BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1915:2)

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

HÄSTHÅLLNINGEN FÖR OFFICERARE

VID ARMÉN

AVGIVET DEN 12 JANUARI 1915
AV SÄRSKILDA INOM KUNGL. LANTFÖRSVARSDEPARTEMENTET
TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1915

KUNGI.. BOKTRYCKERIET. P. A NORSTEDT k SÖNER
144206

1NNEH ALLSFÖRTECK NING.

Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Lantförsvarsdepartementet .... v
Betänkande och förslag:

I. Inledning.............................. 1

1. Historik............................. 1

2. Ordnandet av hästhållningen för officerare i vissa främmande länder .... 7

II. Redogörelse för nuvarande läget av frågan om hästhållningen för officerare • ..12

Civilkommissionens skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 december 1911 . . . . 12

Tredje försvarsberedningen i februari 1914...............14

Frågans behandling vid 1914 års senare riksdag.............19

III. De sakkunnigas förslag.........................22

A. Grundlinjer............................22

1. Tjänstehästar och stamhästar...................22

2. Hästantalet..........................23

3. Hästskötarfrågan........................29

4. Mundering, stallrum och utfodring m. m..............30

B. Den ekonomiska innebörden av de sakkunnigas förslag..........32

C. Särskilda bestämmelser.......................40

D. Sammanfattning...........................42

Bilagor:

1. Tabell, utvisande vissa förhållanden beträffande nu (nov. 1914) befintliga

tjänstehästars anskaffning.....................46

2. Beräkning av antalet hästar för vissa officerare och vederlikar, dels enligt 1914

års härordning och, dels enligt de sakkunnigas förslag.........48

3. Beräkning verkställd inom 1914 års generalskommission, beträffande medel kostnaden.

för en remont dels vid insättandet i nummer och dels efter avslutandet
av fullständig dressyr...................49

4. Beräkning av de årliga kostnaderna för anskaffning av hästar för vissa office rare

och vederlikar, dels enligt 1914 års härordning och, dels enligt de
sakkunnigas förslag........................50

5. Hästutredningspersedlar för officerares och vederlikar tjänste- och stam hästar

.............................51

Herr Statsrådet och Chefen för Kung! Lantförsvars departementet.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 september 1914 bemyndigades
Herr Statsrådet att tillkalla högst tre sakkunniga personer för att inom
Kungl. Lantförsvarsdepartementet biträda med verkställande av utredning
och utarbetande av förslag, dels i syfte, att från kavalleriet och artilleriet
utrangerade stamhästar måtte, i den mån de för ändamålet kunde befinnas
lämpliga, för fortsatt användning överföras till infanteriet och trängen,
dels ock ej mindre i vad mån och enligt vilka grunder officerare, som
tillhörde generalstaben, övriga staber och kavalleriet och som åtnjöte lönetillägg
och furageersättning för tjänstehästar, kunde göras beridna å kronan
tillhöriga stamhästar, än även huruvida och enligt vilka grunder det
för statsverket kunde befinnas fördelaktigt att för artilleriets behov anskaffa
kronan tillhöriga draghästar.

Sedan Herr Statsrådet med anledning härav tillkallat undertecknade,
ägde första sammanträdet rum den SO oktober 1914.

Enligt sedermera genom kungl. brevet den 6 november 1914 erhållet
bemyndigande hava de sakkunniga till sekreterare utsett fördelningsintendenten
vid IV. arméfördelningen, majoren m. m. E. Wikland.

De sakkunniga hava så planlagt sina arbeten, att de först till behandling
företagit den del av uppdraget, som stått i samband med frågan
om sättet för tillhandahållandet av hästar för ovan angivna grupper av
officerare, samt därvid, av skäl, som de sakkunniga i sitt nu föreliggande

betänkande närmare omförmäla, verkställt utredning rörande hästhållningen
i allmänhet för arméns officerare.

Ifrågavarande utredning är nu avslutad, och de sakkunniga hava
ansett sig böra, innan de övergå till övriga delar av sitt uppdrag, framlägga
resultaten av densamma i ett särskilt betänkande och förslag, som
härmed till Herr Statsrådet överlämnas.

Stockholm den 12 januari 1915.

GÖSTA TAMM.

E. A. NILSON. TH: RUDENSCHÖLD.

Einar JVildand.

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG.

I. Inledning.

1. Historik.

Svenska harens rekrytering och remontering utgjorde i äldre lider
en folket åliggande skatteprestation in natura. Därför blev också om- is7B.
sorgen om befälets förseende med hästar, då så erfordrades, en enskild
angelägenhet, varmed kronan icke tog någon direkt befattning.

Vid indelningsverkets genomförande gavs ingen anledning att frångå
regeln, att under fredstid officerarna själva skulle göra sig beridna. Detta
åliggande torde ej heller hava inneburit någon större tunga, då indelning
på officersboställen utgjorde formen för avlöningen, och hästhållning
alltså under alla förhållanden måste äga rum.

Sannolikt har från början skyldigheten för officerarna vid det indelta
kavalleriet att på egen bekostnad hålla sig med hästar ansetts såsom en
självfallen sak, direkt härledande sig ur grunderna för härens bildande,
ty några uttryckliga bestämmelser i ämnet synas icke hava blivit meddelade.
Däremot finner man, hurusom ett kungl. brev av den 17 juni 1696
ålägger regementsofficerare, regementskvartermästare och adjutanter vid de
indelta infanteriregementena att vardera hålla sig med en god tjänstehäst.

Kort därefter — den 24 aug. 1696 — meddelades för första gången
den ännu gällande bestämmelsen, att då någon av befälets tjänstehästar
störtade eller befunnes icke längre tjänstbar, annan fullgod häst inom tre
månader skulle uppvisas för gillande.

Bland därefter följande föreskrifter rörande officerarnas beridenhet
må antecknas nådiga brevet den 12 januari 1775, som uttryckligen
stadgar, att officerarna vid indelta kavalleriregementen och kårer skulle
på egen bekostnad vara försedda med det antal tjänstehästar, som för
varje grad funnes bestämt.

Då det sålunda ingick i allmänna medvetandet, att eu officer, som
skulle vara beriden, hade skyldighet att själv hålla sig med häst, är det
icke förvånande, att vid uppsättandet av värvade truppförband samma

1—144206.

18 75 års
lönereglering.

regel gjorde sig gällande. I passevolanskontrakten inrycktes denna skyldighet,
såsom framgår exempelvis av kontrakten för Kronprinsens husarregemente
den 12 december 1815 och för Livgardet till häst den 26
mars 1846, vari stadgas, att officerare och till regementet hörande stabspersoner
skulle själva förskaffa sig hästar för den i staterna uppförda
lön. Vid bestämmandet av lönernas belopp hade emellertid givetvis hänsyn
måst tagas till denna skyldighet, och man finner i samma kontrakt
ett uttryckligt erkännande av statens plikt att bidraga till hästhållningen
för officerare genom bestämmelsen, att dessa skulle för underhållet av
hästarna äga åtnjuta furageringspenningar, vilkas belopp rättades efter vad
som bestodes för nummerhästarna.

Vid artilleriregementena skulle enligt staterna regementsofficerarna
vara på egen bekostnad försedda med tjänstehästar, varemot officerarna
vid batterierna erhöllo hästar av kronan, så ofta tjänstgöringen det fordrade
(se t. ex. 1846 års stater).

Då slutligen officerarnas indelning på boställen upphörde för hela
armén och ny lönereglering skulle genomföras, fann man lämpligt att —
under det lönerna bestämdes lika inom de olika graderna, oavsett om
hästhållningsskyldighet förefanns eller icke — lämna ersättning för fullgörandet
av denna skyldighet medelst två nya löneformer: lönetillägg för
tjänstehästar samt furage er sättning. Denna princip, som godkändes av
1.875 års riksdag, fastställdes genom nådiga cirkuläret den 26 november
1875, punkterna 12 och 13, som ligger till grund för nu gällande bestämmelser
i ämnet. Avlöningsbeloppen äro ock oförändrade, nämligen 400
kronor om året i lönetillägg samt 1 krona om dagen i furageersättning,
allt för varje häst.

Lönetillägget avsågs att utgöra ersättning för den beridne officerens
skyldighet att remontera, anskaffa sadelmundering och hästutredningspersedlar
samt hålla stall och hästskötare m. m. För beredande av någon
utökning i det redan från början ganska knappt tillmätta lönetillägget
medgavs, att, om vederbörande chef därtill lämnade tillstånd, hästvakans
kunde få äga rum ett helt år, utan att lönetillägget behövde avstås.
Furageersättning fick däremot utgå endast för verkligen befintliga hästar.
Då häst insattes å kronans stall, skulle furage uttagas in natura mot avstående
av furageersättning, varjämte stalll^ra skulle erläggas.

Det härigenom införda sättet för beredande av ersättning åt officerarna
för dem åliggande hästhållningsskyldighet innebär i själva verket
allenast till formen ett avsteg från det förut vid värvade armén tillämpade
tillvägagångssättet. Passevolansystemet har bibehållits, i det att det över -

lämnats till vederbörande officer att ombesörja hästhållningen mot eu av
staten lämnad fix summa. Det motsatta systemet, varåt utvecklingen
sedermera småningom gått, innebär, att staten övertager hästhållningen in
natura.

Brytningen mellan dessa båda system torde kunna anses hava tagit sin Kr™£nH
början redan då kort efter löneregleringens genomförande fråga uppstod om verkande vid
rätt för officerare att uttaga tjänstehästar bland stamhästarna mot insättande
av remont i den uttagna hästens ställe. Dylik rätt medgavs i olika utsträck- hästar.
ning genom nådiga breven den 16 juni 1876, den 23 maj 1877 samt den
5 oktober 1891. Likaledes har medgivande lämnats för beridna officerare
att från statens remontdepåer uttaga hästar samt att genom remonteringsstyrelsens
försorg få lämpliga tjänstehästar inköpta. Närmare bestämmelser
härom äro meddelade i nådiga kungörelsen den 3 juni 1904 angående
remonteringen vid armén. Visserligen skall i samtliga dessa fall ersättning
lämnas statsverket icke blott för hästens inköpspris utan även för
remonteringsstyrelsens kostnader samt hästens underhåll m. in., men
genom dessa bestämmelser har dock början gjorts till medverkan från
statens sida vid remontering av officershästarna.

Eu annan fråga, som föranlett brytning av de båda principerna inot^*^«‘«-varandra, gäller den ifrågasatta rätten för beridna officerare att få sina
hästar skötta av vederbörande truppförbands manskap. Denna fråga torde
förtjäna en något utförligare behandling, då den ännu icke erhållit sin
lösning.

Såsom ovan är nämnt, beräknades lönetillägget för tjänstehästar med
hänsyn bland annat därtill, att vederbörande officer själv skulle bekosta
skötseln av hästen. Till en början var på grund därav utan undantag
föreskrivet, att beridna officerare skulle hålla sig med egen stallbetjäning.
Sedermera medgavs, att värnpliktig, som skulle utbildas till hästskötare,
fick på frivillighetens väg anställas såsom hästskötare hos officer vid det
truppförband, han tillhörde, men detta medgivande blev föga begagnat, då
i alla händelser civil hästskötare måste anställas för den del av året, då
värnpliktiga icke vore i tjänstgöring.

Till följd härav föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till
1905 års riksdag, att menige måtte få med tillämpning av de i statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden den 14 januari 1905 angivna grunder
uttagas till skötare av officerares och civilmilitära personers egna tjänstehästar.

Enligt åberopade statsrådsprotokollet yttrade chefen för Kungl. lånt -

försvarsdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl. Makt huvudsakligen
följande:

»I sammanhang med 1875 års lönereglering bestämdes, att till dem
av befälet, som vore beridna på egna tjänstehästar, skulle för varje sådan
utgå lönetillägg med 400 kronor om året och furageersättning med 1
krona om dagen, vilken föreskrift ännu är gällande. Då ifrågavarande
lönetillägg bland annat är avsett att betäcka kostnaderna för hästens
skötsel, finnes i tjänstgöringsregleinentet för armén föreskrivet, »att officerare
och civilmilitära personer, som rida egna tjänstehästar, skola, då
icke särskilt är bestämt, att hästskötare få uttagas bland de menige, vara
försedda med egen stallbetjäning». Enär det" uttagande av hästskötare
bland manskapet, varom här talas, enligt nu gällande föreskrifter endast
får förekomma under den tid av året, då de värnpliktiga äro i tjänstgöring,
begagna sig officerarna icke i önskvärd utsträckning av denna
rättighet, ty ombyte av hästskötare måste då ske alltför ofta, varförutom
de största svårigheter skulle uppstå att under mellantiderna erhålla pålitliga
civila personer, då ej årstjänst kan erbjudas. Det återstår därför i
regeln endast att ständigt hålla civil hästskötare. Detta förhållande medför
emellertid en högst väsentlig olägenhet. Då stallrum för officerarnas
tjänstehästar numera allmänt finnes inom regementenas etablissement,
måste nämligen den civila stallbetjäningen uppehålla sig inom kasernerna,
vilket ur disciplinär synpunkt är synnerligen ogynnsamt, enär det oaktat
sträng uppsikt visat sig svårt att förekomma brott mot den allmänna ordningen
inom kasernen. Och ej bättre ställa sig förhållandena, då man
under fälttjänstövningar och annan liknande tjänstgöring måste bland
truppen medföra civila hästskötare. Dessa omständigheter hava föranlett,
att man, där så varit möjligt, sökt genom frivilligt avtal för ändamålet
anlita permitterat eller annat manskap, som på grund av tjänstgöringsförhållandena
kunnat för dylik förrättning utan olägenhet disponeras.

Tydligen är det alldeles otänkbart att under ett fälttåg använda
helt och hållet odisciplinerade civila hästskötare. Därför äro enligt fastställda
mobiliseringsplaner menige för hästvården tilldelade officerare och
civilmilitära personer, som rida egna tjänstehästar. Men, såsom ovan är
antytt, för fredstid finnes i vårt land ingen motsvarande föreskrift.

Helt annorlunda är förhållandet i de främmande länder, för vilka tillförlitliga
upplysningar i detta hänseende äro tillgängliga. Så hava i Tyskland,
Ryssland, Frankrike, Österrike-Ungern, Belgien och Holland alla på
egna tjänstehästar beridna officerare rätt till en, ibland två, hästskötare av
truppen, vilka av staten erhålla samma avlöning som övrigt manskap.
Dock synas sådana hästskötare i allmänhet dessutom av vederbörande

officer uppbära vissa förmåner, vare sig i kontant eller i form av förplägnad.
1 Norge inkallas, jämlikt beslut av 1900 års storting, under vapenövningarna
till tjänstgöring hos varje ridande officer en hästskötare, vilken
företrädesvis uttages bland dem, som frivilligt anmäla sig till sådan tjänst.

