BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1911:3)

UTDRAG

UNDERDÅNIGT

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

SÖKANDE FÖRFLYTTNING AF

FLOTTANS

I STOCKHOLM

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MATT DEN 28. SEPTEMBER 1907
TILLSATTA KOMMITTÉN FÖR GRANSKNING AF UPPGJORDA FÖRSLAG
TILL SAMFÄLLD PLAN FÖR RIKETS FÖRSVAR M. M.

Där yttranden af hemlig natur äro uteslutna i detta utdrag,

angifves sådant med---uti texten

092467

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1909

TILL KONUNGEN.

Enligt nådigt bref den 28 september 1907 har Eders Kungl. Maj:t
funnit godt i nåder uppdraga åt eu kommitté att, särskildt med hänsyn
till rikets ekonomiska bärkraft, granska och afgifva yttrande öfver af

cheferna för generalstaben och flottans stab uppgjordt och den 18 oktober
1906 aflämnadt förslag till samfälld plan för rikets försvar samt öfver
vissa öfriga i samband därmed stående förslag och utredningar.

Till kommitténs behandling och granskning har, bland annat, förelegat
uppgjorda förslag och utredningar beträffande förflyttning af flottans
station i Stockholm; och får kommittén, som af skäl, hvilka uti betänkandet
närmare angifvas, ansett sig böra och kunna behandla detta ärende oberoende
af sitt uppdrag i öfrigt, härmed till Eders Kungl. Maj:t öfverlämna
sitt underdåniga betänkande och förslag rörande förflyttning af flottans
station i Stockholm.

Af undertecknade Bildt, Kvarnzelius, Persson och Staaff afgifna
särskilda yttranden äro bifogade betänkandet.

Stockholm den 15 november 1909.

Underdånigst

CHR. LUNDEBERG

Hans Andersson
Olof Björklund
S. H. Kvarnzelius
K. Langenskiöld

Iv. G. Bildt
J. P. Jesperson

C. O. Olsen

Gust. Lagerbring
L. W:son Munthe
D. Persson i Tällberg

Ludvig Sidner
K. A. Wallenberg

H. Wrangel

Karl Staaff
J. G. Wikander
G. F. Östberg

Hans Ericson.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Yttranden öfver behofvet åt eu förflyttning eller utvidgning af

flottans station i Stockholm......... ........ 9

II. Stationsfrågan inför 1907 års Riksdag.............. 11

III. Af Försvarskommitte''n hos Kungl. Maj:t hegärda utredningar an gående

vissa för stationens förläggning ifrågasatta platser ... 14

IV. Olika förslag till flottstationsanläggningar............ 16

A. Lindarängen-Kaknäs...................... 16

B. Torsbyfjärd.......................... 16

C. Bogesund........................... 17

D. Ängnö-Gåsö.......................... 18

Y. Yttranden öfver de olika förslagen ur försvarssynpunkt af chefen

för marinstaben och kustförsvarskommissionen........ 19

VI. Yttranden öfver de olika förslagen ur teknisk synpunkt af sakkunnige
............................ 20

A. Lindarängen-Kaknäs...................... 20

a. 1900 års flottstationskommittés förslag........... 20

b. 1902 års sakkunniges förslag................ 22

c. 1905 års sakkunniges förslag . . . . i........... 23

d. 1906 års sakkunniges förslag................ 23

e. 1908 års sakkunniges förslag................ 31

B. Torsbyfjärd......................... 32

C. Bogesund.......................... 33

D. Ängnö-Gåsö......................... 33

E. Sakkunniges bedömande af de olika förslagens lämplighet ... 33

VII. Förs var skom mittens särskilda utredning beträffande flottstations förslagen

vid Lindarängen-Kaknäs och vid Torsbyfjärd ... 35

A. Varf............................ 36

B. Station........................... 37

Sid.

C. Gemensamma anläggningar m. m................ 39

D. Bostäder........................... 39

a. Officerare och vederlikar................. 40

b. Underofficerare och vederlikar (månadslönare) ....... 41

c. Manskap och daglönare.................. 42

E. Markförvärf........................ 45

F. Kostnadsberäkningar..................... 47

Vill. Försvarskommittens yttrande och förslag............ 49

Särskilda yttranden:

af herr Bildt........... 56

d herrar Kvarnzelius och D. Persson i Tällberg........ 58

» herr Staaff ........................ 60

BILAGOR.

Sid.

Bilaga N:r 1*. Chefens för generalstaben och chefens för marinstaben gemensamma
underdåniga hemliga yttrande angående förläggning af
flottans hufvudstridskrafter till Stockholms skärgård, afgifvet

den 7 augusti 1908 .................... 63

» N:r 2*. Kompletterad framställning af 1906 års sakkunniges förslag
rörande tillämnad ny station för flottan vid Lilla Yärtan och
Lindarängen-Kaknäs, verkställd med ledning af förefintliga
utredningar i ärendet af därtill tillkallade sakkunnige 1908 . 64

» N:r 3*. Chefens för marinstaben underdåniga hemliga utredning om
lämpligheten ur taktisk synpunkt af flottstationens förläggning
till vissa platser i Stockholms skärgård, afgifven den 11 april 1908 65
» N:r 4*. Sakkunniges för verkställande af utredning rörande åtgärder
för stärkande af rikets fasta försvar åt sjösidan m. m. underdåniga
hemliga utredning den 5 september 1908 om Indika försvarsanordningar
mot sjösidan och landsidan, som skulle blifva
nödvändiga för hvar och en af vissa till flottstation föreslagna
platser äfvensom angående den ungefärliga kostnaden för de

erforderliga försvarsanordningarna.............

» N:r 5. Sakkunnigas underdåniga utredning den 1 oktober 1908, om
lämpligheten ur teknisk synpunkt af flottstationens förläggning
till vissa föreslagna platser, äfvensom angående den ungefärliga
kostnaden för flottstationens förläggning till dessa platser . .

» N:r 6. Afskrift af en utaf f. d. generallöjtnanten, friherre Carl Ericson
år 1907 under titeln »Om skydd för Stockholm i krigstid»

utgifven broschyr..................... 87

» N:r 7. Afskrift af tvenne utaf öfversten J. Bratt författade artiklar
uti Svenska Dagbladet den 4 och 8 oktober 1906 beträffande
»Flottans Stockholmsstation och Stockholms fasta försvar» . . 115

:) Bifogas endast hufvudexemplaret.

Bilaga N:r 8. Afskrift af tvenne utaf öfversten S. Wennerberg författade
artiklar uti Svenska Dagbladet den 11 och 12 oktober 1907
benämnda »Några synpunkter att beakta vid bestämmande af

ny flottstation för Stockholm»..............129

» N:r 9. Karta öfver varfsanläggning vid Lindarängen-Kaknäs enligt

F ö r s v a r s k om m i 11 é n s särskilda utredning .........136

» N:r 10. Karta öfver varfsanläggning vid Torsbyfjärd enligt För svarskommitténs

särskilda utredning...........1B7

» N:r 11. Kostnadsberäkning öfver förslag till ny flottstation vid Lin darängen-Kaknäs

utförd till den omfattning, som uti Försvarskommitténs
särskilda utredning är angifven för en första

anläggning.......................138

» X:r 12. Kostnadsberäkning öfver förslag till ny flottstation vid Tors byfjärd,

utförd till den omfattning, som uti Försvarskommitténs
särskilda utredning är angifven för en första anläggning 145

» N:r 13. Jämförande tablå beträffande olika byggnadstyper.....152

» N:r 14. Utredning angående underhållskostnaden för stationens byggnader
..........................154

» N:r 15. Jämförande tablå angående kostnaderna för en flottstation förlagd
till Lindarängen-Kaknäs och till Torsbyfjärd.....156

» N:r 16. Skematiska planer för fördelning af kostnaderna för nya flott stationer

vid Lindarängen-Kaknäs och vid Torsbyfjärd, afseende
stationernas utförande till den omfattning, som uti
Försvarskommitténs särskilda utredning är angifven för en
första anläggning.....................158

I. Yttranden öfver behofvet af en förflyttning eller utvidgning af
flottans station i Stockholm.

År 1898 framlade chefen för marinstaben1 i skrifvelse till chefen
för sjöförsvarsdepartementet de viktiga strategiska skäl, hvilka talade
för att en betydande del af våra stridskrafter till sjöss och däribland
kustflottan borde, i den mån sådant vore möjligt, i fredstid vara förlagd
till Stockholm.

I chefernas för generalstaben och marinstaben i samband med
1906 års försvarsplan den 18 oktober 1906 afgifna »Öfversikt af de
anordningar, som med afseende på förslaget till samfälld plan för rikets
försvar höra vidtagas till stärkande under fredens dagar af armén och
flottan» har framhållits, att det i hög grad är önskvärdt, för ökande af
effektiviteten af flottans verksamhet under krig, att flottans station i Stockholm
förflyttas eller utvidgas.

I underdånig skrifvelse den 12 december 1907 anhöll Försvarskommittén
hos Kungl. Maj:t om utredning, dels angående huruvida en förläggning
af flottans hufvudstridskrafter till Stockholms skärgård vore af sjöstrategiska
skäl påkallad, dels angående det inflytande på rikets försvar i
dess helhet, som en dylik förläggning skulle utöfva. Såsom svar härå
har till Försvarskommittén blifvit öfverlämnadt ett gemensamt hemligt
underdånigt yttrande angående förläggning af flottans hufvudstridskrafter
till Stockholms skärgård, afgifvet den 7 augusti 1908 af chefen för generalstaben
och chefen för marinstaben, hvilket såsom Bil. N:r 1 bifogas detta
betänkande.

1 Chefen för marinstaben, som före år 1908 benämndes chef för flottans stab, benämnes
i detta betänkande med sin nuvarande titel.

2—092467.

Slutligen har till Försvarskommittén blifvit öfverlämnad »Kompletterad
framställning af 1906 års sakkunniges förslag rörande tillämnad ny
station för flottan vid Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs», verkställd
med ledning af förefintliga utredningar i ärendet af därtill tillkallade sakkunnige
år 1908. Då denna framställning, hvilken såsom Bil. N:r 2 bifogas
detta betänkande, innehåller, bland annat, eu fullständig redogörelse
för stationsfrågans utveckling allt ifrån chefens för marinstaben ofvannämnda
skrifvelse år 1898 till och med 1907 års Riksdags behandling af
ärendet, har Försvarskommittén, som här nedan kommer att omnämna
stationsfrågans behandling vid sistnämnda Riksdag äfvensom att angifva
konturerna af de olika förslag, hvilka förelegat för en flottstati onsanläggning
vid Lindarängen—Kaknäs, ansett det icke vara erforderligt att uti
detta betänkande i öfrigt lämna någon motsvarande redogörelse.

II. Stationsfrågan inför 1907 års Riksdag.

Sedan under flera års tid utredningar pågått angående lämpligt område
i hufvudstadens närhet innanför Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
befästningar för anläggning af en ny örlogsstation, aflat Kungl. Maj:t till
1907 års Riksdag proposition (N:r 55) angående förflyttning af flottans
station i Stockholm till Elfvik å Lidingön, hvarjämte herr Knut Bohnstedt
uti en inom Första kammaren väckt motion föreslog, att Riksdagen, med
af slag å Kungl. Maj:ts proposition angående förflyttning af flottans station
till Elfvik, måtte dels medgifva, att till plats för en ny flottstation
Ange upplåtas det område af Djurgården vid Lilla Värtan och LindarängenKaknäs,
som af 1900 och 1906 års kommitterade angifvits, dels besluta,
att för år 1908 anvisa ett belopp af 3,000,000 kr. för påbörjandet af eu
ny flottstation vid Lindarängen-Kaknäs på grundvalen af utsedda sakkunniges
till chefen för sjöförsvarsdepartementet den 21 april 1906 afgifna
förslag, med rätt för Kungl. Maj:t att låta af detta belopp redan år 1907
utanordna hvad som kräfdes för inlösen af mark och byggnader, för detaljundersökningar
och arbetets organisation.

Statsutskottet framhöll uti sitt yttrande angående detta ärende ett
flertal synpunkter, hvilka i hufvudsak innehöllo,

att åsikten, att hufvudstyrkan af vår flotta borde vara förlagd till
Stockholm eller dess närmaste omgifningar, numera vore allmänt omfattad,
att flottans station i Stockholm icke uppfyllde de anspråk, hvarken
i fredstid eller vid mobilisering, som måste ställas på densamma, och att
den saknade möjligheter till erforderlig utveckling,

att, hvad angår kostnaderna för anläggning af station å de båda
ifrågasatta platserna, de som belöpte sig å Elfviksförslaget betydligt öfverstege
kostnaderna för Kaknäsförslaget, därest ifråga om det sistnämnda afseende
ej fästes vid markens värde, men att, äfven om värdet af marken
vid Kaknäs medräknades, Kaknäs icke behöfde i ekonomiskt afseende stå
efter Elfviksförslaget,

att ett förläggande till Kaknäsområdet af flottans station i Stockholm
borde medföra lifligare byggnadsverksamhet och antagligen ökade tomtpris

i angränsande områden, hvarjämte detta förslags genomförande borde befordra
en hastig och gynnsam realisation af i närheten belägna delar af
norra Djurgården,

att såväl Kaknäs som Elfvik förutsatte, för att blifva en fullt ändamålsenlig
förläggningsort för vår flottas hufvudstyrka, att en ny utfartsled
med befästade utlopp upptoges mellan Baggensfjärden och farleden
innanför Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästningslinje,

att kostnaderna för Stockholms ytterligare befästande åt sjösidan
icke syntes böra anföras såsom skäl emot förläggande af flottans hufvudstation
till Kaknäs,

att — med hänsyn till den från flera håll uttalade åsikten, att platsen
för den nya flottstationen icke borde bestämmas, innan utredning förebragts''
om möjligheten att helst utan samband med hufvudstadens befästande
skydda flottstationen medelst fästningsanläggningar åt landsidan
— Stockholms befästande åt landsidan visserligen vore från många synpunkter
önskvärd, men ingalunda nödvändiggjordes af den tilltänkta förflyttningen
af flottans Stockholmsstation,

att flottan under alla förhållanden äfven utan några nya befästningar
läge säkrare för beskjutning i Stockholm, såväl vid Skeppsholmen som vid
Kaknäs, än i Karlskrona, och att en öfverrumpling från landsidan vore vid
Karlskrona lättare verkställd än vid Stockholm, samt

att vid flottans båda stationer sedan ett tiotal år tillbaka nästan all
utveckling afstannat, i afvaktan på att Stockholmsstationen skulle förläggas
till annan plats och flottans hufvudstyrka skulle öfverflyttas från Karlskrona
till Stockholm, hvarigenom särskildt vid stationen i Stockholm
varfvets etablissement blifvit alldeles otillräckligt, hvarjämte bostadsförhållandena
vore så bedröfliga, att det enligt alla sakkunniges samstämmiga
utsagor kräfdes snar hjälp, om ej det nuvarande tillståndet i detta hänseende
skulle förorsaka obotlig skada; därjämte framstod anordnandet af
en järnvägsförbindelse till stationen såsom en oafvislig nödvändighet.

