entledigar en bodelningsförrättare som har fattat ett sådant beslut, utan att samtidigt utse en ny, får den make som har förpliktats att be- tala förskottet klandra det enligt bestämmelserna i 30 § första stycket. Talan ska väckas inom tre veckor efter delgivningen av beslutet om entledigande.

Paragrafen, som är ny, reglerar de närmare förutsättningarna för klander av beslut om förskott av bodelningslott. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.3 och 9.3.4.

Av första stycket framgår att klandertalan inte kan ske särskilt. Som huvudregel kan talan alltså föras endast i samband med klan- der av bodelningsbeslutet. Den möjligheten står öppen för båda makarna.

Andra stycket reglerar den situationen att en bodelningsförrättare har beslutat om förskott enligt 20 § och därefter blir entledigad utan att domstolen samtidigt förordnar en ny bodelningsförrättare. I ett sådant fall ska den make som har förpliktats att utge förskottet ha rätt att klandra beslutet inom tre veckor efter att domstolen har del- gett honom eller henne beslutet om entledigande.

Om beslutet inte klandras i rätt tid vinner det laga kraft och står alltså fast. I beslutet om entledigande bör domstolen påminna om det. Det är bodelningsförrättaren som ska informera om hur klan- dertalan kan föras mot ett förskottsbeslut, vilket ska anges i beslu- tet (se 31 §).

Den make som har rätt till förskottet får inte klandra beslutet enligt detta andra stycke. Det får inte heller ske anslutningsvis.

569

Författningskommentar

SOU 2025:121

33 §

Bodelningsförrättaren ska med hänsyn till omständigheterna bestämma om klander av mellanbeslut enligt 21 § ska få ske särskilt eller endast i samband med klander av bodelningen.

Denne får även bestämma att handläggningen i övrigt ska vila till dess beslutet har vunnit laga kraft.

Paragrafen, som är ny, reglerar de närmare förutsättningarna för klander av mellanbeslut. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.3.

Bodelningsförrättaren avgör om klander ska få ske direkt (sär- skilt) eller först i samband med klander av bodelningsbeslutet. Om- ständigheterna i det enskilda fallet får vara styrande för bedömningen, utifrån vilket alternativ som bedöms vara mest processekonomiskt fördelaktigt. Genom att tillåta klander först i anslutning till bodel- ningsbeslutet uppstår inget avbrott i förrättningen. Den tidsvinst som uppnås i detta skede kan dock riskera att förloras senare under processen. Om domstolen ändrar mellanbeslutet finns det en risk för att bodelningen behöver göras om efter återförvisning till för- rättaren.

Vid bedömningen av om klander ska få ske särskilt finns det an- ledning för förrättaren att kritiskt analysera hur stor risken är att beslutet kan komma att ändras. Om förrättaren anser det mer eller mindre klart att dennes bedömning står sig vid en eventuell klander- talan, kan förrättaren undanröja risken för dubbla processkedjor genom att föreskriva att mellanbeslutet bara får klandras i samband med bodelningsbeslutet. Om däremot förrättaren anser att utgången är mer osäker kan det vara av värde att få frågan rättskraftigt avgjord mellan parterna innan bodelningsförrättningen fortsätter.

Särskilda rättsmedel

34 §

Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rättegångsbalken ska tillämpas i fråga om bodelning som förrättats av bodelningsförrättare. Härvid ska det som sägs i 58 kap. 10 a och 13 §§ och 59 kap. 5 § rättegångs- balken om överklagande gälla klander av bodelning.

Paragrafen har sin motsvarighet i hittillsvarande 9 §. Endast språk- liga ändringar görs. Några sakliga ändringar är inte avsedda.

570

SOU 2025:121

Författningskommentar

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för mål om äktenskapsskillnad om talan har väckts före ikraftträdandet.

3.Äldre föreskrifter gäller i fråga om klander av beslut som har med- delats före ikraftträdandet.

Överväganden om och kommentarer till ikraftträdande- och över- gångsbestämmelserna finns i kapitel 18.

20.2Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

10 kap. Om laga domstol

9 a §

En domstol får inte pröva en fråga mellan makar eller sambor som en förord- nad bodelningsförrättare kan pröva. Rättegångshindret gäller från det att en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare har getts in till domstolen till dess att förordnandet har upphört eller ett beslut om avslag har vunnit laga kraft.

Om en svarande inte har invänt om domstolens behörighet i rätt tid enligt

34 kap. 2 § föreligger inte hinder enligt första stycket. Inte heller föreligger sådant hinder om en talan har väckts före den tid som anges i första stycket.

Paragrafen är ny. Den begränsar möjligheten för en make (eller sam- bo) att få en fråga av betydelse för bodelningen prövad av domstol genom en särskild talan. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Innebörden av lagändringen är att det inte går att föra en sådan talan under tiden som en bodelningsförrättare är förordnad. I stället ska förrättaren pröva den frågan, vars beslut kan komma under dom- stolens prövning efter klandertalan. Om det ska ske genom ett mellan- beslut eller som del av bodelningsbeslutet avgörs av förrättaren, lik- som hur ett mellanbeslut kan klandras (se kommentaren till 17 kap. 21, 31 och 33 §§ äktenskapsbalken).

Hinder för särskild talan är avsett att föreligga när en makes talan är riktad enbart mot den andra maken i förrättningen. Rättegångs- hindret gäller från det att en ansökan om förordnande av bodelnings- förrättare har getts in till domstolen till dess att förordnandet har upphört eller ett beslut om avslag har vunnit laga kraft. Om en för- rättning inte leder till ett bodelningsbeslut kan ett förordnande

571

Författningskommentar

SOU 2025:121

potentiellt finnas kvar trots att förrättningen inte längre är aktivt pågående. I syfte att undanröja hindret mot särskild talan kan en begäran om entledigande ges in till domstolen.

Enligt andra stycket ska domstolen beakta rättegångshindret ute- slutande efter invändning från part. En invändning ska framställas första gången svaranden för talan i målet, det vill säga i svaromålet eller vid det första sammanträdet om förberedelsen är muntlig (se 34 kap. 2 § rättegångsbalken). I annat fall har parten förlorat sin rätt att framställa invändningen, om hon eller han inte haft laga förfall. Med hänsyn till att rättegångshindret är dispositivt har parterna alltså möjlighet att få tvistefrågan prövad i domstol om de är över- ens om det.

Om en talan i domstol har väckts innan en ansökan om förord- nande av bodelningsförrättare ges in till domstolen ska inte ansökan innebära att ett rättegångshinder uppstår i det pågående målet.

Har invändningen gjorts i rätt tid får domstolen pröva om det är en sådan talan som det föreligger rättegångshinder för. Den avgör- ande frågan bör då i de allra flesta fall vara om talan avser en fråga som har betydelse för bodelningen. Det kan tänka sig att bodelnings- förrättaren behöver yttra sig över den saken för att domstolen ska kunna ta ställning.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

20.3Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

23 kap. Om arvskifte

5 §

På en delägares begäran ska rätten utse någon att vara skiftesman. Till skiftes- man får endast förordnas den som har samtyckt till det. Det som föreskrivs i 17 kap. 1–3, 5, 8, 21, 23, 25, 26, 30, 31, 33 och 34 §§ äktenskapsbalken om bodelning, bodelningsförrättare och make ska gälla i fråga om arvskifte, skiftesman och delägare i boet. Arvode och ersättning till skiftesmannen ska dock betalas av dödsboet.

572

SOU 2025:121

Författningskommentar

En dödsbodelägare eller en person som på annat sätt är beroende av arvskiftet får inte utses till skiftesman.

Paragrafen innehåller regler om skiftesman. Övervägandena finns i kapitel 17.

Enligt första stycket gäller inte de nya kompetenskraven för bo- delningsförrättare vid förordnande av skiftesman (jfr 17 kap. 4 § äktenskapsbalken). Hänvisningen i första stycket till den paragra- fen tas bort. Det gäller dock alltjämt ett krav på samtycke från den som ska förordnas till skiftesman. Den mening som tidigare fanns i nämnda paragraf förs in i första stycket. Liksom hittills gäller därut- över ett krav på att personen ska vara lämplig för att utses till skiftes- man, även om det inte uttryckligen framgår av bestämmelsen. Några sakliga ändringar beträffande förordnande av skiftesman är inte av- sedda.

Även i övrigt ändras hänvisningen i denna paragrafs första stycke till följd av de förändringar som görs i 17 kap. äktenskapsbalken. Utgångspunkten är att det gällande rättsläget för arvskifte, skiftes- man och delägare i boet inte ändras. I följande fall sker en föränd- ring genom att hänvisning sker till 17 kap. 8, 21, 25, 30, 31, 33 §§. Förändringarna innebär i huvudsak att arvskifte får genomföras utan sammanträde om det är lämpligt, att mellanbeslut får fattas, att det finns ett förenklat sätt att delge arvskifteshandlingen och att anslutningsklander av ett arvskifte får ske. Övriga hänvisningsänd- ringar sker på grund av att hittillsvarande paragrafer flyttas.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

573

Författningskommentar

SOU 2025:121

20.4Förslaget till lag om ändring i jordabalken

20 kap. Lagfart

7 §

Förekommer inte omständigheter som avses i 6 §, ska lagfartsansökan för- klaras vilande, om

1.vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen inte är styrkt av två vittnen och överlåtelsen inte skett genom statlig myn- dighet,

2.fångesmannen inte har lagfart och fall som avses i 9 § inte föreligger,

3.rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna,

4.lagfart söks på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu inte vunnit laga kraft,

5.vid förvärv genom legat detta inte utgivits,

6.vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev inte utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen inte fullbordats,

7.vid överlåtelse överlåtaren är eller har varit gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens bestämmelser är beroende av den andre eller tidigare makens samtycke, dock inte om överlåtelsen skedde senare än tio år efter det att äktenskapet upplöstes,

8.vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt bestämmel- serna i sambolagen (2003:376) är beroende av den andra sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskrivnings- del av anmälan enligt 5 § andra stycket den lagen var upptaget på inskriv- ningsdag när överlåtelsen skedde,

9.vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,

10.förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11.förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning,

12.förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd, eller

13.förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som inte överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprät- tades.

Paragrafen anger de fall då en ansökan om lagfart ska förklaras vilande. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.4.

Av den hittillsvarande lydelsen framgår att en ansökan om lag- fart ska förklaras vilande vid överlåtelse om överlåtaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens bestämmelser är beroende av den andra makens samtycke. I 9 kap. 1 a § äktenskapsbalken införs en tidsfrist om att begäran om bodelning eller att få överta bostad

574

SOU 2025:121

Författningskommentar

eller bohag från den andra maken ska framställas senast tio år efter äktenskapsskillnad. I annat fall förlorar parten sin rätt. Till följd av den nya bestämmelsen sker en anpassning i punkten 7 i den aktu- ella paragrafen. Vilandeförklaring ska inte ske om överlåtelsen har skett senare än tio år efter det att äktenskapet upplöstes. Regleringen i jordabalken är alltså hårdare mot den andra maken (det vill säga den som har att lämna samtycke) än vad som gäller enligt äktenskaps- balken. Skälen för det redovisas i avsnitt 7.7.4.

När det gäller övriga tillägg i punkten 7 avser de att underlätta förståelsen av paragrafen. Det är inte avsett någon förändring i det gällande rättsläget.

22 kap. Inteckning

4 §

Förekommer inte omständigheter som avses i 3 §, ska ansökan om inteck- ning förklaras vilande, om

1.ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt intecknings- ansökningen inte har medgivits av den som har lagfart,

2.rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna,

3.sökanden är eller har varit gift samt den andra eller tidigare makens samtycke fordras enligt äktenskapsbalkens bestämmelser och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda balk inte har givits, dock inte om ansökan om inteckning skett senare än tio år efter det att äktenskapet upplöstes,

5.ansökningen enligt lag är beroende av domstols eller annan myndig- hets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, ska inskrivningsmyndigheten utfärda bevis om detta (vilandebevis).

Paragrafen anger de fall då en ansökan om inteckning ska förklaras vilande. Motsvarande ändringar sker av punkten 3 som har kommen- terats ovan. I övrigt görs endast språkliga ändringar. Några sakliga ändringar är inte avsedda.

575

Författningskommentar

SOU 2025:121

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

20.5Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

3 kap. Exekutionstitlar

1 §

Verkställighet får under de förutsättningar som anges i detta kapitel ske på grund av följande exekutionstitlar:

1.domstols dom, utslag eller beslut,

2.förlikning som är stadfäst av en domstol och medlingsöverenskommelse som har förklarats verkställbar av en domstol,

3.godkänt strafföreläggande, godkänt föreläggande av ordningsbot eller godkänt avgiftsföreläggande,

4.skiljedom eller beslut om avskrivning av ett skiljeförfarande,

5.förbindelse angående underhållsbidrag,

6.förvaltningsmyndighets beslut som

a. innefattar betalningsskyldighet, förutsatt att beslutet får överklagas i annan ordning än den som gäller för laglighetsprövning enligt 13 kap. kom- munallagen (2017:725), eller

b. får verkställas enligt en särskild föreskrift,

7.handling som enligt en särskild föreskrift får läggas till grund för verkställighet,

8.Kronofogdemyndighetens utslag eller beslut i mål om betalnings- föreläggande eller handräckning samt europeiskt betalningsföreläggande som har förklarats verkställbart av Kronofogdemyndigheten, och

9.bodelningsförrättares bodelningsbeslut, beslut om förskott av bodelnings- lott eller bodelningsavtal som är fastställt av en bodelningsförrättare.

Det som i balken sägs om dom gäller, om inte annat föreskrivs, i tillämp- liga delar även domstols utslag eller beslut, Kronofogdemyndighetens ut- slag eller beslut i mål om betalningsföreläggande eller handräckning samt europeiskt betalningsföreläggande som har förklarats verkställbart av Krono- fogdemyndigheten. Vidare gäller det som sägs i balken om skiljedom även beslut om avskrivning av skiljeförfarande.

I paragrafen finns en uppräkning av exekutionstitlar. Genom tillägget i den nya punkten 9 utgör bodelningsförrättares bodelningsbeslut, beslut om förskott av bodelningslott eller bodelningsavtal som är fastställt av en bodelningsförrättare exekutionstitlar, vilka kan verk-

576

SOU 2025:121

Författningskommentar

ställas om de innehåller en förpliktelse (se kommentaren till 19 a §). Övervägandena finns i avsnitt 13.7.

Beslut av bodelningsförrättare

19 a §

En bodelningsförrättares bodelningsbeslut får verkställas enligt det som gäller för dom, om bodelningshandlingen uppfyller föreskrifterna om skriftlighet och undertecknande i 17 kap. 23 § äktenskapsbalken.

Bodelningsförrättares beslut om förskott av bodelningslott och bodelnings- avtal som är fastställt av bodelningsförrättare verkställs som lagakraftägande dom, om inte annat beslutas med anledning av talan mot beslutet.

Paragrafen, som är ny, reglerar verkställighet avseende de beslut av en bodelningsförrättare som anges i 1 §. Övervägandena finns i av- snitt 13.7.

Av första stycket framgår att ett bodelningsbeslut får verkställas på motsvarande sätt som en tingsrättsdom (se 3 kap. 3–9 §§ utsök- ningsbalken). Det innebär att reglerna för när och hur verkställig- het kan ske av ett bodelningsbeslut respektive en dom i ett mål om klander av bodelning överensstämmer med varandra.

I korthet får alltså ett bodelningsbeslut som inte har vunnit laga kraft verkställas endast på vissa villkor. Innefattar beslutet en för- pliktelse att betala bodelningslikvid får verkställighet ske genast, om inte gäldenären (den förpliktade parten) ställer säkerhet som svarar mot betalningsskyldigheten. Den egendom som är föremål för utmätningen får inte säljas utan gäldenärens samtycke förrän beslutet har vunnit laga kraft och influtna medel får inte heller be- talas ut dessförinnan om inte sökanden ställer säkerhet. Om beslu- tet innehåller en förpliktelse att lämna ut lös egendom får verkställig- het ske om sökanden ställer säkerhet för egendomen och eventuell avkastning.

Om bodelningsbeslutet har klandrats saknar domstolen möjlig- het att inhibera verkställigheten.

577

Författningskommentar

SOU 2025:121

För att kunna verkställas måste bodelningsbeslutet vara formenligt. Med detta avses att bodelningshandlingen ska uppfylla föreskrift- erna om skriftlighet och undertecknande i 17 kap. 23 § äktenskaps- balken. Det är däremot inte ett formkrav för verkställigheten att det i bodelningshandlingen anges allt det som framgår av 17 kap.

24 § äktenskapsbalken. Om dessa föreskrifter inte är uppfyllda med- för det inte att bodelningshandlingen är ogiltig.

Ett allmänt krav för att bodelningsbeslutet ska kunna verkställas är att den innehåller en förpliktelse. Av 17 kap. 24 § andra stycket äktenskapsbalken framgår att bodelningsförrättaren ska förplikta en make att utge betalning eller lös egendom om bodelningen inne- bär att maken har en sådan skyldighet och den inte är villkorad av någon annan prestation eller händelse. Se kommentaren till den para- grafen.

I andra stycket anges att såväl beslut om förskott av bodelnings- lott som ett bodelningsavtal som är fastställt av bodelningsförrät- tare får verkställas som en dom som har vunnit laga kraft. Efter att klandertalan har väckts kan dock domstolen inhibera verkställigheten. Det finns inga särskilda formkrav för besluten. Däremot krävs, lik- som för bodelningsbeslut, att de innehåller en förpliktelse för att kunna verkställas.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2.Äldre föreskrifter gäller för bodelningsförrättares beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Överväganden om och kommentarer till ikraftträdande- och över- gångsbestämmelserna finns i kapitel 18.

578

SOU 2025:121

Författningskommentar

20.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:206) om viten

1 §

Denna lag gäller viten som enligt lag eller annan författning får föreläggas av myndigheter eller bodelningsförrättare. Vad som föreskrivs i 2–6, 9 och 10 §§ gäller dock inte sådana viten som riktar sig till var och en. En bodel- ningsförrättare får inte förelägga vite enligt 5 §.

Lagen ska inte tillämpas i den mån annat följer av vad som är särskilt föreskrivet.

Allmänna bestämmelser om viten finns även i brottsbalken och bötes- verkställighetslagen (1979:189).

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Genom ändringen gäller den viten som enligt lag eller annan författning får föreläggas av myn- digheter eller bodelningsförrättare. Befogenheten för bodelnings- förrättare att förelägga vite framgår av den nya paragrafen 17 kap. 14 § äktenskapsbalken (se kommentaren dit). I övrigt görs endast en språklig ändring. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.8.

7 §

Tingsrätt prövar frågor om utdömande av viten,

1.om vitet riktar sig till var och en,

2.om vitet avser säkerställande av ett enskilt anspråk,

3.om en bodelningsförrättare har förelagt vitet,

4.om i något annat fall än som förut har angetts tingsrätten själv eller, efter talan mot rättens beslut, högre rätt har förelagt vitet.

Paragrafen reglerar vilka frågor om utdömande av viten som tings- rätten ska pröva. Genom tillägget i punkt 3 gäller att ett vite som en bodelningsförrättare har förelagt prövas av tingsrätt (se 8 § an- gående förrättarens särskilda talan i detta avseende).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

579

Författningskommentar

SOU 2025:121

20.7Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)

9 kap. Bestämmelser om föreningen m.m.

11 §

Bostadsrättshavaren har rätt att på begäran få utdrag ur lägenhetsförteck- ningen beträffande lägenhet som han innehar med bostadsrätt. Utdraget ska avse uppgifter som enligt 10 § ska anges i förteckningen. Dagen för utfärdandet ska anges i utdraget.

Första stycket gäller också för en bodelningsförrättare som är förordnad att förrätta bodelning där bostadsrättshavaren är part.

Paragrafen reglerar en bostadsrättsförenings skyldighet att lämna utdrag ur lägenhetsförteckningen. Enligt andra stycket, som är nytt, har en bodelningsförrättare motsvarande rätt som bostadsrättshava- ren att få utdrag ur lägenhetsförteckningen beträffande en lägenhet som innehas med bostadsrätt enligt vad som närmare anges i 10 §. En förutsättning är att bostadsrättshavaren är part i den bodelning som bodelningsförrättaren är förordnad för. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.9.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

20.8Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

8 kap. Insyn och tystnadsplikt

2 b §

En svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget om det

1.under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren,

580

SOU 2025:121

Författningskommentar

2.under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren,

3.i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av åklagaren på fram- ställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller

4.i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utred- ningsorder begärs av åklagaren.

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form. Bestämmelser om skyldighet för värdepapperscentraler och kontoför-

ande institut att lämna uppgifter till bodelningsförrättare och överförmynda- ren finns i 17 kap. 16 § äktenskapsbalken och 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om hur uppgifter enligt första stycket ska lämnas.

Genom ändringen i tredje stycket erinras om uppgiftsskyldigheten enligt 17 kap. 16 § äktenskapsbalken.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

20.9Förslaget till lag om ändring i sambolagen (2003:376)

26 §

Bestämmelserna i 17 kap. 1, 2 och 4–34 §§ samt 18 kap. 1 § äktenskaps- balken gäller även vid tvist mellan sambor. Vad som sägs om makar ska därvid gälla sambor. Den hänvisning som anges i 17 kap. 14 § äktenskaps- balken ska i stället avse 11 § sambolagen.

Av paragrafen framgår att bodelningsförrättare kan förordnas även för att genomföra bodelning mellan sambor och att för en sådan gäller i princip samma regler som när en bodelningsförrättare för- ordnas för makar. Kommentaren till 17 kap. äktenskapsbalken inne- håller exempel på när det för sambor gäller särskilda förhållanden i jämförelse med makar.

Hänvisningen till 17 kap. äktenskapsbalken justeras till att om- fatta även samtliga nytillkomna paragrafer där. Sambolagen hänvisar inte till 3 § som avser prövningen av ansökan i mål om äktenskaps- skillnad.

581

Författningskommentar

SOU 2025:121

Av sista meningen framgår att vid tillämpningen av bestämmel- serna om vitesföreläggande i 17 kap. 14 § äktenskapsbalken gäller för sambor i stället redovisningsplikten enligt 11 § sambolagen (jfr 9 kap. 3 § äktenskapsbalken).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

20.10Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

2 kap. Allmänna bestämmelser för fondbolag m.m.

20 §

Ett fondbolag och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget om det

1.under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2.under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren,

3.i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av åklagaren på fram- ställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller

4.i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utred- ningsorder begärs av åklagaren.

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Om skyldighet för fondbolag och förvaringsinstitut att lämna uppgif- ter till bodelningsförrättare och överförmyndaren finns bestämmelser i 17 kap. 16 § äktenskapsbalken och 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Genom ändringen i tredje stycket erinras om uppgiftsskyldigheten enligt 17 kap. 16 § äktenskapsbalken.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

582

SOU 2025:121

Författningskommentar

20.11Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

1 kap. Inledande bestämmelser

10 a §

I 17 kap. 16 § äktenskapsbalken och 16 kap. 10 a § föräldrabalken finns be- stämmelser om skyldighet för kreditinstitut att lämna uppgifter till bodel- ningsförrättare och överförmyndaren.

Genom ändringen i paragrafen erinras om uppgiftsskyldigheten enligt 17 kap. 16 § äktenskapsbalken.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

20.12Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

1 kap. Allmänna bestämmelser

11 a §

I 17 kap. 16 § äktenskapsbalken och 16 kap. 10 a § föräldrabalken finns be- stämmelser om skyldighet för värdepappersbolag att lämna uppgifter till bodelningsförrättare och överförmyndaren.

Genom ändringen i paragrafen erinras om uppgiftsskyldigheten enligt 17 kap. 16 § äktenskapsbalken.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

583

Författningskommentar

SOU 2025:121

20.13Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

27 kap. Sekretess till skydd för enskild inom verksamhet som rör skatt, tull, m.m.

8 a §

Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att uppgift i en inkomstdeklaration lämnas till en bodelningsförrättare som är förordnad att förrätta bodelning för den person som uppgiften avser.

Om en myndighet med stöd av första stycket lämnar en uppgift till en bo- delningsförrättare, får myndigheten vid utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker bodelningsförrättarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att ut- nyttja den. Ett sådant förbehåll får inte innebära ett förbud att utnyttja upp- giften om den behövs för att bodelningsförrättaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av bodelningen.

Paragrafen, som är ny, innehåller en sekretessbrytande bestämmelse som möjliggör att Skatteverket kan lämna ut uppgifter i en inkomst- deklaration med tillhörande bilagor till en bodelningsförrättare efter begäran därom. Den person vars uppgifter ska lämnas ut ska vara part i den bodelning som bodelningsförrättaren är förordnad för. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.9.

Av andra stycket framgår att Skatteverket vid utlämnandet kan göra ett förbehåll som inskränker bodelningsförrättarens rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja den. Ett sådant förbehåll får dock inte innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att bodelningsförrättaren ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av bodelningen. Av detta följer att bodelningsför- rättaren måste kunna låta makarna ta del av uppgifterna med hän- syn till deras rätt till partsinsyn.

10 §

Den tystnadsplikt som följer av 1 §, 2 § första stycket och 3–5 §§ och den tystnadsplikt som följer av ett förbehåll som har gjorts med stöd av 8 § tredje stycket eller 8 a § andra stycket inskränker rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrund- lagen att meddela och offentliggöra uppgifter.

584

SOU 2025:121

Författningskommentar

Av paragrafen framgår att för sådana uppgifter som en bodelnings- förrättare får ut med förbehåll enligt 8 a § är meddelarfriheten in- skränkt.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

20.14Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

När vanlig delgivning får användas

17 §

Vanlig delgivning får användas vid all delgivning.

Endast myndighet får vid vanlig delgivning skicka handlingen på elek- tronisk väg. Det gäller dock även för bodelningsförrättare, boutredningsman och skiftesman.

Ändringen i andra stycket innebär att även bodelningsförrättare, bo- utredningsman och skiftesman får skicka en handling på elektronisk väg, bland annat genom e-post. Vid prövningen av om en handling bör skickas på elektronisk väg bör det beaktas om en part har upp- gett sin e-postadress. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.14.

När förenklad delgivning får användas

24 §

Förenklad delgivning får användas av en myndighet vid delgivning med den som är part eller har liknande ställning i ett mål eller ärende, om denne har fått information av myndigheten om att delgivningssättet kan komma att användas i målet eller ärendet.

Förenklad delgivning får inte användas vid delgivning av en handling som inleder ett förfarande.

Första stycket gäller också för bodelningsförrättare vid delgivning med dem som denne är förordnad för samt för boutredningsman och skiftesman vid delgivning med delägare i dödsboet som denne är förordnad för.

585

Författningskommentar

SOU 2025:121

Genom införandet av ett nytt tredje stycke får även bodelningsför- rättare, boutredningsman och skiftesman använda förenklad delgiv- ning. För bodelningsförrättare får det ske vid delgivning med dem som denne är förordnad för, det vill säga makarna eller samborna. En boutredningsman eller skiftesman får använda förenklad delgiv- ning med delägare i dödsboet som denne är förordnad för. Andra förutsättningar för att använda delgivningssättet framgår av para- grafen. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.14.

25 §

Information enligt 24 § första stycket ska delges genom vanlig delgivning, muntlig delgivning, särskild delgivning med juridisk person eller stämnings- mannadelgivning enligt 32 eller 38 §.

Delgivning enligt första stycket behöver inte ske när någon har gett in en handling i målet eller ärendet och informationen till denne lämnas i nära anslutning till att handlingen har kommit in till myndigheten. Motsvarande gäller för bodelningsförrättare, boutredningsman och skiftesman.

I paragrafen anges att information om förenklade delgivning ska delges, dock med det undantag som finns i andra stycket. Ändringen i sista meningen är en följdändring av att bodelningsförrättare, bo- utredningsman och skiftesman ges rätt att använda förenklad del- givning.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

586

SOU 2025:121

Författningskommentar

20.15Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

8 kap. Skydd för investerare och andra rörelseregler

25 §

En AIF-förvaltare och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut upp- gifter om enskildas förhållanden till förvaltaren och institutet om det

1.under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren,

2.under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren,

3.i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av åklagaren på fram- ställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller

4.i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utred- ningsorder begärs av åklagaren.

Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form. Bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare och förvaringsinstitut

att lämna uppgifter till bodelningsförrättare och överförmyndaren finns i 17 kap. 16 § äktenskapsbalken och 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

Genom ändringen i tredje stycket erinras om uppgiftsskyldigheten enligt 17 kap. 16 § äktenskapsbalken.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

Överväganden om ikraftträdande finns i kapitel 18.

587

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2024:107

Stärkt skydd för den som vill separera – nya regler om bodelning och betänketid

Beslut vid regeringssammanträde den 7 november 2024

Sammanfattning

En särskild utredare ska se över reglerna om bodelningsprocessen och om betänketid i äktenskapsbalken. Syftet är att säkerställa en väl- fungerande, effektiv och rättssäker ordning för personer som vill sepa- rera och att motverka ekonomiskt våld.

Utredaren ska bl.a.

•analysera och ta ställning till om det bör införas en tidsgräns för bodelningsförrättningen,

•analysera och ta ställning till vilka verktyg som en bodelningsför- rättare bör ha tillgång till,

•analysera och ta ställning till om det bör införas kompetenskrav för bodelningsförrättare,

•analysera och ta ställning till om möjligheterna att få ersättning enligt ersättningsgarantin för bodelningsförrättares arvode bör förbättras,

•analysera och ta ställning till om det bör införas en tidsfrist för när en make senast måste begära bodelning,

•analysera och ta ställning till om betänketid vid äktenskapsskill- nad bör krävas i färre fall än i dag, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2025.

589

Bilaga 1

SOU 2025:121

Det behövs åtgärder för att effektivisera bodelningsprocessen och för att stärka skyddet för den som är utsatt för ekonomiskt våld

Att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och våld och kränkningar i nära relationer är högt prioriterade frågor för reger- ingen. Alldeles oavsett i vilken form sådant våld förekommer, utgör det ett allvarligt samhällsproblem som aldrig kan accepteras. I juni 2024 beslutade regeringen ett åtgärdsprogram för att bekämpa och förebygga mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och heders- relaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024–2026. En av målsättningarna i programmet är att stärka skyddet och stödet för den som har utsatts för våld. Det kan handla om skydd mot fysiskt våld, men också om åtgärder mot ekonomiskt våld, där kontroll och makt utövas med ekonomiska medel.

Bodelningsprocessen kan upplevas som ett hinder för den som vill lämna en destruktiv relation. Genom att fördröja bodelningen kan en make hindra den ekonomiska upplösningen, vilket kan orsaka problem och göra det svårt att hitta en ny bostad, särskilt för en eko- nomiskt svagare make. En ekonomiskt svagare part i ett äktenskap kan vara särskilt sårbar om också våld förekommer eller har före- kommit.

Det finns en bred samsyn om att reglerna om bodelning behöver ses över. Justitiedepartementet har hållit rundabordssamtal med riks- dagsledamöter, domare och advokater samt med representanter för intresseorganisationer och akademin för att undersöka orsakerna till problemen med bodelningsförfarandena. Bland praktiskt verksamma jurister finns en samstämmighet om svårigheter med handläggningen som bl.a. orsakas av parters passivitet eller obstruktion. Riksdagen har också tillkännagett för regeringen att den bör ta de initiativ som krävs för att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker bo- delningsprocess och i det sammanhanget bl.a. se över möjligheten att införa en rimlig bortre tidsgräns för när en bodelningsförrättning ska vara klar (bet. 2022/23:CU6 punkt 6, rskr. 2022/23:165).

Även kravet på betänketid vid äktenskapsskillnad kan upplevas som ett hinder för den som vill skilja sig, i synnerhet den som vill lämna en destruktiv relation. Reglerna om betänketid innebär att en make genom att motsätta sig en äktenskapsskillnad normalt kan för- dröja äktenskapets upplösning under sex månader. Den andra maken tvingas i ett sådant fall vara kvar i äktenskapet under denna tid. På

590

SOU 2025:121

Bilaga 1

samma sätt som ingen ska behöva ingå äktenskap mot sin vilja är det en grundläggande rättighet att få lämna ett äktenskap. Det handlar i grunden om frivillighet och om frihet.

Reglerna om bodelning och om betänketid vid äktenskapsskill- nad har i allt väsentligt stått oförändrade sedan en lång tid tillbaka. Samhällsutvecklingen har inneburit att reglerna i vissa delar har kom- mit att framstå som föråldrade och medför att förfarandet inte lever upp till dagens förväntningar på snabbhet och enkelhet. Det kan där- för konstateras att det på ett mer allmänt plan finns anledning att effektivisera processen och säkerställa att regelverket när en bodel- ningsförrättare anlitas är i takt med tiden.

Det finns mot den angivna bakgrunden ett behov av att se över reglerna om bodelningsprocessen och om betänketid vid äkten- skapsskillnad. Det finns ett antal förbättringsåtgärder att överväga och i det följande redovisas de frågor som utredaren ska ägna särskild uppmärksamhet åt. Utredaren är emellertid oförhindrad att överväga även andra närliggande åtgärder, om det bedöms lämpligt och möj- ligt inom den bestämda tidsramen för uppdraget. Översynen bör grundas i de utgångspunkter som reglerna i äktenskapsbalken bygger på, nämligen tanken om jämställdhet mellan kvinnor och män och om makarnas självständighet mot varandra, samtidigt som det är vik- tigt att lagstiftningen skyddar den ekonomiskt svagare maken om äktenskapet upplöses (se prop. 1986/87:1 s. 39).

Uppdraget att se över regelverket om bodelningsprocessen

När ett äktenskap upplöses ska makarnas egendom fördelas mellan dem genom bodelning. Bodelning behövs dock inte om makarna endast har enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken. (Se 9 kap. 1 § äktenskaps- balken.) Bodelningen ska göras av makarna gemensamt, och i de flesta fall genomför de bodelningen på egen hand. Om makarna inte kan enas om bodelningen kan domstolen på ansökan av någon av dem utse en bodelningsförrättare.

Bodelningsförrättaren ska i första hand försöka få makarna att komma överens. Förrättaren ska kalla makarna till ett sammanträde och vid behov upprätta en bouppteckning. Om det inte går att ena makarna, ska bodelningsförrättaren pröva tvistiga frågor och be-

591

Bilaga 1

SOU 2025:121

stämma om bodelningen. Förrättaren har rätt att få arvode och ersätt- ning för sina utgifter. Arbetet bekostas som huvudregel av makarna gemensamt. En make som är missnöjd med bodelningen kan klandra den genom att väcka talan i domstol. (Se 17 kap. 1, 5–7 och 8 §§ äkten- skapsbalken.)

Även när ett samboförhållande upphör ska samboegendom för- delas mellan samborna genom bodelning, om någon av dem begär det (se 8 § sambolagen). Reglerna om bodelningsförrättare gäller då på motsvarande sätt. Bodelning ska också göras om ett äktenskap eller ett samboförhållande upphör med anledning av att en make eller sambo avlider.

En tidsgräns för bodelningsförrättningen

Det förekommer att bodelningsprocesser drar ut på tiden, ibland flera år. En utdragen bodelning kan medföra ekonomiska problem av olika slag och ofta leda till att det blir svårt att ordna ett nytt bo- ende. En utdragen process kan dessutom innebära stora kostnader för bodelningsförrättarens arbete, vilket belastar makarna. En snabb och effektiv process kan i stället många gånger underlätta för makarna att gå vidare i livet.

I vissa fall kan det finnas godtagbara skäl till att processen tar lång tid. Förmögenhetsförhållandena kan vara komplicerade och det kan vara svårt att reda ut vilka tillgångar och skulder makarna har. Men det förekommer också att ena maken förhalar processen, ibland i syfte att utöva påtryckningar och makt över den andra eller för att undan- hålla egendom som en form av ekonomiskt eftervåld, dvs. sådant våld som fortsätter efter att den våldsutsatta lämnat relationen. Även lång- sam eller på annat sätt bristfällig handläggning av en bodelningsför- rättare kan vara ett skäl till att bodelningen drar ut på tiden.

Det finns i dag inte någon gräns för hur lång tid en bodelnings- förrättning får ta. Makarna ska kunna utgå från att bodelningsför- rättaren handlägger bodelningen effektivt och utan onödigt dröjsmål, och förrättaren ska kunna kräva att makarna deltar aktivt utan att förhala eller obstruera. En tidsgräns för förrättningen skulle kunna utgöra en tydlig signal till såväl makarna som förrättaren om när bo- delningen senast förväntas vara klar och därigenom bidra till en mer målinriktad handläggning. Det är viktigt att en tidsgräns utformas så

592

SOU 2025:121

Bilaga 1

att den inte verkar normerande för de mindre processerna, samtidigt som den lämnar tillräckligt utrymme för förrättaren att hantera mer komplexa processer. En längre tid än ett år framstår i de allra flesta fall inte som rimlig. Snarare bör det som utgångspunkt gå snabbare än så.

För att en tidsgräns ska vara effektiv måste det finnas en verk- ningsfull rättsföljd när gränsen passeras. Olika sådana kan tänkas. En följd skulle kunna vara att bodelningsförrättaren åläggs att till dom- stolen ange skäl för den utdragna handläggningen eller att begära anstånd för att få slutföra bodelningen. Det skulle kunna innebära ett tydligt incitament för bodelningsförrättaren att genomföra bo- delningen i rätt tid. Även andra följder kan komma i fråga. Det kan finnas anledning att jämföra med hur långsam handläggning eller bris- tande medverkan från parter hanteras i andra sammanhang. Olika följder kan finnas beroende på vem som är orsaken till fördröjningen. Det är viktigt att en reglering i sin helhet är ändamålsenligt utformad och att den inte missgynnar en ekonomiskt svagare part.

Utredaren ska därför

•analysera och ta ställning till om det bör införas en tidsgräns för bodelningsförrättningen, och om en tidsgräns föreslås, ta ställning till när tidsgränsen bör infalla och följden av att gränsen passeras, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

Bodelningsförrättarens verktyg

Vid bouppteckningen ska varje make uppge sina tillgångar och skul- der (17 kap. 5 § äktenskapsbalken). Makarna är också skyldiga att redovisa för sin egendom tills bodelning förrättas och lämna de upp- gifter som kan vara av betydelse vid bodelningen (9 kap. 3 § äkten- skapsbalken). Om någon av makarna inte medverkar finns ett antal tvångsmedel som bodelningsförrättaren eller den andra maken kan använda. Bodelningsförrättaren kan till exempel begära att domstolen ska förelägga en make att uppge sina tillgångar och skulder vid hot om vite. Vidare kan en make begära att den andra ska bekräfta rik- tigheten av en upprättad bouppteckning under ed inför domstolen. (Se 17 kap. 5 § äktenskapsbalken.) En make kan också ansöka om att domstolen ska ställa den andra makens egendom under förvaltning

593

Bilaga 1

SOU 2025:121

(9 kap. 8 § äktenskapsbalken). Såvitt kan bedömas används dock tvångs- medlen inte i någon större utsträckning. Det har i olika sammanhang diskuterats vilka andra tvångsmedel som skulle kunna bidra till en mer effektiv process (se t.ex. Ds 2005:34 Några bodelningsfrågor, där det bl.a. förs fram att bodelningsförrättare borde kunna kalla parterna till sammanträde med hot om vite).

För att säkerställa att en bodelning kan genomföras inom rimlig tid och till en rimlig kostnad är det viktigt att de verktyg som står till bodelningsförrättarens förfogande är effektiva, ändamålsenliga, enkla att använda och inte innebär onödiga kostnader. Olika skeden i pro- cessen kan kräva olika åtgärder. Bodelningsförrättaren bör ha möj- lighet att successivt agera med skarpare medel mot en part som inte medverkar eller på annat sätt försöker förhindra en effektiv handlägg- ning, t.ex. genom att inte upplysa om tillgångar som finns utomlands.

En ytterligare åtgärd för att förmå parterna att medverka till en effektiv handläggning skulle kunna vara att skärpa reglerna om för- delning av kostnader för bodelningsförrättarens arbete. I dag betalas kostnaderna av makarna med hälften vardera. Förrättaren kan dock bestämma en annan fördelning, bl.a. om den ena maken genom vårds- löshet eller försummelse har orsakat de ökade kostnaderna. Möjlig- heten används emellertid inte i tillräckligt stor utsträckning. En för- ändring i regleringen skulle kunna innebära att kostnadsfördelningen kan användas som ett effektivare påtryckningsmedel mot en make som fördröjer förfarandet. En rimlig utgångspunkt bör vara att en make som orsakar kostnader genom att inte medverka eller på annat sätt förhala handläggningen bör stå för den kostnadsökningen.

Bodelningsförfarandet bygger på den familjerättsligt grundade principiella skyldigheten för en make att lämna upplysningar om sina tillgångar och skulder till bouppteckningen (jfr NJA 2013 s. 602). Effektiviteten i förfarandet förutsätter dock att makarna också full- gör denna skyldighet. En åtgärd som skulle kunna bidra till att säker- ställa en effektiv handläggning är att i vissa situationer låta bodel- ningsförrättaren på egen hand hämta in information från myndigheter och privata aktörer om makarnas förmögenhetsförhållanden. Det skulle exempelvis kunna vara aktuellt om en make inte själv uppfyller sin informationsskyldighet. Eftersom sådana uppgifter skulle kunna omfattas av sekretess eller tystnadsplikt behöver samtidigt skyddet för den personliga integriteten beaktas och en sådan befogenhet ges en välavvägd avgränsning.

594

SOU 2025:121

Bilaga 1

Även i övrigt kan det finnas behov av ändringar som skulle inne- bära en mer effektiv och flexibel hantering av bodelningsprocessen. Det kan exempelvis vara fråga om att möjliggöra för bodelningsför- rättare att besluta om bodelning utan att kalla parterna till samman- träde, något som inte är möjligt i dag.

Utredaren ska därför

•analysera och ta ställning till vilka verktyg som en bodelnings- förrättare bör ha tillgång till,

•analysera och ta ställning till om det bör införas striktare regler för hur kostnaderna för bodelningsförrättarens arbete kan för- delas, så att en make som inte medverkar får betala en större del av kostnaderna,

•analysera och ta ställning till om det bör införas en rätt för bodel- ningsförrättaren att hämta in uppgifter om makarnas förmögen- hetsförhållanden från andra, och i så fall göra en integritetsanalys,

•analysera och ta ställning till om och i så fall under vilka för- hållanden bodelningsförrättaren bör kunna besluta om bodelning utan att kalla parterna till ett sammanträde, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

Anslutningsklander

En make som är missnöjd med en bodelningsförrättares bodelnings- beslutkan klandra beslutet genom att väcka talan om det i domstol. Det måste ske inom fyra veckor från att maken delgetts bodelningen (17 kap. 8 § äktenskapsbalken). Det förekommer att bodelningar klandras trots att båda makarna kunde ha nöjt sig med utfallet, om de visste att den andra också nöjde sig. Osäkerheten kring hur den andra maken agerar kan alltså medföra att en make klandrar bodel- ningen för säkerhets skull. Svaranden i en klanderprocess kan inte framställa egna yrkanden om ändring till sin fördel (se NJA 2008

s.740). Den som inte klandrat bodelningen riskerar därför att hamna i en domstolsprövning som endast kan medföra ändringar till nack- del för honom eller henne.

595

Bilaga 1

SOU 2025:121

Klander som sker för säkerhets skull bidrar till onödiga domstols- processer och fördröjer bodelningens avslut. Det innebär också ytter- ligare konflikter och kostnader för parterna.

En möjlighet att komma till rätta med detta skulle kunna vara att införa en förlängd frist för att klandra bodelningen om motparten har klandrat den, liknande den som gäller vid överklaganden av domar i tvistemål (50 kap. 2 § rättegångsbalken). En sådan frist skulle kunna bidra till att minska antalet klanderprocesser och till att jämna ut styrkeförhållandet mellan parterna vid en domstolsprövning.

Utredaren ska därför

•analysera och ta ställning till om det bör införas en förlängd frist för att klandra bodelningsförrättarens bodelningsbeslut när den andra parten har klandrat beslutet, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

Verkställighet av bodelningsförrättarens beslut

Bodelningsförrättarens bodelningsbeslut utgör inte en exekutions- titel, dvs. ett beslut som kan läggas till grund för verkställighet. Om en make inte frivilligt betalar bodelningslikvid eller lämnar ut egen- dom enligt förrättarens beslut måste den andra maken därför vända sig till Kronofogdemyndigheten eller tingsrätten för att utverka en exekutionstitel, innan verkställighet kan ske. Det innebär ytterligare kostnader och tid.

En åtgärd för att förkorta processen skulle kunna vara att låta bo- delningsförrättarens bodelningsbeslut utgöra en exekutionstitel. En make skulle då kunna vända sig direkt till Kronofogdemyndigheten för att få den verkställd. Samtidigt kan det finnas invändningar mot en sådan reglering. Parternas rättssäkerhet och möjlighet att fram- föra invändningar mot bodelningen måste beaktas. Dessutom är bo- delningsbeslutet i allmänhet inte utformat som en förpliktelse att lämna ut viss egendom, vilket är en förutsättning för att Kronofogdemyn- digheten ska kunna verkställa beslutet. Att utforma beslutet med för- pliktelser kan vara förenat med ytterligare kostnader.

596

SOU 2025:121

Bilaga 1

Utredaren ska därför

•analysera och ta ställning till om bodelningsförrättarens bodel- ningsbeslut bör utgöra en exekutionstitel, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

Ersättningsgarantin till bodelningsförrättare

Att genomföra en bodelning med hjälp av en bodelningsförrättare kan vara kostsamt. Det gäller särskilt som det inte går att få rättshjälp för ombudskostnader annat än om bodelningen klandras i domstol. För en ekonomiskt svagare make kan det därför vara svårt att över huvud taget genomföra en bodelning, särskilt om den andra maken sätter sig på tvären. I förlängningen kan det innebära att maken får svårt att tillvarata sin rätt.

I vissa fall kan domstolen besluta om ersättningsgaranti. Garantin innebär att ersättning för bodelningsförrättarens arbete om högst fem timmar kan betalas av allmänna medel (17 kap. 7 a § äktenskaps- balken). Att garantin har den begränsningen har förklarats med att bodelningsförrättaren bör kunna slutföra bodelningen inom denna tid, om det saknas tillgångar i boet. Om det däremot finns tillgångar, bör förrättaren kunna ta risken att arbeta vidare, utan att behöva kräva förskott. (Se prop. 1996/97:9 s. 132.)

Avsikten har varit att ersättningsgarantin i första hand ska tillämpas när den make som har mest egendom vägrar att medverka till bo- delning och den andra maken därför inte kan få ut sina tillhörigheter och inte heller i övrigt har egna medel att bekosta en bodelning med (prop. 1996/97:9 s. 229). Det har mot den bakgrunden ansetts att endast den ena maken kan beviljas ersättningsgaranti (se RH 1999:91 och RH 1999:130).

För att en make ska beviljas ersättningsgaranti krävs att det är skäligt med hänsyn till makens ekonomiska och personliga för- hållanden samt omständigheterna i övrigt (17 kap. 7 a § äktenskaps- balken). I förarbetena till bestämmelsen anges att en ansökan inte bör bifallas om makens ekonomiska förhållanden är sådana att in- komsterna överstiger hälften av det gränsvärde som berättigar till rättshjälp (prop. 1996/97:9 s. 229). För att garantin ska beviljas får en make alltså inte ha en årsinkomst som överstiger 130 000 kronor. För att ersättning enligt garantin ska betalas ut krävs dessutom att

597

Bilaga 1

SOU 2025:121

maken har en andel i boet som efter avdrag för skuldtäckning är värd mindre än 100 000 kronor. Beloppsgränserna har gällt oförändrade sedan slutet av 1990-talet.

