BETÄNKANDE »oh FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1912:2)

UNDERDÅNIGT

BETÄNKANDE »oh FÖRSLAG

ANGÅENDE

ICKE VAPENFÖRA VÄRNPLIKTIGES TJÄNSTGÖRING

AFGrIFVET

DEN GENOM NÅDIGT BREF DEN 3. FEBRUARI 1905
FÖRORDNADE KOMMITTÉN

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1905

INNEHÅLLSFÖRTECKNING-.

Sill

Sammanfattning af Riksdagens skrifvelse den 19. maj 1905,

N:r 104......................... 3

Sammanfattning af de öfver Riksdagens skrifvelse afgifna yttrandena
.......................... 6

Historik........................... 02

Allmän motivering...................... 76

Förslag till ändrad lydelse af §§ 27 och 34 värnpliktslagen . . 107

Förslag till ändrad lydelse af §§ 79, 108 och 122 inskrifnings förordningen.

......................111

Förslag till ändrad lydelse af §§ 6 och 10 i nådiga reglementet

för undersökning af värnpliktiges duglighet till krigstjänst 110

TILL KONUNGEN.

Sedan 1904 års Riksdag i skrifvelse den 19. maj 1904, n:r 164, angående
uttagningen till tjänstgöring af icke vapenföra värnpliktige hos
Eders Kung], Maj:t anhållit, att, efter nådig utredning rörande det

antal af icke vapenföra värnpliktige, som borde tilldelas hvarje truppförband
samt flottan och kustartilleriet, för Riksdagen måtte framläggas
förslag till bestämmelser, hvarigenom möjliggjordes, att endast det
antal »icke vapenföre», som motsvarade det verkliga behofvet, uttoges
eller användes i tjänstgöring, uppdrog Eders Kungl. Maj:t, enär genom
de yttranden, som häröfver infordrats från vederbörande myndigheter,
någon sådan utredning icke vunnits, att därpå ett beslut om ändring
af de i detta hänseende meddelade föreskrifter kunde grundas, genom
nådigt bref den 3. februari 1905 åt en kommitté att verkställa ytterligare
utredning i ämnet samt att med beaktande af innehållet i berörda
yttranden afgifva underdånigt förslag till de bestämmelser, som för ernåendet
af det i Riksdagens skrifvelse angifna syfte kunna anses erforderliga,
och förordnade i denna kommitté till ordförande chefen för II.
arméfördelningen, generalmajoren in. m. Gr. F. O. Uggla, samt till ledamöter
chefen för Kungl. Dalregementet, öfversten m. m. J. G. F. Wrangel,
fördelningsläkaren vid II. arméfördelningen m. m. O. P. Sörensen och
ledamoten af Riksdagens Andra Kammare, kommendörkaptenen m. m.
S. A. K. Natt och Dag. Genom nådigt bref den 24. februari 1905 förordnade
Eders Kungl. Maj:t till ledamot i kommittén ledamoten af
Riksdagens Andra Kammare, regementsläkaren vid Kungl. Andra lifgrenadjärregementet
m. in. C. F. Vahlquist i stället för fördelningsläkaren
Sörensen, hvilken afsagt sig förordnandet.

På grund af det oss i nåder lämnade uppdraget få vi, sedan vi denna
dag afslutat våra arbeten, öfverlämna följande underdåniga redogörelse
och förslag.

Stockholm den 25. juli 1905.

Underdånigst
GUSTAF UGGLA.

Gustaf Wrangel. Conrad Vahlquist. S. Natt och Dag.

/(). G. Hammarskjöld.

Sammanfattning af Riksdagens skrifvelse.

I skrifvelse till Konungen den 19. maj 1904, N:r 164, angående
uttagningen till tjänstgöring af icke vapenföra värnpliktige, anför Riksdagen,
att uti en inom Riksdagen väckt motion framställning gjorts i syfte
att förebygga, att ett större antal icke vapenföra värnpliktige, än som
motsvarade det verkliga behofvet, årligen uttoges till eller bibehölles
i tjänstgöring. I motionen framhålles hufvudsakligen, hurusom uttagning
till tjänstgöring af värnpliktige inom ifrågavarande kategori i den utsträckning,
som numera efter införandet af 1901 års härordning ägde rum,
innebure misshushållning med arbetskraft, att svårighet redan å liera
lägerplatser yppat sig, att, sedan bland de »icke vapenföre» nödigt antal
yrkesmän och handräckningsmanskap uttagits, på nyttigt sätt sysselsätta
de återstående af dessa värnpliktige samt att ett stort antal
arbetsdugliga armar säkerligen på detta sätt rycktes bort från de produktiva
yrkena utan motsvarande nytta för försvaret och att till denna
förlust ur nationalekonomisk synpunkt sällade sig den högst betydande
statsutgiften för de »icke vapenföres» underhåll under värnpliktsöfningarna.

Sedan därefter bestämmelserna för de icke vapenföra värnpliktiges
inskrifning och tjänstgöring omnämnts, framhåller Riksdagen,

att de fleste regementschefer i vapenöfningsrapporterna för åren
1902 och 1903 omförmält den stora nytta de haft af de »icke vapenföre»,
genom hvilkas befintlighet de vapenföra värnpliktige endast i ringa
utsträckning behöft för utförande af handräckningssysslor dragas bort
från det rent militära utbildningsarbetet;

att äfven icke vapenföra värnpliktige syntes böra inkallas till värnpliktsöfningarna,
emedan de yrkesskickliga bland dessa värnpliktige utgjorde
en billig arbetskraft till utförande af den mängd nyanskaffnings -

och reparationsarbeten å utrustningspersedlar och materiel, som alltid
förekomma i depåer och å öfningsplatser, och emedan användningen af
de icke yrkesskickliga inom ifrågavarande kategori till skrif- och handräc
ten in gsgöfomäl medförde stor vinst för de vapenföra värnpliktiges utbildning,
i det att dessa härigenom finge mera ostördt begagna den korta
öfningstiden till militära öfningar; men

att de af motionären påpekade förhållandena beträffande de icke
vapenföra värnpliktige dock syntes erfordra vidtagande af lämpliga åtgärder
till förebyggande af att nyssnämnda fördelar med de icke vapenföres
uttagning till militär tjänst komme att köpas alltför dyrt samt
af att ett stort antal unga män toges ifrån de närande yrkena och å
lägerplatserna, i brist på tillräcklig sysselsättning, vandes från ordentligt
arbete.

Vidare redogöres för antalet icke vapenföre inom armén samt för
kostnaden för dem åren 1903 och 1905, hvarefter Riksdagen anför,

hurusom denna statistik manade till en viss försiktighet vid inkallande
till värnpliktsöfningarna af andra än dem, hvilka med afseende å deras
kroppsbeskaffenhet ansågos kunna fullt tillgodogöra sig den militära utbildningen; att

Riksdagen därför ansåge, att icke vapenföra värnpliktige icke
borde tagas i anspråk för fullgörande af deras värnplikt i vidare mån,
än som för utförande af handräckningsgöromålen vore oundgängligen
nödvändigt;

att motionären i detta afseende föreslagit att inkalla de icke vapenföra
värnpliktige i olika grupper med en kortare, lika tjänstgöringstid
för hvarje afdelning; att genom detta förslag, hvilket syntes Riksdagen
vara väl värdt beaktande, vunnes likställighet för alla värnpliktige
inom ifrågavarande kategori, men att förslaget icke torde kunna förverkligas
utan ändring i värnpliktslagen;

att vid ärendets behandling inom Riksdagen i enahanda syfte framställts
förslag, om att utaf ifrågavarande kategori värnpliktige årligen
skulle uttagas endast ett visst, efter det förefintliga behofvet för hvarje
truppförband bestämdt antal af de till hälsan kraftigaste individerna
bland de »icke vapenföre», under det att de öfriga frikallades från krigstjänst; -

att vidare framkastats den tanken att nedbringa de »icke vapenföres»
antal genom en skärpning af föreskrifterna för undersökning af
värnpliktiges duglighet till krigstjänst; och slutligen

att såsom en utväg till ordnande af denna fråga föreslagits att befria
alla »icke vapenföre» från krigstjänst och i dess ställe pålägga dem
värnskatt samt att lega erforderligt handräckningsmanskap å mötesplatserna,
mot hvil ket förslag dock med fog kunde anmärkas, att det
för de värnpliktige skulle medföra en stor frestelse till så kallad
simulans.

I saknad af utredning i fråga om behofvet af icke vapenföra
värnpliktige inom de olika afdelningarna af försvarsorganisationen ansåge
Riksdagen sig icke kunna förorda något visst förslag till lösning af
den förevarande frågan, utan finge anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t
att efter nödig utredning rörande det antal af icke vapenföra värnpliktige,
som borde tilldelas hvarje truppförband samt flottan och kustartilleriet,
för Riksdagen framlägga förslag till sådana bestämmelser,
att endast det antal »icke vapenföre», som motsvarade det verkliga behofvet,
komme att uttagas till eller användas i tjänstgöring.

Sammanfattning af de öfver Riksdagens skrifvelse afgifna

yttrandena.

I skrifvelse den 30. maj 1904 anmodade statsrådet och chefen för
kungl. landtförsvarsdepartementet arméfördelningscheferna och militärbefälhafvaren
på Gottland att med anledning af Riksdagens ofvannämnda
skrifvelse verkställa utredning angående behofvet af icke vapenföra
värnpliktige vid de särskilda truppförbanden. Öfver de sålunda
infordrade yttrandena anbefalldes chefen för generalstaben den 2. november
1904 att afgifva underdånigt utlåtande.

Sedan den 11. juni 1904 Riksdagens ofvannämnda skrifvelse öfver1
ämnats till statsrådet och chefen för kungl. sjöförsvarsdepartementet,
anmodade denne den 17. samma månad stationsbefälhåtvarna vid
flottans stationer och chefen för kungl. kustartilleriet att verkställa
motsvarande utredning för flottans stationer och kustartilleriet. Sistnämnda
utredningar äfvensom yttrande af chefen för flottans stab i
ämnet öfverlämnades den 3. december 1904 till statsrådet och chefen
för kungl. landtförsvarsdepartementet.

I de sålunda inkomna yttrandena anfördes i hufvudsak följande.

I. arméfördelningen.

Karlskrona grenadjiirregumciite.

Före utfärdandet af 1901 års inskrifningsförordning förekom ofta
vid inskrifningsförrättningarne, att de värnpliktige genom förställning
försökte erhålla frikallelse. Mot ett sådant moraliskt ondt, som tydligen
lätt tager svårare förmer i den mån öfningstiden utsträckes, finnes
icke något annat botemedel än att till tjänstgöring inkalla alla, som
icke äro uppenbarligen kroppsliga eller andliga krymplingar.

Af militära och moraliska skäl böra så många som möjligt inskrifvas
i vapentjänst. Detta sker dock icke nu, emedan föreskrifterna för
läkarbesiktningen icke taga nog hänsyn till de växlande behofven och
fordringarna i praktiskt hänseende. Så kunde t. ex. fästnings- och
kustartillerister utan olägenhet få vara i högre grad plattfotade än
infanterister;1 hästskötare, reservspel, sjukbärare m. fl. få vara behäftade
med en del småfel på ögon, fingrar etc., som nu föranleda inskrifning
såsom icke vapenför; samt hvem som helst få vara vänsterögd.

Äfven kan det vara allt utom lämpligt, att afgörandet vid efterbesiktningen
enligt § 108 inskrifningsförordningen ligger så godt som
uteslutande och ensamt i regementsläkarens2 omdöme. Mycket af hvad
inskrifningsnämnden och revisionen med fasthållande af en viss princip
beslutat kan en regementsläkare på egen hand göra om alldeles i motsatt
anda och i oförutsedd grad öka antalet frikallade eller ändra förhållandet
mellan vapenföre och militärarbetare.

Behofvet af icke vapenföra värnpliktige växlar i hög grad vid
truppförbanden. Vid ett gammalt regemente med väl ordnad förläggning
och öfningsplats, inskränker sig behofvet till hvad som åtgår för den
dagliga tjänsten, och eventuellt öfverskott af tillgänglig arbetskraft förnötes
på gagnlösa arbeten eller i dagdrifveri. Vid ett annat regemente,
som har kaserner under uppförande, öfningsplats att ordna osv.,3 finnes
verkligt gagnande sysselsättning för en betydande styrka, och vid de
truppförband, som äro förlagda till fästningarna, kan nyttig användning
beredas för så mycket folk, som kan förses med arbetsredskap och
nödig ledning.3

Vid Karlskrona grenadjärregemente kan behofvet för de närmaste
åren angifvas till 150 man.

Kronobergs regemente.

Regementets behof af icke vapenföre utgör:

24 yrkesmän (däraf 4 skrifbiträden mellan vapenöfningarna),

1 Enligt nådiga reglementet den 24. januari 1902 och kung!, medicinalstyrelsens cirkulär
den 27. samma månad medgifver »mindre grad af plattfot» inskrifning till fästningsartilleri
tjänst vid hären och till fästningstjänst vid flottan (not af kommittén).

8 Kegements- eller bataljonsläkarens (not af kommittén).

s En dylik användning af militärarbetarna synes förutsätta ändring af nådig generalorder
den 14. mars 1902, n:r 300, mom. 35 (not af kommittén).

2 militärarbetare till postbud,

1 » » kasernvakt,

8 » ■ » handräckning hos regementsväbeln,

21 » » » ■ ■ » köksföreståndaren,

8 » > » » förvaltaren af målskjutnings materielen,

8 » » » å gevärsförrådet,

64 » » markörer å skjutbanan och serviser för manska pets

måltider,

4 » » reservmanskap för de sjuka och ordonnanstjänst,

tillsammans 140 icke vapenföra värnpliktige.

Handräckningen hos förvaltaren af målskjutningsmaterielen och å
gevärsförrådet behöfves först från och med skarpskjutningens början,
dvs. från och med beväringsrekrytskolans 7. vecka, och af de 64 markörerna
och serviserna erfordras innan denna tid endast 28 man för
förberedande arbeten å målskjutningsbanan och materielen samt för
att tjänstgöra såsom serviser. Sedan skarpskjutningen börjat, delas
markörerna i 2:e aflösningar, och den fria aflösningen tjänstgör såsom
serviser.

Om antalet icke vapenföre blir större, kan besparing ske antingen
direkt genom att icke inkalla eller genom att hemförlofva de militärarbetare,
som ej äro behöfliga vid regementet, eller ock indirekt genom att
sända öfvertaliga militärarbetare till annan plats inom arméfördelningen,
där deras arbetskraft tages bättre i anspråk, såsom t. ex. till ingenjörbefälhafvarens
i Karlskrona förfogande för utförande af väganläggningar
och dylikt.1

Det förra sättet innebär olika lång aktiv värnplikt för olika militärarbetare,
hvilket icke kan genomföras utan ändring i § 27 värnpliktslagen.
Tillvägagångsättet torde härvid blifva följande.

1. Inskrifningsnämnderna uttaga de icke vapenföra värnpliktige
enligt samma grunder som hittills.

2. Inskrifningsrevisionen utväljer 24 yrkesmän till tjänstgöring i
172 dagar samt 116 militärarbetare, däraf 64 till tjänstgöring under

1 Jämför not. 3 å sid. 7.

172 dagar och 52 till tjänstgöring under 130 dagar. Öfriga af inskrifningsnämnderna
uttagna icke vapenföre inkallas ej i fredstid.

3. Regementschefen (beväringsrekrytskolchefen) hemförlofvar, om
antalet icke vapenföre öfverskrides genom öfverföring till särskild befattning
af vapenföra värnpliktige, under öfningens lopp det öfverskjlitande
antalet efter vederbörande läkares och kompanichefs hörande.

Så länge infanteriets tjänstgöringstid är så knapp som nu, äro de
icke vapenföres arbeten nödvändiga för att nödtorftig soldatutbildning
må kunna gifvas de vapenföre.

Hallands regemente.

För regementet erfordras:

å Grunnebo hed under beväringsrekrytskolan 32 icke vapenföre och under
repetitionsöfningarna ytterligare 8;

å Skedala hed såväl under beväringsrekrytskolan som under repetitionsöfningarna
50 icke vapenföre.

Såsom markörer och flaggposter böra dessutom tjänstgöra:
å Grunnebo hed under beväringsrekrytskolan 27, och
» repetitionsöfningarna 51, samt

å Skedala hed såväl under beväringsrekrytskolan som under repetitionsöfningarna
24.

För sannolika sjukdomsfall, permitteringar mm. är en reserv af
minst 10 % behöflig.

Behofvet af icke vapenföra värnpliktige, sedan regementet i sin
helhet förlagts till etablissementet i Halmstad, kan nu icke bedömas.
Under de första åren, då en hel del arbeten torde ifrågakomma för
kasernområdets iordningställande mm., kan dock icke någon minskning
förväntas.

Norra skånska infanteriregementet.

Tillgången på militärarbetare, hvilken under åren 1902—1904 utgjort
respektive 82, 68 och 43, har icke något år medgifvit deras
användning till alla de ändamål, som i nådig generalorder den 14. mars
1902, n:r 300, omnämnas. I brist på militärarbetare hafva därför vapenföra
värnpliktige, delvis i ganska stor utsträckning, måst tagas i anspråk

för handräckningar och arbeten, som icke kunna anses ingå i den verk
ligt militära utbildningen.

Regementets behof af icke vapenföra värnpliktige utgör
under beväringsrekrytskolan 37 yrkesmän och 72 militärarbetare, och
» repetitionsöfningarna 55 » »96 »

De närmaste åren torde under repetitionsöfningarna 2 äldre indelta
soldater per kompani kunna användas i köket, hvarigenom behofvet af
militärarbetare under nämnda öfningar skulle minskas från 96 till 72.

Fördelaktigt vore att äga tillgång på militärarbetare till markörer
synnerligast under repetitionsöfningarna, emedan tiden då är så knappt
tillmätt. Härtill skulle erfordras 72 man under den tid skjutningarna
pågå, dvs. under beväringsrekrytskolan från och med 7. veckan intill
2—4 veckor före densammas slut samt under de första 22 dagarna af
repetitionsöfningen.

Södra skånska infanteriregementet.

De icke vapenföre hafva åren 1902 och 1903 uppgått till resp. 114
och 117 man, hvarvid dock hör bemärkas, att alla icke samtidigt varit
tjänstgörande. Den 30. juni 1904, då yttrandet afgafs, utgjorde de icke
vapenföre 100 man. Svårighet att lämna dem full sysselsättning har aldrig
förefunnits. Regementets behof af icke vapenföre kan, så länge dess öfningar
äro förlagda till Refvinge, sättas till omkring 100 man samtidigt tjänstgörande,
och torde den för dem beräknade kostnaden af 1,30 kronor för
dag och man mer än väl godtgöras genom det verkställda arbetet, detta
alltmera för hvarje år, då man så småningom genom erfarenhet lärt
sig att fullt utnyttja den till buds stående yrkesskickligheten genom
anskaffande af lämpliga verkstäder, allehanda verktyg m. m.

Möjligen skulle ett antal icke vapenföre, sedan behöfliga handräckningsarbeten
blifvit undangjorda, efter regementsöfningarnas slut kunna
något tidigare hemförlofvas än nu är fallet, och vore det måhända
lämpligt att härvidlag lämna regementscheferna handlingsfrihet.

Skånska husarregementet.

Regementschefen anser önskligt, att regementet årligen tilldelades 5
yrkesmän och 60 militärarbetare, de senare afsedda till handräckning:

20 i köket,

24 vid skjutningar och skjntmaterielen,

4 i förrådet,

2 hos pistolsmeden, och
10 för diverse handräckningar.

Skånska dragonregementet.

Regementets verkliga behof utgör 7 yrkesmän och 23 militärarbetare.
Med afseende på användningen af militäi’arbetarna förefinnes en
stor olägenhet, däri att bestämmelserna uti generalorder den 14. mars
1902, n:r 300, icke medgifva utbildning af icke vapenföra värnpliktige
vid kavalleriet till hästskötare. Därest dylikt medgifvande kunde utverkas,
skulle af de 23 ofvan föreslagna militärarbetarna 3 användas
vid regementets förråd, medan 20 med fördel kunde tjänstgöra som
hästskötare vid regementets hästdepå, hvartill folk af de fast anställda
svårligen kommer att kunna påräknas.

Kronprinsens husarregemente.

Regementet behöfver för närvarande 8 yrkesmän, nämligen: 2 skrifbiträden,
2 skräddare, 2 skomakare, 1 träarbetare och 1 eldare, samt
efter den nuvarande regementssadelmakarens afgång 2 sadelmakare. Af
militärarbetare erfordras 16.

Wendes artilleriregemente.

Regementets behof utgör för 14 batterier, fördelade på 3 kaserner,
och under förutsättning att de icke vapenföre fullgöra sin värnplikt
under 365 dagar i en följd:

handräckning i stallarna.....42 (3 pr batteri)

» vid matinrättningen 36 (vid 3 matinrättningar)

vid renhållningen........6 (2 vid hvarje kasern)

kalfaktorer...........8 (tjänstgörande i reg:tsexp:n 1, hos

förrådsförvaltaren 1, vid depån
1, i exercishus 2, i ridhus 3)

skrifbiträden..........20 (1 vid hvarje division och batteri

samt 1 i regementsstaben)

vid ammunitionsförråden.....20 (dessutom målhandräckning)

fackmän , . ........, . 20

Summa 152

Wciules trångmål*.

Behofvet åt'' icke vapenföra värnpliktige utgör för hvardera Wendes
och Andra Gröta trängkar 13 yrkesmän och 28 militärarbetare.

Arniéfördelningschcfen.

Arméfördelningschefen vill icke bestrida, att motionären kan hafva
rätt däri, att uti vissa undantagsfall antalet icke vapenföra värnpliktige
öfverstigit, hvad som på nyttigt sätt kunnat användas. Detta kan hafva
berott pa, att antalet icke vapenföra blifvit ojämnt fördeladt på regementena
samt på att vid hvarje regemente behofvet icke varit konstant
under hela öfningstiden. Särskild! under den tid, då icke vapenföre
kvarlegat på öfningsplatsen efter slutet af de vapenföra värnpliktiges
utbildningstid, torde på vissa håll antalet icke vapenföre hafva öfverstigit
behofvet.

Att helt och hållet frikalla alla eller en del af de icke vapenföre
från all krigstjänst med eller utan skyldighet att erlägga en »ringa
värnskatt» skulle vara i hög grad olämpligt både af praktiska skäl och
ur moralisk synpunkt. Af praktiska skäl, ty en stor del, af hvad som
inbesparades genom att befria dessa icke vapenföre från tjänstgöring,
måste utbetalas till civilt arbetsmanskap, hvarjämte resultatet af de
vapenföres rent militära utbildning afsevärdt skulle försämras. Ur
moralisk synpunkt skulle en sådan åtgärd verka skadligt, ty erfarenheten
har visat, att de förr sa vanliga försöken att genom simulerad
sjukdom undandraga sig förpliktelsen mot fäderneslandet i hög grad
minskats, sedan resultatet af ett dylikt försök endast blifvit, att vederbörande
förflyttats från de »vapenföres» till de »icke vapenföres» kategori.

Däremot kunna och böra modifikationer göras i tillämpningen af
lagens bestämmelser, för att undanrödja de af motionären framhållna
olägenheterna Enligt

noggrann beräkning uppgick under den period, då de vapenföra
värnpliktige ensamma måste tagas i anspråk för handräckningsgöromålen,
härför erforderlig tid till icke mindre än 15—18 % af hela
utbildningstideu.

Vid ett infanteriregemente kan behofvet af icke vapenföra värnpliktige
beräknas till 24 yrkesmän i 172 dagar samt under vapenöfningstiden
64 militärarbetare i 142 dagar och 52 militärarbetare i 100 dagar.

För uppvärmning af barackerna, stoppning af madrasser, rengöring
af persedlar m. m. erfordras före vapenöfningarna 64 militärarbetare i
6 dagar och efter desamma 64 militär arbetare i 12 dagar.

Sammanfattas dessa uppgifter, visar sig behofvet vid ett infanteriregemente
uppgå till:

24 man i 172 dagar = 4,128 tjänstgöringsdagar

64 » i 160 » = 10,240 »

52 » i 100 » = 5,200»

sålunda 140 man med tillsammans 19,568 tjänstgöringsdagar
Om 140 icke vapenföra värnpliktige tjänstgjorde i 172 dagar, skulle
detta motsvara 24,080 tjänstgöringsdagar. Genom att hemförlofva en
del under den tid, de icke äro erforderliga, skulle 4,512 dagsverken inbesparas
vid hvarje infanteriregemente.

Vidare erfordras:

vid ett mindre kavalleriregemente:

8 icke vapenföra yrkesmän i 172 dagar

16 militärarbetare i 172 »

med tillsammans 4,128 tjänstgöringsdagar;

vid ett fältartilleriregemente:

12 icke vapenföra yrkesmän i 172 dagar

73 militärarbetare i 172 »

med tillsammans 14,620 tjänstgöringsdagar;

(vid Wendes artilleriregemente ökas denna summa med V* 8 * * * 12 13);
vid en trängkår:

13 icke vapenföra yrkesmän i 172 dagar

28 militärarbetare i 172 »

med tillsammans 7,052 tjänstgöringsdagar.

För härens 28 infanteriregementen, 10 kavalleribataljoner, 6 fältartilleriregementen
och 6 trängkårer skulle erforderliga antalet tjänstgöringsdagar
sålunda uppgå till 704,100.

Positions- och landfästningsartilleriets samt ingenjörtruppernas behof
af icke vapenföre inräknas ej i denna summa, hvilket emellertid torde

uppvägas däraf, att afdrag icke gjorts för de båda infanteriregementen,
hvilka afses såsom besättningar i knstfästningarna och hvilka hvartdera
hafva blott två bataljoner.

Då i statsverkspropositionen för år 1905 de icke vapenföre beräknades
komma att utgöra sammanlagdt 653,600 tjänstgöringsdagar, framgår
af ofvanstående, att detta antal med 50,500 tjänstgöringsdagar understiger
det verkliga behofvet.1

Den enda erforderliga åtgärden är också en utjämning af de icke
vapenföre mellan de särskilda truppförbanden. Skulle öfverskott uppstå,
kan detta användas å rikets fästningar.

II. arméfördelningen.

Första lifgrenadjärregeiuentet.1 2

Den 20. april 1904 inryckte å mötesplatsen 107 icke vapenföra
värnpliktige. Under tjänstgöringen hafva tillkommit 29 man, dels öfverförda
från vapentjänst, dels för fullgörande af resterande tjänstgöring,
samt afgått 27 man dels på grund af erhållet uppskof, dels efter fullgjord
tjänstgöring.

Den militära utbildningen, till hvilken i allmänhet anslagits två
timmar dagligen, har omfattat:

exercis: marscher, vändningar och olika formers intagande med
direkt hänsyn till den praktiska nytta, de icke vapenföre under sin
tjänstgöring kunde hafva däraf;

gymnastiska öfningar: fristående gymnastik, balansgång och de
enklaste häfrörelserna, hvari dock endast sådana värnpliktige deltagit,
hvilkas kroppskonstitution efter af läkaren verkställd undersökning
ansågs icke kunna taga skada af nämnda öfningar,

1 Om man, såsom här föreslagits, minskar tjänstgöringstiden för en del af de icke
vapenföre, hvilka tilldelas infanteriregementena, så kommer hela antalet tjänstgöringsdagar
sannolikt ännu mindre att motsvara det beräknade behofvet — 704,100 tjänstgöringsdagar —
(not af kommittén).

2 Den af regementschefen lämnade redogörelsen för de icke vapenföra värnpliktiges
tjänstgöringsförhållanden anföres såsom ett exempel. I det stora hela torde ifrågavarande
värnpliktiges tjänstgöring varit ordnad enligt samma grunder vid öfriga regementen (not
af kommittén).

hvarjämte under senare hälften af beväringsrekrytskolan en till
gymnastikdirektör utbildad officer behandlat de icke vapenföre, för hvilka
läkaren ansett sjukgymnastik och massage vara af gagn; samt

instruktion: praktisk och teoretisk, äfven bibringande af kännedom
i de moment af inskrifningsboken, hvilka det åligger hvarje värnpliktig
att känna.

Förutom de föredrag, hvilka under söndagarna hållits för samtliga
värnpliktige, hafva för de icke vapenföre särskildt hållits 7 föredrag,
nämligen

2 om mobilisering, äfvensom

3 med historiskt och

2 med geografiskt-statistiskt innehåll.

Tillträde till regementets badstuga har lämnats de icke vapenföre
i samma ordning som de vapenföre.

Fottvagning och fotvård hafva tid efter annan ägt rum i närvaro
af sjuk vårdskorpral.

De, hvilkas kunskap i läsning och skrifning ej varit tillfredsställande,
hafva erhållit särskild undervisning häruti, hvarjämte de, som så
önskat, fått deltaga i den anordnade frivilliga kursen.

Efter en af arméfördelningschefen verkställd inspektion företogs
de första dagarna af juli månad en förnyad noggrann läkarbesiktning,
på grund hvaraf alla, som däraf voro i behof, kostnadsfritt erhöllo bråckband
(9 stycken) och åderbråcksbindor (7 stycken), samt utröntes, hvilkas
hälsotillstånd kräfde särskild diet. I medeltal 9 man per dag utspisades
därefter, utan att vara sjukskrifna, å sjukhuset med hel sjukportion,
hvilket hade ett välgörande inflytande på deras hälsotillstånd.
Äfven uttogos de, som enligt ofvan borde komma i åtnjutande af sjukgymnastik
behandling (9 stycken).

Af de icke vapenföra värnpliktiges 15,968 arbetsdagar hafva 9,975
eller 62,44 / användts till militära arbeten, dvs. sådana, som, om inga
militärarbetare funnits, måste hafva utförts af vapenföre, och 5,993
dagar''eller 37,sg % användts till civila arbeten, dvs. sådana, som eljest
verkställts genom legning.

De militära arbetena hafva omfattat:
hästskötartjänst.................. 32 dagsverken

lykttändare änst (renhållning, tändning och släckning) 114 dagsverken

badhandräckning...... 136 »

handräckning under fälttjänstöfningar (lagning af gär desgårdar,

hylsplockning)............175 »

vakttjänst..................... 258 »

tjänstgöring såsom skrifbiträden.......... 693 »

vaktmästarbefattningar i läsestugan och i Glustaf

Adolfskapellet.................312 »

städning och eldning i barackerna......... 874 »

renhållning i lägret, tvätthusen och latrinerna (väbel handräckning).

................ 1,207 »

handräckning vid markering, målskjutning och hyls rengöring.