Utskottet, som ansåg att Kaknäs vore såsom plats för den nya flottstationen
att föredraga framför Elfvik, tillstyrkte för den skull det föreliggande
förslaget om förflyttning af flottans nuvarande station till Kaknäsområdet
å norra Djurgården.

Beträffande möjligheten att förvärfva den för etablissementet behöfliga
marken ansåg utskottet det kunna förutsättas, att Kungl. Maj:t,
under hvars enskilda disposition Djurgården lydde, med hänsyn till det
för landets försvarsväsen utomordentligt viktiga ändamålet, icke skulle
komma att göra någon svårighet att upplåta erforderlig mark.

Då emellertid närmare utredning rörande sättet för flottstationens
anordnande vid Kaknäs och kostnaderna därför ansågs böra åstadkommas,
innan anslag för ändamålet beviljades, fann utskottet, att medel borde
för berörda utredning anvisas Utskottet

hemställde därför, med anledning af Kungl. Maj:ts proposition
och herr Bohnstedts motion, att propositionen icke måtte af Riksdagen
bifallas samt att Riksdagen måtte besluta, att till ny flottstation
måtte, under förutsättning af Kungl. Majrts medgifvande, upplåtas ett
område af norra Djurgården vid Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs
och att på extra stat måtte anvisas ett visst belopp till bestridande af
kostnaderna för verkställande af detaljerade undersökningar, så att till
1908 års Riksdag måtte kunna framläggas fullständig plan för flottstationens
anläggande på ofvannämnda plats.

Emot detta utskottets yttrande anfördes motiverande reservationer
dels af friherre N. A. H. Palmstierna dels af herrar P. Pehrson, J. A.
Sjö, K. Starbäck, C. G. Johansson, N. Svensson, C. J. Ödman och G.
Lindgren.

Friherre Palmstierna uttalade uti sin reservation den åsikten, att den
blifvande platsen för flottans hufvudstation icke borde bestämmas, innan
frågan om möjligheten af platsens befästande åt såväl land- som sjösidan
blifvit fullt klargjord, äfvensom att en fullständig plan angående den
fördelning af flottans fartyg mellan olika platser, som med hänsyn till ett
ändamålsenligt ordnande af försvaret borde äga rum, borde utarbetas.
Innan dessa frågor blifvit fullt utredda och Riksdagen sålunda kommit i
tillfälle att öfverskåda de slutliga kostnaderna för flottstationen med allt
hvad med densamma ägde samband, nämligen för platsen, varfvet och öfriga
anläggningar, det nya utloppet, befästningar till lands och sjöss samt
de nödiga fästningstruppernas uppsättning och underhåll, samt alltså kunde
afgöra, om dessa kostnader kunde betäckas genom försäljning af flottans
nuvarande station eller annan kronans mark eller genom skattemedel,
eller ock om medel därför måste upplånas, kunde frågan om plats för en
ny flottstation icke bedömas.

De öfriga nyss nämnda reservanterna reserverade sig emot en del
af utskottets motivering samt uttalade, att då erforderlig utredning saknades
rörande det af herr Bohnstedt väckta förslaget om en flottstations förläggande
vid Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs, utskottet bort hemställa,
att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

På grund af kamrarnas olika beslut förföll emellertid frågan vid
denna Riksdag.

III. Af Försvarskommittén hos Kungl. Maj:t begärda utredningar angående vissa
för stationens förläggning ifrågasatta platser.

Då, såsom ofvan blifvit framhållet, frågan om förflyttning af flottans
station i Stockholm till annan plats än den nuvarande under flera år stått
på dagordningen och enär dess lösning på ett tillfredsställande sätt
dessutom är af synnerlig vikt för landets försvar, är det naturligt, att
den inom vida kretsar följts med stort intresse, hvilket äfven gifvit sig
uttryck uti olika förslag till stationsanläggningar, framställda i broschyrer
eller tidningsuppsatser, hvilka förslag i några fall väckt uppmärksamhet
äfven inom Riksdagen. Vid detta förhållande och då det synts Försvarskommittén
vara af betydelse för ett allsidigt bedömande af den föreliggande
frågan, att jämväl sålunda framställda förslag, hvilka blifvit till
synes väl motiverade, underkastades en noggrann och jämförande granskning
i samband med de förslag, som blifvit af officiella myndigheter framställda,
gjorde Försvarskommittén i underdånig skrifvelse den 12 december
1907 hos Kungl. Maj:t framställning om erhållande af utredning

dels beträffande hvar och en af de utaf generallöjtnanten, friherre
(-. W. Ericson samt öfverstarna J. Bratt och S. Wennerberg till flottstation
föreslagna platserna inom Stockholms skärgård, om lämpligheten
af flottans förläggning till sålunda föreslagen plats;

dels om hvilka försvarsanordningar mot sjösidan och landsidan, som
skulle blifva nödvändiga för hvar och en af dessa tre till flottstation föreslagna
platser, äfvensom för det fall att flottstationen förlädes till Ivaknäs;

dels ock angående den ungefärliga kostnad, som i hvart och ett af
omnämnda fyra alternativa fall skulle uppstå för anläggning af flottstation
med däraf betingade försvarsanordningar.

De sålunda begärda utredningarna beträffande de ofvannämnda till
flottstation föreslagna platserna i Stockholms skärgård äfvensom Kaknäs
hafva därefter blifvit verkställda och till Försvarskommittén öfverlämnade
nämligen

i skrifvelse den 8 maj 1908 chefens för marinstaben underdåniga
hemliga utredning den 11 april 1908 om lämpligheten ur taktisk synpunkt
af flottstationens förläggning till vissa platser i Stockholms skärgård, hvilken
såsom Bil. N:r 3 bifogas detta betänkande;

i skrifvelse den 11 september 1908 sakkunniges för verkställande af
utredning rörande åtgärder för stärkande af rikets fasta försvar åt sjösidan
m. in.1 underdåniga hemliga utredning den 5 september 1908, dels
om hvilka försvarsanordningar mot sjösidan och landsidan, som skulle
blifva nödvändiga för hvar och en af sålunda till flottstation föreslagna
platser, äfvensom för det fall att flottstationen förlädes till Kaknäs, dels
ock angående den ungefärliga kostnad, som i hvart och ett af de berörda
fyra alternativa fallen skulle uppkomma för erforderliga försvarsanordningar,
hvilken såsom Bil. N:r 4 bifogas detta betänkande; samt

i skrifvelse den 9 oktober 1908 sakkunniges underdåniga utredning
den 1 oktober 1908, dels om lämpligheten ur teknisk synpunkt
af flottans förläggning till sålunda föreslagna platser, dels ock''om den
ungefärliga kostnad, som skulle uppkomma i hvart och ett af de fall, att
flottstationen anlades vid någondera af ofvannämnda tre platser eller vid
Kaknäs, hvilken såsom Bil. N:r 5 bifogas detta betänkande.

1 Kallas i det följande: kustförsvarskommissionen.

IV. Olika förslag till flottstationsanläggningar.

A. Lindarängen-Kaknäs.

Uti ofvan angifna »Kompletterade framställning af 1906 års sakkunniges
förslag rörande tillämnad ny station för flottan vid Lilla Värtan
och Lindarängen-Kaknäs», förefinnes fullständig beskrifning öfver detta af
1900 års flottstationskommitté uppgjorda och därefter vid flera tillfällen
granskade och reviderade förslag till anläggning af flottstation å en del af
det Kungl. Djurgården tillhörande området vid Lindarängen och Kaknäs.

Vid valet af plats hade flottstationskormnitterade fäst särskildt afseende
vid, bland annat, att belägenheten borde erbjuda största möjliga
skydd mot fientliga angrepp. Kommittén, som hade uteslutande teknisk
karaktär, gjorde i öfrigt intet uttalande angående stationens försvar.

B. Torsbyfjärd.

Förslag till flottstationsanläggning vid denna fjärd har blifvit framställdt
uti en af f. d. generallöjtnanten, friherre Carl Ericson år 1907 under
titeln »Om skydd för Stockholm i krigstid» utgifven broschyr, af hvilken
afskrift såsom Bil. N:r 6 bifogas detta betänkande. Valet af plats för
etablissementet har förestafvats af önskan att undvika ett befästande af
Stockholm, hvarigenom Stockholm, därest staden icke heller försvarades,
enligt de bestämmelser, som vore fastställda att gälla vid krig civiliserade
nationer emellan, icke finge bombarderas.1 Därför borde stationen i militäriskt
afseende fullständigt frigöras från hufvudstaden och för detta ändamål
förläggas så långt ut som möjligt, dock så att den erhåller skydd af
nuvarande befästningar uti den inre skärgården och af sådana befästningar,

1 Chefen för marinstaben har uti sin hemliga utredning, Bil. N:r 3 till detta betänkande,
framhållit skälen för att Stockholm redan under nu rådande förhållanden måste
anses vara hemfallen under den kategori, som må bombarderas.

som böra komma till utförande i den yttre, att den i öfvervägande del
kan skyddas af flottan själf och att behofvet af befästningar åt landsidan
blifver så litet som möjligt.

Möjligheten af att en till Torsbyfjärd förlagd station skulle kunna
blifva beskjuten från fientliga fartyg anser generallöjtnant Ericson alldeles
utesluten, emedan de yttre befästningar, hvilkas uppförande i alla händelser
vore nödvändigt för vinnande af operationsfrihet för flottans fartyg,
skulle fullständigt skydda områdena kring Torsbyfjärden.

Mot anfall öfver land skulle stationen skyddas dels af nyssnämnda
yttre befästningar, som borde kunna förhindra landstigning å Värmdö
och Ingarö, dels genom en befästad 3 km. lång landfront, som skulle
sträcka sig från Kilsviken vid norra ändan af Baggensfjärden längs Sågsjön
till Kummelnäs. Från norra ändan af denna befästningslinje skulle
dessutom hela östra stranden af Lidingön samt Bogesundslandet kunna
fullständigt behärskas, hvadan dessa båda områden icke af en fiende kunde
tagas i besittning.

<z) o o

Generallöjtnant Ericson förutsätter, att näset vid Alstäket genomskäres
och att de nuvarande farlederna dels genom Brevikssund ut till
Elgö- och Kanholmsfjärdarna dels genom Ivolström till Baggensfjärden
böra fördjupas och vidgas, så att äfven flottans stora fartyg kunna där
framgå.

C. Bogesund.

Förslag till flottstationsanläggning i närheten af Bogesund har af
öfversten J. Bratt blifvit framställe!! i tvenne artiklar i Svenska Dagbladet
den 4 och 8 oktober 1906, af Indika afskrift såsom Bil. N:r 7 bifogas detta
betänkande. Öfverste Bratt har ansett, att platsen för flottstationen bör
väljas så, att hufvudstaden icke indrages inom det för flottstationen oundgängliga
fortifikatoriska skyddet, samt att de erforderliga landbefästningarna
tillsammans med sjöfästningarna bilda ett och samma försvarsområde.

För att trygga flottans operationsbas och operationsfrihet och på
samma gång försvara inloppen till hufvudstaden erfordrades åt sjösidan
befästningar dels å norra och västra Värmdöstränderna, dels framskjutna
i Furusunds-, Kanholms- och Ingarölederna.

Mot landsidan erforderligt skydd borde kunna beredas dels genom
uppförandet af ett starkt fort i närheten af Ryds kyrka i förening med
fortifikatoriska anordningar för täckande af luckan mellan detta fort och
Vaxholmsställningen, dels genom befästningar sträckande sig mellan Baggcnsfjärdens
norra ända och stora farleden förbi Höggarn och anslutande

3—092467

sig till ett å höjden vid Kummelnäs anlagdt batteri, hvilket kunde behärska
hela norra stranden af Askrikefjärden och norra Lidingön.

Öfverste Bratt förutsätter, att farleder upptagas mellan dels Höggarnsfjärden
och Baggen sfjärden dels Stora Värtan och Resaröström.

D. Ängnö-Gåsö.

Uti tvenne artiklar uti Svenska Dagbladet den 11 och 12 oktober
1907, af hvilka afskrift såsom Bil. N:r 8 bifogas detta betänkande, äfvensom
uti en till chefen för marinstaben ställd skrifvelse i januari 1908,
hvilken tinnes intagen uti chefens för marinstaben underdåniga hemliga
utredning, Bil. N:r 3 till detta betänkande, har numera framlidne öfversten
S. Wennerberg framhållit, att fiottstationen borde förläggas till den sydost
om Saltsjöbaden belägna ögruppen. Stationens läge har i första hand
motiverats därmed, att det måste vara sådant, att icke hufvudstad och
flottstation falla samtidigt, att behofvet af befästningar inskränkes till
minsta möjliga och att en vid stationen mobiliserad eskader kan med säkerhet
utlöpa.