Ersättningsgarantin är viktig för att en ekonomiskt svagare make ska kunna ta tillvara sin rätt och möjliggör för en bodelningsför- rättare att påbörja sitt arbete utan att behöva begära förskott för arvode från den som inte kan betala. Den allmänna prisutvecklingen i samhället har dock medfört att ersättningsgarantin numera kan komma i fråga i långt färre fall än vad som ursprungligen var avsett. De senaste åren har garantin beviljats i ett par hundra fall per år, och av dem har endast omkring en tredjedel i slutändan fått en utbetal- ning enligt garantin. Det är alltså fråga om mycket få fall. Ersättnings- garantin har också kritiserats för att omfatta för få timmars arbete och att det, även om det inte finns några tillgångar i boet, inte går att slutföra förrättningen inom den tiden. Mot den angivna bakgrunden finns det skäl att undersöka om möjligheten att få ersättningsgaranti bör förbättras.

Utredaren ska därför

•analysera och ta ställning till om möjligheterna att få ersättning enligt ersättningsgarantin bör förbättras, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

Bodelningsförrättares kompetens

Den som utses till bodelningsförrättare ska vara lämplig för upp- draget. Något krav på särskild erfarenhet eller kunskap anges dock inte i lagen. Vanligtvis förordnas en advokat att vara bodelningsför- rättare, men även andra kan komma ifråga för uppdraget.

Det är viktigt att bodelningsförrättares arbete håller hög kvalitet och att den som förordnas har den kunskap och erfarenhet som krävs. Ett sätt att säkerställa kompetensen skulle kunna vara att tydligt reglera vilka krav som ska gälla för de som utses. Det kan exempelvis handla om att uppdraget förbehålls advokater, biträdande jurister på advokatbyråer och andra med särskild erfarenhet på området. Det kan också handla om att ställa krav på särskild utbildning och fortbild- ning för att få åta sig uppdrag som bodelningsförrättare eller vidta andra kunskapshöjande åtgärder om bland annat våld i nära relationer.

598

SOU 2025:121

Bilaga 1

Utredaren ska därför

•analysera och ta ställning till om regler om kompetenskrav ska införas för bodelningsförrättare och vad som i så fall bör krävas,

•analysera och ta ställning till om det finns behov av utbildning och fortbildning och hur den i så fall kan anordnas, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

En frist för när en make senast måste begära bodelning

Lagstiftaren har utgått från att bodelning sker i nära anslutning till skilsmässan. Sålunda anges att bodelning med anledning av äkten- skapsskillnad ska förrättas när äktenskapet har upplösts (9 kap. 4 § första stycket äktenskapsbalken). Någon tidsfrist för att framställa en begäran om bodelning finns dock inte i lag. Eftersom anspråk på giftorätt – och därmed rätten att erhålla bodelning – inte heller är före- mål för preskription kan det förekomma att bodelningar genomförs efter mycket lång tid (se t.ex. NJA 2009 s. 437, där en make som påkallat bodelning tio år efter äktenskapsskillnad inte ansågs ha för- lorat den rätten). En make som utan någon rimlig förklaring, under lång tid underlåter att begära bodelning kan dock i vissa fall anses ha nöjt sig med den faktiska fördelning som skett och förlora den rätten (se t.ex. NJA 1993 s. 570, där en make hade dröjt 24 år med att påkalla bodelning, jfr dock NJA 2024 s. 244).

Att genomföra en bodelning lång tid efter äktenskapsskillnaden kan till att börja med leda till problem för den make som har inrättat sig efter en faktisk fördelning av egendomen. Dessutom kan det inne- bära svårigheter att reda ut vilka tillgångar som ska omfattas av bo- delningen och leda till onödiga tvister mellan makarna eller deras rättsinnehavare. Det kan t.ex. vålla problem i förhållande till andra vid eventuell framtida försäljning, när den fullständiga rätten till egen- domen ska visas. Om bodelning inte har skett krävs ofta samtycke från den tidigare maken vid överlåtelse av fast egendom som är gifto- rättsgods eller som utgjort makarnas tidigare gemensamma bostad. Det innebär en betydande inskränkning av den förfoganderätt som normalt tillkommer den som äger egendom.

599

Bilaga 1

SOU 2025:121

Som jämförelse kan det hänvisas till reglerna om sambor, där en begäran om bodelning måste göras inom ett år från det att sambo- förhållandet upphörde. Därefter går rätten till bodelning förlorad. Samma frist gäller som huvudregel för anspråk på övertagande av den gemensamma bostaden. Tidsfristerna har motiverats av sambornas behov av att kunna bedöma sin ekonomiska situation och planera för framtiden (prop. 2002/03:80 s. 35).

De skäl som har anförts till stöd för en tidsfrist i samboförhåll- anden gör sig också gällande mellan makar. Mot bakgrund av de pro- blem som kan uppstå till följd av en försenad bodelning framstår det som lämpligt att överväga om en tidsfrist bör införas även när det gäller en begäran om bodelning efter äktenskapsskillnad.

Utredaren ska därför

•analysera och ta ställning till om det bör införas en tidsfrist för makar att begära bodelning, och om en frist föreslås, ta ställning till hur lång fristen ska vara, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

Uppdraget att se över kravet på betänketid vid äktenskapsskillnad

Makar som är överens om att äktenskapet ska upplösas har rätt till omedelbar äktenskapsskillnad. Om båda makarna begär det eller om någon av dem bor tillsammans med ett eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad ska dock betänketid gälla. Betänketid gäller också om endast en av makarna vill att äktenskapet ska upp- lösas. Kravet på betänketid gäller däremot inte om makarna lever åtskilda sedan minst två år, eller i vissa andra särskilda fall, bl.a. vid tvångs- och barnäktenskap. Betänketiden, som är sex månader, löper från det att makarna gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad eller när den ena makens yrkande delges den andra maken. Om ingen av makarna har framställt ett yrkande om äktenskapsskillnad inom ett år från betänketidens början, har frågan om äktenskapsskillnad fallit. (Se 5 kap. 1–5 §§ äktenskapsbalken.)

Kravet på betänketid har motiverats dels av hänsyn till den in- gripande betydelse en äktenskapsskillnad får för barn, dels av hänsyn till den make som inte vill skiljas (prop. 1973:32 s. 110–112). Be-

600

SOU 2025:121

Bilaga 1

tänketiden har också ansetts kunna minska risken för förhastade skils- mässor.

Reglerna om betänketid innebär samtidigt att en make, genom att motsätta sig äktenskapsskillnad, kan fördröja äktenskapets upplös- ning under sex månader. När det har förekommit våld och andra kränkningar i relationen är det svårt att motivera förekomsten av ett sådant hinder mot en snabb äktenskapsskillnad. Även för barn som lever i den våldsamma relationen kan en snabb äktenskapsskillnad vara viktig. Det kan alltså ifrågasättas om den nuvarande ordningen i alla lägen är rimlig. Det kan också finnas skäl att överväga om reglerna om betänketid bör avskaffas i liknande situationer, eller i det fall ingen av makarna bor tillsammans med eget barn.

Vid utformningen av reglerna är det angeläget att upprätthålla principen om att den som vill skiljas ska kunna göra det utan att behöva anföra några skäl. Det är därför viktigt att en eventuell ny reglering kring betänketiden utformas så att domstolarna, för att av- göra om betänketid ska gälla, inte behöver göra någon prövning av makarnas personliga förhållanden eller efterforska orsaken till skils- mässan (jfr prop. 1973:32 s. 116).

Utredaren ska därför

•gå igenom de argument som talar för respektive emot kravet på betänketid,

•analysera och ta ställning till om kravet på betänketid bör av- skaffas i vissa situationer, exempelvis när ingen av makarna bor tillsammans med ett eget barn eller när det förekommit våld eller andra kränkningar i relationen, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

Konsekvensbeskrivningar

Förslagens konsekvenser ska redovisas enligt vad som anges i kom- mittéförordningen (1998:1474) och förordningen (2024:183) om kon- sekvensutredningar. Utredaren ska föreslå en finansiering i de delar där redovisade förslag innebär ökade kostnader för det allmänna. I de delar där förslagen innebär besparing för det allmänna ska utredaren beskriva och beräkna de minskade kostnaderna.

601

Bilaga 1

SOU 2025:121

Utredaren ska genomgående ha ett jämställdhetsperspektiv i den analys som görs och redogöra för hur arbetet bidrar till det jäm- ställdhetspolitiska delmålet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra (skr. 2016/17:10). Vidare ska all statistik som utredaren redovisar vara köns- och åldersuppdelad. Om förslagen inte bedöms ha bety- delse för jämställdheten mellan kvinnor och män ska detta motiveras. Utredaren ska även genomgående ha ett funktionshinders- och barn- rättsperspektiv och beskriva konsekvenserna av föreslagna åtgärder för barn, i enlighet med bl.a. barnkonventionen.

Kontakter och redovisning av uppdraget

Utredaren ska, i den utsträckning som det bedöms lämpligt, under- söka och beskriva hur de frågor som uppdraget omfattar behandlas i några länder som är jämförbara med Sverige, främst de nordiska länderna.

Under uppdraget ska utredaren inhämta synpunkter och upplys- ningar frånmyndigheter och organisationer i den utsträckning det bedöms lämpligt.

Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta relevant arbete som pågår i Regeringskansliet och utredningsväsendet.

Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2025.

(Justitiedepartementet)

602

Bilaga 2

Sammanställning:

Bodelningsförrättarenkätens resultat

Lisa Nordlund

Doktorand i civilrätt

Särskilt förmögenhetsrättslig familjerätt

603

Bilaga 2

SOU 2025:121

Innehållsförteckning
1 Inledning ...................................................................................................................................................		3
1.1	Bakgrund .....................................................................................................................................	3
1.2	Syfte ....................................................................................................................................................	3
1.3	Metod – rättsvetenskap och empiri ...............................................................................................	4
1.3.1 Rättsvetenskaplig metod och användande av empirisk metod ...........................................		4
1.3.2 Bodelningsförrättarenkäten: Population, urval och tillvägagångssätt ................................		5
1.3.3 Bodelningsförrättarenkäten: Bortfall och felkällor ...............................................................		6
1.4	Disposition av sammanställningen.................................................................................................	8
2 Enkätundersökningens resultat .............................................................................................................		8
2.1	Vilka är bodelningsförrättare?.........................................................................................................	8
2.1.1 Inledning.....................................................................................................................................		8
2.1.2 Examensår, advokat och rättsområde ....................................................................................		9
2.1.3 Rättsområde och geografisk fördelning bland respondenterna........................................		13
2.1.4 Åtar sig bodelningsförrättare även andra sorters uppdrag?...............................................		15
2.1.6 Analys av frågor om erfarenhet i förhållande till varandra................................................		17
2.1.7 Sammanfattning.......................................................................................................................		23
2.2	Makarnas situation..........................................................................................................................	24
2.2.1 Bakgrund...................................................................................................................................		24
2.2.2 Förekomst av juridiskt biträde...............................................................................................		24
2.2.3 Äktenskapens längd och förekomst av barn .......................................................................		26
2.2.4 Egendom vid bodelningsförrättaruppdrag ..........................................................................		30
2.2.5 Makarnas ekonomiska situation: Ersättningsgarantin........................................................		40
2.2.6 Sammanfattning.......................................................................................................................		41
2.3	Bodelningsförrättares arbete i praktiken – form och utgång ...................................................	42
2.3.1 Inledning...................................................................................................................................		42
2.3.2 Tidsåtgång för uppdrag som bodelningsförrättare.............................................................		42
2.3.3 Samtalsform..............................................................................................................................		45
2.3.4 Argument vid samförståndsarbete........................................................................................		47
2.3.5 Avslut av bodelningsförrättaruppdrag..................................................................................		52
2.3.6 Det materiella utfallet – likadelning ......................................................................................		65
2.3.7 Sammanfattning.......................................................................................................................		69
2.4	Analys av resultaten avseende respondenternas senaste uppdrag ...........................................	70
		1

604

SOU 2025:121

Bilaga 2

2.5 Verktyg och förändringsförslag ....................................................................................................	74
2.5.1 Inledning...................................................................................................................................	74
2.5.2 Befintliga verktyg – vitesföreläggande och beedigande av bouppteckning.....................	74
2.5.3 Föreslagna verktyg...................................................................................................................	77
2.5.6 Sammanfattning.......................................................................................................................	98
2.6 Respondenternas fritextsvar..........................................................................................................	98
2.6.1 Inledning...................................................................................................................................	98
2.6.2 Arbetar du på något särskilt sätt för det fall att det finns någon maktobalans (fysisk,
psykisk, emotionell, ekonomisk eller social) mellan de före detta makarna? ...........................	99

2.6.3Är det någon skillnad på vilka frågor som förekommer och hur uppdragen artar sig när bodelningsförrättare förordnas mellan sambor, jämfört med när bodelningsförrättare

förordnas mellan makar?................................................................................................................	101
2.6.4 Vad kategoriserar ett uppdrag som bodelningsförrättare, vare sig ärendet rör makar
eller sambor, som särskilt svårt? ...................................................................................................	102
2.6.5 Har du några synpunkter, tankar eller funderingar kring vilka förbättringsmöjligheter
som behövs för att göra bodelningsförrättarens uppdrag mer ändamålsenligt?....................	103
2.6.6 Sammanfattning.....................................................................................................................	107
3 Avslutande diskussion.........................................................................................................................	108

605

Bilaga 2

SOU 2025:121

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Förevarande sammanställning utgör en delredovisning av ett rättsvetenskapligt forskningsprojekt vid Uppsala universitet. Projektet handlar om processer för bodelning och arvskifte, med särskilt fokus på uppdragen som bodelningsförrättarens, särskild förvaltare enligt 9 kap. 8 § ÄktB och boutredningsman enligt 19 kap. ärvdabalken (ÄB). I denna sammanställning kommer resultaten av en genomförd kvantitativ undersökning, en enkätundersökning riktad till bodelningsförrättare, att presenteras. Eftersom forskningsprojektet i stort rör enbart makar, förekommer det inte genomgående frågor om bodelning mellan sambor.

Enligt 17 kap. 1 § eller 2 §§ äktenskapsbalken (ÄktB) förordnas bodelningsförrättare av domstol, antingen efter ansökan av makarna gemensamt eller efter ansökan från någon av makarna, hos behörig tingsrätt. Möjlighet att ansöka om bodelningsförrättare finns för samtliga makar, oavsett hur deras egendomsgemenskap sett ut beträffande giftorättsgods och enskild egendom. I propositionen framhölls att det var praktiskt att makarna fick tillgång till ett bodelningsförfarande för att klara ut vilken egendom i boet som tillhörde respektive make, även om makarna inte hade haft någon giftorättsgemenskap. 1 Även sambor kan ansöka om bodelningsförrättare, enligt 26 § sambolagen (2003:376) (SamboL). Oavsett om bodelningsförrättare förordnas mellan makar eller mellan sambor finns utgångspunkterna för bodelningsförrättarens uppdrag i kapitel 17 ÄktB. Förfarandet hos bodelningsförrättaren ska vara enkelt, summariskt och formlöst.2

Enkätundersökningen genomfördes hösten 2020. Sedan enkätundersökningen genomfördes har bl.a. advokatsamfundet publicerat en vägledning för handläggning vid uppdrag som bodelningsförrättare.3 Något annat som också har tillkommit är utredningen ”Stärkt skydd för den som vill separera – nya regler om bodelning och betänketid”.4

1.2 Syfte

Syftet med denna sammanställning är att deskriptivt återge samtliga resultat för enkäten som tillsändes bodelningsförrättare. Resultaten från enkäten utgör ett led i att besvara frågorna vilka är bodelningsförrättare, hur utför bodelningsförrättare sina uppdrag, vilka utmaningar finns vid

1Prop. 1986/87:1, s. 114. Prop. 1986/87:1, s. 225.

3Se vägledning för handläggning av uppdrag som bodelningsförrättare, hämtad digitalt den 14 mars 2025 via följande länk: https://www.advokatsamfundet.se/globalassets/advokatsamfundet_sv/advokatverksamheten/vagledning-for- handlaggning-av-uppdrag-som-bodelningsforrattare_231213.pdf

4Se Dir 2024:107.

606

SOU 2025:121

Bilaga 2

utförande av bodelningsförrättaruppdrag och vad anser bodelningsförrättare om olika reformförslag avseende bodelningsförrättaruppdraget.

1.3 Metod – rättsvetenskap och empiri

1.3.1 Rättsvetenskaplig metod och användande av empirisk metod

Forskningsprojektet är ett rättsvetenskapligt projekt, som utgår från den traditionella rättskällehierarkin. Dess rättsvetenskapliga ansats ska presenteras i ett annat forum. Utan att här teoretiskt utveckla vad som utgör juridisk metod och vad som utgör empirisk metod, kan det konstateras att en del av det material som rättsvetenskaplig forskning utgår ifrån skulle kunna kategoriseras som empiriskt material. 5 Denna sammanställning utgår dock inte från sådant material, utan innebär ett avsteg från eller tillskott till traditionellt rättskällematerial – nämligen en kvantitativ studie. Att genomföra empiriska undersökningar ställer krav på ett tillgodogörande av empirisk metod och genomförandet av empiriska undersökningar ska vara till gagn för den juridiska argumentation eller undersökning som sker.6 För forskningsprojektet i stort var tanken att genom empiriska undersökningar få en inblick i ett praktiskt område där det traditionella rättskällematerialet i vart fall bitvis är begränsat. 7 Forskningsprojektet är inte det första där kvantitativt material har använts för att granska aspekter av familjerätten.8 Tidigare familjerättsliga undersökningar har inriktat sig på parterna, som makar och sambor, vilka berörs av regelverket. Vad angår att inrikta en empirisk undersökning på professionella aktörers utövande av sitt uppdrag eller syn på detsamma, är inte heller det något helt nytt i rättsvetenskapliga arbeten. 9 Enkätundersökningen har genomförts enligt de metodologiska ställningstaganden som följer vid användandet av sådan metod.10 Detta ska presenteras närmare här.

5Även rättskällematerial kan beskrivas som empiriskt material, se till exempel Sandgren, Om teoribildning och rättsvetenskap, JT 2004/05 Nr 2, s. 308. Se för perspektiv på hur material från underrätt har systematiserats enligt jurimetriken Saldéen, Skadestånd vid äktenskapsskillnad, 1973, s. 114–117.

6Sandgren, Om teoribildning och rättsvetenskap, JT 2004/05 Nr 2, s. 308–309 och Brattström, Bodelning mellan makar – verklighetens betydelse för framtidens regelutformning?, Tidsskrift for familierett, arverett og barnvernrettslige sporsmål, 01/2011 s. 61–62.

7Se avseende självförståelse och relevans, Sandgren, Om empiri och rättsvetenskap (del I), JT 1995/96 Nr 3, s. 728. Se härtill Sandgren, Om empiri och rättsvetenskap (del II), JT 1995/96 Nr 4, s. 1036–1037.

8Se Walleng, Att leva som sambo (sambor), Kjaerheim Fredwall, Familieformuerettens korreksjonsmekanismer (makar och sambor) och Brattström, Bodelning mellan makar – verklighetens betydelse för framtidens regelutformning? Tidsskrift for familierett, arverett og barnvernrettslige sporsmål, 01/2011 (makar).

9Se Ställvik, Domarrollen – rättsregler, yrkeskultur och ideal, s. 199–202 (domare) och Leviner, Rättsliga dilemman i socialtjänstens barnskyddsarbete, s. 289–292 (socialsekreterare). Båda dessa studier bestod av intervjuundersökningar.

10Se Epstein, Martin, An Introduction to Empirical Legal Research, s. 9.

607

Bilaga 2

SOU 2025:121

1.3.2 Bodelningsförrättarenkäten: Population, urval och tillvägagångssätt

Eftersom studiens syfte var att undersöka bodelningsförrättares utförande av sitt uppdrag utgör bodelningsförrättare verksamma år 2018 till 2020 den relevanta populationen. För att få en urvalsram som i hög grad motsvarade populationen tillskrevs samtliga tingsrätter i Sverige och samtliga ärenden om förordnande av bodelningsförrättare för år 2017 och år 2018 begärdes ut. I förhållande till vad som framgår av Domstolsverkets statistik erhölls något färre ärenden om bodelningsförrättare.11 Forskningsprojektet berör även boutredningsmän. Utifrån de ärenden som erhölls sammanställdes tre listor över personer som hade förordnats i ärendena; en för de som förordnats enbart som bodelningsförrättare mellan makar, en för de som förordnats enbart som boutredningsmän och en som förordnats som både och.12 Urvalsramen utgjordes av samtliga personer som förordnats av tingsrätt som bodelningsförrättare mellan makar år 2017 och/eller år 2018.13 Även om ett flertal av samtliga ärenden om förordnande av bodelningsförrättare har erhållits, kan det inte garanteras att samtliga relevanta ärenden har erhållits. Det är dock inte troligt att den faktiska populationen för bodelningsförrättare vida överstiger det antal bodelningsförrättare som framkommer genom urvalsramen. Urvalsramen blev 527 bodelningsförrättare.14 Därefter gjordes en uppteckning av hur många av de olika personerna som enligt sökningar via advokatsamfundet och internet var aktiva som advokater eller jurister. I samband med sammanställning av listor på förordnande bodelningsförrättare eftersöktes även kontaktuppgifter. De som inte längre var aktiva som privatpraktiserande och de bodelningsförrättare som det inte framgick adressuppgifter till gallrades från urvalsramen. Efter denna bearbetning återstod 492 bodelningsförrättare.

Forskningsprojektet i stort undersöker även boutredningsmannauppdraget. I enlighet med etiska överväganden skulle varje respondent enbart tillfrågas i egenskap av uppdragstagare avseende ett av uppdragen.15 Därför slumpades det fram vilket av uppdragen de som hade

11Av statistik från Domstolsverket framgick att det rörde sig om totalt 2162 avgjorda ärenden de aktuella åren (1066 ärenden år 2017 och 1096 ärenden år 2018). På begäran erhölls 2112 ärenden som kategoriserats som ärende om förordnande av bodelningsförrättare år 2017 och år 2018. Detta måste anses utgöra en stor del av det totala antalet potentiella ärenden. Av dessa 2112 ärenden hade cirka 1600 ärenden lett till förordnande av bodelningsförrättare och drygt 1000 av dessa ärenden rörde att någon förordnats som bodelningsförrättare mellan makar.

12Forskningsprojektet rör enbart regelverket för makar varför ärenden om sambor gallrats. Detta har lett till att kontakt tagits med Skatteverket för att få upplysning om huruvida parterna varit makar eller sambor. Om en person haft sekretessbelagda personuppgifter har förordnandet förts till listan med förordnanden mellan makar.

13Det fanns andra tänkbara strategier för att hitta den relevanta populationen, som att kontakta advokater och jurister som ägnade sig åt humanjuridik i stort. Eftersom det önskades en population med aktuell och praktisk erfarenhet av uppdragen, blev grunden istället förordnandeärenden år 2017 och år 2018. Planen var även att kunna ställa frågor om respondenternas senaste uppdrag, varför det blev av vikt att tid gick mellan förordnandet och enkätundersökningen, eftersom frågor om det senaste förordnandet då inte skulle innebära en risk för handlande i strid med klientsekretessen.

14Från dessa togs en del personer bort i enlighet med etikprövningsansökan, bland annat personer som förordnats som särskild förvaltare (inför den planerade intervjustudien) och personer som deltog i förstudien.

15Detta utgjorde en formulering i forskningsprojektets etikprövningsansökan, som sedermera godkändes med villkor, se Dnr 2019/273, Juridiska Fakulteten, Uppsala universitet.

608

SOU 2025:121

Bilaga 2

förordnats som både bodelningsförrättare och boutredningsman skulle tillfrågas om.16 Därför tillsändes 339 potentiella respondenter enkätundersökningen avseende bodelningsförrättare per post under hösten år 2020.17 För postenkäten avseende bodelningsförrättare gjordes ett allmänt utskick, en första påminnelse och en andra påminnelse. 18 Vid erhållande av returnerade försändelser samt upplysning om att respondenter avslutat sin verksamhet, uppgick slutligen urvalet av bodelningsförrättare till 326. Av samtliga bodelningsförrättare som tillsändes enkäten återsände 105 bodelningsförrättare sin besvarade enkät.

1.3.3Bodelningsförrättarenkäten: Bortfall och felkällor

1.3.3.1 Bortfall

Svarsfrekvensen för enkätundersökningen är 32 procent.19 Det innebär att det är fråga om ett visst objektbortfall. Vissa av respondenterna har kontaktat mig och meddelat varför de inte har besvarat enkäten i samband med utskick.20 Skälen har varierat, några har avvecklat sin verksamhet, andra har ansett att de har haft för få uppdrag, några har ansett att frågorna varit för omfattande eller haft andra invändningar mot enkätens utformning, att de av tidsskäl inte har kunnat besvara enkäten, vissa har lyft hälsoproblem och ytterligare andra att de inte handlägger sådana ärenden. Det är möjligt att även andra respondenter har avstått från att besvara enkäten av dessa skäl. Ytterligare ett skäl för objektbortfallet skulle kunna vara att enkäten skickades som postenkät till arbetsadresser, enligt överväganden i etikprövningsansökan, under covid-19-pandemin. Det kan ha påverkat svarsmöjligheterna och svarsbenägenheten att ha detta tillvägagångssätt.21

Det har även varit fråga om partiellt bortfall vid besvarandet av enkäten, nämligen att respondenten har besvarat vissa frågor men inte alla. I vissa fall följer detta av frågornas utformning, då respondenter som svarat på ett visst sätt, exempelvis nej, har ombetts att inte besvara efterföljande frågor. I andra fall har respondenten, av något skäl, valt att inte besvara en

16Det rörde sig om totalt 323 personer som hade förordnats som både bodelningsförrättare och boutredningsman.

17Se avseende urval Barmark, Djurfeldt, Statistisk verktygslåda 0 – att förstå och ändra världen med siffror, s. 72–75.

18Sammantaget kontaktades respondenterna tre gånger inom ramen för de empiriska undersökningarna.

19Antalet besvarade enkätundersökningar (105 stycken) motsvarar 20 procent av den totala urvalsramen om 527 bodelningsförrättare. Det utgör därmed en femtedel av den totala urvalsramen, vilken sannolikt i relativt hög utsträckning motsvarar den totala populationen bodelningsförrättare som var aktiva vid enkätundersökningens genomförande.

20Det var 20 respondenter som kontaktade mig på något sätt för att berätta att de saknade möjlighet att svara och även varför. Även en respondent som besvarat enkäten skrev på framsidan av denna ”Svåra frågor”. Det är möjligt att respondenten menade att bodelningsförrättaruppdrag aktualiserar svåra frågor. Det är dock troligare att kommentaren avsåg att frågorna hade ställts på ett komplicerat eller svårt sätt. Detta kan påverka både svaren och svarsbenägenheten.

21Inom ramen för forskningsprojektet undersöks som ovan har nämnts även boutredningsmannauppdraget. I ljuset av utskick av postenkät till bodelningsförrättare under covid-19 pandemin gjordes boutredningsmannaenkäten om till en webbenkät. Svarsfrekvensen för boutredningsmannaenkäten blev marginellt högre än avseende bodelningsförrättarenkäten. Resultaten från boutredningsmannaenkäten kommer att presenteras i ett annat forum.

609

Bilaga 2

SOU 2025:121

viss fråga. Det partiella bortfallet är som högst avseende de olika fritextfrågor som ingick i enkäten och även de alternativ där respondenten ombads att själv precisera vad respondenten avsåg med exempelvis ordet ”annat”. Det är möjligt att dessa frågor, som krävde mer av respondenten än frågor med förtryckta svarsalternativ, har verkat hämmande på svarsbenägenheten.

Genom att antalet återsända och helt eller delvis besvarade enkäter motsvarar en femtedel av den totala urvalsramen, kan ändå resultaten anses tillförlitliga som en ögonblicksbild av vad bodelningsförrättare anser om sitt uppdrag. För att vara så transparent som möjligt kommer i anslutning till varje presentation av enkätens resultat antalet respondenter som har lämnat frågan obesvarad och antal respondenter som har lämnat någon form av kommentar att presenteras.

1.3.3.2 Felkällor

Vad avser bodelningsförrättarenkäten genomfördes dels ett utskick till en referensgrupp som fick lämna synpunkter på utformning av enkätfrågor och enkätundersökningens utformning, dels en förstudie bland sex personer som praktiserar familjerätt. Detta gjordes för att söka säkerställa att enkätundersökningen utformades på ett relevant sätt. Eventuella fel och brister i utformningen av enkäten är forskarens ansvar.

En respondent har vid besvarande av den avslutande fritextfrågan skrivit ”omöjligt att svara på vissa frågor”. Frågornas utformning kan sannolikt ha påverkat formuleringen av de svar som har kommit in. I anslutning till olika frågor har kommentarer som respondenter lämnat vid frågorna presenterats löpande. Dessa kommentarer kan ibland ge insikt i svårigheter som respondenterna har haft med att besvara en viss fråga utifrån dess formulering eller innebörd. Kommentarerna presenteras i anslutning till de aktuella frågorna för att presentera resultaten och eventuella fritextkommentarer i ett sammanhang. Det är inte alla respondenter som har lämnat kommentarer på samtliga frågor, varför det kommer återges vilket antal respondenter som har kommenterat ett antal frågor.

Det finns flera ändringar jag skulle ha företagit i enkätundersökningens utformning om jag skulle genomföra den idag. Jag skulle ha ställt samtliga fritextfrågor i ett sammanhang, jag skulle ha renodlat frågorna och fokuserat mer på respondenternas senaste uppdrag som bodelningsförrättare mellan makar och jag skulle ha ombett respondenterna att gradera vanligheten i olika situationer som kan uppstå inför bodelningsförrättare. Frågan om egendom som förekommer vid bodelningsförrättaruppdrag skulle ha ställts på ett helt annat sätt. Två viktiga frågor som helt saknas i enkätundersökningen är frågor om förekomst av äktenskapsförord och

22Min varmaste tacksamhet till samtliga deltagare i referensgruppen och till deltagarna i förstudien, eftersom detta bidrog till att utforma enkätundersökningarna på ett bättre sätt.

610

SOU 2025:121

Bilaga 2

förekomst av egendom i utlandet. Respondenternas svar på frågorna har dock gett upphov till intressanta resultat, vilket svarar mot syftet med att genomföra en enkätundersökning.

När det gäller bearbetning av fritextfrågorna beror dessa av läsbarheten av respondenternas handstilar. I den mån något ord inte har kunnat utrönas har detta inte beaktats vid bearbetning av svaren. I mycket stor utsträckning har dock samtliga fritextsvar i sin helhet varit läsbara.

1.4 Disposition av sammanställningen

Enkätens resultat presenteras utifrån fem teman. Det första temat är ”Vilka är bodelningsförrättare” och handlar om respondenternas yrkesgenerella erfarenhet och av bodelningsförrättaruppdraget specifika erfarenhet samt respondenternas geografiska spridning. Det andra temat är ”Makarnas situation” som berör längden på äktenskap, förekomst av barn i samband med bodelningsförrättarförordnanden och vilken egendom som förekommer vid bodelningsförrättaruppdrag. Under detta tema presenteras också förekomsten av ersättning via ersättningsgarantin, eftersom ersättningsgarantins utformning delvis är baserad på den rent ekonomiska storleken av en makes andel i bodelningen efter skuldavdrag, enligt 17 kap. 7 a § ÄktB. Det tredje temat är ”Bodelningsförrättares arbete i praktiken – form och utgång”. Frågorna kretsar kring form och argument vid samförståndsförhandlingar, vad som påverkar utgången i form av överenskommelse eller beslut och det materiella resultatet – huruvida det blir likadelning eller inte. Det fjärde temat är ”Verktyg och förändringsförslag” där respondenterna fick ta ställning till de befintliga verktygen enligt 17 kap. 5 § ÄktB och även ett antal tidigare föreslagna förändringar av regelverket. Det femte temat är ”Respondenternas fritextsvar” och utgör en återgivning av respondenternas svar på fritextfrågorna för att möjliggöra kvalitativ analys av respondenternas ordval och språk. När det gäller övriga kommentarer som respondenter har lämnat i anslutning till olika frågor har dessa skrivits ned ordagrant och presenteras löpande i samband med att den aktuella frågan presenteras. Sammanställningen avslutas med en sammanfattande avslutning.

2 Enkätundersökningens resultat

2.1Vilka är bodelningsförrättare?

2.1.1 Inledning

En bodelningsförrättare förordnas på ansökan av behörig tingsrätt enligt 17 kap. 1 eller 2 §§ ÄktB. Domstolens prövning av behovet av bodelningsförrättare ska inte vara ingående.23 Det krävs inte oenighet mellan makarna för att bodelningsförrättare ska förordnas.24 Det kan vara praktiskt att

23NJA 1997 s. 166 och NJA 2020 s. 675.

24Teleman, Bodelning, 6 uppl., s. 295–296.

611

Bilaga 2

SOU 2025:121

makarna har tillgång till ett bodelningsförfarande för att klara ut vilken egendom i boet som tillhör vem av dem, varför bodelning får förrättas även om makar enbart har enskild egendom.25 När det gäller val av bodelningsförrättare för ett visst uppdrag får viss hänsyn tas till partsviljan.26 Det finns uppgifter om att advokater ofta förordnas som bodelningsförrättare. 27 Det finns inga jävsbestämmelser, utan domstolens prövning ses som en garanti för att den som föreslås som bodelningsförrättare är lämplig för uppgiften.28 Enligt 17 kap 4 § ÄktB får enbart den förordnas till bodelningsförrättare som har samtyckt till det. En bodelningsförrättare kan entledigas om det finns skäl för det, om bodelningsförrättaren dessförinnan beretts tillfälle att yttra sig. Enligt förarbetena kan skäl till entledigande vara att bodelningsförrättaren inte längre är lämplig eller att makarna är överens om att bodelningsförrättaren inte längre behövs.29 Entledigande på grund av olämplighet bedöms utifrån kommunikationssvårigheter mellan bodelningsförrättare och parter, onödig tidsutdräkt och eventuella merkostnader som ett entledigande kan föra med sig.30 Hänsyn tas till bland annat parternas intressen, bodelningsförrättarens uppgifter och boets art samt omfattning. Faktorer som kan utgöra skäl för entledigande är uppenbar partiskhet, vårdslöshet eller försumlighet samt motsättningar mellan bodelningsförrättare och parter.31

De inledande frågorna i enkätundersökningen syftade till att kartlägga bodelningsförrättares yrkeserfarenhet och av bodelningsförrättaruppdrag specifika erfarenhet, för att kunna få en inblick i respondenternas erfarenhet och den tvistlösning som tillhandahålls parterna genom domstolarnas förordnanden. De inledande frågorna syftade även till att undersöka om det fanns en geografisk spridning av respondenterna. Utifrån svar på frågor om erfarenhet kan slutsatser dras om hur erfarenheten bland bodelningsförrättare ser ut. Detta kan i sin tur vara intressant för vilka eventuella kompetenskrav som kan komma ifråga.

2.1.2 Examensår, advokat och rättsområde

Först presenteras resultaten avseende frågan ”Vilket år tog du din juristexamen/jur.kand.?” Respondenterna kunde fritt ange ett årtal. Det var två respondenter som lämnade frågan obesvarad. Antal svar på denna enkätfråga är därmed 103.32 För att förtydliga svaren har jag

25Prop. 1986/87:1, s. 114.

26Se RH 1995:50. Den mest lämpade ska dock inte frångås för att tillgodose någon av parternas önskemål.

27Se Advokatsamfundets vägledande uttalande av den 3 november 2005, s. 1 där det anges att advokater i betydande (min kursivering) utsträckning förordnas som bodelningsförrättare. Se även Teleman, Bodelning, 6 uppl., s. 297.

28Tottie, Teleman, Äktenskapsbalken en kommentar, 3 uppl., s. 489.

29Prop. 1986/87:1, s. 221.

30RH 2016:82. Bodelningsförrättarens hälsotillstånd ansågs inte vara skäl för entledigande, men kommunikations- svårigheterna mellan bodelningsförrättaren och en av parterna var sådana att entledigande skulle ske.

31Tottie, Teleman, Äktenskapsbalken en kommentar, 2 uppl., s. 475–476.

32Att två respondenter valde att inte besvara frågan kan teoretiskt ha att göra med att de saknat juristexamen/jur.kand.

Utifrån att samtliga respondenter har tillsänts enkätundersökningen per post till arbetsadresser som har varit

612

SOU 2025:121

Bilaga 2

tillskapat kategorier utifrån olika årtionden. I den undre raden i tabellen presenteras vilket antal respondenter som har angett ett årtal inom respektive årtionde vad gäller de respondenter som har uppgett att de tog sin examen under 1960-, 1970-, 1980-, 1990- och 2000- och 2010-talet.

För de respondenter som har angett att de tagit examen från år 2010 och framåt presenteras de därtill i en separat tabell därefter, differentierade på det år de har uppgett att de tagit examen.

	1960-talet		1970-talet	1980-talet	1990-talet	2000–2009	2010-talet
	5		10	20	20	25	23

Tabell 1. Antal respondenter som har tagit juristexamen fördelat på årtionde för examen.

2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016
5	3	4	5	1	2	3

Tabell 2. Antal respondenter som har tagit juristexamen från år 2010 och framåt.

Det finns därmed en spännvidd mellan de respondenter som har besvarat enkätundersökningen, där vissa av respondenterna varit yrkesverksamma i mer än femtio år och vissa av respondenterna varit yrkesverksamma i mindre än fem år. Att några respondenter har varit yrkesverksamma en relativt kort tid och redan har hunnit utföra bodelningsförrättaruppdrag är intressant.

Härnäst presenteras resultaten avseende frågan ”Om du är advokat, vilket år inträdde du i Advokatsamfundet?” Frågan ställdes utifrån antagandet att advokater ofta förordnas som bodelningsförrättare. Respondenterna kunde fritt ange ett årtal. Det var tre respondenter som lämnade frågan obesvarad.33 Det var fem respondenter som uppgav att de inte var advokater. I tabellen presenteras enbart svar från de respondenter som uppgett att de är advokater, vilket totalt var 97 respondenter. Eftersom respondenterna fritt kunde ange ett årtal har jag tillskapat kategorier utifrån olika årtionden som framgår av den övre raden. I den undre raden presenteras vilket antal respondenter som angett ett årtal inom respektive årtionde. För de respondenter som inträtt i Advokatsamfundet från år 2010 och framåt presenteras de därtill i en separat tabell därefter, differentierade på det år de har uppgett att de inträtt i advokatsamfundet. Året för inträde framgår av den övre raden och antal respondenter som har uppgett ett visst år anges i den undre raden.

1960-talet	1970-talet	1980-talet	1990-talet	2000-talet	2010-talet
1	3	17	14	21	41

Tabell 3. Antal respondenter som är advokater fördelat på årtionde för inträde i Advokatsamfundet.

2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
1	4	4	1	5	6	5	4	2	7	2
Tabell 4. Antal respondenter som är advokater som har inträtt i advokatsamfundet från år 2010 och framåt.

juristbyråer och advokatbyråer, bedömer jag det som mindre sannolikt att detta har varit skälet till att två respondenter har valt att lämna frågan obesvarad.

33 Huruvida dessa respondenter lämnade frågan obesvarad för att de inte var advokater framgår inte av deras svar.

613

Bilaga 2

SOU 2025:121

Den stora majoriteten av de som besvarat enkäten är därmed advokater. Att advokater ofta förordnas som bodelningsförrättare ligger i linje med tidigare antaganden.34 Det är dock av vikt att nämna att enkätundersökningen tillsändes 339 personer. Vid upprättande av en lista med kodnummer inklusive adresser för olika respondenter upprättades även en annan lista. Denna avsåg huruvida respondenterna var advokater vid sitt förordnande, om de vid sitt förordnande var jurister men numera var advokater respektive om de vid sitt förordnande var jurister (men inte advokater) och alltjämt vid enkätundersökningens genomförande var jurister. Då det omgående blev ett bortfall om fem respondenter vars tillsända enkätundersökningar kom i retur framgick att det i urvalet var 261 advokater som blivit förordnande år 2017 och/eller år 2018, att det var 35 potentiella respondenter som vid besvarandet av enkätundersökningen hade blivit advokater, men som vid sina förordnanden var jurister och att det var 38 potentiella respondenter som var jurister (men inte advokater) vid förordnandet (och alltjämt var jurister). Bland de som förordnats som utgjorde urval för tillsändande av enkätundersökning var det därmed 261 potentiella respondenter som var advokater vid sitt förordnande och 73 potentiella respondenter som var jurister vid sitt förordnande. Det innebär att det rör sig om 78 procent av de potentiella respondenterna som var advokater vid sitt förordnande och att det var 22 procent av de potentiella respondenterna som var jurister vid sitt förordnande. När respondenterna tillsändes enkätundersökningen var 89 procent av de tillfrågade advokater. Följaktligen var 11 procent av de tillfrågade var jurister. Utifrån de som har angett att de är advokater vid besvarande av enkätundersökningen är det 92 procent av de besvarande som är advokater och 5 procent av de besvarande som är jurister. Att advokater i högre utsträckning än jurister har besvarat enkätundersökningen, i förhållande till hur fördelningen såg ut i urvalet, är viktigt att hålla i minnet vid läsning av resultaten.35

Härnäst presenteras resultaten avseende frågan ”Vilket år erhöll du ditt första förordnande som bodelningsförrättare mellan makar?” Respondenterna kunde fritt ange ett årtal. Det var 17 respondenter som lämnade frågan obesvarad.36 Det är därmed ett relativt stort bortfall.37 Eftersom respondenterna fritt kunde ange ett årtal har jag tillskapat kategorier utifrån olika årtionden. I den undre raden i tabellen presenteras vilket antal respondenter som angett ett årtal inom respektive årtionde.

34Se Advokatsamfundets vägledande uttalande av den 3 november 2005, s. 1 där det anges att advokater i betydande (min kursivering) utsträckning förordnas som bodelningsförrättare. Se även Teleman, Bodelning, 6 uppl., s. 297.

35Resultaten utvisar dock att majoriteten förordnade bodelningsförrättare år 2017 och/eller år 2018 var advokater. Mot denna bakgrund kan frågan ställas om disciplinärenden avseende bodelningsförrättare bör vara något för domstol att beakta exempelvis vid lämplighetsbedömningar i samband med förordnande av bodelningsförrättare.

36Fyra respondenter har lämnat kommentarer med innebörden att de inte minns detta eller inte vet. En respondent kommenterade ett frågetecken vid frågan.

37En möjlig förklaring till detta är att det kan vara svårt att dra sig till minnes exakt vilket år man mottog sitt första förordnande som bodelningsförrättare mellan makar. En annan möjlig förklaring är en ovilja att uppge denna information.

614

SOU 2025:121

Bilaga 2

1970-talet	1980-talet	1990-talet	2000-talet	2010-talet
2	5	12	20	49

Tabell 5. Antal kryss fördelat på årtionden för första förordnandet som bodelningsförrättare mellan makar.

Det finns därmed en bredd i svaren avseende årtal för första förordnande. Majoriteten av de som besvarat frågan har erhållit sitt första förordnande från 1990-talet och senare.

För att söka mer kunskap om respondenternas erfarenhet av bodelningsförrättaruppdraget än enbart ett årtal avseende det första förordnandet ställdes även en fråga avseende antal slutförda uppdrag. Resultaten avseende frågan ”Hur många uppdrag som bodelningsförrättare mellan makar har du uppskattningsvis har slutfört?” presenteras därför härnäst. Respondenterna kunde fritt ange ett antal uppdrag eller ett intervall. Frågan var ställd som en uppskattningsfråga. Frågan lämnades obesvarad av 13 respondenter.38 Antalet svar är därför 92 respondenter. Svaren har, sannolikt mot bakgrund av att frågan ställdes öppet, varierat. Vissa respondenter har angett ett intervall och andra ett specifikt antal uppdrag. För att göra resultaten mer överskådliga har jag skapat en tabell med av mig tillskapade intervaller baserat på respondenternas angivna antal uppdrag samt intervaller. Den övre raden i tabellen är intervall eller antal avslutade uppdrag. Den undre raden i tabellen är det antal respondenter som har angett att det har slutfört det antal uppdrag eller ett antal uppdrag

inom det intervall som anges.

0	1–8	10–20	20	20–30	30	30–50	60–80	100	300
1	22	31	11	6	4	10	1	5	1

Tabell 6. Antal slutförda uppdrag som bodelningsförrättare mellan makar.

Det är noterbart att en respondent har angett att vederbörande inte har avslutat något uppdrag. Sannolikt hör det samman med att det förordnandeuppdrag som gjorde att respondenten tillhörde populationen och urvalet var ett av de första. Det är totalt 23 respondenter som har angett att antalet slutförda uppdrag understiger 10, det är 31 respondenter som har angett att antalet slutförda uppdrag finns i intervallet 10–20, det är 21 respondenter som har uppgett ett antal slutförda uppdrag mellan 20 och 30 och det är 17 respondenter som har uppgett ett antal uppdrag över 30. Det är mycket få respondenter som har uppgett ett antal uppdrag över 60. Resultaten talar dock för att bodelningsförrättare åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare vid fler än ett tillfälle.

För att få ytterligare klarhet i respondenternas erfarenhet av bodelningsförrättaruppdrag ställdes två frågor med avseende på huruvida det finns en kontinuitet i åtagande av uppdrag som bodelningsförrättare.

38En respondent kommenterade: ”Flera varje år”. Detta har dock inte kunnat inordnas i tabellen ovan. En respondent kommenterade ett frågetecken vid frågan och lämnade den obesvarad. En annan respondent besvarade inte heller frågan och kommenterade ”svårt att uppskatta detta”.

615

Bilaga 2

SOU 2025:121

Härnäst presenteras därför dessa frågor i en samlad tabell. Dessa två frågor lämnades inte obesvarade av någon respondent. Respektive fråga återges i tabellkolumnen längst till vänster. Antal respondenter som har svarat ”Ja” respektive ”Nej” återges i kolumnerna längst till höger i tabellen.

Fråga	Nej	Ja
Har du alltjämt ansvar för något bodelningsförrättaruppdrag mellan	29	76
makar?39
Har du det senaste året fått något nytt förordnande som	25	80
bodelningsförrättare mellan före detta makar?
Tabell 7. Kontinuitet – åtagande av uppdrag som bodelningsförrättare

Det var 29 respondenter som svarade ”Nej” och 76 respondenter som svarade ”Ja” på den första frågan. Det var 25 respondenter som svarade ”Nej” och 80 respondenter som svarade ”Ja” på den andra frågan. Det framgår inte varför respondenterna svarade nej. Det kan bero på flera saker – att respondenterna inte har fått något nytt förordnande mellan makar, men mellan sambor eller att respondenterna av något skäl har upphört med att åta sig uppdrag som bodelningsförrättare.40

Utifrån om resultaten avseende dessa två frågor analyseras tillsammans med resultaten för antal slutförda uppdrag ger resultaten en indikation på att de flesta bodelningsförrättare åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare upprepade gånger.

2.1.3 Rättsområde och geografisk fördelning bland respondenterna

Först presenteras här resultaten avseende frågan ”Vilket rättsområde arbetar du huvudsakligen med?” Frågan besvarades genom att respondenten kryssade i svarsalternativen ”Affärsjuridik”, ”Humanjuridik i allmänhet”, ”Familjerätt i bred bemärkelse”, ”Familjerätt särskilt ekonomiska aspekter”, ”Enbart bodelning” och ”Annat”. Ingen respondent hade lämnat frågan obesvarad. Flera respondenter har svarat kryssat svarsalternativ. Därför har svaren räknats utifrån det totala antalet svar för respektive svarsalternativ, som om antalet respondenter motsvarade antalet svar. I tabellen är det därför fråga om 158 svar. Kategorierna presenteras i den övre raden av tabellen. I den undre tabellraden presenteras vilket antal kryss som har satts inom respektive kategori.

