BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1919:3)

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

RÖRANDE

PENSIONSFÖRBÄTTRING FÖR VISS PERSONAL
VID ARMÉN OCH MARINEN

AVGIVET DEN 14 FEBRUARI 1919

SÄRSKILT TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1919

K. L. BROK MANS BOKTKYOKKKI
[4321 18]

INNEHÅ LLSF ÖR T KOKNING.

Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. ^^försvarsdepartementet................ 1

I. Inledning1.

Nuvarande pensionshestämmelser Armén.

.......................................................................................................... 3

Marinen ........................................................................................................ 9

Förslag till ändringar i de militära pensioneringsgrunderna.

Statskontorets yttrande 1909 ..... 11

1910 års kommitté ....................................... 11

Särskild mening av två ledamöter av 1910 års kommitté .................................... 16

Särskild mening av en ledamot av 1910 års kommitté ....................................... 18

Yttranden över kommitténs förslag ................................................................. 18

Arméförvaltningen 1913....................................................................... 18

Statskontoret 1913 ................................................................................ 19

Direktionen över arméns pensionskassa 1913.......................................... 21

Krigsbefälet 1913................................. 22

Direktionen över flottans pensionskassa 1913............................................ 26

Fullmäktige i flottans pensionskassa 1913 .............................................. 26

II. Inkomna framställningar.

Styrelsen för svenska underofficersförbundet.................................................... 29

Till krigstjänst inkallade pensionerade underofficerare vid flottan........................ 30

Svenska musikunderofficerarnas riksförbund ................................................... 30

Sid.

III. Tillfällig löneförbättring enligt beslut vid 1918 ars lagtima riksdag.

Utkast till definitiv lönereglering .................................................................... 31

Tillfällig löneförbättring.................................................................................... 36

Uttalande i pensionsfrågan ............................................................................. 39

IV. De sakkunnigas yttrande och förslag.

Allmänna synpunkter i fråga om en militär pensionsreglering ........................... 42

Generalspersoner m. fl.................................................................................. 50

De allmänna grundernas tillämplighet............................................. 50

Särskilda regler beträffande viss personal ........................................................ 55

Armén.................................................................................................. 57

Marinen .............................................................................................. 61

Närmare föreskrifter rörande den föreslagna pensionsförbättringen .................... 64

Grunder för pensionsförbättring beträffande armén............................................. 67

Grunder för pensionsförbättring beträffande marinen........................................ 72

Pensionsförbättringens giltighetstid ................................................................. 74

Krigstidstillägg............................................................................................ 75

Anke- och pupillpensioneringen ........................................................................ 76

Kostnadsberäkning ......................................................................................... 77

Sammanfattning .................................................................... 79

Särskilt yttrande ............................................................................................. 80

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Knngl, Lantförsvarsdepartementet.

Den 14 juni 1918 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för lantförsvarsdepartementet
att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet,
tillkalla högst fem sakkunniga personer för att inom lantförsvars- och
sjöförsvarsdepartementen biträda med verkställande av utredning och utarbetande
av förslag rörande bland annat tillfällig pensions förbättring
för viss personal vid armén och marinen, med rätt för departementscheferna
att, efter därom av de sakkunniga gjord framställning, under
arbetets fortgång tillkalla, för att i de sakkunnigas överläggningar deltaga,
representanter för olika personalkategorier vid armén och marinen.

På grund av det sålunda erhållna bemyndigandet tillkallades såsom
sakkunniga undertecknade Ericsson, Lagerholm, Nilsson, Sterky och
Widell, varjämte åt undertecknad Ericsson uppdrogs att i egenskap av
ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Jämlikt bemyndigande den 30 september 1918 för chefen för
lantförsvarsdepartementet att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet,
tillkalla ytterligare en sakkunnig person för att inom nämnda
båda departement biträda med verkställande av utredning och utarbetande
av förslag rörande bland annat omförmälda pensionsförbättriug och att
därvid jämväl tjänstgöra såsom de sakkunnigas sekreterare, anmodades
härefter undertecknad Afzelius att i egenskap av sakkunnig biträda vid

4321 18

fullgörandet av berörda uppdrag och att därvid jämväl tjänstgöra såsom
sekreterare.

Därjämte har Herr Statsrådet den 9 september 1918 anmodat
översten K. E. W. Söderhielm, kommendörkaptenen av första graden
O. E. Lybeck, fanjunkaren E. Nyquist och flaggstyrmannen K. O. Tallberg
att, med bibehållande av innehavande befattningar, tillsvidare, på
kallelse av de sakkunnigas ordförande, deltaga i de sakkunnigas överläggningar,
och hava dessa officerare och underofficerare från sagda tid
deltagit i förhandlingarna.

Efter nådigt bemyndigande den 26 september 1918 har Herr Statsrådet
vidare anmodat byråchefen hos arméns pensionskassa C. H. E.
Hallin och kamreraren hos flottans pensionskassa A. R. Lundgren att i
egenskap av sakkunniga deltaga i de sakkunnigas överläggningar, såvitt
anginge omförmälda tillfälliga pensionsförbättriug, och professorn G.
Lvobb att biträda de sakkunniga med verkställande av de för utredning
rörande samma pensionsförbättring erforderliga kostnadsberäkningar.

De sakkunniga få härmed överlämna utredning och förslag rörande
ovannämnda fråga.

Vid betänkandet är fogat särskilt yttrande av undertecknad Lagerholm.

Stockholm den 14 februari 1919.

A. E. M. ERICSSON.

G. AFZELIUS. FOLKE LAGERHOLM. ÄGG. NILSSON.

CARL EDV. STERKY.

LUDVIG WIDELL.

I. Inledning.

Bestämmelserna om rätt till pension för officerare och underofficerare
med vederlikar vid armén och marinen avvika väsentligt från motsvarande
bestämmelser för civila tjänstinnehavare. De militära pensionerna
utgöras av dels pension från arméns eller flottans pensionskassa,
s. k. kassapension, och dels s. k. fyllnadspension av statsmedel. Pensionskassornas
egna inkomster äro emellertid otillräckliga för bestridande
av kassapensioneringen, varför även den brist, som härvid uppkommer,
måste täckas av statsmedel.

För ifrågavarande ändamål äro under riksstatens tionde huvudtitel
uppförda, jämte vissa andra anslag till arméns och flottans pensionskassor,
två särskilda förslagsanslag, dels till »upprätthållande av
arméns pensionskassas egen pensionering m. m.», för år 1919 3,500,000
kronor, dels ock till »pensionering av flottans befäl och underbefäl med
vederlikar», för samma år 253,300 kronor.

De sakkunniga torde här få lämna en kortfattad redogörelse för de
viktigaste stadgandena i fråga om de militära pensionerna, särskilt för
armén och särskilt för marinen.

I fråga om armén äro ännu i stort sett gällande de av Kungl Maj:t
den 22 juni 1877 fastställda »grunder för pensioneringen av arméns
befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avgång
ur tjänst». I dessa grunder hava emellertid gjorts vissa jämkningar,
föranledda bland annat därav, att samma grunder efter hand erhållit
tillämpning å en del nytillkomna personalgrupper.

Utöver dessa grunder gälla för pensionering av arméns befäl och
underbefäl med vederlikar bestämmelserna i reglementet för arméns pensionskassa
den 26 februari 1904 med däri sedermera vidtagna ändringar.
Härjämte har genom kungl. brev den 22 september 1917 förordnats,
att tills vidare, intill dess pensionskassans reglemente bleve i vederbörlig
ordning ändrat, vissa befattningar skulle klassificeras enligt angiven
ordning.

Nuvarande
pensions best
ämme Is er.

Armen.

Enligt pensioneringsgrunderna utgår pension, d. v. s. kassapension
jämte fyllnadspension:

till den, som innehar fast lön på stat till belopp ej överstigande
1,000 kronor, med lönens hela belopp;

till innehavare av lön, överstigande 1,000 kronor men ej uppgående
till 6,000 kronor, med SO procent av lönen, dock lägst 1,000 kronor; samt

till innehavare av lön till belopp av 6,000 kronor eller därutöver
med 75 procent av lönen.

Vid pensionsbeloppets beräkning, på sätt nu är nämnt, räknas
ålderstillägg, där sådana förekomma, alltid till lönen.

För erhållande av sålunda bestämd pension erfordras, att vederbörande
vid avskedstagandet kan räkna 50 tjänstår (vissa underofficerare
25 tjänstår), att han är berättigad till pension ur arméns pensionskassa
samt att han uppnått viss levnadsålder, nämligen:

a) generaler av alla grader, generalfältläkaren, generalintendenten,

militärbefälhavaren å Gottland, krigsarkivarien samt vaktmästarna vid
militära ämbetsverk och staber ............................................................65 år;

b) regements- och sekundchefer ävensom övriga chefer för särskilt

för sig bestående militära kärer, överstarna vid generalstaben, fortifikationen
och intendenturkåren, inspektören för kavalleriet, kommendanten
i Boden, överfältläkaren, chefen för krigshögskolan, chefen för artillerioch
ingenjörhögskolan, professorn vid generalstaben, överstelöjtnanter
och majorer vid intendenturkåren, fältläkare, fältveterinären vid arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, fälttygmästaren, styresmännen för artilleriets
fabriker, tygmästare, auditörer, sekreteraren vid fortifikationen,
regementsläkare, chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsveterinärer,
tygingenjörer, fabriksingenjörer, tvgförvaltare, fabriksförvaltare,
kassörer och förrådsförvaltare vid fortifikationen, förvaltare
vid intendenturkåren, fanjunkarna vid krigsskolan, väbeln vid artillerioch
ingenjörhögskolan, tygunderofficerare, öververkmästare, verkmästare,
besikfningsrustmästare, tygverkmästare, departementsskrivare, poliskommissarien
vid fästningspolisen i Boden samt överkonstaplar och konstaplar
vid fästningspolisen i Boden och å Karlsborg, tygskrivare, fabriksskrivare,
tyghantverkare, fortmaskinister, gevärshantverkare och
hantverkare vid trängen ............................................................................. 60 år;

c) övriga i mom. b) ej upptagna regementsofficerare, chefen för

artilleristaben, kaptener vid intendenturkåren, bataljonsläkare, assistenten
vid arméförvaltningeus sjukvårdsstyrelse, sjukhusläk trea med bataljonsläkares
lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsstallmästare
samt bataljonsveterinärer ...................................................................... 55 år;

d) officerare av kompaniofficers grad med undantag av kaptener
vid intendenturkåren, underofficerare med undantag av fanjunkarna vid
krigsskolan, förvaltare vid intendenturkåren och tygunderofficerare, ävensom
radiotelegralister och musikpersonal............................................. 50 år.

Såsom ovan nämnts, utgår en del av pensionen, den s. k. kassapensionen,
från arméns pensionskassa. Kassapensionen är fastställd till
olika belopp för olika pensionsklasser enligt följande pensionsstat:

Första klassen.

För arméfördelningschefer, generalfälttygmästaren, cheferna
för fortifikationen och generalstaben, generalintendenten,
inspektören för infanteriet och inspektören
för militärläroverken:

6 ruin å ............................................................................. kronor 2,400: —

och 5 rum å........................................................................ » 1,800: —

Andra klassen.

För överstar (och överfältintendenten) samt inspektören
för kavalleriet, kommendanten i Boden, militärbefälhavaren
på Gottland och generalfältläkaren » 1,200:

Tredje klassen.

För överstelöjtnanter, chefen för krigshögskolan, chefen
för krigsskolan, professorn vid generalstaben (och
fältintendenter av 1. graden) ävensom fälttygmästaren
och överfältläkaren ....................................... » 900: —

Fjärde klassen.

För majorer, krigsarkivarien samt chefen för artillerioch
ingenjörhögskolan, chefen för artilleristaben,
fältläkare, tältveterinären, tygmästare av 1. klassen
(och fältintendenter av 2. graden) .............................. ''» 7 50: —

Femte klassen.

För kaptener och ryttmästare, regementsläkare, (fältläkaren
i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse samt
intendenter av 1. och 2. klassen) samt styresmän,
tygmästare av 2. klassen och chefläkaren ............. kronor 600

Sjätte klassen.

För bataljonsläkare med högre lön, assistenten å arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse (med bataljonsläkares
lön), tygingenjören å artilleriets tygstater
och fa b r i k si n gen j örer......................................................... n 450

Sjunde klassen.

För löjtnanter, bataljonsläkare med lägre lön, regementsveterinärer,
fortiiikationskassörer, tygförvaltare,
fabriksförvaltare och underintendenter samt
departementsskrivare, öververkmästare och poliskommissarien
vid fästningspolisen i Boden ............ » 375

Åttonde klassen.

För underlöjtnanter, fänrikar och bataljonsveterinärer ... » 225

Nionde klassen.

För fanjunkare och styckjunkare, musikfanjunkare och
musikstyckjunkare, tygunderofficerare, sergeanter
av 1. klassen, musiksergeanter av 1. klassen, besiktningsrustmästare,
verkmästare, tygskrivare, fabriksskrivare,
förvaltare vid intendenturkåren och
förste vaktmästaren vid artilleri- och ingenjörhögskolan
ävensom fortmaskinister, tygverkmästare
samt överkonstaplar och konstaplar vid fästningspolisen
i Boden och å Karlsborg................................ » 180

Tionde klassen.

För sergeanter av 2. klassen, musiksergeanter av 2.
klassen, tyghantverkare, gevärshantverkare och
vaktmästare samt radiotelegratister och förrådsvaktmästare
................................................................... kronor 120:

Om de i första klassens första avdelning bestämda pensionsrum
icke skulle vara tillräckliga, tilldelas pensionstagare ledigt rum i andra
avdelningen, tills rum i första avdelningen bliver ledigt, då uppflyttning
dit äger rum. Skulle ej heller något rum i första klassens andra avdelning
finnas ledigt, tilldelas vederbörande pensionstagare pension i
andra klassen, intill dess något rum bliver ledigt i första klassen.

Såsom allmän regel för erhållande av pension från arméns pensionskassa
gäller, att vederbörande skall hava uppnått minst 50 levnads- och
SO tjänstår, därvid tjänstår icke få beräknas före uppnådda 20 levnadsår.

Delägare i kassan, som tjänt i fulla 25 år efter adertonde levnadsåret,
kan, om han erhåller avsked från sin tjänst, innan han uppnått
för pensions erhållande stadgade levnads- och tjänstår, genom erläggande
av s. k. expektansavgifter lösa de bristande tjänståren och därigenom
bereda sig rätt till åtnjutande av kassapension vid expektansårens
utgång.

Fyllnadspension utgår med det belopp, som erfordras för att vederbörandes
sammanlagda pension, således inberäknat kassapensionen, skall
uppgå till det honom enligt pensioneringsgrunderna tillkommande pensionsbeloppet.

För erhållande av kassapension i viss klass erfordras att under
minst två år hava innehaft tjänst, som berättigar till pension i denna
klass; likaledes är såsom villkor för erhållande av den med viss tjänst
förenade fyllnadspensionen föreskrivet, att vederbörande beställningshavare
skall i minst två år på stat hava innehaft samma eller högre tjänst.

Den, som ej uppnått den levnadsålder och tjänstetid, som erfordras
för erhållande av fyllnadspension inom hans innehavande grad, men väl
den levnadsålder och tjänstetid, som för en lägre grad äro för pensionsrätt.
bestämda, kan avgå med sådan pension i den högsta grad, inom
vilken han uppfyllt villkoren för pensionens erhållande.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, tillämpas denna bestämmelse
så, att fyllnadspensionen utgår med det belopp, som erfordras för att
vederbörande skall, med inräknande av den honom tillkommande kassa -

pensionen, såsom totalpension erhålla ett belopp, motsvarande summan
av pension och fyllnadspension i den lägre tjänstegraden.

Pensionstagare, som tillträder lön, varmed pensionsrätt enligt pensioneringsgrunderna
för arméns personal är förenad, får icke uppbära
fyllnadspension.

Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från andra
allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade,
skall i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar
av vad han sålunda från annat håll uppbär; dock att, därest vad han
med tillämpning härav skulle i pension från arméns pensionskassa och
fyllnadspension uppbära tillsammans med lönen eller den andra pensionen
understiger tretusen kronor, avdrag å fyllnadspensionen skall äga
rum endast i den mån, som erfordras för att sammanlagda beloppet icke
må överstiga tretusen kronor; skolande, i fall den andra pensionen utgår
enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11
oktober 1907 stadgade grunder, minskning i fyllnadspensionen icke äga rum.
Under dylika förhållanden kan även kassapensionen eller viss del därav
komma att innehållas.

I årsavgift till arméns pensionskassa har varje i tjänst varande delägare
i kassan att utgiva sex procent av den med hans tjänst förenade
kassapensionen. Härutöver skall enligt pensioneringsgrunderna varje
tjänstinnehavare för erhållande av rätt till fyllnadspension erlägga så
mycket, att sammanräknade beloppet svarar mot fyra procent av summan
utav pensionen jämte fyllnadspensionen.

Skyldighet att avgå inträder numera, sedan genom kungl. kungörelsen
den 17 september 1914 rätten till s. k. respitår borttagits, för
löntagare vid uppnåendet av den för rätt till fyllnadspension i den tjänst
han innehar stadgade levnadsålder, därest han jämväl uppfyllt de villkor,
vilka äro föreskrivna för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner;
Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten
avskeda, denna myndighet obetaget att under angivna förutsättningar
låta med avskedet anstå under viss tid.

Särskilda bestämmelser finnas härjämte om skyldighet att avgå med
viss pension för den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest
till följd av skada eller sjukdom, vanförhet eller lyte befinnes för framtiden
oförmögen till tjänstgöring.

Var och en, som avgår med fyllnadspension, är förbunden att inträda
i arméns reserver samt att där kvarstå intill 70 års ålder, om han
blivit pensionsberättigad vid 65 år, men i annat fall intill fyllda 65 år,
med tjänstgöringsskyldighet vid inträffande mobilisering och i krig samt

vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för
utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen kan bliva
anbefalld.

För marinen gälla ännu i huvudsak de av Kungl. Maj:t den 3 oktober
1870 fastställda »grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl
med vederlikar» med däri sedermera gjorda ändringar och tillägg.
Dessa grunder äga även tillämpning med avseende å motsvarande personal
vid kustartilleriet samt beträffande personalen vid nyorganiserade
civilmilitära kårer.

Härjämte gäller för ifrågavarande personal reglementet för flottans
pensionskassa av den 17 november 1899 med däri sedermera gjorda
ändringar.

Eldigt sålunda givna bestämmelser skall pension utgå

till den, som innehar fast lön på stat till belopp ej överstigande
1,000 kronor, med lönens hela belopp;

till innehavare av lön, överstigande 1,000 kronor men ej uppgående
till 6,000 kronor, med 80 procent av lönen, dock lägst 1,00* > kronor
och högst 4,500 kronor; samt

till innehavare av lön till -belopp av 6,000 kronor eller därutöver
med 75 procent av lönen.

Utav pensionens hela belopp utgöra två tredjedelar kassapension
och en tredjedel fyllnadspension.

Pension beräknas efter den fasta lönen; ålderstillägg skola därvid i
vissa fall räknas till lönen, i andra fall icke. För det till beklädnad
eller ersättning därför berättigade underbefälet beräknas vid bestämmandet
av pensionen värdet av denna förmån till ett bestämt belopp
av 20 procent utav den fasta lönen.

Flaggunderofficer och underofficer av 1. graden bekomma pension
till lika belopp som flaggmaskinist, underofficer av 2. respektive 3. graden
vid kustartilleriet till enahanda belopp som underofficer av 2. respektive
3. graden vid flottan.

För marinöverdirektören liksom för marinläkare av 2. graden gäller,
att det till sådan beställningshavare utgående arvode skall i fråga om
pensionering betraktas såsom fast lön.

Vidare är i fråga om flottans polispersonal särskilt stadgat, att det
avlöningsbelopp, varå pensionsbeloppet skall beräknas, skall utgöra för
poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona 1,200 kronor, för
överkonstapel 1,000 kronor och för konstapel 800 kronor.

Marinen.

4321 18

Varje delägare i flottans pensionskassa, som vid avskedstagandet
stått i tjänst i 30 år och uppnått en ålder av 55 år, är vid avskedstagandet
berättigad att erhålla kassapension enligt ovan angivna beräkningsgrunder.

Vid uppnådda 50 levnads- och 30 tjänstår äger delägare från
flottans pensionskassa åtnjuta i pension 75 procent av den kassapension,
som skulle tillkomma honom vid 55 levnadsår. Denna lägre pension
utgår, till dess pensionstagaren fyllt 55 år, varefter han är berättigad
åtnjuta den kassapension, honom bort, om han kvarstått i tjänsten,
vid den tiden tillfalla.

För åtnjutande av den pension, som åtföljer viss tjänst, måste
vederbörande hava innehaft tjänsten på stat under minst två års tid.
Den, som uppnått de levnads- och tjänstår, som erfordras, men icke under
minst två år på stat innehaft sin tjänst, äger uppbära den pension,
som åtföljer närmast lägre lönegrad.

Fyllnadspension utgår till den, som är berättigad till kassapension
och vid avskedstagandet uppnått en levnadsålder av:

flaggman, chefen för kustartilleriet, marinöverdirektören samt personalen
vid marinintendenturkåren............................................................. 65 år;

kommendör, överste vid kustartilleriet, personalen vid mariningenjörkåren
— med undantag av marinöverdirektören — marinöverläkare och
förste marinläkare.......................................................................................... 60 år;

all övrig personal............................................................................... 55 år.

För tjänstinnehavare vid marinintendenturkåren har såsom ytterligare
villkor för erhållande av fyllnadspension enligt ovannämnda grunder
stadgats, att han vid avskedet skall hava uppnått 35 tjänstår;
dylik tjänstinnehavare, som erhållit avsked efter uppnådda 60 levnadsoch
35 tjänstår, erhåller i pension 75 procent av de sammanlagda pensionsförmåner,
som efter uppnådda 65 levnadsår skolat tillkomma honom,
med rätt för honom att, sedan han uppnått 65 levnadsår, erhålla samma
pensionsförmåner, som bort tillfalla honom, om han vid avskedstagandet
uppnått sistnämnda levnadsålder.

Därest delägare i flottans pensionskassa, som tillhör poliskåren, erhåller
avsked först efter uppnådda 65 levnadsår och minst 35 tjänstår,
beräknas och utgår fyllnadspensionen med skillnaden mellan det avlöningsbelopp,
varå pension enligt ovannämnda föreskrifter får beräknas,
med tillägg av ålderstillägg, å ena, och kassapensionen, å andra sidan.

Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna
medel än dem, som för pensionering av flottans befäl och under -

befäl med vederlikar äro anvisade, är icke berättigad till fyllnadspension,
såvida icke för det fall, att pension av andra allmänna medel åtnjutes,
denna utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder.

Pensionsavgift erlägges till flottans pensionskassa med ett belopp,
motsvarande fyra procent av summan utav kassapensionen jämte fyllnadspension.

I fråga om skyldighet att avgå gälla för personal vid marinen, oavsett
de för skilda grupper av beställningshavare fastställda olika åldersgränserna,
i huvudsak enahanda bestämmelser som, enligt vad här ovan
nämnts, reglera avgångsskyldigheten för arméns personal.

Den, som avgår med fyllnadspension, är förbunden att vid inträffande
krig och större rustningar, då så påfördras, i land samt i befattning
likartad med den, han förut innehaft, tjänstgöra, flaggman, chefen
för kustartilleriet, marinöverdirektören, kommendör, överste och tjänstinnehavare
vid marinintendenturkåren intill fyllda 70 levnadsår samt alla
övriga, som avgå före 65 levnadsår, intill denna ålder.

Förslag till ändringar i
olika tillfällen framkommit.

ovannämnda pensioneringsgrunder hava vid Förslag till

ändringar i de
militära pen•
sionerings grunderna.

Med anledning av väckt förslag om förtidspensionering av militär- Statskontorets
personal ifrågasatte sålunda statskontoret i underdånig skrivelse den 13 yttrande 1909.
oktober 1909 en fullständig omläggning av det militära pensionsväsendet.
Det kunde svårligen förnekas, yttrade statskontoret, att på grund
av förändrade förhållanden och i visst avseende förändrat åskådningssätt
nu gällande bestämmelser i fråga om pensioneringen av personalen vid
såväl armén som marinen blivit i väsentliga delar föråldrade och borde
ersättas med nya. Att vid utarbetandet av dessa nya bestämmelser den
civila pensionslagens huvudgrunder borde tjäna till efterföljd i helt annan
och vidsträcktare grad, än vad som blivit ifrågasatt, hade förefallit
statskontoret vara eu given sak. Det borde jämväl tillses, om icke
lämpligt vore att i eu lag sammanföra alla stadganden i avseende å pensioneringen
av såväl arméns som marinens militära och civilmilitära per -

sonal.

Närmast med anledning av denna statskontorets framställning och
vissa av civilkommissionen gjorda anmärkningar mot den nuvarande

1910 års
kommitté.

organisationen av det militära pensionsväsendet uppdrog Kungl. Maj:t
den 6 maj 1910 åt en kommitté att, bland annat, verkställa utredning
angående förändring av de för armén och flottan gällande pensioneringsgrunderna
till större likhet med den civila pensionslagens huvudgrunder
samt angående sammanslagning av arméns och flottans pensionskassor.
Kommittén avgav den 31 maj 1912 betänkande och förslag angående
förändrat ordnande av det militära pensionsväsendet, innefattande, bland
annat, förslag till lag angående militära och civilmilitära tjänstinnehavares
rätt till pension samt förslag till upprättande av en ny, för armén
och marinen gemensam pensionsanstalt.