........... 1,777 »

» » kokhusen............ 4,397 »

tillsammans 9,975 dagsverken

De civila arbetena hafva omfattat:

	Antal dags- verken.	Arbetsvärde per dag. Kronor.	För statsver-ket besparad kostnad. Kronor.
Koltransport från järnvägsstationen till lägerför-rådet och därifrån till barackerna.....	58	1	50	87
Halmstoppning af madrasser m. m........	173	1	50	259	50
Måleriarbeten.................	175	1	75	306	25
Skyttebanksarbeten för uppförande af en skyttebank på 600 m:s afstånd............	302	1	84	555
Desinfektions- och rengöringsarbeten1......	378	2	50	945	—
Snickeriarbeten . . . .............	515	i	75	905	25
Skrädderiarbeten...............	576	i	75	1,008	—
Handräckning å gevärsförrådet.........	649	i	50	973	50
t » persedelförrådet . .......	1,398	i	50	2,097	- ''
Bykning...................	1,769	—	80	1,530	06
Summa	5, i«ö	—	—	8,666	56

1 Mycket brådskande och ansträngande arbete före inryckningen till regementsöfningarna
på grund af difteri- och nervfeberepidemi under senare delen af beväringsrekrytskolan.

Anledningen till det jämförelsevis ringa värdeutbytet af bykningen
bör tillskrifvas personalens okunnighet i dylika göromål. Vid samtliga
arbeten har personalen omväxlat, hvithet för dess öfning i andra afseenden
varit nödvändigt, kvarjämte många arbetsdagar afkortats i och för
militärutbildning, badning, föredrag, persedelvård m. m.

Andra lifgrenndjärregeinentet.

Antalet icke vapenföra värnpliktige under 1904 års vapenöfningar
utgjorde 191, däraf 40 fullgjorde resterande tjänstgöring. Af dessa förklarades
8 oförmögna till krigstjänst, och 5 erhöllo uppskof. Samman -

lagda antalet tjänstgöringsdagar utgjorde 23,174.

Dessa hafva varit fördelade:

till militära handräckningar .... • . . 13,118

» civila arbeten......■.....6,444

sön- och helgdagar utan arbete......2,008

kommendering till trängförrådet i Mjölby . 700

sjuka.................. 644

permitterade............... 260

tillsammans 23,174

Genom de icke vapenföres användning synes dels de vapenföre
hafva befriats från arbeten och handräckningsgöromål, hvilka icke ingå
i soldatutbildningen, till en omfattning motsvarande 13,118 tjänstgöringsdagar,
och dels utgifter för civila arbetare hafva besparats till ett
belopp af 16,491:20 kronor.1

Regementet kan med fördel använda 135 icke vapenföre under utbildningsåret
1905 och 130 under hvartdera af åren 1906 och 1907.
Vinsten i utbildningstid för de vapenföre torde härigenom hvardera
året komma att uppgå till omkring 15,000 tjänstgöringsdagar samt besparingen
af civil arbetskraft att uppgå till omkring 15,000 kronor för
år 1905 och till omkring 14,000 kronor för åren 1906 och 1907.

Jönköpings regemente.

Genom 1904 års inskrifningsrevisions beslut hafva 101 icke vapenföra
värnpliktige varit tilldelade regementet. Utöfver detta antal hafva

1 Jämförelsevis högt beräkuadt arbetspris (not af kommittén).

ytterligare 58 af olika anledningar och under olika tider tjänstgjort
vid regementet. Sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar utgör omkring
18,000, oberäknad! handräckning till infanteriskjutskolan, 220
tjänstgöringsdagar, och tiden från och med den 10. oktober, 201 tjänstgöringsdagar.

Till militära handräckningar, hvilka icke kunna anses ingå i soldatutbildningen,
hafva användts 8,280 tjänstgöringsdagar, till öfriga
handräckningar 7,250 tjänstgöringsdagar samt till rent civila arbeten
2,470 tjänstgöringsdagar med ett beräknadt värde af 4,576: so kronor.

Intill år 1908 kan regementet med fördel använda 35 yrkesmän
och 121 militärarbetare.

Kalmar regemente.

Sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för de icke vapenföra
värnpliktige år 1904 utgjorde 17,838.

Genom de icke vapenföre hafva de vapenföre befriats från handräckningsgöromål
i 12,030 dagar. Till civila arbeten hafva användts
2,580 dagar, och de utförda arbetena värderas till 3,870 kronor.

Intill år 1908 kan regementet med fördel använda 23 yrkesskickliga
icke vapenföre samt 72 militärarbetare. Härigenom skulle 10,224
utbildningsdagar besparas för de vapenföre samt civila arbeten kunna
utföras under 2,840 dagar till ett värde af 4,970 kronor.

Smålands husarregemente.

De icke vapenföre vid regementet utgjorde 1904 fyrtioen stycken
med sammanlagdt 6,844 tjänstgöringsdagar, sjukdagarna oräknade, men
464 sön- och helgdagar inräknade.

4,760 dagsverken hafva användts till militära handräckningar samt
1,030 dagsverken till civila arbeten med ett värde af omkring 2,000
kronor.

Under 1905 behöfver regementet 10 yrkesskickliga icke''vapenföre
och 30 militärarbetare.

Aren 1906 och 1907, sedan regementets nya etablissement blifvit
färdigt, skulle säkerligen någon inskränkning i antalet icke vapenföre
vara möjlig. Å andra sidan hafva störa områden lagts till det

gamla öfningsfältet, hvilka delvis fordra rätt stora arbeten. Äfven
torde vid det nya etablissementet en del arbeten erfordras, hvilka, till
besparing af kostnader för staten, med fördel skulle kunna utföras af
icke vapenföre. Regementet torde därför äfven under åren 1906 och
1907 med fördel kunna använda 40 icke vapenföre. Dessa skulle under
hvardera året bespara de vapenföre 2,640 dagar. Till civila arbeten
skulle kunna användas 1,920 dagsverken, värda 2 kronor stycket.

Andra Göta artilleriregemente.

Otvifvelaktigt skulle civila arbetare, om sådana finge legas för erforderliga
arbeten, åstadkomma betydligt mera arbete för den summa,
som nu åtgår för icke vapenföres underhåll m. m., enär dessa ej kunna
användas för arbete mer än 6 timmar dagligen, och dessutom draga
kostnader för kronan för underhåll m. m. äfven sjuk- och söndagar.

Regementet behöfver 10 yrkesskickliga icke vapenföre, nämligen
2 snickare, 2 smeder, 2 målare och 4 skrifbiträden, samt 29 militärarbetare;
under tiden för fältartilleriets skjutskola för äldre officerare erfordras
ytterligare 20 militärarbetare. De 20 militärarbetare, hvilka anses
erforderliga såsom handräckning under nämnda artilleriskjutskola, kunna
lämpligen under återstående tjänstgöring verkställa arbeten på skjutfältet
å Skillingaryd.

Ytterligare icke vapenföre däraf skräddare, skomakare, militärarbetare
m. fl. anser regementschefen ej nödvändiga, utan bestämdt fördelaktigare
att de arbeten, som dessa skulle utföra, verkställas af civila
arbetare.

Arméfördelningschefen.

Antalet icke vapenföre växlar under tjänstgöringstiden synnerligast
vid infanteriregementena, dels emedan vapenföre öfverföras till icke
vapenföre och icke vapenföre hemförlofvas enligt § 108 inskrifningsförordningen,
dels emedan de från vapenföre öfverförda få fullgöra sin
tjänstgöring under ett eller under tvenne år. Antalet icke vapenföre
utgjorde år 1904 under beväringsrekrytskolan och regementsöfningarna
i medeltal per dag

vid de fyra infanteriregementena tillsammans. . 448,

» Smålands husarregemente.........41,

vid Andra Gröta artilleriregemente.......70, och

» volontärskolan i Norrköping........15

Tillsammans i medeltal per dag 574
Dessutom hafva några icke vapenföre varit tilldelade Andra Göta
trängkår, hvilken ej ännu står under arméfördelningschefens befäl.

På grund af nådig generalorder den 12. januari 1904, n:r 45, hafva
af under året såsom icke vapenföra inskrifne inkallats till tjänstgöring
den 1. november

till infanteriregementenas och rullföringsområdenas expeditioner 16,

» Smålands husarregemente................15,

* Andra Göta artilleriregemente..............12, och

» volontärskolan i Norrköping...............15

Tillsammans 58

Flertalet icke vapenföra värnpliktige hafva sålunda tjänstgjort vid
arméfördelningens fyra infanteriregementen. Om de icke vapenföres
tjänstgöringsförhållanden närmare undersökas vid dessa regementen,
synas de erfarenheter och slutsatser, som härvid kunna uppdragas, med
sannolikhet i hufvudsak också kunna anses gälla öfriga regementen
äfvensom skolorna.

Såsom förut nämnts, har år 1904 antalet icke vapenföre vid de fyra
infanteriregementena tillsammans utgjort 448 i medeltal per dag
med sammanlagdt omkring 77,000 tjänstgöringsdagar dvs. i medeltal
per regemente 19,250. Frånräknas sön- och helgdagar — hvarvid bör
beaktas, att vissa icke vapenföre såsom de i köken kommenderade arbeta
äfven under söndagarna —, sjukdagar och permissionsdagar, återstå
omkring 66,000 arbetsdagar.

De af de icke vapenföre utförda arbetena kunna indelas i militära
handräckningar och arbeten eller sådana, som, om de icke verkställas
af icke vapenföre, bruka utföras af vapenföra värnpliktige eller fast
anställda, och

civila handräckningar och arbeten eller sådana, som, om de icke
verkställas af icke vapenföre, bruka utföras genom legda civila arbetare
eller arbeterskor eller ock utbjudas på entreprenad.

Af ofvan nämnda 66,000 arbetsdagar hafva 45,000 eller omkring
2/3 användts till militära handräckningar samt 21,000 eller omkring V3

användts till civila arbeten. Sistnämnda 21,000 arbetsdagar motsvara,
om sön- och helgdagar, sj ukdagar och permissionsdagar medräknas, omkring
24,500 tjänstgöringsdagar. Med en dagskostnad af 1,30 kronor
om dagen gör detta en utgift för statsverket af 31,850 kronor.
G-enom dessa arbeten anses å andra sidan utgifter på sammanlagdt
33,100 kronor hafva besparats, sålunda en vinst på omkring 1,250
kronor.

Utgår man ifrån, att samtliga militära handräckningar om möjligt
böra verkställas af icke vapenföre, men att de civila arbetena hunna
utföras af legda arbetskrafter, så finner man, att minsta antalet tjänstgöringsdagar
för de militära handräckningarnas utförande utgör
19,250 x Va, dvs. 12,833. De militära handräckningarna äro dock icke
lika fördelade under hela tiden för beväringsrekrytskolan och regementsöfningarna,
utan behofvet af dylika är störst under den tid skjutningarna
pågå.

Åtminstone en del af de civila arbetena böra dock äfven utföras
af icke vapenföre, dels emedan ordningen är lättare att upprätthålla
inom etablissementet, om de utföras af krigsmän än af civila
arbetare, dels emedan de icke vapenföra skräddarnes, skomakarnes,
sadelmakarnes m. fl. yrkesmäns tjänstgöring i fred förbereder dem till
deras verksamhet vid krigstillfälle.

Då det gäller att inskränka de icke vapenföra värnpliktiges tjänstgöring,
bör beaktas, att hären för närvarande befinner sig under en
öfvergångsperiod, och att därför inga åtgärder böra vidtagas, hvilka
icke lämpa sig efter genomförd härordning.

Af de i riksdagsskrifvelsen omnämnda fyra sätten att minska de
icke vapenföra värnpliktiges tjänstgöring synes det alldeles olämpligt
att befria alla icke vapenföre från tjänstgöring under fred. Ej heller
kan arméfördelningschefen tillstyrka att bland de icke vapenföre uttaga
ett bestämdt antal, emedan ett dylikt tillvägagångssätt lätt skulle
komma att framstå såsom godtycke, och emedan de icke vapenföre genom
denna undantagsbestämmelse mera än för närvarande skulle komma
att framstå såsom uteslutande arbetsmanskap, ett slags kronoarbetskår,
hvilket af flera skäl synes angeläget att förebygga. Däremot synes
det lämpligt att åstadkomma den afsedda inskränkningen genom att

på samma gång minska de icke vapenföres antal och inskränka tjänstgöringstiden
för de återstående.

En minskning af antalet icke vapenföre synes helst böra ske genom
att inskrifva de användbaraste af de nn såsom icke vapenföre ansedda
såsom vapenföre vid sådana truppslag och i sådana tjänster och
befattningar, att de fysiska svagheter, af hvilka de lida, icke lägga
hinder i vägen för deras tjänstgöring. Vid inspektionerna af de icke
vapenföre har det nämligen synts arméfördelningschefen, som om åtskilliga
af dem skulle kunnat tjänstgöra såsom fästningsartillerister, fästningsingenjörer
och trängmanskap eller vid hvilket truppförband som helst
såsom befälskockar, oberidna hästskötare och kuskar å trängfordonen, till
hvilka sistnämnda befattningar med nu gällande föreskrifter vid infanteriet,
kavalleriet, fältartilleriet m. fl. truppslag uttagas endast
vapenföre i all vapentjänst.

På så sätt borde antalet icke vapenföre inom II. arméfördelningsområdet
kunna minskas med omkring 10 °/. eller ifrån 646 till 581.

För de ständigt tjänstgörande truppförbanden erfordras, om tjänstgöringstiden
inskränkes enligt nedanstående, årligen tre grupper icke

vapenföre och i hvarje grupp

för Smålands husarregemente............20

» Andra Gröta artilleriregemente.........25

» volontärskolorna i Norrköping och i Jönköping . 30

Tillsammans 75 och

i alla tre grupperna 225.

För infanteriregementena skulle sålunda återstå tillsammans 581—
225 = 356, dvs. i rundt tal 90 stycken för hvarje infanteriregemente.

Då såsom nyss beräknats för hvarje infanteriregemente erfordras
omkring 12,833 tjänstgöringsdagar af de icke vapenföra, så skulle
sålunda tjänstgöringstiden böra bestämmas till 142 dagar, dvs. till
sammanlagda längden af beväringsrekrytskolan och af en repetitionsöfning.

Vid ett infanteriregemente är behofvet af icke vapenföre så godt
som lika stort hela vapenöfningstiden, med undandag af dels att
särskilda markörer erfordras medan skjutningarna pågå, dels att
behofvet af icke vapenföre är afsevärdt reduceradt under senare half -

ten af regementsöfningarna, hvilken till största delen är anslagen till
f älttj än stöfningar.

Det ordinarie behofvet af icke vapenföra värnpliktige vid ett infanteriregemente
torde i allmänhet kunna anses utgöra minst:

handräckning till köken............24,

» » städning...........16,

» för målskjutningsmaterielen .... 7,

såsom ordonnans^’ och skrifbiträden 3,

» för renhållning i lägret......6, och

» i förrådet............4

Tillsammans 60

Tjänstgöringsförhållandena framgå af omstående tabell.

Efter härordningens genomförande år 1908 torde tjänstgöringstiden
böra bestämmas till V2 år eller 183 dagar för att underlätta
inkallandet i grupper till de ständigt tjänstgörande truppförhanden.

Såsom vapenför inskrifven värnpliktig, hvilken öfverföres till icke
vapenför enligt § 108 inskrifningsförordningen, bör, om öfverföringen
sker under beväringsrekrytskola, innan han hemförlofvas, i en följd
fullgöra honom åliggande tjänstgöring i 142 dagar, samt, om öfverföringen
sker under repetitionsöfning, kvarstanna tills han fullgjort den
sålunda började tjänstgöringen, ehuru om öfverföringen sker under repetitionsöfning
vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
eller under den andra repetitionsöfningen vid fotfolket,
positionsartilleriet, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna
och trängen, han sålunda kommer att fullgöra 172 dagars tjänstgöring.
Den värnpliktige bör nämligen afsluta redan påbörjad tjänstgöring,
äfven om han öfverföres från vapentjänst till särskild befattning,
emedan i motsatt fall frestelsen att söka ernå dylik öfverföring
skulle ökas ganska afsevärdt.

De icke vapenföra värnpliktige kunna draga och hafva äfven i
flera hänseenden dragit nytta af sin värnplikt. Förutom den allmänna t
och militära uppfostran de därunder erhålla, få de tillika en omvårdnad
om sina kroppsliga brister, hvaraf många, ja man torde kunna
säga de flesta, eljest aldrig skulle kommit i åtnjutande, t. ex. genom
operation af tarm- och åderbråck, vanan vid ett hälsosamt lefnadssätt

Framställning af de icke vapenföra värnpliktiges inkallande i grupper

lss

Januari.	Februari.	Mars.	April.	Maj.	Juni.	Juli.	Augusti.	September.	Oktober.	November.	December.

1. till hvarje infanteriregemente:

25. _omkring 60 man._15.

1. omkring 30 man._22.

2. till Smålands husarregemente, Andra Göta artilleriregemente och volontärskolorna.

1, 31. 4: 20; £1.6:25: S.: 30 man. 24.

25. eif. 4:20: fil. 6:25: e». 5.: 30 man._15.

10. 31. 4: 20; fil. 6: 26; S,; 30 man. 31.

och en hälsosam diet i förbindelse med ett någorlunda rörligt lif i frisk
luft, anvisning om åkommors skötsel, sjukgymnastik och massage osv.

Man torde sålunda böra utgå ifrån, att de värnpliktiges tjänstgöring
icke endast eller hufvudsakligen får betraktas såsom en af staten
dem pålagd börda, utan att den för flertalet af dem främjar deras
fysiska, intellektuella och moraliska uppfostran.

III. arméfördelningen.

Arméfördeluingschefen.

De icke vapenföra värnpliktige kunna delas i yrkesskickliga samt
icke yrkesskickliga eller militärarbetare. Då de yrkesskickligas antal
alltid är för litet för att utföra de arbeten, hvilka föreligga för deras
sysselsättande, torde endast militärarbetarne böra göras till föremål för
den begärda utredningen.

Till bevakande af regementenas förråd å mötesplatserna äro inga
särskilda åtgärder vidtagna. Säkerhetsåtgärder till skyddande af förråden
äro enligt arméfördelningschefens mening »en bjudande nödvändighet»;
och då härtill vapenföra värnpliktige eller fast anställdt manskap
ännu så länge ej finnes att tillgå, torde militärarbetarne böra
användas.

Det är ingalunda lätt att beräkna det behöfliga antalet militärarbetare,
emedan mötesplatserna äro så olika hvarandra. Så äro skjutbanorna
olika ordnade och ligga olika långt från mötesplatserna, kokinrättningar
och mathallar förete skiljaktigheter till antal och storlek,
det ena regementet förfogar öfver andra slags byggnader än ett
grannregemente, renhållningen är olika ordnad på olika platser osv.,
allt förhållanden, som vid behofvets fastställande måste tagas i betraktande.
Militärarbetarnes antal bör sålunda göras beroende af lokala
förhållanden. Men ej nog härmed, ena året kan af en eller annan orsak
användning finnas för långt flera militärarbetare än ett annat år.
Att sålunda en gång för alla fastställa det verkliga behofvet af militärarbetare
vid de olika regementena torde näppeligen låta sig göra.
Regementenas uppgifter å behofvet af militärarbetare, hvilka för bättr

öfversikts skull sammanfattats i nedanstående tabell,1 äro därför att betrakta
såsom »det minsta antal», under hvilket regementena ej anse sig
kunna gå utan att i hög grad inkräkta på de vapenföres utbildningstid.
Behofvet under regementsöfningarna har ej å bilagan angifvits,
då därför sifferuppgifter ej funnits att tillgå. Detta behof är emellertid
ej obetydligt större än under beväringsrekrytskolorna.

Slutligen torde böra anföras ett uttalande, som återfinnes i yttrandena
från alla underlydande chefer i denna fråga, det nämligen, att cheferna
ej något år funnit, att full sysselsättning ej kunnat beredas alla
de icke vapenföre, som tilldelats vederbörande regemente, detta antal
må nu hafva varit till och med ej obetydligt större än det i tabellen
upptagna, hvadan någon »misshushållning med arbetskraft» ingalunda
förelegat. Äfvenledes framhålla de med synnerlig styrka det oveder -

I ppgift å minsta behofvet militärarbetare vid III. arméfördelningen

vapen -

Kökshandräckning.......

Kasernstädare.........

Hos förrådsförvaltaren.....

A gevärsförrådet.......

Väbelhandräckning.......

Hos inålskjutningsunderofficern .

Diverse handräckningsgöromål2) .

För bevakning af förråd och arrester,
diverse handräckning
m. m.............

Summa

1 Enligt denna tabell skulle för III. arméfördelningens truppförband erfordras betydligt
flera militärarbetare, än som sammanlagdt funnits vid desamma i medeltal under åren
1902—1904 (not af kommittén).

Västgöta reg:te.	Skaraborgs reg:te.	Elfsborgs reg:te.
Bevärings- rekrytskolan.	Mellan vapen-öfnin garna (vintertid).	Bevärings- rekrytskolan.	Mellan vapen-öfningarna (vintertid).	Bevärings- rekrytskolan.	Mellan vapen-öfningarna (vintertid).
Före skjut-ningarna.	Under och efter skjut-ningarna.	Före skjut-ningarna.	Under och efter skjut-ningarna.	\| Före skjut- ningarna.	Under och efter skjut-ningarna.
30	30	4		1	4	31	31	4
16	16
			38	38
6	6				—	2	2	—
2	2	—		1	—	2	2	—
8	8	—	20	20	—	10	10	—
G	G4	—	12	64	—	10	48	—
20	20	—	5	5	—	11	11	—
_	_	14	_	_	14	_		14
HS	14(i	18	75	127	18	(SO	104	18

sägliga tillskott i utbildningstid, de vapenföre erhålla, därigenom att
en stor del göromål, som eljest ålegat dessa, nu verkställes af icke vapenföre.
Arméfördelningschefen kan ej heller tillråda någon minskning
i antalet icke vapenföre. Det kan dock ifrågasättas, huruvida icke regementschef
bör berättigas att efter vapenöfningarnas afsittande, därest
användning undantagsvis ej skulle finnas för samtliga militärarbetare,
permittera det antal dylika, han anser lämpligt, hvarvid hänsyn i
främsta rummet tages till ömmande omständigheter.

Enligt truppchefernas samfällda utsago har de icke vapenföres antal
icke någonstädes varit större, än som varit oundgängligen nödvändigt.
Om emellertid ett större antal icke vapenföre skulle komma att
inskrifvas än behöfligt, synes förslaget att inkalla de icke vapenföre
i grupper med en kortare lika tjänstgöringstid för hvarje grupp ej

tillhörande truppförband, dels under vapenöfningarna, dels mellan
öfningarna.

Bohusläns reg:te.	Lifregemen-tets husarer.	Första Göta art.-reg:te.	Fästnings- art.-bat:n.	Göta ing.-kår.	Första Göta trängkår.	Volontärskolan å Karlsborg.
Bevärings- rekrytskolan.	Mellan vapen- öfningarna (vintertid).	Under vapen-öfningarna (sommartid).	Mellan vapen-öfningarna (vintertid).	Under vapen-öfningarna (sommartid).	Mellan vapen-öfningarna (vintertid).	Under vapen-öfningarna (sommartid).	Mellan vapen-öfningarna (vintertid).	Under vapen-öfningarna (sommartid).	Mellan vapen-öfningarna (vintertid).	Under vapen-öfningarna (sommartid).	Mellan vapen-öfningarna (vintertid).
Före skjut- ningarna.	Under och efter skjut- ningarna.
35	35	4	6	3			0				10	4
—	—	—	—	—			8				—	—
2	2	—	4	4							10	8
2	2	—	—	—							—	—
15	15	—	10	10	42	10	6	} 6	30	30	10	10	! 6
25	48	—	10	—			24				12	—
5	5	—	20	5			8				—	—
	_	14		_							_	—
1 84	107	18	50	22	42	10	1 52	(i	30	30	42	22 \|	0

2 Tillfällig handräckning hos målskjutningsunderofficern, väbeln och förrådsförvaltaren,
vakt m. in.

kunna tillstyrkas, emedan en dylik inskränkning skulle erhålla för
stor omfattning. Att genom skärpning af föreskrifterna för undersökning
af de värnpliktiges duglighet till krigstjänst nedbringa deras
antal håller arméfördelningschefen före vara ett mindre tilltalande
sätt. En ytterligare ökning af kassationsprocenten är nämligen honom
ytterst motbjudande. Mot förslaget att befria alla icke vapenföre
från tjänstgöring mot erläggande af en viss skatt samt att i stället
lega erforderligt handräckningsmanskap, kan anföras, att härigenom
på hvarje mötesplats så småningom skulle uppstå en civil kår, som
kunde blifva ganska besvärlig ur ordningssynpunkt och som säkerligen
mången gång skulle i moraliskt hänseende utöfva ett ofördelaktigt
inflytande på de unga värnpliktige. Den tanken återigen, att en gallring
af de icke vapenföre skulle äga rum, så att det öfverskjutande
antalet skulle af inskrifningsrevisionerna efter i inskrifningslängderna
befintliga anteckningar om dessa värnpliktiges fysiska styrka och hälsotillstånd
kunna befrias från »värnpliktens fullgörande genom tjänstgöring»
finner arméfördelningschefen vara fullt riktig och äfven kunna utan
större svårighet omsättas i praktik. En dylik gallring kan dock
aldrig vara med rättvisa förenad, utan att densamma ställes i samband
med en värnpliktsskatt, hvarvid dennas storlek bör beräknas enligt de i
betänkandet med förslag till bestämmelser i fråga om värnpliktsskatt
den 23. maj 1903 angifna grunder.

IV. arméfördelningen.

Svea lifgarde.

I juni månad 1904, då utlåtandet afgafs, voro 78 icke vapenföra
värnpliktige inbeordrade till tjänstgöring vid regementet. Af dessa
voro 2 skrifvare vid generalstaben, 4 handräckning till intendentur-,
velociped- och kockskolorna, 10 handräckning till ombyggnad af skjutbanan
vid Kaknäs och 4 vid befästningsarbeten.

Då regementet förlägges på 12 kompanier, behöfver det under den
tid, de vapenföra värnpliktige äro inkallade till tjänstgöring, för egen
räkning omkring 60 icke vapenföra värnpliktige.

Uppgift å behof och tillgång (i medeltal för åren 1902, 1903 och 1904)
å icke vapenföra värnpliktige vid IV. arméfördelningens truppförband.

	Behof	under		1
Truppförband.	Sommaren.		Mi ni mi-	Till- gång	Anmärkningar.
	Vin.
	Bevä- Repe-	behof	per år.
	rings- titions-rekryt- öfnin-	tern.	per år.

	skola. gar.
Svea lifgarde........	G0	30	90	95	1 Däraf 8 skrif-biträden och 20
Göta > ........	90 1	—	90 1	95	handtverkskun-
Lifregemente! till fot ... .	140 2 173 2	_	140 2	120	niga.
Södermanlands reg:te ....	1163 \| 1643	—	164	100	2 Däraf 7 skrif-
	89	59	148 4	70	biträden och 22
Vaxholms grenadjärregite . .	handtverkskun-
Lifgarde! till häst.....	11	11	22	30	niga.
Första Svea artillerireg:te . .	80	36	116	80	5 Militärarbetare.
Positionsartillerireg:tet . . .	25	10	35 58	50	4 Däraf 14 skrif-biträden och 40
Första Svea trängkär ....	58	—	80	handtverkskun-
Andra > > ....	58	—	58	40	niga.
Summa	727 808	140	921	700

För att ej allt för mycket störa utbildningen i regementets under
officers-, korprals- och volontärrekrytskolor vore dessutom önskligt, att
under tiden 1. november—30. april 30 icke vapenföra värnpliktige kunde
ställas till regementets förfogande.

Vid regementet har i midten af beväringsrekrytskolorna 1902—1904
funnits respektive 88, 90 och 85 icke vapenföre.

Göta lifgarde.

Under år 1904 har på grund af arméfördelningsorder ett afsevärdt
antal icke vapenföre användts för ändamål, som icke direkt beröra
regementet, nämligen såsom skrifvare vid generalstaben, handräckning
till ombyggnad af skjutbanan vid Kaknäs och till befästningsarbeten,
o. d., hvadan det antal, hvaraf regementet haft behof, icke funnits att
tillgå.

Lifregemente! till fot.

Det dagliga behofvet af icke vapenföre utgör 106 man under beväringsrekrytskolan
och 139 man under regementsöfning. Läggas här -

till o4 man, som under sammanlagdt 55 dagar äro erforderliga såsom
handräckning vid skjutningarna och under återstående tid för diverse
arbeten, erhållas respektive 140 och 173 man, däraf 29 man skrifvare
och handtverkskunniga. Då under repetitionsöfningarna det för dagen
vaktgifvande kompaniet under alla förhållanden så splittras, att nämnvärd
olägenhet ej uppstår, därest en del däraf tages i anspråk för handräckningsgöromål,
torde endast siffran 140 böra läggas till grund för
beräkningen.

Södermanlands regemente.

Behofvet af militärarbetare utgör:

Kökshandräckning .......

Städarhandräckning......

Väbelhandräckning.......

Handräckning till skj utmaterielen
» förrådet . . .

Markörhandräckning......

Tvätthandräckning.......

	För bevärings- rykryt- skolan.	För regements- öfningarna.
	21	26
	21	52
	<;	6
	8	8
	6	6
	3b 1	48 2
	18	18
Summa man	116	164

Af ofvanstående antal man tages visserligen markörhandräckningen
såsom sådan ej i anspråk förr än skolskjutningen begynner, men är
dessförinnan delvis erforderlig för lägrets rengöring, utförande af en
del förbättringsarbeten inom lägerområdet, hvarjämte förvaltaren af
målskjutningsmaterielen före skolskjutningens början vanligen behöfver
dubbla det ofvan angifna antalet man för att kunna medhinna alla
erforderliga arbeten, innan skjutöfningarna taga sin början.

Antalet lör städarhandräckning under regementsöfningarna använda
icke vapenföre kan möjligen synas väl högt tilltaget, men antalet 4
per kompani är beroende på, dels att manskapsstyrkan per kompani
är betydligt större än under beväringsrekrytskolan, dels att städarhandräckningen
i följd häraf delvis då behöfver användas viss tid a.f
dagen för att hjälpa kökshandräckningen med servering, diskning o. d.

1 För en skjutbana.

2 För två skjutbanor.

Under de två första månaderna af 1904 års beväringsrekrytskola
ntförde de icke vapenföre omkring 5,000 dagsverken. Då antalet vapenföre
utgjorde 410, visar det sig, att för enhvar af de vapenföre utaf
51 öfningsdagar (sön- och helgdagar frånräknade) genom de icke vapenföre
besparats 12 dagars öfning eller nära \/i af öfningstiden.

Vaxholms grenadjärregemente.

Behofvet af icke vapenföre utgör under sommaröfningarna 89 och
under vinterskolorna 59. Efter regementets förläggning till Uindö
torde militärarbetarnas antal under de första åren behöfva betydligt
ökas.