39Om detta uppdrag var ”urvalsuppdraget” eller om det var ett ”nytt” uppdrag framgår inte av enkätsvaren.

40I marginalen vid fråga 5a) och 5b) har vissa respondenter angett anledningar till att de inte fått något nytt förordnande. Tre respondenter angav föräldraledighet, en respondent angav ”är numera pensionär”, en respondent uppgav att pandemin har gjort att vederbörande tackat nej till uppdrag som bodelningsförrättare och en respondent skrev ”inte mellan makar, men två uppdrag mellan sambor”. Det var även en respondent som kryssade nej på både fråga 5a) och fråga 5b) och som under den avslutande frågan, nummer 23, uppgav att respondenten inte längre åtar sig ”bodelningsförrättaruppdrag, vilket beror på de begränsade möjligheterna att styra parterna samt den likaledes begränsade sannolikheten att man får betalt för sitt arbete”. En annan respondent som också kryssade nej i båda fråga 5a och 5b) uppgav i fråga 23 ”är ej intresserad av denna typ av uppdrag längre, ofta jobbiga och tidskrävande. Möjlighet att koppla in t.ex. psykiatriker, psykolog för att parterna ska kunna avreagera sig”. En respondent kommenterade vid frågan ”svarar ej mer då min erfarenhet är för ringa”.

616

SOU 2025:121

Bilaga 2

Affärsjuridik	Humanjuridik i	Familjerätt i	bred	Familjerätt	särskilt	Enbart	Annat
	allmänhet	bemärkelse		ekonomiska aspekter		bodelning
24	49	36		31		2	1641

Tabell 8. Antal kryss fördelat på respektive svarskategori om inom vilket rättsområde respondenterna huvudsakligen arbetar.

Om kategorierna familjerätt i bred bemärkelse, familjerätt särskilt ekonomiska aspekter och enbart bodelning läggs samman utgör dessa 44 procent av samtliga svar. Humanjuridik i allmänhet motsvarar 31 procent. Det innebär att det förefaller finnas en viss specialisering när det gäller rättsområde bland de som åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare. Med tanke på den bredd av frågor som kan aktualiseras i samband med bodelningsförrättaruppdrag är det inte överraskande att tyngdpunkten ligger på någon form av humanjuridisk men kanske särskilt familjerättslig inriktning.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Inom vilken hovrätts domkrets har du ditt huvudsakliga verksamhetsområde?”. 42 Frågan ställdes för att få kunskap om den geografiska spridningen av respondenterna, för att kunna bedömda hur denna såg ut i förhållande till den geografiska spridningen utifrån ärenden om förordnande av bodelningsförrättare de aktuella åren. En respondent lämnade denna fråga obesvarad. Tanken var att alternativen skulle vara ömsesidigt uteslutande, men ett antal respondenter har svarat flera alternativ. Därav har svaren räknats från det totala antalet svar för respektive hovrättsdomkrets, som om antalet respondenter motsvarade antalet svar. Svaren har beräknats utifrån 107 svar. Tabellens översta rad beskriver de olika svarsalternativen, de sex hovrätterna. Den andra raden är det antal svar som de respektive hovrätterna har fått i de besvarade enkäterna. Den nedersta raden återger fördelningen i procent för de olika hovrätternas domkretsar i de besvarade enkäterna.

Hovrätten för	Hovrätten för	Svea hovrätt	Göta hovrätt	Hovrätten för	Hovrätten	över
Övre Norrland	Nedre Norrland			västra Sverige	Skåne och Blekinge
7	7	55	9	18	11
7 %	7 %	51 %	8 %	17 %	10 %

Tabell 9. Antal kryss fördelat på respektive svarskategori om inom vilken hovrätts område respondenten var verksam.

När det gäller antalet avgjorda mål per domstol enligt Domstolsverkets statistik utgjorde de olika tingsrätterna inom respektive hovrätts domkrets följande andel av det totala antalet avgjorda ärenden om förordnanden av bodelningsförrättare för år 2017 och år 2018. Det totala antalet ärenden enligt Domstolsverkets statistik var 2 162 ärenden. Det totala antalet avgjorda ärenden begärdes in för att få fram en andel av den relevanta populationen som skulle undersökas och

41En respondent hade kommenterat ”brottmål” i marginalen.

42Valet av att utgå från de olika hovrätternas domkrets gjordes för att kunna vara någorlunda precis, men inte riskera att parternas eller bodelningsförrättarnas identitet blev alltför synliggjord genom enkätundersökningen.

617

Bilaga 2

SOU 2025:121

kunna göra ett urval. Tabellens översta rad är de sex hovrätterna, den mellersta raden är det antal ärenden som hade avgjorts de aktuella åren och som var avgjorda av en tingsrätt inom respektive domkrets. Den nedersta raden återger fördelningen i procent avseende det totala antalet förordnandeärenden de båda åren.

Hovrätten för	Hovrätten för	Svea hovrätt	Göta hovrätt	Hovrätten för	Hovrätten	över
Övre Norrland	Nedre Norrland			västra Sverige	Skåne och Blekinge
133	89	942	269	424	305
6 %	4 %	44 %	12 %	20 %	14 %

Tabell 10. Antal ärenden om förordnande av bodelningsförrättare som avgjorts år 2017 och 2018 enligt Domstolsverkets statistik.

Det finns när dessa tabeller jämförs med varandra en geografisk spridning i var respondenterna är verksamma. Denna spridning motsvarar inte helt den geografiska spridningen utifrån Domstolsverkets statistik. Eftersom enkätundersökningen inte syftar till att finna geografiska skillnader i hur bodelningsförrättaruppdraget utförs har dock den geografiska spridningen ansetts tillräcklig.

2.1.4 Åtar sig bodelningsförrättare även andra sorters uppdrag?

För att undersöka i vilken kontext av övriga liknande uppdrag som respondenterna åtar sig bodelningsförrättaruppdrag ställdes ett antal frågor om huruvida respondenterna åtar sig vissa andra närliggande uppdrag. Resultaten av frågan ”Åtar du dig vissa andra uppdrag?” kommer att presenteras här. De uppdrag som undersöktes och som utgjorde svarsalternativen var ”Uppdrag som ombud vid bodelningsärenden”, ”Uppdrag som boutredningsman” och ”Uppdrag som särskild förvaltare enligt 9 kap. 8 § ÄktB”. Uppdrag som ombud vid bodelningsärenden undersöktes eftersom det sannolikt kan vara så att den som åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare också kan åta sig uppdrag som ombud vid bodelningar.43 Uppdrag som boutredningsman och uppdrag som särskild förvaltare undersöks inom ramen för forskningsprojektet i stort och det var därför intressant att se om det fanns någon överlappning bland personer som åtar sig ett eller fler av de aktuella uppdragen.44 Svarsalternativen var ”Ja”, ”Nej” och ”Aldrig tillfrågats”. Respondenten skulle svara med det svarsalternativ som passade denne bäst. Frågan om respondenten åtog sig vissa andra uppdrag har lämnats delvis obesvarad av ett antal respondenter.

Först presenteras resultaten avseende ”Uppdrag som ombud vid bodelningsärenden”.

43I enkätundersökningen ställdes en fråga om förekomst av juridiskt biträde vid uppdrag som bodelningsförrättare, se avsnitt 2.2.2.

44Huruvida respondenterna även åtar sig andra, ytterligare uppdrag hade kunnat efterfrågas, exempelvis uppdrag som god man enligt samäganderättslagen, skiftesman eller konkursförvaltare. Tanken var inte att utröna exakt alla uppdrag som respondenterna åtog sig vid sidan av bodelningsförrättaruppdrag, utan att belysa åtagande av uppdrag inom den förmögenhetsrättsliga familjerätten utifrån forskningsprojektets ramar.

618

SOU 2025:121

Bilaga 2

Diagram 1. Uppdrag som ombud vid bodelningsärenden.

Det var 2 respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var nio respondenter som svarade ”Nej”, 93 respondenter som svarade ”Ja” och 1 respondent som svarade ”Aldrig tillfrågats”. Det är därmed vanligt att bodelningsförrättare också åtar sig uppdrag som ombud vid bodelningsärenden.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Uppdrag som boutredningsman”.

Diagram 2. Uppdrag som boutredningsman.

Ingen respondent lämnade alternativet obesvarat. Det var 17 respondenter som svarade ”Nej”, 87 respondenter som svarade ”Ja” och 1 respondent som svarade ”Aldrig tillfrågats”. Det är därmed vanligt att bodelningsförrättare även åtar sig uppdrag som boutredningsman.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Uppdrag som särskild förvaltare enligt 9 kap. 8 § ÄktB”.

Diagram 3. Uppdrag som särskild förvaltare enligt 9 kap. 8 § ÄktB.

Det var fyra respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var 44 respondenter som svarade ”Nej”, 13 respondenter som svarade ”Ja” och 44 respondenter som svarade ”Aldrig tillfrågats”. Dessa resultat talar för att det är mer ovanligt att bodelningsförrättare åtar sig uppdrag som särskild förvaltare och vissa har aldrig heller tillfrågats. Detta ligger dock i linje med antalet ärenden om förordnande av särskild förvaltare enligt Domstolsverkets statistik, då ärende om förordnande av

619

Bilaga 2

SOU 2025:121

särskild förvaltare inte initieras lika ofta som ärende om förordnande av bodelningsförrättare, eller för den delen ärenden om förordnande av boutredningsman.45

2.1.6 Analys av frågor om erfarenhet i förhållande till varandra

I detta avsnitt ska ett antal frågor som berör respondenternas erfarenhet analyseras i förhållande till varandra för att se om resultaten på detta sätt kan bidra till en djupare förståelse av respondenternas erfarenhet.

Först analyseras respondenternas svar på frågorna ”Vilket år tog du din juristexamen/jur.kand.?” och ”Vilket år erhöll du ditt första förordnande som bodelningsförrättare mellan makar?” Det var 17 respondenter som inte svarade på frågan om år för första bodelningsförrättaruppdrag mellan makar och en respondent som inte svarade på frågan om år för examen. Bortfallet är därmed 18 personer. Det innebär att svaren i tabellen utgår från 87 svar. Att analysera resultaten avseende dessa två frågor i förhållande till varandra ansågs intressant, eftersom det kan ge en bild av den yrkeserfarenhet som specifika respondenter har vid sitt första bodelningsförrättarförordnande.

För att balansera intresset av att återge resultaten på ett rättvisande sätt, men inte i onödan röja enskilda respondenters svar har respondenternas svar på frågan om vilket år respondenten erhöll sitt första förordnande beräknats i förhållande till det år som respondenten har angett för sin examen. Differensen däremellan utgör det antal år som respondenten har uppgett från examen till år för första förordnandet. Dessa år har därefter delats in i följande intervaller; 0–3 år, 4–7 år, 8–10 år, 11–15 år, 16–19 år, 20 år och uppåt och slutligen 30 år och uppåt. Detta gjordes för att presentera resultaten mer överskådligt. För att underlätta läsning av tabellen har kategorierna ”20 år och uppåt” respektive ”30 år och uppåt” i tabellen enbart angetts som ”20 år” respektive ”30 år”.

I tabellen har år för examen kategoriserats inom olika årtionden, förutom avseende respondenter som har angett år för examen från år 2010 och framåt. Dessa respondenter har inordnats i två kategorier – examen år 2010–2014 respektive examen från år 2015 och framåt. I kolumnen efter anges det antal respondenter som har angett ett årtal i respektive årtiondekategori. I kolumnen efter anges år från examen till första förordnande utifrån intervallen som angetts ovan. För att strukturera tabellen har varje intervall som varit aktuellt i respektive årtiondekategori fått en egen mindre ruta. I dessa rutor är den övre raden antal år från examen till år för första förordnande och den undre raden visar det antal svar som inordnats i det aktuella årsintervallet. I anslutning till antalet svar inom ett visst intervall presenteras de specifika respondenternas svar i fotnoten. Tabellen avslutas med ett beräknat medelvärde utifrån respondenternas specifika svar

45Domstolsverkets statistik för ärenden om särskild förvaltare mellan år 2000 och år 2024, per den 2025-10-08.

620

SOU 2025:121

Bilaga 2

som framgår av fotnoterna. Medelvärde beräknades för att skapa en bild av vilket medelvärde respondenterna med examen från olika årtionden har angett till året sitt första förordnande.

År för examen

Antal

År från examen till första förordnande

Medelvärde antal år

1960-tal

11–15 år:

20 år:

20 år

146

247

1970-tal

0–3

år:

4–7

år:

8–10 år:

11–15

år:

30 år:

15 år

148

149

250

151

252

1980-tal

0–3

år:

4–7

år:

16–19

år:

20 år:

30 år:

14 år

253

454

455

456

157

1990-tal

4–7

år:

8–10 år:

11–15

år:

16–19

år:

20 år:

13 år

558

259

360

161

462

2000-tal

0–3

år:

4–7

år:

8–10

år:

11–15

år:

16–19 år:

7 år

2010–2014

363

964

865

366

167

0–3 år: 768

4–7 år: 1169

4 år

2015-

0–3 år: 570

2 år

Tabell 11. År för juristexamen och år från examen till första förordnande (inklusive medelvärde).

Resultaten visar att de som tog examen för längst tid sedan också har angett längst tid till första förordnandet som bodelningsförrättare mellan makar. Det finns dock en spännvidd bland resultaten. Medelvärdet är en indikation på hur fördelningen ser ut, sett till respektive årtionde för examen. Det finns dock respondenter som har angett färre år från examen till år för första förordnande och även respondenter som svarat fler år från examen till år för första förordnande.

46Respondenten svarade 13 år.

47En respondent svarade 21 år och en respondent svarade 27 år.

48Respondenten svarade 3 år.

49Respondenten svarade 6 år.

50En respondent svarade 8 år och en respondent svarade 9 år.

51Respondenten svarade 11 år.

52En respondent svarade 35 år och en respondent svarade 36 år.

53En respondent svarade 2 år och en respondent svarade 3 år.

54En respondent svarade 4 år, en respondent svarade 6 år och två respondenter svarade 7 år.

55En respondent svarade 16 år, två respondenter svarade 17 år och en respondent svarade 19 år.

56En respondent svarade 20 år, en respondent svarade 26 år, en respondent svarade 27 år och en respondent svarade 29 år.

57Respondenten svarade 30 år.

58En respondent svarade 4 år, två respondenter svarade 5 år och två respondenter svarade 6 år.

59En respondent svarade 9 år och en respondent svarade 10 år.

60Två respondenter svarade 11 år och en respondent svarade 14 år.

61Respondenten svarade 19 år.

62Två respondenter svarade 23 år, en respondent svarade 24 år och en respondent svarade 27 år.

63En respondent svarade 0 år, en respondent svarade 1 år och en respondent svarade 3 år.

64Två respondenter svarade 4 år, en respondent svarade 5 år, fyra respondenter svarade 6 år och två respondenter svarade 7 år.

65Två respondenter svarade 8 år, fem respondenter svarade 9 år och en respondent svarade 10 år.

66Två respondenter svarade 11 år och en respondent svarade 12 år.

67Respondenten svarade 17 år.

68En respondent svarade 0 år, en respondent svarade 1 år och fem respondenter svarade 3 år.

69Fem respondenter svarade 4 år, en respondent svarade 5 år och fem respondenter svarade 6 år.

70Två respondenter svarade 1 år, två respondenter svarade 2 år och en respondent svarade 3 år.

621

Bilaga 2

SOU 2025:121

Härnäst ska ytterligare ett svar på en fråga analyseras i förhållande till de två föregående. Den aktuella frågan är ”Hur många uppdrag som bodelningsförrättare mellan makar har du uppskattningsvis har slutfört?”. Att kombinera denna fråga med de två föregående frågorna ansågs intressant eftersom det ger en djupare bild av enskilda respondenter när det gäller yrkeserfarenhet innan sitt första förordnande och vilket antal uppdrag som bodelningsförrättarna slutför. Det ger en djupare bild av kontinuiteten i åtagande av bodelningsförrättaruppdrag.

När resultaten avseende frågan om slutförda uppdrag skulle analyseras i förhållande till de två övriga föll ytterligare fem respondenter bort, då dessa inte besvarat frågan. Det är totalt 82 svar som presenteras i tabellen nedan. För att förhindra att enskilda respondenters svar alltför tydligt skulle kunna röja en specifik persons svar slogs två årtiondekategorier ihop – nämligen 1960-talet och 1970-talet. Därför har även ett nytt medelvärde för år från examen till år för första förordnande räknats fram för kategorin. Även i examenskategorin 1980-talet blev det fråga om bortfall, varvid ett nytt medelvärde har räknats fram utifrån de återstående respondenterna. Ett antal respondenter har angett intervaller för antal slutförda uppdrag. Vid beräkning av medelvärdet för kategorin i stort har det tal som ligger mitt i intervallet använts vid beräkningen. Vid samtliga beräkningar av medelvärde har svaren avrundats till närmaste heltal.71 Medelvärde riskerar här att inte bli helt rättvisande, eftersom det rör sig om stora intervaller, då respondenterna fritt har kunnat ange ett antal uppdrag eller intervall för ett antal uppdrag. Valet att ange medelvärdet som utgångspunkt gjordes för att resultaten i dessa tabeller skulle presenteras på ett överskådligt sätt. Därtill framgår exakt antal uppdrag som respondenterna har angett dels i fotnoter i anslutning till tabellen, dels tidigare i sammanställningen.72 För att motverka snedvridning av resultaten anges i parentes efter medelvärdet av antal uppdrag det lägsta antal uppdrag som en eller flera respondenter har angett och det högsta. Därtill anges i parentesen om flera respondenter har angett ett visst alternativ avseende antal uppdrag. Samtliga antal uppdrag som har angetts återfinns i fotnoten, med antal respondenter som angett ett visst alternativ. Tabellen spänner över två sidor, varför en blankrad har infogats mellan två olika årtiondekategorier för att göra tabellen mer läsvänlig.

71Om summan blev 12,1–12,4 har talet avrundats nedåt. Om summan blev 12,5–12,9 har talet avrundats uppåt.

72Se avsnitt 2.1.2.

622

SOU 2025:121

Bilaga 2

År	för	Antal	Medelvärde år från examen	Medelvärde antal uppdrag
examen			till första uppdrag
1960-	och	7	18 år73	34 uppdrag74
1970-tal			(En respondent angav 0–3 år och	(Två respondenter angav 10 uppdrag och en
			två respondenter angav mer än 30	respondent angav 100 uppdrag. Två respondenter
			år)	uppgav 10 uppdrag och två respondenter uppgav 20
				uppdrag)

1980-tal		13	16 år75	53 uppdrag76 (3477 uppdrag)
				(En respondent svarade 10 uppdrag och en
				respondent svarade 300 uppdrag. Två respondenter
				hade svarat 15 uppdrag, två respondenter hade svarat
				20 uppdrag och två respondenter 100 uppdrag).

1990-tal		15	13 år78	32 uppdrag79
			(Fem respondenter angav 4–7 år:	(En respondent angav 2 uppdrag och en respondent
			och fyra respondenter angav mer	angav 100 uppdrag. Tre respondenter svarade 20
			än 20 år)	uppdrag och fyra respondenter svarade 50 uppdrag)

2000-tal		24	7 år80	13 uppdrag81
			(Tre respondenter angav 0–3 år	(En respondent svarade 1 uppdrag och en
			och en respondent angav 16–19	respondent svarade 50 uppdrag. Flest (4)
			år. Nio respondenter angav 4–7	respondenter svarade 20 uppdrag)
			år)

73En respondent svarade 0–3 år, en respondent svarade 4–7 år, en respondent svarade 8–10 år, en respondent svarade 11–15 år, en respondent svarade 20 år och två respondenter svarade 30 år och uppåt.

74Två respondenter svarade 10 uppdrag, två respondenter svarade 20 uppdrag, en respondent svarade 25 uppdrag, en respondent svarade 50 uppdrag och en respondent svarade 100 uppdrag.

75En respondent svarade 2 år, en respondent svarade 3 år, en respondent svarade 4 år, en respondent svarade 6 år, en respondent svarade 7 år, en respondent svarade 16 år, två respondenter svarade 17 år, en respondent svarade 20 år, en respondent svarade 26 år, en respondent svarade 27 år, en respondent svarade 29 år och en respondent svarade 30 år.

76En respondent svarade 10 uppdrag, en respondent svarade 10–15 uppdrag, två respondenter svarade 15 uppdrag, en respondent svarade 10–20 uppdrag, två respondenter svarade 20 uppdrag, en respondent svarade 25 uppdrag, en respondent svarade 30 uppdrag, en respondent svarade 50 uppdrag, två respondenter svarade 100 uppdrag och en respondent svarade 300 uppdrag.

77Om svaret 300 tas bort vid beräkning av medelvärde blir det istället ett medelvärde om 34 uppdrag (avrundat nedåt).

78En respondent svarade om 4 år, två respondenter svarade 5 år, två respondenter svarade 6 år, en respondent svarade

9år, en respondent svarade 10 år, två respondenter svarade 11 år, en respondent svarade 14 å, en respondent svarade

19år, två respondenter svarade 23 år, en respondent svarade 24 år och en respondent svarade 27 år.

79En respondent svarade 2 uppdrag, en respondent svarade 10 uppdrag, en respondent svarade 15 uppdrag, en respondent svarade 15–20 uppdrag, tre respondenter svarade 20 uppdrag, en respondent svarade 20–30 uppdrag, två respondenter svarade 25 uppdrag, fyra respondenter svarade 50 uppdrag och en respondent svarade 100 uppdrag.

80En respondent svarade 0 år, en respondent svarade 1 år, en respondent svarade 3 år, två respondenters svarade 4 år, en respondent svarade 5 år, fyra respondenter svarade 6 år, två respondenter svarade 7 år, två respondenter svarade

8år, fem respondenter svarade 9 år, en respondent svarade 10 år, två respondenter svarade 11 år, en respondent svarade 12 år och en respondent svarade 17 år.

81En respondent svarade 1 uppdrag, två respondenter svarade 2 uppdrag, en respondent svarade 3 uppdrag, en respondent svarade 4 uppdrag, en respondent svarade 4-5 uppdrag, en respondent svarade 5 uppdrag, två respondenter svarade 6 uppdrag, en respondent svarade 7 uppdrag, två respondenter svarade 10 uppdrag, en respondent svarade 10-12 uppdrag, en respondent svarade 10-15 uppdrag, två respondenter svarade 15 uppdrag, fyra respondenter svarade 20 uppdrag, en respondent svarade 20-30 uppdrag, två respondenter svarade 30 uppdrag och en respondent svarade 50 uppdrag.

623

Bilaga 2

SOU 2025:121

2010–2014	18	4 år82	8 uppdrag83
		(En respondent uppgav 0 år och	(En respondent angav 0 uppdrag och en respondent
		fem respondenter uppgav en tid	angav 17 uppdrag. Flest respondenter (6) angav 10
		om sex år. Fem respondenter	uppdrag)
		uppgav en tid om tre år respektive
		fyra år)
2015-	5	2 år84	7 uppdrag85
		(Två respondenter uppgav en tid	(En respondent svarade 1 uppdrag och tre
		om ett år och en respondent	respondenter svarade tio uppdrag)
		uppgav en tid om tre år. Två
		respondenter uppgav en tid om
		två år)

Tabell 12. År för juristexamen, medelvärde år från examen till första uppdrag och medelvärde antal slutförda uppdrag.

Resultaten visar att flest uppdrag, sett till årtalskategori, finns bland de respondenter som uppgett att de tagit examen på 1960-, 1970-, 1980-, och 1990-talet och att minst antal utförda uppdrag finns bland de som angett att de tagit examen på 2010-talet. Flest antal uppdrag finns bland de som tagit examen på 1960-, 1970- och 1980-talet, där återfinns två respondenter som angett 100 uppdrag och en respondent som angett 300 uppdrag. Bland de som tagit examen under 1990-talet var det vanligaste svaret 50 uppdrag, men där fanns en stor spännvidd bland antalet uppdrag. Bland de som tagit examen på 2000-talet hade flest respondenter angett 20 utförda uppdrag. Det är intressant att tre respondenter som tagit examen från år 2015 år redan (min kursiv.) hade hunnit utföra tio bodelningsförrättaruppdrag vid enkätundersökningens genomförande. Antal yrkesverksamma år är inte något mått på respondenternas lämplighet för bodelningsförrättaruppdraget. Till detta kommer om respondenten har en hög specialisering och därtill tidigare relevant erfarenhet, vilket inte framgår inte av enkätresultaten.86

Mot denna bakgrund valdes att även analysera svaren avseende ytterligare två frågor kopplat till dessa svar, nämligen frågorna om respondenterna åtog sig uppdrag som ombud i samband med bodelningsförrättaruppdrag och om respondenterna åtog sig uppdrag som boutredningsman. Det var två respondenter som lämnade denna fråga obesvarad. Det totala antalet respondenters svar när dessa alternativ analyseras i förhållande till varandra är 80 svar. För de årtiondekategorier som berörs har ett nytt medelvärde för antal år från examen till första uppdrag respektive medelvärde för antal uppdrag beräknats. I tabellen anges årtionde för examen, följt av antal respondenter som angett ett examensår inom detta årtionde, därefter anges medelvärde för antal år från examen till

82En respondent svarade 0 år, en respondent svarade 1 år, fem respondenter svarade 3 år, fem respondenter svarade

4år, en respondent svarade 5 år och fem respondenter svarade 6 år.

83En respondent svarade 0 uppdrag, en respondent svarade 1 uppdrag, tre respondenter svarade 5 uppdrag, två respondenter svarade 6 uppdrag, en respondent svarade 7 uppdrag, två respondenter svarade 8 uppdrag, sex respondenter svarade 10 uppdrag, en respondent svarade 15–20 uppdrag och en respondent svarade 17 uppdrag.

84Två respondenter svarade 1 år, två respondenter svarade 2 år och en respondent svarade 3 år.

85En respondent svarade 1 uppdrag, en respondent svarade 2 uppdrag och tre respondenter svarade 10 uppdrag.

86Utifrån hur svaren fördelade sig avseende vilket rättsområde respondenterna huvudsakligen är verksam inom har det inte ansetts möjligt att kombinera dessa resultat med varandra, se avsnitt 2.1.3.

624

SOU 2025:121

Bilaga 2

första uppdrag och medelvärde för antalet uppdrag. Därefter anges antalet respondenter som svarat ”Ja”, ”Nej” respektive ”Aldrig tillfrågats” på frågan om huruvida respondenten åtar sig uppdrag som ombud vid bodelningsärenden. Dessa svar motsvarar ”Ombud”, ”Ej ombud” respektive ”Aldrig” i tabellen. Därefter anges antalet respondenter som svarat ”Ja”, ”Nej” respektive ”Aldrig tillfrågats” på frågan om huruvida respondenten åtar sig uppdrag som boutredningsman. Dessa svar motsvarar ”BOUM”, ”Ej BOUM” respektive ”Aldrig” i tabellen.

År för	Antal	Medelvärde		Medelvärde	Ombud	Ej	Aldrig	BOUM	Ej	Aldrig
examen		år		uppdrag		ombud			BOUM
1960-	7	18 år		34	6	1	0	6	1	0
och
1970-tal
1980-tal	13	16 år		53 (34)	12	1	0	12	1	0
1990-tal	15	13 år		32	14	1	0	11	4	0
1990-tal	15	13 år		32	14	1	0	11	4	0
2000-tal	2387	7	år88	1489	20	2	1	21	2	0
2000-tal	2387	7	år88	1489	20	2	1	21	2	0
2010–	1790	4	år91	892	17	0	0	13	3	1
2014
2015-	5	2	år	7	3	2	0	2	3	0

Tabell 13. Årtionde för juristexamen, medelvärde antal år yrkesverksamma år och antal uppdrag i förhållande till om respondenterna åtar sig uppdrag som ombud vid bodelningsärenden.

Resultaten visar att de flesta respondenter, oberoende av när de tagit examen, år som yrkesverksam till år för första förordnande och sett till antalet slutförda uppdrag åtar sig uppdrag som ombud vid bodelningsärenden. 93 Det är en indikation på att personer som åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare, också åtar sig uppdrag som ombud vid bodelningsärenden. Sannolikt är detta ett sätt att fördjupa kunskaper om de materiella reglerna i praktiken, bidra till en ökad specialisering och möjliggöra att få kunskap om hur olika bodelningsförrättare utför sina uppdrag.94 Det finns inte i enkätundersökningen något svar på varför en respondent har uppgett att denne inte åtar sig uppdrag som ombud vid bodelningsärenden. En respondent besvarade frågan om vederbörande åtar sig uppdrag som ombud vid bodelningsärenden med ”Aldrig tillfrågats”.

87En respondent hade inte besvarat frågan om ombud, varför tabellen utgår från det antal respondenter som har besvarat frågan.

88Avrundat uppåt.

89Avrundat nedåt.

90En respondent hade inte besvarat frågan om ombud, varför tabellen utgår från det antal respondenter som har besvarat frågan.

91Avrundat uppåt.

92Avrundat uppåt.

93Detta är inte förvånande, sett till att 93 respondenter svarade ja på den aktuella frågan, se avsnitt 2.1.4.

94Erfarenhet av att vara ombud vid bodelningar inför bodelningsförrättare skulle mot bakgrund av resultaten kunna vara ett kriterium för att utvärdera en bodelningsförrättares lämplighet för uppdraget.

625

Bilaga 2

SOU 2025:121

Resultaten visar även att de flesta respondenter, oberoende av när de tagit examen, år som yrkesverksam till år för första förordnande och sett till antalet slutförda uppdrag åtar sig uppdrag som boutredningsman. 95 Det är en indikation på att personer som åtar sig uppdrag som bodelningsförrättare, också åtar sig uppdrag som boutredningsman. Det tyder på att det finns ett samband mellan dessa två uppdrag för praktiskt verksamma jurister. 96 Det finns inte i enkätundersökningen något svar på varför en respondent har uppgett att denne inte åtar sig uppdrag som boutredningsman. En respondent besvarade frågan om vederbörande åtar sig uppdrag som boutredningsman med ”Aldrig tillfrågats”.

2.1.7 Sammanfattning

I detta avsnitt har resultaten avseende bodelningsförrättares yrkeserfarenhet och av bodelningsförrättaruppdrag specifika erfarenhet och geografisk spridning bland respondenterna presenterats. Den geografiska spridningen får anses tillräcklig, även om den inte helt motsvarar fördelningen utifrån de förordnandeärenden som användes för att få fram den relevanta populationen och den för undersökningen aktuella urvalsramen. Utifrån svar på frågor om erfarenhet kan slutsatser dras om hur erfarenheten bland bodelningsförrättare ser ut. Detta kan i sin tur vara intressant när eventuella kompetenskrav diskuteras. De som förordnas har ofta viss yrkeserfarenhet och det går även att tala om en specialisering sett till de rättsområden som respondenterna huvudsakligen är verksamma inom. Det är också vanligt att bodelningsförrättare också åtar sig uppdrag som boutredningsman samt uppdrag som ombud vid bodelningar.97 Det är inte i jämförelse vanligt att bodelningsförrättare åtar sig uppdrag som särskild förvaltare enligt 9 kap. 8 § ÄktB.98 Resultaten i detta avsnitt säger något om bodelningsförrättares erfarenhet, vissa delar av uppdragets utförande och bodelningsförrättaruppdragets förhållande till ett antal närliggande uppdrag.

95Detta är inte förvånande, sett till att 87 respondenter svarade ja på den aktuella frågan, se avsnitt 2.1.4.

96Erfarenhet av att vara boutredningsman skulle mot bakgrund av resultaten kunna vara ett kriterium för att utvärdera en bodelningsförrättares lämplighet för uppdraget. Dock finns det skäl att fundera över om erfarenhet av bodelningsförrättaruppdrag snarast skulle kunna diskuteras som ett kriterium för att utvärdera en boutredningsmans lämplighet för uppdraget, då boutredningsmannauppdraget omfattar fler delar än bodelningsförrättaruppdraget. Avseende kvalifikationer för att handha uppdrag som innefattar dödsboförvaltning och samförståndsarbete samt beslutsfattande vid arvskifte har krav på att kvalifikationer för att kunna förordnas att handha uppdraget ansetts kunna vara att den som förordnas är advokat, jurist, ekonom eller bank, se SOU 1998:110, s. 272–274. Utredningens förslag avseende kvalifikationskrav och förändringar avseende regelverket för boutredningsmän (och skiftesmän) kom dock inte att genomföras, se prop. 2011/12:110, s. 14.

97Det förstnämnde stöds även av hur det såg ut när förordnandeärendena gicks igenom, se avsnitt 1.3.2.

98Det är dock i linje med statistik avseende antalet ärenden om förordnande av särskild förvaltare för år 2000–2018 och år 2019–2020, se ovan.

626

SOU 2025:121

Bilaga 2

2.2Makarnas situation

2.2.1 Bakgrund

Föregående frågeområde som har presenterats har rört bodelningsförrättaren. Nästa frågeområde som ska presenteras rör makarnas situation. Frågorna ställdes för att få en inblick i makarnas ekonomiska situation, utifrån vissa parametrar. De parametrar som valdes var förekomst av juridiskt biträde, äktenskapens varaktighet, förekomst av barn och förekomst av egendom.99 Frågor om förekomst av juridiskt biträde ställdes för att få inblick i makarnas interna styrkeförhållande och i vilka kostnader som kan vara förenade med bodelningsprocessen för de makar som får en bodelningsförrättare förordnad.100 Frågor om äktenskapens varaktighet ansågs intressanta av olika skäl. Indelningen i äktenskap som varat mindre än fem år inklusive föregående samboende kan beskrivas som ”korta äktenskap” och äktenskap som har varat i femton år eller mer kan beskrivas som ”långa äktenskap”.101 Intresset för frågan om äktenskapets längd har dels att göra med utformningen av 12 kap. 1 § ÄktB, dels med att om äktenskap har varat i mer än femton år finns det anledning att anta att respektive make har inrättat sig efter äktenskapet när det gäller så väl sociala som ekonomiska förhållanden. Fråga om förekomst av barn ställdes för att få en bild av dels om det kan ha funnits skäl för någon av makarna att exempelvis arbeta deltid, dels för att det då kan finnas särskilt starka skäl att enas i bodelningen – men även för att det då finns flera områden där konflikt mellan de före detta makarna kan uppstå. Frågan om vilken egendom som förekommer ställdes för att få en inblick i vilken egendom som kan vara aktuell för bodelning, både utifrån olika slags egendomskategoriers ekonomiska betydelse för makarna men också då viss sorts egendom kan föra med sig svårigheter kring värdering etc. Slutligen ställdes en fråga om förekomst av ersättningsgarantin som har ett visst samband med makarnas ekonomiska förhållanden, då ett rekvisit för att ersättningsgarantin ska kunna bli tillämplig är att makens andel i boet som efter avdrag för skulder är värd mindre än 100 000 kronor.

2.2.2 Förekomst av juridiskt biträde

Här kommer resultaten avseende tre frågor om förekomst av juridiskt biträde att presenteras: ”Har du varit förordnad som bodelningsförrättare när båda makar har juridiskt biträde?”, ”Har du varit förordnad som bodelningsförrättare när enbart den ena maken har haft juridiskt biträde?” och ”Har du varit förordnad som bodelningsförrättare när ingen av makarna har haft juridiskt biträde?”. Frågorna var uppdelade och vid

99Det är en brist att ingen fråga ställdes avseende förekomst av äktenskapsförord.

100Frågan ställdes även utifrån den tidigare frågan om huruvida respondenterna åtog sig uppdrag som ombud vid bodelningsärenden, för att kunna få inblick i hur vanligt det är att det finns ombud vid bodelningsärenden.

101Detta sätt att benämna äktenskapens längd motsvarar Brattströms terminologi i artikeln ”Bodelning mellan makar

– verklighetens betydelse för framtidens regelutformning”, Tidsskrift for familierett, arverett och barnvernrettslige sporsmål, nr 1 år 2011.

627

Bilaga 2

SOU 2025:121

varje fråga skulle respondenten svara ”Ja” eller ”Nej”. Frågorna om förekomst av juridiskt biträde i samband med bodelningsförrättaruppdrag har inte lämnats obesvarade av någon respondent. Dessa presenteras därför i en sammanslagen tabell.

Svarsalternativ	Ja	Nej
Båda makar har haft juridiskt biträde	94	11

Enbart ena maken har haft juridiskt biträde	98	7

Ingen av makarna har haft juridiskt biträde	98	7

Tabell 14. Förekomst av juridiskt biträde i samband med bodelningsförrättaruppdrag.

Det var 11 respondenter som svarade ”Nej” och 94 respondenter svarade ”Ja” på frågan om respondenten varit förordnad som bodelningsförrättare när båda makarna haft varsitt juridiskt biträde. Det var 7 respondenter som svarade ”Nej” och 98 som svarade ”Ja” på frågan om respondenten varit förordnad som bodelningsförrättare där enbart en av de före detta makarna haft juridiskt biträde. Det var 7 respondenter som svarade ”Nej” och 98 respondenter som svarade ”Ja” på frågan om respondenten varit förordnad som bodelningsförrättare där ingen av de före detta makarna haft juridiskt biträde. Det förefaller därmed som att bodelningsförrättare kan ställas inför olika situationer när det gäller förekomst av ombud.

Härnäst presenteras resultaten avseende kontrollfrågan ”Hur såg det ut vid ditt senaste förordnande?”. Det var ingen respondent som lämnade frågan obesvarad. Respondenterna fick enbart välja ett alternativ. Svarsalternativen var att ”Båda de före detta makarna hade juridiskt biträde”, ”Enbart en av de före detta makarna hade juridiskt biträde” och ”Ingen av de före detta makarna hade juridiskt biträde”. Svaren fördelade sig som följer.102

Diagram 4. Förekomst av juridiskt biträde i samband med respondentens senaste bodelningsförrättaruppdrag mellan makar.

Det var 51 respondenter som svarade ”Båda makarna hade juridiskt biträde”, det var 22 respondenter som svarade ”Enbart en make hade juridiskt biträde” och det var 32 respondenter som svarade ”Ingen

102En respondent kommenterade: ”Jag utgår från det senaste beslutet jag meddelade”.

628

SOU 2025:121

Bilaga 2

av de före detta makarna hade juridiskt biträde”. Oavsett om juridiskt biträde förekommer eller ej lär det påverka bodelningsförrättarens arbete. Resultaten skulle kunna tala för att det är något vanligare att båda makar har juridiskt biträde vid bodelningsförrättaruppdrag. Det säger något om processkostnaderna för parterna, som inte enbart är solidariskt betalningsansvariga för bodelningsförrättarens arvode enligt 17 kap. 7 § ÄktB utan också är ansvariga för att betala sina egna eventuella ombudskostnader. Att enbart en make har juridiskt biträde men inte den andre kan bidra till att makarnas inbördes förhållande skulle kunna medföra att makarna har olika möjlighet att tillvarata sina rättigheter i bodelningen, vilket kan bero på olika faktorer.103 När ingen av makarna har juridiskt biträde finns inte någon sådan ojämlikhet mellan makarna. Därtill blir det inte heller fråga om ombudskostnader, men om avsaknad av ombud leder till att bodelningsförrättarens arbete blir mer omfattande kan det ändå föranleda större processkostnader.

2.2.3 Äktenskapens längd och förekomst av barn

Härnäst presenteras resultaten avseende äktenskapens längd respektive förekomst av barn.

Först presenteras resultaten avseende ”Har du varit förordnad som bodelningsförrättare avseende ett äktenskap som varade i mindre än fem år inklusive eventuellt samboende?” Respondenterna fick möjlighet att svara med förtryckta alternativ enligt följande: ”Inte i något ärende”, ”Vid mindre än hälften av ärendena”, ”Hälften av ärendena”, ”Mer än hälften av ärendena” och ”I alla ärenden”. Respondenterna ombads enbart välja ett alternativ.

Diagram 5. Förekomst av kortvariga äktenskap i samband med bodelningsförrättaruppdrag.

Det var fem respondenter som lämnade frågan obesvarad.104 Antalet svar är därmed 100. Det var inte någon representant som svarade ”I alla ärenden”. Det var 19 respondenter som svarade ”Inte i något ärende”, det var 72 respondenter svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 8 respondenter som svarade ”I hälften av ärendena” och det var en respondent som svarade ”I mer än

103Det skulle kunna innebära att enbart en av makarna har råd att bekosta både ombud och bodelningsförrättare, men inte den andre. Några sådana slutsatser kan dock inte dras utifrån resultaten.

104Tre av de respondenter som lämnade frågan obesvarad har skrivit något i anslutning till frågan. En respondent kommenterade ett frågetecken vid frågan. En annan respondent skrev ”vet ej” i marginalen. En tredje respondent skrev ”jag har inte fört statistik. Det har hänt, vet inte hur ofta. Svaren kommer inte att återspegla verkligheten”.

629

Bilaga 2

SOU 2025:121

hälften av ärendena”. Det talar för att det ändå förekommer kortvariga äktenskap vid bodelningsförrättarärenden, dock i en inte särskilt stor omfattning.

Härnäst presenteras resultaten avseende frågan ”Har du varit förordnad som bodelningsförrättare avseende ett äktenskap som varade i 15 år eller mer?” Respondenterna fick möjlighet att svara enligt samma alternativ som avseende kortvariga äktenskap. Respondenterna ombads enbart välja ett alternativ.

Diagram 6. Förekomst av långvariga äktenskap i samband med bodelningsförrättaruppdrag.

Det var tre respondenter som lämnade frågan obesvarad. Antalet svar är därmed 102.105 Det var 8 respondenter som svarade ”Inte i något ärende”, det var 51 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 31 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 11 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och en respondent som svarade ”Vid samtliga ärenden”.106 Dessa resultat tyder på att det kan förekomma långvariga äktenskap i en varierande omfattning vid bodelningsförrättarärenden.

Härnäst presenteras resultaten för frågan som berörde om de före detta makarna har respektive inte har barn.107 Respondenterna ombads att för olika svarsalternativ ge en frekvensuppskattning enligt skalan ”Aldrig”, ”Vid mindre än hälften av ärendena”, ”Vid hälften av ärendena, vid mer än hälften av ärendena” och ”I samtliga ärenden”. Svarsalternativen löd ” Makarna hade inte några barn”, ”Makarna hade enbart gemensamma barn”, ”Makarna hade enbart särkullbarn” och ”Makarna hade både gemensamma barn och särkullbarn”. Det var olika antal respondenter som lämnade de olika alternativen obesvarade.108 Därför återges respektive svarsalternativ med antal respondenter separat nedan.

Först presenteras resultaten avseende svarsalternativet ”Makarna hade inte några barn”.

105En respondent som besvarat frågan kommenterade ”mycket svår att svara på”.

106Den respondent som kryssade i vid samtliga ärenden hade totalt utfört två bodelningsförrättaruppdrag.

107En respondent hade kryssat i ett alternativ och sedan skrivit ”omöjligt att svara på detta”. En respondent hade besvarat alternativet ”inga barn” och sedan skrivit vet ej på samtliga övriga. En respondent hade skrivit i marginalen på alternativen ”enbart särkullbarn” och ”både gemensamma barn och särkullbarn” minns ej. En respondent hade kommenterat ett frågetecken vid fråga 12 a. En respondent hade angett ”jättesvårt att svara på” vid fråga 12 a. En respondent hade lämnat fråga 12 a obesvarad och skrivit i marginalen ”Sannolikt ja i samtliga fall men jag kan inte beskriva fördelning”. En respondent har skrivit ”kan ej svara på dessa frågor, har ej statistik kring detta”.

108En respondent kommenterade ett frågetecken vid frågan.

630

SOU 2025:121

Bilaga 2

Diagram 7. Makarna hade inte några barn.

Det var nio respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var tolv respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 69 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var åtta respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var fem respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var två respondenter som svarade ”I samtliga ärenden”.109

Härnäst presenteras resultaten avseende svarsalternativet ”Makarna hade enbart gemensamma barn”.

Diagram 8. Makarna hade enbart gemensamma barn.

Det var 11 respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var tre respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 31 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 28 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 29 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var tre respondenter som svarade ”I samtliga ärenden”. 110

Härnäst presenteras resultaten avseende svarsalternativet ”Makarna hade enbart särkullbarn”.

Diagram 9. Makarna hade enbart särkullbarn.

109De två respondenterna fick sina första förordnanden år 2018 och de hade slutfört tre respektive ett uppdrag.

110De tre respondenterna fick sina första förordnanden år 2018 och hade slutfört 1–2 uppdrag vardera.

631

Bilaga 2

SOU 2025:121

Det var 13 respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var 12 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 68 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var sju respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena” och det var fem respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena”. Det var ingen respondent som svarade ”I samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende svarsalternativet ”Makarna hade både gemensamma barn och särkullbarn”.

Diagram 10. Makarna hade både gemensamma barn och särkullbarn.

Det var 15 respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var 11 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 66 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 10 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena” och det var tre respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena”. Det var ingen respondent som svarade ”I samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende frågan ”Hur såg det ut vid ditt senaste uppdrag?”. med följande svarsalternativ: ”Inga barn”, ”Enbart gemensamma barn”, ”Enbart särkullbarn” och ”Både gemensamma barn och särkullbarn”. Respondenterna ombads enbart välja ett alternativ.

Diagram 11. Senaste förordnandet – huruvida makarna hade barn eller ej.

Det var åtta respondenter som lämnade frågan obesvarad.111 Det var 20 respondenter som svarade ”Inga barn”, det var 53 respondenter som svarade ”Enbart gemensamma barn”, det var 18 respondenter som svarade ”Enbart särkullbarn” och det var 6 respondenter som svarade ”Både

111Det var två respondenter som kommenterade ”vet ej”.

632

SOU 2025:121

Bilaga 2

gemensamma barn och särkullbarn”.112 Det är en brist i enkätundersökningen att inte också frågan om äktenskapets längd vid respondentens senaste förordnande ställdes, eftersom det hade möjliggjort analys av makarnas situation i samband med det senaste förordnandet, bland annat utifrån hur det senaste uppdraget avslutades. Tanken med att ställa frågor om förekomst av barn var att få en bild av hur situationen kan se ut, när det gäller parallella tvister som kan aktualiseras samtidigt som bodelningsprocessen – exempelvis vårdnadstvister. Utifrån resultaten framstår det som att det finns en variation i makarnas situation avseende förekomst av barn, men det förekommer att det finns gemensamma barn vid bodelningsförrättaruppdrag – vilket som inledningsvis nämndes skulle kunna verka både tvistehämmande och tvistedrivande.

2.2.4Egendom vid bodelningsförrättaruppdrag

2.2.4.1 Inledning

I detta avsnitt presenteras resultaten på enkätundersökningens omfattande fråga om förekomst av egendom i samband med bodelningsförrättaruppdrag.113 Respondenterna presenterades med olika svarsalternativ och ombads frekvensuppskatta hur ofta olika sorters egendom förekommer i samband med bodelningsförrättaruppdrag utifrån skalan ”Aldrig”, ”Vid mindre än hälften av ärendena”, ”Vid hälften av ärendena”, ”Vid mer än hälften av ärendena” och ”Vid samtliga ärenden”.114 Inga frågor ställdes i enkätundersökningen om karaktären av egendom, det vill säga om egendom är giftorättsgods eller enskild egendom. Jag har delat in olika slags egendom i olika kategorier vid bearbetning av resultaten. Den första kategorin är ”Permanent- och fritidsboende inklusive bohag”, den andra kategorin är ”Förekomst av annan sorts fast egendom respektive egna företag”, den tredje kategorin är ”Likvida tillgångar: bankmedel, aktier och fonder” och den fjärde kategorin är ”Fordon, konst, smycken och annan egendom”.