I förstnämnda hänseende anförde kommittén, att densamma på angivna
skäl funnit sig icke böra utarbeta ett fullt genomgripande förslag
till pensionsreglering för de tjänstinnehavare, varom här vore fråga.
Kommittén hade sålunda i regel icke ingått i någon undersökning om
eller något bedömande av, huruvida gällande grunder för beräkningen
av pensions belopp gåve ett under alla förhållanden tillfredsställande
resultat. Med hänsyn till det nära samband, som alltid måste förefinnas
mellan en pensionsreglering och en lönereglering, hade kommittén icke
tilltrott sig att föreslå nya grunder för pensionsbeloppets förhållande till
avlöningen i vidare mån, än som framginge av de jämkningar härutinnan,
vilka kommitténs förslag till pensionsunderlagets beräkning innebure.

Det mål, som kommittén vid fullgörandet av sitt uppdrag jämlikt
sin instruktion för sig uppställt, hade varit att söka bringa de militära
pensioneringsgrunderna i så nära överensstämmelse med den nu gällande
civila pensionslagens av den 11 oktober 1907 huvudgrunder, som
vore förenligt med kommitténs förut angivna uppfattning rörande innebörden
av sitt uppdrag och med den skillnad i karaktär, som det militära
pensionsväsendet företedde i jämförelse med det civila. För vinnande
av detta mål hade det synts kommittén nödigt, att de för armén
och marinen gällande i viss mån olika pensioneringsgrunderna samarbetades
till ett helt, detta så mycket hellre som pensionsväsendet för
såväl armén som marinen i huvudsak hade samma uppgift. Fn annan
förutsättning för åstadkommande av ett enhetligt pensionsväsen vore,
att den nuvarande uppdelningen av de militära pensionerna i kassapension
och fyllnadspension upphörde, vilket vore så mycket naturligare,
som statsverket redan nu bestrede hela kostnaden för fyllnadspensionerna
och en stor del av kostnaderna för kassapensionerna.

Beträffande frågan om grunderna för pensionens beräknande uttalade
kommittén, i anslutning till 1907 års pensionslag, som sin mening,
att hänsyn ej borde därvid tagas till de delar av avlöningen, som ut -

gjorde tjänstgöringspennin<rar, dagavlöning, lönetillägg för tjänstehästar
furageersäitning och portionaeraättning. l)å däremot inkvarterings- och
servisbidraget, ersättningen för ved och ljus samt beklädnadsersättningen,
av vilka den sistnämnda endast förekomme för flottans underofficerare,
vore konstanta avlöningsförmåner och således av ungefär samma
natur som den egentliga lönen, hade kommittén tagit i övervägande,
huruvida icke någon eller några av dessa förmåner rätteligen borde tagas
i betraktande vid pensions fastställande. Kommittén hade därvid
trott sig finna, att det skulle vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
om inkvarterings- och servisbidraget finge medräknas i pensiousunderlaget.
Då det väl kunde antagas, att beklädnadsersättningen
vid en eventuell lönereglering för flottans underofficerare komme att bortfalla,
hade det synts kommittén olämpligt att i lagen inrycka ett stadgande,
att vid pensionsunderlagets beräknande hänsyn skulle tagas
jämväl till denna förmån. Kommittén hade ej heller ansett lämpligt att
i lagen införa bestämmelse därom, att ersättningen för ved och ljus
skulle vid pensionens beräknande tagas i betraktande, då denna ersättning
vore av speciell natur.

Kommittén erinrade vidare, att enligt nu gällande militära pensioneringsgrunder
den, som innehade lön till belopp ej överstigande
1,000 kronor, skulle äga i pension uppbära lönens hela belopp, medan
för innehavare av högre avlöningar pensionen, utginge med endast viss
procent av lönen. Fastställandet av 1,000 kronor såsom den gräns,
intill vilken pensionen sattes lika med lönen, hade ursprungligen avsett
att gynna de små löntagarna eller i första hand underofficerarna med
vederlikar, men hade med nuvarande avlöningsförmåner blivit skäligen
betydelselöst. Såväl fanjunkare vid armén som underofficerare vid marinen
uppbure nämligen, i olikhet med vad fallet varit vid pensioneringsgrundernas
fastställande, så pass höga löner, att de komme bland den
grupp av pensionstagare, för vilka pensionen beräknades till endast 80
procent av lönen. Skulle kommitténs förslag att vid pensionsunderlagets
beräknande lägga inkvarterings- och servisbidraget till lönen komma att
godkännas, skulle behovet av den nyssnämnda gränsens höjande framträda
ännu mer. Med avseende å det av kommittén föreslagna sättet
för pensionsunderlagets beräknande hade kommittén funnit gränsen, intill
vilken pensionsunderlaget borde sättas lika med summan av däri ingående
avlöningsförmåner, skäligen böra framflyttas till 1,500 kronor.

Vidkommande frågan om skyldighet att avgå från tjänsten anförde
kommittén, att enligt den civila pensionslagen sådan skyldighet i regel
inträdde samtidigt med rätten att tillträda pension, såsom naturligt vore,

då denna rätt icke medgåves tjänstinnehavare, förrän han uppnått så
hög levnadsålder, att han i allmänhet kunde antagas icke vidare besitta
de kropps- och själskrafter, som erfordrades för att kunna på ett nöjaktigt
sätt uppehålla sin tjänst. I de gällande militära pensioneringsgrunderna
tillämpades en avvikande regel, i det att militär tjänstinnehavare
i allmänhet ägde rätt att utan särskilt tillstånd kvarstå i tjänsten
tre år, vanligen kallade respitår — kaptener och innehavare av lägre
grader vid marinen, som vore pensionsberättigade vid 55 års ålder, dock
endast ett halvt år — utöver den tid, då han enligt levnadsåldern bleve
pensionsberättigad, och därutöver kunde honom beviljas tillstånd att än
längre i tjänsten kvarstå, därest det prövades vara för riket nyttigt.

Då emellertid pensioneringsbestämmelserna borde i främsta rummet
hänföra sig till det allmännas intresse, och alltså ett kvarstående i
tjänsten utöver uppnådd pensionsålder aldrig borde få göras ensidigt
beroende av tjänstinnehavarens beslut, ansåge kommittén, att i pensionslagen
borde intagas bestämmelse om, att avgångsskyldighet skulle inträda
samtidigt med att tjänstinnehavaren uppnått den för rätt till hel
pension för sådan tjänstinnehavare fastställda levnadsålder, dock att
Konungen eller, där viss myndighet ägde att från tjänsten avskeda, den
myndighet borde kunna låta med avskedet anstå, därest och så länge
tjänstinnehavaren prövades kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna. Sådant anstånd syntes emellertid icke böra medgivas
för längre tid än sammanlagt tre år.

Kommittén berörde i sitt utlåtande jämväl frågan om höjning av
pensionsavgifterna och erinrade i detta avseende, att medan delägarna i
arméns och flottans pensionskassor i årlig avgift erlade oförändrat 4
procent av sammanlagda beloppet av kassa- och fyllnadspensionen, den
civila pensionslagen åter beräknade avgiftsprocenten efter beloppet av det
för tjänsten stadgade högsta pensionsunderlag och efter en progressiv
skala, så att avgiftsprocenten utgjorde en tiondels procent för varje helt
hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än 3 procent. Efter det
sålunda bestämda procenttalet erlades avgiften på det för tjänstinnehavaren
gällande pensionsunderlaget.

För bedömandet av lämpligheten och billigheten att i detta avseende
ändra de militära pensionsavgifterna till större likhet med de civila och
särskilt tillämpa principen om progressiv skala för dem hade kommittén
funnit det nödvändigt att närmare tillse, huru de gällande pensionerings -grunderna i övrigt inverkade på pensionsväsendets kostnad för statsverket
för de olika kategorierna. För de under den civila pensionslagen hörande
tjänster vore pensionsåldern vanligen densamma, vare sig avlöningen

vore sådan, att den medförde en högre eller lägre pension. De civila
tjänstinnehavare, som avginge med högre pension, komme härigenom att
erlägga mot denna högre pension svarande avgifter under jämförelsevis
kortare tid än de, som avginge med lägre pension, erlade mot den lägre
pensionen svarande avgifter. För civila tjänstinnehavare vore sålunda
en dylik progressiv skala nödvändig, för att de, som avginge med högre
pension, genom egna avgifter skulle hava grundlagt proportionsvis lika
stor del av pensionen som de, vilka avginge med lägre pension. Vid
de militära tjänsterna åter vore pensionsåldern så olika för tjänster med
högre eller lägre lön, att avseende måste fästas härvid. Verkställda
undersökningar hade givit vid handen, att, på grund av den lägre pensionsåldern
för tjänster med lägre lön, de bidrag, som dessas innehavare lämnade
till sin egen pensionering, redan nu vore betydligt lägre än vid
tjänster med högre lön. Sålunda hade, med beräkning av 3 V2 procents
räntefot, dessa bidrag visat sig, vad arméns personal anginge, växla
mellan 31.6 procent av pensionernas kapitalvärde för general och 9.9
procent för kapten av 1. klassen. För underofficerare uppginge de till
ungefär 11 procent. * Beträffande personal vid marinen framträdde en
liknande växling; avgiftsprocenten utgjorde här 36.3 procent för flaggman,
17.7 procent för kapten av 1. klassen och omkring 12 procent för
underofficerare.

Enligt de av kommittén föreslagna pensioneringsgrunderna komme
motsvarande siffror att utfalla något annorlunda, men huvuddragen bleve
desamma. Genom den högre avgångsåldern för de militära tjänstinnehavarna
i högre grader komme dessa sålunda redan med den nu tilllämpade
konstanta avgiftsprocenten att genom egna avgifter bidraga till
sin pension med proportionsvis större del än de lägre tjänstinnehavarna.
Om för militära pensionstagares avgifter infördes progressiv skala i avsikt,
att varje pensionstagare skulle genom egna avgifter hava grundlagt
proportionsvis lika stor del av sin pension, komme progressionen att gå
i motsatt riktning mot vad fallet vore beträffande civila pensionstagare,
så att pensionsavgifterna för högre pensioner skulle utgå efter fallande
skala. Under sådana förhållanden hade kommittén icke ansett sig böra
föreslå införande i den militära pensionslagen av föreskrift om erläggande
av pensionsavgifter enligt progressiv skala.

Att åter ingå i prövning av avgiftens absoluta storlek hade kommittén
ej ansett ligga i sitt uppdrag.

Beträffande frågan om pensioneringens handhavande föreslog kommittén,
att de nu befintliga särskilda pensionskassorna för armén och

Särskild mening
av tvä
ledamöter av
1910 års
kommitté.

marinen skulle ombildas till en för armén och marinen gemensam pensionsanstalt,
vars styrelse skulle haudhava all militär pensionering med
undantag av manskapspensioneringen vid armén.

Två ledamöter av kommittén, generalmajoren C. O. Nordensvan
och konteramiraln, dåvarande kommendören S. Ankarcrona, uttalade en
från kommitténs flertal avvikande mening och ansågo, att då i kommitténs
uppdrag bland annat inginge att verkställa utredning angående
förändring av de för armén och marinen gällande pensioneringsgrunder
till större likhet med den civila pensionslagens huvudgrunder, kommittén
i sitt betänkande jämväl bort framlägga eu utredning, huruvida pensionsunderlaget
för arméns och marinens personal lämpligen borde beräknas
efter i den civila pensionslagen härför följda grunder.

I sådant avseende åberopade reservanterna, att medan pensionsbeloppen
för militära tjänstinnehavare utgjorde omkring eller föga mer
än 50 procent av samtliga avlöningsmedel, motsvarande belopp, sådana
de blivit bestämda genom 1907 års pensionslag, uppginge för en civil
tjänsteman av tredje lönegraden (byråchef) till 69,’ av andra lönegraden
till 72 och av första lönegraden till 71 procent, till följd varav pensionsbeloppen
vore väsentligt högre för de civila än för de med dem i avlöningshänseende
likställda militära tjänstinnehavare.

Mot en ändring av sättet för beräkning av de militära pensionerna
till närmare överensstämmelse med det i den civila pensionslagen följda
sättet för pensionsunderlagets bestämmande med därav följande höjning
av pensionsbeloppen kunde visserligen invändas, att på grund av den i
allmänhet lägre pensionsåldern vid armén och vid marinen än vid de
civila ämbetsverken en tidigare förvärvad pension hade större kapitalvärde
än en senare förvärvad högre pension, men ur tjänstinnehavarnas
synpunkt vore det i allmänhet fördelaktigare att under längre tid få
bibehålla en högre avlöning, vilken dessutom växte medelst ålderstillägg,
och att därefter komma i åtnjutande av en högre pension, än att vid
50 eller 55 års ålder eller just vid den tidpunkt, då för en familjefader
barnens uppfostran vanligen förorsakade de drygaste kostnaderna, nödgas
avgå med en pension, som i allmänhet understege hälften av den förutvarande
avlöningen.

För den pensionerade militären funnes endast små utsikter att erhålla
någorlunda inbringande anställning vare sig i allmän eller enskild
tjänst. Den pensionerade bleve därför i regel lör sitt uppehälle hänvisad
huvudsakligen till sin pension.

Vid bedömande av det inflytande, som den lägre pensionsåldern
kunde tillmätas vid bestämmandet av pensionsbeloppens storlek, måste
emellertid hänsyn tagas jämväl till den omständigheten, att den militära
pensionen intill 65 och för vissa pensionstagare ända intill 70 års ålder
vore åtföljd av viss fortfarande tjänstgöringsskyldighet, med vilken vore
förenad andra skyldigheter, såsom att underhålla uniform, att icke lämna
riket utan erhållet tillstånd, att fortfarande lyda under krigslagarna, att
inställa sig till viss tjänstgöring i fredstid samt icke minst att vid mobilisering
inträda i tjänstgöring till och med i främsta linjen, om så
påfordrades. Den militära pensionen vore sålunda i själva verket intill
ungefär samma ålder som den, då den civila tjänstinnehavaren avginge
med pension, en beredskapsavlöning. Vidare vore den tidigare pensionsåldern
framkallad av statens behov, icke av hänsyn till pensionstagarna.
I verkligheten erhölle sålunda de militära pensionerna enbart pensions
natur först, sedan pensionstagaren uppnått 65 eller i vissa fall 70 års
ålder och därigenom utträtt ur reserven. Han vore då och först då fullt
jämförlig med den civila pensionstagaren, och det syntes icke förelinnas
någon anledning, varför den förutvarande officeren eller underofficeren
skulle erhålla ett lägre pensionsbelopp än den civila tjänstinnehavaren
eller icke vara förtjänt av lika stor pension som denne.

Efter en erinran om huvudgrunderna för beräkning av pension enligt
den år 1910 utfärdade nya pensionslagen för tjänstemän vid statens
järnvägar anförde reservanterna slutligen, att av den utav dem gjorda
utredningen tydligt torde framgå, att en ökning av pensionerna för
militära och civilmilitära tjänstinnehavare vore väl befogad. Kommitténs
flertal hade emellertid ansett det ligga utom kommitténs uppdrag att
avgiva förslag till en fullständig pensionsreglering och därför ansett sig
sakna befogenhet att föreslå, att pensionsunderlaget för tjänstinnehavare
vid armén och marinen skulle bestämmas enligt väsentligt andra grunder
än de, som nu vore härför gällande. Under sådant förhållande hade
reservanterna icke ansett sig böra reservera sig mot de av kommittén
föreslagna grunderna för pensionsunderlagets beräknande, men ville i
detta sammanhang framhålla, att kommitténs förslag icke borde anses
utgöra ett slutgiltigt förslag till det militära pensionsväsendets ordnande.
Då antagandet av en ny lag angående militära och civilmilitära tjänstinnehavares
rätt till pension av den av kommittén föreslagna lydelsen
sannolikt skulle hava till följd, att en eventuell pensionsreglering bleve
undanskjuten till en oviss framtid, ansåge reservanterna sålunda, att
frågan om pensionsreglering för tjänstinnehavare vid armén och marinen
borde göras till föremål för fullständig utredning, innan pensionslagen

4 321 18

Särskild
maning ät en
ledamot ar
1910 års
kommitté.

Yttranden
örer kommitténs
förelag.

ArméförTaltningen
1913.

toges under slutlig omprövning, samt att kommitténs förslag borde
undergå den ändring, som kunde bliva en följd av sagda utredning.

Vid en dylik utredning syntes även hänsyn böra tagas till ur militär
synpunkt eventuellt önskvärda jämkningar i fråga om den levnadsålder,
vid vilken rätt till pension och skyldighet att avgå ur tjänst skulle
inträda.

Därjämte borde tagas under omprövning, huruvida icke förbättring
i pensionerna borde beredas nuvarande eller före den nya lagens antagande
nyinträdande pensionstagare, särskilt dem, som vore tjänstskyldiga i
arméns eller marinens reserver.

En ledamot av kommittén, herr E. A. Nilson, hyste en från kommitténs
flertal avvikande mening rörande irågan om pensionsväsendets
handhavande. Reservanten ansåg, att handhavandet av pensioneringen av
den militära och civilmilitära tjänstemannapersonalen lämpligast borde anförtros
beträffande armén tillhörande personal åt arméförvaltningen och
beträffande marinen tillhörande personal åt marinförvaltningen, samt att
med avseende å pensioneringen av änkor och barn efter avlidna militära
och civilmilitära tjänstemän borde utredas, huruvida ej arméns
änke- och pupillkassa samt flottans gratialfond lämpligen borde sammanslås
med civilstatens änke- och pupillkassa eller möjligen annan
eller andra dylika kassor i syfte att ernå förenklad förvaltning och därigenom
nedbringa förvaltningskostnaderna.

Yttranden över kommitténs förslag avgåvos av vederbörande myndigheter.

Såvitt angår de delar av förslaget, för vilka i det föregående närmare
redogjorts, hade av de hörda myndigheterna cheferna för generalstaben,
marinstaben och kustartilleriet icke någon erinran att framställa.

Marinförvaltningen fann sig på anförda grunder icke böra ingå på
någon detaljgranskning av kommitterades förslag till militär pensionslag.

Arméförvaltningen anförde i utlåtande den 21 juni 1913 beträffande
den av kommittén föreslagna höjningen av pensionsbeloppen huvudsakligen
följande.

Arméförvaltningen hade icke kunnat finna sig övertygad av kommitténs
skäl för inkvarterings- och servisbidragets inräknande i det lönebelopp,
efter vilket pensionen skulle beräknas. Det vore visserligen sant,
att i gällande avlönii^reglemente för armén inkvarterings- och servisbidrag
jämställdes med de i stat uppförda lönerna, men vid genomföran -

det av löneregleringar hade man fastställt ett visst förhållande mellan
lönebeloppen och övriga avlöningsförmåner just med hänsyn till den
pension, man ansett sig böra anslå åt löntagaren. Funnes det billigt
eller rättvist, att den sålunda anslagna pensionen höjdes, så torde bättre
utvägar finnas för att nå detta mål än en förhöjning i pensionen med
hänsyn till inkvarterings- och servisbidragens växlande belopp. Det torde
dock knappast varit avsett, att frågan härom skulle i detta sammanhang
upptagas till prövning.

Beträffande kommitténs förslag om höjning av den lönegräns, intill
vilken pension finge beräknas till fulla beloppet av lönen, från 1,000 till
1,500 kronor, ansåge sig arméförvaltningen med hänsyn till den jämförelsevis
obetydliga kostnadsökning, denna förändring i och för sig
skulle förorsaka statsverket, samt till den omständigheten, att pensionsförbättringen
i praktiken skulle huvudsakligen beröra fanjunkaregraden,
för vilken pensionsbeloppet med utgångspunkt från gällande lönestat
skulle höjas från 1,000 till 1,200 kronor, böra tillstyrka kommitténs
förslag i denna del. Skulle åter kommitténs förslag, i vad det avsåge
höjning av pensionsbeloppen, antagas oförändrat, komrne pensionsbeloppet
för löntagare inom fanjunkares löneklass att på en gång höjas
från 1,000 till 1,440 kronor eller med nära 50 procent.

Statskontoret erinrade i underdånigt utlåtande den 12 juli 1913,
hurusom ämbetsverket i sin skrivelse den 13 oktober 1909 framhållit vissa
synpunkter såsom beaktansvärda vid en omläggning av det militära
pensionsväsendet. Som dessa synpunkter i stor utsträckning vunnit
beaktande av kommittén, ansåge statskontoret dennas förslag i huvudsakliga
delar kunna förordas. I fråga om de delar av kommitténs
förslag, för vilka här ovan närmare redogjorts, anförde statskontoret
följande.

Kommittén hade icke ansett dess uppdrag innebära utarbetande av
något fullt genomgripande förslag till pensionsreglering för vederbörande
tjänstinnehavare. Emellertid hade kommittén beträffande pensionsunderlagets
beräknande föreslagit två bestämmelser, som ledde till någon
ökning av de nu utgående pensionerna. Den ena av dessa bestämmelser
avsåge inkvarterings- och servisbidragets läggande till lönen vid beräknandet
av pensionsunderlaget och den andra framflyttande från 1,000
kronor till 1,500 kronor av den gräns, intill vilken pensionsunderlaget
borde sättas lika med summan av däri ingående avlöningsförmåner.
Med hänsyn till vad av såväl kommittén som två reservanter inom
densamma anförts om de militära pensionernas låga belopp hade stats -

Statskontoret

1913.

kontoret funnit dessa bestämmelser välbetänkta. Statskontoret ville dock
framhålla, att genom dessa jämförelsevis obetydliga förbättringar i de
nuvarande pensionsförhållandena ingalunda finge anses undanröjt det behov
av en verklig pensionsreglering, som på ifrågavarande område otvivelaktigt
förelåge, men som icke syntes lämpligen böra äga rum annat än i
sammanhang med prövning av frågan om lönereglering för de militära
och civilmilitära tjänstinnehavarna. I avbidan på en sådan allmän
revision av grunderna för pensionsbeloppens bestämmande hade statskontoret
funnit de nu föreslagna förbättringarna, vilka endast obetydligt
rubbade de för närvarande gällande pensioneringsgrunderna men dock
medförde en välbehövlig om än ringa ökning i pensionsbeloppen, böra
komma i tillämpning i sammanhang med den nya lagen.

Efter att närmare hava yttrat sig rörande vissa punkter i den av
kommittén föreslagna militära pensionslagen erinrade statskontoret
emellertid, hurusom 1912 års riksdag anhållit, att Kung!. Maj:t måtte
låta verkställa en allsidig utredning, huruvida och på vilka grunder eu
centralisering av pensionsanstalter, understödda av staten, lämpligen
kunde genomföras, samt därefter för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kunde giva anledning. Med anledning härav hade,
efter erhållet bemyndigande, chefen för finansdepartementet tillkallat
sakkunniga personer för att verkställa den sålunda begärda utredningen.

De militära pensionskassornas ställning måste givetvis vid denna
utredning tagas i övervägande. Det förelåge därjämte anledning antaga,
att utredningen komme att ingående behandla jämväl spörsmålet, huruvida
icke såväl den civila som den militära pensioneringen och andra
dithörande ärenden lämpligen kunde överlämnas åt ett enda centralt
pensionsverk. Att, innan resultatet av denna utredning förelåge, fatta
beslut om ändrat handhavande av den militära pensioneringen syntes
statskontoret icke böra ifrågakomma.

I avvaktan på den anbefallda utredningens resultat torde därför
enligt statskontorets mening den militära pensioneringen böra fortfarande
tills vidare ombesörjas av de nuvarande pensionskassorna; och då det
knappast kunde anses lämpligt att under denna tid pålägga kassornas
styrelser bördan av nya pensioneringsgrunders tillämpning, syntes den
föreslagna pensionslagen och därmed sammanhängande bestämmelser,
vilka i allt fall, om de skulle bliva å nuvarande kassor tillämpliga,
tarvade omarbetning, icke böra komma i tillämpning förr än i sammanhang
med förändrat ordnande av den mditära pensioneringens handhavande.

Från statskontorets beslut var föredraganden, dåvarande extra byråchefen
friherre Leijonhufvud skiljaktig i vissa delar och yttrade bland
annat följande:

Vad beträffade kommitténs av statskontoret förordade förslag om
pensionsunderlagets beräknande syntes det föredraganden kunna ifrågasättas,
huruvida det kunde anses lämpligt att, innan utredning rörande
en fullständig pensionsreglering för tjänstinnehavare, å vilka den militära
pensiouslagen skulle bliva tillämplig, ännu förelåge, i berörda avseende
göra någon som helst ändring i det nu bestående; detta icke därför,
att den pensmnsförhöjning, som kommitténs förslag skulle medföra-, i
och för sig vore alltför vittgående; tvärtom funne även föredraganden
i likhet med pluraliteten förbättringen ingalunda fullt tillfredsställande;
men densamma förefölle likväl så pass omfattande, att den måste anses
ägnad att undanskjuta frågan om den fullständiga pensionsreglering, som
utan tvivel vore av nöden.

Därest emellertid, såsom statskontoret hemställt, frågan om förändrat
ordnande av det militära pensionsväsendet finge vila i avvaktan
på resultatet av igångsatt utredning om centralisering av statens pensionsväsende,
förefunnes anledning antaga, att under tiden eu utredning
kunde hinna verkställas i fråga om < n fullständig pensionsreglering för
militära och civilmilitära tjänstinnehavare.