Lifgarde! till häst.

Sekundchefen erkänner den misshushållning, som helt visst ligger
häruti, att regementet bland de icke vapenföre tillföres en del ytterst
ringa fackkunniga och genom svag kroppsutveckling föga arbetsföra
fackmän, hvilka ingalunda kunna utföra ett arbete motsvarande den
jämförelsevis höga kostnad dessas tjänstgöring medför, men framhåller
å andra sidan den stora ekonomiska vinst, som de verkligt kunniga
och fullt arbetsföra fackmännen tillföra regementet. På grund häraf
anser sekundchefen ock, att dylika fackmän äfvensom fullt arbetsföra
militärarbetare allt fortfarande böra tilldelas regementet på sådant sätt,
att dylika ständigt finnas i tjänstgöring vid regementet. Om möjligt
bör deras tjänstgöringstid ordnas så, att de ej inkallas samtidigt.

Första Svea artilleriregemente.

Med nuvarande öfningsförhållanden för de vapenföra värnpliktige
behöfvas jämförelsevis många militärarbetare under regementsöfningarna,
emedan regementet icke kan öfvas på 9 batterier, därest vapenföra
värnpliktige eller fast anställda volontärer skola användas till handräckningsgöromål.

Positionsartilleriregementet.

Erfarenheten från åren 1903 och 1904 har icke haft att uppvisa
någon svårighet »att, sedan bland de icke vapenföre nödigt antal

yrkesmän och handräckningsmanskap uttagits, på nyttigt sätt sysselsätta
de återstående af dessa värnpliktige».

Då af Riksdagens skrifvelse emellertid synes framgå en önskan
att inskränka antalet icke vapenföre till »det verkliga behofvet» oafsedt
huruvida det hittillsvarande antalet kunnat »på nyttigt sätt sysselsättas»
eller icke — torde det nuvarande antalet 50 kunna nedbringas
till ungefär hälften, hvarvid särskildt kökshandräckningen delvis kommer
att bestridas af vapenföre.

Första Svea trängkår.

Behofvet utgör:

Yrkeskunniga................23

Skrifbiträden................5

Städare (6 per kompani)...........ig

Kasern-, förråds- och kökshandräckning .... 22

Summa 58

Arméfördelningschcfen.

Det »verkliga behofvet» i inskränktaste mening af icke vapenföre
är mobiliseringsbehofvet. Under förutsättning att samma antal årsklasser
inkallas af icke vapenföre som af vapenföre och med beräkning
af 15 % afdrag bland de inställelsepliktige, inskränkes styrkan af den
arskontingent icke vapenföre, som bör uttagas, till nedanstående siffror:1

Svea lifgarde.....
Göta »	. 20 »
Lifregementet till fot . .	. 18 »
Södermanlands regemente.....	. 1(1 »
Vaxholms grenadjärregemente . . .	. 16 »
Lifgardet till häst . . .	. 10 »
Första Svea artilleriregemente . .	. 49 »
Första Svea trängkår . .	. 34 »

En jämförelse mellan tillgången och behofvet vid mobilisering af
de olika kategorierna yrkeskunniga icke vapenföre — skräddare, sko 1

Genom senare anbefallda ändringar i mobiliseringsplanerna har behofvet af militärarbetare
ökats ganska afsevärdt synnerligast vid infanteriregementena (not af kommittén).

makare, träarbetare med flera — gifver emellertid vid banden, att
den årliga uttagningen långt ifrån är tillfyllest. Särskildt i skräddarocb
skomakarbefattningarna uppstår stor brist, hvilken kan fyllas
endast genom årlig uttagning af ett vida större antal icke vapenföre
än hvad nu gällande bestämmelser medgifva. Exempelvis må
nämnas, att med nuvarande uttagning per år uppstår vid IV. arméfördelningens
truppförband en sammanlagd brist å icke mindre än 203
skräddare, 172 skomakare och 51 sadelmakare.

Bland de kategorier icke vapenföra värnpliktige, bvilka äro i besittning
af viss yrkesskicklighet torde sålunda under inga förhallanden
någon minskning af den årliga uttagningen, utan fastmer en högst
afsevärd ökning, böra ifrågasättas, så framt arbetet vid truppförbandens
depåer skall med erforderlig fart kunna bedrifvas.

Det skulle i så fall vara bland kategorien »militärarbetare», som
den inom Riksdagen ifrågasatta minskningen möjligen skulle kunna
ske. Att för framtiden minska den årliga uttagningen af militärarbetare,
anser arméföi’delningschefen emellertid för närvarande ej vara
lämpligt. Af truppförbandschefernas utredningar öfver fördelningen
af de icke vapenföre synes det arméfördelningschefen med all önskvärd
tydlighet framgå, att, äfven om användningen af de icke vapenföre till
förefallande tjänsteförrättningar vid de olika truppförbanden kunnat
förete vissa olikheter och behofvet af desamma, uttryckt i siffror, följaktligen
något varierat, inom IV. arméfördelningen någon svårighet
att under utbildningstiden på nyttigt sätt sysselsätta de icke vapenföra
värnpliktige så långt ifrån gifvit sig till känna, att man tvärtom
kunnat bereda nyttigt arbete i försvarets tjänst åh ett ännu
större antal, om sådant funnits att tillgå.

Särskildt bland de icke vapenföre tillhörande denna arméfördelning
har den arméfördelningscheferna medgifna rättigheten att, då så ansetts
lämpligt, sammandraga icke vapenföre till arbeten utom de truppförband,
bvilka de tilldelats, med stor fördel kunnat begagnas, i det
att ett ej obetydligt antal — särskildt jord- och stenarbetare — funnit
användning vid arbeten å befästandet af vissa i hufvudstadens närhet
belägna för dess försvar synnerligen viktiga punkter. Truppförbanden
skulle dock föredragit, om de fått behålla de icke vapen 5 -

före i tjänst vid regementena under hela deras tjänstgöringstid
oafkortad.

Arméfördelningschefen tvekar sålunda icke att uttala den mening,
att det vore till stor skada för de vapenföra värnpliktiges utbildning,
om regementenas tillgång å icke vapenföre nu skulle minskas.

För den händelse en inskränkning skulle vidtagas af de icke vapenföres
tjänstgöring, synes af de alternativt föreslagna utvägarna endast
den i riksdagsskrifvelsen först nämnda (inkallande gruppvis med en
kortare tjänstgöringstid för hvarje afdelning) böra ifrågasättas.

V. arméfördelningen.

Upplands regemente.

Om nyttan af de icke vapenföres arbete å öfningsplatserna torde
hos de militära myndigheterna endast en mening råda. Möjligt är
ju, såsom motionären framhåller, att svårigheter flerstädes uppstått
att sysselsätta denna betydliga handräckningspersonal, som på en gång
tillfördes, särskildt infanteriregementena. Om så skett, har tydligen
en misshushållning med arbetskraft ägt rum.

Frågan är om redan nu, sedan den nya härordningen så kort tid
verkat, tillräcklig erfarenhet vunnits eller tidpunkten kan vara inne
för några mera genomgripande förändringar. Det kan ju icke nekas,
att sådant arbete, som utföres af militärarbetarna, ur nationalekonomisk
synpunkt ej har synnerligt värde, men det är dock ett arbete, som
måste utföras under alla förhållanden, där trupp är samlad, hvarhelst
arbetskraft'' därtill skall tagas. Ej heller torde detta arbete, vare sig
kvalitativt eller kvantitativt kunna jämföras med hvad som presteras
i de civila yrkena, men någon särskild fara, att den icke vapenföre
under den relativt korta tjänstgöringstiden, skulle, såsom riksdagsskrifvelsen
säger, vänjas från ordentligt arbete, torde dock ej föreligga.
Äfven får man icke frånse, att den militära tjänstgöringen är honom
till nytta, i det han under sin tjänstgöringstid tillhör ett ordnadt truppförband
och där vänjes vid sträng militärisk ordning och punktlighet
samt att iakttaga ett städadt uppförande, renlighet m. m., hvarjämte
allt arbete han utför är kontrolleradt och öfvervakadt.

V. arméfördelningen.

Behofvet af icke vapenföra yrkesmän ocli militärarbetare enligt regementschefernas uppgifter.

Soiiiinarhalfåret.

A) Yrkesmän:

läkarbiträden......

skrifbiträden......

| sadelmakare.......

j smeder (maskinister, piåt slagare).

.......

träarbetare .......

skräddare........

I skomakare.......

målare.........

3. 8

3. 13.

18.

Medeltal för
infanteri-regementena.

minst högst

minst högst
(reg:tsöfn.)

Framdeles

i Västerås.

JL t **

Ig s:

3. 22‘)

»■g*!

?-p-7

minst högst

i köket:

B) Militärarbetare:
(kockar. . .
\diskare
till regementsväbeln .

» skjutunderofficern
> förrådsförvaltaren
» vapenoffioern . .
markörer vid skjutning
reserv (städare m. fl.)

Tinterhalfåret.

A) Yrkesmän
skrifbiträden
sadelmakare .
sme ler . . .
skräddare . .
skomakare .

B) Militärarbetare

31. 2

	2
8	9	3	3	3	2	8	5	6	3	2	5
2	2	1	1	4	4	—	2	2	2		1
—	—	5	7	2	2	1	2	3	3		1
—	—	4	4	4	8	5	3	4	2	_	3
6	10	3	3	16	16	4	7	8	3	6	4
4	5	2	2	12	12	—	4	5	2	6	3
—	—	1	1	—	—	1	1	1	2	~	1
18 2) 24 3)	18 2) 48 3)	} 18	36 1	4 24	12 24	13 24	) 31	44 \|	u	W
8	10	11	11	10	10	8	9	10
8	10	6	G	10	10	6	7	8			18
4 2	5 2	4	4	6	6	8	5	6 1	3	15
37	50	48	48	48	64	26	40	47	_
16	16	—	—	6 4)	12 4)	—	4	7	—
									g»	b rf
									£b	r^B

4	4	5	5 5)	5	4	4	4	5	?• CO	Sf° ,	2
2	2	1	1	—	_	_	1	1	• B		1
—	—	—	—	—	—	—	—		'' 3	® 3 B	2
5	''5	3	3	12	12	_	5	5		g-p a	3
—	—	2	2	—	—	—		1	• SL	. g*	2
—	—		—	—	—	—	—	—	30	34	10
148	198	117	137	166	198 6)	108	130	164	60	78	56

a. 5 ! §■. 5

Anmärkningar.

3. 8 = Upplands
reg:te.

3.13 — Dalreg:tet.

3.18 = Västmanlands
reg:te.

3. 22 = Värmlands
reg:te.

3C. 2 = Lifreg:tets
dragoner.

5 = Andra Svea
artillerireg:te.

Sj 5 = Andra Svea
trängkår.

x) Endast fördelningen
1904 angifven.

*) 9 till hvarje kokhus.

3) 3- 4 på hvarje
kompani.

4) För vaktgöring.

6) Däraf en hos förrådsförvaltaren.

6) Dessutom kunna 70
man användas vid
kasernbyggnaden i
Västerås.

Förslaget att inkalla de icke vapenföra värnpliktige i grupper med
en kortare lika tjänstgöringstid för hvarje grupp är onekligen tilltalande.
Det är nämligen fullt rättvist, på samma gång det bibehåller
fordran på de icke vapenföres tjänstskyldighet, men torde stöta på vissa
svårigheter. De icke vapenföres antal undergår nämligen stora
förändringar under öfningarnas fortgång. Vid inryckningen år 1904
räknade sålunda de icke vapenföre vid regementet 91 man; af dessa
hafva 26 man afgått, men 88 man tillkommit, däraf 65 man öfverflyttade
från vapenföre. Att fördela denna växlande siffra i grupper,
i ett efter beliofvet lämpadt antal och med lika tjänstgöringsskyldighet
för hvarje grupp, är sannolikt outförbart.

Att redan vid inskrifningsförrättningen uttaga ett bestämdt antal
förutsätter en noggrannare läkarbesiktning, än tiden där medgifver.
Om gallringen uppskjutes tills under vapenöfningarna, underlättas bedömandet,
men i båda de förevarande fallen skulle hela detta bestämmande
af ett visst antal för hvarje truppförband förlora allt värde på
grund af omflyttningarna från vapenföre till icke vapenföre och från
dessa senare till oförmögne till krigstjänst.

Förslaget att nedbringa de icke vapenföres antal genom en skärpning
af föreskrifterna för undersökning af värnpliktiges duglighet till
krigstjänst är visserligen utförbart, om ock med viss moderation för de
yrkeskunnige.

I sammanhang härmed torde böra beröras ett förhållande, genom
hvilket militära krafter verkligen förslösas. Värnpliktig, som är
vapenför i viss, ehuru ej i all, vapentjänst men som icke vid inskrifningsförrättningen
antecknas såsom vapenför i viss vapentjänst,
skall hänföras till icke vapenföre, emedan det från området till uttagning
för sådan tjänst bestämda antalet värnpliktige icke får öfverskridas.
Sålunda blifver bedömandet af många värnpliktiges tjänstbarhet
i sista hand beroende på om en viss siffra för uttagning upp
nås eller öfverskrides; och den, som skulle kunna fullgöra sin värnplikt
såsom vapenför, blir inrangerad bland de icke vapenföre.

Slutligen anför Riksdagen äfven såsom en utväg att befria alla
icke vapenföre från krigstjänst mot erläggande af värnskatt. Frågan
om värnskatt och hvad därmed sammanhänger borde vara tillräckligt

utdebatterad i de inånga härordningsförslag, som förelagts Riksdagen,
för att ej ånyo behöfva upptagas till behandling. Värnskatten skulle
i alla händelser icke förslå att betacka kostnaderna för motsvarande
civilt handräckningsmanskap.

Vid regementet föreligger ej något öfverskott af icke vapenföra
värnpliktige. Skulle svårighet uppstå att på nyttigt sätt sysselsätta
de icke vapenföre, hvilket endast torde kunna inträffa under tiden
mellan beväringsrekrytskolan och regementsöfningarna eller efter regementsöfningarnas
afsilning, står alltid en befälhafvare till buds den
14 dagars permissionsrätt, tjänstgöringsreglementet tillerkänner honom
under vapenöfning af 172 dagar.

Då sannolikt är, att, därest de garnisonerade truppernas behof
under hela året af icke vapenföre skall fyllas, något öfverskott vid infanteriet
ej kommer att uppstå, synes för närvarande ej lämpligt föreslå
ändring i någon af de riktningar Riksdagen uppställer såsom möjliga
för den förevarande frågans lösning.

Dalregementet.

Antalet icke vapenföra vid 1904 års beväringsrekrytskola utgjorde
vid inryckningen 75. Under skolan tillkommo 45 genom öfverföring
och 19 för fortsatt tjänstgöring samt afgingo 16 jämlikt §§ 107 och 108
inskrifningsförordningen.

Under tiden före och efter vapenöfningarna är behofvet af icke
vapenföre mindre än under vapenöfningstiden, ja, man kan t. o. m. säga
att kvarhållandet af en del icke vapenföre i tjänstgöring ända till
slutet af oktober är till föga gagn.

Att hafva icke vapenföre inkommenderade någon tid före beväringsrekrytskolans
början liksom någon tid efter vapenöfningarnas slut,
lämpligen 8—10 dagar, har däremot visat sig vara af stor fördel för
lägrets och barackernas iordningställande. Härtill erfordras minst 20
man. Då emellertid de icke vapenföre vid sin första inställelse väl
behöfva någon öfning i allmän militärisk ordning, synes det ändamålsenligt
att från början inkalla hela antalet. Efter vapenöfningarna
böra däremot bibehållas i tjänstgöring endast det antal, som erfordras
att ordna lägret och persedlarna m. m.

För de yrkesskickliga icke vapenföre är det ingen svårighet att
finna lämplig sysselsättning under hela den tid, de äro skyldiga att
tjänstgöra.

Förslaget att inkalla de icke vapenföra värnpliktige i olika grupper
med en kortare lika tjänstgöring för hvarje grupp synes vara rättvisast
äfvensom lättast att tillämpa men torde göra en ändring af värnpliktslagen
erforderlig. En olägenhet är, att, då yrkesmännen böra
likställas med militärarbetarna, armén härigenom lider en minskning i
en väl behöflig och billig arbetskraft.

Om antalet såsom militärarbetare inskrifna antages till 70, och om
de icke vapenföres tjänstgöringstid sättes till 112 dagar eller lika med
beväringsrekrytskolan vid infanteriet — för dem som först efter inryckningen
till repetitionsöfningarna öfverföras från vapenföre till icke
vapenföre, dock med skyldighet att äfven fullgöra sagda öfning —
borde militärarbetarna inkallas i fyra grupper, nämligen:

1. gruppen, 30 man, i slutet af april med tjänstgöring till början
af augusti;

2. gruppen, 20 man, i midten af juni med tjänstgöring till början
af oktober;

3. gruppen, 10 man, hufvudsakligen afsedd för vinterskolorna, i
början af september med tjänstgöring till slutet af december; samt

4. gruppen, 10 man, afsedd för vinterskolorna, i början af januari
med tjänstgöring till slutet af april.

Härigenom skulle det största antalet militärarbetare vara i tjänstgöring
under tiden för beväringsrekrytskolans skjutningar.

Genom öfverföring från vapenföre torde 1. och 3. grupperna komma
att ökas med omkring respektive 30 och 20 man.

De icke vapenföra yrkesmännen böra fördelas på de särskilda grupperna
med- hänsyn till behofvet af dylika under olika årstider.

Skulle det åter anses lämpligast att vidtaga den åsyftade förändringen
utan någon ändring af värnpliktslagen, synes enda sättet vara
att öfverlämna åt vederbörande truppförbands chef att efter samråd
med läkaren och pröfning af ömmande skäl hemförlofva öfverflödiga
icke vapenföre. Möjligen borde en dylik åtgärd underställas arméfördelningschefens
pröfning.

Huru förhållandena uti ifrågavarande hänseende böra ordnas, sedan
den slutligt bestämda tjänstgöringstiden blifvit införd och äfven infanteriet
blifvit förlagdt i kaserner, låter sig nu ej afgöra. Så mycket
torde dock böra framhållas, att tjänstgöringstiden för de icke vapenföre
äfven då bör ställas lika vid alla truppförband.

Med nuvarande bestämmelser kommer armén icke att fullt tillgodogöra
sig hela landets värnkraft. Till icke vapenföre öfverföres nämligen
ett icke obetydligt antal värnpliktige, bvilka skulle vara fullt dugliga
att tjänstgöra såsom sådana vapenföra fackmän, för bvilka skjutning
med gevär icke ingår i den slutliga utbildningen eller i verkligheten
icke torde ifrågakomma, såsom sjukbärare, hästskötare och kockar,
hvarjämte utan tvifvel vissa icke vapenföre, ehuru icke ägnade att tillhöra
fälttrupperna, skulle kunna bibringas sådan utbildning, att de
kunde komma landstormen till godo.

Viisfmanlands regemente.

Bebofvet är något olika de år, regementet ännu vapenöfvas å Salbo
hed, emot hvad förhållandet kan beräknas blifva efter förläggningen
till det nya etablissementet i Västerås.

Ur regementets synpunkt föreligger icke någon anledning att minska
tillgången på icke vapenföra värnpliktige. Skulle emellertid en sådan
minskning befinnas lämplig, torde den helst böra äga rum genom en
skärpning af föreskrifterna för undersökning af värnpliktiges duglighet
till krigstjänst, så att de minst användbara elementen blefve bortsofrade.

Det första i riksdagsskrifvelsen anförda alternativet är att inkalla
de icke vapenföre i olika grupper med en kortare lika tjänstgöringstid
för hvarje afdelning. Någon förkortning i tjänstgöringstiden är
emellertid icke erforderlig och skulle dessutom införa ytterligare en
ojämnhet i värnpliktsbördan.

Det andra alternativet går ut på att årligen uttaga allenast ett
visst, efter det förefintliga behofvet för hvarje truppförband bestämdt
antal. Härvid måste emellertid erinras, att ett stort antal värnpliktige,
hvilka inskrifvits såsom vapenföre, öfverföras till icke vapenföre
först efter en eller flera veckors, ja någon gång månaders,
tjänstgöring. Då sålunda antalet icke vapenföre oupphörligt ökas

under vapenöfningens lopp, skulle man vid ett på förhand fixeradt
antal nödgas tid efter annan hemförlofva bland de i tjänstgöring
varande. Vid en sådan stötvis skeende hemförlofning blefve det ytterligt
svårt, för att icke säga outförbar^ att låta rättvisa fullt ut
blifva gällande. Man riskerade att tidigare hemförlofva en värnpliktig,
som vore relativt tjänstbar, under det att eu mindre krigstjänstduglig
kunde få kvarstanna längre.

Regementschefen afstyrker på det kraftigaste det sista i riksdagsskrifvelsen
anförda alternativet, nämligen att befria alla de icke vapenföre
från all tjänstgöring.

Värmlands regemente.

En minskning under det beräknade behofvet, omkring 120 icke
vapenföre, anser regementschefen icke tillrådlig, enär afknappning då,
såsom förut skedde, måste göras på de vapenföres utbildning, ty att
lega civilt folk torde icke låta sig göra med hänsyn till kostnaden och
skulle dessutom ur disciplinär synpunkt vara förkastligt.

Lifregementets dragoner.

Farhågan för att en stor del af de icke vapenföre under sin tjänstgöring
skulle genom saknad af full sysselsättning vänjas från arbete, är,
hvad ifrågavarande regemente beträffar, fullständigt ogrundad.

Synnerligen välbetänkt är att använda de icke vapenföre till handräckningar.
De vapenföre böra dock vänjas vid de handräckningar,
hvilka kunna förekomma i fält.

Förslaget att ålägga icke vapenföra värnpliktige värnskatt och att
för därpå inflytande medel lega handräckningsmanskap är icke blott
ytterst opraktiskt och förkastligt ur militär synpunkt, utan äfven
orättvist mot ifrågavarande värnpliktige. De icke vapenföre skulle
nämligen därigenom beröfvas den för deras utveckling fruktbärande
militära uppfostran, af hvilken de i likhet med sina kroppsligt bättre
utrustade jämnåriga genom inkallande i tjänstgöring kunde komma i
åtnjutande, hvarjämte de skulle tvingas betala för ett arbete, som de
själfva kunna utföra.

De icke vapenföra yrkesmännen torde lämpligen böra fördelas på
två omgångar, hvardera omfattande en tid af 6 månader.

Andra Svea artilleriregemente.

Förslaget att inkalla de icke vapenföre i olika grupper med en kortare
lika tjänstgöring för hvarje grupp synes mindre lämpligt. I synnerhet
för yrkesmännen erfordras nämligen den nuvarande tjänstgöringstiden
oafkortad.

Förslaget att befria alla icke vapenföre från tjänstgöring men
ålägga dem värnskatt finner regementschefen förkastligt, men anser en
kombinering af de två återstående i riksdagsskrifvelsen anförda förslagen
lämpligast.

Andra Svea trängkår.

Hittills har ej vid denna kår förefunnits något öfverskott af icke
vapenföre, som ej kommit till full användning.

Kårchefen finner icke skäl att i framtiden minska antalet till
kåren uttagna icke vapenföra värnpliktige. Om det emellertid på grund
af förhållandena inom armén i sin helhet skulle befinnas önskvärd! att
inskränka antalet icke vapenföra värnpliktige, synes det kårchefen mest
praktiskt att ändra föreskrifterna för undersökning af de värnpliktiges
duglighet till krigstjänst. Härvid bör tagas i öfvervägande, om icke
den föreslagna skärpningen i fordringarna på den icke vapenföre kunde
utbytas mot något minskade fordringar på den till all eller till viss
vapentjänst duglige.

De närmaste åren efter flyttningen till Sala torde flera militärarbetare
behöfvas än för närvarande.

Arméfördelningschefen.

Alltför många värnpliktige blifva vid inskrifningsförrättningarna
förklarade icke vapenföre. I tvifvelaktiga fall böra de värnpliktige
inskrifvas såsom vapenföre. Med nuvarande bestämmelser har inträffat,
att vid beväringsrekrytskolan funnits icke vapenföre, som af läkaren
förklarats till krigstjänst fullt dugliga och som själfva begärt blifva
till vapentjänst öfverförda, utan att detta kunnat enligt gällande stadganden
bifallas.

Man har nu tre års erfarenhet af nådiga reglementet den 24. januari
1902 angående undersökning af värnpliktiges duglighet till krigs 6 -

tjänst och Medicinalstyrelsens cirkulär den 27. januari 1902 med föreskrifter
för undersökning af värnpliktiges duglighet till krigstjänst, och
tiden synes vara inne att underkasta dessa stadganden en revision, särskildt
i syfte att bättre tillvarataga de värnpliktige för fälthärens
behof.

Såsom sjukbärare vid infanteriet och artilleriet, hästskötare vid
infanteriet samt befälskockar vid alla truppslag användas nu endast
vapenföra värnpliktige, men det är otvifvelaktigt, att många icke vapenföre,
trots befintliga kroppsfel, väl skulle kunna göra tjänst i dessa
befattningar.

Det är ur flera synpunkter nödvändigt att åtgärder vidtagas i
denna riktning. Enligt 1901 års härordningsförslag beräknas, att
hvarje infanteriregemente årligen skulle erhålla 600 vapenföra beväringsrekryter,
en i och för sig låg siffra. Medeltalet vapenföra värnpliktige
vid Y. arméfördelningens infanteriregementen var

1903 vid inryckningen till beväringsrekrytskolorna..... 536 man

» » utryckningen från » 458 »

1904 » inryckningen till » 577 »

» » utryckningen från » 487 »

Med så ringa tillgång på män i ledet kan trupputbildningen icke
bedrifvas på ett ändamålsenligt sätt, och vid mobilisering måste man
för fälthären taga i anspråk värnpliktige, hvilka ej på flera år varit i
tjänstgöring.

För staten är det^ekonomiskt fördelaktigt, om erforderliga yrkesmän
erhållas bland de icke vapenföre. Härtill kommer, att det ur ordningens
synpunkt är mycket lämpligare att vid regementena hafva icke vapenföra
värnpliktige såsom arbetare i stället för civila personer, som ej äro
underkastade militär disciplin. Under sådana förhållanden synes ej böra
ifrågasättas, att staten helt och hållet skulle frånsåga sig att använda
icke vapenföra yrkesmän vid regementena.

Sedan icke vapenföra yrkesmän börjat inkallas äfven till vintertjänstgöring,
svarar tillgången ej längre emot behofvet. Det synes
därför icke häller böra ifrågasättas att inskränka densamma.

Äfven i fråga om militärarbetarne göra sig liknande synpunkter
gällande. Borttagas militärarbetarne, torde t. ex. under be -

väringsrekrytskolan vid ett infanteriregemente nära nog ett af de
sex kompanierna för hvarje dag åtgå för vakt och handräckningar.
Tages emellertid i betraktande, att vakten under alla förhållanden
måste utgå, torde det dock ej innebära någon öfverdrift att säga, att
antalet utbildningstimmar för de vapenföre skulle genom den ökade
handräckningstiden minskas med minst en tiondel mot under utbildningsåret
1904.

Arméfördelningschefen anser också, att antalet militärarbetare icke
bör inskränkas på annat sätt, än som ofvan föreslagits, emedan behofvet
enligt regementschefernas uttalanden öfverstiger tillgången.

Det har framhållits, att truppen skulle blifva bortskämd genom
att militärarbetarne utföra de flesta handrftckningsarbetena, och att
truppen därigenom skulle blifva mindre duglig att utföra i fält erforderliga
arbeten. Ser man emellertid i rekrytinstruktionen för infanteriet,
finner man, hvilken vikt som lägges på att soldaten skall låta
sig utföra alla reparations- och lagningsarbeten, allt som hör till proviantens
tillredning ock vård o. s. v. Och vid hvarje tälttjänstötning
på längre eller kortare tid sköter truppen sig utan hjälp af de icke
vapenföre. Arméfördelningschefen finner därför nämnda farhågor fullständigt
oberättigade.

Det är otvifvelaktigt sant, att under de första åren efter 1901 en
viss osäkerhet gjorde sig gällande vid användandet åt militärarbetarne
— helt naturligt, då institutionen var alldeles ny. Men häri har förändring
hastigt inträdt. Vid V. arméfördelningens truppförband hafva
militärarbetarne varit i ett jämnt och ihärdigt arbete under 1904 års
vapenöfningar.

Under tjänstgöringstiden är arbetet för militärarbetarne något
ojämnt fördeladt. Under början af rekrytskolorna, innan arbetet på
målskjutningsbanorna vidtager, kan jämförelsevis mycken tid ägnas åt
militärutbildningen och denna bör då bedrifvas flera timmar om dagen
och om möjligt äfven någon undervisning i läsning, skrifning och räkning
meddelas. Efter regementsöfningarnas slut är, sedan läger, kaserner
och förråd blifvit rengjorda och iordningställda, behofvet af militärarbetare
likaledes icke synnerligen stort. Arméfördelningschefen föreslår
därför, att vederbörande regementschefer måtte bemyndigas att

efter regementsöfningarnas slut bevilja tjänstledighet åt militärarbetarne
i den mån de ej längre behöfvas vid regementet. Vid dylik
tjänstledighet borde penning^ bidrag (dagaflöning) icke utgå.

Förslaget att de icke vapenföre skulle inkallas i olika grupper
med en kortare, lika tjänstgöringstid för hvarje grupp är knappast
genomförbart på grund af de starka växlingarna i antalet icke vapenföre,
hvilka i hög grad skulle försvåra en lämplig uppdelning i sådana
grupper.

Nämnda växlingar i antalet medföra äfven stora svårigheter för
genomförande åt förslaget att blott behålla ett visst antal af de kraftigaste
individerna i tjänstgöring.

I samband med den föreslagna granskningen af föreskrifterna för
undersökning åt värnpliktiges duglighet till krigstjänst, kan möjligen
äfven en eller annan ändring behöfva göras beträffande gränslinjen
mellan krigsduglige och icke krigsduglige; dock bör hufvudändamålet
med en dylik revision ej vara att afknappa antalet af de icke vapenföre.

Förslaget att befria alla icke vapenföre från tjänstgöring men i
stället pålägga dem värnskatt bör alldeles icke tillämpas på yrkesmännen
och synes äfven olämpligt i fråga om militärarbetarne, emedan
olikhet inför lagen då skulle uppkomma mellan yrkesmännen och öfriga
icke vapenföre.

Då armén befinner sig under eu öfvergångstid och det är svårt
att förutse, huru behof vet af icke vapenföre kommer att ställa sig frän
och med år 1908, synes alla väsentliga inskränkningar i användningen
af de icke vapenföre för närvarande olämpliga.

VI. arméfördelningen.

Hälsinge regemente.