112Det var en respondent som i anslutning till sitt svar hade kommenterat ”vuxna barn”. En annan respondent som hade besvarat frågan kommenterade ”OBS! Inte alltid det är relevant (oftast) inte om parterna har barn och därför efterfrågas inte den informationen”.

113En respondent kommenterade ”ej egendom men vanliga problem: Skuldsättning/”dold samgäld” – inbördes ansvar för gäld, Skulder till närstående, Nettoskuldsättning hos en el båda makar”. En annan respondent kommenterade ”förekommer. Men omfattas ju inte alltid av bodelning”.

114En respondent skrev ett frågetecken över fråga 13 i sin helhet. En annan respondent ändrade vissa av svarsalternativen ”vid mindre än hälften av ärendena” = ”ibland”, ”vid hälften av ärendena” = ”normalt”, ”vid mer än hälften av ärendena” = ”ofta” och ”vid samtliga ärenden” = ”alltid”. Någon ändring av svarsalternativen för den respondenten har dock inte skett vid bearbetning av resultaten. En respondent kommenterade enstaka på följande sorters egendom: hyresrätt, fritidsboende bostadsrätt, jordbruksfastighet/lantbruksfastighet, skogsfastighet, eget företag HB/KB, enskild firma och konst.

633

Bilaga 2

SOU 2025:121

2.2.4.2 Permanent- och fritidsboende

Respondenterna presenterades med följande alternativ avseende permanentboende: ”Permanentboende – fast egendom”, ”Permanentboende bostadsrätt” och ”Permanentboende hyresrätt”. 115 Respondenterna presenterades därefter med följande alternativ avseende fritidsboende ”Fritidsboende – fast egendom”, ”Fritidsboende bostadsrätt (även andelslägenhet)” och ”Fritidsboende – hyres/arrende”. Nedan åskådliggörs svaren i tabeller för respektive egendom då det antal respondenter som har lämnat olika sorters egendom obesvarad har varierat.

Först presenteras resultaten avseende ”Permanentboende - fast egendom”.

Diagram 12. Förekomst av permanentboende i form av fast egendom.

Det var fyra respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Ingen respondent svarade ”Aldrig”. Det var 11 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 20 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 61 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 9 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Permanentboende – bostadsrätt”.

Diagram 13. Förekomst av permanentboende i form av bostadsrätt.

Det var fyra respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 4 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 41 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var

115En respondent antecknade när det gällde permanentboende att det alltid antingen var fråga om fast egendom eller bostadsrätt. En annan respondent antecknade att det alltid antingen rör sig om något av alternativen. I marginalen kommenterade respondenten även ”ibland nyligen sålt”.

634

SOU 2025:121

Bilaga 2

24 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 30 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 2 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Permanentboende – hyresrätt”.

Diagram 14. Förekomst av permanentboende i form av hyresrätt.

Det var sex respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var 17 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 73 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 6 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 2 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var en respondent som svarade ”Vid samtliga ärenden”. Utifrån respondenternas svar framstår det som att de före detta makarnas permanentboende något oftare har varit i form av fast egendom än i form av bostadsrätt respektive hyresrätt vid bodelningsförrättaruppdrag.

Härnäst ska presenteras resultaten avseende ”Fritidsboende - fast egendom”.

Diagram 15. Förekomst av fritidsboende i form av fast egendom.

Det var sju respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Ingen respondent svarade ”Vid samtliga ärenden”. Det var sju respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 70 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 16 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena” och det var 5 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Fritidsboende - bostadsrätt (inklusive andelslägenhet)”.

635

Bilaga 2

SOU 2025:121

Diagram 16. Förekomst av fritidsboende i form av bostadsrätt (inklusive andelslägenhet).

Det var åtta respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var ingen respondent som svarade ”Vid samtliga ärenden”. Det var 48 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 45 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 3 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena” och det var 1 respondent som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Fritidsboende - arrende/hyresrätt”.

Diagram 17. Förekomst av fritidsboende i form av arrende/hyresrätt.

Det var nio respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var ingen respondent som svarade ”Vid hälften av ärendena” och det var inte heller någon respondent som svarade ”Vid samtliga ärenden”. Det var 54 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 41 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena” och det var 1 respondent som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena”. Det framstår därmed som att fritidsboende inte förekommer vid samtliga bodelningsförrättaruppdrag och om det förekommer är det något vanligare att det är i form av fast egendom i förhållande till bostadsrätt inklusive andelslägenhet respektive hyresrätt.

Något de flesta makar äger är bohag, oavsett om sådant är beläget i permanentboendet eller, för det fall det förekommer, i fritidsboendet. Därför presenteras resultaten avseende ”Bohag”.

Diagram 18. Förekomst av bohag

636

SOU 2025:121

Bilaga 2

Det var tre respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Ingen respondent svarade ”Aldrig”. Det var 3 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 1 respondent som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 22 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 76 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

2.2.4.4 Förekomst av andra sorts fastigheter respektive egna företag

För att undersöka förekomsten av skogsfastigheter och därefter jord/lantbruksfastigheter fanns dessa specifika sorters fastigheter med som en sorts egendom respondenterna ombads uppskatta hur frekvent sådan egendom är aktuell i samband med bodelningsförrättaruppdrag.

Först presenteras resultaten avseende ”Skogsfastighet”.

Diagram 19. Förekomst av skogsfastighet.

Det var 10 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var ingen respondent som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” respektive ”Vid samtliga ärenden”. Det var 39 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 54 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena” och det var 2 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Jord/lantbruksfastighet”.

Diagram 20. Förekomst av lantbruks/jordbruksfastighet

637

Bilaga 2

SOU 2025:121

Det var 7 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Ingen respondent svarade ”Vid samtliga ärenden”. Det var 35 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 59 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 3 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena” och det var 1 respondent som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena”. Det framstår därmed som att denna typ av egendom inte alltid finns vid bodelningsförrättaruppdrag.

Fast egendom och dess förekomst vid bodelningsförrättaruppdrag ansågs intressant eftersom fast egendom tenderar att motsvara ett stort ekonomiskt värde, att det finns särskilda förfogandeinskränkningar för makar vad gäller fast egendom och även att frågorna som aktualiseras vid en bodelning varierar om makarna eller någon av dem innehar egendom för bostadsändamål med äganderätt eller med nyttjanderätt. Även boende i bostadsrätt kan vara förenat med ett stort ekonomiskt värde. När det gäller skogsägande tenderar även det att motsvara ett stort ekonomiskt värde. Förekomst av lantbruk och jordbruk handlar om egendom som kan motsvara ett högt ekonomiskt värde men kopplar även till huruvida det förekommer frågor om företag i samband med bodelningsförrättaruppdrag. Härnäst presenteras därför förekomst av egna företag, fördelat på olika sorts företag i form av aktiebolag respektive handels- och kommanditbolag och enskild firma.116 När det gäller aktiebolag kan det förekomma värdering av aktier, när det gäller handels- och kommanditbolag är skuldansvaret ett annat och enskild firma utgör enbart en registreringsform.

Först presenteras resultaten avseende ”Eget företag - aktiebolag”.

Diagram 21. Förekomst av eget företag i form av aktiebolag.

Det var 7 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 3 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 70 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 18 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 4 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 3 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

116En respondent kommenterade avseende eget företag med pil ”något av dessa” och markerade vid hälften av ärendena på samtliga.

638

SOU 2025:121

Bilaga 2

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Eget företag - handels- eller kommanditbolag”.

Diagram 22. Förekomst av eget företag i form av handels- eller kommanditbolag.

Det var 8 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Ingen respondent svarade ”Vid samtliga ärenden”. Det var 22 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 68 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 5 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena” och det var 2 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Eget företag - enskild firma”.

Diagram 23. Förekomst av eget företag i form av enskild firma.

Det var 6 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 9 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 81 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 7 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 1 respondent som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 1 respondent som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Resultaten tyder på att eget företag inte förekommer vid alla bodelningsförrättaruppdrag, men om det finns är det något fler som anser att det är i form av aktiebolag eller enskild firma, i förhållande till handels- och kommanditbolag.

2.2.4.5 Likvida tillgångar: bankmedel, aktier och fonder

Härnäst presenteras resultaten avseende svarsalternativen under rubriken likvida tillgångar, nämligen ”Bankmedel”, ”Aktier” och ”Fonder”.

639

Bilaga 2

SOU 2025:121

Först presenteras resultaten avseende ”Bankmedel”.

Diagram 24. Förekomst av bankmedel.

Det var 5 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var ingen respondent som svarade ”Aldrig”. Det var inte heller någon respondent som svarade ”Vid hälften av ärendena”. Det var 1 respondent som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 17 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 82 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Aktier”.

Diagram 25. Förekomst av aktier.

Det var 4 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 3 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 26 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 28 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 35 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 9 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Fonder”.

Diagram 26. Förekomst av fonder.

640

SOU 2025:121

Bilaga 2

Det var 5 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 1 respondent som svarade ”Aldrig”, det var 21 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 31 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 34 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 13 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Resultaten tyder på att bankmedel ofta förekommer i samband med bodelningsförrättaruppdrag. Resultaten tyder även på att aktier och fonder inte är en ovanlig egendomstyp i samband med bodelningsförrättaruppdrag.

2.2.4.6 Fordon, konst, smycken och annan egendom

Härnäst ska behandlas fordon, konst, smycken och annan egendom.

Först presenteras resultaten avseende ”Fordon”.

Diagram 27. Förekomst av fordon.

Det var 7 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 1 respondent som svarade ”Aldrig”, det var 5 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 12 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 57 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 23 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Konst”.117

Diagram 28. Förekomst av konst.

117En respondent skrev “värdefull” under konst i enkätundersökningen.

641

Bilaga 2

SOU 2025:121

Det var 5 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 18 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 69 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 5 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 7 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 1 respondent som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Smycken”.

Diagram 29. Förekomst av smycken.

Det var 4 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 11 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 61 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 12 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 14 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 3 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Avslutningsvis presenteras resultaten avseende ”Annan egendom”. Respondenterna ombads inte precisera vad som avsågs, men vissa har gjort det.118

Diagram 30. Förekomst av annan egendom.

Det var 38 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 9 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 24 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 13 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 8 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 13 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

118En respondent skrev ”utländska tillgångar”. En annan respondent skrev ”restskatt eller överskjutande skatt”. En respondent skrev ”BÅT”. En respondent skrev ”privata tjänstepensioner, optioner”.

642

SOU 2025:121

Bilaga 2

Resultaten tyder på att fordon inte sällan förekommer i samband med bodelningsförrättaruppdrag. När det gäller konst och smycken förefaller det vara en sorts egendom som förekommer vid mindre än hälften av ärendena. Detsamma gäller annan egendom.

2.2.5 Makarnas ekonomiska situation: Ersättningsgarantin

Ett annat sätt att undersöka den ekonomiska situationen för makar i samband med bodelningsförrättaruppdrag vore att ställa frågor avseende respektive makes ekonomiska situation. Någon sådan fråga har dock inte ställts i enkätundersökningen. Ett sätt att få en bild av makarna ekonomiska situation är utifrån makarnas möjligheter att betala kostnaderna för bodelningsförrättningen. Den fråga som berör detta tema avsåg ersättningsgarantin.

Istället för rättshjälp finns möjlighet till ersättningsgaranti för bodelningsförrättararvode enligt

17 kap. 7 a § ÄktB. Om det är skäligt med hänsyn till en makes ekonomiska och personliga förhållanden samt omständigheterna i övrigt, kan domstol på ansökan av maken besluta att ersättning för högst fem timmars arbete skall betalas av allmänna medel. Ersättningsgarantin ska betalas ut, om den make som har utverkat garantin har en andel i boet som efter avdrag för skulder är mindre än 100 000 kr. Ersättningen betalas till bodelningsförrättaren efter ansökan. 119 Ersättningsgarantin skulle enligt förarbeten bland annat innebära att bodelningsförrättare inte begärde förskott.120 För att erhålla ersättningsgaranti behöver inte en bodelningshandling uppvisas och vid bedömning av omständigheterna i övrigt kan annat än snedfördelning mellan makarna tillmäts betydelse.121 En ansökan om ersättningsgaranti måste göras innan bodelning avslutats.122 Frågan om ekonomiskt stöd vid bodelningssituationer har varit föremål för interpellationsdebatt.123

Härnäst presenteras resultaten avseende frågan ”Har du någonsin varit förordnad som bodelningsförrättare när ersättningsgaranti av domstol tillerkänts en före detta make?” Det ska sägas att frågan formulerades på ett sätt som inte möjliggör analys av hur ofta ersättningsgarantin ansöks (men eventuellt inte tillerkänns) och inte heller möjliggör analys av hur det såg ut vid deras senaste förordnande, då ingen uppföljningsfråga ställdes. Respondenterna hade möjlighet att svara ”Ja” eller ”Nej”.

119En av makarna kan få ersättningsgaranti och det ska finnas snedfördelning mellan dem, RH 1999:30 och RH 1999:91.

120Prop. 1996/97:9, s 1 och 137 f.

121Se RH 2004:62 och RH 2011:15.

122RH 2002:43 (avtal) och RH 2005:71 (beslut).

123Interpellation 2019/20:169 ”Snabbare bodelningsprocesser”. I efterföljande interpellationsdebatt lyftes som svar på frågan till exempel de verktyg som redan finns vid förfarandet, angelägenhet kring att verktygen användes när så krävs, hur befintliga verktyg används och frågor om ersättningsgarantin, se Riksdagens protokoll, 2019/20:55, s 4 ff.

643

Bilaga 2

SOU 2025:121

Diagram 31. Ersättningsgaranti har tillerkänts före detta make.

Frågan lämnades obesvarad av 2 respondenter. Det var 38 respondenter som svarade ”Nej” och 65 respondenter som svarade ”Ja”. Med beaktande av att det inte går att dra några slutsatser om hur ofta ersättningsgaranti ansöks och då det bland respondenterna funnits personer med relativt lång erfarenhet av bodelningsförrättaruppdrag samt även har haft ett stort antal uppdrag är det inte orimligt att en majoritet har varit med om att det någonsin har hänt. I kommentarer i anslutning till frågan har ett antal respondenter tecknat ned några tankar. En respondent skrev ned ett frågetecken i anslutning till frågan. 124 En skrev ”Ersättningsgaranti = garanterat ingen ersättning” och en annan respondent skrev ”rättshjälp alternativt möjlighet att i viss mån skifta skulder”. Även vid besvarande av fritextfrågorna har en del respondenter berört ersättningsgarantin, betalning av arvode och kostnadsfördelning.125

2.2.6 Sammanfattning

I detta avsnitt har resultaten avseende makarnas situation presenterats. Det förekommer att båda makar har juridiskt biträde, att enbart den ena maken har juridiskt biträde och att ingen av dem har biträde. Detta påverkar såklart bodelningsförrättarens arbete. Att det vid det senaste förordnandet var 51 respondenter hade svarat att båda makar hade varsitt biträde där ena talar för att det kan vara förenat med kostnader för ombud för att kunna tillvarata sin rätt till bodelning i samband med bodelningsförrättaruppdrag. Därtill kommer att ersättningsgarantin för att bekosta bodelningsförrättarens arvode är i viss mån begränsad. Förekomst av permanentboende i form av fast egendom respektive bostadsrätt väcker frågor om huruvida egendomen utgör giftorättsgods eller inte, eventuella förfogandeinskränkningar som kan tillkomma och möjligheten till övertagande i bodelningen. Det väcker också frågor om egendomen varit gemensamt ägd eller inte. Om makarna har en inbördes ojämlik fördelning av egendom kan det innebära svårigheter att nå

124Detta kan ha haft med olika saker att göra - frågans formulering, en reflektion avseende ersättningsgarantins omfattning eller avsett något helt annat.

125Se nedan avsnitt 2.6.

644

SOU 2025:121

Bilaga 2

en överenskommelse men även möjlighet till exempelvis förordnande av särskild förvaltare. Även äktenskapens längd kan påverka makarnas inbördes styrkeförhållanden och detsamma gäller för förekomst av barn, möjligen särskilt gemensamma barn,126 i samband med äktenskapet.

2.3Bodelningsförrättares arbete i praktiken – form och utgång

2.3.1 Inledning

Härnäst presenteras resultaten avseende bodelningsförrättarens arbete. Det åligger bodelningsförrättaren att bestämma tid och plats samt kalla makarna till förrättningen enligt 17 kap. 6 § ÄktB. Bodelningsförrättaren ska även söka förmå makarna att nå en överenskommelse om bodelningen och först om detta inte är möjligt, fatta beslut om bodelningen. Tidsåtgången för bodelningsförrättarens arbete ansågs intressant att söka vetskap om, mot bakgrund av att bodelningsförrättare därmed sannolikt ofta kallar till sammanträde och bedriver någon form av samförståndsarbete. I detta avsnitt presenteras resultaten avseende frågor om tidsåtgång, samtalsform, argument och avslut av arbetet som bodelningsförrättare i form av bodelningsavtal eller bodelningsbeslut. Syftet med frågorna var att få vetskap om situationerna och omständigheterna som bodelningsförrättaren arbetar inom. Därtill var ett intresseområde det materiella utfallet vid bodelningsförrättarens arbete, oavsett om uppdraget avslutas genom bodelningsavtal eller bodelningsbeslut. Flera av frågorna ställdes även med koppling till förekomst av juridiskt biträde. Just bodelningsförrättarens arbete i praktiken är något som inte är särskilt utförligt beskrivet i rättskällorna. Teleman har uttryckt att en bodelningsförrättares skyldighet att utöva materiell processledning kan vara svår att precisera och att principen om jura novit curia bör vara av särskilt stor betydelse vid bodelning.127 Bodelningsförrättarens arbete i praktiken innefattar dennes materiella processledning. Frågeområdet ansågs intressant för att få kunskap om den tvistlösning som makar får del av hos bodelningsförrättaren.

2.3.2 Tidsåtgång för uppdrag som bodelningsförrättare

Det finns på grundlagsnivå en reglering av att en rättegång ska ta skälig tid i anspråk.128 En bodelningsförrättare är inte en domstol, men även hos denne kan en alltför lång tidsåtgång leda till rättsförluster och ekonomiska förluster för de inblandade. Att tillse tidsmässigt effektiva förlopp vid bodelning har även lyfts fram i en departementsserieutredning.129 Vid äktenskapsskillnad ska

126Det är en brist i enkätundersökningen att någon fråga inte ställdes om förekomst av underåriga, hemmaboende barn för makarna då detta hade bidragit till mer information om kontexten för bodelningen.

127Teleman, Bodelning, 6 uppl., s. 299–300, särskilt diskussionen i not 89, om när bodelningsförrättare misslyckas med ett förlikningsförslag.

128Se Regeringsformen 2 kap. 11 §.

129Se Ds 2005:34 s. 157. Detta har även lyfts fram avseende dödsboförvaltning, se SOU 1998:110, s. 261–262 och 264.

645

Bilaga 2

SOU 2025:121

bodelning som huvudregel ske, enligt 9 kap. 1 § ÄktB.130 Det finns ingen tid inom vilken bodelning ska slutföras. Av Brattströms enkätstudie framgick att de flesta makar förrättar bodelning i nära anslutning till äktenskapsskillnaden.131Bodelning förrättas som huvudregel av makarna själva och det finns ingen skyldighet att anlita bodelningsförrättare. Om bodelningsförrättare förordnas är det troligt att makarna sökt nå en överenskommelse på egen hand, men inte lyckats. Bodelningsförrättare kan också förordnas för att makarna, eller någon av dem, önskat vägledning. När det gäller bodelningsförrättare är det inte känt när i förhållande till äktenskapsskillnaden denne förordnas.132 Det finns inte någon lagstadgad tidsgräns för när ett bodelningsförrättaruppdrag ska vara avslutat. Därför ställdes en fråga om tidsåtgången för uppdrag som bodelningsförrättare för att kunna få en uppfattning om tiden för ett bodelningsförrättaruppdrags genomförande. Respondenterna ombads själva ge en uppskattning om ett antal månader. Tiden från kritisk tidpunkt tills bodelningsförrättare avslutat sitt uppdrag har inte kartlagts i enkätundersökningen, utan istället bodelningsförrättarens uppskattning avseende tiden från förordnande till avslutad bodelning. Här presenteras resultaten för frågan ”Hur många månader tar, enligt din erfarenhet, ett bodelningsförrättaruppdrag mellan före detta makar i genomsnitt från förordnande till bodelningsavtal/lagakraftvunnet bodelningsbeslut?”.133 Respondenter som uppgett till exempel ett år har fått svaren kodade till ett antal månader. 134 Fyra respondenter besvarade inte frågan. 135 En respondents svar togs bort, eftersom det inte kunde bearbetas på ett lämpligt sätt.136 Först presenteras nedan ett histogram med antalet månader som respondenterna har uppgett.

130Make eller makar får (min kursivering) inge bodelning till Skatteverket för registrering, se 13 kap. 6 § ÄktB, men det är inget krav.

131Brattström, Bodelning mellan makar – verklighetens betydelse för framtidens regelutformning? Tidsskrift for familierett, arverett og barnvernrettslige sporsmål, 01/2011, s. 83.

132Se NJA 1993 s. 570 och NJA 2009 s. 437, om tidsutdräkt med begäran om bodelning och bodelningsförrättare.

133Tanken var att inte förekomma respondenternas svar genom att använda fixerade intervaller. Frågan skulle ha kunnat tudelas, med en fråga om tidsåtgång för uppdrag som avslutas med en överenskommelse och en fråga om tidsåtgång för uppdrag som avslutas med ett beslut. Med en sådan tudelning hade det varit möjligt att undersöka om det finns någon skillnad mellan tidsåtgången vid uppdrag som avslutas genom överenskommelse och uppdrag som avslutas genom tvångsbeslut.

134Om en respondent exempelvis skrivit ”ett år”, ”1,5 år”, ”2 år” har detta då kodats till 12 månader, 18 månader eller

24månader. Skrev respondenten bara en siffra, har siffran uppfattats som en angiven månad.

135En respondent fann det svårt att uppskatta tidsåtgång generellt då bodelningar varierar från fall till fall och en annan respondent uttryckte att frågan mest liknade “hur långt är ett snöre”. En respondent har besvarat frågan men kommenterat följande ”Om ärendet klandras vet jag inte när den processen är klar. Slutfört är ett svårt begrepp. Alla uppdrag slutförs på ett eller annat sätt. Jag utgår från att ni menar ärenden som slutförs genom beslut eller avtal.”. En annan respondent som besvarade frågan (enligt intern praxis) kommenterade: ”laga kraft är omöjligt att säga” En respondent besvarade frågan med 1–2 år och kommenterade: ”beror på svårighetsgraden och osämjan parterna emellan”. En annan respondent har besvarat frågan med ett antal månader och skrivit ” (men mycket svårt att säga)”.

136En respondent uppgav 2 mån-10 år med orden “mkt varierande”. Intervallets bredd gjorde det svårt att analysera.

646

SOU 2025:121

Bilaga 2

Diagram 32. Histogram över angiven tidsåtgång i månader för bodelningsförrättaruppdrag.

Därefter åskådliggörs tidsåtgången även i en tabell med av mig tillskapade kategorier som är 1–5 månader, 3–12 månader, 12 månader, 12–24 månader och 4–48 månader. Intervallens benämning har delvis berott på vad respondenterna har angett för månadsintervall. Tabellens övre rad utgör ett antal månader eller ett intervall och tabellens undre rad utgör antal respondenter som har valt detta antal månader eller ett antal månader inom aktuellt intervall.

1–5 månader	3–12 månader	12 månader	12–24 månader	4 mån-48 mån
11137	50138	24	14139	1140
Tabell 15. Tidsåtgång – månadsintervall

Medelvärdet för angiven tidsåtgång var 11,96 månader och medianen var 12 månader. Tyngdpunkten för uppskattad tidsåtgång för bodelningsförrättaruppdrag var därmed ungefär tolv månader. Om ett år uppfattas som (för) lång, (för) kort tid eller en rimlig tid, kan variera från bodelning till bodelning och från make till make.

Av Brattströms enkätundersökning framgick att makar förrättar bodelning inom ett år eller runt ett år från äktenskapsskillnaden.141 En tidsåtgång om ett år vid bodelningsförrättaruppdrag är därmed inte förvånande. Därtill kan en äktenskapsskillnad förenas med en betänketid som kan löpa från sex upp till tolv månader under de förutsättningar som framgår av 5 kap. 1–3 §§ ÄktB.142

137De 11 svaren fördelade sig som följer; 1 respondent svarade 1–2 mån, 1 respondent svarade 2 mån, 2 respondenter svarade 3 mån, 4 respondenter svarade 4 mån, 1 respondent svarade 3–5 mån och 2 respondenter svarade 5 mån.

138De 50 svaren fördelade sig som följer: 1 respondent svarade 3-6 mån, 1 respondent svarade 4-6 mån, 11 respondenter svarade 6 mån, 2 respondenter svarade 6-8 mån, 1 respondent svarade 6-9 mån, 1 respondent svarade 6-10 mån, 4 respondenter svarade 7 mån, 1 respondent svarade 7-9 mån, 8 respondenter svarade 8 mån, 5 respondenter svarade 9 mån, 3 respondenter svarade 10 mån, 2 respondenter svarade 3-12 mån, 6 respondenter svarade 6-12 mån, 1 respondent svarade 8-12 mån och 3 respondenter svarade 9-12 mån.

139De 14 svaren fördelade sig som följer; 1 respondent svarade 12–18 mån, 1 respondent svarade 16 mån, 3 respondenter svarade 12–24 mån, 4 respondenter svarade 18 mån, 1 respondent svarade 18–24 mån och 4 respondenter svarade 24 mån.

140En respondent uppgav 4–48 mån.

141Brattström, Bodelning mellan makar – verklighetens betydelse för framtidens regelutformning? Tidsskrift for familierett, arverett og barnvernrettslige sporsmål, 01/2011, s. 83.

142Även om betänketidens varande i vissa fall just nu är föremål för utredning, se Dir 2024:107, s. 11–12.

647

Bilaga 2

SOU 2025:121

I propositionen till äktenskapsbalken betonades att det praktiker ansåg att dröjsmål med bodelning kunde innebära motsättningar mellan makarna och att det under betänketiden kunde ske förändringar med giftorättsgodset.143Tidsramen för en eventuell betänketid, som syftar till att en äktenskapsskillnad inte ska meddelas ”för snabbt”, kan ses som ett riktmärke för en icke-fördröjd tidsperiod vid äktenskapsskillnad. Sannolikt skulle en liknande tidsperiod för att förrätta bodelning, som riktmärke, kunna vara att anse som utan dröjsmål. Det ska dock sägas att redan exempelvis sex månaders tidsåtgång för bodelning skulle kunna uppfattas både som en kort, en lång eller en lagom tidsåtgång och uppfattas olika av inblandade makarna och av bodelningsförrättaren. I och med att tidsuppfattning kan variera från bodelning till bodelning och från make till make respektive bodelningsförrättare till bodelningsförrättare behövdes något för att förankra diskussionen om tid, i annat än uppfattningar. Eftersom bodelningsförrättarens arbete, när denne arbetar med samförståndsförhandlingar, kan jämföras med domares förlikningsarbete i dispositiva tvistemål,144 begärdes statistik in från Domstolsverket avseende omloppstiden i dispositiva tvistemål i domstol. Tidsåtgången för mål som har avgjorts genom stadsfäst förlikning var mellan sju och åtta månader respektive ett år under år 2017 till och med år 2020. 145 Även med beaktande av att bodelningsförrättaren inte är en domstol, förhåller sig bodelningsförfarandet relativt väl till tidsåtgången för förlikningsverksamheten i domstol. Ett års tidsåtgång för bodelningsförrättarens arbete framstår i förhållande generellt inte som orimligt lång tid. Det är dock svårt att definiera en rimlig tidsåtgång en gång för alla. Tidsåtgången bör kopplas till sitt sammanhang för en individuell bedömning av tiden i den enskilda bodelningen. Att enkätresultaten uppvisar en tidsåtgång om ett år eller mindre ska hållas i minnet även vid en utvärdering av olika befintliga och presumtiva verktyg av tidseffektiviserande karaktär.146

2.3.3 Samtalsform

Inledningsvis presenteras resultaten avseende frågan ”Väljer du alltid samma samtalsform för förhandlingen?”.147 Respondenterna kunde enbart svara ”Ja” eller ”Nej”.

143Prop. 1986/87:1, s. 51–52. Det finns möjlighet att bodela direkt när ansökan om äktenskapsskillnaden har gjorts, men huvudregeln är att bodelning förrättas när äktenskapet har upplösts.

144Teleman Bodelning, 6 uppl., s. 295.

145Domstolsverkets statistik, 501 Omloppstider TR 2017–2020. Sju till åtta månader var omloppstiden i 75 % av målen, ett år i 90 % (11,9–12,9 månader). I mål som avgjorts med dom är tidsåtgången oftast längre, runt 20 månader.

146Se avsnitt 2.4.

147En respondent kommenterade “förstår inte frågan, utgår från fråga 14 c”. En annan respondent strök under form i ordet samtalsform och skrev ”samtal med parter eller med parter och ombud?”.

648

SOU 2025:121

Bilaga 2

Diagram 33. Val av samtalsform vid förhandlingar.

Det var tre respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var 66 respondenter som svarade ”Nej” och 36 respondenter som svarade ”Ja”. Det tyder på en viss flexibilitet i vad som kan påverka val av samtalsform.

Härnäst presenteras resultaten avseende frågan ”Vad påverkar ditt val av samtalsform som bodelningsförrättare?”.148 Respondenterna fick flera alternativ och hade möjlighet att svara flera av följande svarsalternativ: ”De före detta makarnas preferens”, ”De före detta makarnas beteende”, ”Om parterna har ombud”, ”Min bedömning av situationen”149 och ”Ombudens preferens”. Dessa alternativ är inte ömsesidigt uteslutande och de är inte heller samtliga alternativ som skulle kunna påverka någons val av samtalsform för en förhandling. För att kunna genomföra en uppskattning av vad som påverkar val av samtalsform valdes dock dessa kategorier. 150 Det var sex respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det totala antalet kryss på denna fråga var 260. Det innebär att ett antal respondenter har valt flera alternativ. Tabellens översta rad utgörs av svarsalternativen, den mellersta raden är antalet svar och den understa raden anger vilken procent detta antal svar motsvarar i förhållande till det totala antalet svar.

F.d.	makarnas	F.d.	makarnas	Om parterna har	Min bedömning av	Ombudens
preferens		beteende		ombud	situationen	preferens
43		50		51	83151	33
16 %		19 %		20 %	32 %	13 %

Tabell 15. Vad påverkar val av samtalsform?

Härnäst presenteras resultaten avseende frågan ”När du senast sökte få före detta makar att komma överens, vilken samtalsform hade förhandlingen?”.152 Respondenterna fick ett antal olika alternativ, som var tänkta att vara ömsesidigt uteslutande. Dessa var ”Enskilda samtal”, ”Trepartssamtal”, ”Kombinationssamtal” och ”Aldrig haft”. Det sistnämnda får förstås som att respondenten aldrig haft en samförståndsförhandling. Valet av dessa alternativ gjordes mot bakgrund av att enskilda samtal

148En respondent har strukit under form i ordet samtalsform.

149En respondent valde flera alternativ men ringade in sitt svar avseende ”Min bedömning av situationen”.

150Detta ska också analyseras i ljuset av fritextsvaren på fråga 10, se avsnitt 2.6.2.

151En respondent har i anslutning till sitt svar ”Min bedömning av situationen” skrivit ”våld, rädsla hos en part”.

152En respondent skrev i anslutning till svarsalternativet ”Enskilda samtal” till ”ombud + part var för sig”.

649

Bilaga 2

SOU 2025:121

anses vanligt vid förlikningsförhandlingar i domstol och då det finns ett antagande om att enskilda samtal främjar förlikningsviljan.153 Eftersom bodelningsförrättaren ska söka förmå makarna att nå en överenskommelse vore det intressant att se om detta antagande har fått genomslag även i processen hos bodelningsförrättare. Om respondenten valde alternativet aldrig haft ombads vederbörande gå vidare till fråga 16. Det var fyra respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var ett antal respondenter som svarade flera av alternativen. Därför är antalet svar 113. Resultaten presenteras i en tabell nedan, där den översta raden utgör svarsalternativen, den mellersta raden utgör antalet svar för respektive alternativ och den understa raden återger antalet svar i procent i förhållande till det totala antalet svar.

Enskilda samtal	Trepartssamtal	Kombinationssamtal	Aldrig haft
46154	20	46155	1
40,7 %	17,69 %	40,7 %	0,008 %

Tabell 16. Val av samtalsform vid senaste förhandlingen.

Av dessa svar kan noteras att frekvensen för enskilda samtal och kombinationssamtal är densamma och att en mindre grupp har kryssat i trepartssamtal.

Avslutningsvis presenteras resultaten för frågan ”Hur många förrättningstillfällen håller du i ett ärende i genomsnitt?” Frågan lämnades obesvarad av 12 respondenter. Respondenterna fick själva ange ett nummer eller ett intervall. Svaren presenteras i tabellen där den övre raden är antal förrättningstillfällen och den under raden är det antal respondenter som har angett detta antal förrättningstillfällen eller det intervall som har angetts. Svaren fördelade sig som följer.

0	1	1,5	1–2	2	2–3	3	2–4	3–4	1–4
1	26	3	10	34	12	4	1	1	1

Tabell 17. Antal förrättningstillfällen.

Majoriteten av respondenterna har uppgett ett antal förrättningstillfällen från noll till och med två.

2.3.4 Argument vid samförståndsarbete

I detta avsnitt presenteras resultaten avseende de argument som bodelningsförrättare använder vid samförståndsarbetet.156 Respondenterna fick möjlighet att frekvensuppskattas svarsalternativen ”Omständigheter de före detta makarna är ense om”, ”De före detta makarnas föreslagna förlikningsbud”, ”Egna

153Se SOU 2007:26, s. 76 och Lindell, Civilprocessen 5 uppl., s. 372. Det kan dock problematiseras i vilka situationer enskilda samtal är rimliga att genomföra, se Lindell, Förlikning och medling, i Vänbok till Torleif Bylund, s. 264 jämte hänvisningar och Lindell, Alternativ till rättskipning, 2019, s. 262–264.

154En respondent har under sitt kryss av alternativet skrivit ”Göteborgsmodellen”.

155En respondent skrev i anslutning till svarsalternativet ”kombinationssamtal” följande ”genom ombud så ej direkt med makarna”.

156En respondent har kommenterat frågan med ”kan inte svara på”. Svarsfrekvensen för de olika alternativen har varierat, vilket kan tyda på att respondenterna har upplevt frågan som komplicerad att besvara.

650

SOU 2025:121

Bilaga 2

förlikningsbud”, ”Vikten av att nå en överenskommelse”, ”Förutsättningarna för att kunna gå vidare”, ”Betydelsen av att få en ursäkt”, ”Ärendets tidsåtgång”, ”De före detta makarnas respektive kostnader vid fortsatt process”, ”Erinran om åberopsbörda och bevisbörda för visst påstående” och ”Annat” på en skala från ”Aldrig”, ”Vid mindre än hälften av ärendena”, ”Vid hälften av ärendena”, ”Vid mer än hälften av ärendena” och ”Vid samtliga ärenden”.

Först presenteras resultaten avseende ”Omständigheter de före detta makarna är ense om”.157

Diagram 34. Argument – Omständigheter de före detta makarna är ense om.

Det var 7 respondenter som lämnade alternativet obesvarad. Det var 6 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 11 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 12 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 35 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 34 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”De före detta makarnas föreslagna förlikningsbud”.158

Diagram 35. Argument – De före detta makarnas föreslagna förlikningsbud.

Det var 8 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Ingen respondent svarade ”Aldrig”. Det var 20 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 22 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 24 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 31 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Egna förlikningsbud”. Svarsalternativet får förstås som bodelningsförrättarens egna förlikningsbud.159

157Det var en respondent som i marginalen vid detta svarsalternativ hade skrivit: ”= ej tvistigt”.

158Det var en respondent som kryssat i ”vid mindre än hälften av ärenden” och vid sitt kryss hade gjort en * och skrivit ”om de kommunicerat detta med mig. Oftast går förlikningsförhandlingarna via ombuden.”.

159Det var en respondent som vid detta svarsalternativ hade skrivit ”Bdfr?”. Detta kan tolkas som att svarsalternativet var otydligt formulerat.

651

Bilaga 2

SOU 2025:121

Diagram 36. Argument – Egna förlikningsbud.

Det var 8 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 19 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 21 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 20 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 22 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 15 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Vikten av att nå en överenskommelse”.160

Diagram 37. Argument – Vikten av att nå en överenskommelse.

Det var 5 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var en respondent som svarade ”Aldrig”, det var 4 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 9 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 20 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 66 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Förutsättningarna för att kunna gå vidare”.161

Diagram 38. Argument – Förutsättningarna för att kunna gå vidare.

160En respondent skrev ett frågetecken vid detta svarsalternativ.

161En respondent skrev ett frågetecken vid detta svarsalternativ.

652

SOU 2025:121

Bilaga 2

Det var 9 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 5 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 10 respondenter svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 11 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 23 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 47 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Betydelsen av att få en ursäkt”.162

Diagram 39. Argument – Betydelsen av att få en ursäkt.

Det var 8 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 70 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 21 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 4 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 1 respondent som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 1 respondent som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Ärendets tidsåtgång”.

Diagram 40. Argument – Ärendets tidsåtgång.

Det var 5 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 2 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 17 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 10 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 27 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 44 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”De före detta makarnas respektive kostnader vid fortsatt process”.

162En respondent som hade kryssat i alternativet ”vid samtliga ärenden” skrev ”när det behövs” i marginalen vid sitt svar.

653

Bilaga 2

SOU 2025:121

Diagram 41. Argument – De före detta makarnas respektive kostnader vid fortsatt process.

Det var 4 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var ingen respondent som svarade ”Aldrig”. Det var 8 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 10 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 31 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 52 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ” Erinran om åberopsbörda och bevisbörda för visst påstående”.

Diagram 42. Argument – Erinran om åberopsbörda och bevisbörda för visst påstående.

Det var 7 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det var 6 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 12 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 22 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 25 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 33 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”.

Avslutningsvis presenteras resultaten avseende ”Annat”.

Diagram 43. Argument - Annat.

654

SOU 2025:121

Bilaga 2

Det var 70 respondenter som lämnade alternativet obesvarat. Det är således 35 respondenter som har besvarat alternativet. Det var 11 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 3 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 11 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 6 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 4 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”. Respondenterna ombads även om möjligt specificera vad ett annat argument kunde vara. Det är 22 respondenter som har specificerat vad just den respondenten avsåg med ”Annat”.163 Av specificeringarna kan märkas att både barn, ekonomiska aspekter och emotionella skäl på olika sätt har aktualiserats av olika respondenter.

2.3.5Avslut av bodelningsförrättaruppdrag

2..3.5.1 Hur avslutas bodelningsförrättaruppdrag?

Härnäst presenteras resultaten avseende frågan ”Hur avslutas bodelningsförrättaruppdrag i mer än hälften av ärendena?”. Respondenterna fick välja på alternativen ”Bodelningsavtal”, ”Bodelningsbeslut” och ”Entledigande”. Det var 2 respondenter som lämnade frågan obesvarad. Tanken var att dessa alternativ skulle vara ömsesidigt uteslutande. Några respondenter har dock svarat flera alternativ. Därför har det totala antalet svar räknats som om antalet svar motsvarade antalet respondenter.

163En respondent har specificerat sitt svar med: ”kostnader för processen”. En respondent skrev ”barnen”. En respondent skrev ”vikten av att inte försvåra relationen men även nödvändigt i synnerhet när det finns gemensamma barn”. En annan respondent specificerade sitt svar med: ”rättviseskäl, emotionella skäl, gemensamma barn – vikt av att lägga konflikten bakom sig”. En respondent skrev ”om barn finns betoning på dem”. En respondent skrev ”om gemensamma barn – vikten av snabbt avslut och pågående tvistens påverkan på samarbete. Trycker ofta på intressen som är viktiga för båda parter för att öka motivation/vilja till överenskommelse”. En respondent specificerade sitt svar med ”behov av avslut pga. känslomässigt påfrestande, möjlighet att påverka utgången mm.”. En respondent skrev ”vikten av att hålla isär ekonomiska frågor och känslomässiga frågor/sorg/besvikelse/ilska med anledning av separationen”. En respondent specificerade med ”lägga allt som ej berör bodelningen åt sidan”. En annan respondent specificerade sitt svar med ”information om vad makarna kan och inte kan uppnå genom ett beslut från mig. Ibland vill de något som jag inte kan fatta beslut om och då kan de kanske istället uppnå detta genom en överenskommelse. Exempel: en make har lån med säkerhet i den andra makens enskilda egendom. Som bodelningsförrättare kan jag inte besluta om att banken ska släppa panten så part som vill lösa detta tjänar på en överenskommelse med den andra om att denne ska ställa ny säkerhet för lånet.”. En respondent specificerade sitt svar med ”kohandel”. En respondent specificerade sitt svar med ” Beror helt på situation och förutsättningar. Jag gör en analys av ärendet och möjliga vägar för parterna att komma överens, försöker hjälpa dem att komma till en rimlig och skälig lösning baserad på lagregler och vad de i övrigt ”petar in” i processen.”. En respondent specificerade sitt svar med ”Erinran om de tvistiga frågornas komplexitet om så är fallet och osäkerhet kring ev. bodelning genom tvång.” En respondent skrev ”med den vinkeln att många oförrätter och oenigheter rör motpartens brister i frågor som jag inte kan beakta i bodelningen. Därför viktigt att fokusera på de aktuella frågorna och inte dra på sig kostnader genom att tvista i sådant som inte kan få någon betydelse.”. En respondent specificerade sitt svar med ” Jag startar alltid inför sammanträdet med en excelmall som visar parternas ramar – får därmed en ram att arbeta med.”. En respondent specificerade sitt svar med ” att om de kommer överens så har de själva kontroll över resultatet, istället för att låta mig eller en domstol bestämma hur det ska bli.”. En respondent skrev ”part vet vad den får vid en uppgörelse (tangerar kanske förutsättningarna för att gå vidare).” En respondent skrev ”svårigheterna i att föra i bevisning och jag inte har egen undersökningsplikt”. En respondent skrev ”begränsningar avseende vad som faktiskt kan bodelas och betona vad som ska bodelas. Redovisningsplikten för egendom.” En respondent skrev ” möjlighet att finansiera utlösen”. En respondent skrev ”att det är energikrävande att tvista.”. En respondent skrev ”köp dig fri, betala pengar jämförd med en långvarig, dyr, osäker process som i princip alltid börjar med tvångsskifte och sedan blir ett klandermål.” Denna respondent uppgav dock bodelningsavtal som svar på båda de efterföljande frågorna.

655

Bilaga 2

SOU 2025:121

Tabellen presenterar därför 107 svar.164 Eftersom frågan har fått fler svar än antalet respondenter presenteras svaren i en gemensam tabell. Den övre tabellraden utgörs av svarsalternativen och den undre utgörs av antalet svar för det aktuella svarsalternativet.

Bodelningsavtal	Bodelningsbeslut	Entledigande
70	37	0

Tabell 18. Hur avslutas bodelningsförrättaruppdrag i mer än hälften av ärendena?

Ingen respondent svarade ”Entledigande”. Det var 70 respondenter som svarade ”Bodelningsavtal” och 37 respondenter som svarade ”Bodelningsbeslut”.

Härnäst presenteras resultaten avseende kontrollfrågan ”Hur avslutades ditt senaste uppdrag som bodelningsförrättare mellan makar?”. Svarsalternativen var desamma som vid den föregående frågan.

Diagram 44. Hur avslutades ditt senaste uppdrag som bodelningsförrättare mellan makar?

Det var två respondenter som lämnade frågan obesvarad. Av tabellen framgår att 51 respondenter svarade ”Bodelningsavtal” och att 51 respondenter svarade ”Bodelningsbeslut”. 165 En respondent svarade ”Entledigande”.

Av dessa två resultat analyserade i förhållande till varandra framgår att det finns en skillnad mellan respondenternas uppfattning om hur bodelningsförrättaruppdrag avslutas i mer än hälften av ärendena, där ”Bodelningsavtal” fick en majoritet av respondenternas svar, och hur det såg ut vid respondenternas senaste uppdrag – där resultaten visar att ”Bodelningsavtal” och ”Bodelningsbeslut” var precis lika vanligt som avslut av bodelningsförrättaruppdraget.

164En respondent som kryssade både bodelningsavtal och bodelningsbeslut skrev ”50/50” vid sitt svar. En annan respondent har fyllt i 50 % på bodelningsavtal och 50 % på bodelningsbeslut. Dessa svar har kodats till kryss i båda alternativen.

165När det gäller dispositive tvistemål i allmän domstol anses förlikningsgraden ligga på 50 procent, eller till och med genom en ”grov uppskattning” 60 procent, se SOU 1982:26, s. 137–138. Enkätundersökningens resultat talar för att andelen bodelningstvister som hos bodelningsförrättare avslutas i samförstånd skulle kunna vara i vart fall 50 procent.

656

SOU 2025:121

Bilaga 2

2.3.5.2 Vad påverkar om makarna når en överenskommelse?

Härnäst presenteras resultaten avseende vad som enligt respondentens mening påverkar om makarna når en överenskommelse om bodelningen. Inledningsvis presenteras resultaten avseende frågan ”Har du någon gång sökt förmå de före detta makarna att komma överens?”. Respondenterna kunde svara ”Ja” eller ”Nej”. Om respondenten svarade nej ombads vederbörande gå vidare till fråga 17 c.

Diagram 45. Har du någon gång sökt förmå de före detta makarna att komma överens?

Det var 4 respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var 1 respondent som svarade ”Nej” och det var 100 respondenter som svarade ”Ja”.

De efterföljande frågorna var uppbyggda på följande sätt. Respondenten ombads avseende tre olika situationer166 nämligen ”Båda har varsitt juridiskt biträde”, ”Enbart en har juridiskt biträde” och ”Ingen av dem har juridiskt biträde” besvara om alternativen Respektive före detta makes egenskaper”, ”Respektive före detta makes ekonomiska förutsättningar”167, ”Ombudens arbete”, ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom”, ”De argument som används för att få de före detta makarna att komma överens”168 , ”Den tid som bodelningen har tagit för de före detta makarna” och ”Annat”169 svara om alternativet påverkar eller inte påverkar när makar når en överenskommelse.170 Respondenten

166En respondent hade kommenterat ”i fall där ombud finns brukar givetvis makes egenskaper spela mindre roll än när parterna ej har ombud”. En respondent kommenterade ”respektive f.d. makes egenskaper respektive f.d., makes ekonomiska förutsättningar påverkar oavsett om part har ombud. Samtalsform, de argument och tid – påverkar i alla lägen”. En respondent hade kommenterat ”OBS! Det mesta påverkar men i olika omfattning beroende på om de har ombud eller ej.”.

167En respondent hade kommenterat alternativet med ”tveksam”.

168En respondent hade kommenterat ”argument – från vem; ombuden eller mig? Förstår inte. Inte heller säkert att jag kan ”ge alla argument som bodelningsförrättare som ett ombud kan göra tex.”. En annan respondent hade vid alternativet kommenterat ”knepig”.

169En respondent har vid samtalsform skrivit ”vet ej”. En respondent har kommenterat ”Annat – om parterna har gemensamma barn”. Samma respondent har även skrivit vid samtalsform ”påverkar möjligen”. En respondent hade kommenterat i marginalen ”annat: känslomässiga aspekter, otrohet, barn mm”.