1 de flesta av nämnda främmande länder förfogar officeren fullständigt
över sin hästskötare, som icke deltager i truppförbandets övningar.

Berörda olägenheter i disciplinärt avseende av de för närvarande i
vårt land gällande föreskrifterna för skötsel av officerares in. fl. egna tjänstehästar
äro emellertid icke de enda. Såsom redan är nämnt, bestämdes
år 1875, att för varje sådan häst skulle utgå lönetillägg med 400 kronor
om året och furageersättning med 1 krona om dagen. I dessa belopp
ifrågasattes ingen ändring år 1902 i sammanhang med den lönereglering
för armén, som då föreslogs och beslöts.

Vad nu först beträffar den medgivna furageersättningen, 1 krona
om dagen, så torde den även vid uppställning av hästarna i civilt stall
kunna, om man undantager vissa delar av riket såsom Stockholm och
Norrland, i allmänhet anses vara någorlunda tillräcklig. Då för övrigt
staten vid uppställning av tjänstehästar i dess stall tillhandahåller furage
mot avstående från hästägarens sida av den stadgade furageersättningen,
och det i den mån nya kasernetablissement varda uppförda, bör bliva
tillfälle för så gott som alla officerare att i kronans stall inställa sina
tjänstehästar, synas nu icke tillräckliga skäl föreligga för ökning av ifrågavarande
ersättning.

Det nu utgående lönetillägget för tjänstehäst, 400 kronor om året,
bestämdes enligt de år 1875 rådande prisförhållandena och efter de fordringar,
man då ställde på tjänstehästarnes egenskaper. Men dessa förhållanden
hava hastigt och grundligt förändrats. Redan år 1881 anförde
arméförvaltningen, att »ifrågavarande lönetillägg ingalunda kan anses tillräckligt
för de därmed avsedda utgifterna, åtminstone inom värvade armén»,
och det lärer icke behöva framhållas, att sedan den tiden kostnaderna för
allt arbete, således även för hästskötsel, i hög grad stigit, på samma gång
som fordringarna på tjänstehästarnas ädelhet och egenskaper i övrigt, och
därmed också kostnaderna för remonteringen, väsentligen ökats.

De högst avsevärda ekonomiska olägenheter, som de nuvarande föreskrifterna
sålunda vålla officerare, beridna på egna tjänstehästar, skulle
utan tvivel kunna avhjälpas genom höjning av den bestämda hästgottgörelsen,
särskilt lönetillägget. Då jag emellertid icke vill nu ifrågasätta en
sådan höjning, är det på den grund, att en dylik åtgärd å ena sidan skulle
åsamka staten icke obetydligt ökade utgifter, men å den andra icke komine

att avlägsna de olägenheter i disciplinärt avseende, som användandet av
civila hästskötare medför.

Det enda medlet att, så vitt arméns organisation det tillstädjer,
undanrödja sist nämnda olägenhet och på samma gång bringa någon lättnad
i berörda ekonomiska svårigheter — dock utan att staten därigenom nämnvärt
betungas — synes vara att inslå på den inom utländska arméer för
samma ändamål valda vägen, nämligen att medgiva på egna tjänstehästar
beridna officerare rätt att ur truppen uttaga hästskötare. Därvid torde
böra iakttagas, att till sådana i främsta rummet utses menige, som förklara
sig villiga till dylik tjänstgöring, samt att under vissa förhållanden
en lämplig avgift skall av hästägaren erläggas till staten för användandet
av militär hästskötare, såsom nu enligt Eders Kungl. Maj:ts föreskrift sker
ifråga om stallhyra, då officer eller civilmilitär person tillhörig tjänstehäst
uppställes i kronans stall, eller ock att, under andra förhållanden, officeren
skall, på sätt här nedan närmare antydes, bestrida någon del av hästskötarens
underhåll m. m.»

Departementschefen redogjorde härefter för det sätt, varpå den föreliggande
frågan enligt hans mening borde ordnas, samt föreslog, att vid
garnisonerade truppförband hästskötare skulle uttagas bland menige volontärer,
som genomgått rekrytskolan, men ej visat sig lämpliga för utbildning
till underbefäl, eller ock bland värnpliktige, som vore avsedda att
vid mobilisering tjänstgöra som hästskötare. För användande av militär
hästskötare skulle officeren erlägga viss avgift till kronan, t. ex. 20 öre
om da^en för varje häst.

Vid icke garnisonerade truppförband skulle förfarandet i fråga om
uttagandet vara enahanda. Då regementet icke vore sammandraget, borde
volontärer eller värnpliktige, som uttagits till hästskötare, inbeordras till
den ort, där regementsexpeditionen vore förlagd, och därstädes erhålla
inkvartering och förplägnad på vederbörande officei''ares egen bekostnad.
Dessa skulle däremot vara befriade från den vid de garnisonerade regementena
utgående ersättningen till kronan för användandet av hästskötare.

Vid frågans förberedande behandling inom riksdagen biträdde statsutskottet
Kungl. Maj:ts förslag så till vida, att statsutskottet tillstyrkte,
det menige skulle få uttagas till hästskötare vid truppförband, för vilka
kasernetablissement funnes uppförda, men däremot icke vid ännu ej garnisonerade
truppförband.

Mot denna statsutskottets hemställan reserverade sig samtliga ledamöter
från andra kammaren, vilka ansågo, att utskottet, vid det förhållande,
att officerarna så nyligen som år 1902 fått sina löneförmåner reglerade,
hade bort avstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Då ärendet föredrogs i kamrarna bifölls utskottets förslag av första
kammaren, varemot andra kammaren anslöt sig till reservanternas mening.
Frågan förföll alltså och bär sedermera icke varit föremål för riksdagens

behandling.

2. Ordnandet av hästhållningen för officerare i vissa främmande

länder.

Då det torde kunna vara av intresse att jämföra hos oss tillämpade
principer för officerarnas hästhållning med vad därom gäller i vissa europeiska
länder, lämnas här en kortfattad redogörelse för hithörande förhållanden
i Belgien, Danmark, Frankrike, Holland, Norge, Rumänien, Tyskland
och Österrike.

För överskådlighetens skull har det tillgängliga materialet fördelats
i följande huvudgrupper: a) antal hästar för varje officer av olika kategorier;
b) hästanskaAning genom officerarnas eller statens försorg; c) gottgörelse
för egna tjänstehästar; d) hästskötare för egna tjänstehästar; e) hästmundering
och stallrum för egna tjänstehästar.

a) Antal hästar för varje officer av olika kategorier.

I Belgien avses två hästar för varje beriden officer med undantag av
överstelöjtnanter och majorer vid infanteriet, subalternofficerare vid kavalleriet
och artilleriet, officerare vid ingenjörtrupperna och vissa civilmilitära,
vilka vardera hava en häst, samt generallöjtnant vid kavalleridivisionen,
som har tre hästar.

I Danmark hava krigsministern, generalstabschefen, (om han är generallöjtnant)
och kommenderande general vardera tre hästar; övriga officerare
av generalitetet, stabschef vid generalkommando, direktören i krigsministeriet
och regementsofficerare vid generalstaben samt regementschefer,
utom vid kustartilleri- och ingenjörregementena, vardera två hästar; alla
övriga beridna officerare hava vardera en häst.

I Frankrike växlar hästantalet för generalitetet mellan fyra och åtta.
överstar och överstelöjtnanter vid kavalleriet hava tre; samtliga officerare
vid högre staber, överstar och överstelöjtnanter vid infanteriet, majorer
och kaptener vid kavalleriet och samtliga artilleriofficerare, utom subalternofficerare,
ävensom beridna civilmilitära personer hava två hästar; en häst

Utländska

förhållan den.

beräknas för majorer och kaptener vid infanteriet, subalternofficerare av
kavalleriet (vid mobilisering två) och artilleriet samt ingenjörofficerare.

I Holland beräknas två hästar för samtliga beridna officerare,
utom vissa löjtnanter vid huvudkvarter och divisionsstaber, regementsofficerare
(utom chefer) och adjutanter vid infanteriet, officerare vid kulspruteavdelningar,
kompaniofficerare av åkande fältartilleriet, fästningsartilleriet
och ingenjörtruppernas officerare, vilka vardera hava en häst.

I Norge har varje beriden officer en tjänstehäst.

I Rumänien beräknas fyra hästar för generalspersoner utom brigadgeneraler,
vilka hava tre. Tre hästar beräknas dessutom för vissa
överstar. Två hästar hava samtliga officerare vid kavalleriet och artilleriet,
överstar vid infanteriet och vissa officerare vid staber; övriga beridna officerare
hava vardera en häst.

I Tyskland växlar hästantalet vid generalitetet och staberna mellan
åtta och två; vid infanteriet har regementschef tre, övriga regementsofficerare
och adjutanter två, kompanichefer m. fl. vardera en; vid kavalleriet
har regementschef fyra, regementsofficerare, skvadronschefer och adjutanter
tre samt övriga subalternofficerare två; vid artilleriet växlar antalet mellan
fyra och en, det senare för batterichef vid åkande artilleriet; vid trängen
har bataljonschef två hästar.

I Österrike växlar likaledes hästantalet för generalitetet och högre
staber mellan sju och två. Vid infanteriet har regementschef tre, bataljonschefer
två, övriga beridna en häst; vid kavalleriet hava chefer och
regementsofficerare fyra, äldste ryttmästare tre och övriga officerare två
hästar; vid åkande artilleriet och fästningsartilleriet hava regementschef
tre, övriga regementsofficerare två och kaptener en häst; vid ridande artilleriet
är hästantalet något högre; vid övriga trupper växlar antalet mellan
tre och en häst.

b) Hästanskaffning genom officerarnas eller statens försorg.

I Belgien anskaffa officerarna själva samtliga sina hästar.

Danska staten tillhandahåller samtliga offlcershästar.

I Frankrike tillhandahåller staten samtliga hästar åt regements- och
kompaniofficerare. Generalspersoner äro skyldiga köpa sina hästar av
staten. Samtliga beridna officerare äga rätt att genom statens försorg få

ö DO O

av dem utsedda och efter vissa grunder godkända hästar inköpta för särskilt
bestämda maximipris.

I Holland anskaffa officerarna själva sina hästar.

I Norge skola officerare av generalitetet och vid generalstaben, chefer
för officerssicolor, kavalleriets fast avlönade officerare (utom de sex yngsta
premierlöjtnanterna), regements- och linjebataljonschefer, åtta lantvlirnsbataljonschefer
vid infanteriet, tio regementsofficerare och en kapten vid
fältartilleriet samt fyra regementsofficerare vid ingenjörvapnet och chefen
för trängkåren själva anskaffa tjänstehäst. Under fredsövningar kunna
vissa officerare vara beridna på av dem själva anskaffade hästar.

I övrigt tillhandahåller staten officershästar.

I Rumänien tillhandahåller staten vid utnämningen av beriden
officer det för honom fastställda antalet hästar, men sedermera äga vederbörande
själva sörja för sin remontering.

I Tyskland anskaffa i regeln beridna officerare själva sina hästar.
Subalternofficerare vid kavalleriet och ridande artilleriet erhålla dock den
ena hästen (Chargenpferd) av staten. Denna häst blir efter fyra år vederbörande
officers egendom.

I Österrike" anskaffas tjänstehästarna av officerarna själva med undantag
av adjutanter och chef för kulspruteavdelning vid infanteriet samt
adjutanter vid fästningsartilleriet och ingenjörtrupperna jämte kompaniofficerare
vid trängtrupperna, vilka erhålla häst av staten. För kavalleriets
ryttmästare och subalternofficerare tillhandahåller staten en av hästarna.

c) Gottgörelse för egna tjänstehästar.

Då i Danmark, såsom förut sagts, staten tillhandahåller samtliga
hästar, utgår ej gottgörelse.

För Frankrikes vidkommande hava upplysningar utöver dem här
ovan lämnade icke kunnat vinnas.

I Holland betalar staten för inköp av häst 300 nederländska gulden,
eller i svenskt mynt omkring 450 kronor. Vidare upplysningar finnas ej
tillgängliga.

För Norge gälla i huvudsak följande bestämmelser. Officer, som är
skyldig ständigt hålla häst, erhåller dels remonteringspenningar, uppgående
första gången remontering sker till samma belopp, som i medeltal för året
betalas för statens stamhästremonter (dock högst till den anskaffade hästens
taxerade värde), dels »hestegodtgörelse», vars storlek år 1912 var 640 kronor
pr år och häst, dels fri veterinärvård å plats, där tjänstgörande veterinär
linnes. Då remontering sedermera måste ske, lämnas remonteringspenningar
till efter omständigheterna växlande belopp, dock högst 7/io av årets medelpris
för statens stamhästremonter.

2—144200

Rum etniska staten betalar för tjänstehäst en gottgörelse av 12—20
francs i månaden, vilket belopp kapitaliseras för en tid av tre år.

1 Tyskland betalas till officerare fr. o. m. regementschef och nedåt
vid fottrupperna, fältartilleriet och trängen för anskaffning av hästar ersättning
(Pferdegeld), som per häst och för en tidrymd av åtta år beräknas
till 1 500 Mk och utbetalas med 15*62 Mk i månaden. Vid nyanskaffningkan
dock förskott intill 1 500 Mk erhållas. Övriga officerare erhålla årligen
en gottgörelse för hästhållning, som växlar mellan 180 och 600 Mk.

I Österrike utbetalas vid inköp av häst 600 Ivronen (c:a 456 kr. i
svenskt mynt) och därefter erhålles dels ration in natura dels ersättning
för hovbeslag in. m. uppgående till 60—84 Krönen (45,so—63,so kr.) per
år och häst.

d) Hästskötare för egna tjänstehästar.

Beträffande Belgien hava upplysningar ej kunnat vinnas.

För Danmark, där samtliga hästar tillhandahållas av staten, äro
dylika bestämmelser överflödiga.

I Frankrike erhåller varje beriden officer en eller flera hästskötare
av manskapet. Eu hästskötare beräknas för högst två hästar.

I Holland äger varje beriden officer få sig tilldelad en hästskötare.

I Norge gäller, att vederbörlig avdelnings egna officerare få efter
överenskommelse låta sköta sina hästar av de inbeordrade hästskötarna.
För övriga officerare synas bestämmelser vara att vänta.

I Rumänien ombesörjes genom värnpliktiga fri skötsel av samtliga

hästar.

I Tyskland ställes till varje officers förfogande en uppassare av manskapet,
vilken tillika ombesörjer hästskötseln.