Vad anginge frågan om det militära pensionsväsendets handhavaude
vore föredraganden med pluraliteten i statskont ret enig därom, att med
förändrat ordnande av denna del av statens pensionsväsende borde anstå
i avvaktan på resultatet av den igångsatta utredningen rörande centralisering
av statens pensionsväsende i allmänhet. Därest med hänsyn
till önskvärdheten därav, att de nya militära pensioneringsgrunderna
snarast möjligt finge komma i tillämpning, det skulle anses lämpligt
att under utredningstiden provisoriskt ordna den militära tjänstemannapensioneringens
handhavande, skulle sådant låta sig på enklaste sätt
gorå genom att tillsvidare uppdraga handhavandet åt statskontoret, som
redan förut vore utrustat för handläggning av pensionsärenden och som
därför, under förutsättning att uppbörd och redovisning ankomme på de
militära medelsförvaltande myndigheterna, säkerligen skulle utan några
större svårigheter eller mera omfattande anordningar kunna åtaga sig
bestyret.

Direktionen över arméns pensionskassa avgav infordrat yttrande i
ärendet den 9 juni 1913 och förklarade sig därvid anse fullt befogat,
att inkvarterings- och servisbidraget inräknades vid pensionsunderlagets

Direktionen
bror arméns
pensioaakaisa
1913.

Krifib«fälet

1913.

bestämmande, liksom att gränsen, intill vilken pensionsunderlaget sattes
lika med beloppet av däri ingående avlöningsförmåner, höjdes till 1,500
kronor. Direktionen funne vidare ingen anledning till bibehållande av
undantagsbestämmelsen därom, att pensionsunderlaget skulle utgöra endast
75 procent av avlöningsbeloppet, när detta uppginge till 6,000 kronor
eller mera.

Slutligen ansåge direktionen, att om någon pensions förhöjning komme
att äga rum, förmånen av sådan förhöjning borde tillkomma även dåvarande
pensionstagare. I detta syfte föreslog direktionen införande av
en bestämmelse, att innehavare av pension från arméns eller flottans
pensionskassa skulle äga komma i åtnjutande av pension enligt de föreslagna
nya bestämmelserna mot erläggande av den förhöjning i pensionsavgift,
som skulle hava uppkommit, därest han under de sista 12
åren av sin tjänstetid erlagt de i den nya pensionslagen stadgade avgifter.

Krigsbefälet avgav den 17 december 1913 utlåtande i föreliggande
fråga och anförde därvid beträffande den föreslagna pensionsförhöjningen
huvudsakligen följande.

Av vad i ärendet förekommit framginge, att den militära pensionen
vore väsentligt mindre än den civila, ej blott där den militära pensionsåldern
inträdde tidigare än den civila, utan även där förhållandena i
detta hänseende vore lika. Det funnes emellertid intet rimligt skäl,
varför en militär tjänstinnehavare skulle få det sämre ställt i pensionshänseende
än en civil tjänstinnehavare, för vilken lika förhållanden rådde
i avseende på tjänsteställning, avlöning och inträde i pensionsåldern.
Detta skulle nämligen innebära ett underkännande av det i statens tjänst
nedlagda militära arbetets värde och betydelsen av den ständiga beredskap
till högsta personliga uppoffring för fosterlandet, som fordrades av
den militära tjänstinneha varen ej blott under hans kvarstående i aktiv
tjänst utan även under hela den tid, han tillhörde reserven.

Krigsbefälet ville därför såsom sin bestämda mening framhålla, att
en förbättring av de militära tjänstinnehavarnas pensioner till likhet
med de motsvarande civilas överensstämde med rätt och billighet.

Vad åter anginge pensionerna för de militära tjänstinnehavare, vilka
inträdde i pensionsåldern väsentligt tidigare än likställda civila, hade
såsom huvudskäl för deras mindre pensioner anförts, att den lägre avgångsåldern
för dem medförde betydligt större möjligheter till utkomst
på andra områden. Detta vore, såsom framginge särskilt av de båda
reservanternas i kommittén yttrande, endast till viss grad sant.

Det kunde nämligen icke bestridas, att på senare tider möjligheterna
i detta hänseende inskränkts genom övningstidens utsträckning och, vad
särskilt officerarna beträffade, de numera vanliga förflyttningarna i samband
med befordran, även inom kompaniofiicersgraderna. Utsikterna för
officer eller underofficer i tjänst att på ett betryggande sätt förbereda
anskaffningen av och tillförsäkra sig en skäligt avlönad syssla vid avskedstagandet
vore redan nu ytterst små och komme med sannolikhet
att än mer minskas. 1 likhet med reservanterna ansåge krigsbefälet
därför, att den pensionerade militären hädanefter i regel för sitt uppehälle
bleve hänvisad till pensionen och detta i en ålder, då för en familjefader
utgifterna för barnens uppfostran vanligen vore störst. Det syntes
därför icke vara berättigat, att ifrågavarande militära tjänstinnehavare i
anledning av den tidigare avgå ugsål dem ställdes avsevärt sämre i pensionshäuseende
än andra statens pensioustagare.

Regleringen av pensioneringsgrunderna torde därför böra gå i den
riktningen, att de militära pensionerna höjdes så, att de för avskedstagare
av 60 års eder högre avgångsålder bleve lika med, samt att de
för tidigare avskedstagare icke komme att väsentligt understigå de civila
pensionerna. Däremot måste sådan förändring av pensionering-g underna
anses obillig, som ställde åtskilliga pensioustagare sämre än förut. Så
skulle bliva fallet, om respitåren borttoges utan samtidig höjning av
pensionerna uti »ver vad kommittén föreslagit. Bibehållandet av respitåren
vore nämligen för tjänstinnehavaren en avsevärd fördel, dels emed in
han under eu längre tid finge uppbära lön, och dels emedan han för
erhållande av civil anställning kunde välja lämplig tidpunkt för avskedstagandet.
Men samtidigt kunde icke bestridas, att donna rättighets
borttagande vore ett mycket viktigt statsintresse.

En sammanställning av myndigheternas uttalanden och det nu anförda
påvisade det ur alla synpunkter befogade däruti, att omläggningen
av de militära pensioneringsgrunderna komme att omfatta en avsevärd
ökning av pensionerna. Ur de blivande pensionstagarnas synpunkt
måste detta önskemål betraktas såsom det huvudsakliga,
som härför valdes vore däremot icke av samma vikt. Men givetvis hade
krigsbefälet låtit sig angeläget vara att söka välja den väg, som säkrast
och enklast ledde till målet. Härvidlag hade ett frånträdande av äldre
uppfattning och föreskrifter visat sig nödvändigt, enär dessa i många
avseenden ej syntes följdriktiga. Exempelvis skulle enligt nu gällande
bestämmelser vissa pensionstagare med mycket sen avgångsålder erhålla
pension, beräknad efter 7 5 procent, medan däremot för pensionstagare
med tidigare avgångsålder pensionen beräknades efter 80 procent en

bestämmelse, som vore så stridande mot gängse pensioneringsgrunder
att den under alla förhållanden borde upphävas. Vidare nödvändiggjorde
de äldre föreskrifterna för pensionsbeloppens beräkning en del
undantagsbestämmelser, medan däremot givetvis sådana föreskrifter borde
så långt möjligt fastställa en enda enkel beräkningsgrund, som kunde
inrymma alla olika fall. Vad vidkomme kommitténs förslag, svntes detsamma
otillfredsställande såväl i fråga om pensionsbeloppens storlek som
pensioneringsgrunderna.

Den naturligaste och i princip riktigaste beräkningsgrunden för
pensionsbeloppens bestämmande torde vara att låta en viss skälig procent
av en tjänstinnehavares hela ordinarie avlöning utgå såsom pension.
Till denna beräkningsgrund hade också statsmakterna principiellt anslutit
sig i och med fastställandet av den sista mera genomgripande pensionsregleiingen
den för tjänstemännen vid statens järnvägar. Krigsbefälet
hade också ansett, att denna beräkningsgrund borde uppställas
såsom norm jämväl för arméns pensionering, i all synnerhet som förhållandena
vid statens järnvägar och armén i föreliggande hänseenden
företedde många likheter. Sålunda åtnjöte stora grupper tjänstinnehavare
av båda kategorierna inkvartering in natura; lön och tjänstgöringspenningar
vid statens järnvägar motsvarade lön och dagavlöning
vid armén o. s. v.

Krigsbefälet ansåge alltså, att såsom underlag för pensionens bestämmande
borde. tjäna viss procent av den ordinarie avlöning för år
räknat,. som åtföljde den tjänst, från vilken avgång ägde rum. Till
ordinarie, avlöning syntes höra hänföras lön (jämte ålderstillägg), hel
dagavlöning eller tjänstgöringspenningar samt ‘lägsta inom lönegraden
utgående inkvarterings- och servisbidrag. Däremot syntes icke sådan
avlöning som arvode, ersättning för ved och ljus samt ''häst- och furageersättning
böra inräknas i pensionsunderlaget.

Om man utginge ifrån en tillämpning av denna allmänna beräkningsgrund,
återstode att fastställa den procent av den ordinarie avlöningen,
som skulle utgöra pensionsunderlag. Avvägandet av denna procentsats
vore tydligen av största vikt, enär den bleve bestämmande för
pensionsbeloppens storlek.

_ Krigsbefälet ansåge sig förut hava anfört talande skäl för det berättigade
deruti, att pensionerna för tjänstinnehavare, vilka vore skyldiga
att avgå vid 60. års eller högre ålder, gjordes lika med pensionerna för
sadana civila tjänstemän, för vilka liknande förhållanden rådde i avseende
på tjänsteställning, avlöning och avgångsålder. Med tillämpning av
statens järnvägars pensioneringsgrunder borde alltså för denna grupp

militära tjänstinnehavare 70 procent av den ordinnrie avlöningen bestämmas
såsom pensionsunderlag. Beträffande de tjänstinnehavare för vilka
avgångsåldern av respektive 55 och 50 år gällde, borde däremot en i
någon mån fallande procentskala tillämpas på grund av de med den
tidigare avgångsåldern i viss mån följande högre förvärvsmöjligheterna.

Med fasthållande av övertygelsen om det befogade i pensinneringsgrundernas
ändring i denna riktning hade krigsbefälet emellertid ansett
sig icke böra göra framställning om fullt så stort pensionsunderlag. 1
stället föresloge krigsbefälet, med hänsyn dels till önskvärdheten av en
snar och avsevärd pensionsförbättring och dels till förefintliga utsikter
för en sådan förbättrings genomförande, pensionsfrågans lösning på
grundvalen av ett pensionsunderlag något mindre än det, som erhölles,
om man utginge ifrån arméns pensionstagares lika berättigande med
civila pensionstagare.

Under förutsättning av sådan minskning av pensionsunderlaget hade
krigsbefälet ansett det riktigt att vid detta underlags avvägande utgå
ifrån det pensionsminimum, som kunde anses på samma gång nödvändigt
och genomförbart för den grupp av tjänstinnehavare, för vilken avgångsskyldighet
inträdde vid 50 års ålder. Det vore nämligen inom
denna grupp, som en pensionsändring starkast inverkade såväl på individernas
ekonomi som i statsfruansiellt avseende.

Efter noggrant övervägande hade krigsbefälet kommit till den uppfattningen,
att detta minimum läge i ett pensionsunderlag, som motsvarade
64 procent av den ordinarie avlöningen (beräknad enligt ovan).
Ett stöd för denna uppfattning hade krigsbefälet även vunnit hos flottans
fullmäktige, vilka på andra beräkningsgrunder kommit till ungefärligen
samma minimum. Med tillämpning av förut framhållna grundsatser torde
för tjänstinnehavare med högre avgångsålder böra tillämpas progressiva
procentsatser. För att främja förslagets förverkligande hade krigsbefälet
förmenat sig icke böra föreslå större progression än en procent; och
skulle pensionsunderlaget alltså bliva 64, 65 och 66 procent av ordinarie
avlöningen för tjänstinnehavare med respektive 50, 55 och 60 års
eller högre obligatorisk avgångsålder, dock, på grund av den för statens
tjänstemän bestämda, allmänt gällande begränsningen uppåt av pensionsbelopp,
högst 6,000 kronor.

Uti följande tabell hade krigsbefälet sammanställt pensionerna så
som de nu föreslagits, jämförda dels med de nuvarande och dels med
de pensionsbelopp, som skulle erhållas, därest järnvägsmännens och de
civila tjänstemännens pensionsgrunder tillämpades på militära förhållanden.

4321 18

Tabell över avlöning, pensioner och avgifter.

Grad.	Avlöning.	Pensioner.	Årsavgifter.
Lön.	Dag- avlöning.	Lägsta inkvar- tering.	Summa.	Nuva- rande.	Enligt kom- mittén.	Enligt krigs- befälet.	Enligt pen-sionsla-gen för tjänste-män vid statens järn- vB^ar.	Enligt civila pen- sions- lagen.	Nuva- Kri”S‘ UT,a befälets rande. «.. , itorslag. 1
General...........	8.000	2,555	1,200	11,755	6,000	6,000	6,000	6,000	6,000	240 i 240
Överste.........	6,000	2,190	900	9,090	4,500	5,ISO	6,000	6,000	6,000	180 240
Överstelöjtnant..	4,500	1,825	600	6,925	3,600	4,080	4,500	4,850	5,100	144 180
Major...............	4.000	1,825	600	6,425	3.200	3,680	4.180	4,500	4,600	128 167
Kapten 1. klass..	3,100	1,460	400	5,260	2,720	3,040	3.370	3.700	3,800	108 j 135
Fanjunkare ......	1200	912,60	240	2.352,60	1,000	1,440	1,510	1,650	1,440	40 60
Sergeant 1. klass	900	730	180	1,810	900	1,080	1,160	1,270	1,080	36 1 46

Direktionen Direktionen över flottans pensionskassa, som den 12 juli 1913 avgav

YnViorTkaM* yttrande över pensionskommitténs betänkande, förkla-ade sig, med vissa
ioi3. smärre jämkningar, tillstyrka det i betänkandet framlagda förslaget till
militär pensionslag. I likhet med reservanterna inom kommittén ansåg
emellertid direktionen, att frågan om pensionsreglering för tjänstinnehavare
vid armén och marinen borde göras till föremål för fullständig
utredning, innan pensionslagen toges under slutlig omprövning, samt att
kommitténs förslag borde undergå den ändring, som kunde bliva en
följd av sagda utredning.

Fullmäktige Fullmäktige i flottans pensionskassa, vilka den 15 november 1913
pen.ionikaesa avgavo utlåtande i ämnet, ansågo sig på anförda skäl icke kunna till1913.
styrka ett godkännande av kommitténs förslag, därest icke en kraftigare
pensionsreglering samtidigt genomfördes eller ställdes i säker utsikt inom
närmaste framtid.

Av hänsyn till det statsintresse, som gjorde en pensionslags genomförande
i högsta grad önskvärt, hade fullmäktige utarbetat ett nytt
förslag till pensioneringsgrunder. Fullmäktige hade kommit till den
uppfattningen, att även de militära och civilmilitära befattningshavarnas

iutrossen skulle tillsvidare nöjaktigt vara tillgodosedda, därest pensionsunderlaget,
i likhet med vad i civila pensionslagen vore föreskrivet, bestämdes
att, med vissa av gällande lönestater betingade undantag —
bland annat beträffande underofficerarna — utgöra lönen med ålderstillägg
men utan inkvarteringsbidrag. Genom ett dylikt pensionsunderlag
komme pensionsökuingen att uppgå till sådant belopp, att den kunde
anses skälig.

Förhållandet mellan pensionsbeloppen för den militära personalen
enligt gällande pensioneringsgrunder samt de av kommittén och de av
fullmäktige föreslagna framginge av följande tablå:

Beställning.	Summa avlöning.		P	e n s i	O	n.		Pension i % av avlöningen.
Nu- varande.	Av kom-mittén före-slagen.	Av full-mäktige före-slagen.	Nuva- rande.	Av kom- mittén före- slagen.	Av full-mäk-tige före-slagen.
Flaggman, chef för kustartilleriet ......	11.755		6,000		6,000		I 6,000		51,o	51,0	51.o
Kommendör, överste ........:..............	9,090	—	4,500	—	5,180	—	6,000l	—	49,5	57,o	66,o
Kommendörkapten av 1. graden, överste-
löjtnant ...................................	6,925	-	3,600	—	4,080		4,500;	—	52,o	58,9	65,o
Kommendörkapten av 2. graden, major	6,425	-	3,200	—	3.680	—	4,000 i	—	49,8	57,3	62,3
Kapten av 1. klassen........................	5,260	—	2,720	-	3,040	—	3,400	—	51,7	57,8	64,6
Kapten av 2. klassen........................	4,260	—	1,920	—	2,240	—	2.400	—	45,i	52,6	56,3
Löjtnant .......................................	2,895	—	1,200	-	1.500	—	1,500	—	41,5	51,8	51,8
Underlöjtnant .................................	2,115		720		1,020		720	-	34,o	48,2	34,o
Flaggunderofficer (maskinist)...............	2.848	80	1,094	40	1,500	—	1,500	—	38,4	52,7	52,7
Underofficer av 1. graden vid kust-
artilleriet..................................	2,482 50	O CD Vt- Vt- O	1,500 —	1,500	-	44,1	60,4	60,4
Flaggunderofficer (ej maskinist) .........	2,48105	1,094	40	1,500	-	1,500	—	44,1	60,5	60,5
Underofficer av 2. graden (maskinist)...	2,39105	1,000		1,280	-	1,380	—	41,8	53,5	58,7
Underofficer av 2. graden (ej maskinist)	2.153 80	1,000	—	1,280	—	1,380	—	46,*	59,4	64,2
Underofficer av 2. graden vid kust-
artilleriet ..................................	2,153180	1,000	1-	1 1,2801—	1,380		46,4	59,4	64,s

Fullmäktige hade emellertid icke förbisett, att med de av fullmäktige
föreslagna pensionsunderlagen kostnaden för pensioneringen skulle
komma att i icke oväsentlig grad ökas. Fullmäktige hade därför, ehuru

med tvekan, ansett, att pensionsavgiften skulle kunna höjas med 50
procent eller från 4 procent till 6 procent å pensionsunderlaget.

Den militära pensionskommitténs förslag har hittills icke föranlett
annan ändring i bestämmelserna rörande den till armén och marinen
hörande personalens pensionering än att, såsom ovan omförmälts, genom
kungl. kungörelsen den 17 september 1914 rätten till s. k. respitår borttagits,
i sammanhang varmed ändrade föreskrifter meddelats om skyldighet
att avgå för den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till
följd av skada eller sjukdom, vanförhet eller lyte befinnes för framtiden
oförmögen till tjänstgöring.

11. Inkomna framställningar.

Uti underdånig skrivelse den 5 januari 1917 liar styrelsen lör
svenska uuderofficersförbundet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga
pensionsfrågans snara lösning i övervägande. Från många underofficerare,
såväl i tjänst varande, vilka stode färdiga att lämna den aktiva
tjänsten, som de, vilka redan vore nödsakade att leva på den nuvarande
knappt tillmätta pensionen, hade inkommit framställningar, som gåve
vid handen, att bland dessa senare i många fall den största nöd vore
tillfinnandes. Av verkställda utredningar och uttalanden av myndigheter
framginge, att en pensionsförbättring vore väl motiverad. Underofficeren
inträdde i pensionsåldern, då staten utnyttjat hans arbetskraft i den utsträckning,
som med statens intressen befunnits vara förenlig, och då
den privata verksamheten icke ansåge sig hava behov av hans arbetskraft,
ty ingen anställde gärna i sin tjänst en person i 50—55-årsåldern.
Men underofficerens pension syntes dock vara avpassad med hänsyn till
den privata inkomst, han ansåges kunna förskaffa sig. Detta måste
vara förklaringen till den låga pension, som utginge till underofficeren,
jämförd med andra statstjänare i liknande ställning men med pensionsbelopp
betydligt högre och avgång ur tjänst vid senare år. Härtill
komme, att en person vid 50 år i många fall hade minderåriga barn
att försörja. På grund därav hemställde förbundsstyrelsen, att Kungl.
Maj: t måtte vidtaga åtgärder för pensionsfrågans snara lösning i sådan
omfattning, att pensionsbeloppet möjliggjorde en dräglig existens för
underofficeren vid dennes inträde i pensionsåldern.

Styrelsen för nämnda förbund har härjämte i underdånig skrivelse
den 30 september 1917 i sammanhang med ett av styrelsen framlagt
förslag till lönereglering för underofficerarna anhållit, att en reglering
jämväl av pensionerna snarast måtte komma till stånd. I sådant avseende
föreslog styrelsen, att pensionsbeloppet skulle bestämmas till en
viss procent antingen å lönen eller å samtliga avlöningsförmånerna.

Styrelsen
för svenska
underofficersförbundet.

Till krigstjänst
inkallade
pensionerade

underofficerare
Tid
flottan.

Svenska

musikunder officerarnas riksförbund.

Pensionerna skulle enligt det första alternativet utgå med lägst 1,248
kronor och högst 2,000 kronor samt enligt det senare alternativet med
lägst 1,374 kronor och högst 2,157 kronor, allt för helt år räknat.

Vidare hava i underdånig skrivelse den 8 juli 1918 till krigstjänst
inkallade pensionerade underofficerare vid flottan anhållit, bland annat,
att dylik personal måtte inbegripas i den utredning beträffande tillfällig
pensionsförbättring, som de sakkunniga anbefallts verkställa, och i följd
härav jämväl komma i åtnjutande av eventuellt pensionstillägg. Såsom
skäl. för denna framställning har anförts, att de flesta av ifrågavarande
pensionärer alltsedan sitt inträde i pensionsåldern varit och fortfarande
vore inkallade till tjänstgöring och fullgjorde denna under i övrigt lika
tjänsteförhallanden, skyldigheter och ansvar som sina kamrater vid
stammen, vadan de också syntes böra vara lika berättigade som dessa
till pensionsförbättring eller pensionstillägg. Härtill komme ytterligare,
att de på grund av sin tjänstgöring saknade möjlighet att i likhet med
de pensionerade underofficerare, vilka icke vore inkallade till tjänstgöring,
skaffa sig enskild verksamhet och därigenom bereda sig tillskott
till sina inkomster.

Slutligen har till de sakkunniga ingivits en den 13 september 1918
dagtecknad skrivelse från svenska musikunderofficerarnas riksförbund,
däri hemställts, att musikunderofficerarna i avseende å tillfällig pensionsförbättring
måtte likställas med övriga underofficerare utan hinder därav,
att de vid den år 1918 beslutade tillfälliga löneregleringen satts i en
undantagsställning i jämförelse med sina nyssnämnda kamrater.

III. Tillfällig löneförbättring enligt beslut vid 11)18 års

lagtima riksdag.

Då de sakkunniga haft att taga under övervägande, efter vilka
grunder en tillfällig pensionsförbättring för personal vid armén och
marinen lämpligen borde anordnas, hava de sakkunniga icke kunnat
undgå att finna, hurusom denna fråga står i närmaste sammanhang med
den av 1918 års lagtima riksdag beslutade tillfälliga löneförbättringen
för viss dylik personal. Nämnda löneförbättring är i huvudsak grundad
på det förslag i ämnet, som i betänkande den 5 mars 1918 avgavs av
särskilda inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen för ändamålet
tillkallade sakkunniga. Det torde fördenskull vara lämpligt att här i
korthet redogöra för huvuddragen av det i nämnda betänkande framlagda
förslaget.

De sakkunniga erinrade däri till en början, hurusom statsutskottet
i sitt utlåtande över Kungl. Maj:ts propositioner till 1917 års riksdag
om tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen
funnit sig icke kunna tillstyrka de gjorda framställningarna av skäl,
bland annat, att de föreslagna lönebeloppen grundats på en av arméförvaltningen
tänkt definitiv lönereglering, som emellertid icke på något
sätt varit föremål för närmare prövning. I en vid utskottets yttrande
fogad reservation hade vidare betonats, att tillfälliga löneförbättringar,
såsom avbetalningar på kommande definitiva sådana, rimligen icke kunde
beviljas förrän ett nödvändigt utredningsarbete fortskridit så långt, att
åtminstone konturerna för de sistnämnda vore utformade; i annat fall
löpte man risken att förrycka det hela.

Med avseende å vad sålunda förekommit vid behandlingen av de
till 1917 års riksdag avgivna löneregleringsförslagen hade de sakkunniga,
vid fullgörande av sitt uppdrag att utarbeta förslag till en tillfällig löneförbättring
för viss personal vid armén och marinen, icke kunnat underlåta
att i första hand söka klarlägga, efter vilka linjer eu definitiv löne -

Utkast till
definitiv lönereglering.

reglering för ifrågavarande personal enligt de sakkunnigas mening borde
gå, för att sedermera inom ramen av den sålunda skisserade definitiva
löneregleringen angiva de belopp, varmed under förhanden varande förhållanden
en tillfällig löneförbättring syntes lämpligen böra utgå till olika
grupper av personal.

Redan från början hade det emellertid för de sakkunniga stått klart,
att utarbetandet av ett förslag till definitiv lönereglering för armén och
marinen måste bliva ett såväl omfattande som i övrigt krävande arbete.
Med den uppgift, som vore de sakkunniga förelagd, måste de sakkunniga
i vad en definitiv lönereglering anginge inskränka sig till att angiva
huvuddragen av densamma, sådan de sakkunniga ansett den böra framdeles
komma till utförande; det vidare utformandet av den definitiva
löneregleringen, därest de riktlinjer, som av de sakkunniga angåves,
i huvudsak vunne godkännande, betingade en vida mera ingående utredning
än som då kunnat åstadkommas.

