BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1922:1)

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

I FRÅGA OM

KVINNORS TILLTRÄDE TILL
STATSTJÄNSTER

KVINNAS BEHÖRIGHET ATT INNEHAVA STATSTJÄNST.
AVLÖNING OCH PENSIONERING.

VISSA STATSTJÄNSTERS RESERVERANDE
FÖR KVINNOR.

STOCKHOLM 1921

KDNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER
2H3419

‘

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sida

Skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet............ 5

Lagförslag:

Förslag till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas tillträde till statstjänst . 7

Förslag till lag innefattande tillägg till 1 kap. 6 § rättegångsbalken....... 9

Förslag till lag innefattande tillägg till 15 kap. 3 § rättegångsbalken.......10

Förslag till lag om ändrad lydelse av 23 § i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd 11

Inledning...............................12

Sättet för utredningsuppdragets fullföljande...................25

Frågan om behörighet för kvinnor att innehava statstjänst............34

Gift kvinnas behörighet att innehava statstjänst.

Utlandet................................74

Svensk historik.............................7 g

Kommitterades yttrande..........................96

Avlöning och pensionering.

Utlandet...............................109

Avlöning

Svensk historik............................116

Kommitterades yttrande . . •......................Igg

Pensionering

Svensk historik............................166

Kommitterades yttrande.........................181

Pissa statstjänsters reserverande för kvinnor..................204

Sammanfattning..............................220

Särskilt yttrande av M. Stael von Ilolstein...................222

Bilaga.

Utredning rörande kvinnors i statstjänst pensionsavgifter, av R. Palmqvist .... 226

Till

Herr stat sr ädel och chefen för justitiedepartementet.

Sedan de jämlikt nådigt bemyndigande den 27 maj 1919 av chefen
för justitiedepartementet tillkallade sakkunniga för utredning av frågan
om beredande av utsträckt behörighet för kvinnor att vinna tillträde till
civil statstjänst avlämnat första avdelningen av sitt betänkande, avseende
frågan om kvinnors tillträde till fullmaktstjänster, har byråchefen H. von
Schulzenheim på framställning entledigats från uppdraget att deltaga i
utredningsarbetet. Chefen för justitiedepartementet har därefter den 15
april innevarande år tillkallat undertecknade Afzelius och Pers att såsom
sakkunniga biträda vid samma arbete.

Vi få härmed överlämna del II av betänkandet, innefattande utredning
och förslag i de till vårt uppdrag hörande ämnen med undantag

av frågan om kvinnas tillträde till prästerlig eller annan kyrklig tjänst.
Tiden har icke medgivit oss att nu inkomma med förslag i sistnämnda
fråga, vilken vi förehaft till förberedande behandling. Det är vår avsikt
att så snart ske kan avsluta behandlingen och avgiva förslag jämväl i
detta ämne.

Under utredningsarbetet har biträtt förste aktuarien i kontrollstyrelsen
filosofie licentiaten Hans Gahn, vilken utarbetat de i betänkandet
ingående historiska översikterna.

För utförande av erforderlig matematisk utredning i fråga om
kvinnliga befattningshavares pensionsförbållanden hava vi anlitat aktuarien
hos livförsäkringsaktiebolaget Thule, filosofie doktorn Reinhold Palmqvist.
Ett av honom avgivet yttrande finnes såsom bilaga fogat vid betänkandet.

Undertecknad Stael von Holstein åberopar särskilt yttrande i viss del.

Stockholm den 27 december 1920.

EMILIA BROOMÉ.

Axel Afzelius. Harald Hallén. And. Pers.

Mathilda Stake von Holstein.

Förslag:

till

Lag innefattande bestämmelser angående kvinnas tillträde till statstjänst

Med upphävande av vad i lag eller författning finnes stridande
mot här nedan givna bestämmelser förordnas som följer:

1 §•

I fråga om behörighet att innehava statstjänst skall med de undantag,
i denna lag angivas, kvinna vara likställd med man.

Angående kvinnas behörighet att innehava prästerlig eller annan
kyrklig tjänst gäller vad därom särskilt stadgas.

2 §•

Följande statstjänster må ej innehavas av kvinna:

1. militära och civilmilitära tjänster ävensom övriga tjänster, med
vilka är förenad skyldighet att tjänstgöra vid armén eller marinen;

2. diplomatiska och konsulära tjänster, socialattaché- och kanslistbefattningar
däri dock ej inbegripna;

3. tjänster vid fångvårdsanstalt, allmän uppfostringsanstalt, allmän
alkoholistanstalt eller annan dylik inrättning, såvida tjänsten avser yttre
bevakning eller med densamma är förenad skyldighet att inom anstalten
utöva ledning eller bevakning huvudsakligen av män eller manliga minderåriga;
dock må utan hinder härav kvinna kunna, där särskilda omständigheter
därtill föranleda, innehava befattning såsom lärare vid anstalt,
som nu sagts;

4. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att ansvara för eller
biträda vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet; dock må
utan hinder härav kvinna kunna för särskild uppgift innehava anställning
vid poliskår;

5. tjänster, tillhörande tullverkets kust- och gränsbevakning;

6. tjänster vid skogsstaten, med vilka är förenad skyldighet att
fullgöra bevakning;

7. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att meddela undervisning
i gymnastik vid högre allmänt läroverk eller seminarium för utbildande
av manliga folkskollärare.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad sålunda
stadgats, utfärdar Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 .

Förslag

till

Lag innefattande tillägg till 1 kap. (> § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att vad i 1 kap. 6 § rättegångsbalken stadgas
angående hinder för män att hava säte i domstol skall tillämpas jämväl
i fråga om kvinnor samt om män och kvinnor, vilka äro i skyldskap
eller svågerlag, som där sägs, så ock att samma hinder skall anses gälla
för äkta makar.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 .

2—20341»

Förslag

till

Lag innefattande tillägg till 15 kap. 3 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att vad i 15 kap. 3 § rättegångsbalken stadgas
angående hinder för någon att vara fullmäktig på grund av skyldskap
eller svågerlag med den, som i rätten domare sitter, skall gälla jämväl
när domaren är kvinna, så ock att vad där stadgas angående hinder för
maka att vara fullmäktig, när mannen i rätten sitter, skall äga motsvarande
tillämpning å make, när hustrun sitter i rätten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 .

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 23 § i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd Härigenom

förordnas, att 23 § i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd
skall erhålla följande ändrade lydelse:

23 §.

Tillsyn-------— tillsy nsorgan.

Yrkesinspektörernas tillsyn omfattar varje verksamhet, vari industriellt
eller annat slag av arbete bedrives i den omfattning, 15 § angiver,
och som icke är underkastad bergmästares tillsy» eller att hänföra
till jordbruk eller handel; tillkommande det därjämte yrkesinspektörerna
att leda underinspektörernas och öva inseende över de kommunala tillsynsorganens
tillsyn.

Bergmästarnas---— — — — inrättningar.

Underinspektörerna — —--— — olycksfall.

De kommunala — — — — — — — hava tillsyn.

På Konungen--------bergmästare.

Utan hinder--------tillsvnsorgans befogenhet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 192 .

Inledning.

srimdiags- Sedan kommitterade avlämnat första delen av förevarande betän äiitlring-nr

kande, har frågan om kvinnors tillträde till statstjänster varit föremål för

Tirikrdåå.r8behandIing T10 1920 års riksda8‘- Efter förslag av Kungl. Maj:t har
g riksdagen såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antagit
ändrad lydelse av §§ 4, 28, 33 och 108 regeringsformen samt § 70 riksdagsordningen.
I sak väsentligen överensstämmande med kommitterades
förut frandagda förslag, avse dessa grundlagsändringar att undanröja de
hinder, grundlagarna i deras nuvarande avfattning innebära för kvinnors
tillträde till statstjänster. Med hänsyn till det nära sammanhang, som i
väsentliga delar råder mellan den kommitterade anförtrodda utredningens
vidare utförande och grundlagsfrågans lösning, torde, såsom en fortsättning
av den historiska översikten i del I av betänkandet, här böra återgivas
huvuddragen av den behandling, nämnda fråga sålunda senast
undergått.

MerT*lyro ^ det yttrande till statsrådsprotokollet, som åtföljer den kungl.

position0 propositionen (nr 262) till 1920 års riksdag, har chefen för justitiedepartementet
uttalat sin anslutning till den principiella ståndpunkt, åt
vilken kommitterade i sitt betänkande givit uttryck. Efter att hava redogjort
för kommitterades förslag samt för motsvarande bestämmelser i
vissa främmande länder — Norge, Holland, Tyskland, England och Italien
— fortsatte departementschefen:

»Det synes mig sålunda icke böra råda tvekan om, att utvecklingen
även i vårt land — där kvinnans fulla medborgarrätt vunnit minst samma
erkännande som i nyss angivna främmande länder — fordrar undanrödjande
av de hinder i grundlag, som för närvarande föreligga för kvinnas användning
i statstjänst. Frågan kan, från denna utgångspunkt sett, allenast
gälla, huruvida den av de sakkunniga nu förebragta utredningen kan
anses tillräcklig som grund för en dylik grundlagsändring. För min del
finner jag detta vara fallet. Vad som är av betydelse för bedömandet

av den omfattning, som grundlagens stadgande!! om kvinnas anställning
böra erhålla, är att få utrett antalet och beskaffenheten av de särskilda
tjänster, till vilka kvinna bör erhålla tillträde. Denna utredning hava
de sakkunniga också, beträffande nu ifrågavarande slag av tjänster, enligt
min mening på ett tillfredsställande sätt förebragt. Och då därav framgår,
att kvinnas möjlighet till anställning i statstjänst bör bliva regeln
— vars tillämpning i större eller mindre utsträckning emellertid kan bero
på bland annat vunnen erfarenhet om behovet och lämpligheten av att
anställa kvinna inom särskilda tjänsteområden — synes mig härmed tillräcklig
motivering vara anförd för förslaget att, i stället för att i grundlagen
uppräkna de fall, vari kvinnor skulle beredas ytterligare rätt till fullmaktstjänst,
upphäva det nuvarande allmänna grundlagshindret härför
och hänvisa frågan om de grunder, på vilka kvinnor skulle för framtiden
kunna erhålla dylika tjänster, till i annan ordning träffade bestämmelser.
Beträffande den sakliga innebörden av de bestämmelser, vilka de sakkunniga
tänkt sig skola utfylla hänvisningen i § 28 regeringsformen, har
jag icke skäl till någon särskild erinran, även om jag icke är beredd
eller för närvarande har anledning att i varje detalj härutinnan taga
slutlig ståndpunkt. Vad åter angår formen för deras uppställande, anser
jag mig så mycket mindre äga fog för anmärkning mot de sakkunnigas
underlåtenhet att i lagtext formulera desamma, som jag, på skäl, som
längre fram skola anföras, knappast finner det vara lämpligt att i grundlagen
taga ståndpunkt till frågan om dessa bestämmelsers legislativa
form. Angående slutligen de särskilda frågor om pensionsrätt, gift kvinnas
ställning etc., vilka gälla det närmare utförandet i praktiken av principen
om kvinnas statsanställning, synes de icke påverka ett ställningstagande
till spörsmålet om de ifrågasatta grundlagsändringarnas innehåll och behöva
därför icke i detta sammanhang upptagas till prövning.

Står jag alltså på samma grundståndpunkt som de sakkunniga, kan
jag dock i några hänseenden icke biträda deras förslag. Det viktigaste
fall, då detta är händelsen, rör §§ 96 och 97 regeringsformen och § 68
riksdagsordningen. De sakkunnigas förslag beträffande dessa paragrafer
innebär, att ur grundlagen skulle borttagas de stadganden, som hindra
kvinna att väljas till justitieombudsman eller till militieombudsman. Beträffande
dessa befattningar, vilka ju tillsättas av riksdagen, skulle genom
att dessa i grundlagen själv angivas vara öppnade för kvinnor ställning
redan nu tagas till frågan, om kvinnor kunna erhålla dem och därigenom
även till spörsmålet, om kvinnor böra kunna erhålla åklagarbefattning
eller icke. För mig synes väl övervägande skäl tala för en sådan anordning
i fall, där icke åklagar- och polismyndighet äro förenade i en person,

men jag finner dock försiktigheten bjuda att i dess helhet uppskjuta
avgörandet av detta spörsmål. Jag hyser alltså den uppfattningen, att
regeringsformens och riksdagsordningens stadganden om justitie- och militieombudsman
böra bibehållas i sin nuvarande lydelse. Någon olägenhet
av att uppskjuta frågan om kvinnas befogenhet att väljas till justitieoch
militieombudsman kan så mycket mindre förefinnas, som, då kvinna
hittills saknat rättslig möjlighet att utöva domarebefattning, ingen svensk
kvinna nu finnes, vilken uppfyller eller under närmaste åren kan tänkas
komma att uppfylla de krav på domarerfarenhet, vilka hittills i praxis
ansetts erforderliga för att kunna väljas till en av rikets högsta åklagare.»

Departementschefen förklarade sig därefter vid granskning av de
olika paragraferna i kommitterades förslag icke hava någon principiell
invändning beträffande § 4 regeringsformen, men däremot hava funnit den
härutinnan av kommitterade föreslagna lydelsen böra undergå en formell
justering. I fråga om förslaget till ändrad lydelse av §§ 17, 21 och 27
regeringsformen, varigenom skulle borttagas de hinder, grundlagen uppställer
för att kvinna skulle kunna utnämnas till justitiekansler, justitieråd
och regeringsråd, yttrade departementschefen, att då av flera skäl vore
tydligt, att bestämmelserna i § 28 regeringsformen omfattade även dessa
ämbeten, skulle, även med bibehållande av nuvarande lydelse av de förstnämnda
paragraferna, grundlagshindren för kvinna att utnämnas till ifrågavarande
ämbeten tagas bort för den händelse § 28 regeringsformen
erhölle den lydelse, departementschefen ämnade föreslå. Vid dylikt förhållande
och då den av kommitterade föreslagna lydelsen av §§ 17, 21
och 27 regeringsformen skulle närmast giva vid handen, att statsmakterna
i princip beslutit, att kvinna skulle erhålla tillträde till nyssnämnda ämbeten,
hade departementschefen ansett sig böra förorda, att sistnämnda
paragrafer finge behålla sin nuvarande avfattning.

Beträffande § 28 regeringsformen anförde chefen för justitiedepartementet,
efter att hava framhållit lämpligheten av vissa, väsentligen
formella, ändringar i den av kommitterade föreslagna lydelsen, följande:

»Enligt § 28 regeringsformen i dess nu gällande lydelse kunna kvinnor
utnämnas till vissa slag av ämbetsbefattningar ''med tillämpning
av grunder, som av Konungen och riksdagen godkänts’, en formulering,
som angiver, att regler härom kunna givas såväl i lag som i samband
med statsregleringen. I likhet med de sakkunniga anser jag det icke lämpligt,
att grunderna för kvinnas tillträde till statens ämbeten överlämnas
till avgörande i samband med statsregleringen utan håller jag liksom de
sakkunniga före, att dessa grunder redan på grund av den fasthet, vilken

det är önskligt att de erhålla, böra hava sin plats i lag. Men detta kau
för mig icke vara anledning att redan i grundlagen avskära möjligheten
att fastställa vissa regler för kvinnas anställning i statstjänst i samband
med den allmänna statsregleringen; genom en vidare formulering av § 28
regeringsformen, än de sakkunniga föreslagit, erhålla statsmakterna större
rörelsefrihet utan att berättigade krav på blivande lagstiftning skjutas å
sido. Då dessutom de beslut, som redan fattats om kvinnas befogenhet
till vissa statstjänster, tillkommit i samband med statsregleringen, skulle,
därest de sakkunnigas förslag bleve antaget, en övergångsbestämmelse
bliva nödvändig, som stadgade, att nämnda beslut bibehölles i kraft tills
den lag om kvinnas befogenhet att utnämnas till tjänstebefattningar, varom
§28 regeringsformen i dess nya lydelse talar, hunnit beslutas. Även detta
synes mig tala för att stadgandet i berörda hänseende icke bör ändras.

Dessa anmärkningar hava föranlett mig att, med bibehållande av
grundtanken i de sakkunnigas förslag, omarbeta detsamma i formellt hänseende.
I det förslag, jag utarbetat, utsäges först, att svenska män äga
tillträde till alla befattningar samt att utländska män må kunna utnämnas
till vissa ämbeten. Därefter stadgas, att kvinnor med tillämpning av bestämmelser,
som av konung och riksdag godkänts, kunna utnämnas till de tidigare i
paragrafen angivna befattningarna. Att statsmakterna därvid ej skola kunna
godkänna regler, genom vilka utländska kvinnor skulle kunna utnämnas
till andra ämbeten än vartill utländska män kunna kallas, har jag ansett
ligga så i sakens natur, att särskilt stadgande därom är överflödigt. Genom
de ändringar i § 28 regeringsformen, vilka jag alltså ämnar föreslå, kommer
paragrafen att nära ansluta sig till reglerna i lagen den 1 oktober 1894
om förvärvande och förlust av svensk medborgarrätt.

I ännu ett hänseende kan jag icke fullt biträda de sakkunnigas
förslag till ny lydelse av § 28 regeringsformen. Enligt förslaget skulle uttryckligen
utsägas, att kvinna jämlikt blivande lag skulle erhålla tillträde
till prästerliga befattningar. Genom en sådan formulering av § 28 regeringsformen
skulle statsmakterna kunna sägas hava i princip beslutat, att en
lag om kvinnas rätt till prästämbete skall instiftas. Detta går emellertid
utöver ramen för de nu ifrågasatta ändringarna i grundlagen, vilka ju
allenast avse att möjliggöra kvinnas tillträde till statstjänst enligt särskilda
bestämmelser; i fråga om prästerlig tjänst måste dessa, såsom ock de
sakkunniga antagit, erhålla formen av lag, stiftad i den i 87 § 2 mom.
regeringsformen stadgade ordning.

I samband med de ändringar i § 28 regeringsformen, vilka jag
i det föregående har berört, anser jag lämpligheten tala för att viss ändring
äger rum även i § 33 regeringsformen. Enligt denna paragraf kan genom

Motion av
hr C. A.
Lindhagen.

naturalisation till svensk medborgare upptagas utländsk man. I varje
fall sedan tillkomsten av 1894 års lag om förvärvande och förlust av
svensk medborgarrätt har paragrafen tolkats i riktning av att även utländsk
kvinna kan naturaliseras. För att emellertid undanrödja varje möjlighet
till annan tolkning av regeringsformens hithörande bestämmelser än att
naturaliserad kvinna äger lika möjlighet att bekläda ämbeten som naturaliserad
man, anser jag mig höra föreslå, att i paragrafen stadgas, att till
svensk medborgare kan upptagas utländsk man eller kvinna.»

I fråga om § 108 regeringsformen och § 70 riksdagsordningen
(kommitterade för tryckfrihetens vård) hade departementschefen icke funnit
anledning till avvikelse från kommitterades förslag.

Kungl. Maj:ts förslag skilde sig från den av riksdagen såsom vilande
antagna, här nedan återgivna lydelsen allenast därutinnan, att i § 28
regeringsformen första punkten hade följande avfattning:

»Konungen äger att i statsrådet utnämna och befordra svenske män
till alla de ämbeten och tjänster, högre och lägre, vilka äro av den egenskap,
att Konungen fullmakter därå utfärdar, dock böra vederbörande förut
med förslag hava inkommit, där sådana hittills ägt rum.»

Med anledning av propositionen väcktes av hr C. A. Lmdhagen i
Första kammaren en motion, nr 303, däri han hemställde, dels att § 28
regeringsformen måtte erhålla annan lydelse än den av Kungl. Maj:t föreslagna,
dels ock om antagande av sådana ändringar i §§ 17, 21, 27, 96
och 97 regeringsformen samt § 68 riksdagsordningen, att i föreskrifterna
om utseende av justitieråd, regeringsråd, särskild ledamot av lagrådet,
justitiekansler, justitieombudsman och militieombudsman orden »man» och
»män» komme att utbytas mot »person» och »personer». Beträffande § 28
regeringsformen föreslog motionären följande lydelse:

»Konungen äger att i statsrådet utnämna och befordra svenska män
och kvinnor, gifta såväl som ogifta, till alla de ämbeten och tjänster,
högre och lägre, vilka äro av den egenskap, att Konungen fullmakter därå
utfärdar, dock böra vederbörande förut med förslag hava inkommit, där
sådana hittills ägt rum. Konungen vare ock obetaget att efter vederbörandes
hörande, eller uppå deras framställning, till lärarebefattningar vid universiteterna,
de teologiska lärartjänsterna likväl undantagna, såsom ock till
lärare och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd
eller skön konst, ävensom till läkarebefattningar, kalla och befordra även
utländska undersåtar av utmärkt förtjänst, de där den rena evangeliska
läran bekänna. Likaledes må Konungen kunna uti militära ämbeten
nyttja utländska undersåtar av sällsynt skicklighet, men icke till kommen -

(lanter i fästningarna. Till konsul må ock utländsk undersåte nämnas,
där lön ej är med befattningen förenad.

Till prästerligt ämbete — — — — svenska kyrkan.

Konungen fäste vid alla befordringar avseende endast å de sökandes
förtjänst och skicklighet men icke på deras börd, kön eller annat civilstånd.
Ej må någon tilläggas ringare tjänsteförmåner för lika arbete allenast
på grund av olikhet i kön. Kvinna må kunna utnämnas till prästerlig
tjänst i den ordning och enligt grunder, som bestämmas i den uti 87 §
2 mom. stadgade ordning.

Varje departementschef--— — under departementet höra.»

Alternativt yrkade motionären, därest hans förslag till ändrad lydelse
av § 28 regeringsformen icke vunne bifall, att samma paragraf måtte
»omredigeras så, att dels även grunderna för mäns utnämning komme att
hänvisas till enahanda särskilda avgöranden av Konung och riksdag, som
enligt förslaget skulle gälla allenast för kvinnor, samt dels detta särskilda
avgörande, vare sig det komme att omfatta grunder för både mäns och
kvinnors anställning eller endast kvinnors anställning, i båda fallen skulle
ske genom lag.»

I sin motivering framhöll motionären bl. a., att full likställighet
mellan man och kvinna i fråga om rätt att vinna tillträde till statstjänster
borde genomföras i grundlagen, vilken tillika borde innehålla de konstitutiva
bestämmelserna i detta hänseende. Den kungl. propositionens formulering
av § 28 regeringsformen syntes giva en anvisning till eller åtminstone
lämna öppen möjlighet för att kvinnor endast undantagsvis borde ifrågakomma
till befordran till statstjänst. I motsats till Kungl. Maj:t ansåge
motionären riktigt, att i grundlagen intoges bestämmelser rörande gift
kvinnas rätt att innehava statstjänst samt rörande avlöning och andra
tjänsteförmåner. Om däremot riksdagen godkände den av Kungl. Maj:t
förordade utvägen att i annan ordning än i grundlagen fastställa villkoren
för kvinnors tillträde till statstjänst, borde åtminstone i grundlagen
stadgas, att dessa villkor icke finge fastställas annorledes än genom lag.
Vidare borde § 28 erhålla sådan formulering, att den ägde enahanda tilllämplighet
för män som för kvinnor.

Konstitutionsutskottet erinrade i sitt utlåtande (nr 57) om utskottets
yttrande i anledning av en vid 1919 års lagtima riksdag av hr E. Moberger
väckt motion.1 Vidare anförde utskottet med anledning av föreliggande
kungl. proposition och motion:

Konstitu tions utskottet.

1 Jfr. detta betänkande del I sid. 38—44.
3—203419

»Utskottet, som liksom föregående år i princip är av åsikten, att
de hinder, grundlagarna uppställa för kvinnors beklädande av statstjänster,
böra undanröjas, anser sig kunna tillstyrka förevarande kungl. proposition
endast med den ändring, att första punkten i § 28 regeringsformen bibehålies
i sin nuvarande lydelse. Utskottet kan nämligen icke finna skäl
för att, såsom i propositionen föreslagits, låta ordet ''infödde’ utgå. Visserligen
hava inom utskottet sympatier förefunnits för det av hr Lindhagen
framlagda förslaget, vilket i högre grad än Kungl. Maj:ts proposition
syftar till konsekvent genomförande i berörda hänseende av principen
om likställighet mellan man och kvinna. Det i Kungl. Maj ds proposition
framlagda förslaget är emellertid enligt utskottets uppfattning för närvarande
tillfyllest, och anser sig utskottet icke utan föregående utredning
kunna tillstyrka en mera genomgripande förändring av berörda grundlagsparagrafer
i den riktning, som av hr Lindhagen föreslås.»

Med stöd av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen
måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga
följande förslag till ändrad lydelse av §§ 4, 28, 33 och 108 regeringsformen
samt § 70 riksdagsordningen:

neger i a gsformen.

§ 4.

Konungen äger att allena styra riket på det sätt, denna regeringsform
föreskriver; inhämte dock, i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse
och råd av ett statsråd, vartill Konungen kallar och utnämner
kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade, infödde svenske medborgare
av den rena evangeliska läran. Ej må de, som äro i rätt upp- och nedstigande
skyldskap, ej heller syskon eller äkta makar på eu gång vara
ledamöter av statsrådet.

§ 28.

Konungen äger att i statsrådet utnämna och befordra infödde svenske
män till alla de ämbeten och tjänster, högre och lägre, vilka äro av den
egenskap, att Konungen fullmakter därå utfärdar, dock böra vederbörande
förut med förslag hava inkommit, där sådana hittills ägt ruin. Konungen
vare ock obetaget, att, efter vederbörandes hörande, eller uppå deras
framställning, till lärarebefattningar vid universiteterna, de teologiska
läraretjänsterna likväl undantagna, såsom ock till lärare- och andra be -

1!)

ställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst,
ävensom till läkarbefattningar, kalla oeh befordra även utländske män av
utmärkt förtjänst, de där den rena evangeliska läran bekänna. Likaledes
må Konungen kunna uti militära ämbeten nyttja utländske män av sällsynt
skicklighet, men icke till kommendanter i fästningarna. Till konsul
må oek utländsk man nämnas, där lön ej är med befattningen förenad.

Till ämbeten och tjänster, varom ovan sägs, må med tillämpning
av grunder, som av Konungen och riksdagen godkänts, även kvinnor
kunna utnämnas och befordras, dock att kvinna ej må utnämnas till
prästerlig tjänst, där ej annorledes blivit bestämt i den ordning, 87 §
2 mom. stadgar.

Till prästerligt ämbete eller till annan tjänst, varmed är förenat
åliggande att meddela undervisning i kristendom eller teologisk vetenskap,
kan endast den utnämnas, som bekänner den rena evangeliska läran.
Till alla övriga ämbeten eller tjänster, med det undantag i avseende å
statsrådets ledamöter, som i 4 § stadgas, må bekännare av annan kristen
troslära, ävensom av den mosaiska, kunna nämnas; dock må icke någon,
som ej tillhör den rena evangeliska läran, såsom domare eller innehavare
av annan tjänst deltaga i handläggning eib v avgörande av fråga, som
angår religionsvård, religionsundervisning eller befordringar inom den
svenska kyrkan.

Konungen fäste vid alla befordringar avseende endast å de sökandes
förtjänst och skicklighet, men icke på deras börd. Varje departementschef
skall föredraga och expediera alla ärenden rörande befordringar,
förordnanden, tjänstledighet och avsked, till och ifrån ämbeten oeh tjänster
vid de verk och stater, som under departementet höra.

§ 33.

Kpnungen äger att i den ordning och under de villkor, som bestämmas
genom särskild lag, stiftad i den ordning 87 § 1 inom. stadgar,
genom naturalisation till svensk medborgare upptaga utländsk man eller
kvinna. Sålunda naturaliserad utlänning njute samma rättigheter och
förmåner, som infödd svensk medborgare, dock utan att kunna till ledamot
av statsrådet utnämnas.

§ 108.

Lagtima riksdag skall vart fjärde år, på sätt i riksdagsordningen
sägs, förordna sex för kunskaper och lärdom kända personer att jämte

Reserva tioner.

justitieombudsmannen, som bland dem förer ordet, utöva vård över tryckfriheten.
Dessa kommitterade, av vilka två, utom justitieombudsmannen,
skola vara lag fara e, äge sådan befattning, att i händelse någon författare
eller boktryckare, innan tryckningen, själv överlämnar dem en skrift och
begär deras yttrande, huruvida åtal därå, efter tryckfrihetslagen, kan äga
rum, skola justitieombudsmannen och minst trenne kommitterade, varav
en lagfaren, ett sådant yttrande skriftligen avgiva. Förklara de däruti,
att skriften må tryckas, vare då både författare och boktryckare från
allt ansvar frie, och ligge det å kommitterade.

Riksdagsordningen.

§ 70.

Lagtima riksdag skall vart fjärde år förordna sex för kunskaper
och lärdom kända personer att, jämte justitieombudsmannen, som bland
dem förer ordet, utöva vård över tryckfriheten. Dessa kommitterade, av
vilka två, utom justitieombudsmannen, skola vara lagfarna, väljas medelst
omröstning genom tjugufyra valmän, därav vardera kammaren inom sig
utser tolv. Avgår mellan riksdagarna någon bland kommitterade, välja
de övriga till det lediga rummet en behörig person. I

I en till konstitutionsutskottets utlåtande fogad reservation anförde
hr M. Hellberg:

»Den reform: kvinnornas tillträde till statstjänster, som den kungl.
propositionen avser att åstadkomma och som blivit ännu mera aktuell
genom kvinnornas nyvunna likställighet med männen i politiska och
kommunala rättigheter och skyldigheter, borde enligt min mening genomföras
klart och principiellt och inte i sådan form, att den nya bestämmelsen
närmast framstår som ett halvt motvilligt medgivet undantag från
den gamla. Det borde utan prut sägas ifrån, att kvinnor lika väl som
män kunna befordras till nämnda tjänster. Och detta kan stadgas utan
fara, då den naturbestämda olikheten i könens anlag och uppgifter kan
anses utgöra en fullt tillräcklig garanti för att kvinnorna inte komma
att intränga på verksamhetsområden, för vilka de sakna erforderliga
förutsättningar att göra sig gällande. Jag har därför ansett att utskottet
i huvudsak bort ansluta sig till den uppfattning och det förslag, som
fått uttryck i herr Lindhagens motion.

Dock synes mig att det tillägg han påyrkat i § 28 regeringsformen
— innebärande, att i andra raden efter ordet ''kvinnor’ skall

tillsättas gifta såväl som ogifta, att vid befordringar avseende icke får
fästas vid ’kön eller annat civilstånd’ samt att ringare tjänsteförmåner
för lika arbete icke får tilläggas någon allenast på grund av olikhet i
kön — inte nödvändigtvis där behöva införas. — Den nya bestämmelsen
om kvinnas rätt att befordras till prästerligt ämbete torde lämpligast
böra insättas i sammanhang med de andra bestämmelserna om sådant
ämbete. — Och i stället för orden utländska undersåtar resp. utländsk
undersåte torde lämpligare och i analogi med det uttryckssätt Kungl. Maj:t
använt i sitt förslag om ändring av § 4 regeringsformen böra användas
utländsk medborgare.

Då jag inte funnit behövligt att i förstnämnda paragraf behålla
ordet infödde, har jag ansett, att denna paragrafs avfattning i den delen
bort tillstyrkas i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag.

Jag har alltså tillåtit mig yrka, att § 28 regeringsformen skulle
erhålla följande förändrade lydelse:

Konungen äger att i statsrådet utnämna och befordra svenska män
och kvinnor till alla de ämbeten och tjänster, högre och lägre, vilka äro
av den egenskap, att Konungen fullmakter därå utfärdar, dock böra vederbörande
förut med förslag hava inkommit, där sådana hittills ägt rum.
Konungen vare ock obetaget att efter vederbörandes hörande, eller uppå
deras framställning, till lärarebefattningar vid universiteterna, de teologiska
läraretjänsterna likväl undantagna, såsom ock till lärare- och andra
beställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst,
ävensom till läkarebefattnigar, kalla och befordra även utländska medborgare
av utmärkt förtjänst, de där den rena evangeliska läran bekänna.
Likaledes må Konungen kunna uti militära ämbeten nyttja utländska
medborgare av sällsynt skicklighet, men icke till kommendanter i fästningarna.
Till konsul må ock utländsk medborgare nämnas, där lön ej
är med befattningen förenad.

Till prästerligt ämbete må kvinna kunna utnämnas i den ordning
och enligt grunder, som bestämmas i 87 § 2 mom. Till sådant ämbete
eller till annan tjänst — —• — — under departementet höra.

Vidare har jag yrkat bifall till hr Lindhagens ändringsförslag i
§§ 17, 21, 27, 96 och 97 regeringsformen samt § 68 riksdagsordningen.»

Reservation hade vidare anmälts av hr K. E. von Geijer, vilken
med instämmande av fyra ledamöter yttrat:

»Då jag principiellt anser, att kvinna icke bör bekläda statsrådsbefattning,
eller militär eller civilmilitär tjänst, domarebefattning eller prästerlig
tjänst, hemställer jag, som i övrigt är ense med utskottet om de

ifrågasatta grundlagsändringarna, att den ifrågasatta ändringen i § 4 regeringsformen
icke måtte av riksdagen godkännas; samt att, vad § 28 regeringsformen
angår, måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling
antagas följande lydelse av paragrafen:

§ 28.

Konungen äger att i statsrådet utnämna och befordra intodde
svenske män — — — — förenad (lika med utskottets förslag).

Till ämbeten och tjänster, varom ovan sägs, må med tillämpning
av grunder, som av Konungen och riksdagen godkänts, även kvinnorkunna
utnämnas och befordras; dock att kvinna ej må utnämnas till militär-
eller civilmilitär befattning, domarebefattning eller prästerlig tjänst.

Till prästerligt ämbete — — — — svenska kyrkan (lika med utskottets
förslag).

Konungen fäste —--— departementet höra (lika med utskot tets

förslag).»

Slutligen hade antecknats reservation av hr A. Forssell, vilken likväl
icke angivit sin mening.

Ärendets be- Ärendet förekom till behandling i kamrarna den 5 juni 1920.

kamrarna I Första kammaren yrkades dels bifall till utskottets hemställan, dels

avslag å utskottets förslag, i vad det avsåge vissa paragrafer i regeringsformen,
dels av hr von Geijer, att såsom vilande till vidare grundlagsenlig
behandling måtte antagas det förslag till ändrad lydelse av §§ 28,
33 och 108 regeringsformen samt § 70 riksdagsordningen, som förordats
i den av honom avgivna reservationen, dels ock av hr Hellberg, att såsom
ett sammanhängande förslag skulle för vidare grundlagsenlig behandlingantagas dels

den ändrade lydelse av § 28 regeringsformen, som förordats i
hr Hellbergs vid utlåtandet anförda reservation, dock med den ändring,
att paragrafens andra stycke avfattades sålunda:

»Till prästerligt ämbete må kvinna kunna utnämnas med tillämpning
av grunder, som bestämmas i den ordning 87 § 2 mom. stadgar.
Till sådant ämbete eller till annan tjänst----under departemen tet

höra»;

dels den ändrade lydelse av §§ 4 och 33 regeringsformen samt
§ 70 riksdagsordningen, som Kungl. Maj:t föreslagit;

dels ock de ändringar i §§ 17, 21, 27, % och 97 regeringsformen
samt § (58 riksdagsordningen, som förordats i hr Lindhagens motion i
ämnet.

Frågan avgjordes genom tre särskilda omröstningar. I den första
voteringen bifölls utskottets förslag med 56 röster mot 47, vilka avgåvos
för förkastande av samma förslag. I nästa votering antogs såsom vilande
för vidare grundlagsenlig behandling det av hr von Geijer framställda
förslaget med 56 röster mot 52, vilka avgåvos för förkastande
av detta förslag. Slutligen förkastades det av hr Hellberg framställda
förslaget med 66 röster mot 42, vilka avgåvos för antagande av samma
förslag.

Andra kammaren biföll utskottets hemställan med 88 röster mot 53,
vilka avgåvos för bifall till hr von Geijers reservation.

Båda kamrarna hade alltså såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling antagit utskottets förslag och Första kammaren för sin del
därjämte ett förslag, innefattande avslag å ändringen i § 4 regeringsformen
och en från utskottets förslag avvikande lydelse av § 28 regeringsformen,
men i övrigt lika lydande med utskottets förslag.

Redan innan riksdagen fattat beslut i nu omförmälda grundlagsfråga,
hade en länge förberedd och djupt ingripande reform inom privaträttens
område vunnit sin slutliga lösning. I den nya giftermålsbalken av år 1920
ingå vissa delar, som sedan några år varit gällande lag. Ny är den lagstiftning,
som skall reglera rättsförhållandena mellan makar eller, såsom
ämnet även plägat betecknas, äktenskapets rättsverkningar. Yad som
framför annat ger denna nya lagstiftning dess prägel och särskilt i detta
sammanhang är av betydelse, är det fullständiga upphävandet av mannens
målsmanskap och den även i övrigt genomförda rättsliga likställigheten
mellan makarna. Målsmanskapet har hittills utgjort en väsentlig
inskränkning av den gifta kvinnans rättsliga handlingsförmåga och i många
fall stått såsom ett hinder för henne att ägna sig åt arbete utom hemmet
och familjen. Möjligheterna för gift kvinna att utöva självständig förvärvsverksamhet
eller att innehava offentlig eller enskild tjänsteställning
hava därför varit starkt begränsade. Då målsmanskapet nu avskaffas,
innebär detta, att med avseende å rätten att fritt bestämma över användningen
av sin arbetskraft den gifta kvinnan kommer att intaga samma
ställning som den ogifta. För den fortsatta utredningen av frågan om
kvinnors tillträde till statstjänster medför denna likställdhet givetvis i viss
mån en förenkling. Men av högre betydelse än denna direkta inverkan
är dock härvid den ifrågavarande reformens principiella innebörd. Den

utgör det sista ledet i en utveckling, som efterhand fört kvinnan till en
med mannen jämbördig ställning i privaträttsligt hänseende. Kravet på
utjämnande av den åtskillnad, som ännu består på det offentligträttsliga
området, kan därmed endast hava vunnit i styrka. Betraktad ur denna
allmännare synpunkt, måste lösningen av den nu föreliggande uppgiften,
beredande av vidgade möjligheter för kvinnor att vinna inträde i statstjänsten,
framstå såsom en naturlig fullföljd av det reformarbete, som
under den senaste tiden ägt rum i vårt land.

Sättet för utredningsuppdragets fullföljande.

Vid den första planläggningen av det åt kommitterade anförtrodda
utredningsarbetet framställde sig såsom den uppgift, vilken i främsta
rummet borde beredas en lösning, utarbetandet av förslag till de grundlagsändringar,
som påkallades för ordnande av frågan om kvinnors tillträde
till statstjänster. Bestämmande för kommitterades förslag i detta
hänseende var den uppfattning, att de ifrågavarande ändringarna icke
borde erhålla större räckvidd än att genom dem allenast undanröjdes
nuvarande hinder för kvinnors tillträde till de i grundlagarna avsedda
tjänsterna, under det att den positiva regleringen av frågan hänvisades
att ske i annan ordning än genom grundlagsstadganden. I samband
härmed upptogs till principiell undersökning frågan om den utsträckning,
i vilken statstjänster av detta slag — s. k. fullmaktstjänster — borde
stå öppna för kvinnor. Resultatet av den prövning, kommitterade ägnat
denna del av sitt ämne, föreligger i del I av detta betänkande.

Såsom framgår av den här ovan lämnade översikten av frågans
senaste behandling, hava, i väsentlig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts
förslag, grundlagsändringar i nyss angivna syfte blivit av riksdagen antagna
såsom vilande till 1921 års riksdag. Därest dessa ändringar vinna
slutligt godkännande, avlägsnas, i stort sett, från grundlagarna de bestämmelser,
vilka för närvarande innefatta hinder för kvinnors anställning
i statstjänst. I fråga om statsrådsämbete kommer grundlagsändringen
att innebära ett definitivt medgivande av behörighet för kvinna
att bekläda sådant ämbete. Beträffande fullmaktstjänsterna i allmänhet
kommer § 28 regeringsformen att undergå ändring i vad Kungl. Maj:ts
utnämningsrätt nu är begränsad till män samt att i fråga om utnämnande
av kvinnor till alla dylika tjänster inrymma en hänvisning till
särskilda bestämmelser, meddelade i annan form än grundlag. Endast
i ett avseende kommer det gamla grundlagshindret att kvarstå, nämligen
i fråga om de båda folkrepresentativa åklagarinstitutionerna, justitieombudsmans-
och militieombudsmansämbetena. Skälen till att i sist -

4—203-U9

nämnda hänseende med grundlagsändring ansetts böra åtminstone tillsvidare
anstå framgå av chefens för justitiedepartementet här ovan återgivna
yttrande i samband med Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till
1920 års riksdag.

I det läge, vari frågan alltså numera befinner sig, blir den närmaste
uppgiften för det fortsatta utredningsarbetet att förbereda utfärdandet
av grunder för kvinnors utnämnande till fullmaktstjänster. Dylika
grunder utgöra nämligen, såsom anmärkts, det nödvändiga och uttryckligen
förutsatta komplementet till ändringen i § 28 regeringsformen.

Under beteckningen »grunder» rymmas i detta fäll bestämmelser i
ett flertal ganska olikartade ämnen. I första hand påkallas självfallet
ett angivande av de områden inom statstjänsten, vilka skola stå öppna
för kvinnor. Det ligger i sakens natur, att de regler, som givas i detta
avseende, icke kunna begränsas till fullmaktstjänsterna utan böra avfattas
med hänsyn jämväl till övriga statstjänster. I nära sammanhang härmed
står frågan, huruvida vissa statstjänster kunna anses vara av den
art, att de lämpligen böra, såsom för närvarande i åtskilliga fall sker,
uteslutande besättas med kvinnliga innehavare. Likaledes kräves en
prövning av spörsmålet, huruvida i fråga om beklädande av statstjänst.
eu åtskillnad i större eller mindre omfattning bör göras mellan
gifta och ogifta kvinnor. Frågorna om fastställande av principer för de
kvinnliga statstjänarnas avlöning och pensionering äro visserligen jämförelsevis
fristående, men deras lösning kan uppenbarligen ej undanskjutas
vid införandet av vidgad behörighet för kvinnor att bekläda statstjänst,
en utvidgning, som sträcker sig ända till principiell likställdhet
mellan man och kvinna.

Innan kommitterade övergå till saklig prövning av de särskilda
spörsmål, vilka alltså ligga inom ramen för detta utredningsuppdrag,
torde i korthet böra beröras frågan om den ordning, i vilken de nu avsedda
grunderna för kvinnors tillträde till statstjänster böra komma till
stånd. Såsom under ärendets föregående behandling ofta framhållits,
lämnar den i § 28 regeringsformen gjorda hänvisningen till »grunder,
som av Konungen och riksdagen godkänts», öppet, huruvida de erforderliga
bestämmelserna skola meddelas i form av lag eller såsom beslut i
samband med statsregleringen. Givetvis är dessa bestämmelsers sakliga
innehåll väsentligen avgörande för frågan, huruvida den ena eller andra
formen bör erhålla företräde vid bestämmelsernas fastställande, och denna
fråga kan därför rätt bedömas först sedan utredningsmaterialet framlagts.
Då det emellertid för den efterföljande framställningen otvivelaktigt med -

för vissa fördelar, att ämnets formella behandling redan på förhand klargjorts,
har det synts lämpligt att här lämna en sammandragen redogörelse
för den ståndpunkt, förslaget i detta hänseende intager.

De bestämmelser, grundlagarna innehålla i fråga om statstjänarnas
rättsliga ställning, hava huvudsakligen karaktären av konstitutiva princip
stadgande!! med hänsyn till vissa ämbeten och tjänster. I den allmänna
lagstiftningen, exempelvis på straff- och processrättens områden, ingå
vissa föreskrifter angående ämbets- och tjänstemäns rättigheter och skyldigheter
i särskilda avseenden. Pensionsrätten är föremål för en speciell
lagstiftning. Andra dylika föreskrifter tillhöra området för Kung].. Maj:ts
administrativa befogenheter. Därutöver har i vidsträckt omfattning för -vattningens organisation och tjänstinnehavarnas ställning kommit att bestämmas
genom beslut i samband med statsregleringen. _ Vid avlöningsstaternas
behandling har riksdagen såsom villkor och förutsättning löi
anslags utgående fastställt vissa regler, såsom exempelvis angående arten
av olika tjänster, deras antal och tillsättning, tjänstårsberäkning och uppflyttning
i högre lönegrad, semester, daglig tjänstgöringstid m. m. ävensom
i övrigt villkor och bestämmelser för åtnjutande av fastställda löneförmåner,
och det har därefter ankommit på Kungl. Maj:t att i enlighet
med riksdagsbeslutet utfärda erforderliga föreskrifter. Då på detta sätt
organisatoriska förvaltningsfrågor anknytas till anslagsfrågor, komma
även de förra i händelse av kamrarnas skiljaktiga beslut att avgöras
genom gemensam votering. Även om vid löneregleringarna största möjliga
uniformitet eftersträvas och sålunda samma eller i huvudsak likartade
bestämmelser faktiskt gälla för ett flertal olika verk och stater, komma
dessa bestämmelser till stånd genom skilda beslut. Under den senaste
tiden har härutinnan en förändring förberetts så tillvrida, att avlöningsbestämmelserna
för vissa varandra närstående verk behandlats gemensamt.
Så skedde vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken (postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk), och
senast har löneregleringskommittén i betänkande den 3 november 1920
i nära anslutning till nyssnämnda lönereglering framlagt förslag till gemensamt
avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement
och centrala ämbetsverk. Men därutöver har eu enhetlig behandlingsform
för frågor av'' denna art hos oss varit utesluten. Annorlunda är förhållandet
i vissa främmande länder, t. ex. i Danmark, där budgetens fastställande
förutsätter samstämmiga beslut av representationens båda avdelningar.
Till en »Lov om Statens Tjenestemamd» hava i sistnämnda
land sammanförts ej blott de föreskrifter, som reglera befattningshavarnas
ställning och tjänstgöring, utan även lönestater och bestämmelser angå -

ende pensioneringen. Aven i Norge bär tillkommit en lagstiftning, som
avser att ordna statstjänstemannens rättsliga ställning (Lov om offentlige
tjenestemasnd).

Bortsett från den år 1909 genomförda grundlagsändringen, vilken
emellertid intill senaste tid saknat praktisk betydelse, hava de bestämmelser,
som hittills i vårt land meddelats angående kvinnors tillträde till
statstjänster, i allmänhet tillkommit genom statsregleringsbeslut. På
denna väg hava sålunda ej blott angivits de befattningar, vilka kunna
beklädas av kvinnor, utan även fastställts principerna för deras avlönande
och givits speciella regler angående gift kvinnas ställning såsom statstjänare.
Beträffande pensioneringen har den särskilda lagstiftning, som
gäller för statens civila tjänstinnehavare, erhållit tillämpning även i fråga
om de kvinnliga, så vitt angår deras egen pensionering. Någon pensionering
av kvinnliga statstjänares efterlevande anhöriga har "hittills icke
kommit till stånd.

Det av löneregleringskommittén år 1911 framlagda förslaget till
grunder för kvinnors tillträde till de med 1909 års grundlagsändring avsedda
tjänsterna innebar icke någon avvikelse från det sålunda vedertagna
sättet för dessa frågors behandling. Förslaget hade visserligen
formen av allmänna principbestämmelser, sammanförda till eu författning,
men var tydligen avsett att prövas i den ordning, som gäller för
statsregleringsärenden. Om förslaget kommit att föreläggas riksdagen,
torde till vägagåendet hava blivit detsamma, som förekommit i vissa likartade
fall, såsom då vid de senaste årens beslut angående dyrtidstilllägg
åt befattningshavare i statens tjänst dylika grunder upptagits i ett
författningsförslag, vilket vidfogats Kungl. Maj ris proposition i ämnet
och därefter i enlighet med riksdagens beslut, eventuellt tillkommet genom
gemensam votering, utfärdats av Kungl. Majri såsom kungörelse. Enahanda
är förhållandet med ovan nämnda förslag till avlöningsbestämrnelser
för vissa befattningshavare, vilket av samma kommitté avgivits
den 3 november 1920. I särskilt yttrande beträffande förslaget till avlöningsreglemente
har eu av kommitténs ledamöter anmärkt, att i nämnda
förslag liksom i det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken
aterfunnes åtskilliga bestämmelser, som icke i första hand avsåge lönefrågor
utan berörde förhållanden av allmänt rättslig natur. Detta gällde
om vissa stadganden angående tillsättning av tjänster, förening av" tjänster
och gift kvinnas rätt att erhålla och kvarstå i ordinarie befattning
samt om bestämmelser angående befattningshavares skyldighet att underkasta
sig förflyttning in. in. Enligt denne ledamots mening borde de
stadganden av mera allmän innebörd, som avsåge tjänsters tillsättande

■1<)

eller eljest ginge ut på att reglera statstjänarnas rättsliga ställning, hava
sin plats i allmän lag. Därvid kunde, bland annat, erinras, hurusom
förslag förelåge att under den allmänna lagens form fastställa principerna
för kvinnas rätt att bekläda statstjänster. Möjligen skulle det
finnas lämpligt, att de allmänna regler i sålunda berörda hänseenden,
som ansåges erforderliga utöver givna grundlagsstadganden, i större eller
mindre utsträckning sammanfördes i en särskild tjänstemannalag. Då
förevarande spörsmål givetvis vore av rätt invecklad natur, hade det icke
lämpligen kunnat av kommittén i detta sammanhang upptagas till närmare
behandling. Det förefölle emellertid som om — synnerligen i nuvarande
tid, då av skilda anledningar frågan om statens förhållande till
sina tjänare, manliga såväl som kvinnliga, påkallade särskilt beaktande
— det skulle vara av ej ringa betydelse, att ett rationellt ordnande av
bär ifrågavarande förhållanden komme till stånd.

Under behandlingen av denna fråga har ofta och med styrka framhållits
såsom ett önskemål, att grunderna för kvinnors tillträde till statstjänster
i så stor utsträckning som möjligt kunde frigöras från beroendet
av statsregleringen genom att de utformades till bestämmelser av lags
natur. Denna uppfattning har utan tvivel i ej ringa mån rönt inflytande
av vissa erfarenheter från frågans tidigare utvecklingsskeden. De hinder,
som undan för undan rest sig mot en lösning efter klara och fasta linjer,
den principlöshet, som enligt mångas mening ända intill senaste tid kännetecknat
frågans behandling, och sist, men icke minst, de ogynnsamma omständigheter,
som nästan fullständigt förtagit den praktiska verkan av
1909 års starkt begränsade grundlagsändring, hava antagits vara i ganska
hög grad beroende av en för frågor av denna art mindre väl lämpad
handläggningsform. Genom frågans behandling såsom ett lagstiftningsärende
har man främst velat ernå en mera principiell och enhetlig prövning
än som kan komma till stånd, om frågan, uppfattad såsom ett statsregleringsärende,
måste splittras till detaljer inom olika huvudtitlar. Därjämte
har en särskild olägenhet ansetts ligga däri, att frågor som dessa
skulle komma att i riksdagen eventuellt avgöras genom gemensam votering,
då därigenom en viss fara för inkonsekvens i besluten och förbiseende
av principiella synpunkter måste anses vara för handen. I mest utpräglad
form har nu antydda betraktelsesätt framträtt i yrkande om de viktigaste
principbestämmelsernas upptagande i grundlagen.

I del I av betänkandet har givetvis åt denna frågas formella sida
kunnat ägnas uppmärksamhet endast från rent preliminära utgångspunkter.
De uttalanden, som i detta hänseende blivit gjorda, hava emellertid gått

i nyss antydd riktning. Det tiar sålunda framhållits såsom önskvärt, att
en blivande lagstiftning komme att med största möjliga fullständighet
angiva principerna för kvinnors tillträde till statstjänster. I väsentliga
delar har denna uppfattning kunnat vidhållas vid det närmare övervägande,
som kunnat äga rum först efter prövning av de föreliggande sakfrågorna.
Helt utan modifikation har tanken dock icke ansetts böra eller kunna
komma till utförande. Vissa av de frågor, vilka i enlighet med den föregående
framställningen nu skola upptagas till reglering, äro enligt kommitterades
mening av den natur, att deras lösning måste sökas annorledes
än i lagstiftningens form, utan att därför önskemålet om ett avgörande
efter konsekvent fasthållna principer uppgives. Att en dylik ståndpunkt
ej heller varit främmande vid den slutliga beredningen av förslaget
till den nu vilande grundlagsändringen, framgår av den kungl. propositionen.

Det -torde numera få anses ställt utom fråga, att stommen för de
grunder», till vilka den nya lydelsen av § 28 regeringsformen hänvisar,
bör utgöras av eu allmän regel om kvinnas principiella likställighet med
man i fråga om behörighet att innehava statstjänst. Till denna huvudregel
böra tydligen anslutas bestämmelser för de särskilda fall, i vilka
densamma icke skall gälla. Härigenom erhåller ur formell synpunkt den
föreliggande uppgiften sin naturliga begränsning. Endast i den mån
avvikelse göres från den allmänna likställighetsprincipen, äro särskilda
bestämmelser behövliga; även om genomförandet av densamma i något
visst avseende innebär en nog så genomgripande nyhet i förhållande till
vad tidigare gällt, föreligger icke någon nödvändighet att särskilt understryka
detta genom att för det särskilda fallet upprepa den allmänna
regeln. Någon i detalj utförd reglering av de kvinnliga befattningshavarnas
ställning kan därför icke avses. Vad i grundlag, allmän lag
eller administrativa förordningar finnes stadgat om statens befattningshavare
i allmänhet erhåller genom likställighetsprincipens antagande tilllämpning
även å de kvinnliga befattningshavarna, såvida annat ej uttryckligen
uttalats. De i § 28 regeringsformen avsedda grunderna få
därför, jämsides med fastställandet av likställighetsprincipen, karaktär av
undantagsbestämmelser. Ett helt annat läge hade frågan om kvinnors anställning
i statstjänst, då man genom 1909 års grundlagsändring tog det
första steget mot dess lösning. Endast ett begränsat område av statstjänsten
var därmed avsett att öppnas för kvinnorna. Om det näi’mare
innehållet av de grunder, som skulle bliva bestämmande för reformens
praktiska utförande, rådde från början oklarhet och ovisshet. Den meningsskiljaktighet,
som i detta hänseende snart nog framträdde, medförde

ett långvarigt uppskov med avgörandet. För eu tillämpning av likställighetsprincipen
kunde ej vinnas anslutning ens i fråga om dessa speciella
verksamhetsfält. Då man alltså förutsatte, att de kvinnliga befattningshavarna
i många hänseenden skulle få eu annan ställning än de manliga,
blev följden, att man med avseende å olika detalj spörsmål fann behov
av en reglering, som med likställighetsprincipens antagande måste
anses överflödig.

Då, såsom förut erinrats, det här ifrågavarande området för närvarande
till väsentlig del är underlagt statsregleringen, ligger det helt
naturligt särskild vikt vid att med noggrannhet undersökes, huruvida
mot ett överförande av dessa frågor till lagstiftningsområdet hinder kan
anses möta ur konstitutionell synpunkt eller huruvida i allt fall övervägande
lämplighetsskäl tala för att de fortfarande behandlas såsom statsregleringsärenden.

Med ledning av de synpunkter, ur vilka alltså enligt kommitterades
åsikt frågan om formen för fastställande av grunderna för kvinnors tillträde
till statstjänster bör bedömas, hava kommitterade stannat vid det
resultat, att vissa av de här föreliggande frågorna böra regleras genom
lag, andra åter behandlas i hittills övlig ordning.

Till de bestämmelser, vilka böra erhålla lags natur, hör i främsta
rummet den ovan berörda regeln om kvinnas principiella likställdhet
med man i fråga om behörighet att innehava statstjänst. Redan i föregående
del av betänkandet har framhållits, att i lag jämväl böra angivas
de områden av statstjänsten, från vilka kvinnor skola vara uteslutna.
Någon gensaga häremot har icke försports, och befogad invändning synes
ej heller ur någon synpunkt kunna göras gällande mot dessa frågors
undandragande från statsregleringen. Detta gäller enligt kommitterades
mening även frågan om gift kvinnas behörighet att innehava statstjänst;
de speciella bestämmelser, som i detta hänseende eventuellt kunna finnas
erforderliga, synas icke äga nödvändigt sammanhang med statsregleringen,
utan fastmera hava sin naturliga plats i den lagstiftning, som anvisar
området för kvinnors anställning i statens tjänst. Beträffande de kvinnliga
statstjänarnas pensionering äro, såsom förut erinrats, bestämmelser
meddelade i den speciella lagstiftning, som gäller i detta avseende. Härav
torde följa, att de nya eller ändrade bestämmelser, som påkallas av den nu
ifrågasatta utvidgningen av kvinnors tillträde till statstjänster, böra infogas
i den redan befintliga lagstiftningen. Därest pensionering av kvinnliga
statstjänares efterlevande anhöriga anses böra komma till stånd,
synes denna fråga likaledes böra ordnas på hittills vanligt sätt för såväl

manliga som kvinnliga statstjänare och sålunda icke föranleda särskilda
lagstiftningsåtgärder.

De återstående frågor, vilka här skola göras till föremål för utredning,
nämligen om vissa statstjänsters eventuella reserverande för kvinnor
samt om principerna för de kvinnliga statstjänarnas avlönande, hava
kommitterade däremot ansett icke vara av beskaffenhet att böra eller
kunna regleras genom lag, utan fortfarande som hittills böra behandlas
såsom statsregleringsärenden. De skäl, som varit bestämmande för denna
ståndpunkt, komma att närmare utvecklas i sammanhang med den sakliga
behandlingen av dessa frågor.

Skulle framdeles en lagstiftning komma till stånd, vilken har till
ändamål att i allmänhet reglera statstjänarnas rättsliga ställning, torde
lagbestämmelser av det slag, som nu föreslås speciellt i fråga om kvinnliga
statstjänare, komma att ingå i en dylik mera omfattande lagstiftning.
Intill dess att detta sker, har beträffande de kvinnliga statstjänarna en
vidsträcktare reglering i form av lag än kommitterades förslag innefattar,
icke synts böra ifrågakomma.

Frånsett de ändringar, som föreslås i gällande lagstiftning angående
civila tjänstinnehavares pensionering, hava de bestämmelser, vilka
i enlighet med det ovan anförda ansetts böra erhålla formen av lag,
sammanförts till ett lagförslag, betecknat förslag till lag innefattande bestämmelser
angående kvinnas tillträde till statstjänst. Till upptagande i
särskild lagstiftning hava, på sätt redan i del I av betänkandet förordats,
de bestämmelser utbrutits, vilka avse frågan om tillträde för kvinnor
till prästerliga eller andra kyrkliga tjänster. Att sistnämnda bestämmelser
på detta sätt behandlas för sig, har sin huvudsakliga grund däri,
att de äro av kyrkolags natur och att kyrkomötet därför har att yttra
sig i frågan. Därtill kommer det skäl, att till en lagstiftning i detta
ämne höra åtskilliga stadganden av den speciella innebörd, att de icke
synts lämpligen kunna formellt samordnas med de allmänna bestämmelserna
angående kvinnors tillträde till statstjänster. Med avseende å
prästerliga och kyrkliga tjänster kommer särskilt betänkande att framdeles
avgivas.

I samband med utarbetandet av nu omförmälda lagförslag har
uppmärksamhet ägnats gällande lagstiftning, i vad den beröres av de
nya bestämmelserna. Till vinnande av överensstämmelse i sådant hänseende
framläggas förslag till lag innefattande tillägg till 1 kap. 6 § rättegångsbalken,
lag innefattande tillägg till 15 kap. 3 § rättegångsbalken samt
lag om ändrad lydelse av 23 § i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd.

1 den följande framställningen upptages först frågan om kvinnors
behörighet att innehava statstjänst till den del, denna fråga icke behandlats
i del t av betänkandet. I anslutning härtill redogöres för innehållet
av de i detta hänseende föreslagna lagbestämmelserna och vissa i samband
därmed uppkommande spörsmål. Sedan därefter behandlats frågan
om gift kvinnas ställning i statstjänsten, fortsättes framställningen
med utredning och förslag beträffande de kvinnliga statstjänarnas avlöning
och pensionering, varefter den avslutas med yttrande i spörsmålet om
vissa statstjänsters reserverande för kvinnor.

5—203419

Frågan om behörighet för kvinnor att innehava statstjänst.

Det i del I av betänkandet framlagda utredningsresultatet avser
endast en del, om ock den viktigaste, av statstjänsterna, nämligen de
s. k. fullmaktstjänsterna. För att utredningen skall bliva fullständig erfordras
sålunda jämväl eu undersökning ur motsvarande synpunkter angående
de statstjänster, vilka icke äro att hänföra till kategorien fullmaktstjänster.
Innan sistnämnda fråga upptages till särskild behandling,
torde emellertid några allmänna anmärkningar, som hava avseende å
samtliga tjänster, här vara på sin plats.

Begreppet För det av kommitterade uppgjorda lagförslaget är begreppet stats statst/anst.

grundläggande, men förslaget upptager dock icke någon definition

av detta begrepp. I allmänhet torde en sådan definition ej heller vara
behövlig, då i det ojämförligt övervägande antalet fall någon tvekan icke
kan råda om begreppets innebörd. Men sedan diskussionen lämnat fullmaktstjänsterna
och övergått till att röra sig om övriga tjänster, gör sig
otvivelaktigt någon osäkerhet gällande om var skiljelinjerna mot vissa
närliggande områden äro att finna. I synnerhet framträder svårigheten
att i vissa fall draga en bestämd gräns mellan statliga och kommunala
funktioner. Att till statstjänster icke hänföras befattningar, vilka tillkommit
för den egentliga kommunalförvaltningen eller för utförande av
kommunala arbeten o. dyl., torde vara självklart. Ej heller avses härvid
den kommunala fattigvården, då denna genom särskild lagstiftning
utgör ett noga avgränsat område. Till handhavande av den kommunala
självstyrelsen har emellertid även överlämnats en mångfald allmänt samhälleliga
uppgifter, framför allt på den offentliga undervisningens och
sjukvårdens områden. Även rättsvården, vars upprätthållande är i eminent
mening eu statens angelägenhet, står till någon del under kommunalt
inflytande därigenom, att vissa domare tillsättas genom kommunala
val, samt därigenom, att kommunerna fått sig tillagda omfattande uppgifter
i fråga om utsöknings- och polisväsendet. Utan att flera exempel

framdragas torde härmed vara påvisat, att i vissa fall eu tvekan ej är
utesluten, huruvida eu befattning skall anses såsom eu statstjänst eller
eu kommunaltjänst. Om de av kommitterade föreslagna bestämmelserna
komma att upphöjas till lag, skulle denna tvekan då också kunna sträcka
sig till frågan, huruvida i ett dylikt fall tjänsten kan beklädas av eu
kvinna. Visserligen torde dylika frågor vid lagens tillämpning erhålla
mindre aktualitet och bereda ringare svårighet än först kan synas antagligt.
Om nämligen befattningen uppfattas såsom eu statstjänst, löses
frågan av lagen. Anses den åter böra betraktas såsom en kommunaltjänst,
erbjuder frågan om möjligheten att anställa en kvinna icke någon
svårighet, då några legala föreskrifter icke i sådant hänseende för kommunerna
uppställa särskilda hinder eller i allt fall sådana hinder icke
torde komma att bestå efter genomförandet av den nya lagstiftningen i
vidare mån, än stöd därför kan hämtas just hos denna lagstiftning.
Ehuru således en närmare utförd begreppsbestämning icke lärer vara avstörre
praktiskt värde och därför också ansetts kunna utan olägenhet
undvaras i lagen, äger den dock för behandlingen av hela det föreliggande
ämnet en viss betydelse. Här skola därför lämnas några antydningar
om den ståndpunkt, frän vilken förslaget i detta hänseende utgår.

Det synes ligga i sakens natur och bäst överensstämma med den
nya lagstiftningens syfte, att densamma erhåller eu så vidsträckt tillämpning
som möjligt. De principer, på vilka denna lagstiftning är byggd,
måste vara ämnade att sträcka sitt inflytande till hela området för offentlig
verksamhet. Där detta icke sker i kraft av uttryckligt lagbud, torde
det efter hand komma att ske genom utvecklingens gäng. Det ligger då ej
heller någon större vikt vid att på papperet erhålla skarpa gränser, när
den sakliga åtskillnaden är eller blir ringa. Härmed är naturligen dock
icke sagt, att lagens innebörd bör lämnas oklar eller svävande. Så torde
ej heller behöva bliva följden, även om begreppet statstjänst här tages
i en något vidare bemärkelse än som måhända instämmer med ett vanligt
språkbruk. Det bör blott fasthållas, att nämnda begrepp i denna
lagstiftning har sin särskilda innebörd och att därför tolkningen bör ske
utan sträng analogi med regler, som i detta hänseende gälla inom vissa
andra områden, exempelvis i straffrätten.

Vad särskilt angår gränsområdet mellan statlig och kommunal verksamhet
synes följande vara att anmärka.

Enligt kommitterades mening är det ställt utom fråga, att de befattningar,
vilka tillsättas av Kungl. Maj:t eller av ämbetsmyndighet, äro
att anse såsom statstjänster i här avsedd bemärkelse, även om kostnaderna
för deras upprätthållande bestridas av kommun. Sättet för avlö -

ningens utgående är över huvud utan inverkan på denna fråga, lika litet
som om befattningen är oavlönad. Däremot utgör den omständighet,
att befattningshavaren tillsättes av kommun, icke i och för sig tillräcklig
grund att anse befattningen såsom en kommunaltjänst. Avgörande
måste bliva arten av de uppgifter, som äro förenade med befattningen,
samt huruvida dessa uppgifter av lagstiftningen angivits såsom egentliga
kommunala angelägenheter eller så icke är fallet.

En tillämpning av nu anförda synpunkter på de särskilda grupper
av befattningar, som här kunna ifrågakomma, torde giva följande
resultat.

De befattningshavare, vilka verka i rättsvårdens tjänst, äro utan
undantag att anse såsom statstjänare i den mening, lagförslaget innebär.
Dess bestämmelser äro därför avsedda att äga tillämpning i fråga om ej
blott olika domarebefattningar, magistratsledamöter, utsedda genom val,
m. fl., utan även de till utsöknings- och polisväsendet hörande befattningarna.
De personer, vilka utgöra det folkvalda elementet i våra underrätter,
äro givetvis icke befattningshavare i vanlig bemärkelse, men med
hänsyn till arten av deras ställning och tjänstgöring synes det i detta
sammanhang ligga närmast att likställa dem med domare och sålunda
anse dem såsom statstjänare i den vidsträckta mening, lagförslaget avser.

Av de kommunala sjukvårdsinrättningarnas personal eller i övrigt
personal, hörande till det kommunala sundhetsväsendet, kunna endast de
befattningshavare, vilka tillsättas av Ivungl. Maj:t eller av statlig myndighet,
anses inbegripna under lagförslagets bestämmelser.

Vad undervisningsväsendet angår, är personalen vid småskolor, folkskolor,
högre folkskolor och kommunala mellanskolor att anse såsom kommunala
befattningshavare. Lagförslaget har sålunda icke avseende å sådan
personal. Detsamma gäller även personal vid dövstumskola, folkhögskola,
lantmanna-, lanthushållnings- och lantbruksskolor, vanföreanstalt,
sinnesslöanstalt, skyddshem o. s. v.

Ej endast såsom motsats till kommunal tjänst kan innebörden av
begreppet statstjänst giva anledning till någon tvekan. I vårt land
verka för allmännyttiga ändamål åtskilliga institutioner, vilka ofta tillkommit
genom enskilt initiativ, men stödjas av staten. Därigenom att
staten av denna anledning har ett mer eller mindre vittgående inflytande
på dessa institutioners styrelse och förvaltning, hava de erhållit en i viss
mån officiell prägel. Såsom exempel kunna nämnas Oscar II:s jubileumsfond,
Röda Korset, de kungl. teatrarna o. s. v. Att personalen vid dylika
institutioner icke kan anses vara statsanställd i annan mån än att

för något fall utnämningsrätten ligger hos Kungl. Maj:t eller statsmyndighet,
torde vara uppenbart, men bär ansetts böra påpekas till undvikande
av varje missförstånd.

Till statsinstitutioner böra tydligen hänföras riksdagens verk och
myndigheter.

Inom det vidsträckta område, statstjänsten sålunda upptager, finnas
liera olika slag av befattningshavare. Den gamla indelningen i ämbetsmän,
tjänstemän och betjänte är numera övergiven. Dessa kategorier
hava uppgått i beteckningen tjänstemän av högre och av lägre grad.

Genom den under de senaste årtiondena snabbt fortgående utvecklingen
av statsverksamheten och de i mångt och mycket förändrade formerna
för dess utövning hava också tillkommit vissa nya grupper av statstjänare,
vilka icke kunna inordnas i någon av de förut nämnda. Utom
innehavarna av egentliga befattningar, uppförda antingen å ordinarie
eller å extra stat, finnes nämligen inom vissa verk, särskilt de affärsdrivande
verken, en stundom synnerligen talrik personal för särskilda ändamål,
såsom vissa biträden och arbetare. Denna personal, som har en
vida mindre fast ställning än de å stat uppförda befattningshavarna,
tillsättes och entledigas av vederbörande myndigheter samt avlönas
efter huvudsakligen samma principer som tillämpas vid enskilda
företag. I vissa fall har beträffande avlöningen till dessa statstjänare
bestämmanderätten förbehållits Kungl. Maj:t, men i allmänhet tillkommer
avgörandet i detta hänseende vederbörande verks styrelse, som för
sådant ändamål äger förfoga över vissa anslagsmedel.

Då fullmaktstjänsterna förut behandlats och i det följande därför W*»®
närmast avses övriga statstjänster, torde här böra anmärkas, att beträf- Jt innehnva
fande sistnämnda slag av tjänster icke finnes någon allmän bestämmelse, «"««« bV
som innefattar fordran på manligt kön såsom förutsättning för anställ- fullmakt*
ning och befordran. Föreskriften i § 28 regeringsformen äger nämligen tjänst.
tillämpning endast å tjänster, vilka tillsättas av Kungl. Maj:t. Beträffande
de lägre tjänsterna kan frågan icke anses fullt klar. A
ena sidan har den mening gjorts gällande, att lagligt hinder ej skulle
föreligga för kvinnors tillträde till dylika tjänster. Å andra sidan
har framträtt den uppfattning, att kvinnor skulle kunna bekläda statstjänster
endast i de fall, då detta uttryckligen medgivits. Såsom i
del I av betänkandet (sid. 27) erinrats, erhöll denna fråga en särskild
aktualitet i samband med genomförandet av 1904 års läroverksreform,
i det att samtliga ämneslärarbefattningar då överfördes till fullmakts -

tjänsternas grupp och därigenom enligt vedertagen tolkning av § 28
regeringsformen otvivelaktigt stängdes för kvinnor. Från vissa håll
anmärktes därvid, att denna förändring av ämneslärartjänsternas karaktär
innebar en begränsning av det område, som förut stått öppet för kvinnor,
om det också faktiskt endast sällan förekommit, att kvinnor vunnit
anställning inom detsamma. Att emellertid kvinnor icke utan vidare
ansetts äga behörighet att bekläda statstjänster, som icke tillhöra fullmaktstjänsternas
kategori, framgår bland annat av den i del I av betänkandet
(sid. 26) omnämnda kungl. kungörelsen den 6 november 1903,
genom vilken Kungl. Maj:t förordnade, att kvinnliga läkare skulle vara
behöriga att innehava vissa läkarbefattningar, vilka icke tillsattes av
Kungl. Maj:t. I övrigt torde genom det sätt, på vilket tillträde till olika
lägre befattningar successivt öppnats för kvinnor, den uppfattning hava
befästs, att även med avseende å befattningar, som tillsättas av ämbetsmyndigheter
under Kungl. Maj:t, principiellt fordras manligt kön och
att kvinnor endast i den mån uttryckligt förordnande därom givits kunna
erhålla anställning och befordran i statstjänsten. I åtskilliga författningar
hava kvinnor förklarats behöriga att bekläda vissa särskilt angivna tjänster,
och i olika avlöningsstater — numera de flesta — hava vissa befattningar
till och med reserverats för kvinnor. Den slutföljd har då
legat nära, att övriga befattningar — åtminstone å samma stat som den,
vilken upptager rent kvinnliga eller fakultativt kvinnliga tjänster —
varit förbehållna män. En gräns har sålunda faktiskt dragits mellan
manliga och kvinnliga befattningar. Åtskillnaden dem emellan har utan
tvivel haft ett nära sammanhang med den i regel tillämpade statsregleringsprincipen
om lägre avlöning för kvinnliga befattningshavare. Frågan
om kvinnors tillträde till ifrågavarande tjänster har därför i allmänhet
blivit ett statsregleringsärende och såsom sådant beroende av riksdagens
beslut. Att emellertid ett avgörande i denna ordning icke ansetts i och
för sig nödvändigt, framgick med tydlighet av ett uttalande, som gjordes av
1918 års riksdag i samband med då föreliggande förslag till löne- och pensionsreglering
för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter.
Med anledning därav, att i Kungl. Maj:ts proposition
i ämnet föredragande departementschefen förordat en utsträckning av
kvinnas behörighet till vissa övningslärartjänster samt framlagt förslag
i fråga om kvinnas anställning vid folkskoleseminariernas övningsskolor,
förklarade riksdagen,1) att enär utnämningsrätten till dessa tjänster icke
tillkomme Kungl. Maj:t utan underordnad myndighet, något särskilt utta- *)

*) Riksdagens skrivelse n:r 394 sid. 14.

lande från riksdagens sida- med avseende ä berörda spörsmål icke syntes
vara erforderligt. I detta riksdagens uttalande lärer emellertid icke kunna
inläggas annan innebörd än att därmed givits ett erkännande av Kungl.

Maj:ts befogenhet att i administrativ väg meddela föreskrifter angående
kvinnors tillträde till befattningar, vilka icke äro att hänföra till fullmaktstjänster.
Däremot torde icke av detta uttalande kunna härledas
ett godkännande av den uppfattning, enligt vilken kvinnor med avseende
å behörighet att innehava befattningar av detta slag skulle utan särskild
bestämmelse vara likställda med män. Särskilda föreskrifter i det av
riksdagen omförmälda avseendet hava ock sedermera utfärdats av Kungl.

Maj:t. I allmänhet torde, i enlighet med den ståndpunkt rättsdoktrinen
härutinnan intagit, praxis hava gått i den riktning, att, där uttrycklig
föreskrift saknats, kvinna ansetts icke utan Kungl. Maj:ts medgivande
kunna antagas eller befordras till ordinarie beställning i statstjänsten.

Dock saknas icke exempel på att ämbetsmyndighet till tjänst av nu ifrågavarande
slag ansett sig kunna utnämna kvinna utan att stöd därför
kunnat hämtas av någon Kungl. Maj:ts föreskrift. Då detta emellertid
förekommit endast i ett eller annat undantagsfall, hava i stort sett även
de lägre statstjänsterna kommit att vara stängda för kvinnor utom beträffande
sådana tjänster, vilka genom beslut i samband med löneregleringar
förklarats skola eller kunna innehavas av kvinnor. I fråga om
de huvudgrupper av dylika tjänster, vilka sålunda stå öppna för kvinnor,
hänvisas till den del av detta betänkande, som avser frågan om vissa
tjänsters reserverande för kvinnor.

Nu angivna begränsning av kvinnors behörighet till lägre statstjänster
kan anses gälla allenast i fråga om egentliga befattningar, uppförda
å ordinarie eller extra stat. Hinder lärer ej heller ansetts föreligga
att låta dylika tjänster på förordnande uppehållas av kvinnor.
Beträffande annan personal, såsom ovan omförmälda biträden och arbetare,
torde vederbörande myndighet, där annat ej följer av omständigheterna,
äga frihet att anställa kvinnor lika väl som män.