I Österrike disponerar varje officer en uppassare, vilken är befriad
från annan tjänst. Han skall i regeln sköta hästarna, men regementsofficerare
hava rätt disponera ytterliga två och kompaniofficerare en man
såsom hästskötare. Dessa sistnämnda få dock användas endast under
deras fritid.

e) Hästmundering’ och stallrum för egna tjänstehästar.

I Belgien beräknas ersättning för hästmundering ingå i hästersättningssumman.
Staten tillhandahåller stallrum.

I Danmark anskaffar i regeln officeren själv hästmunderingen mot
ersättning av 120 kronor vid första anskaffning och 5—10 kronor per
månad i slitningsersättning.

I Frankrike utgår för mundering gottgörelse av ISO frcs per år
och häst.

Staten tillhandahåller stallrum.

Beträffande Holland har endast kunnat erhållas upplysning, att staten
lämnar stallrum.

I Norge tillhandahåller staten likaledes vid tjänstgöring stallrum.

I Rumänien betalas åt nyutnämnd beriden officer eller oberiden, som
blir beriden, 200 frcs till munderingsanskaffning.

7 Ö c!5

Fritt stallrum lämnas av staten.

I Tyskland tillhandahålles stallrum in natura eller ock lämnas särskild
ersättning därför. Gottgörelse för hållande av hästmundering anses
ingå i den ersättning, som förut blivit omnämnd.

I Österrike erhåller subalternofficer vid infanteriet, som är beriden på
stamhäst, mundering av staten; Övriga beridna officerare anskaffa dem själva.

Stallrum erhålles antingen in natura eller ock lämnas viss ersättning
per år och häst.

Civilkommis8ionens

tkrivelse den
■Vis 1911.

II. Redogörelse för nuvarande läget av frågan om liästliåll ningen

för officerare.

Frågan om sättet att tillhandahålla hästar och hästskötare åt officerare,
som på grund av sin tjänst måste vara beridna, bragtes i ett nytt
skede, då civilkommissionen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 december
1911 hemställde, att enligt stat på egna tjänstehästar beridna officerare
och civilmilitära personer skulle göras beridna å kronans hästar samt till
följd därav nu till dem utgående lönetillägg för tjänstehästar och furageersättning
indragas.

Till stöd för sin hemställan har kommissionen anfört huvudsakligen
följande.

Tid efter annan hade förslag framställts om rätt för officer att för
skötsel av tjänstehäst mot gottgörelse i någon form påkalla biträde av
menigt manskap till arbete å fritid. Då emellertid i det lönetillägg, officer
åtnjöte för egen tjänstehäst, jämväl inginge beräknad kostnad för skötsel
av hästen, hade hinder dittills mött från riksdagens sida mot en dylik
anordning. Till följd härav skulle officerarna vara hänvisade till att för
skötsel av sina tjänstehästar anställa civila hästskötare. Men då från militär
synpunkt ett dylikt system måste medföra den olägenheten, att inom militära
etablissement inhystes civil personal, som icke vore underkastad krigslagarna,
hade kommissionen iakttagit, att i ganska stor utsträckning den
utvägen tillgripits, att avtal träffats mellan officerare och menige om skötsel
å fritid av tjänstehästarna mot gottgörelse för arbetet. En sådan anordning
vore dock ägnad att ingiva allvarliga betänkligheter, och åtgärder
syntes oföi’dröjligen böra vidtagas för att på ett tillfredsställande sätt lösa
denna fråga.

Då numera anspråken på avlöning åt civil hästskötare vuxit så högst
betydligt, efter det lönetillägget för tjänstehäst fastställdes, att detta tillägg
icke kunde täcka förutom kostnaderna för remontering och sadelmundering
in. in. jämväl den stegrade utgiften för civil hästskötare, samt för övrigt
olägenheterna ur diciplinär synpunkt av civila hästskötares vistelse inom
kasernetablissementen icke kunde undanröjas, syntes skyldigheten för officer
att hålla sådan hästskötare böra upphöra. För sin del kunde dock kom -

missionen icke förorda införandet av rätt för officer att ens mot avdrag
a lönetillägget anlita meniga för skötsel av tjänstehästar, sä länge dessa
vore att anse såsom privat egendom. Det läge nämligen enligt kommissionens
åsikt alldeles icke inom området för manskapets uppgifter att i
fred fullgöra åligganden, vilka vore att betrakta såsom enskild tjänst, även
om därmed indirekt tillgodosåges försvarets intressen. Vid sådant förhållande
återstode icke annan utväg än att låta statsverket tillhandahålla
tjänstehästar åt de officerare, som enligt stat skulle vara beridna på egna
hästar. Något hinder därför torde icke förcfinnas i fastställda löneregleringar.
Teoretiskt torde icke kunna göras någon invändning mot en sådan
anordning: Officers tjänstehäst vore nämligen redan nu avsedd att an vändas

uteslutande för försvarsändamål. Men icke heller från praktisk
synpunkt borde avgörande skäl kunna anföras mot denna anordning, under
förutsättning att garantier lämnades för att den enskilde officeren finge, så
länge han det önskade, använda den häst, han dresserat eller eljest fått
åt sig utsedd. Under denna förutsättning torde nämligen för officeren föreligga
samma intresse som nu att dressera hästen och hålla den i sådan
kondition, att den motsvarade hans anspråk. För övrigt syntes redan nu
vara förutsatt, att stamhästen kunde fylla de anspråk, som ställdes på eu
officershäst. I tjänstgöringsreglementet för armén medgåves nämligen
officer rätt att mot insättande av remont uttaga stamhäst. Och i tydlig
avsikt att förebygga missbruk av denna förmån vore detaljerade kontrollföreskrifter
meddelade.

Stallbyggnader, tillhöriga statsverket, torde i regel förefinnas, så att
i detta avseende hinder icke kunde behöva föreligga för tillhandahållande
av officerarnas tjänstehästar.

För tillhandahållande av statens hästar åt officerarna talade även det
skälet, att för officeren, särskilt den unge officeren, anskaffningen av tjänstehästar
krävde ett ej obetydligt förlagskapital, som icke alltid vore lätt att
åvägabringa. Denna omständighet kunde till ock med verka hinderligt för
rekryteringen av kavalleriregementenas officerskår.

Civilkommissionen framhåller därjämte i sin berörda skrivelse, att
frågan om tillhandahållande av tjänstehästar åt officerare bör ses jämväl
ur ekonomisk synpunkt. Utgående från då gällande medelremontpris och
utgifter för hästvård gör kommissionen en överslagsberäkning angående
årskostnaden för hästhållningen om staten övertager den samma samt
finner denna kostnad uppgå till 180 kronor 12 öre per häst. Då lönetillägget
för en häst är 400 kronor, skulle statsverket genom dettas ersättning
av en tjänstehäst för varje sådant utbyte inbespara 219 kronor
88 öre, eller, därest samtliga 1,042 lönetillägg indragas och officerarna i

stället erhålla stamhästar, 229,114 kronor 96 öre. Kommissionen framhåller
emellertid, att statsverket uppenbarligen icke kan behöva tillhandahålla
en reservhäst åt alla de officerare, som nu skola vara beridna på två
tjänstehästar.

''svarsbered" Sedan yttranden i ämnet inhämtats från vederbörande militära myn ningen

i digheter ävensom från arméförvaltningens intendents- och civila departefebr-
1914. nient samt sjukvårdsstyrelse, överlämnades ärendet till tredje försvarsberedningen,
som ägnade detsamma en ingående granskning, varvid anfördes i
huvudsak följande.

Enligt 1914 års stater uppgingo sammanlagda antalet egna tjänstehästar
för officerare med vederlikar till 1,045. Statsverkets utgifter för
dessa belöpte sig till 418,000 kronor i lönetillägg och 381,425"kronor i
furageersättning.

En överslagsberäkning angående de årliga utgifterna för motsvarande
antal stamhästar, under förutsättning att remonteringen hölles vid nuvarande
nio procent av stamhäststyrkan och att medeltjänstetiden för stamhästen
utgjorde elva år, gåve eu total årskostnad av 576,139 kronor 85
öre. Ersättandet av samtliga egna tjänstehästar med stamhästar skulle
således innebära en årlig minskning i kostnaden med 223,285 kronor 15
öre. Det vore dock härvidlag att märka, att årskostnaden å munderingsanslaget
för officershästar kunde antagas behöva ökas, ävensom att möjligen
en höjning av maximiinköpspriset för upphandling av remonter av högsta
klass kunde bliva erforderlig. Mot de sålunda ökade kostnaderna ställde
beredningen utsikten av kostnadsbesparing, därigenom att två stamhästar
icke skulle erfordras för samtliga på tvenne egna tjänstehästar nu beridna
officerare.

Fördelar och Efter donna översikt över den ekonomiska verkan av ett utbytande

°med nu-r av egna tjänstehästar mot stamhästar, har beredningen undersökt, huruvida
varande en dylik förändring ur försvarets synpunkt, d. v. s. med hänsyn till offisystem.
cerarnas fullgoda och fältmässiga, beridenhet, vore tillrådlig och kanske
önskvärd. Härvid hade beredningen att till en början, med ledning av de
i yttrandena över civilkommissionens förutberörda skrivelse den 11 december
1911 förekommande uppgifter och uttalanden samt de upplysningar i
frågan, som eljest stått beredningen till buds, söka angiva de fördelar och
de olägenheter, som vore förknippade med det nuvarande systemet för anskaffning
av tjänstehästar åt officerare.

För ernående av största möjliga fältduglighet måste Lav aller iofficer en
utveckla sig till en verklig hästkarl, den där hölle hästdressyr och ridning
på en hög nivå. Hållandet av egen tjäll stohäst ansåges vara eu mycket
viktig faktor härutinnan. Anskaffande, dressyr och vård av egen häst
skapade nämligen och vidinakthölle hos officeren intresse för hästvård och
hästdressyr. Vidare måste för åstadkommande hos kavalleriofficerarna,
huvudsakligen de yngre, av eu god och käck ryttaranda dessa, beiedas
möjlighet att kunna deltaga i hästtävlingar. Genom officerarnas deltagande
i dylika tävlingar stegrades deras färdighet i ridning, särskilt över hinder,
vilket kunde vara av stor betydelse för utförande av eu framgångsrik
patrullverksamhet i fält. Anskaffande och underhåll av hästar, lämpliga
för tävlingar, underlättades för officeren icke obetydligt därigenom, att han
mot ersättning själv finge halla sig med tjänstehäst. Han insatte då som
tjänstehäst häst av högre kvalitet än den kronan i allmänhet tillhandahölle,
och därigenom tillskyndades försvaret eu förstärkning.

De fördelar, som systemet med egna tjänstehästar medförde och för
vilka nu redogjorts, ansåge dock beredningen förefintliga endast beträffande
kavalleriets officerare. Systemets fördel att för officeren underlätta hållandet
av för kapplöpningssport lämpade hästar torde dessutom hava giltighet
endast beträffande de yngre kavalleriofficerarna, tv i regel vore det endast
subalternofficerare, som ägnade sig åt dylik sport.

I nåora av de över civilkommissionens förslag avgivna yttrandena
hade generalstabens officerare i fråga om beridenhet likställts med kavalleriets
''officerare. Detta syntes vara så att förstå, att generalstabsofficeren
för fältbruk hade behov av särskilt väl dresserade, snabba och uthålliga

hästar. o

I fråga om q ener alster son er och regementsofficerare hade några av de
hörda cheferna framhållit, att rättigheten för dessa officerare att själva
anskaffa tjänstehästar hade den betydelsen, att de, med hänsyn till att de
’ 1 '' - 1 att en del av dem kanske ej ens i ungdomen varit

sin tjänst fullt lämpliga och pålitliga

en del av
med för

vore äldre män och
ryttare, kunde förse
hästar.

Hållandet av egen tjänstehäst
såsom också flerstädes framhållits
ett flertal icke så oväsentliga olägenheten

Lönetillägget och furageersättningen

mot nu utgående ersättning vore dock,
i de berörda yttrandena, förenat med

vore avsedda att fullt täcka

officerens alla utgifter för tjänstehästen.° Med beloppet 765 kronor skulle
sålunda årligen för varje tjänstehäst bestridas alla utgifter för amortering
av inköpssumma, mundering, stallrum, skötsel, utfodring, hovbeslag och
veterinärvård. För de officerare, vilka vore i tillfälle att få sina hästai

Fördelen av
ett system
medofjicersstamhästar.

uppställda och utfodrade i kronans stall, därvid kronan ombesörjde hästens
utfodring mot det officeren avstode den honom enligt stat tillkommande
furageersättningen samt officeren dessutom för stallrum och vatten m. in.
erlade en avgift av 12 öre om dagen borde lönetillägget förslå för övriga
av hästhållningen betingade utgifters bestridande. För den officer åter,
vilken icke hade förmånen att få sin tjänstehäst inställd i kronans stall
och där utfodrad, kunde hästhållningen komma att vålla utgifter, överstigande
den ersättning, han av statsverket årligen hekomme. Så vore förhållandet
exempelvis med generalstabens officerare, för vilka utgifterna för
endast vård och underhåll av en häst uppgivits uppgå till 65 kronor för
månad eller 780 kronor för år. Vissa andra officerare, nämligen adjutanter
vid arméfördelningsstaber samt regementskvartermästare och adjutanter
vid infanteriet och fästningsartilleri et vore också med avseende å hästhållningen
ogynnsamt ställda. De vore beridna endast för viss tid, högst
5 år, samt måste, ofta för upplånat kapital, inköpa färdigdresserade hästar,
vilka de vid placeringens slut mången gång nödgades avyttra till ofördelaktigt
pris. Den ersättning, de hekomme för hästhållningen, ansåges sällan
förslå att betäcka de därmed förenade utgifterna. Beträffande sistnämnda
grupp officerare hade därför i de berörda yttrandena allmänt förordats,
att de skulle göras beridna på stamhästar.

En annan olägenhet av, att för vissa officerare hästersättningen icke
försloge att bestrida samtliga de med hästhållningen förenade utgifterna,
ansåge beredningen vara, att officeren lätt frestades att behålla och utnyttja sin
tjänstehäst längre tid ä.n som kunde anses lämpligt med hänsyn till
officer ens fullgoda beridenhet.

Efter det beredningen framhållit, att rätten för officerare att såsom
tjänstehäst insätta oriden remont medförde den olägenheten, att officeren,
under den tid dressyren påginge, hade till sitt förfogande endast en för
fältbruk användbar tjänstehäst, samt att begagnandet av tjänstehästarna
till kapplöpning shästar ytterligare nedsatte vederbörande officers beridenhet
under tiden för träningen, förklarade sig beredningen hava av undersökningen
funnit framgå,

att systemet med egna tjänsteh&star visserligen vore ägnat att hos
den enskilde officeren framkalla håg och intresse för hästvård och stegra hans
ridshcklighet. Systemet medförde dock ur försvarets synpunkt en del rätt
betydande olägenheter, vilka undvekes, därest staten hölle officerarna med
tjänstehästar.