Med de förslag till provisorisk lönereglering för viss personal vid
armén och marinen, som av Kungl. Maj:t förelädes 1917 års riksdag,
hade varit avsett att bereda denna personal en kompensation för den
fördyring av levnadskostnaderna i allmänhet, som inträtt före kriget och
kunde anses bliva bestående, och hade sålunda någon hänsyn här icke
tagits till den dyrtid, kriget medfört. Dessa förslag vore följaktligen,
på sätt i propositionerna framhållits, fullt fristående i förhållande till
en eventuell framställning till 1918 års riksdag rörande krigstid stillägg
och krigstidshjälp under samma år. De sakkunniga hade vid sitt arbete
utgått från i huvudsak enahanda förutsättning. Det utkast till en
definitiv lönereglering för viss personal vid armén och marinen, som
av de sakkunniga framlades, liksom det därpå grundade förslaget om
en tillfällig löneförbättring hade sålunda till syfte att bringa den ifrågavarande
personalens löneförmåner upp till den nivå, som kunde anses
betingad av läget före krigsutbrottet. De extraordinära förhållanden
kriget här skapat borde enligt de sakkunnigas mening mötas genom
extraordinära åtgärder, i främsta rummet genom anlitande av sådana
avlöningsformer som krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Vid uppdragandet av riktlinjerna för en blivande definitiv lönereglering
hade de sakkunniga, med hänsyn till den mångfald skiftande
avlöningsformer, som arméns och marinens lönesystem företedde, ifrågasatt,
huruvida icke samma grunder, som i detta avseende tillämpats vid
de under senare tider verkställda löneregleringarna för civila verk, borde
införas även i det militära lönesystemet. 1 stort sett hade de sakkunniga
funnit möjlighet föreligga att sålunda begränsa de militära avlönings -

formerna, i det de såsom huvud avlöningsformer upptagit allenast lön
och dagavlöning jämte ålderstillägg till lönen, medan åter sådana förmåner
som inkvarterings- och servisbidrag (inkvarteringsbidrag vid
marinen), ersättning för bränsle och lyse (ersättning för ved och ljus
vid marinen), portions- och beklädnadsersättning samt särskilt hyresbidrag
skulle uteslutas ur lönesystemet. Huruvida och i vilken utsträckning
arvoden och ortstillägg borde ingå såsom avlöningsformer i det
nya lönesystemet, borde enligt de sakkunnigas mening bliva beroende
på vidare utredning.

Det lönesystem, de sakkunniga ansett sig kunna föreslå, vore beträffande
samtliga beställningar av lägre tjänstegrad än majors (kommendörkaptens
av 2. graden) väsentligen grundat på ålderstillägg. Därvid
hade för de beställningar, som enligt nu gällande regler vore fördelade
på två löneklasser, införts en fortlöpande löneskala. 1 enlighet
härmed hade de sakkunniga föreslagit för kompaniofficerare tre särskilda
löneskalor, nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter
av nuvarande 1. och 2. klassen (löjtnanter vid marinen) och en för
kaptener av nuvarande 1. och 2. klassen, samt för underofficerare två
särskilda löneskalor, den ena för sergeanter av nuvarande 1. och 2.
klassen (underofficerare av 2. graden) och den andra för fanjunkare
(flaggunderofficerare, underofficerare av 1. graden). Inom de särskilda
löneskalorna skulle utgå ålderstillägg, för underlöjtnanter (fänrikar) ett
efter 3 års tjänst, för vardera av klasserna löjtnanter och kaptener tre
efter respektive 3, 6 och 9 års tjänst samt för vardera av klasserna
sergeanter (underofficerare av 2. graden) och fanjunkare (fiaggunderofficerare,
underofficerare av 1. graden) fyra efter respektive 3, 6, 9
och 12 års tjänst. Med hänsyn till den rådande ojämnheten i befordringsförhållandena
hade de sakkunniga emellertid ansett, att de särskilda löneskalorna
borde på visst sätt ingripa i varandra, så att vid befordran
den utnämnde skulle äga att för åtnjutande av ålderstillägg i den högre
beställningen under vissa förutsättningar tillgodoräkna sig viss del av
tjänstgöringen i den beställning, han före befordringen innehaft. För
regementsofficersbeställningar skulle enligt det av de sakkunniga ifrågasatta
lönesystemet ålderstillägg icke förekomma.

Vidkommande frågan om lönereglering för generalspersoner (flaggmän)
erinrade de sakkunniga, att av de civila befattningshavare, med
vilka dessa väl närmast vore att jämföra, endast ett fåtal fått sina avlöningar
reglerade under de senare åren; för de flesta utginge avlöningarna
enligt grunder, som fastställts år 1907 eller tidigare. En
jämförelse mellan de sålunda bestämda avlöningarna och de löneförmåner,

4521 18

som nu tillkomme generalspersoner och flaggman, syntes ådagalägga,
att de senare vore i avlöningshänseende ungefär jämnställda med förenämnda
civila befattningshavare. Av dessa skäl och då det syntes
lämpligast, att en definitiv lönereglering för såväl nämnda civila befattningshavare
som generalspersoner och flaggmän komme till stånd i
ett sammanhang, hade de sakkunniga stannat vid att nu icke upptaga
berörda spörsmål till prövning.

Avlöningsbeloppen för de olika regements- och kompaniofficersbeställningarna
skulle enligt de sakkunnigas förslag utgå på sätt som
angives i följande tabellariska sammanställning, i vilken för varje grupp
av beställningshavare angivits lönen (inberäknat eventuellt intjänta ålderstillägg)
och dagavlöningen ävensom summan därav.

					K r	o n	o r.
Överste, korn- fiön											7,000
mendör idagavl.	—	—	—	—		—	—	—	—	—	2.920
Summa	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	9,920
Överstelöjtnant, < lön										5,500
kommendör- <
kapten av l.gr. (dagavl. Summa	—	—	—	—	—	-	—	—	—	2,555	—
									8,055	—
Major, kom- i lön mendörkaptenl av 2. gr. Idagavl. Summa									5,000
—	—	—	—	—	—	—	—	2.190	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	7,190	—	—
(lön ...					3,000	3.500	4,000	4,500
Kapten.........^ Idagavl.	—	—	—	—	1.825	1,825	1,825	1,825	—	—
Summa	—	—	—	—	4,825	5,325	5,825	6,325	—	—
(lön ...		1.800	2,200	2,600	3,000					_	_
Löjtnant.......{ [dagavl.	—	1,095	1,095	1,095	1.095	—	—	—	—	—	—
Summa	—	2,895	3,295	3,695	4,095	—	—	—	—	—	—
Underlöjtnant, (lön ...	1,500	1,800	—	—	—	—	—	—	—	—	—
fänrik (dagavl.	730	730									—
Summa	2,230	2,530	—	—	— ! —	—	—		—	—

Avlöning till underofficerare skulle utgå på sätt som utvisas av
nedanstående, enligt samma grunder upprättade tablå.

		K	r o	n o	r.
Fanjunkare, flaggunderofficer flan		1,700	1,900	2,100	2,300	2,500
(ej maskinist), underofficer <
av 1. graden (dagavlöning ..................	—	1.095	1.095	1,095	1,095	1,095
Summa		2,795	2,995	3,195	8,395	3,595
Sergeant, underofficer av 2. ) ^n ............................	1,500	1,700	1,900	2,100	2,300	—
gra(len jdagavlöning .................	730	730	730	730	730	—
Summa	2,-230	2,430	2,030	2,830	3,030	—

I sammanhang med väckt fråga om införande vid marinen av en
ny underofficersbeställning, vars innehavare skulle benämnas underofficerare
av 3. graden, förordade de sakkunniga, att vid en definitiv
lönereglering avlöningen till dessa underofficerare måtte bestämmas till
följande belopp, med förhöjning efter treårsperioder:

Underofficer av 3. graden....

lön..................

dagavlöning......

Summa

Kronor.

1,300

456

1,500

456

1,700

456

1,900 —

456 25

1,756

1,956

2,156 |25

2,356 |25

Vid utarbetandet av nyss omförmälda riktlinjer för en definitiv
militär lönereglering åsyftade de sakkunniga närmast, att desamma skulle
tillämpas på den rent militära personal, som tillhörde stater, vilkas nuvarande
organisations- och avlöningsförhållanden icke företedde några
avvikelser från vad som i allmänhet vore gällande inom armén och
marinen. Jämkningar eller undantag från de föreslagna löneskalorna
syntes emellertid bliva av nöden beträffande vissa grupper av militära
beställningshavare, vilka icke utan vidare läte sig inpassa i lönesystemet.
Dit hörde bland annat, beträffande armén, musikunderofficerarna vid de
olika truppförbanden samt underofficerarna, närmast förvaltarna, vid
intendenturkåren och, beträffande marinen, maskinistunderofficerarna i de
båda dåvarande lönegraderna.

Det ifrågasatta lönesystemet syntes icke heller kunna utan vidare
vinna tillämpning å flertalet av den civilmilitära personalen, varför det
vid uppgörandet av en definitiv lönereglering kunde komma att visa sig
nödvändigt att för nämnda personal anordna särskilda löneskalor.

I de framställningar rörande tillfällig löneförbättring åt viss personal
vid armén och marinen, som avlätos till 1918 års riksdag (prop.
nr 361 och 362), uttalades av föredragande departementscheferna den meningen,
att de riktlinjer för en definitiv lönereglering, vilka av de sakkunniga
uppdragits, skulle kunna i stort sett följas vid det nya lönesystemets
utarbetande.

Riksdagen fann (skrivelser nr 354 och 355) de av de sakkunniga
framlagda och av departementscheferna upptagna riktlinjerna för en
definitiv lönereglering vara ägnade att ligga till grund för en tillfällig
löneförbättring åt arméns och marinens personal. Dock hade riksdagen
därmed icke velat taga ståndpunkt till frågan, huruvida dessa riktlinjer även
borde i allo vinna tillämpning vid en kommande definitiv lönereglering.

Tillfällig Vad härefter beträffar den tillfälliga löneförbättringen för arméns

Unt- och marinens personal, hade de sakkunniga ansett dylik förbättring till
förbättring. ^ personal, å vilken de för officerare och underofficerare ifrågasatta
allmänna löneskalorna vore avsedda att oförändrade vinna tillämpning,
böra utgå med skillnaden mellan å ena sidan det belopp, som enligt
den skisserade definitiva löneregleringen skulle tillkomma vederbörande
löntagare, och å andra sidan den förutvarande avlöningen, varvid dock
de belopp, som sålunda framkommit, borde avrundas för officerare till
närmast lägre med 50 delbart antal kronor samt för underofficerare till
närmast lägre med 25 delbart antal kronor.

I likhet med vad som ovan anförts i fråga om tillämpligheten av
de föreslagna definitiva löneskalorna vore emellertid nyssnämnda grunder
för den tillfälliga löneförbättringen ej heller utan vidare tillämpliga å
vissa grupper av militära beställningshavare liksom ej heller å flertalet
av den civilmilitära personalen. För dylika personalgrupper föreslogo
de sakkunniga därför en löneförbättring att i allmänhet utgå med vissa,
på procentuell beräkning grundade belopp, som syntes böra, utan föregripande
av en kommande definitiv lönereglering, komma vederbörande
befattningshavare till del.

I detta sammanhang framhöllo emellertid de sakkunniga, att för en
del av ifrågavarande personalgrupper — t. ex. viss teknisk personal vid
såväl armén som marinen — en avsevärt större löneförbättring, än de
sakkunniga med nu givna förutsättningar kunnat ifrågasätta, knappast
torde kunna undvikas, därest kompetent och i övrigt lämplig personal
skulle kunna för ifrågavarande befattningar förvärvas.

De sakkunnigas -förslag rörande den tillfälliga löneförbättringen
framlades, med några jämkningar, för 1918 års riksdag, som i huvudsak
biföll de gjorda framställningarna.

Den tillfälliga löneförbättring, som med tillämpning härav tillkommer
officerare och underofficerare i allmänhet, framgår av den här nedan
intagna tablån, vars huvudsakliga delar hämtats ur de sakkunnigas betänkande.
Vid tablåns utarbetande har iakttagits, att i »nuvarande avlöning»
för de olika personalgrupperna inräknats de inkvarterings- och
servisbidrag respektive inkvarteringsbidrag, som utgå å annan ort än
Stockholm och Göteborg, samt att för flaggunderofficerare och underofficerare
av 2. graden upptagits den avlöning, som tillkommer andra
underofficerare än maskinister.

------------------------------------	—		—		Skillnad
	Nuvarande avlöning.	Avlöning enligt de sakkunnigas förslag.	mellan nuvarande och föreslagen avlöning.	Tillfällig löneför- bättring.
	Kronor,	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Överste, kommendör.........................................	9,090		9,920		830	_	800	_
Överstelöjtnant, kommendörkapten av 1. graden......	6,925	—	8,055	-	1,130	-	1,100	—
Major, kommendörkapten av 2. graden................. Kapten av 1. klassen:	6,425		7,190		765		750
utan ålderstillägg.......................................	5,260	—	4,825	—	-435	—	—	—
med 1 » .......................................	5,260	—	5,325	—	65	—	50	—
» 2 » .......................................	5,260	—	5,825	—	565	—	550	—
» 3 » ......................................	5,260	—	6,325	—	1,065	—	1,050	—
Kapten av 2. klassen:
utan ålderstillägg.......................................	4,260	-	4,825	—	565	—	550	—
med 1 » ......................................	4,260	—	5,325	—	1,065	—	1,050	—
» 2 » ......................................	4,260	—	5,825	—	1,565	—	1,550	—
» 3 » ............... ............	4,260	—	6,325	—	2,065	—	2,050	—
Löjtnant av 1. klassen (löjtnant vid marinen):
utan ålderstillägg.......................................	2,895	—	2,895	—	—	—	—	-
med 1 » ......................................	2,895	—	3,295	—	400	—	400	—
» 2 «	2,895 2,895		3,695 4,095		800	,	800
» 3 » ....... .............................	—	—	1,200	—	1,200	—

					Skillnad
			Avlöning	mellan		Tillfälle
•	Nuvarande	enligt de	nuvarande	löneför-
	avlöning.	sakkunnigas	och		bättring1.
			förslag		föreslagen
					avlöning.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Löjtnant av 2. klassen:
utan ålderstillägg.......................................	2,415	—	2,895	—	480	—	450	—
med 1 » ......................................	2,415	—	3,295	—	880	—	850	-
» 2 » .......................................	2,415	—	3,695	—	1,280	—	1,250	—
» 3 » .......................................	2,415	—	4,095	—	1,680	—	1,650	-
Underlöjtnant, fänrik:
utan ålderstillägg .......................................	2,115	—	2,230		115	--	100	—
med » .........................................	2,115	—	2,530		415		400	— i
Flaggunderofficer:
j utan ålderstillägg.......................................	2,481	05	2,795	—	313	95	300	—
med 1 » .......................................	2,481	05	2,995	—	513	95	500	—
» 2 » ......................................	2,481	05	3,195	—	713	95	700	—
» 3 » ......................................	2,481	05	3,395	—	913	95	900	—
\| » 4 » .......................................	2,481	05	3,595		1,113	95	1,100	—
t Fanjunkare, underofficer av 1. graden:
j utan ålderstillägg......................................	2,482	50	2,795	—	312	50	300	—
med 1 » .......................................	2,482	50	2,995	—	512	50	500	—
» 2 » .....................................	2,482	50	3,195	-	712	50	700	-
» 3 » .......................................	2,482	50	3,395	—	912	50	900	—
» 4 » .......................................	2,482	50	3,595	-	1,112	50	1,100	-
j Underofficer av 2. graden:
utan ålderstillägg.......................................	2,153	80	2,230	—	76	20	75	—
med 1 » .......................................	2,153	80	2,430	-	276	20	275	—
» 2 » .......................................	2,153	80	2,630	—	476	20	475	—
» 3 » ......................................	2,153	80	2,830	—	676	20	675	—
» 4 » .......................................	2,153	80	3,030	—	876	20	875	—
Sergeant av 1. klassen:
utan ålderstillägg.......................................	1,910	—	2,230	-	320	—	300	—
med 1 » .......................................	1,910	—	2,430	—	520	—	500	—
» 2 » .....................................	1,910	—	2,630	—	720	—	700	—
» 3 » .......................................	1,910	—	2,830	—	920	—	900	—
» 4 » .......................	1,910	—	3,030	—	1,120	—	1,100	1

					Skillnad
			Avlöning	mellan		Tillfällig
	Nuvarande	enligt de	nuvarande	löneför-
	avlöning.	sakkunnigas	och		bättring.
			förslag.		föreslagen
					avlöning
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Sergeant av 2. klassen:
utan ålderstillägg .......................................	1,790	—	2,230	-	440	—	420	—
med 1 » ......................................	1,790	-	2,430	—	640	—	620	—
» 2 » .......................................	1,790	—	2,630	—	840	—	820	—
» 3 » .......................................	1,790	—	2,830	—	1,040	—	1,020	—
» 4 » .......................................	1,790	—	3,030	—	1,240	—	1,220	—
Underofficer av 3 graden:
utan ålderstillägg............................... ......	1,744	30	1,756	25	11	95		—
med 1 » ......................................	1,744	30	1,956	25	211	95	200	—
» 2 » .......................................	1,744	30	2,156	25	411	95	400	—
» 3 » .......................................	1,744	30	2,356	25	611	95	600	-

I särskilda underdåniga utlåtanden den 24 januari 1919 hava emellertid
de sakkunniga — sedan 1902 års löneregieringskommitté framlagt
förslag om tillfällig lönereglering från och med år 1919 för befattningshavare
vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk och andra grenar av
den civila statsförvaltningen, däribland även sådana befattningshavare,
med vilka generalspersoner (fbiggmän) närmast vore att jämföra — hemställt,
att tillfällig löneförbättring från och med samma år måtte beredas
jämväl generalspersoner (flaggmän) med 1,500 kronor för helt år räknat;
och hava de sakkunniga i samma skrivelser föreslagit, att (rån och med
år 1919 den tillfälliga löneförbättringen till överstar (kommendörer) måtte
få utgå med ett från förut bestämda 800 kronor till 1,200 kronor för
år förhöjt belopp.

1917 års militära avlöningssakkunniga berörde i sitt betänkande
jämväl frågan om personalens pensionering och yttrade i detta avseende
följande:

»Ehuru det visserligen icke tillhör de sakkunniga att avgiva förslag
om förändrade grunder för pensioneringen av personal vid-, armén och
marinen, hava de sakkunniga vid fullgörande av sitt uppdrag givetvis
icke kunnat bortse därifrån, att en lönereglering för dylik personal på
det närmaste sammanhänger med ordnandet* av samma personals pensionsförhållanden.
De sakkunniga hava fördenskull vid angivande av

Uttalande
i pensionsfrågan.

riktlinjerna för en definitiv lönereglering jämväl haft det syfte för
ögonen, att ett godtagande av dessa riktlinjer skulle låta sig väl förenas
med genomförandet av en allmän pensionsreglering för den personal,
å vilken de sakkunnigas förslag har avseende.

Att en dylik pensionsreglering är av största behov påkallad, torde
framgå redan därav, att de nu gällande grunderna för pensionering av
ifrågavarande personal härleda sig från så lång tid tillbaka som åren
1876 och 1877.»

Efter att härefter i korthet hava redogjort för de förslag till
ändringar i de gällande pensioneringsgrunderna, som vid olika tillfällen
framkommit, anförde de sakkunniga vidare:

»Enligt de sakkunnigas förslag skulle, för vinnande av enkelhet och
reda i det militära lönesystemet, de särskilda förmåner, som utgöras av
inkvarterings- och servisbidrag, ersättning för ved och ljus (bränsle och
lyse) samt beklädnads- och portionsersättning, såvitt officerare och underofficerare
med vederlikar angår, upphöra såsom självständiga avlöningsformer
och huvudsakligen uppgå i lön och dagavlöning. Vid en definitiv
löne- och pensionsreglering för personal vid armén och marinen torde det
närmast ifrågakomma att låta lönen i dess helhet, eventuellt viss del av
densamma, bilda pensionsunderlag. Med avseende härå hava de sakkunniga
vid uppdragande av konturerna till en definitiv lönereglering
särskilt eftersträvat, att lönens och dagavlöningens belopp i de olika
löneklasserna komma att stå i ett, även med hänsyn till en blivande
pensionsreglering, någorlunda antagligt förhållande till varandra.

Ehuru de sakkunniga, såsom nämnt, icke ansett sig böra avgiva
något förslag i pensioneringsfrågan, hava de sakkunniga likväl icke
kunnat underlåta att taga i övervägande, huruvida, under förutsättning
att en tillfällig löneförbättring för viss personal vid armén och marinen
nu kommer till stånd, några särskilda åtgärder kunna vara påkallade till
förbättrande av pensionsförhållandena för den personal, som skulle bliva
delaktig av nämnda löneförbättring men komma att avgå från tjänsten,
innan en definitiv lönereglering bleve genomförd. Det har då synts de
sakkunniga, som om en jämförelse här kunde sökas med den personal
vid statsdepartementen, som avgått från tjänsten under åren 1911—1917,
under vilken tid provisoriska löneregleringar varit gällande för nämnda
departement.

I sådant hänseende vilja de sakkunniga erinra, att, då vid 1910 års
riksdag förslag första gången framlades om provisoriska löneregleringar
för statsdepartementen, den grundsatsen uttalades, att dessa löneregle -

ringar icke skulle verka till förhöjning av vederbörandes pensioner. I
enlighet härmed blevo även vissa därefter ingivna framställningar om
pensionsförhöjning för befattningshavare vid statsdepartementen till en
början lämnade utan bifall. Då emellertid någon definitiv lönereglering
för statsdepartementen icke under den närmaste tiden kom till stånd,
blev det ej möjligt att vidare fasthålla vid nämnda grundsats, utan hava
i vissa fall tilläggspensioner beviljats dylika befattningshavare, som avgått
före den definitiva löneregleringens ikraftträdande (jfr riksdagens
skrivelse nr 10 år 1917, punkterna 48, 66 och 68). Under likartade
omständigheter har tilläggspension medgivits en tjänsteman i statistiska
centralbyrån (jfr samma skrivelse, punkt 65).

Under dessa förhållanden vilja de sakkunniga beträffande den talrika
personal vid armén och marinen, varom här är fråga, framhålla angelägenheten
därav, att, i avvaktan på en definitiv löne- och pensionsreglering,
även frågan om beredande av tillfällig pensions förbättring för
berörda personal göres till föremål för utredning. Till undvikande av
den omgång och tidsutdräkt, som givetvis skulle uppkomma, därest varje
ärende rörande dylik pensions förbättring måste underställas riksdagens
prövning, torde förevarande spörsmål kunna lämpligast ordnas så, att
under riksdagens medverkan särskilda grunder fastställas, enligt vilka
pensionstillägg må kunna av Kungl. Maj:t eller vederbörande underordnad
myndighet tillerkännas personal, som under nu angivna förhållanden
avgår från tjänsten.®

4321 13

Allmänna
synpunkter
i fråga om
en militär
pensionsreglering.

IV. De sakkunnigas yttrande och förslag.

Av den utav de sakkunniga kär ovan lämnade redogörelsen framgår,
att arméns ock marinens personal i pensionskänseende är betydligt sämre
tillgodosedd än vad i allmänket är fallet med statens civila tjänstinnekavare.
Flera olika förslag kava också framställts i syfte att förbättra
de militära pensionerna. Dessa förslag kava dock icke avsett
att åstadkomma en genomgripande pensionsreglering utan endast att
vinna en nödtorftig förbättring av de nu utgående, synnerligen knappt
tillmätta pensionsbeloppen. Från olika håll kava även uttalats betänkligheter
mot nämnda förslag, bland annat av den anledningen, att deras
genomförande kunde befaras undanskjuta frågan om den fullständiga
pensionsreglering, som allmänt ansetts vara av nöden, men vilken funnits
icke lämpligen kunna äga rum annat än i sammanhang med en definitiv
lönereglering för arméns och marinens personal.

Sedan emellertid 1918 års riksdag beslutat, att tillfällig löneförbättring
för åren 1918 och 1919 må utgå till viss personal vid armén ock
marinen enligt grunder, som i huvudsak överensstämma med omförmälda,
av särskilda sakkunniga uti betänkande den 5 mars 1918 framställda
förslag, ock då de av samma sakkunniga uppdragna riktlinjer för en
definitiv militär lönereglering, för vilka kär ovan i korthet redogjorts,
torde kunna anses i sammanhang därmed hava åtminstone i huvudsak
vunnit statsmakternas gillande, kar jämväl frågan om en pensionsreglering
för arméns ock marinens personal kommit i ett väsentligen
förändrat läge.