Antalet i visst yrke inskrifne åren 1902, 1903 och 1904 har varit
otillräckligt att fylla mobiliseringsbehofvet. Någon inskränkning i
antalet yrkesskicklige kan således ej ske ur mobiliseringssynpunkt,
hvarförutom dessa värnpliktige i fred utgöra en värdefull och billig
arbetskraft.

Under beväringsrekrytskolan behöfver regementet, inberäknadt erforderlig
reserv, 130 militärarbetare, däraf 24 såsom markörer under
skjutningarna.

Regementet har år 1903 förfogat öfver 140 och år 1904 öfver 120
militärarbetare. Någon inskränkning i antalet icke vapenföre kan ej
ske utan att de vapenföre måste tagas i anspråk för vissa handräckningsgöromål.

Norrbottens regemente.

Utredningen grundar sig på förhållandena år 1904, då regementets
öfningar försiggingo å Notviken. Förutom beväringsrekrytskolan, i
hvilken ingingo äfven värnpliktige afsedda för Boden-Karlsborgs artilleriregemente,
voro dit förlagda ett volontärrekrytkompani och ett
Bodens ingenjörkår tillhörande beväringsrekrytkompani.

Behofvet af icke vapenföre är i vissa afseenden större under regementsöfningarna
än under beväringsrekrytskolan, men om det gäller
att uttaga en bestämd kontingent sådana värnpliktige till ett regemente,
vore det mindre lämpligt att lägga förhållandena under de jämförelsevis
korta regementsöfningarna till grund för beräkningen.

Regementschefen har, vid pröfvandet af vederbörandes (intendentens,
förrådsförvaltarens, regementsväbelns osv.) förslag i fråga om
behofvet af icke vapenföre inom olika branscher, ansett sig böra och
kunna vidtaga vissa smärre inskränkningar, enär han hyser den uppfattningen,
att man med omsikt och förutseende samt ett intensivt arbete
skulle kunna vånna ändamålet med en något fåtaligare arbets- och
handräckningspersonal, än hvad som ansetts erforderligt af dem, under
hvilka de icke vapenföre äro omedelbart ställda vid fullgörandet af
sin värnplikt.

Med hänsyn till användningen kunna de icke vapenföre indelas i
tre grupper, nämligen:

icke vapenföre med särskild yrkesskicklighet,

skri!''biträden, och

handräckningspersonal uti egentlig mening.

Såsom en fjärde grupp skulle kunna räknas markörer under skjutöfningarna.

Behofvet uppgår till:

43 yrkesskickliga,

13 skrifbiträden, samt

80—83 man handräckningspersonal under beväringsrekrytskolan ock
96 man under regementsöfningarna.

För städning och renhållning inom kompaniernas kvarter (baracker)
hafva icke några militärarbetare beräknats, enär denna tjänstgöring
icke kan sägas utfylla ett dagsverke utan hufvudsakligen infaller under
morgontimmarna, hvartill kommer, att ofta nog mindre sjuka kunna
tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål.

Önskvärdt vore äfven att kunna använda icke vapenföre såsom
markörer, poster m. fl. — 148 skulle erfordras för två aflösningar till
skjutbanans 32 taflor —, men detta är icke något stadigvarande behof,
då denna tjänstgöring icke skulle upptaga mera än 60 dagar af 112 under
beväringsrekrytskolan och 15 dagar af 30 under regementsöfningarna.

Västerbottens regemente.

Full sysselsättning finnes vid regementet för:

16 yrkesmän,

7 skrifbiträden, och

124 militärarbetare, däraf 32 såsom markörer under skjutöfningarna.

Regementschefen föreslår, att militärarbetarn e efter år 1908 skola
fullgöra b e vär i n gs rek ry t skolan och första repetitionsöfningen — tillsammans
6 månader — ungefär samtidigt med de vapenföre. Andra och
tredje repetitionsöfningarna — tillsammans 2 månader — skulle de däremot
fullgöra följande år under samma tid med en tredjedel af styrkan
i sänder, så att ständigt samma antal icke vapenföre — 1 ''/a årskontingent
— vore i tjänstgöring under dessa öfningar. Härigenom skulle
årskontingenten af militärarbetare kunna minskas till 124 x3/''4, dvs. 93.
Minskningen bör åstadkommas, därigenom att regementschefen efter
beväringsrekrytskolans början hemförlofvar ett antal af de svagaste
militärarbetarne.

Jämtlands fältjägarregemente.

Regementschefen lämnar en fullständig redogörelse för de icke vapenföres
tjänsteförhållanden år 1904 samt beräknar behofvet af dylika

värnpliktige vid regementet under den närmaste framtiden till 100 man.

Någon svårighet har aldrig uppstått att gifva de icke vapenföre
full verksamhet, utan har i regeln antalet disponibla icke vapenföre
knappast varit tillräckligt för utförande af erforderliga arbeten.

Mot de icke vapenföres intresse för tjänsten och mot deras arbetsprestationer
har någon anmärkning i regeln icke förekommit.

Regementschefen föreställer sig, att hehofvet af icke vapenföre
kommer att betydligt minskas efter besittningstagandet af det beslutade
kasernetablissementet.

Västernorrland» regemente.

Regementschefen meddelar en uppgift å de icke vapenföra värnpliktiges
fördelning till tjänstgöring åren 1902, 190.1 och 1904 samt
beräknar behofvet af sådana värnpliktige å lägerplatsen och vid skoletablissementet
i Hernösand till 190 man, däraf 22 yrkeskitnniga och
11 skruf biträden.

Norrlands dragonregemente.

Behofvet af icke vapenföre är 15 yrkesmän och 34 militärarbetare.

Norrlands artilleriregemente.

Det antal menige, som tages i anspråk för den inre tjänsten, växlar
något under sommar- och vinterperioden, men uppgår vid regementets
nuvarande organisation och förläggning i medeltal till 70 dvs. 11
ä 12 per batteri.

Med nuvarande volontärstyrka har det varit möjligt att till denna
tjänst äfven beordra fast anställda volontärer, men då, efter härordningens
genomförande, hvarje batteri ej erhåller liera än 12 meniga
volontärer på stat (officersvolontärer och trumpetare oräknade) och
dessa äro antingen rekryter eller elever i konstapelskola, torde det
blifva nödvändigt att för här ofvan angifna tjänstgöring uteslutande
disponera värnpliktige, och anses lämpligast att härtill halva tillgång
på icke vapenföre. Efter regementets omorganisation och fördelning
till de båda stationerna Östersund och Boden kan såsom ungefärligt
antal angifvas, att omkring 10 icke vapenföre per batteri, då komma
att finna lämplig användning.

Norrlands trångmål*.

Önskvärdt vore att fa anlita icke vapenföre till de synnerligen omfattande
och tidsödande röjnings- och planeringsarbetena å det nyförvärfvade
området och i samband med den nya kasernbyggnadens uppförande.

Behofvet af icke vapenföre utgör

den 1. maj—31. oktober 18 yrkesmän och 42 militärarbetare, samt
den 1. november—30. april 6 » v 10 »

tillsammans 76 man.

Arméfördelningschefen.

De icke vapenföra värnpliktiges tjänstgöring är till stor fördel för
de vapenföres utbildning men har en ännu större betydelse däruti, att
värnplikten i lika grad fullgöres af den fullt vapenduglige och af den,
som till följd al ett ofta nog för hans arbetsförmåga oväsentligt
kroppsfel befinnes icke vapenför. Värnplikten blifver på detta sätt
mera rättvist fördelad, och den tillförne hos den värnpliktiga ungdomen
ofta framträdande benägenheten att genom föregifna kroppslyten
söka ernå frikallelse från värnpliktens fullgörande torde härigenom
komma att sakna fast grund, då utsikten att vinna fullständig
frikallelse är ringa.

Men icke mindre obestridlig synes arméfördelningschefen den i Riksdagens
skrifvelse uttalade uppfattningen, att fördelarna af icke vapenföres
uttagande måste anses köpta alltför dyrt, om ett större antal icke
vapenföre än som erfordras tages från de närande yrkena.

Det gäller alltså att tillse, att trupperna tilldelas icke vapenföre i
mån af tillgång till behöflig! antal men att de å andra sidan under
inga förhållanden må erhålla flera sådana, än som med säkerhet kunna
fullt sysselsättas under hela tjänstgöringstiden.

De senaste åren har årskontingenten vapenföre varit mycket ringa,
samtidigt med att tillgången på icke vapenföre varit oproportionerligt
stor. För att förbättra dessa förhållanden ifrågasätter arméfördelningschefen: a)

revision af Medicinalstyrelsens cirkulär angående undersökning
af värnpliktiges duglighet till krigstjänst — särskild! fordringarna på

synorganen — i syfte att flera värnpliktige måtte förklaras »dugliga
till all vapentjänst»;

b) vidtagande af sådana anordningar för läkarundersökningen af de
värnpliktige vid inskrifningarna och under vapenöfningarna, att större
trygghet vinnes för ett riktigt och likartadt bedömande af krigsdugligheten;
i sådant syfte borde inskrifningsnämnd biträdas af ytterligare
en läkare, helst vederbörande provincial-, distrikts- eller stadsläkare;
likaledes borde anvisning meddelas inskrifningsmyndigheterna
att i tvifvelaktiga fall meddela inskrifning i vapentjänst; och slutligen
borde regementschef erhålla rättighet att från särskild befattning till
vapentjänst öfverföra värnpliktig, hvars duglighet härtill blifvit vederbörligen
styrkt; samt

c) utbildning och användning af icke vapenföre för vissa befattningar
vid fälthären, för hvilka deras kroppsbeskaffenhet icke lägger
hinder i vägen, men hvartill dock för närvarande manskap utväljes
allenast bland de vapenföre, exempelvis till sjukbärare, hästskötare,
kuskar, befälskockar osv.

Genom dylika anordningar skulle tillgången på icke vapenföre,
disponibla för handräckningar och andra arbeten, afsevärdt minskas.
Men äfven om denna tillgång i något eller några fall skulle blifva
större än det strängt nödvändiga behofvet, anser dock arméfördelningschefen,
att de inom Riksdagen förutsatta utvägarna att helt eller delvis
efterskänka värnplikten för alla icke vapenföre eller för vissa grupper
af dem icke böra komma i fråga. Dels skulle det nämligen stöta
på snart sagdt oöfvervinnliga svårigheter att på fullt rättvisa grunder
genomföra ett dylikt frikallelsesystem. Dels finnas alltid arbetsområden,
särskildt inom fästningarna, där vid trnppförbanden obehöflig
arbetskraft med fördel kan tagas i anspråk för försvarsväsendet, och
till hvilka öfvertaliga icke vapenföre borde användas.

Det är svårt för en utomstående att pröfva behofvet af icke vapenföre
vid regementena. Detta är jämförelsevis stort inom VI. arméfördelningens
infanteriregementen på grund af vintertjänstgöringens större omfattning
och det stora antalet etablissement härför. Vid de från regementena inkomna
beräkningarna synes dock i vissa fall icke tagits hänsyn till,
att de icke vapenföre under alla förhållanden böra beredas full syssel 7 -

sättning under hela sin tjänstgöringstid. På grund häraf synes det
uppgifna antalet markörer böra reduceras med 24 man vid Hälsinge
regemente och med 32 man vid Västerbottens regemente.

Antalet icke vapenföra handtverkare är otillräckligt både ur fredsoch
mobiliseringssynpunkt. Vid de truppförband, där tjänstgöringstiden
kommer att uppgå till 365 dagar, bör därför behofvet, så långt sig
göra låter, fyllas genom att de till handtverkare bäst lämpade militärarbetarne
utväljas att tjänstgöra å handtverksafdelningarna. Äfven
vid truppförband med endast 240 dagars fredstjänstgöring, bör samma
nödfallsutväg tillgripas, ehuru någon yrkesskicklighet svårligen kommer
att uppnås.

Med nuvarande tjänstgöringstid behöfver hvarje infanteriregemente
årligen 20 handtverkare, 10 skrifbiträden (Hälsinge regemente med 2
rullföringsområden endast 8 och Västernorrlands regemente med 4 rullföringsområden
12) och såsom handräckningspersonal i medeltal, om Västernorrlands
regemente, hvars siffra synes alltför hög, lämnas utom räkningen,
80 å 90 man.

Sammanlagdt skulle hvarje infanteriregemente sålunda årligen behöfva
110 ä 120 icke vapenföre.

Specialvapnens antal fast anställda och vapenföra värnpliktige är
bestämdt under förutsättning, att handräckningsgöromålen till största
delen skulle utföras af icke vapenföre. Ur denna synpunkt är intet
att erinra mot Norrlands dragonregementes och Norrlands artilleriregementes
beräkningar. Den för Norrlands trängkår uppgifna siffran
synes däremot för hög.

Det blir svårt bestämma ett maximiantal icke vapenföre för hvarje
truppförband, emedan antalet icke vapenföre i allmänhet ökas genom
öfverföringarna från vapenföre. Möjligen kan dock antalet vapenföre,
som sålunda årligen öfverföras till icke vapenföre, vid hvarje truppförband
på förhand beräknas ganska noga.

Militärbefälhafvaren på Gottland.

För Glottlands infanteriregemente erfordras under beväringsrekryt-.
skolorna och repetitionsöfningarna 115 och under vinterskolorna 36 icke
vapenföre.

Enligt uppgift från Gottlands artillerikår erfordras vid kåren 10
icke vapenföre under hela året.

Att inkalla de icke vapenföre uti 2 grupper synes därför militärbefälhafvaren
fördelaktigt.

I många fall är det icke lätt att redan vid inskrifningsförrättningarna
uppdela de värnpliktige uti olika grupper af »vapenföre», »icke
vapenföre» och »till krigstjänst oförmögne», särskildt på grund af benägenheten
hos vissa individer att ställa sig olämpligare, än de i själfva
verket äro, utan torde den noggranna gallringen böra ske, sedan man
en tid haft de värnpliktige under ögonen eller vid de s. k. eftérbesiktningarna.
Genom att skärpa bestämmelserna för dem, som skola
inskrifvas såsom icke vapenföre, kan denna kontingent förminskas.

Förslaget att befria alla icke vapenföre från krigstjänst och ålägga
dem värnskatt samt i stället antaga legdt handräckningsmanskap synes
militärbefälhafvaren ej vara lämpligt, dels emedan en afsevärd del
af landets ungdom därigenom skulle gå miste om undervisning och utbildning,
som de hafva lika stort behof af som de vapenföre, och som
de i vissa hänseenden kunna tillgodogöra sig lika väl som dessa, dels
emedan någon afsevärd besparing genom en sådan anordning ej skulle
åstadkommas, beroende detta likväl på värnskattens storlek.

De infanteriregementet tilldelade icke vapenföre hafva alltid haft
full sysselsättning.

Chefen för generalstaben.

Af de från arméfördelnings- och regementschefer infordrade yttrandena
framgår så godt som utan undantag, att samtliga icke vapenföre
haft full sysselsättning under sin tjänstgöring. Om så någon gång
icke varit fallet, har detta berott på tillfälliga förhållanden och egt rum
blott för en kortare tid. För hela armén utgjorde behofvet icke vapenföre
enligt yttrandena omkring 400 flera än tillgången enligt 1904 års
samlingsbesked, hvilken brist dock torde hafva fyllts under tjänstgöringens
fortgång genom vapenföre, som blifvit förklarade icke vapenföre.

Häraf synes framgå, att ett eventuellt öfverskott af icke vapenföre
vid ett truppförband bör finna användning vid ett annat, samt att

strängt taget för tillfället inga andra åtgärder erfordras än utfärdandet
af bestämmelser för utjämning af öfverskott och brist samt om en
lämplig fördelning af de icke vapenföre på sommar- och vintertjänstgöring.
Därjämte föreslår chefen för generalstaben, att lämpliga icke
vapenföre måtte utväljas till sjukbärare, hästskötare, befälskockar och
kuskar. Sådana fackmän uttagas nu uteslutande bland de vapenföre.

Utjämningen i fråga synes ordnas enklast och bäst, om densamma
anförtros åt arméfördelningscheferna.

I flera af de inkomna utlåtandena äfvensom i de senare årens
inspektionsrapporter framhålles, att fordringarna på de vapenföre i
kungl. Medicinalstyrelsens cirkulär den 27. januari 1902 med föreskrifter
för undersökning af värnpliktiges duglighet till krigstjänst äro för stränga.
Det tinnes äfven grund för uttalandet, att tillämpningen af cirkuläret
är mer än lämpligt individuell. Detta torde möjligen bero på att cirkulärets
bestämmelser i vissa fall äro för rymligt affattade, kanske
äfven på att den läkare, som förrättar besiktningen, ej alltid är fullt
utbildad härför. Ifrågavarande cirkulär bör därför omarbetas. Af vikt
torde vara, att de direktiv för läkaren, som nu finnas i cirkuläret, fullständigas
med anvisningar, om huru han i tveksamma fall bör förfara,
såsom exempelvis att, vid tvekan mellan hänförandet till olika
tjänstbarhetsgrader, föreslå den högre graden, äfvensom om när han
bör föreslå uppskof, hvilket medgifvande synes böra tillämpas mera än
hvad hittills ägt rum.

Däremot afstyrkes bestämdt det från några håll framställda förslaget,
att en icke vapenför skulle kunna få öfverföras till vapenför,
emedan genom de föreslagna anvisningarna för läkaren i cirkuläret en
dylik bestämmelse torde blifva öfverflödig, och emedan det skulle vålla
stora svårigheter att ordna öfningarna för de sålunda öfverförda.

De i riksdagens skrifvelse ifrågasatta åtgärderna för begränsning
af antalet icke vapenföre synas ej behöfva tillgripas. Det öfverskott,
som i något fall kan uppstå, bör tagas i anspråk på andra arbetsområden
för försvarsändamål såsom för utförande af nödvändiga befästningsarbeten.
Armén befinner sig nämligen för närvarande i ett öfvergångsskede.
Först när infanteriets nya förläggning blifvit ordnad och
sedan den ökade tjänstgöringstiden med år 1908 inträdt, kan man få

någon erfarenhet, huru det för framtiden kan ställa sig med behofvet
af icke vapenföre och deras tjänstgöring. Redan nu kan man dock påpeka
en ökad användning för militärarbetarne (de icke yrkeskunnige),
nämligen möjlighet att på grund af den längre tjänstgöringstiden använda
dem i de nu af blott yrkeskunniga — skräddare, skomakare,
sadelmakare m. fl. — bestående handtverksafdelningarna, hvilka ej på
långt när hafva behöflig storlek. Före ofvannämnda tidpunkt böra
därför icke så genomgripande förändringar vidtagas, som uttalas i
Riksdagens skrifvelse.

De i skrifvelsen omnämnda utvägarna för begränsning af tillgången
på icke vapenföre äro nämligen till sina följder vida mer betydelsefulla
än man vid första påseendet kan tycka. Särskildt må framhållas
en påföljd, nämligen att, såsom i flera yttranden framhållits,
försöken till simulering sannolikt skulle tilltaga.

Flottans station i Karlskrona.

Stationsbefälhafvaren.

Stationsbefälhafvaren öfverlämnar af honom infordrade yttranden
från varfschefen, chefen för underofficers- och sjömanskårerna, beväringsbefälhafvaren
samt förvaltningsdirektionen och anmäler, att han därutöfver
ej har något att tillägga.

Varfschefen i Karlskrona.

Något direkt behof af icke vapenföra värnpliktige förefinnes ej.
Departementen kunna dock med fördel finna användning för följande
icke vapenföra värnpliktige, nämligen:

sjömansarbetare...............2

mekaniska arbetare..............9

skomakare..................4

ritare....................1

smeder....................11

plåtslagare..................10

filare och maskinarbetare...........20

kopparslagare................5

skeppstimmerman...............21

skrifbiträden.................4

arbetare...................4

skräddare .................. 3

summa 94,

hvarjämte, såsom skolor och utbildningskurser nu äro organiserade, ett
antal af 110 icke vapenföra värnpliktige med fördel kunna finna användning
vid ekipagedepartementet under månaderna januari samt
j uli—december.

Chefen för underofficers- och sjötnanskårerna i Karlskrona.

Under tider af året, då större delen af flottan är rustad, beböfves
å stationen för skötande af nedanstående sysslor följande antal icke

vapenföra värnpliktige:

skrifbiträden ................8

kaserntjänst: handräckningsmanskap.....25

matsalspersonal.........15

stugvakter i exercisskolan .... 8

slöjden: skomakare..............5

skräddare .............. 1

snickare...............2

vid förråden.................4

ordonnanser.................15

Summa 83

Under de tider af året däremot, då större rustningar ej äga rum,
kunna alla dessa poster bestridas af stammanskap.

1 brist på icke vapenföra värnpliktige har en stor del af dessa
poster bestridts af uppfordrade båtsmän, men då dessa under den närmaste
tiden komma att alldeles upphöra, så torde kunna ifrågasättas,
huruvida icke den för dessa posters bestridande erforderliga arbetskraften
billigare tillföres flottan genom icke vapenföra värnpliktige än
genom annan personal.

Förvaltningsdirektionen vid flottans station i Karlskrona.

Vid under direktionen lydande inrättningar och förråd kunna användas:
i beklädnadsverkstaden 10 skräddare och 10 skomakare, i beklädnadsförråden
10 handräckningskarlar samt i ångkvarns- och bageriinrättningen
6 bagare och 2 kvarnhandtlangare, hvilka böra vara något
så när arbetsföra.1

Bevftringsbefällinfvaren i Karlskrona.

Nedanstående tablå utvisar antalet icke vapenföra värnpliktige inom
olika tjänster under åren 1902—1904.

Å r.	Sjuk- vårdare.	Hof- mästare.	Kockar.	FÖrråds- män.	Militär- arbetare.	Skrif-bi träden.	Handt- verkare.	Summa.
				i stationstjänst	4	42	46
1902 . . . .	-			1 sjötjänst 2 \| 11			13
	1		_	i stationstjänst	7	45	53
1903 ....	-	_	__	1 sjötjänst 2 \| 16	_	_	18
	-	7	2	i allmän tjänst 11 \| 37	_	_	57
	5	_	_	i stationstjänst	5	34	44
1904 .....	- 1	2	2	i sjötjänst 4 \| 11	_	-	19
	- 1	1	12	i allmän tjänst 11 \| 53		,	1 77

I stationstjänst inskrifna värnpliktige, hvilka utgöras af arméns
rullföringsområden tillhörande värnpliktiga yrkesmän, kunna vara vapen 1

Sammanfattas ofvanstående, erhålles för flottans station i Karlskrona ett behof af
132 yrkeskunniga icke vapenföre och 193 militärarbetare. (Not af kommittén).

före eller icke vapenföre, beroende på tillgång af dylika yrkesmän. Att
utsätta ett bestämdt antal icke vapenföre i stationstjänst låter sig svårligen
göra.

I sjötjänst inskrifvas ej några icke vapenföre. För dem, b vilka
vid efterbesiktning förklarats icke vapenföre, bar det funnits full användning,
ja tillgången bar vida understigit bebofvet.

De i allmän tjänst inskrifna skola fullgöra sin värnplikt vid flottan
antingen de äro vapenföre eller ej. Enär en betydande ökning af icke
vapenföre i allmän tjänst år från år synes vara för handen, torde tjänsten
svårligen kunna tillgodogöra sig all denna extra arbetskraft, utan
vore det önskligt att för allmän tjänst ett visst antal icke vapenföre
bestämdes, och bör detta^ej öfverstiga 50 man.1

Flottans station i Stockholm.

Stationsbefälhafvaren.

Flottan tilldelas värnpliktige af trenne kategorier, nämligen

1) till allmän tjänst inskrifne,

2) till sjötjänst inskrifne, och

3) till stationstjänst inskrifne.

Den förstnämnda kategorien utgöres af å sjömanshus inskrifna
maskinister och eldare samt öfriga värnpliktige, som vid inträdet i
värnpliktsåldern varit inmönstrade till sjöfart tolf månader eller därutöfver,
vare sig de äro vapenföra eller icke vapenföra. Då emellertid
det yrke, ofvannämnda värnpliktige valt, kräfver de kroppségenskaper,
som erfordras för vapenföra, bruka blott ett fåtal af dessa värnpliktige
befinnas icke vapenföra och skola som sådana användas såsom kockar,
hofmästare, förrådsmän eller militärarbetare. Af stationen tillhörande,
år 1904 tillstädeskomna 333 till allmän tjänst inskrifna värnpliktige
voro tvenne inskrifna såsom icke vapenföra, och ytterligare 30 befunnos
under pågående vapenöfning icke vapenföra enligt § 108 inskrifnings 1

De till allmän tjänst (å sjömanshus) inskrifne, hvilka i regel icke kunna undergå
läkarbesiktning och följaktligen icke heller öfverföras till icke vapenföre förrän efter inställelsen
till tjänstgöring, fullgöra nu sin vapenöfning under annan tid af året än den,
hvarunder varfvet har ökadt behof af handräekningsmanskap (not af kommittén).

förordningen. Af dessa uttogos 1 till hofmästare, 1 till förrådsman och
återstående 30 till militärarbetare. Dessa sistnämnda öfvades å stationen.
Att under en eller annan form befria dessa icke vapenföra värnpliktige
från tjänstgöring torde icke vara lämpligt, då de äro väl
behöfliga å stationen för diverse handräckningar och arbeten.

Till den andra kategorien inskrifvas ej några icke vapenföra värnpliktige.
Af stationen tillhörande, år 1904 vapenöfvade 614 till sjötjänst
inskrift] a värnpliktige blefvo 28 vid under öfningstiden företagen
läkarbesiktning förklarade icke vapenföra. Dessa tjänstgjorde därefter
såsom militärarbetare å stationen och voro till god nytta under sommarmånaderna,
då tillgången på stammanskap därstädes var ringa. Af
enahanda skäl som förut framhållits angående icke vapenföra af till
allmän tjänst inskrifna värnpliktige, kan det ej anses välbetänkt, att
dessa sistnämnda hemförlofvas från öfningarna.

På grund af mobiliseringsbehofvet inskrifvas årligen till stationstjänst
i flottan och tilldelas denna station 3 läkare, 15 skrifbiträden,
7 vapensmeder, 5 skeppstimmerman, 3 skräddare och 5 sjukvårdare, och
skola vapenföra värnpliktige ersättas med icke vapenföra, inskrifna i
mot yrket svarande särskild befattning. Från tjänstesynpunkt är det
likgiltigt, om ofvan angifna antal yrkesmän uttagas bland vapenföra
eller bland icke vapenföra.

Af ofvan anförda framgår, att beträffande till allmän och sjötjänst
inskrifna värnpliktige någon förändring angående icke vapenföra ej är
behöflig eller önskvärd samt att, beträffande till stationstjänst inskrifna,
vapenföra eller icke vapenföra lika väl kunna användas för fyllande af
det erforderliga mobiliseringsbehofvet.

Chefen för kustartilleriet.

Till grund för beräkningen af årskontingenten icke vapenföra har
lagts såväl mobiliseringsbehofvet som behofvet under fredsöfningarna.
Efter kustartilleriets uppsättning har erfarenhet vunnits om att kustartillerikommittén
beräknat behofvet af yrkesmän för lågt såväl vid
mobilisering som än mera för fredsöfningarna.

Chefen föreslår, att sjukvårdare, hofmästare och förrådsmän, hvilka
hittills under vapenöfningarna uttagits bland de vapenföra värnpliktige,

måtte vid inskrifningarna antecknas och uttagas, så långt tillgången
medgifver, bland icke vapenföra. Vid Vaxholms regemente erfordras
ingenjör biträden och sadelmakare, hvilka förut ej uttagits för flottan i
fästningstjänst. Dylika höra likaledes uttagas vid inskrifningarna helst
bland icke vapenföra.

Årliga behofvet af värnpliktige, hvilka kunna vara icke vapenföra,
utgör:

	Vaxholms regemente.	Karlskrona regemente.
	Hufvud-stationen och	Fårösunds- detache-	Hufvud- stationen.	Älfsborgs- detache-
	Skanssundet.	mentet.	mentet.
skrifbiträden..........	6	1	5	1
vapensmeder..........	10	1	6	1
timmermän...........	6	1	3	1
slaktare............	1	—	1	—
kockar .............	7	1	6	1
apotekare...........	1	—	—	—
bagare .............	2	—	—	—
skräddare...........	6	1	2	1
skomakare...........	5		2	—
miiitärarbetare (alltid icke vapen-föra) .............	50	5	60	10
sjukvårdare.........	5	—	6	1
hofmästare...........	5	i	4	1
förrådsmän...........	3	i	3	1
ingenjörbiträden........	1	—	—	—
sadelmakare..........	1	—	—	—
Summa	109	12	98	18

Chefen för flottans stab.

Jämlikt § 25 värnpliktslagen och § 30 inskrifningsförordningen inskrifvas
värnpliktige i flottan

a) till allmän tjänst,

b) » sjötjänst,

c) » stationstjänst,

d) » fästningstjänst.

De under b), c) och d) nämnda värnpliktige sammanfattas under
beteckningen till särskild tjänst inskrifna.

Till allmän tjänst inskrifvas såväl vapenföra som icke vapenföra
värnpliktige. Då emellertid tjänstgöringen såsom sjöman eller eldare
i handelsflottan ställer väsentligen samma fordringar i afseende på
kroppsbeskaffenhet som tjänstgöringen vid flottan, har hittills endast
ett ringa antal icke vapenföre blifvit inskrifna i flottan till allmän
tjänst. Sålunda voro år 1902 af 1,001 inskrifna 61 icke vapenföra, år
1903 af 1,186 inskrifna 50 icke vapenföra och år 1904 af 1,415 inskrifna
100 icke vapenföra. Af dessa uttogos flertalet till hofmästare, kockar
eller förrådsmän och endast ett mindre antal till militärarbetare.

Till sjötjänst inskrifvas årligen 660 vapenföra värnpliktige.

Till stationstjänst inskrifvas årligen 140 värnpliktige från sådana
inskrifningsområden, där tillgång förväntas finnas å värnpliktige lämpliga
för de befattningar, som de till stationstjänst inskrifna äro afsedda
att bestrida. Då dessa befattningar såsom exempelvis skrifbiträden,
skräddare, skomakare, smeder m. fl. äro af den art, att de utan
olägenhet kunna bestridas af icke vapenföra värnpliktige, fylles behofvet
af värnpliktige till stationstjänst i första hand genom icke vapenföra
och endast i den mån tillgång å för de särskilda befattningarna
lämpliga sådana ej finnes genom uttagning af vapenföra värnpliktige.

Till fästningstjänst inskrefvos år 1902 och 1903 årligen 1,145 värnpliktige,
af hvilka 43, afsedda till särskilda befattningar, i första hand
borde uttagas bland icke vapenföra och öfriga bland vapenföra. Från
år 1904 inskrifvas årligen 125 militärarbetare till fästningstjänst vid
flottan för att utföra handräckningsarbeten.