170En respondent hade kommenterat ett stort frågetecken över hela tabellen. En respondent har vid frågan kommenterat ”ofta lättare att ena parter utan ombud”. En respondent har vid frågan kommenterat ”lite märkliga frågor”. En respondent kommenterade ”nnat: värdet på tillgångarna – vad har make att vinna/förlora?”. en respondent kommenterade ”Annat: Att de förstår processläget, bevisbörda och krav.”. En respondent hade kommenterat ”En lite svår fråga att besvara!”. En respondent hade kommenterat ”det rör sig om mänskliga relationer allt påverkar”. En respondent kommenterade: ”annat – rätts- och bevisläge”. En respondent kommenterade: ”annat: alternativ kostnad”. En respondent kommenterade: ”vad makarna står att vinna/förlora. Oftast långdragen tvist där en make har en fördelaktig position i tvisten, t.ex. kvarbor i bostad som den andre maken betalar för under tiden.”.

657

Bilaga 2

SOU 2025:121

ombads svara ”Ja, det påverkar” respektive ”Nej, det påverkar inte”. Det är olika antal respondenter som har lämnat olika antal alternativ obesvarade.171

Först presenteras resultaten utifrån situationen ”Båda (makar) har varsitt juridiskt biträde”. Det var

11 respondenter som svarade att de inte varit bodelningsförrättare när båda makarna har haft varsitt juridiskt biträde.172

Här presenteras resultaten avseende svarsalternativen ”Respektive före detta makes egenskaper” och ”Respektive före detta makes ekonomiska förutsättningar” i varsitt diagram.

Diagram 46. Respektive f.d. makes egenskaper. Diagram 47. Respektive f.d. makes ekonomiska förutsättningar.

Det var 13 respondenter som inte besvarade ”Respektive före detta makes egenskaper”. Det var 13 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och 79 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 16 respondenter som inte besvarade ”Respektive makes ekonomiska förutsättningar”. Det var 10 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och 79 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Ombudens arbete” och ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom” i varsitt diagram.

Diagram 48. Ombudens arbete Diagram 49. Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom.

171Ett svarsalternativ som respondenterna ombads gradera har utelämnats här – det är svarsalternativet Annat. Det var någon enstaka respondent som kryssade i detta alternativ avseende någon eller samtliga ombudssituationer.

172Se avsnitt 2.2.2.

658

SOU 2025:121

Bilaga 2

Det var 14 respondenter som inte besvarade ”Ombudens arbete”. Det var 3 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och 88 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 17 respondenter som inte besvarade ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom”. Det var 22 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och 66 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”De argument som används för att få de före detta makarna att komma överens” och ”Den tid som bodelningen har tagit för de före detta makarna”173 i varsitt diagram.

Diagram 50. De argument som används för att få de f.d. makarna att komma överens.

Diagram 51. Den tid som bodelningen har tagit för de f.d. makarna.

Det var 14 respondenter som inte besvarade ”De argument som används för att få de före detta makarna att komma överens”. Det var 8 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 83 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 14 respondenter som inte besvarade ”Den tid som bodelningen har tagit för de före detta makarna”. Det var 11 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 80 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Härnäst presenteras resultaten avseende situationen ”Enbart en (make) har juridiskt biträde”. Det var sju respondenter som svarade att de inte varit bodelningsförrättare när enbart en av makarna har juridiskt biträde.174

Först presenteras resultaten avseende presenteras resultaten avseende svarsalternativen ”Respektive före detta makes egenskaper” och ”Respektive före detta makes ekonomiska förutsättningar” i varsitt diagram.

173En respondent hade kommenterat i marginalen vid alternativen om den tid som ärendet tagit för makarna när båda har varsitt biträde med ”båda varsitt biträde – kortare, Inget juridiskt biträde – längre”. Jag tolkar det som att respondenten har menat att förrättningen/bodelningsärendet tar längre tid beroende på förekomst av ombud.

174Se avsnitt 2.2.2.

659

Bilaga 2

SOU 2025:121

Diagram 52. Respektive f.d. makes egenskaper. Diagram 53. Respektive f.d. makes ekonomiska förutsättningar

Det var 15 respondenter som inte besvarade ”Respektive före detta makes egenskaper”. Det var 14 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 76 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 19 respondenter som inte besvarade ”Respektive makes ekonomiska förutsättningar”. Det var 7 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 79 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Ombudens arbete”175 och ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom” i varsitt diagram.

Diagram 54. Ombudens arbete Diagram 55. Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom.

Det var 16 respondenter som inte besvarade ”Ombudens arbete”. Det var 7 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 82 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 20 respondenter som inte besvarade ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom”. Det var 13 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 72 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

175En respondent har kommenterat följande i anslutning till alternativet ”när enbart en make har juridiskt biträde påverkar det dock mindre”.

660

SOU 2025:121

Bilaga 2

Diagram 56. De argument som används för att få de f.d. makarna att komma överens.

Diagram 57. Den tid som bodelningen har tagit för de f.d. makarna.

Det var 16 respondenter som inte besvarade ”De argument som används för att få de före detta makarna att komma överens”. Det var 6 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 83 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 16 respondenter som inte besvarade ”Den tid som bodelningen har tagit för de före detta makarna”. Det var 9 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 80 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Härnäst presenteras resultaten avseende situationen ”Ingen av dem har juridiskt biträde”. Det var sju respondenter som svarade att de inte varit bodelningsförrättare när ingen av makarna hade haft juridiskt biträde.176

Här presenteras resultaten avseende svarsalternativen ”Respektive före detta makes egenskaper” och ”Respektive före detta makes ekonomiska förutsättningar” i varsitt diagram.

Diagram 58. Respektive f.d. makes egenskaper. Diagram 59. Respektive f.d. makes ekonomiska förutsättningar.

Det var 11 respondenter som inte besvarade ”Respektive före detta makes egenskaper”. Det var 19 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 75 respondenter som svarade ”Ja, det

176Se avsnitt 2.2.2.

661

Bilaga 2

SOU 2025:121

påverkar”. Det var 16 respondenter som inte besvarade ”Respektive makes ekonomiska förutsättningar”. Det var 10 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 79 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom” och ”De argument som används för att få de före detta makarna att komma överens” i varsitt diagram.

Diagram 60. Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom.

Diagram 61. De argument som används för att få de f.d. makarna att komma överens.

Det var 17 respondenter som inte besvarade ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom”. Det var 11 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 77 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 12 respondenter som inte besvarade ”De argument som används för att få de före detta makarna att komma överens”. Det var 5 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 88 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Avslutningsvis presenteras resultaten avseende ”Den tid som bodelningen har tagit för de före detta makarna”.

Diagram 62. Den tid som bodelningen har tagit för de före detta makarna.

Det var 13 respondenter som inte besvarade ”Den tid som bodelningen har tagit för de före detta makarna”. Det var 10 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 82 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

662

SOU 2025:121

Bilaga 2

2.3.5.3. Vad påverkar om makarna inte når en överenskommelse och bodelningsförrättaren fattar ett beslut?

Härnäst presenteras vad som påverkar om bodelningsförrättarens arbete leder till ett bodelningsbeslut, utifrån situationen huruvida makarna har eller inte har juridiskt biträde. Den första frågan löd ”Har du någon gång fattat ett bodelningsbeslut?”.177 Respondenterna kunde svara ”Ja” eller ”Nej”. Om en respondent svarade nej ombads vederbörande fortsätta till fråga 18.

Diagram 63. Har du någon gång fattat ett bodelningsbeslut?

Det var 3 respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var 7 respondenter som svarade ”Nej” och det var 95 respondenter som svarade ”Ja”.

De efterföljande frågorna var uppbyggda på följande sätt. Respondenten ombads avseende tre olika situationer178 nämligen ”Båda har varsitt juridiskt biträde”, ”Enbart en har juridiskt biträde” och ”Ingen av dem har juridiskt biträde” besvara om alternativen179 Respektive före detta makes egenskaper”, ”Respektive före detta makes ekonomiska förutsättningar”180, ”Ombudens arbete”, ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom”, ”De argument som används för att få de före detta makarna att komma överens”181 , ”Den tid som bodelningen har tagit för de före detta makarna” och ”Annat”182 svara om

177En respondent hänvisade till frågan hur det senaste ärendet hade avslutats. Respondenten hade där svarat ”bodelningsbeslut”.

178En respondent hade kommenterat ”i fall där ombud finns brukar givetvis makes egenskaper spela mindre roll än när parterna ej har ombud”. En respondent kommenterade ”respektive f.d. makes egenskaper respektive f.d., makes ekonomiska förutsättningar påverkar oavsett om part har ombud. Samtalsform, de argument och tid – påverkar i alla

lägen”. En respondent hade kommenterat ”OBS! Det mesta påverkar men i olika omfattning beroende på om de har ombud eller ej.”En respondent hade kommenterat “beror givetvis på ombud. I regel underlättas dock arbetet.” En respondent hade kommenterat ”i fall där ombud finns brukar givetvis makes egenskaper spela mindre roll än när parterna ej har ombud”. En respondent kommenterade ”samtliga ovan angivna omständigheter påverkar upplever det omöjligt att kryssa i, verkligheten är så mångskiftande med personligheter, både hos part och ombud”. En respondent kommenterade: ”OBS! Det mesta påverkar men i olika omfattning beroende på om de har ombud eller ej.”.

179En respondent har vid samtalsform skrivit ”vet ej”. En respondent har kommenterat vid frågan ”parternas relation

iövrigt. Om de har en stor konflikt försvårar det en överenskommelse”. En annan respondent har kommenterat ”känslomässiga aspekter” vid frågan.

180En respondent hade kommenterat alternativet med ”tveksam”.

181En respondent hade kommenterat ”argument – från vem; ombuden eller mig? Förstår inte. Inte heller säkert att jag kan ”ge alla argument som bodelningsförrättare som ett ombud kan göra tex.”. En annan respondent hade vid alternativet kommenterat ”knepig”.

182En respondent har vid samtalsform skrivit ”vet ej”. En respondent har kommenterat ”Annat – om parterna har gemensamma barn”. Samma respondent har även skrivit vid samtalsform ”påverkar möjligen”. En respondent hade kommenterat i marginalen ”annat: känslomässiga aspekter, otrohet, barn mm”.

663

Bilaga 2

SOU 2025:121

alternativet påverkar eller inte påverkar när bodelningsförrättarens arbete inte leder till att makar når en överenskommelse, utan till att bodelningsförrättaren behöver fatta ett bodelningsbeslut, enligt respondentens mening.183 Respondenten ombads svara ”Ja, det påverkar” respektive ”Nej, det påverkar inte”. Det är olika antal respondenter som har lämnat olika antal alternativ obesvarade.184 Först presenteras resultaten avseende situationen ”Båda (makar) har varsitt juridiskt biträde”.185 Inledningsvis presenteras resultaten avseende svarsalternativen ”Respektive före detta makes

egenskaper” och ”Respektive före detta makes ekonomiska förutsättningar” i varsitt diagram.

Diagram 64. Respektive f.d. makes egenskaper. Diagram 65. Respektive f.d. makes ekonomiska förutsättningar.

Det var 18 respondenter som inte besvarade ”Respektive före detta makes egenskaper”. Det var 13 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 74 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 20 respondenter som inte besvarade ”Respektive före detta makes ekonomiska förutsättningar”. Det var 13 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 72 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Ombudens arbete” och ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom” i varsitt diagram.

183En respondent skrev ett stort frågetecken över hela tabellen med frågan. En annan respondent kommenterade ”ofta handla det om att parterna ej är överens om värdeprinciper för bolag eller fast egendom eller att en behovs- och skälighetsprövning gös av övertagande av gemensam bostad”. En annan respondent kommenterade ”pågår även en vårdnadstvist är det svårt med bodelning”. En respondent kommenterade: ”om dom inte kommer överens så är det en eller båda som låst sig. Det är viktigare att få ett beslut än beslutets effekter.”. En respondent hade kommenterat ”annat – om utgången är oviss”.

184Ett svarsalternativ som respondenterna ombads gradera har utelämnats här – det är svarsalternativet Annat. Det var någon enstaka respondent som kryssade i detta alternativ avseende någon eller samtliga ombudssituationer.

185Det var som ovan angetts 11 respondenter som svarade att de inte varit bodelningsförrättare när båda makarna har haft varsitt juridiskt biträde, se avsnitt 2.2.2.

664

SOU 2025:121

Bilaga 2

Diagram 66. Ombudens arbete.	Diagram 67. Den samtalsform som försök att komma överens
	bedrivs genom.

Det var 19 respondenter som inte besvarade ”Ombudens arbete”. Det var 21 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 65 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 21 respondenter som inte besvarade ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom”. Det var 30 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 54 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Diagram 68. De argument som används för att få de f.d. makarna att komma överens.

Diagram 69. Den tid som bodelningen har tagit för de f.d. makarna.

Det var 21 respondenter som inte besvarade ”De argument som används för att få de före detta makarna att komma överens”. Det var 30 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 54 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 18 respondenter som inte besvarade ”Den tid som bodelningen har tagit för makarna”. Det var 33 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 54 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Härnäst presenteras resultaten avseende situationen ”Enbart en (make) har juridiskt biträde”.186

186Som ovan nämnts var det sju respondenter som svarat att de inte har varit som bodelningsförrättare vid en sådan situation, se avsnitt 2.2.2.

665

Bilaga 2

SOU 2025:121

Först presenteras resultaten avseende svarsalternativen ”Respektive före detta makes egenskaper” och

”Respektive före detta makes ekonomiska förutsättningar” i varsitt diagram.

Diagram 70. Respektive f.d. makes egenskaper.	Diagram 71. Respektive f.d. makes ekonomiska
	förutsättningar.

Det var 19 respondenter som inte besvarade ”Respektive före detta makes egenskaper”. Det var 8 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 78 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 20 respondenter som inte besvarade ”Respektive före detta makes ekonomiska förutsättningar”. Det var 12 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 73 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Ombudens arbete” och ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom” i varsitt diagram.

Diagram 72. Ombudets arbete.	Diagram 73. Den samtalsform som försök att komma
	överens bedrivs genom.

Det var 22 respondenter som inte besvarade ”Ombudens arbete”. Det var 21 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 62 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 24 respondenter som inte besvarade ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom”. Det var 26 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 55 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

666

SOU 2025:121

Bilaga 2

Diagram 74. De argument som används för att få de f.d. makarna att komma överens.

Diagram 75. Den tid som bodelningen har tagit för de f.d. makarna.

Det var 23 respondenter som inte besvarade ”De argument som används för att få de före detta makarna att komma överens”. Det var 27 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 55 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 20 respondenter som inte besvarade ”Den tid som bodelningen har tagit för de före detta makarna”. Det var 32 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 53 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Härnäst presenteras resultaten avseende situationen ”Ingen av dem har juridiskt biträde”.187

Först presenteras resultaten avseende svarsalternativen ”Respektive före detta makes egenskaper” och ”Respektive före detta makes ekonomiska förutsättningar” i varsitt diagram.

Diagram 76. Respektive f.d. makes egenskaper	Diagram 77. Respektive f.d. makes ekonomiska
	förutsättningar.

Det var 14 respondenter som inte besvarade ”Respektive före detta makes egenskaper”. Det var 8 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 83 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 16 respondenter som inte besvarade ”Respektive före detta makes ekonomiska förutsättningar”. Det var 11 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 78 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

187 Som ovan nämnts var det sju respondenter som tidigare uppgett att de inte varit förordnade som bodelningsförrättare vid en sådan situation, se avsnitt 2.2.2.

667

Bilaga 2

SOU 2025:121

Diagram 78. Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom.

Diagram 79. De argument som används för att få de f.d. makarna att komma överens.

Det var 22 respondenter som inte besvarade ”Den samtalsform som försök att komma överens bedrivs genom”. Det var 24 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 59 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”. Det var 19 respondenter som inte besvarade ”De argument som används för att få de före detta makarna att komma överens”. Det var 25 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 61 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

Avslutningsvis presenteras resultaten avseende ”Den tid som bodelningen har tagit för de före detta makarna”.

Diagram 80. Den tid som bodelningen har tagit för makarna.

Det var 16 respondenter som inte besvarade ”Den tid som bodelningen har tagit för makarna”. Det var 31 respondenter som svarade ”Nej, det påverkar inte” och det var 58 respondenter som svarade ”Ja, det påverkar”.

2.3.6 Det materiella utfallet – likadelning

Grundtanken i lagstiftningen är likadelning efter skuldtäckning, se 11 kap. 3 § ÄktB. Av Brattströms studie framgår även att likadelning var den delning som majoriteten av makarna

668

SOU 2025:121

Bilaga 2

uppgav.188 I enkätundersökningen till bodelningsförrättare efterfrågades en frekvensuppskattning på en skala med följande alternativ var ”Aldrig”, ”Vid mindre än hälften av ärendena”, ”Vid hälften av ärendena”, ”Vid mer än hälften av ärendena” och ”Vid samtliga ärenden” avseende det materiella utfallet i samband med bodelningsförrättaruppdrag, utifrån hur ombudssituationen för makarna såg ut. 189 Respondenterna hade även två ytterligare svarsalternativ som var ”Har aldrig nått en överenskommelse i ett sådant ärende” och ”Aldrig haft ärende där båda makar har juridiskt biträde”. De två sistnämnda alternativen var för att ge respondenterna en möjlighet att besvara frågan utifrån sina förutsättningar istället för att lämna dem obesvarade. Frågorna var tudelade utifrån respektive ombudssituation, där en fråga tog sikte på att bodelningsförrättaruppdraget avslutades genom bodelningsavtal och en fråga tog sikte på att bodelningsförrättaruppdraget avslutades genom bodelningsbeslut.

Först presenteras resultaten avseende ”Hur ofta blir det likadelning när ditt arbete leder till en överenskommelse mellan före detta makar, när båda makarna har juridiskt biträde?”.190

Diagram 81. Likadelning vid överenskommelse, båda makar juridiskt biträde.

Det var 6 respondenter som inte besvarade frågan.191 Det var 2 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 8 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 9 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 57 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 12 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”. Det var 5 respondenter

188Brattström, Bodelning mellan makar – verklighetens betydelse för framtidens regelutformning? Tidsskrift for familierett, arverett og barnvernrettslige sporsmål, 01/2011, s. 87.

189En respondent kommenterade: “jag kan inte svara. De tvistiga frågorna handlar oftast inte om likadelning eller inte utan om vad som ska ingå i bodelningen.”. En annan respondent kommenterade ”har aldrig haft detta utfall”. Eftersom det utfall som frågan ställdes utifrån tolkar jag det som att respondenten aldrig haft utfallet ”likadelning” vid bodelningsförrättaruppdrag. En respondent ändrade svarsalternativen till ”Vet ej/Nej/oftast inte” men lämnade frågan obesvarad. En respondent kommenterade ”Likadelning men för att uppnå den förhandlas det om kanske fem tvistiga frågor och jämkas upp och ned på värdena så det ser ut som en likadelning. Oklart hur det påverkar bodelningsförrättaren vid beslutsfattande. Bodelningsförrättaren kan påverkas att sätta värdena på så vis att det ser mer rättvist = lika ut. Men var finns rättvisan när man skall bestämma om ett fastighetsvärde är 9,5 eller 10 miljoner och det finns 3 olika utlåtanden?”.

190En respondent svarade ”svårt att besvara eftersom att det ofta är tvistigt vad som utgör giftorättsgods och enskild egendom och inte”. En annan respondent kommenterade ”vad är likadelning? Kan vara tvist om egendomens värde!”.

191En respondent kommenterade “jag vet inte då sådan överenskommelse träffats – genom ombuden och ej avslutats av mig.”

669

Bilaga 2

SOU 2025:121

som svarade ”Har aldrig nått en överenskommelse i ett sådant ärende” och det var 6 respondenter som svarade ”Har aldrig haft ett ärende där båda makar har juridiskt biträde”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Hur ofta blir det likadelning när ditt arbete leder till att du fattar ett bodelningsbeslut, när båda makarna har juridiskt biträde?”.

Diagram 82. Likadelning, bodelningsbeslut, båda makar har juridiskt biträde.

Det var 6 respondenter som inte besvarade frågan. Det var 3 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 6 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 2 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 47 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 33 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”. Det var 2 respondenter som svarade ”Har aldrig fattat ett beslut i ett sådant ärende” och det var 6 respondenter som svarade ”Har aldrig haft ett ärende där båda makar har juridiskt biträde”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Hur ofta blir det likadelning när ditt arbete leder till en överenskommelse mellan före detta makar, när enbart en av de före detta makarna har juridiskt biträde?”.192

Diagram 83. Likadelning, överenskommelse, enbart en av makarna har juridiskt biträde.

Det var 8 respondenter som inte besvarade frågan. Det var 3 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 12 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 8 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 56 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 10 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”. Det var 5 respondenter

192En respondent svarade ”svårt att besvara eftersom att det ofta är tvistigt vad som utgör giftorättsgods och enskild egendom och inte”.

670

SOU 2025:121

Bilaga 2

som svarade ”Har aldrig nått en överenskommelse i ett sådant ärende” och det var 3 respondenter som svarade ”Har aldrig haft ett ärende där enbart en av makarna har ombud”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Hur ofta blir det likadelning när ditt arbete leder till att du fattar ett bodelningsbeslut, när enbart en av makarna har juridiskt biträde?”.

Diagram 84. Likadelning, bodelningsbeslut, enbart en av makarna har juridiskt biträde.

Det var 10 respondenter som inte besvarade frågan. Det var 3 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 9 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 7 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 36 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 34 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”. Det var 4 respondenter som svarade ”Har aldrig fattat ett beslut i ett sådant ärende” och det var 2 respondenter som svarade ”Har aldrig haft ett ärende där enbart en av makarna makar har juridiskt biträde”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Hur ofta blir det likadelning när ditt arbete leder till en överenskommelse mellan före detta makar, när ingen av makarna har juridiskt biträde?”.193

Diagram 85. Likadelning, överenskommelse, ingen av makarna har juridiskt biträde

Det var 7 respondenter som inte besvarade frågan. Det var 1 respondent som svarade ”Aldrig”, det var 11 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 12 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 56 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 14 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”. Det var 3 respondenter

193En respondent svarade ”svårt att besvara eftersom att det ofta är tvistigt vad som utgör giftorättsgods och enskild egendom och inte”.

671

Bilaga 2

SOU 2025:121

som svarade ”Har aldrig nått en överenskommelse i ett sådant ärende” och det var 1 respondent som svarade ”Har aldrig haft ett ärende där ingen av makarna har juridiskt biträde”.

Härnäst presenteras resultaten avseende ”Hur ofta blir det likadelning när ditt arbete leder till att du fattar ett bodelningsbeslut, när ingen av makarna har juridiskt biträde?”.194

Diagram 86. Likadelning, bodelningsbeslut, ingen av makarna har juridiskt biträde.

Det var 7 respondenter som inte besvarade frågan. Det var 2 respondenter som svarade ”Aldrig”, det var 7 respondenter som svarade ”Vid mindre än hälften av ärendena”, det var 6 respondenter som svarade ”Vid hälften av ärendena”, det var 43 respondenter som svarade ”Vid mer än hälften av ärendena” och det var 36 respondenter som svarade ”Vid samtliga ärenden”. Det var 2 respondenter som svarade ”Har aldrig fattat ett beslut i ett sådant ärende” och det var 2 respondenter som svarade ”Har aldrig haft ett ärende där ingen av makarna har juridiskt biträde”.

2.3.7 Sammanfattning

I detta har resultaten avseende tidsåtgång, samtalsform, argument, samförståndsarbete, vad som enligt respondenterna påverkar om makarna når en överenskommelse eller inte och det materiella utfallet presenterats. Likadelning framstår som en vanlig fördelning, men eftersom ingen fråga har ställts om förekomst av äktenskapsförord, samägd egendom respektive tvistefrågor om vad som utgör giftorättsgods blir resultaten intressanta, men behöver vägas mot fler parametrar. Det är intressant att tidsåtgången beskrivs som 12 månader eller mindre av, då det inte generellt framstår som en alltför omfattande tidsåtgång.195 Samförståndsarbetets bedrivande framstår som komplext. Vad som påverkar huruvida det blir fråga om en överenskommelse eller ett bodelningsbeslut, där makarnas egenskaper och respektive ekonomiska förutsättningar har fått likartade resultat, oavsett ombudssituation och oavsett om frågan ställts utifrån att bodelningsförrättaruppdraget avslutats genom överenskommelse eller genom bodelningsbeslut. Mot denna bakgrund behandlas resultaten avseende respondenternas senaste uppdrag i förhållande till varandra i nästa avsnitt.

194En respondent hade kommenterat alternativet med ”minns ej”.

195Se för utförlig diskussion avsnitt 2.3.2.

672

SOU 2025:121

Bilaga 2

2.4 Analys av resultaten avseende respondenternas senaste uppdrag

I detta avsnitt ska ett antal frågor som berör respondenternas senaste uppdrag analyseras i förhållande till varandra för att försöka bidra till en djupare förståelse av respondenternas erfarenhet av deras senaste uppdrag och hur erfarenheter från deras senaste uppdrag kan förhålla sig till undersökning av bodelningsförrättaruppdraget i ett större sammanhang. Först analyseras respondenternas svar på frågorna ”Hur såg det ut vid ditt senaste förordnande?”196 (avsåg ombud) och ”Hur avslutades ditt senaste uppdrag som bodelningsförrättare mellan makar?”197. Det var två respondenter som lämnade den senare frågan obesvarad, varför antalet svar som redovisas i tabellen är 103.

Ombudssituation			Bodelningsavtal	Bodelningsbeslut	Entledigande	Summa
Båda makar juridiskt biträde			26	24	0	50
Enbart	en make hade		11	11	0	22
juridiskt biträde
Ingen av de före detta			14	16	1	31
makarna	hade	juridiskt
biträde

Tabell 19. Avslut av bodelningsförrättaruppdrag i förhållande till ombudssituation vid senaste uppdraget.

Av tabellen framgår att frekvensen för bodelningsavtal respektive bodelningsbeslut inte varierar särskilt mycket inom samma ombudsituation, utan om uppdraget avslutas genom bodelningsavtal eller bodelningsbeslut verkar sakna samband med ombudssituationen.198

Mot denna bakgrund beslutades att analysera svaren dessa resultat i förhållande till resultaten avseende samtalsform. Ett antal respondenter besvarade frågan med flera svar. Detta har bearbetats genom att de alternativ en respondent har svarat för anges i parentes efter angivande av det antal respondenter som enbart har valt ett alternativ.

Det var fyra respondenter som lämnade frågan om samförståndsförhandlingens bedrivande i samband med det senaste uppdraget obesvarad. Det är totalt fem respondenter som inte har besvarat någon av frågorna. En av respondenterna valde därtill svaret ”Aldrig haft” avseende samförståndsförhandlingens bedrivande, vilket medför att respondentens svar inte presenteras i tabellen. Antalet svar som presenteras i tabellen nedan är därmed svaren från 99 respondenter. Eftersom enbart en respondent svarat ”entledigande” har detta svar lagts in i följande kategori Ingen av de före detta makarna hade juridiskt biträde – bodelningsbeslut och entledigande”, för att säkerställa att respondentens svar inte i onödan kan härledas till respondenten.

196Se avsnitt 2.2.2.

197Se avsnitt 2.3.5.1.

198Förekomst av ombud kan diskuteras som ett sätt att utjämna förhandlingsförhållandena mellan makarna. Även andra omständigheter förefaller påverka hur bodelningen avslutas.

673

Bilaga 2

SOU 2025:121

Ombudssituation				och	form	Enskilda samtal	Trepartssamtal	Kombination	Summa
för avslut			vid senaste
uppdraget
Båda makar juridiskt biträde –						6 (+4)	2 (+3)	10 (+3)	18(10)
Bodelningsavtal
Båda makar juridiskt biträde –						6 (+1)	5	9 (+1)	20(2)
Bodelningsbeslut

Enbart	en		make		hade	3 (+1)	1 (+1)	5 (+1)	9(3)
juridiskt			biträde		–
Bodelningsavtal
Enbart	en		make		hade	5 (+1)	0 (+1)	3 (+1)	8(3)
juridiskt			biträde		–
Bodelningsbeslut

Ingen	av		de	före	detta	7	3	4	14
makarna		hade		juridiskt
biträde - Bodelningsavtal
Ingen	av		de	före	detta	6 (+1)	1 (+1)	6 (+1)	13(3)
makarna		hade		juridiskt
biträde	–	Bodelningsbeslut
respektive entledigande

Tabell 20. Avslut av bodelningsförrättaruppdrag och ombudssituation vid senaste uppdraget i förhållande till samtalsformen för samförståndsförhandlingen vid det senaste uppdraget.

Av tabellen framgår att inte heller när svaren på dessa frågor analyseras tillsammans uppstår någon övervikt för samtalsformen enskilda samtal respektive kombinationssamtal i förening med avslut av uppdrag.199 Inte heller för trepartssamtal framkommer någon övervikt för den ena eller den andra sortens avslut. Förekomst av ombud och samtalsform kan därmed sannolikt påverka bodelningens avslut, både till innehåll och form – men något tydligt samband avseende detta kan inte utläsas från resultaten.200

Mot denna bakgrund beslutades att analysera resultaten avseende frågan om förekomst av barn. Svarsalternativen var ”Inga barn”, ”Enbart gemensamma barn”, ”Enbart särkullbarn” och ”Både gemensamma barn och särkullbarn” kommer först att analyseras i förhållande till ombudssituationen och form för avslut för det senaste bodelningsförrättaruppdraget. Respondenterna ombads enbart välja ett alternativ. Det blev fråga om ett ytterligare bortfall. 201 Det är därför 92 svar som

199Detta är i viss mån förvånande, då enskilda samtal anses vanligt förekommande i allmän domstol, se SOU 2007:26, s. 76. Utifrån en undersökning under 1980-talet förlikades ungefär 60 procent av tvistemålen vid tingsrätterna, se SOU 1982:26 s. 137. Lindell menar att denna andel idag är något lägre, ”trots” att domare i ökad utsträckning börjat tala med parterna var för sig, se Lindell Civilprocessen 5 uppl., s 372. Enkätresultaten är inte tillräckliga för att helt frånkänna antagandet om enskilda samtals effektivitet sin relevans – uppenbarligen är enskilda samtal en framgångsrik samtalsform som kan medföra en samförståndslösning. Däremot talar resultaten för att även andra samtalsformer kan vara effektiva. Möjligen pekar resultaten mot att även andra faktorer än samtalsform inverkar på förlikningsgraden.

200Resultaten ger inte information om vad som har föranlett att en viss samtalsform har valts (se avsnitt 2.3.3) och inte heller vad som påverkat hur bodelningsförrättaruppdraget avslutades (se avsnitt 2.3.5).

201Det var åtta respondenter som lämnade frågan obesvarad, se avsnitt 2.2.3.

674

SOU 2025:121

Bilaga 2

presenteras i tabellen. När det gäller den respondent som angett entledigande har denna respondents svar inordnats på samma sätt som i föregående tabell.

Ombudssituation och form för				Inga	Enbart	Enbart	Både gemensamma
avslut vid senaste uppdraget				barn	gemensamma barn	särkullbarn	barn och särkullbarn
Båda makar juridiskt biträde –				4	10	4	4
Bodelningsavtal

Båda makar juridiskt biträde –				5	13	4	1
Bodelningsbeslut

Summa				9	23	8	5

Enbart en make hade juridiskt				2	5	2	0
biträde – Bodelningsavtal

Enbart en make hade juridiskt				2	4	4	0
biträde – Bodelningsbeslut

Summa				4	9	6	0
Ingen av de före detta makarna				4	6	3	1
hade	juridiskt	biträde	–
Bodelningsavtal
Ingen av de före detta makarna				2	11	1	0
hade	juridiskt	biträde	–
Bodelningsbeslut			och
entledigande
Summa				6	17	4	1
Summa hela kolumnen				19	49	18	6

Tabell 21. Avslut av bodelningsförrättaruppdrag och ombudssituation vid senaste uppdraget i förhållande till förekomst av barn i samband med det senaste uppdraget.

När det gäller att makarna inte hade några barn är det inte någon större skillnad avseende om bodelningen avslutades genom ett bodelningsavtal eller ett bodelningsbeslut. När det gäller att makarna enbart hade gemensamma barn finns en viss övervikt för mer än hälften av respondenternas senaste uppdrag i denna situation avslutades genom bodelningsbeslut.202 När makarna enbart hade särkullbarn är det relativt likartat mellan formen för avslut, men marginellt fler bodelningsförrättaruppdrag som avslutades genom bodelningsavtal än bodelningsbeslut. I situationen att makarna hade både gemensamma barn och särkullbarn avslutades de flesta av respondenternas senaste uppdrag genom bodelningsavtal.

202När föräldrar befinner sig i en vårdnadstvist kan en parallell konfliktyta vara bodelning efter separation, se Bergman, Rejmer, Parents in child custody disputes: Why are they disputing?, Journal of Child Custody, 2017, s 9. Om föräldrar befinner sig i en bodelningstvist är det möjligt att en parallell konfliktyta är vårdnadstvisten. Enkätundersökningens resultat medför dock inte att denna slutsats kan dras, bl.a. då frågan om barn inte ställdes utifrån om barnen var under eller över 18 år. Artikeln utgjorde en del av forskningsprojektet” High-Conflict Families of Divorce – a study of children in custody conflicts and an effect analysis of three processing models”. Definitionen av “high-conflict families” skulle sannolikt kunna vara användbar avseende en del föräldrar, där det pågår simultana bodelnings- och vårdnadstvister. På vilket sätt definitionen skulle kunna användas i bodelningstvister inför bodelningsförrättare kommer dock inte utvecklas här. För att dra slutsatser om förekomsten av ”high-conflict families” inför bodelningsförrättare skulle vidare forskning avseende denna fråga behöva genomföras.

675

Bilaga 2

SOU 2025:121

Härnäst kommer samtliga resultat avseende dessa frågor att analyseras tillsammans. Ombudssituationen, form för avslut och de tre samtalsformerna förenas i den högra kolumnen. Utifrån dessa parametrar kommer antalet respondenter som svarat en viss förekomst av barn att inordnas i tabellen nedan. Eftersom ett antal respondenter valde flera samtalsformer, anges dessa respondenters svar inom parentes efter övriga svar avseende förekomst av barn i tabellen nedan.


Båda juridiska biträden – Bodelningsavtal					1(1)	5 (2)	(1)	1
och Enskilda samtal
Båda juridiska biträden – Bodelningsavtal					1	(2)	(1)	1
och Trepartssamtal
Båda juridiska biträden – Bodelningsavtal					1(1)	3	3(1)	2
och Kombinationssamtal

Båda juridiskt biträde – Bodelningsbeslut och					1	5	2	(1)
Enskilda samtal
Båda juridiskt biträde – Bodelningsbeslut och					1	3	1	0
Trepartssamtal
Båda juridiskt biträde – Bodelningsbeslut och					3	5	1	(1)
Kombinationssamtal

Enbart ett juridiskt biträde – Bodelningsavtal					1	3(1)	0	0
och Enskilda samtal
Enbart ett juridiskt biträde – Bodelningsavtal					0	(1)	1	0
och Trepartssamtal
Enbart ett juridiskt biträde – Bodelningsavtal					1	1(1)	1	0
och Kombinationssamtal

Enbart	ett	juridiskt	biträde	–	1	1	2(1)	0
Bodelningsbeslut och Enskilda samtal
Enbart	ett	juridiskt	biträde	–	0	1	(1)	0
Bodelningsbeslut och Trepartssamtal
Enbart	ett	juridiskt	biträde	–	1	2	1(1)	0
Bodelningsbeslut och Kombinationssamtal

Inget juridiskt biträde – Bodelningsavtal					2	3	2	0
Enskilda samtal
Inget juridiskt biträde – Bodelningsavtal					1	1	0	1
Trepartssamtal
Inget juridiskt biträde – Bodelningsavtal					1	2	1	0
Kombinationssamtal

Inget juridiskt biträde – Bodelningsbeslut					2	4(1)	(1)	0
och entledigande; Enskilda samtal
Inget juridiskt biträde – Bodelningsbeslut					0	(1)	0	0
och entledigande; Trepartssamtal
Inget juridiskt biträde – Bodelningsbeslut					0	6	(1)	0
och entledigande; Kombinationssamtal

Tabell 22. Ombudssituation, avslutets form, samtalsform och förekomst av barn vid senaste uppdraget.

Av dessa resultat analyserat i förhållande till varandra framgår följande. När det gäller situationen förekomst av biträde, förenat med förekomst av juridiskt biträde, samtalsform och form för avslut avseende bodelningsförrättaruppdraget förefaller inte någon av samtalsformerna innebära en

676

SOU 2025:121

Bilaga 2

sannolikhetsövervikt för att uppdraget avslutas på det ena eller andra sättet, i förhållande till om det har funnits respektive inte funnits barn i anslutning till bodelningen.

Även om makarna har nått en överenskommelse och en viss samtalsform i vissa situationer skulle vara att betrakta som mer effektiv kan detta dock inte ge någon information om den aktuella överenskommelsens innebörd och huruvida den lett till en ”rättvis” fördelning. Mot bakgrund av att det inte ställdes någon fråga om exempelvis förekomst av äktenskapsförord och inte heller ställdes någon frågan om huruvida den materiella delningen i det senaste uppdraget blev likadelning i det enskilda fallet kan detta tyvärr inte analyseras.203 Utifrån resultaten avseende respondenternas senaste uppdrag framgår, i likhet med resultaten avseende tidigare avsnitt,204 att det kan vara flera olika saker som spelar roll i olika bodelningar vilket medför att olika bodelningssituationer fungerar i enlighet med förarbetsuttalanden om att förfarandet hos bodelningsförrättare ska vara summariskt, formlöst och enkelt.205 Det kan därmed vara flera olika saker som spelar in i huruvida olika bodelningar vilket även medför att olika bodelningssituationer kan fungera olika väl med de förfaranderegler som finns i 17 kap. ÄktB. Om detta handlar nästa avsnitt.

2.5 Verktyg och förändringsförslag

2.5.1 Inledning

Det finns vissa verktyg som stadgas i 17 kap. ÄktB. Att bodelningsförrättaren saknar egna tvångsmedel har kritiserats av Teleman. 206 Teleman föreslog även ett antal förändringar av bodelningsförrättarregelverket genom Ds 2005:34. Dessa förslag kom inte att genomföras.207 Mot denna bakgrund var det intressant att se hur användningen av de befintliga verktygen såg ut bland bodelningsförrättare och hur bodelningsförrättare såg på de olika förändringsförslag som har framförts.

2.5.2 Befintliga verktyg – vitesföreläggande och beedigande av bouppteckning

Som verktyg, för att få överblick över den aktuella bodelningen, kan bodelningsförrättaren om denne finner det behövligt upprätta en bouppteckning med makarnas tillgångar och skulder per

203Det går inte heller utifrån enkätresultaten att analysera om och i så fall på vilket sätt utfallet i den individuella bodelningen förhöll sig till ändamålet med att etablera ett skydd för en ekonomiskt svagare part, prop. 1986/87:1, s

204Se avsnitt 2.2 och 2.3.

205Prop. 1986/87:1, s. 225.

206Teleman, Bodelning, 6 uppl., s. 305, varvid bristen på bevisupptagning och svårigheter att få ett editionsföreläggande diskuteras och Teleman anser vitesreglerna otillräckliga för att trygga ett effektivt förfarande för motpart och bodelningsförrättare.

207SOU 2006/07:32, s. 6

677

Bilaga 2

SOU 2025:121

brytdagen, se 17 kap. 5 § ÄktB. Om en make inte inkommer med uppgifter till bouppteckningen kan bodelningsförrättaren ansöka om att domstol förelägger maken att vid vite inkomma med uppgift till bouppteckningen enligt samma bestämmelse.208 Det är enbart bodelningsförrättare som kan ansöka om vitesföreläggande.209

Avseende vitesföreläggande kan följande tingsrättsavgörande tjäna som exempel. Maken hade inte vid något tillfälle inställt sig till sammanträden och inte berättat om sina tillgångar och skulder per brytdagen. Maken hade erhållit ett arv, som den andre maken saknade närmare kännedom om. Tingsrätten döme först ut vite om 25 000 kronor som engångsbelopp och därefter vite om 100 000 kronor samt om föreläggandet inte följdes, 100 000 kronor i vite för varje period om 30 dagar som föreläggandet inte följdes. Den aktuelle maken hade underlåtit att lämna uppgifter till bouppteckningen, det fanns förutsättningar enligt 3 och 4 §§ lagen (1985:206) om viten och maken hade vid upprepade tillfällen åsidosatt tingsrättens beslut, varvid det fanns skäl att befara att detta skulle fortsätta ske. Tidsperioden från förordnande av bodelningsförrättare till utdömande av löpande vite var ett och ett halvt år.210

Härnäst presenteras resultaten avseende frågan ”Har du någon gång ansökt hos domstol om att döma ut vite, för att en make underlåtit att lämna uppgift till bouppteckningen?211 Respondenterna kunde enbart svara ”Nej” eller ”Ja”.

Diagram 87. Ansökt om att domstol ska döma ut vite

Det var en respondent som lämnade frågan obesvarad. Det var 20 respondenter som svarade ”Ja”, och 84 respondenter som svarade ”Nej”.212

208I 9 kap. 7 § ÄktB framgår att behov av upprättande av bouppteckning kan utgöra skäl för förordnande av bodelningsförrättare. Avseende ansökan om vite se NJA 2013 s. 602 och Attunda tingsrätts beslut i Ä 10380–18. Se rörande bestämmelsen Teleman, Bodelning, 6 uppl., s. 303 särskilt not 106.

209Teleman, Bodelning, 6 uppl., s. 304–306, särskilt not 106.

210Attunda tingsrätt Ä 10380–18.

211En respondent kommenterade frågan med ”aldrig hört om någon som gjort” och respondenten avstod från att besvara frågan.

212En respondent som kryssade i nej kommenterade ”men varit nära”. En respondent som kryssade i nej kommenterade ”men snart”.

678

SOU 2025:121

Bilaga 2

Enligt 17 kap. 5 § 2 st. ÄktB är en make skyldig att bekräfta riktigheten av en upprättad bouppteckning med ed inför domstolen, om den andra maken begär det. Detta sker genom ansökan om stämning, varvid ett indispositivt tvistemål vidtar. 213 En make kan begära att motparten under ed bekräftar riktigheten av en upprättad bouppteckning inför domstolen och domstolen får inte avsluta målet förrän eden har avlagts. Domstolen får för att tillse att en make beedigar bouppteckningen förelägga och döma ut vite, se 17 kap. 5 § 2 st. ÄktB.214 Vad avser beedigande av bouppteckning har makes skyldighet att bidra med uppgifter till bouppteckningen och att en part som inte gör det, inte heller kan motsätta sig att via ed bekräfta den bouppteckning som ändå upprättats understrukits i underrättspraxis.215 En riktig bedömning av bodelningsanspråk hör samman med redovisningsplikten enligt 9 kap. 3 § ÄktB.216 Även av 9 kap. 7 § ÄktB framgår att en bouppteckning, i den omfattning som behövs, ska upprättas och innehålla varje makes tillgångar och skulder såsom de var när talan väcktes. Bestämmelsen om att upprätta bouppteckning är inte obligatorisk, utan en uppteckning ska bara ske i den omfattning som behövs. Förordnande av bodelningsförrättare kan påkallas på grund av behov att upprätta bouppteckning.217

Härnäst presenteras resultaten avseende frågan ”Har du någon gång varit med om att en make beedigat innehållet i en bouppteckning inför domstol, i samband med förordnande som bodelningsförrättarare?” Respondenterna kunde enbart svara ”Ja” eller ”Nej”.

Diagram 88. Beedigande av bouppteckning inför domstol.

Det var en respondent som lämnade frågan obesvarad. Det var 30 respondenter som svarade ”Ja” och 74 respondenter som svarade ”Nej”.218

213Se prop. 1986/87:1, s 346 (lagrådet).

214Se prop. 1986/87:1, s 223 och s 346 och RH 2004:74.

215RH 2004:74.

216Se Tottie, Teleman, Äktenskapsbalken en kommentar, 3 uppl., s. 232.

217Tottie, Teleman, Äktenskapsbalken en kommentar, 3 uppl., s. 254. En bouppteckning kan inte upprättas på begäran från borgenär.

218En respondent som svarade nej på frågan kommenterade ”men som ombud”. En annan respondent som också svarade nej på frågan kommenterade ”dock har det yrkats i pågående ärende”.

679

Bilaga 2

SOU 2025:121

Det framstår därmed som att de verktyg som finns för att skapa ett korrekt underlag inte används i någon större utsträckning. Detta kan ha olika skäl för sig, till exempel att de flesta makar bidrar med de uppgifter som krävs, att det sällan finns behov av att genom vite få in uppgifter till bouppteckningen respektive att beediga en bouppteckning eller att makarna utan att verktygen formellt används ändå inkommer med eller bekräftar inlämnade uppgifter. Ett annat skäl skulle kunna vara att verktygen inte anses som effektiva av bodelningsförrättare och därför inte används.

2.5.3Föreslagna verktyg

2.5.3.1 Förbättringsmöjligheter

Att bodelningsförrättaren saknar egna tvångsmedel har kritiserats i doktrin.219 Det har ansetts att tredskande part i praktiken kan vålla bekymmer, både för motpart och bodelningsförrättare.220 För att få kunskap om hur aktiva bodelningsförrättare ser på föreslagna förbättringar av regelverket ställdes ett antal frågor om utvärdering och förbättring av regelverket, utifrån promemoriaförslag.221

Inledningsvis presenteras resultaten avseende frågan ”Upplever du att regelverket för bodelningsförrättare skulle kunna förbättras på något sätt?222 Respondenterna kunde enbart svara ”Ja” eller ”Nej”. Om respondenten svarade ”Nej” ombads denne att gå vidare till fråga 21.

Diagram 89. Kan regelverket för bodelningsförrättare förbättras?

Det var fem respondenter som lämnade frågan obesvarad.223 Det var 24 respondenter som svarade ”Nej”224 och det var 76 respondenter som svarade ”Ja”225 . Det finns därmed en tendens att

219 Teleman, Bodelning, 6 uppl., s. 305, varvid bristen på bevisupptagning och svårigheter att få ett editionsföreläggande diskuteras och Teleman anser vitesreglerna otillräckliga för att trygga ett effektivt förfarande för motpart och bodelningsförrättare.

220Teleman, Bodelning, 6 uppl., s. 303 och Ds 2005:34, s. 156–157.

221Uppdraget var att utreda vissa frågor om bland annat skadestånd och bodelning i ÄktB och sambolagen. Advokat Örjan Teleman redovisade uppdraget den 1 juli 2005. I avsnitt tio behandlades olika bodelningsfrågor de lege ferenda och det är utifrån dessa utvärderingsfrågor i bodelningsförrättarenkäten har ställts.

222En respondent kommenterade “Ej funderat på det mycket”.

223En respondent kommenterade “saknar tillräcklig erfarenhet” och lämnade även de efterföljande frågorna 20 b-d obesvarade.

224Nej får här förstås som att regelverket inte skulle kunna förbättras på något sätt.

225Ja får här förstås som att regelverket skulle kunna förbättras på något sätt.