Sedan i del I av betänkandet frågan om kvinnors behörighet att Kommittéinnehava
fullmaktstjänster behandlats ur principiella synpunkter, återstår J^Z/davi
själva verket föga att tillägga om övriga tjänster. Inom statsförvalt- seende å
ningens särskilda tjänstegrupper finnas i allmänhet såväl fullmaktstjänsterkvtl,n^''stf^
som mera underordnade tjänster, vilka icke tillsättas av Kungl. Maj:tstatstjänster
utan av vederbörande ämbetsmyndighet. Av vad ovan anförts beträffande1 allmänhet.
omfattningen av begreppet statstjänst framgår ock, att i vissa undantagsfall
en tjänst, som tillsättes i annan ordning än nyss sagts, exempelvis

genom val eller av kommunal myndighet, kan vara att hänföra till statstjänst
i den här avsedda bemärkelsen. Såsom redan i del I av betänkandet
framhållits, är det tydligt, att i det stora hela inom varje särskild
grupp samma principer, som tillämpas i fråga om fullmaktstjänsterna,
böra gälla även beträffande de lägre tjänsterna. Vad förut anförts med
hänsyn till fullmaktstjänsterna äger därför väsentligen giltighet med avseende
å övriga tjänster, som skola omfattas av denna speciallagstiftning.
Såsom kommitterade i del I av betänkandet (sid. 6) ansett sig
böra anmärka, kan emellertid den särskilda utredningen angående de
lägre tjänsterna återverka på det resultat, som redan vunnits i fråga om
fullmaktstjänsterna, på det sätt, att ytterligare undantag från den allmänna
regeln om statstjänsternas öppnande för kvinnor kunna finnas
påkallade. Utan att ställa de förut antagna principerna under förnyad
diskussion hava kommitterade därför vid den utredning, som närmast
haft de lägre tjänsterna till föremål, i ett sammanhang behandlat samtlig
tjänster inom varje särskild grupp. Vad fullmaktstjänsterna angår
har denna granskning sålunda varit övervägande formell och huvudsakligen
haft till syfte att, då uppgiften nu jämväl varit att i lagtext formulera
de förut framställda principerna, konsekvent genomföra dessa.

I del I av betänkandet (sid. 108) har, med nyssnämnda reservation
för eventuellt erforderliga ytterligare undantagsbestämmelser, såsom
riktlinjer för en blivande särskild lagstiftning angående kvinnors tillträde
till statstjänster angivits, att denna lagstiftning, i vad den avsåge fullmaktstjänster
— utom prästerliga —, borde innehålla, att kvinna skulle
under samma förutsättningar som man äga tillträde till samtliga ämbeten
och tjänster, dock med vissa i samma lagstiftning angivna undantag.
Dessa undantag skulle vara följande:

a) militära och civilmilitära befattningar samt övriga befattningar,
som förutsätta fullgjord värnplikt eller skyldighet att vid krigstillfälle
tjänstgöra vid armén eller marinen;

b) befattningar, med vilka följer åliggande att ansvara för upprätthållande
av yttre ordning och säkerhet;

c) befattningar vid sådana fångvårds- och korrektionsanstalter, som
äro avsedda huvudsakligen för män eller manlig ungdom; samt

d) diplomatiska och konsulära befattningar, dock ej socialattachéoch
kanslistbefattningar.

Den undersökning, kommitterade under utredningsarbetets fortsättning
haft anledning att verkställa angående tjänster, vilka icke tillhöra
de i del I av betänkandet behandlade befattningarna, har i några fall
föranlett förslag om ytterligare undantag från den förut angivna huvud -

regeln. Härvid äro först att märka två grupper av undantag, av vilka
den ena gruppen avser befattningar vid tullverkets kust- och gränsbevakning,
den andra bevakande personal vid skogsstaten.

Intetdera av dessa båda undantag kan anses vara av någon större
praktisk betydelse; i båda fallen rör det sig om tjänster, till vilka kvinnor
hittills icke uppträtt såsom aspiranter och vilka väl näppeligen heller i
framtiden torde komma att eftersträvas av kvinnor. Ett undantagande av
dessa tjänster kan därför måhända synas tämligen överflödigt, så mycket
mer som åtskilliga statstjänster, om vilka samma omdöme kan uttalas,
icke i förslaget undantagits. Att så emellertid ansetts böra ske, har sin
grund däri, att dessa tjänster med hänsyn till de uppgifter, som med
dem äro förenade, stå synnerligen nära den praktiskt sett kanske viktigaste
av de övriga undantagna tjänstegrupperna, nämligen de befattningar,
vilka avse upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.
Konsekvensen har således synts bjuda, att den principiella uppfattning,
som varit bestämmande för förslagets ståndpunkt i fråga om sistnämnda
befattningar, blir genomförd även med avseende å särskilda tjänster av
väsentligen likartad natur. De förhållanden, under vilka kust- och gränsbevakningen
samt bevakningstjänsten vid statens skogar och domäner utövas,
kunna också utan gensägelse anses vara av den art, att ett undantagande
av dessa tjänster måste betraktas såsom en ganska naturlig sak.

Ytterligare hava kommitterade funnit sig böra föreslå, att vissa
lärarbefattningar i gymnastik skola undantagas från tillämpning av likställighetsprincipen.

Beträffande gymnastiklärartjänster vid statens allmänna undervisningsanstalter
— frånsett universiteten — gäller för närvarande, att dessa
tjänster skola innehavas, vid högre allmänt läroverk, realskola och manligt
folkskoleseminarium av män samt vid högre lärarinneseminariet och
kvinnligt folkskoleseminarium av kvinnor. Vid statssamskola kan gymnastiklärarbefattning
innehavas av man eller kvinna.

Dessa bestämmelser hava tillkommit i enlighet med det förslag,
som den 31 oktober 1914 avgavs av lärarlönenämnden och vilket låg till
grund för Kungl. Maj:ts proposition till 1918 års riksdag angående löneoch
pensionsreglering för lärarpersonalerna vid statsläroverken. Beträffande
gymnastiklärartjänsterna anförde nämnden:

»Enligt nu gällande bestämmelser äro lärarbefattningar i gymnastik
vid rikets allmänna läroverk förbehållna åt män. Dock kan vid statssamskola
anställas biträdande gymnastiklärarinna, därest vederbörande
kommun anslår medel. Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man

6—203419

som kvinna söka och innehava lärarbefattning i gymnastik. I fråga om
statens folkskoleseminarier är stadgat, att vid lärarinneseminarium bör
för undervisningen i gymnastik med lek och idrott förordnas lärarinna.

Folkundervisningskommittén har i fråga om folkskoleseminarierna
föreslagit, att för undervisningen i gymnastik med lek och idrott bör
förordnas vid lärarseminarium manlig lärare och vid lärarinneseminarium
kvinnlig lärare.

Då läraren i gymnastik icke endast har till uppgift att leda gymnastikövningarna
utan alltmer övertager ledningen av ungdomens hela
fysiska fostran, har det synts nämnden önskvärt, att lärarbefattning i
gymnastik bestrides av manliga lärare vid manliga läroanstalter och av
kvinnliga lärare vid kvinnliga läroanstalter.

Nämnden förordar alltså, vad de allmänna läroverken beträffar,
att lärarbefattning i gymnastik vid realskola för gossar och högre allmänt
läroverk må kunna sökas och innehavas endast av män. Vad statssamskolorna
beträffar, anser nämnden, att lärarbefattning i gymnastik må
kunna innehavas av såväl man som kvinna. Skulle det, för den händelse
att eu kvinna innehar gymnastiklärarbefattning vid en samskola,
befinnas lämpligt, att en manlig biträdande gymnastiklärare förordnas,
så lärer hinder icke möta därför, om kommunen anslår medel därtill.

Nämnden anser vidare, att vid högre lärarinneseminariet gymnastiklärarbefattningen
må kunna sökas och innehavas endast av kvinna.

Vad folkskoleseminarierna beträffar, förordar nämnden, att lärarbefattningar
i gymnastik må kunna sökas och innehavas vid lärarseminarium
endast av män och vid lärarinneseminarium endast av kvinnor.»

Såsom lärarlönenämnden torde hava velat antyda, erhålla gymnastiklärarbefattningarna
en växande betydelse i samma mån uppmärksamheten
riktas på verksamma åtgärder för ungdomens fysiska fostran genom
idrott och kroppsövningar. Ej minst med hänsyn till de ökade krav,
som sålunda ställas på gymnastikläraren, tala enligt kommitterades mening
starka skäl för att, såsom nu gäller, i allmänhet undervisningen i gymnastik
anförtros åt manliga lärare i läroanstalterna för manlig ungdom
och åt kvinnliga lärare i de kvinnliga undervisningsanstalterna. I all
synnerhet framträder givetvis önskvärdheten av en dylik uppdelning i
fråga om undervisningen på det högre skolstadiet och vid seminarierna.
Kommitterade hava på denna grund ansett det böra genom bestämmelse
i nu ifrågavarande lag stadgas, att män skola såsom hittills äga uteslutande
behörighet till gymnastiklärarbefattningar vid de högre allmänna
läroverken och vid de manliga folkskoleseminarierna. Vad realskolorna

angår, hava konimitterade, med hänsyn till de i dessa skolor undervisade
lärjungarnas lägre ålder, antagit någon olägenhet icke kunna ligga
däri, att gymnastikundervisningen vid dylikt läroverk liksom vid statssamskola
eventuellt omhänderhaves av kvinnlig lärare. Då i gymnastikundervisningen
även ingå idrottsövningar och denna sida av undervisningen
synes tillmätas en allt större betydelse, har en manlig aspirant
till gymnastiklärarbefattning vid realskola i de bestå fall ett naturligt
företräde framför en kvinnlig genom särskild kompetens för uppgiften.
Någon mera avsevärd förändring i nuvarande förhållanden lärer sålunda
näppeligen inträda, om kvinna erhåller behörighet att söka och innehava
sådan befattning, men fall kunna tänkas, då det visar sig mest lämpligt
att tillsätta en kvinnlig gymnastiklärare, och för detta bör då ej finnas
hinder. Enligt kommitterades förslag skall alltså undantaget från
likställighetsprincipen i lagen begränsas till gymnastiklärarbefattningar
vid högre allmänt läroverk och manligt folkskoleseminarium, under det
att motsvarande befattningar vid realskola och statssamskola skola kunna
innehavas av man eller kvinna. Av samma skäl som gymnastikläraren
för den mognare manliga ungdomen bör vara en man, torde vissa gymnastiklärartjänster
böra obligatoriskt besättas med kvinnliga innehavare.
Detta gäller, enligt kommitterades uppfattning, om undervisningen i gymnastik
vid högre lärarinneseminariet och de kvinnliga folkskoleseminarierna.
Till sistnämnda fråga torde konimitterade få anledning återkomma
i sammanhang med behandlingen av spörsmålet om vissa statstjänsters
reserverande för kvinnor.

De skäl, som föranlett en uppdelning på nu angivet sätt av gymnastiklärartjänsterna
vid vissa undervisningsanstalter, äga tydligen giltighet
även med avseende å lärarbefattningarna vid gymnastiska centralinstitutet.
Någon bestämmelse i lag synes emellertid icke vara erforderlig
för att beträffande dessa befattningar en med den nuvarande ordningen
överensstämmande åtskillnad mellan manliga och kvinnliga tjänster
skall kunna bibehållas. Gällande kompetensföreskrifter torde nämligen
för vinnande av detta syfte göra tillfyllest. Undervisningen vid
institutet meddelas enligt den för detsamma gällande instruktionen i särskilda
kurser för manliga och för kvinnliga elever. För att kunna erhålla
anställning i lärarbefattning skall sökande bl. a. hava genomgått vederbörlig
kurs vid institutet, varav lärer följa, att en bestämd gräns är
dragen mellan manliga och kvinnliga befattningar. För lärarbefattning
i militär gymnastik gäller tillika, att densamma skall innehavas av militärperson.

I fråga om befattning såsom lärare i gymnastik vid universitet

Allmänna
synpunkter
i freya om
behovet av
undantagsbestämmelser.

hava kommitterade icke funnit nödigt föreslå en särskild undantagsbestämmelse.
I detta hänseende få kommitterade åberopa vad nedan anföres
beträffande de s. k. exercitiemästarbefattningarna.

De undantag från den allmänna likställighetsprincipen, vilka kommitterade
ansett böra upptagas i den blivande lagstiftningen, äro härmed
angivna. För kommitterade har stått klart, att mer eller mindre vägande
skäl kunna anföras för att till dessa undantag lägga ytterligare ett eller
annat. Utan svårighet kunna uppvisas exempel på att vissa tjänster
icke undantagits, vilka torde vara mindre lämpade för kvinnor och
i fråga om vilka en allmän uppfattning ställer sig främmande för
tanken att de skulle kunna beklädas av kvinnor. Skälen till att
kommitterade det oaktat funnit sig böra stanna vid de nu föreslagna
undantagen torde i stort sett framgå av den i del I av betänkandet
förebragta motiveringen. Där på grund av uttryckligen fastställda
eller i sakförhållandena grundade kompetensvillkor kvinnor faktiskt
bliva uteslutna från vissa befattningar, föreligger tydligen icke någon
anledning att lagfästa ett dylikt hinder. Lagen skulle därigenom blott
belastas med onödiga detaljbestämmelser. Och i övriga ej undantagna
fall, där kvinnornas eventuella framträdande såsom aspiranter på
statstjänster tilläventyrs kan vara ägnat att väcka betänksamhet, ligger
enligt kommitterades uppfattning i själva den naturliga utvecklingen en
fullt betryggande garanti mot olämpliga verkningar av denna reform. I
det verkliga livet torde de flesta av de exempel, som kunna tänkas såsom
grund för yrkanden om mera vittgående undantagsbestämmelser, att befinnas
sakna realt underlag, och i övrigt lärer det ej med fog kunna antagas,
att en fri konkurrens mellan man och kvinna skall göra intrång i
statens intresse att för sin tjänst utvälja den lämpligaste. Denna tankegång,
vilken legat till grund för den föregående utredningen angående
fullmaktstjänsterna, synes också hava vunnit anslutning vid den behandling,
frågan senast undergått. Sedan frågan numera kommit i det läge,
att praktiskt taget enighet torde råda därom, att lagstiftningen i detta
ämne bör byggas på likställighetsprincipen, har, från i övrigt vitt skilda
utgångspunkter, yttrats eu ganska bestämd uppfattning, att de speciella
undantagsbestämmelserna kunna begränsas till ett fåtal. Ehuru med avseende
å sistnämnda bestämmelsers innehåll meningsskiljaktighet yppats i
vissa punkter, synes dock den uppfattning vara tämligen allmän, att
något större mått av restriktioner här icke är behövligt, utan att i det
stora hela med tull tillförsikt kan överlämnas åt förhållandena att reda
sig själva. Såsom av redogörelsen i del I av betänkandet torde framgå,

har också den motsvarande utländska lagstiftningen gått i samma riktning.

I konsekvens med den nu antydda uppfattningen om den utsträckning,
i vilken legala regler böra meddelas i förevarande hänseende, hava
kominitterade vid utredningen angående de tjänster, vilka icke tillhöra
förut behandlade områden av statsförvaltningen, kunnat underlåta att
föreslå särskilda bestämmelser i fråga om vissa statstjänster, vilka otvivelaktigt
äro av den art, att likställighetsprincipen icke å dem kan erhålla
undantagslös tillämpning i praktiken.

I detta hänseende må • särskilt erinras, att genom den fortgående
utvecklingen av statens affärsdrivande verksamhet i de statsanställdas
klass indragas allt större grupper av rena kroppsarbetare. Denna statliga
verksamhet är i allmänhet av samma natur och utövas under samma
former som motsvarande enskilda företag, och betingelserna för arbetsförhållandenas
reglering äro därför i stort sett desamma för staten som
för den enskilde företagaren. För båda blir arbetsmarknadens läge beroende
av väsentligen samma ekonomiska och sociala förhållanden. Vad
särskilt beträffar möjligheten att inom detta område taga den kvinnliga
arbetskraften i bruk intager staten såsom arbetsgivare tydligen ej heller
någon undantagsställning. Arbetets art blir härvid den i främsta rummet
bestämmande faktorn.

För det nutida förvärvslivet, vilket i mycket bär prägeln av
industrialismens mäktiga inverkan, hava även kvinnorna kommit att
tagas i anspråk på ett sätt och i en utsträckning, som mångenstädes
i världen framkallat lagstiftningsmaktens ingripande till skydd
mot de vådor, den kvinnliga arbetskraftens hänsynslösa utnyttjande i
produktionens — särskilt industriens — tjänst kan medföra för individen
och släktet. Det har sålunda blivit en nödvändighet att utbygga den
allmänna arbetarskyddslagstiftningen med bestämmelser, som åsyfta ett
speciellt kvinnoskydd. I vårt land torde hittills kvinnor endast i ganska
ringa omfattning hava blivit använda såsom kroppsarbetare i statens
tjänst. Emellertid försiggår otvivelaktigt en utvidgning av statsverksamheten
till nya områden, och förbises bör ej heller, att staten sysselsätter
kroppsarbetare under åtskilliga andra former än de industriella. Till
denna kategori torde nämligen också kunna hänföras vissa grupper av
lägre befattningshavare inom olika grenar av statsförvaltningen. Genom
den lagstiftning, som nu föreslås, kommer väl näppeligen att införas
någon nyhet i fråga om kvinnors användande till kroppsarbete för statsändamål;
lagbestämmelser torde härvid vara av ganska ringa betydelse.

Arbetare
och vissa
tjänstemän
av lägre
grad.

Eu generell föreskrift, att kvinnor lika med män kunna innehava statsanställda
av detta slag, får därför icke i och för sig uppfattas såsom
en hänvisning till en kommande förändring i detta stycke. Men möjligheten
härtill är icke utesluten, och konsekvenserna därav böra helt naturligt
tagas med i räkningen vid lagstiftningens genomförande. Även om på
detta område kvinnoarbetet framdeles skulle komma att erhålla en större
omfattning än nu, ligger givetvis i den ovannämnda skyddslagstiftningen
samma garanti mot missbruk som i fråga om den privata företagarverksamheten.
På staten såsom arbetsgivare måste emellertid ställas särskilda
krav. Naturligt kan därför den tanken tränga sig fram, att vid
den nu föreliggande uppgiften — att genom en särskild lagstiftning
angiva området för kvinnornas deltagande i statstjänsten — tillfallet
borde tillvaratagas att söka förverkliga vissa önskemål, som icke
kunna fullt tillgodoses endast på skyddslagstiftningens väg. Närmast
skulle detta innebära, att man för den här ifrågavarande lagstiftningen
uppställde såsom ett mål att söka begränsa kvinnans verksamhetsfält
genom att hålla henne borta från sådana arbetsområden, vilka vore för
hennes natur främmande eller erbjöde fara för hennes moraliska neddragande.
Uppenbarligen bör, om sådana synpunkter läggas på frågan,
betraktelsen icke stanna vid det rena kroppsarbetet, vilket därvid främst
tilldrager sig uppmärksamheten, utan sträckas även till andra former av
arbete i det allmännas tjänst. Kommitterade hava icke inlåtit sig på
något försök i en dylik riktning. Utan tvivel vore det en vansklig, för
att icke säga olöslig, uppgift att söka finna det rätta måttet för reglerande
föreskrifter i denna väg. Åter må här erinras, att denna lagstiftning
måste bygga på en tilltro till den naturliga utvecklingens förmåga
att reda möjligen uppkommande svårigheter av nyss antydda art. I
utlandet har man icke ansett nödigt att vidtaga särskilda lagstiftningsåtgärder
till skydd mot dylika missförhållanden, och erfarenheten från
vårt eget land har hittills icke givit grund för farhågor i detta avseende.
Tillämpningen blir här avgörande, och då denna ligger i statens hand,
torde det icke med fog kunna antagas, att den nya lagstiftningen skall
i nu berörda hänseende befordra en utveckling i ogynnsam riktning.

Särskild uppmärksamhet påkallar jämväl en annan talrik grupp av
statstjänare, förut gemensamt betecknade såsom betjänte inom olika verk
och stater, numera vanligen i författningar och avlöningsbestämmelser
hänförda till tjänstemän av lägre grad. Inom denna grupp finnas befattningshavare
med sins emellan mycket olikartade uppgifter. Såsom
exempel må anföras vaktmästare i ämbetsverken, tågbetjäning och sta -

tionspersonal vid järnvägarna, bud och vakter, företrädesvis i komniunikationsverken,
i tullverket o. s. v.

T vårt land har hittills icke gjorts något försök att pröva kvinnors
duglighet för dylika poster. Beträffande vissa av dem synes dock utan
tvekan kunna medgivas, att därmed förenade åligganden ingalunda kunna
anses innefatta avgörande skäl mot anställande av kvinnor. Exempelvis
torde detta gälla om vaktmästarna i åtminstone vissa ämbetsverk.

Frågan om kvinnors anställande i vaktmästarbefattningar är icke
ny. Den upptogs av löneregleringskommittén i dess den 14 november
1916 avgivna betänkande angående lönereglering för statens vaktmästare
och vissa med dem jämförliga befattningshavare. Kommittén uttalade
därvid, att åtskilliga av de vaktmästarbefattningar och därmed jämförliga
sysslor, om vilka fråga vore, tilläventyrs skulle med hänsyn till
göromålens beskaffenhet och omfattning lämpligen kunna besättas med
kvinnliga innehavare. Särskilt syntes sådant kunna ifrågasättas vid en
del institutioner med endast en vaktmästare. Det syntes emellertid icke
gärna låta sig göra att generellt föreskriva, att vissa vaktmästarbefattningar
städse skulle uppehållas av kvinnliga innehavare, utan borde det
få ankomma på den myndighet, som tillsatte befattningshavaren, att
därom i varje särskilt fall fatta beslut. — Statskontoret anförde i yttrande
över kommitténs förslag, att då frågan om vaktmästarbefattningars
och därmed jämförliga sysslors besättande med kvinnliga innehavare för
det dåvarande icke vore aktuell, statskontoret funnit sig icke behöva ingå
på bedömande av vad kommittén i detta hänseende anfört. I anslutning
till detta uttalande fann chefen för finansdepartementet vid avlåtande
av kungl. proposition i ämnet till 1917 års riksdag frågan om
kvinnliga vaktmästare och deras avlöningsförmåner icke då behöva upptagas
till behandling. Riksdagen, som avslog den kungl. propositionen,
gjorde icke något särskilt uttalande i fråga om kvinnors anställande i
vaktmästarbefattningar. Då löneregleringskommittén den 15 april 1918
avgav förnyat betänkande i frågan, ansåg sig kommittén med hänvisning
till vad chefen för finansdepartementet anfört beträffande kvinnliga
vaktmästare icke böra avgiva något yttrande i denna fråga.

Beträffande vaktmästarbefattningarna anse sig kommitterade kunna
fullt instämma i löneregleringskommitténs ovan återgivna, yttrande av år
1916. Dessa befattningar torde, sålunda böra stå öppna även för kvinnor,
men vid tjänstetillsättning i varje särskilt fall bör av göromålens
beskaffenhet bero, huruvida manlig eller kvinnlig sökande skall erhålla
företräde.

I några främmande länder har såsom bekant särskilt under de utomordentliga
förhållanden, som framkallats av världskriget, kvinnlig arbetskraft
i avsevärd utsträckning tagits i anspråk för åtskilliga uppgifter
inom den allmänna samfärdselns område, vilka förut tämligen undantagslöst
utförts av män. Den erfarenhet, som sålunda vunnits, torde
hava givit vid handen, att en hittills måhända allmänt gängse föreställning
om nödvändigheten av att för dylika sysslor uteslutande använda
män icke kan upprätthållas. Beträffande det övervägande antalet av
dessa tjänster lärer det visserligen ligga i sakens natur, att förhållandena
bliva oförändrade, men det synes dock icke osannolikt, att i en framtid
kvinnor komma att finna arbetsuppgifter även på detta område.

I detta sammanhang finnes icke någon anledning att ingå i en
närmare undersökning av kvinnornas förutsättningar för det ena eller
andra slaget av de till nu avsedda grupper hörande befattningarna.
Kommitterade få med avseende å vissa av dem hänvisa till vad i del I
(sid. 58) yttrats angående denna lagstiftnings ställning till tjänster, som
äro i fysiskt avseende särskilt krävande och av sådan anledning mäste
anses mindre lämpade för kvinnor. I övrigt torde det redan anförda
innefatta tillräcklig motivering för att här icke göres något undantag
från den allmänna likställighetsprincipen. Något förord för kvinnors anställande
i vissa tjänster är därmed icke givet, utan allenast i överensstämmelse
med den allmänna uppfattning, som förut utvecklats, angivet,
att kvinnorna upptagas till fri tävlan med männen i den utsträckning,
detta är förenligt med de i varje fall föreliggande tjänsteuppgifterna.
Detta lärer så mycket mindre kunna väcka betänklighet, som beträffande
samtliga dessa befattningar de formella meriterna äro av underordnad
betydelse vid tjänstetillsättning. Den utnämnande myndigheten
är, med iakttagande av de speciella kompetensvillkor, som kunna
gälla för vissa fall, obunden av andra hänsyn än till att tjänsten besättes
med lämplig person. Det finnes därför intet fog för en farhåga,
att eu kvinna skulle kunna med åberopande av formell kompetens eller
t. o. m. särskilda kvalifikationer tilltvinga sig en befattning, som över
huvud icke lämpligen kan beklädas av kvinna. Att i lagen söka genomföra
en differentiering med hänsikt till kvinnors lämplighet eller
olämplighet för vissa tjänster är därför här mindre än eljes behövligt.
Då med den vidsträckta rätt till klagan över myndighets beslut, som i
detta avseende gäller, avgörandet av dylika frågor kommer att i sista
hand ligga hos Kungl. Maj:t. torde ock tillräcklig garanti förefinnas för
att tillämpningen kommer att ske efter enhetliga principer, i den mån
sådana kunna uppställas för tjänstetillsättningar inom en med hänsyn

till tjänsternas beskaffenhet så pass heterogen grupp som den nu ifrågavarande.

Beträffande övriga till fullmaktstjänster ej hänförliga befattningar
torde utöver vad av utredningen i övrigt framgår ej erfordras särskildJ
motivering för att andra undantag än de förut nämnda icke föreslagits.
I den mån kvinnor anses böra erhålla tillträde till fullmaktstjänster, kräver
i regel konsekvensen, att övriga tjänster inom samma förvaltningsområde
behandlas på samma sätt. I allmänhet kan nämligen sägas, att
om de högre tjänsterna inom ett visst område kunna beklädas av kvinnor,
detta också är fallet med de lägre, givetvis med reservation för de
befattningar, för vilka kvinnan saknar de nödiga fysiska förutsättningarna.
I stor utsträckning hava för övrigt kvinnor redan erhållit tillträde
till lägre befattningar, och vissa dylika befattningar hava helt reserverats
för kvinnor. I fråga om dessa och med dem likartade tjänster
är därför i detta sammanhang icke något att tillägga. Endast med avseende
å ett par speciella tjänstegrupper hava kommitterade funnit anledning
att göra några särskilda erinringar.

Ett område, som förut icke berörts i denna utredning, är utsökning
sväsendet. De åligganden, vilka i vissa fall äro förenade med dit
hörande befattningar, äro otvivelaktigt av den art, att eu tvekan om
lämpligheten av att dessa befattningar skulle kunna beklädas av kvinnor
kan vara ganska naturlig. Då, såsom förut framhållits, samtliga tjänster
inom utsökningsväsendet äro att anse såsom statstjänster i den mening,
lagförslaget avser, torde därför frågan om kvinnors tillträde till
dylika befattningar böra underkastas en närmare prövning.

De befattningshavare, vilka här avses, äro överexekutor, underexekutor
eller utmätningsman samt den personal, vilken kan vara anställd
till biträde åt utmätningsman (exekutionsbetjäning).

Överexekutor är för landsbygden, vartill jämväl hänföres stad, lydande
under landsrätt, Konungens befallningshavande, var inom sitt
län, i Stockholm överståthållaiämbetet samt i rikets övriga städer magistraten
eller, enligt Kungl. Maj:ts förordnande, viss ledamot av magistraten.
I ett antal städer innehar enligt dylikt förordnande borgmästaren
nämnda funktion, och i en stad har uppdraget meddelats annan ledamot
av magistraten. Då enligt förslaget kvinna skall vara utesluten
från tjänst, med vilken är förenad skyldighet att ansvara för upprätthållande
av allmän ordning och säkerhet, följer därav, att kvinna endast
undantagsvis kan komma att hava befattning med överexekutors ålig 7—20.

94/9

Lägre besittningar
i
allmänhet.

Befattningar
inom
utsökning s
väsendet.

ganden för landsbygden och i Stockholm, varemot i allmänhet för övriga
städers vidkommande nämnda stadgande icke skulle innebära hinder för
kvinna att vara överexekutor. De göromål, som åtfölja ställningen såsom
överexekutor, äro enligt kommitterades åsikt icke av beskaffenhet
att i mindre grad än övriga tjänsteuppgifter i den befattning, med vilken
uppdraget att vara överexekutor är förenat, kunna utföras av eu
kvinna.

Underexekutor eller utmätningsman är å landet landsfiskal, var
inom sitt tjänstgöringsområde, och i stad stadsfogde. I vissa mindre städer
är stadsfogdetjänst förenad med stadsfiskalstjänst. Då på grund av
nyss nämnda stadgande i förslaget kvinna icke kan innehava landsfiskalseller
stadsfiskalstjänst, har frågan betydelse endast beträffande de stadsfogdetjänster,
vilka icke äro förenade med stadsfiskalstjänst. Dock bör
erinras, att enligt 3 § utsökningslagen Konungens befallningshavande
äger för bestämt fall eller inom visst område förordna lämplig person
att på eget ansvar i landsfiskals ställe vara utmätningsman. Ovan nämnda
bestämmelse i den nu föreslagna lagen skulle tydligen icke komma
att innebära något hinder att till dylikt substitut för landsfiskal i hans
egenskap av utmätningsman förordnas en kvinna.

Utmätningsmans åliggande är enligt utsökningslagen att fullgöra
överexekutors förordnanden, verkställa dom samt i vissa fall utan föreskrift
av annan myndighet förrätta utmätning. Obestridligen kan utförandet
av handräcknings- och verkställighetsåtgärder understundom komma
att te sig ganska likartat med fullgörandet av vissa en polismans
åligganden, och skäl kunde därför synas föreligga att jämväl i fråga om
utmätningsman förorda en undantagsbestämmelse. I själva verket torde
emellertid, vad stadsfogdetjänsterna angår, endast mera sällan och i
varje fall icke i de större städerna sådana förhållanden vara för handen,
att särskilda svårigheter skulle uppkomma därigenom, att tjänsten innehades
av en kvinna. I övrigt torde en kvinna kunna äga lika goda förutsättningar
som en man att fylla de anspråk, denna tjänst ställer på
sin innehavare. På grund härav och med hänsyn till den begränsade omfattning,
i vilken tillträde till ställningen såsom utmätningsman kommer
att vara öppet för kvinnor, har det synts kommitterade bäst överensstämma
med den uppfattning, som ligger till grund för förslagets bestämmelser
i allmänhet, att icke av nyss antydda orsak föreslå ett särskilt
undantagsstadgande.

Vad slutligen angår den underordnade personalen inom utsökningsväsendet,
exekutionsbetjäningen, kan även i fråga om denna bortses
från förhållandena på landsbygden, emedan därstädes denna perso -

nal torde utgöras uteslutande av polistjänstemän. Ej heller beträffande
samma personal i städerna i den mån, densamma icke även där består
av polismän, synes särskilt uttalande vara erforderligt, då härutinnan
gäller vad ovan anförts i allmänhet om andra statstjänare i jämförlig
ställning.

En annan tjänstegrupp, beträffande vilken kommitterade funnit sig övningslänågot
närmare böra utveckla skälen för föreslagen tillämpning av likstäl- inrtJansterlighetsprincipen,
utgöres av övnivg slörartjänsterna vid statens undervisningsanstalter,
i den mån icke beträffande dylika tjänster särskilt undantag
föreslagits (gymnastiklärartjänster). Härvid bortses från de s. k.
exercitiemästarbefattningarna vid universiteten, då en undantagsbestämmelse
väl näppeligen kan anses erforderlig för att beträffande dessa
tjänster förebygga ett mindre lämpligt personval. I fråga om statens
övriga läroanstalter ställer sig förhållandet i viss mån annorlunda.

Frågan om kvinnas tillträde till övningslärartjänster har senast
varit föremål för utredning av lärarlönenämnden i dess den 31 oktober
1914 avgivna betänkande. Om härvid bortses från gymnastiklärartjänsterna,
för vilka redogörelse förut här ovan lämnats, utmynnade nämndens
utredning i hemställan,

1) att följande övningslärartjänster skulle kunna sökas och innehavas
av såväl män som kvinnor, nämligen:

lärartjänst i teckning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium;

lärartjänst i musik (och sång) vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium; samt

lärartjänst i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium;

2) att lärartjänst i manlig slöjd vid lärarseminarium skulle kunna
sökas och innehavas endast av man;

3) att lärartjänst i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium; samt

lärartjänst i hushållsgöromål vid folkskoleseminarium, skulle kunna
sökas och innehavas endast av kvinnor.

Beträffande övnivgsslwllärartjänster erinrade lärarlönenämnden, att
genom stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 fastställts,
att i seminariernas övningsskolor böra undervisas såväl gossar som flickor.
Då vid sådant förhållande övningsskolan givetvis borde äga såväl
manliga som kvinnliga lärare, men någon proportion syntes böra bestämmas
mellan de manliga och kvinnliga lärarnas antal, hemställde
nämnden

att vid övningsskola skulle finnas minst en manlig ock en kvinnlig
lärare; samt

att minst halva antalet övningsskollärare skulle utgöras av vid
lärarseminarium män och vid lärarinneseminarium kvinnor.

Uti ett vid betänkandet fogat särskilt yttrande hemställde nämndens
ledamot hr Olof Olsson, att kvinnans verksamhet inom våra läroanstalter
för gossar och manlig ungdom icke måtte utvidgas utöver vad
då vore medgivet.

Lärarlönenämndens betänkande låg väsentligen till grund för Kungl.
Maj:ts dels i statsverkspropositionen, dels i proposition nr 260 till 1918
års riksdag upptagna förslag till löne- och pensionsreglering för lärarpersonalerna
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna,
folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de
kommunala mellanskolorna. Beträffande kvinnas behörighet att innehava
övningslärartjänster och övningsskollärartjänster uttalade i propositionen
nr ‘260 föredragande departementschefen sin anslutning till vad löneregleringskommittén
i yttrande över lärarlönenämndens förslag anfört samt
anförde vidare, att enär utnämningsrätten i avseende å sistberörda kategorier
av tjänster icke tillkomme Kungl. Maj:t utan underordnad myndighet,
någon framställning till riksdagen, avseende kvinnas behörighet
till dessa tjänster icke syntes vara erforderlig. Denna ståndpunkt biträddes
av riksdagen på sätt framgår av dess här ovan å sid. 38 återgivna
uttalande i denna del.

Enligt de av Kungl. Maj:t sedermera utfärdade bestämmelser i
detta ämne gäller i fråga om kvinnas behörighet till övningslärartjänster
och övningsskollärartjänster följande.

Beträffande de allmänna läroverken (högre allmänna läroverk, realskolor
och statssamskolor) gäller, att kvinna kan innehava vid samtliga
läroverk teckningslärartjänst samt vid realskolor och samskolor musiklärartjänst.
Lärartjänst i kvinnligt handarbete vid samskola är i staten
upptagen såsom lärarinnebefattning. Beträffande slöjdlärare är endast
stadgat, att sådan skall tillsättas vid läroverk, där undervisning i slöjd
ingår i undervisningsplanen, samt att statsbidrag lämnas till läroverk,
som visar sig äga på ändamålsenligt sätt anordnad slöjdundervisning.

I fråga om högre lärarinneseminarium och folkskoleseminarierna gäller,
att kvinna kan innehava teckningslärartjänst, att musiklärarbefattning
skall innehavas av män vid lärarseminarier och av kvinna vid lärarinneseminarier,
att lärarbefattning i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål
skall innehavas av kvinna, samt att lärartjänst i trädgårdsskötsel

skall innehavas vid lärarseminarium av man och vid lärarinneseminarium
av man eller kvinna.

Beträffande seminariernas övningsskolor är stadgat, att vid dylik
läroanstalt skola vara anställda minst eu man och en kvinna samt att
vid lärarseminarium minst hälften av övningsskolans personal skall utgöras
av män och vid lärarinneseminarium minst hälften av kvinnor.

I fråga om de övningslärartjänster, till vilka kvinnor enligt nu
gällande bestämmelser äga tillträde, lärer någon ändring i den så nyligen
fastställda ordningen icke böra i detta sammanhang upptagas till
diskussion. Vad angår de tjänster, vilka förklarats skola besättas med
kvinnliga innehavare, torde kommitterade få återkomma härtill i sammanhang
med frågan om vissa tjänsters reserverande för kvinnor.

Beträffande de övningslärartjänster — utom gymnastiklärartjänster
—, vilka för närvarande äro uppdelade i manliga och kvinnliga befattningar,
hava kommitterade icke ansett nödigt föreslå bibehållande av en
dylik åtskillnad utan förorda härutinnan tillämpning av likställighetsprincipen.
De speciella skäl, som varit bestämmande för denna ståndpunkt,
skola nu i korthet angivas med avseende å de särskilda slagen av dylika
befattningar.

I fråga om musiklärartjänster anförde lärarlönenämnden: Musiklärar »Enligt

nu gällande bestämmelser kan kvinna söka och innehava tJansterlärarbefattning
i musik vid realskola men icke vid högre allmänt läroverk.
På frågan, om det vore lämpligt att giva kvinnor tillträde till
lärartjänster i musik vid högre allmänt läroverk, har en av de för ämnets
behandling av chefen för ecklesiastikdepartementet särskilt tillkallade
sakkunniga obetingat svarat ja och en anfört, att han icke ansåg sig
kunna uttala sig för kvinnas anställande som musiklärare vid högre allmänt
läroverk under annat villkor, än att Musikaliska Akademiens statuter
förändrades så, att ämnena dirigering och instrumentation ingingo
och betygsattes i den examen, som berättigar till musiklärartjänst vid
statens läroverk.

Nämnden, som anser det falla utom dess uppgift att föreslå förändrade
bestämmelser rörande musiklärarexamen, förordar, att kvinna
må kunna söka och innehava lärarbefattning i musik vid högre allmänt
läroverk, naturligtvis under förutsättning att hon förvärvat erforderlig
kompetens.

Yad folkskoleseminarierna beträffar, bör enligt nu gällande bestämmelser
vid lärarinneseminarium kvinna förordnas för undervisningen

i musik och sång, ''såvida icke särskilda omständigheter föranleda undantag’.
Folkundervisn-ingskommittén har föreslagit, att för undervisningen
i nämnda ämne böra förordnas vid lärarseminarium manlig och vid lärarinneseminariumi
kvinnlig läi’are.

Nämnden har till de ovannämnda sakkunniga framställt den frågan,
huruvida ämnets natur krävde manliga lärare för manliga lärjungar
och kvinnliga lärare för kvinnliga lärjungar. Denna fråga har av
de sakkunniga besvarats nekande.

Nämnden förordar på grund härav, att såväl man som kvinna må
kunna söka och innehava lärarbefattning i musik och sång vid såväl
lärår- som läi’arinneseminarium.»

I utlåtande över lärarlönenämndens förslag avstyrkte löneregleringskommittén,
i anslutning till den uppfattning, som därutinnan uttalats
av läroverksöverstyrelsen, nämndens förslag i vad det avsåg musiklärartjänster
vid de allmänna läroverken samt hemställde, i fråga om
folkskoleseminarierna, att musiklärartjänster måtte vid manligt seminarium
förbehållas män och vid kvinnligt seminarium kvinnor. Chefen för
ecklesiastikdepartementet uttalade i detta avseende sin anslutning till
löneregleringskommitténs yttrande.

Då lärarlönenämnden med stöd av sakkunnigt omdöme ansett sig
kunna förorda likställighet mellan man och kvinna med avseende å musiklärarbefattningarna
vid samtliga nu ifrågavarande läroanstalter, hava
kommitterade för sin del icke funnit anledning tillstyrka ett bibehållande
av de inskränkningar i denna likställighet, som för närvarande gälla,
och hava fördenskull icke i sitt lagförslag upptagit någon undantagsbestämmelse
med avseende å musiklärarbefattningarna.

Slöjdlärar- I fråga om slöjdlär arbefattning ärna yttrade nämnden:

tjänster. »Beträffande lärarbefattning i manlig slöjd vid folkskoleseminarium

är intet stadgat i nu ifrågavarande avseende. Med särskild hänsyn till
att enligt den nya undervisningsplanen för statens folkskoleseminarier av
den 3 juli 1914 även metallslöjd ingår i ämnet manlig slöjd förordar
nämnden i likhet med folkundervisningskommittén, att kvinna icke må
äga rätt att söka och innehava lärarbefattning i manlig slöjd vid lärarseminarium.

Lärarbefattningarna i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid
statssamskola, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt i
hushållsgöromål vid folkskoleseminarium böra givetvis, såsom nu är stadgat,
innehavas av kvinnor.»

Vad först angår lärarbefattningar i manlig slöjd vid folkskoleseminarium,
synes av lärarlönenämndens ovan återgivna uttalande kunna
slutas, att på grund av de för dylika tjänster gällande kompetensfordringarna
kvinnor bliva — praktiskt taget — uteslutna från konkurrens
om dessa befattningar. För bibehållande av den nuvarande ordningen i
detta avseende torde därför en undantagsbestämmelse i lagen icke kunna
anses nödvändig. Skulle i något fall en kvinna befinnas äga den nödiga
kompetensen, kan enligt kommitterades uppfattning icke ur tjänstens
beskaffenhet härledas giltigt skäl för att förmena henne möjligheten
att erhålla dylik anställning.

I fråga om lärartjänst i trädgårdsskötsel yttrade lärarlönenämnden: L^ar.eJ

»Då kvinnlig trädgårdsmästare otvivelaktigt kan med samma fram- Skötsel*
gång som manlig handhava seminarieträdgårdens skötsel och vård, och
dä undervisning i trädgårdsskötsel torde i det hela taget ställa samma
krav på läraren, vare sig lärjungarna äro manliga eller kvinnliga, förordar
nämnden, att kvinna må kunna söka och innehava lärarbefattning
i trädgårdsskötsel vid såväl lärår- som lärarinneseminarium.»

För likställighetsprincipens tillämpning med avseende å lärarbefattningarna
i trädgårdsskötsel kan, förutom de av lärarlönenämnden anförda
skäl, åberopas den erfarenhet, som vunnits vid det under de senare
åren här i landet bedrivna arbetet med anläggning och skötsel av s. k.
koloniträdgårdar. Undervisning har därvid meddelats av kvinnliga trädgårdskonsulenter
med ett resultat, som allmänt vitsordats såsom synnerligen
tillfredsställande.

Beträffande övningsskollärartjänsterna innebär den nuvarande an - övningsskotordningen
allenast, att vid varje skola en viss proportion skall förefin- lar^an''
nas mellan antalet av manliga och kvinnliga lärare. Kvinna är således
icke obehörig till dylik lärartjänst, utan allenast, liksom man, till visst
antal dylika tjänster. Såsom skäl för att i övningsskolan böra finnas
såväl manliga som kvinnliga lärare åberopades av lärarlönenämnden den
i stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 intagna bestämmelsen,
att i övningsskolan böra undervisas både gossar och flickor.
Kommitterade, som givetvis icke ifrågasätta lämpligheten av att lärarpersonalen
vid övningsskola även fortfarande kommer att bestå av såväl
män som kvinnor, hava trott sig kunna förutsätta, att särskilda bestämmelser
icke skola vara erforderliga för bibehållande av en dylik sammansättning
av lärarkåren. En bestämmelse, som endast avser att för
män reservera ett visst antal befattningar å en särskild lönestat för att

därigenom upprätthålla en viss relation mellan manliga och kvinnliga
befattningar å samma stat, skulle uppenbarligen vara föga överensstämmande
med det övriga innehållet i den nu föreslagna lagen. Till stöd för
denna sin ståndpunkt kunna kommitterade vidare åberopa vad av chefen
för ecklesiastikdepartementet i ovannämnda proposition till 1918 års
riksdag anfördes i fråga om reserverande vid vissa läroanstalter, på sätt
nu gäller om övningsskollärartjänsterna, av ett visst antal ämneslärarbefattningar
för personer tillhörande ettdera könet. Efter att hava uttalat
sin anslutning till principen om lika behörighet för män och kvinnor
till ifrågavarande befattningar anförde departementschefen:

»Med den uppfattning, åt vilken jag förut givit uttryck, kan jag
icke biträda yrkanden eller framställningar, som avse eu inskränkning av
den öppna tävlan, vilken jag på detta område finner gagnelig och nyttig.
Härtill kommer vidare den omständigheten, att en begränsning av
antalet tjänster vid vissa läroanstalter för vare sig manliga eller kvinnliga
sökande skulle såväl i tillämpningen visa sig vara förenad med avsevärda
praktiska svårigheter som även lägga hinder i vägen för ett ändamålsenligt
och rättvist förfarande i avseende å tillsättningen av
tjänster.»

^unåantnT Sedan sålunda redogjorts för det allmänna innehållet av de undanbeiitämmel-
tagsbestämmelser, vilka enligt kommitterades åsikt böra anknytas till
huvudregeln om likställighet mellan man och kvinna med avseende å
Slagen. 1 behörighet att innehava statstjänst, framställer sig till besvarande frågan
om den form, i vilken dessa bestämmelser skola komma till uttryck i
lagen. I sådant hänseende torde erbjuda sig två olika tillvägagångssätt.
Antingen kan man i lagen uppräkna de särskilda befattningar, som undantagas,
eller ock kan man stanna vid att i lagen giva en allmänt
hållen karaktäristik av dessa befattningar och därmed överlämna åt tolkningen
att avgöra, när dylika fall skola anses vara för handen.

Det först angivna sättet — vilket för korthetens skull här betecknas
såsom enumerationsmetoden — medför uppenbarligen den fördel, att
lagens tillämpningsområde kommer att utmärkas med största möjliga
tydlighet och fullständighet. För varje fall är utan särskild prövning
på förhand avgjort, om en tjänst är av beskaffenhet att kunna beklädas
av kvinna. På samma gång får emellertid lagen en vidlyftighet, som
icke är utan olägenhet. De principer, som varit ledande vid undantagens
bestämmande, komma icke till klart uttryck i lagens bestämmelser. Även
om de undantagna statstjänstekategorierna icke göras flera än av kom -

mitterade föreslagits, blir den i de yttersta detaljer utförda förteckningen
ä därunder inbegripna befattningar likväl ganska lång. Om enumerationsmetoden
användes, måste givetvis på uppräkningen av undantagna
befattningar ställas anspråk på absolut fullständighet. Särskilt med hänsyn
därtill, att, såsom förut framhållits, under lagens bestämmelser falla
även vissa av statstjänstens gränsområden, är det obestridligen förbundet
med vissa svårigheter att med full säkerhet genomföra eu dylik uppräkning.
Den måhända mest vägande invändning, som kan göras mot användande
i detta fall av denna metod, är dock den, att lagens avfattning
blir direkt beroende av statsförvaltningens organisation och att därför
ändringar i lagen måste bliva ganska ofta förekommande. Nybildningar
och omorganisationer äro nutilldags mycket vanliga på det administrativa
området; snart sagt varje år inrättas nya tjänster eller ändras redan
befintliga. Vid varje sådan åtgärd skulle det bliva nödvändigt att särskilt
undersöka, huruvida den stämmer överens med den nu ifrågavarande
lagen eller om den måste åtföljas av en lagändring. Ur olika synpunkter
måste det då anses vida att föredraga, att undantagen äro i lagen
avfattade i sådan form, att bestämmelserna kunna behållas oförändrade,
även om de undantagna befattningarna bliva flera eller färre eller om
de växla beteckning.

De olägenheter, som sålunda äro förenade med enumerationsmetoden,
undvikas genom användande av det andra här ovan angivna och av
kommitterade förordade sättet för undantagsbestämmelsernas upptagande
i lagen. Givet är, att beskrivningen av de undantagna tjänstegrupperna
måste så långt möjligt är specialiseras för att tvekan icke skall uppstå
om dessa bestämmelsers rätta innebörd vid deras tillämpning på särskilda
befattningar. Huru kommitterade trott denna uppgift kunna lösas, framgår
av lagförslaget. Ett visst utrymme för fri tolkning kommer visserligen
att finnas, men genom den noggranna prövning och granskning,
som från vederbörande ämbetsmyndigheters sida kommer att föregå det
slutliga avfattandet av dessa bestämmelser, torde deras avsedda tillämpningsområde
i själva verket bliva i tillräcklig mån klarlagt. Av stor
betydelse är naturligen härvid, av vem i detta avseende tolkningen kommer
att givas. Enligt förslaget är detta Kungl. Maj:t. I fråga om fullmaktstjänsterna
sker tolkningen omedelbart genom utövning av Kungl.
Maj:ts utnämningsrätt. Beträffande övriga tjänster förutsätter förslaget,
att i de administrativa föreskrifter, som utfärdas till ledning för vederbörande
myndigheter, såsom instruktioner, tjänstgöringsreglementen o. dyl.,
i mån av behov de fall komma att särskilt angivas, i vilka tjänst icke
må beklädas av kvinna. I sådant syfte har till 2 § i lagförslaget fogats

S—20341»

ett stadgande av innehall, att de särskilda bestämmelser, som erfordras
för tillämpning av undantagsreglerna, komma att utfärdas av Kungl.
Maj:t. Således äro icke blott Kungl. Maj:ts egna utnämningsbeslut i fråga
om fullmaktstjänster, utan även de regler, som bliva bestämmande för
ämbetsmyndigheternas handhavande av utnämningsrätten till de lägre
tjänsterna, underställda sedvanlig konstitutionell granskning i riksdagen.

tiverivg Til Kommitterade övergå härefter till att göra några mera speciella

lagförslaget, anmärkningar till lagförslaget angående kvinnas tillträde till statstjänst.

Rubriken: I annat sammanhang har anmärkts, att med de lagbestämmelser,

vilka skola utfärdas med föranledande av hänvisningen i § 28 regeringsformen,
icke kan avses att giva en fullständig reglering av frågan om
kvinnors tillträde till statstjänster. Detta är uteslutet redan av den
grund, att i vårt land saknas enhetliga bestämmelser angående statstjänsterna
i allmänhet samt statstjänstemännens rättigheter och skyldigheter;
därtill kommer, att enligt svensk konstitutionell ordning regleringen
av dessa förhållanden till stor del sker annorledes än i lagstiftningens
form. Eu speciell lagstiftning angående de kvinnliga statstjänarna blir
därför i varje fall huvudsakligen begränsad till att angiva den åtskillnad,
som i vissa hänseenden kan anses böra upprätthållas mellan de manliga
och de kvinnliga statstjänarna. Av skäl, vilka förut omnämnts, har området
för de nu föreslagna lagbestämmelserna ytterligare inskränkts till
att avse frågan om behörighet för kvinnor att bekläda statstjänst, däri
inbegripna de särskilda föreskrifter, som må finnas erforderliga för bestämmande
av gift kvinnas behörighet i samma hänseende. I enlighet härmed
har i förslaget åt lagens rubrik givits en avfattning, med vilken avsetts
att utmärka eu begränsning av ämnet till vissa delar därav.

Särskilt torde böra erinras, att kommitterade ansett frågan om vissa
. statstjänsters reserverande för kvinnor icke böra behandlas i denna lagstiftning.
Till följd härav innehåller den föreslagna lagen med avseende
å behörighet att innehava statstjänst endast regeln om kvinnans allmänna
likställdhet med mannen samt de bestämmelser om undantag från denna
regel, vilka hänföra sig till det förhållande, att vissa befattningar reserveras
för män. Däremot avses icke att genom lagen utesluta möjligheten
att i hittills vanlig ordning göra undantag i den motsatta riktningen,
d. v. s. genom att reservera vissa befattningar för kvinnor. Huruvida
detta fortfarande bör ske, blir alltså en av lagförslaget oberoende fråga.

Hänsyn härtill har tagits vid formuleringen av den allmänna regeln
i 1 §.

Dii kommitterade, på sätt i annat sammanhang närmare utvecklas,
funnit särskilda bestämmelser angående gift kvinnas behörighet att innehava
statstjänst icke böra ifrågakomma, följer därav, att enligt kommitterades
mening lagförslagets bestämmelser skola anses äga tillämpning
i fråga om såväl gift som ogift kvinna.

Beträffande innebörden av begreppet statstjänst få kommitterade
hänvisa till vad därom förut anförts. Av den föregående framställningen
följer, att lagförslaget har avseende ej blott å fullmaktstjänster, utan a
samtliga statstjänster.

Då frågan om kvinnors tillträde till prästerliga eller andra kyrkliga
tjänster, såsom kantor, kvrkofogde, kyrkoskrivare o. s. v., ligger helt
utom ramen för detta lagförslag, har ansetts lämpligt att i 1 § lämna
en hänvisning till de särskilda bestämmelser, som kunna komina att utfärdas
i nämnda ämne. Självfallet har icke genom ett godkännande av
den föreslagna formuleringen av denna hänvisning någon som helst ståndpunkt
tagits till spörsmålet, huruvida kvinnor böra erhålla tillträde till
prästerliga eller kyrkliga tjänster. Även om behandlingen av föreslagen
lagstiftning i sistnämnda ämne skulle komma att förläggas till en senare
tidpunkt än antagandet av det nu ifrågavarande lagförslaget, lärer alltså
hinder ej möta för att däri upptaga denna hänvisning.

Beträffande det i 2 § 1 mom. gjorda undantaget för militära och
civilmilitära befattningar lärer någon närmare motivering icke vara erforderlig,
då stadgandets räckvidd torde vara fullt tydlig. I del I av
betänkandet har erinrats, att de rent civila tjänsterna inom försvarsväsendet
icke äro inbegripna under bestämmelsen i fråga. Beträffande
några dylika tjänster, såsom vissa befattningar vid militärläroverken samt
vid inrättningar för vapen- och ammunitionstillverkning m.. m., är i gällande
reglementariska bestämmelser föreskrivet, att vid tjänsternas besättande
militärpersoner eller förutvarande sådana skola hava företräde.
Lagförslagets antagande utgör givetvis icke något hinder för bibehållande
av en dylik bestämmelse. Förutom att man i vissa fall genom en dylik
bestämmelse torde velat tillgodose billigheten därav, att tillfälle beredes
tidigt pensionerade militärer att erhålla bruk för sin arbetskraft, synes
bestämmelsen närmast böra uppfattas såsom en kompetensföreskrift. Såsom
en sådan är ock otvivelaktigt att anse den i fråga om vissa befattningar
gällande bestämmelsen, att befattningens innehavare skall hava

ä mom

3 mom.

fullgjort värnplikt. Någon anledning att i lagen undantaga dylika befattningar
föreligger således icke.

Beträffande det föreslagna undantaget för tjänster, med vilka är
förenad skyldighet att tjänstgöra vid armén eller marinen, vare sig tjänstgöringen
sker i fredstid eller under krig, erinras, att under denna bestämmelse
inbegripas krigsdomare, auditörer och krigsfiskaler samt befattningshavare
vid väg- och vattenbyggnadskåren, lotsverket och fyrinrättningarna.

Beträffande 2 mom. få kommitterade hänvisa till framställningen
i del I av betänkandet sid. 66 o. tf.

I fråga om befattningar vid fångvården hava kommitterade i del I
av betänkandet (sid. 63 o. f.) uttalat sig för vissa tjänsters undantagande
från likställighetsregeln. Såsom förut här erinrats, har i den gjorda,
sammanfattningen av det föregående utredningsresultatet undantaget angivits
böra avse »befattningar vid sådana fångvårds- och korrektionsanstalter,
som äro avsedda huvudsakligen för män eller manlig ungdom».

Vad först angår stadgandets tillämpningsområde, har detta synts
icke böra inskränkas till de egentliga korrektionsanstalterna, utan böra
omfatta jämväl övriga statsinrättningar, i vilka en tvångsinternering äger
rum. Att härvid icke avses rena sjukvårdsinrättningar ligger i sakens
natur och lärer knappast behöva särskilt påpekas. På gränsen emellan
korrektions- och sjukvårdsanstalter stå de av staten inrättade alkoholistanstalterna.
Frågan om kvinnors tillträde till befattningar vid dessa
anstalter har emellertid synts böra bedömas efter väsentligen samma synpunkter
som de, vilka gälla beträffande fångvårdsinrättningarna. Under
stadgandets tillämpning inbegripas sålunda fängelser av olika slag, de
allmänna uppfostringsanstalterna å Bona och Venngarn samt statens
alkoholistanstalter. Såsom redan i annat sammanhang anmärkts, hänföres
hit icke sådant skyddshem, som avses i lagen den 13 juni 1902 angående
uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn,
då dylik inrättning är att anse såsom en kommunal institution.

Beträffande de särskilda befattningarna inom fångvårdsstaten hava
kommitterade icke funnit nödigt att föreslå undantag för någon av de
till fångvårdsstyrelsen hörande tjänsterna. Visserligen torde med hänsyn
till den skyldighet att förrätta inspektion av fångvårdsanstalterna och
därmed följande nödvändighet att besöka fångarna i enrum, som åligger
överdirektören och byråcheferna, det kunna ifrågasättas, huruvida dessa
poster böra beklädas av kvinnor, men härav lärer icke kunna härledas

fil

tillräckligt skäl för en särskild undantagsbestämmelse, då det kan förväntas,
att denna omständighet kommer att, i den man det är erforderligt,
bliva beaktad vid tillsättningen av ifrågavarande tjänster. Beträffande
övriga befattningar torde någon anledning icke förefinnas att ifrågasätta
likställighetsprincipens tillämpning.

Vad den lokala fångvårdsförvaltningen angår, har i del I av betänkandet
framhållits, att för frågan om kvinnas tillträde till vissa
befattningar fördelningen av manliga och kvinnliga fångar å olika fångvårdsan
st alter är av betydelse. På samma gång har erinrats, att endast
en anstalt, tvångsarbetsanstalten i Landskrona, är avsedd uteslutande
för kvinnor; att ä centralfängelset i Växjö det övervägande antalet fångar
utgöres av kvinnor; samt att å övriga fångvårdsinrättningar intagas antingen
endast män eller ock fångar av bada könen. Statens uppfostringsanstalter
upptaga endast manliga minderåriga; för de kvinnliga är
ordnat på det sätt, att de omhändertagas å en av enskild stiftelse upprättad
anstalt.

I fråga om samtliga anstalter hava kommitterade utgått från den
uppfattning, att tjänster, vilka avse anstaltens yttre bevakning, icke böra
beklädas av kvinnor. Med detta undantag skulle enligt kommitterades
åsikt alla andra befattningar vid anstalter, å vilka huvudsakligen endast
kvinnliga fångar förvaras, kunna innehavas av kvinnor. Beträffande övriga
anstalter torde kvinnor kunna användas i alla sådana befattningar, med vilka
icke är förenad uppgiften att vara praktisk ledare för manliga fångar eller
manliga minderåriga eller att utöva bevakning av dylika. Bena räkenskapstjänster
skulle således å vilken anstalt som helst kunna anförtros kvinnor.
Étt särskiljande i viss mån av olika tjänster med hänsyn till behandlingen
av manliga eller kvinnliga fångar har i den nuvarande organisationen
skett därigenom att inom bevakningspersonalen finnas kvinnliga
befattningar (första vaktfru, vaktfru).

Vid huvudregeln, enligt vilken kvinnor uteslutas från de tjänster,
som innefatta skyldighet att utöva ledning av manliga fångar, hava
kommitterade ansett sig böra göra ett särskilt förbehåll för lärartjänsterna
vid fångvård sanstalterna. För närvarande finnas å fångvårdens stater upptagna
såväl lärare- som lärarinnebefattningar. Med den nyssnämnda, av
kommitterade föreslagna regeln skulle uppenbarligen kvinnor kunna användas
som lärare endast för kvinnliga fångar. Då det emellertid antagits
icke vara under alla förhållanden uteslutet, att en kvinna skulle
kunna befinnas lämplig att utöva lärarverksamhet även bland manliga
fångar eller å uppfostringsanstalt för manliga minderåriga, har det föreslagna
stadgandet i detta avseende modifierats pa det sätt, att kvinna

4 mom.

skulle kunna, utan hinder av anförda allmänna regel och då särskilda
omständigheter därtill föranleda, innehava befattning såsom lärare vid
här avsedda anstalter. Denna speciella bestämmelse förutsätter sålunda
närmare direktiv för tillämpningen av densamma; enligt det föreslagna
slutstadgandet till 2 § ankommer det på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga
föreskrifter i detta hänseende antingen generellt, såvida detta
låter sig göra, eller för särskilt fall.

Den av kommitterade föreslagna formuleringen av 3 mom. lämnar
öppet tillträde för kvinnor till läkarbefattningar vid fångvårds- och
korrektionsanstalter. Härmed åsyftas emellertid icke någon ändring i
nuvarande ordning, enligt vilken läkarbehandlingen av manliga fångar
tämligen undantagslöst torde ske genom manliga läkare. Fångvårdsstyrelsen
har för närvarande möjlighet att anordna läkarvården vid fängelserna
på det sätt, att ackordsavtal träffas med lämplig läkare, och hinder
föreligger icke för att, så långt de till läkarvård anvisade medel förslå,
sluta avtal med flera läkare för samma anstalt. På denna väg torde
även i framtiden eventuellt behov av kvinnliga läkarkrafter i fångvårdens
tjänst bäst kunna tillgodoses.

Frågan om kvinnors tillträde till prästerlig tjänst inom fångvården
kommer att upptagas till behandling i samband med spörsmålet om
prästerliga tjänster i allmänhet. I

I fråga om de i 4 mom. avsedda tjänsterna få kommitterade hänvisa
till del I av betänkandet sid. 62—63.

Genom det föreslagna stadgandet uteslutas kvinnor från sådana
högre och lägre befattningar, med vilka äro förenade polisuppgifter. Till
de i del I sid. 63 omnämnda befattningar, vilka av denna orsak bliva
undantagna, torde böra läggas ytterligare några tjänster inom landsstaten.
Enligt gällande instruktion den 12 april 1918 för landshövdingarna i
rikets län samt de vid länsstyrelserna anställda tjänstemän är länsstyrelsen,
vilken utgöres av landshövdingen med biträde av landssekreteraren
och landskamreraren såsom föredragande, länets högsta polismyndighet.
I denna egenskap tillkommer det länsstyrelsen att hava ansvar för och
ledning av polisväsendet i länet samt övervaka att allmän ordning och
säkerhet därstädes behörigen upprätthållas och att, i händelse något
däremot stridande förekommer, erforderliga åtgärder vidtagas. De ärenden,
som avse polisväsendet, höra visserligen till handläggning i landskansliet.
Men vid ledighet å landshövdingetjänsten eller då landshövdingen
är tjänstledig eller frånvarande eller eljest hindrad av andra
tjänsteangelägenheter, utövas beslutanderätten av landssekreteraren och

landskamreraren gemensamt. Härav framgår, att även med landskamreraretj
änsten är förenad skyldighet att ansvara för upprätthållande av
allmän ordning och säkerhet. — Beträffande den i landskontoret tjänstgörande
länsassessorn gäller, att han har att vid landskamrerarens laga
förfall, där ej annorlunda förordnas, förrätta dennes tjänst. Med hänsyn
till motsvarande bestämmelse i fråga om länsassessor å landskansli har
i del I av betänkandet yttrats den mening, att sistnämnda tjänst icke
bör kunna innehavas av kvinna. Då, på sätt av det ovan anförda framgår,
landskamreraren endast i undantagsfall har att taga befattning med
ärenden, som avse ordningens upprätthållande, synes icke med nödvändighet
länsassessorstjänst å landskontor behöva inbegripas under de i 4
mom. avsedda tjänsterna. Skulle i något fall denna befattning innehavas
av en kvinna, finnes enligt instruktionen möjlighet för att vid behov
förordnande meddelas annan person att förrätta landskamrerarens tjänst.
På samma sätt som länsassessor har att inträda i landssekreterarens resp.
landskamrerarens ställe åligger enligt instruktionen länsnotarie och länsbokhållare
att vid laga förfall för vederbörande länsassessor förrätta
dennes tjänst. Då även i dylikt fall förordnande för annan kan meddelas
att på detta sätt inträda i närmast högre tjänst, torde, åtminstone
såvitt länsbokhållare angår, nödvändighet ej föreligga att tillämpa undantagsbestämmelsen.

Anmärkas bör, att i länsstyrelsen i Gottlands län icke finnas länsassessorstjänster.
Enligt landshövdingsinstruktionen åligger det därför,
i fråga om detta län, länsnotarie och länsbokhållare att, där ej annorlunda
förordnas, vid förfall för landssekreteraren, resp. laodskamreraren
förrätta dennes tjänst. I fråga om länsnotarie- och länsbokhållare^änsterna
i Gottlands län gäller sålunda i förevarande avseende vad förut
anförts beträffande länsassessorstjänsterna.

Genom den föreslagna bestämmelsen i 4 mom. uteslutas kvinnor
från samtliga befattningar vid den egentliga polismakten såväl i städerna
som å landet. Åklagarbefattningar, med vilka icke är förenad polismyndighet,
äro sålunda icke undantagna. Beträffande polisväsendet har
emellertid funnits nödigt att genom ett särskilt förbehåll bevara möjligheten
att för vissa speciella ändamål använda kvinnor i polisväsendets
tjänst. Så har i vårt land, om ock i mindre utsträckning, redan skett
därigenom att kvinnor erhållit anställning med speciell uppgift att biträda
vid behandlingen av häktade eller anhållna kvinnor. I Stockholm har
för sistnämnda ändamål vid poliskåren anställts ett antal kvinnor, och
det torde få anses sannolikt, att det sålunda givna exemplet efter
hand kommer att vinna efterföljd på andra håll. Med hänsyn till dylika

anordningar och eventuellt en vidare utveckling i liknande riktning hava
kommitterade föreslagit, att utan hinder av huvudregeln i 4 mom. kvinna
må kunna för särskild uppgift innehava anställning vid poliskår.

Ö och r, inom. De tjänster, vilka enligt 5 och 6 mom. skulle undantagas, äro vid

tullverkets kust- och gränsbevakning befattningarna såsom kustbevakningschef,
kustöveruppsyningsman, kustvakt, kustroddare, gränsbevakningschef,
gränsöveruppsyningsman, gränsuppsyningsman och gränsridare samt vid
skogsstaten tillsyningsman-, kronojägar- och kronoskogvaktartjänsterna.
Av befattningar vid tullverket undantagas sålunda icke gränsstationsföreståndaretjänsterna,
liksom naturligtvis icke avses att göra någon ändring
i användande, på sätt nu sker, av kvinnlig personal vid tullvisitation.
Då i skogsstaten skiljes mellan förvaltande och bevakande personal, bliva
jägmästaretjänsterna, vilka tillhöra det förra slaget, icke undantagna.

r mom. Beträffande detta undantag (vissa gymnastiklärartjänster) torde

utöver vad å sid. 41 o. f.f. här ovan anförts särskild motivering icke vara
erforderlig.

3J 3 * Sk\a Såsom av det föregående torde framgå, står det i 2 § sista styc *

yc e'' ket föreslagna stadgandet i samband med den form, som i förslaget gi vits

de särskilda bestämmelserna om undantag från den allmänna likställighetsprincipen.
Med detta stadgande avses att tillägga Kungl. Maj:t
befogenhet att inom den ram, lagens bestämmelser utmärka, till ledning
för vederbörande ämbetsmyndigheter giva erforderliga föreskrifter om behörighet
för kvinna att innehava sådana tjänster, som icke tillsättas av
Kungl. Maj:t. Dessa föreskrifter komma tydligen att inskränka sig till
att för särskilda fall lämna anvisningar, som direkt framgå genom tolkning
av lagen, och således endast till sådana regler, som i allmännare
form innehållas i själva lagen. Bedan förut har anmärkts, att för detta
ändamål lämpligen torde böra i instruktioner och tjänstgöringsreglementen
införas uttryckligt angivande av de fall, i vilka kvinna icke kan utnämnas till
sådan statstjänst, som icke tillsättas av Kungl. Maj:t. En dylik eventuell
revision av ifrågavarande administrativa föreskrifter bör givetvis tillika
avse att avlägsna sådana bestämmelser, vilka efter lagens antagande
skulle komma i strid med densamma. I övrigt lärer icke kunna på
förhand angivas den utsträckning, denna revision bör erhålla, utan synes
det böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan en lag om kvinnas behörighet
att innehava statstjänst blivit antagen, efter det behov, som med

hänsyn till lagens innehåll då kan finnas vara för handen, vidtaga erforderliga
åtgärder i sådant avseende.

Till behandling återstår nu frågan om den föreslagna lagstifta ingens
ställning till gällande bestämmelser i förevarande ämne. Därvid stämmelDer.
bortses i allmänhet från stadganden av administrativ natur. Att bringa
dylika föreskrifter till formell överensstämmelse med den nya lagstiftning,
som kan komma att framgå såsom resultat av denna utredning, är,
såsom ovan framhållits, eu uppgift, vars lösning ankommer på Kungl.

Maj:t. Till undersökning skall därför här huvudsakligen upptagas spörsmålet,
huruvida genomförandet av de nya reglerna angående kvinnans
ställning i statstjänsten kan anses kräva vissa förändringar i nuvarande
lagstiftning.

Utanför området för den tillämnade nya lagstiftningen komma
vissa i åtskilliga lagar och författningar omförmälda offentliga uppdrag,
vilka visserligen icke hava karaktären av statsbefatlningar men dock till
sin natur äro att betrakta såsom funktioner i det allmännas tjänst. I
varje fall synes ett dylikt samband förefinnas så tillvida, att det i vissa
avseenden kunde komma att innebära eu oegentlighet, om den nya lagstiftningens
principer icke erhölle giltighet även beträffande dem. Såsom
en konsekvens av statstjänsternas öppnande för kvinnor synes alltså
böra följa, att samma principer komma att tillämpas i fråga om behörighet
att bekläda vissa offentliga eller allmänt medborgerliga uppdrag,
vilka i ett eller annat avseende stå statstjänsterna nära. Visserligen
ligger det formellt sett utanför ramen för den föreliggande utredningen
att upptaga andra hithörande frågor än dem, vilka hänföra sig till de
egentliga statstjänsterna. En dylik begränsning av ämnet visar sig emellertid
svår att strängt iakttaga, da i vissa fall det ställer sig vanskligt
att med full bestämdhet skilja det ena området från det andra. Ur saklig
synpunkt måste det otvivelaktigt betraktas såsom en ofullständighet,
om den nu avsedda reformen skulle komma att stanna vid att omfatta
endast de rena statstjänsterna. Vid behandlingen av de grundlagsfrågor,
som med reformen stå i samband, gjordes ej heller någon invändning
mot att samtidigt upptogs ett dylikt ganska fristående spörsmål,
nämligen om beredande av möjlighet för kvinna att erhålla uppdrag såsom
kommitterad för tryckfrihetens vård. Vid utredningens fullföljande
hava kommitterade därför trott sig oförhindrade att utsträcka sin undersökning
till sådana uppdrag i det allmännas tjänst, vilka i det avseende,
varom nu är fråga, synas böra behandlas efter samma principer som

9—203419

de egentliga statstjänsterna och vilka icke redan nu enligt tydlig lag
eller praxis kunna iunehavas av kvinnor.

I den gällande lagstiftningen användes med jämförelsevis få undantag
— huvudsakligen i författningar från de senaste årtiondena — vid beteckning
av innehavare av statstjänst eller allmänt uppdrag den maskulina
formen. I och för sig kan detta ingalunda anses innebära en ovillkorlig
föreskrift, att tjänsten eller uppdraget kan innehavas endast av man. I
svenskt lagspråk har detta uttryckssätt gammal hävd såsom liktydigt
med person. Att i lagbud av civil-, straff- eller processrättsligt innehåll
ordet »man», såvida icke särskilda omständigheter hänvisa till en restriktiv
tolkning, avser såväl man som kvinna lärer sedan lång tid tillbaka
icke dragas i tvivelsmål. Annorlunda har förhållandet varit med stadgande^
vilka tillhöra det statsrättsliga området. Från fullmaktstjänster
hava kvinnor varit uteslutna på grund av bestämmelsen i § 28
regeringsformen, och, såsom förut påvisats, har tillträde till övriga statstjänster
endast i viss begränsad omfattning kommit att stå öppet för
kvinnor. Innebörden av de stadganden i allmän lag, vilka hava avseende
å statstjänster, har därmed varit given. Avgörande för tolkningen
har varit icke dessa stadgandens egen formulering, utan den å nyssnämnda
grundlagsbestämmelse byggda principen om mannens uteslutande
behörighet till alla statstjänster, som icke särskilt öppnats för kvinnor.
Beträffande de allmänna uppdrag, vilka icke äro att hänföra till statstjänster,
kan visserligen användandet i lagen av en formulering, som
hänvisar till en man såsom uppdragets innehavare, icke under alla förhållanden
anses innefatta hinder för kvinna att bekläda detsamma. Men
utan tvivel har även i detta avseende den i fråga om den egentliga
statstjänsten genomförda principen om mannens företräde i allmänhet
verkat därhän, att kvinnor överhuvud icke ifrågakommit till att beklädas
med dylika uppdrag. Det måste ock betraktas såsom en ganska naturlig
sak, om vid tolkning i förekommande fall av dylika lagbestämmelser
man låtit den allmänna regeln för statstjänsternas tillsättande gälla även
för annan art av offentlig verksamhet och sålunda icke utan stöd av positiv
bestämmelse ansett sig kunna bryta med den ordning, enligt vilken
det kommit att gälla såsom självskrivet, att även dessa förtroendeställningar
skola innehavas av män. Särskilt framträdande har detta förhållande
blivit, sedan i åtskilliga författningar uttryckligen angivits, att
vissa offentliga uppdrag skola kunna innehavas såväl av man som av
kvinna. Detta har skett ej blott i kommunalförfattningarna i fråga om
där avsedda förtroendeuppdrag, utan även i några andra lagar, såsom
exempelvis beträffande uppdrag att vara barnavårdsman (lagen om barn

utom äktenskap den 14 .juni 1917, 14 §) samt ordförande eller ledamot
i pensionsnämnd (lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913,
21 §) m. fl. Av dylika bestämmelser lärer visserligen icke få dragas
den slutsats, att i saknad av sådan uttrycklig föreskrift kvinnor skulle
varit obehöriga att bekläda ifrågavarande uppdrag. Ändamålet därmed
torde hava varit att skingra varje ovisshet om lagens rätta mening i
detta stycke och således i några fall, där detta ansetts vara av särskild
vikt, förebygga, att kvinnorna genom en alltför snäv lagtolkning kunde
komma att ställas utanför arbetet i för dem väl lämpade uppgifter. Att
i sådant syfte det ansetts nödigt att lämna en särskild anvisning i lagen,
ger emellertid vid handen, att åtminstone i tillämpningen grundsatsen
om mannens ovillkorliga företräde blivit förhärskande även i fråga om
andra områden för offentlig verksamhet än den egentliga statstjänstens.
I ett fall, nämligen i fråga om fattigvårdsstyrelse, har lagstiftningen
gått så långt som till en föreskrift, att minst en ledamot och en suppleant
skola vara kvinnor. Enligt bestämmelse i lagen den 30 juni 1913
om behandling av alkoholister har nvkterhetsnämnd enahanda sammansättning
som fattigvårdsstyrelse. Senast har tillkommit en liknande bestämmelse
i fråga om sammansättningen av barnavårdsnämnd.