Det hade i de åberopade yttrandena vitsordats, att infanteriets officerare
i regel skulle bliva mera fältmässigt beridna på statens hästar, om

dessa inredes och dresserades vid beridet truppförband, till de nu vore på
egna hästar. Man torde vara berättigad påstå detsamma i fråga om gencralitetets
officerare samt de av artilleriets, fortifikationens och trängens
officerare, som för närvarande själva ombesörjde sin beridenhet. Jämväl
beträffande kavalleriets officerare torde ett tillhandahållande genom statens
tjänstehästar medföra en jämnare och i genomsnitt, bättre beridenhet Den

förnämsta invändningen mot att göra kavalleriofficeren beriden
på kronhäst innebure, att man riskerade att officerens ridskicklighet samt
intresse för hästsport och hästvård komme på ett lägre plan, emedan staten
icke kunde tillhandahålla honom häst av lika hög klass, som han nu
med hjälp av lönetillägget själv anskaffade, samt officeren i varje fall icke
finge lika fri förfoganderätt över stamhästen som över den egna hästen.
Vidare hade chefen för remonteringsstyrelsen såsom sm åsikt uttalat, att
inom landet ännu icke funnes nog tillgång på hästar av den klass, att de
kunde tillfredsställa de anspråk, som måste ställas på officerens tjänstehäst,
ävensom att landets remontavel skulle komma i tillbakagång, därest
uppfödarna av ädla hästar icke såsom hittills kunde påräkna officerarna
såsom avnämare av sina bättre unghästar.

Genom lämpligt anpassande av formerna för tjänstehästens tillhandahållande
åt den beridne officeren samt medgivande åt officeren av största
möjliga fria förfoganderätt över den honom tilldelade hästen kunde man
emellertid, enligt beredningens åsikt, utan tvivel skapa betryggande garantier
för, att officerens intresse för hästdressyr, hästvård och hästsport
hölles å hög nivå.

I första hand borde officeren tillförsäkras rätt att. sä länge han det
önskade, såsom tjänstehäst behålla den häst, han dresserat eller eljest fått
åt sig utsedd. Denna regel borde tillämpas även vid förflyttning av officer
från ett truppförband till ett annat. Skulle en officeren tilldelad häst
efter någon tids begagnande visa sig icke passande, borde officeren äga
rätt till utbyte av tjänstehäst mot annan häst vid truppförbandet. I fråga
om beriden officer, som icke vore direkt ansluten till truppförband, borde,
därest så bleve erforderligt, d}dikt utbyte kunna verkställas vid det beridna
truppförband, som hade att lämna hästar åt den ifrågavarande staben
eller dylikt.

Vidare borde officer hava rätt att fä av honom själv inköpt häst,
därest densamma befunnes fullt lämplig, insatt såsom tjänstehäst mot det
att staten till officeren erlade medelremontpriset för hästen.

Den beridne officeren borde därjämte, såsom för närvarande vore
förhållandet med artilleriets, fortifikationens och trängens å stamhästar beridna
officerare, berättigas att jämväl utom tjänsten begagna sin tjänstehäst

3—144206

Behov i vissa
Joll av två
tjänstehästar.

vid sädana av enskilda anordnade jakt-, distans- och tävling sritter, som
hade betydelse för den militära utbildningen.

Genom införandet av bestämmelser med nu i korthet angivet innehåll
för uttagande och begagnande av tjänstehästar syntes det beredningen,
som de förnämsta invändningarna mot att göra officerarna beridna å stamhästar
förfölle.

Beredningen hade alltså kommit till den övertygelsen, att tillhandahållande
genom statens försorg av tjänstehäst åt officer, som i tjänsten
skidle vara beriden, icke blott vore önskvärt för åstadkommande av en jämn
och fullt fältmässig beridenhet hos officerarna utan även ur försvarsberedskapens
synpunkt nödvändigt. Därtill komme, att ett utbytande av egna
tjänstehästar mot stamhästar ur ekonomisk synpunkt bleve fördelaktigt för vissa
officerare på samma gäng som statsverkets årliga utgifter i berörda hänseende
komme att icke oväsentligt minskas.

Beredningen hade vidare upptagit till bedömande frågan, huruvida
vid en övergång från systemet med egna tjänstehästar till ett system med
officersstamhästar det kunde bliva nödvändigt att avse två stamhästar för de
officerare, som för närvarande åtnjöte hästersättning för två tjänstehästar.

Tydligtvis vore det med hänsyn till tjänsten i fält, som man funnit
dessa officerare hava behov vardera av två hästar. Ur fredsutbildningssynpunkt
kunde det i regel icke anses nödvändigt, att samtliga berörda
officerare förfogade vardera över två tjänstehästar. Det vore endast vid fältoch
fälttjänstövningar som vissa officerare till sitt förfogande behövde två
hästar. Vid ett system med egna tjänstehästar bleve det dock ur mobiliseringssynpunkt
nödvändigt, att åt de officerare, som ansåges böra i fält
vara beridna å två hästar, utgiva hästersättning för två hästar. Man hade
därmed gjort sig oberoende av de mer eller mindre säkra utsikter att
kunna vid mobiliseringstillfälle anskaffa nödigt antal fullt dugliga reservridhästar
åt sådana officerare. 1 och med det att staten övertoge hästhållningen
även för dessa officerare bleve förhållandet dock ett annat. Då
officeren under fredstjänsten i regel hade behov endast av en häst kunde
det icke komma ifråga att för hans uteslutande bruk året runt avse två
hästar. Den ena hästen skulle han i regel icke kunna sysselsätta, utan
finge ridningen av densamma överlämnas åt annan person. Enligt beredningens
åsikt borde därför endast en stamhäst beräknas för varje beriden
officer. Från denna regel hade beredningen dock funnit det lämpligen
böra göras det undantaget, att för officerare av generals grad och för
truppförbandschefer utom vid ingenjörtrupperna och trängen beräknades
två tjänstehästar. För tillgodoseende av det förut anmärkta, vid vissa

fredsövningar och vid mobilisering uppstående behovet av två tjänstehåstar
för en del andra officerare borde vid varje truppförband eller stab,
där sådant behov kunde uppstå, visst antal reservhästar finnas. Detta
antal hade beredningen funnit lämpligen böra beräknas till hälften av det
antal dylika officerare, som för närvarande uppbure gottgörelse för två
tjänstehästar. Det ytterligare antal reservhästar, som kunde för dessa officerare
erfordras under angivna omständigheter, borde utan olägenhet kunna
uttagas från respektive truppförband, beträffande staber från det truppförband,
som försåge stab med stamhästar.

Frågans behandling vid 1914 års senare riksdag.

Under förarbetena till Kungl. Maj:ts proposition angående ny härordning
inhämtades yttrande från den s. k. generalskommissionen i fråga
om sättet för officerarnes beridenhet. Kommissionen uttalade sig för bibehållandet
av systemet med egna tjänstehästar utom för kompanichefer
samt regementskvartermästare och regementsadj utanter vid infanteriet, vilka
borde göras beridna å kronans hästar.

Den genomgripande förändring av hittills tillämpade principer borde
emellertid enligt generalskommissionens mening ske, att för de å egna
tjänstehästar beridna officerarna skulle statsverket fritt ombesörja stallutrymme,
skötsel, kurage, vatten, hovbeslag och sjukvård. Till följd därav
skulle hittills utgående furageersättning helt och hållet indragas, samt
lönetillägget nedsättas från 400 till 300 kronor, varav 250 kronor beräknades
för remontering och 50 kronor för sadelmundering och hästutredningspersedlar.

Med hänsyn till de olika meningar, som uttalats i frågan, ansågs
tidpunkten för fattandet av definitivt beslut i ämnet icke ännu vara inne,
då Kungl. Maj:t föreslog riksdagen att antaga eu ny härordning. Statsministern
och chefen för lantförsvarsdeparternentet anförde härom vid
ärendets föredragning den 14 maj 1914:

»De hittillsvarande egna tjänstehästarnas ersättande med stamhästar
är en åtgärd av genomgripande betydelse. Utom vad angår regementskvartermästare
och regementsadj utanter vid infanteriet och fästningsartilleriet
kan frågan icke anses vara i erforderlig grad utredd, särskilt beträffande
stallutrymme. På grund härav ifrågasattes för närvarande ingen

Generalskommissionens
yttrande.

Kungl.
Maj:ts proposition
angående
ny
härordning.

Motioner
inom riksdagen.

Riksdagen
uttalande.

annan ändring i angiven riktning än att, såsom redan i samband med
frågan om stamhästarna framhållits, regementskvartermästares och regera
entsadjutanters vid infanteriet och fästningsartilleriet egna tjänstehästar
ersättas med stamhästar. Det bör anmärkas, att den föreslagna åtgärden,
om den skulle befinnas önskvärd, sannolikt torde kunna genomföras utan
ökad kostnad för statsverket eller till och med föranleda någon besparing.

Vid positionsartilleriet hava för närvarande överstelöjtnanten och
majorerna endast en egen tjänstehäst. Deras uppgifter under övningar
och i krig ställa emellertid, såsom erfarenheten från fälttjänst- och andra
övningar ådagalagt, lika stora fordringar på deras rörlighet, uthållighet
och förmåga av bastiga förflyttningar, som fältartilleriets uppgifter ställa
på fältartilleriets officerare. På grund härav synes positionsartilleriets
regementsofficerare i likhet med fältartilleriets böra vara beridna'' på två
tjänstehästar.»

Uti två särskilda, inom första kammaren av herr Kvarnzelius m. flsamt
inom andra kammaren av herr Staaff in. fl. väckta motioner, förklarade
sig motionärerna hava anslutit sig till tredje försvarsberedningens
uttalande, att samtliga egna tjänstehästar borde utbytas mot stamhästar.
Remonteringen medelst egna tjänstehästar ställde sig nämligen särdeles
dyrbar för statsverket och kunde understundom även för den enskilde
officeren vara förenad med avsevärda utgifter.

Till följd härav hemställde motionärerna, att de till officerare utgående
lönetillägg och furageersättningar måtte uteslutas ur vederbörande
stater och alla officerare göras beridna på kronan tillhöriga stamhästar.

I en annan motion påyrkade herr Thorsson, likaledes i anslutningtill
tredje försvarsberedningens nyssnämnda uttalande, att samtliga officerare,
som enligt gällande stater uppbure ersättning för tjänstehästar, hädanefter
skulle vara beridna å kronan tillhöriga hästar, att generaler och
överstar tilldelades var och en två hästar, samt att alla övriga officerare,
som under sin tjänsteutövning skulle vara beridna, tilldelades envar en
tjänstehäst.

Vid övervägande av frågan om officerarnas egna tjänstehästar hade
riksdagen — enligt vad i skrivelse till Konungen den 14 september 1914
anmäldes — kommit till den uppfattningen, att det skulle vara för såväl
staten som officerarne fördelaktigt, om kronan i större utsträckning än
för närvarande vore fallet övertoge remonterings- och underhållsskyldigheten.
Riksdagen hade alltså intet att erinra mot att, som Kungl. Maj:t
föreslagit, infanteriets regementskvartermästare och regementsadj utanter

gjordes beridna å kronan tillhöriga stamhästar. Därjämte hade riksdagen
ansett, att såväl infanteriets som artilleriets och fortifikationens regementsofficerare
med undantag av regements- och kårchefer, för vilka hästgottgörelse
fortfarande syntes böra beräknas, borde göras beridna genom kronans
försorg. Vad an ginge generalitetets officerare ävensom kavalleriets
regementets- och kårchefer, borde desamma fortfarande äga skyldighet att
mot gottgörelse göra sig beridna å egna tjänstehästar. Samma förhållande
borde ock äga rum i fråga om trängens överste och kårchefer, cheferna
för vissa skolor, chefen för remonteringsstyrelsen in. fl. Beträffande det
sätt, varpå övriga kavalleriofficerare samt officerarna vid generalstaben
in. fl. staber borde för framtiden göras beridna, an Båge riksdagen tillräcklig
utredning för frågans slutgiltiga lösning icke för närvarande föreligga.
Riksdagen hade därför ansett sig böra hos Kung!. Maj:t anhålla om utredning,
i vad mån och enligt vilka grunder bemälda officerare måtte
kunna göras beridna, förutom på en egen tjänstehäst, på kronan tillhöriga
stamhästar, jämte de förslag, som av nämnda utredning föranleddes.

Tj lins tehästar
och
stamhästar.

III. De sakkunnigas förslag.

A. Grundlinjer.

1. Tjänstehästar och stamhästar.

Ehuru riksdagen, såsom nyss är nämnt, för närvarande fattat beslut
ifråga om hästhållningen för alla beridna officerare med undantag av flertalet
kavalleriofficerare samt officerarna vid generalstaben in. fl. staber samt
begränsat den begärda utredningen till allenast de två sistnämnda grupperna,
hava de sakkunniga under fortgången av sin undersökning kommit till
den uppfattningen, att frågan om officerarnes beridenhet nu bör upptagas
i hela sin vidd. Denna uppfattning har vunnit stöd i tredje försvarsberedningens
uttalanden i ämnet samt blivit ytterligare styrkt, sedan det befunnits
möjligt att komma till en enhetlig och konsekvent lösning av
hästhållningsproblemet i dess helhet. Jämväl hästskötarfrågans ömtåliga
beskaffenhet kräver en för alla beridna officerare likformig behandling. De
sakkunniga hava alltså fattat sitt uppdrag så, att de gjort till föremål för
utredning lämpligaste formen för hästhållningen beträffande beridna officerare
i allmänhet. I

I första hand har därvid upptagits till undersökning, huruvida det
med statens intresse vore förenligt, att densamma helt övertoge hästanskaffningen.
De skäl, som civilkommissionen och tredje försvarsberedningen
anfört för en dylik åtgärd, äro tungt vägande, och särskilt är det
obestridligt, att därigenom en avsevärd ekonomisk besparing skulle kunna
ernås. Då de sakkunniga likväl icke anslutit sig till förslaget, att staten
fullständigt skulle ombesörja hästhållningen för officerare, beror detta
huvudsakligen därpå, dels att de sakkunniga ansett, att man i denna fråga
bör framgå med en viss försigtighet, tills mera erfarenhet kunnat vinnas,
samt dels att man enligt vad chefen för remonteringsstyrelsen i sitt yttrande
över civilkommissionens förslag framhållit, möjligen kan befara en
sänkning av hästarnas kvalitet.