680

SOU 2025:121

Bilaga 2

tillfrågade bodelningsförrättare anser att det finns förbättringsmöjligheter i bodelningsförrättarregelverket. Huruvida de förbättringsmöjligheter respondenterna hade i åtanke sammanfaller med de förslag som framfördes i Ds 2005:34 är inte klarlagt. Det finns en risk att vissa förbättringsförslag som respondenterna själva skulle framföra, har osynliggjorts genom att utgå från utredningens förslag. Dock kan samtidigt nämnas att den avslutande fritextfrågan har gett respondenterna möjlighet att lämna egna förslag. Att 24 respondenter svarade ”Nej” ska beaktas vid analys av de efterföljande frågorna, då respondenterna för det fall de svarade nej ombads att inte besvara frågorna om förbättringsförslag.226

Frågorna avseende förbättringsmöjligheter ställdes på följande sätt i enkätundersökningen: IDu ombeds i denna fråga ta ställning till en rad alternativ. Om alternativet inte alltjämt föranleder

svårigheter, skriv "0". Det motsvarar nej. Om alternativet alltjämt föranleder svårigheter, skriv

"1". Det motsvarar ja. Ds 2005:34 togs en rad bodelningsfrågor upp de lege ferenda. Anser du att dessa frågor alltjämt föranleder svårigheter?227 och Anser du att förslagen från Ds 2005:34 bör genomföras?228 Därefter listades de bodelningsfrågor som togs upp, som kom att utgöra de alternativ som respondenterna fick möjlighet att svara ”Ja” eller ”Nej” avseende. Alternativen löd ”Preskription av rätt till bodelning”, ”Kalla parter till sammanträde vid vite för att förbättra deras medverkan i saken”229, ”Stupstocksföreläggande”, ”Mellanbeslut”, ”Avskaffa möjlighet till särskild talan om fråga under pågående bodelningsförrättning”, ”Införande av anslutningsklander”230 och ”Att bodelningsbeslut görs verkställbara genom att de ges status som exekutionstitlar”231. Det efterföljande avsnittet disponeras som följer. Först presenteras resultaten avseende svarsalternativet ”Preskription av rätt till bodelning”. Eftersom rätten till bodelning idag inte ”preskriberas” skulle ett införande av ett sådant förslag skulle kunna medföra att en förutsättning för att kunna påkalla förordnande av bodelningsförrättare är att en bodelning ska återstå att förrätta.232 Detta skulle bli en prejudiciell förutsättning för förordnande av bodelningsförrättare och presenteras därför först och för sig. Därefter presenteras resultaten avseende svarsalternativen ”Kalla parter till sammanträde vid vite för att förbättra deras medverkan i saken” och ”Stupstocksföreläggande”

226Det är dock inte alla de respondenter som svarade nej på frågan som därefter avstod från att besvara frågorna. Deras svar i de efterföljande frågorna har ändå analyserats. (Det rörde sig om totalt tre respondenter)

227I anslutning till alternativet ”mellanbeslut” vid frågan kommenterade en respondent ”går ej? Men part vill det ibland”. En respondent kommenterade ”ej läst” med hänvisning till Ds 2005:34. En respondent kommenterade ”vill minnas att Teleman skrev något”.

228En respondent hade i anslutning till den senare frågan skrivit ”Vet ej”. En annan respondent kommenterade ”vem läser en Ds som praktiker?”.

229En respondent skrev i anslutning till svarsalternativet ”tar alltid förskott om sådant inte betalas ber jag tingsrätten att entlediga mig”.

230En respondent har i anslutning till alternativet ”anslutningsklander” skrivit ”jätteviktigt”.

231En respondent har i marginalen på detta svarsalternativ vid båda frågorna skrivit ”svår fråga” och ”mindre viktig än övriga”.

232Se följande prejudikat rörande när i tiden rätten att påkalla bodelning kan anses ha upphört: NJA 1935 s. 613, NJA 1937 s. 180, NJA 1993 s. 570 och NJA 2009 s 437. Därtill finns två RH-fall som berör förutsättningar att begära bodelning med tidsutdräkt RH 2002:19 och RH 2003:41.

681

Bilaga 2

SOU 2025:121

tillsammans, då dessa alternativ rör bodelningsförrättarens egna möjligheter att föra bodelningsprocessen framåt. Därefter presenteras resultaten avseende svarsalternativen ”Mellanbeslut” och ”Avskaffa möjlighet till särskild talan om fråga under pågående bodelningsförrättning”, eftersom dessa delar tar sikte på olika avgränsningar av bodelningsfrågorna och därigenom påverkas bodelningsprocessen inför bodelningsförrättaren. Därefter presenteras resultaten avseende svarsalternativen ”Införande av anslutningsklander” och ”Att bodelningsbeslut görs verkställbara genom att de ges status som exekutionstitlar”, eftersom dessa alternativ tar sikte på tidpunkten då bodelningsförrättarens uppdrag är avslutat. Avslutningsvis presenteras vilket svarsalternativ som olika respondenter har valt som det viktigaste och varför.

2.5.3.2 Preskription av rätt till bodelning

I Ds 2005:34 framhölls att frågan om preskription av giftorätten borde bli föremål för utredning, då lång tid mellan äktenskapsskillnad och bodelning innebär besvärliga utredningar av egendomsförhållanden. Detta medför i sin tur tidsutdräkt och kostnader för parterna. Att införa en preskriptionsregel för rätt till bodelning skulle bl.a. kunna minska rättsosäkerheten för makarna och antalet bodelningstvister.233 Brattström och Singer har diskuterat vilket behov som finns för en i tid obegränsad rätt att begära bodelning.234 Av Brattströms enkätstudie kunde slutsatsen dras att bodelning i de flesta fall genomförs i nära samband med äktenskapsskillnaden.235

Härnäst presenteras resultaten avseende svarsalternativet ”Preskription av rätt till bodelning”. Respondenternas svar på om frågan alltjämt föranleder svårigheter respektive om förslaget bör genomföras presenteras i varsitt diagram nedan.

Diagram 90. Preskription – föranleder svårigheter

233Ds 2005:34, s. 156.

234Brattström, Singer, Preskription av äktenskapets rättsverkningar, Infotorg, 2010-07-15. Författarna diskuterade olika sätt att skydda make som av personliga skäl inte bodelar vid äktenskapsskillnaden, en förändrad syn på äktenskapsskillnadens rättsverkan, rättsosäkerhet för makarna med icke-preskribla anspråk på att förrätta bodelning och praktiska problem som kan uppstå. De föreslog att rätten att begära bodelning bör preskriberas tio år efter att ett äktenskap upplösts, utifrån den allmänna preskriptionstiden, underinstansernas synsätt i NJA 2009 s. 437, rättssäkerhetsöverväganden samt att parter ska kunna gå vidare i livet oberoende av varandra

235Brattström, Bodelning – verklighetens betydelse för framtidens regelutformning, Tidsskrift for familierett, arverett og barnvernrettslige sporsmål, 01/2011, s. 83.

682

SOU 2025:121

Bilaga 2

Diagram 91. Preskription – utredningens förslag bör genomföras.

Det var 20 respondenter som inte besvarade frågan om bristen på preskription alltjämt föranleder svårigheter. Det var 44 respondenter som svarade ”Ja” och det var 41 respondenter som svarade ”Nej”. Det var 24 respondenter som inte besvarade frågan om rätten att begära bodelning borde preskriberas. Det var 59 respondenter som svarade ”Ja” och det var 22 respondenter som svarade ”Nej”.

2.5.3.3Kalla parter till sammanträde vid vite för att förbättra deras medverkan i saken respektive stupstocksföreläggande

Ett förslag för att föra processen framåt var att införa en möjlighet för bodelningsförrättaren att kalla parterna till sammanträde vid vite, för att förbättra parternas deltagande i förfarandet. Ett av skälen till förslaget var då makes medverkan kan behövas i större grad än vad som kan erhållas genom vite att lämna uppgift om tillgångar och skulder per brytdagen.236

Härnäst presenteras resultaten avseende svarsalternativet ”Möjlighet för förrättaren att kalla parterna till sammanträde vid vite för att om möjligt förbättra deras medverkan i saken”. Respondenternas svar på huruvida frågan alltjämt föranleder svårigheter respektive om förslaget bör genomföras presenteras i varsitt diagram nedan.

Diagram 92. Möjlighet att kalla vid vite – brist på verktyg föranleder svårigheter

236Ds 2005:34, s. 157.

683

Bilaga 2

SOU 2025:121

Diagram 93. Möjlighet att kalla vid vite – förslaget bör genomföras

Det var 21 respondenter som inte besvarade frågan om (avsaknad) av möjlighet att kalla parter vid vite alltjämt föranleder svårigheter. Det var 60 respondenter som svarade ”Ja” och det var 24 respondenter som svarade ”Nej”. Det var 32 respondenter som inte besvarade frågan om förslaget om möjlighet att kalla parter vid vite borde genomföras. Det var 60 respondenter som svarade ”Ja” och det var 13 respondenter som svarade ”Nej”.

Ytterligare ett förslag som framfördes i Ds 2005:34 var att införa en möjlighet till stupstocksföreläggande, enligt förlaga i 42 kap. 15 § RB. Förslaget framfördes för att kunna motverka att en passiv part drar nytta av att handläggningen drar ut på tiden samt för att stärka bodelningsförrättarens roll under den praktiska handläggningen.237 Stupstocksföreläggande enligt RB handlar om fakultativ preklusion, där part efter viss tidpunkt inte får åberopa ny omständighet eller lägga fram nytt bevis, annat än i två specifika undantagsfall. Syftet med införandet av paragrafen i RB var just tidseffektiva fördelar med en ordnad processföring, där handläggningen av dispositiva mål inte skulle dra ut på tiden.238

Härnäst presenteras resultaten avseende svarsalternativet Stupstocksföreläggande. Respondenternas svar på huruvida frågan alltjämt föranleder svårigheter respektive om förslaget bör genomföras presenteras i varsitt diagram nedan.

Diagram 94. Brist på stupstocksföreläggande föranleder alltjämt svårigheter

237Ds 2005:34, s. 157–158.

238Prop. 1999/2000:26, s. 140 och s. 70–71.

684

SOU 2025:121

Bilaga 2

Diagram 95. Förslaget om att införa stupstocksföreläggande bör genomföras.

Det var 19 respondenter som inte besvarade frågan om huruvida (avsaknad) av möjlighet till stupstocksföreläggande alltjämt föranleder svårigheter. Det var 62 respondenter som svarade ”Ja” och det var 24 respondenter som svarade ”Nej”. Det var 23 respondenter som inte besvarade frågan om förslaget att införa möjlighet till stupstocksföreläggande bör genomföras. Det var 67 respondenter som svarade ”Ja” och det var 15 respondenter som svarade ”Nej”.

2.5.3.4 Mellanbeslut och möjlighet att avskaffa särskild talan

I detta underavsnitt ska två olika förändringsförslag presenteras. Dessa tar på olika sätt sikte på att dela upp processen inför bodelningsförrättare, antingen genom att avgöra frågor för sig respektive att en fråga med påverkan på bodelningen avgörs i domstol.

En bodelningsförrättare får om makarna inte kan nå en överenskommelse fatta ett skriftligt beslut om delning. En av bodelningsförrättaren upprättad och underskriven handling kallas bodelningsbeslut.239 Den beslutsbefogenhet bodelningsförrättaren har är absolut och omfattar en prövning av alla prejudiciella frågor för bodelningen. 240 Här ska diskuteras möjlighet för bodelningsförrättare att fatta mellanbeslut, för att avgöra vissa frågor innan det slutliga beslutet meddelas. Möjlighet att fatta mellanbeslut är inte lagstadgad för bodelningsförrättaren. Av HD:s motivering i NJA 2013 s 602, framgår att delbeslut (min kursivering) kan fattas redan på ett tidigt stadium under förfarandet.241 Det är dock oklart om HD med uttalandet avsåg att ta ställning för bodelningsförrättares möjlighet att meddela mellanbeslut.242 Tottie och Teleman har uttryckt att delbeslut torde avse ett skriftligt beslut som delger parterna och att sannolikt ska detsamma inte förses med någon fullföljdshänvisning då det inte utgör ett slutligt beslut om delningen utan ett ställningstagande rörande just ett för denna prejudiciellt spörsmål.243 Det kan diskuteras huruvida HD med sitt ordval avsåg att diskutera delbeslut, i förhållande till deldom. Telemans exempel på

239Teleman, Bodelning, 6 uppl., s. 302 och Tottie och Teleman, Äktenskapsbalken – en kommentar, 3 uppl., s. 302.

240Prop. 1986/87:1, s. 224-225.

241NJA 2013 s. 602, p 14.

242Se avseende analys av underrättspraxis kring mellanbeslut Ds 2005:34, s. 159.

243Tottie, Teleman, Äktenskapsbalken – en kommentar, 3 uppl., s. 496 med hänvisning till 49 kap. 3 § 1 st RB.

685

Bilaga 2

SOU 2025:121

mellanbeslutstema i Ds 2005:34 är bland annat vilket lands lag som ska tillämpas.244 Frågan om vilket lands lag som ska tillämpas är en rättsfråga. Möjligheten att meddela mellandom avseende rättsfråga har diskuterats i förarbeten, där ordvalet i 17 kap. 5 § 2 st RB blev fråga som främst angår rättstillämpningen, men avsåg till exempel prövning av vilket lands lag som ska tillämpas.245 Frågan om mellandom över en rättsfråga har diskuterats i doktrin.246 Enligt Teleman är det genom en analog tillämpning av 17 kap. 5 § RB om mellandom, som en bodelningsförrättare skulle kunna meddela ett ”mellanbeslut”.247 Mellandom har en processekonomisk funktion, då rätten ska kunna bryta ut och avgöra en delfråga för att sedan avgöra målet, utan att pröva återstående frågor. Mellandom är lämpligt om det finns ett prejudiciellt samband mellan frågorna, då mellandomen ligger till grund för slutlig dom. Exempelvis kan en mellandom omfatta både om ett rättsfaktum föreligger och den rättsliga betydelsen av detsamma, om flera rättsfakta är tvistiga i processen. Det kan vara alternativa grunder, som att ett testamente klandras med grund i formfel och på grund av psykisk störning. Om rätten i mellandom konstaterar att testamentet är behäftat med formfel är detsamma ogiltigt och frågan om psykisk störning behöver inte prövas. En mellandom kan också gälla en alternativ invändning, att svaranden i mål om betalningsskyldighet förnekar grunden för käromålet och menar att fordran är preskriberad. En mellandom kan överklagas och vinna laga kraft.248 Möjlighet till mellanbeslut för bodelningsförrättaren diskuteras bland annat utifrån den mångfald av tillgångar och skulder som kan finnas och att bodelning innebär värdering och lottläggning.249

Härnäst presenteras resultaten avseende svarsalternativet ”Mellanbeslut kring t.ex. tillämplig lag och äktenskapsförord, med möjlighet för part att klandra beslutet utan avvaktande av resultatet av den återstående förrättningen”. Respondenternas svar på huruvida frågan alltjämt föranleder svårigheter respektive om förslaget bör genomföras presenteras i varsitt diagram nedan.

244Se Ds 2005:34, s. 158–159 med referens också till 29 § 1 st lag (1999:116) om skiljeförfarande och Teleman Bodelning, 6 uppl., s. 314–315, kring att ett äktenskapsförords giltighet skulle kunna avgöras genom mellanbeslut, då det påverkar handläggningens omfattning och har stor processekonomisk betydelse.

245Prop. 1989/90:71, s. 43–44.

246Ekelöf m.fl., Rättegång V, 8 uppl., s. 235–236. Svea hovrätt Ö 4692–05 meddelat 2005-09-19/2005-11-28. Kärande önskade att hovrätten inte, som tingsrätten, skulle avvisa kärandens talan över bodelningsförrättarens beslut. Hovrätten instämde med tingsrättens bedömning och framförde bland annat att det, enligt hovrättens synsätt, avsetts av lagstiftaren att hålla samman bodelningsförrättningen. Bodelningsförrättaren ansågs skola i ett sammanhang pröva de prejudiciella frågorna och utifrån den inställning bodelningsförrättaren intog i dessa frågor verkställa fördelningen av egendom. Det ansågs därför inte varit lagstiftarens avsikt att bodelningsförrättaren skulle meddela delbeslut i prejudiciella frågor. Talan ansågs inte kunna prövas utifrån någon bestämmelse. Målet överklagades till HD, som beviljade prövningstillstånd. Innan tvisten hann prövas återkallades talan av klaganden, HD Ö 37–06 Dagboksblad. Enligt Teleman berodde återkallelsen på att parterna förlikades, Bodelning, 6 uppl., s. 315. Akten hos HD var gallrad. Begäran om att få ta del av handlingar skedde 2021-04-14.

247Teleman, Bodelning, 6 uppl., s. 314.

248Ekelöf m.fl., Rättegång 5, 8 uppl., s. 232–234.

249Se Ds 2005:34, s. 158–159 med referens också till 29 § 1 st lag (1999:116) om skiljeförfarande och Teleman Bodelning, 6 uppl., s. 314–315.

686

SOU 2025:121

Bilaga 2

Diagram 96. Bristen på möjlighet att fatta mellanbeslut föranleder alltjämt svårigheter.

Diagram 97. Förslaget om att ge bodelningsförrättaren möjlighet att fatta mellanbeslut bör genomföras.

Det var 20 respondenter som lämnade frågan om (avsaknad) av möjlighet att meddela mellanbeslut alltjämt föranleder svårigheter obesvarad. Det 53 respondenter som svarade ”Ja” och det var 32 respondenter som svarade ”Nej”. Det var 22 respondenter som lämnade frågan om förslaget om att ge bodelningsförrättaren möjlighet att meddela mellanbeslut borde genomföras obesvarad. Det var 58 respondenter som svarade ”Ja” och det var 25 respondenter som svarade ”Nej”. Det framstår därmed som att det finns en tendens till att praktiskt verksamma bodelningsförrättare finner mellanbeslut som ett relevant verktyg att diskutera. Det kan i ljuset av doktrin, framförda förslag och olika instansers uttalanden i praxis diskuteras om mellanbeslut redan är ett för bodelningsförrättare tillgängligt verktyg. Det kan även diskuteras vad ett mellanbeslut kan avse och om mellanbeslut, för det fall det inte anses som ett tillgängligt verktyg bör vara det.

En process hos bodelningsförrättare utesluter inte en särskild talan i domstol.250 Härnäst presenteras resultaten avseende svarsalternativet ”Avskaffa möjlighet för part att väcka särskild talan om fråga under pågående bodelningsförrättning”. Respondenternas svar på huruvida frågan alltjämt föranleder svårigheter respektive om förslaget bör genomföras presenteras i varsitt diagram nedan.

250Särskild talan kan väckas över en fråga som make vill ska avgöras prejudiciellt av domstol inför den fortsatta bodelningsförrättningen, prop. 1986/87:1, s. 225. Det innebär att de frågor som domstol får pröva vid bodelning i stor utsträckning är desamma som bodelningsförrättaren har att pröva. Skillnaden är att domstolen kan pröva en fråga (eller möjligen flera, vid separat talan om varje fråga), emedan bodelningsförrättaren får pröva samtliga bodelningsfrågor i ett sammanhang.

687

Bilaga 2

SOU 2025:121

Diagram 98. Möjlighet för part att väcka särskild talan föranleder alltjämt svårigheter.

Diagram 99. Förslaget om att avskaffa möjlighet för part att väcka särskild talan bör genomföras.

Det var 22 respondenter som lämnade frågan om förekomsten av möjlighet att väcka särskild talan alltjämt föranleder svårigheter obesvarad. Det var 19 respondenter som svarade ”Ja” och det var 64 respondenter som svarade ”Nej”. Det var 24 respondenter som lämnade frågan om förslaget om att avskaffa möjlighet att föra särskild talan obesvarad. Det var 25 respondenter som svarade ”Ja” och det var 56 respondenter som svarade ”Nej”. Det framstår därmed som att tendensen är att ett avskaffande av möjligheten att föra särskild talan inte är ett alternativ som en större del av de tillfrågade bodelningsförrättarna framhåller som ett önskat förändringsförslag.

2.5.3.5 Bodelningsbeslutet – anslutningsklander respektive verkställbarhet

I detta avsnitt kommer två förändringsförslag som tar sikte på tiden efter att bodelningsförrättarens uppdrag är avslutat, nämligen möjlighet till anslutningsklander av bodelning respektive möjligheten till bodelningshandlingars verkställbarhet.

En bodelningsförrättares bodelningsbeslut ska delges makarna. En make som av något skäl är missnöjd med bodelningen kan klandra bodelningsbeslutet inom fyra veckor från delgivningen, enligt 17 kap. 8 § 2 st ÄktB. En make måste klandra bodelningsbeslutet för egen del inom klanderfristen, då det saknas möjlighet för make att anslutningsklandra.251 Det är viktigt att notera att klanderfristen för två makar i samma ärende kan variera, eftersom det är delgivningstidpunkten som blir avgörande för varje makes enskilda klanderfrist.

251Se majoritetens domskäl i NJA 2008 s. 740, se dock skiljaktig mening.

688

SOU 2025:121

Bilaga 2

Härnäst presenteras resultaten avseende svarsalternativet ”Införande av anslutningsklander”. Respondenternas svar på huruvida frågan alltjämt föranleder svårigheter respektive om förslaget bör genomföras presenteras i varsitt diagram nedan.

Diagram 100. Avsaknad av möjlighet till anslutningsklander föranleder alltjämt svårigheter.

Diagram 101. Förslaget om införande av anslutningsklander bör genomföras.

Det var 22 respondenter som inte besvarade frågan om (avsaknad) av möjlighet till anslutningsklander alltjämt föranleder svårigheter. Det var 49 respondenter som svarade ”Ja” och det var 34 respondenter som svarade ”Nej”. Det var 24 respondenter som inte besvarade frågan om förslaget om införande av anslutningsklander bör genomföras. Det var 59 respondenter som svarade ”Ja” och det var 22 respondenter som svarade ”Nej”. Det finns alltså en viss tendens att respondenterna ansåg att förslaget om anslutningsklander var aktuellt och att det bör genomföras.

I situationen att makarna eller samborna inte har kommit överens och bodelningsförrättaren fattar ett beslut som delges makarna, som ingen av parterna därefter klandrar inom respektive klanderfrist är uppdraget från bodelningsförrättarens sida avslutat. Bodelningsprocessen borde följaktligen även för parterna vara avslutad. Det kan dock uppstå frågor om någon av makarna eller samborna inte efterkommer det meddelade bodelningsbeslutet. Bodelningsbeslut anses lända till efterrättelse omgående. Som lagstiftningen ser ut nu kan den andre maken eller sambon vända sig till Kronofogden för antingen betalningsföreläggande (om det gäller en penningfordran som har etablerats inom ramen för bodelningsbeslutet) eller vanlig eller särskild handräckning enligt 2– 4 §§ lag BfL (om det rör sig om utfående av viss specifik angiven egendom). Om en ansökan om betalningsföreläggande inte bestrids ska Kronofogden snarast meddela utslag i enlighet med

689

Bilaga 2

SOU 2025:121

ansökan. En sökande make eller sambo kan då snabbt, lätt och billigt få en exekutionstitel på sin fordran. Om den andre maken eller sambon bestrider betalningsföreläggandet kan målet flyttas över till tingsrätt, se 31 och 33 § BfL.252

Härnäst presenteras resultaten avseende svarsalternativet ”Att bodelningsbeslut görs verkställbara genom att de ges status som exekutionstitlar”. Respondenternas svar på huruvida frågan alltjämt föranleder svårigheter respektive om förslaget bör genomföras presenteras i varsitt diagram nedan.

Diagram 102. Att bodelningsbeslut inte är verkställbara föranleder alltjämt svårigheter.

Diagram 103. Förslaget att bodelningsbeslut görs verkställbara bör genomföras.

Det var 20 respondenter som inte besvarade frågan om bodelningsbesluts avsaknad av status som exekutionstitel alltjämt föranleder svårigheter. Det var 58 respondenter som svarade ”Ja” och det var 27 respondenter som svarade ”Nej”. Det var 25 respondenter som inte besvarade frågan om förslaget om att bodelningsbeslut ska ges status som exekutionstitlar ska genomföras. Det var 67 respondenter som svarade ”Ja” och det var 13 respondenter som svarade ”Nej”. Det finns därmed en tendens att bodelningsförrättare på fråga lyfter verkställbarhet för bodelningshandlingar som en förändringsmöjlighet. Ett annat alternativ avseende verkställbarhet vore att införa en möjlighet till att stadsfästa bodelningsavtal, för att kunna få fram verkställighet utan onödig fördröjning.

252Ekelöf Rättegång IV 9 uppl., s. 36–37 och 8 uppl., s. 34–35. Om finns en tvistig fråga kan målet hänskjutas till tingsrätten och prövas som ett vanligt tvistemål. Detta minskar risken att den summariska processen gör att det blir ett oriktigt slut. Det ska även poängteras att en klandertalan gällande bodelning förefaller kategoriseras som en fastställelsetalan (se NJA 1985 s. 140). En fastställelsedom utgör inte någon exekutionstitel.

690

SOU 2025:121

Bilaga 2

2.5.3.5 Respondenternas val av svarsalternativ

Det ställdes en avslutande fråga i enkätundersökningens utvärderingsdel. Respondenterna ombads välja ett av alternativen och även beskriva varför. Fritextfrågan om att välja ett alternativ lämnades obesvarad av 41 respondenter.253

Härnäst presenteras resultaten avseende frågan ”Om du bara får välja ett alternativ av de förslag som framfördes i Ds 2005:34, vilket anser du som viktigast och varför?”. Frågan är en fritextfråga och en respondent har istället för att utgå från utredningens alternativ formulerat ett eget sådant. Ett antal respondenter har inte heller valt enbart ett av de föreslagna alternativen, utan har skapat en egen kombination av alternativ från utredningen. Samtliga svar utifrån utredningen redovisas i den första tabellen nedan. Svaren redovisas från höger till vänster, från flest svar till minst antal svar. I den andra tabellen redovisas de svar som respondenterna formulerat på egen hand. Ingen respondent har valt alternativet att ”avskaffa möjlighet för part att väcka särskild talan om fråga under

pågående bodelningsförrättning” som det viktigaste.

Stupstocks-

Mellanbeslut

Anslutningsklander

Kalla vid

Verkställbarhet

Preskription

föreläggande

vite

Tabell 23. Val av

alternativ bland

förändringsförslag från Ds

2005:34.

Kombination

Eget

Kan inte välja

Stupstocksföreläggande,

Anslutningsklander,

Stupstocksföreläggande

Kalla vid vite

Att part inte

ett helheten är

mellanbeslut och

kalla

mellanbeslut och

och kalla vid vite

och

ska ha rätt till

viktig

vid vite

verkställbarhet

del i all typ

av egendom

Tabell 24. Val av alternativ - respondenternas egna alternativ.

Det rör sig om totalt 64 svar som har erhållits när det gäller val av alternativ. De flesta respondenterna har valt att utgå från något av de alternativ som framfördes i Ds 2005:34.

För att åskådliggöra resultaten i ett så fullständigt sammanhang som möjligt presenteras först det valda alternativet, antalet respondenter, årtiondet för respondenternas examen, åren från examen till första uppdrag och det antal slutförda uppdrag respondenterna har uppgett. Respondenter som inte har besvarat någon av dessa frågor presenteras inte i tabellen. År för examen presenteras med årtiondekategorier. För respondenter som har tagit examen från år 2010 och framåt är kategorierna 2010–2014 och 2015-framåt. I kolumnen anges antalet respondenter som har angett ett examensår inom årtiondet. Detta är för att säkerställa att enskilda svar i minsta möjliga utsträckning kan härledas till specifika respondenter. Alternativen presenteras från flest

253Det var 24 respondenter som besvarade fråga 20 a) med ”nej” och därmed ombads fortsätta till fritextfrågorna. Det är dock ett par respondenter som svarade nej, men ändå besvarade denna fråga. Bortfallet är dock relativt stort. Resultaten kommer trots detta att presenteras enligt kategorier och fritextsvaren som har besvarat ”varför-ledet” kommer att analyseras kvalitativt. En respondent har i anslutning till frågan kommenterat ”vet ej”. Se avsnitt 2.4.3.1.

691

Bilaga 2

SOU 2025:121

antal svar till minst antal svar. För kategorin år för första uppdrag presenteras denna genom år från examen till första uppdrag, baserat på det antal år respondenten har angett i sitt svar. Antal år har delats in i olika intervaller, för att göra presentationen av resultaten mer överskådlig. Intervallen är 0–3 år, 4–7 år, 8–10 år, 11–15 år, 16–19 år, 20 år och uppåt och slutligen 30 år och uppåt. Det antal respondenter som har angett ett visst intervall presenteras i tabellen. I fotnoterna presenteras de år som har angivits och som har använts vid beräkning av medelvärde. När det gäller slutförda uppdrag har dessa delats in i följande intervaller: <10, 10–15, 16–19, 20–30 och 30>.254 Vid beräkning av medelvärde har summan avrundats till närmaste heltal. Efter tabellen presenteras de motiveringar som respondenterna har uppgett avseende det valda alternativet. Det är inte alla respondenter som har angett varför de valt ett visst alternativ.

Först presenteras svaren avseende alternativet ”Stupstocksföreläggande”.

Svarsalternativ	Antal	Examen	Första uppdrag	Slutförda uppdrag
Stupstocksföreläggande	12(15)255	1970-tal: 1	0–3: 3256	<10: 3260
		1990-tal: 4	4–7: 5257	10–15: 4261
		2000-tal: 3	8–10 år: 2258	20–30: 4262
		2010–2014: 4	20 år: 2259	30>:1263

Tabell 25. Erfarenhet bland respondenter som valt stupstocksföreläggande som det viktigaste.

Den som fått sitt första uppdrag tidigast i förhållande till enkätundersökningens genomförande hade fått sitt första uppdrag som bodelningsförrättare under 1970-talet, vilket är den tidigaste tidpunkten för samtliga respondenter som besvarat denna fråga. Medelvärdet för antal år från examen till första uppdrag är enligt tabellen åtta år, men det finns en stor spännvidd där en respondent har uppgett att det första förordnandet erhölls samma år som examensåret medan det för två respondenter har passerat mer än 20 år mellan examensåret och år för första förordnande. Medelvärdet för antal slutförda uppdrag är 17 uppdrag. Även där finns en stor spännvidd, där en respondent har uppgett två slutförda uppdrag och en respondent 50 slutförda uppdrag. Tre respondenter har angett tio slutförda uppdrag. Bland de respondenter som har valt detta alternativ finns en övervikt av examen från år 1990 och framåt. Det är också intressant att ett antal

254Vid beräkning av medelvärde för slutförda uppdrag har, när respondenten svarat med ett intervall, siffran mitt i intervallet använts för att beräkna medelvärde.

255Det var totalt 15 respondenter som valde ”Stupstocksföreläggande”. Det var 2 respondenter som uppgett examensår under 1980-talet som inte besvarade frågan om år för första uppdrag. Ytterligare en respondent som uppgett examensår under 1980-talet, besvarade inte frågan om slutförda uppdrag. Antalet respondenter i tabellen är 12.

2561 respondent svarade 0 år och 2 respondenter svarade 3 år.

2573 respondenter svarade 4 år och 1 respondent svarade 6 år respektive 7 år.

2582 respondenter svarade 9 år.

2591 respondent svarade 23 år respektive 1 respondent svarade 24 år.

2601 respondent svarade 2 uppdrag och 2 respondenter svarade 5 uppdrag.

2613 respondenter svarade 10 uppdrag och 1 respondent svarade 10–15 uppdrag.

2622 respondenter svarade 20 uppdrag och 1 respondent svarade 20–30 uppdrag respektive 30 uppdrag.

2631 respondent svarade 50 uppdrag.

692

SOU 2025:121

Bilaga 2

respondenter som har slutfört relativt få uppdrag mellan makar ändå vittnar om att det finns problem i vissa bodelningsprocesser, som enligt dessa respondenter skulle avhjälpas med stupstocksföreläggande.

Det var 11 respondenter som motiverade sitt val av detta alternativ. Motiveringarna löd: ”för att komma till avslut”, ”för att slippa ’långbänkarna’ där ena part trilskar för att ’svälta’ ut fattigare part”, ”är absolut mest angeläget för att undvika alltför långa handläggningstider. Bodelningsförfarandet skall genomföras skyndsamt vilket sällan sker idag. Mycket långa handläggningstider utnyttjas inte sällan av en av parterna. […] det är vanligt att part mår extremt dåligt i livssituationen innan bodelningen blivit avslutad. Även bodelningsförrättaren borde ha en tidsfrist inom vilken lagens åtgärder ska vidtas. Om så ej sker kan bodelningsförrättare bytas ut eller annan påföljd inträda?”, ”för att undvika obstruktion av ena parten”, ” för att påskynda och effektivisera processen”, ”största problemet är när part inte medverkar och onödigt fördröjer handläggningen – ofta den rikare – och skulle underlätta att få möjlighet att driva handläggningen framåt.”, ”det är det enskilt viktigaste verktyget för att komma framåt snabbare i en bodelning.”, ”för att hantera parter/ombud som inte medverkar”, ”för att få tredskande part att medverka fullt ut”, ”förkorta handläggningstiden och incitament till att skaffa ombud tidigt samt inte få nya yrkanden mm precis innan beslut” och ” skulle påskynda processen, dels på grund av inaktiva ombud, dels inaktiva parter”. Svaren berör teman som effektivitet, obstruktion och makarnas respektive ekonomiska förutsättningar.

Härnäst presenteras svaren avseende alternativet ” Mellanbeslut kring t.ex. tillämplig lag och äktenskapsförord med möjlighet för part att klandra beslutet utan avvaktande av resultatet av den återstående förrättningen”.

693

Bilaga 2

SOU 2025:121

Svarsalternativ				Antal	Examen	Första uppdrag	Slutförda uppdrag
Mellanbeslut kring t.ex. tillämplig				8(11)264	1970-tal: 2	0–3: 1265	<10: 3270
lag och	äktenskapsförord		med		1980-tal: 1	4–7: 3266	15–20: 2271
möjlighet för part att klandra					2000-tal: 3	8–10 år: 2267	20–30: 1272
beslutet	utan	avvaktande	av		2010–2014: 2	11–15 år: 1268	30>: 2273
resultatet	av	den återstående				16–19 år: 1269
förrättningen

Tabell 26. Erfarenhet bland respondenter som valt ”mellanbeslut” som det viktigaste.

Den som fått sitt första uppdrag tidigast i förhållande till enkätundersökningens genomförande hade fått sitt första uppdrag under 1980-talet. Medelvärdet för antal år mellan år för examen och år för första uppdrag som bodelningsförrättare var åtta år (avrundat uppåt), men det finns en stor spännvidd där en respondent uppgett att det första förordnandet erhölls samma år som examensåret medan en respondent uppgett att det passerat mer än 15 år mellan år för examen och år för det första förordnandet. Medelvärdet för antal slutförda uppdrag är 54 uppdrag (avrundat uppåt). Det finns dock en stor spännvidd, där en respondent har uppgett två uppdrag och en respondent 300 uppdrag. Två respondenter uppgav ett intervall om 15–20 slutförda uppdrag. En respondent angav 300 slutförda uppdrag. Om detta svar tas bort vid beräkning av medelvärde blir det istället 19 slutförda uppdrag (avrundat uppåt). Det är intressant att ett antal respondenter som har slutfört relativt få uppdrag mellan makar ändå vittnar om att det finns problem i vissa bodelningsprocesser, som enligt dessa respondenter skulle avhjälpas med mellanbeslut.

Det var 6 respondenter som motiverade sitt val av detta alternativ. Mellanbeslut kan anses särskilt aktuella när det gäller fråga om lands lag, men även när det är fråga om tvist om äktenskapsförord – eftersom dessa frågor har prejudiciell inverkan på hela den fortsatta bodelningen.274 Motiveringarna löd: ”Ibland enda möjligheten att komma vidare.”, ”underlättar processen mycket”, ”eftersom ett senare ändrat beslut, i en fråga där mellanbeslut hade kunnat

264Det var totalt 11 respondenter som valde ”Mellanbeslut”. Det var en respondent som svarade examensår 1969 och som besvarade frågan om år för första uppdrag, men som inte besvarade frågan om antal uppdrag. Det var en respondent som svarade examensår 1985 och besvarade frågan om antal uppdrag, men som inte besvarade frågan om år för första uppdrag. Det var en respondent som svarade examensår 1994 som inte besvarade de båda andra frågorna.

2651 respondent svarade 0 år.

2661 respondent svarade 4 år, 1 respondent svarade 6 år och 1 respondent svarade 7 år.

2671 respondent svarade 8 år och 1 respondent svarade 9 år.

2681 respondent svarade 11 år.

2691 respondent svarade 17 år.

2701 respondent svarade 2 uppdrag, 1 respondent svarade 6 uppdrag och 1 respondent svarade 7 uppdrag.

2712 respondenter svarade 15–20 uppdrag, vilket är skälet till att detta intervall använts här istället för de fixerade intervallen.

2721 respondent svarade 30 uppdrag.

2731 respondent svarade 50 uppdrag och en respondent svarade 300 uppdrag.

274Se Ds 2005:34, s. 158–159 med referens också till 29 § 1 st lag (1999:116) om skiljeförfarande och Teleman Bodelning, 6 uppl., s. 314–315, kring att ett äktenskapsförords giltighet skulle kunna avgöras genom mellanbeslut, då det påverkar handläggningens omfattning och har stor processekonomisk betydelse.

694

SOU 2025:121

Bilaga 2

fattas, innebär stora kostnadsökningar”, ”för att komma vidare i ärendet”, ”för förenkling av handläggning och processekonomiska skäl” och ”det är det som har störst praktisk vikt”. Svaren berör teman som effektivitet, processekonomi, planering och handläggning.

Härnäst presenteras svaren avseende alternativet ”Införande av anslutningsklander”.

Svarsalternativ	Antal	Examen	Första uppdrag	Slutförda uppdrag
Införande av anslutningsklander	6(11)275	1980-tal: 1	0–3 år: 2276	<10: 1281
		1990-tal: 1	4–7 år: 1277	10–15: 2282
		2000-tal: 2	8–10 år: 1278	20–30: 2283
		2010–2014: 1	11–15 år: 1279	30>: 1284
		2015-: 1	16–19 år: 1280

Tabell 27. Erfarenhet bland respondenter som valt ”anslutningsklander” som det viktigaste.

Den som fått sitt uppdrag tidigast i förhållande till enkätundersökningens genomförande hade fått sitt första uppdrag under 2000-talet. Medelvärdet för antal år mellan examen och år för första uppdrag som bodelningsförrättare var åtta år (avrundat uppåt), men det finns en stor spännvidd där en respondent har uppgett att det första förordnandet erhölls året efter examen och en respondent har uppgett att det passerat mer än 15 år mellan examensåret och året för första förordnande. Medelvärdet för antal slutförda uppdrag är 28 uppdrag (avrundat uppåt). Det finns dock en stor spännvidd där en respondent har uppgett fem slutförda uppdrag och en respondent har uppgett 100 slutförda uppdrag. Två respondenter har uppgett 10 slutförda uppdrag och två respondenter har uppgett 20 slutförda uppdrag. En respondent angav 100 slutförda uppdrag. Om detta svar tas bort vid beräkning av medelvärde blir det istället 13 slutförda uppdrag. Det är intressant att vissa respondenter med varierande yrkeserfarenhet och varierande antal slutförda bodelningsförrättaruppdrag framhåller anslutningsöverklagande som det viktigaste, när det berör en tidpunkt då bodelningsförrättarens uppdrag i de flesta fall är avslutat.

Det var 7 respondenter som motiverade sitt val av detta alternativ. Motiveringarna löd: ”Rättviseskäl”, ”för att undvika alla klander som görs för säkerhets skull”, ”då man ibland måste

275Det var totalt 11 respondenter som svarade ”Införande av anslutningsklander”. Det var en respondent som svarade examensår 1969 som besvarade år för första uppdrag, men som inte frågan om antal uppdrag. En respondent som svarade examensår 1975 respektive examensår 1981, besvarade ingen av de andra två frågorna. En respondent som svarade examensår 1977 besvarade inte frågan om antal uppdrag. En respondent som svarade examensår 1988, besvarade år för första uppdrag men inte frågan om antal uppdrag.

2761 respondent svarade 1 år och 1 respondent svarade 2 år.

2771 respondent svarade 6 år.

2781 respondent svarade 10 år.

2791 respondent svarade 11 år.

2801 respondent svarade 16 år.

2811 respondent svarade 5 uppdrag.

2822 respondenter svarade 10 uppdrag.

2832 respondenter svarade 20 uppdrag.

2841 respondent svarade 100 uppdrag.

695

Bilaga 2

SOU 2025:121

klandra bara för att den andre ev. klandrar”, ”för att slippa att båda klandrar trots att ingen vill utan båda kan godta beslutet”, ”små frågor om ersättning för utlägg eller felräkningar från bodelningsförrättare bör kunna tas upp utan att den parten inte överklagat pga. vill ”ha avslut” i efterhand”, ” det ger då en möjlighet att inkomma med egna yrkanden”, ”part låter sig inte delges för att vinna tid. Om bara en part klandrat blir det obalans (risk för) vid kommande prövning i domstol” och ”det pågår ett dribblande med delgivning, utgångspunkten för klanderfrist och nu måste man alltid överklaga eftersom det inte går att anslutningsöverklaga. Då klagar man alltid på allt som gå klienten emot.”. Svaren berör teman som rättviseskäl, processekonomi, delgivningsproblem.

Härnäst presenteras svaren avseende alternativet ”Möjlighet för förrättaren att kalla parterna till

sammanträde vid vite för att om möjligt förbättra deras medverkan i saken”.

Svarsalternativ	Antal	Examen	Första uppdrag	Slutförda uppdrag
Möjlighet för förrättaren att kalla	9	1970-tal: 1	0–3 år: 3285	<10: 2291
parterna till sammanträde vid		1990-tal: 3	4–7 år: 1286	10–15: 2292
vite för att om möjligt förbättra		2000-tal: 2	8–10 år: 1287	20–30: 4293
deras medverkan i saken		2010–2014: 2	11–15: 1288	30>: 1294
		2015-: 1	16–19: 2289
			30 år: 1290

Tabell 28. Erfarenhet bland respondenter som valt ”kalla vid vite” som det viktigaste.

Den som fått sitt uppdrag tidigast i förhållande till enkätundersökningens genomförande hade fått sitt första uppdrag under 2000-talet. Medelvärdet för antal år mellan examen och år för första uppdrag som bodelningsförrättare var 12 år (avrundat uppåt). Det finns dock en stor spännvidd där en respondent har uppgett att det första förordnandet erhölls året efter examen och en respondent har uppgett att det passerat mer än 30 år mellan examensåret och året för första förordnande. Medelvärdet för antal slutförda uppdrag är 25 uppdrag (avrundat uppåt). Det finns dock en stor spännvidd där två respondenter har uppgett sex slutförda uppdrag och en respondent har uppgett 100 slutförda uppdrag. Två respondenter har uppgett 6 slutförda uppdrag, två respondenter har uppgett 10 slutförda uppdrag och två respondenter har uppgett 20 slutförda uppdrag. En respondent angav 100 slutförda uppdrag. Om detta svar tas bort vid beräkning av

2851 respondent svarade 1 år och 2 respondenter svarade 3 år.

2861 respondent svarade 5 år.

2871 respondent svarade 10 år.

2881 respondent svarade 14 år.

2891 respondent svarade 17 år och 1 respondent svarade 18 år.

2901 respondent svarade 36 år.

2912 respondenter svarade 6 uppdrag.

2922 respondenter svarade 10 uppdrag.

2932 respondenter svarade 20 uppdrag, 1 respondent svarade 25 uppdrag och 1 respondent svarade 20–30 uppdrag.

2941 respondent svarade 100 uppdrag.

696

SOU 2025:121

Bilaga 2

medelvärde blir det istället 14 slutförda uppdrag (avrundat uppåt). Det är intressant att respondenter med olika yrkeserfarenhet vid sitt första förordnande och varierande antal slutförda uppdrag har valt ett alternativ som handlar om att föra förrättningen framåt. Det talar för att behov av att föra förrättningen framåt kan förekomma vid en stor spännvidd av uppdrag.

Det var 7 respondenter som motiverade sitt val av detta alternativ. Motiveringarna löd ”viktigt för få part som medverkar i processen för att därigenom undvika framtida bekymmer”, ”viktigt att parter medverkar. Skulle också önska utökade möjligheter att ex officio få fram uppgifter om tillgångar exempelvis banktillgodohavanden”, ”det är viktigt att få sitta ned tillsammans med parterna och det öppnar ofta upp för en överenskommelse”, ”jag har haft flera ärenden där ena parten bara låter bli att höra av sig och inte infinna sig till sammanträde. Ett vitesföreläggande tror jag skulle bli ett bra medel, även om jag tror att i ett enskilt fall […] En del personer är hopplöst svåra.”, ”ingjuter allvaret för tredskande parter.”, ” mer formalisering av förrättarens möjlighet att ställa krav på medverkan. Ofta uppstår problem när en eller båda makar inte medverkar och då behöver det finnas regelverk att luta sig på för att kunna föra ärendet vidare och att avgöra frågan” och ”Praktiskt sett störst betydelse”. Svaren berör teman som effektivitet, obstruktion och samförstånd.

Härnäst presenteras svaren avseende alternativet ”Att bodelningsbeslut görs verkställbara genom

att de ges status som exekutionstitlar”.

Svarsalternativ			Antal	Examen	Första uppdrag	Slutförda uppdrag
Att	bodelningsbeslut	görs	6	2000-tal: 5	4–7 år: 3295	<10: 3297
verkställbara genom att de ges				2010–2014: 1	8–10 år: 3296	10–15: 1298
status som exekutionstitlar.						20–30: 1299
						30>: 1300

Tabell 29. Erfarenhet bland respondenter som valt ”bodelningsbesluts verkställbarhet” som det viktigaste.

Samtliga respondenter som valde detta alternativ som viktigast hade tagit examen från år 2000 och framåt och samtliga respondenter hade erhållit sina första förordnanden från 2000-talet och framåt. Medelvärdet för antal år mellan examen och år för första uppdrag som bodelningsförrättare var sju år (avrundat uppåt). Medelvärdet för antal slutförda uppdrag är 16 uppdrag (avrundat uppåt). Det finns dock en spännvidd i antalet slutförda uppdrag, där en respondent har uppgett ett avslutat uppdrag och en respondent har uppgett femtio avslutade uppdrag. Det är intressant

2952 respondenter svarade 4 år och 1 respondent svarade 5 år.

2961 respondent svarade 8 år och 2 respondenter svarade 9 år.

2971 respondent svarade 1 uppdrag, 1 respondent svarade 4–5 uppdrag och 1 respondent svarade 8 uppdrag.

2981 respondent svarade 10–12 uppdrag.

2991 respondent svarade 20 uppdrag.

3001 respondent svarade 50 uppdrag.

697

Bilaga 2

SOU 2025:121

att respondenter med relativt likartade examensår, kanske i egenskap av ombud, framhåller detta alternativ som det viktigaste – eftersom det handlar om något som tidsmässigt ligger efter den tidpunkt då bodelningsförrättarens arbete är avslutat.

Det var 6 respondenter som motiverade sitt val av detta alternativ. Motiveringarna löd: ”Exekutionstitel – beslutet förefaller annars som ”på låtsas”, mer press att faktiskt samarbeta och efterkomma beslutet. Billigare än en separat verkställighetsprocess.”, ”mer utifrån rollen som ombud för part då det är extremt tidskrävande att behöva ansöka hos Kronofogdemyndigheten om att få beslutet som exekutionstitel och motparten sedan begär överlämning av ärendet till domstol”, ”Har praktisk erfarenhet av hur bristen på exekutionstitel medför att processen drar ut på tiden. Först ska parterna genomgå process med bodelningsförrättare, sedan ytterligare process innan part fått exekutionstitel och kan vända sig till Kronofogdemyndigheten. Har en pågående process som partsombud där bodelningsförrättare förordnades 2015. Först nu har part fått exekutionstitel och kan gå vidare till Kronofogdemyndigheten för utmätning. Många parter är kritiska till att processen tar lång tid och att (mot)part har stora möjligheter att undanhålla information och försena processen.”, ”processekonomiskt samt att ena partens möjlighet att tömma boet minskar”, ”för att undvika långa och kostsamma processer efter beslutet”, ”tar idag ibland år att få till en bodelning”. Svaren berör teman som processekonomi, praktisk vikt, tidsmässiga aspekter och partshänsyn.