Bestämmande för lagtolkningen har sålunda varit den i enlighet
med nuvarande lydelse av § 28 regeringsformen genomförda uppfattningen,
att kvinnor endast i särskilt angivna fall kunna innehava statstjänster
eller i lag avsedda offentliga funktioner. I ett helt förändrat
läge kommer därlör denna tolkningsfråga, sedan § 28 regeringsformen
undergått ändring i enlighet med 1920 års riksdags beslut samt därjämte
den med grundlagsändringen sammanhängande speciallagen angående
kvinnors behörighet att innehava statstjänster kommit till stånd.
Utgångspunkten blir därefter den rakt motsatta: endast i uttryckligen
undantagna fall intager kvinna i nu förevarande bänsende en annan
ställning än man. I följd härav måste vid tolkningen av särskilda
lagrum framdeles komma att gälla såsom det normala, att inom det område,
speciallagen omfattar, ordet »man» äger betydelsen »man eller
kvinna»; en avvikelse från denna regel kan grundas endast å de undantagsbestämmelser,
speciallagen innehåller. Vad statstjänsterna angår
lärer det icke kunna vara föremål för tvekan, att denna lag, som träder
i stället för den hittillsvarande grundlagsregeln, äger vitsord mot vad i
annan lag eller författning finnes stadgat i strid med speciallagens innehåll.
I fråga om offentliga uppdrag, vilka icke äro att hänföra till statstjänster,
kan speciallagen visserligen icke foimellt sätta ur kraft sådana
lagbestämmelser, vilka till äventyrs hittills uppfattats såsom hinder för

kvinnans likställdhet med mannen. Detta torde ej heller vara behövligt,
då, såsom förut framhållits, dessa bestämmelser icke i och för sig torde
kunna tilläggas en dylik innebörd, utan erhållit densamma såsom en följd
av den allmänna ståndpunkt, lagstiftningen i detta hänseende kommit att
intaga. Och otvivelaktigt synes därför vara, att med den förändring,
som inträder i detta stycke, även dylika bestämmelser böra på grund av
bindande analogi tillämpas i enlighet med de tolkningsgrunder, som
kunna hämtas från den blivande speciallagen angående kvinnors behörighet
till statstjänster.

Av nu angivna skäl hava kommitterade kommit till den uppfattning,
att särskilda lagändringar icke erfordras för vinnande av överensstämmelse
mellan den nu föreslagna lagen och gällande lagstiftning, såvitt
angår speciella hinder för kvinna att innehava statstjänst eller offentligt
uppdrag. För riktigheten av denna uppfattning, i fråga om befattningar
i statstjänst, hava kommitterade ytterligare funnit stöd i sättet
för genomförande av de senaste grundlagsändringarna i syfte att undanröja
nuvarande hinder för kvinnors tillträde till de ämbeten och tjänster,
som särskilt omnämnas i grundlagen. Beträffande §§ 17, 21 och 27 regeringsformen,
vilka innehålla bestämmelser angående justitieråds-, regeringsråds-
och justitiekanslersämbetena, ansågs nämligen, oaktat dessa stadganden
enligt ordalydelsen hänvisa till män såsom ämbetenas innehavare,
ändring icke vara erforderlig för att, sedan tillträde till statstjänster i
den i §28 regeringsformen angivna ordning öppnats för kvinnor, jämväl
nyssnämnda ämbeten skulle kunna beklädas av kvinnor. Till stöd för
denna ståndpunkt anfördes av chefen för justitiedepartementet, att då
det av flera skäl vore tydligt, att bestämmelserna i § 28 regeringsformen
omfattade även dessa ämbeten, grundlagshindren för kvinna att utnämnas
till ifi''åga varan de ämbeten skulle, även med bibehållande av nuvarande
lydelse av de först nämnda paragraferna, tagas bort för den händelse
§ 28 regeringsformen erhölle den lydelse, departementschefen ämnade
föreslå. Ett likartat förhållande som det mellan dessa grundlagsstadganden
sålunda angivna består tydligen mellan den föreslagna speciallagen
och de särskilda bestämmelser i allmän lag, vilka hava avseende
å vissa statstjänster.

Till undvikande av varje ovisshet i särskilt fall angående den räckvidd,
som bör tillkomma den av kommitterade nu föreslagna lagen, har
ansetts lämpligt, — om det också med hänsyn till lagens karaktär av
speciallagstiftning i detta ämne måhända ej kan betecknas såsom strängt

nödvändigt — att i ingressen till lagen upptaga eu bestämmelse av
innehåll, att genom denna lag upphäves vad i lag eller författning finnes
stadgat däremot stridande.

För att närmare söka klargöra nu antydda mera indirekta verkan
av det här ifrågavarande lagförslagets godkännande torde i korthet och
utan anspråk på fullständighet böra beröras vissa fall, som i detta avseende
kunna påkalla uppmärksamhet.

Vid de grundlagsändringar, som behandlades vid årets riksdag,
ställdes frågan om tillträde för kvinnor till justitieombudsmans- och militieombudsmansämbetena
på framtiden. Kommitterades förslag till ny
lydelse av §§ 96 och 97 regeringsformen och § 68 riksdagsordningen
upptogs icke i den kungl. propositionen, och ej heller riksdagen fann
anledning att vidtaga ändring i dessa stadganden. Såsom skäl för denna
ståndpunkt anförde chefen för justitiedepartementet huvudsakligen, att
genom att i grundlagen själv angåves, att dessa befattningar stode öppna
för kvinnor, skulle ställning tagas till frågan, om kvinnor borde kunna
erhålla åklagarbefattning eller icke. Väl syntes enligt departementschefens
mening övervägande skäl tala för en sådan anordning i fall, där
icke åklagar- och polismyndighet vore förenade i en person, men försiktigheten
bjöde dock att i dess helhet uppskjuta avgörandet av detta
spörsmål. Frågan om grundlagsändring har följaktligen i detta fall ställts
i beroende av den blivande speciallagens innehåll. Då denna lag, sådan
den av kommitterade föreslagits, icke innefattar hinder för kvinna att
innehava åklagarbefattning, med vilken polismyndighet ej är förenad,
torde sålunda konsekvensen kräva, att förr eller senare det formella hindret
för kvinna att utses till justitieombudsman eller militieombudsman
avlägsnas. Att för sådant ändamål särskild grundlagsändring ansetts erforderlig,
torde hava sin orsak däri, att dessa ämbeten tillsättas av riksdagen
och sålunda icke beröras av den nya formuleringen av § 28 regeringsformen.
Kommitterade, som givetvis sakna anledning att ånyo framlägga
förslag till ändrad lydelse av ifrågavarande grundlagsstadganden,
hava ansett sig böra erinra om det förändrade läge, i vilket denna fråga
kommer att inträda i och med genomförandet av den nu föreslagna speciella
behörighetslagen.

I enlighet med den uppfattning, ovan framhållits, skulle i fråga
om domarebefattningar, då i den blivande lagen undantag för dem icke
göres, ändring i de särskilda lagrum, som angiva behörighetsvillkoren
till dylika befattningar, icke erfordras, oaktat i dessa lagrum i allmänhet
uttryckligen hänvisas till män såsom befattningarnas innehavare.

Till de förslag rörande tillägg till vissa bestämmelser i rättegångsbalken,
som ansetts böra framläggas i detta sammanhang, få kommitterade återkomma
här nedan. I och med den nu föreslagna lagens antagande
skulle således kvinna erhålla tillträde till befattningar såsom domhavande
på landet, ledamot i allmän över- eller underrätt, lagkunnig ledamot av
försäkringsrådet och av arbetsrådet, icke prästerlig ledamot av domkapitel,
nämndeman (rättegångsbalken 1 kap. 1 och 2 £§), ledamot av specialdomstol,
såsom ägodelningsrätt (skiftesstadgan 117 §) och ägoskillnadsrätt
(kungl. stadgan den 30 maj 1873 om avvittring i Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker §§ 22 och 23), vattenrättsdomare och ledamot
i vattendomstol (vattenlagen 11 kap.), särskild ledamot av rådstuvurätt
i handelsmål (lag den 20 juli 1905), i vissa sjörättsmål (sjölagen
314 §) och i vissa patentmål (kungl. förordningen angående patent den
16 maj 1884, 20 §) samt ledamot i gränsetullrätt ävensom brottmålsdomare.
Likaledes kommer kvinna att äga behörighet till befattning såsom
polisdomare. Undantagna bliva alltså endast befattningar såsom
krigsdomare och auditörer (på grund av den föreslagna lagens 2 § 1
mom.) samt sådan ledamot i rådstuvurätt, vilken tillika innehar ämbetsställning
vid polismakten (på grund av 1 § 3 mom.). Vad angår konsulardomare
och ledamot i konsularrätt (lagen om konsular jurisdiktion
den 5 juni 1909), är stadgat, att till konsulardomare skall förordnas
konsul eller annan för befattningen lämplig man samt till ledamöter två
inom jurisdiktionsområdet bosatta män. För den händelse uppdraget anförtros
konsul, är kvinna på grund av bestämmelsen i 2 § 2 mom. uttryckligen
utesluten från tillträde till denna befattning, och även i annat
fall lärer med hänsyn till grunderna för nyssnämnda stadgande kvinna
böra anses icke kunna innehava uppdrag såsom konsulardomare eller
ledamot i konsularrätt. Beträffande slutligen prästerlig ledamot i domkapitel
blir frågan om kvinnas tillträde till dylikt ämbete beroende av
det innehåll, den särskilda lagstiftningen om kvinnors tillträde till prästerliga
tjänster kommer att erhålla.

I detta sammanhang må påpekas, att om kvinna erhåller tillträde
till domarämbete i allmänhet, föreskriften i 4 § i kungl. stadgan den 20
juni 1918 med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning givetvis
icke kommer att innefatta hinder för kvinna att erhålla anställning
såsom förste notarie i domsaga.

Av allmänna uppdrag, vilka i viss mån kunna anses stå domarämbetet
mer eller mindre nära och i likhet med detta genom den nya
lagstiftningen skulle komma att stå öppna för kvinnor, må nämnas skiftesgodman
(skiftesstadgan 18 och 19 §§), god man enligt 10 kap. vatten -

lagen samt ledamot i expropriationsnämnd (lagen om expropriation den
12 maj 1917, 23 §). Enahanda är förhållandet med de nämnder, som
avses i rekvisitionslagstiftningen. Däremot torde enligt sakens natur
kvinna icke böra ifrågakomma till ledamot av de nämnder, som omförmälas
i värnpliktslagen. Av praktisk betydelse synes kunna bliva, att
efter den nya lagstiftningens genomförande kvinna torde böra anses behörig
att innehava uppdrag såsom rättens ombudsman i konkurs och såsom
god man för tillsyn å förmynderskap.

Efter den nya lagstiftningens genomförande lärer hinder ej föreligga
för kvinnas förordnande till stämningsman enligt 11 kap. 37 §
rättegångsbalken, varemot kvinna på grund av bestämmelsen i den föreslagna
lagens 2 § 3 mom. är utesluten från befattningen såsom fjärdingsman
och på grund av 2 § 2 mom. från uppdrag såsom rättstjänare
inom konsularjurisdiktionen (jfr ovannämnda lag den 5 juni 1909, 9 §).

I övrigt synes med hänsyn till avfattningen av de övriga stadganden
i allmän lag, vilka i detta avseende kunna komma i betraktande,
samt till vad i det föregående anförts särskilt yttrande i nu förevarande
hänseende ej erfordras beträffande andra ämbeten och tjänster eller allmänna
uppdrag.

Enligt 1 kap. 6 § rättegångsbalken må ej fader och son, svärfader Förslag Ull
och måg, två bröder eller svågrar, i en rätt sitta, där ej flere än sju i tu»de tillägg
rätten äro. Om kvinna erhåller behörighet att innehava domarämbete, tni ljutp^
bör tydligen denna föreskrift äga motsvarande tillämpning i fråga om glngsbalken.
kvinnliga ledamöter i domstol, vilka med varandra eller med domstolens Förslag till
manliga ledamöter äro i nämnda skyldskap eller svågerlag. Likaledes %
bör enahanda hinder att tillhöra samma domstol gälla i fråga om äkta e]5l kaa9pg
makar. 3

Beträffande rättegångsfullmäktig är i 15 kap. 3 § rättegångsbalken
stadgat, att den ej må vara fullmäktig, vars make, fader eller svärfader,
son eller måg, broder eller svåger, i rätten domare sitter. Även
denna föreskrift bör uppenbarligen erhålla motsvarande tillämpning för
det fall, att domaren är kvinna.

Någon lagändring i nu angivet syfte torde näppeligen vara i och
för sig erforderlig, så vitt angår de i förevarande lagrum avsedda skyldskaps-
och svågerlagsförhållanden, då det synes kunna antagas, att samma
ändamål skulle uppnås genom en lagtolkning på analogiens väg. I
fråga om bestämmelsen i 1 kap. 6 § rättegångsbalken gives emellertid
icke någon analogi till stöd för att i lagrummets nuvarande lydelse inlägga
ett hinder för äkta makar att samtidigt hava säte i domstol. Då

således eu bestämmelse för sistnämnda fall torde böra införas i 1 kap.
6 § rättegångsbalken, synes det innebära en oegentlighet, att lagrummet
icke även i övrigt kommer att undergå den jämkning, som påkallas av
kvinnas tillträde till domarämbetet. Vid sådant förhållande lärer följdriktigheten
kräva, att en motsvarande ändring göres i 15 kap. 3 § rättegångsbalken.

Dessa ändringar, vilka torde kunna anses huvudsakligen hava
karaktär av lagförklaring, hava synts lämpligen kunna genomföras under
formen av tillägg till ifrågavarande lagrum.

Förslaget I 23 § i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd lämnas bestämmelser

tlländra°dl ail8aende tillsyn å efterlevnaden av lagen och de föreskrifter, som med stöd
lydelse av av densamma utfärdas, överinseende och ledning av denna tillsyn innehas
%n Ä av yrkesinspektionens chefsmyndighet, som är socialstyrelsen. Särskilda
1912 om tillsyningsorgan äro yrkesinspektörer, bergmästare, underinspektörer och
°''skydd " kommunala tillsynsorgan. Beträffande organisationen av inspektionen stadgas,
att såsom yrkesinspektör jämväl må anställas kvinna, »och skall sådan
yrkesinspektris förnämligast utöva tillsyn beträffande kvinnliga arbetare».
Vidare tillägges Kungl. Maj :t befogenhet förordna, att tillsyn å visst slag
av verksamhet skall utövas av specialinspektör samt meddela föreskrifter
rörande sådan inspektörs befogenhet, ävensom att, där så finnes påkallat för
vinnande av en mer ändamålsenlig anordning av tillsynen, meddela föreskrifter
rörande jämkning av gränserna för skilda tillsvnsorgans befogenhet.

Den kvinnliga yrkesinspektörens uppgifter äro närmare angivna uti
instruktion den 18 oktober 1912 för yrkesinspektionens befattningshavare. I
§ 13 stadgas:

»Kvinnlig yrkesinspektör (yrkesinspektris) har att fullgöra till yrkesinspektörstjänst
hörande åligganden i avseende å de arbetsställen och uti den
omfattning i övrigt, som yrkesinspektionens chefsmyndighet bestämmer.

Yrkesinspektris har att verka för förbättring av de kvinnliga arbetarnas
levnadsförhållanden, såsom beträffande kost och bostad samt hälso- och
sjukvård, för utvecklande av spar-, understöds- och försäkringsväsen bland
dessa arbetare samt för deras höjande i sedligt och intellektuellt avseende;
och bör yrkesinspektris för tillgodoseende av berörda ändamål, synnerligast
i orter med större antal kvinnliga arbetare, söka vinna medverkan av vederbörande
kommunala tillsynsorgan och från annat lämpligt håll.»

Enligt det av kommitterade uppgjorda förslaget till lag innefattande
bestämmelser angående kvinnors tillträde till statstjänst är yrkesinspektörsbefattning
icke undantagen från den allmänna likställighetsregeln. Vid sådant
förhållande lärer det icke kunna anses lämpligt att i arbetarskyddsla -

gen behålla en bestämmelse, som med avseende å möjligheten att såsom yrkesinspektör
anställa kvinna intet annat utsäger än vad även för detta fall
innefattas i likställighetsregeln, men därjämte genom att för kvinnlig innehavare
av yrkesinspektörsbefattning angiva ett speciellt verksamhetsområde
faktiskt begränsar kvinnas möjlighet till anställning inom yrkesinspektionen.
Ändringsförslaget avser allenast att från lagen avlägsna nämnda bestämmelse.

De skäl, vilka på sin tid föranledde inrättande av en kvinnlig yrkesinspektörsbefattning,
äga utan tvivel fortfarande giltighet. I den speciella
verksamhet, som enligt ovan omförmälda instruktion är förenad med denna
tjänst, har yrkesinspektrisen en viktig uppgift sig förelagd. Om det funnes
anledning till antagande, att borttagandet ur arbetarskyddslagen av den nu
ifrågavarande bestämmelsen kunde medföra svårighet att under alla förhållanden
tillgodose behovet av speciellt kvinnlig yrkesinspektion, måste enligt
kommitterades uppfattning tjänstens intresse anses kräva, att en bestämmelse
härom kvarstode i lagen. Så torde emellertid icke vara fallet.
Intet hinder möter att uti ovannämnda instruktion fortfarande behålla en
föreskrift, att med viss yrkesinspektörsbefattning skola vara förenade de särskilda
uppgifter, som omförmälas i § 13, och att sådan befattning skall anförtros
åt kvinna. Enligt de bestämmelser i 23 § arbetarskyddslagen, vilka
enligt förslaget skulle kvarstå oförändrade, ges samma möjlighet som nu att
genom speciella föreskrifter ordna denna kvinnliga yrkesinspektion.

Slutligen bör erinras, att genomförandet av denna reform förutsätter
undanröjande av de hinder, som i ett eller annat fall för närvarande
föreligga för kvinnor att vid vissa undervisningsanstalter eller
genom utbildning i annan form förvärva nödig kompetens till åtskilliga
statstjänster. Av ett godkännande av den föreslagna lagen angående
kvinnas tillträde till statstjänst lärer alltså böra följa, att de administrativa
bestämmelser, vilka innefatta dylikt hinder, bliva underkastade sådan
revision, som betingas av föreskrifterna i samma lag.

10—20341»

Norge.

Danmark.

Gift kvinnas behörighet att innehava statstjänst.

Utlandet.

Den lag, genom vilken i Norge år 1912 tillträde till statsämbeten
öppnades för kvinnor i vidsträckt omfattning (se del I av betänkandet
sid. 11), talar endast om »kvinnor» och gör intet förbehåll beträffande
civilstånd. Rörande denna sak heter det i motiveringen till lagförslaget:
»Departementet har ikke fundet åt burde foreslaa adgangen for kvinder
til åt beklsede embeder gjort avhagngig av åt vedkommende kvinde er
ugift. Man antager nemlig, åt det trygt vil kunne överlädes til vedkommendes
egen bestemmelse, hvorvidt hendes stilling som hustru og i
tilfselde moder lugger saa starkt beslag paa hendes evner og tanker, åt
det vil hindre hende fra paa fuldt försvarlig maate åt varetage de pläter,
som en embedsstilling maatte paalsegge hende».

Redan tidigare ansågs frågan om gift kvinnas rätt att kvarstå i
befattning ha blivit avgjord genom ett prejudikat från 1906. En gift
folkskollärarinna hade av skolstyrelsen avskedats från tjänsten under
åberopande därav, att »hendes Fravser fra Skolen paa Grund af Svangerskab
gjorde hende uskikket til försvarlig åt regte sin Gjerning». Hennes
anspråk på avlöning för viss tid ogillades av underrätterna, men bifölls
av Hoisteret.1

Då det i del I av betänkandet sid. 13 omnämnda, av regeringen
år 1919 framlagda, men ännu icke slutbehandlade lagförslaget om kvinnors
tillträde till statstjänster och kommunala befattningar icke gör någon
åtskillnad mellan gifta och ogifta kvinnor, och då icke heller vid
de tillfällen, när detta förslag varit föremål för behandling i riksdagen,
något yrkande framkommit på en dylik åtskillnad, torde det få anses

1 Se »Norsk Retstidende» 1906, nr. SO—21.

tydligt, att det ej är förenligt med dansk uppfattning att uppställa några
särskilda villkor för gift kvinnas anställning i allmän tjänst. Om en
bestämd reaktion mot varje försök att, innan lagbestämmelser i detta
hänseende ännu kommit till stånd, i praktiken hävda en annan ståndpunkt
vittnar ett av konseljpresidenten år 1914 till samtliga ministerier
utsänt cirkulär, däri det heter: »Det kan iklte stilles sserlige eller andre
Betingelser end dem, der stilles til Mamd, til Kvinder ved disses anssettelse
i Statstjeneste og ganske sserlig ikke tillsegges iEgteskabs lndgaaelse
nogen som helst Virkning med Hensyn til vedkommende Kvindes
Förbliven eller ikke-Forbliven i Statens Tjeneste».

I den Lov om Statens Tjenestemcend, som antogs 1919, finnas icke
heller några bestämmelser, som inskränka gift kvinnas rätt till anställning
eller kvarblivande i statstjänst. Däremot innehåller den vissa särregler
med avseende å gift kvinnas tjänstgöring.

I lagens § 15 givas bestämmelser, som hänföra sig till förhållandena
vid barnsbörd. Den har följande lydelse:

»Naar en kvindelig Tjenestemand efter Barnefodsel maa vsere fravmrende
fra Tjenesten, tilstaas der hende Tjenestefrihed i 6 Uger mod
Afgivelse af Halvdelen af Lonningen, indbefattet alle almindelige og sserlige
Tillseg. Hvis hun efter Forlobet av nsevnte Tid ikke er arbejdsdygtig
og fremskaffer Lsegeattest herfor, fortssettes hendes Tjenestefrihed
mod halv Lonning. liden Lsegeattest vil der, saafremt Barnet lever og
hun ammer det, kunne gives hende Tilladelse til åt staa udenfor Nummer
i mindst 3, liojst 6 Maaneder, dog altid i fulde Maaneder. Saadan
Tilladelse til åt trmde udenfor Nummer vil ogsaa kunne gives i indtil
3 Maaneder, for Fodselen ventes, i hvilket Tilfselde Indtrseden i Nummer
först sker, naar vedkommende er tjenstdygtig. I Tilfselde af Sygemelding
indenfor de 4 umiddelbart for Fodselen liggende Maaneder maa
halv Lonning afgives for Fravserelsen; Tilbagebetaling af oppebaaret Lonning
kan i saadanne Tilfselde forlanges.»

Den tid, då en tjänsteman står »utanför nummer» får icke betraktas
som tjänstetid vid beräkning av ålderstillägg och pensionsförmåner,
ej heller åtnjutes då någon lön. I motiveringen till § 15 anföres, att
bestämmelserna tillkommit icke blott med hänsyn till modems och barnets
intresse, utan också för att förekomma längre frånvaro än förhållandena
kräva och att trygga staten mot oskälig förlust. Andra bestämmelser
av intresse återfinnas i § 16, däri det heter:

»Gifte kvindelige Tjenestemsend har, saafremt det er foreneligt med
de stedlige Tjenesteforhold, Adgang till åt faa den dem paahvilende Tjenesteydelse
nedså! til to Trediedele eller Halvdelen mod kun åt oppebse -

Finland.

re kenholdsvis to Trediedele eller Halvdelen af Lenningen, indbefattet
alle almindelige og saerlige Tillägg. Saadan Nedssettelse af Tjenestetiden
kan enten vasre varig eller paa begrsenset Tid, dog ikke under 1 Aar.
Genoptagelse af fuld Tjeneste kan kun ske, naar dette kan passe med
Tjenesteforholdene. Ved Beregning af Pensionsalderen medregnes af den
Tid, da vedkommende har vmret paa nedsat Tjeneste, kun Henboldsvis
to Trediedele eller Halvdelen; som Pensionsindtaegt regnes med den Lenningsindtaegt,
vedkommende vilde have oppebaaret i de sidste 3 A ar efter
det fy läte 30 Aar, saafremt de Tjenesteaar, i vilke vedkommende
bar vaeret paa nedsat Tjeneste i sin sidste Stilling, kun medregnes med
henboldsvis to Trediedele eller Halvdelen.»

Paragrafen innehåller i övrigt bestämmelser om sådan tjänstårsberäkning,
som föranledes av den förkortade tjänstgöringen. I motiveringen
understrykes, att stadgandet icke ger den enskilda befattningshavaren
någon absolut rätt att åberopa detsamma, utan att dess tillämpning måste
bero på de omständigheter, som kunna föreligga under olika tjänsteförhållanden.
Å andra sidan framhålles betydelsen av att åvägabringa
lämpliga arbets- och levnadsvillkor för gifta kvinnor, som tagas i
anspråk i hemmet.

Frågan om gifta kvinnors rätt att innebava statstjänst har i
Finland funnit sin lösning vid något olika tidpunkter beträffande olika
områden av statstjänsten.

Angående anställning vid postverket gäller följande förordning av
den 8 april 1916:

»Gift kvinna berättigas att, därest bon fyller föreskrivna kompetensvillkor
och hennes man jämte henne förbinder sig att såsom för egen
skuld ansvara för de medel, som hon kommer att i tjänsten omhänderhava,
lika med änka och ogift kvinna komma i fråga vid besättandet av
de tjänster och befattningar vid postverket, vilka kvinna författningsenligt
kan erhålla.»

Vid stats järn vägarna gällde läpge den regel, att kvinnlig tjänsteman
måste avgå från sin befattning, om hon ingick äktenskap. Numera
är denna regel upphävd, men det ligger fortfarande i järnvägsstyrelsens
hand att för varje enskilt fall pröva, huruvida en gift kvinna kan vinna
företräde framför en ogift vid besättande av en tjänst.

Vad beträffar lärarbefattningar och befattningar inom administrationen
göres numera ingen skillnad mellan gift och ogift kvinna, åtminstone
då det gäller ordinarie tjänster.

Intill senaste tid ha i Tyskland gällt särdeles stränga bestämmelser Tyskland,
i fråga om gifta kvinnors användning i statstjänst. Den allmänna regeln
kan sägas ha varit den, att eu kvinna, som innehaft eu befattning i
statens tjänst eller eu anställning, som regleras av staten — detta senare
gäller t. ex. om lärarebefattningar -—• måst, i händelse hon ingått äktenskap,
antingen omedelbart lämna tjänsten eller också underkasta sig såtillvida
ändrade anställningsvillkor, att hon berövats pensionsrätt och dessutom
kunnat på kort uppsägningstid när som helst avskedas från tjänsten.

Såsom i del I av betänkandet redan meddelats, hava emellertid
genom den nya riksförfattningen av den 11 augusti 1919 förhållandena
principiellt helt förändrats i avseende å de tyska kvinnornas anställning
i statens tjänst. Paragraf 128 i riksförfattningen föreskriver nämligen,
att alla undantagsbestämmelser rörande kvinnliga befattningshavare
skola upphävas, och att grunderna för statstjänstemännens anställningsförhållanden
skola fastställas genom en för hela riket gällande
lagstiftning. Härmed har för den gifta kvinnan öppnats vägen till lika
anställningsvillkor, som gälla för övriga befattningshavare. Reformen
har emellertid endast i viss mån ännu fått tillämpning. Från Sachsen
meddelas, att förut gällande bestämmelser angående tjänstens frånträdande
vid giftermål måst upphävas på grund av det nyss anförda stadgandet
i riksförfattningen. På andra håll har man däremot icke visat synnerlig
benägenhet att låta den nya principen komma till uttryck. De gamla
bestämmelserna ha fått gälla i de särskilda staterna i avvaktan på den
i grundlagen förutsatta rikslagstiftningen. I Bayern har lantdagen till
och med fattat ett formligt beslut om att fortfarande upprätthålla den
gamla bestämmelsen att inga gifta kvinnor få inneha befattning som lärarinnor,
ett beslut, som i sin ordning i februari 1920 framkallat ett uttalande
av riksätskottet för skolväsendet om nödvändigheten av att snarast
få frågan om de gifta kvinnornas anställningsförhållanden reglerad genom
för hela riket gällande bestämmelser. Detta har nu också skett, i det
att riksministeriet den 3 september 1920 utfärdat riktlinjer angående de
statsanställda gifta kvinnornas rättsliga ställning. Riket och de särskilda
staterna hava att i enlighet härmed upphäva alla lagar, förordningar,
anställningsvillkor etc., i vilka bestämmes, att kvinnliga tjänstemän
måste avgå ur tjänsten på grund av giftermål. Samtidigt meddelas
föreskrifter om gifta kvinnors tjänstebostad samt om de lättnader i avseende
å tjänstgöring, som skola beredas dem för fall av barnsbörd.

Den lag angående kvinnors tillträde till statstjänst i England, som England,
antogs år 1919 (se del I av betänkandet, sid. 19), fick en slutlig lydelse,

som tydligt utsäger, att giftermål icke diskvalificerar för de tjänster, som
genom sagda lag göras tillgängliga för kvinnor. Den vidsträckta befogenhet,
som i lagen medgivits regeringen att föreskriva särskilda grunder
för kvinnors anställning i dessa tjänster, torde emellertid sträcka sig även
till detta särskilda område. Åtminstone upplyses det, att vid den successivt
pågående överflyttningen till ordinarie tjänst av kvinnor, som under
kriget erhållit anställning på extra stat, en systematisk utgallring sker
av de gifta kvinnorna till förmån för de ogifta. Före 1919 var det
synnerligen vanligt, att en kvinna fick lämna sin befattning, så snart hon
ingick äktenskap.

Svensk historik.

Frågan om gift kvinnas rätt att söka och innehava statstjänst är
ett spörsmål, som jämförelsevis sent kommit under diskussion. I de
äldsta bestämmelserna för kommunikationsverken och undervisningsanstalterna,
eller de verksamhetsområden, där kvinnor tidigast vunno inträde,
förekommer sålunda ingen särskild föreskrift för det fall, att kvinnlig
tjänstinnehavare träder i gifte.

Telegraf- Frågan härom synes första gången hava uppkommit år 1867, då

verket, telegrafverkets båda intendenter i eu skrivelse till verkets styrelse framhöllo
behovet av något stadgande om hur det borde förfaras, då kvinna,
som erhållit ordinarie anställning i telegrafverkets tjänst, därefter inginge
giftermål. I detta avseende hyste intendenterna den åsikt, att en kvinna,
som sålunda trädde under annans målsmanskap, ej borde vid sin ordinarie
telegraftjänst bibehållas, varemot hon jämväl efter giftermålet borde
kunna anlitas till bestridande av tillfälliga förordnanden. Telegrafstyrelsen
delade denna uppfattning och resolverade, att då kvinna, som
innehade ordinarie beställning vid telegrafverket, inginge äktenskap, hon
därigenom skulle i allmänhet anses hava frånträtt samma beställning.
Med anledning av en av kvinnlig föreståndare för telegrafstation hos
Kungl. Maj:t gjord hemställan att jämväl efter ingånget äktenskap tills
vidare få bibehålla sin befattning hade telegrafstyrelsen tillfälle att i
utlåtande den 10 december 1868 närmare utveckla motiven till denna
bestämmelse. Dessa voro, att enligt telegrafstyrelsens förmodan huvudsakliga
skälet till rikets ständers hos Kungl. Maj:t gjorda underdåniga

framställning om rättighet för kvinnor att bliva anställda i post- och
telegrafverken ävensom Knngl. Maj:ts rörande detta ämne till telegrafstyrelsen
avlåtna skrivelse den 10 juli 1863 varit att bereda någon
utväg åt ogifta, i knappa omständigheter stadda kvinnor att kunna
sig själva försörja; att genom ingåendet av äktenskap en kvinna komme
under mannens målsmanskap och då borde anses ha vunnit den utkomst,
som med hennes inträdande i telegrafverket väl egentligen varit åsyftad;
att de husliga förhållanden, varuti eu gift kvinna såsom maka och moder
befunne sig, i de flesta fall torde göra det ganska svårt för henne
att åt telegraftjänsten ägna all den omsorg, som tjänsten fordrade för
att väl skötas; att därför i verkets intresse det vore nödigt att, såsom i
Norge och främmande länder likaledes skett, fastställa den allmänna
regeln, att kvinnas ingående i äktenskap borde, anses innebära frånträdande
av erhållen ordinarie beställning i telegrafverkets tjänst — dock
att styrelsen ingalunda härigenom komme att betaga sig rättigheten
att, när omständigheterna det tilläte, begagna sig av gift kvinnas biträde
till bestridande av tillfälliga förordnanden — samt slutligen att fara
stundom kunde uppstå för telegramhemlighetens bevarande. Av ovanstående
skäl avstyrkte telegrafstyrelsen bifall till framställningen, vilken
ej heller blev av Kungl. Maj:t bifallen. När telegrafstyrelsen sedermera
genom instruktion den 1 november 1887 erhållit rättighet att i
mån av behov antaga extra ordinarie tjänstemän till biträde vid telegraferingsgöromålen,
följde styrelsen den praxis, att telegrafist, vare
sig ordinarie eller extra ordinarie, som ingick äktenskap med icke
telegraftjänsteman,'' blev ur verkets tjänst entledigad. Ett väsentligt
skäl till denna praxis var hänsyn till bevarande av telegramhemligheten.
En framställning från en extra ordinarie telegrafist att även
efter ingånget äktenskap få kvarstå i tjänsten blev sålunda på telegrafstyrelsens
hemställan av nämnda orsak år 1895 av Kungl. Maj:t avslagen.
Bestämmelse av innebörd, att ordinarie kvinnlig tjänsteman skulle
i händelse av giftermål anses ha 1‘rånträtt sin befattning, har sedan äldsta
tider förekommit i de för kvinnliga tjänstemän vid telegrafverket
utfärdade konstitutorialen, men intogs först år 1902 såsom föreskrift i
verkets instruktion.

I generalpoststyrelsens instruktion infördes redan år 1886 en be- Postverket.
stämmelse, att kvinna, som trädde i äktenskap, därmed skulle anses
hava frånträtt befattningen, med rätt likväl för styrelsen att, om särskilda
omständigheter därtill föranledde, behålla henne såsom extra tjänsteman.
Denna bestämmelse lär i praktiken hava tillämpats så, att gift
kvinna fått innehava anställning såsom extra tjänsteman utan fast placering.

Skolväsen

det,.

I kungl. kungörelsen den 21 oktober 1859, i vilken kvinnor tillerkändes
rätt att söka och innehava folkskol] ärartjänst, saknades särskild
bestämmelse rörande gift kvinnas rätt i detta avseende. Vid 1885 års
riksdag väcktes emellertid motion i andra kammaren av hr A. Göransson
om ett tillägg till stadgan angående folkundervisningen i riket av innebörd,
att det skulle på skolrådets omprövning bero, huruvida lärarinna,
som inträdde i äktenskap, borde vidare bibehållas i skolans tjänst. I
motiveringen framhölls bl. a., att det syntes självklart, att den lärarinna,
som trätt i äktenskap, i många fall icke kunde med samma kraft och
intresse ägna sig åt skolan som förut, synnerligast om hon bleve moder
till flera barn, utan att hon då måste försumma antingen skolan eller
hemmet och sina egna barn.

I utlåtande över motionen anförde andra kammarens första tillfälliga
utskott bl. a., att om skolrådets prövningsrätt, såsom motionären
föresloge, skulle vara inskränkt till det tillfälle, då lärarinna inträdde i
äktenskap, skolrådet i de allra flesta fall torde sakna andra grunder för
sitt beslut än de, som i allmänhet kunde finnas för eller mot gift kvinnas
användning i skolans tjänst. Motionären hade tvivelsutan rätt däruti,
att den lärarinna, som vore maka och moder, måste såsom sin förnämsta
uppgift räkna vården om de sina, och att omständigheter kunde
inträffa, i följd av vilka hon sattes ur stånd att för längre eller kortare
tid kunna såsom sig borde tillgodose skolans krav. Men under erinran
att sådana omständigheter icke alltid vore förbundna med kvinnans inträde
i äktenskap, ansåge sig utskottet böra uttala sina betänkligheter
mot en lagstiftningsåtgärd, varigenom icke blott kvinnans, utan även
skolans egna intressen antagligen skulle komma att i icke ringa mån
åsidosättas. Med rätta tillräknade sig vår tid såsom en heder att hava
vidgat området för kvinnans verksamhet och därmed ock hava gjort
hennes framtidsutsikter mindre mörka; alltjämt påginge ock strävandet
att få hennes rätt till ärligt förvärv erkänd och respekterad. Föga skulle
härmed stå tillsammans att förvägra henne fullföljd av en verksamhet,
för vilken hon med oftast rätt kännbar kostnad utbildat sig och för vilken
hennes inträde i äktenskapet icke i och för sig kunde anses gorå
henne oskicklig. Med fullt fog torde också kunna antagas, att hon i de
flesta fall även efter sitt gifte skulle vara att räkna till det samhällslager
av mindre bemedlade, vars ekonomiska ställning även toge hustruns
verksamhet i anspråk för ökandet av de tillgångar, med vilka familjens
levnadskostnader skulle bestridas; det syntes då obilligt att betaga den
gifta lärarinnan denna rätt. Ty icke blott kunde hon behöva skolan, även
skolan kunde behöva henne. Skolans uppgift vore nämligen icke blott

att finna inom undervisningens område, den innefattade jämväl eu uppfostrande
verksamhet av hög betydelse. Erfarenheten vitsordade tillfyllest,
i huru hög grad kvinnan vore härför lämpad och vilket gagn det för
skolan medförde att för detta avseende tillgodogöra sig hennes förmåga.
Det kunde säkerligen heller icke ifrågasättas, att ju icke särskilt den
gifta kvinnan med sin större mognad och vidgade erfarenhet måste vara
att skatta såsom ett ganska värderikt biträde för skolan, där det gällde
att bringa sagda syfte i utövning; och vore det så, kunde man icke heller
från skolans synpunkt utan vidare utdöma den gifta lärarinnan fiån fortsatt
användning i skolans tjänst. Men även om man med avseende å
dessa förhållanden, och så länge ännu icke övertygande skäl för en motsatt
uppfattning gjorts gällande, funne betänkligt att frånkänna lärarinnan
blott på grund av hennes inträde i äktenskap fortfarande användning
i innehavande befattning, kunde ju ifrågasättas om icke, med det
av motionären gjorda medgivandet om redaktionsförändring i förslaget,
detsamma kunde förändras därtill, att skolrådet bemyndigades när som
helst avskeda lärarinna, som inträtt i äktenskap. Det vore dock tydligt,
att vid tillämpningen av en bestämmelse, genom vilken den gifta lärarinnan
sattes i en annan och sämre ställning än sina i övrigt likställda
kamrater inom kallet, så mycken varsamhet måste iakttagas, att den säkerligen
icke bleve använd i andra fall än där vissa i 32 § av folkskolestadgan
anförda skäl kunde åberopas; och då torde det i alla avseenden
vara klokare och rättare att icke egenskapen att vara gift utan den att
befinnas »oskicklig till eller försumlig i förrättandet av sin tjänst» bleve
såsom skäl för entledigandet anförd. Med allt erkännande av vad i motionärens
framställning kunde finnas värt att överväga funne sig således
utskottet dock böra hemställa, att motionen icke måtte bifallas. Kammaren
biföll utskottets hemställan.

Vid 1906 års riksdag fördes frågan om gift folkskollärarinnas kvarstående
i tjänst ånyo under diskussion genom en motion i andra kammaren
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för lärare vid folkskolor in. m. Motionärerna, hr L. P. Mallmin m. fl.,
anförde bl. a., att tillräckligt med vunna erfarenheter talade för att då
lärarinna gifte sig skoldistriktet borde äga någon rätt till uppsägning,
om så befunnes nödigt. Intresset hos en gift lärarinna visade sig säkerligen
ofta nog tidtals i hög grad slappat och även andra skäl kunde
åberopas, varför det kunde anses lämpligast för skolan, att gift lärarinna
ej skulle äga ovillkorlig rätt att kvarstå. Man kunde väl ock våga det
påståendet, att meningen med dessa platser icke vore att kunna bilda familj.
Slutligen syntes det i viss mån oegentligt, att en församling, som

11—203410.

valde en ypperlig lärarinna, skulle utan någon ändringsmöjligket vara
tvungen att behålla lärarinnan, även då hennes huvudsakliga intresse
vänt sig åt annat håll än skolan. Motionärerna föreslogo, att skoldistrikt
måtte med domkapitlets eller annan överstyrelses bifall äga rätt
uppsäga gift lärarinna att efter sex månader avgå från innehavande
tjänst, då giltiga skäl därför kunde åberopas.

Sammansatta stats- och lagutskottet, som inhämtat, att 1893 års kyrkomöte
hos Kungl. Maj:t framställt begäran om vidtagande av åtgärder i
enahanda syfte, som motionärernas förslag innehölle, men att Kungl.
Maj:t efter åtskilliga myndigheters hörande funnit framställningen icke
böra föranleda till någon åtgärd, framhöll, att det under sådana förhållanden
och då den utredning, som för frågans rätta bedömande måste
föregå ett beslut i ämnet, icke av motionärerna förebragts, syntes
utskottet mindre välbetänkt att ingå i eu närmare prövning av deras ifrågavarande
förslag. Då denna fråga dessutom icke stode i något direkt
sammanhang med förevarande lönereglering, hade utskottet ansett berörda
förslag icke för det dåvarande böra föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets hemställan.

Under det sålunda hinder ej stadgats för gift kvinna att bekläda
folkskollärartjänst, föreslog den s. k. läroverkskommittén i sitt betänkande
den 8 december 1902, att i stadgan för rikets allmänna läroverk skulle
intagas den bestämmelse, att sökande till ämneslärarinnebefattning vid
samskola skulle vara ogift samt att ämneslärarinna, som trädde i gifte,
skulle vara skyldig att avgå från sin lärarinnebefattning. Dessa bestämmelser
motiverades av kommittén därmed, att kommittén ansåg det kall,
ämneslärarinnorna vid de föreslagna samskolorna hade att fylla, så maktpåliggande
och krävande, att det svårligen utan att åsidosättas kunde
förenas med de husmoderliga plikter och bestyr, som ålåge den gifta
kvinnan. Att vid förefallande behov anlita vikarie skulle tvivelsutan å
de mindre orter, varom här vore fråga, även möta svårigheter, vartill
komme, att eu sådan utväg alltid vore oläglig och för undervisningens
jämna fortgående störande. Däremot hade kommittén icke ansett det
vara behövligt att även vad övningslärarinnor beträffar föreslå ett liknande
villkor, då olägenheterna här näppeligen kunde bliva så stora
samt tillika borde lättare kunna övervinnas. Av formuleringen framginge,
att kommittén ej velat beröva den, som varit men ej längre vore
gift, möjligheten att erhålla lärarinneplats, om hon för övrigt härtill vore
lämplig och kompetent. I särskilt yttrande anförde lektorn Nils Höjer,
att det generella förbudet för lärarinna att vara gift syntes reservanten
mycket olämpligt, enär en gift lärarinna, som av sina familjeförhållanden

vore oförhindrad att ägna sig åt skolans tjänst, borde under i övrigt
lika förutsättningar vara bättre än en ogift.

I propositionen om läroverksreformen till 1904 års riksdag anslöt sig
departementschefen i denna punkt till kommitténs åsikt. Med anledning
av denna proposition väcktes likalydande motioner i första kammaren av
hr F. A. Boström och i andra kammaren av hr C. A. Lindhagen, vilka bl. a.
hemställde, att ämneslärarinna, som trädde i gifte, ej skulle vara ovillkorligen
skyldig att avgå från sin lärarinnebefattning. Motionärerna
framhöllo, att det icke vore ådagalagt, att en sådan föreskrift påkallades
från undervisningens synpunkt. Man undandroge tvärtom samskolan
möjligheten att kunna tillgodogöra sig en gift kvinnas inflytande, vilket
ofta kanske bättre än något annat skulle tillföra just dessa skolor den
bästa ledningen. Erfarenheten hade ju också visat, att gifta lärarinnor
liksom gifta lärare i vissa avseenden vore bättre skickade för lärarkallet
än de ogifta. För övrigt komme väl i de flesta fall lärarinnorna att frivilligt
avgå, när de inträdde i äktenskap, och, när ej så skedde, merendels
avsevärda anledningar förefinnas för deras bibehållande i sitt
kall. Även om i åtskilliga händelser gifta lärarinnor skulle nödgas begära
någon längre tjänstledighet eller bliva i viss mån förströdda av sina
husliga göromål, så borde de enarådande manliga lagstiftarna icke partiskt
förglömma, att jämväl många manliga lärares odelade uppmärksamhet
åt sitt lärarkall leddes bort av andra "uppdrag och intressen samt
icke minst av vanor, varunder kvinnor ej vore hem fallna. Kommittén
uppgåve all följdriktighet i sin ståndpunkt, då den inskränkte förbudet
till ämneslärarinnor men medgåve änka rätt att vinna anställning i ändamål
att sålunda bereda henne tillfälle att försörja familj. Särskilda
utskottet hemställde om avslag å hrr Boströms och Lindhagens motion
i förevarande punkt, och denna hemställan blev av kamrarna bifallen. I

I betänkande med förslag till grunder, med tillämpning av vilka Fullmaktsinfödda
svenska kvinnor skulle kunna av konungen utnämnas och be- tjänster.
fordras till vissa befattningar, avgivet den 13 januari 1911, anförde löneregleringskommittén,
att den ansett såsom en given sak, att till de
befattningar, om vilka vore fråga, icke finge befordras gift kvinna utan
allenast sådan, som vore ogift eller änka. Körande befattnings frånträdande
vid giftermål hade kommittén efter övervägande av vad i detta
hänseende funnes föreskrivet för skilda områden av statstjänsten för sin
del beträffande de befattningar, om vilka nu vore fråga, omfattat den
mening, att om kvinna, som innehade sådan befattning, inginge äktenskap,
hon skulle anses därmed hava frånträtt befattningen. Rörande

denna fråga avgavs särskilt yttrande av hr eif Callerholm, som ej ansåg
under alla förhållanden nödigt eller ens gagneligt för staten, att kvinna,
som inträdde i äktenskap, skulle vara ovillkorligen skyldig att frånträda
innehavande befattning. Han yrkade därför att förslaget i denna punkt
måtte givas sådan avfattning, att möjlighet bereddes för kvinna, som
sådant själv önskade och vilkens bibehållande i tjänsten kunde befinnas
vara fortfarande önskvärt, att även efter ingånget äktenskap kvarstå i
innehavande befattning, och hemställde, att ifrågavarande punkt måtte
erhålla följande avfattning: »Om kvinnlig innehavare av någon utav
ovannämnda befattningar ingår äktenskap, skall det, på hennes ansökning,
i varje särskilt fall ankomma på konungens prövning, huruvida
hon må ändock bibehålla befattningen». I detta uttalande instämde filosofie
doktorn Anna Ähldröm och medicine licentiaten Mathilda Lundberg.

Vid handläggning den 18 februari 1911 av remiss rörande löneregleringskommitténs
betänkande, beslöt större akademiska konsistoriet i
Uppsala att icke göra något särskilt uttalande i fråga om kvinnlig befattningshavares
skyldighet att vid ingående av äktenskap frånträda sin
befattning. Vid fattandet av sistnämnda beslut antecknades till protokollet
avvikande meningar, dels av hr Schäck, som för sin del ansåg
konsistoriet böra göra uttalande i följande riktning: »Ehuru konsistoriet
måste anse gift kvinna, åtminstone i regel, olämplig till universitetslärare,
kan konsistoriet dock icke biträda kommitténs förslag i denna punkt.
Svårigheten — att ej säga omöjligheten — att här åstadkomma en effektiv
lagstiftning är sådan, att det torde bliva nödvändigt att bortse
från dessa i praktiken dock säkerligen mycket fåtaliga fall»; dels av hr
Söderblom, som med instämmande av hrr Lundström, Hammar, Noreen och
Davidson anförde följande: »Jag anser det vara betänkligt att premiera
ogift stånd eller undvikande av moderskap och ingående av sådana äktenskapliga
förbindelser, som av princip rata eller av beräkning undvika
förbindelsens samfundsmässiga sanktionering och skydd. Jag vill påminna
om att det enda fall, vi i våra svenska universitets historia äga
av eu notabel kvinnlig professor, Sonja Kovalevski, gällde en gift
kvinna, som var moder. Jag förordar därför, att med hänsyn till kvinnas
eventuella befogenhet till här ifrågavarande befattningar ingen skillnad
må göras mellan gift och ogift kvinna, mellan moder och barnlös kvinna»;
dels av hr Reuterskiöld, som yttrade sig sålunda: »För min del instämmer
jag här med Rektor Magnificus [hr Schäck] och låter de betänkligheter,
jag hyser mot gift kvinna som professor, stå tillbaka för de ännu större
betänkligheter, jag hyser mot att biträda kommitterades förslag, därest
över huvud kvinna skall erhålla behörighet»; dels ock av hr Wirén, som

anförde följande: »Jag kan ej annat iin medgiva riktigheten av vad som
här sagts, att gift kvinna näppeligen kan sköta en akademisk lärarbefattning.
Å andra sidan finner jag också i likhet med flera talare av
den teologiska fakulteten de största betänkligheter mot att i överensstämmelse
med kommitténs förslag stadga, det kvinnlig universitetslärare,
som gifter sig, skulle vara skyldig frånträda sitt ämbete. Jag måste
vid denna fråga lägga den största vikt och finner ensamt i omöjligheten
att lösa nu angivna konflikt ett tillräckligt skäl att avstyrka förslaget
om kvinnas anställande på poster vid universiteten, som av Kungl. Maj:t
tillsättas. Jag kan nämligen ej anse det rätt eller med statens intressen
på något sätt förenligt, att kvinna anställes på platser, som hon ej kan
sköta såsom gift, så mycket mindre i betraktande av att hos oss äktenskapsfrekvensen
och nativiteten avtar, vilket, om det får fortfara, innebär
ett dödens tecken för Sveriges folk.»

I utlåtande den 17 februari 1911 över löneregleringskommitténs
betänkande hemställde större konsistoriet vid Lunds univei sitet, att om
kommitténs förslag föranledde till utfärdande av bestämmelser i ämnet,
föreskriften att, om kvinnlig innehavare av någon av de befattningar, som
vore i fråga, inginge äktenskap, hon skulle anses därmed hava frånträtt
befattningen måtte ändras med hänsyn därtill, att förslaget träffade endast
dem, som vore lagligt gifta, men icke dem, som utan ingående av
lagligt äktenskap levde under äktenskapliga förhållanden.

I ui låtande den 16 februari 1911 anförde Karolinska mediko-kirurgiska
institutets lärarkollegium, att kollegiet ansåge, att därest kvinnlig
innehavare av någon av ifrågavarande befattningar inginge äktenskap,
det borde på hennes ansökning i varje särskilt fall ankomma på konungens
prövning, huruvida hon finge ändock bibehålla befattningen.

Farmaceutisk^ institutets styrelse anförde i utlåtande den 22 februari
1911, att styrelsen av billighetshänsyn ansåge sig böra förorda, att om
kvinnlig innehavare av någon utav ifrågavarande befattningar skulle ingå
äktenskap, det måtte efter ansökning i varje särskilt fall ankomma på
konungens prövning, huruvida hon ändock finge vid befattningen bibehållas
eller ej.

I utlåtande den 10 mars 1911 anförde statskontoret, att det icke
ansåge sig hava att yttra sig om, huruvida även gift kvinna borde få
innehava befattning av ifrågavarande slag. Statskommissarien Beckman
anförde i särskilt yttrande, att då icke i remissen angivits, att statskontorets
utlåtande skulle avse endast en del av föreliggande fråga, reservanten
ansåge, att statskontoret hade bort säga sin mening om alla de moment
av ärendet, som hade betydelse för staten ur arbetsgivarsynpunkt. Detta

Biträdcsbef-i
ttningar.

gällde särskilt om den bestämmelse, genom vilken kommittén ville utestänga
gift kvinna från svensk statstjänst. Mot ett sådant utestängande
talade förutom statens intresse såsom arbetsgivare att kunna utnämna den
skickligaste även det intresse, staten med hänsyn till sin egen fortvaro
hade att uppmuntra bildandet av familj.

Med anledning av löneregleringskommitténs betänkande ingick styrelsen
för Akademiskt bildade kvinnors förening den 23 november 1911
med en framställning till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet,
i vilken styrelsen rörande befattnings frånträdande vid giftermål
anförde följande: »Ett. stadgande, att ingående av äktenskap a priori
skall följas av ämbetets förlust, anse vi ingalunda gagneligt varken för
staten eller individen. Detta gäller i högre grad ju mer kvalificerade
befattningar det är fråga om. För staten måste det betraktas som en
förlust, om en person, på vilken staten kostat en dyrbar utbildning,
plötsligt tvingas att lämna en plats, som hon under många år kunde
skött till fromma för staten. Individen försättes genom ett dylikt stadgande
i valet mellan äktenskap och sitt ämbete. Vilketdera hon än bestämmer
sig för att avstå ifrån, blir försakelsen stor, ett förhållande, som
otvivelaktigt kommer att återverka på hennes duglighet inom det arbetsområde
hon väljer.» I

I skrivelse till Kung!. Maj:t den 23 maj 1906 anhöll riksdagen,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och i vilken
mån personer, som vore hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett
stadigvarande sätt sysselsatta med skrivgöromål och dylika sysslor, skulle
kunna erhålla någon fastare anställning. Frågan fick i viss mån sin
principiella lösning vid 1910 års riksdag, då ett skrivbiträde uppfördes å ny
avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen och två skrivbiträden å generaltullstyrelsens
nya avlöningsstat. Övriga nyreglerade ämbetsverk, inom vilka
behov av dylika fast anställda biträden förefunnes, anmodades att till
vederbörande statsdepartement inkomma med yttrande och förslag. Dessa
yttranden och förslag överlämnades därefter för vidare behandling till
löneregleringskommittén. I betänkande, avgivet den 29 juni 1911, förutsatte
lönereglering skommittén, att till dylik tjänst icke finge befordras
gift kvinna utan allenast sådan, som vore ogift eller änka. En motsatt
uppfattning hade endast i undantagsfall kommit till synes i de i ärendet
avgivna yttrandena. Däremot hade meningarna varit mera delade, då
det gällde spörsmålet, huruvida kvinnlig befattningshavare, som trädde
i gifte, borde få kvarstå i befattningen eller ej. Löneregleringskommittén
ansåge, beträffande de biträdesbefattningar, varom vore fråga, lämp -

ligt, ntt den bestämmelse meddelades i förevarande hänseende, att kvinnlig
befattningshavare skulle vid äktenskaps ingående anses hava frånträtt
sin befattning, dock med rätt för vederbörande ämbetsverk att bibehålla
henne i extra tjänst. Eu av kommitténs ledamöter, hr af Callerholm,
var härutinnan av skiljaktig mening och ansåg, att den för kvinnliga
befattningshavare å fångvårdsstaten gällande regeln om avgång från
tjänsten vid giftermål, endast om vederbörande styrelse funne det nödigt,
borde bliva allmängiltigt normerande. Reservanten anförde, att även om
i avseende å kommuuikationsverken skulle anses lämpligt att upprätthålla
den för dem gällande bestämmelsen, varvid likväl måste tagas i
betraktande, att bestämmelsen drabbade mindre hårt inom dessa verk
med deras rikliga möjligheter till beredande av anställning i extra tjänst,
innebure det dock beträffande andra verk och myndigheter, där tillfällen
till användning av tillfälliga kvinnliga biträden säkerligen vore synnerligen
sparsamt förekommande, eu onödig hårdhet mot de kvinnliga biträdena
att förbinda ingående i äktenskap med ovillkorligt skiljande från

innehavande ordinarie befattning.

Då frågan om fasta biträdens uppförande i stat hos vissa ämbetsverk
och myndigheter framlades i proposition till 1912 års riksdag, anförde
chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet, att han i
denna fråga anslöte sig till den mening, som uttalats av reservanten i
löneregleringskommitten, ehuru han ifrågasatte en något annan avfattning
av villkoren än reservanten tänkt sig. Oavsett den synpunkt, som
för reservanten varit bestämmande och som ju hänförde sig till ifrågavarande
kvinnors eget intresse, kunde departementschefen icke finna det
annat än i och för sig mindre ändamålsenligt, att staten avskure sig
själf möjligheten att använda en funktionär på en plats, för vilken denna
kanske visat sig särskilt skickad. En sådan anordning kunde icke heller
anses oundgänglig, därest allenast i vederbörande myndighets hand lades
att pröva, när det allmännas intresse krävde, att kvinnlig befattningshavare
ej vidare bibehölles i sin tjänst. I likhet med löneregleringskom
mitten ansåge departementschefen att gift kvinna som regel icke
borde befordras till tjänst, varom här vore fråga. Då emellertid fall
kunde förekomma, då en sådan befordran utan olägenhet för det allmänna
kunde äga rum, borde regeln enligt hans mening icke göras undantagslös,
och borde det bero på prövning av Ivungl. Maj:t för varje särskilt
fall, om medgivande i förevarande avseende borde lämnas gift kvinna.
Departementschefen föreslog, att gift kvinna matte till biträdestjänst befordras
allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt
fall lämnat medgivande, samt att, där kvinnlig innehavare av biträdes -

tjänst inginge äktenskap, hon icke skulle vara skyldig att av sådan anledning
avgå från tjänsten, därest icke vederbörande överordnade myndighet
med hänsyn till det allmännas intresse funne det nödigt.

Med anledning av nämnda proposition väcktes motion i andra
kammaren av hr C. A. Lindhagen, vilken beträffande ovannämnda bestämmelser
anförde, att de, ehuru välvilliga, vore oklara i princip och
lämnade stort spelrum för godtycket. Den enda riktiga principen vore,
att myndigheterna ej hade det ringaste att skaffa med, om en kvinnlig
befattningshavare vore gift eller icke, blott hon skötte sin tjänst. Motionären
hemställde, att riksdagen måtte besluta, att de föreslagna allmänna
villkorens 6:e och 7:e punkter, innefattande begränsningar i kvinnas rätt
att söka eller innehava ifrågavarande befattningar, ifall hon vore gift
eller inträdde i äktenskap, skulle ur dessa bestämmelser utgå.

Statsutskottet fann de ifrågasatta bestämmelserna under punkterna
6 och 7 välbetänkta och nödvändiga, dock med den ändring, att orden
»med hänsyn till det allmännas intresse» syntes böra utbytas mot uttrycket
»med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande». I sammanhang härmed
ville utskottet uttala, att utskottet förutsatte, dels att den överordnade
myndighetens prövningsrätt enligt sistberörda bestämmelse gällde
icke blott tidpunkten, då äktenskapet inginges, utan jämväl allt fortfarande
under den gifta kvinnans kvarstående i tjänsten, dels ock att
gift kvinna, som på grund av samma stadgande prövades av vederbörande
överordnade myndighet böra avgå från tjänsten, ägde rätt att draga denna
fråga under Kungl. Maj:ts beprövande.

Tre reservanter uttalade, att punkten 7 av dessa villkor och bestämmelser
bort hava följande lydelse: »att kvinna, som innehar ordinarie
biträdesbefattning, skall, om hon ingår äktenskap, anses hava frånträtt
befattningen, vederbörande myndighet dock obetaget att, där sådant
befinnes lämpligt, bibehålla henne såsom tillfälligt biträde». Kamrarna
biföllo utskottets förslag.

I kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters
stater uppförda biträdesbefattningar blev sedermera i överensstämmelse
med ifrågavarande riksdagsbeslut stadgat, »att. gift kvinna
må till biträdesbefattning befordras allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning
i varje särskilt fall lämnat medgivande», samt »att, där kvinnlig
innehavare av biträdesbefattning ingår äktenskap, hon icke skall vara
skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke vederbörande
överordnade myndighet med hänsyn till befattningens behöriga
upprätthållande finner det nödigt».

De av 1912 års riksdag fastställda allmänna grunder i fråga om
rätt för kvinnliga befattningshavare vid vissa verk och anstalter att i
händelse av giftermål bibehållas vid sin anställning avsågo icke post- och
telegrafverken samt statens järnvägar. För dessa verk gällde fortfarande
bestämmelsen, att kvinna, som trädde i äktenskap, skulle anses hava
frånträtt befattningen.

Med anledning av den sålunda rådande olikheten anbefallde Kungl.
Maj:t genom beslut den 29 juni 1912 generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen
och järnvägsstyrelsen att efter verkställd utredning avgiva utlåtande,
huruvida och i vad mån vid nämnda kommunikationsverk anställd kvinnlig
befattningshavare, som inginge äktenskap, kunde äga bibehålla sin
anställning. Enär av de från dessa styrelser inkomna utlåtanden syntes
framgå att en ändring av de dittills gällande bestämmelserna kunde
komma att medföra vissa verkningar med avseende å personalens rekrytering
och jämväl beträffande vederbörande verks stater, vilket allt krävde
en närmare undersökning, remitterades nyssnämnda utlåtanden av Kungl.
Maj:t till löneregleringskommittén.

Löner egler ing skommittén förklarade i sitt den 12 juli 1915 avgivna
yttrande, efter att hava granskat de tre styrelsernas utlåtanden, att enligt
kommitténs mening icke framkommit några sådana särskilda förhållanden,
som kunde anses i fråga om den vid nämnda verk anställda
kvinnliga personal påkalla avvikelse från de av statsmakterna godkända
allmänna principer uti nu förevarande hänseenden, och ansåg för
den skull, att jämväl i avseende å den kvinnliga personalen vid postverket,
telegrafverket samt statens järnvägar borde gälla de av 1912
års riksdag för vissa verk och anstalter antagna bestämmelserna i ämnet.

Kungl. Maj:t infordrade därefter ånyo de tre styrelsernas yttrande.

Järnvägsstyrelsen uttalade såsom sin åsikt, att någon ändring i gällande
föreskrifter ej borde vidtagas. Från denna styrelsens mening hade
emellertid, vid avgivande av dess tidigare utlåtande i frågan, en av styrelsens
ledamöter, byrådirektören John Lundberg, varit skiljaktig. Reservanten
ansåg, att de i 1912 års kungörelse innefattade bestämmelserna
lämpligen borde och kunde göras gällande även för statens järnvägar,
men att i samband härmed borde meddelas föreskrift, att gift kvinnlig
befattningshavare skulle vara pliktig att viss tid före och efter eventuell
nedkomst begagna sig av tjänstledighet och därvid avstå samtliga löneförmåner.

Generalpoststyrelsen gjorde gällande enahanda uppfattning som järnvägsstyrelsen.
I avseende å postverkets ordinarie kvinnliga biträden ansåg
styrelsen emellertid, att styrelsen utan större olägenhet skulle kunna

12—20.1410.

Komniuuika tionavorken.

tillerkännas befogenhet att, om dylikt biträde trädde i gifte, medgiva
hennes kvarstående i tjänsten, så länge detta icke med hänsyn till befattningens
behöriga uppehållande medförde olägenhet.

Telegrafstyrelsen meddelade — efter att tidigare hava intagit en
mera avvisande hållning — i sitt över löneregleringskommitténs betänkande
avgivna utlåtande, att styrelsen icke ville motsätta sig, att, därest
de ifrågavarande bestämmelserna kunde anses principiellt lämpliga inom
trafikverken, desamma jämväl för telegrafverkets del infördes i den utsträckning,
som kunde anses förenlig med omsorgen om telegramhemligheten.

Sedan sålunda frågan angående gift kvinnas anställning vid kommunikationsverken
varit föremål för ingående utredningar, avgavs proposition
i ämnet till 1917 års riksdag. Kungl. Maj:t anslöt sig härvid till
löneregleringskommitténs förslag att samma allmänna grunder borde gälla
angående gift kvinnas anställning vid kommunikationsverken som vid
övriga ämbetsverk.

I sitt till statsrådsprotokollet fogade yttrande granskade föredragande
departementschefen de invändningar, som av de tre styrelserna
gjorts mot det föreliggande förslaget. Med anledning av de speciella
invändningar, som framställts, ville departementschefen för sin del uttryckligen
betona, att, om gift kvinna tillätes innehava ordinarie tjänst,
hon icke borde i något som hälst avseende i tjänsten få intaga en gynnad
undantagsställning. Uppkomme sålunda förhållanden av den beskaffenhet,
att ett kvarstående i tjänsten icke vore möjligt utan att befattningshavaren
därigenom komme att beredas en dylik oberättigad förmån, då
förelåge också en situation, i vilken det med hänsyn till tjänstens behöriga
upprätthållande vore nödigt, att befattningshavaren avginge från
densamma. Härav följde även, att förflyttning av gift kvinnlig befattningshavare
borde och skulle ske, allt efter som tjänstens behöriga upprätthållande
det krävde och utan att hänsyn toges till befattningshavarens
personliga förhållanden. Gentemot invändningen att medgivande åt gift
kvinna att innehava ordinarie tjänst skulle påkalla ökat antal vikarier
ville föredraganden framhålla, att det förefölle som om man ej tillräckligt
beaktat den förutsättning, som under alla omständigheter måste uppställas
för att gift kvinna skulle få kvarstå i sin befattning, nämligen
att sådant vore förenligt med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande.
Skulle det nämligen i fråga om viss avdelning inom ett
ämbetsverk visa sig, att medgivanden i större utsträckning av antydd art
komme att föranleda svårigheter att utan vidtagande av särskilda åtgärder
— såsom anskaffande av ökat antal vikarier — upprätthålla arbetets

»1

behöriga bedrivande, borde eu tillämpning av om förmälda bestämmelser
föranleda eu viss begränsning vid lämnande av dylika medgivanden.
Hinder syntes ej heller från nu angivna utgångspunkt möta för vederbörande
verk att för dylika fall fastställa en viss proportion, utöver vilken
— naturligtvis endast som en allmän regel, från vilken undantag med
hänsyn till förhållandena i varje fall kunde meddelas — vid eu avdelning
kvinnliga befattningshavare ej ägde att efter ingånget äktenskap kvarstå
i tjänsten.

I sin med anledning av propositionen till konungen avlåtna underdåniga
skrivelse anförde riksdagen, att den med hänsyn till de särskilda
förhållandena vid kommunikationsverken, med deras talrika personal, icke
kunnat undgå att hysa starka betänkligheter angående lämpligheten av
det föreliggande förslaget. Riksdagen hade emellertid ansett detsamma
vara en ofrånkomlig konsekvens av de tidigare fattade besluten angående
gift kvinnas anställning i statstjänst. Under sådana förhållanden och då
vederbörligt beaktande av de särskilda krav, som med''hänsyn till tjänstens
behöriga upprätthållande gjorde sig gällande vid kommunikationsverken,
kunde och borde tagas vid avgörandet av uppkommande frågor
om gift kvinnas kvarstannande i, respektive befordran till, ordinarie befattning
vid ifrågavarande verk, hade riksdagen funnit sig böra bifalla
propositionen.

Skälen för och emot gift kvinnas anställning i statstjänst upptogos
av lärarlönenämnden till särskilt ingående granskning. Från synpunkten
av hemmets skötsel samt barnens fostran och vård vore det naturligtvis
lyckligast, om den gifta kvinnan kunde ägna sin huvudsakliga arbetskraft
åt sitt husmoderskall. Och om en gift kvinna innehade en tjänst,
som krävde full tjänstgöring, vore det under alla förhållanden en olägenhet,
om hon av havandeskap och modersplikter under längre tider förhindrades
att bestrida tjänsten. Härtill komme, att den kvinnliga befattningshavaren,
som hade familj, lätt komme att i högre eller mindre
grad distraheras i sitt arbete på grund av varjehanda husmoderliga omtankar
och bestyr. Det vore sålunda icke fråga om, att icke gift kvinnas
anställning utom hemmet i regel måste anses som en olägenhet. Frågan
vore då, om man borde ställa sig på den rakt motsatta ståndpunkten och
förbjuda gifta kvinnor att innehava tjänsteanställning. Mot en dylik
ståndpunkt kunde till en början anmärkas, att ett sådant förbud icke
träffade, vad man med förbudet ville komma åt. Det träffade exempelvis
den gifta kvinnan, som vore barnlös, men icke den ogifta kvinnan,
som vore moder. Det hade därför anmärkts, att ett generellt förbud för gifta

Lärarbe fattningar.

kvinnor att innehava allmän tjänst skulle leda till förbindelser, ingångtia
under andra än för äktenskap stadgade former. Skulle nu alla utom
hemmet anställda kvinnor, vilkas antal alltmera komme att ökas, förhindras
att ingå äktenskap, bleve följden den, att därest icke förbudet
på ovan antytt sätt kringginges, en stor del av landets kvinnor bleve
förhindrade att bidraga till släktets förökelse, en synpunkt, som borde
särskilt beaktas med hänsyn till den ringa äktenskapsfrekvensen och nativiteten
inom nationen. Och det borde tilläggas, att de självförsörjande
kvinnorna i avseende å förutsättningar att bliva goda mödrar icke torde
stå tillbaka för andra kvinnor. Såvitt nämnden förstode, hade landet
icke råd att till celibat tvinga eu stor del av landets kvinnor. Det kunde
visserligen invändas, att en kvinnlig befattningshavare, som erhållit ett antagligt
giftermålsanbud, hade valet fritt mellan att antingen behålla tjänsten
och avstå från äktenskapet eller ock avstå från tjänsten och ingå äktenskapet.
Det behövdes emellertid icke stor kännedom om livets förhållanden
för att förstå, att detta val icke vore vare sig fritt eller lätt. Förenklingen
av arbetet inom hemmet i våra dagar gjorde det numera möjligt och
det vore även ofta nödvändigt för husmodern att genom arbetsförtjänst
utom hemmet bidraga till familjens uppehälle. Med de alltjämt stegrade
levnadsomkostnaderna och större anspråken på livet vore kanske ofta
kvinnans inkomst en förutsättning för att ett äktenskap skulle komma
till stånd. Men även där mannens ekonomiska omständigheter vore
bättre, måste det för eu kvinna, som hade sin säkra bärgning, synas förenat
med eu viss risk att avstå från denna, då ju mannen kunde tänkas
falla ifrån, så att hustrun snart stode där utan existensmedel med oförsörjda
barn. Och för den kvinna, som underkastat sig en mera omfattande
utbildning, måste härtill komma det övervägandet, att hon måste
lämna det kall, för vilket hon utbildat sig, och att denna utbildning,
därest hon nödgades lämna tjänsten, bleve i viss mån värdelös. Ett
generellt förbud för kvinnliga befattningshavare att ingå äktenskap skulle,
såvitt nämnden kunde skåda in i föi hållandena, för många av dessa
kvinnor leda till uppslitande inre strider och överhuvud taget komma i
konflikt med viktiga samhälleliga och etiska intressen. Det vore ganska
sannolikt, att de nu berörda olägenheterna för närvarande icke skulle
framträda sa starkt. Men efter hand, i den mån utvecklingen fortginge
i den nu inslagna riktningen, skulle det ifrågasatta förbudet antingen
kringgås eller uppkalla allt starkare krav på dess undanröjande.

För nämnden stode det klart, att huru den föreliggande frågan än
löstes, olägenheter komme att uppstå. Men frågan måste lösas, och det
gällde då att finna den utväg, som ledde till de relativt minsta olägen -

keterna. Nämnden hade, då det gällt att bilda sig eu mening härutinnan,
icke kunnat undgå att taga ett starkt intryck av den erfarenhet, som i
förevarande avseende vunnits å folkskolans område, där gifta kvinnor
ägde rätt innehava ordinarie anställning. Visserligen hade en eller annan
gång försök gjorts att få denna rätt begränsad, men de framställningar,
som gjorts i detta syfte, hade icke vunnit avseende, och såvitt nämnden
kunnat finna, funnes icke för närvarande något mera framträdande krav
på en ändring i berörda hänseende. I betraktande av folkskollärarinnekårens
storlek syntes den nu åberopade erfarenheten böra tillmätas eu
icke ringa betydelse.

Vid övervägande av samtliga på frågan inverkande, lör nämnden
bekanta omständigheter hade nämnden kommit till den uppfattningen,
att de lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna
och högre lärarinneseminariet, vilka enligt nämndens förslag skulle stå
öppna för kvinnor, även borde med viss begränsning kunna få innehavas
av gifta kvinnor. Beträffande nämnda begränsning anslöt sig
nämnden till de grunder, som antagits av 1912 års riksdag i fråga om
gift kvinnas anställning å biträdestjänst hos vissa ämbetsverk och myndigheter.

Lärarlönenämndens ifrågavarande förslag tillstyrktes av löneregleringskommittén
och upptogs av Kungl. Maj:t i proposition till 1918 års
riksdag i samband med löne- och pensionsregleringen för lärarpersonalen.
Riksdagen biföll detta Kungl. Maj:ts förslag, och i kungörelsen den
22 juli 1918 angående grunder för kvinnors anställning vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier förordnades,
att gift kvinna skulle kunna till i kungörelsen angivna lärarbefattningar
befordras allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i
varje särskilt fall lämnat medgivande samt att, därest kvinnlig innehavare
av sådan lärarbefattning ingår äktenskap, hon icke skall vara
skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke vederbörande
skolöverstyrelse med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande
finner det nödigt.

En ingående diskussion av frågan om gift kvinnas rätt att söka
och innehava allmän tjänst har förekommit även i samband med frågan
om de kvinnliga läkarnas ställning.

I utlåtande den 3 maj 19ul över petition till Kungl. Maj:t från
åtskilliga kvinnliga läkare m. fl. angående behörighet för kvinna att i
alla de fall, där ej grundlagen sådant förbjöde, innehava läkartjänst,
till vilken vetenskapliga och praktiska meriter kunde berättiga henne,
anförde medicinalstyrelsen bl. a.: »Vad angår gift kvinnlig läkare måste

Läkar befatt ningar.

hennes tjänstbarhet antagas stundom bliva till följd av havandeskap och
digivning så inskränkt, att det redan av denna anledning kan ifrågasättas,
om det vore lämpligt att tillåta henne innehava en allmän tjänst.
Med en sådan lärer för övrigt svårligen kunna förenas ett samvetsgrant
utövande av en makas och moders plikter mot sin familj, vilkas fullgörande
likväl är av den väsentliga betydelse för staten, att inga åtgärder,
åtminstone icke i lagstiftningsväg, synas medicinalstyrelsen böra
tillstyrkas, som kunna bidraga att avlägsna husmodern från hennes rätta
plats i familjen. Av dessa skäl anser styrelsen, att de nu ifrågasatta
medgivandena för kvinnlig läkare att innehava allmänna tjänstebefattningar
böra begränsas till ogift kvinna. Härmed vill medicinalstyrelsen
dock icke hava förnekat, att fall kunde förekomma, då det vore lämpligt
och billigt, att eu kvinnlig läkare, ehuru gift, finge innehava en tjänst,
men i dylika undantagsfall synes det styrelsen bättre, att tillåtelsen att
söka och innehava läkarbefattning av Eders Kungl. Maj:t meddelades i
dispensväg, än att allmänna bestämmelser därför utfärdades.»

I kungl. kungörelsen den 6 november 1903 angående kompetens
för kvinnliga läkare att innehava vissa läkarbefattningar stadgas, att om
kvinnlig läkare, som på grund av offentlig myndighets förordnande innehar
tjänstebefattning, träder i gifte, hon skall anses hava frånträtt befattningen.

Frågan om de gifta kvinnliga läkarnas ställning berördes härefter
först i en skrivelse till medicinalstyrelsen den 19 december 1916, i vilken
de kvinnliga läkarnas permanenta kommitté anhöll om styrelsens medverkan
till att kvinnlig läkare i större utsträckning än dittills varit fallet måtte
beredas tillfälle att innehava eller förordnas till vissa civila läkarbefattningar.
De kvinnliga läkarna framhöllo i nämnda skrivelse bl. a., att
erfarenheten visat, att den generella inskränkningen av gift kvinnlig
läkares kompetens i många fall hindrat kvinulig läkare från att få den
plats hon sökt för sin utbildning eller ekonomi. Med hänsyn till att
frågan om gift kvinnas anställning med all säkerhet komme att utförligare
behandlas i de grunder, enligt vilka Kungl. Maj:t skulle kunna utnämna
kvinnor till vissa befattningar, inskränkte sig kommitterade för
det dåvarande till att hemställa om medicinalstyrelsens medverkan till
att* gift kvinnlig läkare måtte kunna förordnas till vikarie å alla befattningar.

Framställningen remitterades av medicinalstyrelsen till vissa läkarsammanslutningar,
av vilka Svenska stadsläkareföreningen i sitt den 9
september 1917 avgivna yttrande ingående uppehöll sig vid frågan om
de gifta kvinnliga läkarnas ställning.