I sitt kär ovan intagna yttrande rörande pensionsfrågan anförde
nyssnämnda sakkunniga, att de, på grund av det nära sammanhanget
mellan en löne- ock en pensionsreglering, vid angivande av riktlinjerna
för en definitiv lönereglering jämväl käft det syftet för ögonen, att ett
godtagande av dessa riktlinjer skulle låta sig väl förenas med genom -

förandet av en allmän pension sreglering för den personal, å vilken de
sakkunnigas förslag kade avseende. Och då det vid eu definitiv löneoch
pensionsreglering för personal vid armén och marinen torde närmast
ifrågakomma att låta lönen i dess helhet, eventuellt viss del av densamma,
bilda pensionsunderlag, hade nämnda sakkunniga vid uppdragande
av konturerna till eu definitiv lönereglering särskilt eftersträvat, att lönens
och dagavlöningens belopp i de olika löneklasserna komme att sta i ett,
även med hänsyn till en blivande pensionsreglering, någorlunda antagligt
förhållande till varandra.

Emot vad sålunda anförts om sambandet mellan eu definitiv lönereglering
för arméns och marinens personal och eu definitiv pensionsreglering
för samma personal torde icke vara något att erinra. Av detta
samband följer emellertid, att då den tillämnade definitiva löneregleringen
hittills endast kunnat uppskisseras i stora drag, den definitiva pensionsregleringen
för ifrågavarande personal med nödvändighet måste anstå i
avvaktan på löneregleringens slutliga utarbetande.

Härjämte finnes ett annat skal, varför den militära pensionsfrågan
ännu icke kan upptagas till definitivt avgörande. Sedan fråga blivit
väckt om centralisering av statsunderstödda pensionsanstuiter och utredningen
rörande detta och därmed sammanhängande spörsmål uppdragits
åt särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, hava nämligen
dessa i särskilda den 15 januari 1916 och den 3 november 1917
avgivna betänkanden dels föreslagit, att all tjänstemunnapensionering
måtte överlämnas till en särskild statens anstalt, dels ock framlagt förslag
rörande allmänna grunder för tjänstemannapensioneringen, avsedda
att med vissa modifikationer äga tillämpning jämväl i fråga om pensionering
av militär och civilmilitär personal, över de sakkunnigas förslag
hava yttranden infordrats från vederbörande myndigheter. Innan berörda
förslag varit föremål för närmare prövning, synes emellertid, som nämnt,
den militära pensionsfrågan icke kunna företagas till slutgiltigt avgörande.

Av anförda skäl torde alltså en definitiv pensionsreglering för arméns
och marinens personal icke kunna genomföras inom den närmaste
tiden. Då emellertid en omedelbar pensionsförbättring är av behovet
påkallad för den personal, som blivit delaktig av den utav 1918 års
riksdag beslutade tillfälliga löneförbättringen, men skulle komma att avgå
från tjänsten, innan en definitiv löne- och pensionsreglering blir genomförd,
torde, såsom redan av ovannämnda sakkunniga i deras betänkande

den 5 mars 1918 uttalats, förevarande spörsmål kunna lämpligast ordnas
så, att under riksdagens medverkan särskilda grunder fastställas, enligt
vilka pensionstillägg må kunna av Ivungl. Maj:t eller vederbörande underordnad
myndighet tillerkännas personal, som under nu angivna förhållanden
avgår från tjänsten. Dessa pensionstillägg måste så avvägas,
att personalens berättigade intressen bliva så långt som möjligt tillgodosedda,
men å andra sidan bör redan nu någon hänsyn tagas till sådana
omständigheter, som kunna komma att vid en definitiv pensionsreglering
öva inverkan på pensionsbeloppens bestämmande för olika fall. Den
tillfälliga pensionsförbättringen för militär personal bör därför så Vitt
möjligt följa samma riktlinjer, som kunna tänkas bliva vägledande vid
en definitiv pensionsreglering för dylik personal.

I sådant avseende tillåta sig de sakkunniga att erinra, hurusom
statskontoret redan i sin förut omförmälda skrivelse den 13 oktober 1909
uttalat, att gällande bestämmelser i fråga om pensioneringen av personalen
vid såväl armén som marinen blivit i väsentliga delar föråldrade
och borde ersättas med nya, samt att det förefallit statskontoret vara
en given sak, att vid utarbetandet av dessa nya bestämmelser den civila
pensionslagens huvudgrunder borde tjäna till efterföljd i helt annan och
vidsträcktare grad än som blivit ifrågasatt. I enlighet med det uppdrag,
som av Kungl. Maj:t lämnades 1910 års kommitté, har ock denna
kommitté vid utarbetande av sitt förslag till militär pensionslag byggt
på den principen, att de för armén och flottan gällande pensioneringsgrunderna
skulle bringas till större likhet med den civila pensionslagens huvudgrunder.
Slutligen torde böra omnämnas, att de allmänna grunder för
tjänstemannapensioneringen, som framlagts av ovan omförmälda inom
finansdepartementet tillkallade sakkunnigai och vilka med vissa modifikationer
avsetts att vinna tillämpning jämväl beträffande pensioneringen av
arméns och marinens personal, i fråga om bland annat beräkningav
pensionsunderlag upptaga i huvudsak samma bestämmelser, som
gälla enligt den civila pensionslagen.

På grund härav torde man tills vidare kunna utgå från det antagandet,
att vid en blivande definitiv pensionsreglering för personal vid
armén och marinen pensionsbeloppen komma att bestämmas efter grunder
i huvudsak liknande dem, som i sådant avseende gälla enligt 1907 års
civila pensionslag.

Vid sådant förhållande ligger det närmast till hands att tänka sig,
att de pensionstillägg, som de sakkunniga enligt vad här ovan anförts
ansett böra tillerkännas viss personal vid armén och marinen, skulle be -

stämmas till skillnaden moll,in den vederbörande tjänstinnehavare nu
tillkommande pensionen och den pension, som skulle hava tillkommit
honom, därest den i betänkandet den 5 mars 1918 skisserade definitiva
löneregleringen blivit genomförd och samtidigt den civila pensionslageus
bestämmelser å honom ägt tillämpning. I fråga om den militära personalen
föreligga emellertid vissa särskilda förhållanden, som kunna tänkas
inverka på pensionsgrundernas bestämmande, men vilka icke torde böra
göras till föremål för slutgiltigt bedömande annat än i sammanhang med
en definitiv pensionsreglering.

Sålunda har ifrågasatts, huruvida icke vid bestämmande av de militära
pensionerna hänsyn borde tagas till den omständigheten, att levnadsåldern
vid avgång från tjänsten i vissa fall vore lägre för militära tjänstinnehavare
än för eljest likställd civil personal. A andra sidan har
däremot gjorts gällande dels av två reservanter inom 1910 års militära
pensionskommitté, att den militära pensionen i själva verket, intill ungefär
samma ålder som den, då den civila tjänstinnehavaren avginge med
pension, vore att anse såsom en beredskapsavlöning, dels ock av det år
1913 samlade krigsbefälet, att det icke vore berättigat, att militära tjänstinnehavare
i anledning av tidigare avgångsålder ställdes avsevärt sämre
i pensionshänseende än andra statens pensionstagare.

I fråga om den pensionsreglering, som nu är å bane, hava
de sakkunniga ansett böra uppmärksammas, att de pensionstillägg,
som av de sakkunniga föreslås, icke skulle hava någon motsvarighet
i ökade pensionsavgifter, liksom ock att de nu stadgade pensionsavgifterna,
på sätt av det föregående framgår, i regel äro förhållandevis låga.
Härtill kommer, att den pensionsreglering, som nu föreslås, kan sägas
så till vida vara av tillfällig natur, att de bestämmelser, om vilka
här är fråga, endast skulle gälla personal, som vid avgången från tjänsten
åtnjuter tillfällig löneförbättring.

Med beaktande av dessa förhållanden hava de sakkunniga funnit
sig icke böra ifrågasätta, att de pensionsbelopp, som, på sätt nj^ss är
sagt, skulle framgå av den civila pensionslagens bestämmelser, tillämpade
på den skisserade definitiva löneregleringen, utan vidare läggas till
grund för bestämmande av pensionstilläggen. En jämkning härutinnan
har synts de sakkunniga vara av nöden, på det att icke den definitiva
löne- och pensionsregleringen må, i vad angår pensionsbeloppens storlek,
föregripas genom beviljande av pensionstillägg åt vissa pensionärer,
och anse de sakkunniga, att denna jämkning i regel bör åvägabringas
på det sätt, att 10 procent avdragas å nyssnämnda, enligt den civila
pensionslagen beräknade pensionsbelopp.

De sakkunniga hava sålunda ansett sig kunna tillstyrka en tillfällig
pensionsreglering för arméns och. marinens personal på sådana grunder,
att utöver de nuvarande pensionerna må utgå de tilläggsbelopp, som
erfordras för att sammanlagda beloppet skall utgöra 90 procent av den
lön, som enligt den planerade definitiva löneregleringen skulle tillkomma
vederbörande beställningshavare. Därvid bör dock iakttagas, att, i
likhet med vad som nu såsom regel gäller i fråga om såväl det civila
som det militära pensionsväsendet, pension icke må utgå med högre belopp
än sammanlagt 6,000 kronor.

De pensionsförhöjningar, som med tillämpning av nu angivna grunder
skulle tillkomma arméns och marinens rent militära personal med normal
avlöning, framgå av den å sid. 47—49 intagna tablån. Vid dess utarbetande
har iakttagits, att i »nuvarande avlöning» för de olika personalgrupperna
inräknats de inkvarterings- och servisbidrag resp. inkvarteringsbidrag,
som utgå å annan ort än Stockholm och Göteborg, samt
att för flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden vid flottan
upptagits den avlöning, som tillkommer andra underofficerare än maskinister.

Beträffande de siffror, som framgå av denna tablå, bör här anmärkas,
att det endast undantagsvis torde förekomma, att pension utgår till personal
i vissa löneklasser, för vilka tablån angiver mera betydande förhöjningar i
pensionsbeloppen, nämligen till officerare i lägre löneklass än kaptens
av 1. klassen och till underofficerare i de lägre löneklasserna, samt att
beställningshavare, som avgår på grund av uppnådd pensionsålder, nästan
alltid torde vara berättigad till pension med det för hans tjänst upptagna
högsta beloppet.

1- ~	a.		3.		4.		5/	1	tf.		7.		... s-		9.		10.
	Nuvarande avlöning.		Avlöning	vid definitiv löne-reglering.			Pension.
	Lön. Kronor.	Övrig avlöning. Kronor.	Summa. Kronor.	Lön. Kronor.	Lag- avlöning. Kronor.	Summa. Kronor.	Nu- varande. Kronor.	Före- slagen. Kronor.	Ökning. ; Kronor.
överste, kommendör......	6,000		3,090	_	9,090		7,000	_	2,920	_	9,920	-	4,500		6,000		1,500	_
Överstelöjtnant, kommen-dörkapten av 1. graden	4,500		2,425		6,925	-	5,500		2,555	_	8,055		3,600	_	4,950		1,350	_
Major, kommendörkapten j
av 2. graden............	4,000	-	2,425	-	6,425	_	5,000	—	2,190		7,190	—	3,200j—	4,500	—	1,300	—
Kapten av 1. klassen: utan ålderstillägg ..	3,400		1,860		5,260		3,000		1,825		4,825	_	2,720		2,700		_	_
med 1 »	3,400	—	1,860	—	5,260	-	3,500	—	1,825	—	5,325	—	2,720	—	3,150	—	430	—
»2 »	3,400	—	1,860	—	5,260	-	4,000	-	1,825	—	5,825	—	2,720	—	3,600	—	880	—
»3 »	3,400	—	1,860	—	5,260	—	4,500	—	1,825	—	6,325	—	2,720	—	4,050	—	1,330	—
Kapten av 2. klassen:
utan ålderstillägg ...	2,400	—	1,860	—	4,260	—	3,000		1,825	—	4,825	—	1,920	—	2,700		780	—
med 1 »	2,400	—	1,860	—	4,260	—	3,500		1,825	-	5,325	-	1,920	—	3,150	-	1,230	-
»2 »>	2,400	—	1,860	—	4,260	—	4,000	—	1,825	—	5,825	—	1,920	—	3,600	—	1,680	—
»3 »	2,400	—	1,860	—	4,260	—	4,500	—	1,825	—	6,325	—	1,920	—	4,050	—	2,130	—
Löjtnant av 1. klassen
(löjtnant vid marinen): utan ålderstillägg ...	1,500	_	1,395		2,895		1,800	_	1,095	_	2,895	__	1,200	_	1,620	_	420	_
med 1 »	1,500	—	1,395	—	2,895	—	2,200	—	1,095	—	3,295	—	1,200	—	1,980	—	780	—
o 2 »	1,500	—	1,395	—	2,895	—	2,600	—	1,095	—	3,695	—	1,200	—	2,340	—	1,140	—
»3 »	1,500	—	1,395	—	2,895	—	3,000	—	1,095	—	4,095	—	1,200	—	2,700	—	1,500	—
Löjtnant av 2. klassen:
utan ålderstillägg ...	1,020	—	1,395	—	2,415	—	1,800	—	1,095	—	2,895	—	1,000	—	1,620	—	620	—
med 1 »	1,020	—	1,395	—	2,415	—	2,200	—	1,095	—	3,295	—	1,000	-	1,980		980	—
»2 »	1,020	—	1,395	—	2,415	—	2,600	—	1,095	—	3,695	-	1,000	—	2,340	-	1,340	—
»3 »	1,020	—	1,395	—	2,415	—	3,000	—	1,095	—	4,095	-	1,000	—	2,700	—	1,700	—
Underlöjtnant, fänrik:
utan ålderstillägg......	720	—	1,395	-	2,115	—	1,500	—	730	-	2,230	—	720	-	1,350	—	630	_
med »	720	—	1,395	—	2,115	—	1,800	—	730	—	2,530	—	720	—	1,620	—	900	—
Flaggunderofficer:
utan ålderstillägg ...	900	—	1,581	05	2,481	05	1,700	—	1,095	—	2,795	-	1,094	40	1,530	—	435	60
med 1 »	900	—	1,581	05	i—1 00 ©f	05	1,900	—	1,095	—	2,995	—	1,094	40	1,710	—	615	60
» 2 »	900	—	1,581	05	2,481	0511 2,100	—	1,095	—	3,195	—	1,094	40	1,890	—	795	60

1.	2.		3.		4.		5.		6.		7.		8.		9.		10.
	Nuvarande avlöning.	Avlöning	vid definitiv löne-reglering.	Pension.
	Lön.		Övrig avlöning.	Summa.	Lön.		Dag- avlöning.	Summa.	Nu- varande.	Före- slagen.	Ökning.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Flaggunderofficer:						05
med 3 ålderstillägg ...	900	—	1,581	05	2,481	2,300	—	1,095	—	3,395	-	1,094	40	2,070	—	975	60
»4 »	900	—	1,581	05	2,481	05	2,500	—	1,095	__	3,595	—	1,094	40	2,250	—	1,155	60
Underofficer av 1. graden
vid kustartilleriet: utan ålderstillägg...	1,200	■	1,282	50	2,482	50	1,700		1,095	_	2,795	_	1,094	40	1,530	_	435	60
med 1 »	1,200	—	1,282	50	2,482	50	1,900	—	1,095	-	2,995	—	1,094	40	1,710	—	615	60
» 2	1,200	-	1,282	50	2,482	50	2,100	—	1,095	—	3,195	—	1,094	40	1,890	—	795	60
»3 »	1,200	—	1,282	50	2,482	50	2,300	—	1,095	—	3,395	—	1,094	40	2,070	—	975	60
»4 »	1,200	—	1.282	50	2,482	50	2,500	—	1,095	—	3,595	-	1,094	40	2,250	—	1,155	60
Fanjunkare:
utan ålderstillägg ...	1,200	—	1,282	50	2,482	50	1,700	-	1,095	—	2,795	-	1,000	—	1,530	—	530	—
med 1 »	1,200	—	1,282	50	2,482	50	1,900		1,095	—	2,995	—	1,000	—	1,710	-	710	-
»2	1,200	—	1,282	50	2,482	50	2,100	—	1,095	—	3,195	-	1,000	—	1,890	—	890
>. 3	1,200	—	1,282	50	2,482	50	2,300	—	1,095	—	3,395	—	1,000	-	2,070	—	1,070	—
»4 »	1,200	—	1,282	50	2,482	50	2,500	—	1,095	—	3,595	—	1,000	—	2,250	—	1,250	-
Underofficer av 2. graden
vid flottan: utan ålderstillägg ...	900		1,253	80	2,153	, 80	1,500		730		2,230		1,000		1,350		350	_
med 1 »	900	—	1,253	80	2,153	80	1,700	—	730	—	2,430	—	1,000	—	1,530	—	530	-
»2 »	900	—	1,253	80	2,153	80	1,900	—	730	—	2,630	—	1,000	—	1,710	-	710	-
)» 3 »	900	-	1,253	80	2,153	80	2,100	—	730	-	2,830	—	1,000	—	1,890	—	890	—
»4 »	900	—	1,253	80	2,153	80	2,300	—	730	—	3,030	—	1,000	—	2,070	—	1,070	-
Underofficer av 2. graden
vid kustartilleriet: utan ålderstillägg ...	1,100		1,053	80	2,153	SO	1,500	_	730	_	2,230		1,000		1,350	_	350	_
med 1 »	1,100	-	1,053	80	2,153	80	1,700	—	730	—	2,430	—	1,000	—	1,530	—	530	-
»2 »	1,100	—	1,053	80	2,153	80	1,900	—	730	—	2,63(J	—	1,000	—	1,710	—	710
» 3 »	1.100	—	1,053	80	2,153	80	2,100	—	730	—	2,830	—	1,000	—	1,890	—	890	—
» 4	1,100	-	1,053	80	2,153	80	2,300	—	730	—	3,030	—	1,000	—	2,070	—	1,070	—
Sergeant av 1. klassen:
utan ålderstillägg ...	900	—	1,010	—	1,910	—	1,500	—	730	—	2,280	-	900	—	1,350	-	450	—
med 1 •>	900	—	1,010	—	1,910	—	j 1,700)—	730 —	2,430	—	900	—	1,530	—	630
»2 »	900	—	1,010	—	1,910	—	I 1,900\|—	730j —	2,630	—	900	—	1,710	—	810

1. -	2 #		3.		4.		6.				7.	8.		9.		10.	1
	Nuvarande avlöning.	Avlöning	vid definitiv löne-reglering.	Pension.
Tiön. Kronor.	Övrig avlöning. Kronor.	Summa. Kronor.	Lön. Kronor.	Dag- avlöning. Kronor.	Summa. Kronor.	Nu- varande. Kronor.	Före- slagen. Kronor.	Ökning. Kronor.
Sergeant av 1. klassen:
med 3 ålderstillägg ...	900	—	1,010		1,910	-	2,100	—	730	—	2,830-	900	—	1,890	__	990
»4 »	900	—	1,010	_	1,910	—	2,300	-	730	—	3,030 -	900	—	2,070		1,170
Sergeant av 2. klassen:
utan ålderstillägg ...	780	—	1,010	—	1,790	-	1,500	—	730	—	2,230 —	780	—	1,350	—	570	—
med 1 »	780	—	1,010		1,790	—	1,700	—	730	—	2,430-	780	-	1,530	-	750	—
» 2	780	—	1,010	—	1,790	-	1,900	—	730	—	2,630 -	780	-	1,710	—	930	—
»3 »	780	—	1,010	—	1,790	—	2,100	—	730		2,830 —	780	—	1,890	—	1.110	—
» 4	780	—	1,010	—	1,790	—	2,300	-	730	—	3,030 —	780	—	2,070	—	1,290	—
Underofficer av 3. graden
vid flottan:
utan ålderstillägg ...	600	—	1,144	30	1,744	30	1,300	—	456	25	1,756 25	720	—	1,170	—	450	—
med 1 »	600	—	1,144	30	1,744	30	1,500	—	456	25	1,956\|25	720	-	1,350	—	630	—
»2	600	—	1,144	30	1,744	30	1,700	—	456	25	2,15625	720	-	1,530	—	810	_
»3 »	600	—	1,144	30	1,744	30	1,900	—	456	25	2,35625	720	—	1,710	—	990	—
Underofficer av 3. graden
vid kustartilleriet:
utan ålderstillägg ...	800	-	944	30	1,744	30	1,300	—	456	25	1,756\|25	720	_	1,170	—	450	—
med 1 »	800	—	944	30	1.744	30	1,500	—	45625	1,956\|25	720	_	1,350	—	630	— 1
» 2	800		944	30	1,744	BO	1,700	—	456 25	2,156 25	720		1,530	—	810
» 3 »	800	_	944	30	1,744	30	1,900	—	456	25	2,356\|25	720	_	1,710	—	990

Då det synts vara av ett visst intresse att erhålla en föreställning
om de verkningar i avseende å pensionsbeloppen, som en definitiv lönereglering
enligt de sakkunnigas förslag komme att medföra, under förutsättning
att någon ändring icke ägde ram i de nu gällande pensioneringsgrunderna,
hava i efterföljande tablå sammanställts uppgifter angående
dels nuvarande pensionsbelopp, dels ock de pensionsbelopp, vilka enligt
nämnda pensioneringsgrander skulle utgå vid tillämpning av den ifrågasatta
definitiva löneregleringen. För jämförelses skull har i samma tablå
jämväl intagits uppgift angående de pensionsbelopp, som skulle komma
att utgå, därest den civila pensionslagens bestämmelser tillämpades å de
vid en definitiv militär lönereglering ifrågasatta lönerna. Vid tablåns
utarbetande har iakttagits, att, där ålderstillägg förekomma, samtliga
sådana förutsatts invänta.

4321 18 ‘

Generalspersoner
m. fl,

De allmänna
grändernas
tillämplighet.

1-	2.		3.		4.	5.	8.
	Summa	av	kassa- och			Pension en-
	fyllnadspension enligt nuvarande pensione-ringsgrunder.	Höjning av pensionen	ligt civila pensions-lagen vid definitiv lönereg-lering.	Höjning av pensionen
	Med nuva-rande iöne-stater.	Vid defini-tiv löne-reglering.	(kol. o— kol. 2)		(kol. D-kol. 2)
	Kronor.	Kronor.	Kronor		Kronor.	Kronor.
Överste, kommendör............. ............. Överstelöjtnant, kommendörkapten av 1.	4,500	—	5,250	—	750	-	6.000		1,500	—
graden.................................,........	3,600	—	4.400		800	—	5,500	—	1,900	—
Major, kommendörkapten av 2. graden..	3,200	—	4,000	-	800	...	5,000	~	1,800	—
Kapten av 1. klassen ........................	2,720	-	3,600	-	880	—	4,500		1,780	—
n » 2. » ........................	1,920	—	3,600	—	1,680	—	4,500		2,580	—
Löjtnant av 1. klassen (löjtnant vid ma-
rinen) .........................................	1,200	—	2,400	-	1,200	—	3,000	—	1,800	— i
Löjtnant av 2. klassen ....................	1,000	—	2,400	-	1,400	—	3,000	-	2,000	1
Underlöjtnant, fänrik ........................ Flaggnnderoffieer, underofficer av 1. gra-	720	—	1,440	—	720		1,800	__	1,080	i
den ...........................................	1,094	40	2,000	—	905	60	2,500	—	1,405	60!
Fanjunkare.......................................	1,000	—	2,000	-	1,000	—	2,500		1,500	j
Underofficer av 2. graden ..................	1,000	—	1,840	—	840	—	2,300		1,300	1
Sergeant av 1. klassen .....................	900	—	1,840	—	940	-	2,300	—	1,400	-1 j
» » 2. .....................	780	—	1,840	—	1,060	—	2,300	—	1,520
Underofficer av 3. graden ..................	720	—	1,520	—	8u0	—	1,900	—	1,180	-i

Av tablån framgår, att redan enligt de nu gällande pensioneringsgrunderna
en väsentlig pensionsförhöjning skulle hava inträtt, därest
pensionerna beräknats å de föresiagna definitiva lönebeloppen.

Personal i generals eller flaggmans löneklass har enligt nu gällande
bestämmelser rätt till pension å 6,000 kronor eller det högsta
belopp, varmed pension enligt civila pensionslagen kan utgå till tjänstinnehavare
i allmänhet. Detsamma är fallet med marinöverdirektören.
På grund härav hava de sakkunniga ansett sig icke kunna ifrågasätta
någon pensionsförbättring för berörda personal.

De av de sakkunniga här ovan angivna grunderna för pensions förbättringens
beräknande äro utan vidare tillämpliga å den personal, i fråga
om vilken de för eu definitiv lönereglering uppgjorda löneskalorna äro

avsedda att oförändrade komma till användning. De kunna alltså, med
vissa nedan angivna undantag, tillämpas för officerare och underofficerare
å aktiv stat vid armén, för flottans och kustartilleriets stam tillhörande
officerare och underofficerare samt för marinintendenturkåren.

Såsom här ovan (sid. 35) om förmälts, höra till de grupper av militära
beställningshavare, vilka icke utan vidare kunnat inpassas i det
föreslagna definitiva lönesystemet, bland andra flottans maskinistunderofficerare
av de båda högre lönegraderna. Dessa hava sedan gammalt
ägt åtnjuta högre avlöning än övriga med dem eljest likställda
underofficerare vid flottan. Denna meravlöning: utfföres för flagrermaskinist,
i jämförelse med annan flaggunderofficer, av 210 kronor såsom ökning
av den fasta lönen och 35 öres höjning i da^avlöningen, alltså
tillhopa 367 kronor 75 öre, samt för underofficer av 2. graden, maskinist,
i jämförelse med annan underofficer av 2. graden, av en ökning i dagavlöningen
med 65 öre eller 237 kronor 25 öre för år.