Av tabellen bil. 1 framgår, hurusom 20 procent av för närvarande
befintliga tjänstehästar äro importerade från utlandet. Om staten helt
och hållet skulle övertaga hästanskaffningen, kom me sannolikt importen
i högst väsentlig grad nedgå och därigenom minskning av nuvarande antal
hästar av denna klass äga rum. Visserligen torde det icke vara omöjligt
att bland nuvarande stamhästar uttaga tillräckligt antal tjänstehästar av
fullgod klass, men därmed kunde också följa en nedsättning av kvaliteten
på stamhästarna i ledet. Det utvalda material, som kräves för underbefäl
och för dem av manskapet, som deltaga i de vittgående spaningspatrullerna,
skulle möjligen härigenom nedgå i antal till men för truppförbandets
fältduglighet.

De nu anförda omständigheterna hava föranlett, att de sakkunniga
icke ansett sig böra föreslå, att staten helt och hållet bör övertaga tillhandahållandet
av hästar åt beridna officerare, i synnerhet som det visat
sig möjligt, att hästhållningen kan så ordnas, att de av tredje försvarsberedningen
påvisade obestridliga fördelarna av statens deltagande däri
vinnas i ganska stor utsträckning. De sakkunniga hava nämligen efter
övervägande av alla på frågan inverkande faktorer funnit sig kunna
föreslå,

att officerare och vederlikar, som böra vara beridna ä två hästar,
skola själva anskaffa en tjänstehäst och av staten tillhandahållas en stamhäst,
samt

att officerare och vederlikar, som böra vara beridna ä allenast en
häst, skola utom i särskilda här nedan angivna undantagsfall (för generalstabens
officerare samt kommendanterna i Stockholm och å Karlsborg) fä
denna häst ställd till sitt förfogande av staten.

2. Hästantalet.

De sakkunniga övergå härefter till att uttala sig rörande det antal Hästantalet,
hästar, som må anses vara erforderligt för att göra officerare med vederlikar
av olika tjänstegrader och vid olika truppslag nöjaktigt beridna. Vid
denna undersökning hava styrkeförhållandena, sådana de te sig efter
genomförd härordning, blivit lagda till grund.

Såsom ovan är nämnt, har tredje försvarsberedningen ansett det
vara tillräckligt att beräkna allenast en stamhäst för varje beriden officer
med undantag av generalspersoner och chefer för truppförband vid infanteriet,
kavalleriet och artilleriet, vilka borde göras beridna å två hästar.

Härtill skulle enligt beredningens förslag läggas en reserv, motsvarande

hälften av det antal officerare, vilka för närvarande uppbära gottgörelse
för två tjänstehästar men jämlikt förslaget skulle tilldelas allenast en
stam häst.

Ehuru visserligen för eu del av den personal, som nu skall vara
beriden å två hästar, tjänstgöringen i fredstid under stundom kan vara
av sådan beskaffenhet, att behov av två hästar icke kan anses föreligga,
så äro likväl för största delen av dem, som enligt stat skola hava två
tjänstehästar, förhållandena sådana, att de med nödvändighet behöva båda
två. Detta gäller särskilt kavalleriets officerare. Föreskrifterna rörande
utbildningen kräva numera i övervägande grad praktisk tillämpning i
terrängen. Av officeren fordras därför att snart sagt dagligen icke blott
deltaga i terrängövningar med trupp utan även i lika stor utsträckning
att förbereda sådana. Det gäller då att omedelbart efter avslutandet av
eu ansträngande övning ånyo stiga till häst och planlägga en ny. Skall
detta kunna ske med tillräcklig hastighet och noggrannhet, erfordras ovillkorligen,
att hästen skall vara utvilad. På sådant sätt tagas synnerligen
ofta båda tjänstehästarna under samma dag i anspråk för fyllande av
tjänstens behov, oavsett deras användning för officerens egen utbildning.

Emellertid är det behovet av hästar under fält förhållandena, som
måste, så långt lämpligen ske kan, läggas till grund för beräkningen. Vid
mobilisering kommer under alla förhållanden att erfordras fler dresserade
hästar än som inom landet kunna påräknas, och varje minskning under
fredsförhållanden av antalet hästar för sådan personal, som i fält måste
hava tvenne tjänstehästar till sitt förfogande, innebär en ovillkorlig nedsättning
av härens krigsberedskap. För de allra flesta av här ifrågavarande
officerare torde det vara uteslutet att kunna erhålla för ridning
användbara hästar bland dem, som utskrivas, enär tillgången av verkligt
dresserade fältdugliga hästar är försvinnande liten i jämförelse med behovet.
Detta är ett sakförhållande, som till fullo bestyrkts av erfarenheterna
från försöksmobilisering m. fl. tillfällen.

Man skulle således, såsom även av tredje försvarsberedningen antydes,
för anskaffningen av det felande antalet officershästar vara hänvisad
till de beridna truppförbanden, främst kavalleriet. En ytterligare
minskning av antalet dresserade hästar vid kavalleriet under mobilisering,
utöver den ingalunda obetydliga, som ändock är avsedd att äga rum,
skulle emellertid för truppslagets krigsberedskap, bedömd efter den mobiliserade
styrkan, utöva ett särdelas menligt inflytande. Vårt kavalleris
linjeskvadroner äro redan nu i avseende på numerären betydligt underlägsna
dem, som de sannolikt få möta såsom motståndare.

Vid bestämmandet av det antal hästar för här ifrågavarande perso -

ual, som skall finnas tillgängligt i fred, bör alltså deri grundsats tillkämpas,

att för varje beriden officer och vederlike skall finnas att tillgå det
antal hästar, som kräves på grund av hans krigstjänstgöring.

Vid den undersökning av behovet av hästar för de olika officerskategorierna,
vilken de sakkunniga företagit, hava de beträffande generalspersoner
och truppförbandschefer kommit till i huvudsak enahanda uppfattning,
som tredje försvarsberedningen. Resultatet av denna undersökning
framgår dels av vad nedan anföres och dels av tabellen bil. 2.

Inom generalitetsstaten böra två hästar vara att tillgå för en var &x Generalitetsinspektörerna
för infanteriet och militär läroverk en, arméfördelningscheferna, a er''
generalfälttygmästaren, cheferna för fortifikationen och generalstaben samt
inspektören för kavalleriet, eller tillsammans tolv personer, samt en häst
för varje av fjorton adjutanter, nämligen en hos vardera av inspektörerna
för infanteriet och militär läroverken och två i varje arméfördelningsstab.
Beträffande adjutanterna har icke förbisetts, hurusom för närvarande för
de två adjutanterna i varje arméfördelningsstab utgår gottgörejse för tre
tjänstehästar. Då det är sannolikt, att tillfälligt behov av två hästar för
adjutant kan uppstå, oberoende av hans placering såsom förste eller andre
adjutant, har därför i den för arméfördelningsstaben avsedda reservgruppen
av hästar, som framdeles skall närmare omförmälas, beräknats ytterligare
en häst för adjutanterna.

Inom generalstaben torde med hänsyn till de krigsbefattningar, vilka Genwi/-för närvarande lära vara avsedda att efter skedd mobilisering beklädas av 8 a
officerare, tillhörande generalstaben, omkring en fjärdedel av dess på stat
befintliga officerare icke hava behov av två hästar. Såväl på grund härav
som emedan fredstjänstgöringen icke sällan torde hindra officer av generalstaben
att rida båda de för honom nu bestämda tjänstehästarna, synes, vad
generalstaben vidkommer, vara tillräckligt att i likhet med tredje försvarsberedningen
beräkna allenast en häst för varje officer, om därtill lägges
en hästreserv, beräknad efter sjuttiofem procent av officersantalet. För
femtiofem officerare erfordras alltså nittiosex hästar, vilket innebär en
minskning i nuvarande antal tjänstehästar med fjorton. Antalet reservhästar
vid generalstaben bör alltså utgöra fyrtioen, av vilka sjutton böra
vara ständigt fördelade på arméfördelnings- m. fl. staber för att göra där
4—u42oe.

placerade generalstabsofficerare beridna å två hästar; återstående tjugufyra
reservhästar böra tillhöra huvudstationen.

Beträffande generalstabens hästar synes, med hänsyn till generalstabsofficerens
ofta inträdande förflyttning, den avvikelsen från huvudregeln
böra äga rum, att officerarna själva anskaffa en tjänstehäst, under det att
reservgruppen utgöres av stamhästar.

Artilleri'' Chefen för artilleristaben torde likasom regementsofficerarna av ar staben.

tilleriet, med vilka han är likställd, icke hava permanent behov av mer
än en häst.

Kommen- Vad angår kommendantsstaten, så är det tydligt, att kommendanten i

antsstaten. g0den, såsom i det väsentliga likställd med arméfördelningschef, bör vara
beriden å två hästar. Kommendanterna i Stockholm och å Karlsborg lära
däremot ej vara i behov av mer än en häst vardera, men med hänsyn
därtill, att ifrågavarande personer, som i allmänhet torde komma att vara
mera till åren komna, sannolikt önska själva anskaffa för dem fullt lämpliga
hästar eller bibehålla redan innehavda tjänstehästar, bör hästgottgörelse
för dem i stat upptagas.

Adjutanterna hos de tre kommendanterna böra vardera göras beridna
å en häst.

Undervis- Vid undervisningsverken ställa sig kraven på beridenheten ganska

m”^si,er ere''olika. Chefen för krigshögskolan, vilkens tjänstgöring i mångt och mycket
är jämförlig med regementschefernas, och som i regeln torde förflyttas
till dylik beställning, bör vara beriden på två hästar. Chefen för
artilleri- och ingenjörhögskolan synes av samma skäl, som förut anförts
angående chefen för artilleristaben, icke behöva vara beriden på mer än
en häst. För den ur kavallerist^ synpunkt särdeles krävande post, som
beklädes av chefen för ridskolan, föreligger ett givet behov av minst två
hästar. Chefen för infanteriskjutskolan, närmast likställd med regementsofficer
av infanteriet, bör liksom dylik vara beriden å en häst. Av samma
skäl, som ovan anförts beträffande chefen för krigshögskolan, bör krigsskolans
chef disponera två hästar, varjämte en beräknas för adjutanten vid
denna skola.

Infanteriets Cheferna för infanteriets regementen — militärbefälhavaren på Gott re9chefer[*"

^and inberäknad — böra, såsom redan förut framhållits, vardera vara beridna
å två hästar.

Kavalleriets officerare hava redan i fredstid — och givetvis i ännu Kavalleriets
högre grad under krig — behov av minst två hästar vardera. För 243 °JJlccuirekavalleriofficerare
böra alltså beräknas 486 hästar. Vad beträffar kavalleriets
21 fänrikar är av skäl, för vilka framdeles skall redogöras, en häst
för vardera tillräcklig. Veterinärer vid kavalleriet böra vardera göras
beridna å eu stamhäst.

Enligt 1914 års härordning skulle artilleriets regements- och kår- Artilleriets
chefer samt fälttygmästaren vardera vara beridna å tvenne hästar. Vis- re9ckeferS
serligen erfordras detta hästantal för cheferna för fält- och positionsartilleriets
truppförband, men cheferna för fästningsartilleriets båda truppförband
torde icke behöva vara beridna å mer än en häst vardera. Vad
beträffar fälttygmästaren, är det varken med hänsyn till hans fredstjänstgöring
eller till hans uppgifter efter mobilisering nödvändigt för honom
att vara beriden, vadan en minskning här kan äga rum.

Beträffande fortifikationens fem truppförband vilja de sakkunniga Fortifikahelt
ansluta sig till tredje försvarsberedningens åsikt, att behov icke före- lonenligger
av mer än en häst för varje kårchef.

Vad trängen angår, så torde, liksom nu är fallet, kårcheferna utan Trängen.
olägenhet kunna fullgöra sin tjänst med en häst. För inspektören för
trängen åter, vilken såsom överste är likställd med regementschef, böra
tvenne hästar beräknas.

Chefen för rernonteringsstyrelsen, likställd med regementsofficer vid Chefen för
kavalleriet, torde böra vara beriden å två hästar. riwg0”^''

Såsom förut framhållits, bör utöver det hästantal, som här ovan be- Eeservräknats,
vid varje arméfördelningsstab finnas disponibel en reservgrupp hästar.
hästar för viss där tjänstgörande personal. Behov av ridhäst föreligger
nämligen städse för i sådan stab anställd fortifikationsofficer, fältläkare,
fördelningsintendent och expeditionsintendent, vilka personer hittills i regeln
gjorts beridna från kavalleritruppförband. Härtill kommer ovan
omförmälda reservhäst för adjutanterna, eller sammanlagt fem hästar för
varje arméfördelningsstab.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, hurusom reservhästarna
vid generalstabens huvudstation kunna, i den mån de icke erfordras
för dess fredsbehov, finna lämplig användning dels för att göra personal
vid intendentur staben samt å arm éfö Tvättning eris intendentsdepartement och
sjukvårdsstyrelse beridna, dels för ridundervisningen åt generalstabens aspi -

Kavalleriets

fänrikar.

Rätt för officer
att
själv anskaffa
stamhäst.

lanter och åt intendentsaspiranter. För huvudstadens kavalleriregementen
torde det innebära en ej oväsentlig lättnad, om de befriades från sin nuvarande
skyldighet att ställa hästar till förfogande för generalstabsaspiranterna
in. fl.

Såsom i det föregående angivits, bör icke samma hästantal beräknas
för kavalleriets fanrikar som för övriga kavalleriofficerare. Det torde
nämligen vara mindre lämpligt att ålägga militär personal, som ännu icke
erhållit fullmakt å officersbeställning, att i likhet med kavalleriofficerare
på stat hålla sig med egen tjänstehäst, utan synes staten böra tillhandahålla
fänrik av kavalleriet de hästar, han för sin tjänstgöring behöver.
Härav borde följa, att kavalleriregementenas stamhästantal ökades så mycket,
att tillgång funnes till två hästar för varje fänrik, enär eljest stamhäststyrkan
i ledet komrne att nedgå med motsvarande antal. Vissa olägenheter
äro också att befara, om icke sådan ökning sker med fulla antalet
av det för fänrikarna behövliga stamhästantalet.

Emellertid kan man inskränka sig till en ökning av allenast en
stamhäst för varje fänrik, om kavalleriregementena, som hittills måst tillhandahålla
hästar för vid arméfördelningsstaberna tjänstgörande fortifikationsofficerare,
läkare och intendenturpersonal, befrias från denna skyldighet
genom uppsättandet, såsom nyss är föreslaget, av en reservgrupp stamhästar
för ifrågavarande staber. Därigenom bliva vid kavalleriregementena ett
antal stamhästar disponibelt, som fullt svarar mot ytterligare en häst för
varje fänrik.