Styrelsen för nämnda förening ansåg av inånga skäl icke lämpligt,
att gift kvinna fungerade såsom tjänsteläkare. Redan ur social synpunkt
funne styrelsen sig böra framföra betänkligheter mot att gift kvinna uppmuntrades
övergiva den uppgift, som vore den viktigaste av alla för eu
maka och moder: att ägna sig åt hem och barn. Styrelsen sage därför
redan i denna allmänna samhälleliga synpunkt ett starkt skäl för avstyrkande
av petitionärernas ansökan. I yttrandet framhölls vidare
bl. a., att stadstjänsteläkarna genom flerårig tjänstgöring förvärvat en
grundlig erfarenhet av det utslitande arbete, som ålage eu stadstjänsteläkare.
Detta arbete bleve för varje år alltmer betungande och krävande
både i fysiskt och psykiskt hänseende genom stadssamhällenas snabba
tillväxt. Styrelsen hyste tvivel om att en gift kvinna även för kortare
tid skulle vara skickad att fylla dylika arbetskrav. För en läkaremoder
skulle naturligt dessa förhållanden bliva redan ur fysisk och psykisk
synpunkt och inom en kort tid upprivande och därigenom, särskilt med
hänsyn till kvinnans normalt fysiska svaghetsperioder, oavsett havandeskapi
vålla ständigt återkommande svårigheter för den krävande tjänstens
uppehållande och modersplikternas samtidiga uppfyllande. Att den ovannämnda
viktiga sociala angelägenheten, nämligen hemmets vård och ungdomens
uppfostran av en moder skulle i så fall alldeles omöjliggöras,
vore självfallet, och det vore för styrelsen tydligt att antingen hemmet
eller tjänsten måste bliva lidande. Yttrandet utmynnade bl. a. i ett avstyrkande
av petitionärernas begäran att gift kvinnlig läkare skulle kunna
erhålla förordnande å de tjänster, som Svenska stadsläkareföreningen
representerade.

I en till medicinalstyrelsen den 27 oktober 1917 ingiven skrivelse
bemötte de kvinnliga läkarkommitterade de skäl, som anförts gent emot
de gifta kvinnliga läkarnas tillträde till vissa befattningar. Det vore föga
sannolikt, framhölls det i nämnda skrivelse, att svenska kvinnliga läkare
skulle vara i behov av yttre restriktioner för att fylla självskrivna
plikter mot sin familj. Tvärtom torde ett drivande moment för gift
kvinnlig läkare att söka befattning mången gång vara behovet och utsikten
att härigenom befordra familjens bästa, och intet tydde, kommitterade
veterlig!, på att kvinnliga läkare i genomsnitt skulle vara mindre
skickade än manliga sådana att bedöma möjligheterna och svårigheterna att
förena plikten mot arbetet med plikten mot hemmet.

I sitt den 28 februari 1918 över de kvinnliga läkarnas ifrågavarande
framställning avgivna underdåniga utlåtande förklarade medicinalstyrelsen
bl. a., att bestämmelsen i 1903 års kungörelse angående kvinnlig
läkare, som träder i gifte, borde tills vidare bibehållas, men att hinder

icke borde möta vare sig för gift kvinnlig läkare att mottaga förordnande
å befattningar, som hon såsom ogift varit berättigad att innehava, eller
för kvinnlig läkare, gift som ogift, att vikariera å befattning, som kvinnlig
läkare icke ägde rätt att innehava, dock att sådant vikariatförordnande,
med undantag för vissa tjänster, borde begränsas till en tid av
högst tre månader.

I underdånigt utlåtande den 13 januari 1919 med förslag till grunder
för kvinnliga läkares tillträde till ordinarie befattningar å hospitalsläkarbanan
uttalade sig medicinalstyrelsen för att i fråga om rätt för gifta kvinnliga
läkare att innehava läkarbefattningar vid hospitalen motsvarande bestämmelser
måtte vinna tillämpning, som av 1918 års riksdag föreskrivits
angående gift kvinnas behörighet till ordinarie lärarbefattning vid de allmänna
läroverken.

Kommitterades yttrande.

Liksom flertalet av de övriga spörsmål, vilka det åligger kommitterade
att upptaga till utredning, har frågan om den gifta kvinnans ställning
i statstjänsten en ganska lång förhistoria. Såsom torde framgå av
den här ovan lämnade översikten av frågans utvecklingsgång, hava meningarna
brutit sig jämväl i detta hänseende. Någon slutgiltig lösning lärer
näppeligen kunna anses vunnen ens i fråga om de begränsade områden av
statstjänsten, till vilka kvinnorna för närvarande äga tillträde. Vid en förestående
utvidgning av kvinnas rätt till deltagande i statstjänsten kräver
därför detta spörsmål ett noggrant övervägande. Även om några egentligen
nya skäl för den ena eller andra uppfattningen knappast återstå att framställa,
medför dock det förändrade läge, i vilket denna såväl som övriga frågor
om de kvinnliga statstjänarnas ställning nu inträtt, med nödvändighet
ett bedömande från delvis andra utgångspunkter än tillförene.

Vid den tid, då kvinnor först bereddes tillträde till statstjänster, torde
över huvud icke funnits någon tanke på att denna möjlighet skulle komma
att tagas i anspråk av andra än ogifta kvinnor. Sed och samhällsförhållanden
hänvisade i så hög grad den gifta kvinnan till hemmet och familjelivet,
att det helt visst för den allmänna uppfattningen framstod såsom någonting
främmande eller till och med förkastligt, att hon ägnade sig åt självständig
verksamhet utanför den krets, vilken betraktades såsom den för
henne enda naturliga. Därtill kom, att statstjänsten, i vad den gjordes tillgänglig
för kvinnor, otvivelaktigt uppfattades såsom en försörjningsinsti -

tution för den ogifta kvinnan. Ur denna synpunkt måste den gifta kvinnans
framträdande i konkurrens om de jämförelsevis fåtaliga statstjänster, som
härvid voro i fråga, förefalla som ett obehörigt försök att rycka brödet från
den efter all antaglighet bättre behövande. Det'' är därför förklarligt, att då
frågan om gift kvinnas behörighet att innehava statstjänst omsider erhöll
aktualitet, en avgjord och tämligen allmän motvilja förspordes inför utsikten,
att staten skulle genom egna åtgärder befordra eu utveckling, av vilken
man menade intet gott vara att vänta. Och även långt efter det att det
äldre betraktelsesättet i allmänhet fått vika för eu annan syn på den samhällsföreteelse,
kvinnornas städse utvidgade verksamhet på nya områden innebär,
bär en stark betänksamhet stått kvar, då det gällt att låta den gifta
kvinnan taga del i de uppgifter, som ej längre undanhållas den ogifta. Dock
har efter hand huvudvikten kommit att läggas vid en annan synpunkt än
de förut nämnda. Under framhållande av den slitning mellan olika och, såsom
det förmenats, stundom oförenliga plikter, för vilken den gifta kvinnan
i statstjänsten måste vara utsatt, har man velat anse henne såsom i
mindre grad än den ogifta skickad att fylla de anspråk, tjänsten ställer på
sin innehavare. Sedan en längre tids erfarenhet hunnit samlas, har emellertid
uppfattningen i någon mån förskjutits även i detta avseende. Den
mera bestämt avvisande ståndpunkten har sålunda efter hand övergått i en
försiktigt avvaktande hållning, som visserligen steg för steg lämnat rum för
medgivande av en ökad behörighet för den gifta kvinnan, men dock ännu
fasthåller vid att icke obetingat inrymma henne en med den ogifta likaberättigad
ställning.

Med den uppfattning, som till en början var den förhärskande, föll det
sig naturligt, att denna fråga länge var begränsad till att gälla, huruvida en
kvinnlig befattningshavare, som trädde i äktenskap, skulle kunna kvarstå i
tjänsten. Att en kvinna, som redan ingått äktenskap, icke därefter kunde
vinna anställning eller befordran i statstjänsten ansågs stå utom diskussion
och överflödigt att genom en särskild bestämmelse angiva. Först 1905 tillkom
en dylik bestämmelse, då i läroverksstadgan av samma år föreskrevs,
att lärarbefattning i teckning och musik vid realskola finge sökas och innehavas
även av kvinna, såvida hon vore ogift. I instruktion för generalpoststyrelsen
den 31 december 1909 stadgades, att till vissa i postverkets stater angivna
befattningar även kunde antagas myndig kvinna, vilken vore ogift eller
änka. I övrigt ansågs fortfarande samma förhållande gälla utan särskild
föreskrift. Ännu då löneregleringskommittén den .13 januari 1911 avgav förslag
till grunder, med tillämpning av vilka kvinnor skulle kunna utnämnas
och befordras till de med 1909 års grundlagsändring avsedda statstjänsterna,

13—203419.

var denna uppfattning så befäst, att kommittén utan meningsskiljaktighet
kunde framställa såsom eu axiomatisk sats, att till de befattningar, om vilka
vore fråga, icke borde kunna befordras gift kvinna, utan allenast sådan,
som vore ogift eller änka. Enahanda ståndpunkt uttalade samma kommitté
uti sitt den 29 juni 1911 avlämnade betänkande ifråga om uppförande i stat
av vissa biträden hos ämbetsverk och myndigheter. Redan under följande
år bröt emellertid en annan mening igenom, då riksdagen på Kung! Maj :ts
förslag beslöt att i avlöningsbestämmelserna för nyssnämnda biträdesbefattningar
intaga en föreskrift av innehåll, att gift kvinna skulle kunna befordras
till biträdesbefattning, dock allenast efter av Kung!. Maj :t på framställning
i varje särskilt fall lämnat medgivande. Denna bestämmelse efterföljdes
snart av motsvarande föreskrift ifråga om kvinnliga befattningar inom andra
förvaltningsområden. Då löneregleringskommittén år 1915 hade att avgiva
förslag i fråga om gift kvinnas anställning i ordinarie tjänst vid post- och
telegrafverken samt statens järnvägar, kunde kommittén därför konstatera,
att den uppfattning, kommittén i detta ämne uttalat år 1911, icke godkänts
av statsmakterna, utan att beträffande en mängd för kvinnor avsedda befattningar
givits stadgande av ovan återgivna innehåll. Beträffande lärarbefattningar
har sedermera år 1918 tillkommit en på sistnämnda sätt avfattad
föreskrift. I det den 19 juni 1919 utfärdade nya avlöningsreglementet
för kommunikationsverken har upptagits en bestännnelse av innehåll, att
gift kvinna må kunna erhålla ordinarie anställning allenast efter Kung!
Maj :ts i varje särskilt fall lämnade medgivande, och i sitt senaste, den 3 november
1920 dagtecknade betänkande med förslag beträffande ny definitiv lönereglering
för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk
har löneregleringskommittén föreslagit, att denna regel skall gälla jämväl
för sistnämnda befattningshavare. Härmed har alltså utvecklingen lett
fram till den allmänna ståndpunkten, att gift kvinna kan erhålla ordinarie
anställning i sådan befattning, som för närvarande kan innehavas av kvinna,
men först efter Kung! Maj :ts diskretionära prövning.

Beträffande den andra frågan -— om rätt för kvinnlig innehavare av
statstjänst att efter inträde i äktenskap kvarstå i tjänsten — utvisar den här
ovan lämnade historiska översikten, att de föreskrifter, som i detta hänseende
först utfärdades, icke medgivit dylik rätt. Den allmänna regeln blev den,
att kvinnlig statstjänare, som trädde i gifte, därmed skulle anses hava frånträtt
sin befattning. Med något växlande formulering modifierades regeln
för vissa förvaltningsområden, såsom kommunikationsverken och tullverket,
efter hand på det sätt, att vederbörande myndighet tillädes befogenhet att,
där särskilda omständigheter därtill föranledde eller sådant ansåges lämp -

ligt, behålla kvinnlig befattningshavare, som trädde i gifte, i extra tjänst.
För befattningar vid rikets allmänna läroverk gällde enligt 1905 års läroverksstadga,
att lärarinna, som trädde i gifte, vore skyldig att avgå från sin
befattning och borde i sådant fall ofördröjligen till läroverksöverstyrelsen ingiva
sin ansökan om avsked. Dock uttalades under läroverksfrågans behandling
i riksdagen starka betänkligheter mot denna bestämmelse, vilken
betecknades såsom egendomlig och särskilt för det tjänsteområde, den avsåge,
opåkallad. För folkskollärarinneseminarierna gällde redan enligt 1886
års stadga en mindre sträng föreskrift, i det att, för den händelse lärarinna
med adjunkts tjänstgöring trädde i gifte, det finge ankomma på konsistoriets
beprövande, om hon finge bibehållas vid tjänsten; konsistoriet skulle
sedermera äga uppsäga henne därifrån, då läroverkets bästa funnes kräva
sådant. För folkskollärarkåren har någon särskild bestämmelse med avseende
å gift kvinnlig befattningshavares kvarstående i tjänsten icke meddelats,
oaktat, på sätt av historiken framgår, fråga därom förevarit vid skilda tillfällen.
Också har inom denna talrika kår — vilken dock icke är att hänföra
till kategorien statstjänare — det blivit ofta förekommande, att lärarinna
kvarstår i tjänsten sedan hon inträtt i äktenskap.

Eu i någon mån förändrad uppfattning av denna fråga kom först till
uttryck vid fastställande år 1910 av ny avlöningsstat för fångvården. Därvid
upptogs nämligen den bestämmelse, att kvinnlig befattningshavare, som
inginge äktenskap, skulle vara skyldig avgå från tjänsten, om fångvårdsstyrelsen
funne det nödigt.

I sitt förenämnda betänkande den 13 januari 1911 angående vissa lärår-
och läkarbefattningar anslöt sig löneregleringskommittén till den ståndpunkt,
som då blivit den hävdvunna. Kommittén föreslog nämligen den bestämmelse,
att om kvinna, som befordrats till och innehade sådan befattning,
som då var i fråga, trädde i äktenskap, hon skulle anses därmed hava frånträtt
befattningen. Reservationsvis framfördes emellertid av några ledamöter
den mening, att det i avsedda fall borde göras beroende av Kung! Maj :ts särskilda
prövning, om den kvinnliga befattningshavaren kunde få kvarstå i
tjänsten. Mot den av kommitténs majoritet omfattade ståndpunkten framställdes
från skilda håll starka invändningar. Särskilt anmärkningsvärd är
den kritik, som ägnades kommittéförslaget i denna del vid behandlingen i de
akademiska konsistorierna. För denna behandling har i den historiska
översikten lämnats en sammandragen redogörelse.

År 1912 tillkom med avseende å biträdesbefattningarna i ämbetsverken
en nv och för de kvinnliga befattningshavarna mera gynnsam bestämmelse,
i det att då stadgades, att, där kvinnlig innehavare av biträdesbefatt -

100

ning- inginge äktenskap, Iion icke skulle vara skyldig'', att av sådan anledning
avgå från befattningen, därest icke vederbörande överordnade myndighet
med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande funne det nödigt.
Denna bestämmelse erhöll enligt beslut vid 1917 års riksdag på Kungl. Maj :ts
förslag tillämpning jämväl med avseende å kvinnliga befattningshavare i
kommunikationsverken. Från dessa verks sida hade mot förslaget till ändring
i dittills gällande bestämmelse gjorts åtskilliga invändningar under åberopande
av de särskilda tjänsteförhållandena inom verken. Även riksdagen
ansåg sig med hänsyn till dessa särskilda förhållanden och den talrika personal,
om vilken vore fråga, icke kunna undgå att uttala starka betänkligheter,
men fann sig under förutsättning av vederbörligt beaktande av de särskilda
krav, som med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande gjorde sig gällande,
kunna bifalla*’ förslaget. En på samma sätt formulerad föreskrift har
under år 1918 tillkommit med avseende å lärarbefattningar vid de allmänna
läroverken, folkskoleseminarierna och högre lärarinneseminariet. Slutligen
har under nästlidet år i avlöningsbestämmelserna för kommunikationsverken
stadgats, att därest kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen,
så framt icke den myndighet, varunder hon lyder, finner det nödigt
med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande. I löneregleringskommitténs
senaste betänkande föreslås samma bestämmelse skola erhålla
giltighet i fråga om befattningshavare vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk. Med den formulering, bestämmelsen erhållit i fråga om
kommunikationsverken, torde densamma få anses utgöra uttrycket för den
ståndpunkt, till vilken statsmakterna för närvarande kommit i detta spörsmål.
Endast i fråga om läkarbefattningar gäller fortfarande ovillkorlig
skyldighet för kvinnlig befattningshavare att vid inträde i äktenskap avgå
från tjänsten.

Efter att härmed hava erinrat om huvuddragen av frågans föregående
utveckling hava kommitterade nu att angiva sin egen ställning till det
föreliggande spörsmålet.

Vad först angår frågans allmänt samhälleliga innebörd lärer det vara
varken nödigt eller lämpligt att till allt vad förut talats och skrivits i detta
ämne nu söka lägga ytterligare synpunkter och skäl. Kommitterade kunna
i detta avseende i allt väsentligt ansluta sig till det uttalande, som på sin
tid gjordes av lärarlönenämnden (jfr sid. 91 härovan). I övrigt gäller
härom vad löneregleringskommittén i sitt förenämnda betänkande den 12
juli 1915, i fråga om gift kvinnas anställning i ordinarie tjänst ''säd kommuni -

101

kationsverken, anfört rörande vissa allmänna invändningar mot användning
över liuvud taget av gift kvinna i ordinarie statstjänst. Da statsmakterna
finge anses hava i princip intagit sin ställning till dessa spörsmål, ansåg sig
kommittén icke höra ingå i granskning av dessa invändningar. 1 ill (lem
hänförde kommittén vad från vissa myndigheters sida anförts om svårigheten
för eu kvinna att förena två så olika uppgifter som, å ena sidan, makans
och moderns och, å andra sidan, tjänstemannens, till följd varav ock gift
kvinnas arbete i statstjänst i allmänhet icke skulle kunna bliva av den kvalitet
som eu ogift kvinnas. Till sådana allmänna och redan underkända invändningar
hörde jämväl vad som yttrats därom, att den ogifta kvinnan i allmänhet
vore i större behov av arbetsförtjänst än den gifta och att fördenskull
genom gift kvinnas kvarstående i statstjänst förvärvsmöjligheterna för den
mera behövande ogifta kvinnan bleve försämrade. Till kretsen av dylika invändningar
måste oek läggas den från vissa håll åberopade omständigheten,
att gift kvinnlig befattningshavare genom sin ställning som maka och moder
ofta måste för längre eller kortare tid bliva bunden vid hemmet och till följd
därav komme att föranleda ett ökat behov av vikarier, även om det enligt kommitténs
mening måste medgivas, att den sistnämnda invändningen kunde erhålla
mera betydelse ju större den särskilda kår vore, som frågan gällde.

Sedan detta uttalande gjordes, har genom statsmakternas beslut i ett
flertal fall ytterligare stöd vunnits för den uppfattning, att diskussionen om
dessa allmänna principspörsmål får anses i det väsentliga avslutad; besluten
hava alltmer gått i den riktning, att villkoren för gift kvinnas anställning
i statstjänsten gjorts mindre stränga än förr. Med avseende å det
nya läge, i vilket frågan kommit, må här blott tilläggas, att sedan genom
upphävandet av mannens målsmanskap den privaträttsliga begränsningen
av hustruns frihet att själv råda över sin arbetskraft numera upphört,
de av hänsyn till den gifta kvinnans bevarande för hemlivet bestämda
skälen mot hennes användande i statstjänsten måste anses än ytterligare
hava förlorat i styrka. Och vad angår det förut berörda talet om det
företräde, den ogifta kvinnan rättvisligen borde äga framför den gifta till
statstjänstens försörjningstillfällen, bör här erinras, att frågan numera gäller
statens alla tjänster, från de högsta till de lägsta. Att beträffande de
områden av statstjänsten, vilka nu skulle öppnas för kvinnorna, anlägga försörjningssynpunkten,
kan påtagligen icke vara riktigt.

Såsom ett resultat av den långvariga behandling, denna fråga hittills
undergått, lärer vidare få anses hava framgått, att i förevarande hänseende
samtliga gifta kvinnliga befattningshavare böra likställas och att följaktligen
särskilda föreskrifter beträffande vissa slag av statstjänster icke skola

102

ifrågakomma. Under den föregående diskussionen har, såsom ovan omnämnts,
stundom framhållits, att de speciella tjänsteförhållandena inom vissa
verk, särskilt post- och telegrafverken, skulle påkalla starkare restriktiva
bestämmelser än de, som innefattas i de numera för allt flera förvaltningsområden
gällande allmänna reglerna. Efter de beslut, som senast fattats rörande
dessa verk, synes det emellertid vara berättigat att utgå från den förutsättning,
att om över huvud särskilda bestämmelser i detta avseende skola bibehållas,
de nämnda reglerna beteckna det högsta mått av restriktioner, med
vilket numera är att räkna. I följd härav torde också anledning saknas att
ingå i särskild undersökning av de skäl, som anförts för att i fråga om läkarbefattningarna
kvarstå på den äldre ståndpunkten.

Redogörelsen för denna frågas föregående behandling och de meningsbrytningar,
som därvid förekommit, torde med tydlighet giva vid handen, att
utvecklingen länge gått i riktning mot att bereda den gifta kvinnan en med
den ogifta lika berättigad ställning i statstjänsten. Motståndet, som från
början fann sin huvudsakliga styrka i grunder av principiell natur, synes efter
hand hava kommit att i övervägande grad söka sitt stöd i praktiska hänsyn,
i främsta rummet de olägenheter, en dylik likställighet förmenats kunna
medföra för statstjänsten. Erfarenheten har gjort det möjligt att bedöma
den verkliga vikten av dessa hänsyn, och, i den mån detta skett, hava allt
fleia eftergifter blivit gjorda för den mening, som i likställighetens genomförande
velat se den riktiga lösningen. Sålunda har man för närvarande
kommit fram till en ståndpunkt, som ingalunda kan sägas i princip underkänna
likställigheten, utan allenast innebär, att man ansett nödigt behålla
vissa garantier mot missförhållanden, som möjligen kunna uppkomma. Enligt
kommitterades uppfattning bör tiden nu anses inne att hos oss, likasom
det skett i våra grannländer, låta de inskränkningar, som för närvarande
gälla i flaga om gift kvinnas behörighet att innehava statstjänst, helt
bortfalla.

Då kommittén funnit sig böra intaga den nu angivna ståndpunkten,
är orsaken härtill ingalunda att finna i ett underskattande
av de olagenheter, anställning av gift kvinna kan medföra för
statstjänsten. Att dylika olägenheter kunna uppstå och att därför
anställning av gift kvinna i många fall icke är önskvärd eller bör
Iramjas, ar alltför påtagligt för att det skulle behöva här närmare utv
ecklas. Men då anställning av gift kvinna över huvud medgives, är det
enligt kominitterades övertygelse icke riktigt att söka bot för eventuella
missförhållanden av denna art genom att försätta statens gifta kvinnliga
befattningshavare i eu undantagsställning; endast i ringa män torde på den -

na väg vinnas åsyftad verkan. I all synnerhet om kvinnor, på sätt nu avses,
erhålla principiellt lika behörighet med män till statens tjänster, synes ett
bibehållande av de för närvarande gällande reglerna i fråga om gift kvinna
icke kunna förordas.

Såsom en allmän anmärkning mot undantagsbestämmelser av nu ifrågavarande
art har redan tidigare gjorts gällande, att genom dem motverkas
ett viktigt samhällsintresse, som det eljest ansetts vara för staten angeläget
att i möjligaste mån söka befordra. Sålunda har framliallits, att eu direkt
premiering från statens sida av det ogifta ståndet svårligen kan försvaras
särskilt i en tid, då äktenskapsfrekvensens och nativitetens avtagande är ägnat
att framkalla allvarliga och alltjämt ökade bekymmer. I samband härmed
har erinrats, att bestämmelser av detta slag kunna icke blott verka till
avhållande från äktenskap utan även inbjuda till undvikande av moderskap
inom äktenskapet. Härvid torde jämväl böra beaktas det kända förhållandet,
att en kvinna, som är hustru eller moder, sällan utan tvingande skäl
söker självständig förvärvsverksamhet. I flertalet fall, då detta sker, utgör
otvivelaktigt möjligheten för henne att bereda sig egen inkomst en av förutsättningarna
för äktenskapets ingående eller hemmets upprätthållande; förhindrar
man hennes inträde eller kvarstående i statstjänsten, driver man
henne därför som oftast att uppsöka en annan arbetsmarknad. Den nu antydda
synpunkten, vilken tydligen ej bör förblandas med stundom åberopade
hänsyn till den enskildes försörjningsbehov, lärer icke kunna frankännas betydelse,
dä det gäller att avgöra, huruvida de för den gifta kvinnan oförmånliga
undantagsbestämmelser, vilka nu gälla, skola fortfarande upprätthållas.

För de olika bestämmelser, som i detta hänseende förekommit eller
ännu gälla i vårt land, är gemensamt, att med dem avsetts endast det i laga
form ingångna äktenskapet, under det att föreskrifterna icke träffa dem, som
utan att vara lagligt gifta leva under äktenskapliga förhållanden. En hemställan
om rättelse härutinnan gjordes år 1911 av större akademiska konsistoriet
i Lund vid besvarande av remiss med anledning av löneregleringskommitténs
förutnämnda betänkande av samma år, och även av ledamöter i
konsistoriet i Uppsala framställdes anmärkning i samma hänseende. Någon
större praktisk betydelse torde väl icke böra tilläggas den oegentlighet, som
onekligen i detta stycke vidlåder ifrågavarande bestämmelser, men i sin mån
torde vad sålunda anmärkts vara ägnat att ådagalägga svårigheten att här
finna en fullt rättvis och effektiv regel.

En starkt framträdande svaghet hos dessa föreskrifter, särskilt i de -

104

ras äldre avfattning, är den brist på hänsyn till individuella förhållanden,
som för dem är utmärkande. Endast om äktenskap betraktas såsom för den
kvinnliga statstjänaren principiellt oförenligt med hennes tjänsteplikter, lärer
det vara befogat att generellt förbjuda hennes inträde eller kvarstående
i statstjänsten efter ingånget giftermål. Skall emellertid, såsom numera
torde vara den allmänt gängse uppfattningen, en dylik fråga bedömas uteslutande
med hänsyn till hennes förmåga att även såsom gift på ett tillfredsställande
sätt uppehålla sin befattning, lärer det vara uppenbart, att
svaren kunna utfalla helt olika i särskilda fall. Ett antagande, att den gifta
kvinnan alltid och under alla förhållanden skulle vara i högre grad bunden
vid husliga sysslor än den ogifta, är tydligen icke hållbart. Även den sistnämnda
har ofta ett hem att förestå eller anhöriga att vårda. I all synnerhet
gäller detta om en änka eller frånskild hustru med barn under sin
vårdnad. I de fall, då en gift kvinna icke har minderåriga barn, är i många
fall hennes tid icke mer upptagen av hemmet än en ogift kvinnas. Jämväl
i fråga om möjligheten för en hustru att ordna sitt hem med hänsyn till tjänstens
krav kunna förhallandena ställa sig högst olika. Tydligen kunna ej
heller alla slag av tjänster utan vidare jämställas. För ett rättvist och ändamålsenligt
bedömande av den gifta kvinnans anställningsfråga borde därför
rätteligen förutsättas en föregående prövning av åtskilliga sålunda antydda
omständigheter. Möjligen kan härvid invändas, att en hustru dock alltid
på grund av sitt beroende av mannen måste anses intaga en särskild ställning,
som kan komma att menligt inverka på hennes fullgörande av tjänstens
plikter. Efter målsmanskapets upphävande torde emellertid en dylik uppfattning
icke stå i överensstämmelse med den ståndpunkt, lagstiftningen numera
hävdat ifråga om det inbördes förhållandet mellan makarna i ett äktenskap.

Det alltför schematiska drag, som således måste anses känneteckna
de nu anmärkta bestämmelserna, återfinnes icke i lika utpräglad form hos
de föreskrifter, vilka för närvarande gälla. Dessa förutsätta nämligen eu
diskretionär prövning av förekommande fall. Emellertid synes, åtminstone
pa sina håll, en tämligen schablonmässig praxis hava utbildat sig vid behandlingen
av dylika frågor. Det förekommer sålunda exempelvis, att gift
kvinna, som söker återinträde i ordinarie befattning, vilken hon innehaft såsom
ogift, icke anses kunna erhålla sådan anställning, med mindre hon såsom
gift fullgör extra tjänstgöring i ungefär samma utsträckning, som kräves
innan en förtjänsten helt främmande person befordras till ordinarie ansteUmng.
En så restriktiv tillämpning som den nu nämnda måste otvivelaktigt
anses utvisa, att även med den nyare bestämmelsen gift kvinnas

möjlighet att erhålla anställning i statstjänsten kan
skäras.

ganska hög grad lcring -

Kommitterade hava sig icke bekant, huruvida i något fall förekommit,
att såsom skäl för gift kvinnlig befattningshavares entledigande från
tjänsten åberopats hennes äktenskap. Under alla omständigheter synes den
bestämmelse, som lägger i vederbörande myndighets hand att avskeda en
kvinnlig befattningshavare under hänvisning till att hennes äktenskap i något
avseende inverkat ogynnsamt pa hennes fullgörande av tjänsten, innefatta
ett skäligen överflödigt korrektiv mot plikt! förgätenhet hos denna särskilda
kategori av statstjänare. Vanliga medel till beivrande av försummelse
i tjänsten eller åsidosättande av föreskrivna skyldigheter lära nämligen
kunna antagas i detta avseende göra till fyllest.

Den senast berörda bestämmelsen torde emellertid hava tillkommit
även i annat syfte än för att underlätta ett ingripande mot direkt tjänsteförsummelse.
Den har tillika ansetts innefatta eu utväg att i vissa fall undvika
sådana svårigheter med ordnande av tjänstgöringen, som otvivelaktigt
kunna uppstå i fråga om tjänster’, vilka innehavas av gifta kvinnor. Särskilt
har därvid hänvisats till den situation, som kan inträda vid nödvändighet
att förflytta en sådan befattningshavare till annan ort. En dylik
nödvändighet kan exempelvis föreligga icke blott efter vanlig tur och ordning
mellan befattningshavarna i en stor tjänstemannakår, utan även i det
särskilda fall, att man och hustru såsom tjänstemän tillhöra samma verk och
där kunna komma att till varandra stå i ett tjänsteförliållande, som icke är
lämpligt. Med avseende å dylika fall anförde löneregleringskommitten 1915,
att kommittén ansåge sig böra bestämt uttala, att om gift kvinna tillätes
innehava ordinarie tjänst, hon icke i tjänsten finge intaga någon som helst
gynnad undantagsställning, samt fortsatte: »Därest sålunda det ur verkets
synpunkt kräves, att en befattningshavare underkastas förflyttning, bör ock
vederbörande åläggas sådan flyttning, utan att därvid någon hänsyn må tagas
till det förhållandet, att befattningshavaren är en gift kvinna. Då emellertid
en gift kvinnlig befattningshavare ofta icke lärer vilja underkasta sig
förflyttning till annan ort, inträder alltså i sådant fall beträffande henne,
därest hon icke frivilligt avgår ur tjänsten, den förutsättning för hennes entledigande,
som omförmäles i de allmänna grunderna beträffande kvinnliga
befattningar, nämligen att befattningen eljest icke kan behörigen upprätthållas».

Den bestämmelse, som åsyftas i slutet av nu återgivna uttalande, utgör
givetvis icke någon nödvändig förutsättning för att, om sådant erfordras,
åtlydnad skall kunna framtvingas för en i vederbörlig ordning given

14—20341».

10(5

föreskrift om förflyttning. Den befattningshavare, som icke ställer sig dylik
föreskrift till efterrättelse, liar därmed överträtt sin tjänsteplikt och är
underkastad laga påföljd. Insikten härom torde i de flesta nu avsedda fall
på befattningshavaren hava lika kraftig verkan som medvetandet om att
överordnad myndighet kan göra bruk av sin nuvarande rätt att meddela
entledigande.

Om sålunda enligt konnnitterades uppfattning särskilda bestämmelser
angående gift kvinnas anställning i statstjänsten måste anses redan under
nuvarande förhållanden mindre lämpliga och nödvändiga, gäller detta i ännu
högre grad, därest behörigheten för kvinna att innehava statstjänst erhåller
den utsträckning, som avses i det föreliggande förslaget.

Vad först angår den nuvarande bestämmelsen, att gift kvinna kan erhålla
ordinarie anställning allenast efter Kungl. Maj :ts i varje särskilt fall
lämnade medgivande, är densamma uppenbarligen utan betydelse i fråga om
fullmaktstjänsterna, vilka tillsättas omedelbart av Kungl. Maj :t. Beträffande
de lägre tjänsterna vill det synas, som om det borde kunna överlämnas
åt vederbörande myndighet att i första hand avgöra, om i särskilt fall
sådana omständigheter kunna anses vara för handen, att eu tjänst icke bör
besättas med gift kvinna. I den mån antalet kvinnliga aspiranter till dylika
befattningar ökas och tilläventyrs bland dem också kan komma att befinna
sig flera gifta kvinnor än nu, måste det ur olika synpunkter innebära en
olägenhet, att ett obligatoriskt hänskjutande till Kungl. Maj :t skall äga
ruin i dessa fall. Då envar sökande kan genom besvär över myndighetens
beslut underställa frågan Kungl. Maj :ts prövning, torde häri ligga en tillräcklig
garanti mot uppkomsten av en i ena eller andra riktningen olämplig
praxis vid handläggningen av dylika frågor.

I sin senare del innehåller, såsom förut nämnts, den nu gällande regeln,
att om kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap, hon icke
skall vara skyldig avgå från befattningen, så framt icke vederbörlig myndighet
med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det
nödigt. Om denna regel skulle erhålla tillämpning jämväl ifråga om fullmaktstjänster,
torde därav böra följa, att befogenheten att meddela entledigande
skulle tillkomma Kungl. Maj :t. I fråga om ett särskilt slag av fullmaktstjänster,
till vilka kvinnor enligt förslaget skulle erhålla tillträde, skulle
emellertid regeln icke kunna gälla. Den lärer nämligen icke kunna förenas
med den i grundlagen fastställda principen om oavsättlighet för ordinarie
innehavare av domarämbete. Om särskilda bestämmelser beträffande gifta
kvinnor icke anses kunna undvaras, skulle därför i fråga om domarämbete
icke erbjuda sig annan möjlighet än att återgå till den äldre ståndpunkten

107

och alltså föreskriva, att för kvinnlig innehavare av sådan befattning inträde
i äktenskap medför skyldighet att avgå från tjänsten.

I fråga om andra fullmaktstjänster synas starka betänkligheter resa
sig mot att å dem tillämpa den nu gällande bestämmelsen. De gifta
kvinnliga befattningshavarna ställas därigenom i en klass för sig så att säga
under speciell uppsikt. Det lärer icke vara föremål för olika meningar, att
särskilt i fråga om mera betydande befattningar, med vilka äro förenade
självständiga uppgifter eller ett större ansvar, en dylik anordning icke kan
vara att förorda. Befattningshavarens ställning skulle därmed försvagas
på ett sätt, som ur tjänstens synpunkt måste anses olämpligt. Frågans praktiska
räckvidd torde för övrigt vara ganska ringa, då antalet gifta kvinnor
i fullmaktstjänster säkerligen icke kan väntas bliva stort. Men just med avseende
å de fåtaliga fall, som kunna förekomma inom detta område, synes
den nu ifrågavarande bestämmelsen icke kunna verka annat än ganska stötande
ur allmän och principiell synpunkt. I fråga om samtliga fullmaktstjänster
torde av påtagliga skäl en bestämmelse av denna art böra anses
ännu mindre erforderlig med hänsyn till själva tjänstgöringen än, enligt vad
förut framhållits, förhållandet är med de lägre tjänsterna. Om bestämmelsen
icke anses böra tillämpas i fråga om de förra, ligger häri säkerligen ett
skäl till att ej heller låta den gälla med avseende å de senare, då det uppenbarligen
måste betraktas såsom önskvärt att om möjligt en åtskillnad i detta
hänseende icke göres mellan de olika slagen av tjänster.

Till sålunda anförda skäl synes böra läggas en kort hänvisning till den
erfarenhet, som vunnits på områden, vilka ligga statstjänsten nära. I vårt
land hava sedan länge lärarbefattningar vid folkskolor och enskilda läroanstalter
kunnat innehavas av gifta kvinnor utan att — åtminstone under senare
tid — någon klagan försports över att tjänsten blivit lidande därpå. I
den gifta kvinnans rätt att lika med den ogifta arbeta i medborgerliga värv
gör lagstiftningen icke någon inskränkning. Då härtill kommer, att flerstädes
i utlandet och särskilt våra grannländer icke funnits behov av några
undantagsregler i detta avseende, synes det på goda grunder kunna antagas,
att även hos oss dylika regler utan skada skola kunna undvaras.

En förutsättning för att gift kvinna skall kunna likställas med ogift
i fråga om behörighet att innehava statstjänst är emellertid, att likställigheten
även med avseende å tjänstens krav göres verklig mellan alla befattningshavare,
manliga såväl som kvinnliga. Konnnitterade hava redan förut återgivit
ett uttalande av löneregleringskommittén, vilket har avseende å vissa
särskilda olägenheter på grund av gifta kvinnors anställning i statstjänsten.

108

Under instämmande i vad sålunda anförts vilja kommitterade ytterligare
framhålla vikten av att beträffande denna kategori av statstjänare icke
må tagas andra hänsyn än till tjänsten och dess behöriga fullgörande.

I annat sammanhang hava kommitterade uttalat såsom sin uppfattning,
att de föreskrifter, vilka kunna anses erforderliga i fråga om gift
kvinnas behörighet att innehava statstjänst, böra meddelas i form av lag.
T enlighet härmed skulle dessa bestämmelser hava sin plats i den av kommitterade
föreslagna lag innefattande bestämmelser angående kvinnas tillträde
till statstjänst. Då nu emellertid kommitterade ansett dylika föreskrifter
icke böra komma till stånd, följer därav, om denna uppfattning
vinner godkännande, att nämnda lag, i saknad av särskilt stadgande om
gift kvinna, skall anses äga avseende å såväl gift som ogift kvinna. Genom
lagens antagande under nämnda förutsättning skulle sålunda upphävas de
föreskrifter angående gift kvinna, vilka för närvarande finnas upptagna i
olika avlöningsbestämmelser. I

I samband med det nu behandlade ämnet stå vissa andra frågor rörande
gift kvinnlig befattningshavares ställning i statstjänsten, såsom om
hennes rätt till avlöning under ledighet från tjänsten på grund av havandeskap
och barnsbörd samt om vissa tjänsteförmåners utgående i fall, att två
makar båda äro befattningshavare i statens tjänst. Då emellertid dessa
spörsmål närmare tillhöra frågan om kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden,
har deras behandling hänförts till den del av betänkandet,
som avser sistnämnda fråga.

109

Avlöning odi pensionering.

Utlandet.

När frågan om rätt för kvinna att bekläda statens ämbeten diskuterades
och avgjordes av 1912 års storting, framställdes icke från något
håll den tanken, att avlöningsförmånerna i det stora antal tjänster, som
då öppnades för kvinnor, skulle kunna bestämmas olika för kvinnor
och för män. Det har också sedermera, då kvinnor blivit utnämnda
till innehavare av statsämbeten, ansetts självfallet, att den likställighetsprincip,
som accepterats med hänsyn till rätten att innehava dylika
tjänster, skulle gälla även i avseende å lönevillkoren. Kvinnlig ämbetsman
erhåller alltså i Norge samma lön som man, anställd i samma
befattning. Samma princip tillämpas i stor utsträckning även å sadana
allmänna tjänster, som icke äro att hänföra till ämbeten, t. ex. vissa
läkarbefattningar, tjänster vid postverket och vid bibliotek.^ Beträffande
lärartjänsterna vid folkskolan gäller lika-lönsprincipen pa det satt, att
avlöningen per timme är densamma för kvinna som för man, under det
att lärarinnas undervisningsskyldighet ofta är begränsad till ett färre
antal undervisningstimmar i veckan än den manliga lärarens.

Det saknas emellertid icke exempel pa att olika lön för inan och
kvinna i samma befattning kan förekomma i den norska statstjänsten.
Särskilt kan detta inträffa på sådana arbetsområden, inom vilka kvinnorna
sedan lång tid tillbaka haft rätt till anställning. Vid telegrafverket, dar
en lönereglering ägt rum så sent som 1920, har visserligen en förskjutning
mot lika-lönsprincipens tillämpning ägt rum, men ännu kvarstå här vissa
olikheter mellan mäns och kvinnors såväl avlönings- som befordrmgs förhällanden.

. .

Pensionsväsendet i Norge regleras för alla kategorier av befattnings
havare i statens tjänst genom Lov om pensionsordning for statens tjencstemcend
av den 20 april 1917. Bestämmelserna i denna lag avse icke blott
tjänstepension utan också familjepension, vilka utbetalas från en och samma

Norge.

»statens pensionskassa», och de gälla alla i lika män män och kvinnor,
så att full likställighet råder både i avseende å reglerna för inbetalning
av pensionsavgifter och i avseende å de förmåner, som genom det statliga
pensionsväsendet beredas befattningshavare. I avseende å pensionsålder
är stadgat:

Ålderdomspension tilkommer eu tjenestemand:

a. naar han fratrseder ved eller efter opnaaelse av den för hans sälting
bestemte aldergrsense, eller — forsaavidt ingen saadan er
fastsat — efter opnaaelse av 70 aars ålder.

b. naar han, tidligst 10 aar for opnaadd aldergrsense eller — i tilfelde
— 70 aars ålder, frivillig fratrseder liten ret til invalid epension,
saafremt summen av hans tjenestetid og ålder utgjor mindst
80 aar.

Såsom framgår härav, förutsättes, att på annan väg än genom
den allmänna pensionslagen kan för särskilda fall fastställas en annan
pensionsålder än den i pensionslagen angivna åldersgränsen av 70 år. Så
har också i viss utsträckning skett, och det förekommer ej sällan, att
sålunda pensionsåldern för kvinna satts lägre än för man i samma befattning.
Såsom exempel kunna anföras lärartjänsterna såväl vid högre
skolor som vid folkskolan, där pensionsåldern för män är 70 år och för
kvinnor 65 år. Samma skillnad gäller för telegrafverkets befattningshavare
och även på åtskilliga andra områden av statstjänsten. Detta förhållande
har icke föranlett någon olikhet mellan män och kvinnor i avseende å pensionsavgifter
eller pensionsbelopp. Dessa stå i bestämd relation till lönen och
bli alltså desamma i alla tjänster, där lönen är lika för man och kvinna.
Då för full pensions erhållande alltid fordras minst 30 tjänstår, är
risken att vid avgång från tjänsten erhålla avkortad pension givetvis
större för en kvinna än för en man i sådana tjänster, där kvinnan har
lägre pensionsålder.

Beträffande familjepensioneringen är att märka, att den pensionsavgift,
som erlägges lika av kvinna och av man, innefattar bidrag även till
pension åt efterlevande make och barn under 18 år. Sådan pension utgår
icke blott till änka utan även till änkeman efter avliden kvinnlig
befattningshavare. Hava båda föräldrarna på grund av statstjänst rätt till
pension för efterlevande barn, erhåller barnet efter båda föräldrarnas död
dubbel pension, beräknad med hänsyn till den av föräldrarna, vars tjänsteförhållanden
skulle bereda barnet den högsta pensionen.

Slutligen är att märka att en tjänsteman, manlig eller kvinnlig,
som skulle vara berättigad att uppbära på en gång egen pension och

pension efter avliden make, får sin pensionsrätt inskränkt till ett belopp,
som motsvarar den högsta av dessa pensioner.

Den 12 sept. 1919 utfärdades i Danmark eu Lov om Statens Ijenestemcend,
som är byggd på förslag, framlagda av eu sedan 1917 arbetande
stor Lonningskominission. Den nämnda lagen innefatta]'' icke blott
lönestater för alla grenar av den danska statsförvaltningen utan också
de bestämmelser, som i övrigt reglera statstjänsten, däribland också stadganden
angående befattningshavarnas pensionsförhållanden.

Beträffande värdesättningen av kvinnans arbete i statstjänst hade
Lanningskommissionen, som bestod av en kvinnlig och tjugu manliga
medlemmar, förebragt en utredning, som ledde till att kommissionens
flertal (femton medlemmar) efter att hava uttalat, att sakliga skäl svårligen
kunde förebringas för olika avlöning åt män och kvinnor, samlade
sig kring den principiella ståndpunkten, att det borde fastställas samma
lön för kvinnor och män i samma befattning. Minoriteten inom kominis
sionen framställde intet eget förslag, men syntes omfatta den mening,
att begynnelselönen borde vara lika för man och kvinna, under det
att i avseende å ålderstilläggen en skillnad till mannens förmån borde
äga rum. Regeringen anslöt sig till majoritetsförslaget, som sedermera
också vann riksdagens bifall. Den nya Lov om Statens Pjenestemsend,
som framgick av riksdagens beslut, anger sålunda för alla slags
befattningar endast ett lönebelopp, lika gällande för man och kvinna.
Överallt, där förut en olikhet i detta hänseende förekommit, har den utplånats,
så att den kvinnliga lönen numera undantagslöst utgår med
samma belopp som den manliga, Nid behandlingen av lönefrågan var
också spörsmålet om särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare föremal
för diskussion inom kommissionen och rönte där icke ringa sympatier,
men det befanns icke möjligt att vinna tillräcklig anslutning för några
bestämmelser, som skulle i detta hänseende bereda en särställning åt
statens befattningshavare.

ITr de stadganden angående befattningshavarnas pensionsiorhallanden,
som innefattas i Lov om Statens Tjenestemsend må anföras följande.
Såväl tjänstepensioneringen som familjepensioneringen bestridas ur statskassan.
Såsom bidrag till kostnaderna härför betala alla befattningshavare,
män och kvinnor, 21/,2 % av sin lön. Rätt att erhålla avsked med
pension inträder vid 65 års ålder, skyldighet att begära avsked vid fyllda
70 år. För vissa kategorier av befattningshavare kan genom särskild
lag bestämmas, att denna rätt och skyldighet skall inträda tidigare.
Något stadgande om olika pensionsålder för män och kvinnor förekom -

Uaniuark.

112

Finland.

mer ej; denna fråga synes knappast ens ha varit föremål för diskussion
inom Lonningskommissionen. Tjänstårsberäkning — i den mening ordet
brakas i Sverige — börjar först vid fyllda 30 år, och högsta möjliga
pensionsbelopp erbålles, om befattningshavaren vid sin avgång innehar
fulla 30 tjänstår; äro tjänståren färre, minskas pensionen i viss proportion
till deras antal. Det enda stadgande,-som i avseende å tjänstepensionen
innebär en olikhet mellan man och kvinna, är det, att kvinnlig
tjänsteman, som uppbär eller har rätt att framdeles få åtnjuta änkepension
på grund av äktenskap med en statens tjänsteman, icke får uppbära
mer än halv tjänstepension, för så vitt hon icke avstår från rätten till
änke- och barnpension. I avseende å familjepensioneringen gälla väsentligt
olika bestämmelser för man och kvinna; lagen känner endast änkepensioner,
ej änkemanspensioner, och under det att änka får uppbära
pensionstillägg för varje minderårigt barn, gent emot vilket hennes avlidne
make hade försörjningsplikt, har en kvinnlig tjänstemans efterlämnade
barn endast en villkorlig rätt till pension efter henne, beroende av
faderns anställningsförhållanden och möjligheter att fullgöra sin försörjningsplikt.
Änkepension bortfaller till halva beloppet, om änkan själv
är eller blir anställd i sådan befattning, som för henne medför rätt till
tjänstepension.

Principen lika lön för man och kvinna i samma befattning tillämpas
numera i stor utsträckning inom den finska statstjänsten. Detta är
t. ex. förhållandet med lärartjänsterna, så snart det gäller den högre
undervisningen, tjänsterna vid post och järnväg och åtminstone alla
högre tjänster vid de centrala verken. Vad beträffar folkskollärarkåren,
där lönerna visserligen äro föremål för beslut av den lagstiftande
församlingen men dock variera på grund av kommunala bidrag, avlönas
däremot manlig lärare i allmänhet något högre än kvinnlig. Något olika
principer synas råda i olika kommuner. Där den s. k. »familjeprincipen»
tillämpas, är grundlönen lika för manlig och kvinnlig lärare; å denna
utgår sedan till familjeförsörjare ett tillskott, som är lika för lärare och
lärarinna.

Pensionsålder stadgas i lag för en del tjänster, för en annan del
endast visst antal tjänstår. Ingen skillnad göres därvid mellan män och
kvinnor. Pensionerna äro lika, där lönerna äro lika. Inbetalningar till pensionskassorna
avse pension för änkor och barn, ej för tjänstinnehavaren
själv. Dessa inbetalningar till änke- och pupillkassor utgå enligt lag av
lönen för tjänsten oberoende av innehavarens kön.

113

I Holland föreligger sedan långt tillbaka erfarenhet om lika löne- Holland,
villkor för man och kvinna i samma befattning. Detta har nämligen
varit den regel, som tillämpats åtminstone då det gällt anställningar i
högre befattningar i statens tjänst. Regeln har dock till helt nyligen
haft åtskilliga undantag. Betecknande är emellertid, att så länge kommunerna
självständigt fastställde avlöningen för vissa lärargrupper, endast
i ungefär 1 % av dessa kommuner förekommit olika lön för manlig och
kvinnlig lärare.

Den 27 mars 1917 tillsattes av regeringen eu kommission med uppgift
att utarbeta förslag till lönereglering för hela den i civil statstjänst
anställda personalen. Denna kommission uttalade i sitt betänkande av
den 13 juli 1918 såsom sin uppfattning, att »män och kvinnor, gifta och
ogifta, skola för samma tjänstgöring åtnjuta samma löneförmåner». Sedan
kommissionens förslag samma år antagits, råder numera i Holland full
likställighet i lönehänseende mellan män och kvinnor å hela området för
statstjänsten. Beträffande manliga och kvinnliga funktionärer vid fångvården
och yrkesinspektionen gäller visserligen någon olikhet i avseende
å lönen, men detta sammanhänger med vissa olikheter i deras arbetsuppgifter,
varför det här egentligen är fråga om olika slags befattningar
med gemensam beteckning.

Lika pensionsålder för män och kvinnor i statens tjänst har länge
tillämpats i Holland utan att detta givit anledning till krav på förändring.
Pensionsåldern är olika för olika tjänster, vanligen 65 år. Där
en lägre pensionsålder fastställts för viss befattning, gäller bestämmelsen
för såväl män som kvinnor.

I avseende å pensionsavgifter och pensionsbelopp tillämpas samma
regler för män och kvinnor i fråga om tjänstepension. Med familjepensioneringen
ställer det sig annorlunda, i det män betala en pensionsavgift,
som motsvarar 5 % av lönen, dock högst 120 floriner, och därmed tillförsäkras
pension åt änka och efterlevande barn, under det att kvinnor
betala endast 1 % av lönen, högst 24 floriner, såsom bidrag till änke- och
barnpensionering utan att någon pensionsrätt för deras efterlevande
make eller barn därigenom uppkommer.

Då ett huvudmotiv för kvinnors anställande inom statstjänsten i Tyskland.
Tyskland — liksom flerstädes — varit önskan att erhålla billig arbetskraft,
har principen om lägre avlöning åt kvinnor än åt män i samma
tjänsteställning därstädes allmänt tillämpats. I åtskilliga av de tyska
staterna har i lagar, som reglera statstjänstemännens anställningsvillkor,
uttryckligen fastställts, att den kvinnliga lönen skall utgöra 3/i av den

lb—203410.

114

manliga i sådana befattningar, som äro tillgängliga för både kvinnor
och män.

På grund av den i § 128 av den nya riksförfattningen uttalade
principen, att alla undantagsbestämmelser rörande kvinnliga befattningshavare
skola upphävas, är det emellertid att vänta, att olikheten i mäns
och kvinnors avlöningsförhållanden skall försvinna, i den mån nya
lönestater komma till stånd. Anmärkningsvärt är, att inom själva riksministerierna
tillämpas en kort före riksförfattningen antagen lönestat,
som fastställer väsentligt lägre löner för kvinnor än för män i samma
tjänsteställning. Men det upplyses, att för vissa högre kvinnliga funktionärer
inom ministerierna lika-lönsprincipen redan gäller och att eu
lönestat byggd på denna princip är under utarbetande inom riksfinansministeriet.
I Bayern erhålla kvinnor numera samma lön som män i
samma tjänsteställning, och detsamma är fallet i Sachsen med det undantag,
att gifta kvinnor i statens tjänst icke uppbära mer än hälften av
gällande ortstillägg och erhålla eljest utgående lönetillägg för barn endast
i det fall, att fadern icke förmår sörja för barnens underhåll.

I pensionshänseende gäller i Tyskland, att inga pensionsavgifter
erläggas av de statsanställda tjänstemännen. Pensionerna till dem såväl
som till deras efterlevande utgå ur statskassan. Någon bestämd pensionsålder
i den meningen, att tjänstemannen vid dess uppnående utan vidare
lämnar tjänsten, förekommer som regel ej; däremot kan tjänstemannen
i allmänhet efter uppnådda 65 år förständigas att med pension avgå
från sin befattning, och i vissa stater medför denna ålder också rätt till
avgång med pension. För att pension över huvud skall kunna erhållas,
fordras vissa tjänstår; hava dessa uppnåtts, erhålles pension, om vederbörande
icke längre är arbetsduglig. Likhet råder i alla dessa avseenden
mellan män och kvinnor, ehuru pensionsbeloppen, som stå i viss
relation till lönen, äro lägre för de senare i de fall, då lönen är lägre.
I vissa stater gäller den bestämmelse, att pension till en kvinnlig tjänstemans
efterlevande barn utgår endast under förutsättning, att fadern
är oförmögen att sörja för barnens underhåll.

England. I november 1919 antogs, såsom i del I av betänkandet sid. 19

omnämnts, ett regeringsförslag, varigenom bestämdes, att i princip kvinnligt
kön ej skulle vara hinder för anställning i offentlig tjänst, civilt
ämbete eller domareämbete, eller för rätten att fungera som juryman,
dock med rätt för regeringen att föreskriva särskilda grunder och villkor,
enligt vilka kvinnor skulle kunna vinna anställning i administrativa befattningar.
Regeringen har också numera efter förslag av en kommitté, till -

115

satt av Civil Service National Wliitley Council, fastställt sådana grunder
och villkor.

Detta förslag innebär en omorganisation av administrationen.
Tjänstemännen indelas i fyra klasser av olika grad, den första för enklare,
mera mekaniskt arbete — skrivbiträdesklassen — den andra för
något högre arbetsuppgifter — kanslistklassen — den tredje för mera
kvalificerade arbetsuppgifter och den fjärde för högre administrativa
tjänster — chefsplatser. Dessutom finnas inom administrationen två
lägre tjänstegrader för maskinskriverskor och stenografer samt även
högre poster, de senare dock ej inordnade i klasser utan med för varje
särskilt fall bestämda anställnings- och lönevillkor. Tjänsteklasserna för
maskinskriverskor och stenografer äro reserverade för kvinnor. Övriga
tjänster stå öppna för män och kvinnor. Förslaget framhåller, att kommittén
strävat efter att, så långt det enligt dess mening för'' närvarande
är rådligt, göra anställningsvillkoren lika för män och kvinnor samt att
bereda kvinnor varje möjlighet till arbete jämsides med män, och att
det således bör vara en plikt för vederbörande att se till, att kvinnors
kompetens för samma arbete som män inom de olika tjänsteklasserna
erkännes, samt att åt kvinnor givas de vidsträcktaste möjligheter att
ådagalägga administrativ duglighet.

För såväl män som kvinnor är tillfälle berett att efter särskild
utbildning och provtjänstgöring kunna avancera från lägre till högre tjänsteklass.
Det vill synas, som om man i de högre graderna tänkte sig ett
visst antal kvinnor, och att de lägre tjänsterna skulle rekryteras med
kvinnor i lämplig proportion härtill.

Begynnelselönen är i alla tjänsteklasser lika för män och kvinnor.
I klasserna 2—4 liksom i de särskilda tjänstegrader, som finnas för
provtjänstgöring till högre klass, äro emellertid ålderstilläggen olika eller
utgå under olika antal år, varför kvinnornas slutlön blir lägre. Skillnaden
i slutlön uppgår i andra klassen till 80 £ per år, i de högre till
100 £ per år, dyrtidstillägg oberäknat.

Samma pensionsålder gäller för män och kvinnor, och ingen skillnad
förefinnes i beräkningen av pensionen.

1856—58 års
riksdagsbeslut
om lönerna
för
folkskolans
lärare.

De äldsta
lönest åt erna
för kommunikationsverken.

llfi

Avlöning.

Svensk historik.

Den motion vid 1856—58 års riksdag, som föranledde ständernas
bekanta skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan, att kvinnor måtte
kunna komma i åtanke till bestridande av undervisningen i vissa skolor,1 var
närmast framkallad av lärarkårens svåra ekonomiska betryck. Motionären,
Lars Johan Hierta, framhöll sålunda, att lärarna vore så svagt avlönade,
att de knappt kunde påräkna för sitt uppehälle så mycket som eu vanlig
dagakarl. Då det emellertid vore tvivelaktigt, om anslagen till folkskolan
kunde ökas, framkastade motionären tanken på att anställa kvinnor i folkskolans
tjänst. »En lön av två eller tre hundra riksdaler riksmynt, knappt
tillräckligt till anskaffande av en ensam manspersons enklaste livsförnödenheter
av föda och kläder och lämnande intet rum för tanken på att
kunna försörja en familj — en sådan avlönings erhållande skulle däremot
utgöra ett önskningsmål för månget väl uppfostrat och bildat fruntimmer,
som vore i saknad av egen förmögenhet». Ständerna biföllo visserligen
motionärens yrkande endast så tillvida, att de i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhöllo, att kvinnor måtte såsom lärare få anställas såväl i småskolorna som
ock vid sådana folkskolor, där annan examinerad lärare vore anställd, och
slutligen vid alla flickskolor, men Kungl. Maj:t lämnade genom kungörelsen
den 21 oktober 1859 kvinnor tillträde jämväl till samtliga folkskollärartjänster
med undantag av sådana i förening med klockartjänst. För lärarinnor
vid samtliga ovannämnda slag av skolor fastställdes redan från första
början samma löner som för de manliga lärarna.

Även i de motioner och riksdagsdebatter, som vid de följande riksdagarna
berörde frågan om tillträde för kvinnor till vissa tjänstebefattningar,
motiverades ofta förslagen om den kvinnliga arbetskraftens utnyttjande
i dylika tjänster med att kvinnor bättre än män kunde försörja
sig på de av staten anslagna lönerna och att det därför vore ekonomiskt
fördelaktigt för staten att i viss omfattning utbyta manlig arbetskraft mot
kvinnlig. Av särskild betydelse var detta inom de vid denna tid hastigt
växande kommunikationsverken. Principiellt samma lön för såväl män
som kvinnor inom samma tjänstebefattning synes dock även inom
dessa verk ursprungligen hava varit regel. Inom postverket voro sålunda

1 Jfr del I av detta betänkande sid. 22.

117

på de för kvinnor tillgängliga platserna lönevillkoren desamma som för
män i motsvarande tjänster med den skillnaden, att kvinna ieke ägde rätt
till alderstillägg och pension (genom beslut vid 1892 års riksdag blev dock
jämväl kvinna, för vilken utfärdats förordnande att tills vidare vara postexpeditör
eller föreståndare för 5:e eller 6:e klassens postkontor i fråga
om rätt till alderstillägg likställd med man, som innehade ordinarie
befattning inom verket), och vid statens järnvägar, där kvinnor redan på
1860-talet vunnit inträde, fanns ända intill eu lönereglering år 1897 ingen
skillnad i lönebänseende mellan manlig och kvinnlig befattningshavare
angiven i avlöningsreglementet, ehuru enligt praxis det högsta arvodet
var lägre för kvinnor än för män. Vid telegrafverket däremot var lönen
även i avlöningsstaten något lägre för kvinnlig än för motsvarande manlig
personal.

Om sålunda principen lika lön i samma befattning ursprungligen
som regel vunnit tillämpning vid antagande av kvinnor i skolans och
kommunikationsverkens tjänst, började emellertid småningom en annan
princip vinna insteg vid avlönande av dessa stora kategorier av befattningshavare.
Att riksdagen dock i början tvekade att införa en ny avlöningsprincip
framgår bl. a. av dess beslut i anledning av eu vid 1883
års riksdag väckt motion. Till behandling förelåg nämligen då i andra
kammaren en motion angående löneförbättring för folkskolans lärare och
lärarinnor. Motionären anförde bl. a., att ett större behov av löneförbättring
gjorde sig gällande för folkskolläraren än för folkskollärarinnan, och
att lönen för den förre därför borde bestämmas i någon mån högre än
för den senare. Visserligen vore arbetet i skolan detsamma för lärarinnan
som för läraren, och om lönen skulle bestämmas ensamt med hänsyn till
detta arbete, syntes rättvisan fordra, att det betalades lika, av vem det
än uträttades, blott det bleve väl uträttat. Men lönen borde och finge
icke ensamt eller huvudsakligast bestämmas blott med hänsyn till arbetet
utan fastmer med hänsyn till arbetarens levnadsbehov, det vill säga så,
att lönen vore tillräcklig för arbetarens anständiga bärgning. I avseende
härpå vore det åter påtagligt, att läraren, som i de flesta fall gifte sig
och efter hand vanligen finge eu tillväxande familj att försörja, vore i
behov av större inkomster än lärarinnan, vilken i regeln levde ogift och
nästan alltid avginge från skolans tjänst, ifall hon inginge äktenskap. Att
en likartad skiljaktighet i behov, fastän av mindre betydelse, även existerade
mellan lärarinnan och den ogifte lärai''en, insåges likaledes lätt. — I utlåtande
över nämnda motion anförde statsutskottet beträffande den ifrågasatta
olikheten i lönebeloppen för lärare och lärarinnor, att då det gällde
att antagligen för eu längre framtid fastställa en ny princip, utskottet

188S ars
riksdags behandling
av
motion om
högre lön
för lärare
än för lärarinnor
vid
folkskolorna.

118

Kommunikationsverkens
lånestater
på
1890-talet.

Läroverkskommitténs

betänkande
8 dec. 1902.

ansåge ett bifall till detta förslag'' icke vara av omständigheterna berättigat.
Motionen blev även av riksdagen avslagen.

Beträffande kommunikationsverken föranledde dessa verks alltjämt
ökade krav på förstärkning av arbetskrafterna och statskassans svårighet
att kunna tillmötesgå dessa krav riksdagen att på ämbetsverkens förslag
antaga ett för kvinnorna ogynnsammare avlöningssystem.

Generalpoststyrelsen anförde sålunda i en underdånig skrivelse
den 22 november 1898, att gjorda undersökningar visat, att bland de
extra biträden som skulle ifrågakomma till befordran, om ett av generalpoststyrelsen
föreslaget antal nya expeditörstjänster beviljades, befunne
sig ett stort antal kvinnliga extra ordinarie postexpeditörer. Dessa kvinnliga
expeditörer kunde emellertid, med allt erkännande av deras flit och
redbarhet, icke i allo likställas med manliga expeditörer i fråga om användbarhet
inom postverket. Den kvinnliga tjänstepersonalen kunde nämligen
varken tjänstgöra vid järnvägsposten eller vid mera kroppsansträngande
sysslor och icke heller annat än undantagsvis påräknas vid skötandet
av nattposterna, utan måste dessa besvärligare befattningar anförtros
åt manlig personal. På grund härav syntes det generalpoststyrelsen
icke vara orättvist, om jämväl avlöningen för den ordinarie kvinnliga
postpersonalen i regel bleve, liksom förhållandet redan vore med avlöningen
för de kvinnliga extra biträdena, satt något lägre än för den manliga
personalen. I en vid 1899 års riksdag fastställd avlöningsstat blevo
även i regel lönerna för de kvinnliga befattningshavarna vid postverket
upptagna till lägre belopp än för de manliga i samma befattning.

Ett för de kvinnliga befattningshavarna ännu ogynnsammare avlöningsreglemente
fastställdes ungefär samtidigt för statens järnvägar. Enligt
ett av särskilda kommitterade utarbetat förslag till lönereglering för personalen
vid statsbanorna godkände riksdagen nämligen år 1897 en avlöningsstat,
enligt vilken lönerna icke blott voro lägre för kvinnorna än för
männen utan även i vissa fall för kvinnorna inneburo en direkt sänkning
av förutvarande maximiarvoden.

Frågan om avlöningsförhållandena för kvinnor i statens tjänst upptogs
även till behandling av en kungl. kommitté, som år 1899 tillsatts
för utredning av vissa frågor rörande de allmänna läroverken. I sitt den
8 december 1902 avgivna betänkande anförde nämnda kommitté bl. a.,
att den vid sitt förslag till adjunkters och lektorers avlöning tagit särskild
hänsyn till önskvärdheten av att lärarens lön satte honom i tillfälle att
ingå äktenskap och underhålla familj. Denna synpunkt gällde icke i
fråga om avlöningen för lärarinnor vid de av kommittén föreslagna sam -

119

skolorna, ty deras lön borde vara blott så stor, att den beredde dem själva
ett fullt tillräckligt underhåll, lämpat efter deras samhällsställning och
deras på studier nedlagda kostnader, samt icke lägre än deri avlöning,
som på andra områden stode med dem socialt likställda kvinnor till buds.

I proposition till 1904 års riksdag angående ändrad anordning av rikets
allmänna läroverk in. in. upptogs kommitténs förslag i fråga om ämneslärarinnornas
löner. Vederbörande departementschef anförde beträffande
storleken av dessa, att det vore uppenbart, att den hänsyn till möjligheten att
bilda familj, som borde göra sig gällande vid bestämmande av lärarnas
löner, ej kunde tagas med i räkningen då det vore fråga om lärarinnornas,
enär det ej vore meningen, att de senare med sin lön skulle försörja man
och barn. Av denna olikhet framginge jämväl behovet av ett större antal
lönegrader för den manliga läraren än för den kvinnliga, enär omkostnaderna
för familjens underhåll bleve drygare, i den mån familjen ökades
och barnen vuxe till. För övrigt kunde staten lika litet som den enskilda
arbetsgivaren vid bestämmande av lönebeloppen åt eu viss klass av tjänare
helt och hållet frigöra sig från hänsyn till prisförhållanden i andra motsvarande
verksamhetsområden. Det särskilda utskott, som behandlade
propositionen, fann ej heller likställighet med avseende på avlöning berättigad,
och riksdagen anslöt sig till utskottets mening.

En i viss mån olika uppfattning gjorde sig däremot gällande vid reir^i*rsav
den år 1906 företagna regleringen av lönerna för folkskolans ordinarie
lärare. I statsrådsprotokollet till Kungl. Maj:ts proposition i ärendet an- folkskolans
förde vederbörande departementschef bl. a., att mot principen lika begynnelselön
för manliga och kvinnliga lärare kunde framställas den invändningen,
att avlöningsförhållandena inom alla andra verksamhetsområden
ordnats med hänsyn till den erfarenheten, att manlig arbetskraft
till följd av i regel drygare levnadskostnader icke stode att erhålla på
samma villkor som kvinnlig, att lönerna för män därför vanligen måst
sättas avsevärt högre än lönerna för kvinnor, samt att intet särskilt skäl
blivit uppvisat, varför just i fråga om folkskolan en motsatt princip
skulle göras gällande. Vilken betydelse man än tillmätte de skäl, som
sålunda" kunde anföras för olikhet i avlöningsbelopp mellan lärare och
lärarinnor, måste säkerligen envar dock erkänna, att dessa skäl icke ägde
fullt samma giltighet för begynnelselönen som för ålderstilläggen. Under
de första fem tjänståren vore läraren i allmänhet ogift, och han vore
då ej familjeförsörjare i annan mening än även lärarinnan ofta vore det,
nämligen såsom stöd och hjälp för ålderstigna och behövande föräldrar
eller oförsörjda syskon o. s. v. Under dessa fem år behövde levnadskostnaderna
därför antagligen icke med nödvändighet ställa sig så synner -

120

ligen mycket högre för lärare än för lärarinnor. Härtill komine, att om
olika begynnelselöner bestämdes för lärare och lärarinnor, skulle anställandet
av en lärare bliva dyrare för kommunen, som bidroge till avlöningarna
med en tredjedel av deras belopp, än anställandet av en lärarinna.
Härav skulle helt säkert följa, att en mängd kommuner frestades
att enbart av ekonomiska skäl anställa lärarinnor även å platser,
där förhållandena vore sådana, att användandet av manlig lärarkraft
uppenbarligen vore av behovet påkallat. Departementschefen höll av
dessa skäl före, att begynnelselönen fortfarande borde sättas till samma
belopp för läi''are som för lärarinna, ehuru han ingalunda förbisåge, att
lärare i olikhet med lärarinna vore lagligen förpliktad att ingå som delägare
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och till denna erlägga årlig
avgift, vilket medförde, att läraren av sin begynnelselön i själva verket
finge behålla avsevärt mindre än lärarinnan av sin. Annorlunda ställde
sig frågan om ålderstilläggen. För sin tillkomst hade dessa huvudsakligen
att tacka den erfarenheten, att med stigande ålder en tjänsteman
i allmänhet intill en viss gräns finge ökade existensbehov samt på grund
härav krävde och måste kräva ökade existensmedel. Ehuru även den
tanken härvid till någon del medverkat, att den med åren ökade skickligheten
måste bidraga att göra själva arbetet mer värdefullt, vore systemet
med ålderstillägg framför allt byggt på den principen, att olika levnadsbehov
måste tillgodoses genom olika lönebelopp. Vad folkskolan beträffade,
hade länge varit yrkat, att ålderstilläggen borde sättas högre
för lärare än för lärarinnor. Visserligen hade lärare och lärarinnor
genomgått ungefär samma utbildning och finge i allmänhet även uträtta
ungefär samma arbete. Billigt, vore ock, att de härför åtnjöte gottgörelse
av ungefär samma värde. Men som erfarenheten nogsamt visade, ägde
samma lönebelopp allt efter omständigheterna ganska olika värde, enär
somliga därför kunde erhålla större förmåner, andra åter mindre. Vad
rättvisans bud krävde, vore icke, att lärare och lärarinnor för lika arbete
gottgjordes med lika lönesumma, men väl att de med hänsyn till sina
levnadsvillkor ^ bleve lika förmånligt ställda. Frågade man sig nu, huruvida
under rådande kulturförhållanden ett visst lönebelopp kunde förskaffa
en lärare samma ställning med avseende på den dagliga utkomsten
som en lärarinna, kunde svaret svårligen bliva jakande. Under den allra
första tjänstetiden vore antagligen skillnaden dem emellan i möjligheten
att med lika lön lika väl tillgodose sina levnadsbehov icke så särdeles
stor. Men enär läraren sedermera i regel bleve familjeförsörjare i detta
ords egentliga mening, bleve skillnaden mellan honom och lärarinnan i
detta avseende med åren allt större.

121

I utlåtande över propositionen anförde sammansatta stats- och lagutskottet
bl. a., att om än skäl kunde anföras för att i fråga om begynnelselönen
icke fasthålla grundsatsen om lika lön för lärare och lärarinnor,
vilken dittills följts, ägde å andra sidan dessa skäl icke samma betydelse,
som då fråga vore om ålderstilläggen. Det bestämmande för
utskottets ståndpunkt i frågan hade dock varit, att med fästat avseende
på den föreslagna lönen i dess helhet och särskilt med hänsyn till att
ifrågavarande lönereglering antagligen komme att gälla en avsevärd tid
framåt den föreslagna begynnelselönen för kvinnliga lärare icke kunde
anses vara för högt tilltagen. Utskottet fann de av departementschefen
anförda skälen för högre ålderstillägg åt manliga än åt kvinnliga lärare
icke kunna frånkännas giltighet. — Utskottet tillstyrkte i följd härav bifall
till de i propositionen föreslagna lönebeloppen, och utskottets förslag
vann riksdagens bifall.

Frånsett folkskolans personal, åt vilken dock lön endast till en del
utgick av statsmedel, hade vid tiden för 1909 års riksdagsbeslut om ändring
i § 28 regeringsformen den principen så gott som genomgående vunnit
tillämpning av statsmakterna, att kvinnor tillerkändes lägre lön än män
inom samma tjänstebefattning.

Den ändring av § 28 regeringsformen, som av 1909 års riksdag Laner egt eantogs,
förutsatte utarbetandet av förslag till grunder, med tillämpning mitténs beav
vilka infödda svenska kvinnor skulle kunna av konungen utnämnas tänkande

L> 10.71 lvll>

och befordras till vissa angivna slag av statstjänster. Uppdrag att utarbeta
förslag i sådant hänseende överlämnades till lönereglering skommittén,
som den 13 januari 1911 avgav betänkande i ämnet. I detta betänkande
lämnas även åt lönespörsmålet en ingående belysning.

För utrönande av verkningarna av ett lönesystem, som i samma
tjänstebefattning gåve kvinnorna samma lön som männen, företog kommittén
en undersökning rörande storleken av de avlöningsförmåner, som
under hela tjänste- och pension stiden skulle tillfalla dels eu manlig, dels
en kvinnlig innehavare av professur vid universiteten, adjunktur vid de
allmänna läroverken och första-grads tjänst vid de centrala ämbetsverken.

Vid beräkning av tjänstetiden förutsattes, att kvinna på grund av befrielse
från värnplikt skulle i regel börja sin tjänsteanställning ett år
tidigare än man, samt vidare att ingen ändring komme att vidtagas i
gällande pensionslags stadganden om den ålder, vid vilken kvinnlig statsfunktionär
är berättigad till pension. Kommittén kom vid sina beräkningar
till det resultat, att en kvinnlig befattningshavares effektiva gottgörelse för
ett tjänstår skulle i de nämnda befattningarna bliva resp. 117, 128 och

16—203419.

122

121 % av motsvarande manlig befattningshavares. Förklaringen härtill
vore: 1) att kvinnans tjänstår vore färre än mannens, 2) att kvinnan
alltså kortare tid än mannen erlade bidrag till sin egen pensionering,
3) att kvinnan vore fri från obligatoriska avgifter till efterlevande anhörigas
pensionering, 4) att kvinnan bleve pensionsberättigad vid lägre levnadsålder
än mannen samt 5) att kvinnans medellivslängd vore större än mannens.
Ett avlöningssystem, som, på sätt nyss anförda tre exempel gåve vid
handen, skalle bereda en kvinnlig statsfunktionär en avsevärt högre
effektiv avlöning än en motsvarande manlig funktionär, skulle enligt
kommitténs mening vid moget övervägande icke kunna förordas av
den, som ville rättvist avväga förhållandet mellan manliga och kvinnliga
tjänstemäns avlöningsförmåner.

Kommittén sökte följaktligen bilda sig eu föreställning om den
reduktion av de kvinnliga tjänstinnehavarnas löneförmåner i förhållande
till de för män gällande, som skulle erfordras för att ernå vad kommittén
benämner »matematisk rättvisa», d. v. s. lika ersättning för tjänstår räknat
till manlig och kvinnlig innehavare av samma tjänst. Undersökningen
gav till resultat, att man för att på detta sätt förverkliga begreppet »lika
lön för lika arbete» skulle behöva för kvinnlig tjänstinnehavare reducera
de manliga universitetsprofessorernas, läroverksadjunkternas och förstagradstjänstemännens
i begynnelseavlöningen ingående lön och tjänstgöringspenningar
med i runda tal resp. 12, 9 och 4 %. Det hade för kommittén
av vissa praktiska skäl framstått såsom mest lämpligt, att avlöningarna
för de kvinnliga tjänstinnehavarna bleve bestämda, icke genom särskilda
stater, utan på sådant sätt, att deras avlöning sattes till vissa procent
av motsvarande manliga tjänstemäns, och önskvärt vore ur enkelhetens
synpunkt, att denna lönereduktion kunde fastställas till en viss för alla
tjänster lika procent. En undersökning av de beräkningar, som legat till
grund för de senast vidtagna regleringarna av statstjänstemännens avlöningsförmåner,
hade emellertid oförtydbart givit vid handen, att avlöningarna
allmänneligen bestämts med särskild hänsyn till önskvärdheten
därav, att avlöningen skulle kunna sätta manlig tjänsteman i stånd att
ingå äktenskap och underhålla familj. Då en dylik hänsyn åtminstone icke
i regel kunde göras gällande i fråga om kvinnliga tjänstinnehavare, skulle
rättvisan endast vara skenbar, om kvinnan skulle komma att uppbära jämväl
den del av avlöningsförmånerna, som vore avsedd för underhåll av
familj. Någon mera allmänt tillämplig grund för bedömande av det avdrag,
som med hänsyn till mannens och kvinnans olika ställning till familjeförsörjningen
borde göras vid bestämmandet av de kvinnliga tjänstemännens
avlöning, funnes icke, såvitt kommittén kunnat utröna, vare sig

i handlingar, som legat till grund för på sista tiden vidtagna löneregleringar
eller utländska föreskrifter rörande kvinnors anställning i allmän
tjänst. Kommittén hade emellertid efter omfattande undersökningar
och prövning av olika förslag kommit till den övertygelsen, att det åtminstone
ej vederfores kvinnorna någon orättvisa, om berörda avdrag
bestämdes till sådant belopp, att den kvinnliga tjänstemannens effektiva
avlöning för tjänstår räknad bleve i medeltal omkring 90 % av motsvarande
manlige tjänstemans effektiva avlöning för tjänstår. De ålderstilllägg,
som enligt gällande stater åtnjötes av manliga befattningshavare
i statens tjänst, hade ett dubbelt syfte. De vore nämligen avsedda att
utgöra dels en uppmuntran för längre tids väl vitsordad tjänstgöring
samt ett erkännande av det större värde, som vunnen erfarenhet borde
förläna arbetet, dels ock ett medel att sätta en gift tjänsteman i stånd
att möta de ökade utgifter, som bleve en följd av familjens tillväxt och
därav härflytande större behov. Då motsvarande kvinnlig tjänstinnehavare
i regel icke kunde förutsättas hava familj att försörja, borde hennes avlöning
minskas med den del av ålderstilläggen, som kunde anses betingad
av hänsyn till familjeförsörjning. Kommittén föreställde sig, att sistberörda
del av ålderstillägget icke under några förhållanden kunde beräknas till
mindre än hälften och hade därför ansett ålderstillägg till kvinnlig tjänstinnehavare
böra utgå med halva beloppet av motsvarande manlige tjänstemans
ålderstillägg.