Af de värnpliktige, hvilka inskrifvits vid flottan såsom vapenföra,
blifva ett mindre antal vid läkarbesiktning under öfningarna förklarade
icke vapenföra. Dessa värnpliktige utbildas därefter i den särskilda
befattning, hvartill de befinnas lämpliga, därvid de, hvilka ej kunna
användas i befattning, som kräfver viss yrkesskicklighet, tjänstgöra
såsom militärarbetare.

Antalet militärarbetare, som under olika tider, sedan 1901 års
värnpliktslag började tillämpas, varit i tjänstgöring vid flottan, utgjorde -

År.			Antalet militärarbetare tjänstgörande j
Månad.	Tjänst.	vid Karlskrona station.	vid Stockholms station.	i tillsammans { vid båda i stationerna.
1902	juli	Sjötjänst 1. året.......	1	__	1
»	okt.	Stationstjänst........	1	—	1
1903	jan.	Allmän tjänst........	24	14	38
>	april	> > ........	25	13	38
»	juli	Sjötjänst och stationstjänst . .	19	8	27
>	okt.	Stationstjänst........	4	—	4
1904	jan.	Allmän tjänst........	29	20	49
>	april	> * ........	51	28	79
>	juli	Sjötjänst och stationstjänst . .	13	25	38
»	okt.	Stationstjänst........	1	—	1

Antalet militärarbetare i tjänstgöring vid flottan har sålunda hittills
icke vid något tillfälle öfverskridit 79.

Ett väsentligt större antal militärarbetare kunna emellertid med
fördel användas till sådan tjänstgöring å flottans stationer och varf,
till hvilken eljest, sedan båtsmanshållet nu blifvit i det närmaste
vakanssatt, stammanskap och vapenföra värnpliktige måste afses i sådan
utsträckning, att deras militära utbildning däraf blefve lidande.

Då sålunda enligt nu gällande föreskrifter flottan icke tillföres
större antal icke vapenföra värnpliktige, än som kräfves för mobiliseringsbehofvets
fyllande samt för utförande af sådana handräckningsarbeten,
hvartill icke vapenföra med fördel kunna användas, anser chefen
för flottans stab, att vid flottan hittills vunnen erfarenhet icke
gifvit vid handen, att någon förändring af nu gällande föreskrifter
rörande icke vapenföra värnpliktiges uttagande till flottan för närvarande
är önskvärd eller erforderlig.

Om flottans mobiliseringsbehof ändras, måste gifvetvis äfven den
årliga uttagningen till flottan på motsvarande sätt ändras.

Skulle framdeles, särskildt sedan öfningstiden för de värnpliktige
blifvit utsträckt, antalet icke vapenföre, som inskrifvas till allmän

tjänst i flottan, komma att öfverstiga det antal, som med fördel kan
finna användning å flottans stationer och varf, torde böra tagas under
förnyad ompröfning, hvilka åtgärder som böra vidtagas för att endast
det antal icke vapenföre, som motsvara verkliga bekofvet, måtte blifva
inskrifna till allmän tjänst vid flottan.

Historik.

Bestämmelserna angående de icke vapenföra värnpliktiges uttagning
och tjänstgöring hafva i hufvudsak utvecklat sig på följande sätt.

Värnpliktslagen den 5. juni 1885.

§ 7.

»Vapenför värnpliktig inskrifves till vapentjänst, öfrige värnpliktige
till annan befattning vid hären eller flottan, hvartill de må finnas
lämplige».

Denna allmänt hållna bestämmelse fullständigas genom inskrifningsförordningarna
den 6. december 1886 och den 22. december 1892.

Inslirifning sför ordning en den 6. december 1886 innehåller i

§ 30.

»Värnpliktig, som icke är vapenför men lämplig antingen för sådant
yrke vid flottan, som afses i § 25 mom. 2 värnpliktslagen, eller för särskild
befattning, hvartill enligt i kommandoväg meddelade föreskrifter
inskrifning af värnpliktige må ske inom kompaniområde, till hvilket
han hörer, skall i förra fallet, därest § 31 af denna förordning därtill
föranleder, antecknas såsom lämplig för yrket och i senare fallet inskrifvas
till särskild befattning, som nämnd är, utan att tilldelas här
eller flotta.»

»Värnpliktig, hvilken hvarken är vapenför eller kan på grund af
berörda föreskrifter antecknas såsom lämplig för yrke vid flottan eller
inskrifvas till särskild befattning, äger inskrifningsnämnden frikalla
från värnpliktens fullgörande, där icke anledning förefinnes till meddelande
af uppskof med inskrifningen.» I

I inskrifningsför ordning en den 22. december 1892 lyda motsvarande
bestämmelser:

§ 30.

»Värnpliktig, som icke är vapenför men lämplig för särskild befattning
vid hären eller flottan, hvartill enligt § 31 mom. 4 denna förordning
inskrifning af värnpliktige må ske inom kompaniområde, till
hvilket han hörer, skall inskrifvas till dylik befattning utan att tilldelas
bär eller flotta.»

»Värnpliktig, hvilken hvarken är vapenför eller kan på grund af
sist sagda § och mom. inskrifvas till särskild befattning, äger inskrifningsnämnden
frikalla från värnpliktens fullgörande, där icke anledning
förefinnes till meddelande af uppskof med inskrifningen.»

§ 31.

»Till särskild befattning, som enligt de i kommandoväg meddelade
föreskrifter förefinnes vid fotfolket, må inskrifning af icke vapenföre
ske inom hvarje kompaniområde. Till särskild befattning, som förefinnes
vid specialvapen eller vid flottan men icke vid fotfolket, må inskrifning
ske endast inom sådant kompaniområde, inom hvilket uttagning
af beväring, enligt de i kommandoväg meddelade föreskrifter, äger rum
till vederbörligt specialvapen eller till särskild tjänst med motsvarande
yrkeskunskap vid flottan.»

De ofvan anförda föreskrifterna i kommandoväg angående de särskilda
befattningar, hvilka skulle förefinnas vid de olika truppslagen
af hären och vid flottan, meddelades ursprungligen i armédagorder den
7. december 1886, n:r 994, Bil. 4. De häri upptagna befattningarna voro
präster, auditörer, läkare, fältskärer, apotekare, veterinärer, hofslagare,
sadelmakare, vapensmeder och smeder, snickare, bagare, slaktare, skräddare
och skomakare, af hvilka dock endast läkare, skräddare och skomakare
skulle förefinnas vid såväl samtliga truppslag af hären som vid flottan.

I generalorder den 2. januari 1892, n:r 1, tillkommo befattningarna
redogörare och skrifvare, plåtslagare, filare och maskinarbetare, koppar -

slagare, gjutare, skeppstimmerman och blockmakare, segelsömmare samt
repslagare, af hvilka redogörare och skrifvare skulle förefinnas vid samtliga
truppslag af hären äfvensom vid flottan, men alla de öfriga endast
vid flottan.

I fråga om den läkarbesiktning af värnpliktige, hvilken bör föregå
inskrifningsförrättning, heter det i nådiga förordningen den 17. december
1886 bland annat:

§ 4.

»På grund af besiktningen hänföras de värnpliktige till någon af
följande klasser:

1. duglige till krigstjänst.

a) till vapentjänst.

b) till annan än vapentjänst.

2. för tillfället olämplige till krigstjänst.

3. oduglige till krigstjänst.»

§ 7.

»Dugliga till annan än vapentjänst äro de, som äga stark kroppsbyggnad,
men förete sådana i Medicinalstyrelsens föreskrifter för undersökning
af duglighet till krigstjänst uppräknade mindre kroppsfel eller
lyten, genom hvilka väl exercisförmågan, men ej arbetsdugligheten inskränkes.
»

Medicinalstyrelsens föreskrifter i ofvan angifna fråga meddelades i
Kungl. Medicinalstyrelsens cirkulär den 28. januari 1887 med föreskrifter
för undersökning af värnpliktiges duglighet till krigstjänst. I * * 4

I afseende å tjänstgöringen under vapenöfningstiden för de icke

vapenföra värnpliktige, hvilka på grund af § 7 värnpliktslagen inskrif vits

i de genom armédagorder den 7. december 1886, n:r 994, Bil.

4 föreskrifna särskilda befattningar vid hären, anbefalldes i armédagorder
den 14. maj 1887, n:r 500, i hufvudsak,

att präster, auditör er, läkare, fältskär er, apotekare, veterinärer och
hofslagare skulle användas dels till biträden åt vederbörande civilmilitäre
ämbetsmän, dels till den tjänst, hvartill deras yrkesskicklighet

kunde göra dem lämpliga eller såsom skrifbiträden i de å mötesplatserna
befintliga militära expeditionerna;

att sadelmakare, vapensmeder och smeder, snickare, skräddare och
skomakare skulle ställas till Förvaltningsdirektionernas förfogande för
att dels inom vederbörliga yrken sysselsättas med arbeten för kronans
räkning, dels, i mån af behof, användas såsom handräckningsmanskap i
och för persedlars rengöring och vård vid reg:ts- och beväringsförråden;

att bagare och slaktare, hvilka icke kunde inkallas till Trängbataljonen,
1 skulle tjänstgöra vid bageri eller slakteri för truppens räkning
eller såsom kökspersonal eller användas såsom handräckningspersonal;

att samtliga de i särskilda befattningar inskrift^ dagligen skulle meddelas
den undervisning och öfning i hälsning, förhållanden vid anmälanden
och vid befallningars mottagande m. in., som borde meddelas vapenföra
värnpliktige; samt

att vid de reg:ten och kårer, där antalet i särskilda befattningar
inskrift^ icke vore tillräckligt för utförande af ofvan berörda arbeten,
vapenföra värnpliktige, användbara i nämnda befattningar, finge härtill
användas, med villkor att de under minst 2 timmar dagligen meddelades
rent militärisk undervisning och öfning.

1885 års värnpliktslag och ofvan anförda därpå grundade författningar,
armédagorder och cirkulär föreskrefvo sålunda i vissa fall inskrifning
till annan än vapentjänst dvs. inskrifning af icke vapenföra
värnpliktige. Någon sådan indelning af de krigstjänstdugliga hade dessförinnan
icke förekommit. Enligt närmast föregående reglemente för
approbation och kassation af beväringsskyldige — af den 11. november
1881 — skulle nämligen de beväringsskyldige på grund af läkarundersökningen
hänföras till någon af följande klasser:

1. duglige till krigstjänst;

2. för tillfället oduglige;

3. oduglige till krigstjänst.

Ehuru värnpliktslagen icke lade något hinder i vägen härför,
föreskref hvarken 1886 års eller 1892 års inskrifningsförordning inskrifning
af samtliga icke vapenföra värnpliktige utan endast af sådana,

1 Vid denna tidpunkt fanns endast en trängbataljon, hvilken kallades >Trängbataljonen>.

6(5

hvilka voro lämpliga för vissa yrken eller särskilda befattningar, dvs.
af de för krigsmakten värdefullaste. Denna bestämmelse ledde till, att
det öfvervägande flertalet icke vapenföre frikallades från värnpliktens
fullgörande.

Betydelsefull är den sista bestämmelsen i armédagorder den 14. maj
1887, n:r 500, att, där antalet i särskilda befattningar inskrifna icke
vore tillräckligt, vapenföra värnpliktige finge användas i stället. Detta
tyder nämligen på, att det antal icke vapenföra värnpliktige, som
uttogs efter dåtida bestämmelser, visat sig otillräckligt.

Icke vapenföra tillhörande sådana yrken, af hvilka uttagning skedde
endast till specialvapen eller till flottan, inskrefvos endast inom vissa
kompaniområden men frikallades inom andra från värnpliktens fullgörande.
Värnpliktig, hvilken undergick inskrifning utom eget kompaniområde,
måste, under alla förhållanden frikallas, därest han befanns icke vapenför.

Enligt 1886 års inskrifningsförordning, § 105, verkställdes läkarbesiktningen
under tjänstgöringen först mot dennas slut; enligt 1892 års
inskrifningsförordning, § 105, skulle läkarbesiktningen verkställas under
vapenöfning med 1. beväringsklassen två till tre veckor efter öfningens
början samt sedermera, när omständigheterna sådant påkallade, och under
vapenöfning med 2. klassen, mot slutet af öfningstiden. De, hvilka
vid dessa besiktningar befunnos dugliga endast till annan än vapentjänst,
skulle tvärstanna i tjänst till vapenöfningens slut och tjänstgöra i den
särskilda befattning, hvartill de lämpade sig, eller såsom handräckningsmanskap.
Förhållandet blef sedan föremål för pröfning och
beslut vid inskrifningsförrättning nästföljande år.

Värn pliktslagen den 14. juni 1901.

§ 7.

Denna § har endast undergått en mindre redaktionsförändring
och lyder:

»Vapenför värnpliktig inskrifves till vapentjänst, annan värnpliktig
till den befattning vid hären eller flottan, hvartill han må finnas lämplig.»

Vida betydelsefullare är ändringen i mskri fnings förordningen den

5. december 1901. I denna heter det nämligen:

■»Värnpliktig, som är icke vapenför, skall med iakttagande af bestämmelserna
i § 32 mom. 4 inskrifvas utan att tilldelas hären eller
flottan och antecknas såsom lämplig för viss särskild befattning äfvensom,
i fall som i § 32 mom. 2 omförmäles, för visst truppslag eller för
viss särskild tjänst vid flottan.» — — — — — — — — —

§ 32.

»Till särskild befattning, som enligt de i kommandoväg meddelade
föreskrifter förefinnes vid hären, må anteckning af icke vapenföre ske
inom hvarje rullföringsområde, antingen den värnpliktige tillhör området
eller icke.» — — — — — — — — — — — — —

Enligt dessa bestämmelser skola sålunda samtliga icke vapenföra
värnpliktige inskrifvas, oafsedt hvilket yrke de utöfva och äfven oafsedt
inom hvilket rullföringsområde de äro bosatta eller om de undergå
inskrifning inom eget eller annat rullföringsområde.

I de generalorder angående värnpliktiges fördelning mellan hären
och flottan, hvilka utfärdats på grund af 1901 års värnpliktslag, upptages
också i förteckningen på de särskilda befattningar, till hvilka
icke vapenföra värnpliktige kunna inskrifvas vid de olika truppslagen
och tjänstegrenarna af hären samt tjänsterna vid flottan, en ny befattning,
nämligen militär arbetare. Såsom lämpliga till militärarbetare
räknas alla de, hvilka icke kunna anses tillhöra något af öfriga i denna
förteckning upptagna yrken. Militärarbetarne utgöras sålunda i stort
sedt af sådana icke vapenföra värnpliktige, hvilka intill år 1902 frikallades
från värnpliktens fullgörande på grund af att de icke innehade
sådan yrkesskicklighet, hvilken ansågs af särskild betydelse för de militära
behofven.

Kungl. Maj:ts nådiga reglemente den 24. januari 1902 för undersökning
af värnpliktiges duglighet till krigstjänst bestämmer i

§ 4.

»På grund af undersökningen hänföras de värnpliktige till någon
af följande grupper:

A. duglige till krigstjänst:

1) vapenföre:

a) i all vapentjänst,

b) endast i viss vapentjänst,

2) icke vapenföre;

B. för tillfället oduglige till krigstjänst;

C. oförmögne till krigstjänst.

§ 7-

vicke vapenföra äro de värnpliktige, som äga en kroppslängd af 154
till 157 cm. med i öfrigt god kroppsutveckling, och dessutom de, som
med en kroppslängd af minst 157 cm. förete sådana i Medicinalstyrelsens
föreskrifter uppräknade kroppsfel eller lyten, genom hvilka väl
förmågan att deltaga i öfning eller tjänst under vapen, men ej arbetsdugligheten
väsentligen inskränkes.»

Medicinalstyrelsens föreskrifter i ofvan angifna fråga meddelades i
Kung! Medicinalstyrelsens cirkulär den 27. januari 1902 med föreskrifter
för undersökning af värnpliktiges duglighet till krigstjänst.

I nådig generalorder den 14. mars 1902, n:r 300, angående utbildning
af värnpliktige till reservunderbefäl och fackmän anbefalldes för
de icke vapenföra fackmännen i hufvudsak:

att samtliga icke vapenföra värnpliktige under beväringsrekrytskola
(fredstjänstgöringens fullgörande i en följd) skulle erhålla militär rekrytutbildning,
omfattande dels praktisk och teoretisk undervisning i »instruktion»,
dels gymnastik och exercis utan gevär (motsvarande öfning
vid beridna truppslag), i den mån vederbörande läkare pröfvade hinder
icke föreligga för deltagande i sådana öfningar, dock att för skrifbiträde,
som tjänstgjorde i expedition, belägen så att svårigheter mötte för den

militära utbildningens bibringande, densamma finge inskränkas till de
nödvändigaste delarna af undervisningsämnet .»instruktion»;

att såsom läkare inskrifna värnpliktige skulle tillhandagå vederbörande
läkare vid sjukvårds- och expeditionstjänsten, biträda vid sjukbärarnes
(sjukvaktarnes) utbildning samt erhålla undervisning i grunderna
af det militära sjukvårdsväsendets organisation och verksamhet
i fält;

att såsom veterinärer inskrifna värnpliktige skulle tillhandagå vederbörande
veterinär vid hästsjukvårds- och expeditionstjänsten, biträda
vid öfningar i hästvård, hästkännedom och hofbeslag samt vid utbildningen
af värnpliktiga hofslagare äfvensom erhålla undervisning i grunderna
för det militära veterinärväsendets organisation och verksamhet
i fält;

att såsom skrifbiträden inskrifna värnpliktige skulle för sin fackutbildning
användas inom de olika expeditionerna;

att såsom hofslagare inskrifna värnpliktige skulle under vederbörande
veterinär eller hofslagarbeställningsman eller i hofbeslagsskola
lära bedöma och anlägga ett hofbeslag;

att såsom sadelmakare, smeder, träarbetare, skräddare och skomakare
inskrifna värnpliktige skulle användas inom vederbörliga yrken vid
nytillverkning, reparationer, rengöring och vård af persedlar och materiel
af olika slag;

att såsom bagare och slaktare inskrifna värnpliktige skulle i största
möjliga utsträckning beredas utbildning i sitt yrke samt i öfrigt användas
såsom handräekningsmanskap, helst vid proviantförråd och kokinrättning;
samt

att såsom militärarbetare inskrifna värnpliktige, i den mån de därtill
vore användbara, skulle deltaga i nytillverkning, reparationer, rengöring
och vård af persedlar och materiel af olika slag, samt i öfrigt
användas såsom handräckning i kasern (barack), läger, förråd osv., såsom
markörer under skjutöfningarna och, vid artilleriet, såsom målhandräckning,
äfvensom till bevakning, där så vore lämpligt, samt till
öfriga ifrågakommande göromål, allt på det att de vapenföra värnpliktige
ej mer än oundgängligen kräfdes komme att tagas i anspråk

för andra arbeten och handräckningsgöromål än dem, som kunde anses
ingå i soldatutbildningen.

Samtliga under åren 1902 och 1903 inskrifna icke vapenföra värnpliktige
inkallades till tjänstgöring under våren och i allmänhet tillsammans
med och å samma orter som de vapenföra värnpliktige.

I nådig generalorder den 12. januari 1904, n:r 45, och den 2. januari
1905, n:r 3, anbefalldes emellertid, att en del af de icke vapenföra värnpliktige,
hvilka inskrefvos under året och tilldelades hären, skulle inkallas till
tjänstgöring först den 1. november enligt följande grunder, nämligen:

att ett skrifbiträde skulle inkallas till hvarje rullföringsexpedition1
och till hvarje icke garnisoneradt infanteriregementes expedition;

att till hvart och ett af de båda lifgardesregementena till fot, till
de särskilda skolorna för det icke garnisonerade infanteriet äfvensom
till hvarje regemente af annat truppslag än infanteriet skulle inkallas
ett inskränkt antal militärarbetare samt det antal af icke vapenföre i
öfriga befattningar, som syntes lämpligt med hänsyn till den sannolika
tillgången på dylika icke vapenföre och behofvet af sådana värnpliktige
under sommar- eller vinterperioden;

att de för rullföringsexpeditionerna och de icke garnisonerade infanteriregementena
afsedda skrifbiträdena om möjligt borde tillhöra det
rullföringsområde och vara bosatta i den ort, hvarest vederbörlig expedition
vore belägen;

att vid inskrifningsförrättningarna till vintertjänstgöring i främsta
rummet skulle uttagas värnpliktige, som frivilligt anmälde sig;

att därest icke tillräckligt många frivilligt anmälde sig, andra
skulle uttagas, hvarvid dock värnpliktig ej borde ifrågakomma, i det
fall att vintertjänstgöringen komme att vålla honom afsevärdt afbräck
i pågående studier eller eljest bereda honom eller af hans arbete beroende
nära anförvanter väsentliga svårigheter;

att skrifbiträde, som tjänstgjorde i regementsexpedition eller rullföringsexpedition,
skulle till den utsträckning, som kunde pröfvas erforderligt,
af den officer, underofficer eller civilmilitära person, under

1 Till rullföringsexpeditionerna inom Gottlands inskrifningsområde skulle ej några
skrifbiträden inkallas; antalet skrifbiträden till Stockholms stadsrullföringsområdes expedition
skulle bestämmas af chefen för IV. arméfördelningen.

hvilkens befäl han närmast vore ställd, erhålla undervisning i ämnet
»soldatundervisning»;

att genom nådigt bref den 12. januari 1904 stadgats rörande inkvartering
och underhåll för de skrif bi träden, hvilka komme att tjänstgöra
å ort, där trupp ej vore förlagd; samt

att militärarbetarna företrädesvis skulle kommenderas till tjänstgöring
i förråd och dylikt samt endast i tur med de fast anställda
menige till sådana handräekningsarbeten, hvilka vore af gröfre natur
och af manskapet ansågos vara af mera betungande beskaffenhet.

Härigenom har första steget tagits att inkalla de icke vapenföre
i grupper.

Äfven för att möjliggöra en utjämning af de icke vapenföre hafva
föreskrifter utfärdats. Nådig generalorder den 29. november 1902, n:r
1566, berättigar nämligen arméfördelningschef bestämma, att viss del
(viss kategori) af underlydande regementes icke vapenföre under hela
sin tjänstgöringstid eller del däraf skall förläggas till annan inom
arméfördelningsområdet belägen plats än den, hvarest regementets öfriga
värnpliktige öfvas.

En annan viktig principfråga angående de icke vapenföra värnpliktige
har vunnit sin lösning genom nådig generalorder den 7. mars
innevarande år, n:r 300. I denna föreskrifves nämligen, att vid intendenturskolorna
till förplägnadsmanskapet hörande icke vapenföra värnpliktige,
i den mån deras kroppskrafter tillåta, skola utbildas på
samma sätt som det vapenföra förplägnadsmanskapet. Då förplägnadsmanskapets
utbildning äfven omfattar skjutning med karbin, är det
sålunda fastslaget, att icke vapenföra värnpliktige kunna erhålla utbildning
i skjutning, hvilket är så mycket betydelsefullare, som för flertalet
icke vapenföra värnpliktige deras kroppskrafter icke torde lägga hinder i
vägen för deltagande i skj utöfningar, om dessa icke utföras med packning
eller ställas i samband med längre marscher.

Bestämmelserna angående de icke vapenföra värnpliktige hafva
vid flottan utvecklat sig i hufvudsak enligt samma grunder som vid
hären. Dock upphörde man ganska snart att, hvad flottan angår, göra
samma skarpa skillnad som vid hären mellan vapenföra värnpliktige

uttagna till särskild tjänst och icke vapenföra värnpliktige inskrifna
till särskild befattning. Sålunda föreskrefs redan i arméns generalorder
den 2. januari 1892, n:r 1: »Derest inom värnpligtsområde någon eller
några icke vapenföre beväringsmän blifvit inskrifne till serskild befattning,
som enligt bil. 4 förefinnes vid flottan och är af enahanda beskaffenhet
med sådan serskild tjenst vid flottan, hvartill vapenföre beväringsmän
med serskild yrkeskunskap skola inom samma område antecknas såsom
lämplige och uttagas, skall antalet vapenföre med i fråga varande
yrkeskunskap minskas med motsvarande antal», samt i arméns generalorder
den 3. januari 1898, n:r 1: »Dessutom kunna flottan tillhörande
beväringsmän, hvilka vid med dem, enligt § 105, mom. 1 inskrifningsförordningen,
verkställd läkarebesigtning befunnits oförmögne till krigstjenst
men deremot duglige till och sedermera utbildats till hofmästare,
skeppskockar och förrådsmän, öfverföras till nämnda befattningar, oafsedt
hvilket värnpliktsområde de tillhöra.»

Vid flottan förefinnas följande icke vapenföre:

1) till stationstjänst inskrifna (från och med år 1905, 188 stycken)
hvilka, så långt tillgången medgifver, skola utgöras af icke vapenföra
men eljest af vapenföra;

2) . de få värnpliktige, hvilka såsom icke vapenföra inskrifvas till
allmän tjänst; samt

3) de till allmän eller särskild tjänst inskrifna, hvilka under tjänstgöringen
enligt § 108 inskrifningsförordningen öfverföras från vapenföra
till icke vapenföra.

Senaste föreskrifterna angående värnpliktiges tjänstgöring vid flottan,
hvilka inrymmas i flottans generalorder den 29. april 1902, n:r 320,
och den 19. juni 1902, n:r 500, föreskrifva i fråga om de icke vapenföre
i hufvudsak följande.

Flottans generalorder den 29. april 1902, n:r 320:

De värnpliktiga fördelas allt efter den utbildning de skola erhålla
i afdelningar och yrkesgrenar eller yrken enligt i hufvudsak
samma grunder som sjömanskåren, sålunda att

matro saf delningen utgöres af alla till allmän tjänst eller sjötjänst
inskrifna, hvilka icke enligt nedanstående tillhöra annan afdelning
(i denna afdelning ingå ej några icke vapenföra värnpliktige);

ekonomiafdelning en utgöres af dem, som äro uttagna till läkare,
sjukvårdare, hofmästare, skeppskockar, förrådsmän, skrifbiträden eller
militärarbetare;

eldar afdelning en utgöres af samtliga ingenjörb iträden och maskinister
samt, därest icke annorlunda i kommandoväg förordnas, alla till
allmän tjänst inskrifna eldare och till sjötjänst vid eldarafdelningen
inskrifna värnpliktiga, allt med undantag af de maskinister och eldare,
hvilka såsom icke vapenföra uttagits till särskild befattning (i denna
afdelning ingå ej några icke vapenföra värnpliktige);

handtverksafdelning en utgöres af alla till stationstjänst inskrifna,
hvilka icke enligt ofvanstående tillhöra annan afdelning, samt af till allmän
tjänst inskrifna, hvilka uttagas för att ombord tjänstgöra såsom
timmermän.

Under första veckan efter det värnpliktiga till allmän tjänst eller
sjötjänst inryckt till tjänstgöring (första tjänstgöring) skall inom
matrosafdelningen för tjänstgöring såsom hofmästare, skeppskockar eller
förrådsmän i kommandoväg bestämdt antal värnpliktiga uttagas, helst
på frivillighetens väg, och skola de sålunda till ekonomitjänst uttagna
äfvensom de värnpliktige, hvilka såsom icke vapenföra under tjänstgöringen
uttagas till ekonomimän, öfverföras till ekonomiafdelningen.

De värnpliktiges öfningar fördelas i allmänhet uti förberedande
öfningar och tillämpningsöfningar, och gäller för desammas anordnande
och omfattning hvad därom särskildt stadgas.

Icke vapenföra värnpliktige utbildas efter samma grunder som de vapenföra,
med undantag af att de icke vapenföra må deltaga i exercis och gymnastik
endast till den utsträckning deras kroppsbeskaffenhet det medgifver.

Flottans generalorder den 19. juli 1902, n:r 500, föreskrifver vidare
bland annat följande:

Till allmän tjänst och till sjötjänst inskrifna militärarbetare utbildas
till handräckningsmanskap å stationen.

Öfningarnas omfattning.

Allmänna iakttagelser.

De värnpliktige skola undervisas om de skyldigheter, som åligga
dem, då de icke äro inkallade till tjänstgöring.

Hvarje värnpliktig bör, oberoende af huruvida sjömanskap ingår
bland undervisningsämnena, under utbildningen bibringas kännedom om
svenska flottans stridsfartyg.

Undervisning i hälso- och förbandslära meddelas enligt vederbörande
befälhafvares bestämmande.

Där årstiden och omständigheterna det medgifva, bör undervisning
och öfning i simning meddelas de värnpliktige.

Åt värnpliktig, som visar sig vara i behof af undervisning i läsning,
skrifning och räkning, bör, där så lämpligen kan ske, undervisning
häruti meddelas.

Ekonomiafdelningen.

Förberedande öfningar.

För sjukvårdare, hofmästare, skeppskockar och förrådsmän.

Manskapets allmänna militära skyldigheter.

Gymnastik (i den mån sådan lämpligen kan anordnas).

Utbildning i egen yrkesgren.

För militärarbetare.

Manskapets allmänna militära skyldigheter.

Tjänstgöring å stationen såsom handräckningsmanskap, företrädesvis
i kompani- och kaserntjänstgöring, därest icke särskild yrkesskicklighet
föranleder till användning i annan tjänstgöring.

Tillämpningsöfningar.

Tjänstgöring i egen yrkesgren.

Handtverksafdelningen.

Förberedande öfningar.

Manskapets allmänna skyldigheter.

Gymnastik (i den mån sådan lämpligen kan anordnas).
Deltagande i arbeten, som tillhöra egen yrkesgren.

Til tampning so fnin gar.

Tjänstgöring i egen yrkesgren.

Till kustartilleriet inskrifvas icke vapenföra yrkesmän samt från
och med år 1904 äfven militärarbetare. De icke vapenföra värnpliktiges
tjänstgöring är vid kustartilleriet ordnad i hufvudsak enligt samma
grunder som vid hären.

Antalet
tjänstgöringsdagar
för
icke vapenföra
värnpliktige.

Allmän motivering.