En å den angifna platsen förlagd station skulle skyddas mot anfall
från sjösidan genom ett litet men starkt fort på Klacknäset å Ingarö, å
Ramö eller annorstädes i närheten, hvilket fort borde vara så kraftigt,
att någon forcering förbi detsamma icke kunde ifrågakomma. Detta fort
skulle dessutom hindra fientliga slagskepp att uppehålla sig å Nämndöoch
Jungfrufjärdarna äfvensom hindra landstigning och batterianläggning
vid Dalarö och på Nämndö. Landbefästningar vore icke behöfliga för att
skydda den på öar belägna stationen, dels på grund af strändernas beskaffenhet,
dels emedan flottan, om den väl lyckats löpa ut från sin station,
utan tvifvel skulle kunna hindra hvarje landstigning af större omfattning
i Stockholms skärgård, i synnerhet som flottan, enligt öfverste
Wennerbergs åsikt, icke ifråga om den föreslagna platsen löpte samma
risk att blifva innestängd, som om stationen vore belägen innanför Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning.

Hvad frågan om nya farleder beträffade, behöfde den icke sammankopplas
med frågan om stationens förflyttning.

V. Yttranden öfver de olika förslagen ur försvarssynpunkt af chefen för marinstaben
och kustförsvarskommissionen.

Uti chefens för marinstaben förenämnda underdåniga hemliga utredningom
lämpligheten ur taktisk synpunkt af flottstationens förläggning till Lindarängen-Kaknäs,
Torsbyfjärd, Bogesund eller Ängnö-Gåsö äfvensom uti kustförsvarskommissionens
likaledes förut omnämnda underdåniga hemliga utredning,
om hvilka försvarsanordningar mot sjösidan och landsidan, som skulle
blifva nödvändiga för hvar och eu af nyss nämnda till flottstation föreslagna
platser äfvensom angående den ungefärliga kostnaden för de erforderliga
försvarsanordningarna, har i hufvudsak framhållits följande.

VI. Yttranden öfver de olika förslagen ur teknisk synpunkt af sakkunnige.

A. Lindarängen-Kaknäs.

För flottstationsanläggning vid Kaknäs äro uppgjorda 5 olika förslag,
hvilka utförligt firmas omnämnda uti »Kompletterad framställning af 1906
års sakkunniges förslag rörande tillämnad ny station för flottan vid Lilla
Värtan och Lindarängen-Kaknäs», såsom Bil. N:o 2 bifogad detta betänkande.
Redogörelse för de olika förslagens hufvuddrag lämnas här nedan.

a. 1900 års flottstationskommittés förslag.

1900 års flottstationskommitté hade i fråga om det tillämnade nya etablissementets
omfattning att utgå ifrån följande grunder och förutsättningar.

Etablissementet borde inrättas för förläggning af följande stridsfartyg:

12 st. 1 kl. pansarbåtar,

1 » 2 kl. pansarbåt,

7 » 3 kl. pansarbåtar,

6 » torpedkryssare,

6 » 1 kl. kanonbåtar,

27 » 1 kl. torpedbåtar, samt

10 » 2 kl. torpedbåtar.

Härjämte borde— förutom logements-, transport- och småfartyg — lotsverkets
och sjökarteverkets fartyg kunna i mån af behof förläggas och utrustas
vid etablissementet.

Förutom erforderliga byggnader för stationen borde vid etablissementet
anordnas dockor, verkstäder, förrådshus samt alla öfriga inrättningar
och byggnader, som för en tidsenlig och särskildt ur mobiliseringssynpunkt
väl ordnad varfsdrift, beräknad för förut omnämnda fartyg, ansåges
erforderliga, äfvensom förvaringsskjul för upplag af 40,000 ton stenkol.

Utrymmet för etablissementet och belägenheten af anordningarna
därstädes borde beräknas så, att möjlighet förefunnes för utveckling,

i händelse antalet dit förlagda fartyg skulle befinnas böra i framtiden
ökas.

Kommittén enade sig, efter omfattande undersökningar beträffande
lämpligheten af olika platser innanför Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
befästningar, därom att såsom plats för den nya stationen borde
Kaknäs förordas.

Beträffande områdets utsträckning ansåg kommittén, att detsamma
borde för att bereda tillräckligt utrymme omfatta all den vid lilla Värtan
belägna mark, som begränsades af Djurgårdsbrunnskanalen, Djurgårdsbrunnsviken
till en punkt väster om Lido och därifrån af en linje, dragen
öster om kavallerietablissementet till vägen mot Borgen å Ladugårdsgärdet,
vidare af nämnda väg till närheten af Borgen, hvarifrån gränslinjen
ginge öfver Lindarängen mot Tegeludden till Lilla Värtan. Hela området
omfattade 195 hektar, hvaraf varfvet upptog omkring 55 hektar och
stationen återstoden.

Beträffande bostäder ansåg kommittén, att sådana borde genom det
allmännas försorg tillhandahållas vid stationen åt alla å militärdepå eller
varf tjänstgörande officerare och vederlikar, vidare åt alla stationens underofficerare
och gift gemenskap af stammen jämte deras vederlikar, åt
varfvets månadslönare samt åt den ständiga daglönarepersonalen. En på
denna grund upprättad beräkning af erforderliga bostadslägenheter visade,
att sådana borde finnas för 90 officerare och civilmilitärer, 420 gifta och
126 ogifta underofficerare och vederlikar, 400 underofficerskorpraler och
l:a kl. sjömän samt 936 daglönare.

Kasernutrymme beräknades för 2,400 man.

Enligt genom kommitténs försorg uppgjorda beräkningar uppginge
kostnaderna för ett på ofvannämnda grunder uppgjordt förslag till marinetablisseinent
till följande belopp:

Marinetablissement . . . Marklösen m. m.....	. . . . kr. 28,002,900: — . . . . » 570,000: —
	kr. 28,572,900: —

Härtill komme kostnaderna för bostadsbyggnaderna
å militärdepån, hvilka efter planens
fullständiga genomförande beräknats
uppgå till . . .........kr. 12,113,000: —

Eller tillsammans kr. 40,685,900: —

Kommittén föreslog jämväl hyresersättning för bostadslägenheterna,
uppgående till 3,65 procent af byggnadskostnaden.

b. 1902 års sakkunniges förslag.

1902 års sakkunnige hade att verkställa utredning rörande den minskning
af det föreslagna etablissementet och kostnaden därför, som skulle
uppstå under förutsättning, att det till en början inrättades för förläggning
af följande fartyg:

5 st. 1 kl. pansarbåtar,

2 » torpedkryssare,

1 » jagare,

12 » 1 kl. torpedbåtar,

12 » 2 kl. torpedbåtar,

2 » undervattensbåtar,

1 » ballongfartyg, samt

Stockholmseskaderns fartyg (2 och 3 kl. pansarbåtar), lotsverkets och
sjökarteverkets fartyg äfvensom därstädes då förlagda chefsfartyg, kanonbåtar
samt smärre segel- och ångfartyg.

Möjlighet att utvidga etablissementet till den omfattning, som af
1900 års kommitté föreslagits, skulle bibehållas.

Minskningen innebar i hufvudsak: minskade terrasseringar, afkortade
kajer, utlämning af stora koldepån, minskning af dockornas antal från tre
till en, inskränkt inventarieutrymme, modifierade verkstäder, kasernutrymme
för endast 1,500 man, samt bostäders anordnande för endast 20 officerare
och vederlikar, 91 underofficerare och vederlikar samt 600 gemenskap och
daglönare.

Sedan några smärre poster blifvit tillagda, beräknade de sakkunniga
kostnaderna för den sålunda reducerade anläggningen uppgå till följande
belopp:

Marinetablissement..........kr. 18,556,125: —

Marklösen m. m............» 570,000: —

kr. 19,126,125: —

Härtill komme för boställsbyggnaderna. . » 3,929,000: —

Eller tillsammans kr. 23,055,125: —

Sakkunnige ansågo, att största delen af kostnaderna för bostäderna
skulle komma att nöjaktigt förränta sig dels genom upphörande af en del
af förut utgående inkvarteringsbidrag och dels genom inflytande hyror.

c. 1905 års sakkunniges förslag.

1905 års sakkunnige hade att utreda, huruvida det kunde vara fördelaktigare
att, enligt ett af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjordt förslag,
förlägga varfvet mera norr hän än 1900 års kommitté föreslagit. Resultatet
af denna utredning gaf vid handen, att en sådan förläggning skulle
medföra betydande fördelar för varfvet, hvars bassänger kunde göras afsevärdt
större än motsvarande bassänger enligt 1900 års förslag och hvars
kajer vore tillsammans omkring 425 meter längre än sammanlagda längden
af varfskajerna i 1900 års förslag; dessutom medförde ett varf, anordnadt
enligt den af de sakkunnige gjorda utredningen, så mycket större
utvecklingsmöjligheter, att dessa syntes väl uppväga, hvad varfvet kostade
mera än 1900 års förslag.

Under förutsättning att etablissementet i öfrigt gafs samma omfattning,
som det af 1900 års kommitté framställda förslaget, skulle kostnaderna
uppgå till följande belopp:

Marinetablissement..........	kr.	28,507,100: —
Markförvärf, omkring . ........	»	700,000: —
	kr.	29,207,100: —
Härtill konune för bostadsbyggnaderna . .	»	12,113,000: —
Eller tillsammans	kr.	41,320,100: —

d. 1906 års sakkunniges förslag.

1906 års sakkunnige hade erhållit uti uppdrag att modifiera 1905
års sakkunniges förslag, så att marinetablissementet erhölle ungefär den
af 1902 års sakkunnige beräknade storleken, äfvensom att utreda kostnaden
för en dylik anläggning, hvarvid vissa kostnadsökningar, beräknade
efter af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade grunder, borde iakttagas.

Uti »Kompletterad framställning af 1906 års sakkunniges förslag
rörande tillämnad ny station för flottan vid Lilla Värtan och LindarängenKaknäs»
lämnas följande beskrifning öfver 1906 års sakkunniges förslag
till ny flottstation vid Lindarängen-Kaknäs; och tillhöra de uti beskrifningen
angifna bilagorna nyssnämnda »Kompletterade framställning.»

»Med hänsyn till området för etablissementet hafva såväl väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen som 1905 års sakkunnige förordat, att hela strandområdet
från Värtahamnen till Djurgårdskanalen reserveras för den nya

flottstationens räkning. Området i dess helhet hafva de sistnämnda ansett
vara för anläggning af en ny flottstation det lämpligaste, som ur olika synpunkter
betraktadt stode att erhålla innanför Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
befästningar. Nedläggandet af så betydande summor, som kräfdes
för anläggning af en flottstation, förutsatte emellertid, att tillräckligt stort
utrymme redan från början afsattes ej blott för varfvet och dess framtida
utvecklingsmöjligheter utan jämväl för militärdepån, å hvars område
billiga och bekväma byggnadstomter för särskildt arbets- och underofficerspersonalen
vore af största vikt att erhålla, så att ej inom några årtionden
vare sig ytterligare mark behöfde förvärfvas för mångdubbla värdet eller
ock en ny flyttning af stationen ifrågasättas.

För beskrifning af etablissementet hänvisas till bil. 2 och 3.*)

Af det för etablissementet afsedda området, å bil. 2 begränsadt af
linjen A—B—C—D—H—I—R—S, har den närmast stranden vid Lilla
Värtan och Lindarängen-Kaknäs belägna delen afskiljts för själfva varfsanläggningen,
hvilken är afsedd att inhägnas medelst en omkring 2,400
meter lång varfsmur och lämpligt vattenstängsel, där så finnes behöflig!.
Det utanför varfsmuren belägna området är afsedt att rymma militärdepån
med dess för stationens behof afsedda offentliga byggnader, kaserner, bostadshus
m. m. äfvensom att medgifva möjlighet till ofvan angifven utveckling.

Varfvet är afsedt att terrasseras för ett lämpligt anordnande af erforderliga
byggnader, upplagsplatser, dockor, slipar, stapelbäddar och
kommunikationsanordningar äfvensom för byggande af kajer. Terrasseringen
är afsedd att utföras till sådan utsträckning, att eventuell utvidgning
inom varfsanläggningen till en omfattning motsvarande 1905
års förslag icke kräfver någon ytterligare terrassering. All erforderlig
muddring af den lösa sjöbottnen äfvensom fyllning för grund åt kajer är
äfvenledes afsedd att verkställas, där så kräfves.

Tre dockor äro förlagda till Lindarängen på det område, som nu
upptages af en kulle, benämnd Ladbacken. Dockorna hafva en längd af
124 meter hvardera, mätt i medellinjen af botten till in n orkan t af porttröskeln,
hvarigenom dockornas bottenlängd blifver 130 meter. Portdimensionerna
äro följande: dockan n:r 1 bredd 23,5 meter, vattendjup å tröskeln
8,7 meter; dockorna n:r 2 och 3 bredd 22,5 meter, djup å tröskeln 7,7
meter. Dockornas botten ligger i båda fallen 1,3 meter under porttröskeln;
dockornas bredd i botten är 25 meter å n:r 1 och å de öfriga 24 meter;
bredden i dagen är 27,5 meter å n:r 1 och de öfriga 26,3 meter; alla
dockorna hafva ett gemensamt pumphus.

*) Uti Bil N:r 2 till detta betänkande.

.Utanför dockmynningarna sträcka sig stenkajer för 8 meters vattendjup
och å ömse sidor om mellersta dockmynningen befinna sig tvenne
träbryggor om 70 meters längd hvardera. Norr om dockorna utspringer
en kranpir af sten för 8 meters vattendjup försedd med spirkran för större
tyngder.