Kommitténs utlåtande i lönefrågan utmynnade i det förslag, att
kvinnlig innehavare av vissa av kommittén angivna statstjänster skulle
äga »att av de med tjänsten enligt stat förenade avlöningsförmåner, under
iakttagande av gällande avlöningsvillkor, tillgodonjuta: fyra femtedelar
av lön och tjänstgöringspenningar eller arvode, som ingå i den i stat
upptagna begynnelseavlöningen; hälften av ortstillägg och av hyresbidrag
eller hyresersättning, som utgå av statsmedel; samt hälften av ålderstillägg
eller däremot svarande avlöningsförhöjning».

I en till löneregleringskommitténs betänkande avgiven reservation
anförde rektor C. H. Hemlund, vilken adjungerats såsom särskild sakkunnig,
bl. a., att han i princip vore av den uppfattningen, att kvinna
såsom innehavare av statstjänst, tillsatt av Kungl. Maj:t, likaväl som man
borde åtminstone såsom begynnelselön erhålla den i stat för densamma
uppförda avlöningen, samt att han vore förvissad därom, att det ingalunda
vore ogörligt att genom väsentligt högre pensionsavgifter med flera
åtgärder förebygga, att kvinna komme i en fördelaktigare ekonomisk ställning
än en manlig innehavare av samma tjänst. I detta principuttalande
förklarade sig i särskilda reservationer tvenne andra sakkunniga, fil. d:r

Särskilda
yttranden
till löneregleringskommitténs

betänkande.

124

Ärna Ahlström och med. lic. Mathilda Lundberg, instämma. — Till kommittébetänkandet
var därjämte fogad en av styrelsen för Fredrika BremerFörbundet
till kommittén ingiven skrivelse, vari nämnda styrelse förordade,
att avlöningen måtte bestämmas till samma belopp för kvinnor
som för män.

Yttranden Av de många yttranden, som dels av Kungl. Maj:t infordrades från

“afoulemiska v^ssa myndigheter, dels av enskilda sammanslutningar ingåvos till Kungl.
myndig- Maj:t i anledning av ovan berörda betänkande, förtjäna de av de akadehetema.
miska myndigheterna avgivna yttrandena särskilt beaktande, enär dessa,
utom att de ingående behandla frågan om vilka statstjänster borde öppnas
för kvinnor, jämväl ägna lönespörsmålet stor uppmärksamhet. I sitt till
kanslern för rikets universitet ställda, den 18 februari 1911 dagtecknade utlåtande
framhöll större akademiska konsistoriet vid TJppsala universitet, att den
utredning rörande avlöningsförmåner för vid universitet anställd kvinna,
som av kommittén utförts, icke vore av den art, att den kunde läggas
till grund för en kungl. proposition, och hemställde, att kanslern på
denna grund och även i övrigt till följd av det outredda skick, vari
ärendet om kvinnors statsanställning befunne sig, ville vid avgivande av
eget yttrande hemställa, att kommitténs förslag icke måtte till någon
Kungl. Maj ds åtgärd föranleda. Av ett till denna skrivelse fogat utdrag
ur konsistoriets, fakulteternas och drätselnämndens i ärendet förda protokoll
framgår, att mycket delade meningar varit rådande i fråga om principerna
för de statsanställda kvinnornas avlönande. Drätselnämnden anförde
sålunda bl. a. med avseende å de föreslagna lönebeloppen, att då
dels i visst- avseende saknades upplysningar om beräkningssättet, dels
detta beräkningssätt syntes, i mån det på grund av meddelade upplysningar
läte sig bedöma, icke vara matematiskt fullt tillfredsställande,
drätselnämnden funne sig förhindrad att till förslaget tillstyrka bifall.

Även större konsistoriet vid Lunds universitet hemställde i sitt till
kanslern avgivna utlåtande, att löneregleringskommitténs förslag rörande
den utsträckning, i vilken svensk kvinna skulle kunna av konungen utnämnas
till ordinarie lärare vid universitet, icke måtte bifallas. Beträffande
avlöningsfrågan anslöt sig konsistoriet dock till kommitténs förslag.
Under diskussionen i större konsistoriet lämnade professor Wicksell en
principiell utredning i frågan. Grundsatsen »lika lön för lika arbete»,
framhöll talaren, vore av en så erkänd ekonomisk betydelse, att eu avvikelse
från den ej längre borde ifrågasättas, då den nästan alltid straffade
sig själv. Kunde åter en del av de faktiska avlöningsförmånerna
anses såsom bidrag till fullgörandet av försörjningsplikten, borde denna
grundsats konsekvent genomföras för såväl män som kvinnor.

I utlåtande den 10 mars 1911 anslöt sig statskontoret i stort sett till
kommitténs förslag i fråga om det inbördes förhållandet mellan en manlig
och eu kvinnlig tjänstinnehavares löneförmåner. Från beslutet var
föredraganden, statskommissarien Beckman, av skiljaktig mening. I fråga
om avlöningsförmånerna ansåg reservanten bl. a., att spörsmålet måste ses ur
arbetsgivarsynpunkt, så att betalningen för varje arbete avpassades efter
vad det vore värt och ej efter behovet hos den individ, som utfört detsamma.
Härmed vore ej förnekat, att staten såsom arbetsgivare borde
hava i minnet, att den vore stat och icke en vanlig arbetsgivare. Men
detta inverkade icke på lönestaterna på annat sätt än att staten borde
visa sig som en mönsterarbetsgivare, d. v. s. sådan som alla arbetsgivare
borde vara. Av denna hänsyn hade det varit statens skyldighet att ej
värdera sina tjänstemäns arbete så lågt, att det för dem även med måttliga
anspråk vore omöjligt att bilda familj och uppfylla den försörjningsplikt,
som i det moderna samhället ålåge en familjefader. Då kommittén
icke föreslagit, att på de manliga tjänstemännens löner ett överskott utöver
vad arbetet vore värt skulle avdragas, så länge de förbleve ogifta,
måste skälet därtill vara, att dessa tjänstemän, som ännu icke bildat familj,
borde sättas i stånd att gorå det. Men alldeles detsamma måste
ju gälla om de ogifta kvinnliga tjänstinnehavarna. Om intet villkor
angående civilstånd uppställdes, funnes i detta hänsende ingen skillnad
mellan män och kvinnor. Om åter i enlighet med kommitténs förslag
en kvinna måste lämna sin statstjänst, då hon gifte sig, hade staten, om
kommitténs förslag i övriga hänseenden antoges, ett ytterligare skäl att
uppmuntra henne till äktenskap, nämligen det att staten då gjorde en
direkt vinst på henne genom att slippa fullgöra den pensioneringsskyldighet,
som den förut ställt i utsikt, eu vinst, som skulle omfatta ej mindre
det avdrag, som staten enligt kommitténs förslag gjort på hennes lön
under uppgift att hon skulle bliva tidigare pensionerad än hennes manliga
kamrater, än även de pensionsavgifter hon i likhet med dessa fått
vidkännas. — Det intresse staten hade att uppmuntra sina medborgare att
bilda familj gällde alla kategorier av medborgare och icke särskilt tjänstemän.
Skulle det nu genom antagande av kommitténs förslag bliva från
statens sida hävdat, att en del av tjänstemännens löner till sin karaktär
egentligen icke vore lön, betingad utav arbetets värde, utan premium för
bildandet av familj, så kunde andra samhällsklasser göra anspråk på liknande
premier. Kommittén hade icke utdragit konsekvensen, utan endast
föreslagit en nedsättning av lönerna för kvinnor. Att pressa ned lönerna
endast på det håll, där man kunde antaga att minsta motståndskraften
vore till finnandes, vore en orättvis och staten ovärdig arbetsgivarpoli -

Statskontorets
utlåtande
o. hr
Beckmans
reservation
10 mars 1911.

126

Styrelsens
för Akademiskt
bildade
kvinnors
förening
skrivelse
23 nov
1911.

tik. Den minskning i kvinnornas effektiva avlöning med 10 %, vartill
kommittén uppskattat det i männens löner enligt kommitténs förmenande
ingående familjeunderstödet, borde därför icke komma till stånd. — Vidare
framhölls, att kommittén vid beräkningen av männens effektiva löner hade
räknat dem till godo ett avdrag, som icke kunde vara riktigt, nämligen
för avgifter till änke- och pupillkassor. Dessa avgifter vore visserligen
obligatoriska, men inginge icke till statskassan utan hade helt och hållet
karaktären av försäkringsavgifter och komme tjänstemännens efterlevande
till godo. Enligt kommitténs förslag skulle staten å kvinnornas avlöning
frånräkna dessa avgifter och behålla dem utan att giva kvinnorna något
slags vederlag, vare sig de gifte sig eller icke. Detta kunde icke vara rätt.

I skrivelse den 23 november 1911 till chefen för ecklesiastikdepartementet
med anledning av löneregleringskommitténs betänkande angående
grunderna för kvinnors tillträde till vissa statens ämbeten anförde
styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening bl. a. följande. Dittills
• hade så gott som på alla för män och kvinnor gemensamma arbetsområden
tillämpats den principen, att en man borde ha högre lön än en
kvinna, även om de hade samma arbete och samma kompetens. Den
högre lönen brukade motiveras först och främst därmed, att mannen i
regel vore eller ämnade bliva familjeförsörjare och att det läge i statens
intresse att underlätta möjligheterna för männen att bilda familj.
Styrelsen ville ingalunda förneka, att bildandet och underhållandet av familjen
vore ett av statens viktigaste intressen, men trodde icke, att det förhållandet,
att en man, vare sig han vore gift eller ogift, finge uppbära högre
lön än en kvinna, uteslutande befordrade detta statsintresse, i många fall
torde det t, o. m. motverka detsamma. En man, som under kortare eller
längre tid ensam fått leva på en för flera personer avsedd inkomst, droge
sig ofta för att ikläda sig de försakelser, som med nödvändighet fordrades
av en familjeförsörjare. Den ringa äktenskapsfrekvensen inom särskilt
den bildade klassen i vårt land gåve ett stöd åt denna styrelsens uppfattning.
Om däremot den högre lönen tillfölle eu man först när han
verkligen bleve familjeförsörjare, vore däremot intet att anmärka. Självklart
vore också, att en änka med minderåriga barn borde ha samma lön
som en gift man. Då emellertid införandet av ett dylikt lönesystem fullkomligt
rubbade de gällande löneprinciperna, föreställde sig styrelsen, att
riksdagen möjligen icke komme att vilja gå med på en dylik reform.
I så fall ansåge styrelsen emellertid ur rättvisans synpunkt endast en
annan lösning möjlig, nämligen att staten sedermera hjälpte familjeförsörjaren
genom skatteavdrag eller andra lämpliga åtgärder. Beträffande
de för män obligatoriska avgifterna till änke- och pupillkassan ansåge

127

styrelsen, att de i (‘ko borde avdragas från kvinnornas löner. Däremot
borde jämväl kvinnlig innehavare av statstjänst åläggas att till sagda
kassa inbetala samma avgifter som manlig. I händelse hon inginge äktenskap,
såsom änka kvarstode i tjänsten och vid sin död efterlämnade
oförsörjda barn, skulle dessa i så fall komma i åtnjutande av understöd
från kassan. Införde man vidare den bestämmelsen, att kvinnlig innehavare
av statstjänst vore skyldig att avgå vid samma ålder som manlig,
samt att manlig innehavare av statstjänst, som gjort värnplikt, erhölle
sitt första ålderstillägg ett år tidigare än kvinnlig och manlig, som befriats
från värnplikt, bleve rättvisan synnerligen väl tillgodosedd.

Det outredda skick, i vilket de kvinnliga statstjänstemännens löne- Lärarin befråga
alltjämt i vissa delar befann sig, och den kritik, som framkommit
mot särskilt de matematiska beräkningarna i kommitténs förslag, torde 5 juli ma.
hava varit huvudorsakerna till att detta förslag icke kom att läggas till
grund för någon kungl. proposition eller i övrigt ledde till någon åtgärd.

Frågan om förhållandet mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavares
löner blev sedermera ett av de spörsmål, som hänvisades till övervägande
av den kommitté, den s. k. lärarlönendmnden, som av Kungl. Maj:t
den 5 juli 1912 tillsattes för utarbetande av förslag till ny löne- och
pensionsreglering vid rikets läroanstalter.

Närmast såsom en följd av lärarlönenämndens tillsättande ingav Styrelsens
styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening i augusti 1913 en ny bikta
skrivelse till Kungl. Maj:t, i vilken skrivelse styrelsen ytterligare ut- de kvinvecklade
sin ståndpunkt i lönefrågan. I och med införandet av olika f°£.
lön för olika kön tillämpade man behovsprincipen, men gjorde det på det TeJsl aug.
besynnerliga sättet, att man lämpade sig även efter vad som i framtiden 1013-möjligen kunde komma till, men som f. n. ej existerade. Faktum vore
nämligen, att en avsevärd del av statens tjänstemän aldrig varit och
aldrig bleve vad man i egentlig mening kunde kalla familjeförsörjare. Såsom
bärande grundtanke för ett lönesystem hade det framhållits, att
meningen ej vore, att alla tjänstinnehavare för samma arbete skulle åtnjuta
samma lön, men väl att de i förhållande till sina levnadsbehov
borde bliva lika förmånligt ställda. Denna tanke hade emellertid aldrig
omsatts i praktisk tillämpning. Fn ogift manlig innehavare av statstjänst
bleve, om en lönereglering efter kön genomfördes, ojämförligt mycket
bättre ställd i ekonomiskt avseende än sin gifta kollega och betydligt
bättre ställd än sin kvinnliga kollega, vars utbildning vore densamma,
en utbildning som för övrigt ställde sig betydligt dyrbarare, då staten ej
på samma sätt sörjde för den kvinnliga som för den manliga ungdomens
utbildning. Om personer med samma förutsättningar, samma arbete och

128

Lärarlönenämndens
betänkande
31
okt. 1914.

för övrigt s timme! levnadsförhållanden avlönades o 1 i lv < i, skulle (It1! t a ej annat
än ofördelaktigt inverka dels på den allmänna värdesättningen av tjänstinnehavarnas
arbete, dels i någon mån på det goda samarbetet dem emellan.
— Styrelsens skrivelse utmynnade i en underdånig hemställan, att
Kungl. Maj:t vid uppgörandet av förslag till lönestat för lärare vid de
allmänna läroverken måtte föreslå riksdagen: 1) att för manlig och kvinnlig
lärare stadgades samma pensionsålder; 2) att kvinnlig lärare skulle
åläggas att till änke- och pupillkassan inbetala samma avgifter soin manligt
lärare; 3) att manlig lärare, som gjort värnplikt, erhölle sitt första
ålderstillägg ett år tidigare än kvinnlig och manlig, som befriats från
värnplikt; 4) antingen, att lönen utginge med samma belopp för manliga
och kvinnliga lärare, som hade samma arbete, samma kompetens och
samma utbildning, eller ock, att lönen utginge med samma belopp för
manliga och kvinnliga lärare, som icke vore familjeförsörjare, och att
änka med minderåriga barn likställdes med manlig familjeförsörjare.

I sitt den 31 oktober 1914 avgivna huvudbetänkande diskuterar
lärarlönenämnden ingående den s. k. behovsprincipen och fiamhaller, att
kravet på särskilt avlöningstillägg åt familjeförsörjare i grunden vore av
samma natur som de i statens löneregleringar tillgodosedda kraven på
underhåll under sjukdom, ålderstillägg, tjänstepension och reliktpension.
Frågan vore sålunda, huruvida till de omständigheter, som redan betingade
variationer i avlöningen, jämväl skulle läggas försörjningsplikten.
Nämnden undersöker vad som i detta sammanhang bör förstås _ med
försörjningsplikt och kommer därvid till det resultat, att, om familjetill
lägg skulle införas i statens avlöningsväsen, sådana tillägg böra tillkomma
befattningshavare med barn. Beträffande frågan, i vilken omfattning
principen om särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare lämpligen skulle
kunna tillämpas, anförde nämnden, att den efter verkställd utredning
kommit till den slutsats, att ju större eu kår vore, desto svårare vore
det att, utan lönens fördelning med hänsyn till försörjningsplikt, för karen
åstadkomma en lönereglering, vid vilken saväl familjeförsörjarnas intressen
som statens ekonomiska intressen på en gång behörigen tillvaratoges.
Vid en sådan konflikt bleve det lätt familjeförsörjarens intressen, som
finge stå tillbaka. Folk- och småskollärarkåren kunde på grund härav
svårligen erhålla en lönereglering, som fullt tillgodosåge de manliga familjeförsörjarnas
behov av eu anständig bärgning, med mindre löneregle
ringen bygdes på grundsatsen om lönens fördelning med hänsyn till försörjningsplikt.
Enligt nämndens mening angåve sålunda principen om
särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare den bästa utväg, på vilken man
under nuvarande förhållanden kunde komma till en för folk- och små -

129

skollärarne tillfredsställande lönereglering. De av nämnden föreslagna
lönetilläggen borde givetvis utgå till såväl kvinnor som män, så snart de
i den av nämnden angivna betydelsen vore familjeförsörjare.

f fråga om läroverks- och seminarielärarna ställde sig enligt nämndens
uppfattning saken på ett annat sätt. Dessa kårer vore jämförelsevis
små i förhållande till folk- och småskollärarkårerna, vadan frågan
om den nya löneprincipens tillämpning vid deras lönereglering icke
på långt när hade den statsfinansiella betydelse, som då det gällde folkoch
småskollärarna. Vidare vore avlöningarna vid de allmänna läroverken
och folkskoleseminarierna i allmänhet högre än vid folk- och småskolor,
vadan behovet av särskilda familjetillägg syntes vara mindre vid de förra
läroanstalterna än vid de senare. Härtill komme, att läroverks- och seminarielärarna
i förhållande till övriga statstjänstemannakårer intoge eu
mindre isolerad ställning än folk- och småskollärarkårerna, varför den nya
löneprincipen svårligen kunde tillämpas på de förra utan att draga med
sig konsekvenser. Om behovsprincipen skulle tillämpas vid reglering av
lönen för statstjänstemän, borde den införas på en gång utefter hela linjen.
Nämnden kom sålunda till det resultat, att den nya löneprincipen borde
tillämpas endast på de kommunalt anställda lärarna men icke på de statsanställda.

Då nämnden alltså icke ansåg sig böra för de statsanställda lärarna
föreslå några lönetillägg till familjeförsörjare, förklarade sig nämnden icke
finna någon annan utväg att tillgodose dessas större behov än att betrakta
alla manliga befattningshavare såsom familjeförsörjare och alla kvinnliga
befattningshavare såsom icke familjeförsörjare och följaktligen i likhet
med löneregleringskommittén för alla de senare föreslå en sådan lönerednktion,
att den kvinnliga statstjänstemannens effektiva avlöning, för tjänstår
räknat, bleve i medeltal omkring 90 % av motsvarande manlige tjänstemans
effektiva avlöning för tjänstår.

Med hänsyn till andra på förhållandet mellan manliga oeh kvinnliga
löner inverkande faktorer framhåller nämnden, att de som förfäktade
principen lika lön för lika arbete, då det gällde att jämföra två män, som
utförde samma arbete, eller två kvinnor, som utförde samma arbete, vanligen
lämnade den frågan obesvarad, huruvida principen även skulle tilllämpas,
om jämförelse gjordes mellan en man och en kvinna, som utförde
samma arbete.

Efter att hava påpekat, att kvinnornas lägre avlöning i jämförelse
med männens hörde till de mest konstanta lagbundenhetema inom det
ekonomiska livet, anför nämnden, att huvudorsaken till detta förhållande
enligt ett av professor E. Heckscher till nämnden avgivet utlåtande vore,

17—203419.

130

att efterfrågan på manligt arbete vore starkare än efterfrågan på kvinnligt
arbete vid samma lön. Orsaken härtill vore i sin tur, att männens
arbetsresultat vanligen ansåges kvantitativt eller kvalitativt överlägset
kvinnornas. För egen del erinrade nämnden, att kvinnorna av ålder intagit
en i ekonomiskt hänseende mera beroende ställning än männen. Kvinnans
uppgift i hemmet vore icke att ekonomiskt uppehålla hemmet utan
endast att bidraga till dess uppehållande. Sedan inskränkningen i den
husliga verksamhetskretsen tvungit kvinnorna att på den öppna arbetsmarknaden
söka anställning, hade de ofta fortfarande haft att påräkna
hemmets och familjens stöd. De hade därför kunnat nöja sig med mindre
löneanspråk än som erfordrades för självförsörjning och härigenom bidragit
till att nedpressa priserna på den kvinnliga arbetsmarknaden. Under
tidernas lopp hade emellertid en ny kvinnotyp blivit allt vanligare: de
självförsörjande kvinnorna. Dessa kunde icke nöja sig med en avlöning,
som utgjorde endast en del av deras uppehälle. Enär emellertid till eu
början tillgången på arbete varit jämförelsevis liten, hade den härigenom
uppkomna konkurrensen mellan kvinnorna bidragit till att hålla
lönerna nere. I den mån nya verksamhetsfält öppnades för kvinnorna
skulle denna konkurrens komma att avtaga och det kvinnliga arbetet stiga
i pris. Nämnden ansåge dock en allmännare likställighet i inkomst mellan
kvinnor och män icke kunna eller böra uppställas som utvecklingens mål.
Den olikhet i fysiskt och psykiskt hänseende, som faktiskt förefunnes
mellan könen, ledde vanligen till en differentiering mellan manligt och
kvinnligt arbete. Det i diskussionen om manliga och kvinnliga löner uppställda
postulatet lika lön för lika arbete saknade i de allra flesta fall
sammanhang med verkligheten, i det att den faktiska organisationen av
samhällslivet i regel åstadkomme en differentiering mellan manligt och
kvinnligt arbete och alltså ledde till olika lön för olika arbete. Områden
funnes emellertid och komme väl alltid att finnas, där män och kvinnor
utförde samma slags arbete. Exempel härpå erbjöde just de områden,
med vilkas avlöningsförhållanden nämnden hade att syssla. Men även
om samma slags tjänster komme att stå öppna för kvinnor och män,
funnes, såvitt för närvarande kunde ses, icke förutsättningar för formell likställighet
i lönehänseende mellan manliga och kvinnliga lärare. För sådant
ändamål skulle fordras, att, om man bortsåge från övriga omständigheter,
de kvinnliga lärarnas arbete vore icke blott av samma art utan
även av samma omfattning som de manliga lärarnas, med andra ord att
kvinnorna ägde samma kraft och uthållighet som männen. Såvitt nämnden
kunnat utröna, förhölle det sig så, att kvinnorna i allmänhet icke ansåges
kunna rå med samma arbetsbörda som männen, där arbetet vore av mera

131

krävande art. I sammanhang härmed ville nämnden erinra om att kvinnorna
vanligen pensionerades tidigare än männen.

Vid beräkningen av de kvinnliga lönerna utgick nämnden emellertid
från att tjänstgöringsskyldigheten för man och kvinna bleve densamma och
att frågan, huruvida kvinnliga lärare av hälsoskäl behövde mera tjänstledighet
än männen vore så pass omstridd, att det icke funnes något mått på
kvinnans underlägsenhet i detta avseende, som skulle kunna läggas till
grund för beräkning av kvinnornas löner. I avseende på lärarinnornas
pensionsålder föreslog nämnden vissa förhöjningar, som dock icke i något
fall överskredo den i civila pensionslagen för kvinnliga tjänstinnehavare
stadgade allmänna pensionsåldern av 60 år, och som endast i avseende
på vissa befattningar gav till resultat, att samma pensionsålder skulle
bliva gällande för kvinnor som för män. I de fall, där en lägre pensionsålder
eller ett mindre antal för full pension erforderliga tjänstår föreslagits
för kvinnor än för män, ansåg sig nämnden böra förorda en motsvarande
reduktion av de kvinnliga lönerna. I likhet med löneregleringskommittén
föreslog nämnden även att hänsyn borde tagas till den inverkan
på den effektiva lönen per tjänstår, som föranleddes av de olika
dödlighetsförhållandena bland manliga och kvinnliga lärare ävensom till
manliga lärares skyldighet att bidraga till efterlevande anhörigas pensionering.
Till de faktorer, som ansåges böra betinga en lägre avlöning
för kvinnliga än för manliga lärare, lade nämnden slutligen ytterligare en,
nämligen männens värnplikt, därvid nämnden beräknade värnpliktsåret
som ett tjänstår med en inkomst av 500 kronor, ungefärligen motsvarande
statens utgifter för den värnpliktiges föda, kläder och dagavlöning.

Den olikhet i avlöningsförmåner för man och kvinna i samma tjänsteställning,
vilken nämnden sålunda förordade såsom regel, ansågs icke böra
gälla småskollärarkåren, vars rekrytering med män nämnden icke ansåg
för något statsintresse, och vars avlöning därför borde kunna tillmätas
efter en enda — för kvinnan avsedd — löneskala.

I nu berörda avseenden hade vid nämndens betänkande fogats särskilda
yttranden, dels av hr P. E. Lindström, som bl. a. framhöll, att
man, åtminstone tills vidare och intill dess att man erhållit en större
erfarenhet rörande kvinnornas prestationsförmåga i offentliga tjänster,
borde lösa frågan om kvinnliga befattningshavares löner oberoende av vad
som i de särskilda fallen kunde vara för tillfället stadgat rörande deras anställnings-,
tjänstgörings- och pensionsförhållanden m. in., att man följaktligen
måste avstå från att söka lösa frågan med matematisk exakthet och i
stället tänka sig eu mera diskretionär lösning av spörsmålet, samt att han för
egen del ej kunde finna någon skäligare norm för bestämmandet av de kvinn -

Särakilda
uttalanden
till lärårlönenämndens
betänkande.

132

liga lärarnas löner än den, att avlöningen skulle vara sådan, att den satte
lärarinnan i stånd att hålla sig uppe på samma sociala och kulturella nivå
som hennes manlige kamrat; dels av hr Olof Olsson, som förklarat sig
ej kunna biträda förslaget att vid bestämmandet av de statsanställda
lärarinnornas löner låta reducera dessa med ett belopp, motsvarande familj eförsörjningsbehovet;
dels ock av fröken Anna Sörensen, som ansåg, att
nämnden, då den icke med avseende på de statsanställda lärarna ansett
sig kunna på ett rationellt sätt tillämpa principen om högre avlöning åt
familjeförsörjare, bort lämna familjeförsörjningsfaktorn ur räkningen och
föreslå, att de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner avvägdes
så, att deras effektiva avlöning så nära som möjligt komme att
närma sig den effektiva avlöningen för motsvarande manliga tjänstinnehavare.

Yttranden i I en till Kungl. Maj:t den 27 mars 1915 ingiven skrivelse förklarade

aaveiärar- sig styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening dela de av sistnämnda
lönenämn- reservant framförda synpunkterna och sålunda omöjligen kunna ansluta
derkandeän till ett »lönesystem, som under sken av att gynna familjeförsörjaren
gå ve högre lön åt alla män, vare sig de vore familjeförsörjare eller icke,
lägre åt alla kvinnor, även om de vore familjeförsörjare».

Till stöd för bl. a. fröken Sörensens reservation i lönefrågan ingick
vidare styrelsen för Fredrika Bremer-Förbundet till Kungl. Maj:t med en
den 21 maj 1915 dagtecknad skrivelse, i vilken särskilt framhölls önskvärdheten
av att de kvinnliga lärarnas avlöning beräknades med matematisk
exakthet, enär man genom en diskretionär lösning av frågan riskerade
att nå ett mindre rättvist resultat.

I sitt över lärarlönenämndens betänkande avgivna yttrande framhöll
löneregleringskommittén att, enär nämndens förslag i fråga om de
kvinnliga befattningshavarnas löner i huvudsakliga hänseenden anslutit
sig till den uppfattning, åt vilken kommittén förut givit uttryck, hade
kommittén varken i nämndens uttalande i lönespörsmålet eller av någon
i övrigt till kommitténs kännedom kommen omständighet funnit anledning
frångå den sålunda i huvudsak för kommittén och nämnden gemensamma
ståndpunkten. I likhet med nämnden ansåg kommittén särskilda avlöningstillägg
åt familjeförsörjare ej böra komma till användning beträffande
statsanställda lärare. Frågan måste först underkastas en ingående
utredning och, därest löneprincipen eventuellt skulle visa sig förtjänt av
beaktande, syntes den böra på en gång genomföras inom statsförvaltningen
i dess helhet eller åtminstone väsentliga delar därav.

1918 års Lärarlönenämndens av löneregleringskommittén i huvudsak till ''atefåfråga

styrkta förslag till reglering av förhållandet mellan de manliga och kvinnor»
lär arlönerna.

liga lärarnas löner upptogs av Kungi. Maj:t i proposition till 1UI8 års riksdag
i samband med frågan angående allmän löne- och pensionsreglering
för lärarpersonalerna vid rikets läroanstalter. Nämndens förslag angående
särskilt avlöningstillägg åt familjeförsörjare ansåg sig vederbörande departementschef,
enligt vad av uttalande till statsrådsprotokollet framgår,
emellertid icke under förhandenvarande förhållanden kunna förorda, ehuru
han ansåg sig böra skänka sitt erkännande åt rättvisan i de grundsatser,
nämnden med sitt förslag i berörda avseende velat förverkliga.

I sin skrivelse till konungen i anledning av förevarande proposition
framhöll riksdagen bl. a. att, enär det framlagda förslaget vore byggt
på dittills gällande avlöningsprinciper, något särskilt yttrande från riksdagens
sida i fråga om den under lönefrågans föregående skeden omdebatterade
behovsprincipen icke vore erforderligt, och ville riksdagen endast
uttala sin anslutning till de av departementschefen förordade allmänna
avlöningsgrunderna. Beträffande frågan om förhållandet mellan manliga
och kvinnliga lärares avlöning meddelade riksdagen, efter att hava framhållit
att i stort sett någon meningsskiljaktighet icke varit rådande beträffande
beräkningen av de kvinnliga lärarnas avlöning, att den funnit sig
sakna anledning till erinran mot de grunder, som i detta hänseende vunnit
tillämpning. De för kvinnliga lärare enligt kungl. kungörelsen den 22 juni
1918 gällande löner förete alltså, utom i fråga om småskollärarinnor, genomgående
en skillnad i förhållande till de löner, som i motsvarande befattningar
gälla för män. Skillnaden är dock icke densamma i alla befattningar,
förnämligast beroende på olikheten i förhållandet mellan mäns
och kvinnors pensionsålder och tjänstår i olika befattningar.

Ett arbetsområde, där kvinnor i väsentlig omfattning utöva samma
slags verksamhet som män, är läkarens. Alltsedan kvinnor genom kungl. avlöningskungörelsen
den 6 november 1903 beretts tillträde till vissa statliga och forhd<£an~
kommunala läkartjänster, ha de kvinnliga läkarna åtnjutit samma lön
som sina manliga kolleger. Med de allt starkare kraven på utsträckt
behörighet för kvinnor att söka och innehava läkartjänster och efter löneregleringskommitténs
och lärarlönenämndens principuttalanden för lägre
avlöning åt kvinnliga befattningshavare har emellertid jämväl de kvinnliga
läkarnas lönefråga kommit under diskussion.

Det första mera utförliga inlägget i frågan om de kvinnliga läkarnas Ä»inw%o
avlöningsförhållanden avgavs av en permanent kommitté, som av de muténs skrikvinnliga
läkarna tillsatts för bevakande av kårens ekonomiska och sociala velse^n^nov.
intressen. I skrivelse den 11 november 1918 till medicinalstyrelsen, vilken
av Kungl. Maj:t anbefallts verkställa utredning av frågan om kvinnors
tillträde till ordinarie hospitalsläkartjänster, betonade nämnda kommitterade,

134

att det för de kvinnliga läkarna vore av avgörande vikt, att kvinnlig
tjänstinnehavare erhölle samma lön som manlig. Såsom villkor härför
borde dock enligt kommitténs förmenande föreskrivas bl. a. samma pensionsålder
för kvinnlig befattningshavare som för manlig samt skyldighet för
kvinna att erlägga samma avgift som man till änke- och pupillkassan.
I motiveringen till kommitterades framställning framhölls bl. a., att
ett fastställande från statens sida av en olikhet i fråga om manliga
och kvinnliga löner skulle komma att medföra skadliga verkningar ej
endast för eventuella kvinnliga innehavare av ifrågavarande platser utan
även i andra avseenden. Den av staten använda löneprincipen skulle
kunna överföras jämväl till sådana tjänster, där icke de omständigheter
förelåge, till vilka man vid tillsättandet av statsanställningar hade att
taga hänsyn. Lägre löner för de kvinnliga läkarnas arbete skulle ovedersägligen
komma att sänka dessas anseende i allmänhetens ögon och då
läkarens framgång i arbetet i ej ringa mån vore beroende av allmänhetens
förtroende, skulle ett sådant tillvägagångssätt lända de kvinnliga
läkarna i stor utsträckning till .skada i utövandet av deras yrke. Det
måste för övrigt anses vara i högsta grad ofördelaktigt för såväl läkarkåren
i dess helhet som för allmänheten, om det i en framtid skapades
möjlighet för illojal konkurrens mellan manliga och kvinnliga läkare.
^treUens I sitt den 13 januari 1919 dagtecknade utlåtande förklarade sig

utlåtandens medicinalstyrelsen visserligen dela det av löneregleringskommittén främja».
1919. hållna kravet, att den »matematiska rättvisan» vid bestämmandet av
mans och kvinnas löneförmåner å lika tjänster tillgodosåges, och icke
hysa något tvivel om att detta kunde ske genom den av kommittén förordade
minskningen av kvinnans avlöning i förhållande till mannens. Å
andra sidan uttalades, att styrelsen funne denna form för uppnående av
ifrågavarande rättvisa endast i vissa avseenden, såsom beträffande olikheten
i kostnaderna för egen eller efterlevande anhörigas pensionering,
fullt tillfredsställande, men eljest i ej långa män ägnad att såsom av de
kvinnliga kommitterade framhållits medföra en oberättigad och ej avsedd
nedsättning i allmänhetens ögon av det kvinnliga arbetets värde.
Även därtill, att eu del av mannens avlöning principiellt vore att anse
såsom avsedd för familjens underhåll, funne styrelsen, i likhet med löneregleringskommittén,
skälig hänsyn böra tagas. Men också i detta fall
vore den av kommittén anvisade utvägen, nämligen en motsvarande
minskning i avlöning för kvinna, enligt styrelsens mening icke utan
olägenheter. Styrelsen, som sålunda ansåge det lyckligt, om en lösning
av förevarande fråga stode att vinna genom andra lagstiftningsåtgärder
än den förordade direkta löneminskningen, funne sig dock icke äga nödig

sakkunskap för framläggandet av ett positivt förslag i sådan riktning
och ej heller för en ingående prövning av de förslag, som reservanter
vid löneregleringskommitténs utlåtande eller de kvinnliga läkarkommitterade
i detta avseende framlagt. Det förefölle dock styrelsen icke uteslutet, att
åtminstone en del av dessa förslag skulle kunna innebära för ändamålet
antagliga grunder. Enär styrelsen sålunda icke hade ett självständigt
förslag att framlägga och dessutom hade anledning utgå från att statsmakterna,
som helt nyligen vid bestämmandet av avlöning för de kvinnliga
lärarna i huvudsak godtagit den av löneregleringskommittén föreslagna
principen, icke i fråga om kvinnliga läkares avlöning skulle besluta
sig för ett väsentligt avvikande från densamma, hade styrelsen funnit
sig böra föreslå, att löneregleringskommitténs förslag med vissa jämkningar
tillämpades även beträffande de kvinnliga läkarna. 1 det av styrelsen
framlagda förslaget till lönestat beräknades i enlighet med den angivna
uppfattningen de kvinnliga läkarnas löner sålunda, att ett avdrag å omkring
15 % gjordes å den för manlig läkare gällande grundlönen. Aven
beträffande ålderstilläggen ställde sig medicinalstyrelsens förslag något
gynnsammare för de kvinnliga läkarna än löneregleringskommitténs.

Mot medicinalstyrelsens förslag anmälde överläkaren E. Göransson, Hr^Goranssom
förordnats att såsom sakkunnig biträda styrelsen vid nämnda ut- tion.
redning, avvikande mening och yrkade, att samma begynnelselön skulle
fastställas för kvinnliga som för manliga läkare vid hospital. Avdrag i
kvinnans avlöningsförmåner borde enligt reservantens mening ske endast
på grund av mannens värnplikt och kvinnans längre medellivslängd och
genomföras genom uppskjutet ålderstillägg, förhöjda pensionsavgiftei eller
möjligen genom minskad pension.

I anledning av medicinalstyrelsens ifrågavarande utlåtande mkommo fvmnliga^
de kvinnliga läkarna genom sin permanenta kommitté i skrivelse till s£ri\
Kungl. Maj:t den 20 februari 1919 med vissa påminnelser och bemötte de veh^20febr.
skäl, som av löneregleringskommittén anförts för lägre lön för kvinnor
än för män. Efter att under åberopande av sin tidigare skrivelse i ärendet
hava ytterligare betonat lämpligheten av samma pensionsålder för
kvinnor som för män och uppvisat, att aldrig nagra bärande skäl abe
ropats för den lägre pensionsåldern, övergingo kommitterade till ett bemötande
av att kvinnornas högre medellivslängd anförts såsom skäl för
lägre lön. Det syntes kommitterade godtyckligt att vid beräkningen av
kvinnornas medellivslängd stöda sig på siffror, som gällde befolkningen
i dess helhet och vilka icke utan vidare läte sig tillämpas för en yrkesgrupp,
där båda könen utförde samma arbete och löpte samma yrkesnsk.

Det vore för övrigt ytterst tvivelaktigt, huruvida det över huvud taget kunde

136

anses berättigat att staten skulle för samma arbete avlöna eu viss befolkningsgrupp,
som visat sig ha eu i genomsnitt längre livslängd, lägre än en
annan med i genomsnitt kortare livslängd. Med samma skäl som för
kvinnor skulle man ju från denna utgångspunkt kunna påyrka lägre löner
åt organiserade absolutister, då ju dessa, enligt livförsäkringsstatistiken.
i genomsnitt företedde en väsentligt längre livslängd än icke absolutister''
Orimligheten härav läge i öppen dag. — I fråga om värnplikten åberopade
kommitterade sin skrivelse den 11 november 1918, vari bl. a. framhållits,
att för de manliga medicinare, som ej i någon form fullgjorde
värnplikt och vilkas antal torde procentuellt vara ungefär dubbelt så stort
som piocenttalet kvinnliga medicinare, ingen kompensation föreskreves.
Om emellertid hänsyn skulle tagas till värnplikten vid bestämmande av
kvinnlig läkares avlöning, ansåge kommitterade detta kunna ske därigenom,
att det första ålderstillägget tilldelades kvinnlig tjänstinnehavare
något, senare än manlig. Beträffande familj eförsörj ningen hade i lönereglenngskommitténs.
förslag ingen åtskillnad gjorts i fråga om löneförmanei
mellan familj eiörsörj ande och icke familj ef örsörj ande manlig befattningshavare.
Kommitterade ansåge det därför fullkomligt oberättigat
att lägga familjeförsörjningssynpunkteu till grund för olikhet i lön mellan
män och kvinnor. Härtill komme, att även kvinnor kunde vara och även
ofta vore familjeförsörjare. Under hänvisning till överläkaren Göranssons
reservation utmynnade kommitterades skrivelse i eu hemställan, att Kungl
Maj:t i proposition till 1919 års riksdag måtte föreslå bl. a. att samma
lön fastställdes för kvinnlig som för manlig befattningshavare.

De av medicinalstyrelsen föreslagna grunderna för statsanställda
kvinnliga läkares avlöning hava ännu icke varit föremål för statsmakternas
prövning.

Kommu- Beträffande eu stor grupp av statstjänstemän, som inrymmer både

HTrtnT mäu och kvinnor’ har nyligen företagits en lönereglering, som vilar på
Vinekom- 1 vissa avseenden nya principer. Den 28 juni 1918 tillsattes av Kungl.
tänkande%^a^:t en kom™itté. (kommunikationsverkens lönekommitté) med uppdrag
febr. 1919. att dels undersöka i vilken omfattning enhetlighet i lönesystemet och avlö”
ningsbestämmelserna för tjänstemän vid statens järnvägar, telegrafverket,
statens vattenfallsverk och postverket kunde befinnas genomförbar och
lämplig, dels granska de olika tjänstekategoriernas lämpliga placering å
löneskalan, dels ock komma med utredning och förslag rörande definitiv
lönereglering för tjänstemän vid de ifrågavarande verken.

I sitt den 20 februari 1919 avgivna huvudbetänkande framhöll kommunikationsverkens
lönekommitté, att nödvändigheten av att snabbt komma

137

till ett slut på den betydliga arbetsuppgift, som förelagts kommittén, haft
till följd, att den formella sidan av kommitténs arbeten fått i viss män
stå tillbaka, vilket medfört, att motiveringarna för kommitténs åsikter och
förslag framställts i strängt koncentrerad form. Vad angår själva grunderna
för det nya lönesystemet innebar detsamma dels en förenkling av avlöningsformerna
vid de olika kommunikationsverken, dels åvägabringande
av likhet verken emellan i avseende å lönesystemet. I fråga om kommitténs
ställning till de allmänna löneprinciperna framhöll kommittén,
att den vid behandlingen av dessa spörsmål icke funnit anledning föreligga
att särskilt för kommunikationsverkens del ifrågasätta vare sig eu
tillämpning av behovsprincipen i dess mera omfattande form eller av ett
avlöningssystem med lönetillägg åt familjeförsörjare, och då bland de
personalgrupper, som kommitténs arbete avsåge, införande av ett dylikt
avlöningssystem rönt bestämt motstånd, hade det. ej synts nödigt att utveckla
skälen för och emot detsamma. Beträffande förhållandet mellan
lönerna för manliga och kvinnliga befattningshavare hade kommittén beaktat
de synpunkter på detta spörsmål, vilka med avseende å lärarpersonalen
kommit till uttryck i lärarlönenämndens betänkande. Eu
direkt jämförelse mellan manliga och kvinnliga befattningshavares ställning
gentemot varandra erbjöde vad kommunikationsverken anginge större
svårighet än beträffande lärarpersonalen, enär inom nämnda verk de
arbetsområden, där samma eller likartat arbete utfördes av såväl kvinnlig
som manlig befattningshavare, vore relativt få. Frågan om ett rätt inbördes
värdesättande av den manliga och den kvinnliga arbetskraften
torde också tillhöra kretsen av de spörsmål, som borde lösas likformigt
för statsförvaltningen i dess helhet. Kommittén ansåge sig ej heller sakna
anledning antaga, att denna fråga och den därav följande angående förhållandet
mellan mäns och kvinnors löner komme att inom eu nära
framtid tagas upp till enhetlig behandling. Kommittén hade därför ej
vidtagit några principiella ändringar i avseende å förhållandet mellan
lönerna för manliga och kvinnliga befattningshavare vid de nu ifrågavarande
verken, men hade dock genom viss förskjutning i lönerna till
förmån för de kvinnliga tjänstemännen sökt att förbättra dessas ställning
i den mån det på dåvarande stadium synts kommittén möjligt, varjämte
dessa även i semesterhänseende blivit i viss grad bättre tillgodosedda än de
med dem i lönehänseende närmast jämförda manliga tjänstemännen. Vid
utarbetandet av löneskala för de olika tjänstemannakategorierna hade
kommittén uppgjort en särskild löneskala för kvinnliga befattningshavare.

I den på grundval av lönekommitténs betänkande utarbetade propositionen
till 1919 års riksdag uttalade föredragande departementschefen

18—20341».

1919 års
lönereglering
för
IcommunikmHonsverken.

138

i fråga om själva lönesystemet sin tillfredsställelse med att kommittén
sökt gä till botten med frågorna såväl om förenkling av de skiftande
avlöningsformerna vid de olika kommunikationsverken som om åvägabringandet
av likformighet verken emellan i avseende å lönesystemet samt
förklarade sig i huvudsak intet hava att erinra emot den allmänna lönenivå,
som kommit till uttryck i kommitténs förslag till löneplan för
konstituerade tjänstemän. Av de många i ärendet väckta motionerna
må i detta sammanhang omnämnas en hemställan av hr C. A. Molin i
Aspa, att riksdagen ville för sin del besluta, att samtliga befattningshavare
utan hänsyn till kön skulle upptagas i för dem gemensamma avlöningsgrader.
Sedan emellertid statsutskottet i huvudsak tillstyrkt Kungl.
Maj:ts ifrågavarande förslag, blev detsamma av riksdagen bifallet.

Kommitterades yttrande.

Då Kungl. Maj :t på hemställan av chefen för justitiedepartementet
beslöt låta företaga utredning av frågan om utsträckt behörighet för kvinnor
att vinna tillträde till civil statstjänst, framhöll departementschefen, att
utredningen borde avse jämväl grunderna för de kvinnliga tjänstemännens
avlönande och särskilt spörsmålet, huruvida dessa borde i avlöningshänseende
likställas med de manliga tjänstemännen eller på sätt förut varit vanligt
en skillnad härutinnan till förmån för de senare fortfarande borde upprätthållas.

Kommitterade hava alltså att till behandling upptaga det omfattande
och i socialt hänseende betydelsefulla spörsmålet om förhållandet mellan
mäns och kvinnors löner. Den uppgift, som föreligger kommitterade, är
emellertid begränsad till en allmän principutredning och i första hand till
att söka besvara frågan, huruvida även i detta hänseende likställighet bör
genomföras mellan manliga och kvinnliga statstjänare. Utanför uppgiften
falla således frågor, vilka äro av egentlig löneregleringsnatur eller i allmänhet
hänföra sig till rent statsfinansiella synpunkter.

Framställningen av detta ämne, som i och för sig kräver eu noggrann
och ingående behandling, torde numera i ganska hög grad förenklas därigenom
att frågan länge varit föremål för ett allmänt intresse och vid flera
föregående tillfällen varit underkastad en omsorgsfull prövning. De motsatta
åsikter, som framträtt, hava redan utvecklats med sådan fullständighet,
att frågans innebörd ligger tämligen klar och i själva verket föga återstår
att framdraga av nya synpunkter och skäl. I den här ovan intagna

historiken hava koinmittcrade sökt lämna en bild a\ iragans utvecklingsgång.
I övrigt torde kommitterade ia hänvisa till föregående officiella utredningar
i detta ämne, såsom löneregleringskommitténs betänkande den 13
januari 1911 och lärarlönenämndens s. k. huvudbetänkande den 31 oktober
1914. Särskilt bär genom den av lärarlönenämnden förebragta utredningen
hela detta spörsmål ställts i en mångsidig och klar belysning.

Om det sålunda i mycket nu endast gäller att mot varandra väga redan
förut framförda skäl, bör dock genast framkallas, att sedan detta spörsmål
sist var föremål för prövning i samband med löneregleringar för
speciella tjänstemannakårer, en omständighet tillkommit, vilken enligt
kommitterades uppfattning måste tilläggas den största betydelse vid den
behandling, frågan denna gång skall undergå. Såsom eu förutsättning
för denna utredning gäller nämligen, att kvinnor skola i princip erhålla
samma behörighet som män till statens alla ämbeten och tjänster. Huvudvikten
ligger härvid icke därpå, att efter genomförandet av denna reform
antalet kvinnliga befattningshavare torde komma att växa och att därmed
kvinnornas lönespörsmål erhåller eu ökad räckvidd. T ett beslut av nämnda
innebörd måste framför allt inläggas eu ny värdesättning av kvinnornas
förmåga att såsom statstjänare gagna det allmänna. Under det att
kvinnorna hittills blott steg för steg upptagits på nya områden av statstjänsten
för att prövas i skilda uppgifter, måste efter likställighetsprincipens
godkännande denna prövning anses avslutad och ett erkännande givet,
att det kvinnliga arbetet för statstjänsten i dess helhet har icke mindre värde
än det manliga. I fråga om behörigheten för kvinnor att innehava statstjänst
kommer därmed en omkastning att äga rum: vad som förut var undantag,
blir hädanefter regel. Det förändrade läge, i vilket frågan om kvinnornas
ställning i statstjänsten därmed inträder, kan näppeligen undgå att
inverka på bedömandet av* de kvinnliga statstjänarnas avlöningsfråga. Så
länge kvinnornas upptagande i statstjänsten skedde successivt, kunde häri
ligga ett visst berättigande för att åtminstone tillsvidare hålla deras avlöning
på ett något lägre plan än för män i motsvarande ställning. Kvinnornas
anställande hade då ännu i viss mån karaktären av experiment, och man
kunde därför hava skäl för att vilja avvakta resultatet, innan man definitivt
bestämde sig för att med avseende å löneförmåner jämställa dem med
de manliga befattningshavarna. Annorlunda blir förhållandet, när man finner
kvinnorna kunna i allmänhet bekläda samma befattningar som män; en
lönereduktion till kvinnornas nackdel kan då ej längre förklaras genom en
hänvisning till att de i förhållande till männen i statstjänsten intaga en undantagsställning,
vilken kunnat motivera upprätthållandet av särskilda av -

140

löningsgrunder. Om det ena könets företräde till det stora flertalet tjänster
upphör, är det i och för sig naturligt och följdriktigt, att likställighet bör
gälla även i fråga om de rättigheter och skyldigheter, som åtfölja tjänsten.
Varje endast på olikheten i kön grundad avvikelse från denna likställighet
blir eu anomali, mer eller mindre starkt framträdande. Anomalien kan måhända
förklaras och försvaras, den kan vara nyttig eller nödvändig. Men
för densamma skola då kunna visas särskilda skäl. Hur man än förut betraktat
det kvinnliga lönespörsmålet och vilken ståndpunkt man än intagit
till detsamma, lärer det ej kunna frånkommas, att läget nu väsentligen förändrats.
Skall en olikhet i avlöningsvillkor upprätthållas mellan i övrigt
likställda befattningshavare, måste ställas skärpta anspråk på den bevisning,
som skall ådagalägga nödvändigheten av en sådan olikhet. Den här
föreliggande uppgiften blir då närmast, att till granskning upptaga de skäl,
som åberopats till stöd för de nuvarande avlöningsgrunderna, för att efterse,
huruvida dessa skäl kunna anses hålla måttet även under den nya förutsättning,
från vilken frågan enligt; kommitterades uppfattning numera bör
betraktas.

Såsom den här ovan meddelade historiska översikten torde utvisa,
har en speciell kvinnornas lönefråga uppkommit jämförelsevis sent. Lika
lön för män och kvinnor i samma befattning var ganska länge regel inom de
tjänsteområden, till vilka kvinnor först erhöllo tillträde. I själva verket
var detta dock ingalunda något uttryck för en till sin riktighet klart erkänd
avlöningsprincip. Att kvinnlig arbetskraft över huvud kom att tagas
i bruk för allmän tjänst, hade sin närmaste orsak däri, att de löner, som
voro förenade med dessa befattningar, ofta visat sig vara för låga för att
i erforderlig utsträckning kunna till dem draga den manliga arbetskraften.
Först sedan de befattningar, i vilka både män och kvinnor anställdes, blivit
allt flera och otillräckligheten av lönerna från de manliga befattningshavarnas
sida framkallat krav på en förbättrad ställning, genomfördes en åtskillnad
i lönehänseende. Denna åtskillnad, som till en början imiebar en förbättring
för de manliga befattningshavarna utan att vara en försämring
för de kvinnliga, erhöll efter hand en skarpare innebörd. Den utfördes efter
grunder, som för de kvinnliga befattningshavarna i vissa fall ledde till en
nedsättning av förutvarande löneförmåner. Den utvecklades småningom
alltmer systematiskt vid de ofta återkommande löneregleringarna på skilda
områden. Under diskussionen härom och i samband med kvinnoarbetets tilltagande
omfattning inom det enskilda affärslivet ställdes även staten inför
ett kvinnornas löneproblem. Betraktelsen av detsamma började tränga dju -

141

para och kom alltmera bestämt att röra sig kring principiella synpunkter.
De rent ekonomiska hänsyn, vilka otvivelaktigt varit avgörande vid det första
anställandet av kvinnor i det allmännas tjänst, blev o mindre starkt betonade.
Att oaktat denna mer teoretiska behandling av ämnet den statsfinansiella
synpunkten dock städse behållits i sikte och nog ofta haft ett
Väsentligt inflytande vid avgörandena om de kvinnliga statstjänarnas löneförhållanden,
är naturligt och har heller icke blivit förnekat. Jämte vissa
hänsyn av annan art har denna synpunkt helt visst inverkat vid inrättandet
av speciellt kvinnliga befattningar; genom uteslutande av den manliga konkurrensen
har det mera invecklade spörsmålet om ett rättvist avvägande av
förhållandet mellan manliga och kvinnliga löner i dessa fall kunnat lörvandlas
till en jämförelsevis enkel och fristående löneregleringsfråga.

Under diskussion om avlöningsfrågor i allmänhet har det under senare
tid blivit vanligt att mot varandra ställa två olika system eller principer.
Den ena har fått sitt uttryck i formeln lika arbete, lika lön, den andra
har betecknats såsom behov sprincipen. I korthet sagt, utgår den förstnämnda
principen från''den uppfattning, att arbetet såsom sådant skall betalas
utan hänsyn till arbetarens personliga levnadsbehov, under det att behovsprincipen
uppställer såsom lönepolitikens mål att bereda en arbetsgottgörelse,
vilken, i möjligaste mån avpassad efter individuella förhållanden,
gör dem, som utföra samma arbete, i ekonomiskt avseende lika förmånligt
ställda.

Uppenbart är, att behovsprincipen icke kan tänkas förverkligad utan
väsentliga modifikationer. Endast till ett fåtal av de många omständigheter,
som äga betydelse för den enskildes ekonomi, är det möjligt att taga
hänsyn vid bestämmande av lön eller ersättning för utfört arbete. I vidsträcktare
mening än såsom ett uttryck för den uppfattning, att lönen bör
bestämmas med hänsyn till den enskilde befattningshavarens försörjningsplikt,
torde behovsprincipen för närvarande icke hava några förespråkare.
Sådan den praktiskt sett framträder, skulle behovsprincipen såsom norm
för löneregleringar därför mera egentligt lämna betecknas såsom familjeförsörpling
sprincipen. Konsekvent tillämpad, skulle denna princip innebära,
att familjeförsörjare, vare sig män eller kvinnor, borde åtnjuta högre
avlöning än icke-f amil jeför sörj are, dessa må nu vara män eller kvinnor. Denna
högre avlöning kan tydligen utgå i form av tillägg till den lön, som är bestämd
för befattningshavare utan försörjningsskyldighet. Om principen
skall helt genomföras, bör avlöningstilläggets storlek stå i förhållande till
försörjningspliktens omfattning och alltså ökas i den mån familjen tillväxer.

142

Familjeförsörjningsprincipen har hittills icke i vårt land direkt lagts
till grund för någon lönereglering för befattningshavare i statstjänst. Emellertid
har den ofta åberopats såsom förklaring till den genomgående skillnad,
som ansetts böra upprätthållas mellan manliga och kvinnliga befattningshavares
löner. Man har utgått från det faktiska förhållandet, att männen
vanligen äro eller bliva familjeförsörjare och därför äro i behov av en
högre avlöning än kvinnorna. Den manliga avlöningen bör därför, har det
sagts, bestämmas med hänsyn till nämnda förhållande; om ett mindre antal
män först sent eller måhända aldrig blir familjeförsörjare, föreligga undantagsfall,
som icke kunna erhålla inflytande på den allmänna regeln. Då härvid
invänts, att jämväl kvinnor kunna vara familjeförsörjare och därför rätteligen
borde komma i åtnjutande av samma förmån, har egentligen icke givits
annat svar än att dylika fall vore alltför fåtaliga för att hänsyn skulle
kunna tagas till dem. Stundom har rent uttalats, att de befattningar, till
vilka kvinnor erhållit tillträde, icke finge anses avsedda att bereda uppehälle
för andra än ogifta.

Det uppslag, som gavs av lärarlönenämnden i dess förslag att i viss
omfattning lägga försörjningsprincipen till grund för lärarepersonalens
lönereglering, ledde icke till någon åtgärd i denna riktning, utan nämnda
lönefråga löstes efter vanliga grunder. Ej heller vid den år 1919 genomförda
löneregleringen för kommunikationsverken, vilken synes komma att
tjäna såsom förebild för närmast förestående löneregleringar inom stora
områden av statsförvaltningen, har principen om särskilda lönetillägg åt
familjeförsörjare ansetts böra komma till utförande. Däremot har den i viss
mån erhållit tillämpning vid bestämmande av dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst. Av överläggningarna i sistnämnda ämne har emellertid
framgatt, att beslutet icke kan anses innebära ett principiellt godkännande
av att familjeförsörjningen göres till avlöningsgrund. Att i detta
fall denna princip kom till användning, torde hava berott uteslutande därpå,
att da det av statsfinansiella orsaker funnits icke möjligt att över hela linjen
bevilja ett tillägg, som fullt motsvarade penningvärdets sjunkande, de
befattningshavare ansetts böra i främsta rummet tillgodoses, vilka måste
antagas mest lida av dyrtidens tryck.

Senast bär fragan om tillämpning av familjeförsörjningsprincipen
berörts av löneregler! ngskommittén i dess den 3 november 1920 dagtecknade
betänkande angående ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid
statsdepartement och centrala ämbetsverk. Kommittén har därvid erinrat
att den redan i ett den 21 februari 1918 avgivet yttrande över lärarlönenämndens
förslag haft tillfälle att beröra denna fråga. Kommittén uttalade då,

L4H

bland annat, att, därest det över huvud skulle befinnas från statens sida
sett ändamålsenligt att för dess tjänsteinnehavare tillämpa principen om
särskilda, avlöningstillägg åt familjeförsörjare, detta spörsmål borde underkastas
eu ingående utredning; och därest denna löneprincip eventuellt skulle
visa sig förtjänt av beaktande, syntes den böra på eu gång genomföras inom
statsförvaltningen i dess helhet eller åtminstone väsentliga delar därav och
ej, såsom ifrågasatts, mera försöksvis allenast inom vissa grenar av statstjänsten.
I sitt senaste betänkande anför kommittén, att den icke närmare
ingått på ifrågavarande spörsmål vid bedömande av de lönefrågor, som förelegat
till behandling, enär kommittén vidhölle den uppfattning, att, därest
denna löneprincip efter en ingående utredning befunnes förtjäna beaktande,
den borde genomföras efter enhetliga grunder inom statsförvaltningen i
dess helhet. «

Att närmare än nu skett ingå i redogörelse för de motsatta åskådningar,
som i det här berörda avseendet framträtt, och för de skäl, som å ömse
sidor åberopats, lärer — särskilt med hänsyn till den utförliga behandling,
lärarlönenämnden ägnat detta ämne — icke vara erforderligt för den uppgift,
som föreligger kommitterade. Ej heller torde det tillkomma kommitterade
att avgiva ett omdöme, huruvida familj ef örsörjningsprincipen kan
anses höra vinna tillämpning vid bestämmande av statstjänarnas avlöning.
Skall detta spörsmål upptagas, bör det uppenbarligen, såsom löneregleringskommittén
framhållit, göras till föremål för eu ingående utredning i ändamål
att erhålla eu lösning efter enhetliga grunder för statsförvaltningen i
dess helhet. I detta sammanhang kan frågan endast gälla, huruvida med
nuvarande avlöningsgrunder såsom utgångspunkt eu lägre avlöning för
kvinnliga befattningshavare kan anses motiverad med hänsyn till familjeförsörjningsprincipen.

Såsom förut anmärkts, har stundom den mening gjorts gällande, att
vårt nuvarande avlöningssystem så till vida vore byggt på familjeförsörjningsprincipen,
att de manliga lönerna vore beräknade med hänsyn till möjligheten
för befattningshavaren att bilda familj. Till den del, detta påstående
innebär, att lönen är avsedd att möjliggöra familjeunderhåll, är därmed
blott uttalad en självklar sats; om icke familjeförsörjare skola över
huvud avstängas från statstjänsten, måste staten uppenbarligen avlöna
dem så, att ej blott de själva kunna leva, utan även de familjemedlemmar,
för vilka de äro lagligen försörjningspliktiga. Däremot lärer det icke vara
riktigt att såsom ett uttryck för familj ef örsörjningsprincipen beteckna
nämnda, helt visst för varje avlöningssystem naturliga och nödvändiga förutsättning.
En lön, som utgår med lika belopp till den, som är ogift, och

144

till den, som är gift, men icke har barn eller har ett eller flera barn, måste
tvärtom uppfattas såsom en ersättning, bestämd uteslutande med avseende
å arbetets värde. De hänsyn till familjeförsörjningen, vilka bidragit till att
göra avlöningen högre än som nödtorftigt kräves för en ensamståendes underhåll,
komma även dem till godo, vilka icke äro underkastade försörjningsplikt.
Från den nuvarande lönepolitikens ståndpunkt synes därför konsekvensen
bjuda, att samma avlöningsgrunder skola gälla för alla befattningshavare.
Att i detta avseende låta en viss kategori av statstjänare intaga
en undantagsställning med hänvisning till att inom densamma finnes blott
ett fåtal familjeförsörjare är ur principiell synpunkt icke hållbart. Om det
måhända i viss mån varit berättigat och utan tvivel också i hög grad skett,
att man hittills betraktat kvinnornas anställning i statstjänsten väsentligen
såsom en utväg att förhjälpa dem till självförsörjning, kan uppenbarligen
en dylik synpunkt ej längre anläggas, då kvinnorna förklarats kunna bekläda
även de mest viktiga och maktpåliggande poster i statstjänsten. Med
det av löneregleringskommittén gjorda uttalandet, att en tillämpning av familjeförsörjningsprincipen
icke bör ifrågakomma annat än för statstjänsten
i dess helhet eller väsentliga delar därav, torde också den uppfattning stå
i god överensstämmelse, att en dylik tillämpning måste förutsättas komma
att ske likformigt för manliga och kvinnliga befattningshavare.

Då man ansett sig i fråga om de kvinnliga befattningshavarnas nuvarande
löner hava i viss mån tillämpat familjeförsörjningsprincipen, torde
det i själva verket hava varit den allmännare och för vårt nuvarande avlöningssystem
än mera främmande behovsprincipen, som legat bakom en dylik
tankegång. Man synes därvid icke blott hava utgått från det förhållande,
att enligt den vanliga uppfattningen mannens levnadsbehov i och för sig äro
större än kvinnans, utan även rätt allmänt hava förbisett, att underhållsplikten
mot anhöriga, sådan den i verkligheten ofta framträder och socialt gäller,
icke alltid stannar vid den rent legala försörjningsskyldigheten. I denna
bemärkelse torde ett stort antal kvinnliga befattningshavare hava varit vida
mer än självförsörjande.

Då sålunda eldigt kommitterades uppfattning det icke kan anses riktigt
att ^ under bibehållande av nuvarande grunder för statens avlöningssystem
låta behovs- eller familjeförsörjningsprincipen medföra en allmän
löneskillnad mellan manliga och kvinnliga befattningshavare, gäller detta
icke blott grund- eller begynnelseavlöningen utan även ålderstilläggen. Beträffande
ålderstilläggen har sagts, att de äro avsedda att utgöra dels en
uppmuntran för längre tids väl vitsordad tjänstgöring samt ett erkännande

145

av det större värde, som vunnen erfarenhet bör förläna arbetet, dels ock
ett medel att sätta gift tjänsteman i stånd att möta de ökade utgifter, som
bliva eu följd av familjens tillväxt och därav härflytande större behov. Löneregleringskommittén
beräknade i sitt betänkande den 13 januari 1911 den
del av ålderstilläggen, som borde anses betingad med hänsyn till familjeförsörjningen,
till hälften av deras belopp och föreslog för den skull, att
kvinnlig befattningshavare icke skulle vara berättigad till mer än hälften
av ålderstillägg eller däremot svarande avlöningsförhöjning. Att till grund
för anordningen med olika löneklasser i saimna befattning i viss mån kan
hava legat antydda hänsyn till familjeförsörjningen, må vara riktigt på samma
sätt, som att enahanda hänsyn haft inflytande vid fastställandet av begynnelselönen.
Då emellertid i avlöningsföreskrifterna ej heller i fråga om
ålderstilläggen gjorts skillnad mellan familjeförsörjare och andra, sakna
ålderstilläggen i verkligheten denna egenskap att vara speciellt för familjeförsörjare
avsedda avlöningstillägg, utan sker uppflyttningen i högre löneklass
efter samma regler för alla befattningshavare. Så länge detta är förhållandet,
föreligger enligt kommitterades uppfattning icke något giltigt
skäl för att, såsom ifrågasatts, för kvinnliga befattningshavare indraga eller
reducera ålderstilläggen eller i övrigt låta dem utgå efter andra grunder
än som gälla för manliga befattningshavare.

Då de kvinnliga statstjänarnas lönefråga behandlats i samband med
speciella löneregleringar, har såsom argument för en löneskillnad mellan
manliga och kvinnliga befattningshavare ej sällan anförts, att oaktat befattningshavarnas
lika kompetens i formellt hänseende kvinnornas arbetsprestation
i en viss tjänsteställning ofta vore underlägsen männens. Detta påstående
hänför sig då icke till de teoretiska kvalifikationerna, vilka måste förutsättas
vara desamma, utan till ett antagande om en ringare grad av fysisk
kraft och uthållighet hos kvinnorna. Till stöd för detta antagande har vanligen
erinrats om det förhållande, att kvinnor i allmänhet pensioneras tidigare
än män.

Vad först angår hänvisningen till kvinnornas tidigare pensionering,
synes densamma i detta sammanhang vara förfelad. Att det ansetts nödvändigt
att låta kvinnor avgå från tjänsten vid en lägre levnadsålder än
den, som gäller för män, beror på ett antagande, att deras fulla verksamhetsförmåga
börjar avtaga vid en något tidigare period av livet än männens.
Men att därifrån sluta till att kvinnorna intill den för dem fastställda
pensionsåldern icke skulle vara i lika hög grad tjänstbara som männen äro
det till tiden för deras obligatoriska avgång, lärer icke vara riktigt. I öv 19—203419.

146

rigt synes frågan om kvinnornas förmåga att i samma utsträckning som
männen fullgöra sina tjänsteplikter böra anses avgjord i och med att bestämmelser
givits om kvinnors behörighet att innehava vissa tjänster. Förutsättningen
för att kvinnor skola erhålla tillträde till samma befattningar
som män måste vara den, att i allt, som rör tjänsten, på kvinnorna ställas
samma krav som på männnen. Det kan då ej synas annat än egendomligt att
låta ett antagande om eu allmän underlägsenhet hos kvinnorna vinna stöd
genom att av nämnda orsak nedsätta deras avlöning. En främmande och
i sina konsekvenser betänklig princip skulle därmed införas i förhållandet
mellan staten och dess tjänare. Den större eller mindre skickligheten eller
arbetsamheten utgör över huvud icke någon grund för en skillnad i avlöningshänseende
mellan olika innehavare av samma befattning. För kvinnor
som för män måste gälla, att de icke böra befordras till andra tjänster
än sådana, som de kunna antagas sköta på ett tillfredsställande sätt. Skulle
i fråga om en eller annan befattning en allmännare erfarenhet komma att
ådagalägga, att de kvinnliga innehavarna av en sådan befattning i något
visst avseende stå tillbaka för de manliga, lärer den naturliga följden härav
bliva en strängare prövning av kvinnors förutsättningar för befattningen i
fråga.

I samband med detta lönespörsmål och särskilt med anslutning til!
de sist berörda synpunkterna har även upptagits frågan, huruvida kvinnorna
på grund av hälsoskäl skulle vara i behov av större ledighet från tjänsten
än männen och därför med hänsyn till ett ökat behov av vikarier och
andra olägenheter för tjänsten icke skulle kunna äga anspråk på samma
lön som dessa. Lärarlönenämnden har i detta avseende anfört, att frågan,
såvitt kvinnliga lärare angår, besvaras olika. För sin del anser nämnden
det kunna antagas, att, under i övrigt lika förhållanden, lärarinnan på grund
av omständigheter, som ligga i kvinnokönets natur, är mer utsatt för att
av hälsoskäl distraheras i sin tjänstgöring. Dock tillägges, att något mått
på kvinnans underlägsenhet i detta avseende, som skulle kunna läggas till
grund för beräkningen av kvinnornas löner, icke finnes och att därför även
i detta avseende framtida erfarenheter måste avvaktas. Spörsmålet har
uppmärksammats även av den stora danska kommission, som utarbetat det
förslag, vilket ligger till grund för de år 1919 antagna lönebestämmelserna
för hela den danska statsförvaltningen och vilket innefattar ett förord för
lika-lönsprincipen. Kommissionen yttrar i det nu ifrågavarande ämnet:
»Den större Sygelighed blandt de kvindelige Tjenestemsend har man s0gt belyst
ved Tilvejebringelse av et ret omfattende statistisk Material, der omfattar
Jernbane-, Post- og Telegrafvsesenet. Ved dette Material be -

147

kneftes det, åt de kvindelige Tjenestemamd i hpjere Grad fors0mraer
Tjenesten paa Grund av Sygdom end de niandlige. Dette Forhold
kan iinidlertid i nogen Grad vivre eu Fplge av eu mindre effektiv Kontrol
med den enkelte Tjenestemands Sygdomstilfadde, og man t0r gaa ud
fra, åt det sserlig skyldes et begraenset Antal Kvinder, hvis Helbredstilstand
i det bele g0r dem mindre egnede til Tjenesten. En vidtdreven Humanitet
fra Administrationens Side kan i disse Forhold indvirke misvisende
paa Grundlaget for Bedpmmelsen av Tjenestemiendenes Helbredstilstand;
man vilde derför finde det naturligt, om man fremtidig vil ställe i hvert
Fald omtrentlig samme krav till kvindelige som til mandlige Tjenestemsends
Helbredstilstand som Vilkaar for deres Förbliven i Statstjenesten.»

Het vill av nu anförda uttalanden synas, som om en mer eller mindre
bestämd erfarenhet från statstjänsten skulle giva stöd för ett antagande om
en större sjuklighet hos kvinnliga befattningshavare än hos manliga. Denna
erfarenhet torde vara allmängiltig. Bland annat bestyrkes den av sjukförsäkringsstatistiken.
Enligt uppgift i socialförsäkringskommitténs år
1919 avgivna betänkande angående allmän sjukförsäkring beräknades år
1913 i den tyska tvångssjukförsäkringen antalet sjukdagar till 8,4 för män
och 9,1 för kvinnor och i medeltal för samtliga försäkrade till 8,7, därvid
dock bör anmärkas, att i denna försäkring gäller en karenstid av 13 veckor.
Kommittén yttrar, att beträffande förhållandet mellan sjuktalen för män
och kvinnor har det vanligen befunnits, att understödstiden för kvinnor, särskilt
inom de åldrar, då äktenskap vanligen ingås, är väsentligt längre än
för män. Inom högre åldersklasser åter utjämnas skillnaden, möjligen beroende
på att kvinnorna inom dessa åldrar tidigare och i större utsträckning
än män bliva invalider. I socialförsäkringskommitténs förslag har den större
sjukdomsfrekvensen hos kvinnorna icke ansetts böra betinga någon skillnad
mellan män och kvinnor i fråga om försäkringsavgifter eller statsbidrag.
Närmare uppgifter med hänsyn till svenska förhållanden lämnas i den i del
II av samma betänkande meddelade statistiska utredningen angående sjuklighetsförhållandena
bland ett begränsat antal inom nuvarande sjukkassor
försäkrade män och kvinnor. Även denna utredning har utvisat något högre
sjuktal för kvinnor än för män. Beträffande samtliga dessa från socialförsäkringen
hämtade data bör emellertid anmärkas, att de på grund av karensbestämmelser
i allmänhet icke avse de mest kortvariga sjukdomsfallen samt
c?.e yäsentligen hänföra sig till den egentliga kroppsarbetareklassen och
därför icke utan vidare kunna anses motsvara tillståndet inom de grupper
av statstjänare, om vilka nu huvudsakligen är fråga.

Även om det således torde vara sannolikt, att en något högre sjuk -

148

lighet hos kvinnorna xnåste betraktas såsom en tämligen konstant företeelse,
kan det enligt kommitterades uppfattning icke ifrågasättas att med anledning
därav låta samtliga kvinnliga befattningshavare vidkännas en nedsättning
av den lön, som eljest bör bestämmas för dem. De faktorer, med vilka
man här har att räkna, äro ännu i hög grad ovissa. Först vid en senare
tidpunkt, då en rikare praktisk erfarenhet står till buds, lärer det
bliva möjligt att bedöma, huruvida något större avseende bör fästas vid
denna för kvinnorna och deras ställning i statstjänsten ogynnsamma omständighet.
För närvarande torde, i enlighet med lärarlönenämndens uppfattning,
varje säker hållpunkt saknas för att låta det ifrågavarande förhållandet
inverka vid fastställandet av de kvinnliga lönerna. Under alla
omständigheter synes det med fog kunna sättas i fråga, huruvida den rätta
utvägen skulle vara att på grund av det högre sjuktal, som tilläventyrs kan
påvisas för ett större eller mindre antal kvinnor, vidtaga en allmän lönereduktion
för de kvinnliga befattningshavarna. I anslutning till det uttalande,
som gjorts av den danska kommissionen, synes det vara riktigare att
låta samma krav på befattningshavaren gälla för kvinnor som för män och
därigenom låta den högre sjuklighetens följder individuellt bäras av dem,
som därtill äro närmast.

I detta sammanhang må anmärkas, att i 1919 års avlöningsreglemente
för kommunikationsverken upptagits nya bestämmelser angående befattningshavare
under sjukdom tillkommande avlöningsförmåner, samt att löneregleringskommittén
i sitt nyligen avgivna betänkande angående lönereglering
för befattningshavare i statsdepartementen och de centrala ämbetsverken
förordat, att dessa bestämmelser skola gälla även för sistnämnda befattningshavare.
I det nya avlöningssystem, som härmed införts, har avlöningens
fördelning i lön och tjänstgöringspenningar upphört; i stället skall
vid utbetalande av avlöning visst avdrag göras för tid, befattningshavaren
tilläventyrs icke tjänstgjort. Detta avdrag, som i främsta rummet ifrågakornmer
vid sjukdom men även vid andra slag av ledighet, benämnes
tjänstledighetsavdrag. Det har fastställts till visst belopp per dag samt
utgår efter en i förhållande till lönens ökning procentuellt stigande
skala. I avlöningsreglementet stadgas, att tjänsteman, som av behörigen
styrkt sjukdom — utom vid olycksfall i tjänsten — hindras att tjänstgöra,
skall äga åtnjuta oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma
kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller därmed
jämförlig ledighet icke överstiger 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl.
Maj :t för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver
vidkännas tjänstledighetsavdrag. Storleken av detta avdrag angives i tre

14!»

särskilda tabeller. Avdraget utgör per dag »för manliga tjänstemän i ehefseller
därmed jämförlig ställning» lägst 10 kronor 50 öre och högst 15 kronor,
»för andra manliga tjänstemän» lägst 1 krona och högst 0 kronor 50 öre samt
»för kvinnliga tjänstemän» lägst 60 öre och högst 3 kronor 50 öre.