Härnäst presenteras svaren avseende alternativet ”Preskription av rätt till bodelning.”

Svarsalternativ	Antal	Examen	Första uppdrag	Slutförda uppdrag
Preskription av rätt till bodelning	4	1960-tal: 1	0–3 år: 1301	15–30: 3305
		1980-tal: 1	4–7 år: 1302	30<: 1306
		1990-tal: 2	16–19 år: 1303
			20–30: 1304

Tabell 30. Erfarenhet bland respondenter som valt preskription av rätt till bodelning som det viktigaste.

Den som fått sitt uppdrag tidigast i förhållande till enkätundersökningens genomförande hade fått sitt första uppdrag under 1990-talet. Medelvärdet för antal år mellan examen och år för första uppdrag som bodelningsförrättare var 13 år (avrundat nedåt). Det finns dock en stor spännvidd där en respondent har uppgett att det första förordnandet erhölls två år efter examensåret och en respondent har uppgett att det har passerat mer än 25 år mellan examensåret och året för första förordnande. Medelvärdet för antal slutförda uppdrag är 36 uppdrag (avrundat uppåt). Det finns

3011 respondent svarade 2 år.

3021 respondent svarade 5 år.

3031 respondent svarade 19 år.

3041 respondent svarade 27 år.

3051 respondent svarade 15–20 uppdrag, 1 respondent svarade 20 uppdrag och 1 respondent svarade 25 uppdrag. Mot denna bakgrund ändrades det fixerade intervallet något.

3061 respondent svarade 100 uppdrag.

698

SOU 2025:121

Bilaga 2

dock en stor spännvidd där en respondent har uppgett intervallet 15–20 slutförda uppdrag och en respondent har uppgett 100 slutförda uppdrag. Om detta svar tas bort vid beräkning av medelvärde blir det istället 21 slutförda uppdrag (avrundat uppåt), vilket är relativt rättvisande för övriga respondenters svar. Det är intressant att samtliga respondenter som valde detta alternativ som det viktigaste hade en relativt lång yrkeserfarenhet i förhållande till enkätundersökningens genomförande.

Det var 3 respondenter som motiverade sitt val av detta alternativ. Motiveringarna löd ”Därför att det leder till mkt svårutredda, kostsamma bodelningar och bör leda till att parter inser vikten av att bodela tidigt efter separation”, ”bodelningsfrågan måste väckas inom rimlig tid” och ”eftersom parterna i större utsträckning kommer överens”. Svaren berör teman som utredningsbörda, bevisfrågor, tidsmässiga aspekter och samförståndstankar.

Härnäst presenteras alternativ som innebär att respondenter kombinerat förslag från utredningen eller kommit fram med ett eget alternativ. Det är intressant att totalt 7 respondenter på olika sätt velat kombinera flera eller alla alternativ respektive formulera egna alternativ. Två ”egna” alternativ kommer att presenteras tillsammans i en tabell och därefter presenteras de kombinationer som respondenterna har valt tillsammans. Detta är för att presentera respondenternas val på ett sådant sätt att deras uppgifter inte i onödan kan härledas till enskilda respondenters svar.

Svarsalternativ	Antal	Examen	Första uppdrag	Slutförda uppdrag
”Helheten är viktig” och	3	1980-talet	0–3 år: 1307	<10: 1310
”Att part inte ska ha rätt till		1990-talet	4–7 år: 1308	10–20: 1311
del i all typ av egendom”		2015-	30>: 1309	30>: 1312

Tabell 31. Erfarenhet bland respondenter som formulerat egna alternativ.

Den som fått sitt uppdrag tidigast i förhållande till enkätundersökningens genomförande hade fått sitt första uppdrag under 1990-talet. Medelvärdet för antal år mellan examen och år för första uppdrag som bodelningsförrättare var 12 år (avrundat nedåt). Det finns dock en stor spännvidd där en respondent har uppgett att det första förordnandet erhölls två år efter examensåret och en respondent har uppgett att det har passerat 30 år mellan examensåret och året för första förordnande. Medelvärdet för antal slutförda uppdrag är 22 uppdrag (avrundat uppåt). Det finns dock en stor spännvidd där en respondent har uppgett ett slutfört uppdrag och en respondent har uppgett 50 slutförda uppdrag.

3071 respondent svarade 2 år.

3081 respondent svarade 5 år.

3091 respondent svarade 30 år.

3101 respondent svarade 1 uppdrag.

3111 respondent svarade 10–20 uppdrag, vilket är varför det fixerade intervallet anpassades.

3121 respondent svarade 50 uppdrag.

699

Bilaga 2

SOU 2025:121

Först presenteras fritextsvaren avseende alternativet ”Helheten är viktig”. Det var två respondenter som valde detta alternativ. En av respondenterna skrev ” Kan ej välja ett förslag på helheten är viktig” och den andra respondenten skrev ”samtliga förslag anser jag är viktiga”. Avseende alternativet ”Att part inte ska ha rätt till del i all typ av egendom” motiverade inte respondenten sitt val.

Härnäst presenteras svaren avseende de respondenter som på olika sätt har kombinerat egna svarsalternativ av de föreslagna i en gemensam tabell.

Svarsalternativ		Antal	Examen	Första uppdrag	Slutförda uppdrag
Stupstocksföreläggande,	mellanbeslut	1(2)313	1990-talet: 2	4–7 år: 1314	30>: 2316
och möjlighet för förrättaren att kalla vid		1		11–15 år: 1315
vite resp. stupstocksföreläggande och
möjlighet för förrättaren att kalla vid vite
för att om möjligt
Anslutningsklander, mellanbeslut 317 och		1	2000-talet: 2	4–7 år: 1318	10–15: 2320
verkställbarhet resp. kalla vid vite och		1		11–15 år: 1319
verkställbarhet

Tabell 32. Erfarenhet bland respondenter som kombinerat egna svarsalternativ.

Härnäst presenteras fritextsvaren avseende varför den av respondenterna valda kombinationen framfördes. När det gäller kombinationerna ”Införande av anslutningsklander, mellanbeslut […] och att bodelningsbeslut görs verkställbara [… [” och ”Möjlighet för förrättaren att kalla parterna till sammanträde vid vite […] och att bodelningsbeslut görs verkställbara […]” motiverade inte respondenterna dessa kombinationer. När det gäller kombinationen ”Stupstocksföreläggande, mellanbeslut […] och möjlighet för förrättaren att kalla parterna till sammanträde vid vite […]” motiverade en av respondenterna sitt svar med ”mellanbeslut är bra, har fattat det själv men praxis spretig, kallelse vid vite och möjlig

313En respondent som svarade ”Stupstocksföreläggande, mellanbeslut och möjlighet för förrättaren att kalla vid vite” besvarade frågan om examensår, men lämnade dock båda de andra frågorna obesvarade.

3141 respondent svarade 7 år.

3151 respondent svarade 11 år.

3162 respondenter svarade 50 uppdrag.

317Respondenten formulerade sitt alternativ med ordet ”delbeslut”. I utredningen föreslogs mellanbeslut, med utblick till mellandomsmöjligheterna enligt 17 kap. 5 § RB, se Ds 2005:34 s.159. Emellertid gjorde även en hänvisning till 29 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande, vari både möjlighet till mellanskiljedom och delskiljedom behandlas. Det är möjligt att respondenten har valt delbeslut för att istället knyta an till deldom, enligt 17 kap. 4 § RB. Jag har valt att tolka svaret som att det som avses är mellanbeslut, i enlighet med hur utredningens förslag är formulerat.

3181 respondent svarade 6 år.

3191 respondent svarade 11 år.

3202 respondenter svarade 15 uppdrag.

700

SOU 2025:121

Bilaga 2

stupstock, dock knepigt när ombud inte finns” och den andra respondenten motiverade sitt svar med ”jättesvårt att välja ett. Tycker att det är viktigt att alla regler som kan effektivisera förfarandet är jätteviktiga. Därför väljer jag vite, stupstock och mellanbeslut”.När det gäller kombinationen ”Stupstocksföreläggande och möjlighet för förrättaren att kalla parterna till sammanträde vid vite […]” motiverade respondenten sitt svar med ”kalla till möte vid vite och stupstocksföreläggande, när ingen av parterna företräds av ombud eller när endast en av parterna har ombud. Det är oerhört frustrerande för part och bodelningsförrättare att en part trilskas och undviker handläggningen. Det medför mycket merarbete, kostnader för den part som vill ha bodelning, otillräckligt underlag för beslut och stor risk för klander och fortsatt process”.

2.5.6 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att de verktyg som i nuläget följer av 17 kap. ÄktB inte används särskilt ofta av bodelningsförrättare. De föreslagna verktygen har fått olika gensvar bland respondenterna. De föreslagna verktygen utgör olika sätt att få förfarandet hos bodelningsförrättaren att gå framåt, sätt att avgränsa förfarandet och frågorna under processen hos bodelningsförrättaren och om vad som sker när bodelningsförfarandet hos bodelningsförrättaren är avslutat. När det gäller val av förslag fanns det flera skäl till att en respondent hade valt ett alternativ och det var även flera respondenter som kombinerade olika alternativ. Om dessa eller andra formaliseringar av processen hos bodelningsförrättaren skulle ske, uppenbarar sig dock delvis nya frågor om kompetenskrav, vilka rättsliga krav som kan ställas på processen hos bodelningsförrättaren och vad som utgör en eftersträvansvärd formalisering av förfarandet hos bodelningsförrättaren.

2.6 Respondenternas fritextsvar

2.6.1 Inledning

I enkätundersökningen ställdes det ett antal fritextfrågor i syfte att fånga bredare vad respondenterna ansåg och även fånga in sådant som kan vara svårt att fullständigt ta fram alternativ för. Förfarandet hos bodelningsförrättaren såväl som bodelningen rör mellanmänskliga relationer och konflikter, rättsliga frågor och processuella frågor. Därför ställdes fritextfrågor som avsåg maktförhållandena mellan makarna, om det finns några skillnader mellan uppdrag som bodelningsförrättare mellan makar respektive bodelningsförrättare mellan sambor och om vad som kan göra ett uppdrag som bodelningsförrättare särskilt svårt. Enkätundersökningen avslutades med en fritextfråga som avsåg möjligheter till förändringar av bodelningsförrättaruppdraget för att göra detsamma mer ändamålsenligt.

701

Bilaga 2

SOU 2025:121

I detta kapitel kommer de olika fritextfrågorna att presenteras, där varje fritextfråga utgör en rubrik. Därefter har olika respondenters svar analyserats och utifrån svaren har ett antal olika teman formulerats.

2.6.2Arbetar du på något särskilt sätt för det fall att det finns någon maktobalans (fysisk, psykisk, emotionell, ekonomisk eller social) mellan de före detta makarna?

Det var 8 respondenter som lämnade frågan obesvarad.321 Det var 8 respondenter som enbart besvarade frågan med ordet ”Nej”. Det var en respondent som enbart besvarade frågan med ordet ”Ja”. Det var sex respondenter som på olika sätt uttryckte att de inte hade haft att göra med en sådan situation i egenskap av bodelningsförrättare.322 Det innebär att det var 82 respondenter som på något sätt besvarade frågan mer ingående.323 Samma respondent kan i sitt svar ha gett uttryck för flera olika teman. Det totala antalet svar som anges i fotnoterna överstiger därmed det totala antalet respondenter som har utvecklat sina resonemang. Angivande av antal respondenter ska inte ses som ett sätt att kvantitativt mäta olika temans vikt gentemot varandra. Det är enbart ett sätt att återge hur många respondenter som har varit inne på respektive tema. Att det kan påverka uppdraget om makarna har eller inte har ombud har flera respondenter varit inne på.324 Att många respondenter har varit inne på detta i sina svar har sannolikt med placeringen av fritextfrågan i anslutning till frågorna om ombud i samband med bodelningsförrättaruppdrag. Frågans placering kan därmed ha påverkat respondenternas svar.325

Utifrån de olika svaren kan följande fem teman urskiljas; ”Förmå den utan juridiskt biträde att skaffa ombud”, ”Materiell processledning”, ”Separata möten”, ”Våld” och ”Objektiv och neutral”.326

Att det kan påverka uppdraget om makarna har eller inte har ombud har flera respondenter varit inne på.327 Det är en del svar som berör denna typ av maktobalans, just om ena maken har

321Hit har även en respondent räknats som enbart gjorde ett streck vid frågan.

322Hit har respondenter som besvarade frågan med ”Har inte varit i en sådan situation”, ” Mitt enda förordnande upphävdes. Makarna ångrade sig och ville lösa det själva.”, ”inte varit aktuellt”, ”Jag har inte ännu varit med om detta i praktiken” och ”inte vad jag har tänkt på”. Även en respondent som svarade med följande ”det har inte varit aktuellt i mina fåtal ärenden som boutredningsman/bodelningsförrättare. Som ombud för en make som önskat kalla den andra med ombud till möte har dock detta hanterats med diskussioner i olika rum” har kategoriserats till detta svar.

323En respondent inledde sitt svar med ”nja, inget ärende är exakt likt ett annat oavsett maktobalans”.

324En respondent skrev ordagrant just att den situationen kan påverka uppdraget om makarna saknar ombud. En av respondenterna skrev ”ja, enbart om en av makarna saknar ombud – annars inte”.

325I efterhand hade jag utformat enkätundersökningen på så sätt att samtliga fritextfrågor ställdes separat i ett sammanhang, mer frikopplat från frågorna med svarsalternativ.

326En respondent har i sitt svar varit inne på att avvakta fakturering, om det finns pengar hos ena parten utan att tillställa den andra. Detta får tolkas som när det eventuellt råder ekonomisk maktobalans mellan makarna. En annan respondent har skrivit ”upplyser alla parter om rätten till garantiersättning vid tingsrätten”. Detta kan också tolkas som att det råder någon form av ekonomisk maktobalans mellan makarna. Dessa två svar utgör dock de enda svar som gett uttryck för sådan maktobalans. En respondent var även inne på hur bodelningsförrättare kan inhämta uppgifter, om denne bedömer att uppgifter från part inte är tillförlitliga.

327En respondent skrev ordagrant just att den situationen kan påverka uppdraget om makarna saknar ombud. En av respondenterna skrev ”ja, enbart om en av makarna saknar ombud – annars inte”.

702

SOU 2025:121

Bilaga 2

biträde men inte den andra. Ett antal svar ger på olika sätt uttryck för att respondenten då söker förmå den part som saknar ombud att skaffa ett eget ombud.328 Därför utformades temat ”Förmå den utan juridiskt biträde att skaffa ombud”, eftersom svaren indikerar att bodelningsförrättare kan – i den mån de anser det vara behövligt – söka förmå make att skaffa ombud, för att utjämna en av respondenterna identifierad maktobalans. Situationen om enbart en av makarna har juridiskt biträde hade ofta nära koppling till svar på temat ”Materiell processledning”, som innefattade hur bodelningsförrättare anpassar sin handläggning och information samt förklaringsbörda i situationer där enbart en make har juridiskt biträde.329 Det fanns dock en stor spännvidd i hur ramarna för den materiella processledningen har förståtts och tolkats av olika respondenter. Nästa tema har nära samband med materiell processledning då det innefattar anpassning av samtalsform, telefonmöten, skriftlig handläggning och genomförande av separata sammanträden och temat benämns ”Separata möten”.330 Skälen för varför respondenterna gjorde så kunde ibland uttryckligen i respondenternas svar vara kopplat till fysisk, psykisk eller emotionell obalans mellan parterna. Det kan noteras att valet att av separata möten eller anpassningar av samtalsform kan ha att göra med en kombination av de kategorier som respondenterna fick som svarsalternativ på frågan om vad som påverkar val av samtalsform.331 Vid en maktobalans kan makarnas preferens respektive makarnas beteende påverka en anpassning av handläggningen. Även bodelningsförrättarens bedömning av situationen kan påverka vilken samtalsform som väljs. Detsamma gäller även ombudssituationen. I temat Separata möten har vad vissa respondenter har benämnt som ”Våld”332 påverkat hur handläggningen struktureras, vilket blev ett eget tema. Flera av respondenterna har berört våld utifrån straffrättsliga förfaranden eller påvisad hotbild. Det sista temat kan benämnas som ”Objektiv och neutral”. 333 Det finns stora skillnader i hur neutralitet beskrivs och vad respondenterna anser sig kunna göra och inte.

328Det var 20 respondenter som på olika sätt kom in på detta.

329Det var 40 respondenter som på olika sätt kom in på den materiella processledningen, med konkreta exempel och med ordvalet ”materiell processledning”.

330Det var 24 respondenter som berörde separata sammanträden och andra anpassningar av handläggning utifrån maktobalans. En respondent skrev dock att denne enbart har separata sammanträden om parterna har biträde.

331Se avsnitt 2.3.3.

332Det var 8 respondenter som berörde våld i sina svar.

333Det var 12 respondenter som berörde temat om neutralitet och opartiskhet.

100

703

Bilaga 2

SOU 2025:121

2.6.3Är det någon skillnad på vilka frågor som förekommer och hur uppdragen artar sig när bodelningsförrättare förordnas mellan sambor, jämfört med när bodelningsförrättare förordnas mellan makar?

Det var 13 respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var 4 respondenter som på olika sätt gav uttryck för att de inte hade någon erfarenhet av bodelningsförrättaruppdrag mellan sambor.334 Det var 8 respondenter som enbart besvarade frågan med ordet ”nej”. Det var 9 respondenter som enbart besvarade frågan med ordet ”ja”. Därmed var det 71 respondenter som på något sätt med lite fler ord gav uttryck för en uppfattning i frågan. Samma respondent kan i sitt svar ha gett uttryck för flera olika teman. Det totala antalet svar som anges i fotnoterna överstiger därmed det totala antalet respondenter som har utvecklat sina resonemang. Angivande av antal respondenter ska inte ses som ett sätt att kvantitativt mäta olika temans vikt gentemot varandra. Det är enbart ett sätt att återge hur många respondenter som har varit inne på respektive tema.

En respondent svarade ”beror helt på makarnas/sambornas situation” vilket kan förstås som att det var svårt att besvara frågan generellt. En annan respondent svarade ”i stort sett inte. Lite mindre material att ta ställning till”. Dessa svar har inte inordnats under något tema. Utifrån svaren har följande teman tagits fram; ”Omfattning av bodelning”, ”Sambors kunskap om vad som ingår i bodelning”, ”Tvistefrågorna varierar” och ”Snabbare processer och mindre infekterat”. Det första temat är ”Omfattning av bodelning”. 335 Till detta tema har räknats svar som berör att omfattningen av bodelningsbar egendom varierar mellan sambor och makar, att skillnaden följer av de olika regelverk som gäller och att det är färre tvistefrågor mellan sambor. Det andra temat är ”Sambors kunskap om vad som ingår i bodelning”.336 Respondenter lyfte exempelvis att det kan variera vilken kunskap sambor har om vad som utgör samboegendom och att sambor önskar att bodelningsförrättaren ska besluta om mer än vad som ingår i egendomsbegreppet.337 Det tredje temat är ”Tvistefrågorna varierar”.338 Till detta tema har svar som handlar om de tvistefrågor som kan uppstå hos makar, men inte hos sambor, exempelvis frågor om fåmansaktiebolag, pensioner och

334Hit har tre respondenter som kommenterade ”har ej varit bodelningsförrättare mellan sambor” och ”har ej varit förordnad mellan sambor” räknats. Även en respondent som kommenterade ”har ingen erfarenhet av detta” har räknats till denna kategori. Det sistnämnda svaret skulle kunna ses som att respondenten inte hade någon erfarenhet av att det skulle finnas några skillnader mellan bodelningsförrättaruppdrag mellan sambor respektive makar. Jag har dock tolkat det som att respondentens kommentar avsåg erfarenhet av bodelningsförrättaruppdrag mellan sambor.

335Det var 36 respondenter som på olika sätt berörde detta tema i sina svar.

336Det var 13 respondenter som på olika sätt berörde detta tema i sina svar.

337Att kunskapen om (dåvarande) sambolags delningsrätt var bristfällig berördes bland annat i prop. 2002/03:80,

s. 32 och s. 60. Genom propositionen bibehölls omfattningen av samboegendom till gemensam bostad och bohag. Förslag om att utöka samboegendomens omfattning till fortskaffningsmedel avstyrktes, s 30. Av Wallengs studie framgår att allmänhetens kunskap om samboegendomsbegreppets omfattning varierar och att många inte vet vad som ingår vid bodelning mellan sambor (och inte), se Walleng, Att leva som sambo, s. 91–92 och s. 94. Enkätstudien genomfördes under perioden september till december år 2010. Respondenternas svar på den nu aktuella enkätundersökningen indikerar att sambors (o)kunskap om egendomsbegreppet alltjämt kan bli en fråga att hantera inom ramen för sambobodelningar.

338Det var 27 respondenter som på olika sätt berörde detta tema i sina svar.

101

704

SOU 2025:121

Bilaga 2

äktenskapsförord – räknats.339 Till detta tema har även svar som handlar om tvistefrågor som om det överhuvudtaget har varit fråga om ett samboförhållande och påkallande av bodelning kan uppstå avseende sambor. Till detta tema har även svar som handlar om att frågor om bohag, övertagande av bostad och frågor om samäganderätt respektive dold samäganderätt är vanligare mellan sambor än mellan makar. Det fjärde temat är ”Snabbare processer och mindre infekterat”, då respondenter har svarat att processer mellan sambor oftare tar kortare tid och att situationen, enligt respondenternas uppfattning, är mindre infekterad samt att det oftare går att nå en överenskommelse mellan sambor.340 En respondent besvarade frågan med ”det kan bli mycket ojämn fördelning mellan sambor”. Huruvida ojämnheten i fördelning ställdes i relation till fördelning av egendom vid bodelning efter äktenskapsskillnad framgår inte av svaret.

2.6.4Vad kategoriserar ett uppdrag som bodelningsförrättare, vare sig ärendet rör makar eller sambor, som särskilt svårt?

Det var 17 respondenter som lämnade frågan obesvarad. Det var 4 respondenter vars svar inte gav

någon utförligare information om respondenternas åsikt i frågan. 341 Därmed var det 84 respondenter som på något sätt med lite fler ord gav uttryck för en uppfattning i frågan. Samma respondent kan i sitt svar ha gett uttryck för flera olika teman. Det totala antalet svar som anges i fotnoterna överstiger därmed det totala antalet respondenter som har utvecklat sina resonemang. Angivande av antal respondenter ska inte ses som ett sätt att kvantitativt mäta olika temans vikt gentemot varandra. Det är enbart ett sätt att återge hur många respondenter som har varit inne på respektive tema. En respondent lyfte att svårigheterna varierar mellan ärendena och att det ofta rör sig om bevisfrågor. Det kan tala för att frågan har ansetts svår att besvara generellt av vissa respondenter. En respondent har uppgett att svårigheter uppstår när parterna inte kan betala för uppdraget. En respondent svarade ”kostnadseffektiv handläggning” och en annan respondent svarade ”att upprätthålla ett riktigt tempo”.342 Detta tar snarast sikte på hur bodelningsförrättaren ska kunna arbeta med ärendet. Utifrån övriga fritextsvar har följande teman framkommit; ”Materiella frågor”, ”Utredning och underlag”, ”Parternas personligheter och konfliktnivån dem emellan”, ”Ojämlika parter”, ”Ombud” och ”Neutralitet och opartiskhet”.

339Hit har respondenters svar som löd exempelvis “härledande av enskild egendom, det vill säga bevisfrågor” räknats.

340Det var 8 respondenter som på olika sätt berörde detta tema i sina svar.

341Hit har räknats en respondent som svarade ”vet ej”, en respondent som svarade ”inget bra svar på denna fråga”, en respondent som svarade ”ordning, reda och struktur” och en respondent som svarade ”ingen skillnad”. Det kan antas att respondenten avsåg att vad som gör ett ärende särskilt svårt inte skiljer sig mellan sambor och makar. När det gäller ”ordning, reda och struktur” får antas att respondenten avsåg att något som kan vara särskilt svårt är att etablera ordning, reda och struktur. Eftersom respondentens svar inte utvecklades kommer det inte att analyseras vidare inom ramen för sammanställningen.

342Respondenten utvecklade sitt svar med ”komplicerade ärenden fordrar, även vid små åtgärder, att man sätter sig ned koncentrerat med ärendet. Det är svårt att hitta tid till det i vardagliga arbetet”.

102

705

Bilaga 2

SOU 2025:121

Temat om ”Materiella frågor”343 innefattar när respondenterna har varit inne på frågor om äktenskapsförord, internationella kopplingar eller tillgångar i utlandet och värdering av olika sorters egendom. Till temat räknas även när respondenterna har varit inne på situationen att det har gått lång tid mellan äktenskapsskillnad och förordnande av bodelningsförrättare.344 Även svar som berör uttag under redovisningsperioden och nyttjanderättsersättning har räknats hit. Nästa tema blev ”Utredning och underlag”345 , Till temat räknas svar som har handlat om när parterna inte medverkar och svårigheter för bodelningsförrättare att få in relevant underlag. Nästa tema blev ”Parternas personligheter och konfliktnivån dem emellan”346. Till temat räknas när respondenter har tagit upp ämnen som konflikter, känslor, vårdnadstvister. Det efterföljande temat blev ”Ojämlika parter” 347 . Till temat räknas när respondenterna har berört att det har funnits obalans eller ojämlikhet i relationen, ibland i form av olika insyn i ekonomin. Temat ”Ombud”348 berör svar som innefattat någon form av omnämnande av ombud, som bristen därpå eller ombud som till och med kan försvåra bodelningsförrättarens uppdrag. Slutligen har temat ”Neutralitet och opartiskhet”349 formulerats, eftersom ett antal respondenter varit inne på balansgången mellan att leda sammanträde och efterfråga uppgifter men samtidigt inte hamna i en jävssituation.

2.6.5Har du några synpunkter, tankar eller funderingar kring vilka förbättringsmöjligheter som behövs för att göra bodelningsförrättarens uppdrag mer ändamålsenligt?

Frågan rörde om respondenten hade några egna förslag, tankar eller funderingar på hur bodelningsförrättaruppdraget skulle kunna bli mer ändamålsenligt. Det var 44 respondenter som lämnade frågan obesvarad.350 Det var 10 respondenter som besvarade frågan med ”nej” eller ”inga synpunkter”. Det är därmed 51 respondenter som har utvecklat sina svar på frågan. En respondent hänvisade till de förslag som framgick av Ds 2005:34. En respondent besvarade frågan med att

343Det var 25 respondenter som berörde detta i sina svar.

344En respondent svarade ”När det finns svårlösta frågor som att den ene inte har råd att lösa ut den andre t.ex. från gemensam bostad”, vilket också har räknats till materiella frågor. Det skulle kunna räknas till temat om ojämlika parter, men jag inordnade det under denna punkt då svaret inte berör om det finns ojämlikhet mellan parternas ekonomiska förutsättningar utan det kan tolkas som att svårigheten att lösa ut den andre kan ha att göra med ”allmänna ekonomiska förutsättningar” som kan vara desamma för båda parterna.

345Det var 31 respondenter som berörde detta i sina svar.

346Det är 27 respondenter som på olika sätt berört detta i sina svar. En respondent som skrev ”Att få båda parter att inte tvista om triviala ting som bara innebär en massa kostnader, oftast måste en ge med sig för att det inte ska bli en massa tvist om saker av väldigt lågt värde” har inordnats under detta tema. Svaret ger dock även uttryck för tankar om att etablera en kostnadseffektiv handläggning.

347Det var 6 respondenter som på olika sätt berörde detta tema i sina svar. En respondent som bl.a. skrev ”Lottläggning med anvisningsrätt drabbar emellanåt part på ett olyckligt sätt, oftast kvinnan som äger mindre egendom” har sorterats in under detta tema.

348Det var 8 respondenter som på olika sätt berörde detta i sina svar.

349Det var 25 respondenter som på olika sätt berörde detta i sina svar.

350Hit har även 2 respondenter som gjorde streck vid frågan räknats.

103

706

SOU 2025:121

Bilaga 2

”förfarandet är till stor del skriftligt och att många ärenden kräver ganska lite sammanträdestid. Frågorna synes utgå från att f.d. makar i huvudsak redogör för och argumenterar vid sammanträden”. En respondent besvarade frågan med ”åtskilliga av frågorna har inte kunnat besvaras. Min erfarenhet är att varje ärende är så unikt, det kan inte jämföras på formatet och frågor inte besvaras av den anledningen. Det finns ingen genomsnittsnorm.” En annan respondent skrev bl.a. ”Jag tror att det är svårt att lagstiftningsvägen få en effektivare, bättre och enklare handläggning. Som så ofta så är varje ärende unikt på sitt sätt och ärendet styrs av parterna”. Dessa svar tar utgör reflektioner om enkätens utformning och utgångspunkter, vilket är relevant och viktigt. Svaren utgör ett perspektiv på varför vissa respondenter kan ha lämnat vissa frågor obesvarade (partiellt bortfall) och även hur enkäten kan ha uppfattats av respondenter. En annan respondent besvarade frågan med ”upplys allmänheten om möjligheten”, vilket inte kommer analyseras vidare här. Två respondenter berörde i sina fritextsvar att domstolarna kunde ge ut en handledning respektive ge bodelningsförrättaren viss information i samband med förordnandet. Tre respondenter har hänvisat till sina svar under tidigare frågor.351

Utifrån de övriga svaren har följande teman utformats; ”Ersättningsgaranti och kostnadsaspekter”, ”Ekonomisk ojämlikhet och ekonomiskt mindre starka parter”, ”Tvångsmedel, sanktioner och möjlighet för bodelningsförrättaren att inhämta uppgifter”, ”Vitesföreläggande”, ”Kvalifikationskrav och/eller att ta bort bodelningsförrättarinstitutet”, ”Krav på handläggningstid” och ”Förtydliganden av den materiella rätten respektive bevisfrågor”. Utöver dessa teman svarade en respondent ”ta bort möjligheten för part som överklagar att ta upp allt till prövning med ny inställning och nya bevis och tydliga regleringar vad som händer när part ej följer villkor i avtal eller bodelningsbeslut”.

Till temat ”Ersättningsgaranti och kostnadsaspekter” 352 har respondenters svar som berör ersättningsgarantins utformning, införande av rättshjälp, att bodelningsförrättare ska få betalt för kostnader och rättsskyddsförsäkring samt annan fördelning av kostnadsansvar för bodelningsförrättararvodet.

En bodelningsförrättare har rätt att få betalt för sitt arbete. Enligt 17 kap. 7 § ÄktB har bodelningsförrättaren rätt att få arvode, för vilket makarna är ansvariga med hälften vardera. Makarna är solidariskt betalningsansvariga gentemot bodelningsförrättaren. Bodelningsförrättaren har rätt att få betalt för sitt arbete, inklusive kostnader som har uppstått för bodelningsförrättaren,

351En av dessa hade hänvisat till sina svar i 20 d och där valt stupstocksföreläggande samt besvarat fråga 22 med ”Nyttjanderättsersättning och lottläggning med anvisningsrätt drabbar emellanåt part på ett olyckligt sätt, oftast kvinnan som äger mindre egendom”. En respondent hänvisade till sina svar under 20 b och 20 c, varvid respondenten hade kryssat i ”ja” på samtliga alternativ i fråga 20 b och ja på alla alternativ utom särskild talan i 20 c. En respondent hänvisade till sina svar i 20 b och hade kryssat ”ja” på samtliga alternativ.

352Det var 10 respondenter som berörde båda eller någon av dessa frågor i sina svar.

104

707

Bilaga 2

SOU 2025:121

om det varit nödvändigt för bodelningens genomförande.353 Kostnadsöverväganden kan påverka parters möjlighet att få en tvist prövad eller nå en förlikning.354 Bodelningsförrättaren har rätt till skäligt arvode,355 men vad ett skäligt arvode är specificeras inte. I Vägledande regler om god advokatsed, framgår att advokat alltid ska debitera skäligt arvode, avsnitt 4.1.1.356 Det är sannolikt att bodelningsförrättare rimligen begär förskottsbetalning, till exempel om en make som inte medverkar till bodelning och tillgångarna är svåra att realisera.357. Vid utebliven förskottsbetalning kan en bodelningsförrättare begära sig entledigad under vissa förutsättningar. 358 Bodelningsförrättararvode täcks inte av hemförsäkringars rättsskyddsmoment. Enligt rättshjälpslag (1996:1619) 10 § 8 p får inte rättshjälp som huvudregel beviljas i annat fall än klander av bodelning. Något som blir tydligt vid läsning av resultaten är att bodelningsförrättare önskar betalt för sitt arbete.359

Av vissa respondenters svar på den avslutande fritextfrågan framstår det som att parternas kostnadsansvar för bodelningsförrättarens arvode inte alltid är tydligt för parterna i samband med förordnande. När det gäller kostnader för bodelningsförrättning är det givet at bodelningsförrättare ska få betalt för sitt arbete. Vid diskussion om ett större ansvar för det allmänna, i form av rättshjälp för kostnader, för bodelningsförrättares arvode och införande av detta i försäkringars rättsskyddsmoment kan skäligheten i kostnader och nivån för tidsåtgång vid bodelningsförrättaruppdrag vara relevanta parametrar. I enkätundersökningen ställdes inte någon fråga om vad respondenterna debiterat per timme och inte heller hur många timmar en bodelningsförrättning tar.

Enligt 17 kap. 7 § 2 och 3 st ÄktB kan bodelningsförrättaren bestämma en annan kostnadsfördelning än hälftendelning, om den ena maken genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat ökade kostnader eller om makarnas ekonomiska förhållanden ger särskild anledning till det. Vårdslöshet eller försummelse kan vara att en make lämnar felaktiga uppgifter eller undanhåller information.360 Makarnas ekonomiska förhållanden tar sikte på att den ekonomiskt

353Prop. 1986/87:1, s. 227.

354Bellander, Rättegångskostnader, s. 23 och s. 155–156 och diskussionen på s 1117–1120.

355Prop. 1996/97:9, s. 130.

356Advokatsamfundets konsumenttvistnämnd (KTN) har beslutat kring arvode till bodelningsförrättare. I KT- 2016/1302 kom KTN fram till att det enbart var befogat med ett arvode som är högre än rättshjälpstaxan om överenskommelse finns eller om ärendet krävt speciell skicklighet. Exempel för beslut kring nedsättning av arvode är KT 2017/1112 (beviljad) i KT 2017/2107 (avslagen). I KT 2019/2046 sattes ett debiterat arvode ned från 82 494 kronor (2125 kronor per timme) till 65 550 kronor (1725 kronor per timme), inte för att arvodet i sig var oskäligt men då klienten ska kunna utgå från ett timarvode som inte alltför mycket avviker från timkostnadsnormen.

357Prop. 1996/97:9, s. 132.

358RH 2017:20 rörde bodelningsförrättarens tydlighet vid begäran om entledigande. Förskott om 7 500 kronor och

10000 kronor hade betalats in. Se härtill Sveriges Advokatsamfunds vägledande uttalande av den 3 november 2005.

359Ett sätt skulle kunna vara om (min kursiv.) vitesbelopp som betalas in inom ramen för bodelningsförfarandet skulle kunna fungera som garanti eller delbetalning av bodelningsförrättarens arvode för den vitesförelagda makens del.

360Prop. 1986/87:1 s. 227.

105

708

SOU 2025:121

Bilaga 2

svagare maken vid bodelning, efter betalning av arvode, skulle ha kvar egendom av ringa värde och jämkning i detta fall var avsett att förekomma enbart i undantagsfall.361 Enkätundersökningen innehöll inte någon fråga om fördelning av kostnadsansvar. En respondent lyfte i sitt fritextsvar att ”möjligheten finns men part kommer sällan upp i de högt ställda kraven, t.ex. förhala inledningsvis men medverkar sen i sin helhet efter en tid”. När det gäller ersättningsgarantin framgick ovan att majoriteten av respondenterna någon gång hade varit med om att ersättningsgaranti hade tillerkänts en make. Ersättningsgarantins omfattning ifrågasattes av en respondent i anslutning till frågan. De två respondenter som har skrivit om ersättningsgarantin i den avslutande fritextfrågan anser att den är för låg både sett till gränsen för när den kan nyttjas och antalet timmar. Det är även ett faktum, som respondenterna inte har berört, att regeln om att en makes andel i boet efter avdrag för skulder inte får överstiga 100 000 kronor inte har ändrats sedan bestämmelsen infördes.

Nästa tema är ”Ekonomisk ojämlikhet och ekonomiskt mindre starka parter”362 vari respondenters svar avseende ekonomiskt ojämlika parter och bodelningar när båda parter är mindre ekonomiskt starka har inordnats.363 Frågan om ekonomiskt eller annorledes ojämlika parter har även tagits upp under föregående fritextfrågor. Här är det tydligt att det, utifrån vissa av respondenternas beskrivning, kan finnas en motsättning mellan de båda ändamålen att sträva mot jämställdhet mellan män och kvinnor och skydda en ekonomiskt svagare part utifrån vad som sker i praktiken vid vissa bodelningar.364

Nästa tema är ”Tvångsmedel, sanktioner och möjlighet för bodelningsförrättaren att inhämta uppgifter”365. Respondenter har lyft att det behövs verktyg för när parter obstruerar processen, och har föreslagit en rad olika verktyg.366 Ett antal respondenter har även valt att beröra vitesföreläggande och hur det fungerar i praktiken, varvid temat ”Vitesföreläggande” 367 tillskapades. Nästa tema är

361Prop. 1986/87:1, s. 227. Se även KT-2018/1325, där beslutsbefogenheten avseende arvodesfördelning understryks.

362Det var 7 respondenter som i sina svar berörde detta tema.

363När det gäller ekonomiskt ojämlika parter har respondenterna lyft ”möjlighet till jämkning även till den minst förmögne makens fördel skulle vara bra”, ”väldigt resurskrävande för den ekonomiskt svagare parten att få en rättvis bodelning. Givet hur vårat samhälle ser ut är det ofta kvinnan som kommer i kläm”, ”det inneboende problemet i rik/fattig part där den rike obstruerar” och att ”parternas relativa ekonomiska styrkeförhållanden styr. En ekonomiskt svagare part kan därför avstå från att söka sin rätt”. När det gäller mindre ekonomiskt starka parter har respondenterna lyft möjligheten att inrätta ett specialförfarande och att dessa parter sällan har råd med bodelningsförrättare.

364Prop. 1986/87:1, s. 39.

365Det var 29 respondenter som berörde detta tema i sina svar. Hit har även en respondent som enbart skrev ”förenklad delgivning räknats”, även om förenklad delgivning i sig inte utgör ett tvångsmedel eller någon sanktion. Hit har även en respondent som skrev ”det vore bra om uppdraget kan förtydligas i lagtexten. Vad ingår i uppdraget? Exempelvis vad gäller tvistiga krav från tredje man. Men även att det är ett summariskt förfarande och lindrade beviskrav borde anges i förarbeten eller lag. Möjligheten att meddela delbeslut borde också regleras i lag.”

366Förutom de verktyg som presenterades i fråga 20 har även respondenter föreslagit andra verktyg, bland annat tvångsförsäljning av egendom via tingsrätt, att bodelningsförrättaren själv får inhämta uppgifter.

367Det var 3 respondenter som berörde detta i sina svar. Eftersom deras svar utgör reflektioner om ett av de befintliga verktygen som finns enligt 17 kap. ÄktB återges deras svar här. ”Möjlighet till att förelägga vid vite på ett bättre sätt”, ” Vitesföreläggande för inkommande av underlag är idag tandlöst och tidskrävande. Behövs möjligheter till mer

106

709

Bilaga 2

SOU 2025:121

”Kvalifikationskrav och/eller att ta bort bodelningsförrättarinstitutet”368 , vari svar som har berört att upphäva bodelningsförrättarinstitutet i sin helhet och att införa kvalifikationskrav för ett antal personer som ska kunna åta sig uppdragen. Ytterligare ett tema är ”Krav på handläggningstid”369, vari svar som berör den tid som ärendet har tagit för parterna har inordnats. En respondent betonade dock att det finns svårigheter med inrättande av en handläggningstid utan att tumma på rättssäkerheten. Nästa tema är ”Förtydliganden av den materiella rätten respektive bevisfrågor”370. Till detta tema har svar som berör olika materiella frågor om redovisningsperioden, ansvar för driftskostnader under bodelningens genomförande och även bevisfrågor avseende exempelvis förekomst av visst bohag eller skuldebrev inordnats.

2.6.6 Sammanfattning

Att sammanfattande analysera respondenternas fritextsvar medför vissa svårigheter. När det gäller respondenternas svar på frågan om maktobalans finns det bland respondenterna en stor olikhet i hur en eventuell maktobalans kan respektive bör hanteras eller inte och vad en sådan obalans kan innebära. En respondent gav uttryck till att ”nej, det är inte bodelningsförrättarens roll att utjämna sådana skillnader”, en annan gav uttryck för att (utöver om enbart en make har ombud) ”tar ingen hänsyn till annan maktobalans”, och en annan gav uttryck för ”ja, parterna måste få jämlika förutsättningar juridiskt”. Att det föreligger olika uppfattningar hos bodelningsförrättare och det faktum att ärenden kan variera kan vara viktigt att ta med sig vid diskussion om hur uppdrag som bodelningsförrättare kan och bör utföras.

När det gäller uppdrag som bodelningsförrättare mellan makar respektive mellan sambor förefaller det alltjämt råda en missuppfattning bland parter avseende vad som utgör bodelningsbar egendom mellan sambor. Detta skulle kunna påverka både benägenheten att tvista och vad sambor tvistar om.

När det gäller vad som kategoriserar ett uppdrag som bodelningsförrättare som särskilt svårt kan ett bodelningsförrättaruppdrag ha flera olika faktorer som spelar in i för att kunna avgöra om uppdraget är att anse som särskilt svårt. Vissa av de svårigheter respondenterna har tagit upp har att göra med parternas personligheter, andra med hur bodelningsförrättaren ska kunna få in ett

tvingande åtgärder som inte behöver ta 6 månader.” och ”domstolarna är för försiktiga med vitesbeloppen. Tar för lång tid att uppnå de uppgifter som föreläggandet syftar till att framkalla.”.

368Det var 6 respondenter som berörde detta tema i sina svar.

369Det var 3 respondenter som berörde detta tema i sina svar.

370Det var 2 respondenter som berörde detta i sina svar. ”Förtydligande om vad som gäller under redovisningsperioden, vem ska betala för drift och finansiering/lån när bara en bor kvar i den f.d. gemensamma bostaden” och “en part anger bohag som ska delas, den andre parten uppger att det aldrig funnits. Skuldebrev ska det krävas att innehavaren visar att beloppet överförts från långivaren samma dag skuldebrevet upprättades till eget konto. Vederlagsreglerna- jämkning – svårt område.”

107

710

SOU 2025:121

Bilaga 2

korrekt underlag och även vilka materiella frågor som kan uppstå. Att hantera olika sorters situationer, ibland med ekonomiskt ojämlika parter, och fortsatt behålla sin opartiskhet förefaller vara viktigt för ett antal av respondenterna.

När det gäller ytterligare synpunkter finns det en stor bredd i svaren på denna fråga, vilket sannolikt hänger samman med att frågan är bred. Svaren varierade från att återföra bodelningsprocessen till domstol till att bodelningsförrättaren ska ges större mandat och fler verktyg. Å ena sidan ska förfarandet hos bodelningsförrättaren vara summariskt, formlöst och enkelt.371 Å andra sidan vittnar bodelningsförrättares svar om att det kan finnas situationer när detta inte överensstämmer med verkligheten.

3 Avslutande diskussion

Syftet med förevarande sammanställning var att deskriptivt återge samtliga resultat för enkäten som tillsändes bodelningsförrättare. Ovan har resultaten avseende vilka som är bodelningsförrättare, makars situation utifrån ett antal utvalda parametrar, bodelningsförrättarens arbete i praktiken, bodelningsförrättares befintliga verktyg och förändringsförslag avseende bodelningsförrättarförfarandet presenterats. Därtill har respondenternas fritextsvar om maktobalans, skillnader mellan bodelningar mellan sambor och makar, särskilda svårigheter vid bodelningsförrättaruppdrag och bodelningsförrättaruppdragets ändamålsenlighet analyserats och presenterats. Resultaten från enkäten utgjorde ett led i att besvara ett antal frågor som har samband med den tvistelösning som makarna hos bodelningsförrättaren får tillgång till, mot betalning. Den bild avseende rådande tvistelösningsmodell som kan anas i ljuset av resultaten är mångbottnad. I många fall är sannolikt den tvistlösning som makar får tillgång till relevant, rättsenlig och rimlig. Det finns dock uppenbara utmaningar som består i svårigheter mellan parterna, svårigheter i materiell rätt och svårigheter för bodelningsförrättaren även i andra hänseenden. Det är av yttersta vikt att bodelningsförfarandet är effektivt, rättssäkert och korrekt. Ett effektivt bodelningsförfarande kan ha flera utgångspunkter och här avses snarast effektivt sett till makarnas behov av avslut.372 Ett rättssäkert förfarande har flera parametrar, men något som framför allt kan lyftas fram är makarnas (respektive sambornas) olika behov av stöd. Att bodelningsförfarandet är korrekt, men kanske främst leder till korrekta fördelningar är centralt, sett till de sannolikt stora (i vart fall för parterna) egendomsvärden som kan vara aktuella i bodelningen. För att få ett korrekt resultat i en andelsberäkning såväl som en lottläggning behövs dock ett underlag. De befintliga

371Prop. 1986/87:1, s. 225.

372Det ska dock sägas att enkätundersökningens resultat avseende tidsåtgång för bodelningsförrättaruppdrag inte tyder på att förfarandet är direkt tidsineffektivt, se avsnitt 2.3.2.

108

711

Bilaga 2

SOU 2025:121

verktygen och flera av de föreslagna förfarandereglerna inbegriper möjlighet till att utverka ett relevant eller fullständigt underlag. Detta gäller både de förslag som framfördes i Ds 2005:34 och de förslag som respondenterna själva förde fram. Införande av fler förfaranderegler och en mer formaliserad process medför dock att större krav kan och bör ställas på bodelningsförrättarnas arbete. Oavsett hur bodelningsförrättarens roll skulle kunna förändras kan möjligheten att utjämna maktobalans inom ramen för uppdragen och graden av frivillighet och ”tvång” vid uppdragens genomförande diskuteras. 373 Särskilt i ljuset av att det kan finnas olika ekonomiska styrkeförhållanden mellan makar. Enkätundersökningens resultat ska inte ses isolerat från rättsområdet i stort, men inte heller från ytterligare delar av det pågående forskningsprojektet. Därför kommer enkätundersökningens resultat diskuteras inom ramen för ytterligare delundersökningar inom forskningsprojektet framgent, både ur familjerättslig och processrättslig synvinkel.374

373Se avseende maktobalans och konfliktstrategier exempelvis Bartos, Wehr, Using Conflict Theory, s. 22–24. Se avseende medling mot parts vilja Lindell, Alternativ rättskipning eller alternativ till rättskipning, 2006, s. 186, särskilt not 446 där dikotomin tvång och frivillighet diskuteras.

374Exempel på frågor som återstår att analysera, i förhållande till bl.a. enkätundersökningens resultat, är makars inbördes ekonomiska förutsättningar, den särskilde förvaltaren, de materiella rättsreglerna och bodelningskonflikter.

109

712

SOU 2025:121

Bilaga 2

Enkät Bodelningsförrättare

Denna enkät behandlar frågor om bodelningsförrättarens uppdrag, vid förordnande mellan makar.

Samtliga frågor i enkäten utgår från bodelningsförrättaruppdrag mellan makar som erhållits, utförts och avslutats. Termen ”de före detta makarna” kommer genomgående att användas i enkäten.

I de fall frågor avser sambor kommer det att specifikt nämnas. Med sambor menas sambor i sambolagens mening.