Ingenjördepartementets verkstäder äro, såsom naturligt är, förlagda
till området närmast omkring dockorna. De utgöras af en departementsbyggnad
med ritkontor och förrådslokaler, en gjuteribyggnad, en maskinverkstad,
en verkstad för ångpanne-, smides-, samt koppar- och bleckslageriarbeten,
en smedja, en mallbod i 2 våningar, den öfre afsedd för
uppritning i full storlek af fartygsdelar och den nedre afsedd för tillfälligt
upplag af byggnadsmaterialier, en skeppsbyggeriverkstad, en verkstad för
träarbeten, ett virkesskjul och ett hus för drifmaskiner till dockor, elektrisk
belysning och kraftöfverföring.

Stapelbäddar, nämligen en för fartyg af intill 1,500 tons deplacement
och två för mindre fartyg, upphalningsslipar för torpedbåtar in. m. samt
4 skjul för jagare och torpedbåtar äfvensom 2 skjul för ångslupar och
roddbåtar äro likaledes förlagda till Lindarängen. Nyssnämnda 4 skjul
äro afsedda att rymma 28 jagare och torpedbåtar jämte tillhörande inventariekammare.
Utrymmet medgifver emellertid uppförandet af ytterligare
2 skjul invid dessa förstnämnda, och området är afsedt att planeras
till hela sin utsträckning samt förses med fullständig uppsättning af bryggor
och slipar. Härigenom kan ett vida större antal båtar upptagas på land
och ställas under kapell, om detta skulle befinnas erforderligt, innan ytterligare
utvidgning af torpedbåtsskjul företages.

Lindarängsviken är anordnad till bassäng för förläggning af 2 och
3 kl. pansarbåtar och torpedfartyg samt för tillfällig förläggning af andra
såväl större som mindre fartyg, isynnerhet sådana, som för reparation eller
andra arbeten böra vara förlagda nära intill ingenjördepartementets verkstäder.
Vattendjupet i bassängen är afsedt att inom området mellan de
med f utmärkta punkterna upprensas till minst 7 meter och närmast intill
sliparna vid torpedbåtsskjulen mellan de med b utmärkta punkterna till
minst 4 meter samt i kajöppningen mot sjön till 8 meter, allt räknadt
från medelvattenytan, hvilken anta ges ligga 4 meter öfver tröskeln i Stockholms
sluss. Bassängen begränsas af stenkajer; den förenämnda öppningen
i kajen mot sjön är försedd med svängbro af järn för att förmedla trafiken
mellan varfvets område på sidorna af Lindarängsviken och hålles stängd
mot drifis genom en flytande grof bom. Kajen, som utgår från Lindarängens
strand, är försedd med spirkran; den andra, som utgår från Lo 4—082467 -

udden, är lagd öfver ett större grund, hvars delar utanför kajen äro afsedda
att borttagas genom sprängning.

Kolstationen är förlagd till Loudden och omfattar två skjul, hvardera
rymmande 8,000 ton stenkol. Hvarje skjul är genom tvärmurar afdeladt
i tio skilda afdelningar, rymmande hvarje omkring 800 ton stenkol;
två af dessa tvärmurar gå upp öfver takbjälkarna som verkliga brandmurar
och afdela skjulet uti tre från hvarandra fullständigt afskrida rum. För
ytterligare tre kolskjul af liknande dimensioner är grund planerad vid
Kaknäs, hvarigenom plats är beredd för tillfällig uppläggning på lämpligaste
ställe af ytterligare 24,000 ton stenkol. Härigenom kan således
stationens hela kolförråd uppbringas till 40,000 ton. Kajerna utanför kolskjulen
äro åtkomliga för större fartyg.

Allt eftersom behofvet af ökadt antal skjul för förvaring af torpedbåtar
eller stenkol växer, kan detta sålunda fyllas utan annan kostnad än
den som kräfves för själfva byggnadens uppförande.

Stranden från Lindarängsbassängen till Kaknäs, utgörande en längd
af 1,455 meter, är afsedd att uppmuddras och förses med träkaj på
pålar för 7 meters vattendjup utefter mellersta delen af stranden och
för 8 meters djup vid de yttre delarna d. v. s. utanför kolupplagen. Hela
denna kaj är afsedd till förläggnings- och mobiliseringskaj för de större
fartygen äfvensom för lotsverkets m. fl. fartyg och rymmer afsevärdt mera
än hela den nuvarande kustflottans större fartyg. Innanför kajen äro uppförda
dels inventariebyggnader, hvardera rymmande inventarier och utredning
antingen för 2 st. 1 kl. pansarbåtar eller ock för 4 st. torpedkryssare,
kanonbåtar eller 2 kl. och 3 kl. pansarbåtar, dels ett reservinventarieförråd.
Dessa inventariehus medgifva i det närmaste fullt inventarieutrymme
i land för den fartygsförläggning, som legat till grund
för 1902 års betänkande d. v. s. för 5 st. 1 kl. pansarbåtar, 4 torpedkryssare,
1 st. 2 kl. och 7 st. 3 klass pansarbåtar samt 6 st. 1 kl. kanonbåtar
förutom torpedfartyg. Då emellertid stridsfartygen numera förvara
större delen af sina inventarieuppbörder ombord, blir inventarieutrymmet
i land tillräckligt för ett något större antal fartyg. I terrängen innanför
dessa förrådsbyggnader befinner sig en skjutbana af 200 m. längd för
profskjutning af ammunition och pjäser, äfvensom skjutbod, skottvallar
och smärre ammunitionshus.

Vid Kaknäs befinner sig en bassäng, invändigt kantad af 490 m.
kaj af trä för 4 meters vattendjup och afsedd för småfartyg, d. v. s. minförsvarets
båtmateriel, varfvets kol- och transportpråmar in. in. Utsidan af
piren vid denna bassäng äfvensom utsidan af den utfyllning, som begrän -

sar östra sidan af sagda bassäng, äro försedda med stenkajer för resp. 8
och 7 meters vattendjup.

Ifrågavarande bassäng är omgifven af en del byggnader, nämligen:

för artilleridepartementet: en departementsbyggnad gemensam med
mindepartementet, en artilleriverkstad i 2 våningar med smedja, mekanisk
verkstad, tillverkningskammare för skrädderi-, läder- och sjömaningsarbeten
samt snickeriverkstad, ett kanonskjul, SO meter långt och med "plats för
förlängning ytterligare 70 meter, samt ett projektil-, mekanism- och gevärsförråd; för

torpeddepartementet: en departementsbyggnad i 2 våningar med
skollokal och verkstad, ett förrådshus för torpeder samt en skjutbod med
apparater för inskjutning af torpeder;

för ekipagedepartementet: en takelkammare och varfsbod samt ett
sjöinstrument- och sjökarteförråd med observatorium för magnetometer och
tid sobservationer samt tidkula;

för mindepartementet: en departementsbyggnad med skollokaler, gemensam
med artilleridepartementet, en handminförrådsbyggnad med inventariekammare,
eu lysmaskinförrådsbyggnad med reparationsverkstad
samt en byggnad inrymmande kabelkällare.

Beträffande samtliga husbyggnader å varfvet, särskildt verkstadshusen,
bör framhållas, dels att den föreslagna formen och inredningen af desamma
väl må tänkas kunna komma att vid utförandet undergå förändringar, beroende
på förhållanden, som då göra sig gällande, dels ock att förändringar
inom vissa gränser kunna vidtagas utan att vålla ökad kostnad.

A bil. 3*) är med streckad linje antydd en fortsättning af kajlinjen
söderut, hvilken kaj i en framtid kan behöfva tagas i anspråk för en
ytterligare utvidgning af varfsområdet eller för utom varfvets område
belägna kajer och i hvars inre vikar utfyIlningar af öfverflödig schaktningsmassa
eller sprängsten alltid enligt sålunda antydd plan kan äga rum.

Vid hufvu din gången till varfvet befinner sig kanslihuset i 2 våningar.
Huset är försedt med stor portal innefattande varfsgrindarna
samt inrymmer ämbetslokaler för stationsbefälhäfvare, varfschef och förvaltningsdirektion,
räkenskapskontor, kassa, telefonstation, arkiv, polisvakt,
ekipagekontor, lokaler för besiktningsmän samt 4 bostadslägenheter å 1
rum och kök för vaktbetjänte. Flyglarna innehålla 26 arrester samt spruthus
och stallbyggnad.

Tätt innanför varfsmuren och nära kanslihuset befinna sig dels en
beklädnadsverkstad i 2 våningar med kontor för beklädnadsförvaltaren

*) Uti bil. N:r 2 till detta betänkande.

dels ett beklädnadsförråd i 2 våningar, rymmande beklädnad för 5,000
man, dels en materialförrådsbyggnad och dels en skjutbod med 250 meter
lång skjutbana för exercisskolan.

Väg- och spåranordningar inom varfsområdet framgå af bil. 3.*)

Järnvägen inkommer på varfvet i dess nordvästra hörn; kurvorna
inom varfsområdet äro beräknade med minst 180 meters radie för alla
spår, å hvilka järnvägsvagnar skola framföras, och största lutningen öfverstiger
icke 1 : 100. De uteslutande för lokaltrafik mellan förråd och
verkstäder använda spåren, hvarpå smärre lastvagnar framföras, hafva en
minsta radie af 50 meter. Genom framdragande af spår längs samtliga
kajer har möjligheten att skyndsamt tillföra fartygen förråd m. in. underlättats.

Det är behöfligt att, innan arbeten å anläggningen börjas, hafva
utarbetat fullständiga byggnadsritningar öfver dess detaljer, delvis grundade
på ytterligare undersökningar i såväl mark- som vattenområdet äfvensom
på mätningar och nivåundersökningar på land m. in.

Stadsplan för området har uppgjorts med biträde af arkitekten P.
Hallman, som däröfver utarbetat en karta, å hvilken vägar och kvarter
ordnats med hänsyn tagen till terrängens naturliga beskaffenhet och bostadsbyggnaderna
hufvudsakligen förlagts i stadskvarter. Denna plan upptager
emellertid förslag till områdets fullständiga anordnande, under förutsättning
att bostäder och kasernutrymme äro beredda för hela den personal,
som angifves af 1900 års kommitterade, och inrymmer dessutom plats
för diverse byggnader såsom sjökrigshögskola, sjökrigsskola, sjökarteverk,
kyrka, sjukhus, officersmess, underofficersmess och samlingshus för arbetare
och gemenskap, hvilka icke för närvarande äro ifrågasatta att förläggas
inom området. Vidare antyder planen ordnandet af bostadshus i
stadskvarter för tillgodoseende i någon mån af stationens behof af handlande,
handtverkare, näringsidkare in. fl. leverantörer.

Hufvudvägarna utgå dels från Djurgårdsbron dels från vägkorset å
Ladugårdsgärdet, i närheten af hvilket vägkors, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
uttalande, med all sannolikhet hufvudgator från staden
äfven efter Ladugårdsgärdets bebyggande komma att möta. Härifrån och
icke från den egentliga Djurgården, hvilken så vidt möjligt bör göras
oberoende af den stora trafiken till flottstationen, bör såväl persontrafiken
som laståkdon och spårvägar införas på stationsområdet, inom hvilket
hufvudvägar blifvit äfven från denna punkt föreslagna, hvarigenom militärdepån
i afsende å trafikvägar blifvit väl tillgodosedd. Bredden å kör -

*) Uti Bil. N:r 2 till detta betänkande.

banorna är beräknad till 6 meter å bibanor, 8 meter å hufvudgator samt
10 ä 12 meter å de största trafikvägarna.

1906 års sakkunnige hafva i likhet
1902 års betänkande, utgått från den förutsättningen, att bostäder vid stationen
skulle beredas endast för stationsbefälhafvare, varfschef, 4 regementsofficerare
och vederlikar, 14 kaptener och subalternofficerare samt
vederlikar, 91 underofficerare och vederlikar samt 600 manskap och daglönare
äfvensom att kasernutrymme för 1,500 man borde förefinnas.

Härigenom skulle, hvad befälet angår, bostäder förefinnas förutom
för stationsbefälhafvare och varfschef, för kårchef, 5 varfsdepartementschefer,
kasernbefäl häfvare, 6 kompanichefer och adjutanter, 1 äldste officer
å ekipagedepartementet, 3 intendenter och 1 ingenjör.

Under förutsättning att de å sid. 26 angifna stridsfartygen förläggas
till stationen, upptager förslaget bostäder för i det närmaste en fjärdedel
af stationen tillhörande underofficerare och vederlikar äfvensom för något
mera än hälften af stationens gifta manskap och daglönare.

Vid beräkningen af kostnaderna för ofvannämnda bostäder har ansetts
behöflig samma summa, som enligt 1902 års förslag beräknats erforderlig
för uppförande i villakvarter af bostäder åt samma personal, nämligen: 1

bostadshus för stationsbefälhafvare och vanschef

2 » »4 regementsofficerare och vederlikar

2 » »8 kaptener » »

1 bostadshus för 6 subalternofficerare och vederlikar

7 » »91 underofficerare » » samt

32 » » 600 manskap och daglönare.

De olika lägenheterna äro beräknade bestå af:

för stationsbefälhafvare......10 rum och kök

» varfschef . .........8 » » »

» regementsofficerare och vederlikar 7 » » » eller 2 rum

» kaptener » » 6 » » » »2 »

» subalternofficerare » » 5 » » » » 2 »

» underofficerare » » 3 » » » »2 »

» manskap och daglönare .... 1 » » » » 1 »

En del af de å området befintliga byggnaderna torde med den inskränkning,
som etablissementet här gifvits, tills vidare finna användning
som bostäder eller messlokaler.