Om kvinnlig befattningshavare erhåller lika lön med manlig innehavare
av samma befattning, bör självfallet tjänstledighetsavclraget beräknas
lika för båda.

Såsom i den historiska översikten av lönefrågans föregående behandling
omnämnts (jfr här ovan sid. 131), föreslog lärarlönenämnden, att vid
beräkning av manliga och kvinnliga lärares avlöning hänsyn skulle tagas
jämväl till den mannen åliggande värnpliktstjänstgöringen. Ett tidigare
förslag i sådan riktning hade väckts av centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening, som uti en till Kungl. Maj :t ingiven lönepetition
hemställt, att lärare, som vore underkastad värnplikt, skulle erhålla
uppflyttning i högre lönegrad ett år tidigare än kvinnlig lärare. Nämnden
uttalade, att vad själva principfrågan anginge, skäl kunde anföras för dess
besvarande i olika riktningar. Då emellertid den manliga lärarens värnplikt
onekligen lade ett hinder i vägen för hans framkomst, som icke förefunnes
för den kvinnliga läraren, syntes det nämnden kunna försvaras, att
denna omständighet föranledde någon minskning i den senares löneförmåner
i förhållande till den förres. Vad anginge sättet för denna tankes
genomförande, ansåge nämnden det under nuvarande förhållanden icke möjligt
att för en viss grupp av statstjänare i löneavseende göra skillnad mellan
de män, som vore underkastade värnplikt, och dem, som vore frikallade
från denna skyldighet. Värnpliktsårets inverkan på förhållandet mellan
manliga och kvinnliga lärares avlöning ansåg nämnden höra uttryckas så,
att värnpliktsåret skulle inräknas i de manliga lärarnas tjänstgöringstid
med en inkomst, någorlunda motsvarande statens utgifter för den värnpliktiges
föda, kläder och dagavlöning, eller 500 kronor. Genom att värnpliktsåret
sålunda inräknades i tjänstgöringstiden, komme de manliga lärarnas
effektiva avlöning att något minskas, och då kvinnornas löner beräknades
med hänsyn till männens effektiva avlöning, komme dessa löner att något
reduceras på grund av nu angivna förhållanden.

I fråga om den inverkan, värnplikten skäligen bör utöva på förhållandet
mellan manliga och kvinnliga statstjänares löner, intaga kommitterade
samma ståndpunkt som till frågan om försörjningsplikten såsom avlöningsgrund.
Kommitterade anse sig alltså kunna lämna öppet, huruvida värnplikten
över huvud bör uppfattas såsom en faktor av beskaffenhet att in -

150

verka på avlöningen, men hysa den mening, att så länge i detta hänseende
en åtskillnad icke göres mellan de män, som äro underkastade värnplikt, och
dem, som befriats från denna skyldighet, det icke kan anses riktigt att låta
värnplikten verka till nackdel för kvinnorna vid avlöningens bestämmande.

I den historiska översikten har lämnats en redogörelse (sid. 121 o. ff.
här ovan) för den behandling, löneregleringskommittén i sitt betänkande den
13 januari 1911 ägnat frågan om de kvinnliga statstjänarnas avlöningsförhållanden.
Kommittén föreslog, att kvinnlig innehavare av sådan befattning,
som med förslaget avsågs (vissa lärarbefattningar vid universitet
och undervisningsanstalter samt vissa läkartjänster) skulle äga
tillgodonjuta fyra femtedelar av lön och tjänstgöringspenningar eller
arvode, som inginge i den uti stat upptagna begynnelseavlöningen;
hälften av ortstillägg och av hyresbidrag eller hyresersättning, som
utginge av statsmedel; samt hälften av ålderstillägg eller däremot
svarande avlöningsförhöjning. Beträffande de skäl, som lågo till grund
för detta förslag, av kommittén betecknat såsom resultat av s. k.
matematisk rättvisa, få kommitterade hänvisa till nämnda redogörelse i
den historiska översikten.

Vid beräkning av de kvinnliga lönerna ansåg löneregleringskommittén
hänsyn böra tagas till såväl familjeförsörjningen som värnplikten
och fann redan av dessa orsaker likställighet i avlöningshänseende böra
vara utesluten. I dessa avseenden få kommitterade åberopa vad förut
här ovan anförts. Den reduktion av de kvinnliga lönerna, vilken föreslogs
av kommittén, förklarades emellertid jämväl bero därpå, att enligt
verkställd beräkning de kvinnliga befattningshavarnas genomsnittsavlöning
för tjänstår skulle, under förutsättning av lika årsavlöning och pension,
komma att avsevärt överskjuta den avlöning, som tillkomme manlig
innehavare av samma befattning.

Såsom orsaker till den gynnsammare ställning, kvinnorna under angivna
förutsättning skulle komma att intaga, angav kommittén, att kvinnans
tjänstår bleve färre än mannens och att hon alltså under kortare
tid än han komme att erlägga bidrag till sin egen pensionering; att hon
vore fri från obligatoriska avgifter till efterlevande anhörigas pensionering;
att hon bleve pensionsberättigad vid lägre levnadsålder än mannen;
samt att hennes medellivslängd vore större än mannens.

De omständigheter, vilka sålunda av löneregleringskommittén åberopats
såsom skäl för en lägre avlöning åt kvinnliga befattningshavare,
hava väsentligen sin grund i gällande pensionsbestämmelser. Under förutsättning
av lika avlöning och oförändrade pensionsbestämmelser kommer

151

otvivelaktigt pensionering av kvinnlig befattningshavare att lör staten ställa
sig dyrare än i fråga om manlig befattningshavare. Därjämte skulle,
under'' samma förutsättning, den kvinnlig befattningshavare nu medgivna
befrielsen från avgifter för efterlevande anhörigas pensionering
medföra den verkan, att vid jämförelse med manlig befattningshavare
för henne de obligatoriska avdragen å lönen bleve mindre och således i
verkligheten hennes behållna lön större. Det synes kommitterade böra
utan tvekan medgivas, att ett avlönings- och pensioneringssystem, som
lämnar rum för dylika anmärkningar, icke kan betraktas såsom tillfredsställande.
Om kvinnorna i statstjänsten erhålla en med männen lika
berättigad ställning, måste det anses som eu självfallen sak, att anställandet
av kvinnor icke skall för det allmänna medföra en förhöjd utgift.
Skulle därjämte likställigheten rubbas på det sätt, att i regel den
kvinnliga befattningshavaren komme att intaga eu gynnad ställning därigenom,
" att hennes behållna löneinkomst bleve större än hennes manliga
kamrats, måste detta av påtagliga skäl innebära ett avsevärt missförhållande.
Då det gäller att förebygga dessa verkningar av lika-lönsprincipens
tillämpning, torde det emellertid icke vara nödvändigt och är enligt
kommitterades uppfattning ej heller riktigt att tillita den av löneregleringskommittén
förordade utvägen att låta de kvinnliga befattningshavarna
vidkännas en direkt avlöningsreduktion. De omständigheter, vilka
framkalla nämnda verkningar, stå i omedelbart sammanhang med
pensionsförhållandena. Det synes därför ligga närmast att tillse, huruvida
vid pensionsregleringen sådana anordningar kunna träffas, att anledning
ej föreligger att bryta med den nämnda avlöningsprincipen.
Den undersökning, kommitterade för detta ändamål företagit, har givit
vid handen, att detta låter sig utföra på ett sätt, som synes innefatta
en tillfredsställande lösning både i syfte att låta de kvinnliga befattningshavarna
själva bära merkostnaden för sin pensionering och ur synpunkten
att upprätthålla en tillbörlig jämvikt mellan mäns och kvinnors
behållna löner.

Yad först angår den omständigheten, att kvinnlig befattningshavares
tjänstår skulle vara färre än mannens och att hon på den grund
komme att under kortare tid erlägga pensionsavgifter, få kommitterade
erinra, att i 1920 års pensionslag för kommunikationsverken fastställts
ett för män och kvinnor i samtliga befattningar lika antal tjänstår såsom
villkor för erhållande av hel pension, samt att såväl män som kvinnor
hava att erlägga pensionsavgifter under samma antal år (avgiftsår). I
sitt förslag till vissa ändringar i 1907 års pensionslag hava kommitterade
hemställt, att antalet tjänstår för kvinnlig befattningshavare skall

152

vara detsamma som för manlig, varför, om detta förslag godkännes, inbetalning
av pensionsavgifter under kortare tid än det för män och
kvinnor gemensamma antalet tjänstår kommer att medföra avkortad
pension enligt de i samma lag angivna grunder. Då därtill kommer, att,
såsom det ställts i utsikt, bestämmelserna i 1907 års pensionslag i eu
nära framtid komma att i nu förevarande hänseende bringas till överensstämmelse
med pensionslagen för kommunikationsverken, synes ifrågavarande,
av löneregleringskommittén åberopade omständighet icke längre
kunna tilläggas betydelse i det av kommittén angivna hänseendet.

Enligt kommitterades förslag i fråga om grunderna för de kvinnliga
befattningshavarnas pensionsförhållanden, vilket förslag väsentligen förutsätter,
att manlig och kvinnlig tjänsteman i samma befattning skola erhålla
lika lön, skall vid beräkning av pensionsavgift hänsyn tagas såväl till kvinnornas
lägre pensionsålder som till den högre kvinnliga medellivslängden.
Beträffande avgifter för efterlevande anhörigas pensionering skall enligt
samma förslag kvinnlig befattningshavare erlägga avgift för pensioneringav
efterlevande pupiller. Sistnämnda avgift kommer visserligen att understiga
den avgift, som manlig befattningshavare har att inbetala för
änke- och pupillpensionering. Om emellertid de avgifter, kvinnlig befattningshavare
enligt kommitterades förslag skall erlägga för sin egen
pensionering och för pupillpensionering, sammanläggas, komma de att i
regel något överstiga den manliga befattningshavarens sammanlagda
pensionsavgifter, i följd varav, när pensionsavgifterna frånräknas, den
kvinnliga befattningshavarens behållna avlöning kommer att vanligen något
understiga den manliga befattningshavarens. Kommitterade få i detta
avseende hänvisa till den såsom bilaga till detta betänkande fogade
utredningen av doktor R. Palmqvist och de tabeller, vilka ingå i nämnda
utredning.

Vid nu anmärkta förhållanden torde de till grund för löneregleringskommitténs
förslag år 1911 åberopade omständigheterna få anses
bliva vid bifall till kommitterades förslag behörigen beaktade i samband
med ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas pensionsförhållanden
och sålunda anledningen till att låta dessa omständigheter inverka i form
av lönereduktion hava bortfallit.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hava kommitterade icke funnit
skäl föreligga att i fråga om de kvinnliga stat stjänarnas avlöning avvika
från den ståndpunkt, som inledningsvis angivits såsom den i frågans
nuvarande läge principiellt riktiga eller alltså att låta likställigheten gälla
även med avseende å manliga och kvinnliga befattningshavares löner.

15i*

Det resultat, till vilket kommitterade kommit, karl allmänt uttryckas
så, att, vilket lönesystem staten än finner sig böra tillämpa, någon endast
å kön grundad åtskillnad icke bör upprätthållas i avlöningshänseende.
Befinnes sålunda eu mer eller mindre genomförd tillämpning av
behovsprincipen eller måhända närmast familjeförsörjningsprincipen böra
komma till stånd, bör eu dylik fråga icke förbindas med det speciellt
kvinnliga lönespörsmålet. Skall detta senare spörsmål lösas inom ramen
av nuvarande avlöningssystem, kräver enligt kommitterades uppfattningen
konsekvent tillämpning av detta system, att för varje befattning skall
gälla blott ett avlöningsbelopp, som utgår lika till man och kvinna.

Det är sålunda icke någon ny löneteori, som framställes, utan
allenast en uppfattning om vad en genomförd tillämpning av redan
gällande avlöningsprinciper måste anses bjuda. Då det av utredningen
framgångna resultatet är grundat på en jämförelse mellan tjänstinnehavare,
vilka äro likställda med avseende å behörigheten att bekläda
särskilda statstjänster, synes kommitterades ståndpunkt riktigare än med
den gamla formeln lika arbete, lika lön böra betecknas såsom principen
lika lön i samma befattning.

Den ståndpunkt, kommitterade i denna fråga intaga, hävdades med
styrka från flera håll, då för första gången i vårt land fråga förevar att
lämna kvinnor tillträde till fullmaktstjänster. Såväl av reservanter till löneregleringskommitténs
betänkande 1911 som i talrika yttranden med anledning
av samma betänkande framhöllos vägande skäl för den mening, att beträffande
dessa tjänster lönefrågan borde lösas på likställighetens grund.
Beträffande de uttalanden, som sålunda gjordes, torde kommitterade få
hänvisa till den historiska översikten. Svårigheten att med ledning av
det år 1911 föreliggande förslaget uppnå enighet om sättet för de kvinnliga
befattningshavarnas avlönande torde också i väsentlig mån hava
medverkat till att den genom 1909 års grundlagsändring förberedda frågan
om kvinnors tillträde till vissa lärår- och läkartjänster kom att
undanskjutas för flera år och ännu icke vunnit mer än en partiell
lösning.

Ehuru lönefrågan denna gång gäller statstjänsten i dess helhet,
synes det vara naturligt och riktigt, att den i främsta rummet betraktas
ur de högre befattningarnas — fullmaktstjänsternas — synpunkt, då det
väsentligt nya i denna sak ligger däri, att dessa tjänster nu förutsättas
komma att stå öppna även för kvinnor. Ifråga om dessa befattningar
torde de skäl, som i allmänhet kunna åberopas till förmån för lika-lönsprincipen,
äga sin största styrka. Förtjänst och skicklighet äro därvid

20—203419.

154

de enda befordringsgrunder, som erkännas, och något tvivel får icke förefinnas
om lika kompetens hos man och kvinna såsom innehavare av
samma befattning. Men svårligen lärer det kunna bestridas, att den
kvinnliga befattningshavarens ställning försvagas, om hennes avlöningsättes
lägre blott av den anledning, att hon är kvinna. I och utom
tjänsten kan därmed lätt nog befästas den uppfattning, att de kvinnliga
tjänstemännen, vilka sålunda i ett avseende bilda en från de manliga
skild klass, även i annat stå på ett lägre plan och att staten genom deras
anställande låtit sig nöja med arbetskrafter, vilka icke fylla de strängaste
anspråkens mått. Att undvika eu dylik deklassering av de kvinnliga
tjänstemännen måste ur statstjänstens egen synpunkt framstå såsom
i hög grad angeläget. För det allmänna föreställningssättet torde det
också komma att te sig oegentligt och främmande, om för statens högre
tjänster skulle fastställas skilda löner för män och kvinnor.

Beträffande de lägre befattningarna har åtskillnaden i lönehänseende
numera blivit regel, varför hos många icke torde finnas någon tvekan
om dess berättigande. En förändring härutinnan lärer emellertid med
säkerhet inträda, om en dylik olikhet befinnes icke kunna upprätthållas
i fråga om de högre befattningarna. Har principen lika lön i samma
befattning en gång vunnit tillämpning inom ett stort område av statstjänsten,
bör den uppenbarligen sträckas även till de övriga. Varje
gräns, som i detta hänseende uppdrages, måste komma att framstå såsom
mer eller mindre godtycklig och blir efter hand utplånad. Då efter
genomförande av den nu ifrågavarande reformen fri konkurrens mellan
män och kvinnor i större utsträckning än hittills kommer att råda
i fråga om de lägre statstjänsterna, är det också ur flera synpunkter
mindre lyckligt, att kvinnornas arbetskraft erbjudes för ett lägre pris än
männens. Visserligen är olägenheten härav mindre framträdande, då
staten är arbetsgivaren, men det torde dock icke kunna betvivlas, att
även vad statstjänsten angår vissa slitningar måste bliva en följd av
denna olikhet.

Införandet av likställighet mellan man och kvinna i fråga om tillträde
till statens ämbeten och tjänster har utgjort ett led i en internationell
utveckling, som i längden icke torde lämna något land oberört.
Vid bedömandet av de skilda spörsmål, som framställa sig såsom följder
av denna gemensamma utveckling, måste i flera fall det ena landet följa
det andra. Till de frågor, i vilka utvecklingens riktning icke är tvivelaktig,
hör avlöningsfrågan. Där likställighetsprincipen trängt igenom,
har den i regel kommit att gälla även i lönehänseende. Särskilt i våra
grannländer har lika-lönsprincipen blivit i stort sett konsekvent genom -

förd. Då denna princip på så många håll och i synnerhet i länder,
vilka i alla avseenden stå vårt land nära, ansetts böra vinna tillämpning,
hava kommitterade icke kunnat undgå att även i detta förhållande
finna ett starkt stöd för sin uppfattning, att den bör komma till genomförande
även hos oss.

Om principen lika lön för man och kvinna i samma befattning lägges
till grund för statens avlöningssystem, har detta till följd, att vissa nuvarande
avlöningsstater och avlöningsbestämmelser böra undergå förändring.
Sålunda bör beträffande varje befattning, som kan innehavas
av man eller kvinna, den nuvarande skillnaden mellan manliga och
kvinnliga tjänstemän upphöra och för befattningen angivas blott ett lönebelopp.
Likaledes bör den i avlöningsreglementet för kommunikationsverken
och i det förslag till avlöningsreglemente, som innefattas i löneregleringskommitténs
senaste betänkande, gjorda uppdelningen mellan
manliga och kvinnliga tjänster såväl vad angår lönegrader och löneklasser
som ifråga om tjänstledighetsavdrag ersättas med gemensamma
tablåer, i vilka "de för kvinnor reserverade befattningarna upptagas
under sådan beteckning, som utmärker denna deras egenskap. Skulle,
särskilt vid kommunikationsverken, i något fall förekomma, att befattningar,
som i nämnda tablåer upptagits under en gemensam beteckning,
i verkligheten äro med hänsyn till göromålens beskaffenhet så
olikartade, att beteckningen måste anses avse två skilda tjänster, förutsättes
helt naturligt för tillämpning av den nu förordade avlöningsprincipen,
att en uppdelning av tjänsterna äger rum. Å andra sidan höra
under en gemensam beteckning sammanföras sådana befattningar, vilka
tilläventyrs i tablåerna hava olika benämning men i själva verket äro
likartade med hänsyn till de därmed förbundna göromålen.

Ivommitterades förslag i lönefrågan berör icke direkt de tjänster,
vilka på sätt i annat sammanhang i detta betänkande föreslagits kunna
komma att reserveras för kvinnor. Då i fråga om dessa befattningar
någon omedelbar jämförelse icke kan göras med lön för manlig befattningshavare,
har den av kommitterade förordade avlöningsprincipen icke
tillämpning å dessa rent kvinnliga befattningar. Frågan om fastställande
av lönerna för dessa tjänster blir därför av ren löneregleringsnatur, och
det torde för den skull icke tillhöra kommitterade att ingå i närmare
prövning av densamma.

Såsom inledningsvis anmärkts, torde i kommitterades uppdrag ej
heller ingå skyldighet att närmare söka utreda denna frågas rent statsfinan -

156

siella sida. Med hänsyn till betydelsen av att även i detta avseende frågan,
så långt möjligt är, må kunna redan nu klarläggas, hava kommitterade
sökt bilda sig en föreställning om den direkta utgiftsökning, som ett genomförande
av den nu förordade avlöningsprincipen skulle medföra för
statsverket. Kommitterade hava för den skull beträffande de båda områden
av statstjänsten, som i detta hänseende ha den största betydelsen
— befattningarna vid kommunikationsverken samt lärartjänsterna — låtit
verkställa en beräkning av den ungefärliga kostnaden för genomförande
av avlöningsprincipen lika lön för man och kvinna i samma befattning.
Beräkningen bar verkställts på sådant sätt, att för alla dylika tjänster,
vilka enligt gällande bestämmelser kunna innehavas av både män och
kvinnor, undersökts antalet nuvarande kvinnliga tjänstinnehavare och
den merkostnad, som skulle uppstå, om deras löner utginge med samma
belopp som till manliga innehavare av befattning med samma beteckning.
Av flera orsaker kan beräkningen bliva endast approximativ och måste
komma att utvisa eu något lägre slutsumma än den verkliga. Då det
icke varit möjligt att utgå från exakta uppgifter angående de belopp,
som skulle krävas för en uppflyttning av nuvarande kvinnliga befattningshavare
till motsvarande manliga befattningshavares lönenivå med
hänsyn till ålderstillägg och dyrtidstillägg, har beräkningen måst grundas
endast å begynnelselönerna och dyrtidstillägg för icke-familjeförsörjare.

Den kostnadsberäkning, som med sålunda angiven reservation nu kan
meddelas, innefattas i efterföljande å sid. 157 och 158 meddelade uppgifter.

Erinras må, att dessa tabeller avse de i staterna upptagna lönebeloppen.
Om emellertid hänsyn tages till avdrag för pensionsavgifter,
blir ökningen av de lönebelopp, som i verkligheten utgå till kvinnliga
befattningshavare, mindre än tabellerna utvisa på grund av de väsentligt
högre pensionsavgifter, som enligt kommitterades förslag skulle erläggas
av dessa befattningshavare.

•

I samband med frågan om de kvinnliga statstjänarnas avlöningsförhållanden
torde böra beröras vissa spörsmål, som uppstå med anledning
därav, att även gift kvinna äger tillträde till statstjänst, enligt förslaget
i samma utsträckning som ogift kvinna.

Vid ett föregående tillfälle, då frågan om gift kvinnas ställning i
statstjänsten, närmast vid anställning i kommunikationsverken, förekom
till behandling, hade av järnvägsstyrelsen (i utlåtande den 31 januari
1916) anmärkts, att vid giftermål mellan tjänstinnehavare vid statens järnvägar
det förhållandet skulle inträffa, att avlöningsförmånen ersättning
för bostad och bränsle, som väl till sin storlek Ange anses tillmätt efter

157

Skillnad i begynnelselön och dyrtidstillägg pr år för manliga och kvinnliga befattningshavare
i sådana befattningar inom kommunikationsverken, som innehavas

av både män och kvinnor.

	Antal kvinn-liga be-fatt-ningsha-vare	Skillnad	Skillnad
Ämbetsverk 1 Befattning	i lön pr år och befatt-ning	i dyrtids-tillägg pr år och befatt-ning	i lön pr år för samtliga befattningsh.	i dyrtidstill-lägg pr år för samtliga be-fattningsh.	Summa skill-\| nåd
		Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
i Statens järnvägar. Kontorsbiträde.....	106	684	471	72,504	49,926	122,430
Kontorsskrivare ....	253	948	653	239,644	165,209	405,053 !
Ritare........	8	948	653	7,584	5,224	12,808 ■
1 Bokhållare...... 1	22	1,326	913	29,172	20,086	49,258
\| Postverket.
Postexpeditör.....	278	948	653	263,544	181,534	445,078 \|
Förste postexpeditör . .	33	1,326	913	43,758	30,129	73,887 ,
Postmästare av klass 4 .	7	1,059	729	7,413	5,103	12.516
\| Telegrafverket.
Ritare........	i	948	653	948	653	1,601
Statens vattenfallsverk.						•
Kontorsbiträde.....	10	684	471	6,840	4,710	11,550
Kontorsskrivare ....	It	948	653	10,428	7,183	17,611
Bokhållare......	5	1,326	913	6,630	4,565	11.195
Summa	734	'' —	—	688,665	474,322	1,162,987

Anm. De i första kolumnen lämnade uppgifterna rörande antalet kvinnliga befattningshavare
i de ifrågavarande tjänsterna avse endast den ordinarie personalen och hava med undantag för Statens
järnvägar inhämtats direkt hos vederbörande ämbetsverk samt angiva antalet tjänstiunehavare år 1920.
För statens järnvägar hava däremot ej senare siffror i detta avseende kunnat erhållas än de, som finnas
upptagna i detta verks avlöningsstat för år 1919.

Samtliga avlöningsbelopp ha beräknats efter avlöningsreglementet för kommunikationsverken
den 19 juni 1919. Då skillnaden i lön och dyrtidstillägg för manlig och kvinnlig befattningshavare
jämväl är beroende av den löneklass och ortsgrupp vederbörande tillhör, och uppgifter härom ej förelegat
beträffande ovanstående tjäustinnehavare, ha vid beräkningarna de för mellersta ortsgruppens
lägsta löneklass inom varje befattning utgående lönerna varit normerande.

158

Skillnad i begynnelselön och dyrtidstillägg för manliga och kvinnliga befattningshavare
i nedan angivna tjänster inom undervisningsväsendet.

Skola Befattning.	Antal kvinnliga bef tt-ningshava-re i vid-stående be-fattningar.	Skillnad pr år och befattningshavare.	Skillnad pr år för samtliga befattnings-havare	Summa skillnad Kronor
i lön Kronor	i dyrtids-tillägg Kronor	i lön Kronor	i dyrtids-tillägg Kronor
Realskolor.				:
j Adjunkt.......	2	700	630	1,400	1,260	2,660
Lärare i teckning......	10	ISO	135	1,500	1,350	2,850
j Lärare i musik.......	1	135	121	135	121	256
Samskolor.
Lärare i teckning......	16	150	135	2,400	2,160	4,560
j Lärare i musik.......	4	135	121	540	484	. 1.024
! Lärare i gymnastik.....	11	195	175	2,145	1,925	4,070
Högre allmänna läroverk.						1
! Lärare i teckning......	4	225	202	900	808	1,708 \|
j Statens folkskoleseminarier.						i
1 Rektor...........	3	1,300	1,170	3,900	3,510	7,410
j Lektor . *.........	10	1,000	900	10,000	9,000	19,000 i
Adjunkt (på övergångsstat) . .	2	900	810	1,800	1,620	3,420 \|
j Lärare i teckning......	5	i 25	202	1,125	1,010	2.135
Lärare i musik.......	7	405	364	2,835	2,548	5,383
Lärare i trädgårdsskötsel . . .	1	400	360	400	360	760
Lärare i gymnastik.....	7	390	351	2,730	2,457	5,187
Övningsskollärare......		600	540	21,000	18,200	39,900 \|
Statens högre lärarinnesemi-
narium.
Lärare i musik.......	i	210	189	210	189	399
Lärare i teckning ......	i	330	297	330	297	627 j
Summa \|	120	—	—	53,350	47,099	101,349

Anm. Uppgifterna rörande antalet kvinnliga befattningshavare och lönerna äro hämtade från
statskalendern för år 1920.

159

vild för vederbörande tjänstehavare efter hans tjänsteställning kunde anses
tillfyllest för honom och familjen, skulle komma i dubbel måtto vederbörande
till godo, vilket väl näppeligen kunde vara avsett. Skulle
mannen såsom tillhörande tjänstemannagrupp, som kunde beredas förmånen
av fri bostad, äga sådan förmån, framträdde än mera det påpekade
missförhållandet, i det därvid vederbörande skulle få tillgodonjuta
utöver fri bostad med bränsle visst kontant belopp såsom bostadsersättning,
vilket uppenbart skulle stå i strid med vad med denna avlöningsförmån
avsetts.

Dä Kungl. Maj:t i nämnda ämne avlät proposition (nr 65) till 1917
års riksdag, anförde chefen för civildepartementet, att med avseende å
berörda erinran från järnvägsstyrelsen borde bemärkas, att enahanda förhållande
även kunnat uppstå vid tillämpning av dittills gällande bestämmelser.
Därest fog skulle förefinnas. för vad järnvägsstyrelsen anfört
— i vilket avseende departementschefen för det dåvarande icke vore
i tillfälle att uttala någon bestämd mening — syntes stadgande!! i ämnet
höra avse ej endast de då ifrågavarande kommunikationsverken. En utredning
av denna fråga syntes i sinom tid lämpligen kunna och böra
ske i samband med den fortsatta behandlingen av frågan om fastställande
av grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor
skulle kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar.

Med avseende å avlöningsförmån av tjänstebostad och bränsle
hava numera bestämmelser meddelats i avlöningsreglementet för kommunikationsverken,
och i sitt senaste betänkande har löneregleringskommittén
hemställt, att samma bestämmelser skola i allt väsentligt upptagas i det
avlöningsreglemente, som av kommittén föreslagits. Enligt dessa bestämmelser
skall tjänsteman, som åtnjuter dylik förmån, erlägga gottgörelse
för densamma enligt vissa i reglementet angivna grunder.

Då förmån av bostad och bränsle ingår såsom en del av den med
tjänsten förenade avlöningen, föreligger enligt kommitterades uppfattning
i allmänhet ej skäl att meddela särskilda bestämmelser för nyssnämnda
fall. Endast för den händelse, att jämväl mannen åtnjuter dylik förmån,
synes det kunna ifrågasättas att låta den bortfalla för d%n ena av
makarna. Oftast lärer emellertid förmån av tjänstebostad innefatta skyldighet
att vara bosatt i sålunda anvisad lägenhet, och i varje fall torde
det betraktas såsom mindre lämpligt att tjänstebostad användes på annat
sätt. Det torde därför endast mera sällan kunna förekomma, att
gift kvinnlig befattningshavare befordras till tjänst, med vilken är förenad
bostadsförmån, under annan förutsättning, än att hon kan begagna
den. Skulle det likväl inträffa, att två makar var för sig åtnjuta bo> -

160

stadsförmån, synes anledning föreligga, att, där det är förenligt med
tjänstens intresse, medgiva dem att själva avgöra, vilkendera bostaden
de önska använda, och låta förmånen bortfalla för den av dem, som icke
begagnar sig därav.

I sammanhang med frågan om behörighet för gift kvinna att innehava
statstjänst har redan förut uppmärksammats, att särskilda bestämmelser
kunna vara erforderliga angående hennes avlöningsförmåner
vid ledighet från tjänsten på grund av havandeskap och barnsbörd.
I löneregleringskommitténs betänkande den 12 juli 1915 — i
fråga om gift kvinnas anställning i ordinarie tjänst vid post- och telegrafverken
samt statens järnvägar — upptogs detta spörsmål i samband
med de invändningar mot gift kvinnas anställning i statstjänsten, vilka
grundats därå, att gift kvinnlig befattningshavare genom sin ställning
såsom maka och moder ofta kunde för längre eller kortare tid bliva
bunden vid hemmet och därav alltså komme att föranledas ett ökat behov
av vikarier. Efter att hava omnämnt, hurusom i en gemensam framställning
från vissa sammanslutningar av kvinnliga befattningshavare vid
nämnda verk uttalats, att vid ledighet för gift kvinnlig tjänsteman hennes
arbete i regel skulle utan svårighet kunna fördelas mellan de övriga å
»samma avdelning anställda tjänstemännen, anförde löneregleringskommittén: »Oavsett

den större eller mindre betydelse, som må böra tilläggas
invändningen i fråga, har kommittén emellertid velat för sin del i detta
sammanhang uttala, att, för så vitt föreningarna avsett, att den sålunda
föreslagna anordningen skulle tillämpas vid ledighet åt gift kvinna på
grund av havandeskap, förslaget synes kommittén böra bestämt tillbakavisas.
Ledighet av sådan anledning torde nämligen i regel böra likställas
med ledighet för enskilda angelägenheter och sålunda befattningsha*
varen vara i fråga om löneförmåners avstående till vikarie underkastad
de för dylik ledighet gällande bestämmelser.»

I Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1917 års riksdag uttalade
chefen för civildepartementet sin anslutning till den uppfattning, åt vilken
löneregleringskommittén i denna speciella fråga givit uttryck.

I fråga om befattningshavares rätt till löneförmåner under ledighet
för enskilda angelägenheter gäller i allmänhet, att han kan förpliktas att
utöver tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lön och ortstillägg,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.
I det nya avlöningssystem, som införts för kommunikationsverken och
enligt löneregleringskommitténs senaste förslag skall erhålla tillämpning

161

även för andra områden av statsförvaltningen, har avlöningens uppdelning
i lön och tjänstgöringspenningar borttagits. Vid ledighet på grund
av sjukdom skall enligt detta system befattningshavaren vidkännas s. k.
tjänstledighetsavdrag. *) Beträffande ledighet för enskilda angelägenheter
gäller, att befattningshavaren skall av sin lön avstå ett belopp, motsvarande
tjänstledighetsavdraget, samt kan förpliktas att av avlöningen ytterligare
avstå vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

I kungl. kungörelse den 30 juni 1920 angående vissa tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet för kommunikationsverken (Svensk
författningssamling 1920 nr 529) är stadgat, att, där ej Kungl. Maj:t för
särskilt fall annorlunda bestämmer, vid ledighet av annan anledning än
sjukdom löneavdrag skall göras i enlighet med vissa i kungörelsen angivna
grunder. De olika slag av ledighet, som härvid ifrågakomma,
äro upptagna i tre olika grupper, av vilka den tredje, som har högre
löneavdrag än de båda andra grupperna, omfattar bland annat »kvinnlig
befattningshavares ledighet för havandeskap under en tid av högst tre
månader». Avdraget utgör för detta fall allt efter olika löneklass per
dag lägst 2 kronor 90 öre och högst 8 kronor 30 öre.

Med hänsyn till det avgörande, som sålunda helt nyligen träffats
i denna fråga för ett förvaltningsområde, inom vilket många kvinnliga
befattningshavare äro anställda, torde det få antagas, att liknande bestämmelser
anses böra erhålla tillämpning för övriga befattningar i statstjänsten.
Intill dess dylika bestämmelser kommit till stånd, lärer ledighet av nu
ifrågavarande anledning böra likställas med ledighet för enskilda angelägenheter.
Kommitterade hava fördenskull icke funnit anledning att
gorå vidare uttalande i detta ämne.

Kommitterade hava härmed angivit sin ståndpunkt i fråga om
grunderna för de kvinnliga statstjänarnas avlönande. Det redan förut
i detta betänkande berörda spörsmålet om formen för dessa grunders
fastställande torde härefter böra upptagas till närmare behandling.
Enligt nuvarande svensk konstitutionell ordning är fastställandet av
statstjänstemännens löner, i den mån dessa upptagas i särskilda avlölöningsstater
eller i avlöningsreglementen, en angelägenhet, vilken helt
faller inom statsregleringens område. I och för sig kan tydligen icke
frågan om de kvinnliga statstjänarnas avlöningsförhållanden anses i detta
hänseende intaga en särställning. Att emellertid en särskild uppmärk -

x) Jfr här ovan sid. 148.

21—203419.

162

samhet nu ägnas detta spörsmål, har sin orsak däri, att det framförts
såsom ett önskemål, att de huvudprinciper, som i detta hänseende
skola gälla, måtte erhålla ett klarare uttryck och en högre grad av
fasthet än som kan vinnas blott därigenom, att de bliva tillämpade
vid statsregleringen. I sådant syfte har yrkats, att dessa principer skulle
erhålla formen av lagbestämmelser. Från det föregående må här åter
erinras, att vad man härmed velat vinna huvudsakligen är en enhetlig
handläggning av denna fråga, vilken man förmenat eljest lätt nog kunna
komma att behandlas utan fasthållande vid ledande grundsatser. Med
hänsyn till den av kommitterade förebragta utredningen av lönespörsmålet
och det resultat, som framgått av denna utredning, kommer frågan alltså
att gälla, huruvida den huvudprincip, kommitterade i detta avseende
funnit sig böra förorda till genomförande, nämligen lika lön för man och
kvinna i samma befattning, kan och bör på ett eller annat sätt erhålla
formen av en bindande föreskrift av lags natur.

Enligt § 65 riksdagsordningen skall, när i fråga om statsutgifter
kamrarna fatta stridiga beslut, frågan avgöras genom gemensam votering.
Att fastställandet av statstjänarnas löner är en fråga om statsutgifter
och därmed i angivet fall blir föremål för gemensam votering är otvivelaktigt.
Lika klart lärer vara, att genom uppställandet av eu allmän och
bindande regel i fråga om de kvinnliga statstjänarnas avlönande ett
generellt avgörande skulle träffas om de statsutgifter, vilka hänföra sig
till avlöning av de kvinnliga statstjänarna. Riksdagen bleve sålunda
genom en dylik regel beträffande denna särskilda kategori av statstjänare
bunden i sitt beslut såväl vid de särskilda avlöningsstaternas fastställande
som angående vissa andra frågor, vilka icke direkt sammanhänga med
behandlingen av särskilda avlöningsstater, men dock avse statstjänarnas
tjänsteförmåner, såsom exempelvis beviljande av dyrtidstillägg o. dyl.
Genom godkännande av en dylik ordning för dessa frågors behandlingskulle
alltså § 65 riksdagsordningen sättas ur kraft med avseende å en
del av dess hittills obestridda tillämpningsområde. Ett utförande av
denna tanke skulle i vår konstitutionella rätt otvivelaktigt innebära en
nyhet.

Av vad nu anförts torde följa, att om en förändring av antydd
art i behandlingen av dessa anslagsfrågor finnes böra komma till stånd,
den riktiga formen härför är upptagande i grundlagen av erforderliga
bestämmelser i sådant syfte. Såsom i inledningen till detta betänkande
omnämnts, förelåg också ett förslag i denna riktning vid 1920 års riksdag
genom eu i första kammaren väckt motion. Detta förslag vann

emellertid icke bifall. Ej heller torde detsamma hava varit agnat att
lösa frågan på ett ur formell synpunkt fullt tillfredsställande sätt. Förslaget
innefattade nämligen, att regeln om likställighet mellan manliga
och kvinnliga befattningshavare med avseende å tjänsteförmåner skulle
upptagas i § 28 regeringsformen. Då detta grundlagsstadgande avser
endast ämbeten och tjänster, som tillsättas av Kungl. Maj:t, s. k. fullmaktstjänster,
skulle följaktligen den ifrågavarande regeln icke, såsom
uppenbarligen var åsyftat, kommit att gälla statstjänstens hela område.
På de flesta håll, där man funnit sig tilltalad av utsikten att erhålla eu
handläggning av de kvinnliga statstjänarnas principiella lönespörsmål i
den för lagstiftningsfrågor gällande ordningen, torde blickarna närmast
hava varit riktade på den särskilda lagstiftning, vilken skulle följa såsom
en konsekvens av den nya lydelsen av § 28 regeringsformen och vilken
icke skulle vara inskränkt till att avse endast fullmaktstjänsterna. Vid
utarbetandet av förslag i sådant hänseende hava kommitterade, såsom
detta betänkande utvisar, ansett vissa frågor, vilka hittills avgjorts genom
statsregleringsbeslut, böra lösas genom lagbestämmelser. Då man velat
gå längre och ifrågasatt att i denna lagstiftning införa även bestämmelser
rörande lönespörsmålet, lärer emellertid icke hava tillräckligt beaktats,
att en väsentlig artskillnad förefinnes mellan de olika frågor inom
detta område, vilka för närvarande tillhöra statsregleringen, och att av
skäl, som nu antytts, ensamt med en bestämmelse av allmän lags natur
svårligen kan åvägabringas en överflyttning av lönespörsmålet från statsregleringen
till lagstiftningsområdet. Då i samband med dessa yrkanden
om fastställande i lag av grunderna för de kvinnliga statstjänarnas
avlöning stundom hänvisats till förhållandena i vissa främmande länder,
speciellt våra närmaste grannländer,'' och såsom ett efterföljansvärt föredöme
framhållits, att dessa spörsmål i utlandet handläggas såsom lagstiftningsfrågor,
har man uppenbarligen icke haft i betraktande de säregna
former för budgetbehandlingen, vilka utbildats i vårt land.

Även om nu anmärkta svårigheter vid frågans formella ordnande
kunna övervinnas, bör givetvis tagas under övervägande, huruvida uppställandet
i bindande form av en dylik allmän regel för lösningen av
frågan om de kvinnliga statstjänarnas avlöningsförhållanden kan anses
ur sakliga synpunkter lämpligt.

Därvid torde till en början böra uppmärksammas, att begreppet
statstjänst har en vidsträckt bemärkelse. Till statstjänarnas kategori
höra åtskilliga befattningshavare, vilka icke uppbära avlöning av statsmedel.
Även beträffande de statstjänare, vilka avlönas av staten, men

164

vilkas löner icke till beloppet bestämmas genom statsregleringsbeslut,
lärer regelns tillämpning icke under alla förhållanden böra tagas för
given. I åtskilliga fall bestämmes, vad denna senare grupp angår, statens
lönepolitik av samma faktorer, som reglera den fria arbetsmarknaden.
Förrän den princip, vilken man sålunda nu ifrågasatt att undantagslöst
genomföra till förmån för de statsanställda kvinnorna, vunnit
fullt erkännande inom det ekonomiska livet i allmänhet, säger det sig
självt, att en stelt avfattad regel i detta avseende kan medföra konsekvenser,
vilka icke kunna på förhand helt överskådas. En dylik allmän
formel kan väl användas för att på ett enkelt sätt angiva den riktning,
i vilken statsregleringen kommer att ske med avseende å de i stat upptagna
lönerna, men däremot synes det uppenbart, att den icke är ägnad
att tjäna såsom ovillkorligt bindande norm för behandlingen av ett så
mångsidigt och omfattande ämne som statens hela avlöningssystem.

Yrkandet om upptagande i lag av regler angående de kvinnliga statstjänarnas
löner innebär, att en särskild behandlingsform skulle skapas för
denna fråga. Den första förutsättningen för en dylik åtgärd är uppenbarligen
den, att den av kommitterade förordade löneprincipen vinner godkännande.
Sker detta, kan densamma emellertid tydligen genomföras på det
i likartade fall vedertagna sättet, att de särskilda avlöningsstaterna regleras
i enlighet med samma princip. För en farhåga, att detta genomförande
icke skulle ske konsekvent, synes icke finnas större fog än med avseende
å andra budgetfrågor, vilka upplösa sig i ett flertal olika ärenden och
avgöras genom skilda, men i realiteten sammanhängande beslut. På sätt
förut i detta betänkande erinrats, har för övrigt utvecklingen under senare
tid gått i riktning mot större enhetlighet, även i formellt avseende,
vid löneregleringsfrågors behandling. Vad vidare angår önskemålet att
söka bereda denna löneprincip en starkare ställning än andra dylika genom
att undandraga densamma avgörande genom gemensam votering,
lärer det vara tillräckligt att erinra därom, att då förslag tidigare förekommit
att till skydd för vissa intressen inskränka området för den gemensamma
voteringens användande, dessa förslag städse förkastats.

Av nu anförda skäl hava kommitterade stannat vid det resultat,
att lönespörsmålet fortfarande bör behandlas såsom en statsregleringsangelägenhet
och att alltså icke någon lagbestämmelse bör meddelas i
detta ämne.

Om i enlighet med kommitterades förslag en lag antages, i vilken
stadgas behörighet för kvinnor att innehava samtliga till statstjänsten
hörande befattningar med vissa särskilt angivna undantag, lärer detta

165

innebära, att kvinna, som utnäinnes till dylik befattning, är berättigad
åtnjuta de tjänstelörmåner, vilka äro förenade med befattningen. Intill
dess eventuellt en särskild lön blir bestämd för kvinnlig innehavare av
befattningen, äger hon alltså uppbära samma lön, som tillkommer manlig
innehavare av densamma. I fråga om de befattningar, för vilka
för närvarande olika avlöningsbelopp äro fastställda för manliga och
kvinnliga befattningshavare, medför i detta avseende den nya lagstiftningen,
så länge särskilt avgörande i motsatt riktning härom ej träffats,
icke någon förändring.

Antingen nu principen om lika lön i samma befattning vinner godkännande
eller icke, vore det helt naturligt önskvärt, att denna fråga
kunde avgöras innan behörighetslagen träder i kraft. Träffas nämligen
icke i samband med behandlingen av denna lag ett sådant avgörande
och intill dess så sker, kommer, på sätt av det ovan anförda torde
framgå, den nämnda löneprincipen att, utan särskilt beslut i sådant avseende,
erhålla tillämpning beträffande vissa befattningar, beträffande
andra icke. Då denna fråga berör så gott som samtliga avlöningsstater,
bör densamma tydligen prövas i ett sammanhang. Detta lärer kunna
ske på det sätt, att vid den förberedande budgetbehandlingen ärendet
upptages till behandling bland »för flera huvudtitlar gemensamma frågor»
eller ock vid den första avlöningsstat, som beröres av denna nya lönefråga.
I denna ordning blir sålunda tillfälle till ett principiellt avgörande av
frågan i hela dess vidd, och därmed torde kunna undvikas den söndersplittring
i detaljdiskussioner, som förslaget om lagfästande av ovannämnda
löneprincip i främsta rummet lärer hava avsett att förebygga.

166

Pensionering.

Svensk historik.

Tjttnstepen- I äldre tider hade civil tjänstinnehavare icke rätt till pension,

si°n. men var ej heller vid av ålder eller sjuklighet uppkommen oförmåga att
* s^öta tjänsten skyldig avgå från densamma. Genom en förordning av
den 24 januari 1778 blev emellertid stadgat, att en ämbetsman vid civilstaten,
som uppnått 70 års ålder samt länge och väl tjänat, kunde, om
han det åstundade, få avsked med hela lönen.

Sedan vid 1823 års riksdag uppmärksamheten blivit fäst å angelägenheten
därav, att civila ämbets- och tjänstemän berättigades att
vid en lägre ålder än författningarna bestämde taga avsked ur rikets
tjänst med lönevillkorens oavkortade bibehållande, förordnades samma
år att terminen för civila ämbets- och tjänstemäns rätt att taga avsked
med sina löner oavkortade skulle nedsättas frän 70 till 65 års ålder, då
efter vid pass 40 års tjänstgöring deras sjuklighet eller försvagade hälsotillstånd
genom laglig läkarattest styrktes.

Vid den genomgripande reformering av det statliga pensionsväsendet,
som beslöts vid 1877 års riksdag, förordnades, att därefter i de fall,
då avlöningen vore fördelad i lön och tjänstgöringspenningar, tjänstinnehavare,
som uppnått 65 levnads- och minst 35 tjänstår, skulle vid avskedstagandet
å allmänna indragningsstaten undfå pension till lönens
hela belopp.

På grund av de dryga kostnader, som pensionsväsendet förorsakat
det allmänna, anhöll 1889 års riksdag, att Kungl. Maj:t måtte verkställa
utredning, huruvida ej minskning i statens utgifter för pensioneringen
av civila ämbets- och tjänstemän samt betjänte skulle kunna beredas.
En för ändamålet tillsatt kommitté avgav därefter år 1894 ett betänkande
i fråga om det statliga pensionsväsendets omfattning och organisation.
Kommitténs förslag vilade på den förutsättningen, att tjänstinnehavare
borde vara befriade från avgifter för den egna pensioneringen
men skyldiga att utan statens bistånd bestrida den med pensioneringen

167

av änkor och barn förenade avgift med undantag av kostnaden för pensionskassans
förvaltning. En av Kungl. Maj:t på grundval av ifrågavarande
betänkande år 1899 framlagd proposition vann emellertid ej riksdagens
bifall. Enär riksdagens avslag huvudsakligen bestämdes av den
uppfattningen, att tjänstinnehavare borde lämna bidrag även till sin egen
pensionering, uppdrog Kungl. Maj:t samma år åt eu kommitté att verkställa
förnyad utredning rörande ordnandet av de civila ämbets- och
tjänstemännens pensionsfråga.

Det av sistnämnda kommitté år 1902 avgivna lagförslaget, vilket iw år»
i huvudsak ligger till grund för 1907 års lagstiftning i detta ämne, l,cnnon a>
innebar, att de för pension grundläggande avlöningsförmånerna, med
ett gemensamt namn benämnda pensionsunderlaget, skulle utgöra för
tjänst, med vilken jämte lönen tjänstgöringspenningar vore förenade,
hela lönen och för annan tjänst två tredjedelar av lönen. Högsta pensionsunderlaget
borde utgöra 6,000 kronor. Tjänstinnehavare skulle vara
skyldig att såsom bidrag till kostnaderna för beredande av pension erlägga
pensionsavgift till årligt belopp av viss procent å det för honom
gällande pensionsunderlaget. Avgiftsprocenten skulle beräknas efter beloppet
av det för tjänsten stadgade högsta pensionsunderlag och utgöra
en tiondels procent för varje helt hundratal kronor, dock ej i något fall
mindre än tre procent. Ifrågavarande avgifter skulle ingå till eu särskild
fond för pensionering av civila tjänstinnehavare. Rätt att komma i åtnjutande
av hel pension skulle för civil tjänstinnehavare i regel inträda vid
uppnåtlda 67 levnads- och 35 tjänstår. Detta förslag blev sedermera i
sistnämnda hänseende av riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition
modifierat till att endast omfatta flertalet manliga tjänstinnehavare.

För kvinnliga tjänstinnehavare fastställdes pensionsåldern till i allmänhet
60 levnads- och 30 tjänstår. Som motiv härför anfördes av vederbörande
departementschef, att erfarenheten ådagalagt, att minskning i arbetskraft
inträdde för kvinnor i allmänhet tidigare än för män. Från skyldigheten
att vid stadgad pensionsålder avgå från tjänsten skulle Konungen eller
vederbörande ämbetsmyndighet kunna bevilja undantag, dock icke i något
fall längre än till fyllda 70 år. I de generella stadgandena om pensionsålder
och tjänstår gjordes redan från början med hänsyn till vissa tjänster
en del modifikationer, vilkas antal sedermera rätt väsentligt ökats. Bland
undantagen märkas ämneslärarinnebefattningarna, beträffande vilka för
hel pension länge krävdes 55 levnads- och 25 tjänstår.

Stadgandet i 1907 års pensionslag att pensionsåldern för kvinnliga
tjänstinnehavare skulle vara lägre än för manliga innebar, som förut

168

Lönereglering
skommitténfi

betänkande
13 jan.

lull.

Styrelsen

för

Fredrika

Bremer Förbundet.

Läroverks överstyrel sen.

nämnts, en nyhet vid jämförelse med 1902 års kommittéförslag. Varken
i detta eller i betänkandet av år 1894 föreslogs någon skillnad i pensionshänseende
mellan man och kvinna. Spörsmålet om kvinnliga tjänstinnehavares
pensionering var över huvud icke upptaget till diskussion.
Förklaringen härtill är uppenbarligen den, att kvinnor vid denna tid endast
i ringa utsträckning hade tillträde till statstjänster.

Med den ändring i statsmakternas ställning till den kvinnliga statstjänsten,
som markeras av 1909 års riksdagsbeslut om ändring av § 28
regeringsformen, började de kvinnliga statstjänstemännens pensionsfråga
tilldraga sig större uppmärksamhet. Löneregleringskommiltén, vilken av
Kungl. Maj:t erhöll uppdrag att utarbeta förslag till grunder, med tillämpning
av vilka infödda svenska kvinnor skulle kunna av konungen
utnämnas och befordras till vissa befattningar, ägnade emellertid i sitt den
13 januari 1911 avgivna betänkande pensionsbestämmelserna icke någon
närmare granskning, men förklarade sig förutsätta att någon ändring
icke komme att vidtagas i den gällande pensionslagens stadganden om
den ålder, vid vilken kvinnlig statsfunktionär vore berättigad till pension.

En mera ingående behandling har ägnats de kvinnliga statstjänarnas
pensionsfråga i vissa yttranden, som under tiden närmast efter 1909
års grundlagsändring avgivits av såväl myndigheter som enskilda sammanslutningar.

I en till löneregleringskommittén ingiven skrivelse gjorde sig sålunda
styrelsen för Fredrika Bremer-Förbundet till tolk för den uppfattningen,
att i fråga om högre statstjänster samma pensionsålder borde fastställas för
kvinnor som för män. Såsom motiv härför anfördes, att den kategori av
kvinnliga statstjänstemän, varom det här vore fråga, på grund av gynnsammare
ekonomiska omständigheter bleve i tillfälle att bättre sörja för
bibehållandet av sina arbetskrafter än de dittills statsanställda kvinnorna.
Dessa hade i de allra flesta fall, särskilt i början av sin tjänstebana,
fått nöja sig med ytterst knappa lönevillkor, som tvungit dem att söka
extra arbete och nödvändiggjort ett icke blott enkelt och sparsamt utan
mången gång försakande levnadssätt, vilket i sin tur ofta givit upphov
till överansträngning, vars slutliga resultat blivit behovet av en tidigare
pensionering.

Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk uttalade sig i sitt den 10
februari 1911 över löneregleringskommitténs betänkande avgivna utlåtande
för en höjning av pensionsåldern för vissa grupper av lärarinnor
till 60 levnads- och 30 tjänstår och hänvisade i detta sammanhang till

169

ett deri 30 december 1910 av styrelsen framställt förslag, att ifrågavarande
lärarinnor skulle äga rättighet att avgå redan vid 55 års ålder
med enligt vissa grunder avkortad pension.

Statskontoret utgick i sitt den 10 mars 1911 över löneregleringskommittens
betänkande avgivna utlåtande från det av kommittén gjorda
antagandet, att kvinnans pensionsålder fortfarande, såsom enligt lagen
om civila tjänstinnehavares rätt till pension dittills varit fallet, komme
att inträda tidigare än mannens. Föredraganden, statskommissarien
Beckman, anmälde avvikande mening och förklarade sig icke vara övertygad
om att pensionsåldern behövde vara lägre för kvinnor än för män.
Den lägre pensionsåldern för kvinna vore icke grundad på någon noggrann
utredning, utan statsmakterna syntes vid densammas fastställande endast
hava utgått från den allmänna uppfattningen, att kvinnan vore svagare
än mannen, men icke fäst något avseende vid det faktum, att hon å
andra sidan vore mera uthållig, vilket i sin tur bestyrktes därav, att
hennes medellivslängd vore större än mannens. Lika väl som i kommittéförslaget
av år 1902 ökningen av männens medellivslängd anförts såsom
motiv för framflyttning av deras pensionsålder, lika väl borde den omständigheten,
att kvinnans medellivslängd i Sverige vore större än mannens,
kunna åberopas såsom ett sannolikhetsskäl för åsikten, att hennes
pensionsålder i Sverige borde kunna sättas lika med mannens, såsom
redan vore fallet i Holland. I följd härav borde enligt reservantens mening
intill dess en noggrannare utredning verkställts, dels samma pensionsålder
fastställas för kvinnor som för män, dels tidigare avgång möjliggöras
för såväl män som kvinnor med sänkta pensionsbelopp så beräknade,
att staten icke härigenom gjorde någon förlust.

Av ej ringa intresse äro de utlåtanden, som i detta sammanhang
avgåvos av de akademiska myndigheterna, vilka ägnade speciellt frågan
om pensionsåldern stor uppmärksamhet. Större akademiska konsistoriet
vid Uppsala universitet uttalade såsom sin mening, att pensionsåldern för
kvinnlig universitetslärare lämpligen borde till en början bestämmas till
55 år, detta så mycket hellre som det ju stode Kungl. Maj:t Öppet att,
därest sådant skulle visa sig vara med universitetets fördel förenligt, låta
med avskedet anstå. Som stöd för denna sin ståndpunkt anförde konsistoriet
de utlåtanden, som av drätselnämnden, fakulteter och sektioner blivit
i ärendet avgivna. I drätselnämnden hade sålunda professor Schäck
framhållit, att då å ena sidan pensionsåldern för manliga professorer ur
vetenskapens synpunkt vore för hög och å andra sidan en kvinna förr
blommade ut än en man, pensionsåldern för manlig universitetslärare
borde sättas till 60 år och för kvinnlig till högst. 55 år. Gentemot detta

22—203419.

Statskontoret
och hr
Beckman.

Akademiska

myndig heter.

170

uttalande anförde professor Öhrvall i större akademiska konsistoriet bl. a.,
att det icke på något sätt vore bevisat eller ens gjort troligt, att kvinnorna
åldrades fortare än männen, i alla händelser med hänsyn till sina
själsegenskaper. Att en kvinna förr blommade ut än en man kunde vara
sant i fråga om den kroppsliga fägringen, men det vore ju icke meningen
att göra den till befordriugs- eller pensioneringsgrund vare sig för kvinnor
eller män. Beträffande de psykiska funktionerna förefunnes icke ens
några uppgifter om någon skillnad, än mindre någon sådan vetenskapligt
ådagalagd. Det sades att kvinnans fysiska krafter vore svagare än mannens
och att hon i följd därav bleve fortare utsliten än han. Det vore
sant, att hennes kroppskrafter vore mindre, men det vore icke de, som
toges i anspråk för vetenskapligt arbete. Det vore över huvud ett misstag,
att vare sig kroppsarbete eller vetenskaplig verksamhet behövde slita
ut en människa. Då ingenting vore med säkerhet känt om någon skillnad
mellan män och kvinnor med hänsyn till psykiskt åldrande, borde
pensionsåldern för kvinnliga universitetslärare tills vidare sättas lika med
männens eller till 65 år. Frågan om pensionsåldern gjordes därjämte
till föremål för ett utförligt uttalande av professor Boethius, vilken bl. a.
påpekade, att enär professor Öhrvall, ehuru fysiolog, icke förebragt någon
vetenskaplig bevisning, kunde dennes yttrande icke tillerkännas ett vetenskapligt
fackuttalandes auktoritativa kraft utan endast betraktas som ett
utslag av hans lekmannauppfattning. Men mot denna stode den allmänna
väl ej utan stöd av erfarenheten uppkomna lekmannauppfattningen
om en hos kvinnan tidigare län hos mannen inträdande fysisk och
psykisk kraftminskning, vilken föranlett lagbestämmelserna om 55 år såsom
pensionsålder för kvinnliga tjänstemän på vida mindre ansträngande
platser än professorsplatser. — Större konsistoriet vid Lunds universitet
ansåg pensionsfrågan kräva ytterligare utredning, innan några bestämmelser
rörande densamma fastställdes. Från diskussionen i konsistoriet
må framhållas ett anförande av professor Wickselt, vilken påpekade, att
något avgörande skäl för att sätta den obligatoriska avgångsåldern lägre
för kvinna än för man honom veterlig! icke förefunnes. Möjligen kunde
däremot av diverse skäl rätt till avgång vid något tidigare ålder, även
utan styrkt sjuklighet, beviljas kvinna, men dä naturligtvis med i motsvarande
grad nedsatt pension. Då statistiken visade, att dödligheten
inom de högre åldersklasserna bland såväl män som kvinnor i hög grad
nedgått, vilket onekligen tydde på en ökad livskraft, och i sammanhang
härmed det relativa antalet av åldersklasserna över 65 år i en enorm
grad ökats, vore det kanhända mer skäl att tillse, om man icke möjligen
på lämpligt sätt skulle kunna tillgodogöra sig dessa åldringars arbetskraft

171

i deri män deri funnes i behåll, framför att, såsom vore löreslaget, vid
(10 år eller än tidigare utan vidare inrangera dem bland de rent tärande
klasserna.

I en med anledning av löneregleringskommitténs betänkande och
vederbörande myndigheters yttrande över detsamma till chefen för eckle-,;,((-g/^ bu,j0-siastikdepartementet den 23 november 1911 ingiven skrivelse förklarade de kmniwrs
sig styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening betvivla nödvändig- - oremnfl
heten av kvinnors tidigare pensionering. Styrelsen betonade i stället
önskvärdheten av att pensionsåldern sattes lika för manlig och kvinnlig
innehavare av statstjänst. Skulle emellertid ett stadgande i denna riktning
icke anses möjligt att genomföra, ville styrelsen föreslå införandet
av den bestämmelsen, att kvinnlig innehavare av statstjänst vore skyldigavgå
vid samma ålder som manlig, men att hon hade rättighet att med
reducerad pension avgå t. ex. o år tidigare. Den för tillgodoseende av
båda parternas — statens och individens — intressen bästa lösningen av
pensionsfrågan vore den, som tillämpades vid Stockholms folkskolor och
som gällde för både män och kvinnor. Stadgad pensionsålder 60 år,
rättighet att med reducerad pension avgå tidigare, möjlighet att med
vederbörande myndigheters tillstånd kvarstå visst antal år. Skälet för
den tidigare pensioneringen kunde icke vara annat än ett på en otillräcklig
erfarenhet stött antagande, att en kvinna bleve tidigare utarbetad än
en man. Styrelsen trodde, att farhågorna i detta hänseende vore överdrivna.
Skulle även en eventuell statistisk utredning bekräfta det påståendet,
att självförsörjande kvinnor blivit utslitna tidigare än män, så bevisade
detta dock ingenting beträffande kvinnliga statstjänare av den art det
här vore fråga om. Flertalet av de intellektuellt arbetande kvinnorna i
vårt land hade dittills arbetat under ytterst ogynnsamma ekonomiska
förhållanden. En lön, som med hänsyn till de krav, vilka ställdes på
t. ex. en lärarinna vid en högre flickskola, kunde betraktas som icke
mer än existensminimum, hade tvingat mången att genom extra arbete
skaffa sig ökade inkomster. Då hon hemkommit från skolan, väntade
henne dessutom ofta arbete i hemmet, sådant från vilket en man i regel
vore befriad, och under detta dagliga slit hade hon burit på medvetandet
att vid iråkad sjukdom stå så gott som utan existensmedel. Om en
och annan under sådana förhållanden blivit utarbetad i förtid vore icke
att undra på.

Sedan frågan om kvinnors tillträde till vissa befattningar vid de
allmänna läroverken och seminarierna och om de med dessa befattningar
förenade avlöningsförmånerna överlämnats till utredning inom lärarlönenämnden,
inkom styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening i

172

Lärarlöne nämnden.

augusti 1913 med eu skrivelse till Kuugl. Maj:t, i vilken skrivelse nämnda
styrelse ytterligare utvecklade skälen för lika pensionsålder för
kvinnor som för män. Ingen erfarenhet hade, enligt styrelsens förmenande,
kunnat visa, att kvinnor i sådana tjänster, som enligt 1909 års
grundlagsändring skulle öppnas för dem och vilka komme att giva dem
en i ekonomiskt avseende tryggad ställning, bleve tidigare utarbetade än
män. Vid fastställandet av lägre pensionsålder för kvinnor än för män
hade man, såvitt styrelsen kunnat finna, icke stött sig på någon på erfarenhet
grundad undersökning utan troligen endast utgått från den allmänna
uppfattningen, att kvinnan vore svagare än mannen, en uppfattning,
vars ursprung kunde spåras till den tid, då individen värdesattes huvudsakligen
efter sina kroppskrafter.

Lärarlönenämnden inskränkte sig i sitt den 31 oktober 1914 avgivna
huvudbetänkande till att endast mera i förbigående i samband
med framställningen av de allmänna avlöningsgrunderna diskutera principerna
för de kvinnliga befattningshavarnas pensionering, för att i
stället desto mera ingående uppehålla sig vid pensionsbestämmelserna för
varje särskild kategori av befattningshavare.

Vid diskussionen av pensionsfrågan påpekade nämnden inledningsvis,
att man icke kunnat enas om svaret på frågan, huruvida kvinnan
kunde hålla ut lika många år som mannen. De gällande pensionsbestämmelserna
vore uttryck för den erfarenheten, att kvinnan bleve utarbetad
tidigare än mannen. Att män och kvinnor i vissa fall hade
samma pensionsålder bevisade intet, ty dessa fall vore sådana, där pensionsåldern,
såvitt männen anginge, vore jämförelsevis låg. Att kvinnan
även i detta hänseende kunde följa mannen åt ett långt stycke, därom
rådde ingen tvekan. Frågan gällde emellertid, huruvida kvinnan kunde
tävla med mannen, därest hela hans kraft toges i anspråk. Vad som föranledde
något tvivel om de nu gällande pensionsbestämmelsernas riktighet,
det vore den ganska vanliga erfarenheten, att kvinnor, sedan de väl utstått
det klimakteriska skedet, kunde visa sig ganska sega och uthålliga.
Härtill komme, att kvinnans livslängd i genomsnitt vore större än mannens,
varpå nu detta berodde. Då förhållandena vore så pass outredda,
hade nämnden ansett rådligast, att i avseende å den levnadsålder, vid
vilken kvinnliga lärare skulle äga rätt att komma i åtnjutande av pension,
utgå från de bestämmelser, som i den civila pensionslagen voro stadgade
för kvinnliga tjänstinnehavare i allmänhet.

Nämnden föreslog alltså att för kvinnliga såväl ämnes- som övningslärare
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och
folkskoleseminarierna rätt till hel pension skulle inträda vid uppnådda

173

60 levnads- och 30 tjänstår. För manliga ämnes- och övningslärare
föreslogs däremot en högre pensionsålder, eller 65 levnads- och 33 tjänstår
(för gymnastiklärare resp. 62 och 30 år). Nämndens förslag innebar
för ämneslärarinnorna en höjning av såväl levnads- som tjänsteåldern
med 5 är, för övningslärarinnorna däremot bibehållande av gällande bestämmelser.
Till stöd för sitt förslag åberopade nämnden bl. a. dels
den omständigheten, att pensionsåldern för den kvinnliga lärarpersonalen
vid enskilda läroanstalter vore fastställd till 60 år, dock med rätt för
lärarinna att avgå från tjänsten med pension vid 55 års ålder ävensom
rätt att med läroverksöverstyrelsens medgivande kvarstå till 63 års ålder,
dels ock det förhållandet, att enligt statistiken medelpensionsåldern för
de i stad tjänstgörande folkskollärarinnorna, vilka lärarinnor arbetade
under förhållanden, som närmast kunde jämföras med de statsanställda
lärarinnornas, något överskrede 60 år. — Medan nämnden sålunda för
ovan berörda kategorier av lärare föreslog högre pensionsålder för män
än för kvinnor, innebar nämndens förslag för folkskolornas och de högre
folkskolornas lärarpersonal, att rätt till hel pension skulle inträda för såväl
manliga som kvinnliga lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår
samt rätt till förtidspensionering vid 55 levnads- och 25 tjänstår.
Enligt dåvarande bestämmelser var pensionsåldern för såväl manlig som
kvinnlig folkskollärare resp. 55 och 30 år. I motiveringen till förslaget
om höjning av pensionsåldern för folkskolans lärarpersonal framhöll nämnden
bl. a., att lärarna enligt vad statistiken utvisade i allt större utsträckning
begagnade sig av den dem medgivna rätten att kvarstå i tjänsten
utöver den för erhållande av hel pension bestämda levnadsåldern. Gentemot
ett av direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning framställt
förslag om bibehållande av pensionsåldern för de kvinnliga lärarna vid
55 år invände nämnden, att enär medelpensioneringsåldern för folkskollärarinnorna
läge endast obetydligt under 60 år och fortfarande syntes
vara i stigande, nämnden icke funne tillräcklig anledning föreligga, att
lägre pensionsålder stadgades för kvinnlig än för manlig lärare. Beträffande
de kommunala mellanskolornas personal, för vilken samma bestämmelser
gällde som för folkskollärarna, frångick nämnden åter principen
om lika pensionsålder för män och kvinnor och föreslog pensionsåldern
för de kvinnliga lärarna lika med den för folkskolans personal
föreslagna, för de manliga däremot till 63 levnads- och 33 tjänstår.

Mot nämndens förslag beträffande pensionsåldern hade några av
dess ledamöter anmält avvikande mening. Hr P. E. Lindström, i vilkens
yttrande hr J. F. Nyström instämde, föreslog sålunda en ytterligare höjning
av pensionsåldern för manliga lärare vid folkskolor och kommunala

174

inellanskolor till 65 levnadsår, men instämde i nämndens förslag att pensionsåldern
för de kvinnliga lärarna skulle fastställas till 60 år. Hr Olof
Olsson kunde däremot icke biträda nämndens förslag till höjning av de
kvinnliga lärarnas pensionsålder.

Löneregle- I sitt över lärarlönenämndens betänkande avgivna yttrande erinrade

ring sk om- lönereglering skommittén hurusom de bestämmelser i den civila pensionsyttrande
i lagen, vilka reglerade kvinnliga tjänstinnehavares pensionsålder vore av
anledning re]ativt sent datum och uttryckte tvivel om lämpligheten att ändra delonenämn-
samma. Skulle emellertid en höjning utöver gällande pensionsålder vidind“n
ta8''as> syntes det kommittén, att försiktigheten bjöde att ej med ens sätta
åldern så hög som av nämnden ifrågasatts. Kommittén ansåg sig kunna
gå en medelväg och förordade i sådant hänseende, att rätt att komma i
åtnjutande av hel pension måtte inträda för kvinnliga ämnes- och övningslärare
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och
folkskoleseminarierna vid 58 levnads- och 28 tjänstår.

I en vid löneregleringskommitténs betänkande fogad reservation
anförde hrr Carl Persson och K. Stenström, att de önskat tillkännagiva,
att de trott sig finna övervägande skäl för den-av lärarlönenämnden
omfattade mening, att kvinnliga lärares pensionsålder borde bestämmas
till 60 år eller således densamma, som vore gällande för kvinnliga statstjänare
i allmänhet.

wi8 åm I sitt till propositionen till 1918 års riksdag fogade uttalande till

riksdag, statsrådsprotokollet förklarade sig föredragande departementschefen i fråga
om pensionsåldern tillstyrka vad av lärarlönenämnden och reservanterna
inom löneregleringskommittén föreslagits. Till stöd härför åberopades
såväl den opinion, som inom lärarkåren förefunnes för detta förslag som
ock den övertygelsen, att lärarinnorna skulle på ett fullt tillfredsställande
sätt kunna sköta sina åligganden till uppnådda 60 år, en uppfattning,
som på olika områden inom undervisningsväsendet vore till fullo av erfarenheten
bestyrkt. I sistnämnda hänseende syntes det böra erinras
därom, att den för kvinnliga lärare vid enskilda läroanstalter fastställda
pensionsåldern av 60 år veterligen icke medförde några olägenheter för
undervisningen.

Vad Kungl. Maj:t i fråga om pensionsåldern föreslagit blev av
riksdagen bifallet.

Genom särskilda kungörelser den 22 juli 1918 utfärdade Kungl.
Maj:t sedermera i enlighet med riksdagens beslut närmare bestämmelser
angående pensionsreglering för de olika kategorierna befattningshavare
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

De måhända mest utförliga utredningarna i fråga om kvinnliga
befattningshavares pensionsfråga, särskilt beträffande pensionsåldern, hava mitténs
lämnats av de kvinnliga läkarnas permanenta kommitté. Redan i samman- skrivelse it
hang med historiken över lönefrågan är omnämnt, att ifrågavarande
kommitté i sin skrivelse till medicinalstyrelsen den 11 november 1918
uttalat den uppfattningen, att såsom villkor för lika lön borde för de
kvinnliga läkarna föreskrivas samma pensionsålder som för deras manliga
kolleger. I fråga om pensionsåldern anfördes i samma skrivelse bl. a.
följande: »I handlingarna rörande statsmakternas behandling av frågan
om kvinnlig tjänstinnehavares pensionsålder förekomma yttranden sådana
som att ''kvinnor i fysiskt hänseende äga mindre motståndskraft än männen
och därför tidigare bliva utslitna’ (kommittébetänkande med anledning
av riksd. skrivelse 14 maj 1899 ang. uppgörande av förslag till
grunder för beredande av ålderdomsförsörjning åt småskollärare och
småskollärarinnor) samt att ''erfarenheten ådagalagt att minskning i arbetskraft
inträder för kvinnor i allmänhet tidigare än för män’ (kungl.
prop. nr 18 till 1907 års riksdag). Men några grunder för dessa påståenden
framläggas ej. Man har tydligen dessutom i rätt stor utsträckning
av sin förutfattade mening funnit sig förhindrad att söka förebringa
det enda bevis, som kan anses fullgiltig^ d. v. s. erfarenhetens vittnesbörd,
erfarenheten nämligen om huruvida kvinnor under i övrigt lika
förhållanden bliva tidigare utslitna än män, vilket här betyder detsamma
som huruvida kvinnlig tjänstinnehavare med samma arbete och samma
lön som manlig blir fortare tjänsteoduglig.»

Medicinalstyrelsen förklarade sig i sitt den 13 januari 1919 avgivna
underdåniga utlåtande icke för det dåvarande kunna biträda de kvinn- utlåtande in
liga läkarnas yrkande i fråga om den lika pensionsåldern. Erfarenhe- Jan■ 1919
ten från privata arbetsområden syntes nämligen bestyrka den uppfattningen,
att kvinnorna icke besutte tillräckliga krafter för en mera
fordrande tjänst vid en ålder av 60 år. Kvinnorna hade sedan lång tid
i stor utsträckning tagits i anspråk inom bankverksamheten, och ehuruväl
de privata affärsföretagen icke kunde misstänkas för att i förtid pensionera
sina befattningshavare, torde det höra till undantagen, att de
läte de kvinnliga befattningshavarna kvarstå å mera fordrande befattningar
sedan de fyllt 60 år. På grund härav fann sig styrelsen icke
kunna föreslå någon ändring uti den i gällande pensionslag för kvinnliga
befattningshavare fastställda pensionsåldern av 60 levnads- och 30
tjänstår. Reservanten i medicinalstyrelsen, d:r Göransson, förklarade,
att, enär det icke visats att de kvinnliga läkarnas arbetsfömåga av -

176

toge tidigare än de manligas, kravet på lika pensionsålder kunde tillstyrkas.

Kvinnliga I en med anledning av medicinalstyrelsens utlåtande till konun lämitténs

t?en den 20 februari 1919 ingiven skrivelse lämnade de kvinnliga läkarskrivelse
20 kommitterade en ytterligare motivering för kravet på lika pensionsålder
febr. 1919. erinrade bl. a., att lägre pensionsålder för kvinnor icke omnämnts i
något förslag till civil pensionslag förrän i 1905 års förslag, i vilket
utan motivering inryckts bestämmelserna i den år 1904 fastställda pensionsregleringen
för läroverken samt för några andra institutioner, vilka
senare ändrat sina pensionsbestämmelser enbart med hänsyn till läroverkskommitténs
utlåtande. Granskade man detta utlåtande, funne man,
att kommittén motiverat sitt förslag om lägre pensionsålder för kvinnor
därmed, att särskilda bestämmelser ansåges erforderliga, enär kvinnorna
tidigare än männen bleve utslitna i tjänsten. Någon utredning av frågan
framlades ej, men man hänvisade till Kungl. Maj:ts förslag av år
1892 om pensionering av ämneslärarinnor vid lägre läroverk, vilket förslag
av riksdagen avslogs, samt till förhållandena med avseende på folkoch
småskollärarinnorna. Vad anginge småskollärarinnorna vore dessa
den enda kategori kvinnor, som före år 1904 kunde bliva pensionerade
tidigare än sina manliga kolleger, d. v. s. de hade sedan år 1892 genom
riksdagsbeslut i överensstämmelse med en kungl. proposition rättighet att
avgå med avkortad pension fem år tidigare än manliga lärare. Det sades
i motiveringen till denna kungl. proposition, att »de tidigare än männen
bleve utslitna i tjänsten». Men kunde det väl förvåna någon, om dessa
kvinnor bleve tidigt utslitna i tjänsten? Alla kände de exceptionellt
svåra förhållanden, under vilka småskollärarinnorna levat och delvis ännu
levde, deras ofta ensliga och på grund därav av faror hotade tillvaro,
deras tunga arbetsbörda och deras dåliga ekonomiska ställning. Redan
i den kommittéutredning, som föregick kungl. propositionen av år 1892,
behjärtades deras särställning i förhållande till andra kvinnor, och det
vore på grund av denna särställning kommittén för deras räkning ansett
sig böra göra en avvikelse från reglementet för folkskollärarnas pensionsinrätfning.
Det framginge alltså, att bestämmelserna i 1907 års civila
pensionslag om lägre pensionsålder för kvinnliga tjänstinnehavare vore
tillkomna på mycket lösa grunder. De enda på faktiska förhållanden
grundade skälen för bestämmelserna i fråga hänförde sig i själva verket
till de erfarenheter, som gjorts beträffande en enda kvinnlig yrkesgrupp
och därtill en dylik med utpräglad undantagsställning. Då sålunda ingen
utredning förelåge, som kunde motivera lägre pensionsålder för vare sig
kvinnliga befattningshavare i allmänhet eller kvinnliga innehavare av

177

läkarbefattningar å hospitalsbanan, vidhölle de kvinnliga läkarkommitterade
yrkandet på samma pensionsålder för kvinnliga som för manliga
hospitalsläkare.