De sakkunniga hava icke förbisett de olägenheter, vilka kunna följa
med den föreslagna anordningen vid den väl i regeln under fänriksåren
skeende kommenderingen till ridskolan. För denna kommendering bliva
fänrikarna hänvisade att använda två stamhästar, vilka ej alltid kunna
beräknas vara av den goda klass, som erfordras för det under utbildningen
vid ridskolan viktiga deltagandet i kapplöpningar. På samma gång
bör dock framhållas, hurusom officerare av artilleriet in. fl. truppslag, helt
beridna på stamhästar, i regeln förtjänstfullt genomgå ridskolan. Nämnda
olägenhet skulle i ej ringa mån kunna hävas, därest fänrik medgåves rätt
att själv inköpa och på vissa villkor såsom stamhäst i nummer insätta
lämplig häst, som han önskar använda vid ridskolan.

Aven i andra fall skulle det utan tvivel vara högst önskvärt, att
officer, som skall vara beriden å stamhäst, erhölle rätt att själv anskaffa
denna häst. Härmed sammanhänger tydligen, att vissa villkor måste be -

stammas för inköp, värdering och godkännande samt inlösen av och nyttjanderätt
till sådan häst, men till dessa detaljer skola de sakkunnige framdeles
återkomma.

De sakkunniga hava emellertid här velat föreslå,
att officer och vederlike, beriden pa stamliäst, må äfja rätt att
själv, på vissa angivna villkor, anskaffa densamma.

I sammanhang med nyssberörda förslag har till övervägande upp- Ifrågasatt
tagits frågan, huruvida den exempelvis inom tyska armén förekommande räfiCeratt^
rätten för vissa officerare att efter bestämt antal år bliva ägare till den blim
stamhäst, som de av kronan fått sig tilldelad, lämpligen borde medgivas 1 )Jstm
även hos oss. Otvivelaktigt skulle en dylik anordning medföra vissa
fördelar i så måtto, att den komrne att uppmuntra till ett omsorgsfullt
tillvaratagande av hästen under den tid han är officeren tilldelad, och
att officeren härigenom kunde göra en ekonomisk vinst. En dylik anordning
måste emellertid samtidigt medföra förlust för statsverket, därigenom
att en användbar, kronan tillhörig häst överginge till enskild ägare. Med
hänsyn därtill har icke något förslag i nu angiven riktning framställts.

3. Hästskötarfrågan.

1 likhet med civilkommissionen och tredje försvarsberedningen äro Hästskötarde
sakkunniga av den uppfattning, att hästskötarfrågan måste erhålla en frågan.
snar lösning. Med hänsyn till såväl statens och den enskildes ekonomiska
intressen som till de disciplinära olägenheterna av civila hästskötares vistande
inom kasernerna, torde annan utväg ej föreligga, än att staten helt
övertager skötseln av officershästarna.

Att så bör ske beträffande de för officerarna avsedda stamhästarna
är uppenbart, och frågan kan endast röra sig om de av officerarna själva
anskaffade tjänstehästarna. •

Det huvudsakliga skäl, som förut åberopats mot att staten skulle
övertaga skötseln av officerarnas hästar, har varit, att dessa utgöra enskild
egendom och att alltså personal ur truppen icke bör få taga befattning
med deras vård. Utan att bestrida officerarnas äganderätt till sina
tjänstehästar vilja dock de sakkunniga framhålla, hurusom denna äganderätt
är synnerligen begränsad, då hästen utan någon som hälst inskränkning
disponeras för ett statens ändamål. Den å tjänstehäst beridne kan nämligen
beordras till all slags tjänst å densamma, och hans äganderätt till

hästen utesluter icke statens rätt att fordra hästens användning i tjänst
av vad natur den vara inå, utan skyldighet att ersätta skada eller förlust
i tjänsten. Härtill kommer, att tjänstehäst skall godkännas av vederbörande
chef och kan av honom kasseras utan ägarens hörande. Det är
tydligt, att tjänstehästarna, om än enskild egendom, äro på särdeles bindande
villkor ställda till statens förfogande. Denna statens förfoganderätt
över officerarnas tjänstehästar är vida större än exempelvis över de lejda
hästarna, som dock skötas av militärt manskap.

Talande skäl kunna alltså redan nu anföras för statens övertagande
av tjänstehästarnas skötsel. Agarens dispositionsrätt över desamma är
under nuvarande förhållanden — med frånseende av rätten att utan annan
inskränkning än tjänstens krav använda dem i tävlingar, varvid han själv
står risken, — endast att finna i hans rättighet att självständigt försälja
hästen. Härvid bör dock erinras, att vederbörande, som efter försäljning
eller annan avgång av hästen åtnjuter stadgad vakanstid, är ovillkorligen
skyldig att, då så påfordras, hålla sig reglementsenligt beriden.

Det synes därför, som om även under nuvarande förhållanden betänkligheterna
mot statens övertagande av skötseln av tjänstehästarna borde
helt försvinna, därest stadgande meddelades, att för tjänstehästs försäljning
erfordras vederbörligt medgivande. Då härtill kommer att, enligt de sakkunnigas
förslag, staten skall tillhandahålla en stamhäst vid sidan av
tjänstehästen, och olika tillvägagångssätt ifråga om dessa hästars skötsel
endast skulle föranleda olägenheter av många slag, vilja de sakkunniga
härmed föreslå,

att staten övertager skötseln av tjänstehästarna och att i sammanhang
härmed föreskrift meddelas därom, att tjänstehäst icke må av ägaren
avyttras med mindre vederbörande myndighet, som har att godkänna hästen,
lämnat sitt medgivande till försäljningen.

4. Mundering, stallrum och utfodring m. m.

stallrum^ch Såsom ovan vid flera tillfällen framhållits, är lönetillägget för tjän iutfodring

stehästar avsett att innebära gottgörelse för den på egen tjänstehäst bem.
m. ridne officerens skyldighet att icke blott remontera utan även att hålla
sig med hästmundering och hästutredningspersedlar, stallrum, hästskötare
in. in. Och då tjänstehästen, såsom nyss är visat, helt och hållet står
till statens förfogande, är det endast en enkel billighetskänsla, som kräver,
att lönetillägget skall till fullo täcka prestationernas värde. Att så
dock icke numera är förhållandet, har förut ofta påvisats, och är dess -

utom så allmänt kant, att det icke behöver närmare utvecklas. Skall
alltså det nuvarande systemet bibehållas, är det nödvändigt, att den mot
nämnda prestationer svarande ersättningen i icke oväsentlig mån höjes.

l)å det emellertid uppenbarligen måste ställa sig för staten vida
billigare att tillhandahålla mundering, hästutredningspersedlar, stallrum och
utfodring in natura än att lämna den enskilde löntagaren fullt tillräcklig
ersättning för de kostnader, som ådragas honom, om han skall ombesörja
underhållet av sin tjänstehäst, så visar detta, att det nuvarande systemet
måste bliva ekonomiskt ofördelaktigt för staten, ifall det icke fortfarande
såsom hittills skall vara ekonomiskt ofördelaktigt för den enskilde.

Redan detta skäl talar alltså för att tillhandahållandet av mundering,
stallrum, skoning och sjukvård in. in. övertages av staten mot minskning
av lönetillägget i däremot svarande grad. Vidkommande särskilt mumieringen
talar ännu ett annat skäl härför. Då nämligen staten otvivelaktigt,
bör bekosta munderingarna för de stamhästar, som tillhandahållas officerarna,
skulle det leda allenast till förväxlingar och ofrivilliga missbruk, i
fall officerarna själva skulle hålla munderingarna för tjänstehästen.

Vad beträffar utfodringen av officershästarna, är redan föreskrivet,
att, om tjänstehäst insättes å kronans stall, officeren skall vara skyldig att
mot avstående av furageersättningen låta hästen utfodras in natura. Då
numera i de allra flesta fall officershästarna hava stallrum vid vederbörande
truppförband, samt enligt de sakkunnigas förslag så för framtiden alltid
bör bliva förhållandet, är det en följd redan av nu gällande bestämmelser,
att staten helt och hållet övertager utfodringen av tjänstehästarna mot indragning
av furageersättningen.

De sakkunniga föreslå alltså,

att staten hädanefter mot minskning av lönetillägget och indragning
av furageersättningen för tjänstehäst övertager anskaffning och underhall
av tjänstehästarnas munderingar samt tillhandahållande in natura av stallrum,
furage, vatten, ljus, veterinärvård och skoning för dem.

B. Den ekonomiska innebörden av de sakkunnigas förslag.

Statsverkets Statsverkets kostnader för anskaffning och underhåll av officerarnas

kostnader, tjänstehästar utgöra för närvarande 765 kronor per häst och år. Enligt
1914 års härordning skulle antalet tjänstehästar komma att uppgå till
814. Totalsumman av statens bidrag till officerarnas hästhållning komme
alltså att efter denna härordnings genomförande belöpa sig till 622,710
kronor om året.

Om härmed skola kunna jämföras motsvarande kostnader enligt de
sakkunnigas förslag, måste man till en början undersöka, med vilket belopp
lönetillägget skäligen bör utgå, under förutsättning att staten direkt
ombesörjer hästarnas utfodring, skötsel och uppställande samt anskaffar
mundering, och att alltså lönetillägget hädanefter kommer att avse allenast
bidrag till remonteringen.

Till grund för denna undersökning har lagts en inom 1914 års
generalskommission verkställd utredning rörande kostnaderna för inköp,
transporter och underhåll in. m. av en remont, intill dess han blivit så
inriden och exercisvan, att han kan tagas i anspråk för verklig trupptjänstgöring.
De olika posterna av dessa kostnader hava sammanförts i
bil. 3, av vilken framgår, att, om remontens inköpspris beräknas till 850
kronor, han vid fem års ålder och fullt inriden representerar ett värde
av 1,759 kronor 50 öre. Härvid hava dock varken spiltkostnader eller
riskpremier tagits i beräkning. Tillämpar man resultatet av denna utredning
vid undersökningen av värdet å en fullt dresserad officershäst vid
fem års ålder, måste man emellertid korrigera inköpspriset till större överensstämmelse
med det verkliga. Det torde nämligen kunna tagas för givet,
att genomsnittspriset å de reinonter, vilka inköpas för att användas såsom
officerares tjänstehästar, betydligt överstiger 850 kronor. Maximipriset
för remont, som inköpes av remonteringsstyrelsen, är för närvarande 1,200
kronor, och lägre pris torde endast mycket undantagsvis eu till officershäst
avsedd remont betinga. Ovannämnda värde av 1,759 kronor 50 öre
bör alltså ökas med 350 kronor för att motsvara det värde, som en femårig,
fullt dresserad officershäst kan anses i medeltal äga, och man hai
då nått till ett belopp av i runt tal 2,100 kronor.

Den tid, under vilken en dylik häst är fullt tjänsteduglig, torde
icke kunna beräknas till mer än i genomsnitt nio år. Tjänstetiden för
stamhästarna är visserligen i medeltal elva år, men då större fordringar
måste ställas å konditionen hos en officershäst än hos en häst i nummer,
samt i regeln officershästarna något hastigare förbrukas än stamhästarna,
är nämnda tid av nio år för en officershästs tjänst barhet icke för lågt
beräknad. Till grund för generalkommissionens kalkyler har till och med
lagts antagandet, att en officershäst icke skulle vara fullt tjänsteduglig
längre än åtta år, men denna tid anse de sakkunniga vara väl knappt
tillmätt. Sannolikt får man å andra sidan förutsätta, att det pris, för
vilket en utrangerad officershäst kan försäljas, överstiger det belopp av
100 kronor, som enligt bil. 3 antagits vara medelvärdet av en utrangerad
stamhäst. Ökas detta värde för officershästarna med 300 kronor, uppstår
såsom resultat av undersökningen, att det belopp, som en officer, vilken
är skyldig hålla egen tjänstehäst, måste för behörig remontering förränta
och amortera under loppet av nio är, utgör i medeltal 1,800 kronor.

För amortering och förräntning av detta kapital erfordras ett årligt
tillskott av omkring 250 kronor. Med en nioårig amorteringstid och en
räntefot av 6 % motsvarar denna annuitet i själva verket ett kapital av
1,755 kronor 69 öre.

De sakkunniga föreslå alltså,

att lönetillägget för tjänstehäst bestämmes till 250 kronor om aret.

Enligt tabellen i bil. i kommer vid bifall till de sakkunnigas förslag
i övrigt antalet egna tjänstehästar vid armén att utgöra 354, vadan alltså
totalsumman av lönetillägget uppgår till 88,500 kronor.

Härtill bör läggas dels kostnaderna för utfodring, hästutredning,
belysning och vatten i stallarna samt sjukvård för tjänstehästarna, vilka
kostnader enligt bilaga 3 utgöra 424 kronor 50 öre per häst och år eller alltså
sammanlagt 150,273 kronor, dels ock kostnaderna för remontering och
underhåll av de för officerarna avsedda stamhästarna, vilkas antal enligt
bil. 2 behöver beräknas till 441 och som jämlikt bil. 4 kräva en kostnad
av 240,604 kronor 50 öre om året. Sammanlagt uppgå alltså statsverkets
kostnader för officershästarna enligt de sakkunnigas förslag till 479,377 kronor
50 öre. Detta innebär således en kostnadsminskning av 143,332 kronor
50 öre om året.

De sakkunniga hava härefter undersökt, vilken tillökning som eu- Erforderligt
ligt deras förslag erfordras i nu tillgängligt och enligt 1914 års härord- sta
ning ytterligare beräknat stallutrymme. Utgångspunkten har därvid utgjort,
att beriden personal, som icke tillhör visst truppförband, skall sä
b—ni2oe.

Kavalleriet.

långt möjligt hava tjänstehästar eller tilldelade stamhästar uppställda vid ''
närbeläget beridet truppförband.

Undersökningen har i första hand omfattat kavalleriregementena. Enligt
1914 års härordning skull antalet stamhästar utgöra: vid. varje fördelningskavalleriregemente
620. vid vartdera av skånska husar- och dragonregementena
1,100 och vid Norrbottens kavallerikår 240. Härtill komma
hästar för officerare och vederlikar till ett antal av respektive 56, 93 och
24, vadan alltså enligt härordningen spiltutrymme erfordras för följande

antal hästar, nämligen

vid fördelningskavalleriregemente.......... 676,

* skånska husar- och dragonregementena.....1,193,

» Norrbottens kavallerikår . . •......... 264.

Enligt de sakkunnigas förslag kommer antalet stamhästar för officerare
och vederlikar att utgöra:

vid fördelningskavalleriregemente..........29,

» skånska husar- och dragonregementena......48,

» Norrbottens kavallerikår.............12.