Kasernutrymmet medgifver förläggning i land af ungefärligen den
manskapsstyrka — ogifta —, som kräfves för nyssnämnda fartyg äfvensom
för stationens behof. Kasernkomplexet i 2 våningar — å planen angifvet
för den storlek, som kräfves för en inkasernering af 2,400 man,
hvaraf sålunda hvad angår kasernerna endast en del nu skulle komma till
utförande, och för hvilken kostnaderna äro beräknade i proportion till utrymmet
— är förlagdt till en centralt belägen plats i närheten af varfvet;
det omfattar jämväl matsal, rymmande 1,200 man, samt kokhus sammanbyggdt
med matsalen genom ett serveringsrum och innehållande ångkök
samt marketenteri. Uti det till detta komplex hörande kanslihuset hafva
inrymts ämbetslokaler för chefen för underofficers- och sjömanskärerna,
chefen för stationens skolor och stationskrigsrätten, expeditionslokaler för
kompanicheferna, bevärings- och kasernbefälhafvarna samt lokaler för underbefälsskolan,
veckohafvande officern och kasernvakten.

Tvenne afträdeshus äro förlagda mellan kasernerna och varfsmuren.

Exercishus med skolbyggnad är • förlagdt intill kasernen, signalstation
med salutbatteri samt lokal för vaktbefälhäfvare och manskap är
förlagd på en höjd nära Djurgårdskanalens östra mynning.

För varmbadhus och tvättanstalt äfvensom för kallbadhus och begrafningsplats
äro platser, ehuru utrymme för dem finnes, icke utsedda; kostnaderna
för dem äro dock upptagna i kostnadsberäkningen.

Inom området finnes utrymme för spannmålsmagasin, ångkvarn och
ångbageri, proviantmagasin samt förrådsbyggnad för ut- och återlämnad
proviant, vattenbehållare, sjukhus, folkskola in. m., ehuru platser icke äro
utsedda.

Härförutom är för framtida behof reserverad den mark, som i bil. 3*)
angifves inom linjen D—E —O—P—G—H—D.

För stationssamhället och varfvet äro beräknade kostnader för ledningar
för gas, vatten, aflopp samt elektrisk belysning och kraft.»

Efter verkställd utredning beräknade de sakkunnige kostnaderna för
den sålunda reducerade anläggningen till följande belopp:

Marinetablissement.......kr. 20,580,208: —

ökning enligt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förordade grunder » 2,351,820: — kr. 22,932 028- —

Marklösen........... omkr. » 700,000: —

kr. 23,632,028: —

*) Uti Bil. N:r 2 till detta betänkande.

Bostadsbyggnader........ kr. 3,929,000: —

Ökning enligt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förordade grunder kr. 600,000: — » 4,529,000: —

eller tillsammans kr. 28,161,028: —

e. 1908 års sakkunniges förslag.

1908 års sakkunnige hade att lämna en utförligare och i vissa hänseenden
fullständigad framställning af det förslag rörande ny station vid
Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs, som af 1906 års sakkunnige blifvit
afgifvet. Uti sin utredning hafva de anfört, att det vore möjligt att med
den omfattning, som varfvet uti 1906 års sakkunniges förslag erhållit,
vid Stockholms station förlägga hela antalet pansrade fartyg tillhörande
kustfiottan, om inventariebyggnadernas antal något ökades. Hvad förläggningen
af personal inom etablissementets område beträffade, ansågo
de sakkunnige, att bostadsutrymme borde beredas för alla stationens underofficerare,
gifta underofficerskorpraler och l:a klass sjömän äfvensom
varfvets samtliga månads- och daglönare eller för 455 underofficerare och
vederlikar samt 1,180 gifta af manskapet och daglönare, äfvensom att kasernutrymme
borde förefinnas för 2,400 man. Vid dessa personalberäkningar
hade antagits, att en del af den för kustflottan afsedda personalen
fortfarande skulle bo eller vara inkasernerad i Karlskrona. Därjämte framhöllo
de sakkunnige behofvet af ytterligare 3 ammunitionsförrådshus.

Kostnaderna för en stationsanläggning vid Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs
i enlighet med det af 1906 års sakkunnige uppgjorda förslaget
skulle belöpa sig till............kr. 28,161,028: —

Härtill borde, därest de af sakkunnige angifna ytterligare
åtgärder komme till utförande, läggas kostnaden:

för uppförande

af 4 inventariebvggnader........kr. 108,000: —

» 3 amm.-förrådshus.........» 75,000: —

samt för beredande af erforderlig ökning

af antalet bostadslägenheter......» 5,940,900: —

» kasernutrymme...........» 788,900:— 6,912 800: —

Summa kr. 35,073,828: —

af hvilket belopp dock 10.5 milj. kronor skulle genom inflytande hyror
och genom utbytande af en del af eljest utgående inkvarteringsbidrag emot
bostad förräntas med 3,64 %.

Dessa sakkunnige påpekade nödvändigheten af att med vederbörande
träffa öfverenskommelse i fråga om förflyttning från Kaknäs af där befintliga
skjutbanor, äfvensom om Stockholms stads afstående från dess rätt
till eventuellt besittningstagande af viss del af det för stationen afsedda
området.

B. Torsby fjärd.

Uti förut nämnd underdånig utredning den 1 oktober 1908 hafva
särskild! tillkallade sakkunnige uppgjordt 2:e alternativa förslag till och
kostnadsberäkningar för stationsanläggning vid Torsbyfjärd, hvarvid etablissementet
uti det ena förslaget beräknats erhålla samma omfattning som
den, hvilken 1900 års kommitté gifvit flottstationen vid Kaknäs, under det
att detsamma uti det andra förslaget gifvits en reducerad utsträckning,
motsvarande den, som 1908 års sakkunnige gifvit förslaget vid Lilla Värtan
och Lindarängen-Kaknäs, men med de tillägg, som enligt det af Kungl.
Maj:t år 1907 för Riksdagen framlagda Elfviksförslaget erfordrades med
anledning af stationens förläggande utanför hufvudstadens omedelbara
grannskap. Af de sakkunniges utredning beträffande nämnda förslag må
i korthet framhållas följande.

Etablissementet är förlagdt till stranden vid sydvästra delen af
Torsbyfjärden. Området har goda naturliga betingelser i tekniskt afseende
för en blifvande örlogsstation, i det att fjärden här bildar en
ganska vidsträckt, mot sjö och isgång väl skyddad, grundfri bassäng
med lagom vattendjup och god ankarbotten. Stränderna lämpa sig ganska
väl för varfsanläggning, i det att de utgöras till stor del af låga berg;
och för station och stadssamhälle bör lämplig plats kunna beredas innanför
och norr om varf sanläggningen, där dock en del höga och oländiga
bergspartier förefinnas. Området är emellertid delvis sönderstyckadt till
villatomter, af hvilka en del äro bebyggda; markpriset är ock afsevärdt högt.
Det markområde, som beräknas att tagas i anspråk för såväl station som varf,
utgör omkring 294 hektar, af hvilka för varfvet skulle afses 70 hektar.

Med hänsyn till järnvägsförbindelse finnes en koncession erad linje
från Storängen å Saltsjöbanan dragen öfver Skurusund och Alstäket till
Vik å Värmdön. Denna bana är emellertid ur flera synpunkter olämpligt
lagd för att fylla en örlogsstations kraf på trafikförmåga.

Kostnaden för etablissementet, utfördt enligt det reducerade förslaget

med järnväg, är beräknad till...........kr. 36,830,000: —

hvartill kommer den beräknade kostnaden för rnark förvärf.

................. s 2,500,000: —

Summa kr. 39,330,000: —

C. Bogesund.

Beträffande flottstationsanläggningen å Bogesundslandet hafva nyssnämnda
särskilt tillkallade sakkunnige uppgjort 2:ne alternativa förslag
med en omfattning, motsvarande respektive etablissement vid Torsbyfjärd.

En station å Bogesundslandet måste på grund af skäl, hvilka af
de sakkunnige blifvit anförda, förläggas till stranden af Pålsundet; sjöutrymmet
därstädes är emellertid alltför begränsad! för att medgifva fartygens
obehindrade manöver utanför varfvet; och läget tätt innanför befästningarna
anses, såsom förut blifvit nämndt, icke tillfredsställande.

Järnvägsförbindelsen med hufvudstaden skulle dragas antingen å
bankbroar öfver Askrike fjärden och Lilla Värtan eller ock rundt Stora
Värtan förbi Rydboholm, hvilka båda alternativ dock synts sakkunnige
vara dyrbara och svåra att bringa till utförande.

Kostnaden för etablissementet, utfördt enligt det reducerade förslaget
med järnväg, är beräknad till...........kr. 36,733,000: —

Då ägaren af Bogesund under hand erbjudit sig att kostnadsfritt
ställa erforderlig mark till förfogande, äro några kostnader för markförvärf
icke upptagna.

D. Ängnö-Gåsö.

De ofvannämnda särskild! tillkallade sakkunnige hafva förutsatt, att
varfvet förlägges till Angnö, hvars norra och västra delar tämligen väl
lämpa sig härför, ehuru själfva planläggningen af varfvet icke kan blifva
fullt tillfredsställande. För det blifvande stadssamhället jämte den del af
stationen, som ej rymdes å Ängnön, borde Gåsölandet afses. Detta senare
är dock tätt bebyggdt.

Järnvägsförbindelse med Saltsjöbanan tänktes utgå från Fisksättra
station och därifrån fortsätta söder om Saltsjöbaden och fram mot yttersta
spetsen af Gåsön, hvarifrån flottstationens järnväg skulle vidtaga och leda
till Ängnön.

Kostnaden för etablissementet, utfördt enligt det reducerade förslaget

med järnväg, är beräknad till...........kr. 36,862,000: —

hvartill kommer kostnaden för markförvärf.

E. Sakkunniges bedömande af de olika förslagens lämplighet.

Med afseende på lämpligheten ur teknisk synpunkt af flottans förläggning
till de af 1908 års sakkunnige undersökta, platserna hafva dessa
sakkunnige såsom sitt slutoindöme anfört,

5—092487

att den vid Torsbyfjärd undersökta platsen i detta afseende synes
fullt lämplig och jämförbar med det föreliggande Kaknäsförslaget under
förutsättning att sådana kompletterande anordningar vidtagas, som betingas
af platsens från hufvudstaden mera isolerade läge och inskränkta
tillgångar samt att fullt betryggande försvarsanordningar här komma
till stånd;

att den vid Bogesund undersökta platsen synes mindre lämplig
dels genom sitt instängda läge i närheten af befästningslinjen, dels genom
sitt trånga vattenutrymme, dels genom de svårigheter, som här möta eu
framtida utvidgning af varfsanläggningen, dels slutligen genom den svåra
och dyrbara järnvägsanläggning, som därmed är förknippad; samt

att den vid Ängnö-Gåsö undersökta platsen ej heller synes i tekniskt
afseende lämplig, då strandens beskaffenhet här icke synes medgifva
en fullt lycklig planläggning af varfvet, i det den stora innerbassängen
dels är trång och dels ej kan helt utnyttjas, under det att
mobiliseringskajen delvis måste lämnas utan skyddande vågbrytare, delvis
erhåller vågbrytare, som måste anordnas på befintliga grund, alltför
nära inpå sig, hvarigenom manöverrummet för de fartyg, som skola hit
förläggas blir vål knappt. Detta alternativ drager dessutom med sig en
till följd af det uppdrifna markvärdet relativt dyrbar järnvägsanläggning.

Vidare hafva sakkunnige anfört att i afseende på isförhållanden såväl
Torsbyfjärds- som Bogesundsförslaget torde vara underlägsna Kaknäsförslaget.

Slutligen hafva sakkunnige erinrat därom, att samtliga de tre föreslagna
platserna genom deras från hufvudstaden i viss mån afskrida lägen intaga en
med hänsyn till sina allmänna resurser vida ogynnsammare ställning än Elfvik
och ännu mera Ivaknäs, som i vida högre grad kan repliera på de tillgångar
med hänsyn till förbindelser, förnödenheter, försvars- och arbetskrafter,
verkstäder och materiel af alla slag, hvilka städse finnas koncentrerade
i hufvudstaden och hvarigenom, änskönt afsevärdt större kostnader
måste nedläggas på kompletterandet af deras utrustning, en till
någondera af dessa tre platser förlagd fiottstation faktiskt försättes i en
ogynnsammare ställning än en station med tillräckligt utrymme, hvilken
är belägen i hufvudstadens omedelbara närhet och likvisst å en för sig
afskild plats.

VII. Försvarskommitténs särskilda utredning beträffande flottstationsförslagen
vid Lindarängen-Kaknäs och vid Torsbyfjärd.

Af uti det föregående lämnade utredningar har framgått, att kostnaderna
för en hvar af de stationsanläggningar, till hvilka "förslag blifvit
uppgjorda, uppgå till mycket betydande belopp, äfvensom att dertill stationsanläggning
vid Bogesund och Ängnö-Gåsö ifrågasatta platserna ur
flera synpunkter äro härför mindre lämpliga. Äf de återstående platserna
har Försvarskommittén ansett Lindarängen-Kaknäs och Torsbyfjärd böra
ställas i främsta rummet, hvarföre utredning inom Kommittén med biträde
af sakkunnige blifvit verkställd rörande de inskränkningar uti dels det af
1908 års sakkunnige framställda kompletterade förslaget till flottstation vid
Lindarängen-Kaknäs, dels det af sakkunnige i skrifvelse till Konungen
den 1 oktober 1908 afgifna förslaget till flottstation vid Torsbyfjärd, hvilka
i syfte att nedbringa kostnaderna kunna vidtagas, under förutsättning att
stationsanläggningen till en början begränsas till det för den närmaste
framtiden oundgängligaste behofvet.

Kommittén har härvid utgått ifrån, att stationsanläggningen med
hänsyn till sina resurser bör till en början gifvas endast så mycket större
omfattning än den nuvarande stationen i Stockholm, att till densamma kan
förläggas, förutom de fartyg, tillhörande lokalförsvaret, lotsverket in. fl.,
hvilka böra vara till flottans station i Stockholm förlagda, jämväl större
delen af kustflottans större fartyg, men att anläggningen därvid bör utföras
så, att möjlighet till framtida afsevärd utveckling förefinnes. Kommittén
har vidare funnit uppenbart att en flottstation, förlagd till Torsbyfjärd,
bör, pa grund af dess från Stockholm af skilj da läge, redan vid en
första anläggning göras mera själfständig och oberoende af hufvudstaden
och dess hjälpkällor, än hvad fallet blefve för eu flottstation förlagd till
Kaknäs eller Lidingön.