Frågan om de kvinnliga hospitalsläkarnas ställning har, såsom förut
framhållits, ännu ej varit föremål för statsmakternas prövning.

Kommunikationsverkens lönekommitté ägnade i sitt den 29 januari
1920 avgivna betänkande angående tjänstepension jämförelsevis långa
utrymme åt pensionsfrågans principiella sida. Då enligt dess förslag till
pensionsreglering för kommunikationsverken pensionen skulle utgöra 2/3
av slutlönen å billigaste ort inom vederbörande lönegrad, och då skilda
löneskalor utarbetats för män och kvinnor, måste därav följa, att för
kvinnorna även skulle gälla från männens numeriskt skiljaktiga pensionsunderlag.
Det av kommittén framlagda förslaget innebar vidare
för de kvinnliga befattningshavarna proportionsvis högre pensionsavgifter
än de för dem dittills utgående, vilket förklarades därav, att kostnaden
för kvinnornas pensionering på grund av deras tidigare avgångsålder
och högre medellivslängd bleve jämförelsevis hög. Kommittén framhöll
emellertid, att de nya grunderna för pensionering det oaktat skulle
för de kvinnliga befattningshavarna medföra avsevärda fördelar. Sålunda
hade för kvinnorna pensionsundeiåagens belopp blivit satta i
samma förhållande till avlöningen som för män, något som för åtskilliga
kategorier av kvinnliga befattningshavare medfört betydande förbättringar.
Kommitténs förslag innebure vidare gottgörelse för inbetalda
pensionsavgifter till befattningshavare, som utan rätt till tjänstepension
avgått före pensionsåldern, vilket vore av icke ringa betydelse
för kvinnliga befattningshavare, helst som dessa i stor utsträckning avginge
på grund av giftermål före pensionsålderns uppnående. Vad slutligen
pensionsåldern för de kvinnliga befattningshavarna beträffar innebar
kommitténs förslag ingen ändring i dittillsvarande bestämmelser eller
60 år för samtliga med undantag av rikstelefonister, för vilka pensionsåldern
satts till 55 år. Kn ifrågasatt höjning av pensionsåldern för
dessa senare hade kommittén icke kunnat biträda, sedan förslaget från
telegrafverkets sida med bestämdhet avstyrkts med den motivering, att det
nämnda befattningshavare åliggande arbetet fordrade en synnerligen
snabb uppfattningsförmåga och skarp hörsel, vilka egenskaper knappast
kunde påräknas hos personer i mera framskriden ålder. För de manliga
befattningshavarna föreslogs i regel eu betydligt högre pensionsålder
än för kvinnor i motsvarande eller närmast motsvarande befattning.

Till kommitterades betänkande hade samtliga representanter för

23—2U341B.

Kommuni
kationsvcrkens
lönekommittés

betänkande
29 januari
1920

178

personalen inom de av pensionsregleringen berörda verken fogat eu
reservation, vari yrkades, att övergången till det nya systemet för i tjänst
varande kvinnliga befattningshavare skulle göras mjukare genom någon
minskning av de försäkringstekniskt sett erforderliga pensionsavgifterna.

Vad av kommunikationsverkens lönekommitté föreslagits beträffande
pensionsbestämmelser för dessa verk blev sedermera föremål för en kungl.
proposition till 1920 års riksdag och av denna i allt väsentligt godkänt.

Familjepen- Administrationen av de civila tjänstinnehavarnes änke- och pupill sion*

pensionering har alltifrån den tid det statliga pensionsväsendet i vårt
änke-ochpu-^and erhållit ordnade former handhafts av civilstatens änke- och pupillpillkassa.
kassa. Det första reglementet för denna kassa fastställdes år 1826. Samtidigt
utfärdades också reglemente för civilstatens pensionsinrättning, som
hade att administrera det statliga pensionsväsendet i övrigt. I detta senare
reglemente intogs även en föreskrift, att delägare i pensionsinrättningen
skulle vara förbunden att jämväl deltaga i civilstatens änke- och
pupillkassa. När de civila tjänstinnehavarnas pensionering sedermera
ordnades genom 1907 års pensionslag, utarbetades även det nu gällande
reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa. De där fastställda avgifterna
äro så beräknade, att kostnaderna för de till efterlevande änkor
och barn utgående pensionerna helt täckas av de gjorda inbetalningarna.
Staten bidrager endast med administrationskostnaderna. Delaktighet i kassan
är obligatorisk för manliga ordinarie innehavare av civil statstjänst,
som icke äro anslutna till andra, för vissa speciella grupper av tjänstinnehavare
inrättade kassor för änke- och pupillpensionering. Däremot
äro kvinnor uttryckligen uteslutna från delaktighet i civilstatens änkeoch
pupillkassa. Icke heller till de övriga änke- och pupill kassor, som upprättats
för vissa grupper av befattningshavare i statens tjänst, har tillträde
annat än undantagsvis lämnats kvinnor, även om respektive specialgrupper,
såsom t. ex. fallet är med telegrafverkets personal, inrymma ett stort
antal kvinnor. Skälet härtill är väl närmast att söka dels däruti, att det
icke framstått såsom något samhällsintresse att bereda pensioner åt änkemän,
dels också däruti, att behovet av pensioner för kvinnliga tjänstinnehavares
efterlevande barn icke varit särdeles framträdande, så länge rätt
väsentliga hinder stått i vägen för gifta kvinnors anställande eller kvarblivande
i statstjänst. Någon ändring i det förhållandet att kvinnor äro
uteslutna från delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa synes icke
hava ifrågasatts vare sig av löneregleringskommittén eller av lärarlönenämnden.
Dessa kommittéers beräkningar rörande löne- och pensionsregle -

179

ring för kvinnliga tjänstinnehavare bygga på den förutsättningen, att bidrag
till familjepensionering icke skola lämnas av dessa tjänstinnebavare. Av
löneregleringskommittén angives sålunda i dess betänkande den 13 januari
1911 det förhållandet, att kvinnor äro befriade från avgifter till civilstatens
änke- och pupillkassa vara eu av orsakerna till att kvinnor ej
böra erhålla samma lön som män. För möjliggörande av likställighet i
lönehänseende föreslogs emellertid av eu reservant inom löneregleringskommittén
(medicinalrådet Bissmark, vilken tillkallats såsom särskild sakkunnig),
att avdrag, motsvarande männens avgifter för familjepensioneringen,
borde göras å kvinnliga tjänstinnehavares löner. Styrelsen för Akademiskt
bildade kvinnors förening framförde senare i skrivelse till konungen
av augusti 1913 den tanken, att ogift kvinna likaväl som ogift man
skulle kunna åläggas att inbetala stadgade avgifter till änke- och pupillkassan.
I händelse hon inginge äktenskap eller såsom änka kvarstode i
tjänsten och vid sin död efterlämnade oförsörjda barn, skulle dessa i
sådant fall komma i åtnjutande av understöd från kassan. Ett annat
skäl för kvinnors inträde i änke- och pupillkassan vore, att kassan i
motsatt fall bleve lidande på varje tjänst, som besattes med kvinnlig
innehavare. En liknande lösning av frågan föreslogs av de kvinnliga
läkarnas permanenta kommitté i dess skrivelse till medicinalstyrelsen av
den 11 november 1918. Kommitterade hänvisade till den möjligheten,
att frågan om familjepensioneringen lämpligast skulle kunna ordnas
genom en bestämmelse, att kvinnlig tjänstinnehavare med samma lön som
manlig erlade samma avgift som han till änke- och pupillkassan. Härigenom
skulle ingen minskning uppstå i de avgifter, sem i förhållande
till platsernas antal på försäkringstekniska grunder beiäknats inflyta till
kassan, och att motsvarande utdelning till kvinnlig tjänstinnehavares
familj ej komme att ske, borde ju ej innebära vare sig större rubbning
i kassans ekonomiska funktioner eller större orättvisa än vad som ägde
rum, då en manlig tjänstinnehavare avlede utan att efterlämna familj.
Skulle detta ej låta sig göra, ifrågasattes, huruvida icke från kvinnlig
tjänstinnehavares lön borde avdragas ett belopp, motsvarande avgiften
till änke- och pupillkassan, i likhet med vad sem skedde för tjänster, som
tillsattes på extra stat. Stadgande därom borde dock enligt kommitterades
förmenande få en sådan form, att intet statens prejudikat lör olika
löner för manlig och kvinnlig läkare kunde synas iöreligga.

Ett undantag från regeln att kvinnor äro uteslutna från delaktighet
i familjepensionering utgör emellertid folkskollärarkåren. När år 1875
reglemente första gången utfärdades lör folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
löreskrevs sålunda skyldighet för såväl manliga som kvinnliga

Folkskollärarnas

m. fl. änke
och pupill
pensionering.

180

lärare att vara delägare i kassan. År 1880 vidtogs härutinnan den förändringen,
att folkskollärarinnornas delägarskap blev frivilligt, men alltjämt
kvarstod dock möjligheten för kvinnlig lärare att på detta sätt
sörja för sina efterlevande barns pensionering. För delägare i småskollärarnas
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt fanns däremot icke familjepensionering
för vare sig män eller kvinnor anordnad.

Frågan om de kvinnliga kommunalanställda lärarnas familjepensionering
gjordes sedermera till föremål för ingående utredning dels av lärarlönenämnden,
dels av särskilda sakkunniga, som år 1918 tillsatts för utredning
av bl. a. frågan om småskollärares m. fl. pensionering.

Lärarlönenåmnden föreslog i sitt betänkande om änke- och pupillpensioneringen,
att rätten för kvinnlig folkskollärare att såsom delägare
inträda i kassan skulle upphöra, men att i stället sådan rätt skulle utan
anmälan och utan avgift tillkomma lärarinna, vars man vore död och som
hade barn under 21 års ålder. I motsats härtill föreslogo de nyssnämnda
sakkunniga skyldighet för kvinnliga lärare att deltaga i familjepensioneringen.
Efter att hava påpekat, att lärarinnorna i mycket ringa utsträckning
begagnat sig av den frivilliga anslutningen till änke- och pupillkassan
och förklarat detta vara beroende dels på de jämförelsevis höga avgifterna,
dels på att vederbörande i regel icke hade något omedelbart intresse av
delaktigheten vid den tidpunkt, då denna måste sökas, samt efter att
vidare hava framhållit, att lärarlönenämndens förslag, sedan de av nämnden
för kommunalanställda lärare föreslagna avlöningsprinciperna icke
blivit godtagna, måste anses vara ur räkningen, precisera de sakkunniga
sin egen ståndpunkt på följande sätt: »Vi hava ansett en annan väg för

denna frågas lösande vara att föredraga. Vi föreslå nämligen, att alla
kvinnliga lärare skola liksom de manliga vara skyldiga att erlägga familjepension
savgift och sålunda deras omyndiga barn berättigade till pension
vid deras frånfälle, oberoende av om fader lever eller ej. Enär här
ingen motsvarighet finnes till pension åt änka efter avliden manlig lärare
och enär giftermålsfrekvensen bland de kvinnliga lärarna är lägre än
bland de manliga, visar beräkningen, att de kvinnliga lärarnas familjepensionsavgift
kan sättas så lågt som till 1 % av familjepensionsunderlaget.
Sålunda skulle denna avgift med tillämpning av den från och
med år 1919 gällande lönereglering komma att uppgå för t. ex. en ordinarie
folkskollärarinna till 6 kr. 75 öre för år och för eu ordinarie småskollärarinna
till 5 kr. 48 öre för år. Från lärarinnornas sida torde vid
sådant förhållande någon befogad invändning mot vårt förslag, såsom
medförande för dem alltför betungande avgifter, ej kunna framställas.
För staten medför lärarinnornas medtagande i familjepensioneringen icke

181

någon kostnad.» Att kostnadsfrågan för staten icke spelade någon roll
berodde därpå, att de sakkunnigas förslag var byggt på den principen, att
delägarnas egna avgifter skulle betänka hela kostnaden för familjepensioneringen.

De sakkunnigas förslag om kvinnliga lärares familjepensionering
upptogs av Kungl. Maj:t i en proposition till 1919 års riksdag i samband
med förslag angående ombildning av vissa pensions- och ålderdomsunderstödsanstalter
till eu statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. I sitt till propositionen fogade uttalande till statsrådsprotokollet
uttalade föredragande departementschefen i fråga om familjepensioneringen
sin anslutning utan förbehåll till de sakkunnigas förslag. Att familjepensionering
på lämpligt sätt borde beredas jämväl för de kvinnliga lärarna,
därom hade egentligen icke olika meningar gjort sig gällande. Då emellertid
den dåvarande anordningen visat sig fullständigt ineffektiv och då
den av lärarlönenämnden förordade utvägen icke gärna torde komma i
fråga, syntes den enda lösningen vara att, såsom de sakkunniga föreslagit,
åter göra familj epensioneringen obligatorisk för lärarinnorna, men grunda
densamma på avgifter, som voro avpassade efter lärarinnornas försäkringstekniskt
konstaterade behov. Såsom de sakkunniga visat, skulle dessa
avgifter bliva så små, att de icke kunde anses betungande för lärarinnorna.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag vann i huvudsakliga delar riksdagens
bifall. Närmare föreskrifter i ämnet utfärdades av Kungl. Maj:t
den 31 december 1919 och intogos i reglementet för statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl. Bland kvinnliga yrkesgrupper, som
äro anslutna till denna anstalt, märkas sjuksköterskor och barnmorskor.
Det gäller alltså för dem liksom för folkskollärarinnorna, att de till anstalten
inbetala årsavgifter motsvarande 1 % av familjepensionsunderlaget,
genom vilka deras arvsberättigade egna barn tillförsäkras pension enligt
samma grunder, som gälla för manlig delägare i anstalten.

Kommitterades yttrande.

Gällande bestämmelser om pensionering av civila befattningshavare
i statens tjänst innehållas främst i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila befattningshavares rätt till pension. För befattningshavare
vid kommunikationsverken gälla numera särskilda bestämmelser enligt
lag den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vatten -

182

fallsverk. Därjämte har den allmänna pensionslagen förklarats icke äga
tillämpning i fråga om statsråds-, justitieråds- och regeringsrådsämbete,
civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa, lärarbefattning
vid folkskoleseminariernas övningsskolor samt befattning, som
är uteslutande prästerlig. Genom några i administrativ ordning utfärdade
bestämmelser hava särskilda föreskrifter meddelats i fråga om vissa
befattningar.

I fråga om pensionsrätt för innehavare av statsrådsämbete hava
särskilda bestämmelser icke utfärdats. Beträffande justitierådsämbete
gäller enligt kungl. skrivelsen till statskontoret den 28 juni 1907 särskild
bestämmelse angående pensionsbelopp och pensionsavgift samt att justitieråden
i övrigt skola vara underkastade bestämmelserna i den av riksdagen
antagna lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, och
enahanda föreskrift har enligt kungl. kungörelse den 26 maj 1909 erhållit
tillämpning i fråga om regeringsrättens ledamöter.

Enligt de för arméns och flottans pensionskassor gällande reglementariska
föreskrifter tillhöra vissa civila befattningshavare inom försvarsväsendet
nämnda pensionsinrättningar. Övningsskollärare vid statens
folkskoleseminarium och lärare vid statens småskoleseminarium tillhöra
enligt kungl. reglementet den 31 december 1919 statens anstalt för pensionering
av folkskollärare in. fl.

I fråga om pensionering av präster äro bestämmelser meddelade i
lagen den 9 december 1910 om emeritilöner för präster.

Då kommitterade nu hava att avgiva yttrande rörande grunderna
för pensioneringen av de kvinnliga statstjänarna, torde böra erinras om
det sedan åtskilliga år pågående arbetet för genomförande av vissa otvivelaktigt
ganska ingripande reformer med avseende å pensionsväsendet.
I sådant hänseende föreligger ett av särskilda sakkunniga utarbetat förslag
rörande det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. Yad
angår statstjänarnas egen pensionering, synas av åtskilligt att döma de
nya principer, vilka ligga till grund för 1920 års pensionslag för kommunikationsverken,
komma att huvudsakligen överföras även till pensionslagstiftningen
i övrigt, i vilken händelse 1907 års pensionslag i väsentliga
delar kommer att undergå ändring. De ändrade bestämmelser, som nu
av kommitterade föreslås till införande i sistnämnda lag, kunna därför
icke, i händelse av godkännande under den närmaste tiden, förväntas
erhålla mer än kort varaktighet.

183

Enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension gäller såsom huvudregel, att rätt att komma i åtnjutande
av hel pension inträder för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda
sextiosju levnadsår och trettiofem tjänstår samt för kvinnlig tjänstinnehavare
vid uppnådda sextio levnadsår och trettio tjänstår.

För åtskilliga befattningshavare har emellertid stadgats en lägre
pensionsålder än den, som alltså är den normala för statens civila befattningshavare.
Sålunda inträder enligt 5 § i nämnda lag rätt till hel
pension:

a) för kvinnlig befattningshavare, tillhörande sjukvårds- och ekonoinipersonalen
vid statens anstalter för sinnessjuka, samt för ämneslärarinna
vid blindundervisningsanstalterna: vid femtiofem levnads- och
tjugufem tjänstår;

b) för yrkesinspektris och kvinnlig assistent inom yrkesinspektionen:
vid sextio levnads- och tjugu tjänstår;

c) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat
i Ostasien eller Brasilien minst fem år, för mästerlots och lots samt för
manlig befattningshavare, tillhörande sjukvårdspersonalen vid statens
anstalter för sinnessjuka: vid sextio levnads- och trettio tjänstår;

d) för provinsialläkare: vid sextiotvå levnads- och tjugu tjänstår;

e) för fyriugenjör och verkmästare vid lotsstyrelsen, befälhavare å
lotsverkets ångfartyg Vega, å lotsverkets ångfartyg anställd maskinist och
uppbördsman, å fyrskepp anställd fyrmästare eller reservfyrmästare, fyrvaktare
och befälhavare eller reservfvrvaktare, fyrvaktare samt fyrbiträde,
manlig befattningshavare, tillhörande ekonomipersonalen vid statens anstalter
för sinnessjuka, bet jänta vid tullverkets kust- och gränsbevakning,
gymnastiklärare och musiklärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna, de vid blindundervisningsanstalterna
anställda lärare ävensom beridare vid hingstdepå: vid sextiotvå
levnads- och trettio tjänstår;

f) för förste provinsialläkare: vid sextiofem levnads- och tjugutre
tjänstår;

g) för yrkesinspektör och manlig assistent inom yrkesinspektionen
ävensom underinspektör, för bergmästare, gruvingenjör, sprängämnesinspektören
och inspektör över elektriska anläggningar för belysning eller
arbetsöverföring, för chefen för statens provningsanstalt samt avdelningschef
och förste avdelningsingenjör vid anstalten, för lärare vid universiteten,
karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan, gymnastiska
centralinstitutet, farmaceutiska institutet, tandläkarinstitutet, undervisningsanstalterna
för barnmorskor, veterinärinstitutet, Chalmers tek -

Pensiont

ålder

184

niska institut, fria konsternas akademi, musikaliska akademiens konservatorium,
skogshögskolan samt lantbruksinstitutet vid Ultuna och lantbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp, för folkskolinspektör, för föreståndare och
överassistenter vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
för avdelningsföreståndare vid statens skogsförsöksanstalt ävensom
för statskonsulenter i olika grenar av lanthushållningen samt länsveterinärer:
vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår;

h) för rektorer och lektorer vid tekniska fackskolor och tekniska
gymnasier: vid sextiofem levnads- och trettio tjänstår;

i) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, ämneslärare vid
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna
samt annan övningslärare vid sådan läroanstalt än de under e) särskilt
angivna ävensom för lärare vid skeppsgosseskola: vid sextiofem levnadsoch
trettiotre tjänstår;

k) för den manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna
och statens tvångsarbetsanstalter, maskinist och förman vid statens uppfostringsanstalt
å Bona, lotskapten, lotslöjtnant, överlots, å fast fyr anställd
fyrmästare, uppbördsfyrvaktare, fvrvaktare och fyrbiträde, landsfogde
och landsfiskal, betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, skogsförvaltare
vid universitetet i Uppsala och assistent hos honom samt skogvaktare
vid nämnda universitet, andra ämnes- och övningslärare vid statens
läroverk än de under e), g), h) och i) särskilt angivna ävensom statsgeologer,
lantbruksingenjörer och distriktslantmätare, förvaltande och bevakande
personal vid skogsstaten samt föreståndare och skogsråtta^ vid
statens skogsskolor, distriktschefer och distriktsingenjörer i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten ävensom observatörer, geodeter, kartografer, manliga
ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk samt förste aktuarie,
aktuarie, kartograf, manliga ritare ooh gi’avörer vid sjökarteverket: vid
sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår;

l) för chefen för lantbruksstyrelsen: vid sextiosju levnads- och tio
tjänstår såsom chef för nämnda styrelse;

in) för lantbruksinspektoren vid statens uppfostringsanstalt å Bona,
ledamöterna å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, byråchefen för lantbruksärenden
i lantbruksstyrelsen och lantbruksakademiens sekreterare,
tillika ledamot och sekreterare i styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet och ordförande i anstaltens nämnd: vid
sextiosju levnads- och tjugufem tjänstår.

I fråga om skyldighet att avgå från tjänsten stadgas i 6 § samma lag:

»Skyldighet att från tjänsten avgå inträder:

a) för innehavare av domarämbete vid fyllda sjuttio år eller, där

18f>

lian, efter att hava uppnått de i 5 § för rätt till hel pension stadgade
levnads- och tjänstår, oavbrutet under sex månader på grund av sjukdom
varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen;

b) för annan tjänstinnehavare vid uppnående av den i 5 § stadgade
levnadsålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att
från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet
anstå, därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på
ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre
än till fyllda sjuttio år;

c) för tjänstinnehavare, som icke uppnått den i 5 § stadgade levnadsålder,
där han, efter att under fem på varandra följande år i följd
av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara
för framtiden till tjänstgöring oförmögen;

d) för tjänstinnehavare, som träffats av olycksfall i tjänsten, där
olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.

Befinnes tjänstinnehavare vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga
urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,
och har sådan tjänstinnehavare tillika antingen, där enligt
5 § rätt till hel pension inträder vid sextiosju levnadsår, uppnått en
levnadsålder av minst sextiofem år, eller, där enligt samma paragraf rätt
till hel pension inträder vid sextiotvå år eller fråga är om läkare vid
hospital eller asyl för sinnessjuka eller förste provinsialläkare, som tillika
är provinsialläkare, uppnått en levnadsålder av minst sextio år, eller, där
fråga är om maskinist eller förman vid statens uppfostringsanstalt å Bona,
skogsförvaltare vid universitetet i Uppsala, assistent hos honom eller skogvaktare
vid nämnda universitet, tjänstinnehavare inom den förvaltande
eller bevakande personalen vid skogsstaten, föreståndare eller skogsrättare
vid statens skogsskolor, betjänte vid tullverkets lokalförvaltning eller de
i 5 § k) omförmälda tjänstemän vid lotsverket, rikets allmänna kartverk
och sjökarteverket, uppnått en levnadsålder av minst sextiotre år, eller
ock, där fråga är om yrkesinspektris, kvinnlig assistent inom yrkesinspektionen,
mästerlots eller lots, uppnått en levnadsålder av minst femtioåtta
år, äge Konungen, uppå därom av vederbörande myndighet gjord
framställning, förklara sådan tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå.»

I fråga om rätt till pension, som tillkommer tjänstinnehavare vid
avgång från tjänsten i de fall, som omförmälas i 6 §,‘ stadgas i 7 §
följande:

»Vid avgång från tjänst av anledning, som i 6 § d) sägs, utgår
hel pension med enahanda belopp, som det vid tiden för olycksfallet för
tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag.

24—203419.

186

Har tjänstinnehavare, som avgår på grund av någon av övriga i
6 § intagna bestämmelser, uppnått det i 5 § för rätt till hel pension
stadgade antal tjänstår, utgår till den tjänstinnehavare hel pension; i
annat fall vare han, därest tjänstårens antal icke understiger tio, berättigad
erhålla pension till avkortat belopp i förhållande till det mindre
antalet tjänstår; dock att vid avgång från tjänst av anledning, som i
6 § c) sägs, pensionen icke i något fall må understiga sjuttiofem procent
av hel pension.

Tjänstinnehavare, som vid uppnåendet av den i 5 § stadgade levnadsålder
icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad
till erhållande av pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande
av sådan, även om han på grund av stadgandet i 6 § h) tillätes att
kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders inträde.»

Enligt den för kommunikationsverkens ordinarie personal gällande
pensionslagen förstås med pensionsålder den levnadsålder, som för varje
befattning finnes angiven i en vid lagen fogad åldersförteckning. Denna
förteckning upptager i särskilda avdelningar dels för manliga tjänstemän
avsedda befattningar och dels för kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.
För manlig befattningshavare är den lägsta pensionsåldern 60 år och
den högsta 67 år. För kvinnliga befattningshavare är pensionsåldern 60
år med undantag för rikstelefonist vid telegrafverket, för vilken befattning
pensionsåldern är 55 år.

I fråga om pensionsrättens inträde stadgas i 21 §:

»Rätt till tjänstepension vid avgång från tjänsten tillkommer:

a) den, som uppnått för hans befattning stadgad pensionsålder,
under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår;

b) den, som träffats av olycksfall i tjänsten, därest olycksfallet
finnes för framtiden medföra oförmåga för tjänstemannen att behörigen
sköta sin befattning och han ej heller av vederbörande styrelse prövas
kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid verket; samt

c) den, som icke uppnått pensionsåldern men dock kan räkna minst
tio tjänstår, därest han till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra
fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes
för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin befattning och ej heller
av vederbörande styrelse prövas kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning
vid verket.»

Angående skyldighet att avgå från tjänsten stadgas i 22 § 1 mom.:

»Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för tjänsteman:

a) då han uppnått den för hans befattning stadgade pensionsåldern,
Konungen, eller, där Konungen ej tillsatt befattningen, vederbörande

187

styrelse likväl obetaget att låta anstå med avskedet, därest och så länge
tjänstemannen prövas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,
dock icke i något fall längre än till och med den månad, varunder
han fyller sjuttio år;

b) då han förklarats berättigad till pension enligt bestämmelserna
i 21 § b) eller c).» *

Beträffande rätten till pension innehåller lagen i övrigt:

23 §. 1. Beloppet av pension jämlikt 21 § a) (ålderspension) be stämmes

enligt följande grunder:

a) Innehar tjänstemannen minst 30 tjänstår och har han tillika
minst 30 avgiftsår, utgår hel pension. Denna utgör samma belopp som
summan av de för tjänstemannen vid tiden för hans avgång från tjänsten
gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag. För tjänsteman,
som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken
avgång äger rum, skall emellertid beloppet av hel pension utgöra medeltalet
av de pensionsunderlag, vilka under de senast förflutna tre åren
varit gällande för honom; och skall, därest sådan tjänsteman under någon
del av nämnda tid, utan att tillika innehava tjänst, som i denna lag
avses, innehaft annan statstjänst, med vilken rätt till pension är förenad,
pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid sådan tjänst innehafts,
varvid, om för sådan tjänst icke gäller något pensionsunderlag, i sådant
avseende skall beräknas det belopp, som bestämts såsom pension för
tjänsten.

b) Uppgår antalet av tjänstår eller av avgiftsår icke till 30, utgår
avkortad pension, vilken beräknas så, att densamma motsvarar beloppet
av hel pension minskat med V120 av statspensionsunderlaget för varje
full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30, och med
likaledes \/i2o av avgiftspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år,
varmed antalet avgiftsår understiger 30.

2. Tjänsteman, vilken vid uppnående av pensionsåldern icke kan
räkna 10 tjänstår och alltså då icke är berättigad till tjänstepension enligt
21 § a), må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan, även
om han på grund av stadgandet i 22 § 1 mom. tillätes kvarstå i tjänsten
efter pensionsålderns inträde.

24 §. Pension jämlikt 21 § b) (invalidpension) utgår med det
belopp, som motsvarar summan av de för tjänstemannen vid tiden för
olycksfallet gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag.

188

25 §. 1. Beloppet av pension jämlikt 21 § c) (sjukpension) bestämmes
enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder; dock utgår sådan
pension med lägst sjuttiofem procent av hel pension.

2. Vid tillämpning av bestämmelsen i 1 mom. gäller den inskränkningen,
att pensionen icke må i något fall överstiga den pension, som
tjänstemannen skulle hava erhållit, därest han kvarstått i befattningen
till pensionsålderns inträde.

26 §. Av tjänstepension jämlikt detta kapitel anses såsom avgiftspension,
vad som enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder skulle utgå,
därest hänsyn toges allenast till avgiftspensionsunderlaget och antalet
avgiftsår; återstoden av samma tjänstepension anses såsom statspension.

Alltsedan kvinnor erhållit tillträde till statstjänster, har i diskussionen
om deras pensionsförhållanden frågan om pensionsåldern intagit
det mest framträdande rummet. Snart nog framställdes önskemål om eu
utjämning av den olikhet, som i detta avseende införts mellan manliga
och kvinnliga befattningshavare. Även härutinnan har man av principiella
skäl velat hävda likställighetens berättigande, då man förmenat en
dylik åtskillnad icke kunna sakligt motiveras. Mindre vikt torde därvid
hava lagts vid den förmån, som för statstjänaren kan anses ligga däri,
att han under en längre tid har rätt att kvarstå i tjänst, då det givetvis
ur annan synpunkt kan innebära en fördel att vid jämförelsevis tidig
ålder erhålla pension. Det väsentliga skälet för yrkandet om lika pensionsålder
är otvivelaktigt att söka i det samband, som råder mellan
densamma och avlöningens bestämmande. Knappast från något håll
ifrågasättes det berättigade däri, att en för kvinnor fastställd tidigare
avgång ur tjänsten och därmed inträdande rätt till pension skall på ett
eller annat sätt ekonomiskt kompenseras. Denna kompensation kan
tydligen åstadkommas antingen genom ökade pensionsavgifter eller genom
minskad pension, i båda fallen eller vid en kombination av dem efter
en beräkning, som ställer dessa belopp i en riktig relation till den merkostnad
för kvinnornas pensionering, som uppkommer på grund av deras
tidigare avgångsålder. I vårt hittillsvarande allmänna pensionssystem
har emellertid ingendera av dessa utvägar tillitats. Såväl pensionsavgifterna
som pensionen äro beroende av pensionsunderlaget och utgå i
visst, för alla befattningshavare lika, förhållande till detta. Pensionsunderlaget
åter sammanfaller med lönen eller utgör en del av denna,
där ej i vissa fall särskilt pensionsunderlag bestämts. Den tidigare

pensioneringen för kvinnorna har därför blivit en faktor vid avlöningens
bestämmande; den förut nämnda kompensationen har vunnits i form
av lägre avlöning. Att de kvinnliga statstjänarnas avlöning varit lägre
än de manligas, har berott av flera orsaker, men till eu väsentlig del har
denna olikhet kunnat motiveras genom skillnaden i pensionsålder. Om
denna skillnad kan bringas att upphöra eller åtminstone minskas, måste
detta omedelbart återverka på de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsfråga;
det är därför naturligt, att frågan om den kvinnliga pensionsålderns
höjande spelat en viktig roll i strävandena att vinna likställighet
i löneavseende mellan manliga och kvinnliga befattningshavare.

Till grund för den nuvarande pensionslagstiftningens ståndpunkt
ligger ett antagande, att den med åren nödvändigt inträdande minskningen
i arbetskraft börjar tidigare hos kvinnor än hos män. Till stöd
för detta antagande hava åberopats dels allmänt fysiologiska grunder,
dels, och framför allt, den praktiska erfarenhet, som vunnits på skilda
arbetsområden.

Å den sida, där en för män och kvinnor gemensam pensionsålder
förordats, har man icke ansett sig kunna medgiva hållbarheten av de
skäl, som sålunda plägat anföras till förmån för den motsatta ståndpunkten.
Att av allmänt fysiologiska orsaker en nedgång i vitalitet och
arbetskraft skulle tidigare inträda hos kvinnor än hos män, har man betecknat
såsom en populär och småningom rotfast uppfattning, vilkens
giltighet icke kunde styrkas eller i varje fall icke vore styrkt med vetenskapens
auktoritet. Såsom ett starkt sannolikhetsskäl för att denna uppfattning
vore oriktig har bland annat erinrats om det välbekanta och
noggrant utredda förhållandet, att livslängden i genomsnitt är större
för kvinnor än för män. Och vad angår den erfarenhet från kvinnoarbetet
i statens tjänst, som åberopats såsom bevis för nödvändigheten
av en lägre pensionsålder för kvinnor, har man väl medgivit, att denna
erfarenhet i vissa avseenden kunnat giva stöd för ett antagande i nämnda
riktning, men ingalunda, att den därför borde anses vägledande, då frågan
gäller nya arbetsområden och förbättrade arbetsförhållanden för kvinnorna.
De statsanställda kvinnorna — har det sagts — hade hittills varit så gott
som uteslutande hänvisade till de lägre tjänsterna med deras oftast mekaniska
sysslor, vilka i motsats till arbetet i högre uppgifter verka nedtryckande
på spänstigheten. Deras löner hade väsentligt understigit männens i
motsvarande ställning och över huvud hållits å ett sådant plan, att flertalet
av dem måste försaka tillfällena till vila efter arbetet i tjänsten
och även måttliga anspråk på bekvämlighet i det dagliga livet. Härav

härleddes naturligt eu överansträngning, vilken medförde behov av en
tidigare pensionering. Med hänsyn till dessa för de statsanställda kvinnorna
ogynnsamma förhållanden måste en jämförelse med de manliga
befattningshavarna giva ett mindre tillförlitligt resultat. För de högre
tjänsterna funnes över huvud icke någon verklig erfarenhet att bygga på.

Kommitterade hava genom utsändande av skriftliga frågor sökt
vinna kännedom om den uppfattning, som med avseende å pensionsålderns
höjande råder hos de statsanställda kvinnorna. Av svaren har framgått,
att meningarna äro tämligen delade, om ock en något övervägande stämning
torde finnas för införande av lika pensionsålder. Dock har härvid
uppmärksamheten huvudsakligen varit riktad på de nuvarande kvinnliga
befattningarna. Med hänsyn till de statstjänster, till vilka kvinnor nu
skulle beredas tillträde, torde bland kvinnorna förefinnas en utbredd
mening till förmån för lika pensionsålder. Beträffande de nuvarande
kvinnliga tjänsterna hava från flera håll uttalats sympatier för ett redan
tidigare i denna fråga framfört förslag, att pensionsåldern bör vara gemensam
för män och kvinnor, men att, på samma gång ett stadgande
härom införes, en vidsträcktare rätt till förtidspensionering hör medgivas.
I sistnämnda hänseende har framhållits, att då kvinnliga befattningshavare
för närvarande ofta komma i tjänst vid en tidig ålder, stundom
redan vid sjutton eller aderton år, och följaktligen vid avgången kunna
räkna ett ansenligt större antal tjänstår än det för erhållande av hel
pension föreskrivna, det icke vore obilligt, om vid beräkning av förtidspension
de övertaliga tjänståren finge i viss utsträckning kompensera felande
levnadsår. Bland de olika alternativa förslag, som i öviägt framkommit,
kan anmärkas en från ett par håll gjord hemställan, att nuvarande
föreskrifter om pensionsålder måtte ersättas av en bestämmelse om
trettio tjänstår såsom grund för pensionsrätt, även om stadgad levnadsålder
ej uppnåtts. Från några håll har gemensam pensionsålder förordats
endast under förutsättning, att principen lika lön i samma befattning
vinner godkännande. I vissa av svaren har uttalats obenägenhet för höjning
av den nuvarande allmänna pensionsåldern för kvinnor, 60 år,,i
andra har detta ålderstal betecknats såsom det högsta, vilket bör ifrågakomma,
och i ännu andra har för vissa särskilda tjänster förordats eu
lägre pensionsålder, såsom för befattning med maskinskrivningsarbete och
för lärarbefattningar i gymnastik samt i sång och musik.

Under den diskussion, som förekommit i fråga om den kvinnliga
pensionsåldern, har stundom yttrats den uppfattning, att den nuvarande
allmänna pensionsåldern för män vore för hög och att fördenskull frågan

191

borde kunna lösas på eu medelväg genom att pensionsåldern sattes gemensam
för män och kvinnor vid 65 år.

Då kommitterade haft att för egen del taga ståndpunkt till frågan
om pensionsåldern, har det till en början synts ligga helt och hållet
utanför deras uppdrag att taga under bedömande, huruvida den nuvarande
för manliga befattningshavare stadgade pensionsåldern av 67 år
kan anses ur olika synpunkter lämpligt avvägd. Att bygga förslaget om
den kvinnliga pensionsåldern på eu eventuell nedsättning av den manliga
har därför icke kunnat ifrågakomma. Ej heller hava kommitterade kunnat
upptaga den under förutsättning av lika pensionsålder framförda tanken
på införande av utsträckt befogenhet för befattningshavare att i förtid
avgå med nedsatt pension. En dylik anordning, vilken skulle motiveras
därmed, att den normala pensionsåldern eventuellt kunde visa sig
vara för hög för kvinnorna, kan nämligen enligt kommitterades uppfattning
såsom allmän regel för statsförvaltningen i dess helhet icke anses
tillfredsställande ur tjänstens synpunkt. Det individuella intresset skulle
därmed ofta komma att tillgodoses på bekostnad av det allmänna. Lägges
det i den enskilde befattningshavarens hand att avgöra, när den
rätta tiden för avgång ur tjänsten skall anses inne, skulle följden säkerligen
bliva den, att åtskilliga i verkligheten uttjänta befattningshavare
komme att kvarstå alltför länge. Även om givetvis eu dylik befogenhet
skulle i lika mån tillkomma manliga och kvinnliga befattningshavare,
synes det icke vara lämpligt att införa densamma utan annan särskild
orsak än för att kunna så att säga försöksvis medgiva de kvinnliga statstjänarna
samma allmänna pensionsålder som de manliga. Den fråga,
som nu skall besvaras, kan alltså enligt kommitterades mening allenast
gälla, huruvida den allmänna pensionsåldern för kvinnor bör bestämmas
till den nuvarande manliga, 67 år, eller eventuellt, huruvida den bör behållas
oförändrad vid 60 år eller sättas till något år mellan 67 och 60.

Såsom en allmän utgångspunkt vid bedömandet av denna fråga
lärer kunna anses, att en olikhet i pensionsålder snarast måste betraktas
såsom en olägenhet, i synnerhet om manliga och kvinnliga befattningshavare
i allt väsentligt bliva likställda i övrigt. Det gäller härvid icke den
enes eller den andres enskilda intresse. Det måste ur tjänstens synpunkt
framstå såsom önskvärt, att av två innehavare av samma befattning den
ene icke skall på förhand förklaras skyldig att lämna tjänsten tidigare
än den andre. Stort avseende måste också fästas därvid, att man i utlandet
endast undantagsvis funnit behov av en lägre pensionsålder för

192

kvinnor, även om därvid bör beaktas, att i vissa fall endast tjänståren

hava betydelse för pensionsrätten, och att, där vissa levnadsår bestämts

för rätten att avgå med pension, denna ålder flerstädes är något lägre än
hos oss.

Vid övervägande av de synpunkter, som tidigare anlagts på denna
fråga, har det synts kommitterade nödvändigt att helt lämna åsido de teoretiska
betraktelser, som framställts angående kvinnornas större eller mindre
förmåga av uthållighet i tjänsten över en viss åldersgräns. Med hänsyn
till vad i detta avseende förekommit torde omdömet icke kunna bliva
annat, än att detta fysiologiska problem ännu måste lämnas öppet och
att skälen för vare sig den ena eller för den andra ståndpunkten i denna
tvistefråga icke äro tillräckligt övertygande, för att de skulle kunna läggas

till grund för ett avgörande av spörsmålet om den allmänna pensions åldern

för kvinnor.

Det är sålunda enligt kommitterades uppfattning uteslutande erfarenheten,
som bör fälla utslaget vid valet mellan eu högre och en lägre
pensionsålder. Den utländska pensionslagstiftningens ståndpunkt är visserligen,
såsom förut anmärkts, förtjänt av synnerligt beaktande, då den
helt naturligt måste uppfattas såsom resultat av en erfarenhet, som vunnits
på andra håll. Och då dessa resultat i stort sett synas sammanstämma,
kan onekligen en viss sannolikhet anses tala för att fastställandet av lika
pensionsålder för män och kvinnor skett med stöd av en mera allmängiltig
erfarenhet om lika förutsättningar för båda könen i det avseende,
varom nu är fråga. Av en jämförelse med förhållandena i utlandet torde
dock i detta fall icke böra dragas alltför bestämda slutsatser. Bortsett från
vissa ej oväsentliga olikheter med vår nuvarande allmänna pensionslagstiftning,
saknas tillräcklig kännedom, huruvida över huvud taget tjänsteförhållandena
i dessa länder kunna obetingat jämställas med våra. Den
föreliggande frågan lärer därför böra prövas huvudsakligen med ledning
av förhållandena i vårt eget land.

Utgår man således från den erfarenhet, som för närvarande hos
oss föreligger i fråga om de statsanställda kvinnornas arbetsförhållanden,
synes det icke kunna betvivlas, att inom ledningen på olika arbetsområden
en övervägande mening ställer sig ganska bestämt avvisande för
tanken att nu höja den kvinnliga pensionsåldern till överensstämmelse
med den manliga, åtminstone såvitt angår de nuvarande kvinnliga befattningarna.
I detta sammanhang må erinras, att vid 1918 års pensionsreglering
för lärarpersonalen vid vissa undervisningsanstalter pensionsåldern
för kvinnliga ämneslärare först efter åtskillig tvekan höjdes till 60 år,

medan pensionsåldern för manliga ämneslärare vid de allmänna läroverken
och seminarierna fastställdes till 65 är. Det skall icke bestridas, att,
såsom det gjorts gällande, den obenägenhet mot eu höjning av den kvinnliga
pensionsåldern, som sålunda framträtt, tilläventyrs i viss mån kan
hava sin orsak i förhållanden, vilka med eu förbättring av de kvinnliga
statstjänarnas ställning kunna komma att förändras, och att det därför
kan finnas fog för antagandet, att kvinnorna särskilt i de högre befattningarna
skola kunna kvarstå i tjänsten lika länge som männen. Men
detta är dock icke något mer än ett antagande, och att därpå för närvarande
grunda en allmän regel om lika pensionsålder synes icke vara tillrådligt.
Över huvud måste alla bestämmelser om pensionsålder verka i
viss mån godtyckligt, då de kunna inrymma endast jämförelsevis små
latituder för en av omständigheterna i enskilda fall påkallad tidigare
eller senare avgång från tjänsten. Då ett lämpligt genomsnittstal måste
fastställas såsom allmän eller normal avgångsålder, ligger det uppenbarligen
i tjänstens intresse att vid tvekan mellan ett högre och ett lägre tal det
senare kommer att väljas. Visar det sig sedermera, att därvid ett misstag
förelupit eller att en modifikation kan vara på sin plats, står säkerligen
ändring vida lättare att vinna, om man har att gå från ett lägre
tal till ett högre än tvärtom. Med denna uppfattning lärer det vara
klart, att kommitterade vid den nu förestående utvidgningen av kvinnornas
arbetsområde inom statstjänsten icke kunna förorda en så avsevärd
höjning av den nuvarande allmänna pensionsåldern som från 60 år till
67 år. Sedan kvinnor i tillräcklig utsträckning blivit prövade i sådana
befattningar, från hvilka de nu äro uteslutna, och i allmänhet ett större
jämförelsematerial än det nuvarande finnes att tillgå, skall det visa sig,
huruvida olikheten i pensionsålder kan helt och hållet avlägsnas. Framgår
av någon tids erfarenhet, att det övervägande antalet kvinnliga befattningshavare
vid avgångsåldern ännu besitter full tjänstduglighet,
ligger däri en anledning att ånyo överväga frågan om pensionsåldern.
För övrigt kan med en lägre pensionsålder en prövning av kvinnornas
uthållighet och arbetsförmåga i tjänsten komma till stånd även därigenom,
att enligt gällande bestämmelser Kungl. Maj:t äger låta med avsked anstå
för befattningshavare, som vid uppnådd pensionsålder finnes fortfarande
kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna.

Såsom ovan antytts, måste det betraktas såsom den i och för sig
mest önskvärda lösningen av frågan om pensionsåldern, att även i detta
avseende likställighet må kunna införas mellan manliga och kvinnliga
befattningshavare. Då kommitterade funnit sig förhindrade att för när 25—203419.

194

varande tillstyrka en så vittgående förändring som denna, har det därför
måst framstå såsom angeläget att undersöka, huruvida nu åtminstone ett
steg kunde tagas i riktning mot det angivna målet. Det har synts kommitterade
som om skillnaden i den normala avgångsåldern utan olägenhet
för tjänsten borde kunna bestämmas till fem år i stället för nuvarande
sju år. Förutom vissa av de skäl, som från olika håll anförts till förmån
för en längre gående höjning av pensionsåldern, torde beträffande den
av kommitterade sålunda intagna ståndpunkten kunna åberopas det förändrade
läge, i vilket även denna speciella fråga får anses inträda, om
i enlighet med kommitterades förslag likställighet kommer att råda mellan
män och kvinnor med avseende å såväl behörigheten att innehava statstjänst
som rätten till avlöningsförmåner. En dylik likställighet synes
nämligen kräva, att ej heller i nu förevarande hänseende större olikhet
upprätthålles, än som nödvändigt påkallas av den försiktighet, med vilken
man efter vad ovan framhållits här bör framgå. Efter övervägande av de
omständigheter, som härvid inverka, hava kommitterade kommit till den
uppfattning, att även med iakttagande av nödig varsamhet hinder icke
bör anses möta för att föreslå en höjning av den normala pensionsåldern
för kvinnor från 60 till 62 år.

I de fall, då enligt bestämmelserna i 5 § i 1907 års pensionslag särskild
lägre pensionsålder är fastställd för vissa befattningshavare, bör
givetvis den allmänna pensionsåldern för kvinnlig befattningshavare reduceras
på motsvarande sätt. Dock har beträffande de i nämnda lag avsedda
tjänsterna den allmänna regeln om fem års lägre pensionsålder för kvinnlig
än för manlig innehavare av samma befattning endast i ett fall ansetts
böra medföra, att i berörda särskilda fall för kvinnlig befattningshavare
skulle fastställas lägre pensionsålder än 60 år. Om behovet av en lägre
pensionsålder för kvinnor anses motsvara en åldersskillnad av fem år vid
högsta pensionsålder för män, eller 67 år, följer därav naturligtvis icke
med nödvändighet, att samma skillnad bör upprätthållas även i de fall,
då för män fastställts en lägre pensionsålder än 67 år. Den nedre åldersgränsen
för kvinnor har synts lämpligen kunna sättas till 60 år. Det
undantag, som härutinnan föreslagits, gäller kvinnliga befattningshavare,
tillhörande sjukvårdspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka, vilka
befattningshavare på grund av tjänstens särskilt ansträngande beskaffenhet
ansetts böra bibehållas vid den nuvarande pensionsåldern 55 år. I
enlighet med den uppfattning, sålunda uttalats, hava kommitterade utarbetat
förslag till ändring i 5 § i 1907 års pensionslag.

Den enligt nuvarande 6 § i samma lag innehavare av domarämbete
medgivna lätt att kvarstå i tjänsten till fyllda 70 år har ansetts icke

195

påkalla någon särskild bestämmelse om lägre pensionsålder för kvinnlig
innehavare av sådant ämbete.

Den skyldighet till förtidig avgång från tjänsten, som .avses i (1 §
sista stycket, har föreslagits skola för kvinnlig befattningshavare inträda
i fall, då hennes pensionsålder är 62 år, vid uppnådda 60 år och i fall
då pensionsåldern är 60 år, vid uppnådda 58 år.

I fråga om pensionsåldern för kvinnlig befattningshavare enligt
pensionslagen för kommunikationsverken föreslå kommitterade i enlighet
med ovan angivna grunder ändrad lydelse av 19 § i nämnda lag i syfte
att för kvinnlig befattningshavare i regel skall gälla eu pensionsålder,
som med fem år understiger den för manlig innehavare av samma befattning
stadgade. I följd härav skulle den allmänna pensionsåldern för
kvinnor höjas till 62 år och pensionsåldern i de fall, då densamma för
manlig befattningshavare understiger 67 år, för kvinnor fastställas till
60 år. I fråga om befattningar, vilka i den vid samma lag fogade åldersförteckningen
upptagits under rubriken »för kvinnliga tjänstemän avsedda
befattningar», förorda kommitterade, att för innehavare av rikstelefonistbefattning
den nuvarande pensionsåldern, 55 år, bibehålies, samt att för
vaktföreståndare och första vaktföreståndare vid telegrafverket samt kvinnlig
ritare ävenledes bibehålies nuvarande pensionsålder, 60 år. Denna
sistnämnda pensionsålder bör enligt jämförelse med de manliga befattningarna
telegrafassistent och förste telegrafassistent samt telegrafkommissarie
av klass o och 4 gälla även för de kvinnliga befattningarna
telegrafist, första telegrafist och telegrafkommissarie av klass 5 och 6.

För övriga i åldersförteckningen under nämnda rubrik upptagna befattningar
har pensionsåldern synts böra höjas till den enligt förslaget såsom
normal för kvinnliga befattningshavare angivna eller 62 år. I

I samband med frågan om de kvinnliga statstjänarnas avlönings- Pensionsavförhållanden
har erinrats, att under förutsättning av lika lön i samma 9ifler''
befattning med nuvarande pensionsbestämmelser statens kostnad för pensionering
skulle komma att ställa sig högre i fråga om kvinnlig befattningshavare
än i fråga om manlig. Orsakerna härtill äro den lägre pensionsåldern
och det lägre antalet föreskrivna tjänstår för kvinnlig befattningshavare
samt den högre kvinnliga medellivslängden. Av skäl, som
i nämnda sammanhang angivits, hava kommitterade ansett den merkostnad,
som uppstår även med de av kommitterade föreslagna höjningarna
av den kvinnliga pensionsåldern, böra på lämpligt sätt kompenseras
vid ordnandet av de kvinnliga statstjänarnas pensionsförhållanden.

196

På sätt i deri av doktor Palmqvist verkställda, såsom bilaga till
detta betänkande fogade utredningen påvisats, förekommer i fråga om
de kvinnliga statslån ärna eu särskild omständighet, vilken verkar i
motsatt riktning till de faktorer, vilka medföra en fördyring av kvinnornas
pensionering. På grund av den högst betydliga avgång från tjänsten
före pensionsåldern, vilken med anledning av giftermål förekommer bland
de statsanställda kvinnorna, gör staten eu direkt vinst genom de pensionsavgifter,
vilka inbetalats före avgången och för vilka någon gottgörelse
ej lämnas. Det kunde då ifrågasättas att låta denna omständighet i den
mån, den kan tillförlitligt beräknas, utjämna någon del av den fördyring,
som framkallas av ovannämnda orsaker. Kommitterade hava emellertid
ansett hänsyn icke böra tagas till denna omständighet i samband
med de förändringar i pensionslagstiftningen, som påkallas med anledning
av lika-lönsprincipens genomförande. Enligt 1920 års pensionslag
för kommunikationsverken, 12 §, skall nämligen, om tjänsteman avgår
från statstjänst utan att vara berättigad till tjänstepension, kapitalvärdet
av de av honom erlagda pensionsavgifterna inbetalas till pensionsstyrelsen
för beredande åt honom av pension jämlikt lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring. Befattningshavare, som avgår före
pensionsåldern utan att tillträda annan statstjänst, går således, om bestämmelserna
i nämnda lag äga tillämpning, icke förlustig de av honom
erlagda pensionsavgifterna. Enligt 1907 års civila pensionslag gottgöras
visserligen varken på nämnda sätt eller annorledes erlagda pensionsavgifter
den befattningshavare, som avgår från tjänsten utan att äga pensionsrätt.
Men då det av åtskilliga omständigheter att döma torde få
anses antagligt, att i fråga om de befattningshavare, vilka äro underkastade
1907 års lag, i en nära framtid en övergång kommer att ske till
det system, som införts genom pensionslagen för kommunikationsverken, har
det icke synts lämpligt att grunda några nya bestämmelser på vad i
detta avseende linnes stadgat i 1907 års lag.

I fråga om det antal tjänstår, som erfordras för rätt till oavkortad
pension, gäller enligt 1907 års lag, att för kvinnlig befattningshavare
genomgående stadgats ett lägre sådant antal än för manlig,
men enligt pensionslagen för kommunikationsverken, att antalet
är detsamma för manlig och kvinnlig tjänsteman. Kommitterade hava
härutinnan föreslagit den ändring i 1907 års lag, att, oavsett skillnad i
pensionsålder, antalet tjänstår skall bestämmas lika för kvinnlig och för
manlig befattningshavare. Enligt förslaget kommer skillnaden mellan
den manliga och den kvinnliga pensionsåldern att minskas; i stället för
att den enligt nuvaxvande bestämmelser i allmänhet är sju år, blir den

107

enligt förslaget normalt fem år. Då många kvinnliga befattningshavare
inträda i tjänst vid så tidig ålder, att de vid avgången räkna lika många
tjänstår som de för manliga tjänstemän i regel stadgade, skulle det otvivelaktigt
innebära en orättvisa mot dessa kvinnor, om i följd av ett
stadgande i lagen om kortare erforderligt antal tjänstår deras pensionsunderlag
skulle minskas eller deras pensionsavgifter ökas. Det har därför
synts innefatta en större möjlighet till individuell rättvisa i detta avseende,
om ett lika antal tjänstår bestämmes för manlig och kvinnlig
innehavare av samma befattning. De kvinnor, vilka vid inträde i pensionsåldern
icke kunna räkna det föreskrivna antalet tjänstår, erhålla då
avkortad pension enligt de i pensionslagen angivna reglerna. Vid bifall
till kommitterades förslag i denna del skulle således en av orsakerna
till merkostnaden för pensioneringen av kvinnliga befattningshavare
bortfalla.

Då frågan vidare gäller, huru en kompensation lämpligen skall
beredas för den lägre kvinnliga pensionsåldern och den högre kvinnliga
medellivslängden, erbjuda sig två olika utvägar. Antingen kan kompensationen
vinnas genom att för kvinnlig befattningshavare fastställes ett
lägre pensionsunderlag än för manlig med därav följande minskning av
pensionen, eller ock kan det särskilda tillskott till pensioneringskostnaden,
som bör erläggas av den kvinnliga befattningshavaren, uttagas i
form av en högre pensionsavgift. Kommitterade hava funnit det
senare sättet vara att föredraga. Att avsevärt nedsätta pensionen för
kvinnlig befattningshavare har synts olämpligt dels på grund därav, att
pensionerna i allmänhet icke äro tillmätta högre än som för en någorlunda
bekymmerfri ålderdom är erforderligt, och dels av den anledning,
att en genomgående olikhet i pensionsbeloppens storlek icke kan anses
stå i överensstämmelse med den avlöningsprincip, vars genomförande utgör
förutsättningen för de nu ifrågasatta förändringarna i pensionshänseende.
Genom den högre pensionsavgift, som alltså skulle komma att åligga den
kvinnliga befattningshavaren, i förening med den avgift, som föreslås
skola utgå för pupillpensionering, vinnes därjämte, på sätt vid behandlingen
av lönefrågan anmärkts och närmare framgår av de vid doktor
Palmqvists utredning fogade tabellerna, en önskvärd jämvikt i förhållandet
mellan manliga och kvinnliga statstjänares behållna löner.

Enligt den av doktor Palmqvist verkställda utredningen, till
vilken kommitterade i detta avseende få hänvisa, bör, under förutsättning
av lika lön och den olikhet i pensionsålder, som av kommitterade
föreslagits, pensionsavgiften för kvinnliga befattningshavare i förhållande
till pensionsavgiften för manlig innehavare av samma befatt -

198

Pensionering
av
kvinnlig
befattnings
havares efterlevande

anhöriga.

ning ökas med 10 % jämte ytterligare 25 % för varje år, varmed pensionsåldern
understiger den för manlig befattningshavare stadgade. Det
förra procenttalet motsvarar den ökade kostnad, som betingas av den
högre kvinnliga medellivslängden, det senare procenttalet den merkostnad,
som beträffande olika tjänster uppkommer på grund av olikheten i
pensionsålder.

I enlighet med det resultat, som sålunda framgått av nämnda utredning,
hava kommitterade utarbetat förslag till erforderliga ändringar
i 10 § i 1907 års civila pensionslag samt 28 § i pensionslagen för
kommunikationsverken. Dessa ändringsförslag, vilka vila på den förutsättning
att principen lika lön i samma befattning erhåller tillämpning
vid avlöningens och därmed också pensionsunderlagets fastställande,
avse följaktligen icke sådana tjänster, vilka reserverats för kvinnor.
För innehavare av dylik tjänst skall alltså enligt förslaget pensionsavgift
fortfarande utgå enligt nu gällande grunder.

Då enligt kommitterades förslag det för olika befattningar såsom
villkor för pensionsrätt stadgade antalet tjänstår blir lika för manlig och
kvinnlig befattningshavare, har det synts icke böra möta hinder att i
1907 års pensionslag införa uttrycket »pensionsålder» i samma bemärkelse
som i pensionslagen för kommunikationsverken, d. v. s. såsom liktydigt
med den levnadsålder, vid vilken befattningshavare är skyldig avgå
från tjänsten.

Motsvarande ändringar torde böra införas i de bestämmelser, vilka
avse civila befattningshavares pensionsrätt i arméns och flottans pensionskassor,
ävensom i reglementet för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl., såvitt angår övningsskollärare vid statens folkskoleseminarium
och lärare vid statens småskoleseminarium.

Någon obligatorisk pensionering av kvinnliga statstjänares efterlevande
anhöriga har hittills icke kommit till stånd i vårt land. För
kvinnliga folkskollärare och vissa andra kommunalt anställda kvinnliga
befattningshavare har en dylik pensionering införts, såvitt angår efterlevande
barn. Denna pensionering besörjes av statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl.

Kommitterade hava för sin del ansett riktigt och lämpligt att kvinnlig
befattningshavare i statstjänst under samma förutsättningar som manlig
befattningshavare ålägges skyldighet att sörja för pensionering av
efterlevande barn. Däremot hava kommitterade icke funnit skäl föreslå
pensionering av efterlevande make till kvinnlig befattningshavare, då något
behov av sådan pensionering sällan torde föreligga och för övrigt den

199

allmänna uppfattningen lärer ställa sig tämligen främmande för införande
av en dylik änklingspensionering.

Beträffande de pensionsavgifter, som det bör åligga kvinnlig befattningshavare
att gälda för pupillpensioneringen, få kommitterade hänvisa
till förutnämnda utredning av doktor Palmqvist. Av densamma
framgår, att berörda avgift bör beräknas till 1 “/• av det för befattningen
gällande familjepensionsunderlag eller delaktighetsbelopp.

Den nu ifrågasatta pupillpensioneringen torde böra äga rum i de
för olika områden av statstjänsten inrättade änke- och pupillkassorna,
främst i civilstatens änke- och pupillkassa. Enligt de för denna sistnämnda
kassa gällande reglementariska bestämmelser är emellertid kvinna
utesluten från att vara delägare i kassan. Förslaget förutsätter sålunda,
att erforderlig ändring i nämnda bestämmelser kan åvägabringas. Detsamma
gäller också övriga änke- och pupillkassor i den mån de hittills
icke stått öppna för kvinnliga delägare eller där åtminstone delägarskap
för kvinnlig tjänsteman icke varit obligatoriskt.

I vårt land saknas för närvarande särskild bestämmelse för det
fall, att kvinnlig befattningshavare är berättigad till såväl tjänstepension
som änkepension. I Norge, där jämväl änklingspensionering är införd,
samt i Danmark inträder vid dylikt sammanträffande av pensionsrätt en
viss reduktion av pensionsbeloppen. Då i vårt land pensioneringen av
efterlevande anhöriga, frånsett pensionsinrättningarnas förvaltningskostnader,
uteslutande eller till övervägande del bestrides av statstjänarna
själva, har det synts kommitterade icke böra ifrågakomma att för angivna
fall indraga eller nedsätta de pensionsbelopp, vilka motsvara i
föreskriven ordning erlagda avgifter.

I enlighet med vad ovan anförts få kommitterade framlägga följande
förslag till vissa ändringar i gällande pensionslagar.

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 5, 6 och 10 i lagen den 11 okt. 1907 angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension.

5 §•

Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:

A) för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextiosju levnadsår
och trettiofem tjänstår;

200

dock att sådan rätt inträder:

a) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat
i Ostasien eller Brasilien minst fem år, för mästerlots och lots samt för
befattningshavare, tillhörande sjukvårdspersonalen vid statens anstalter
för sinnessjuka: vid sextio levnads- och trettio tjänstår;

b) för provinsialläkare: vid sextiotvå levnads- och tjugu tjänstår;

c) för fyringenjör och verkmästare vid lotsstyrelsen, befälhavare å
lotsverkets ångfartyg Vega, å lotsverkets ångfartyg anställd maskinist och
uppbördsman, å fyrskepp anställd fyrmästare eller reservfyrmästare, fyrvaktare
och befälhavare eller reservfyrvaktare, fyrvaktare samt fyrbiträde,
befattningshavare, tillhörande ekonomipersonalen vid statens anstalter för
sinnessjuka, be tjänte vid tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare
och musiklärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna, de vid blindundervisningsanstaltema
anställda lärare ävensom beridare vid hingstdepå: vid sextiotvå levnadsoch
trettio tjänstår;

d) för förste provinsialläkare: vid sextiofem levnads- och tjugutre
tjänstår;

e) för yrkesinspektör och assistent inom yrkesinspektionen ävensom
underinspektör, för bergmästare, gruvingenjör, sprängämnesinspektören
och inspektör över elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring,
för chefen för statens provningsanstalt samt avdelningschef och
förste avdelningsingenjör vid anstalten, för lärare vid universiteten, karolinska
mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet,
farinaceutiska institutet, tandläkarinstitutet, undervisningsanstalterna
för barnmorskor, veterinärinstitutet, Chalmers tekniska institut,
fria konsternas akademi, musikaliska akademiens konservatorium, skogshögskolan
samt lantbruksinstitutet vid Ultima och lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp, för folkskolinspektör, för föreståndare och överassistenter
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
för avdelningsföreståndare vid statens skogsförsöksanstalt ävensom för
statskonsulenter i olika grenar av lanthushållningen samt länsveterinärer:
vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår;

f) för rektorer och lektorer vid tekniska fackskolor och tekniska
gymnasier: vid sextiofem levnads- och trettio tjänstår;

g) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, ämneslärare
vid allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminariema
samt annan övningslärare vid sådan läroanstalt än de under c)
särskilt angivna ävensom för lärare vid skeppsgosseskola: vid sextiofem
levnads- och trettiotre tjänstår:

201

h) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna och statens
tvångsarbetsanstalter, maskinist och förman vid statens uppfostringsanstalt
å Bona, lotskapten, lotslöjtnant, överlots, å tast fyr anställd fyrmästare,
uppbördsfyrvaktare, fyrvaktare och fyrbiträde, landsfogde och landsfiskal,
be tjänte vid tullverkets lokalförvaltning, skogsförvaltare vid universitetet
i Uppsala och assistent hos honom samt skogvaktare vid nämnda universitet,
andra ämnes- och övningslärare vid statens läroverk än de under
c), e), f) och g) särskilt angivna ävensom statsgeologer, lantbruksingenjörer
''och distriktslantmätare, förvaltande och bevakande personal vid
skogsstaten samt föreståndare och skogsrättare vid statens skogsskolor,
distriktschefer och distriktsingenjörer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten
ävensom observatörer, geodeter, kartografer, ritare och gravörer vid
rikets allmänna kartverk samt förste aktuarie, aktuarie, kartograf, ritare
och gravörer vid sjökarteverket: vid sextiofem levnads- och trettiofem

tjänstår; .

i) för chefen för lantbruksstyrelsen: vid sextiosju levnads- och tio

tjänstår såsom chef för nämnda styrelse;

k) för lantbruksinspektoren vid statens uppfostringsanstalt å Bona,
ledamöterna å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, byråchefen för lantbruksärenden
i lantbruksstyrelsen och lantbruksakademiens sekreterare,
tillika ledamot och sekreterare i styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet och ordförande i anstaltens nämnd: vid
sextiosju levnads- och tjugufem tjänstår; samt

B) för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextiotvå levnadsår
och trettiofem tjänstår;

dock att sådan rätt inträder:

för befattningshavare, tillhörande sjukvårdspersonalen vid statens
anstalter för sinnessjuka, vid femtiofem levnads- och tjugufem tjänstår;

i fråga om de under A) mom. b)—h) omförmälda tjänster vid
sextio levnadsår;

i fråga om de under A) mom. i) och k) omförmälda tjänster vid
sextiotvå levnadsår;

samt i fråga om de under A) mom. b)—k) omförmälda tjänster
vid det antal tjänstår, som för varje tjänst under samma mom. angives.

6 §•

Skyldighet att från tjänsten avgå inträder:

a) i fråga om domarämbete — — — — sjuttio år;

b) för annan — —--sjuttio år;

26—203410.

202

c) för tjänstinnehavare — — —--oförmögen;

d) för tjänstinnehavare----tjänstgöring.

Befinnes manlig tjänstinnehavare vara av sjukdom eller minskad
arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina
tjänståligganden, och har sådan tjänstinnehavare tillika antingen, där enligt
5 § rätt till hel pension inträder vid sextiosju levnadsår, uppnått en levnadsålder
av minst sextiofem år, eller, där enligt samma paragraf rätt till hel
pension inträder vid sextiotvå år eller fråga är om läkare vid hospital eller
asyl för sinnessjuka eller förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare,
uppnått en levnadsålder av minst sextio år, eller, där fråga är
om maskinist eller förman vid statens uppfostringsanstalt å Bona, skogsförvaltare
vid universitetet i Uppsala, assistent hos honom eller skogvaktare
vid nämnda universitet, tjänstinnehavare inom den förvaltande
eller bevakande personalen vid skogsstaten, föreståndare eller skogsrättare
vid statens skogsskolor, betjänte vid tullverkets lokalförvaltning eller de
i 5 § h) omförmälda tjänstemän vid lotsverket, rikets allmänna kartverk
och sjökarteverket, uppnått en levnadsålder av minst sextiotre år, eller
ock, där fråga är om mästerlots eller lots, uppnått en levnadsålder av
minst femtioåtta år, äge Konungen, uppå därom av vederbörande myndighet.
gjord framställning, förklara sådan tjänstinnehavare skyldig att
från tjänsten avgå.

Under enahanda villkor av sjukdom eller minskad arbetsförmåga
för kvinnlig tjänstinnehavare äge Konungen, uppå framställning, som
ovan sagts, förklara sådan tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten
avgå i fall, då den för henne enligt 5 § gällande pensionsålder är
sextiotvå år, vid uppnådda sextio år och i fall, då enligt 5 § pensionsåldern
är sextio år, vid uppnådda femtioåtta år.

10 §.

Tjänstinnehavare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande
av pension erlägga pensionsavgift till årligt belopp av nedan angivna
procent å det för honom gällande pensionsunderlag.

Avgiftsprocenten beräknas efter beloppet av det för tjänsten stadgade
högsta pensionsunderlag och utgör en tiondedels procent för varje
helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent.

När i fråga om viss befattning gäller samma pensionsunderlag för
kvinnlig som för manlig tjänstinnehavare, skall pensionsavgiften för
kvinnlig tjänstinnehavare ökas dels med 10 % dels ock med 25 % för
varje år, varmed hennes pensionsålder understiger den för manlig tjänstinnehavare
i samma befattning stadgade.

203

Avgiften erlägges för varje månad, för vilken lön åtnjutes, ävensom
för månad, under vilken, på grund av tjänstledighet eller i följd av
ådömd mistning av tjänsten för viss tid, lön icke uppbäres.

Pensionsavgift erlägges å tid och på sätt, som av Konungen
bestämmes.

Förslag

till

vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för
ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk.

19 §.

Med pensionsålder förstås i detta kapitel den levnadsålder, som
för varje befattning finnes angiven i den vid denna lag fogade åldersförteckning.
I befattning, som icke är angiven såsom uteslutande
avsedd för kvinnlig tjänsteman, gäller för kvinna en pensionsålder,
som med fem år understiger den i förteckningen angivna, dock lägst
sextio år.

Pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad,
under vilken berörda levnadsålder uppnås.

Tillägg till 28 §, 1.

För kvinnlig tjänsteman i befattning, som icke är angiven såsom
uteslutande avsedd för kvinna, ökas pensionsavgiften dels med 10 %
dels ock med 25 % för varje år, varmed hennes pensionsålder understiger
den för manlig tjänsteman i samma befattning stadgade.

204

Vissa statstjänsters reserverande för kvinnor.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som föregick Kungl. Maj :ts beslut
om anordnande av den nu föreliggande utredningen angående kvinnors
tillträde till statstjänster, uttalade dåvarande chefen för justitiedepartementet,
att principen om könens likställighet i berörda avseende
icke i praktiken syntes kunna genomföras utan vissa inskränkningar. En
del statstjänster syntes till sin natur vara sådana, att de icke lämpligen
kunde beklädas av kvinnor eller att de av särskilda skäl borde förbehållas
män. Å andra sidan funnes vissa befattningar, som enligt sakens
natur lämpligen borde innehavas allenast av kvinnor. En närmare utredning
i dessa hänseenden vore givetvis erforderlig, innan frågan kunde
vinna sin definitiva lösning.

Sedan kommitterade i det föregående redogjort för sitt förslag med
avseende å de statstjänster, vilka böra förbehållas män, återstår nu i
enlighet med den vid uppdragets meddelande givna anvisningen att till
behandling upptaga frågan, huruvida eller i vad mån vissa statstjänster
böra reserveras för kvinnor.

Såsom förut i detta betänkande erinrats, hava efterhand åtskilliga
befattningar reserverats för kvinnor. Till upplysning angående arten
och antalet av dylika befattningar må här meddelas följande uppgifter,
vilka dels hämtats ur statsverkets specialutgiftsstater för 1920, jämförda
med statskalendern 1920, samt ur det från och med år 1919 gällande
avlöningsreglementet för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens
anstalter för sinnessjuka, och dels beträffande kommunikationsverken vila
på upplysningar, som under hösten 1920 erhållits direkt från vederbörande
verk.

Befattningar vid fångvården.

Första vaktfru....................... g

Vaktfri!.......................... 71

Lärarinna......................... 1

205

Befattningar inom undervisningsväsendet.

Bitr. föreståndarinna (högre lärarinneseminariet)........ ^

Första lärarinna (statssamskola)................ ^0

Ämneslärarinna I (äggre lärarinneseminariet, statssamskola) . . 50

Bitr. ämneslärarinna |

Lärarinna i gymnastik (lärarinnesem., gymn. centralinst.) .... 10

» musik (lärarinnesem.)............... 7

» hushållsgöromål (lärarinnesem., blindinst.) ...... 7

» kvinnl. slöjd, handarbete (seminarium, blindinst.) ... 22

vid blindundervisningsanstalt............ ..§

126

Befattningar vid yrkesinspektionen.

Yrkesinspektris....................... £

Kvinnlig assistent................... • _• "

Hushållsbefattningar.

Husmoder 1

Hushållerska! vid fängelser och uppfostringsanstalter......

Kokerska J

Husmoder

Överkokerska

Kokerska

Köksbiträde

Baderska } vid garnisonssjukhusen..........

Städerska

Tvättförestå nderska

Tvättbiträde

Sömmerska

Kvinnlig ekonomipersonal vid statens anstalter för sinnessjuka:

Köksförestånderska........

Tvättförestånderska........

Bageriförestånderska........

Arbetsförestånderska........

Köksförestånderskans närmaste biträde
Tvättförestånderskans »
Bageriförestånderskans » »

Sömmerska och väverska

(Antalet bestämmes
för varje år
(av Kung!. Maj:t.

206

Sjukvårdsbefattningar.

Översköterska
Undersköterska
Sjuksköterska
Kvinnligt sjukhusbiträde
» sköterskebiträde

Kvinnlig sjukvårdspersonal vid statens anstalter för sinnessjuka:
Förestånderska....................... 3g

Första sköterska! fAntalet bestäm Sköterska

|.................{mes för varJe år

(avKungl. Maj:t.

Befattningar vid rikets allmänna kartverk.

Kvinnlig ritare....................... g

vid garnisonssjukhusen och arméns sjuksköterskekår
........... 73

Befattningar vid kommunikationsverken.

a) Vattenfallsstyrelsen och statens vattenfallsverk:

Kanslibiträde...................

Kassör och bokhållare...............

b) Telegrafverket:

Eikstelefonist........................1396

» o. förest..................... 49

Telegrafist I........................ g

» 11.........................526

Kontorsskrivare....................... 35

Förest, för katalogexp..................... 4

Telegrafist I o. förest..................... 9

Bokhållare........................ g4

Kassör I.......................... 44

* 11......................... 33

Kommissarie V....................... 35

* VI................... 33

» Vill...................... g

Vaktf öreståndare......................45O

2,356

207

c) Postverket:

Kontorsbiträde....................... 97

Kanslibiträde........................ 54

1.51

Biträdesbefattningar.
Kvinnligt skrivbiträde 1
Kvinnligt biträde I, II, III|

Kvinnligt tekniskt biträde........

omkr. 600
. . 5

Kassör skebefaitningar

Om de befattningar, vilka avses med förestående uppgifter, gäller,
att de skola besättas med kvinnliga innehavare. I vissa fall ligger föreskriften
härom i själva beteckningen av befattningen, i andra fall hava
i avlöningsbestämmelserna dessa befattningar förklarats skola vara kvinnliga.
Utöver nu berörda befattningar finnas vissa tjänster, exempelvis
vid kommunikationsverken och inom undervisningsväsendet, om vilka i
avlöningsbestämmelserna fastställts ett visst förhållande mellan de för
vartdera könet avsedda platsernas antal. I egentlig mening kunna dessa
befattningar — oaktat alltså ett visst antal av varje slag skall innehavas
av kvinnor — icke betraktas såsom reserverade för dem, om man därmed
förstår befattningar, vilka på grund av sin beskaffenhet eller av
andra orsaker ansetts över huvud icke böra beklädas av män.

Att i vidsträcktare omfattning än för närvarande är fallet reservera
tjänster för kvinnor bör enligt kominitterades uppfattning icke i
detta sammanhang ifrågasättas. Det spörsmål, som nu skall upptagas
till besvarande, kan därför huvudsakligen begränsas till att gälla i första
hand, huruvida över huvud vissa tjänster böra angivas såsom kvinnliga,
samt vidare, därest denna fråga besvaras jakande, i vad mån de befattningar,
vilka för närvarande äro reserverade för kvinnor, fortfarande
böra vara detta.

Svaret på den först uppställda frågan — huruvida över huvud
några statstjänster böra vara tillgängliga endast för kvinnor — lärer icke
erbjuda svårighet vid en granskning av ovan lämnade uppgifter. Därav
framgår nämligen, att ett ej obetydligt antal statstjänster är av den
natur, att deras besättande med kvinnliga innehavare måste betraktas såsom
till fullo motiverat av de med tjänsten förenade uppgifternas art.
Att under alla omständigheter vissa befattningar inom statstjänsten böra

208

imiehavas endast av kvinnor, torde ej heller vara föremål för någon meningsskiljaktighet.
Däremot kunna olika uppfattningar råda om den större
eller mindre utsträckning, i vilken en dylik nödvändighet att för statstjänsten
använda kvinnlig arbetskraft skall anses vara för handen.