Sammaidagda stam häststyrkan kommer alltså att uppgå till:

vid fördelningskavalleriregementena......... 649,

» skånska husar- och dragonregementena......1,148,

» Norrbottens kavallerikår............ 252.

Lägges härtill antalet tjänstehästar, som enligt de sakkunnigas förslag
utgör:

vid fördelningskavalleriregemente..........25,

■» skånska husar- och dragonregementena......41,

» Norrbottens kavallerikår............11,

så erhålles ett sammanlagt behov av spiltutrymme för följande antal hästar,
nämligen

vid fördelningskavalleriregemente....... . . . 674,

» skånska husar- och dragonregementena.....1,189,

» Norrbottens kavallerikår............ 263.

Antalet är alltså något mindre än enligt 1914 års härordning, och
de sakkunnigas förslag kräver alltså icke något ökat stallutrymme vid
dessa truppförband.

Ej heller beträffande övriga truppslag innebär sakkunnigas förslag
någon sådan ändring i det av 1914 års riksdag beslutade hästantalet, att
behovet av spiltutrymme ökas.

Vid besvarandet av frågan om beredande av stallplats för hästar,
vilka tillhöra eller äro ställda till förfogande för personal, som icke tjänst- sedda för
gör vid truppförband, måste i första hand förhållandena i huvudstaden
skärskådas. förband.

Ifrågavarande personal och för densamma erforderliga hästar utgöra:
vid geneialitetsstaten: vudstation

inspektörer, arméfördelningschefer, generalfälttyg- m- m mästaren,

cheferna för fortifikationen och generalstaben
.................8 personer 16 hästar,

adjutanter hos ovanstående..........6 » 6 »

vid generalstaben:

huvudstationen............38

stabscheferna hos inspektörerna.....3

vid IV. och V. armefördelningsstaberna . 4

» artilleristaben..............1

» kommendantsstaten............2

» undervisningsverken:

krigshögskolan............1

artilleri- och ingenjörhögskolan.....1

träng en:

inspektören..............1

» remonterivgsstyrelsen...........1

reservhästar för armefördelningsstaberna . . . . . .

» 62 » ,

» 6 » ,

» 8 » .

» 1 » .

» 2 »

t 2 » ,

> 1 » .

» 2 i>

» 2 » .

... 10 > •

Summa 118 hästar.

Det är tydligt att plats inom de i Stockholm förlagda beridna
truppförbandens stallar skulle kunna beredas allenast för en ringa del av
detta antal hästar. Den lämpligaste utväg för anskaffande av stallutrymme
torde därför vara, att, ifall uppgörelse därom kan träffas, staten inlöser
generalstabens stalletablissement, något som även ur andra synpunkter
är att förorda.

Fråga härom har redan förut varit föremål för behandling. I skrivelse
till Kungl. Maj:t den 21 december 1901 gjorde nämligen dåvarande
chefen för generalstaben framställning därom, att kronan skulle såsom sin
egendom övertaga generalstabsofficerarnas stalletablissement med hägnader
och alla till detsamma hörande byggnader mot befrielse för nämnda officerare
att vidare ansvara för amortering och förräntning av de lån, som

av statsmedel bekommits för uppförande av ifrågavarande etablissement
och varå den då oguldna återstoden utgjorde 73,379 kronor 23 öre, samt
mot rättighet för officerarna att fortfarande disponera etablissementet,
varvid i avlöningsreglementet för armén bestämd stallhyra skulle av dem
erläggas. Därest denna framställning icke skulle kunna bifallas, hemställde
generalstahschefen alternativt, att kronan måtte inlösa det till etablissementet
hörande ridhuset mot avskrivande av den därå belöpande andelen
i omförmälda lån, eller 20,843 kronor 2 öre.

Av den i detta ärende förebragta utredningen inhämtas, att den
plats, varå etablissementet är uppförd, utgör en del av Norra Djurgården,
samt att nyttjanderätt till området upplåtits till generalstaben genom
nådig resolution dén 1 februari 1886. För stallbyggnadernas uppförande
erhöllo generalstabsofficerarna enligt kungl. brevet den 25 juni 1886 ett
lån ur den av statskontoret förvaltade s. k. gemensamma fonden å 66,000
kronor samt enligt kungl. brevet den 4 maj 1888 ytterligare ett å 25,000
kronor. Dessutom tilldelades generalstaben enligt kungl. brevet den 27
januari 1888 ett anslag från fjärde huvudtiteln av 10.Ö00 kronor såsom
bidrag till etablissementets fullbordande. Generalstahschefen meddelade
vidare, att sammanlagda lånebeloppet, 91,000 kronor, amorterades och
förräntades årligen med ett belopp av 4,715 kronor, som generalstabsofficerarna
sammansköte. Härtill konime kostnaderna för byggnadernas
underhåll, som endast i ringa mån kunnat ersättas genom uthyrning av
lediga spiltrum. För täckande av ifrågavarande utgifter uttaxerades av
officerarna 8 kronor i månaden för varje använd spilta. Då motsvarande
avgift för officerare, som hade sina hästar uppställda i kronans stall, utgjorde
1 krona 80 öre i månaden per spilta, funne man, att generalstabsofficerarnas
ställning uti ifrågavarande avseende vore synnerligen ogynnsam
i jämförelse med andra beridna officerares.

Arméförvaltningans fortifikatiorisdepartement, som den 28 december
1901 avgav yttrande över generalstabschefens ifrågavarande framställning,
fann densamma synnerligen behjärtansvärd, men då departementet icke
disponerade medel för inlösen av hela etablissementet för statens räkning,
tillstyrktes allenast det av generalstahschefen alternativt framställda förslaget
om inlösen av ridhuset. Kungl. Maj:t fann ock enligt beslut den 13
juni 1902 skäl att bifalla framställningen på sätt arméförvaltningen tillstyrkt.
Det till etablissementet hörande ridhuset är alltså numera kronans
egendom, men tillsvidare upplåtet till generalstabsofficerarna m. fl.

Då fråga nu föreligger om inlösen av återstående delar av etablissementet,
synes man kunna ställa sig på samma ståndpunkt, som chefen
för generalstaben i hans omförmälda framställning, och alltså utgå från,

att lösenbeloppet bör sammanfalla med oguldna återstoden av statslånet.

Denna återstod utgjorde den 31 december 1914 37,502 kronor 72 öre.

Då ifrågavarande del av etablissementet i uppförande kostat c:a 75,000
kronor, samt detsamma, ehuru numera 28 år förflutit från dess anläggning,
likväl fortfarande är i jämförelsevis gott skick, torde lösesumman icke
kunna anses ur statens synpunkt obillig. I sammanhang härmed bör anmärkas,
att principen att såsom lösen för officerskårer tillhöriga byggnader
efterskänka oguldna belopp av statslån, som erhållits såsom bidrag
till byggnadernas uppförande, vid flera föregående tillfällen tillämpats av
Kungi. Maj:t och i särskilda fall godkänts av riksdagen.

Därest generalstabens stall varder av kronan inlöst, kan plats därstädes
beredas för 90 hästar. För återstående 28 av ovan omförmälda
118 hästar, som äro avsedda för i huvudstaden placerad beriden militär
personal, vilken ej tjänstgör vid truppförband, torde utrymme kunna beredas
genom erforderlig utvidgning av generalstabens stall.

Om statsverket kommer att övertaga generalstabens stall, torde billigheten
kräva, att de skyldigheter, vilka generalstabens officerare iklätt
sig gentemot den sedan ett flertal år därstädes anställda personalen övertagas
av kronan.

Att bereda stallplats för hästar, tillhörande officerare utom huvudstaden,
vilka ej äro placerade å truppförband, möter, såsom nedan skall
visas, inga nämnvärda svårigheter.

För 1. arméfördelningens stab med tillsammans 13 hästar bör utrymme Armfförkunna
erhållas i'' skånska husarregementets etablissement i Hälsingborg, stabenw.
varest nu finnes plats för 660 hästar eller betydligt mera än det hästantal,
som enligt de sakkunnigas förslag kommer att erfordras för regementets
här förlagda bataljon.

Beträffande II. arméfördelningens stab i Linköping torde stallutrymme
för ytterligare 13 hästar icke för närvarande vara påräkneligt, utan bör
vid den utvidgning av stallarna vid något av livgrenadjärregementena
därstädes, som av annan anledning beslutats, tillökning beräknas även för
ifrågavarande hästar. Kostnaderna härför torde i likhet med vad som beräknats
för stallbyggnader i allmänhet vid armén kunna anslås till 800
kronor per spilta eller alltså sammanlagt till 10,400 kronor.

De för III. arméfördelningens stab i Skövde erforderliga hästarna
torde kunna uppställas i livregementets husarers stallar, vilka i likhet
med livgardets till häst och livregementets dragoners komma att till följd

Kommendanten
i
Boden.

Militärbefälhavaren

på Gottland.

Ordnandet
av hästskötseln.

av 1914 års hårordning något utvidgas. Skulle ändock spiltutrymmet
bliva knappt, torde utan olägenhet någon box kunna permanent besättas.

VI. arméfördelningens stab i Östersund bör vid Jämtlands fältjägarregeraente
erhålla plåt? för 13 hästar. Jämväl vid detta etablissement
torde för sådant ändamål en tillökning av stallutrymmet erfordras. Kostnaderna
kunna liksom i Linköping beräknas till 800 kronor för varje
spilta eller inalles till 10,400 kronor.

Vidkommande hommendantskapets i Bodm hästar, till antalet 4,
finnes för dem redan nu utrymme i det för kommendantskapet upplåtna
etablissementet.

Militärbefälhavaren pa Gottland och hans stab torde utan svårighet
kunna erhålla stallutrymme för sina hästar inom vederbörande etablissement.

Enligt vad sålunda är visat, torde beredandet av stallutrymme åt
officerarnas hästar icke kräva andra kostnader än dem, som inlösen och
tillbyggnad av generalstabens stalletablissement samt utvidgning av stallarna
i Linköping och Östersund komma att medföra.

Vid undersökning rörande den ekonomiska innebörden av nu föreliggande
förslag måste till prövning upptagas även frågan, huruvida statsverkets
övertagande av officershästarnas skötsel kan ske utan ökade kostnader.
Av den verkställda utredningen har framgått, att tjänste- och
stamhästar, som komma att uppställas i truppförbandens stall, höra kunna
ombesörjas av truppförbandens personal utan att denna behöver ökas eller
menligt inflytande å annan utbildning befaras.

Större svårigheter möta att på ett tillfredsställande sätt ordna hästskötseln
vid generalstabens nuvarande stall i Stockholm. Emellertid torde
för detta ändamål kunna från beridet truppförband i huvudstaden avdelas
en kommendering av erforderligt antal underbefäl och icke vapenföra hästskötare,
eller med andra ord hästskötseln därstädes anordnas efter huvudsakligen
samma grunder som för närvarande vid ridskolan.

Visserligen hava icke förbisetts de härmed sammanhängande olägenheterna,
att hästskötarna sannolikt varje halvår måste ombytas, samt
att de i regeln icke torde vara ridkunniga, men lära dessa olägenheter
delvis kunna motvägas genom kommendering av vapenför menig att tjänst -

göra, då officer, som eljest har sina hästar uppställda i ifrågavarande
stall, kommenderas att beriden tjänstgöra utom huvudstaden.

Om någon del av den för närvarande vid stallet anställda personalen
kommer att övergå i kronans tjänst, torde dessutom tillsvidare stalltjänsten
i motsvarande mån komma att uppehållas av denna personal.

Vad slutligen angår den ökning av remoriteringen, vilken möjligen
kan varda följden av ett godtagande av nu framlagda förslag, torde här
endast böra nämnas, att sakkunniga i ett senare betänkande rörande återstoden
av deras uppdrag ämna till behandling upptaga denna fråga.

Ökning av
remonteringen.

C. Särskilda bestämmelser,

Vid tillämpningen av de grundlinjer, vilka de sakkunniga ovan uppdragit
i fråga om ordnandet av hästhållningen för officerarna, komma en
del reglerande bestämmelser att bliva erforderliga. Då det här endast
torde vara behövligt att till sina huvuddrag angiva innebörden av
dessa, har det synts sakkunniga möjligt att inskränka sig till vad nedan
anföres.

Värderings- Förslaget, att officer eller vederlike, som skall göras beriden å stam *0m”crS''°"

häst, må äga rätt att själv inköpa och på vissa villkor i nummer insätta
häst, kräver tydligen bestämmelser om, huru sålunda inköpt häst skall
godkännas, värderas och inlösas för statens räkning, varjämte vissa föreskrifter
om hästens användning bliva erforderliga. Godkännandet och värderandet
böra verkställas av särskilda kommissioner, en eller flera för varje
arméfördelning (kommendantskapet i Boden, militärbefälet på Gottland)
jämte därtill lämpligen anslutna personalgrupper, vilka icke tillhöra arméfördelning.
Denna kommission, förordnad av vederbörande arméfördelningseller
likställd chef, synes böra utgöras av en regementsofficer tillhörande
beridet truppsla^r, en officer från intendenturkåren och en veterinär. Kommissionen
bör äga godkänna häst, som fyller de för stamhäst fastställda
fordringarna. Det belopp, varmed sådan häst bör inlösas av staten, anse
de sakkunniga icke böra sättas högre än till medelinköpspriset för remonter
under nästföregående år.

Sålunda inköpt och av staten inlöst häst bör icke utan vederbörande
inköpares medgivande, så länge den är för sitt ändamål användbar, få till
tjänstebruk tilldelas annan person.

Tydligt är, att truppförband genom dylika inköp möjligen kan erhålla
en oberäknad extra remontering under tiden mellan de ordinarie
remontutdelninyarna, och att till följd härav övertaliga stamhästar kunna
komma att förefinnas, innan reglering skett i samband med nästa remontutdelning.
Då emellertid utan allt tvivel avgång i stamhäststyrkan på
grund av olycksfall och sjukdom in. m. samtidigt kommer att äga rum,
lärer den påvisade eventualiteten icke innebära några olägenheter utan
snarare tvärtom kunna bliva till fördel för staten.

Med den ovan föreslagna nitton för officer och vederlike att själv ^ Bä, 11
i nummer insätta den stamhäst, han skall använda, synes även böra följa delad stamrätt
för officer och vederlike, som fatt stamhäst sig tilldelad, att behålla häst.

densamma, så länge han det önskar och hästen av vederbörande chef anses
fullt tjänstbar för sitt ändamål.

En konsekvens av sådant medgivande är, att deri som befordras eller
förflyttas till annan beställning eller tjänstgöring, där han likaledes skall
vara beriden ä stamhäst, bör äga rätt att medföra honom redan tilldelad
häst. Härav kan åter följa, att något överskott å stamhästar kan uppstå
å den plats dit förflyttningen skott, men detta låter sig regleras på enahanda
sätt som nyss framhållits i sammanhang med frågan om insättande
i nummer av inköpt häst.