Omfattningen af de icke vapenföra värnpliktiges tjänstgöring bedömes
lättast af antalet tjänstgöringsdagar, de fullgjort. Sammanlagda
antalet tjänstgöringsdagar årligen för de icke vapenföra värnpliktige
kan beräknas antingen med ledning af de besked och uppgifter,
Indika insändas från truppförbanden under vapenöfningarna
dvs. samlingsheslcedcn vid öfningarnas början och vapen öfningsuippgifterna
vid öfningarnas slut, eller ock med ledning af de uppgifter, hvilka
årligen den 1. januari ingifvas af inskrifningsmyndigheterna öfver samtliga
värnpliktige, de s. k. januariuppgifterna. Hvilkendera vägen man
väljer, vinner man dock ej något fullt exakt resultat, emedan ifrågavarande
uppgifter ej särskildt afse detta ändamål. Det antal icke
vapenföra värnpliktige, som inrycker till vapenöfningarna, undergår
nämligen under tjänstgöringstiden upprepade förändringar dels genom
öfverföring af vapenföra värnpliktige till särskild befattning enligt
§ 108 inskrifningsförordningen, dels genom att icke vapenföra värnpliktige
befinnas oförmögna till krigstjänst och på grund häraf enligt
samma § hemförlofvas, dels slutligen emedan det enligt den lydelse, §
108 inskrifningsförordningen erhöll genom nådiga kungörelsen den 13.
juni 1902, kan förekomma, att värnpliktig, hvilken under beväringsrekrytskola
öfverföres från vapenför till icke vapenför, först under följande år
afslutar den honom i fred åliggande tjänstgöringen. Af det i januariuppgifterna
upptagna antalet icke vapenföra värnpliktige kan man icke
heller räkna ut antalet tjänstgöringsdagar för dem under ett visst år.
Dels har nämligen antalet icke vapenföre minskats något genom afgång
efter vapenöfningarnas slut, dels framgår ej af denna uppgift,
vid hvilken tidpunkt öfverföringarna från vapentjänst ''till särskilda
befattningar ägt rum. I alla årsklasser med undantag af den senast
inskrifna finnas sålunda upptagna värnpliktige, hvilka öfverförts till
icke vapenföre först under repetitionsöfning och därför endast under
ett fåtal dagar tjänstgjort i egenskap af icke vapenföre.

Sammanställas tillgängliga statistiska uppgifter, framgår emellertid,
att antalet icke vapenföra värnpliktige, Indika fullgjorde sin första
tjänstgöring såsom icke vapenföre åren 1902, 1903 och 1904, i medeltal
uppgått till omkring 4,600. Vid beräkningen af antalet tjänstgörings -dagar måste man dock taga i betraktande, att omkring 1,2501 af de
icke vapenföre öfverförts från vapenföre under tjänstgöringstiden, samt
därför icke kunna anses hafva tjänstgjort såsom icke vapenföre i medeltal
längre än omkring 8/4 af hela sin utbildningstid.

Antalet tjänstgöringsdagar för de icke vapenföra värnpliktige skulle
sålunda under dessa år hafva utgjort i medeltal omkring:

Tjänstgöringsdagar.

för ursprungligen inskrifna..... 3,350 x 172 = 576,200

» under tjänstgöringen öfverförda . . 1,250 x 172 x 3/i = 161,250

Tillsammans 737,450

och utgifterna härför efter en kostnad af 1 krona 30 öre pr man och
dag 958,685 kronor — kostnaderna för deras inställelse till tjänstgöring
och för deras hemtransport ej inräknade — dvs. något mera än 950,000
kronor eller den summa, hvilken i riksdagsskrifvelsen den 19. maj
1904, n:r 164, angifves för år 1903.

Denna summa kommer naturligen att ökas ganska ansenligt, sedan
den från och med år 1908 stadgade tjänstgöringstiden börjat tilllämpas,
därest nu gällande bestämmelser för de icke vapenföres inskrifning
och tjänstgöring bibehållas oförändrade. Vid beräkningen af denna
kostnad kan man naturligen icke komma till fullt exakta siifror, utan
får nöja sig med sannolikhetsberäkningar.

Af de 4600 icke vapenföra värnpliktige kunna 3,100 beräknas tjänstgöra
vid infanteriet (med 240 dagars utbildning), 350 vid öfriga truppslag
af hären med 240 dagars utbildning, 650 vid truppslag af hären
med 365 dagars utbildning samt 500 vid flottan och kustartilleriet (med
300 dagars utbildning).

1 Under åren 1902 och 1903 öfverförde inskrifningsnämnderna af de förut såsom
vapenföre inskrift på grund af läkarbesiktning eller intyg till icke vapenföre i, medeltal
1,313. Af dessa torde omkring 1250 hafva öfverförts på grund af läkarbesiktning enligt
§ 108 inskrifningsförordningen dvs. under tjänstgöringen.

Antages vidare, att, såsom de senaste åren varit händelsen, omkring
30 % af de icke vapenföre vid infanteriet och vid flottan samt 15, % af
de icke vapenföre vid öfriga truppslag af hären först under tjänstgöringen
öfverföras från vapentjänst till särskild befattning samt att
dessa i medeltal tjänstgöra såsom icke vapenföre endast under omkring
3/4 af sin utbildningstid, skulle sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar
efter år 1908 komma att uppgå till:

Tjänst för

infanteriets värnpliktige med 240 dagars utbildning: Sjjrmgs -

ursprungligen inskrifna..... 3,100 x 70 % = 2,15g1 x 240 = 516,000

öfverförda under tjänstgöringen
....... 3,100 x 30 % = 9501 x 240 x 3A = 171,000

för öfriga värnpliktige med 240 dagars utbildning:
ursprungligen inskrifna . . . 350 x 85 % = 3001 x 240 = 72,000

öfverförda under tjänstgöringen
......• . 350 x 15 % — 501 x 240 x */* = 9,000

för värnpliktige med 365 dagars utbildning:
ursprungligen inskrifna . . . 650 x 85 % = 5501 x 365 = 200,750

öfverförda under tjänstgöringen
........ 650 x 15 % = 1001 x 365 x 3A = 27,375

för värnpliktige med 300 dagars utbildning:
ursprungligen inskrifna . . . 500 x 70 % = 350 x 300 = 105,000

öfverförda under tjänstgöringen
........ 500 x 30 % = 150 x 300 x 3A = 33,750

Tillsammans 1,134,875

Beräknas vidare fortfarande kostnaden för en man under en dag
till 1 krona 30 öre, samt att tjänstgöringen kommer att fullgöras i en
följd, så att icke någon del af densamma ur aflöningssynpunkt behöfver
betraktas såsom repetitionsöfning, skulle sammanlagda kostnaden för de
icke vapenföres tjänstgöring komma att uppgå till 1,476,337 kronor 50 öre.
Äfven om det särskilda tillskott i penningar ej inräknas, hvilket enligt
värnpliktslagens § 35 mom. 2 skall utgå till de värnpliktige för
den utbildningstid, som öfverskjuter 240 dagar, och hvilket ännu ej är

1 Omkring.

bestämdt till beloppet, kan sålunda den sannolika årliga kostnaden i
imndt tal anslås till en och en half millioner kronor.

Oaktadt de icke vapenföra värnpliktige, såsom ock framhålles i
riksdagsskrifvelsen, äro till stor nytta, dels emedan de utgöra en billig
arbetskraft för nyanskaffning och reparationer af utrustningspersedlar
och materiel dels emedan de befria de vapenföra värnpliktige från de
flesta handräckningsgöromålen, synes det dock, som om de icke vapenföra
värnpliktiges tjänstgöring på detta sätt skulle erhålla så stor omfattning
och medföra så betydliga utgifter, att det måste tagas under
allvarligt öfvervägande, huruvida icke inskränkningar och besparingar
på detta område böra och kunna genomföras.

Innan de särskilda utvägar pröfvas, hvilka framhållits i riksdags- Behof vet af
skrifvelsen för att inskränka de icke vapenföra värnpliktiges uttagning vv^.
till och användning i tjänstgöring, bör, såvidt möjligt, behofvet af
icke vapenföra värnpliktige för hvarje truppförband af hären samt för
flottan och kustartilleriet utredas.

Årskontingenten af värnpliktige till ett truppförband fastställes
enligt mobiliseringsbehofvet och tjänstgöringsförhållandena i fred. För
antalet vapenföra värnpliktige bör, om möjligt, mobiliseringsbehofvet
vara bestämmande, emedan man i fred bör utbilda just det antal värnpliktige
vid hvarje truppförband, som erfordras vid krigstillfälle för
truppförbandets mobilisering. I fråga om de icke vapenföra värnpliktige
göra sig delvis andra synpunkter gällande. Visserligen tagas äfven
dessa värnpliktige i anspråk vid mobilisering i ganska stor utsträckning
såsom handtverkare och handräckning vid depåerna samt såsom arbetsmanskap
inom fästningarna och vid större järnvägs-, bro- och telegrafbyggnader,
men de skulle dock kunna undvaras vid de egentliga fältformationerna.
Hufvudändamålet med de icke vapenföres fredstjänstgöring
är ej heller, att de skola utbilda och förbereda sig till sin tjänst
vid krigstillfälle utan att de skola utföra vissa arbeten och handräckningar.

Antalet icke vapenföra värnpliktige vid hvarje truppförband bör också
i främsta rummet rättas efter detsammas behof af arbetskraft i fred
till dessa arbeten och handräckningar. De icke vapenföra värnpliktiges
användning vid mobilisering får dock, såsom särskildt chefen för IV.
arméfördelningen framhåller, icke helt och hållet lämnas utom räkningen.

Mobilise- Hela mobiliseringsbehofvet af icke vapenföra värnpliktige af de
^etaf hicke viktigaste och största kategorierna kan i runda tal beräknas till

Äfeli»de;

skräddare................1,700

skomakare................1,900

sadelmakare...............500

smeder..................400

träarbetare ........ 400

bagare..................600

slaktare.................150

skrifbiträden............... 7501

militärarbetare m. fl............6,000

Utgår man ifrån, att alla öfvade klasser inom beväringens 1. uppbåd
inkallas till krigsmän stgöring, kan man, om hänsyn tages till afgången,
anse, att mobiliseragsstyrkan af värnpliktige kommer att uppgå
till något mer än fem gånger årskontingenten. Inkallades härvid de
icke vapenföra värnpliktige i samma ordning som de vapenföra, skulle
ofvan angifna mobiliseringsbehof af den förra kategorien förutsätta
ungefär följande årskontingent:

skräddare.................340

skomakare.................380

sadelmakare................100

smeder.................. 80

träarbetare................ 80

bagare..................120

slaktare................. 30

skrifbiträden...............150

militärarbetare m. fl............1,200

Under de senaste tre åren har årskontingenten af icke vapenföra
värnpliktige i medeltal utgjort omkring:

skräddare .................100

skomakare ................100

sadelmakare . <....... 20

Oberäknad! skrifbiträdena vid rullföringsexpeditionerna.

smeder.................. 80

träarbetare................ISO

bagare............. 20

slaktare.................. 10

skrifbiträden...............2201

militärarbetare m. fl.............3,900

Häraf framgår, att ur mobiliseringssynpunkt ingen inskränkning
bör ske i uttagningen af skräddare, skomakare, sadelmakare, bagare
och slaktare. Af träarbetare, skrifbiträden och militärarbetare däremot
skulle mobiliseringsbehofvet kunna fyllas, äfven om årskontingenten
minskades till omkring hälften för träarbetarne och skrifbiträdena och
till omkring en tredjedel för militärarbetarna. I fråga om smeder motsvarar
den nuvarande årskontingenten ungefär mobiliseringsbehofvet.

Truppförbandens behof under fredstjänstgöringen af yrkesmän utöfver
de fast anställda handtverkare kan icke på långt när fyllas med
yrkesmännen bland de icke vapenföre. Något skäl att inskränka uttagningen
af desamma förefinnes därför icke heller ur fredssynpunkt,
utan gäller det i fråga om dem endast att så rättvist som möjligt fördela
den knappa tillgången. Den här föreliggande frågan torde också
kunna inskränkas till att beräkna behofvet af öfriga icke vapenföra värnpliktige,
de så kallade militärarbetarne. De anmärkningar Indika riktats
mot de icke vapenföra värnpliktiges användning hafva ej heller gällt
yrkesmännen utan endast militärarbetarne. Angående de yrkesskickliga
bland de icke vapenföra värnpliktige säger sålunda den ofvan anförda
riksdagsskrifvelsen, att de hvar för sig utgöra en billig arbetskraft till
utförande af den mängd nyanskaffnings- och reparationsarbeten å utrustningspersedlar
och materiel, som i depåer och å öfningsplatser alltid
förekomma.

De i riksdagsskrifvelsen omnämnda anmärkningarna, mot att misshushållning
ägt rum med den arbetskraft, hvilken lämnas af militärarbetarne,
torde icke helt och hållet hafva saknat berättigande. Det är nämligen,
såsom chefen för V. arméfördelningen påpekar, otvifvelaktigt, att
under de första åren efter år 1901 en viss osäkerhet gjorde sig gällande
vid användandet af militärarbetarne. Institutionen var också ny, och

1 Yrkesmän och skrifbiträden utgöra sålunda 700 eller omkring 18 % af militärarbetarne.

Fredsbehofvet
af icke
vapenföra
värnpliktige.

det stora antal militärarbetare 1901 års inskrifningsförordning tillförde
truppförbanden gjorde genomgripande ändringar i tjänstgöringsförhållandena
nödvändiga. År 1902 och möjligen äfven närmast följande
år få i detta hänseende betraktas såsom försöksår, under hvilka olika
sätt att ordna de icke vapenföres tjänstgöring pröfvades. Sålunda fingo
militärarbetarne vid vissa regementen under hela tjänstgöringstiden i
allmänhet förrätta samma handräckningsgöromål i afsikt att härigenom
drifva upp deras vana vid och skicklighet i desamma, under det
att de vid andra regementen i tur och ordning kommenderades till de
olika hufvudgrupperna af handräckningsgöromål, så att de måtte erhålla
någon omväxling under sin tjänstgöring och så att den orättvisa förebyggdes,
hvilken kunde anses ligga däri, att den ene militärarbetaren
hela sin tjänstgöring skulle fullgöra en svår handräckning, medan den
andre samtidigt slapp med en vida lättare. Ganska hastigt började
emellertid vid regementena omdömena angående de icke vapenföra värnpliktiges
tjänstgöringsförhållanden att stadga sig, och där så kunde
erfordras, lämnade arméfördelningscheferna anvisningar. Så olika som
förläggnings- och tjänstgöringsförhållandena ännu äro för den svenska
härens truppförband, kan dock naturligen icke samma metod användas
vid dem alla för de icke vapenföra värnpliktiges tjänstgöring. De
sistlidet år från arméfördelnings- och regementschefer afgifna yttrandena
visa också, såsom chefen för generalstaben framhåller, nästan utan undantag,
att samtliga icke vapenföre haft full sysselsättning under sin
tjänstgöring. Det torde dock kunna ifrågasättas, huruvida alla af
militärarbetarne utförda arbeten varit så angelägna, att de skulle kommit
till utförande, därest icke en jämförelsevis riklig tillgång på arbetskraft
förefunnits.

Med undantag af den del af tjänstgöringstiden, hvilken i enlighet
med nådig generalorder den 14. mars 1902, n:r 300, anslås till militär
rekrytutbildning och till vaktgöring, få de icke vapenföra värnpliktige
under densamma utföra arbeten i enlighet med de i samma generalorder
lämnade anvisningar.

Dessa arbeten kunna, såsom chefen för Första lifgrenadjärregementet
och chefen för II. arméfördelningen anfört, indelas i två kategorier,
nämligen:

militära handräckningar och arheten dvs. sådana, som om de icke
verkställas af icke vapenföre, böra och äfven bruka utföras af vapenföra
värnpliktige eller af fast anställda menige, samt

civila handräckningar och arheten dvs. sådana, som om de icke verkställas
af icke vapenföre, kunna och äfven bruka utföras genom legda
arbetare eller arbeterskor eller ock utbjudas på entreprenad.

Till de militära handräckningarna kunna hufvudsakligen räknas:

1) handräckning vid köken såsom kockar, serviser, maskinister och
vedhuggare;

2) handräckning för städning, eldning och rengöring i kaserner,
(baracker), stallar, exercis- och ridhus, expeditioner, tvätthus och badhus;

3) handräckning för underhåll och vård af målskjutnings- och kammarskjutningsmaterielen
samt för rengöring af hylsor;

4) tjänstgöring såsom postordonnanser, telefonposter, vaktmästare i
läsesalar och samlingslokaler för truppen;

5) handräckning för renhållning och belysning samt för mindre arbeten
inom kasern- eller lägerområdet;

6) förrådsarbeten;

7) handräckning såsom markörer (målhandräckning), telefonister och
poster vid de olika slagen af skjutöfningar samt för mindre arbeten å
skjutbanorna (skjutfälten); samt

8) tjänstgöring såsom skrifbiträden i expeditionerna.

Af dessa arbeten äro alla med undantag af markör-(mål-)bandräckningen
ungefär jämnt fördelade öfver hela tjänstgöringstiden för hvarje
skola och öfning.

Till de civila arhetena åter böra hänföras:

1) hofslageri-, skrädderi-, skomakeri-, sadelmakeri-, smides-, snickeri-
in. fl. handtverksarbeten; samt

2) tvätt, desinfektions- och rengöringsarbeten, större arbeten inom
lägret eller å skjutbanorna samt reparationer af stängsel m. m. under
fälttj änstöfningar.

Glenom att de icke vapenföra värnpliktige utföra militära handräckningar
och arheten bespara de motsvarande tid för de vapenföra värnpliktige.
För närvarande befrias sålunda de vapenföra värnpliktige från
handräckningsgöromål, hvilka eljest skulle upptaga omkring 10 % af ut -

bildningstiden — jmfr. chefens för V. arméfördelningen yttrande —.
Skulle de icke vapenföra värnpliktige upphöra med handräckningsgöromålen,
så skulle de vapenföra värnpliktiges soldatutbildning också i
afsevärd mån komma att lida, såvida icke deras utbildningstid ökades
med ungefär det antal dagar, som kunde anses motsvara handräckningarna.

De icke vapenföres civila arbeten åter skulle utan olägenhet för de
vapenföra värnpliktiges utbildning kunna utföras af civila arbetskrafter.

Värdet af de civila arbeten, de icke vapenföra värnpliktige utförde
under 1904 års vapenöfningar inom II. arméfördelningen, har uppskattats
till 1 krona 35 öre för hvarje tjänstgöringsdag, under det att kostnaden för
en icke vapenför värnpliktig under en dag uppgår till 1 krona 30 öre.
Förklaringen, till att den uppkomna vinsten icke blifvit större, ligger
åtminstone delvis däri, att de icke vapenföra värnpliktige under omkring
1 å 2 timmar dagligen erhållit rekrytutbildning och allmänt medborgerlig
utbildning (föredrag), samt däri att de, där tillgången på icke vapenföre
varit riklig, äfven användts till arbeten, hvilka i det civila lifvet
vanligen utföras af arbeterskor, exempelvis tvätt, och hvilka därför betinga
ett jämförelsevis lågt arbetspris.1

Denna beräkning torde ådagalägga, att de icke vapenföra värnpliktiges
användning till civila arbeten visserligen synes kunna tillföra
statsverket någon vinst, men äfven att denna är så ringa, att
häri ej kan sökas skäl att för framtiden använda de icke vapenföre till
dylika arbeten gentemot de nationalekonomiska hänsyn, hvilka tala emot
en dylik användning. Hittills har dock tillgången på icke vapenföra
värnpliktige varit så riklig, att de icke vapenföre, hvilka icke kunnat
sysselsättas med militära handräckningar, i stället användts till dylika
arbeten.

Utredningen inom II. arméfördelningen har gifvit vid handen, att
vid infanteriregementena, där tillgången på icke vapenföre är både
absolut och relativt störst, af de icke vapenföra värnpliktiges arbetsdagar
omkring 2/3 användts till militära handräckningar och omkring
Vs till civila arbeten. Vid öfriga truppslag synes något större del af
ifrågavarande arbetskraft hafva användts för de militära handräck 1

De vapenföra värnpliktige få endast deltaga i tvätt så mycket, att de i fält kunna
tvätta sina egna persedlar. .

ningarna, men detta inverkar ej nämnvärdt på medeltalet för arméfördelningens
samtliga truppförband. Synnerligast om man tager hänsyn
till, att lindrigt sjuka vapenföra värnpliktige kunna deltaga i
kandräckningsgöromålen, torde man kunna antaga, att inom krigsmakten
i dess helhet ej mer än 2/s af de icke vapenföres arbetsdagar användts
till militära handräckningar.

Då det gäller att undersöka, i hvilken utsträckning de icke va- Möjligheten

• • citt tniTiskfi

penföra värnpliktiges uttagning och användning kan minskas, synes de va_

man böra utgå ifrån, att de icke vapenföra värnpliktige fortfarande,
om möjligt, böra användas till militära handräckningar i sådan om-tjänstgöring.
fattning, att de vapenföra värnpliktige ej behöfva anlitas för handräckningsgöromål
mera än som erfordras för deras fältmessiga utbildning,
under det att de civila arbeten, hvilka för närvarande utföras af
de icke vapenföre, åtminstone till största delen kunna öfverlämnas
åt civila arbetskrafter. De jämförelsevis fåtaliga egentliga yrkesmannen
bland de icke vapenföre böra dock allt framgent användas
till civila arbeten, hvar och en i sitt fack, dels emedan den arbetsprodukt,
de härigenom lämna, blir vida värdefullare, än om de fullgjorde
vanliga handräckningsgöromål, dels emedan det måste anses
ligga en omedelbar krigsförberedelse af ganska stor betydelse däri, att
icke vapenföra skräddare, skomakare och sadelmakare m. fl. yrkesmän
utbildas i samma slags arbeten, som de skola utföra vid mobilisering.

Enligt hvad ofvan framhållits, bör minskningen icke göras större,
än att sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för de icke vapenföra
värnpliktige kommer att uppgå till omkring 2/s af det nuvarande
antalet. Detta vill säga, att om någon ändring icke vidtages i tjänstgöringstiden,
skulle antalet icke vapenföre kunna minskas till omkring
2/3 af det nuvarande eller till omkring 3,000, och om antalet icke vapenföra
värnpliktige bibehålies oförändradt, skulle i stället tjänstgöringstiden
kunna minskas till 2/s af nuvarande 172 dagar eller till omkring
115 dagar.

Ser man på förhållandena efter år 1908, torde samma slutledning
gälla med den skillnad naturligen, att man vid beräkning af tjänstgöringstidens
längd bör utgå från den då för de vapenföra värnpliktige
bestämda tjänstgöringstiden i fred.

Enligt hvad ofvan beräknats, skulle antalet tjänstgöringsdagar för
de icke vapenföra värnpliktige efter år 1908, därest samtliga nuvarande
bestämmelser angående dessa värnpliktige bibehöllos oförändrade, sannolikt
komma att uppgå till omkring 1,134,875. Teoretiskt taget, skulle
sålunda de icke vapenföra värnpliktiges uttagning och tjänstgöring efter
genomförd härordning kunna minskas, så att sammanlagda antalet
tjänstgöringsdagar för dem komme att uppgå endast till 2/3 af nämnda
summa dvs. till omkring 750,000.

Det torde emellertid icke vara till fyllest att anföra denna enligt
teoretiska grunder beräknade slutsiffra, utan det erfordras äfven att
närmare granska det minsta behofvet af icke vapenföra värnpliktige för
hvarje truppförband af hären samt för flottan och kustartilleriet. Såsom
förut framhållits, skulle truppförbanden kunna använda långt flera
yrkesmän, än som årligen inskrifvas som icke vapenföre, och nödgas
därtör i brist på icke vapenföre anlita civila arbetare. Den beräkning,
som här skall göras, gäller också närmast de icke vapenföra värnpliktige
utan särskildt angifven yrkesskicklighet, de s. k. militärarbetarna.

På truppförbandens behof af militärarbetare inverka i hufvudsak
följande omständigheter, nämligen:

1) Kontingenten af vapenföra värnpliktige. Behofvet af militärarbetare
bör dock icke beräknas alldeles proportionellt mot antalet
vapenföra värnpliktige. Inom hvarje militärt etablissement förekomma
nämligen bland de handräckningsgöromål, till hvilka militärarbetare
med fördel kunna användas, vissa, hvilkas omfattning är nästan oberoende
af truppstyrkan. Eör en kontingent af exempelvis 1,000 vapenföra
värnpliktige bör därför icke beräknas fullt dubbelt så många
militärarbetare som för en kontingent af 500.

2) Tjänstgöringstiden för de vapenföra värnpliktige inverkar icke
endast direkt, så att för en kontingent vapenföra värnpliktige med
365 dagars tjänstgöring i allmänhet erfordras en half gång till så många
handräckningsdagar som för en lika stor kontingent med endast 240
dagars tjänstgöring, utan den kan äfven tänkas utöfva en motsatt inverkan
på behofvet af militärarbetare. Vid infanteriet t. ex., för hvilkets
värnpliktige rekrytskolan bestämts endast till 150 dagar, blir nämligen
hvarje dag, under hvilken de värnpliktige tagas från den egentliga mili -

tära utbildningen till handräckningsgöromål, mera kännbar än vid de
truppslag, hvilka hafva 281 dagars rekrytskola.

Om alla vapenföra värnpliktige icke helt och hållet kunna befrias
från handräckningarna, skulle det också af nyss påvisade hänsyn kunna
befinnas önskvärdt att i något högre grad söka tillgodose truppslagen med
den kortaste utbildningstiden och i så fall i främsta rummet infanteriet.

3) Enligt den i generalordern den 2. januari innevarande år, n:r 3,
uttalade grundsatsen, att de meniga volontärerna böra deltaga i handräckningarna,
blir behofvet af militärarbetare mindre i samma mån
antalet meniga volontärer är stort i förhållande till antalet vapenföra
värnpliktige.

4) Stamhästarnas antal vid truppförbanden kan äfven inverka på
behofvet i fråga, ty, synnerligast vid de truppförband, hvilka hafva ett
stort antal stamhästar i förhållande till manskapsstyrkan, erfordras för
hästarnas skötsel mångahanda arbeten och förrättningar, hvilka icke
kunna anses nödvändiga för själfva soldatutbildningen, åtminstone icke
till den omfattning, i hvilken de förekomma, och hvilka därför i viss
mån böra likställas med de vanliga handräckningarna. Sålunda borde
militärarbetarna, såsom chefen för Skånska dragonregementet påpekar,
användas att sköta de hästar, hvilka uppställas i depå.

5) Målet för soldatutbildningen är i vissa afseenden något olika
vid de särskilda truppslagen och tjänstegrenarna. Värnpliktige inskrifna
till trängen i förvaltningstjänst och i egentlig trängtjänst böra
sålunda för sin utbildning i jämförelsevis stor utsträckning användas
till sysselsättningar, hvilka vanligen betraktas såsom handräckningar.
Detta minskar något behofvet af icke vapenföre till handräckningar
vid trängkårerna.

Dessutom tillkomma ofta mer eller mindre tillfälliga omständigheter,
hvilka inverka på behofvet af handräckningar, såsom etablissementets
beskaffenhet, vakanser, handräckningspersonal till skjutskolor
m. m. För truppförbanden erfordras sålunda, såsom särskildt cheferna
för Jämtlands fältjägarregemente och för Smålands husarregemente
framhålla, ett större antal militärarbetare, så länge de äro förlagda
å mötesplatserna, än som blir fallet, sedan de erhållit efter moderna
grundsatser inrättade kaserner.

Truppförband.	Års-kontin-gent va-penföra värnplik-tige (vid infanteriet och flottan omkring).	Utbild-ningstid för de värn-pliktige i dagar.	Antal öfriga meniga volon- tär.	Antal stam- hästar.	Erforderligt antal tjänst-görings-dagar för militär-arbetarne.
Svea lifgarde............	600	240	360		10,000
Göta > ............	600	240	360	—	10,000
Karlskrona grenadjärregemente ....	400	240	80 3	—	10,000
Vaxholms » ....	400	240	SO3	—	10,000
Gottlands infanteriregemente.....	500	240	240	—	10,000
Lifregementet till fot........	600	240	1203	—	12,500
22 infanteriregementen........	13,200	240	2,6403	—	275,000
Lifgardet till häst..........	75	365	195	600	6,000
5 fördelningskavalleriregementen . . .	3751	365	975	3,000	30,000
Skånska husarregementet.......	150	365	390	1,200	10,000
Skånska dragonregementet......	150	365	390	1,200	10,000
Svea artilleriregemente........	315	365	132	440	10,000
Göta, Norrlands, Upplands och Smålands artilleriregementen.........	1,260	365	528	2,200	40,000
Wendes artilleriregemente.......	420	365	168	584	12,500
Gottlands artillerikår........	40	/ 365 \ j 240 /	67	85	2,500
Boden-Karlsborgs artilleriregemente . .	400	240	120	—	7,500
Positionsartilleriregementet......	260	240	72	60	5,000
Svea ingenjörkår..........	220	365	104	54	5,000
Göta » ..........	220	365''	104	54	5,000
Fälttelegrafkåren..........	112	365	76	25	2,500
Fästningsingenjörkompanierna ....	288	240	120	10	5,000
Svea trängkår............	265	240	24	54	4,000
5 trängkårer............	1,325	240	120	54	20,000
Summa för hären	22.175		—	—	512,500
Flottan...............	1,145	300		—	42,000
Kustartilleriet............	1,700	300	—	—	36,000
Tillsammans	25.0201 2 3	—	—	—	590,500

1 Sä länge endast en årsklass deltager i regementsöfningarna vid kavalleriet, uttagas
till tre af fördelningskavalleriregementena årligen 150 vapenföre.

2 År 1904 inställde sig till rekrytskola vid hären 22,770 vapenföra värnpliktige,
däraf 505 till velociped- och intendenturskolor, samt till första tjänstgöringen eller tjänstgöring
i en följd vid flottan och kustartilleriet 2,895 värnpliktige.

3 Högst.

Vidstående tabell bär uträknats i enlighet härmed och med ledning
i tillämpliga delar af de ingifna yttrandena.

Af denna tabell framgår, att vid hären och flottan erfordras sammanlagdt
590,500 tjänstgöringsdagar för militärarbetarne.

Beräknas yrkesmannen komma att ingå i samma proportion till militär
arbetarna som för närvarande,1 skulle antalet tjänstgöringsdagar
för dem belöpa sig till omkring 110,000, och

hela antalet tjänstgöringsdagar för samtliga icke vapenföra värnpliktige
till omkring 700,000 med en sammanlagd kostnad af omkring
910,000 kronor.

Kostnaden för de icke vapenföra värnpliktiges tjänstgöring skulle
sålunda kunna begränsas till den nuvarande, oaktadt antalet tjänstgöringsdagar
för de vapenföra värnpliktige efter år 1908 i genomsnitt
kommer att ökas med nära 50 %.

Nästa fråga, som måste besvaras, är, på hvithet eller hvithet sätt den Sättet att

........ inskränka de

åsyftade inskränkningen i de icke vapenföra värnpliktiges tjänstgöring skall icke vapenföres
tjänstgö åstadkommas.

ring.