Beträffande riktlinjerna för en definitiv lönereglering för ifrågavarande
personal anfördes i sakkunnigebetänkandet av den 5 mars 1918,
att det under de sakkunnigas överläggningar satts i fråga, huruvida icke
vid lönesystemets omläggning maskinistunderofficerarnas särställning
borde helt upphävas, i vilket fäll de vanliga löneskalorna med däri upptagna
avlöningsbelopp skulle oförändrade tillämpas även på ifrågavarande
underofficerare. I motsats härtill hade även den meningen funnit förespråkare,
att maskinistunderofficerarna borde vid en definitiv lönereglering
få behålla en viss merinkomst. I sådant fäll skulle man eventuellt kunna
anordna saken så, att de allmänna löneskalorna erhölle tillämpning även
å maskinistunderofficerarna, men att dessa därutöver finge åtnjuta särskilda
yrkesarvoden, utgående antingen med belopp, som ungefär skulle
motsvara den dåvarande meravlöningen, eller tilläventyrs efter an ira grunder.

Då de sakkunniga under föreliggande förhållanden icke varit i tillfälle
att i ärendet verkställa den noggranna utredning, som skulle varit
erforderlig för frågans bedömande och vilken borde inriktas på vissa
med organisationen och rekryteringen av flottans olika underofficersgrupper
sammanhängande spörsmål, hade de sakkunniga funnit sig i frågans
dåvarande läge icke böra göra ett bestämt uttalande, huruvida eller
i vad mån den särställning i avlöningshänseende, som tillkomme maskinistunderofficerarna,
borde bibehållas vid en definitiv lönereglering.

I avbidan på resultatet av den utredning, som i detta afseende borde
komma till stånd, innan en definitiv lönereglering kunde åvägabringas,
och för att icke genom en anordning, som helt skulle beröva maskinistunderofficerarna
deras nuvarande merinkomst, maskinistkårens rekrytering
skulle äventyras, hade de sakkunniga funnit sig böra förorda, att ma -

skinistunderofficerarna skulle vid den tillfälliga löneförbättringens genomförande
få behålla viss del av nämnda merinkomst. Det hade i sådant
hänseende synts de sakkunniga lämpligt, att de för den definitiva löneregleringen
ifrågasatta allmänna löneskalorna och lönebeloppen tillämpades
vid beräkning av den tillfälliga löneförbättring, som borde tillkomma
maskinistunderofficerarna, dock med den ändring att å de belopp, som
i allmänhet föresloges såsom tillfällig löneförbättring för underofficerarna
vid flottan, avdroges för flaggmaskinist 200 kronor och för underofficer
av 2. graden, maskinist, 100 kronor. Då de nuvarande avlöningarna
enligt stat skulle utgå oförändrade under den tid, en tillfällig löneförbättring
varade, komme sålunda i, varje fall maskinistunderofficerarna att,
med inräknande av löneförbättringsbeloppen, få åtnjuta en merinkomst
framför övriga underofficerare vid flottan av 167 kronor 75 öre för flaggmaskinist
och 137 kronor 25 öre för underofficer av 2. graden, maskinist.

Föredragande departementschefen ansåg det emellertid icke lämpligt
att i sammanhang med den tillfälliga löneförbättringen göra någon reduktion
av den meravlöning, som tillkomme maskinistunderofficerarna
i jämförelse med flottans övriga underofficerare.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen avfattades i överensstämmelse
med vad departementschefen sålunda uttalat; och som riksdagen
häri ej gjorde någon ändring, utgår alltså den tillfälliga löneförbättringen
till ifrågavarande personal enligt samma grunder som till flottans
övriga underofficerare.

Ehuru maskinistunderofficerarna, på sätt nyss är nämnt, enligt gällande
lönestat uppbära högre sammanlagd avlöning (flaggmaskinisterna
även högre lön) än flottans övriga underofficerare av motsvarande grad,
utgår emellertid pensionen till maskinistunderofficerarna för närvarande
med samma belopp, som tillkommer andra underofficerare av samma grad
vid flottan.

Vid sådant förhållande och då de skäl, som anförts till stöd för
beviljande av högre lön för maskinistunderofficerarna, icke kunna motivera
eu förhöjning av pensionsbeloppen till maskinistpersonalens förmån,
hava de sakkunniga ansett pensionstillägg böra utgå till nämnda personal
enligt samma grunder, som föreslagits för flottans övriga underofficerare.

De allmänna grunderna för den föreslagna pensionsregleringen
kunna även vinna tillämpning i fråga om de på staten för artilleriets
fabriker och tyganstalter uppförda beställningarna för tygmästare av
i. och 2. klassen samt för tygunderofficerare, å vilka beställningar
avlöningarna utgå enligt samma regler som för respektive major, kapten
av 1. klassen och fanjunkare (styckjunkare). I enlighet med de föreskrifter,
som gälla rörande tillfällig löneförbättring för dessa beställ -

ningshavare, torde emellertid det förtydligande stadgande böra ineddelas,
att pensions förbättringen skall utgå för tygmästare av 1. klassen
enligt samma grunder som för major, för tygmästare av 2. klassen med
det belopp, som skolat tillgodokomma honom, därest han kvarstått på
aktiv stat vid regemente (kår) och där innehaft beställning såsom kapten
av 1. klassen, samt för tygunderofficer med det belopp, som skolat tillgodokomma
honom, därest han kvarstått på aktiv stat vid regemente
(kår) och där innehaft beställning såsom styckjunkare.

Likaledes torde ovan angivna grunder för pensionsförbättringen
kunna oförändrade tillämpas på fältläkare, vilka i avlöningshänseende äro
likställda med överstelöjtnant, på regementsläkare och fältveterinärer
å ny lönestat, för vilka gälla samma avlöningsbestämmelser som för
major, samt på marinöverläkaren och förste marinläkare, vilka åtnjuta
samma löneförmåner som respektive kommendör och kommendörkapten
av 1. graden. Regementsläkare å gammal stat torde, ehuru hans sammanlagda
avlöning icke uppgår till den för major bestämda, lika med regementsläkare
å ny stat böra erhålla samma pensionsförbättring som major.

Åtskilliga befattningshavare åtnjuta utöver den för viss militär
löneklass bestämda avlöningen särskilda avlöningstillägg. '' Sålunda har
lönen för krigsskolans chef, vilken i övrigt är i avlöningshänseende
likställd med överstelöjtnant, satts 500 kronor högre än för sådan beställningshavare.
Vidare äro, jämte den fasta lönen för vederbörliga
grader, särskilda arvoden uppförda för bland annat följande befattningshavare,
nämligen vid armén för inspektören för kavalleriet, kommendanten
i Boden, militärbefälhavaren på Gottland, cheferna för trängkårerna
och fälttygmästaren samt vid flottan för den officer (med
kommendörs lön), vilken mot åtnjutande av särskilt arvode innehar chefsbefattning
i marinförvaltningen eller marinstaben, stationsbefälhavarbefattning
eller befattningen såsom högste befälhavare över kustflottan.

Den tillfälliga löneförbättringen har, utan hänsyn till den något
högre lönen för krigsskolans chef eller till de i den nuvarande avlöningen
för övriga beställningshavare ingående arvoden, bestämts till samma
belopp som för andra officerare med lika eller i huvudsak motsvarande
lön. De sakkunniga anse, att vad sålunda bestämts i fråga om den
tillfälliga löneförbättringen bör äga motsvarande tillämplighet jämväl
beträffande pensionsförbättringen, och att alltså denna bör utgå:

till inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren
på Gottland såsom för överste,
till chefen för krigsskolan såsom för överstelöjtnant,

till chef för trängkår såsom för överstelöjtnant eller major, allt efter

som vederbörande kårchef innehar den ena eller andra beställningen,

samt

till fälttygmästare!! såsom för överstelöjtnant.

Samma grundsats, som här följts beträffande tillfällig löneförbättring
för vissa befattningshavare vid armén, har ansetts närmast tillämplig
även på den officer (med kommendörs lön), som mot åtnjutande av
arvode å 2,000 kronor innehar någon av ovannämnda befattningar vid
flottan. Den tillfälliga löneförbättringen för honom skulle alltså hava
bestämts till samma belopp som för kommendör, eller 800 kronor. För
att denna befattningshavare ej skulle erhålla sammanlagt högre avlöning
än flaggman, har emellertid, enligt beslut vid 1918 års lagtima riksdag,
beloppet i detta fall satts något lägre, eller till 650 kronor. I underdånigt
utlåtande den 24 januari 1919 hava de sakkunniga, jämte det
löneförbättring föreslagits för flaggman, uttalat sig för att även nyssnämnde
officer (med kommendörs lön) måtte komma i åtnjutande av
samma löneförbättring, som numera ifrågasatts för kommendör, eller
1,200 kronor.

I fråga om pensions förbättringen synes för denna officer (med kommendörs
lön) böra gälla samma regler som för kommendör i allmänhet,
vadan någon undantagsbestämmelse beträffande den ifrågavarande befattningshavaren
icke är påkallad.

En i avlöningshänseende särskild grupp befattningar utgöres av
chefsbefattningarna vid ridskolan, skjutskolan för infanteriet och kavalleriet
samt remonteringsstyrelsen. I vederbörliga stater upptagas för
dessa allenast arvoden, vilka emellertid äro så bestämda, att de motsvara
de ordinarie avlöningsförmånerna — lön, dagavlöning o. s. v. — för
vissa beställningar, nämligen för chefen vid skjutskolan såsom för överstelöjtnant
och för de båda andra cheferna såsom för majorer. I fredsavlöningsreglementet
för armén föreskrives, att i fråga om åtnjutande samt
till- och avträdande av de särskilda beståndsdelar, varav dylika arvoden
äro sammansatta, skall gälla vad om dem motsvarande avlöningsslagär
stadgat. I enlighet härmed och då Kungl. Maj:t vid meddelande avförordnande
att uppehålla någon av befattningarna i fråga plägar föreskriva,
att officer på stat under tiden för förordnandet skall frånträda
egna avlöningsförmåner, kan sådan officer under nämnda tid anses vara
likställd med ordinarie beställningshavare i den grad, efter vars avlöning
arvodet utgår, utom därutinnan att han icke äger pensionsrätt i denna

grad och ej heller har skyldighet att erlägga pensionsavgifter föt annan
beställning än den, som av honom innehaves med lön pa stat.

I fråga om den tillfälliga löneförbättringen hava nämnda tre be-,
fattningshavare tillerkänts samma tillskott som annan personal med
motsvarande löneförmåner, sålunda chefen för skjutskolan lika med överstelöjtnant
och de två övriga cheferna lika med majorer.

Som dylik befattningshavare, enligt vad nyss är nämnt, icke är tillförsäkrad
pensionsrätt för annan beställning än den, som av honom
innehaves med lön på stat, lärer pensionsförbättring höra till honom
utgå med belopp, som tillkommer hans beställning a stat.

Emellertid finnas, såsom förut är nämnt, vissa grupper tjänstinnehavare
såväl bland den rent militära som i synnerhet bland deri civilmilitära
personalen, vilka icke kunnat utan vidare inpassas i det föreslagna
definitiva lönesystemet, varför redan i fråga om den tillfälliga
löneförbättringen måst för dem meddelas särskilda, från de allmänna
reglerna för löneförbättringens beräknande avvikande föreskrifter. År
samma skäl lärer det jämväl bliva nödvändigt att fastslå särskilda bestämmelser
för beräknandet av den pensionsförbättring, som bör tillkomma
dylik personal.

Då emellertid inom vissa av här ifrågavarande personalkategorier,
av vilka för övrigt några omfatta allenast en enda eller ett fatal beställningshavare,
någon avgång av personal, berättigad till pension, icke
kan beräknas äga rum under de närmaste åren, hava de sakkunniga
ansett sig kunna tills vidare, i avvaktan på genomförandet av en definitiv
löne- och pensionsreglering, lämna sådan personal å sido. Därest det
under mellantiden i något undantagsfall skulle bliva nödvändigt att
ordna pensionsförhållandena för en eller annan tjänstinnehavare, tillhörande
någon av ifrågavarande personalgrupper, torde frågan därom
lämpligen böra genom särskild framställning föreläggas riksdagen till
avgörande.

I enlighet med vad sålunda uttalats hava de sakkunniga ansett
särskilda föreskrifter för närvarande icke vara av nöden. beträffande
följande personal, nämligen vid armén: styresmän vid artilleriets fabriker,
general fältläkaren, yngre bataljonsläkare, bataljonsläkare vid tälthikarkåren,
yngre bataljonsveterinärer, tyg- eller fabriksingenjörer, öververkmästare,
tygverkmästare, verkmästare av 1. klassen, verkmästare av 2.
klassen, tyg- eller fabriksskrivare, hantverkare, förtal askinister, förrådsvaktmästare
samt överkonstaplar och konstaplar vid fästningspolisen i
Boden och å Karlsborg; vid marinen: marindirektörer av 1. graden, mariningenjörer
och andra specialingenjörer an miningenjörer, vidare marin -

Särskilda
regler beträffande
visir
personal.

läkare av 1. och 2. graden samt flottans polispersonal ävensom innehavarna
av de å marin förvaltningens stat uppförda civila befattningarna
såsom kemist respektive andre kemist.

Av de personalgrupper, för vilka de sakkunniga ansett särskilda
bestämmelser rörande pensionsförbättring böra meddelas, tillhöra de flesta
arméns och marinens civilmilitära personal; även två militära grupper,
nämligen förvaltarna vid intendenturkåren och arméns musikpersonal
böra emellertid här komma i betraktande.

Enligt gällande stater åtnjuta ifrågavarande beställningshavare i
allmänhet samma avlöningsförmåner, som utgå till militär tjänstinnehavare
i viss löneklass, vartill i de flesta fall kommer ett eller flera
ålderstillägg. Den tillfälliga löneförbättringen för denna personal har
efter viss procentuell beräkning bestämts till visst belopp för varje
tjänst, oberoende av tjänstålder. I regel torde de beställningshavare,
om vilka här är fråga, vid pensionsålderns uppnående kunna räkna
fullt det antal tjänster, som för militär personal i allmänhet av motsvarande
tjänstegrad erfordras för erhållande av högsta inom graden
utgående löneförbättring. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga
beträffande flertalet av omförmälda personalgrupper funnit sig böra föreslå,
att, under förutsättning att berörda antal tjänstår uppnåtts, pensionstillägget
må utgå med det högsta belopp, som i sådant avseende
föreslagits för motsvarande militära beställningshavare.

I vissa fall, för vilka nedan redogöres, har emellertid denna beräkningsgrund
ansetts icke leda till ett fullt tillfredsställande resultat, och
har det sålunda för dessa fall blivit nödvändigt att söka finna någon
annan grundval för pensionens utmätande. De sakkunniga hava i sådant
avseende beaktat, att den del av en tjänstinnehavares sammanlagda avlöning,
som enligt den civila pensionslagen skall beräknas såsom pensionsunderlag,
i medeltal torde uppgå till omkring 70 procent. Genom
de för tjänstemän vid statens järnvägar gällande pensioneringsgrunderna
har t. o. rn. stadgats, att årliga beloppet av pensionen (ålderspensionen,
i regel skall utgöra just 70 procent av den avlöning, tjänstemannen vid
avgången från tjänsten uppbär. I enlighet härmed hava de sakkunniga
ansett sig kunna för de fall, där nyssnämnda, av dem uppställda huvudregel
ej befunnits tillämplig, såsom grund för pensionsförbättringen lägga
70 procent av den vederbörande tillkommande högsta avlöningen, däri inberäknat
det tillfälliga lönetillägget. Av förut anförda skäl böra emellertid
10 procent avdragas å de sålunda beräknade pensionsbeloppen. Pensionstillägget
skulle alltså utgå med det belopp, som erfordras för att sammanlagda
pensionen skall uppgå till 63 procent av sammanlagda avlöningen.

De sakkunniga övergå härefter till att närmare yttra sig om de
grupper av beställningshavare, lör vilka särskilda föreskrifter beträffande
pensionsförbättringen, på sätt nu är nämnt, ansetts erforderliga.

Förvaltare vid intendentur kåren åtnjuta enligt gällande stat samma
avlöning som fanjunkare vid arméns truppförband, således (å annan ort
än Stockholm och Göteborg) tillhopa 2,482 kronor 50 öre, därav lön
1,200 kronor, samt hava dessutom ridt till ett ålderstillägg till lönen å
300 kronor, att utgå efter 5 års väl vitsordad tjänst. För den, som
tillträtt ålderstillägget, utgör pensionen 1,200 kronor.

Enligt de för den definitiva löneregleringen uppgjorda riktlinjerna
skulle nämnda ålderstillägg kompenseras genom ekonomiska lörmåner,
lämpligast genom införandet för intendenturkårens underofficerare av
särskilda löneskalor, där avlöningsbeloppen delvis kunde sammanfalla
med dem, som skulle tillkomma underofficerare i allmänhet. Den tillfälliga
löneförbättringen bestämdes till 1,100 kronor eller samma belopp,
som högst skulle tillkomma fanjunkare.

Med tillämpning av den av de sakkunniga här ovan framlagda
huvudregeln skulle ifrågavarande personal även uppbära pensionstilllägg
med samma belopp, som i sådant avseende skulle högst tillkomma
fanjunkare, eller 1,250 kronor. Sammanlagda pensionsbeloppet skulle
alltså utgöra 2,450 kronor. Såsom villkor för erhållande av detta tillägg
bör dock, i enlighet med nyssnämnda huvudregel, föreskrivas, att vederbörande
tjänstinnehavare skall kunna räkna minst 12 tjänstår, varvid
honom torde böra tillgodoföras jämväl den tid, varunder han före
tillträdet till förvaltarebeställning må hava innehaft beställning såsom
fanjunkare (styckjunkare).

Musikunderofficerare vid arméns truppförband åtnjuta enligt gällande
stater samma avlöning som övriga underofficerare av motsvarande tjänstegrader.
Jämväl pension utgår enligt samma grunder som till övriga
underofficerare eller med 1,000 kronor till musikfanjunkare, 900 kronor
till musiksergeant av 1. klassen och 780 kronor till musiksergeant av
2. klassen. Med hänsyn bland annat därtill, att rekryterings-, utbildningsoch
befordringsförhållandena för musikunderofficerarna förete väsentliga
oljkheter vid jämförelse med vad som gäller i fråga om övriga underofficerare,
hava, såsom förut är nämnt, de löneskalor, som enligt det
uppgjorda utkastet till eu definitiv lönereglering skulle gälla för dessa,
ansetts icke tillämpliga beträffande musikunderofficerarna. "Vid sådant förhållande
och då den tillfälliga löneförbättringen för musikpersonalen
givetvis icke finge föregripa en blivande definitiv lönereglering, hava vid

Armén.

4321 18

bestämmande av löneförbättringens belopp icke kunnat för musikpersonalen
tillämpas samma grunder, som följts beträffande övriga underofficerare.
Den tillfälliga löneförbättringen för musikunderofficerarna bar
i stället fastslagits till vissa bestämda belopp, nämligen 1,000 kronor för
musikfanjunkare, 800 kronor för musiksergeant av 1. klassen och 700
kronor för musiksergeant av 2. klassen.

Pensionsförbättring synes emellertid böra till musikunderofficerarna
utgå med samma belopp, som enligt de sakkunnigas förslag skulle högst
tillkomma övriga underofficerare av motsvarande tjänstegrad, eller med
1,250 kronor till musikfanjunkare, 1,170 kronor till musiksergeant av
1. klassen och 1,290 kronor till musiksergeant av 2. klassen. Sammanlagda
pensionsbeloppen skulle alltså utgöra för fanjunkare 2,250 kronor
och för sergeanter av båda löneklasserna 2,070 kronor. Såsom villkor
för erhållande av pensionstilläggen bör emellertid föreskrivas, att vederbörande
tjänstinnehavare skall kunna räkna minst 12 tjänstår i innehavande
eller lägre musikunderofficersbeställning, därvid dock för musikfanjunkare
ej må medräknas de 3 första tjänståren såsom musiksergeant.

I fråga om viss personal vid fältläkarkåren erfordras i förevarande
avseende särskilda föreskrifter. Överfältläkare åtnjuter enligt gällande
stat avlöning med tillhopa 8,125 kronor, därav lön 5,300 kronor, samt
har dessutom rätt till ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor, att utgå
efter fem års väl vitsordad tjänst. Pensionen utgör för den, som tillträtt
ålderstillägget, 4,720 kronor, eljest 4,240 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen
har bestämts till samma belopp, som utgår till överstelöjtnant,
eller 1,100 kronor.

Därest jämväl pensionsförbättringen skulle utgå med samma belopp,
som föreslagits för överstelöjtnant, eller 1,350 kronor, skulle emellertid
sammanlagda pensionen, under förutsättning att ålderstillägget intjänats,
överstiga det högsta medgivna pensionsbeloppet, 6,000 kronor. På grund
härav hava de sakkunniga ansett pensionsförbättringen böra under nyssnämnda
förutsättning begränsas till 1,280 kronor, varigenom sammanlagda
pensionsbeloppet kommer att uppgå till jämnt 6,000 kronor. Därest
ålderstillägget icke intjänats, bör pensionsförbättringen oavkortad utgå
med 1,350 kronor, i vilket fall alltså pensionernas slutsumma skulle uppgå
till 5,590 kronor.

Äldre bataljonsläkare vid truppförbanden åtnjuta enligt gällande
stater samma avlöning som kapten av 1. klassen men hava det oaktat
av vissa skäl ansetts icke lämpligen kunna inpassas i det föreslagna
lönesystemet. Pension utgår med 2,720 kronor, och den tillfälliga löneförbättringen
har bestämts till 850 kronor.

De sakkunniga föreslå, att pensionsförbättringen må bestämmas till
samma belopp, som ifrågasatts att högst utgå till kapten av 1. klassen,
eller med 1,330 kronor. Sammanlagda pensionsbeloppet skulle alltså
utgöra 4,050 kronor. För erhållande av nämnda tillägg bör emellertid
vederbörande innehava minst 9 tjänstår såsom bataljonsläkare vid truppförband.

Åven beträffande viss till fältveterinärkåren hörande personal erfordras
särskilda föreskrifter, överfältveterinären är i avlönings- och pensionshänseende
till alla delar likställd med överfältläkaren, och få de sakkunniga
fördenskull hänvisa till vad här ovan anförts i fråga om den
sistnämnde. Den pensionsiörbättring, som föreslagits för överfältläkaren,
torde sålunda böra tillkomma även överfältveterinären.

Regementsveterinärer äro enligt den för kåren från och med år
1919 gällande nya organisationen i avlöningshänseende likställda med
äldre bataljonsläkare (kaptener av 1. klassen). I enlighet med vad som
nyss anförts i fråga om de äldre bataljonsläkarna, få de sakkunniga
föreslå, att jämväl regementsveterinär måtte förklaras berättigad att erhålla
pensionsförbättring med 1,330 kronor. Sammanlagda pensionsbeloppet
skulle sålunda uppgå till 4,050 kronor. Såsom villkor för åtnjutande
av nämnda pensionsförbättring torde böra föreskrivas minst 9
tjänstår såsom regementsveterinär eller bataljonsveterinär, därvid dock
de 3 första tjänståren såsom bataljonsveterinär icke må medräknas.

Vidkommande bataljonsveterinärerna vid truppförbanden erfordras
särskilda föreskrifter för de äldre batalj onsveterinärerna. Dessa åtnjuta
från och med år 1919 samma avlöning, som enligt stat utgår till kapten
av 2. klassen, men hava icke ansetts kunna utan vidare inpassas i det
föreslagna lönesvstemet. Pension utgår med samma belopp som till
kapten av 2. klassen eller med 1,920 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen
har bestämts till 700 kronor.

Då vid en definitiv lönereglering bataljonsveterinärerna knappast torde
komma att erhålla samma slutavlöning, som ifrågasatts för kapten av
2. klassen (lika med kapten av 1. klassen), synes ej heller pensionsförbättring
böra utgå till äldre bataljons veterinärer med samma belopp,
som skulle högst tillkomma kapten av- 2. klassen.

De sakkunniga hava stannat vid den meningen, att sammanlagda
pensionsbeloppet för äldre batalj onsveterinär bör beräknas efter 63 procent
(jfr sid. 56) av sådan bestå!lningshavares sammanlagda avlöning, inräknat
den tillfälliga löneförbättringen. Totalpensionen skulle sålunda utgöra
3,125 kronor, eller i avrundat tal 3,100 kronor, och pensionsförbättringen
1,180 kronor. Detta belopp torde dock böra utgå endast under förutsättning,
att vederbörande uppnått minst 9 tjänstår såsom batalj onsveterinär.

I fråga om den å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter uppförda
personalen erfordras särskilda föreskrifter beträffande nedannämnda
civilmilitära tj änstinnehavare.

Departementsskrivare och tyg- eller fabriksförvaltare av 1. klassen
uppbära samma avlöningsförmåner som löjtnant av 1. klassen, eller
2,895 kronor, samt hava därjämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å
500 kronor, det ena efter 5 och det andra efter 10 års väl vitsordad
tjänst. Pension utgår till den, som tillträtt båda ålderstilläggen, med

2,000 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har bestämts till 850
kronor, oberoende av tjänstålder.

Da det väl kan vara tvivel om huruvida efter en definitiv lönereglering
lönen till ifrågavarande personal kommer att med hela beloppet
av de nu utgående ålderstilläggen överstiga löjtnants slutlön,
synes den av de sakkunniga föreslagna huvudregeln för pensionsförbättringens
beräknande icke kunna bär komma till användning. Vid sådant
förhållande synes pensionens slutsumma, under förutsättning att bägge
ålderstilläggen intjänats, böra bestämmas till 63 procent av sammanlagda
högsta avlöningen, således till 2,989 kronor eller i avrundat tal 3,000
kronor. Pensionsförbättringen skulle alltså utgå med 1,000 kronor.