Och slutligen har Kommittén ansett, att en flottstation vid Kaknäs,
förlagd enligt den af 1906 års sakkunnige förordade planen, skulle erbjuda
högst afsevärda fördelar framför en station förlagd enligt det af 1900 års
kommitté framlagda förslaget, framför allt därför, att den förstnämnda

anläggningen lämnar vida större möjligheter för eu framtida utveckling
af varfvet samt dessutom medgifver betydligt större kajutrymme äfvensom
rymligare bassänger för torpedfartyg, småfartyg in. fl.

Uti det följande lämnas en redogörelse för de resultat, till hvilka
Kommittén kommit.

A. Varf.

De områden, hvilka kräfvas för varfsanläggningarnas utförande till
af sakkunnige föreslagen full storlek äfvensom för framtida utveckling,
utgöras af:

vid Lindar äng en-Kaknäs.....omkring 80 hektar

» Tor sby fjärd......... » 70 »

Någon inskränkning af dessa områden anser Kommittén icke böra
ifrågakomma.

Kostnaderna för en första anläggning kunna emellertid å båda de
ifrågasatta platserna afsevärdt minskas under förutsättning,

att terrasseringen icke utföres till större omfattning, än som för den
första anläggningens fullbordan kräfves,

att kajerna fullbordas endast till den utsträckning, som erfordras
för de fartyg, hvilka äro afsedda att i fredstid vara förlagda till stationen,
samt att vissa kajer utföras af trä i stället för af sten,

att nybyggnader af fartyg vid det blifvande varfvet inskränkas till
mindre sådana, hvarigenom stapelbäddar för större fartyg kunna uteslutas
samt skeppsbyggeriverkstad och virkesskjul minskas till hälften af den
föreslagna storleken, samt

att ett större antal af de stationen tillhörande fartygen komma att
ligga ständigt rustade eller i beredskap, hvarigenom en väsentlig del af
fartygens inventarier komma att förvaras ombord och sålunda antalet
inventariebyggnader kan minskas från föreslagna 11 till 5.

Därjämte har Kommittén ansett, att kostnaderna för nyanskaffning af
verkstadsmaskiner kunna minskas med ett belopp af 250,000 kronor, motsvarande
det realisationsvärde, som enligt upplysning af chefen för ingenjördepartementet
vid flottans varf i Stockholm kan beräknas för vid sagda
varf förefintliga verkstadsmaskiner.

Ytterligare inskränkningar anser sig Kommittén icke kunna för en
varfsanläggning vid Torsbyfjärd ifrågasätta.

För en varfsanl äggning vid lAndarängen-Kaknäs åter torde härutöfver
inskränkningar i kostnaderna kunna göras därigenom,

att på grund af närheten till Beckholms- och Galérvarfsdockorna,
till hvilken sistnämnda staten alltid bör vara tillförsäkrad företrädesrätt —
af de föreslagna dockorna endast den södra jämte portöppningarna till de
båda öfriga fullbordas, äfvensom att terrasseringen öfver de båda sistnämnda
inskränkes till den minsta möjliga, samt

att det nuvarande kruthuset å Loudden får kvarstå och marken däromkring
lämnas oschaktad, hvarigenom med uppförandet af de föreslagna
ammunitionsförrådshusen tillsvidare kan anstå, hvarvid dock de å Loudden
planerade tvenne kolskjulen böra uppföras i närheten af den södra
bassängen.

Bil: N:r 9 och 10 visa varfsanläggningarna vid Lindarängen-Kaknäs
och vid Torsbyfjärd i den förminskade omfattning, som här ofvan af
Kommittén angifvits.

Enligt 1908 års sakkunniges förslag beräknas kostnaderna för varfsanläggningarna,
fullt utförda, uppgå till:"

vid Lindar ängen-Höland*.......kr. 18,771,528

» Torsbyfjärd..........» 18,616,353

Genom vidtagandet af de inskränkningar, hvilka af Kommittén här
ofvan angifvits, skulle kostnaderna för varfvet vid en första anläggning
nedbringas till:

vid Lindarängen-Kaknäs.......kr. 15,770,128

» Torsbyfjärd .......... » 17,379,353 I

I Bil. N:r 11 och 12 upptagas kostnadsberäkningar öfver varfsanläggningarna
utförda till det omfång, som för en första anläggning synes erforderligt.
J

B. Station.

Hvad beträffar behofvet af mark för stationsområdena å de båda
platserna, lämnas redogörelse under E. Markförvärf här nedan.

Då tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga numera är så utsträckt
och anslaget till flottans öfningar i samband därmed blifvit så ökadt, att
fartyg kunna hållas rustade året om, har behofvet af kasernutrymme i
land minskats under det ursprungligen såsom erforderligt beräknade. Med
anledning häraf och då en del af flottans personal utan olägenhet kan vara
inkasernerad i Karlskrona, äfven om större delen af kustflottan tillhör Stockholms
station, har Försvarskommittén med stöd af utförda beräkningar

ansett, att kasernutrymmet vid en första anläggning kan begränsas till det
för 1,200 man erforderliga.

Därjämte har Försvarskommittén funnit, att utgiftsposterna för skolhusbyggnad
och salutbatteri å båda platserna kunna uteslutas, den förstnämnda
emedan de skollokaler, hvilka afses förlagda till expeditionsbyggnaden,
torde kunna fylla behofvet af dylika lokaler, sedan manskapets utbildning,
såsom nu är fallet, blilvit till större delen förlagd ombord å
fartygen, den senare emedan stationens behof af salutbatteri torde kunna
tillgodoses genom något vid stationen befintligt fartyg.

Fn stationsanläggning vid Lindarängen-Kaknäs anses icke, åtminstone
till en början, behöfva omfatta begrafningsplats, hvarför kostnaderna för
sådan uteslutits.

Fn stationsanläggning vid Torsbyfjärd bör däremot, på grund af
platsens isolerade läge, redan vid en första anläggning innesluta kyrka,
folkskola, sjukhus, mässlokaler för befäl och underbefäl äfvensom samlingshus
för arbetare och gemenskap, hvarför kostnaderna för dylika anläggningar
böra tilläggas de af 1908 års sakkunnige beräknade.

Enligt 1908 års sakkunniges förslag beräknas kostnaderna för själfva
stationsanläggningarna, fullt utförda med bland annat kasernutrymme för
2,400 man, uppgå till, vid såväl Lindarängen-Kaknäs som Torsbyfjärd, kr.
4,192,400. Med de tillägg, som Försvarskommittén funnit vara för en
stationsanläggning vid Torsbyfjärd erforderliga, ökas kostnaderna för själfva
stationen, fullt utförd, vid denna plats till kr. 5,039,900.

Vid en första anläggning kunna emellertid kostnaderna genom
de inskränkningar, hvilka Försvarskommittén anser kunna vidtagas, nedbringas
till

vid Lindarängen-Kaknäs........kr. 2,783,500

» Torsbyfjärd...........» 3,671,000 I

I Bil. N:r 11 och 12 upptagas kostnadsberäkningar öfver själfva
stationsanläggningarna, utförda till det omfång, som för en första anläggning
synes erforderligt.

I detta sammanhang torde tillika böra framhållas, att, därest en
station förlagd vid Torsbyfjärd verkligen skall kunna under åtminstone
någon kortare tid funktionera oberoende af hufvudstaden, vissa ytterligare
utvidgningar vore af nöden, såsom anordnande af proviantmagasin, bageri,
ökadt utrymme för uppläggande af reparationsmateriel, armatur, plåt m. m.
samt kol förråd, äfvensom att det sannolikt blefve nödvändigt att dit förlägga
läroverk.

C. Gemensamma anläggningar m. m.

De för station och varf erforderliga gemensamma anläggningarna
äro beräknade till

vid Lindarängen-Kaknäs........kr. 940,000

» Torsbyfjärd...........» 1,040,872

i hvilken sistnämnda summa är upptagen kostnaden för vissa kommunala
anläggningar, som blifva nödvändiga för stationen.

oo Ö '' o

D. Bostäder.

Därest flottstationen förlägges till Lind arängen-Kaknäs, lärer det, på
grund af närheten till hufvudstaden, vara möjligt, särskildt vid en första
anläggning, att i afsevärd grad inskränka behofvet af bostäder vid
stationen.

Förlägges åter flottstationen till Torsbyfjärd, blifver det nödvändigt
att bereda bostäder vid stationen för en vida större personal än den, för
hvilken bostäder under förutsättning af en stationsanläggning vid Lindarängen-Kaknäs
kräfves. Icke heller lärer det vara möjligt att vid en första
anläggning vid Torsbyfjärd gorå. några inskränkningar med hänsyn till
det behöfiiga antalet bostäder. Äfven om det kan påräknas, att någon
del af personalen kan genom egen försorg förskaffa sig bostäder i stationens
närhet, lärer dock detta antal blifva jämförelsevis mycket ringa;
det torde därför vara nödvändigt att vid uppgörandet af kostnadsberäkningarna
tillse, att bostäder för den vid stationen tjänstgörande personalen
kunna komma till utförande. Försvarskommittén anser det nämligen icke
vara med rätt och billighet förenad!, att den personal, hvilken har sitt
dagliga arbete förlagdt till örlogsstationen vid Torsbyfjärd, skall nödgas
för sin förflyttning till och från stationen vidkännes icke blott särskilda
kostnader utan ock afsevärd uppoffring af tid.

Af Försvarskommittén tillkallade sakkunnige hafva visserligen framhållit,
att under de närmaste åren ett afsevärdt antal vakanser kunde förutses
i underofficers- och underofficerskorpralsbefattningarna äfvensom att
varfvets personal ej genast torde komma att uppgå till normal styrka;
men då underofficersbeställningarna för närvarande äro praktiskt sedt fyllda,
och svårighet för erforderlig ökning af underofficerskåren knappast lärer
förefinnas, då vidare det torde vara nödvändigt att vidtaga sådana åtgärder,

att vakanserna bland underofficerskorpralerna snarast, och i alla händelser
innan en ny flottstation kan beräknas blifva färdig, fyllas och då slutligen
förflyttningen af viss fartygsmateriel till Stockholms station är en angelägenhet
af så stor vikt, att den bör vidtagas så snart den nya stationen
är färdig, i samband hvarmed varfvets arbetarpersonal bör uppbringas till
erforderlig styrka, har Försvarskommitten ansett sig icke kunna taga hänsyn
till den af sakkunnige framställda förmodan.

a. Officerare och vederlikar.

Därest flottstationen förlägges till Lindar äng en-Kaknäs, torde bostäder
inom stadens område kunna beräknas utan större svårigheter stå stationen
tillhörande officerare och vederlikar till buds samt behofvet af bostäder
vid stationen för denna personal kunna inskränkas till det minsta möjliga.
Bostäder för en station vid Lindarängen-K aknäs böra därför tillhandahållas
endast till den utsträckning, att tjänstinnehafvare, hvilkas närvaro inom
stationens område jämväl å annan tid än vanlig expeditionstid är för
tjänstens jämna gång å station eller varf erforderlig, där bör erhålla bostad.
För tillgodoseende af detta behof har Försvarskommittén emellertid
funnit erforderligt öka antalet bostäder med två, utöfver hvad af 1906
års sakkunnige blifvit föreslaget, nämligen för stationsingenjören och den
mariningenjör, som närmast utöfvar tillsynen öfver å varfvet förlagda
fartyg.

Härigenom skulle vid Lindarängen-Kaknäs komma att erfordras bo o

städer för 1 flaggman, 5 regementsofficerare och vederlikar, 10 kaptener
och vederlikar samt 6 subalternofficerare och vederlikar.

Därest flottstationen förlägges till Torsbyfjärd, blifver det, såsom
förut blifvit nämndt, nödvändigt att bereda bostäder vid stationen för ett
vida större antal befäl och vederlikar än det, som blifvit för en stationsanläggning
vid Lindarängen-Kaknäs angifvet. För att erhålla någon grund
för beräkningen af erforderliga bostäder har antagits, att vid den nya
örlogsstationen kommer att tjänstgöra en befälspersonal motsvarande den,
som för närvarande bestrider särskildt angifna befattningar vid Karlskrona
station och varf, eller 1 flaggman, 13 regementsofficerare och vederlikar,
56 kaptener och vederlikar samt 40 subalternofficerare och vederlikar
eller tillsammans 110 befälspersoner, af hvilka omkring 50 äro civilmilitära
tjänstemän. Bostäder böra således vid stationen förefinnas för nu nämnd
personal; därjämte böra ett 20-tal enkelrum finnas tillgängliga för sådant
befäl, som vid fartygsrustningar och dylikt tillfälligtvis måste uppehålla
sig vid stationen.

Vid detaljgranskning af de föreliggande husbyggnadsförslagen hafva
för vinnande af nedsättning i kostnaderna eu del undersökningar blifvit
verkställda, Bil. N:r 13, efter hvilka vissa förändringar ansetts lämpliga.

Vid Lindarängen-Kaknäs böra bosläderna utföras i ungefärlig öfverensstämmelse
med af 1902 års sakkunnige förordade förslag, hvarigenom
stationsbefäl h af v are och varf schef komma att bebo ett och samma hus,
hvad beträffar kaptensbostäderna, kan den beräknade golfytan per eldstad
nedbringas till 29,6 m2 från föreslagna 32,6 in2, hvarigenom slutsumman
för dessa bostäder nedbringas med 22,800 kronor.