I den mån det är relevant, kommer lagregler redovisas.

Bodelningsförrättare: Bakgrund, erfarenhet och utgångspunkter vid uppdrag 1 Yrkeserfarenhet

1 a) Vilket år tog du din juristexamen/jur.kand.? ………….

1 b) Om du är advokat, vilket år inträdde du i Advokatsamfundet? …………….

1 c) Vilket rättsområde arbetar du huvudsakligen med?

Affärsjurid	Humanjuridik	Familjerätt	i	Familjerätt särskilt	Enbart	Annat
ik	i allmänhet	bred		ekonomiska	bodelning
		bemärkelse		aspekter

2 Inom vilken hovrätts domkrets har du ditt huvudsakliga verksamhetsområde?

-Hovrätten för Övre Norrland. Motsvarar HÖN Övre.

-Hovrätten för Nedre Norrland. Motsvarar HNN Nedre.

-Svea hovrätt. Motsvarar HSV Svea.

-Göta hovrätt. Motsvarar HGÖ Göta.

-Hovrätten för Västra Sverige. HVS Västra.

-Hovrätten över Skåne och Blekinge. HSB Skåne.

	HÖN	HNN	HSV	HGÖ Göta	HVS	HSB Skåne
	Övre	Nedre	Svea		Västra

3	Vilket år fick du ditt första förordnande som bodelningsförrättare? …………
4	Hur många bodelningsförrättaruppdrag har du uppskattningsvis slutfört? …………

5 Kontinuitet i uppdragsåtagandet

5 a) Har du i nuläget ansvar för något bodelningsförrättaruppdrag mellan före detta makar?

Ja Nej

5 b) Har du det senaste året fått något nytt förordnande som bodelningsförrättare mellan före detta makar?

Ja Nej

1(17)

713

Bilaga 2SOU 2025:121

6 Hur många månader tar, enligt din erfarenhet, ett bodelningsförrättaruppdrag mellan före detta makar i genomsnitt från förordnande till bodelningsavtal/lagakraftvunnet bodelningsbeslut?

……….

7 Hur många förrättningstillfällen håller du i ett ärende i genomsnitt? ………..

8 Åtar du dig även vissa andra uppdrag?

		Ja	Nej	Aldrig
				tillfrågats
Uppdrag	som ombud vid
bodelningsärenden

Uppdrag som boutredningsman

Uppdrag	som särskild förvaltare
enligt 9 kap. 8 § ÄktB

9 Förekomst av juridiskt biträde

9 a) Har du varit förordnad som bodelningsförrättare i ärende där bägge de före detta makarna haft varsitt juridiskt biträde?

JaNej

9 b) Har du varit förordnad som bodelningsförrättare i ärende där enbart en av de före detta makarna haft juridiskt biträde?

JaNej

9 c) Har du varit förordnad som bodelningsförrättare i ärende där ingen av de före detta makarna haft juridiskt biträde?

JaNej

9 d) Hur såg det ut vid ditt senaste uppdrag? Välj enbart ett alternativ

Båda de före	detta	Enbart en av de före	Ingen av de före detta
makarna	hade	detta makarna hade	makarna hade juridiskt
juridiskt biträde		juridiskt biträde	biträde

10 Arbetar du på något särskilt sätt för det fall att de finns någon form av maktobalans (fysisk, psykisk, emotionell, ekonomisk eller social) mellan de före detta makarna? Om ja, beskriv gärna hur.

…………………………………………………………………………………………

………………………………………………………………………………………….

…………………………………………………………………………………………..

2(17)

714

SOU 2025:121

Bilaga 2

11 Äktenskapets längd

11 a) Har du varit förordnad som bodelningsförrättare avseende ett äktenskap som varade i mindre än fem år, inklusive eventuellt samboende? Välj enbart ett alternativ.

Inte i något	Vid mindre	än	Hälften	Mer	än	I	alla
ärende	hälften	av	av	hälften	av	ärenden
	ärendena		ärenden	ärendena
			a

11 b) Har du varit förordnad som bodelningsförrättare avseende ett äktenskap som varade 15 år eller mer? Välj enbart ett alternativ.

Inte i något	Vid mindre	än	Hälften	Mer	än	I	alla
ärende	hälften	av	av	hälften	av	ärenden
	ärendena		ärendena	ärendena

12 De före detta makarna: barn

12 a) Har du varit förordnad som bodelningsförrättare när …

Ald

Vid mindre

Vid

mer

rig

än hälften

hälften av

än

hälften

samtliga

ärendena

ärenden

ärendena

före

detta

makarna inte hade

barn,

varken

gemensamma eller

särkullbarn

före

detta

makarna

hade

enbart

gemensamma barn

En eller båda av de

före detta makarna

hade

enbart

särkullbarn

före

detta

makarna hade både

gemensamma barn

och särkullbarn

12 b) Hur såg det ut vid ditt senaste förordnande? Välj enbart ett alternativ

Inga barn

Enbart gemensamma

Enbart särkullbarn

Både gemensamma

barn

barn och särkullbarn

3(17)

715

Bilaga 2

SOU 2025:121

13 Vilken slags egendom förekommer i samband med bodelningsförrättaruppdrag?

Aldrig	Vid mindre	Vid hälften	Vid mer	än	Vid samtliga
	än hälften	av ärendena	hälften	av	ärenden
	av		ärendena
	ärendena

Permanentboende -

Fast egendom

Permanentboende –

Bostadsrätt

Permanentboende -

Hyresrätt

Fritidsboende –

Fast egendom

Fritidsboende – Bostadsrätt (även andelslägenhet)

Fritidsboende –

Hyres/arrende

Jordbruksfastighet/

Lantbruksfastighet

Skogsfastighet

Bohag

Eget företag –

Aktiebolag

Eget företag – handels och/eller kommanditbolag

Eget företag - enskild firma

Bankmedel

Aktier

Fonder

Fordon

Konst

Smycken

Annat

4(17)

716

SOU 2025:121

Bilaga 2

Bodelningsförrättarens arbete

Enligt 17 kap. 6 § äktenskapsbalken (ÄktB) ska ”en bodelningsförrättare bestämma tid och plats för bodelning samt kalla makarna till förrättningen. Kan makarna inte komma överens, ska bodelningsförrättaren pröva sådana tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen och inte är föremål för rättegång. I sådant fall ska bodelningsförrättaren i en av denne underskriven handling själv bestämma om bodelning i enlighet med denna balk. Finns inget att dela ska det anges i bodelningshandlingen.”

I avsnittet ställs frågor kring bodelningsförrättarens uppdrag att få de före detta makarna att komma överens med fokus på val av samtalsform, argument som kan användas och frågor om hur uppdrag som bodelningsförrättare avslutas.

14 Samtalsform

14 a) Väljer du alltid samma samtalsform för förhandlingen?

JaNej

14 b) Vad påverkar ditt val av samtalsform som bodelningsförrättare? Du kan ange flera alternativ.

De före detta	De före detta	Om parterna	Min	Ombude
makarnas	makarnas	har ombud	bedömning	ns
preferens	beteende		av	preferens
			situationen

14 c) När du senast sökte få före detta makar att komma överens, vilken samtalsform hade förhandlingen?

Svarsalternativen omfattar följande:

-De före detta makarna förhandlade inte direkt med varandra. Samtalen bedrevs av mig, med enbart enskilda och växelvisa samtal med respektive make för sig. Detta alternativ motsvarar enskilda samtal nedan.

-De före detta makarna var hela tiden närvarande i samma rum. Inga enskilda samtal bedrevs. Detta alternativ motsvarar trepartssamtal nedan.

-De före detta makarna förhandlade både direkt med varandra och via att jag ledde enskilda samtal med de före detta makarna. Detta alternativ motsvarar kombinationssamtal.

-Aldrig haft en samförståndsförhandling. Detta alternativ motsvarar aldrig haft. Gå i sådant fall vidare till fråga 16.

Enskilda samtal	Trepartssamtal	Kombinationssamtal	Aldrig haft

5(17)

717

Bilaga 2

SOU 2025:121

15 Vilka argument nedan använder du i samband med samtal för att söka förmå de före detta makarna att komma överens?

Aldrig	Vid mindre än		Vid	Vid mer	än	Vid samtliga
	hälften	av	hälften av	hälften	av	ärenden
	ärendena		ärendena	ärendena

Omständigheter de före detta makarna är ense om

De före detta makarnas föreslagna förlikningsbud

Egna förlikningsbud

Vikten av att nå en överenskommelse

Förutsättningarna för att kunna gå vidare

Betydelsen av att få en ursäkt

Ärendets tidsåtgång

De före detta makarnas respektive

kostnader vid fortsatt process

Erinran om åberopsbörda och bevisbörda för visst påstående

Annat

Om annat, ge gärna exempel:

…………………………………………………………………………………………

6(17)

718

SOU 2025:121

Bilaga 2

16 Hur avslutas bodelningsförrättaruppdrag

16 a) Hur avslutas bodelningsförrättaruppdrag mellan makar i mer än hälften av ärendena?

Svarsalternativ:

-De före detta makarna når en överenskommelse om bodelningen. Motsvarar bodelningsavtal.

-De före detta makarna når inte en överenskommelse om bodelningen och bodelningsförrättaren fattar ett bodelningsbeslut. Motsvarar bodelningsbeslut.

-De före detta makarna begär bodelningsförrättarens entledigande alternativt bodelningsförrättaren begär sig själv entledigad, av annat skäl än att överenskommelse nås. Motsvarar entledigande.

Bodelningsavtal	Bodelningsbeslut	Entledigande

16 b) Hur avslutades ditt senaste bodelningsförrättaruppdrag mellan makar?

Bodelningsavtal	Bodelningsbeslut	Entledigande

17 Faktorer för att få före detta makar att komma överens

17 a)Har du någon gång sökt förmå de före detta makarna att komma överens? Om nej, gå vidare till fråga 17 c.).

JaNej

7(17)

719

Bilaga 2

SOU 2025:121

17 b)Vad påverkar, enligt dig, att de före detta makarna kommer till en överenskommelse?

Varje kolumn rör olika partskonstellationer. För varje partskonstellation och varje svarsalternativ ska du välja ja eller nej.

				Båda	har	varsitt	Enbart	en har	Ingen av dem
				juridiskt biträde			juridiskt biträde		har	juridiskt
									biträde
				Ja,	det	Nej det	Ja det	Nej det	Ja det	Nej
				påverkar		påverk	påverk	påverk	påver	det
						ar inte	ar	ar inte	kar	påver
										kar
										inte
Respektive			före
detta		makes
egenskaper
Respektive			före
detta		makes
ekonomiska
förutsättningar
Ombudens arbete

Den samtalsform
som	försök		att
komma		överens
bedrivs genom
De	argument
som används vid
för att få de före
detta makarna att
komma överens
Den	tid		som
bodelningen			har
tagit	för	de	före
detta makarna
Annat

Om annat, ange gärna vad:

………………………………………………………………………………………

17 c)Har du någon gång fattat ett bodelningsbeslut? Om nej, gå vidare till fråga 18.).

JaNej

8(17)

720

SOU 2025:121

Bilaga 2

17 d) Vad påverkar, enligt dig, att före detta makar inte kommer till en överenskommelse och bodelningen avgörs genom ett bodelningsbeslut? Varje kolumn rör olika partskonstellationer. För varje partskonstellation och varje svarsalternativ ska du välja ja eller nej.

				Båda	har	varsitt	Enbart	en har	Ingen av dem
				juridiskt biträde			ett	juridiskt	har	juridiskt
							biträde		biträde
				Ja,	det	Nej det	Ja det	Nej det	Ja	det	Nej
				påverkar		påverk	påverk	påverk	påver		det
						ar inte	ar	ar inte	kar		påver
											kar
											inte
Respektive			före
detta		makes
egenskaper
Respektive			före
detta		makes
ekonomiska
förutsättningar
Ombudens
arbete
Den samtalsform
som	försök		att
komma		överens
bedrivs genom
De	argument
som används vid
för att få de före
detta makarna att
komma överens
Den	tid		som
bodelningen			har
tagit	för	de	före
detta makarna
Annat

Om annat, ange gärna vad:

………………………………………………………………………………………

9(17)

721

Bilaga 2

SOU 2025:121

18 Resultat

18 a) När bodelningsförrättarens arbete leder till att de före detta makarna når en överenskommelse, blir resultatet då en likadelning av makarnas nettogiftorättsgods i ärenden där båda har juridiskt biträde? Du får bara välja ett alternativ.

Aldrig	Vid mindre än		Vid	Vid mer	än	Vid	Aldrig kommit	till	Aldrig haft ett ärende
	hälften	av	hälften av	hälften	av	samtliga	överenskommelse	i	där båda har juridiskt
	ärendena		ärendena	ärendena		ärenden	sådant ärende		biträde

18 b) När bodelningsförrättarens arbete leder till ett bodelningsbeslut, blir resultatet då en likadelning av de före detta makarnas nettogiftorättsgods i ärenden där båda har juridiskt biträde? Du får bara välja ett alternativ.

Aldrig	Vid mindre än		Vid	Vid mer	än	Vid	Aldrig fattat ett beslut	Aldrig haft ett ärende
	hälften	av	hälften av	hälften	av	samtliga	i sådant ärende	där båda har juridiskt
	ärendena		ärendena	ärendena		ärenden		biträde

18 c) När bodelningsförrättarens arbete leder till att de före detta makarna når en överenskommelse, blir resultatet då en likadelning av makarnas nettogiftorättsgods i ärenden där enbart en av de före detta makarna har juridiskt biträde? Du får bara välja ett alternativ.

Aldrig	Vid mindre än		Vid	Vid mer	än	Vid	Aldrig kommit	till	Aldrig haft ett ärende
	hälften	av	hälften av	hälften	av	samtliga	överenskommelse	i	där enbart en har
	ärendena		ärendena	ärendena		ärenden	sådant ärende		juridiskt biträde

18 d) När bodelningsförrättarens arbete leder till ett bodelningsbeslut, blir resultatet då en likadelning av de före detta makarnas nettogiftorättsgods i ärenden där enbart en av de före detta makarna har juridiskt biträde? Du får bara välja ett alternativ.

Aldrig	Vid mindre än		Vid	Vid mer	än	Vid	Aldrig fattat ett beslut	Aldrig haft ett ärende
	hälften	av	hälften av	hälften	av	samtliga	i sådant ärende	där enbart en har
	ärendena		ärendena	ärendena		ärenden		juridiskt biträde

18 e) När bodelningsförrättarens arbete leder till att de före detta makarna når en överenskommelse, blir resultatet då en likadelning av makarnas nettogiftorättsgods i ärenden där ingen av de före detta makarna har juridiskt biträde? Du får bara välja ett alternativ.

Aldrig	Vid mindre än		Vid	Vid mer	än	Vid	Aldrig kommit	till	Aldrig haft ett ärende
	hälften	av	hälften av	hälften	av	samtliga	överenskommelse	i	där ingen av dem har
	ärendena		ärendena	ärendena		ärenden	sådant ärende		juridiskt biträde

18 f) När bodelningsförrättarens arbete leder till ett bodelningsbeslut, blir resultatet då en likadelning av de före detta makarnas nettogiftorättsgods i ärenden där ingen av de före detta makarna har juridiskt biträde? Du får bara välja ett alternativ.

Aldrig	Vid mindre än		Vid	Vid mer	än	Vid	Aldrig fattat ett beslut	Aldrig haft ett ärende
	hälften	av	hälften av	hälften	av	samtliga	i sådant ärende	där ingen av dem har
	ärendena		ärendena	ärendena		ärenden		juridiskt biträde

10(17)

722

SOU 2025:121

Bilaga 2

Bodelningsförrättaruppdraget: tillämpning och utvärdering av regelverket

Detta avsnitt av enkäten syftar till att utvärdera bodelningsförrättarregelverket, utifrån tillämpningen av vissa regler samt med utgångspunkt i Ds 2005:34.

19 Tillämpning av vissa bestämmelser i 17 kap. ÄktB

19 a) Har du någon gång ansökt hos domstol om att döma ut vite, för att en make underlåtit att lämna uppgift till bouppteckningen?

JaNej

19 b) Har du någon gång varit med om att en make beedigat innehållet i en bouppteckning inför domstol, i samband med förordnande som bodelningsförrättare?

JaNej

19 c) Har du någonsin varit förordnad som bodelningsförrättare när ersättningsgaranti av domstol tillerkänts en före detta make?

JaNej

20 Utvärdering av regelverket

20 a) Upplever du att regelverket för bodelningsförrättare skulle kunna förbättras på något sätt? Om nej, gå vidare till fråga 21.

JaNej

11(17)

723

Bilaga 2

SOU 2025:121

20 b) I Ds 2005:34 togs en rad bodelningsfrågor upp de lege ferenda. Anser du att dessa frågor alltjämt föranleder svårigheter?

						Ja	Nej
Preskription av rätt till bodelning

Möjlighet för förrättaren att kalla parterna till
sammanträde vid vite för att om möjligt förbättra deras
medverkan i saken
Stupstocksföreläggande

Avskaffa möjlighet för part att väcka särskild talan om
fråga under pågående bodelningsförrättning
Mellanbeslut	kring	t.ex.	tillämplig	lag	och
äktenskapsförord, med möjlighet för part att klandra
beslutet utan avvaktande av resultatet av den återstående
förrättningen
Införande av anslutningsklander

Att bodelningsbeslut görs verkställbara genom att de ges
status som exekutionstitlar

20 c) Anser du att förslagen från Ds 2005:34 bör genomföras?

						Ja	Nej
Preskription av rätt till bodelning

Möjlighet för förrättaren att kalla parterna till
sammanträde vid vite för att om möjligt förbättra deras
medverkan i saken
Stupstocksföreläggande

Avskaffa möjlighet för part att väcka särskild talan om
fråga under pågående bodelningsförrättning
Mellanbeslut	kring	t.ex.	tillämplig	lag	och
äktenskapsförord, med möjlighet för part att klandra
beslutet utan avvaktande av resultatet av den återstående
förrättningen
Införande av anslutningsklander

Att bodelningsbeslut görs verkställbara genom att de ges
status som exekutionstitlar

20 d) Om du bara får välja ett av de förslag som framfördes i Ds 2005:34, vilket anser du som viktigast och varför?

…………………………………………………………………………………………………

………………………………………………………………………………………………

12(17)

724

SOU 2025:121

Bilaga 2

Avslutande frågor

21 Är det någon skillnad på vilka frågor som förekommer och hur uppdragen artar sig när bodelningsförrättare förordnas mellan sambor, jämfört med när bodelningsförrättare förordnas mellan makar?

…………………………………………………………………………………………

22 Vad kategoriserar ett uppdrag som bodelningsförrättare, vare sig ärendet rör makar eller sambor, som särskilt svårt?

…………………………………………………………………………………………

23 Har du har några synpunkter, tankar eller funderingar kring vilka förbättringsmöjligheter som behövs för att göra bodelningsförrättarens uppdrag mer ändamålsenligt?

…………………………………………………………………………………………………

……………………………………………

Tack för din medverkan!

Lisa Nordlund

13(17)

725

Bilaga 2

SOU 2025:121

Hej,

Du kontaktas inom ramen för forskningsprojektet ” Tre familjerättsliga uppdrag – bodelningsförrättare, boutredningsman och särskild förvaltare enligt 9 kap. 8 § äktenskapsbalken” vid Uppsala universitet, eftersom Du förordnades som bodelningsförrättare vid äktenskapsskillnad år 2017 och/eller 2018. Med detta brev tillfrågas Du om att besvara medföljande enkätundersökning.

Syftet med enkätundersökningen är att ge information om dels hur bodelningsförrättarens uppdrag genomförs i praktiken och dels bodelningsförrättares syn på regelverket. Förhoppningen är att kunna analysera och utvärdera bodelningsförrättaruppdraget i sin helhet, utifrån teoretiska och praktiska infallsvinklar. För att möjliggöra forskningsprojektet är det avgörande att jag får del av praktiskt verksamma bodelningsförrättares synpunkter och erfarenheter. Genom att ta del av Dina svar kan jag få en bild av kontexten för bodelningsförrättares arbete och hur regelverket uppfattas. Dina erfarenheter är viktiga för att kunna analysera olika aspekter av bodelningsförrättarens uppdrag. I enkäten ställs frågor kring såväl samförståndsarbetets utförande som Din egen uppfattning om vissa med bodelning och bodelningsförrättaruppdraget sammanhängande frågor.

Det är frivilligt att delta. Du kan avstå från att svara på vissa frågor och helt avbryta besvarande av enkäten om Du så önskar. Min förhoppning är att Du väljer att besvara alla frågor. Informationen som Du lämnar i enkätundersökningen kommer att behandlas så att obehöriga inte får tillgång till denna information. Om Du samtycker till att medverka i enkätundersökningen vänligen fyll i bifogad samtyckesblankett. Återsänd denna samt besvarad enkät i bifogat svarskuvert.

Ansvarig för behandling av dina personuppgifter är Uppsala universitet. Enligt EU:s dataskyddsförordning har Du rätt att kostnadsfritt få ta del av samtliga uppgifter om Dig som hanteras och vid behov få eventuella fel rättade. Du kan också begära att uppgifter om Dig raderas eller att behandlingen av Dina personuppgifter begränsas. Kontaktperson är Lisa Nordlund, se kontaktuppgifter nedan. Du kan också kontakta Uppsala universitets dataskyddsombud, per e-post: dataskyddsombud@uu.se. Om Du är missnöjd med hur Dina personuppgifter behandlas har Du rätt att ge in klagomål till Datainspektionen, som är tillsynsmyndighet.

Bästa hälsningar
Margareta Brattström	Lisa Nordlund
Huvudhandledare	Ansvarig doktorand
E-post: margareta.brattstrom@jur.uu.se	E-post: lisa.nordlund@jur.uu.se
Telefon: 018-471 16 23	Telefon: 018-471 76 87

14(17)

726

SOU 2025:121

Bilaga 2

Information om personuppgiftsbehandling

Du informeras härmed om personuppgiftsbehandlingen inom ramen för forskningsprojektet ”Tre familjerättsliga uppdrag – bodelningsförrättare, boutredningsman och särskild förvaltare enligt 9 kap. 8 § äktenskapsbalken”. De uppgifter som samlas in om Dig som person är viss information i denna samtyckesblankett och Dina svar på enkätundersökningens frågor. Enkätundersökningen utgör en del i forskningsprojektet, som i stort inhämtar data från bland annat lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin. Vad gäller den data som hämtas in genom enkätundersökningen kommer denna bearbetas och återges i tabell/diagramform i avhandlingen. Råmaterialet som utgörs av besvarade enkäter kommer att förvaras i enlighet med arkivlagen och god forskningssed i minst 10 år. Denna samtyckesblankett kommer hållas åtskild från besvarad enkät. Ändamålet med behandlingen av personuppgifterna är ett led i delfåendet av information om bodelningsförrättarens uppdrag i praktiken. Den rättsliga grunden för inhämtandet av uppgifterna är artikel 6 i GDPR, avseende att svaren på enkätundersökningen utgör uppgift av allmänt intresse.

Samtycke

Jag har blivit tillfrågad att delta i enkätundersökning inom ramen för ovan nämnt forskningsprojekt. Jag har tagit del av det informationsbrev som medföljde enkätundersökningen. Jag samtycker härmed till att delta i enkätundersökning gällande bodelningsförrättarens uppdrag. Underskrift: ………………………………………………………………………….

Namn: ………………………………………………………………………………..

Kontorsadress: ……………………………………………………………………..

Telefonnummer: ……………………………………………………………………..

Om Du har några frågor eller om Du vill kontakta forskaren ansvarig för denna enkätundersökning finner Du kontaktuppgifter till berörda forskare nedan:

Huvudhandledare	Ansvarig doktorand
Margareta Brattström		Lisa Nordlund
E-post: margareta.brattstrom@jur.uu.se		E-post: lisa.nordlund@jur.uu.se
Telefon: 018-471 16 23	Telefon: 018-471 76 87

Första utskick Brev och samtyckesblankett: 2020-09-21

15(17)

727

Bilaga 2

SOU 2025:121

Namn

Adress

Postnummer

Postort

Hej,

För en tid sedan tillfrågades Du om att delta i en enkätundersökning avseende bodelningsförrättarens arbete. Det är alltjämt av största vikt att vi inom ramen för forskningsprojektet erhåller Dina svar. Syftet med enkäten är att få information om hur bodelningsförrättarens arbete ser ut i praktiken och bodelningsförrättares syn på regelverket. Genom att ta del av Dina svar kan jag få en bild av kontexten för bodelningsförrättarens arbete och hur regelverket uppfattas.

Jag vore således ytterst tacksam om Du har möjlighet att besvara enkätundersökningen och återsända besvarad enkät samt samtyckesblankett i svarskuvertet som skickades med den inledande förfrågan om deltagande.

Om Du precis har besvarat enkätundersökningen och återsänt densamma kan Du bortse från denna påminnelse.

Tacksam för svar och trevlig dag!
Bästa hälsningar
Margareta Brattström	Lisa Nordlund
E-post: margareta.brattstrom@jur.uu.se	E-post: lisa.nordlund@jur.uu.se
Tel: 018-471 16 23	Tel: 018-471 76 87
Andra utskick Påminnelsebrev: 2020-10-16

16(17)

728

SOU 2025:121

Bilaga 2

Hej,

För en tid sedan tillfrågades Du om att delta i en enkätundersökning avseende bodelningsförrättarens arbete. Det har även gått ut en påminnelse. Detta brev utgör slutlig påminnelse samt förfrågan om deltagande i aktuell enkätundersökning om bodelningsförrättarens uppdrag. Se även bifogat inledande brev med mer information.

Jag vore ytterst tacksam om Du har möjlighet att besvara enkätundersökningen och återsända besvarad enkät samt samtyckesblankett i svarskuvertet som bifogas här.

Om Du precis har besvarat enkätundersökningen och återsänt densamma kan Du bortse från denna påminnelse.

Tacksam för svar och trevlig dag!
Bästa hälsningar
Margareta Brattström	Lisa Nordlund
E-post: margareta.brattstrom@jur.uu.se	E-post: lisa.nordlund@jur.uu.se
Tel: 018-471 16 23	Tel: 018-471 76 87

Tredje utskick: Påminnelsebrev + Samtyckesblankett: 2020-11-09

17(17)

729

Bilaga 3

Deltagare och frågeställningar vid möten som utredningen anordnat

Möte den 10 juni 2025 med organisationer och myndigheter

Deltagande organisationer1

Fredrika Bremer-förbundet

Hyresgästföreningen Riksförbundet

Internationella Kvinnoförbundet, IKF

Nationellt centrum för kvinnofrid

Ownershift

Sveriges Kvinnoorganisationer

Frågeställningar

Diskussionen utgick från frågorna nedan som utredningen hade delgett deltagarna inför mötet. Frågorna avsåg såväl bodelnings- processen som betänketid vid äktenskapsskillnad.

1.Vilka är de största för- och nackdelarna med den nuvarande ord- ningen?

2.Vilka utmaningar eller konsekvenser ser ni med de särskilda frågor som utredningen har att analysera och ta ställning till?

3.Finns det närliggande frågor som utredningen bör överväga att analysera?

1Följande organisationer och myndigheter var inbjudna, men deltog inte: Barnens rätt i sam- hället, Barnombudsmannen (som dock har deltagit vid ett separat möte), FQ Forum – Kvinnor och funktionshinder, Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk (som dock har lämnat skriftliga synpunkter) och UN Women Sverige.

731

Bilaga 3

SOU 2025:121

4.Finns det erfarenheter från er verksamhet som kan bidra till utredningens analys?

Andra möten med organisationer och myndigheter

Utredningen har haft möten med företrädare för Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige (Roks) den 27 augusti 2025 och Barnombudsmannen den 3 september 2025.

Möten med advokater och andra jurister

Deltagare vid möte den 9 maj 2025

Örjan Teleman, advokat, Advokat Örjan Teleman

Deltagare vid möte den 10 juni 2025

Johan Frih, advokat, Lebenberg Advokatbyrå Rolf Glimstedt, advokat, Advokatfirman Ljung Pierre Kryhl, jurist, Familjens jurist

Helena Kumblad, jurist, Verahill Catharina Looft, jurist, Lavendla

Sophie P Paulsson, advokat, Tre Advokater

Fredric Renström, advokat, Lindskog Malmström Advokatbyrå Theddo Rother-Schirren, advokat, Advokatfirman Rother-Schirren Maria Sanner, advokat, Advokatfirman Sanner & Brink

Gustaf Schüldt, advokat, Advokatfirman Schüldt

Cecilia Wachtmeister, advokat, Wachtmeister Advokatbyrå

Frågeställningar

Diskussionen utgick från fem teman som utredningen hade delgett deltagarna inför mötet: ”Processen hos bodelningsförrättaren”, ”Kost- nader för bodelningsförrättningen”, ”Processen i domstol”, ”Verk- ställighet” och ”Annat”. Bland de ämnen som diskuterades under respektive tema fanns de särskilda delfrågor som omfattas av utred- ningens direktiv.

732

SOU 2025:121

Bilaga 3

Möte den 29 augusti 2025 med Svenska

Bankföreningen och Svensk Försäkring

Vid mötet den 29 augusti 2025 med företrädare för Svenska Bankför- eningen och Svensk Försäkring behandlades frågan om bodelnings- förrättares rätt att hämta in uppgifter om makarnas förmögenhets- förhållanden från andra än makarna, såsom myndigheter och privata aktörer. Diskussionen utgick från frågorna om hur de ser på rätts- läget i dag och hur de ställer sig till den frågeställning som utred- ningen tittar på.

733

Statens offentliga utredningar 2025

Kronologisk förteckning

1.Skärpta krav för svenskt medborgar- skap. Ju.

2.Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter. Ju.

3.Skatteincitament för forskning och utveckling. En översyn av FoU-avdraget och expertskatte- reglerna. Fi.

4.Moderna och enklare skatteregler för arbetslivet. Fi.

5.Avgift för områdessamverkan

– och andra åtgärder för trygghet

i byggd miljö. LI.

6.Plikten kallar! En modern personal- försörjning av det civila försvaret. Fö.

7.Ny kärnkraft i Sverige – effektivare tillståndsprövning och ändamålsenliga avgifter. KN.

8.Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan. U.

9.På språklig grund. U.

10.En förändrad abortlag – för en god, säker och tillgänglig abortvård. S.

11.Straffbarhetsåldern. Ju.

12.AI-kommissionens Färdplan för Sverige. Fi.

13.En effektivare organisering av mindre myndigheter – analys och förslag. Fi.

14.En skärpt miljöstraffrätt och

ett effektivt sanktionssystem. KN.

15.Stärkta drivkrafter och möjligheter för biståndsmottagare. Volym 1 och 2. S.

16.Ett nytt regelverk för uppsikt och förvar. Ju.

17.Anpassning av svensk rätt till EU:s avskogningsförordning. LI.

18.Ett likvärdigt betygssystem. Volym 1 och 2. U.

19.Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande. U.

20.Kommunal anslutning till Utbetal- ningsmyndighetens verksamhet. Fi.

21.Miljömålsberedningens förslag om en strategi för hur Sverige ska leva upp till EU:s åtaganden inom biologisk mångfald respektive nettoupptag av växthusgaser från markanvändnings- sektorn (LULUCF). KN.

22.Förbättrad konkurrens i offentlig och privat verksamhet. KN.

23.Ersättningsregler med brottsoffret i fokus. Ju.

24.Publiken i fokus

– reformer för ett starkare filmland. Ku.

25.Arbetslivskriminalitet – upplägg, verktyg och åtgärder, fortsatt arbete. A.

26.Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god undervisning och läraryrkenas attraktivitet. U.

27.En socionomutbildning i tiden. U.

28.Frihet från våld, förtryck och utnytt- jande. En jämställdhetspolitisk strategi mot våld och en stärkt styrning av centrala myndigheter. A.

29.Ökad kvalitet hos Samhall

och fler vägar till skyddat arbete. A.

30.Enklare mervärdesskatteregler vid försäljning av begagnade varor och donation av livsmedel. Fi.

31.Utmönstring av permanent uppehålls- tillstånd och vissa anpassningar till miniminivån enligt EU:s migrations- och asylpakt. Ju.

32.Vissa förändringar av jaktlagstiftningen. LI.

33.Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd. Ju.

34.Ett modernare konsumentskydd vid distansavtal. Ju.

35.Etableringsboendelagen

– ett nytt system för bosättning för vissa nyanlända. A.

36.Skydd för biologisk mångfald i havs- områden utanför nationell jurisdiktion. UD.

37.Skärpta villkor för friskolesektorn. U.

38.Att omhänderta barn och unga. S.

39.Digital teknik på lika villkor.

En reglering för socialtjänsten och verksamhet enligt LSS. S.

40.Säkrare tivoli. Ju.

41.Pensionsnivåer och pensionsavgiften

–analyser på hundra års sikt. S.

42.Säkerhetsskyddslagen – ytterligare kompletteringar. Ju.

43.Säkerställ tillgången till läkemedel

–förordnande och utlämnande

i bristsituationer. S.

44.Förbättrat stöd i skolan. U.

45.Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor. Ju.

46.Tryggare idrottsarrangemang. Ju.

47.Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår framtida elförsörjning? KN.

48.Stärkt pandemiberedskap. S.

49.Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Ju.

50.En ny nationell myndighet för viltförvaltning. LI.

51.Bättre förutsättningar för klimatanpassning. KN.

52.Ökad insyn i politiska processer. Ju.

53.Kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd

för vissa grupper. S.

54.Ett skärpt regelverk om utvisning på grund av brott. Ju.

55.En reformerad samhällsorientering för bättre integration. A.

56.Stärkt skydd för domstolarnas och domarnas oberoende. Ju.

57.Polisiär beredskap i fred, kris och krig. Ju.

58.En stärkt hästnäring – för företagande, jämställdhet, jämlikhet och folkhälsa. LI.

59.Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck. Ju.

60.En starkare fondmarknad. Fi.

61.Sveriges internationella adoptionsverk- samhet − lärdomar och vägen framåt.

Volym 1 och 2. S.

62.Ansvaret för hälso- och sjukvården. Volym 1 Bedömningar och förslag. Volym 2 Underlagsrapporter. S.

63.Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens − utifrån hälso- och sjukvårdens och tandvårdens behov. S.

64.En ny kontrollorganisation i livs- medelskedjan – för ökad effektivitet, likvärdighet och konkurrenskraft. LI.

65.En mer flexibel hyresmarknad. Ju.

66.En straffreform. Volym 1, 2, 3 och 4. Ju.

67.Arlanda – en viktig port för det svenska välståndet. Åtgärder som stärker konkurrenskraften för Arlanda flygplats. LI.

68.Nya samverkansformer, modern bygg- nads- och reparationsberedskap – för ökad försörjningsberedskap. KN.

69.Effektivare samverkan för djur- och folkhälsa. LI.

70.Längre liv, längre arbetsliv – förlängd rätt att kvarstå i anställningen. A.

71.Fortsatt utveckling av en nationell läkemedelslista – en del i en ny nationell infrastruktur för datadelning.

Del 1 och 2. S.

72.Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan. U.

73.En arbetsmiljöstrategi för ett förändrat arbetsliv. A.

74.Ny reglering för den arbetsmarknads- politiska verksamheten. A.

75.Folkbokföringsverksamhet, biometri och brottsbekämpning. Fi.

76.Det handlar om oss

– så bryter vi utanförskapet

och bygger en starkare gemenskap. A.

77.En översyn av den statliga löne- garantin. A.

78.En reformerad underrättelse verksamhet. Fö.

79.Samlade förmågor för ökad cybersäkerhet. Fö.

80.Koordinatbestämda fastighetsgränser. Ju.

81.En ny organisation av ekobrotts- bekämpningen. Ju.

82.Sysselsättning och boende på lands bygden – Juridiska personers förvärv av jordbruksmark och en effektiv tillämpning av glesbygdsbestämmel- serna. LI.

83.Ett nationellt förbud mot tiggeri. Ju.

84.Hem för barn och unga. För en trygg, säker och meningsfull vård. S.

85.Ökad tydlighet, stärkt samverkan

–förutsättningar för framtidens utveck- lingspolitik. LI.

86.Redo! En utredning om personalför- sörjningen av det militära försvaret. Fö.

87.Straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel. Ju.

88.Tidigt besked om lämplig användning av mark och vatten. KN.

89.En moderniserad fiskelagstiftning. Volym 1 och 2. LI.

90.Förmedling av post till personer med skydd i folkbokföringen. Fi.

91.Nya regler om arv och testamente

–bland annat ett testamentsregister

i offentlig regi och ett stärkt skydd för efterlevande sambor. Ju.

92.En kulturkanon för Sverige. Ku.

93.En robust skogspolitik för aktivt skogsbruk. Del 1 och 2. LI.

94.En säkrare utrikesförvaltning. UD.

95.Skärpta villkor för anhöriginvandring. Ju.

96.Fler möjligheter till ökat välstånd. Fi.

97.Krishantering och ändrade rörelseregler för försäkringsföretag. Volym I, II, III & IV. Fi.

98.En bättre organisering av fastighetsbildningsverksamheten. LI.

99.Ändring av permanent uppehålls- tillstånd för vissa utlänningar. Ju.

100.Åtgärder mot illegal ip-tv. Ku.

101.Anpassningar till AI-förordningen – säker användning, effektiv kontroll och stöd för innovation. Fi.

102.Bättre ansvarsfördelning. Ju.

103.En ny produktansvarslag. Ju.

104.Ny kärnkraft i Sverige – ett samlat system för omhändertagande av radioaktivt avfall. KN.

105.Om överföring av Första AP-fondens verksamhet och tillgångar till Tredje och Fjärde AP-fonderna. Fi.

106.Om överföring av Sjätte AP-fondens verksamhet och tillgångar till Andra AP-fonden. Fi.

107.Sveriges nationella klimatmål

–uppdaterat etappmål till 2030. KN.

108.Ett datalyft mot fel, fusk och frånvaro. S.

109.Särskilda provokativa åtgärder. Ju.

110.Snabbare bredband i hela landet

–åtgärder för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur. Fi.

111.Rättssäkerhetens pris. Ju.

112.Verktyg för skydd av EU-medel. Rättsliga förutsättningar för svenska myndigheter att använda Arachne och Edes. Fi.

113.En förbättrad elevhälsa. U.

114.Skärpningar i lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar och utlänningslagen. Volym 1 och 2. Ju.

115.Kompletterande bestämmelser till EU:s cyberresiliensförordning. Fi.

116.Distribution av radio och tv

idet nya medielandskapet. Ku.

117.Fondandelsbolag – för en mer konkurrenskraftig fondmarknad. Volym 1 och 2. Fi.

118.Ökad och rättvis tillgång till data

–kompletterande bestämmelser

till EU:s dataförordning. Fi.

119.Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel. Ju.

120.Effektivare organisering och genom- förande av statlig väg och järnväg. LI.

121.Bodelning och betänketid

– en effektivare process. Ju.

Statens offentliga utredningar 2025

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetslivskriminalitet – upplägg, verktyg och åtgärder, fortsatt arbete. [25]

Frihet från våld, förtryck och utnyttjande. En jämställdhetspolitisk strategi mot våld och en stärkt styrning av centrala myndigheter. [28]

Ökad kvalitet hos Samhall och fler vägar till skyddat arbete. [29]

Etableringsboendelagen – ett nytt system för bosättning för vissa nyanlända. [35]

En reformerad samhällsorientering för bättre integration. [55]

Längre liv, längre arbetsliv – förlängd rätt att kvarstå i anställningen. [70]

En arbetsmiljöstrategi för ett förändrat arbetsliv. [73]

Ny reglering för den arbetsmarknads- politiska verksamheten. [74]

Det handlar om oss

– så bryter vi utanförskapet

och bygger en starkare gemenskap. [76]

En översyn av den statliga löne- garantin. [77]

Finansdepartementet

Skatteincitament för forskning och utveckling. En översyn av FoU-avdraget och expertskatte- reglerna. [3]

Moderna och enklare skatteregler för arbetslivet. [4]

AI-kommissionens Färdplan för Sverige. [12]

En effektivare organisering av mindre myndigheter – analys och förslag. [13]

Kommunal anslutning till Utbetalnings- myndighetens verksamhet. [20]

Enklare mervärdesskatteregler vid försäljning av begagnade varor och donation av livsmedel. [30]

En starkare fondmarknad. [60]

Folkbokföringsverksamhet, biometri och brottsbekämpning. [75]

Förmedling av post till personer med skydd i folkbokföringen. [90]

Fler möjligheter till ökat välstånd. [96]

Krishantering och ändrade rörelseregler för försäkringsföretag. Volym I, II, III & IV. [97]

Anpassningar till AI-förordningen – säker användning, effektiv kontroll och stöd för innovation. [101]

Om överföring av Första AP-fondens verksamhet och tillgångar till Tredje och Fjärde AP-fonderna. [105]

Om överföring av Sjätte AP-fondens verksamhet och tillgångar till Andra AP-fonden. [106]

Snabbare bredband i hela landet

–åtgärder för effektivare utbyggnad av gigabitinfrastruktur. [110]

Verktyg för skydd av EU-medel. Rättsliga förutsättningar för svenska myndig- heter att använda Arachne och Edes. [112]

Kompletterande bestämmelser till EU:s cyberresiliensförordning. [115]

Fondandelsbolag – för en mer konkurrens- kraftig fondmarknad. Volym 1 och 2. [117]

Ökad och rättvis tillgång till data

–kompletterande bestämmelser till EU:s dataförordning. [118].

Försvarsdepartementet

Plikten kallar! En modern personal- försörjning av det civila försvaret. [6]

En reformerad underrättelse- verksamhet. [78]

Samlade förmågor för ökad cybersäkerhet. [79]

Redo! En utredning om personalförsörj ningen av det militära försvaret. [86]

Justitiedepartementet

Skärpta krav för svenskt medborgarskap. [1]

Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter. [2]

Straffbarhetsåldern. [11]

Ett nytt regelverk för uppsikt och förvar. [16]

Ersättningsregler med brottsoffret i fokus. [23]

Utmönstring av permanent uppehålls- tillstånd och vissa anpassningar till miniminivån enligt EU:s migrations- och asylpakt. [31]

Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd. [33]

Ett modernare konsumentskydd vid distansavtal. [34]

Säkrare tivoli. [40]

Säkerhetsskyddslagen – ytterligare kompletteringar. [42]

Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor. [45]

Tryggare idrottsarrangemang. [46]

Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. [49]

Ökad insyn i politiska processer. [52]

Ett skärpt regelverk om utvisning på grund av brott. [54]

Stärkt skydd för domstolarnas och domarnas oberoende. [56]

Polisiär beredskap i fred, kris och krig. [57]

Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck. [59]

En mer flexibel hyresmarknad. [65]

En straffreform. Volym 1, 2, 3 och 4. [66] Koordinatbestämda fastighetsgränser. [80]

En ny organisation av ekobrotts- bekämpningen. [81]

Ett nationellt förbud mot tiggeri. [83]

Straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel. [87]

Nya regler om arv och testamente

–bland annat ett testamentsregister i offentlig regi och ett stärkt skydd för efterlevande sambor. [91]

Skärpta villkor för anhöriginvandring. [95]

Ändring av permanent uppehållstillstånd för vissa utlänningar. [99]

Bättre ansvarsfördelning. [102] En ny produktansvarslag. [103] Särskilda provokativa åtgärder. [109] Rättssäkerhetens pris. [111]

Skärpningar i lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar och utlänningslagen. Volym 1 och 2. [114]

Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel. [119]

Bodelning och betänketid

– en effektivare process. [121]

Klimat- och näringslivsdepartementet

Ny kärnkraft i Sverige – effektivare tillståndsprövning och ändamålsenliga avgifter. [7]

En skärpt miljöstraffrätt och

ett effektivt sanktionssystem. [14]

Miljömålsberedningens förslag om en strategi för hur Sverige ska leva upp till EU:s åtaganden inom biologisk mångfald respektive nettoupptag av växthusgaser från markanvändnings- sektorn (LULUCF). [21]

Förbättrad konkurrens i offentlig och privat verksamhet. [22]

Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår framtida elförsörjning? [47]

Bättre förutsättningar för klimatanpassning. [51]

Nya samverkansformer, modern bygg- nads- och reparationsberedskap – för ökad försörjningsberedskap. [68]

Tidigt besked om lämplig användning av mark och vatten. [88]

Ny kärnkraft i Sverige – ett samlat system för omhändertagande av radioaktivt avfall. [104]

Sveriges nationella klimatmål – uppdaterat etappmål till 2030. [107]

Kulturdepartementet

Publiken i fokus – reformer för ett starkare filmland. [24]

En kulturkanon för Sverige. [92] Åtgärder mot illegal ip-tv. [100]

Distribution av radio och tv

i det nya medielandskapet. [116]

Landsbygds- och infrastrukturdepartementet

Avgift för områdessamverkan

–och andra åtgärder för trygghet i byggd miljö. [5]

Anpassning av svensk rätt till EU:s avskogningsförordning. [17]

Vissa förändringar av jaktlagstiftningen. [32]

En ny nationell myndighet för viltförvaltning. [50]

En stärkt hästnäring – för företagande, jämställdhet, jämlikhet och folkhälsa. [58]

En ny kontrollorganisation i livsmedels kedjan – för ökad effektivitet, lik värdighet och konkurrenskraft. [64]

Arlanda – en viktig port för det svenska välståndet. Åtgärder som stärker konkurrenskraften för Arlanda flygplats. [67]

Effektivare samverkan för djur- och folk- hälsa. [69]

Sysselsättning och boende på landsbygden

–Juridiska personers förvärv av jord- bruksmark och en effektiv tillämpning av glesbygdsbestämmelserna. [82]

Ökad tydlighet, stärkt samverkan

–förutsättningar för framtidens utvecklingspolitik. [85]

En moderniserad fiskelagstiftning. Volym 1 och 2. [89]

En robust skogspolitik för aktivt skogsbruk. Del 1 och 2. [93]

En bättre organisering av fastighetsbildningsverksamheten. [98]

Effektivare organisering och genom- förande av statlig väg och järnväg. [120]

Socialdepartementet

En förändrad abortlag

–för en god, säker och tillgänglig abortvård. [10]

Stärkta drivkrafter och möjligheter för biståndsmottagare Volym 1 och 2. [15]

Att omhänderta barn och unga. [38]

Digital teknik på lika villkor.

En reglering för socialtjänsten och verksamhet enligt LSS. [39]

Pensionsnivåer och pensionsavgiften

– analyser på hundra års sikt. [41] Säkerställ tillgången till läkemedel

–förordnande och utlämnande i bristsituationer. [43]

Stärkt pandemiberedskap. [48]

Kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd för vissa grupper. [53]

Sveriges internationella adoptionsverk- samhet − lärdomar och vägen framåt. Volym 1 och 2. [61]

Ansvaret för hälso- och sjukvården. Volym 1 Bedömningar och förslag. Volym 2 Underlagsrapporter. [62]

Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens − utifrån hälso- och sjukvårdens och tandvårdens behov. [63]

Fortsatt utveckling av en nationell läke- medelslista – en del i en ny nationell infrastruktur för datadelning.

Del 1 och 2. [71]

Hem för barn och unga. För en trygg, säker och meningsfull vård. [84]

Ett datalyft mot fel, fusk och frånvaro. [108]

Utbildningsdepartementet

Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan. [8]

På språklig grund. [9]

Ett likvärdigt betygssystem Volym 1 och 2. [18]

Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande. [19]

Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god undervisning och läraryrkenas attraktivitet. [26]

En socionomutbildning i tiden. [27] Skärpta villkor för friskolesektorn. [37] Förbättrat stöd i skolan. [44]

Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan. [72]

En förbättrad elevhälsa. [113]

Utrikesdepartementet

Skydd för biologisk mångfald i havsområden utanför nationell jurisdiktion. [36]

En säkrare utrikesförvaltning. [94]