Tygförvaltare av 2. klassen äro i avlönings- och pensionshänseende
fullt likställda med förvaltare vid mtendenturkåren, och få de sakkunniga
fördenskull hänvisa till vad i fråga om sistnämnda personal föreslagits,
vilket i tillämpliga delar torde böra gälla även beträffande tygförvaltarna.

Besiktningsrustmästare åtnjuta avlöning lika med fanjunkare samt
hava därjämte rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års väl
vitsordad tjänst. Pension utgår till den, som intjänat ålderstillägget,
med 1,360 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har bestämts till
1,100 kronor.

I enlighet med ovan anförda huvudregel skulle pensionsförbättring
till denna personal utgå med samma belopp, som skulle högst tillkomma
fanjunkare, eller 1,250 kronor. Detta belopp bör likväl utgå endast under
förutsättning, att vederbörande tjänstinnehavare kan räkna minst 12
tjänstår i innehavande tjänst.

Tyghantverkare åtnjuta avlöning lika med sergeanter av 1. klassen,
men äga därjämte rätt till två ålderstillägg å 150 kronor, det ena efter
o års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst. Pension utgår,
därest ålderstilläggen intjänats, med 1,000 kronor. Det tillfälliga avlöningstillägget
är bestämt till 850 kronor, lika för alla oavsett antalet
tjänstår. hånligt förut angivna huvudregel bör pensionsförbättring
utgå med samma belopp, som skulle högst tillkomma sergeant av 1.

Öl

klassen, eller 1,170 kronor, detta dock under förutsättning att vederbörande
kan räkna minst 12 tjänstår. Sammanlagda pensionsbeloppet
skulle alltså uppgå till 2,170 kronor.

Av den å fortifikationens stat uppförda civilrnilitära personalen äro
nedannämnda tjänstinnehavare i avlönings- och pensionsavseende fullt
likställda med viss å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter upptagen
personal, nämligen departementsskrivare och fortifikationskassörer
med departementsskrivare samt tyghantverkare och gevärshantverkare
med tyghantverkare. Då full likställighet synes böra äga rum jämväl i
fråga om pensionsför.bättringen, få de sakkunniga bär hänvisa till vad
de i sådant avseende föreslagit angående personalen å sistnämnda stat.

Om departementsskrivare å intendentur kår ens stat gäller vad i det
föregående är sagt rörande andra dylika beställningshavare.

Å de särskilda staterna för infanteriets och kavalleriets truppförhand
äro uppförda beställningar för gevärshantverkare. Dessa beställningar äro
i alla avseenden likställda med de å staten för artilleriets fabriker och
tyganstalter uppförda tyghantverkarbeställningarna, och få de sakkunniga
fördenskull hänvisa till vad de här ovan föreslagit i fråga om sistnämnda
beställningar.

Poliskommissarie vid fästningspolisen i Boden är i avlönings- och pensionsavseende
likställd med departementsskrivare, dock att tillfällig löneförbättring
till poliskommissarie utgår med endast 800 kronor i stället
för med 850 kronor till departementsskrivare.

Pensionsförbättringen synes lämpligen böra, under förutsättning att
båda ålderstilläggen intjänats, utgå med samma belopp som till departementsskrivare,
eller med 1,000 kronor. Sammanlagda pensionsbeloppet
skulle alltså under nämnda förutsättning komma att utgöra 3,000 kronor.

Marindirektör av 2. graden tillhör kommendörkaptens av 2. graden
tjänsteklass men åtnjuter avlöning med tillhopa 7,425 kronor eller 1,000
kronor mer än kommendörkapten av nämnda grad. Därav utgöra 5,000
kronor lön, vadan pensionen utgår med 4,000 kronor. Den tillfälliga
löneförbättringen har bestämts till 1,000 kronor.

Efter eu beräkning av 63 procent av samtliga avlöningsförmåner
skulle pensionens slutsumma uppgå till 5,308 kronor, vilket belopp torde
böra avrundas till 5,300 kronor. I enlighet härmed föreslå de sakkunniga,
att pensionsförbättringen må bestämmas till 1,300 kronor.

Miningenjör uppbär begynnelseavlöning med tillhopa 5,000 kronor,
därav lön 4,500 kronor, samt har härjämte rätt till fyra ålderstillägg, vart

Marinen.

och ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad
tjänst. Enligt gällande pensioneringsgrunder skall emellertid pensionen
beräknas efter den fasta lönen utan ålderstillägg och sålunda utgå
med 3,600 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har bestämts till

1.000 kronor.

Efter beräkning av 63 procent å slutavlöningen skulle pensionens
totalsumma bliva 5,040 kronor, vilket belopp synes böra avrundas till

5.000 kronor. Pensionsförbättringen torde i enlighet härmed böra bestämmas
till 1,400 kronor, men synes detta belopp böra utgå allenast
under förutsättning, att samtliga ålderstillägg intjänats.

Den tillfälliga pensions förbättring, som enligt nu omförmälda särskilda
föreskrifter skulle tillkomma viss personal vid armén och marinen,
framgår av den å sid. 63 intagna tablån.

Beträffande sådana grupper av befattningar, som icke avses i nu
föreliggande förslag, hava de sakkunniga i det föregående (sid. 55) anfört,
att därest det under tiden, intill dess en definitiv löne- och pensionsreglering
kunde bliva genomförd, skulle bliva nödvändigt att ordna pensionsförhållandena
för en eller annan tjänstinnehavare, frågan därom
torde böra särskilt föreläggas riksdagen till avgörande. På liknande
sätt kan det inträffa, att även bland de personalgrupper, som här behandlats,
avgång från tjänsten kan förekomma under förhållanden, då de
föreslagna villkoren för erhållande av tillfällig pensionsförbättring icke
äro uppfyllda men åtgärd likväl anses påkallad för beredande av höjning
i den för vederbörande beställningshavare stadgade pensionen. Åven
dylika fall böra givetvis göra3 till föremål för framställning hos riksdagen.

De sakkunniga hava här ovan omnämnt vissa befattningshavare,
som åtnjuta avlöning i form av arvode. Vid såväl armén som marinen
finnas emellertid en del andra befattningshavare, vilkas avlöning jämväl
utgår såsom arvode och vilka blivit delaktiga av den vid 1918 års
lagtima riksdag beslutade tillfälliga löneförbättringen. Då sistberörda
arvodestagare icke äro berättigade att vid avskedet erhålla vare sig kassaeller
fyllnadspension, kunna de i detta sammanhang utan vidare lämnas
å sido.

G 3

\|'' " !• ~	SJ.			8		*■		5.				7.	8.	0.
			Äldcratillägg.	Övrig avlö-ning 1).			Tillfällig löneför- bättring.	Nuva	-	Före- slagen pensions- förbätt- ring.	Pen-
Beetällni ng.	Lön		An- tal.	Samman- lågt belopp.	Slut- avlöning.	rande pension å slutlönen.	sionornas slut- summa.
	Kronor.		Kronor.	Kronor.	Kronor	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Armén.
j Förvaltare vid mtendenturkåren......	1,200	—	i	300	—	1,282	50	2,782	50	1,100	—	1,200	—	1,250	—	2,450	—
; Musikfanjunkare..........................	1,200	—	—	—	—	1,282	50	2,482	50	1,000	-	1,000	—	1,250	—	2.250	—
j Musiksergeant av 1. klassen .........	900	—	—	—		1,010	—	1,910	—	800	—	900	—	1,170	—	2,070	—
* " ” .........	780	—	—	—	—	1,010	—	1,790	—	700	—	780	—	1,290	—	2,070	—
Överfältläkare, överfältveterinär2) ...	5,000	—	i	600	—	2,825	—	8,725	—	1,100	—	4,720	—	2) 1,280	—	2) 6,000	—
Bataljonsläkare, äldre.................	3,400	—	—	—	—	1,860	—	5,260	—	850	—	2,720	—	1,330	-	4,050	—
Begementsveterinär .....................	3,400	-	—	—	—	1,860	—	5,260	-	850		2,720	-	1,330	—	4,050	-
Bataljonsveterinär, äldre...............	2,400	—	—	—	—	1,860	—	4,260	—	700	—	1,920	—	1,180	—	3,100	—
Departementsskrivare, tyg- eller fa-briksförvaltare av 1. klassen, forti-fikationskassör ........................	1,500		2	1,000		1,395		3.895		850		•2,000		1,000		3,000
Tygförvaltare av 2. klassen...........	1,200	—	1	''300	—	1,282	50	2,782	50	1,100	—	1,200	-	1,250	—	2,450	—
Besiktningsrustmästare ...............	1,200	—	1	500	—	1,282	50	2,982	50	1,100	—	1,360	—	1,250	—	2,610	—
Tyghantverkare, gevärshantverkare	900	-	2	300	—	1,010	—	2,210	-	850	—	1,000	—	1,170		2,170	—
Poliskommissarie ........................	1,500	—	2	1,000	—	1,395	—	3,895		800 !	—	2,000	—	1,000	—	3,000	—
Marinen.
Marindirektör av 2. graden............	5,000	—	—	—	—	2,425	—	7,425	—	1,000	—	4,000	—	1,300	—	5,300
Miningenjör ............................	4,500	—	4	2,000	—	500	—	7,000	-	1,000	—	3,600	—	1,400	-	5,000	—

l) Inkvarterings- och. servisbidrag äro för övorfältläkaren och över fältveterinären upptagna enligt den högre tariffen (Stockholm
och Göteborg); för övriga bestallningshavare äro inkvarterings- och servisbidrag beräknade enligt tariff för annan ort.

a) Därest ålderstillägget ej intjänats, utgår pensionsförbättring med 1,350 kronor, och utgör pensionernas slutsumma i så fall
5,590 kronor.

Närmare föreskrifter
rörande
den föreslagna
pensionsförbätt•

ringen.

Den av de sakkunniga föreslagna pensionsförbättringen torde till
sin natur närmast böra betraktas såsom ett tillägg till fyllnadspensionen
och fördenskull såsom regel endast böra tillkomma personal, som efter
nppnådd pensionsålder avgår från tjänsten med rätt till fyllnadspension.
Den, som avgår med allenast kassapension, synes därför i allmänhet icke
böra komma i åtnjutande av pensionsförbättring enligt de föreslagna
grunderna, utan tordé, där i något undantagsfall sådant kan finnas påkallat,
särskild framställning i ämnet böra avlåtas till riksdagen.

Såsom i det föregående (sid. 8 och 10—11) nämnts, äro genom nu
gällande bestämmelser vissa begränsningar givna i fråga om rätt till
pension för den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna
medel än dem, som äro anvisade för arméns pensionering respektive
för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar. Dessa
inskränkningar gälla dock icke för det fall, att den andra pensionen
utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
den 11 oktober 1907 stadgade grunder. 1 övriga fall skall enligt
de för arméns pensionering givna bestämmelser göras ett avdrag å
fyllnadspensionen (i mån av behov även å kassapensionen), i regel
motsvarande två femtedelar av vad vederbörande pensionär uppbär från
annat håll; enligt motsvarande bestämmelser rörande pensionering vid
marinen gäller, att i dylika fall hela fyllnadspensionen skall innehållas.

De sakkunniga anse sig i förevarande sammanhang icke böra ingå
på något bedömande av, huruvida dessa bestämmelser böra för framtiden
bibehållas oförändrade eller tilläventyrs kräva någon jämkning. Emellertid
synes den pensionsförbättring, som nu föreslås av de sakkunniga,
böra oavkortad tillkomma vederbörande pensionär även i sådana fall,
som ovan avses, vadan en uttrycklig föreskrift därom torde böra inrymmas i
grunderna för den ifrågasatta pensionsförbättringen.

Då, enligt vad de sakkunniga förut anfört, pensionsförbättringen
närmast torde höra anses såsom ett tillägg till fyllnadspensionen, synes
därav böra följa, att pensionsförbättringen i övrigt skall till- och avträdas
samt utbetalas i samma ordning som fyllnadspensionen.

De sakkunniga hava ovan (sid. 7) omförmält, hurusom tjänstinnehavare
vid armén, vilken ej uppnått den levnadsålder och tjänstetid, som
erfordras för erhållande av fyllnadspension inom hans innehavande grad,
under vissa villkor kan avgå med pension och fyllnadspension å tillhopa

samma belopp, som tillkommer tjänstinnehavare i viss lägre grad. I
dylikt fall synes billigheten fordra, att jämväl pensionsförbättring utgår
med det belopp, som skolat tillkomma vederbörande, därest han vid avskedet
innehaft nämnda lägre grad.

Detsamma torde även böra gälla för det fall, att tjänstinnehavare
vid marinen avgår med den pension och fyllnadspension, som åtfölja
viss lägre lönegrad.

Med nu gällande bestämmelser anses dylik pensionering kunna ske
endast då tjänstinnehavare vid avgången innehaft sin tjänst under mindre
än två års tid. Vid bifall till ett av de sakkunniga denna dag i annat
sammanhang avgivet förslag om viss ändring i gällande pensioneringsgrunder
för marinen skulle emellertid pension och fyllnadspension i lägre
lönegrad kunna tillkomma även den, som avgår från tjänsten efter att
hava innehaft densamma i två års tid eller därutöver.

Efter vad förut (sid. 10) nämnts, gäller i fråga om personalen vid
marinintendenturkåren, liksom ock beträffande flottans poliskår, att dylik
beställningshavare, i motsats till vad eljest i regel är föreskrivet beträffande
i övrigt likställd personal vid marinen, erhåller den högsta medgivna pensionen
först vid avgång efter uppnådda 65 levnads- och 35 tjänstår. Då,
enligt vad de sakkunniga inhämtat, ifrågavarande personal i det övervägande
flertalet fall torde avgå först sedan villkoren för erhållande av den högsta
pensionen äro uppfyllda, hava de sakkunniga ej ansett det erforderligt
att i förevarande sammanhang inlåta sig på frågan, huruvida och i sådant
fall enligt vilka grunder pensionsförbättring må tillkomma dylik
beställningshavare, som avgår utan att vara berättigad till den högsta
pensionen. I förekommande fall torde frågan om höjning av pensionsbeloppet,
för den händelse omständigheterna sådant föranleda, särskilt
böra underställas riksdagens prövning.

På samma sätt torde böra förfaras, därest fråga skulle uppkomma
om pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som till följd av olycksfall
i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom, vanförhet
eller lyte befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring och
på grund härav måste före uppnådd pensionsålder avgå med viss pension.

Då det av de sakkunniga nu avgivna förslaget till pensionsförbättring
för viss personal vid armén och marinen står i nära samband med den
för 1918 års lagtima riksdag framlagda planen till en definitiv lönereglering
för dylik personal och med riksdagens därpå grundade beslut
rörande tillfällig löneförbättring för samma personal, torde därav böra

4321 18

följa, att pensionsförbättring icke bör tillkomma annan personal än den,
som kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring. Enär de av 1918
års lagtima riksdag beslutade grunderna för dylik löneförbättring äga
giltighet för åren 1918 och 1919, skulle alltså pensionsförbättring enligt
de sakkunnigas förslag i första hand tillkomma personal, som under
något av nämnda år avgått eller avgår med pension. I den mån tillfällig
löneförbättring efter liknande grunder, i enlighet med vad de sakkunniga
i underdåniga skrivelser den 24 januari 1919 hemställt för år
1920, kommer att beslutas jämväl för tiden efter 1919 års utgång, torde
de föreslagna grunderna för pensionsförbättringen böra givas motsvarande
förlängd giltighetstid.

Av vad de sakkunniga här ovan anfört följer, att de sakkunniga icke
kunna tillstyrka någon särskild åtgärd i anledning av förut (sid. 30)
omförmälda, av till krigstjänst inkallade pensionerade underofficerare vid
flottan gjorda framställning om pensionsförbättring. Därest emellertid
avgången från beställning på stat ägt rum efter den 1 januari 1918,
skulle även dylik personal komma i åtnjutande av pensionsförbättring.

Såsom nyss är nämnt, skulle enligt de sakkunnigas förslag pensionsförbättring
tillkomma de tjänstinnehavare, vilka avgått med pension efter
att hava blivit delaktiga av den från och med år 1918 medgivna tillfälliga
löneförbättringen. De sakkunniga hava emellertid icke kunnat
bortse därifrån, att, därest de föreslagna grunderna för pensionsförbättringen
omedelbart komme till full tillämpning, en alltför skarp motsättning
skulle uppstå mellan pensionsbeloppen till beställningshavare, som
avgått under år 1917, och till dem, som avgått under den närmaste tiden
därefter. Sålunda skulle exempelvis en fanjunkare i pension erhålla

1,000 kronor vid avgång år 1917 och 2,250 kronor vid avgång år 1918.
Det hade därför varit önskvärt, om man kunnat göra övergången jämnare
genom att låta pensionerna successivt ökas under en följd av år.
Då de sakkunniga emellertid icke ansett sig kunna ifrågasätta en dylik
längre övergångstid, hava de sakkunniga, för att åtminstone i någon
mån mildra övergången till tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna,
velat förorda, att pensionsförbättringen för beställningshavare, som
avgått under år 1918 eller vid slutet av samma år, må begränsas till
hälften av de belopp, som enligt nämnda bestämmelser eljest skolat utgå.
Ett ytterligare skäl, som talar för detta förslag, är, att åtminstone de
beställningshavare, som avgått under förra delen av år 1918 och vilka
icke förrän efter avgången från tjänsten fått uppbära någon tillfällig

löneförbättring, knappast kunnat kava grundad förhoppning att överhuvudtaget
komma i åtnjutande av någon pensionsförbättring.

Av budgettekniska skäl torde emellertid någon pensionsförbättring
icke kunna förrän från ingången av år 1919 beredas den personal, som
dessförinnan lämnat tjänsten.

I enlighet med vad i det föregående anförts få de sakkunniga härmed
framlägga följande förslag till

Grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén.

§ L

1. Officerare och underofficerare äga, efter avgång från beställning
på aktiv stat vid armén, med de undantag och enligt de särskilda bestämmelser,
som här nedan stadgas, uppbära pensionsförbättring med

följande belopp, för helt år räknat: överste .....................................................................................	med 1,500	kronor
överstelöjtnant...........................................................................	2>	1,350	»
major.............................................................................................	»	1,300
kapten (ryttmästare) av 1. klassen, som vid början av det år, då avgången äger rum, uppnått följande antal tjänstår: minst 3 och mindre än 6 .......................................		430	»
minst 6 och mindre än 9 .......................................		880	»
minst 9...........................................................................	))	1,330	))
kapten (ryttmästare) av 2. klassen, som vid början av det år, då avgången äger rum, uppnått följande antal tjänstår: mindre än 3..................................................................		780	»
minst 3 och mindre än 6 .......................................		1,230	)>
minst 6 och mindre än 9 .....................................		1,680	»
minst 9..........................................................................	»	2,130	»
löjtnant av 1. klassen, som vid början av det år, då avgången äger rum, uppnått följande antal tjänstår: mindre än 3................................................................	»	420	)>
minst 3 och mindre än 6 .......................................	D	780
minst 6 och mindre än 9 ....................................	x>	1,140
minst 9........................................................................	»	1,500
löjtnant av 2. klassen, som vid början av det år, då avgången äger ram, uppnått följande antal tjänstår: mindre än 3.....v.........................................................	»	620	»

Grunder för
pensionsförbättring

beträffande
armén.

minst 3 och mindre än 6 ......................................

minst 6 och mindre än 9 ......................................

minst 9...........................................................................

underlöjtnant (fänrik), som vid början av det år, då
avgången äger rum, uppnått följande antal tjänstår:

mindre än 3..................................................................

minst 3..........................................................................

fanjunkare (styckjunkare), som vid början av det år,
då avgången äger rum, uppnått följande antal
tjänstår:

mindre än 3.................................................................

minst 3 och mindre än 6 .......................................

minst 6 och mindre än 9 .......................................

minst 9 och mindre än 12 ...................................

minst 12........................................................................

sergeant av 1. klassen, som vid början av det år,
då avgången äger rum, uppnått följande antal
tjänstår:

mindre än 3................................................................

minst 3 och mindre än 6 .................................

minst 6 och mindre än 9 .....................................

minst 9 och mindre än 12 ...................................

minst 12......................................................................

sei''geant av 2. klassen, som vid början av det år,
då avgången äger rum, uppnått följande antal
tj än står:

mindre än 3.............................................................

minst 3 och mindre än 6 ...................................

minst 6 och mindre än 9 .......................................

minst 9 och mindre än 12 ...................................

minst 12......................................................................

med 980 kronor
» 1,340 d

» 1,700 »

» 630 »
». 900 »

» 530 »

» 710 »

» 890 »

» 1,070 »

» 1,250 »

» 450 »

» 630 »

» 810 »

» 990 »

» 1,170 »

» 570 »

» 750 »

» 930 »

» 1,110 »

» 1,290 »

2. Vid beräkningen av antalet tjänstår tillämpas de regler, som i
sådant avseende äro stadgade i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring
under det år, då avgången äger rum.

§ 2.

1. Nedannämnda militära personal äger efter avgång från beställning
på aktiv stat, med iakttagande av övriga i dessa grunder givna
bestämmelser, uppbära pensionsförbättring sålunda:

inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren
på Gottland enligt samma grunder som överste;

chefen för krigsskolan och fälttyginästaren enligt samma grunder
som överstelöjtnant;

chef för trängkår enligt samma grunder som överstelöjtnant eller
major, allt efter den beställning på stat vederbörande kårchef innehar;

tygmästare av 1. klassen vid artilleriet enligt samma grunder som
major;

tygmästare av 2. klassen vid artilleriet med det belopp, som skolat
tillgodokomma honom, därest han kvarstått på aktiv stat vid regemente
(kår) och där innehaft beställning såsom kapten av 1. klassen;

förvaltare vid intendenturkåren, som vid början av
det år, då avgången äger rum, uppnått minst 12 tjänstår,

med ett årligt belopp av............................................................... 1,250 kronor

musikfanjunkare, som vid början av det år, då avgången
äger rum, uppnått minst 12 tjänstår, med ett årligt

belopp av.......................................................................................... 1,250 »

musiksergeant av 1. klassen, som vid början av det
år, då avgången äger rum, uppnått minst 12 tjänstår, med

ett årligt belopp av.......................................................................... 1,170 »

musiksergeant av 2. klassen, som vid början av det
år, då avgången äger rum, uppnått minst 12 tjänstår, med
ett årligt belopp av ..................................................................... 1,290 »

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i mom. 1 här ovan skall
såsom tjänstår beräknas:

för förvaltare vid intendenturkåren: den tid, varunder han innehaft,
beställning på stat såsom förvaltare vid intendenturkåren eller såsom
fanjunkare (styckjunkare);

för musikfanjunkare: den tid, varunder han innehaft beställning på
stat såsom musikfanjunkare, samt därjämte, i förekommande fall, den
tid utöver 3 år, varunder han innehaft beställning på stat såsom musiksergeant
av 1. eller 2. klassen; samt

för musiksergeant: den tid, varunder han innehaft beställning på
stat såsom musiksergeant, oavsett huruvida beställningen tillhört 1. eller

2. klassen.

§ 3.

1. Nedannämnda civilmilitära beställningshavare äga vid avgång från
beställning på aktiv stat, med iakttagande av övriga i dessa grunder

givna bestämmelser, uppbära pensionsförbättring med följande belopp
för helt år räknat:

överfältläkare, som tillträtt för beställningen på stat

uppfört ålderstillägg, ...................................................

överfältläkare, vilken icke tillträtt ålderstillägg, .........

fältläkare enligt samma grunder som överstelöjtnant,
regementsläkare enligt samma grunder som major,
bataljonsläkare, äldre, som vid början av det år, då
avgången äger rum, uppnått minst 9 tjänstår, ...
överfältveterinär enligt samma grunder som överfältläkare,

fältveterinär enligt samma grunder som major,
regementsveterinär, som vid början av det år, då avgången
äger rum, uppnått minst 9 tjänstår, .........

bataljons veterinär, äldre, som vid början av det år, då
avgången äger rum, uppnått minst 9 tjänstår,
departementsskrivare, tyg- eller fabriksförvaltare av 1.
klassen, fortifikationskassör, därest sådan beställningshavare
tillträtt på stat uppförda två ålders tiHägg,

.............................................................................

tygunderofficer vid artilleriet med det belopp, som
skolat tillgodokomma honom, därest han kvarstått
på aktiv stat vid regemente (kår) och där
innehaft beställning såsom styckjunkare,
tygförvaltare av 2. klassen, som vid början av det
år, då avgången äger rum, uppnått minst 12

tjänstår,..............................................................................

besiktningsrustmästare, som vid början av det år, då
avgången äger rum, uppnått minst 12 tjänstår,
tyghantverkare, gevärshantverkare, som vid början av
det år, då avgången äger rum, uppnått minst

12 tjänstår,.......................................................................

poliskommissarie vid fästningspolisen i Boden, som tillträtt
för beställningen på stat uppförda två ålderstillägg,
..............................................................................

med 1,280 kronor

» 1,350 »

» 1,330 »

» 1,180 »

» 1,000 »

» 1,250 »

)) 1,250 »

» 1,170 »

» 1,000

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i mom. 1 här ovan skall
såsom tjänstår beräknas:

för bataljonsläkare, äldre: den tid, varunder lian innehaft beställning
på stat såsom bataljonsläkare vid truppförband;

för regementsveterinär: den tid, varunder lian innehaft beställning
på stat, såsom regementsveterinär, samt därjämte, i förekommande fall,
den tid utöver 3 år, varunder han innehaft beställning på stat såsom
batalj onsveterinär; samt

för övriga tjänstinnehavare: den tid, varunder de på stat innehaft
enahanda beställning som den, från vilken avgång sker.