Vid Torsby fjärd ifrågasättas för stationsbefälhafvare och varfschef
bostäder på grund af terrängens'' beskaffenhet anordnade i hus hvar för sig,
bostäder för regementsofficerare och vederlikar i dubbelhus enligt 1900 års
kommitterades ritningar, bostäder för kaptener och subalternofficerare jämte
vederlikar i hus med 3 våningar, hvarjämte för kaptensbostäderna golfytan
per eldstad kan nedbringas till 29,6 m2, i öfverensstämmelse med hvad som
för Kaknäshusen angifvits. Antalet ogifta officerare och vederlikar af kaptens
och subalternofficersgrad har beräknats utgöra omkring 25 % af hela antalet;
för dessa har beräknats bostäder med resp. 3 och 2 rum utan kök.

A nl ä tron i n o-s kost 11 adern a för befälsbostäder i öfverensstämmelse med

oo o

ofvanstående äro beräknade till:

vid Lindar ängen-Kaknäs.......kr. 881,450

» Torsby fjärd...........» 2,764,291

Ehuru uti dessa anläggningskostnader bostadshus för stationsbefälhafvare
och varfschef samt för regementsofficerare och vederlikar äro upptagna
till samma belopp som uti föregående utredningar, anser Försvarskommittén,
att ifrågavarande bostadshus kunna och böra utföras för kostnader,
som afsevärdt understiga de sålunda upptagna.

b. Underofficerare och. vederlikar (månadslönare).

Beträffande den utsträckning, uti hvilken bostäder böra vid stationen
tillhandahållas underofficerare och vederlikar, har Försvarskommittén
ansett si>i böra i princip förorda det af 1908 års sakkunnige i deras kompletterade
framställning afgifna förslaget, — hvilket öfverensstämraer med
det uti Kungl. Maj:ts framställning beträffande flott stationen vid Elfvik
framlagda, — nämligen att bostäder beredas för 350 gifta och 105 ogifta
underofficerare och vederlikar.

Därest örlogsstationen förlägges till Lindaräng en-Kaknäs, torde det dock
vara möjligt och för nedbringande af kostnaderna nödvändigt att vid en första

6—002467

anläggning uppföra bostäder till nu ifrågavarande personer i mindre utsträckning,
än soin för fullt utförd anläggning förordats; och anser Försvarskommittén
på grund häraf, att bostäder till en början böra utföras endast
till omkring hälften af hvad sålunda blifvit angifvet eller för 180 gifta
och 24 ogifta underofficerare och vederlikar.

Förlägges åter örlogsstationen till Torsbyfjärd, är det icke tillrådligt,
att vid eu första anläggning göra någon inskränkning uti det för fullt
utförd anläggning beräknade antalet bostäder, hvilket ock iakttagits vid
uppgörandet af kostnadsberäkningarna.

I syfte att dels söka nedbringa kostnaderna för dessa bostäder, dels
bereda möjlighet att för bostäderna använda den tillgängliga terrängen
utan alltför stora terrasseringar, dels undersöka, huruvida det vore möjligt
att för åtminstone något mindre antal af underofficerarna och deras vederlikar
bereda större trefnad genom att för dem afse bostäder i smärre hus
med tillhörande trädgårdstäppor, har en jämförelse mellan olika byggnadstyper,
Bil. N:r 13, blifvit utarbetad. Då däråt'' framgår, att kostnaden för
bostäder om 3 rum och kök, med ett golfutrymme af 22,4 m2 per eldstad,
uti envånings dubbelhus ställer sig något lägre än för dy lika, lägenheter
med ett golfutrymme af 29,2 m2 per eldstad, inrymda tillsammans
med lägenheter om 2 rum och kök uti 2-, 3- eller 4-våningshus, och då
det visat sig att företrädesvis bostäder på så sätt anordnade i dubbelhus,
med begärlighet efterfrågats inom Stockholms stads egnahemsanläggningar,
anser 4örsvarskommitten, att för en tredjedel af antalet underofficerare och
vederlikar, hvilken tredjedel motsvarar proportionen mellan fiaggunderofficerare
och underofficerare af 2:a graden, böra afses bostäder i envänings
dubbelhus på hvar sin afskilda tomt £å 1,200 m2, hvarje hus rymmande
2 lägenheter om 3 rum och kök med en golfyta af 22,4 m2 per eldstad,
samt att för de återstående två tredjedelarna böra afses bostäder uti hus
i 2 våningar med lägenheter om dels 2 rum och kök med en golfyta af
27,2 in2 per eldstad dels 1 rum utan kök.

Anläggningskostnaderna för underbefälsbostäder, utförda till full omfattning,
äro beräknade till, vid såväl Lindar dna en-Kaknäs som Torsbyfjärd,
kr. 3,449,800.

Vid en första anläggning kunna dessa kostnader, hvad LindarängenKaknäs
beträffar, nedbringas till kr. 1,774,224.

e. Manskap och daglönare.

Beträffande bostäder för daglönare anser sig Försvarskommittén böra
kraftigt framhålla nödvändigheten af, att varfvets arbetare genom statens

försorg beredas bostäder i närheten af arbetsplatsen. Olika varfschefer vid
flottans station i Stockholm hafva framhållit, att det här för utan icke är
möjligt att vidmakthålla eu fast, duglig arbetsstam; och denna uppfattning
delar Försvarskommittén till fullo. Likaledes antager Försvarskommittén,
att det i hög grad skulle underlätta bibehållandet under längre tid af
dugtigt gift manskap i tjänst, om åtminstone ett mindre, antal sådana
kunde erbjudas . förmånen af bostad in natura i stället för nu utgående
inkvarteringsbidrag.

I likhet med 1908 års sakkunnige anser Försvarskommittén därför,
att vid fullt utförd flottstationsanläggning bostäder böra förefinnas för omkring
580 daglönare, 260 underofficerskorpraler och 340 l:a klass sjömän
eller för tillsammans 1,180 man.

I öfverensstämmelse med hvad förut blifvit anfördt angående bostäder
för underofficerare och vederlikar, anser Försvarskommittén det vara
möjligt och för nedbringande af kostnaderna nödvändigt, att vid en första
anläggning af en örlogsstation vid Lindarängen-Kaknäs antalet bostäder
äfven för nu ifrågavarande kategori begränsas till omkring hälften af hvad
som föreslagits af nyssnämnda sakkunnige eller till bostäder för 528 gifta
af manskapet och daglönare samt 88 ogifta daglönare.

Därest flottstationen förlägges till Torsbyfjärd, anser Försvarskommittén
det icke vara tillrådligt, att någon inskränkning uti det till 1,180 beräknade
antalet bostäder för manskap och daglönare göres.

Hvad beträffar anordnandet af dessa bostäder, har Försvarskommittén
tagit under öfvervägande, huruvida det vore lämpligt att å stationsområdet
för arbetarpersonalen uppföra bostäder enligt egnahemsprincipen. Emellertid
skulle ett sådant anordnande af bostäderna kräfva alltför stort område
samt ökade kostnader för nybyggnader och årsunderhåll. I Bil. N:r 13 angifvas
de beräknade olika kostnaderna för arbetarbostadshus, därest de uppföras
i 2, 3 eller 4 våningar. Däraf framgår, att kostnaden per bostad i
hus af 4 våningars höjd något understiger motsvarande kostnad i 3-våningshus
samt att kostnaden per bostad om 1 rum och kök uti 2-våningshus
afsevärdt öfverstiger nyssnämnda kostnader. Då emellertid skillnaden i
kostnad per bostad i 3- och 4-våningshus är ringa och trefnaden för personalen
bör ökas, i samma mån antalet familjer i samma hus minskas, anser
Försvarskommittén, att arbetarbostadshusen höra uppföras i 3 våningar, innehållande
lägenheter om 1 rum och kök med en golfyta om 24,7 m2 per
eldstad samt om 1 rum utan kök.

Anläggningskostnaderna för arbetarebostäder, uppförda till full omfattning,
äro beräknade till, vid såväl Lindar äng eu-Kaknäs som Torsbyfjärd,
kr. 5,292,000.

Vid en första anläggning kan denna kostnad, hvad LindaränqenKaknäs
beträffar, nedbringas till kr. 2,772,000.

Sammanlagda kostnaderna för erforderliga bostadshus vid fullt utförda
anläggningar skulle sålunda uppgå till:

vid Lindarängen-ls.aknäs..........kr. 9 623 330

». Torsby fjärd............... njöu^m

Vid en första anläggning kunna dessa kostnader,
hvad Lindar ängen-Kaknäs beträffar, nedbringas
till . ...........> 5,427,674

Då fri bostad åtnjutes, bör inkvarteringsbidrag gifvetvis icke uto-å
till peisonal, som eljest år berättigad till sådant, och likaså bör arbetspersonalen,
som icke åtnjuter inkvarteringsbidrag, mot vederlaget af fri
bostad vidkännas minskning i gängse aflöning, verkmästare och mästare
förslagsvis med enahanda belopp som inkvarteringsbidraget till underofficer
af motsvarande värdighet samt daglönare likaledes förslagsvis, därest han
är gift, med samma belopp som inkvarteringsbidraget till gift underofficerskoi
prål och, därest han år ogift, med samma belopp som inkvarteringsbidraget
till gift l:a klass sjöman.

Ln enligt dessa grunder verkställd öfverslagsberäkning visar, att
sammanlagda, beloppet af inkvarteringsbidrag, som enligt nu gällande stater
skulle utgå till personal, motsvarande den, åt hvilken å det nya etablissementet
skulle beredas bostäder, tillika med minskad aflöning åt arbetspersonalen
skulle vid fullt utförda anläggningar årligen uppgå till:

vid Lindarängen-Kaknäs . kr. 381,060 eller % af anläggningskostnaden 3.96

» Torsby fjärd.....» 426,060 » » » » 3''70

Vid en första anläggning nedbringas
detta belopp, hvad
Lind aräng en-Kaknäs beträffar,
till......» 198,100 »» » » 3,65

Af Försvars kommittén såsom sakkunnig tillkallade stationsingenjören
K. Holmgren har i Bil. n:r 14 verkställt en utredning till ledning för bedömandet
af den framtida underhållskostnaden för stationens byggnader.
Af denna utredning framgår, att underhållskostnaden för bostadsbyggnaderna
torde kunna, åtminstone till en början, beräknas till omkring 0,6 %
af nybyggnadskostnaden. Det kapital, som kräfves för utförande af

erforderliga bostadsbyggnader, skulle sålunda efter afdrag af underhållskostnaderna
komma att förränta sig med omkring 3 %.

O O

E. Markförvärf.

Försvarskommittén, hvilken, såsom ofvan blifvit framhållet, anser att
station san 1 äg gmo g en bör ordnas, så att möjlighet till afsevärd framtida
utveckling förefinnes, håller på den grund före att, därest en stationsanlflggning
vid Lindarängen-Kaknäs skall komma till utförande, för densamma
bör reserveras hela det område, som å bilagan n:r 2 till 1908 års

sakkunniges kompletterade framställning af 1906 års sakkunniges förslag

rörande tillämnad ny station för flottan vid Lilla Vartan och LindarängenKaknäs
inneslutes mellan Lilla Värtan och linjen N—C—D—H—I—R—S,
men att däremot det ifrågasatta området inom linjen A—B—C—N, innefattande
hofjägarebostället Tegeludden, icke behöfver för stationen afses.

Genom afdrag från det belopp af 700,000 kronor, hvilket af 1906
års sakkunnige beräknats vara för marklösen erforderligt, af <lels kostnaderna
för detta hofjägareboställe jämte lösen för dess byggnader och ersättning
för planteringar å annat ställe, hvilka af Djurgårdsstyrelsen beräknats
till 75,000 kronor, dels kostnaderna för lösen af en del åbyggnader,
hvilka med den sträckning, som för stationsområdet nu förordats,

icke ingå i detta område, torde kostnaderna för marklösen kunna nedsättas
med ett belopp af 150,000 kronor till 550,000 kronor, hvaruti ingå de
af 1900 års kommitté beräknade kostnaderna för anordnande af nytt skjutfält
för armén och för flyttning af arméns kruthus

Förutom det för varfvet afsedda området omkring.....80,o hektar

och för eventuell utvidgning af varfsområdet reserverade . . 6,2 »

tillsammans 86,2 hektar

innefattar stationsområdet en ytvidd af..........79,3 »

För hela stationsanläggningen afses således en ytvidd af . . 165,5 hektar
Af stationsområdet har beräknats åtgå:

för kaserner och kaserngård omkring.......5,o hektar

» officersbostäder, 7 st. hus ä 4,000 in2 per hus . 2,8 »

» underofficersbostäder, 23 st. hus å 3,000 m2 per hus 6,9 »

» underofficersbostäder, 60 st. dubbelhus å 1,200 m2

per hus.................7,2 »

» arbetarebostäder, 42 st. hus ä 3,000 in2 per hus 12,e » 34,5 hektar

» parker, offentliga platser och vägar 60 % af 34,5 hektar . 20,7 »

» fullt utförd anläggning behöflig mark.........55,2 hektar.

För oförutsedda behof och framtida utveckling af stationsområdet

(förutom varfsreserven) kvarstår således........24,1 »

Vid Torshyfjärd är terrängens beskaffenhet sådan, att stora områden
icke utan högst afsevärda kostnader kunna användas till byggnadstomter.
Vid detta förhållande, då därjämte marken, per in2 räknadt, vid Torsbyfjärd
kan beräknas mindre dyrbar än vid Kaknäs och då utvecklingsbehofven
inom ett isoleradt och själfständigt samhälle icke böra tillmätas lika knappt,
som vid det i närheten af Stockholm och Djurgården belägna Kaknäs, lärer
för stationen böra afses ett område, afsevärdt större än den erforderliga
minsta möjliga ytvidden.

Varfvet upptager enligt den af 1908 års sakkunnige uppgjorda plankartan
omkring 70 hektar, och någon minskning häraf bör, såsom Kommittén
förut framhållit, icke ifrågasättas.