Riksdagens skrifvelse angifver fyra olika utvägar nämligen:

1) att gifva de icke vapenföra värnpliktige kortare tjänstgöringstid
än de vapenföra;

2) att minska antalet icke vapenföra värnpliktige genom att vid
inskrifningsförrättningarna eller vid den läkarbesiktning, som äger rum
kort tid efter tjänstgöringens början, uttaga ett bestämdt antal icke
vapenföre och företrädesvis de till hälsan kraftigaste;

3) att minska antalet icke vapenföra värnpliktige genom att skärpa
föreskrifterna för undersökning af värnpliktiges duglighet till krigstjänst;
samt

4) att befria alla icke vapenföra värnpliktige från krigstjänst och
i stället pålägga dem värnskatt samt att å öfningsplatserna lega erforderligt
handräckningsmanskap.

Mot sistnämnda utväg kan anföras:

att, såsom ock framhålles i riksdagsskrifvelsen och i flera af yttrandena
öfver densamma, den för de värnpliktige skulle medföra en stor
frestelse till så kallad simulans;

1 Jmfr. not. 1 å sid. 81.

att det alltid måste förefalla mindre tilltalande att beröfva de af
naturen mindre väl lottade icke vapenföre den för deras utveckling
fruktbärande militära uppfostran att låta dem betala för ett arbete,
hvilket de själfva skulle kunna utföra;

att de penningmedel, hvilka skulle inflyta genom en dylik värnskatt,
säkerligen icke skulle förslå till att betacka kostnaderna för erforderligt
legdt handräckningsmanskap;

att ett talrikt civilt handräckningsmanskap i hög grad skulle försvåra
ordningens upprätthållande inom etablissementen;

att det vid mobilisering säkerligen skulle möta vida större svårigheter
att genom legning anskaffa ytterligare erforderligt handräckningsmanskap
än att inkalla icke vapenföra värnpliktige; och slutligen

att de nuvarande icke vapenföra värnpliktige, om de i fred befriades
från tjänstgöring, sannolikt äfven vid krigstillfälle skulle undandragas
tjänstgöringen icke blott vid truppförbanden och deras depåer samt vid
etappformationerna och inom fästningarna, utan äfven i landstormen.
Detta tillvägagångssätt kan sålunda icke förordas.

Uttagningen af en bestämd kontingent värnpliktige årligen till hvarje
truppförband skulle otvifvelaktigt medföra vissa praktiska fördelar såväl
i fråga om de vapenföre som de icke vapenföre. Då det emellertid
icke ifrågasättes att utsträcka bestämmelsen äfven till de vapenföra
värnpliktige, skulle ett dylikt uttagande bland de icke vapenföre lätt
förefalla såsom godtycke samt framkalla missnöje och obehag, vare sig
man sökte verkställa gallringen redan vid själfva inskrifningsförrättningarna
eller uppsköt densamma, tills noggrannare undersökning och
observation hunnit verkställas efter inträdet i tjänstgöring. Dessutom
skulle de öfverflyttningar från vapentjänst till särskild befattning,
hvilka enligt § 108 inskrifningsförordningen skola äga rum icke blott
vid läkarbesiktningen två eller tre veckor efter tjänstgöringens början
utan äfven senare, när helst omständigheterna sådant påkalla, vålla
svårigheter, i det att, om en jämförelsevis kraftig individ, sedan tjänstgöringen
pågått en tid, öfverfördes till särskild befattning, fråga skulle
uppstå, huruvida han skulle frikallas eller möjligen någon annan af de
i tjänst varande icke vapenföra värnpliktige. Ej heller skulle likformighet
kunna vinnas mellan olika inskrifningsområden och olika trupp -

förband. Detta förfaringssätt, hvilket säkerligen ofta skulle förorsaka
vederbörande myndigheter och befälhafvare alsevärda svårigheter samt
ännu oftare framkalla missnöje bland de värnpliktige och deras anförvanter,
synes därför icke böra väljas för här ifrågavarande ändamål.

De återstående tvenne utvägarna, nämligen att minska antalet icke
vapenföra värnpliktige genom en ändring af föreskrifterna för undersökning
af värnpliktiges duglighet till krigstjänst samt att gifva de
icke vapenföra värnpliktige kortare tjänstgöringstid än de vapenföre,
lämpa sig däremot för ändamålet.

Den första af dessa utvägar, nämligen att ändra föreskrifterna för
undersökning af värnpliktiges duglighet till krigstjänst, torde i någon
mån kunna gå i den vid frågans behandling inom Riksdagen framkastade
riktningen, nämligen att skärpa desamma, sa att en del nu såsom icke
vapenföre ansedda värnpliktige blifva förklarade oförmögna till krigstjänst.

Så t. ex. synes man böra frikalla från värnpliktens fullgörande
dem, hvilka under punkt 11 i Kungl. Medicinalstyrelsens cirkulär den
27. januari 1902 med föreskrifter för undersökning af värnpliktiges
duglighet till krigstjänst upptagas såsom icke vapenföre på grund af
»svag fattningsgåfva i sådan grad, att den militära utbildningen därigenom
väsentligen försvåras». De blifva nämligen lätt utsatta för kamraternas
skämt, hvarigenom den militära tjänstgöringen kan blifva dessa
intellektuel! klent utrustade till skada, på samma gång de icke vapenföres
militära uppgift kommer att förringas och misskrediteras.

I större omfattning däremot torde de icke vapenföra värnpliktiges
antal kunna nedbringas genom en revision af föreskrifterna för undersökning
af värnpliktiges duglighet till krigstjänst i syfte, att de bästa
af dem, hvilka enligt nuvarande bestämmelser förklaras icke vapenföre,
i stället skulle inskrifvas såsom vapenföre. Hvarje ökning af de vapenföra
värnpliktiges antal måste betraktas såsom en stor fördel, emedan
härigenom en välbehöflig förstärkning vinnes i antalet utbildade soldater
vid krigstillfälle. Den vore äfven önskvärd, emedan infanteriregementenas
styrka under fredsöfningarna annars, såsom chefen för Y. arméfördelningen
framhållit, blir mycket knapp, sedan den indelta stammen
försvunnit. En ändring af bestämmelserna för undersökningen af de värn -

Tabell n:r 1. Uppgift A antalet värnpliktige, hvilka åren 1902—1904 i

	1.	2.	3-	11.	12.	15.	16	18.	23.	26.	31.	35.
		Kungl. Medicinalstyrelsens cirkulär den 27. januari 1902 Kroppsfel och sjukdomar, som B.
Område.	1. Bildnings-och iitveck-liogsfel.	IV. Sinnes- sjukdomar.	V. .Nervsyste-mets sjukdomar.	VI. Ögon-sjukdomar.	CO " § O: 5 3 T1 a	1 Vill. Cirkula- tionsorganens sjukdomar.	IX. Andnings- organens sjukdomar.	1 X. Matsmält-ningsorganens sjukdomar.
I. arméfördelningsområdet . .	221	52	3	5	2	26	77	12	45	39	7	74
II.	141	28	2	6	1	20	72	5	32	48	5	53
in. • . .	88	20	1	1	1	10	92	2	25	31	4	60
IV.	106	22	4	1	1	21	149	3	41	72	8	59
V. » . .	98	25	1	3	3	29	76	4	30	48	5	56
VI.	93	35	1	3	2	22	141	7	42	34	4	46
Gottlands militärområde ....	1	1		-	—	3	6	—	3	3	—	3
Tillsammans	748	183	12	19	10	131	613	33	218	275	33	351
Läggas härtill de å tabell n:r 2
upptagna .........	156	2	—	146	22	19	271	4	41	ilo	12	78
erhålles slutsumman......	904	185	12	105	32	150	884	37	259	385	45	429

Tabell n:r 2. Uppgift å antalet värnpliktige, hvilka under åren 1903 och

eller intyg öfverförts från

Område.	1.	2.	3.	11.	12.	15.	16.	18.	23.	26.	31.	35.
Kungl. Medicinalstyrelsens cirkulär den 27. januari 1902 Kroppsfel och sjukdomar, som B.
T. Bildnings-och utveck-lingsfel.	IV. Sinnes-sjukdomar.	V. Nervsyste-mets sjukdomar.	VI. Ögon-sjukdomar.	CO < C ~ • eu § O: S 3 r* c	Vill. Cirkula-tionsorganens sjukdomar.	IX. Andnings-organens sjukdomar.	! X. Matsmält-ningsorganens sjukdomar.
I. arméfördelningsområdet . .	32	—	—	27	2	2	37		4	17	2	17
II.	39	-		26	5	2	49	1	9	29	1	11
in. » . .	19	—	—	43	2	3	46	—	5	17	5	14
VI.	15	—	—	8	1	2	24	1	6	17	2	15
v.	24	i	—	17	4	4	53	—	7	14	1	6
VI.	23	i	—	24	8	5	60	1	10	15	1	12
Gottlands militärområde ....	4	—	—	1	—	1	2	1	—	1	_	3
Tillsammans	156	2	—	146	22	19	271	4	41	no	12	78

medeltal af inskrifningsnämnderna inskrifvits såsom icke vapenföre.

37.	38.	39.	42.	43.	44.	40.	48. 49.	50.	51.	52.	53.	54.	55.	■56.	57. \| 59.	Summa.
med föreskrifter för undersökning medgifva användning i krigstjänst	af värnpliktiges duglighet till krigstjänst men icke i vapentjänst.
XI. Urin-och köns-organens sjukdomar.	XII. Bensystemets och rörelseorganens sjudomar.	XIII. Hud-sjukdomar och sjukdomar i bindväfven.
9	3	5	21	9	23	29	8 50	16	11	8	4	8	2	10	1 3 j 1	783
6	1	5	23	12	15	26	7 76	19	13	6	2	5	—	7	2 !	638
14	1	6	14	7	13	23	7 94	13	9	8	4	9	2	4	— i —	563
8	—	4	20	9	25	30	4 124	21	7	4	5	3	2	5	1 1	760
12	—	5	13	13	11	29	4 122	16	13	6	4	4	3	18	- i 1	052
9	—	5	14	9	19	53	4 117	30	14	G	6	8	2	18	1 . 1	746
—	—	—	1	—	—	5	3	—	1	—	1	1	—	—	— —	32
58	c 5	30	106	59	103	195	34 580	115	68	38	26	88	11	62	7 4	4.174
8		3	19	In	44	146	9 101	26	33	5	8	9	1	21	1 ; 3	1,313
06	5	33	125	74	150	341	43 \| 687	141	101	43	34	47	12	83	8 7	! 5,487

1904 i medeltal af inskrifningsnämnderna på grund af läkarbesiktning
vapenföre till icke vapenföre.

37.	38.	39.	42.	43. \| 44.	46.	0° kt*. ZO	50.	51.	52. \| 53. 54.	55.	56.	57.	59.	Summa.
med föreskrifter för undersökning af värnpliktiges duglighet till krigstjänst: medgifva användning i krigstjänst men icke i vapentjänst.
XI. Urin-och köns-organens sjukdomar.	XII. Bensystemets och rörelseorganens sjukdomar.	XIII. Hud-sjukdomar och sjukdomar i bindväfven.
i			i	3 6	14	1 1 12	4	5	1 2 2	—	2	—	—	194
—	—	1	7	3 7	30	2 18	4	10	— 1 2	—	4	—	—	261
i	—	1	—	1 10	21	1 15	—	3	2 11	—	1	—	—	212
i	—	—	2	1 6	12	1 17	2	8	2 1	—	4	—		148
3	—	-	2	1 8	19	2 24	4	3	1—1 1	1	3		1	204
2		1	6	5 7	45	2 15	12	3	12 2	—	6	1	2	272
—	—	—	1	1 -	5	— 1 —	—	1	— ; — —	—	1		_	22
8	—	3	19	15 44	146	9 \| 101	26	33	5 I 8 1 9	1	21	1	3	1.313

pliktiges duglighet till krigstjänst i den ofvan antydda riktningen vore
så mycket mera värdefull, som enligt, hvad befolkningsstatistiken visar,
antalet inskrifningsskyldige vid inskrift]ingsförrättningarna sannolikt
ej kommer att ökas nämnvärdt under de närmaste åren.

Förestående båda tabeller visa, n:r 1 antalet värnpliktige, hvilka
på grund af olika kroppsfel eller sjukdomar i medeltal åren 1902—04
inskrifvits såsom icke vapenföre, samt n:r 2, antalet värnpliktige,
hvilka på grund af olika kroppsfel och sjukdomar i medeltal åren 1903
—04 efter inskrifningen öfverförts från vapenföre till icke vapenföre.

Då kommittén håller före, att möjlighet finnes för ändringar i cirkuläret
i ofvan antydt syfte, men äfven att en omarbetning af detsamma
tillkommer Kungl. Medicinalstyrelsen, har kommittén ansett sig
endast böra framhålla några punkter i nyssnämnda cirkulär den 27.
januari 1902, i hvilka ändring torde kunna ske.

»1. Svag kroppsbyggnad. Bröstvidd ej uppgående till halfva
kroppslängden.» Enligt denna punkt hafva i medeltal 904 värnpliktige
inskrifvits som eller öfverförts till icke vapenföre. För sådana värnpliktige,
hvilkas kroppslängd uppgår till eller öfverstiger medellängden
för de värnpliktige (170 cm.), synes en bröstvidd, som något understiger
halfva kroppslängden, icke med nödvändighet behöfva ådagalägga
svag kroppskonstitution.

Flera af dem, hvilka af denna orsak inskrifvas såsom icke vapenföre,
torde därför antingen böra inskrifvas såsom vapenföre eller erhålla
uppskof med inskrifningen, emedan deras kroppsbyggnad till ett följande
år skulle kunna blifva kraftigare.1

Enligt punkterna 15 och 16, hvilka handla om ögonsjukdomar, hafva
i medeltal tillsammans 1,034 värnpliktige förklarats för icke vapenföre.
Dessa båda punkter synas kunna redigeras i något liberalare riktning,
så att en del af dem, hvilka för närvarande enligt dessa bestämmelser

1 Intill år 1908 synes dock uppskof med inskrifningen icke böra meddelas i större utsträckning,
än hittills varit vanligt, emedan de värnpliktige genom ett dylikt uppskof skulle
kunna komma att drabbas af den längre tjänstgöringstiden, som inträder efter år 1908.
Uppskof under åren intill år 1908 är äfven olägligt för de värnpliktige, emedan tjänstgöringen
under dessa år börjar så kort tid efter inskrifningsförrättningarna, att de inskrifningsskyldige
oftast redan, innan de inställa sig till inskrifningen, ordnat sina civila arbetsförhållanden
för våren och sommaren.

blifva icke vapenföre, i stället skulle kunna inskrifvas såsom vapenföre
i all eller i viss vapentjänst. Sedan numera exercisreglementena
tillåta skjutning till vänster med gevär och karbin, synes det, såsom
chefen för Karlskrona grenadjärregemente påpekat, likgiltigt, om det
är det vänstra eller högra ögat, som uppfyller de angitna fordringarna.

Punkt 23 handlar om öronsjukdomar. 259 värnpliktige hafva i medeltal
förklarats icke vapenföre på grund af döfhet. Punkten torde
kunna omredigeras i syfte, att en värnpliktig med normal hörsel på
ena örat skulle kunna inskrifvas såsom vapenför i viss vapentjänst, äfven
om han lider af döfhet eller betydligt nedsatt hörselförmåga på
det andra örat.

Under punkterna 44, 48, 50, 51 och 52, hvilka upptaga bensystemets
och rörelseorganens sjukdomar, hafva i medeltal årligen såsom icke
vapenföre inskrifvits eller öfverförts respektive 150, 43, 141, 101 och 43.
Bland dessa torde ej så få kunna påträffas lämplige såsom vapenföre i
viss vapentjänst.

Punkt 53. »Förlust af högra pekfingret eller 2 leder af'' detsamma.»
34 värnpliktige hafva af denna anledning inskrifvits som eller öfverförts
till icke vapenföre. Sedan skjutning är medgifven såväl till vänster
som till koger, synes det tillfyllest, om den värnpliktige har ett pekfinger
kvar, men likgiltigt, om det är det högra eller vänstra.

Af hvad sålunda anförts, framgår, att, om cirkuläret omarbetades
enligt dessa grunder, ett afsevärdt större antal värnpliktige skulle
komma att inskrifvas såsom vapenföre, i all eller viss vapentjänst.

Under de tvenne senaste åren hafva, såsom framgår af omstående
tabell, i medeltal årligen endast 919 värnpliktige inskrifvits i viss
vapentjänst.

Vid de truppslag och tjänstegrenar vid hären och de tjänster vid
flottan, till hvilka vapenföre endast duglige till viss vapentjänst må
antecknas enligt § 6 nådiga reglementet den 24. januari 1902 för undersökning
af värnpliktiges duglighet till krigstjänst, inskrifvas för närvarande
ärligen omkring 3,000 värnpliktige. Rekryteringsbehofvet för
dessa truppslag och tjänster fylles därför till mer än 2/s med värnpliktige,
dugliga till all vapentjänst. Så länge inskrifningen till viss vapentjänst,
såsom nu är fallet, endast kan äga rum till fästnings -

Uppgift å antalet värnpliktige, hvilka under åren 1902—1904 i
medeltal inskrifvits såsom vapenföre i viss vapentjänst.

Område.	Antal inskrifna i viss vapen-tjänst.	Anteckningar.
I. arméfördelningsområdet.....	179
II.	173
in. » .....	185'')	'') medeltal för åren 1903 och 1904.
IV. » ....	130
V. > ....	83
VI. » .....	1G7
Gottlands militärområde.......	2
Tillsammans	019

artilleriet, fästningsingenjörerna, trängen och flottan, kommer det
att stöta på stora svårigheter att fullständigt utnyttja tillgången
på värnpliktige dugliga endast till viss vapentjänst. Flera af dessa
inskrifvas i stället såsom icke vapenföre. Tillgången på värnpliktige
är nämligen så olika inom inskrifningsområdena, att från vissa af dessa
endast ett fåtal värnpliktige kunna inskrifvas till de s. k. specialvapnen
och flottan. Vidare böra nämnda truppförband och flottans stationer
företrädesvis erhålla värnpliktige från de inskrifningsområden,
hvilka ligga dem närmast. Slutligen är inskrifningsnämnden vanligen
angelägen om att i god tid under inskrifningen få behofvet för
specialvapnen och flottan fylldt, hvarför de värnpliktige, hvilka tilläfventyrs
mot slutet af inskrifningsförrättningarna inom rullföringsområdet
skulle kunna finnas lämpliga till viss vapentjänst, stundom i
stället måste inskrifvas såsom icke vapenföre.

Sannolikt skulle till viss vapentjänst kunna uttagas alla därtill
lämpliga, om det bestämdes, att dylika värnpliktige skola uttagas ej
endast till eu del utan till samtliga truppslag. En dylik bestämmelse
möter ej heller några hinder, ty det finnes ej någon anledning att ställa
större anspråk i fysiskt hänseende på de kockar samt oberidna kuskar
och hästskötare, hvilka förekomma vid alla truppslags träng än på de

värnpliktige, Indika inskrifvas till trängen i egentlig trängtjänst. Därför
bör också till de truppslag, hvilka nu af vapenföre erhålla endast
dugliga till all vapentjänst årligen kunna uttagas ett antal värnpliktige
dugliga endast till viss vapentjänst för att tjänstgöra såsom kockar
samt såsom oberidna kuskar och hästskötare.

Härigenom vinnes dessutom den fördelen, att värnpliktige, hvilka
inskrifvits såsom duglige till all vapentjänst, men vid läkarebesiktning
enligt § 108 inskrifningsförordningen befinnas dugliga endast till viss
vapentjänst, icke såsom nu behöfva förklaras icke vapenföre.

Det är ganska vanskligt att afgöra, huru utfallet kan komma att
blifva efter en omredigering af reglementet för undersökning af värnpliktiges
duglighet till krigstjänst och Medicinalstyrelsens cirkulär i ofvan
nämnda punkter. Såsom en sannolik siffra torde dock kunna angifvas,
att härigenom antalet icke vapenföra värnpliktige kommer att minskas
med omkring 10 % dvs. i från beräknade 4,600 till 4,140.

Den andra af de båda sist angifna utvägarna, nämligen att bestämma
en kortare tjänstgöringstid för samtliga icke vapenföra värnpliktige än
för de vapenföra, medgifver däremot att ganska noga afpassa antalet
tjänstgöringsdagar för de icke vapenföre efter behofvet.

Mot en dylik anordning skulle visserligen kunna anföras, att den
strider mot grundsatsen att såvidt möjligt ställa lika stora kraf på samtliga
värnpliktige. Denna grundsats har dock redan till följd af de särskida
truppslagens olika behof af utbildningstid väsentligen modifierats
i fråga om de vapenföra värnpliktige, i det tjänstgöringstiden för dessa
enligt 1901 års värnpliktslag från och med år 1908 kommer att växla
mellan 240, 300 och 365 dagar. I Dåga om de icke vapenföra värnpliktige
synas dessutom humanitära skäl tala för en minskning af deras
tjänstgöringstid. De måste nämligen i allmänhet anses såsom mindre
väl lottade af naturen, och det synes därför ej blott billigt utan äfven
berättigadt, att staten på dem ställer något mindre kraf i fråga om
rikets försvar än på de bättre lottade vapenföra värnpliktige. Dessutom
kommer eu dylik åtgärd äfven att synas rättvis, därigenom att alla
icke vapenföra värnpliktige kunna erhålla lika lång tjänstgöring, oafsedt
om de inkallas till det ena eller andra truppslaget vid hären eller till
flottan. För de icke vapenföra värnpliktige kan nämligen olika lång

tjänstgöringstid vid de särskilda truppslagen icke motiveras nr utbildningssynpunkt,
alldenstund, såsom ofvan framhållits, den vana vid militärisk
ordning och vid handräckningsgöromål som erfordras af dem,
för att de vid krigstillfälle omedelbart skola kunna ingå i handtverks-,
handräcknings- och arbetsafdelningarna, förvärfvas på vida kortare tid
än den minsta fastslagna utbildningstiden eller 240 dagar och tillika är
oberoende af vid hvilket trnppslag de fullgöra sin fredstjänstgöring.

För en bestämmelse i denna riktning kunna äfven andra praktiska
skäl anföras. Såsom förut påvisats, kan värdet af en icke vapenför värnpliktigs
arbete, då han sysselsättes med civila arbeten, icke skattas afsevärdt
högre, än den kostnad af 1 krona 30 öre per dag, han åsamkar
statsverket. Liknande torde förhållandet vara, äfven då de icke vapenföra
värnpliktige användas till militära handräckningar, ehuru dessa
uppskattats endast i ökad utbildningstid för de vapenföre. Om de
icke Ampenföres användning icke skall lända statsverket till ekonomisk
förlust, fordras sålunda, att dagskostnaden för desamma icke blir afsevärdt
större än den nuvarande. Såsom en viktig del af denna kostnad
ingår penningebidraget, hvilket för närvarande utgår med 20 öre om
dagen till de icke vapenföre. Värnpliktslagen föreskrifver emellertid
i § 35 mom. 2, att värnpliktig, som tillhör antingen sådant truppslag
af hären, hvars tjänstgöring jämlikt § 27 samma lag öfverstiger sammanlagdt
240 dagar, eller flottan, skall erhålla särskild! tillskott i
penningar för den utbildningstid, som öfverskjuter 240 dagar. Storleken
af detta tillskott har visserligen icke ännu bestämts, men säkerligen
blir det så stort, att den tid, de icke vapenföra värnpliktige
komma att tjänstgöra utöfver 240 dagar, skulle komma att ådraga statsverket
direkt förlust. På grund häraf bör, redan ur denna synpunkt,
de icke vapenföres tjänstgöring begränsas till högst 240 dagar. Liknande
skäl tala äfven för eu ytterligare nedsättning. Enligt 1901 års
Riksdags beslut skall penningebidraget utgå med 20 öre om dagen under
den första tjänstgöringen (rekrytskolan) äfvensom under den tid,
värnpliktig fullgör hela den honom åliggande tjänstgöringen i en följd,
och med 50 öre om dagen under annan tjänstgöring. Enligt § 27 värnpliktslagen
må värnpliktig uttagen till särskild befattning vid hären
eller flottan, på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra honom

åliggande tjänstgöring i en följd. I enlighet med denna bestämmelse
är det visserligen möjligt att anordna de icke vapenföra värnpliktiges
tjänstgöring i en följd, så att penningebidraget under hela tjänstgöringstiden
endast kommer att utgå med 20 öre om dagen, men härigenom
skulle de icke vapenföra värnpliktige komma i en ganska ogynnsam
ställning i jämförelse med de vapenföra värnpliktige, såvida icke tjänstgöringstiden
minskas afsevärdt under 240 dagar. Ur denna synpunkt
vore det, om man till utgångspunkt tar hufvudvapenslaget infanteriet,
enklast att begränsa de icke vapenföres hela tjänstgöringsskyldighet till
de vapenföra värnpliktiges tjänstgöringsskyldighet vid infanteriet under
andra året eller till rekrytskolan och en repetitionsöfning dvs. tillsammans
180 dagar.

Äfven andra och viktigare skäl tala för att begränsa de icke
vapenföres tjänstgöringsskyldighet till 180 dagar. Såsom redan förut
påvisats, kan efter genomförd härordning antalet tjänstgöringsdagar
för de icke vapenföre, räknadt efter nu gällande bestämmelser, minskas
till 3/s eller omkring (17 %. Om antalet icke vapenföre genom ändring
af medicinalstyrelsens cirkulär nedbringas med 10 % af det nuvarande,
skulle tjänstgöringstiden för de återstående 90 % behöfva minskas till
omkr. 3/i af den i värnpliktslagen bestämda. Då det ojämförligt största
antalet icke vapenföre tjänstgöra vid truppslag med 240 dagars utbildning,
kommer man sannolikt detta mål ganska nära genom att för
alla icke vapenföre minska tjänstgöringstiden till */* af 240 dagar dvs.
till 180 dagar.

Att, såsom föreslås i riksdagsskrifvelsen, inkalla de icke vapenföra
värnpliktige i grupper blir också lättast, om tjänstgöringstiden för
dem sättes till ett hälft år eller för jämnhetens skull till 180 dagar. Efter
år 1908, om ej förr, komma nämligen samtliga truppförband att blifva
åtminstone i viss mening garnisonerade och därför att behöfva icke
vapenföra värnpliktige under hela året.

Vid redogörelsen för mobiliseringsbehofvet framhölls, att inom flera De icke
yrken, såsom skräddar-, skomakar-, sadelmakar-, bagar- och slaktar- krigstjänstyrkena,
de icke vapenföre, hvilka för närvarande tillhöra beväringens 1. skVldt9hc*■
uppbåd, icke kunna fylla mobiliseringsbehofvet. Det skulle därför vara
mycket önskvärdt, att utan vidare kunna inkalla dylika icke vapenföra

100

Erforderlii
årskontingent
militär
arbetare.

yrkesmän äfven från beväringens fyra äldsta klasser dvs. att utsträcka
bestämmelsen i § 34 mom. 2 värnpliktslagen, att den, som under minst
två år varit inskrifven såsom student vid universitet eller annan statens
högskola eller aflagt examen vid navigationsskola, tillhör första
uppbådet under hela sin tjänstetid i beväringen, äfven till icke vapenföra
värnpliktige, som på grund af yrkesskicklighet inskrifvits i särskild
befattning.

Härvid kan visserligen icke samma skäl anföras för ökad krigstjänstskyldighet,
som i fråga om studerandena vid universitet och andra
högskolor samt vid navigationsskolorna, nämligen att de åtnjutit förmånen
åt kostnadsfri högre undervisning, men i stället kan med fog
anföras, att dessa, om ofvanstående förslag angående tjänstgöringstidens
längd vinner stadfästelse, i fred sluppit med kortare tjänstgöring än de
vapenföre och i regel fått afsluta densamma tidigare, samt att de vid
krigstillfälle få stanna kvar i depåerna eller tjänstgöra vid etappformationerna
och sålunda sannolikt helt och hållet förskonas från ett fälttågs
faror och besvärligheter. För att undvika orättvisa bör denna bestämmelse
ej endast gälla vissa af de icke vapenföre — yrkesmannen
- utan äfven] utsträckes till de öfriga — militärarbetarne —. 1 så
fall skulle för att underlätta inkallelsen de yrkesmän bland de icke
vapenföra värnpliktige, af hvilka vid mobilisering så många som möjligt
böra inkallas, föras i klassen B, men alla öfriga icke vapenföre
enligt vanliga grunder i årsklasser.

A sidan 88 angifves huru många tjänstgöringsdagar, som erfordras
för militärarbetarne vid de särskilda truppförbanden inom hären äfvensom
vid flottan och kustartilleriet. Om tjänstgöringstiden, såsom kommittén
föreslagit, bestämmes till 180 dagar för samtliga icke vapenföre,
är det lätt att räkna sig till, huru stor årskontingcnten bör vara.
Äfven härvid bör man taga i betraktande, att omkring 30 % af de icke
vapenföre vid infanteriet och vid flottan samt omkring 15 % af de icke
vapenföre vid öfriga truppslag af hären öfverföras till särskild befattning
under tjänstgöringen och såsom icke vapenföre fullgöra endast
omkring ?''Ji af sin utbildningstid.

101

Nedanstående tabell angifver ett förslag till militärarbetarnes fördelning
under förutsättning, att de förhållanden, Indika lagts till grund
för tabellen å sid 88, bibehållas. I den mån dessa ändras, vare sig så
att antalet militärarbetare väsentligt öfver- eller understiger det beräknade
eller att truppförbandens organisation och öfningsförhållanden
växla, måste militärarbetarnes fördelning regleras. Denna reglering
bör i allmänhet anförtros åt arméfördelningscheferna. Kungl. Maj:t
måste dock bestämma antalet militärarbetare för flottan och kustartilleriet
äfvensom för positionsartilleriet, fästningsartilleriet och ingenjörtrupperna.
Vidare bör Kungl. Maj:t angifva de allmänna grunder, enligt
hvilka militärarbetarne böra inkallas till sommar- och till vintertjänstgöring
samt i hvad mån tjänstgöringen vid infanteriet får uppdelas
på tvenne perioder.

Erforderlig årskontingent af militärarbetare med 180 dagars

tjänstgöring.

Svea lifgarde.......... 60

Göta lifgarde, Karlskrona och Vaxholms
grenadjärregementen samt

Gottlands infanteriregemente ä 60 240

Lifregementet till fot...... 75

22 infanteriregementen ä 75 . . . . 1,650

Lifgardet till häst........ 34

5 fördelningskavallerir egementen ä 34 170

Skånska husarregementet..... 58

Skånska dragonregementet .... 58

Svea artilleriregemente ...... 58

Göta, Norrlands, Upplands och Smålands
artilleriregementen ä 58 . 232

Wendes artilleriregemente .... 72

Gottlands artillerikår....... 15

Boden-Karlsborgs artilleriregemente 43

Positionsartilleriregementet .... 29

Transport 2,794

102

Transport 2,794

Svea ingenjörkår......... 29

Göta » 29

Fälttelegrafkåren........ 15

Fästningsingenjörkompanierna . . 29

Svea trängkår.......... 24

5 trängkårer å 24........120

Summa för hären 3,040

Flottan............. 250 1

Kustartilleriet..........2101

Tillsammans 3,500 militärarbetare.