Under föregående meningsutbyten i frågan om kvinnors tillträde
till statstjänster och i all synnerhet sedan en allmännare tillslutning
börjat vinnas för denna frågas lösning i enlighet med likställighetsprincipen,
har från skilda håll gjorts gällande den uppfattning, att ett konsekvent
genomförande av nämnda princip skulle kräva fri tävlan'' mellan
män och kvinnor till alla sådana statstjänster, vilka icke på grund av
tjänstensfegen beskaffenhet ovillkorligen måste förbehållas ettdera könet.
De hänsyn av olika art, vilka hittills föranlett, att i ganska avsevärd
utsträckning för kvinnor reserverats även tjänster, vilka icke tillhöra
nämnda slag, måste enligt denna uppfattning vika, på det att rättvisa
må kunna göras det manliga könet, som får avstå sin nuvarande ensamrätt
till det stora flertalet statstjänster och därför förmenas äga anspråk
på en viss kompensation. Emellanåt har man också givit uttryck för
den tanken, att ett reserverande för kvinnor av endast vissa lägre befattningar
måste anses innebära ett underskattande av kvinnornas förmåga
att göra sig gällande i den fria tävlan om statstjänsterna, som med likställighetsprincipen
skulle öppnas, och att därmed skulle liksom fastslås,
att kvinnorna vore hänvisade till det enklare och mera mekaniska
arbetet. Uppenbart är, att ett godkännande av den nu anmärkta uppfattning,
vilken sålunda funnit uttryck, måste leda till att flertalet av
de befattningar, vilka för närvarande äro reserverade för kvinnor, öppnas
även för män, då det ju icke kan bestridas, att det med dessa
befattningar förenade arbetet ofta icke är av den art, att i och för sig
en kvinna får anses äga ett naturligt företräde framför en man.

Det nu i korthet antydda betraktelsesätt, vilket med åberopande
av likställighetens och rättvisans synpunkter kräver ett upphävande av
den nuvarande anordningen med vissa speciellt kvinnliga befattningar,
vilar enligt kommitterades mening på oriktiga förutsättningar. Om, såsom
i detta förslag sker, vissa statstjänster förbehållas män, lärer det
icke böra anses oförenligt med likställighetsprincipen, att vissa andra
tjänster reserveras för kvinnor, och det ligger i sakens natur, att de
befattningar, som sålunda undantagas från den allmänna regelns tilllämpning,
varken kunna eller böra utskiftas mellan könen med en strängt
genomförd reciprocitet såsom ändamål. Avgörande i detta hänseende

209

kan icke vara annat än statsintresset, vilket emellertid kan göra sig gällande
på olika sätt med avseende å olika slag av tjänster.

Om det av kommitterade framlagda förslaget till lag, innefattande
bestämmelser angående kvinnas tillträde till statstjänst, blir i huvudsak
antaget, kan, teoretiskt sett, likställighet mellan män och kvinnor väl
sägas bliva regel på statstjänstens område. Men ser man till det faktiska
läget, är givetvis icke en verklig likställighet vunnen endast genom
en sådan lagstiftningsåtgärd. Blott ett fåtal kvinnor står rustat att för
den närmaste tiden upptaga den konkurrens på nya områden, vartill
möjligheten nu skulle givas, och även vad eu mera avlägsen tid beträffar
vore det förvisso att överskatta reformens sannolika verkan, om
man räknade med att kvinnorna på dessa för dem hittills stängda områden
komme att i större utsträckning undantränga männen. Särskilt
må härvid erinras, att ett formellt undantagande av vissa tjänstegrupper
ansetts överflödigt på den grund, att kvinnor av naturliga orsaker äro
uteslutna från tävlan inom desamma. I själva verket måste alltså kvinnans
verksamhet i statstjänsten komma att bliva mera begränsad än som
framgår av den föreslagna lagens ordalydelse. Redan av dessa orsaker
måste det enligt kommitterades uppfattning vara förfelat att vilja bedöma
den nu närmast föreliggande frågan ur synpunkten att söka skipa rättvisa
mellan två jämställda parter. Framför allt bör dock en bestämd
gensaga inläggas mot att på detta sätt manliga och kvinnliga statstjänare
ställas mot varandra i tvistande om fördelar för den ena eller andra
sidan, då frågan i stället icke får anses gälla något annat än att genomföra
den förändring, som nu avses, på* sådant sätt, att den blir till verkligt
gagn för det allmänna. Och vad angår den ovan antydda uppfattningen,
att det för de kvinnliga statstjänarna skulle vara otillfredsställande,
att just vissa av statstjänstens lägsta befattningar reserverades
för dem, synes densamma icke kunna tillmätas någon betydelse, om
kvinnorna i stort sett erhålla samma möjlighet som männen att uppnå
även de högsta statstjänsterna. Över huvud måste det för en lycklig
lösning av hela denna fråga innebära en fara, om abstrakta principskäl
sättas framför statstjänstens praktiska krav, liksom om alltför stor vikt
lägges vid oftast mer eller mindre konstruerade intressemotsättningar
mellan könen. Ståndpunkten synes i stället böra bestämmas efter en
undersökning, huruvida de skäl, som i särskilda fall föranlett den nuvarande
anordningen, fortfarande kunna anses äga giltighet, sedan med
avseende å flertalet statstjänster tillträde lämnats öppet jämväl för
kvinnor.

27—203il9.

210

Att vissa befattningar blivit reserverade för kvinnor har berott av
skäl, som varit i viss mån olikartade. I några fall hava tjänster inrättats
med särskild hänsyn till önskvärdheten att å dessa erhålla kvinnlig
innehavare. Det har då gällt tjänsteställningar, från vilka kvinnor
eljes varit uteslutna. Såsom förut erinrats, äro de sysslor, som åtfölja
några för kvinnor reserverade befattningar, av den natur, att befattningarna
utan fråga böra beklädas av kvinnor. Dessa befattningar utgöra
emellertid endast en mindre del av den grupp, om vilken nu är
tal. Det stora flertalet tjänster av förevarande slag, inom administrationen,
kommunikationsanstalterna m. fl. arbetsområden, kan enligt erfarenheten
skötas såväl av män som av kvinnor. Att kvinnor — jämförelsevis
sent — vunnit anställning i dylika befattningar har till en
början haft sin naturliga orsak i ett ökat behov av arbetskrafter. Detta
behov har under den fortgående utvecklingen befunnit sig i ständig
stegring, och föredömen från enskild verksamhet hava hänvisat till kvinnorna,
"då det gällt att förvärva den erforderliga personalen för den ena
nya uppgiften efter den andra inom den lägre statstjänsten. Att i många
dylika ställningar kvinnorna efter hand utträngt männen, har emellertid
otvivelaktigt i främsta rummet berott därpå, att kvinnornas arbetskraft
blivit billigare än männens. I statstjänsten genomfördes snart nog mellan
män och kvinnor eu åtskillnad i avlöningshänseende, vilken därefter
städse upprätthållits. Statsfinansiella hänsyn hava för den skull manat
till användande i stor utsträckning av kvinnlig arbetskraft i stället för
manlig. Kostnadsskälet kan dock icke utgöra tillräcklig förklaringsgrund
till att numera ett stort antal befattningar formligen reserverats för kvinnor,
då ju, från nämnda synpunkt sett, det måste vara för staten lika
gott, om eu man velat åtnöjas med den avlöning, som bjudits. Även
sociala hänsyn hava därtill varit medverkande. Den nyare samfundsutvecklingen
har medfört en riklig tillgång av kvinnlig arbetskraft, som
under äldre tider vant bunden inom hemmets verksamhetsområde, och
därmed också ett behov av lämpliga arbetstillfällen för ett stort antal
kvinnor. Den lägre statstjänsten har med åren erbjudit allt vidsträcktare
möjligheter till användning av kvinnlig arbetskraft utan annan utbildning
än den, som av flertalet kvinnor vanligen förvärvas. Det torde
icke vara oberättigat att såsom ett föremål för det allmännas omvårdnad,
ett verkligt statsintresse, betrakta frågan om beredande av lämplig verksamhet
för dessa kvinnliga självförsörjare, vilka på grund av förhållandenas
makt äro hänvisade att söka sin utkomst inom ett tämligen
begränsat område, eller i varje fall att så långt som möjligt^ stödja dem
i deras strävan att finna eu dylik verksamhet. Redan då kvinnorna

211

först upptogos i allmän tjänst, betonades denna sociala synpunkt, och
den har därefter alltmera trätt i förgrunden vid ordnandet av kvinnornas
anställning i statstjänsten. Då man omsider gått så långt som till
att giva kvinna uteslutande behörighet till vissa dylika befattningar, har
detta funnit sitt berättigande jämväl däri, att det då gällt sysslor, om
vilka det i allmänhet kan sägas icke vara önskvärt, att manlig arbetskraft
dragés till dem från andra områden, där den i regel kan utnyttjas
till större gagn. Erfarenheten från den tid, som gått, torde ock hava
ådagalagt, att denna anordning varit till fördel för statstjänsten. I de
fall, där möjlighet till jämförelse givits, har antagandet om kvinnors
större lämplighet för detta slag av arbete bekräftats av, såsom det vill
synas, samstämmiga vittnesbörd.

Då denna fråga nu skall bedömas från den förändrade utgångspunkt,
som uppställer sig efter det kvinnorna i princip erhållit tillträde
till statens alla tjänster, är det, såsom redan förut framhållits, av vikt,
att de praktiska verkningarna av denna reform icke överskattas. I vax-je
fall lärer det vara förhastat att vänta alltför mycket av kvinnornas första
framryckning på de nya arbetsområdena. Med avseende å de tjänster,
vilka för närvarande äro reserverade för kvinnor, torde ställningen bliva
i huvudsak oförändrad i fråga om såväl statens behov av arbetskraft
som behovet av arbetstillfällen för den kategori av självförsörjande kvinnor,
från vilken rekryteringen av dessa lägre statstjänster nu sker. De
ovan angivna sociala skälen för att vissa befattningar fortfarande böra
beklädas av kvinnor synas därför även efter reformens eventuella genomförande
äga full giltighet.

En fråga, som härvid framställer sig, är den, om det för den nuvarande
ordningens bibehållande — vare sig den nu är grundad på
sociala skäl eller på arten av de med tjänsten förenade åliggandena —
är nödvändigt, att de ifrågavarande befattningarna även formellt reserveras
för kvinnor.

Det har i många fall av kommitterade framhållits beträffande den
föreslagna lagstiftningen angående kvinnas tillträde till statstjänst, att
ett uttryckligt undantagande i lagen av vissa för kvinnor ej lämpade
befattningar vore överflödigt, emedan det läge i sakens natur, att kvinnor
icke komrne att framträda såsom sökande till desamma eller hade utsikt
att därvid erhålla företräde framför män. På samma sätt skulle
beträffande åtskilliga av de befattningar, som fortfarande enligt kommitterades
mening böra innehavas av kvinnor, kunna sägas, att deras uttryckliga
reserverande för kvinnor icke är behövligt, emedan åt förhållandena
även i detta hänseende tryggt kunde överlämnas att reda sig

212

själva. Då kommitterade emellertid omfatta den meningen, att när en befattning
av någon anledning bör kunna innehavas endast av kvinna, detta
bör göras fullt klart antingen genom att befattningen erhåller en
kvinnlig beteckning eller genom att den på annat sätt tydligt angives
såsom kvinnlig, sammanhänger detta i viss mån därmed, att kommitterade
av skäl, som här nedan närmare utvecklas, ansett bestämmelserna
om vissa tjänsters reserverande för kvinnor icke böra intagas i lag utan
böra komma till uttryck på annat sätt. Då det gäller avfattandet av
instruktioner, lönestater och tjänstgöringsreglementen föreligga nämligen
icke samma skäl att undvika ett flertal detaljerade bestämmelser, som
då det gäller formuleringen av bestämmelser i en lag.

Ett viktigt skäl för ett noggrant preciserande av de befattningar,
till vilka män icke äga tillträde, är emellertid även följande. Det krav på
höjda pensionsavgifter i förhållande till olika pensionsålder för man
och kvinna i samma befattning, som av kommitterade framförts i samband
med förordandet av lika-lönsprincipen, har föranlett förslag till
ändring dels av 10 § i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, dels av 28 § i den för kommunikationsverken gällande pensionslagen.
Dessa förslag förutsätta en skarp gräns mellan befattningar,
som formellt kunna innehavas av både män och kvinnor, och sådana,
som endast kunna besättas med kvinnor. Skulle icke vad i detta avseende
gäller få ett klart uttryck, bleve det nödvändigt att under bestämmelsen
om de högre pensionsavgifterna inbegripa samtliga kvinnliga statstjänare
— även innehavarna av sådana befattningar, som sannolikt aldrig
komme att besättas med män. I alla de fall, då till en för kvinna hittills
reserverad befattning icke förekomme någon motsvarande manlig
tjänst och då alltså någon löneförbättring för den kvinnliga befattningshavaren
icke komme att omedelbart följa av lika-lönsprincipens tilllämpande,
bleve det då, för att hennes ställning icke skulle genom den
nya pensionsbestämmelsen på ett obilligt sätt försämras, nödvändigt att
höja lönen med ett belopp, som motsvarade höjningen i pensionsavgift.
Staten finge sålunda utan någon förmån för befattningshavaren vidkännas
en utgift, som visserligen kunde betraktas såsom väsentligen imaginär,
då den ju återginge till vederbörande pensionsfond, men dock
torde få anses såsom skäligen onödig. Skulle de ifrågavarande befattningarna
formellt öppnas för män, måste detta leda till en annan lika
onödig konsekvens, nämligen ett fastställande av en viss pensionsålder
för män i dessa befattningar, av vilka kanske knappt någon skulle komma
att besättas med manlig innehavare. Det är då enligt kommitterades
uppfattning vida enklare och mera tilltalande att klart angiva de ifråga -

varande befattningarna såsom endast tillgängliga för kvinnor, än att inlåta
sig på ovan antydda, i realiteten värdelösa anordningar.

I kommitterades uppdrag lärer icke ingå skyldighet att avgiva detaljerat
förslag rörande samtliga befattningar, vilka för närvarande äro
reserverade eller eventuellt framdeles kunna böra reserveras för kvinnor.

Korum itterade ställa sig i detta avseende på den ståndpunkten att icke
föreslå några andra ändringar i vad nu gäller än sådana, som bliva
en direkt konsekvens av den uppfattning, som kommit till uttryck i förslaget
om kvinnas utsträckta behörighet att bekläda statstjänster.

Till fångvårdens bevakningspersonal höra för närvarande vissa kvinn- Fångvården.
liga befattningar (första väktfru, vaktfru). Liksom de befattningar, vilka
avse bevakning av manliga fångar, i det av kommitterade avgivna förslaget
till lag, innefattande bestämmelser angående kvinnors tillträde
till statstjänst, undantagits från den allmänna likställighetsregeln
och sålunda icke skola kunna beklädas av kvinnor, bör enligt kommitterades
mening den nuvarande anordningen med särskilda befattningar
för övervakning i viss utsträckning av kvinnliga fångar bibehållas.

A fångvårdens stat finnes upptagen en lärarinnebefattning vid
centralfängelset i Växjö, vilket såsom förut erinrats är avsett huvudsakligen
för kvinnliga fångar. Enligt nyssnämnda lagförslag skall läiarbefattning
vid fångvården, där särskilda förhållanden därtill föranleda,
kunna innehavas av kvinna även såvitt angår undervisning av manliga
fångar. Då vid undervisning av kvinnliga fångar företräde sannolikt
kommer att givas åt kvinna, men å andra sidan tillräckliga skäl icke
synas föreligga att från sådan befattning helt utesluta manlig lärare,
synes denna befattning icke längre behöva angivas såsom kvinnlig.

.1 fråga om befattningar tillhörande undervisningsväsendet har i det Undervisav
kommitterade uppgjorda lagförslaget undantag från likställighetsprin- nm^“*en‘
cipen förordats endast såvitt angår vissa gymnastiklärartjänster. I konsekvens
härmed anse kommitterade av skäl, som redan å sid. 43 angivits,
att lärarbefattningarna i gymnastik (med lek och idrott) vid högre lärarinneseminariet
samt vid de kvinnliga folkskoleseminarierna fortfarande
böra reserveras för kvinnor. Detsamma bör givetvis också gälla lärarinnebefattningarna
vid gymnastiska centralinstitutet. Vad beträffar musiklärarbefattningar,
som nu i vissa fall äro reserverade för kvinnor, torde
så ej längre böra vara fallet, när motsvarande manliga befattningar enligt
förslaget öppnas för kvinnor. Av övriga övningslärarbefattningar

214

Inspektion
av kvinnoarbete.

äro f. n. för kvinnor reserverade tjänsterna såsom lärarinna i hushallsgöromål
och i kvinnlig slöjd (handarbete). Givetvis bör någon ändring
härutinnan icke komma till stånd.

Sedan i statens samskolor och vid högre lärarinneseminariet såväl
rektorsbefattningarna som adjunkturerna och lektoraten öppnats för kvinnor,
vill det förefalla kommitterade, som om skäl icke längre förelåge att
för kvinnor reservera vare sig första lärarinne- och biträdande föreståndarinnebefattningarna
eller de för kvinnor särskilt avsedda ämneslärarinnetjänsterna.
Enligt gällande stadga för rikets allmänna läroverk har
första lärarinna vid samskola till särskilt åliggande att såsom biträde åt
rektor utöva uppsikt över de kvinnliga lärjungarna samt att i avseende
å dem gä honom till hända med råd och upplysningar. Denna bestämmelse
utgår tydligen från förutsättningen att rektorstjänsten har manlig
innehavare. Detsamma kan sägas gälla i avseende på befattningen som
biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet, likasom behovet
av särskilda ämneslärarinnetjänster sammanhänger med att övriga lärarbefattningar
vid de nämnda undervisningsanstalterna före 1918 års nya
bestämmelser varit förbehållna män. I fråga om lärarbefattningarna
vid seminariernas övningsskolor få kommitterade hänvisa till vad ovan
anförts å sid. 55. Då det reserverande av visst antal tjänster för män,
som hittills ägt rum, föreslås skola bortfalla, bör detta av samma skäl
bliva fallet beträffande de kvinnliga tjänsterna.

Vad blindundervisningen angår synes särskilt skäl ej kunna uppvisas
för bibehållande av nuvarande uppdelning i manliga och kvinnliga
befattningar. Enligt kommitterades uppfattning bör därför inom detta
område icke någon befattning reserveras för kvinnlig innehavare, så
framt sådant ej påkallas av enahanda skäl, som i fråga om undervisningsväsendet
i allmänhet föranlett vissa befattningars reserverande för
kvinnor.

I samtliga de fall, där viss befattning för närvarande bär en beteckning,
som angiver densamma såsom kvinnlig, bör givetvis i avlöningsstaterna
införas en för manliga och kvinnliga lärare gemensam beteckning,
när befattningen göres tillgänglig även för män.

Till de nuvarande rent kvinnliga tjänsterna höra de befattningar,
vilka tillkommit i samband med anordnande av statlig inspektion av
kvinnoarbete av olika slag. Ehuru samtliga yrkesinspektörstjänster enligt
lagförslaget skola stå öppna för kvinnor, föreligger fortfarande behov att
för vissa uppgifters fullgörande reservera någon eller några av dessa
befattningar för kvinnlig innehavare. Angående befattningen som yrkes -

inspektris ta kormnitterade i övrigt hänvisa till sitt yttrande har ovan i
samband med förslag till viss ändring i lagen om arbetarskydd (sid. ,2).
Samma skäl, som tala för bibehållande av befattningen yrkesmspektris,
gorå det också önskvärt att för kvinnor alltjämt reservera assistentbelattningarna
vid den kvinnliga yrkesinspektionen.

Den särskilda befattning, som nyligen inrättats för utövande av
inspektion över sjuksköterskearbetet, torde även i fortsättningen hora
angivas såsom kvinnlig, då avsikten otvivelaktigt varit, att denna tjänst
under alla förhållanden skall erhålla kvinnlig innehavare.

Om de tjänster, vilka i det föregående sammanförts under beteck- »Maningen
liushållsbefattningar, lärer vara uppenbart, att de fortfarande böla gar>
förbehållas kvinnor.

I fråga om sjukvårdspersonalen vid hospitalen samt vissa militära Sjukvård*-sjukvårdsanstalter torde det vara allmänt erkänt, att med sjukvård före- lje,son
nade uppgifter som regel böra handhåvas av kvinnor. Vid vissa avdelningar
för manliga patienter å hospitalen gör sig emellertid behov gällande
av manlig sjukvårdspersonal. Såsom synes av förestående förteckning
äro endast de ledande kvinnliga befattningarna till sitt antal
bestämda. Då den egentliga vårdarepersonalen, såväl sköterskor som
skötare, för varje år till antalet bestämmes av Kungl. Maj:t, kunna de
olika befattningarna ej sägas vara definitivt reserverade för män eller kvinnor,
utan kunna och böra förskjutningar mellan manliga och kvinnliga
befattningar komma till stånd i den mån de ur sjukvårdens synpunkt
äro påkallade.

Då de såsom »manliga» betecknade ritarebefattmngarua vid rikets mtarebeallmänna
kartverk enligt förslaget bliva tillgängliga även för kvinnor och fattningar.
då ritarna vid kommunikationsverken kunna vara både manliga och
kvinnliga, synas de såsom »kvinnliga» betecknade ritarebefattningarna
vid rikets allmänna kartverk icke längre böra reserveras för k\innoi.

Såsom bekant sysselsättes för närvarande inom kommunikationsver- Rmmm*
ken en synnerligen talrik kvinnlig personal. Pa sätt framgår av den j.e„
historiska översikten i del I* av betänkandet, öppnades redan pa ett tidigt stadium
ett ganska stort antal befattningar inom detta område för kvinnor,
och den snabba utvecklingen av dessa verk har medfört en motsvarande
ökning av antalet kvinnliga befattningshavare. Antalet befattningshavare

216

inom varje tjänst bestämmes av Kungl. Maj:t. Inom åtskilliga av de för
kvinnor tillgängliga tjänsterna råder fri tävlan mellan män och kvinnor,

Vid statens järnvägar äro enligt tillgängliga uppgifter för närvarande
anställda omkring 400 ordinarie kvinnliga befattningshavare.
De befattningar, till vilka kvinnor vunnit tillträde, äro inom järnvägsstyrelsen
kontorsbiträdes-, kontorsskrivare-, ritare- och bokhållaretjänster
samt vid distriktsförvaltningarna kontorsbiträdes-, kontorsskrivare- och
ritare tjänster. Samtliga dessa tjänster äro öppna även för män. Nyligen
har emellertid inrättats en för kvinnor reserverad tjänst (kanslibiträde),
vilken dock ännu ej erhållit någon innehavare.

I vattenfallsstyrelsen och vid vattenfallsverket äro för närvarande anställda
omkring 30 ordinarie kvinnliga befattningshavare. Av dessa innehava
ett 20-tal befattning såsom kanslibiträden, vilken tjänst är reserverad
för kvinnor. I övrigt är endast befattningen såsom :>kassör och
bokhållare» förbehållen kvinna.

I telegrafverket innehava för närvarande inemot 2,400 kvinnor
ordinarie anställning. Av de befattningar, vilka kunna innehavas av
kvinnor, är befattningen ritare tillgänglig även för män. Av befattningar,
som reserverats för kvinnor, synas emellertid några endast till beteckningen
skilja sig från vissa manliga tjänster. Sålunda lära de med de
kvinnliga befattningarna telegrafist och första telegrafist förenade göroinålen
överensstämma med de åligganden, som tillhöra de manliga befattningarna
telegrafassistent och förste telegrafassistent. Telegrafkommissarietjänster
av tredje och fjärde klasserna äro avsedda för män, under
det att samma tjänster av femte och sjätte klasserna äro angivna
såsom kvinnliga. Någon bestämd olikhet med avseende å tjänstegöromål
torde icke heller här förefinnas.

Av de till postverket hörande befattningarna äro endast kanslibitx-ädes-
och kontorsbiträdestjänsterna helt reserverade för kvinnor. Av
förste postexpeditörstjänsterna är emellertid ett fixerat antal förbehållet
kvinnor, under det att de övriga stå öppna endast för män.

Summan av de inom postverket anställda ordinarie kvinnliga befattningshavarna
är för närvarande något över 450.

Då kommitterade icke ansett lämpligt att i detta sammanhang föreslå
andra förändringar med avseende å tjänsters reserverande för kvinnor
än sådana, som kunna anses omedelbart bpra följa av övriga förslag
i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster, vilja kommitterade beträffande
de inom kommunikationsverken förekommande ordinarie befattningarna
extra ordinarie personal har lämnats ur räkningen — uttala.

217

att för kvinnor hittills reserverade kontorsbiträdes-, kanslibiträdes- och
kontorsskrivarebefattningar höra följa samma regel som de nedan behandlade
biträdesbefattningarna vid statsämbetsverken, med vilka befattningar
de äro fullt jämförliga, samt vidare, att ett sådant reserverande
för kvinnor av ett visst antal platser inom samma tjänst, som äger rum
beträffande förste postexpeditörsbefattning, ej är förenligt med kommitterades
förslag i övrigt, för så vitt icke fråga är om två likbenämnda men
till sin art olika befattningar. Likasom det torde vara uppenbart, att
likheten i benämning under sådan förutsättning bör upphävas, kunna
kommitterade icke finna det annat än stridande mot de här angivna principerna,
om vissa befattningar vid telegrafverket på sådant sätt förbehållas
kvinnor, att de givas eu olika benämning mot manlig befattning,
som i själva verket är av samma art.

Under den diskussion, som förekommit i nu förevarande ämne, har
den huvudsakliga uppmärksamheten otvivelaktigt kommit att rikta sig
på de kvinnliga biträdesbefattningarna i statsämbetsverken. Vid de senare
årens löneregleringar hava dessa tjänster uttryckligen angivits såsom
kvinnliga. Praktiskt sett torde samma förhållande gälla även i fråga
om det fåtal sådana biträdesbefattningar, vilka icke formellt erhållit nämnda
beteckning. Det lärer nämligen, i enlighet med den uppfattning, som
statsmakterna otvetydigt givit tillkänna, numera icke ifrågasättas att till
dylika tjänster utnämna män, även om gällande bestämmelser icke innefatta
hinder däremot. Löneregleringskommittén har också i sitt nyligen
avgivna betänkande LXII (den 3 november 1920) föreslagit, att genom
beteckningen »kvinnlig» även formellt för kvinnor skola reserveras de i
detta förslag behandlade biträdesbefattningar, som icke förut sålunda
markerats. Tillika må anmärkas, att löneregleringskommittén samtidigt
föreslår, att de förutvarande biträdesbefattningarna av första, andra och
tredje grad hädanefter skola liksom vid kommunikationsverken benämnas
kontorsbiträde, kanslibiträde och kontorsskrivare.

Utöver de skäl, som torde innefattas i vad förut här inledningsvis
»anförts och som äger sin egentliga tillämpning med avseende å biträdesbefattningarna,
anse sig kommitterade till stöd för sin uppfattning, att
dessa befattningar böra fortfarande reserveras för kvinnor, kunna särskilt
åberopa den erfarenhet, som vunnits beträffande kvinnors lämplighet
för dessa tjänster. Näppeligen lärer på något håll inom förvaltningen
finnas en önskan om återgång till den äldre ordningen, enligt vilken
dessa • befattningar innehades av män eller åtminstone möjlighet fanns
för män; att erhålla tillträde till dem. Väl kan det sägas, att efter all

2 8—203419.

Biträdenbe fattningar.

218

sannolikhet endast i undantagsfall män skulle söka dylik anställning och
därför någon mera avsevärd förändring icke vore att motse, om likställighetsprincipen
här finge gälla. Dock lärer det ingalunda vara uteslutet,
att manliga aspiranter till biträdesbefattningar kunde komma att framträda
och under vissa förhållanden, t. ex. vid åberopande av formella
meriter av ett eller annat slag, svårligen skulle kunna avvisas. Då intet
sakligt skäl föreligger att öppna dessa tjänster för män och då enligt
Amd ovan anförts ett preciserande av huruvida tjänsten är öppen för
både män och kvinnor eller endast för kvinnor är nödvändigt, förorda
kommitterade, att dessa tjänster alltjämt reserveras för kvinnor. Såsom
jämställda med de kvinnliga biträdesbefattningarna i statsämbetsverken
torde kunna anses de hittills reserverade befattningarna kvinnligt tekniskt
biträde (vid Karolinska institutet) och kassörska (i flertalet fall vid hospitalen).

Kommitterade hava härmed framlagt sin uppfattning, i vad mån
vissa statstjänster fortfarande böra reserveras för kvinnor; det återstår
nu att till behandlig upptaga frågan om den form, i vilken bestämmelser
i detta hänseende lämpligast skola meddelas. Såsom redan i det föregående
i korthet anmärkts, hava kommitterade ansett dylika bestämmelser
icke böra upptagas i den föreslagna lagstiftningen utan fortfarande
såsom hittills böra fastställas i samband med statsregleringen.

Måhända kan det i första hand synas innebära en viss egendomlighet.
, att de bestämmelser, vilka angiva de för män i’eserverade statstjänsterna,
erhålla lags natur, under det att beslut, genom vilka vissa
befattningar förbehållas kvinnor, avses skola tillkomma i annan ordning.

Kommitterades ståndpunkt i detta hänseende grundar sig väsentligen
därpå, att i de båda fallen helt olika hänsyn göra sig gällande.
Anledningen till att bestämmelserna om vissa befattningars reserverande
för män föreslås att erhålla lags natur, är den, att de uppenbarligen böra
knytas till det generella stadgandet om kvinnas likställighet med man
med avseende å tillträde till statstjänster och att det är angeläget att
åt detta stadgande giva den större fasthet, som vinnes genom en lagregel.
Man har, såsom förut framhållits, härvidlag känt ett behov att
vinna särskilda garantier mot sådana mera tillfälliga rubbningar, som
skulle kunna riskeras, om kvinnas behörighet i detta avseende skulle
göras beroende av statsregleringsbeslut. Ett sådant behov framträder
emellertid med vida mindre styrka, då det gäller att för kvinnor reservera
vissa befattningar, som i många fall tillhöra sådana arbetsområden,
där kvinnor länge ansetts hava det närmast liggande fältet för sin verk -

210

samhet. Kommitterade hava därför ansett sig böra föreslå, att för behandlingen
av frågor om tjänsters reserverande för kvinnor fortfarande
skall bibehållas den enklare och för anpassning efter utvecklingen mera
lämpade statsregleringsvägen.

Härtill kommer en annan väsentlig olikhet. Av skäl, som förut å
sid. 5G o. f. antytts, har man, då det gällt att i lagens form fixera, vilka befattningar
fortfarande böra förbehållas åt män, så långt möjligt är sökt giva
undantagen från likställighetsregeln karaktären av principbestämmelser.
Detta skulle icke i samma grad låta sig göra med avseende å de befattningar,
som föreslås skola fortfarande förbehållas kvinnor. Vid eu
jämförelse mellan de undantag från likställighetsprincipen, som enligt
kommitterades förslag skulle göras åt det ena hållet och åt det andra,
lärer det nämligen icke undgå uppmärksamheten, att dessa undantag
äro av väsentligt olika karaktär. Inskränkningarna av kvinnans behörighetsområde
grunda sig i allmänhet vida mer på principiella synpunkter
än vad fallet är i fråga om de befattningar, som skulle reserveras
för kvinnor. Beträffande dessa göra sig nämligen ofta hänsyn av praktisk
eller social natur gällande i minst lika hög grad. Följaktligen gives
det helt andra möjligheter till att från allmänna synpunkter bestämma
det område, från vilket kvinnorna böra vara uteslutna, än till att med
den säkerhet, som bör vara grunden för lagbestämda regler, på förhand
utstaka de fall, i vilka statsintresset kan påkalla, att en befattning skall
vara speciellt kvinnlig.

Att söka på sätt som i en lagstiftning vore önskvärt sammanföra
de för kvinnor reserverade befattningarna till vissa bestämda grupper
utan noggrant angivande av de särskilda tjänsterna vore emellertid icke
blott svårt utan också olämpligt. Såsom i annat sammanhang framhållits,
är det nämligen av synnerlig vikt för en riktig tillämpning av de
föreslagna bestämmelserna angående kvinnliga befattningshavares pensionsavgifter,
att föreskrifterna om de för kvinnor reserverade tjänsterna
erhålla just eu sådan omedelbart påtaglig form, som vinnes, då
en befattning i lönestaten betecknas såsom kvinnlig.

Om sålunda i enlighet med kommitterades uppfattning frågan om
vissa tjänsters reserverande för kvinnor bör överlämnas till avgörande i
samband med statsregleringen, innebär detta självfallet, att för en dylik
åtgärd förutsättes Kungl. Maj:ts och riksdagens gemensamma beslut.

220

Sammanfattning.

I enlighet med vad i det föregående anförts föreslå kommitterade

1) i fråga om behörighet för kvinna att innehava. statstjänst,

dels att, på sätt framgår av det å sid. 7 här ovan intagna förslag

till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava
statstjänst, kvinna skall vara likställd med man utom såvitt angår
de i samma lagförslag angivna tjänster, vilka skola kunna innehavas
endast av män,

dels ock att, på sätt här nedan anmärkts, vissa statstjänster skola
reserveras för kvinnor;

2) i fråga om gift kvinnas behörighet att innehava statstjänst,

att gift kvinna skall i berörda hänseende vara likställd med ogift,

i följd varav de bestämmelser, vilka för närvarande innefatta inskränkning
i eller särskilda villkor för gift kvinnas behörighet att vinna tillträde
till eller kvarstå i statstjänst skola upphöra att gälla;

3) i fråga om förhållandet mellan manliga och kvinnliga statstjänares
avlöningsförmåner,

att principen lika lön för man och kvinna i samma befattning skall
läggas till grund för avlöningens bestämmande beträffande såväl begynnelse-
eller grundlön som ålderstillägg och övriga avlöningsförmåner;

4) i fråga om pensionering av kvinnliga statstjänare,

att den allmänna pensionsåldern för kvinnlig innehavare av statstjänst
skall höjas från nuvarande 60 år till 62 år;

att pensionsåldern för kvinnlig innehavare av sådan befattning, i
vilken pensionsåldern för manlig innehavare är lägre än 67 år, ävensom
i vissa å sid. 195 angivna, för kvinnor reserverade befattningar skall
vara 60 år;

att pensionsåldern för kvinnlig befattningshavare tillhörande sjukvårdspersonalen
vid statens anstalter för sinnessjuka samt för rikstelefonist
skall bibehållas vid 55 år:

221

att, under förutsättning att avlöningsprincipen lika lön i samma^
befattning vinner tillämpning, det för erhållande av oavkortad pension
erforderliga antalet tjänstår skall vid normal pensionsålder enligt 1907
års civila pensionslag vara 35 samt att i övrigt antalet tjänstår skall vara
detsamma för manlig och för kvinnlig innehavare av samma befattning;

att, under samma förutsättning som beträffande tjänståren, i befattning,
som kan innehavas av man eller kvinna, pensionsavgiften för
kvinnlig befattningshavare skall, i förhållande till den för manlig innehavare
stadgade, ökas med dels 10 %, dels ock ytterligare 25 % för varje
år, varmed pensionsåldern för kvinna understiger den för man gällande;

5) i fråga om pensionering av kvinnlig statstjänares efterlevande
anhöriga,

att kvinnlig statstjänare skall för pensionering av efterlevande
pupiller erlägga avgift, motsvarande 1 % av det för befattningen gällande
familjepensionsunderlag;

6) i fråga om vissa statstjänsters reserverande för kvinnor,

att nuvarande ordning med avseende å vissa statstjänsters reserverande
för kvinnor skall i huvudsak bibehållas, dock att vissa å sid.
213—215 angivna tjänster ävensom de tjänster, vilka icke äro i vidare
mån reserverade för kvinnor än att för närvarande visst förhållande är
fastställt mellan antalet manliga och antalet kvinnliga befattningar, skola
utan inskränkning kunna innehavas av män eller kvinnor;

Därest det å sid. 7 intagna lagförslaget godkännes, torde till vinnande
av överensstämmelse med sålunda meddelade föreskrifter motsvarande
ändringar böra vidtagas i gällande administrativa bestämmelser.

För genomförande av kommitterades förslag förutsättes därjämte,
att den skillnad, som i gällande avlöningsbestämmelser, löneplaner,
tablåer över tjänstledighetsavdrag, pensionsbelopp, o. s. v. göres mellan
manliga och kvinnliga innehavare av samma befattning, kommer att
upphöra och i stället gemensamma belopp angivas för samtliga innehavare
av samma befattning.

222

Särskilt yttrande.

Konnnitterades beslut i fråga om olika pensionsålder för manliga
och kvinnliga befattningshavare har jag icke kunnat biträda.

Av den i betänkandet lämnade historiken över pensionsfrågan
framgår tydligt, att det huvudsakliga skäl, som tidigare anförts för lägre
pensionsålder för kvinnliga befattningshavare, nämligen att erfarenheten
ådagalagt, att minskning i arbetskrafter skulle inträda för kvinnor i allmänhet
tidigare än för män, icke är grundat på någon utredning av
frågan utan mera är att anse såsom ett obevisat påstående, vilket sedan
det eu gång blivit i tillämpningen fastslaget, ansetts såsom riktigt.

Att till grund för detta allmänna omdöme från de överordnades
sida kan ligga en erfarenhet bestrides icke, även om det torde få anses,
att denna influerats av en allmän uppfattning dels att kvinnorna såsom
i allmänhet av svagare kroppskonstitution även måste hava tidigare
avtagande arbetskraft, dels att kvinnorna av fysiologiska orsaker
ofta i femtioårsåldern hava att genomgå ett svaghetstillstånd, som kan inverka
på deras arbetskraft, dels oek att endast en mycket begränsad erfarenhet
vid tiden för avgivandet av de första yttrandena måste hava stått
till buds. Beträffande dessa på omdömena antagligen inverkande omständigheter
får man givetvis icke av kvinnornas i och för sig svagare
kroppskrafter sluta till, att desamma skulle medföra en vid viss ålder
avtagande arbetsförmåga — de inverka ju icke på deras livslängd
i förhållande till mäns — och i avseende på det faktum, att kvinnor vid
viss ålder ofta genomgå ett svaghetstillstånd, säger den allmänna erfarenheten,
att därefter återvinna de vanligen sin förutvarande hälsa och
arbetskraft.

Det har från motståndarna till olika pensionsålder för män och
kvinnor ofta framhållits, att den erfarenhet som ansetts föreligga beträffande
kvinnornas tidigare avtagande arbetskraft intet bevisar, då mäns
och kvinnors arbetsförhållanden ej varit likvärdiga, och härvid har då
hänvisats på de självförsörjande kvinnornas ogynnsammare levnadsför -

hållanden på grund av sämre löner, tvång att på den grund skaffa sig
extra arbete m. m. Oavsett dessa omständigheter, ägnade att till kvinnornas
nackdel förrycka en jämförelse, får jag framhålla en ytterligare
omständighet, på grund av vilken enligt mitt förmenande över huvud
taget ingen jämförelse hittills, annat än beträffande vissa begränsade
yrkesgrupper, kunnat ske. Med undantag av kvinnoarbetet inom skolvärlden,
till vilket jag senare skall återkomma, och vissa befattningar
inom kommunikationsverken hava de befattningar inom vilka kvinnor i
statstjänst vunnit anställning huvudsakligen endast varit besatta med
kvinnor. Även om män vunnit sin första anställning inom samma eller
liknande befattningar, kvarstå de i regel ej i desamma i hela livet.
De hava befordringsmöjligheter, med därav följande, arbetströtthet motverkande
stimulans. Om således erfarenheten av kvinnoarbetet å de befattningar
av olika slag, vari kvinnor hittills prövats, skulle utvisa, att
befattningshavaren blir utsliten tidigare än för statstjänst i allmänhet
anses böra vara fallet, är därmed ej ådagalagt, att kvinnor bliva utslitna
tidigare än män, då män över huvud taget vid 60-årsåldern ej sysselsättas
i sådana befattningar. Enligt mitt förmenande bör man snarare
draga den slutsatsen av förenämnda erfarenhet, att i biträdesgraderna,
d. v. s. sådana befattningar, som mera uteslutande handhava enformiga
och mekaniska arbetsuppgifter, det är lämpligt med en lägre pensionsålder
än i högre befattningar. På samma sätt utvisar erfarenheten från
kommunikationsverken, där t. ex. för rikstelefonister är bestämt en pensionsålder
av 55 år, intet i denna sak, då inga män äro sysselsatta i
denna befattning- Ej heller skillnaden i pensionsålder mellan telegrafister
och telegrafassistenter, de förra kvinnliga, de senare manliga befattningar
med huvudsakligen samma sysselssättning, utsäger något härutinnan,
då i regel telegrafassistenter långt före 60 års ålder befordrats
till andra befattningar.

Annan möjlighet till jämförelse föreligger i fråga om lärarebefattningar,
och jag vågar uttala den bestämda meningen, att från detta område
ingen erfarenhet som motiverar skillnad i pensionsåldern föreligger.
Från våra enskilda läroverk hava vi många exempel på dugliga kvinnor,
vilka utövat ledningen av sina skolor till långt över sextioårsåldern och
erfarenheten från detta område av kvinnoverksamhet har även lett till
att skillnaden i pensionsåldern minskats, om den även ännu ej blivit
lika, vilket torde vara att hänföra till den allmänt fastslagna skillnaden
i pensionslagen.

För de statstjänster av högre grad, som nu äro föreslagna att öppnas
för kvinnor, föreligger givetvis ingen direkt erfarenhet. Från enskild

224

verksamhet, varest kvinnor haft tillfälle verka på mera ansvarsfulla poster,
torde däremot många exempel kunna framdragas på deras oförminskade
arbetsförmåga vid framskriden ålder.

Jag anser således, att erfarenhet och, enlfgt mitt förmenande fullt
tillräcklig sådan, föreligger för att nu bestämma mäns och kvinnors
pensionsålder lika. Därmed vill jag icke hava sagt, att det icke kan
vara önskvärt att för vissa befattningar, f. n. betecknade såsom kvinnliga,
bör fastställas eu lägre pensionsålder än 67 år, detta dock ej på grund
av att de innehavas av kvinnor utan på grund av befattningens art.
Det torde höra anmärkas, att dessa befattningshavare i regel tillträda
sin tjänst vid så unga år, att de redan med en pensionsålder av 60 år
kunna hava uppnått 40 tjänsteår och därutöver.

Den tveksamhet beträffande höjningen av pensionsåldern, som kan
utläsas ur vissa av de yttranden, som ingått å de av kommitterade utsända
frågeformulären, finner jag fullt förklarlig, då svaren avgivits just
av de kategorier befattningshavare, varom jag nyss talat, och det är
snarare anmärkningsvärt, att de icke samtliga avstyrkt en höjning av
nuvarande pensionsålder. Jag är även av den uppfattningen, att vid
den tidigare diskussionen om kvinnornas pensionsålder, det förhållandet
spelat en ganska framträdande roll, att kvinnornas lägre pensionsålder
inverkat på deras avlöning och att därför kravet på lika lön haft sitt
komplement i kravet på lika pensionsålder. Att frågan om lika lön i
samma befattning men med bibehållen olikhet i pensionsåldern kan lösas,
framgår av kommitterades förslag. De yrkanden, som på denna grund
kan hava framställts om samma pensionsålder för män och kvinnor hava
härigenom bortfallit. Då jag det oaktat vidhåller min uppfattning att
lika pensionsålder bör råda, beror detta på min fasta övertygelse, att den
kvinnliga arbetskraften är fullt ut lika uthållig som den inanliga om åt
densamma gives tillfälle att arbeta under lika förhållanden, att det är
en bestämd olägenhet i att där likställighet i övrigt råder, andra krav
ställas på kvinnor än på män, samt att det föreligger samma statsintresse
när det gäller kvinnor som män att utnyttja deras arbetskraft,
tillgodogöra sig den erfarenhet, de kunna hava vunnit i sin ämbetsutövning,
och att ej tidigare än som är nödvändigt inrangera dem i de icke
produktiva klasserna. Att det för tjänstemannen, här den kvinnliga,
är ett intresse, att ej tidigare än den manliga kamraten sättas på den
indragningsstat, som pensionering innebär, har icke på något sätt för
mig varit avgörande, även om det måste betecknas såsom eu orätt mot
kvinnorna om så sker, utan att det tillfyllest har ådagalagts, att de ej
äro tjänstedugliga.

225

Jag önskar fa uttala, att när majoriteten av de kommitterade ej
ansett sig kunna dela min ståndpunkt i frågan, jag anser, att de funnit
en i stort sett god lösning av den ekonomiska sidan av kvinnornas pensionsfråga,
särskilt ur den synpunkten att den ej bör kunna lägga hinder
i vägen för en höjning av kvinnornas pensionsålder, vare sig successivt
eller för vissa tjänstegrupper. Dock kan jag ej anse det riktigt,
att kvinnorna skola erlägga en, låt vara obetydlig, högre avgift på grund
av längre levnadsålder. Det finnes ingen anledning att, när man ej indelar
männen i olika riskklasser, företaga en indelning efter kön; män och
kvinnor böra innefatta en enda solidaritetsgrupp.

Jag har dock ej, av anförda skäl, kunnat ansluta mig till kommitterades
förslag utan anser jag, att i de befattningar, där tillträde lämnas öppet
för män och kvinnor, pensionsåldern bör bestämmas lika samt för kvinnor
fastställas samma pensionsavgifter som för män med skyldighet att
i likhet med män och med samma avgifter bidraga till efterlevandes
pensionering — detta givetvis under förutsättning att avlöningsprincipen
lika lön i samma befattning vinner tillämpning. Dessa sistnämnda avgifter
böra erläggas jämväl av kvinnorna ej blott av den orsak, att
deras reallön givetvis icke bör utgå med högre belopp än männens,
utan även därför, att jag anser, att det bör vara såväl en skyldighet för
dem att gemensamt med männen draga denna tunga, som ock en rätt
att få sörja för att icke deras efterlevande genom deras frånfälle komma
i ekonomiskt betryckt ställning.

Då de befattningar, för vilka jag enligt det ovan anförda skulle
anse lämpligt att lägre pensionsålder än 67 år fastställes, i förslaget
reserverats för kvinnor, saknar jag anledning här ingå på ett preciserande
av för dessa kategorier lämplig pensionsålder särskilt enär, intill en
omarbetning av pensionslagen kan komma till stånd, pensionsåldern för
dessa befattningshavare utan olägenhet torde kunna förbliva vid nu
gällande.

Mathilda Staél von Holstein.

29—203*19.

Bilaga.

Utredning rörande kvinnors i statstjänst pensionsavgifter.

Sedan komraitterade för utredning av frågan om beredande av utsträckt
behörighet för kvinnor att vinna tillträde till civil statstjänst beslutat
att vid uppgörande av sitt förslag angående kvinnors i statstjänst
avlöningsförmåner tillämpa principen, att manliga och kvinnliga innehavare
av samma befattning skola åtnjuta lika lön, men icke ansett lämpligt
att staten vidkännes högre kostnader, då en befattning mnehaves av
en kvinna än om samma befattning innehaves av en man, har kommittén
till mig hänskjutit frågan, huru de merkostnader, som kvinnliga befattningshavares
pensionering medföra, lämpligen på ett matematiskt tillfredsställande
sätt skola kompenseras. Till grund för beräkningarna skulle
läggas de stadganden, som av kommittén föreslagits angående pensions

ålder för kvinnor i olika tjänster.

Man kan ernå den önskade kompensationen antingen därigenom, att
man för kvinnliga befattningshavare fastställer lägre pensionsunderlag an
för manliga innehavare av samma befattning eller därigenom att. för kvinnliga
befattningshavare stadgas högre pensionsavgifter. Den förra utvägen
har emellertid av kommittén icke ansetts böra anlitas.

Det har därför för mig gällt att på lämpligt sätt avväga pensionsavgifterna
så att ifrågavarande merkostnader bliva täckta. Tre omständigheter
verka fördyrande på pensioneringen av kvinnliga befattningshavare,
nämligen

1) den lägre dödligheten bland kvinnor an bland man;

9) den lägre pensionsålder, som i allmänhet gäller för kvinnliga
befattningshavare; och vad beträffar befattningar, som avses i lagen om
civila tjänstinnehavares rätt till pension,

3) den i allmänhet kortare tid, under vilken kvinnliga befattningshavare
till följd av den tidigare avgången erlägga pensionsavgifter.

För att finna den relation, i vilken kvinnliga och manliga befattningshavares
pensionsavgifter böra stå till varandra, erfordras salun a

227

bland annat antaganden rörande dödligheten. För val av dödlighetstabell
hade det varit önskvärt att hava tillgång till en undersökning av
dödligheten bland de kategorier av manliga och kvinnliga befattningshavare,
som här komma i fråga. Då någon sådan undersökning icke

r™''8 txl1 buds’ har jag nulst begagna mig av erfarenheten rörande
dödligheten bland män och kvinnor, som på andra områden utfört likartat
arbete. En sådan kår utgöra folkskollärare och folkskollärarinnor
vilkas dödlighet under åren 1877—1912 undersökts av lektorn E. Gölansson
och docenten E. Stridsberg (se Lärarlönenämndens betänkande
I, band 2, sid 740). För att få en uppfattning huruvida den för folkskollärarinnor
konstruerade dödlighetstabellen är tillämplig även på andra
kategorier av kvinnliga befattningshavare har jag jämfört dödligheten
bland folkskollärarinnor med dödligheten bland kvinnliga telegraftjänstemän,
rörande vars dödlighet material stått till mitt förfogande. Då jag
vid denna jämförelse funnit en ganska god överensstämmelse i dödlighetsförloppet
har jag ansett mig kunna lägga dödlighetstabellerna för
folkskollärare och folkskollärarinnor till grund för efterföljande beräkningar.
Huvudsaken är ju för övrigt icke att man tillämpar dödlighetstabeller,
som rätt återge dödligheten bland de kategorier av befattningshavare,
som här komma i fråga, utan det viktigaste är att olikheten i
dödlighetsförloppet bland män och kvinnor, som utföra samma arbete och
som befinna sig på ungefär samma levnadsstandard, kommer till uttryck
i de tillämpade tabellerna, och detta villkor torde vara uppfyllt, därest
man lägger dödlighetstabellerna för folkskollärare och folkskollärarinnor
till grund för beräkningarna.

Efterföljande tabell visar dödssannolikheterna enligt dödlighetstabellerna
för folkskollärare och folkskollärarinnor.

I Ålder	Dödssannolikhet °/oo	Ålder	Dödssannolikhet %K>
Hän	Kvinnor	Män	Kvinnor j
	5''45	334	60........	18-96	! 14 16
30...........	518	3-25	65........	30-21	24-49
35...........	5-64	3-85	70...........	47-94	55-20
40.........	526	4-84	75........	74-79	70-24 !
45...........	8-18	4-83	80...........	130-82	75-10 !
50........	10-08	7-73	85........	204-76	133-90
55......	12-58	10-35

228

Vad denua lägre dödlighet ekonomiskt betyder framgår av efterföljande
tabell, som för inträdesåldrarna 25, 30 och 35 år samt pensionsåldrarna
60, 62, 65 och 67 år avger den årliga pensionsavgift under
tjänstetiden, som motsvarar en pension av 1,000 kronor \ dels för manliga,
dels för kvinnliga tjänstemän. Vid beräkningen bar liksom överallt
i det följande tillämpats en räntefot av 4 "/, vilken räntefot ju i allmänhet
lägges till grund vid pensionskostnadsberäkningar.

Inträdesålder	Pensions- ålder	Årlig pension tjänstetiden : årlig p Män	sa vgift under ör 1,000 kr. onsion Kvinnor	Pensionsavgifter för kvinna i % av pensions-avgifter för män
25..................	60	119-94	133-51	111-3
30..................	»	16115	17806	110-5
35..................	>	222-21	243-87	109-7
25..................	62	91-06	109-52	120-3
30..................	’	130-25	145-04	111-4
35..................	>	177-81	196-61	110-6
25..................	65	65-51	79-83	121-9
30..................	>	92-77	104-82	1130
35..................	>	12513	140-33	112-1
25..................	67	5164	63-63	123-2
30..................	»	72-75	83-15	114-3
35..................	>	97-47	110-59	113-5

Den lägre dödligheten bland kvinnor betingar, såsom av tabellen
framgår, en ökning av pensionskostnaden, som är relativt oberoende av
pensionsåldern och som, om man bortser från de lägsta inträdesåldrarna,
utgör ungefär 10 %.

Emellertid finnes det en för kvinnliga befattningshavare säregen
omständighet, som i viss mån kan sägas motverka fördyringen i följd
av den lägre dödligheten, nämligen avgången från tjänst för ingående
av äktenskap eller övergång till privatlivet. Då det under arbetets gång
ansetts vara av intresse att få undersökt vad denna avgång ekonomiskt
betyder, för den händelse att kvinnlig befattningshavare, som sålunda
avgår i förtid, ej erhåller gottgörelse för redan erlagda pensionsavgifter,
har verkställts en undersökning rörande sådan avgång bland kvinnliga 1

1 Här förutsattes således, att pensionsavgiften skall motsvara hela pensionen.

229

tjänstemän vid statens järnvägar och telegrafverket. De uppgifter, varpå
denna undersökning baserats, hava dels erhållits ur det primärmaterial,
som legat till grund för eu nyligen inom socialstyrelsen verkställd
undersökning angående övergång till privattjänst bland statstjänstemän,
dels infordrats från vederbörande verk. De erhållna avgångssannolikheterna
hava grafiskt utjämnats. Resultatet har blivit i efterföljande
tabell angivna sannolikheter för kvinnliga tjänstemän att vid olika åldrar
avgå ur tjänsten på grund av giftermål eller övergång till privatlivet.

Ålder	Avgångs- sannolikhet	Ålder	Avgångs- sannolikhet	Ålder	Avgångs- sannolikhet
25........	0*065	30........	0*032	35.......	0011
26........	0*057	31........	0*027	36.......	0*009
27........	0*050	32........	0*022	37.......	0*006
28........	0*043	33........	0*017	38.......	0*004
29........	0*037	34........	0*013	39.......	0*002

Avgången är sålunda högst betydlig inom de lägre åldrarna. Ekonomiskt
betyder denna avgång dock ej så mycket, beroende på att vid
avgången i allmänhet endast obetydliga belopp erlagts i pensionsavgifter.
Detta framgår av efterföljande tabell, som anger den årliga pensionsavgift
under tjänstetiden, som motsvarar en pension av 1,000 kronor för
kvinnliga tjänstemän såväl med som utan hänsyn tagen till ovan erhållna
avgångssannolikheter.

Inträdesålder	Pensions- ålder	Årlig pensionsavgift under tjänste-tiden för 1,000 kr. årlig pension Kvinnor	Pensionsavgiften beräknad med hänsyn till av-gång i % av pensionsavgiften beräknad utan hänsyn till av-gång
Hänsyn tagen till avgång på grund av giftermål	Ingen hänsyn tagen till avgång på grund av giftermål
25...............	60	120 91	133*51	90*6
30...............	’	173*29	178*06	97*3
35...............	»	242*98	243*87	99*6
25...............	62	9938	109*52	90*7
30...............	>	141*26	145*04	97*4
35...............	>	195*92	196*61	99*6

Kompensation för den längre livslängden skulle således i någon mån
vinnas, speciellt för låga inträdesåldrar, därest man toge hänsyn till avgången
på grund av giftermål. Kommittén har emellertid ej ansett lämpligt
att hänsyn tages till denna faktor på den grund, att för kommunikationsverken
enligt av senaste riksdag beslutad pensionslag befattningshavare,
som avgår utan att tillträda annan statstjänst, ej går förlustig av honom
erlagda pensionsavgifter, i det att deras kapitalvärde vid avgången inbetalas
till pensionsstyrelsen, och det synts kommittén sannolikt, att detta
förfaringssätt kommer att vinna tillämpning även för andra kategorier
av statstjänstemän, då deras pensionsbestämmelser i framtiden bliva föremål
för omreglering.

Enligt kommitténs folkslag skulle i allmänhet stadgas lägre pensionsålder
för kvinnlig än för manlig innehavare av samma befattning. Det
är denna omständighet, som framför allt verkar fördyrande på pensioneringen
av kvinnliga befattningshavare. Av kommittén föreslås, att
pensionsåldern för kvinnor i allmänhet sättes fem år lägre än vad som
gäller för manlig innehavare av samma befattning. För vissa befattningshavare
är emellertid enligt förslaget skillnaden i pensionsålder endast
två år, exempelvis för provinsialläkare, gymnastik- och musiklärare,
ekonomipersonal vid sinnessjukhus m. fl.

På grund av att kvinnor i allmänhet pensioneras tidigare än män,
blir en kvinnlig befattningshavares tjänstetid i allmänhet kortare än förmånlig
befattningshavare. På grund härav har det vanligen ansetts
lämpligt att för kvinna stadga ett lägre erforderligt antal tjänsteår för
erhållande av hel pension. Då pensionen närmast är att anse som eu
uppskjuten lön, bör man bedöma kostnadens storlek även i förhållande
till den tid befattningshavaren är i tjänst. Den kortare tjänstetiden för
kvinnliga befattningshavare får därför anses innebära ett fördyrande av
pensioneringen. Närmast till hands ligger då att vid pensionsavgifternas
bestämning taga hänsyn även till den kortare tjänstetiden för kvinnliga
befattningshavare och sålunda låta dessa erlägga en häremot svarande
högre pensionsavgift. Då emellertid för befattningshavare vid kommunikationsverken
för erhållande av hel pension fordras samma antal tjänstår
för män och kvinnor och då kommittén ansett sig böra föreslå detsamma
beträffande varje särskild befattning, som avses i lagen om civila
tjänstinnehavares rätt till pension, har jag vid pensionsavgifternas bestämning
räknat med samma tjänstetid för män och kvinnor. Av eu
sådan regel följer, att kvinnor ofta nog icke komma att uppnå det för
erhållande av hel pension stadgade antalet tjänsteår och att de i så fall
komma att pensioneras med avkortad pension, beräknad enligt härför

gällande regel. Då man torde kunna antaga, att det varierande antal
tjänsteår, som i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
för manlig befattningshavare är stadgat för erhållande av hel pension,
är valt nied hänsyn till den ålder, da vederbörande i allmänhet inträde!
i tjänst, så att hel pension i regel skall erhållas vid uppnådd pensionsålder,
bör, under förutsättning, att manliga och kvinnliga innehavare av
samma tjänst i medeltal tillträda sina befattningar vid samma ålder,
skillnaden i pension i regel komma att utgöra högst så stort belopp, som
motsvarar skillnaden i pensionsålder.

Efterföljande tabell anger för vissa som exempel valda befattningar
representerande olika kombinationer av pensionsålder och för eihållande
av hel pension erforderligt antal tjänstår kvinnlig befattningshavares
pension i procent av pensionsunderlaget under förutsättning att hon inträder
i tjänst vid samma ålder, som manlig innehavare av samma befattning
senast måste inträda, för att vid uppnådd pensionsålder komma
i åtnjutande av hel pension. _____

Befattning	I '' Erforderligt \ antal tjänst-j år för hel 1 pension \|	Pensionsålder	Kvinnlig befattnings-havares pen-sion i ^ av pensions-underlaget
Manlig be-fattnings-havare	Kvinnlig befattnings- havare
Provinsialläkare...........	1 . . 20	62	60	90-0 \|
Gymnastiklärare vid Barnskola.....	. . 30	62	60	93-3
Förste provinsialläkare........	23	65	60	78-3
Professor...............	. . 25	65	60	80-0
Rektor vid folkskoloseminarinm ....	. . 1 30	65	60	83-3
Läroverksadjunkt...........	. . 33	65	60	84-8
Teckningsläraro vid realskola.....	. . . 35	65	60	85''7
Byråchef...............	. . '' 35	67	62	85-7
Aktuarie...............	. . . j 35	67	62	85-7

De i sista kolumnen angivna procenttalen angiva alltså den minskning
i förhållande till manliga befattningshavares pension, som i värsta
fall bör kunna drabba kvinnlig befattningshavare. Sannolikt kommer
skillnaden att i realiteten bliva mindre.

De pensionsavgifter, manliga befattningshavare erlägga för sin pensionering,
äro i allmänhet så avvägda, att därmed täckes eu tredjedel av
pensionskostnaden. Övriga två tredjedelar täckas av statsmedel. Skall
nu statens kostnad för pensionering icke ökas, därest en befattning

232

erhåller kvinnlig innehavare, måste hennes pensionsavgift bestämmas så,
att därmed täckes icke blott den ökade kostnad, som i följd av längre
livslängd och tidigare pensionering uppkommer för den tredjedel av pensionen,
som befattningshavarens pensionsavgifter avse att täcka, utan
därmed måste även täckas motsvarande ökning av kostnaden för de två
tredjedelar av pensionen, som bestridas av statsmedel.

Efterföljande tabell anger för samma pensionsåldrar och tjänstetider
som i föregående tabell de årliga pensionsavgifter, som motsvara
en tredjedel av en årlig pension av 1 000 kronor, dels för manliga, dels
för kvinnliga befattningshavare. Därvid är sålunda hänsyn tagen såväl
till skillnad i pensionsålder som skillnad i livslängd.

1 Tjänstetid i	Pensionsålder	Årlig pensionsavgift mot-svarande cn tredjedel av kostnaden för en årlig pension av 1,000 kr.	Pensions-avgiften för kvinna i % av pensions-avgiften för män
Manliga befattnings- havare	Kvinnliga befattnings- havare	Manliga befattnings- havare	Kvinnliga befattnings- havare
1 20..............	62	60	97-38	115-80	118-9
j 30..............	62	60	49-01	59-35	121-1
''23..............	65	60	66-62	93-12	139-8
25..............	65	60	57-83	81-29	140-6
SO-..............	65*	60*	41-71	59-35	142-3
33..............	65	60	34-76	49-81	143-3
35..............	65	60	30-92	44"50	143-9
SO*..............	67*	62*	36-76	54-43	1481
SB ...............	67	62	27-19	40-76	149-9 1

Exemplen äro valda speciellt med hänsyn till föreskrifterna beträffande
pensionsåldrar och tjänstetider i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension. Beträffande kommunikationsverken äro för
befattningar, som kunna tänkas bliva besatta med kvinnor, de med *
utmärkta kombinationerna representativa.

Såsom av tabellen framgår, bör pensionsavgiften för kvinnlig befattningshavare
ökas med i genomsnitt

20 %, då skillnaden i pensionsålder är 2 år;

45 %, » » » » » 5 >

233

för att ökningen av kostnaden för eu tredjedel av pensionen skall bliva
täckt. Skall ökningen av kostnaden för återstående två tredjedelar av
pensionen ävenledes täckas av ökade pensionsavgifter av kvinnliga befattningshavare,
bör ökningen bliva i genomsnitt

60 /, då skillnaden i pensionsålder är 2 år;

135 %, » » » » » 5 » .

Av de anförda exemplen framgår, att man för höjningen av kvinnliga
befattningshavares pensionsavgifter kan uppställa följande regel:

Pensionsavgiften för kvinnlig befattningshavares tjänstepension skall
utgå med ett belopp, som utgör den för manlig innehavare av samma befattning
stadgade pensionsavgiften ökad med 10 % jämte 25 % för varje år,
varmed pensionsåldern understiger den för manlig befattningshavare stadgade.

De 10 i-, varmed, oberoende av skillnaden i pensionsålder, för mannen
gällande pensionsavgift måste ökas, betingas av kvinnors längre livslängd,
de 25 %, varmed pensionsavgiften ytterligare måste höjas för varje år,
varmed pensionsåldern sänkes, betingas av den höjning av pensionskostnaden,
som genom denna sänkning uppkommer.

Enligt denna regel blir pensionsavgiften för kvinnliga befattningshavare
beroende av skillnaden i pensionsålder för manlig och Qvinnlig
innehavare av den ifrågavarande befattningen. Man skulle även kunna
bestämma en för alla kvinnliga befattningshavare gemensam procentsats,
varmed pensionsavgiften skall ökas, oberoende således av skillnaden i
pensionsålder. Bestämmandet av eu sådan för alla tjänster gemensam
procentuell förhöjning måste emellertid bliva mer eller mindre osäker,
beroende på att hänsyn i så fall finge tagas till antalet befattningar av
olika slag, som komma att beklädas av kvinnor.

Manliga befattningshavare äro skyldiga erlägga pensionsavgift ej
blott för egen pensionering utan även för pensionering av änkor och
barn. I det efterföljande lämnas några kortfattade uppgifter rörande
vad som för olika tjänstemannakategorier är stadgat i avseende på
familj epensioneringen.

1. Civilstatens änke- och pupillkassa. Pension till ensam änka utgår
med en fjärdedel av för tjänsten stadgade högsta tjänstepensionsunderlag.
Efterlämnar delägare förutom änka även barn under 21 år,
ökas pensionen med 40 °A för ett barn och med 10 % för varje ytterligare
barn. Efterlämnar delägare endast barn, utgår pension med 50 %
av för ensam änka stadgad pension för ett barn, med den för ensam
änka stadgade pensionen, då barnen äro två, med 140 % av samma

SO—203419.

234

pension, då barnen äro tre och med 10 * av för ensam pension för
varje ytterligare barn.

* Årsavgift erlägges med 16,s % av änkepensionen intill 67 års ålder.

Retroaktivavgift erlägges vid inträdet med belopp enligt särskild

tabell.

2. Telegraf verkets änke- och pupillkassa. Pension till ensam änka
utgår med 200 kronor jämte 24 % av för tjänsten stadgat tjänstepensionsunderlag.
Efterlämnar delägaren förutom änka även barn under 18 år,
ökas pensionen med 20 % för varje barn. Efterlämnar delägaren endast
barn, utgår samma pension som till ensam änka ökad med 20 % för
varje barn.

Årsavgift erlägges av delägare utan pensionsberättigade anhöriga
med 4V2 % av tjänstepensionsunderlaget intill 60 års ålder och av delägare
med pensionsberättigade anhöriga med 4,95 % av tjänstepensionsunderlaget.

Åldersskillnadsavgift erlägges vid inträdet eller vid äktenskaps
ingående enligt särskild tabell, då mannens ålder överstiger hustruns
med mer än 10 år.

(Nytt reglemente för kassan har godkänts av delägarna men har
ännu inte vunnit Kungl. Maj:ts fastställelse.)

3. Statens järnvägars änke- och pupillkassa. Pension till ensam
änka utgör 22 7. av avlöningen (ord. arvode ökat med 20 %). Efterlämnar
delägare förutom änka även barn under 18 år, ökas pensionen för varje
barn utöver ett och icke överstigande fem med 2,5 % av avlöningen.
Efterlämnar delägaren endast barn, utgår pension med 22 % av avlöningen
för ett eller två barn och med 2,5 % av avlöningen för varje ytterligare
barn icke överstigande sex.

Årsavgift erlägges med viss procent av avlöningen, beroende på
åldern vid inträdet i kassan. Pensionerade delägare erlägga icke pensionsavgift.
Delägarskapet upphör vid 50 år, om inga pensionsberättigade
anhöriga finnas.

Inträdesavgift erlägges med hälften av månadsavlöningen.

Retroaktivavgift erlägges av den, som vid inträdet i kassan fyllt
30 år, med belopp, som bestämmes av direktionen.

4. Lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa.
Pension till ensam änka utgår med 100 kronor jämte 20 % av delaktighetsbeloppet,
som utgör högst 4 000 kronor och lägst 750 kronor. Efterlämnar
delägare förutom änka även barn under 21 år ökas pensionen
med 30 % för ett barn, med 50 % för två barn och med 10 % för varje
ytterligare barn. Efterlämnar delägare endast barn, utgår pensionen

med 50 % av pensionen till ensam änka för ett barn, 100 % av samma
pension för två barn, 130 jé av samma pension för tre barn, 150 % för
fyra barn och med 10 % för varje ytterligare barn.

Årsavgift erlägges av manlig delägare med 3 % och av kvinnlig
delägare med IV2 % av delaktighetsbeloppet. Efter avgång med pension
nedsättes årsavgiften med en tredjedel.

Då kommittén ansett att — i likhet med vad som redan skett beträffande
vissa kommunalt anställda kvinnliga befattningshavare — de
kvinnliga statstjänstemännen böra åläggas avgifter för familjepensionering,
men att denna pensionering bör avse endast barn, icke änklingar,
har” kommittén åt mig uppdragit att besvara frågan, huru de kvinnliga
befattningshavarnas avgifter till resp. änke- och pupillkassor under denna
förutsättning borde beräknas.

Enligt bestämmelserna i reglementet för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. erlägger kvinnlig befattningshavare en pensionsavgift
av 1 % av familjepensionsunderlaget. Efterlämnar sådan
befattningshavare barn, åtnjuta de pension efter samma grunder, som
gälla för barn till avliden manlig befattningshavare, som ej efterlämnar
pensionsberättigad änka. Den för denna familjepensionsrätt bestämda
pensionsavgiften är beräknad med hänsyn till erfarenheten beträffande
familjeförhållandena bland folkskollärarinnor. En så bestämd pensionsavgift
torde även vara fullt tillräcklig för att för kvinnliga innehavare
av statstjänst försäkringstekniskt trygga barnpension utgående efter samma
grunder som till barn efter manlig befattningshavare, som ej efterlämnar
änka.

Efterföljande tabeller ange för vissa som exempel representativa
tjänster lön, pensionsavgifter och nettolön för manliga och kvinnliga
befattningshavare, varvid kvinnlig befattningshavare antagits åtnjuta
samma lön som manlig innehavare av samma befattning och erlägga på
ovan angivet sätt beräknade pensionsavgifter.

Stockholm den 15 december 1920.

Reinh. Palmqvist.

236

Löner och pensionsavgifter avseende befattningar lydande under civila

pensionslagen.

1 Befattning		Avlöning		Tjänstepensions- avgift	Fa-milj e-pen-	Avlöning efter avdrag av pensionsavgifter
	Lönegrad			Lönegrad		sions- av-		Lönegrad
	1	2	1 3	4	1	2	3	4	gift	i	O rmt	3	4
! Manliga befattnings-havare. '' Lärare i teckning vid real-skola ........	1,150	1,300	1,450	1,600	23	26	29	32	»27	1,100	1,247	1,394	1,541
Lärare i gymnastik vid Barnskola .......	1,495	1,690	1,885	2,080	30	34	38	42	3 27	1,438	1,629	1,820	2,011
1 Provinsialläkare ....	4,000	4,500	5,000	—	135	169	203	—	00 v—<	3,676	4,142	4,608	_
J Aktuarie (centralt ämbets-verk) 1........	4,000	4,500	5,000	5,500	81	100	118	137	3155	3,764	4,245	4,727	5,208
\| Läroverksadjunkt ....	4,300	4,800	5,30(1	5,800	108	128	148	160	ce O	4,090	4,570	5,050	5,538
i Lektor.........	5,h00	6,300	6,800	—	179	202	212	—	»120	5,501	5,978	6,468	_
! Hospitalsläkare.....	6,000	—	—	—	184	—	—	—	2 78	5,738	_	_	_
i Förste provinsialläkare .	6,000	6,500	7,000	—	200	225	250	—	2 210	5,590	6,065	6,540	_
Rektor vid folkskolesemi-narium........	7,500	_	_	_	314				3120	7,066
Professor........j	7,500	8,100	—	—	280	314	—	—	‘146	7,074	7,640	_	_
Byråchef (centralt ämbets-verk)1 ........\|	8,100	8,700	—	—	280	314	—	_\|	2 235	7,585	8,151	_\|

Enligt löneregleringskommitténs förslag (LXII) skalle löner och pensionsavgifter bliva

Aktuarie........	5,160	5,520	5,880	6,300	213	214	213	213!	176	4,771	5,131	5,491	5,911
Byråchef........	9,060	9,540	10,020	10,500	420	420	420	420\|	294	8,346	8,826	9,306	9,786

.. ., reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa. Härtill kommer även retroaktiv avgift

vid inträdet.

3 Enligt reglementet för elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa.

4 Enligt reglementet för Uppsala universitets änke- och pupillkassa.

237

Löner och pensionsavgifter avseende befattningar lydande under civila

pensionslagen.

Befattning		Avlöning		Tjänstepensions- avgift8	Fa- milje- pen-	Avlöning efter avdrag av pensionsavgifter
	Lönegrad			Lönegrad		öions- av-		Lönograd
	1	2	3	4	1	2	3	4	gift»	1	O u	3	4
Kvinnliga befattninqs-havare. Lärare i teckning vid real-skola ........	1,150	1,300	1,450	1,600	54	61	68	75	3	1,093	1,236	1,379	1,522
Lärare i gymnastik vid samskola.......	1,495	1,690	1,885	2,080	48	54	61	67	3	1,444	1,633	1,821	2,010
Provinsialläkare ....	4,000	4,500	5,000	—	216	270	325	—	9	3,775	4,221	4,666	—
Aktuarie (centralt ämbets-verk)1 ........	4,000	4,500	5,000	5,500	190	235	277	322	11	3,799	4,254	4,712	5,167
Läroverksadjunkt....	4,300	4,800	5,300	5,800	254	301	348	376	10	4,036	4,489	4,942	5,414
Lektor.........	5,800	6,300	6,800	—	421	475	498	—	12	5,367	5,813	6,290	—
Hospitalsläkare.....	6,000	—	—	—	432	—	—	—	12	5,556	—	—	—
Förste provinsialläkare .	6,000	6,500	7,000	—	470	529	588	—	13	5,517	5,958	6,399	—
Rektor vid folkskolesemi-narium.......	7,500	_	_	_	738	_		_	14	6,748	_	—	—
Professor........	7,500	8,100	—	—	658	738	—	—	14	6,828	7,348	—	—
Byråchef (centralt ämbets-! verk) *........	8,100	8,700	_	_	658	738	_	_	14	7,428	7,948	—	—

1 Enligt löncregleringskommitténs förslag skulle löner och pensionsavgifter bliva

Aktuarie........	5,1601 5,520	5,880	6,300	501	501	501	501	11	4,648	5,008	5,368	5,788
Byråchef........	9,06o\| 9,540	10,020	10,500	987	987	987	987	17	8,056	8,536	9,016	9,496

8 Tjän8tepensionsavgiften har satts lika med motsvarande avgift för manlig innehavare av
samma befattning ökad med 10 % jämte 25 % för varje år, varmed pensiousäldern understiger pensionsåldern
för manlig befattningshavare.

3 Familjepengionsa vgiften har satts lika med 1 % av familj epensionsunderlaget.

Löner och pensionsavgifter avseende befattningar vid kommunikations verken.

Befattning	Avlöning å billigaste ort	Tjän- ste- pen-	Ea- milje- pen-	Avlöning efter avdrag av pensionsavgifter
	Lönegrad		sions- av-	sions- av-	Lönegrad
\ \	1	2	3	4	5	gift	gift	1	2	3	4	5
\ Manliga, befattnings-havare. :
Kontorsbiträde (statens vat-tenfallsverk)......	2,340	2,460	2,580	2,730	2,880	63	1 81	2,196	2,316	2,436	2,586	2,736
Bitare (telegrafverket) . . .	3,450	3,660	3,960	4,260	4,560	129	2150	3,171	3,381	3,681	3,981	4,281
Bokhållare (statens järnvä-gar) ..........	3,9G0	4,260	4,560	4,860	5,160	156	8 217	3,587	3,887	4,187	4,487	4,787
Postmästare av klass 4 . .	4,260	4,560	4,860	5,160	5,520	174	1155	3,931	4,231	4,531	4,831	5,191
Notarie (postverket) ....	5,160	5,520	5,880	6,300	—	213	1176	4,771	5,131	5,491	5,911	—
Byråchef (telegrafverket) .	9,060	9,540	10,020	10,500	—	420	8 346	8,294	8,774	9,254	9,734	—
Kvinnliga befattnings-havare.											•
Kontorsbiträde (statens vat-tenfallsverk)......	2,340	2,460	2,580	2,730	2,880	4 148	5 5	2,187	2,307	2,427	2,577	2,727
Bitare (telegrafverket) . . .	3,450	3,660	3,960	4,260	4,560	4 303	5 8	3,139	3,349	3,649	3,949	4,249
Bokhållare (statens järnvä-gar) ..........	3,960	4,260	4,560	4,860	5,160	4 367	5 9	3,584	3,884	4,184	4,484	4,784
Postmästare av klass 4 . .	4,260	4,560	4.860	5,160	5,520	4 409	8 9	3,842	4,142	4,442	4,742	5,102
Notarie (postverket) ....	5.160	5,520	5,880	6,300	—	4 501	511	4,648	5,008	5,368	5,788	—
Byråchef (telegrafverket) .	9,060	9 540	10,020	10,500	—	4 987	5 17	8,056	8,536	9,016	9,496	—

1 Enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa. Härtill kommer retroaktivavgift
vid inträdet.

2 Enligt reglementet för telegrafverkets änke- och pupillkassa.

8 Enligt reglementet för statens järnvägars änke- och pupillkassa.

1 Se not 2 till föregående tabell.

5 Se not 3 till föregående tabell.