Då det givetvis kan förekomma, att officer, beriden å tjänstehäst,
förflyttas till beställning, där han skall vara beriden endast å stamhäst,
torde billigheten kräva, att han då berättigas medföra och såsom stamhäst
insätta tjänstehästen. Härvid böra enahanda bestämmelser tillämpas, som
ovan föreslagits för stamhästs värdering och insättande i nummer.

För officerare, vilka äro skyldiga hålla tjänstehäst, bör rätten att
rottåga remont och dresserad stamhäst fortfarande vara medgiven. eller

Föreskrifterna om uttagande av remont från statens depå synas stamhäst.
kunna bibehållas oförändrade. Bestämmelserna om utbyte av dresserad
stamhäst mot remont böra åter modifieras därhän, att den nu endast för
Norrlands dragonregemente gällande rätten att uttaga sex-års häst kommer
att tillämpas över hela armén för den personal, som skall hålla tjänstehäst.
För att förebygga missbruk synes även här, liksom vid uttagning
från remontdepå, höra föreskrivas, ätt rätt till uttagning av dresserad
stamhäst, som under året fyller sex år, må medgivas samma officer endast
vart femte år, så framt ej sådan uttagen häst blivit kasserad, störtat i
tjänsten eller där ådragit sig sådan skada, att den blivit till tjänstehäst
oduglig.

O C?

Beträffande den hästutredning, som ansetts skola tillhandahållas av
staten, har med ledning av gällande fältutrustningslista för kavalleriet, " ’e nma
jämte tillägg av de persedlar som för fredstjänstgöringen synts oundgängliga,
uppgjorts det förslag som återfinnes i bil. 5.

6—14420(1.

D. Sammanfattning.

Såsom ovan är närmare utvecklat, föreslå de sakkunniga:

att officerare och vederlikar, som höra vara beridna å två hästar,
skola själva anskaffa en tjänstehäst och av staten tillhandahållas en stamhäst;

att officerare och vederlikar, som böra vara beridna å allenast en
häst, skola utom i särskilda undantagsfall (för generalstabens officerare
samt kommendanterna i Stockholm och ä Karlsborg) få denna häst ställd
till sitt förfogande av kronan;

att för varje beriden officer och vederlike skall finnas att tillgå det
antal hästar, som kräves på grund av hans krigstjänstgöring och för de
olika officerskategorierna ovan1 närmare angives;

att officer och vederlike, beriden å stamhäst, må äga rätt att själv,
på vissa angivna villkor, anskaffa densamma;

att staten hädanefter mot minskning till nedan angivna belopp av
lönetillägget och indragning av furageer sättning en för tjänstehäst, övertager
anskaffning och underhåll av tjänstehästarnas munderingar samt tillhandahållande
in natura av stallrum, furage, vatten, ljus, veterinärvård och skoning
för dem;

att lönetillägget för tjänstehäst bestämmes till 250 kronor om året;
att för beredande av utrymme åt vissa officerares hästar dels, ifall
uppgörelse därom kan träffas, generalstabens stalletablissement i Stockholm
inlöses för statsverkets räkning mot en lösesumma, motsvarande oguldna beloppet
av det statslån, generalstabsofficerarna erhållit för etablissementets uppförande,
dels nämnda stall utvidgas med minst 28 spiltor, dels ock stallet
vid ettdera av de i Linköping förlagda livgrenadjärregementena ävensom
stallet vid Jämtlands fältjägarregementes etablissement i Östersund utvidgas
med 13 spiltor vartdera;

1 Se sid. 25 och följande.

att för godkännande, värdering och inlösen för statens rakning av hast,
som officer eller vederlike inköpt för att insättas i nummer, tillsättas särskilda
kommissioner, en eller flera för varje arméfördelning (kommendantskapet i
Boden, militärbefälet på Gottland) jämte därtill lämpligen anslutna personalgrupper,
vilka icke tillhöra arméfördelning;

att officer eller vederlike, som fått stamhäst sig tilldelad, må äga
behålla densamma — även vid förflyttning till annat, truppförband — sä
länge han det önskar och hästen av vederbörande chef anses fullt tjänstbar
för sitt ändamål; samt

att officer eller vederlike, som skall hälla egen tjänstehäst, må vara,
berättigad att uttaga dresserad stamhäst, som under året fyller sex år; dock
att sådan uttagning medgives samma officer endast vart femte är, så framt
ej sådan uttagen häst blivit kasserad, störtat i tjänsten eller där ådragit
sig sådan skada, att den blivit till tjänstehäst oduglig.

BILA.GOR.

Bil. 1.

Tabell

utvisande vissa förhållanden beträffande nu (nov. 1914) befintliga tjänstehästars

anskaffning.

		Födda inom landet.
Stab eller truppförband.	Antal.	Uppköpta av enskilda.	Uttagna från trupp-förband eller depå.	Impor- terade.	Anteckningar.
Generalstaben.......	83	65	6	12
I. arméfördelningen.
Arméfördelningsstaben . . .	2	2	—	—
3. 7...........	7	5	—	2
3. 11...........	9	7	—	2
3. 16...........	9	7	—	2
3. 24...........	7	6	1	—
3. 25...........	9	6	1	2
3C. 5...........	107	70	13	24
3C. 6...........	no	67	14	29
3C. 7...........	55	30	14	11
a. 3...........	10	3	5	2
?. 4...........	1	1		’
11. arméfördelningen.
Arméfördelningsstaben . . .	3	2	—	1
3. 4...........	9	5		4
3. 5...........	8	7		1
3. 12...........	7	4	1	2
3. 21...........	8	7	—	1
dt. 4..........	53	27	12	14
a. 6...........	10	5	2	3
cT. 6...........	1	i	—	—
III. arméfördelningen.
Arméfördelningsstaben . . .	3	2	1	—
3. 6...........	9	8	—	1
3. 9...........	9	8	1	—
3. 15...........	9	8	—	1
3. 17...........	8	5	—	3
3C. 3...........	56	33	14	9

		Födda inom landet.
Stab eller truppförband.	Antal.	Uppköpta av enskilda.	Uttagna frän trupp-förband eller depå.	Impor- terade.	Anteckningar.
a. 2........	10	5	3	9
Stuf. 2..........	2	1	1	—
3. 2...........	i	1	—	—
IV. arméfördelningen.
Arméfördelningsstaben . . .	3	O O	—	—
3. 1...........	9	9	—	—
3. 2...........	9	9	—	—
3. 3...........	8	6	—	2
3. 10...........	9	9	—	—
3. 26...........	5	4	—	1
3C. 1...........	49	22	18	9
a. i...........	10	5	4	1
a. 9...........	5	4	—	1
3n<j. 1..........	2	1	—	1
3-ncp. 3..........	1	1	—	—
y i...........	1	1	—	—
V. arméfördelningen.
Arméfördelningsstaben . . .	3	2	1	—
1 3. 8...........	8	6	—	2
3. 13...........	9	6	—	3
1 3. 18...........	9	9	—	—
3. 22...........	9	8	1	—
3C. 2...........	57	35	11	ii
! a. 5...........	8	6	1	i
y 5...........	1	1	—	—
VI. arméfördelningen.
Arméfördelningsstaben . . .	3	O O	—	—
3. 14...........	8	4	—	4
1 3. 20...........	8	6	—	2
3 23	9		1	2	Av 928 här upptagna
3. 28...........	7	4	2	1	tjänstehästar äro 183 eller 20 % importerade,
3C 8 ...	53	33	11	9	604 eller 65 % inköpta
1 a. 4...........	9	3	2	4	av enskilda och 141 eller 15 % uttagna från
1 g1. 3 '' .......	1		_	1	truppförband eller re-
Summa	928	m	141	183	montdepå.

Beräkning

Bil. 2.

av antalet hästar för vissa officerare och vederlikar, dels enligt 1914 års härordning
och, dels enligt de sakkunnigas förslag.

	Enligt 1914 års här-	Enligt de sakkunnigas
	ordning.			förslag.
	Antal officerare (veder- likar).	Antal tjänste- hästar.	Antal stam- hästar.	Antal officerare (veder- likar).	Antal tjänste- hästar.	Antal stam- hästar.	Anteckningar. i
Gener alitetsstaten.							‘) 1 insp. f. inf., 1 insp. \|
Generalspersoner m. fl.	'') 12	24	—	12	12	12	f. mil.iärov., 6 armé- j fördxhefer, 1 general-
Adjutanter......	!) 14	22	—	14	—	14	fälttygmäst., 1 gene-
Generalstaben.						ral för fort., 1 gene-ralst.chef och 1 insp.
Huvudstatiouen m. in. .	38	76	—	38	38	4) 24	f. kav.
Arméförd:s m. fl. staber	3) 17	34	—	17	17	17	2) 1 adj. hos vardera av insp. f. inf. och insp. f.
Artilleristaben ....	1	2	—	1	—	1	mil.iärov. och 12 adj.
Kommendantsstaten.							hos arméförd. chefer. s) 1 hos vardera av
Kommendanterna . . .	3	4	—	3	3	6) 1	insp. f. inf., mil.
Adjutanterna.....	3	3	—	3	—	3	lärov. och kav., 2 vid varje arméförd.
Undervisningsverken.							stab, 1 hos kommen-
Krigshögskolan ....	1	2	—	i	1	1	danten i Boden och 1 hos militärbefälhn.
Art.- och ing.-högskolan	1	2	—	i	—	1	på Gottland.
Ridskolan......	1	2	—	i	1	1	4) 75 % av 55 off. —17. 6) För kommendanten i
Skjutskolan.....	1	1	—	i	—	1	Boden.
Krigsskolan.....	2	3	—	2	1	«) 2	8) 1 för chefen och 1 f. adj.
Infanteriet och militär-							7) Reg.cheferna och mi-
befälet på Gottland .	7) 28	56	—	28	28	28	litärbefälhn. på Gott-
Kavalleriet.						land. 8) Fänrikarna beräkna?
Officerare ......	264	528	—	264	3) 243 —	264	endast erhålla en
Veterinärer......	18	18	—	18	18	stamhäst. 9) Häri även fälttygni.
Artilleriet.......	9) 11	22	—	10	I0) 8	10	inräknad.
Fortifikationen ....	ll) 5	5	—	5	—	5	10) För cheferna vid fält-och pos.-art.
Trängen .......	7	8	—	7	i«)l	7	u) De 5 kårcheferna.
Remontering sstyrelsen .	1	2	—	1	1	i	12) För översten. ls) Beräknade per armé-
Reservgrupp vid 6 armé-							förd.stab för 1 fort.-
fördelningsstaber . .	—	—	—	—	—	1S) 30	off, 1 fältläkare, 1 förd.int., 1 expedi-
					354	441
Summa	428	814	—	427	tionsint. samt 1 i
						)5	reserv f. adj.

Bilaga 3.

Beräkning

verkställd inom 1914 års generalskommission, beträffande medelkostnaden för eu
remont dels vid insättande i nummer och dels efter avslutandet av

fullständig dressyr.

A. Medelkostnaden för inköp och underhåll in. ni. av en remont, intill dess han insättes i

nummer:

Medelinköpspris..........................kr. 850: —

Transportkostnader.........................» SO: —

Depåkostnader...........................» 106: —

Furagekostnader..........................» 354: —

Hästutredningskostnader.......................» 4: so

Kostnader för ljus och vatten....................» 1:35

Sjukvårdskostnader.........................» 13: 5 3

På varje remont belöpande andel i:

ersättning för störtade remonter.................» 28: —

> till remonteringsstyrelsen............ ■ • ■ » 27: 62

Summa kr. 1 435: —

<. Då den ersättning, som tillgodokommer staten genom försäljning av utrangerade stam hästar,

beräknas till i medeltal 100 kronor per remont insatt i nummer, bör ovan angivna
medelkostnad minskas till 1335 kronor.

B. Medelkostnaden för underhåll av en stamhäst under ett år:

Furagekostnader....... kr. 365:-—

Hästutredningskostnader.......................» 36: 5o

Kostnader för ljus och vatten.....................» 10: 9 5

Sjukvårdskostnader..................... > 12: 05

Summa kr. 424: 50

Då remonten efter ett år vid truppförbandet erhållit fullständig dressyr, representerar
han alltså i genomsnitt en kostnad av 1 759 kronor 50 öre.

7—144206

Bil. 4.

Beräkning

av de årliga kostnaderna för anskaffning av hästar för vissa officerare och vederlikar,
dels enligt 1914 års härordning, dels enligt de sakkunnigas förslag.

	Kronor.
A. Enligt 1914 års härordning:.
814 tjänstehästar ä 765 kronor......................	622.710	—
B. Enligt de sakkunnigas förslag.
354 tjänstehästar ä (250:--h 424:50 kronor =) 674:50 kronor .... 238,773: — 441 stambästar ä 424: 50 kronor........... 187,204: 50 40 remonter å 1,335: — > ........... 53,400: — 240 604- 50	a 479,377	50
Kostnadsminskning enligt de sakkunnigas förslag	143.332	50

Bil. 5.

Hästutredningspersedlar

för officerares och vederlikar tjänste- och stamhästar.

Persedlar	För å en häst beriden	För å två hästar beriden	Anteckningar
Betseltyg med grimma, grimskaft med karbinhake samt bindskrnv...............	1	2
Betseltyg, tillåten modell............	1	i
Betseltyg för trens...............	1	i
Fodersäck...................	1	i
Fodertornistrar, vattentäta...........	1	2
Förbygel...................	1	1
; llammartång.................	1	1
i Hästfiltar................... Hästskor................... Hästskosöm..................	1 4 32	2 8 64	(Vid vinterntrustning till-f komma 4 resp. 8 st. ( buffrar av kaotschuk.
Kapell till 2. hästens sadel och packning ....	—	1
Lindor, av ylle och linne........... Nitbroddar.................. Packfickor, pr häst ett par fram- o. en bakficka .	4 16 2	6 32 4	(Endast vid vinterutrnst-l ning.
Packremmar.................. Pntsdon för läderpersedlar, sats......... Påse för hästskosöm..............	3 1 1	6 1 1	(Rotborste, svamp, viskduk, \ sadelsåpa, vaselin m. m.
Ryktdon, sats.................	1	1
Sadlar med tillbehör..............	1	2
! Sabelhylsa..................	1	1
Sommartäcken.................	1	2
Stallgrimmor med skaft............	1	2
Säck för stallpersedlar.............	1	1
Täckgjordar..................	1	2
Voylock....................	1	1
Ämbar av väv.................	1	1