Läggas härtill yrkesmännen 6302

erhålles sammanlagdt 4,130 icke vapenföra värnpliktige.

Vid de s. k. specialvapnen skulle de icke vapenföra värnpliktige inkallas
i tvenne grupper, den ena den 1. maj och den andra den 1. november,
hvardera till 180 dagars tjänstgöring Den för sommartjänstgöring
afsedda afdel ningen torde höra göras något talrikare än den för vintertjänstgöring
afsedda.

Tjänstgöringen för infanteriets icke vapenföre bör ordnas, så att ett
vida större antal tjänstgöra under tiden för beväringsrekrytskolan och
för regementsöfningarna än den återstående delen af året, samt så,
att ett ytterligare antal militärarbetare äro inkallade under beväringsrekrytskolans
skjutperiod. De infanteriet tilldelade yrkesmännen böra
dock, liksom vid öfriga truppslag, fördelas ungefär lika under hela året,
möjligen med något större antal under sommarh ältare t. Ett sätt att
ordna dessa förhållanden framgår af vidstående tabell. Större delen

1 För närvarande tjänstgöra årligen omkring 150 militärarbetare vid flottan och 125
militärarbetare vid kustartilleriet. Detta antal synes ungefär motsvara behofvet och skulle
sannolikt äfven göra det, sedan efter år 1908 tjänstgöringstiden utsträckts till 300 dagar,
därest militärarbetarne i likhet med de vapenföra värnpliktige erhölle 300 dagars tjänstgöringstid.
Minskas denna däremot i enlighet med kommitténs förslag till 180 dagar, så
måste antalet militärarbetare ökas i motsvarande grad dvs. till 150 X ?§o = 250 vid flottan
och till 125 X = 210 vid kustartilleriet.

2 Yrkesmännen antagas fortfarande, såsom hittills, komma att uppgå till omkring
18 °/o af militärarbetarne.

Framställning af militärarbetarnes tjänstgöring vid ett infanteriregemente.1

1 Januari.	Februari.	ilars.	April. •	Maj.	Juni.	Juli. j Augusti.	September.	Oktober.	November.	December.
		A. de vapenföra värnpliktiges tjänstgöring.
							reg:ts-
		rekrytskola.			öfningar.
				B. militärarbetarnes tjänstgöring.
''	ä) afdelning om 40 man (däraf 23 >inskrifna» och 17	»öfverförda»).
	40	40	40	40	40
				20 2)
					20 2)
	i	) afdelnin	; om 20 man (däraf 14 Anskri fila* och 6	öfverfördas	)■
14							20	14	14	14
			14
				c) afdelning om ]	5 man, jinskrifna».			\|
			15	15	15	15 \| 15	1 15
			summa	tjänstgörande militärarbetare:
14	40	40	693	753	753	15 \| 15	35	14	14	14

*) Vid Svea lifgarde med flera regementen med 60 militärarbetare torde afdelningarna böra utgöra respektive 32,17 (11) och 11 man.

2) Följande år.

3) Tid för beväringsrekrytskolans skjutöfningar.

104

af infanteriets militärarbetare komme sålunda att tjänstgöra i tvenne
perioder men detta torde vara en nödvändig följd af detta truppslags
senast beslutade organisation.

De icke va- Den militära rekrytutbildning, de icke vapenföra värnpliktige,

v\bildning*'' hvilka tilldelas hären, erhålla, skall enligt nådig generalorder den 14.

mars 1902, n:r 300, omfatta dels praktisk och teoretisk undervisning i
»instruktion», dels gymnastik och exercis utan gevär (motsvarande öfning
vid beridna truppslag), i den mån vederbörande läkare pröfvar
hinder icke föreligga för deltagande i sådana öfningar.

Denna utbildning synes afse att bibringa de icke vapenföra värnpliktige
den allmänna militära uppfostran, hvilken bör kräfvas af dem
under deras tjänstgöring vid truppförbanden såväl i fredstid som vid
krigstillfälle. Ganska många af de icke vapenföra värnpliktige torde
dock under krig komma att underkastas en tjänstgöring, för hvilken
denna militära utbildning icke kan anses till fyllest. De icke vapenföra
värnpliktige hafva nämligen samma förpliktelse som de vapenföra
att tjänstgöra i landstormen. Då med all sannolikhet färre klasser komma
att inkallas af militärarbetarne, hvilka utgöra omkring 3/c af samtliga
icke vapenföra värnpliktige, än af de vapenföre, så komma de icke
vapenföre till och med att, då landstormen uppkallas, ingå i densamma
i en med hänsyn till sitt sammanlagda antal starkare proportion än
de vapenföre. Sedan nu en verklig organisation af landstormen börjat
genomföras, synes det, som om det icke längre borde undanskjutas att,
så vidt möjligt, bibringa de icke vapenföra värnpliktige den militära
utbildning, som kan anses erforderlig äfven för deras tjänstgöring i
landstormen. I annat fall blifva de icke vapenföre endast användbara
i arbetsafdelningar för anläggandet af befästningar och dylikt,
hvilket synes så mycket betänkligare, som framdeles hela antalet icke
vapenföre i värnpliktsåldern torde komma att stiga till icke mindre
än omkring 70,000.

I de icke vapenföra värnpliktiges militära rekrytutbildning bör
därför, i den mån vederbörande läkare pröfvar hinder icke föreligga för
deltagande i sådana öfningar, ingå skjutning med gevär (karbin)
ungefär till samma omfattning som inom de frivilliga skytteföreningarnas
1. klass.

105

Utan tvifvel skulle en dylik åtgärd, på samma gång den förbereder
de icke vapenföra värnpliktige för tjänstgöring i landstormen, redan
i fredstid höja deras ställning i förhållande till de vapenföra värnpliktige.
Härvid bör äfven beaktas, att en ganska stor del af de
icke vapenföra värnpliktige först under tjänstgöringen öfverförts från
vapenföre. Dessa hafva påbörjat sin militära utbildning såsom vapenföre,
men enligt nuvarande bestämmelser göres, sedan de befunnits
olämpliga för tjänst i fälthären, intet försök att på ett praktiskt sätt
afsluta denna utbildning och därigenom göra den fruktbringande för
landstormen. Anordnades dessa öfningar rätt, dvs. så att de icke förbindas
med vanlig exercis eller ansträngande marscher i trupp, skulle
sannolikt flertalet icke vapenföre kunna deltaga i desamma.

Till stöd för denna uppfattning får kommittén ytterligare anföra,
hvad som härutinnan yttrades af »Kommittén för omarbetning af gällande
föreskrifter i fråga om undersökning af de värnpliktiges duglighet till
krigstjänst» i dess underdåniga betänkande den lö. december 1901, nämligen:
»Men äfven direkta fördelar för försvaret borde härvid icke vara
uteslutna. Samtliga till ifrågavarande grupp1 hörande värnpliktige
måste visserligen anses odugliga till användning i den egentliga armén.
Men i flertalet fall torde det anmärkta kroppsfelet, för så vidt detsamma
ej beträffar synförmågan, icke förhindra deras utbildning i
skjutning, den enda egentliga militära utbildning, som härvid torde
böra komma i fråga. Många eller kanske de flesta bland dessa värnpliktige
skulle härigenom sättas i stånd att verksamt bidraga till det
lokala försvaret, vid hvilket god skjutskicklighet torde vara af största
betydelse. Säkerligen kunna handräckningsgöromålen lämna tid öfrig
härför, och det torde äfven vara af en moralisk uppmuntran för detta
folk, som lätt kommer att betraktas med ringaktning af öfriga värnpliktige,
om detsamma får lära sig bruka ett vapen och därigenom
åtminstone i någon mån blifva likställdt med de vapenföre.»

De direkta och indirekta kostnaderna för utbildningen i skjutning
behöfva säkerligen ej blifva afskräckande, Inskränkes skjutningen till
omkring 50 skarpa skott och lika många skott kammarskjutning, skulle,

1 De icke vapenföre (not af kommittén).

106

synnerligast om patroner med omladdade hylsor användas, kostnaderna
härför äfvensom för öfrig målskjutningsmateriel per man icke komma
att uppgå till mer än omkring 10 kronor. Äfven om samtliga icke vapenföra
värnpliktige beräknas deltaga i denna utbildning, rör det sig sålunda
om en årlig kostnad på 40,000 kronor, en i själfva verket ganska
blygsam summa i jämförelse med de belopp, bvilka årligen utgå till
landstormen pcb till den frivilliga skytterörelsen. En indirekt kostnad
kan anses ligga däri, att de icke vapenföra värnpliktige sysselsättas
med militär utbildning i stället för med bandräckningsgöromål. Anordnas
skjutöfningarna praktiskt, behöfva de dock ej i afsevärd mån
hindra de icke vapenföre i deras egentliga tjänstgöring, synnerligast
som de för flertalet torde verka som en förströelse.

Benämning. I nära samband med de icke vapenföra värnpliktiges utbildning i
skjutning står frågan om deras benämning. Benämningen »icke vapenför
värnpliktig» lämnar liksom negationer i allmänhet icke något fullständigt
begrepp om ifrågavarande värnpliktiges tjänstbarbet, och
komme flertalet af dem att utbildas i skjutning, synes den ej kunna
bibehållas. Då det är önskvärdt att inskränka ändringarna i gällande
författningar och generalorder samt i formulär och blanketter till de
minsta möjliga, synes benämningen »icke vapenför värnpliktig» höra
utbytas mot benämningen »mindre vapenför värnpliktig».

107

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ ''il och 34 värnpliktslagen.

Nuvarande lydelse:

§ 27.

1. Värnpliktig är, sedan han
blifvit inskrifven, skyldig att för
sin utbildning tjänstgöra under
fredstid i det antal dagar, som här
nedan angifves, nämligen:

a) vid fotfolket, positions artilleriet,

af flottans öfriga värnpliktige
med en första tjänstgöring om tvåhundra
dagar under andra året
samt med en repetitionsöfning om
etthundra dagar under fjärde året.

Föreslagen lydelse:

§ 27.

1. Värnpliktig är, sedan han
blifvit inskrifven, skyldig att för
sin utbildning tjänstgöra under
fredstid i det antal dagar, som här
nedan angifves, nämligen:

A) värnpliktig inskrifven till
vapentjänst

a) vid fotfolket, positionsartilleriet,

af flottans öfriga värnpliktige
med en första tjänstgöring om tvåhundra
dagar under andra aret
samt med en repetitionsöfning om
etthundra dagar under fjärde året.

B) värnpliktig inskrifven till särskild
befattning

i sammanlagdt etthundraåttio
dagar, hvilken tjänstgöring, på sätt
Konungen förordnar, skall fullgöras
under första, andra eller tredje året
i en följd eller med en första och
en andra tjänstgöring.

108

Nuvarande lydelse:	Föreslagen lydelse:
Värnpliktig uttagen till trängen i förvaltningstjänst eller egentlig sjukvårdstjänst, till stationstjänst vid flottan eller till särskild be-fattning vid hären eller flottan, så ock värnpliktig, som för utbildning vid Grottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes inskrifningsområde, må, på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra honom åliggande tjänst-göring i en följd.	Värnpliktig uttagen till trängen i förvaltningstjänst eller egentlig sjukvårdstjänst, till stationstjänst vid flottan, så ock värnpliktig, som för utbildning vid Gottlands in-fanteriregemente uttagits från an-nat regementes inskrifningsområde, må, på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra honom åliggande tjänstgöring i en följd.
vid öfriga fotfolksregementen, med undantag af de för sjöfäst-ningarna afsedda, under tiden från och med den 11 Juli till och med den 9 September.	vid öfriga fotfolksregementen, med undantag af de för sjöfäst-ningarna afsedda, under tiden från och med den 11 Juli till och med den 9 September.
§ 34. 1. Den, som innehaft fast an-ställning — — — — — _	§ 34 1. Den, som innehaft fast an-ställning — — — — — _
med vederbörlig åldersklass del-taga i repetitionsöfning. 2. Den, som under minst två år	med vederbörlig åldersklass del-taga i repetitionsöfning. 2. Den, som under minst två år
under hela sin tjänstetid i bevä-ringen.	under hela sin tjänstetid i bevä-ringen. 3. Värnpliktig inskrifven till särskild befattning tillhör äfven första uppbådet under hela sin tjänstetid i beväringen.

109

Motivering.

§ 27.

I fråga om de värnpliktiges utbildningstid måste i denna § skillnad
göras mellan A) värnpliktig inskrifven till vapentjänst och B)
värnpliktig inskrifven till särskild befattning. Under B upptagas de
värnpliktige, hvilka i inskrifningsförordningen benämnas icke (mindre)
vapenföre.

Någon uppdelning af tjänstgöringstiden i rekrytskola och repetitionsöfningar
af bestämd längd och på vissa år, såsom för de vapenföra
värnpliktige, har icke ifrågasatts för de icke (mindre) vapenföra, utan
det säges endast, att de skola tjänstgöra i sammanlagdt 180 dagar,
hvilken tjänstgöring, på sätt Konungen förordnar, skall fullgöras under
första, andra eller tredje året, dock så att ingen blir inkallad till fredstjänstgöring
mer än tvenne gånger. En viss frihet är nämligen önskvärd
för att kunna tillgodogöra de icke vapenföra värnpliktiges hela
arbetskraft. Sålunda bör de icke vapenföres tjänstgöring ordnas olika
vid truppslagen med 365 och med 240 dagars tjänstgöring. Vid de
förra kunna de icke vapenföre fullgöra hela sin fredstjänstgöring i en
följd, vid de senare truppslagen åter bör den för flertalet militärarbetare
uppdelas på tvenne perioder. — Härvid bör dock beaktas, att det för
vissa värnpliktige kan vara fördelaktigt att få sin fredstj änstgöring
delad, ehuru de flesta önska att fullgöra den i en följd. — Vidare måste
af de icke (mindre) vapenföre, hvilka skola fullgöra sin tjänstgöring i en
följd, en del inkallas omkring den 1. november till tjänstgöring under vinterhalfåret
och återstoden omkring den 1. maj till tjänstgöring under
sommarhalfåret. Därtill kommer, att då växlingarna i årskontingenten
af icke (mindre) vapenföre hittills visat sig och sannolikt äfven framdeles
komma att visa sig större än i årskontingenten af vapenföre, det för att
erhålla ett såvidt möjligt konstant antal icke (mindre) vapenföre i
tjänstgöring kan befinnas ändamålsenligt att göra en utjämning mellan
årskontingenterna. Allt detta kan emellertid icke i enskildheter lagstadgas,
utan måste, om de icke (mindre) vapenföres tjänstgöring skall
kunna anordnas praktiskt, Konungen i detta afseende förbehållas frihet.

De icke (mindre) vapenföre erhålla visserligen genom sin kortare
utbildningstid en jämförelsevis gynnad ställning i förhållande till de
vapenföre och skulle på grund häraf i stället kunna underkastas
ganska stora växlingar i fråga om tiden för fullgörandet af fredstjänstgöringen.
Kommittén har dock endast ifrågasatt, att de icke
(mindre) vapenföres tjänstgöring skall infalla under loppet af de tre
första åren och delas i högst två perioder, emedan dessa värnpliktige
i motsatt fall möjligen skulle få svårt att skaffa sig fördelaktigt
civilt arbete under den tid de vänta på fullgörandet af sin
fredstjänstgöring, så mycket mera som många af dem på grund af
kroppsliga fel och svagheter, hvilka föranledt deras öfverförande till
denna kategori, troligen i alla händelser i detta hänseende intaga en
ganska ofördelaktig ställning. Därtill kommer att svårigheter möjligen
skulle uppstå för redovisningen inom rullföringsexpeditionerna, om tjänstgöringsskyldigheten
för dessa värnpliktige utsträcktes öfver ännu flera
år, än här föreslagits.

I det stycke, som börjar med orden: Värnpliktig, uttagen till
trängen i förvaltningstjänst etc. böra orden: »eller till särskild befattning
vid hären eller flottan» utgå, emedan bestämmelserna angående
till särskild befattning inskrifna upptagas under B.

§ 34.

Ett nytt mom. 3 har tillkommit för till särskild befattning inskrifna
värnpliktige.

Denna föreskrift bör ej erhålla retroaktiv verkan.

I randrubriken bör tilläggas orden: »eller som inskrifvits till särskild
befattning».

Förslag

till

ändrad lydelse af $§ 79, 108 och 122 in. 11. i inskrifnings förordningen.

Ordet icke utbytes i »icke vapenför» (»icke vapenföra») mot mindre
i § 13, 4. stycket; § 21, 3. styckets 3. och 7. rader; § 28 mom. 1, 8.
raden; § 29, mom. 2; § 30 mom. 1 c), 1. raden; § 31 mom. 1, 2. styckets
1. raden; § 32 mom. 2, 4. raden, och mom. 4, 2. raden; § 35, mom. 1 b),

3. raden hvarvid ordställningen äfven ändras; § 52 randrubriken, mom.
1 e), 1. raden, och mom. 1. f), 1. raden; § Cl mom. 1 b), 2. raden, mom.
3 a), 1. raden, mom. 3 b), 1. raden, samt mom. 4, 4. och 9. raderna;
§ 72, mom. 1, 4. stycket; § 74 d), 2. raden; äfvensom i formulären.

Nuvarande lydelse:

§ 79.

1. — — — — — — —
g) Den som tillhör årsklass i
beväringen och, jämlikt § 34 mom.
2 värnpliktlagen — — — —

Föreslagen lydelse:

§ 79.

g) Den som tillhör årsklass i
beväringen och, jämlikt § 34 mom.
2 värnpliktslagen — — -— —

under fredstid åliggande tjänst- under fredstid åliggande tjänstgöringen.
göringen.

Den som tillhör årsklass i beväringen
och, jämlikt § 34, mom.
3 värnpliktslagen, såsom inskrifven
till särskild befattning under hela
sin tjänstetid i beväringen skall
tillhöra dess 1. uppbåd, omföres i
de fall, Kungl. Maj:t i kommando -

112

Nuvarande lydelse:	Föreslagen lydelse:
Han kvarstår därefter i klassen B, till dess han enligt punkt f) skall öfverföras till landstormen. h)----	väg angifver, till klassen B, så snart han fullgjort all honom i fredstid åliggande tjänstgöring. Dessa kvarstå därefter i klassen B, till dess de enligt punkt f) skola öfverföras till landstormen. b)
§ 108.	§ 108.
Beväringsman, som vid besikt-ningen befunuits icke vapenför, er-håller under den återstående delen af tjänstgöringen utbildning i den särskilda befattning, hvartill han finnes lämplig. Sådan bevärings-man, tillhörande hären, må, därest han det önskar, i en följd fullgöra hela den honom i fred åliggande tjänstgöring, men skall i annat fall ånyo inkallas för att i enlig-het med de föreskrifter Kungl. Maj:t i kommandoväg meddelar, fullgöra återstoden däraf.	Beväringsman, som vid besikt-ningen befunnits mindre vapen-för, skall, därest han redan tjänst-gjort i etthundraåttio dagar eller däröfver, hemförlofvas, men i annat fall under återstående delen af tjänstgöringen erhålla utbildning i den särskilda befattning, hvaruti han finnes lämplig, i enlighet med de föreskrifter Kungl. Maj:t i kom-mandoväg meddelar.

§ 122.	§ 122.
att meddela dem, kvilka såsom högskoleelever eller på grund af aflagd examen vid navigationsskola	att meddela dem, hvilka såsom högskoleelever eller på grund af aflagd examen vid navigationsskola

113

Nuvarande lydelse:

hafva omförts från årsklass till
klassen B, underrättelse därom;

Föreslagen lydelse:

eller såsom uttagna till de i kommandoväg
angifna särskilda befattningar,
hafva omförts från
årsklass till klassen B, underrättelse
därom;

Motivering1.

På samtliga ställen, där uttrycket »icke vapenför» (»icke vapenföra»)
förekommer, hör ordet icke ersättas med mindre, emedan den
hittills brukade benämningen på de till särskilda befattningar uttagna
— »icke vapenföre» — ej längre passar, om flertalet af dessa
värnpliktige, såsom kommittén föreslagit, skola erhålla utbildning i
skjutning med gevär (karbin).

§ 70.

Här böra bestämmelser inrymmas, om att till klassen B omföra
vissa af de till särskilda befattningar uttagna. Enligt det föreslagna
nya mom. 3 till § 34 värnpliktslagen skola alla till särskilda befattningar
uttagna värnpliktige tillhöra beväringens första uppbåd under
hela sin tjänstetid i beväringen, och skulle sålunda kunna omföras till
klassen B. Anledningen till att en dylik omföring förutsättes skola
ske endast i de fall, Kungl. Maj:t i kommandoväg angifver, är hänsyn
till mobiliseringsbehofvet af icke (mindre) vapenföra värnpliktige och
på grund häraf förhållandena vid deras inkallelse. Såsom ofvan
framhållits har hären såväl som flottan vid mobilisering behof af
samtliga beväringen tillhörande icke (mindre) vapenföra värnpliktige
inom vissa yrkesgrenar, under det att man af öfrige icke (mindre)
vapenföre i allmänhet icke skulle behöfva inkalla lika många klasser
som af vapenföre för att fylla mobiliseringsbehofvet. Het är också
de först nämnda yrkesmännen bland de icke (mindre) vapenföre,

114

hvilka skola omföras till klassen B. Då denna klass vid mobilisering
alltid inkallas, kommer sålunda inkallelseordern utan särskildt besvär
att gälla alla sådana icke (mindre) vapenföra yrkesmän inom beväringen.
De öfriga icke (mindre) vapenföre åter böra fortfarande
kvarstå i sina årsklasser, hvarvid man har att öfverväga, huruvida vid
mobilisering af dem skall inkallas lika många eller färre klasser än af
de vapenföra. Då ändringar kunna inträffa i de olika slags yrkesmän
bland de icke (mindre) vapenföra värnpliktige, hvilka behöfva
omföras till klassen B, böra bestämmelserna angående denna uppdelning
af de till särskilda befattningar uttagna icke inrymmas i inskrifningsförordningen,
utan det i stället öfverlämnas åt Kung], Maj:t att
härom i kommandoväg förordna.

§ 108.

Mom. 2 af denna § behandlar tjänstgöringsförhållandena för de vapenföra
värnpliktige, hvilka vid läkarbesiktning under tjänstgöringen befinnas
icke (mindre) vapenföre eller oförmögne till krigstjänst.

I händelse, såsom här föreslagits, tjänstgöringstiden för de icke
vapenföre bestämmes till endast 180 dagar, synes det kommittén, att
värnpliktig, som öfverföres från vapentjänst till särskild befattning,
bör hemförlofvas sedan han tjänstgjort 180 dagar. Det synes nämligen
oegentligt att af vissa icke vapenföre utkräfva mer än 180 dagars tjänstgöring,
emedan syftet med den föreslagna inskränkningen af de icke
vapenföra värnpliktiges fredstjänstgöring härigenom delvis skulle förfelas.
Den ökade lockelse till simulans, hvilken möjligen kan anses
ligga däri, att den öfverförde sålunda får afbryta redan börjad tjänstgöring,
torde tillräckligt förebyggas genom noggrann tillämpning af
föreskrifterna angående undersökning af värnpliktiges duglighet till
krigstjänst.

§ 122.

I denna § bör inrymmas föreskrift om, att omföring till klassen
B skall delgifvas äfven de till särskilda befattningar uttagna, hvilka
omförts från årsklass till klassen B.

Ilo

Då dylik värnpliktig icke personligen inställer sig till mönstringen,
torde dylikt delgifvande böra ske på ett ännu verksammare sätt än
anteckningen i inskrifningsboken, t. ex. genom en särskild skrifvelse med
påpekande af hvilken innebörd öfverföringen har, hvilket dock naturligen
icke finge utesluta anteckningen i inskrifningsboken.1

1 Det ofvan under §§ 79 och 122 föreslagna sättet att redovisa de icke vapenföre kan
äfven inverka på stamrullans förande — | 78 inskrifningsförordningen.

116

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 6 och 10 in. fl. i nådiga reglementet för undersökning
af värnpliktiges duglighet till krigstjänst.

Ordet icke, utbytes i ^icke vapenföre» mot mindre i § 4 A. 1) b);
och i § 7.

Nuvarande lydelse:

§ 6.

Såsom vapenföre endast i viss
vapentjänst skola vid inskrifningsförrättning
inom område, där ett
i kommandoväg bestämdt antal
värnpliktige skall uttagas till fästningsartilleri-,
fästningsingenjör-,
egentlig träng- — — — — —

för vapentjänst vid ifrågavarande
truppslag, tjän stegrenar eller
tjänster.

Till sådan tjänst må anteckning
ske endast under förutsättning, att
den värnpliktige personligen inställer
sig vid inskrifningsförrättning
inom det rullföringsområde,
dit han hörer, och att det till uttagning
bestämda antalet icke
öfverskrides.

Föreslagen lydelse:

§ 6.

för vapentjänst vid ifrågavarande
truppslag, tjänstegrenar eller
tjänster.

117

Nuvarande lydelse:

A sjömanshus inskrifven maskinist
eller eldare med den kroppsbeskaflenhet,
som i denna paragraf
sägs, inskrifves såsom vapenför till
allmän tjänst vid flottan, oberoende
af huruvida pröfningen sker å det
sjömanshus, dit han hörer, eller ej.

När värnpliktig med ofvan
nämnd kropps beskaffenhet icke
antecknas såsom vapenför i viss
vapentjänst, skall han hänföras till
icke vapenföre, därest ej det anmärkta
felets obetydlighet medgifver
hans användning såsom
vapenför i all vapentjänst.

§ 10.

Frikallelse från värnpliktens
vidare fullgörande äfvensom — —

samma grunder, som ofvan blifvit
stadgade.

Öfverföring af inskrift^ värnpliktige
från grupp A. 1) a) till A.
1) b) må icke äga rum.

Värnpliktig, som af inskrifningsnämnd
inskrifvits såsom
vapenför endast i viss vapentjänst,
men af inskrifningsrevisionen icke
därtill uttages, skall, därest han
icke frikallas eller erhåller uppskof
med inskrifningen, öfverföras
till icke vapenföre (grupp A. 2).

Föreslagen lydelse:

Å sjömanshus inskrifven maskinist
eller eldare med den kroppsbeskaffenhet,
som i denna paragraf
sägs, inskrifves såsom vapenför
till allmän tjänst vid flottan, oberoende
af huruvida pröfningen sker
å det sjömanshus, dit han hörer,
eller ej.

Värnpliktig med ofvan nämnd
kroppskeskaffenhet, som icke antecknas
till ofvan angifna truppslag,
tjänstegrenar och tjänster, inskrifves
till infanteriet.

§ 10-

Frikallelse från värnpliktens
vidare fullgörande äfvensom — —

samma grunder, som ofvan blifvit
stadgade.

Öfverföring af inskrifne värnpliktige
från grupp A. 1) a) till A.
1) b) må endast äga rum under förra
hälften af beväringsrekrytskolan.

118

Nuvarande lydelse:

Befinnes under tjänstgöring —

i inskrifningsförordningen närmare
stadgas.

1 de fall, som i denna paragraf
blifvit till fullo ådagalagd.

Föreslagen lydelse:

Befinnes under tjänstgöring —

i inskrifningsförordningen närmare
stadgas.

I de fall, som i denna paragraf
blifvit till fullo ådagalagd.

Motivering.

På de ställen, där uttrycket »icke vapenföra» förekommer, bör af
skäl, som ofvan anförts under inskrifningsförordningen, ordet icke ersättas
med mindre.

§ 6.

Hittills hafva »vapenföre endast i viss vapentjänst» uttagits till
fästningsartilleri-, fästningsingenjör-, egentlig träng-, förvaltningseller
egentlig sjukvårdstjänst vid hären eller sjötjänst i eldareafdelningen,
stationstjänst eller fästningstjänst i annan än minörafdelningen
vid flottan. Bestämmelserna angående de endast i viss vapentjänst
vapenföres användning måste dock göras mera allmängiltiga, för att
icke åtskilliga till denna tjänst dugliga skola blifva undandragna
vapentjänsten och i stället öfverförda till icke (mindre) vapenföre. I
sådant syfte böra »vapenföre endast i viss vapentjänst» äfven användas
vid öfriga truppslag och tjänstegrenar såsom kockar samt såsom oberidna
hästskötare och kuskar. Härens mobiliseringsbehof af befälskockar
vid de truppslag, till hvilka för närvarande vapenföre endast
i viss vapentjänst icke uttagas, samt af kuskar och hästskötare ensamt
vid infanteriet uppgår till omkring 2,500, hvilket under nuvarande
förhållanden motsvarar en årskontingent af omkring 500,
till hvilken sålunda vapenföra endast i viss vapentjänst kunna användas.

119

Här ifrågasattes dock blott, att »vapenföre endast i vapentjänst»
utom till förut bestämda truppslag, tjänstegrenar och tjänster skola inskrifvas
till infanteriet. De öfriga ^uppslagen och tjänstegrenarne
kunna nämligen ej använda mer än ett fåtal dylika värnpliktige,
hufvudsakligen, såsom kockar, och dessa platser böra afses för vapenföre,
hvilka under tjänstgöringen öfverföras enligt § 10.

§ 10.

Alldenstund »vapenföra endast i viss vapentjänst», om ock i ringa
antal, kunna användas vid samtliga truppslag, finnes ej längre någon
anledning att förbjuda öfverföring från »vapenföre i all vapentjänst» till
»vapenföre endast i viss vapentjänst». Sådan öfverföring bör dock ej
få ega rum senare än under förra hälften af beväringsrekrytskolan,
emedan i motsatt fall den för dessa värnpliktige afsedda fackutbildningen
icke kan medhinnas. Verkningarna af denna inskränkning blifva
sannolikt ej allt för stora, emedan det ojämförligt största antalet öfverföringar
bruka ega rum under beväringsrekrytskolans första veckor.

Genom den här föreslagna bestämmelsen skulle säkerligen en del
af de värnpliktige, hvilka under nuvarande förhållanden öfverföras
från vapenföre i all vapentjänst till icke (mindre) vapenföre, i stället
kunna förklaras vapenföre i viss vapentjänst och härigenom i högre
grad än för närvarande komma försvaret till godo.

Såsom förut påpekats, ingår en omarbetning af Medicinalstyrelsens
cirkulär med föreskrifter för undersökning af värnpliktiges duglighet
till krigstjänst icke i kommitténs uppgift.

Erforderliga ändringar i vederbörliga generalorder angående de
icke (mindre) vapenföre torde icke lämpligen kunna ske, förr än de
generalorder, hvilka afse de vapenföra värnpliktiges tjänstgöring efter
år 1908 blifvit utarbetade, och hafva därför icke inrymts i detta förslag.