§ 4.

1. Pensions förbättring tillkommer endast den, som vid avgång efter
uppnådd åldergräns är berättigad till såväl pension som fyllnadspension
samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring enligt av
riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.

2. Den, som, jämlikt punkt 4 i gällande grunder för pensioneringen
av arméns befäl och underbefäl med vederlikar, avgår med fyllnadspension
i lägre tjänstegrad än den, han vid avgången innehar, äger åtnjuta
pensionsförbättring med det belopp, som skolat tillkomma honom,
därest han vid avskedet innehaft nämnda lägre tjänstegrad.

3. Den, som avgått från tjänsten under år 1918 eller vid slutet av
samma år, äger åtnjuta pensionsförbättring med hälften av det belopp,
som enligt ovan angivna grunder eljest skolat ''tillkomma honom.

4. Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna
medel än dem, som äro anvisade för arméns pensionering, och
av sådan anledning har att vidkännas minskning i pension eller fyllnadspension,
äger, utan hinder av stadgandet i mom. 1, uppbära honom
eljest tillkommande pensionsförbättring oavkortad.

§ 5.

Pensionsförbättringen till- och frånträdes samt utbetalas i samma
ordning som fyllnadspension.

Grunder för
pensionsförbättring

beträffande
marinen.

Grunder för pensionsförbättring för viss personal vid marinen.

§ 1.

1. Officerare och underofficerare äga efter avgång från beställning
vid flottans eller kustartilleriets stam, med de undantag och enligt de
särskilda bestämmelser, som här nedan stadgas, uppbära pensionsförbättring
med följande belopp för helt år räknat:

kommendör (överste)................................................	med	1,500	kronor
kommendörkapten av 1. graden (överste-
löjtnant) ...............................................................		1,350
kommendörkapten av 2. graden (major)......... kapten av 1. klassen, som vid början av det år, då avgången äger rum, uppnått föl-jande antal tjänstår:	»	1,300
minst 3 och mindre än 6........................	»	430
minst 6 och mindre än 9.......................		880
minst 9 ...............1.........................................		1,330
kapten av 2. klassen, som vid början av det år, då avgången ä,ger rum, uppnått föl-jande antal tjänstår:
mindre än 3 ......1..........................................		780
minst 3 och mindre än 6........................	»	1,230	»
minst 6 och mindre än 9.......................		1,680
minst 9 ..............j.........................................		2,130	»
löjtnant, som vid början av det år, då av-gången äger rum, uppnått följande antal
tjänstår:
mindre än 3 ............................................	»	420	»
minst 3 och mindre än 6........................	»	780	»
minst 6 och mindre än 9.......................	»	1,140	»
minst 9 ........................................................	»	1,500
underlöjtnant (fänrik), som vid början av det år, då avgången äger rum, uppnått föl-jande antal tjänstår:
mindre än 3 ...............................................	»	630
minst 3 .......................................................	»	900	j>

flaggunderofficer (underofficer av 1. graden),
som vid början av det år, då avgången

äger rum, uppnått följande antal tjänstår:
mindre än 3 ................................................	med	435	kronor	60	öre
minst 3 och mindre än 6 .......................	»	615	»	60	»
minst 6 och mindre än 9 .......................	v	795	»	60	»
minst 9 och mindre än 12 .....................	»	975		60	»
minst 12.......................................................		1,155	)>	60
underofficer av 2. graden, som vid början av det
år, då avgången äger rum, uppnått föl-
jande antal tjänstår:
mindre än 3 ..............................................	»	350	»
minst 3 och mindre än 6 ........................		530	»
minst 6 och mindre än 9.....................		710
minst 9 och mindre än 12 ....................	))	890	»
minst 12.......................................................	»	1,070	»
underofficer av 3. graden, som vid början av
det år, då avgången äger rum, uppnått
följande antal tjänstår:
mindre än 3 .............................................	»	450	))
minst 3 och mindre än 6 ........................	»	630	»
minst 6 och mindre än 9 .......................		810	»
minst 9...........................................................	»	990	»

2. Vid beräkningen av antalet tjänstår tillämpas de regler, som i
sådant avseende äro stadgade i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring
under det år, då avgången äger rum.

§2''.

Marin överintendenten, förste marinintendent, marinintendent av 1. och
2. graden samt marinunderintendent äga vid avgång från beställning vid
flottans stam, därest avgången sker efter uppnående av det för erhållande
av full pension och fyllnadspension stadgade antalet levnads- och
tjänstår, uppbära pensionsförbättring efter enahanda grunder, som gälla
för flottans officerare inom motsvarande tjänstegrad.

§ 3-

Nedannämnda civilmilitära beställningshavare äga vid avgång från
beställning vid flottans stam, med iakttagande av övriga i dessa grunder
givna bestämmelser, uppbära pensionsförbättring med följande belopp
för helt år’räknat:

4581 18

Pensionsför bditringe.

giltighetstid -

marindirektör av 2. graden ........................................... med

miningenjör, som tillträtt samtliga på stat uppförda

ålderstillägg,................................................................. »

marinöverläkaren enligt samma grunder som kommendör
(överste),

förste marinläkare enligt samma grunder som kommendörkapten
av 1. graden (överstelöjtnant).

§ 4.

1. Pensionsförbättring tillkommer endast den, som vid avgång efter
uppnådd åldersgräns är berättigad till såväl pension som fyllnadspension
samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring enligt av
riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.

2. Den, som avgår med pension och fyllnadspension i lägre lönegrad
än den, han vid avgången innehar, äger åtnjuta pensionsförbättring
med det belopp, som skolat tillkomma honom, därest han vid avskedet
innehaft nämnda lägre lönegrad.

4. Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna
medel än dem, som äro anvisade för pensionering av flottans befäl
och underbefäl med vederlikar, och av sådan anledning icke är
berättigad till fyllnadspension, äger, ulan hinder av stadgandet i mom. 1,
uppbära honom eljest tillkommande pensionsförbättring oavkortad.

§ 5.

Pensionsförbätlringen till- och frånträdes samt utbetalas i samma ordning
som fyllnadspension.

1,300 kronor
1,400 »

Det förslag till pensionsförbättring för viss personal vid armén och
marinen, som av de sakkunniga här ovan framlagts, avser genomförande
av en anordning, vilken så till vida skulle vara av tillfällig natur, att
de bestämmelser, om vilka här är fråga, endast skulle gälla personal,
som vid avgången från tjänsten åtnjuter tillfällig löneförbättring.
Däremot anse de sakkunniga, att pensionsförbättringen bör för den

personal, som en gång blivit delaktig av densamma, vara definitiv och
att således en pensionstagare bör äga rätt att under hela sin återstående
livstid uppbära pensionsförbättring med det honom en gång tillerkända
beloppet.

De sakkunniga vilja i sådant avseende erinra, att, sedan provisorisk
lönereglering genomförts för statsdepartementen och vissa centrala ämbetsverk,
riksdagen i åtskilliga fall efter framställning av Kungl. Maj:t
beviljat tilläggspensioner, avsedda att utgå under vederbör andes återstående
livstid, för befattningshavare, som avgått under tiden för den
provisoriska löneregleringens giltighet (jfr riksdagens skrivelser nr 10
år 1917, punkterna 48, 65, 66 och 68, samt nr 10 A år 1918, punkterna
33 och 80). Då de pensionsförbättringar, som Kungl. Magt eller vederbörande
underordnad myndighet kan komma att med tillämpning av
nu föreslagna grunder tillerkänna viss personal vid armén och marinen,
från såväl statens som pension stagarens synpunkt torde vara att likställa
med dylika av riksdagen beslutade tilläggspensioner, synes därav böra
följa, att, såsom de sakkunniga här ovan uttalat, jämväl nu ifrågavarande
pensionsförbättringar skola utgå under vederbörande pensionstagares
återstående livstid.

Såsom ovan omförmälts, avsåg det av särskilda sakkunniga uppgjorda
utkastet till en definitiv lönereglering för viss personal vid armén
och marinen, liksom det därpå grundade och av riksdagen i allt huvudsakligt
godkända förslaget om en tillfällig löneförbättring, att bringa
den ifrågavarande personalens löneförmåner upp till den nivå, som kunde
anses betingad av läget före krigsutbrottet. I de till riksdagen avlåtna
framställningarna i ämnet framhölls, att de extraordinära förhållanden
kriget skapat borde mötas genom extraordinära åtgärder, i främsta
rummet genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigs ti dstillägg
och krigstidshjälp, och att det avlöningstillskott, som sålunda ansåges böra
tillkomma nu ifrågavarande liksom andra befattningshavare i statens tjänst,
borde beräknas även å den tillfälliga löneförbättringen. Detta uttalande
föranledde icke någon erinran från riksdagens sida, och i gällande bestämmelser
rörande krigstidstillägg och extra krigstidstillägg är även
tillfällig löneförbättring upptagen bland de avlöningsförmåner, å vilka
dylika tillägg skola beräknas.

Då det nu framlagda förslaget om tillfällig pensionsreglering är
byggt på ovannämnda utkast till en definitiv lönereglering, följer därav,
att ej heller detta förslag är avsett att råda bot för de extraordinära
förhållanden, som kriget framkallat. I den mån dessa förhållanden fort -

Krigstids tillägg.

Änke- och
pupillpensioneringen.

farande komma att påkalla ixtbetalande av särskilda tillskott till de i
allmänhet utgående pensionerna, bör därför den tillfälliga pensionsregleringen
för ifrågavarande personal icke utgöra hinder för denna personal
att jämväl komma i åtnjutande av dylikt tillskott. I överensstämmelse
med vad som för närvarande är stadgat rörande krigstid stillägg
och extra krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst,
böra ock dylika förmåner, till den del de kunna komma att utgå i visst
förhållande till redan medgiven pensions eller understöds belopp, beräknas
jämväl åt den nu ifrågasatta pensionsförbättringen.

Pensioneringen av änkor och barn efter arméns officerare och underofficerare
med vederlikar sker genom arméns nya änke- och pupillkassa,
vilken står under samma förvaltning som arméns pensionskassa. För
marinens motsvarande personal bestrides änke- och pupillpensioneringen
från en särskild, till flottans pensionskassa hörande gratialfond.

Jämlikt gällande reglementen åligger det de tjänstinnehavare, som
äro delägare i respektive kassor, att till änke- och pupillpensioneringens
bestridande erlägga vissa avgifter. Därjämte åtnjuta kassorna för berörda
ändamål särskilda bidrag av statsmedel.

Pension från arméns nya änke- och pupillkassa utgår med vissa
procent av delaktighetsbeloppet — d. v. s. det avlöningsbelopp, efter
vilket fyllnadspension åt delägaren skall beräknas — enligt en vid högre
delaktighetsbelopp fallande skala, varjämte änka kan, där jämväl barn
finnas, komma i åtnjutande av särskilt pupilltillägg. Till kassan erläggas
dels årsavgifter med viss procent av delaktighetsbeloppet, dels ock i
förekommande fall särskilda befordrings- och övergångsavgifter.

Enligt reglementet för flottans pensionskassa utgå gratialen, d. v. s.
änke- och barnpensionerna, efter fastställd gratialstat, omfattande fyra
klasser. Därest utom änka även barn finnas, utgå gratialen med höjda
belopp. Av delägarna erläggas dels årliga gratialavgifter med viss procent
av gratialbeloppet, dels ock i förekommande fall retroaktiva gratialavgifter
och tilläggsavgifter.

Det torde icke tillhöra de sakkunniga att i förevarande sammanhang
avgiva något yttrande rörande förhöjning av de pensioner, som nu
tillkomma efterlevande efter arméns och marinens ifrågavarande personal.
De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra framhålla, att vid
en allmän löne- och pensionsreglering även detta spörsmål bör komma
under övervägande. Efter vad de sakkunniga inhämtat, torde emellertid
den ekonomiska ställningen för såväl arméns nya änke- och pupill -

kassa som flottans pensionskassas gratialfond, försäkringstekniskt sett,
vara så gynnsam, att en övergång till högre pensionsbelopp därigenom
väsentligt underlättas.

Professor G. Kobb, som anmodats att biträda de sakkunniga med
verkställande av de för utredning rörande pensionsförbättringen erforderliga
kostnadsberäkningar, bar i skrivelse den 23 januari 1919 anfört,
att då den föreslagna pensionsförbättringen vore av provisorisk natur,
någon annan beräkning knappast torde kunna göras än en sådan,
stödd på uppgifter för en följd av år från arméns och flottans pensionskassor
över antalet pensionsberättigade, som skulle erhålla förbättring
av sina villkor, samt att på grund av dylika uppgifter, som lämnats
från nämnda kassor, följande kostnadsbelopp kunde beräknas:

År.

Armén.

Marinen.

Totalsumma.

1918

1919

1920

1921

1922

140,470 kronor
177,170 »

187,730 »

174,250 »

166,900 »

48.938.8 kronor

27.550.8 »

32.926.4 »

39.494.4 »
51,713,6 • »

189.408.8 kronor

204.720.8 »

220.656.4 »

213.744.4 »

218,613,6 »

De sakkunniga hava ovan (sid. 66) förordat, att pensionsförbättringen
för beställningshavare, som avgått under år 1918 eller vid
slutet av samma år, måtte begränsas till hälften av de belopp, som eljest
skolat utgå, samt vidare anfört, att någon pensionsförbättring icke torde
kunna förrän från ingången av år 1919 beredas den personal, som dessförinnan
lämnat tjänsten.

Vid beräknande av anslagsbehovet för år 1919 har man alltså att
taga hänsyn dels till den personal, som avgått under år 1918 eller vid
slutet av samma år, och dels till de tjänstinnehavare, vilka avgått eller
komma att avgå under år 1919. Professor Kobb har beräknat de årliga
kostnaderna för bestridande av pensionsförbättring för förstnämnda
kategori till 140,470 kronor för personal vid armén och till 48,938
kronor 80 öre för personal tillhörande marinen. Då emellertid, såsom
nyss anförts, för ifrågavarande personal pensionsförbättringen endast skulle
utgå med hälft belopp, kunna nämnda summor nedsättas till hälften eller
till 70,235 kronor respektive 24,469 kronor 40 öre. Kostnaderna för
bestridande av pensionsförbättring för personal, som avgått eller avgår
under år 1919, hava av professor Kobb angivits till 177,170 kronor för
armén och 27,550 kronor 80 öre för marinen. Dessa belopp avse den

Kostnads beräkning.

sammanlagda årliga pensionsförbättringen för all personal, som avgått
eller avgår under år 1919. Det torde emellertid kunna antagas, att avgången
kommer att fördela sig någorlunda jämnt över hela året, och
man lärer därför komma verkligheten tämligen nära, om man utgår
från, att under år 1919 utgifterna för pensionsförbättring till nämnda
personal komma att uppgå till ungefärligen enahanda belopp, som skulle
erfordras, därest all avgång ägde rum vid årets mitt. På grund härav
torde det vara tillräckligt att beräkna medelsbehovet till hälften av de
av professor Kubb angivna beloppen, således till 88,585 kronor för personal
tillhörande armén och 13,775 kronor 40 öre för personal tillhörande
marinen.

Till beredande av pensionsförbättring under år 1919 för den personal,
som avgått eller kommer att avgå under åren 1918—1919, skulle
alltså erfordras för armén (70,235 + 88,585 =) 158,820 kronor samt för
marinen (24,469:40 + 13,775:40=) 38,244 kronor 80 öre, vilka belopp
synas böra avrundas till 160,000 respektive 40,000 kronor. Sistnämnda
båda belopp torde böra äskas under tionde huvudtiteln såsom förslagsanslag
å tilläggsstat för år 1919.

För år 1920 kunna kostnaderna för pensionsförbättring enligt de
sakkunnigas förslag beräknas på följande sätt:

för personal, som avgått under eller vid slutet av år 1918, till
samma belopp, som ansetts erforderligt för år 1919,

för personal, som avgått under år 1919, till hela de av professor
Kobb för nämnda årsklass angivna beloppen, samt

för personal, som avgår under år 1920 — i enlighet med ovannämnda,
för år 1919 tillämpade beräkningsgrund — till hälften av de
av professor Kobb för denna årsklass angivna beloppen. Ifrågavarande
kostnader för år 1920 skulle alltså beräknas för armén till (70,235 +
177,170 + 93,865=) 341,270 kronor och för marinen till (24,469:40 +
27,550: 80 + 16,463: 20 =) 68,483 kronor 40 öre eller i avrundade tal
345,000 respektive 70,000 kronor, vilka belopp torde böra under tionde
huvudtiteln äskas såsom förslagsanslag å extra stat för år 1920.

Anslagsbehovet för bestridande av den föreslagna pensionsförbättringen
kommer att, i den mån flera årsklasser bliva berättigade till pensionsförbättring,
ökas för varje år, intill dess pensionsförbättringen ersättes
av en definitiv pensionsreglering eller jämviktsläge dessförinnan
inträder till följd av småningom inträffande avgång genom döden bland
pensionstagarna.

Därest de sakkunnigas här ovan framlagda förslag vinna godkän- Sammanfattnande,
torde till riksdagen böra avlåtas framställning, att riksdagen nin9-måtte

dels till beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid armén
bevilja under tionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag
av 160,000 kronor och å extra stat för år 1920 ett förslagsanslag
av 345,000 kronor,

dels till beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid marinen
bevilja under tionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag
av 40,000 kronor och å extra stat för år 1920 ett förslagsanslag
av 70,000 kronor,

dels godkänna ovan augivna grunder för pensionsförbättringens utgående,

dels ock förklara, att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
underordnad myndighet må i enlighet med nyssnämnda grunder
tilldela personal, som under åren 1918—1920 avgått eller avgår från
tjänsten, pensionsförbättring att utgå under pensionstagarens återstående
livstid.

Protokoll, hållet vid sammanträde med arméns
och marinens avlöning ssakkunnig a den 14
februari 1919.

Närvarande: herr ordföranden samt herrar Lagerholm, Nilsson, Sterky och
Widell, undertecknad Afzelius ävensom, såsom särskilt tillkallade,
herrar Söderhielm, Lybeck, Nyqvist och Tallberg.

Justerades de sakkunnigas betänkande och förslag rörande pensionsförbättring
för viss personal vid armén och marinen.

Härvid anförde herr Lagerholm följande:

»Enligt uttalande å sid. 65 hava de sakkunniga icke ansett det
erforderligt att inlåta sig på frågan, huruvida och i så fall enligt
vilka grunder pensionsförbättring må tillkomma beställningshavare vid
marinintendenturkåren, som avgår utan att vara berättigad till den högsta
pensionen. Detta uttalande har jag icke kunnat biträda. De sakkunniga
hade enligt min mening bort taga ställning till och framlägga förslag
till föreskrift om pensionsförbättring åt nu nämnd personal i det fall att
avgång äger rum med de avkortade pensionsförmåner, bestående av
pension och fyllnadspension, som dylik personal enligt pensioneringsgrunderna
för densamma äger tillträda efter en tjänstetid av 35 år och
en levnadsålder av 60 år och vari ökning till fulla pensionsförmåner äger
rum, när pensionären uppnått 65 levnadsår. Såsom de sakkunuiga å
sid. 10 omförmält, är för här ifrågavarande personal såsom allmän regel
stadgat, att tjänstinnehavaren skall vid avskedet vara berättigad till
kassapension samt innehava 35 tjänstår och 65 levnadsår för att han
skall komma i åtnjutande av samma pensionsförmåner, som de militära
på honom eljest tillämpade pensioneringsgrunderna tillerkänna militär
personal, kommendör (motsvarande marinöverintendent) vid 30 tjänstår
och 60 levnadsår, militär personal av lägre grad än kommendörs (motsvarande
övriga grader inom marinintendenturkåren) vid 30 tjänstår och
55 levnadsår. Kravet på nyssnämnd avgångsålder för marinintendenturkårens
personal eller 65 år står närmast i överensstämmelse med
samma ålderskrav för eljest likställd civil personal, men skiljer sig

icke allenast från marinens militära pensioneringsgrunder, såsom här
ovan sagts, utan också från de för intendenturkåren vid armén gällande
pensioneringsgrunderna, vilka senare endast uppställa såsom åldersvillkor
för regementsofficer 60 år och för kapten 55 år samt för övriga
kompaniofficerare 50 år. I avseende å likställigheten med den
civila personalen tillåter jag mig hänvisa till vad de sakkunniga uttalat
å, sid. 45. Den kompensation i pensionsrätt, som pensioneringsgrunderna
nu tillerkänna marinintendenturkåreus personal för längre tjänstetid
(minst fem år) och högre levnadsålder (5—10 år), än som äro
stadgade för marinens militära personal och som av de sakkunniga
ävenledes omnämnts å sid. 10 av betänkandet, synes mig böra iakttagas
även då det är Iråga om den tillfälliga pensionslörbättringen, så att
tjänstinnehavare vid marinintendenturkåren, som erhåller avsked efter
uppnådda^ 60 levnads- och 35 tjänstår, bleve, i analogi med vad som
gäller i fråga om de ordinarie pensionsförmånerna, förklarad berättigad
att i pensionstillägg erhålla 7 5 procent av det pensionstillägg, som tillkommer
honom efter uppnådda 65 levnadsår, med rätt för honom att,
sedan han uppnått 65 levnadsår, erhålla hela det pensionstillägg, som
bort tillfalla honom, om han vid avskedstagandet uppnått sistnämnda
levnadsålder. Till sin innebörd är detta förslag överensstämmande med
vad som förekommer i § 4 mom. 2 i de föreslagna grunderna för pensionsförbättring
för viss personal vid armén och i § 4 mom. 2 av de
föreslagna grunderna för pensionsförbättring för viss "personal vid marinen,
men som endast kan äga tillämpning på personalkategorier, för
vilka olika åldersmått inom olika grader äro satta såsom villkor för
fyllnadspensionen, och icke på marinintendenturkåren med dess för alla
grader gemensamma åldersmått av 65 år.

Av marinintendenturkårens personal finnas åtskilliga tjänstemän, som
redan nu uppfyllt villkoren för rätt till här berörda särskilda pensionering.
Att i förekommande fall av avgång under nu angivna förhållanden
underställa riksdagens prövning frågan om höjning av pensionsbeloppet
skulle medföra tidsutdräkt, som måhända bleve oläglig för såväl
den ifrågavarande tjänstemannen som för staten. Då bestämmandet
av tiden för sådan avgång är beroende av tjänstinnehavarens eget val,
lärer ej heller vara lämpligt att för honom försena avgången genom att
låta frågan om pensionsförbättring för honom bliva föremål för riksdagens
avgörande i varje särskilt fall. Därjämte torde det få anses synnerligen
olämpligt, att tjänstinnehavare, som har anledning att på sig
låta tillämpa pensioneringsgrundernas särskilda medgivande, varom här
är fråga, icke, därest han avgår, har garanti för pensionsförbättringen.

4321 18 .,

I händelse pensionsförbättring förvägras den avgångne, skulle
denne, om lian exempelvis vore marinintendent av 1. graden (kaptens
tjänsteklass, avlöning och pensionsförmåner), vid jämförelse med kapten
vid marinen, som avgått vid den för hans pensionsrätt gällande lev-1
nads- och tjänsteåldern, resp. 55 levnadsår och 30 tjänstår, befinna sig
i pensionsavseende sämre ställd än denne, ehuru den förstnämnde vid
avgången hade minst 60 levnadsår och 35 tjänstår. Vid bifall åter i
nu nämnt fall skulle endast ett berättigat krav vinna rättvist erkännande.

I anledning av det ovan anförda finner jag mig föranlåten föreslå
följande ändrade lydelse av § 3 och § 4 mom. 1 i de föreslagna grunderna
för pensionsförbättring för viss personal vid marinen;

§ 3-

Marinöverintendenten, förste marinintendent, marinintendent av 1.
och 2. graden samt marinunderintendent äga vid avgång från beställning
vid flottans stam uppbära pensionsförbättring efter enahanda grunder,
som gälla för flottans officerare inom motsvarande tjänstegrad, dock med
iakttagande av stadgandet i § 4 mom. 1.

§ 4.

1. Pensionsförbättring tillkommer endast den, som vid avgång efter1
uppnådd åldersgräns är berättigad till såväl pension som fyllnadspension
samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring enligt av
riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder, med iakttagande,

att tjänstinnehavare vid marinintendenturkåren, som erhåller avsked
efter uppnådda 60 levnadsår och 35 tjänstår men före uppnådda 65
levnadsår och som tillträder de särskilda pensionsförmåner, som i dylikt
fall äro honom medgivna, må erhålla pensionsförbättring med 75 procent
av den pensionsförbättring, som efter 65 levnadsår skolat honom tillkomma,
med rätt för honom att, sedan han uppnått 65 levnadsår, åtnjuta
den pensionsförbättring, som honom bort tillfalla, om han vid avskedstagandet
uppnått sistnämnda levnadsår.

2. --— — —------------».

Vid protokollet:

G. Afzelius.