Enligt i Kaknäsförslaget tillämpade grunder skulle erfordras:

för kaserner och kaserngård omkring.......5,o hektar

» officersbostäder, 15 st. hus ä 4,()00 nr per hus . 6,o »

» underofficers bostäder, 23 st. hus å 3,0> ''0 m2 per hus 6,9 »

» » 60 st. dubbelhus å 1,200 in2

per hus.................7,2 »

» arbetarebostäder, 42 st. hus ä 3,000 m2 per hus 12,6 » 37j7 hektar

» parker, offentliga platser och vägar 60 % af 37.7 hektar . 22.6 »

Summa behöflig minsta möjliga ytvidd 60,3 hektar

På grund af terrängens beskaffenhet m. in. bör för en fullt utförd

o C

anläggning af själfva stationen afses ett ungefär dubbelt så stort område eller
omkring 120 hektar, hvartill för framtida utveckling af station och varf böra
läggas 90 k 100 hektar. Därigenom skulle hela det område, som ifrågasattes
till inlösen, omfatta 280 å 29''» hektar.

Genom af Försvarskommitténs såsom sakkunnig tillkallade generallotsdirektören
m. in. V. Linders försorg hafva eventuella försäljningsanbud
blifvit införskaffade från de förnämsta ägarna till den mark vid Torsbyfjärd,
som kunde ifrågasättas till inlösen för det fall, att en flottstation
därstädes skulle komma till utförande, och hvithet område finnes närmare
angifvet å en karta, bifogad Bil. N:r 5.1 Dessa anbud, hvilka omfatta en
sammanlagd ytvidd af omkring 265 hektar, delvis bebyggd med villor,
upptaga en sammanlagd kostnad af omkring kr. 1,513.700. Härtill erfordras
ytterligare omkring 17 hektar uppdelade i här och hvar inom området
belägna 43 st. villatomter, af hvilka 8 äro bebyggda och å hvilka
anbud icke erhållits. En approximativ beräkning af kostnaden för lösen

1 Bifogas endast hufvudexemplaret.

af detta sistnämnda område slutar på kr. 514,000, således summa marklösen
omkring kr. 2,027,700.

Skulle för vattenledningen vara behöflig!, att stränderna af Aspviksträsket
inlösas, är totalsumman för marklösen för en örlogsstation vid
Torsbyfjärd af sakkunnige beräknad att uppgå till omkring 2,500,000.

För det fall, att en flottstation skulle blifva förlagd till Torsbyfjärd,
blefve det erforderligt, att staten i god tid dessförinnan tillförsäkrade sig
äganderätt till stationen angränsande områden. Först härigenom torde
kunna förhindras, att dessa områden genom spekulation uppdrifvas till så
onaturliga värden, att de icke kunna komma till användning för handlande
och leverantörer in. fl., hvilka gifvetvis borde beredas tillfälle att i närheten
af stationen tillhandahålla stationens personal erforderliga lifsmedel och
andra förnödenheter till rimliga pris.

F. Kostnadsberäkningar.

Uti Bil. N:r 11 och 12 återfinnas detaljerade kostnadsberäkningar
öfver nya stationer för flottan dels vid Lindarängen-Kaknäs, dels vid Torsbyfjärd,
uppgjorda under förutsättning att stationerna utföras till den
första omfattning, som Försvars kommittén uti denna särskilda utredning
angifvit. Bil. N:r 15 utgör en jämförande tablå beträffande kostnaderna
för en flottstation förlagd till Lindarängen-Kaknäs och till Torsbyfjärd,
hvaraf framgår, att kostnaderna för enligt Försvarskommitténs särskilda
utredning fullt utförda flottstationer med markförvärf utgöra:

för Lindarängen-Kaknäs

Station jämte bostäder................kr. 33,527,258

Markförvärf....................» 550,000

Summa kr. 34,077,258

för Torsbyfjärd

Station jämte bostäder och järnväg..........kr. 38,236,296

Markförvärf .....................» 2,500,000

Summa kr. 40,736,296

Vid en första anläggning kunna dessa kostnader nedbringas till:
för Lindarängen-Kaknäs

Station jämte bostäder........kr. 24,921,302

Markförvärf.............» 550,000

Summa kr. 25,471,302

Station jämte
Markförvärf

för T or sby fjärd
bostäder och järnväg . . . .

. . . kr. 35,630,396
...» 2,500,000

Summa kr. 38,130,396

Någon bestämd plan för stationsbyggnadsarbetenas detaljerade utförande
har icke blifvit uppgjord; men för beräkningen af de för anläggning
af själfva etablissementet erforderliga anslagsbehofven har Försvarskommittén
låtit uppgöra skematiska planer, Bil. N'':r 16, för fördelning af
kostnaderna för stationsanläggningarna vid Lindarängen-Kaknäs och vid
Torsbyfjärd, under förutsättning att de utföras till af Försvarskommittén
angifven första omfattning. Enligt dessa planer beräknas det nya etablissementet
skola färdigställas på en tidsrymd af åtta år.

VIII. Försvarskommitténs yttrande och förslag.

Af de utredningar och utlåtanden, Indika uti det föregående blifvit
omnämnda, framgår att vår flotta måste, för att hafva utsikt att med framgång
fylla sin ansvarsfulla uppgift vid landets försvar, kunna stödja sig
på operationsbaser, innefattande örlogsetablissement, där den kan i ''fredstid
på ett tillfredsställande sätt underhålla materielen, vid fredsbrott i
trygghet verkställa mobilisering af då ännu icke klargjorda sjöstridskrafter
samt under krigstid reparera lidna större skador, och hvarifrån
den därjämte kan erhålla sin personal och sina förråd kompletterade.
Då vår ^ flotta vid afgörande krigshändelser måste räkna på att operera
emot öfverlägsna sjöstridskrafter och då våra stridsfartyg för att kunna
använda de fördelar, som skärgårdarna erbjuda försvaret, måste gifvas
så begränsad storlek, att de icke kunna medföra så stora förråd, att
de under längre tid blifva oberoende af tillförsel, framstår flottans
behof af dylika redan i fredstid lämpligt ordnade operationsbaser än tydligare.

På Sveriges omkring 225 nymil långa kust finnas för flottan endast
två permanenta operationsbaser, af hvilka den, som är förlagd till
Stockholms skärgård, måste vara i stånd att tjänstgöra såsom operationsbas
för i denna skärgård, i norra delen af Östersjön och i Bottenhafvet opererande
sjöstyrkor.

De strategiska utredningarna gifva sålunda vid handen, att flottans
Stockholms-station bör vara så ordnad, att flottans hufvudstridskrafter
kunna vara där förlagda.

h lottans station i Stockholm tillfredsställer emellertid i sitt nuvarande
skick enligt de utredningar, hvilka blifvit Försvarskommittén förelagda,
och enligt den åsikt, som Försvarskommittén vid besök å platsen
bildat sig, ingalunda de fordringar, som med hänsyn till varfsdriften öfver

7—092487

hufvud och särskilt i mobiliseringshänseende måste ställas på ett modernt
örlogsetablissement, afsedt att underhålla en betydande del af landets
dyrbara krigsfartygsmateriel; framförallt kan den icke utan betydande
kostnader för staten och olägenheter för det allmänna tillgodose det allt
större behof af utrymme vid kajer och i land, som blifver en följd af att
flottans hufvudstridskrafter förläggas till stationen. Varfvets verkstäder
äro i hög grad otidsenliga och olämpligt belägna, hvilket gifvetvis afsevärdt
fördyrar alla vid dem bedrifna arbeten; och terräng- och utrymmesförhållandena
äro sådana, att dessa verkstäder endast med stora svårigheter
kunna gifvas en större men i hvarje fall otillräcklig omfattning,
hvartill kommer, att kostnaderna för en högst nödvändig modernisering
af verkstäderna måste blifva afsevärda. Äfven därest omfattande och
dyrbara anordningar blefve vidtagna i syfte att möjliggöra förläggning till
flottans station i Stockholm af afsevärdt ökad materiel, skulle stationen
blifva otillräcklig för alla de fartyg af vår nuvarande flotta, hvilka redan
i fredstid borde tillhöra denna station. Därtill kommer, dels att stationens
vattenområde är synnerligen trångt och att genom varfvet går en
lifligt trafikerad farled, hvilka olägenheter blifva allt mera kännbara, i den
mån fartygens storlek ökas och stadens hamntrafik utvecklas, dels att anordnandet
af järnvägsförbindelse mellan stationen och statens järnvägsnät skulle
bereda stora svårigheter och slutligen att möjlighet till vidare utveckling
inom rimliga kostnader saknas. Men icke nog härmed, bostäder i tillräckligt
antal kunna icke vid stationen eller i dess närhet beredas varfvets arbetare,
hvilket förhållande icke allenast i väsentlig mån inverkar menligt på
arbetarnas trefnad och möjligheten att upprätthålla eu fast, duglig arbetarestam,
utan äfven i betydande grad verkar till förminskande af arbetsintensiteten,
hvilken nedsättes såväl däraf, att flertalet af arbetarna dagligen
måste företaga långa och tröttande färder mellan sina hem och varfvet
som ock däraf, att dessa arbetare icke äro i tillfälle att tillbringa middagsrasten
uti sina hem.

Då under sådana förhållanden en utveckling och modernisering af
flottans nuvarande station i Stockholm icke är tillrådlig, anser Försvarskommittén,
att stationen bör förflyttas till annan plats inom Stockholms skärgård.

De platser inom Stockholms skärgård, hvilka inom Försvarskommittén
varit ifrågasatta för förläggning af en ny örlogsstation äro: Lindarängen-Kaknäs
vid Lilla Värtan, Aspvik vid Torsbyfjärd, Ängnö-Gåsö vid
norra Ängnöfjärden och Bogesundslandet vid Tallarefjärden.

Försvarskommittén har icke ansett sig böra taga i öfvervägande lämpligheten
af Elfvik å Lidingön, på den grund att denna plats varit föremål

för framställning från Kungl. Maj:t till 1907 års Riksdag beträffande flottstation
och att denna framställning af Riksdagens båda kamrar afslagits.

I fråga om dessa olika platsers läge ur försvarssynpunkt får Försvarskommittén
anföra följande.

Samtliga de platser inom Stockholms skärgård, hvilka nu blifvit
ifrågasatta för eu flottstationsanläggning, befinna sig ej längre från hufvudstaden,
än att de med hänsyn till sitt försvar emot anfall af en större
truppstyrka blifva mer eller mindre beroende af anordningarna för hufvudstadens
skydd.

Enligt Försvarskommitténs åsikt är en station vid Kaknäs den enda
af de nu ifrågavarande, som icke krafvel- andra försvarsanstalter än den
nuvarande stationen å Skeppsholmen. En flottstation vid Kaknäs bör af
detta skäl kunna komma till utförande långt förr än en flottstation förlagd
till någon af de öfriga platserna, hvilket förhållande bör tillmätas
betydelse vid valet af plats för stationen.

Försvarskommittén, som besökt de olika till flottstation i detta betänkande
ifrågasatta platserna, anser sig kunna med afseende på lämpligheten
ur teknisk synpunkt af stationens förläggning till de olika platserna
såsom sin åsikt uttala,

att den till Lindarängen-Kaknäs uti 1906 års sakkunnigas förslag
angifna platsen för flottstationen synes vara lämplig;

att den vid Torsbyfjärd undersökta platsen synes vara lämplig
och jämförbar med det föreliggande Kaknäsförslaget, men att en därstädes
förlagd station har behof af en dyrbar järnvägsanläggning-;

att den vid bogesund undersökta platsen är mindre lämplig dels på
grund af dess instängda läge, dels i följd af dess trånga vattenutrymme,
dels genom. de svårigheter, som här möta för en framtida utvidgning af
varf sanläggningen, dels slutligen på grund af den dyrbara järnvägsanläggning,
som däraf föranledes; samt

att den vid Angnö-Gåsö undersökta platsen icke är lämplig, dels på
grund ^ af omöjligheten att på ett tillfredsställande sätt planlägga varfvet,
dels på grund af strandförhållandena och det inskränkta utrymmet å vissa
delar af vattenområdet inpå varfvet, dels därför att en station å denna

plats skulle medföra en till följd af det uppdrifva markvärdet relativt
dyrbar järnvägsanläggning.

Därjämte anser Försvarskommittén, att bostäder måste genom statens
försorg anordnas vid stationen för vida större personal och kostnader,
därest densamma förlägges utanför hufvudstadens omedelbara närhet, än
om den förlägges till Kaknäs.

De platser, hvilkas lägen i viss mån äro afskilda från hufvudstaden,
intaga dessutom med hänsyn till sina allmänna resurser en betydligt
ogynnsammare ställning än Kaknäs, hvilken sistnämnda plats i vida högre
grad än de öfriga kan draga fördel af de tillgångar med hänsyn till förbindelser,
förnödenheter, försvars- och arbetskrafter, verkstäder och materiel
af alla slag, hvilka ständigt finnas hopade i hufvudstaden. Till följd häraf
kommer en flottstation, förlagd till någondera af de öfriga platserna,
äfven om afsevärdt större kostnader nedläggas på kompletterandet af dess
utrustning, icke att kunna i tekniskt afseende på samma tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift som en station med tillräckligt utrymme, belägen
i hufvudstadens omedelbara närhet, och likväl å en för sig afskild plats.

Hvad isförhållandena beträffar, torde såväl Torsbyfjärds- som Bogesundsförslaget
vara underlägsna de öfriga förslagen.

Då Försvarskommittén funnit, att kostnaderna för de olika stationsanläggningarna
enligt de utredningar, som kommit Kommittén till hända,
uppgå till mycket betydande belopp äfvensom ansett, att åt de ifrågasätta
platserna Lindarängen-Kaknäs och Torsbyfjärd borde ställas i främsta
rummet, har särskild utredning, för hvilken förut närmare redogjorts i
detta betänkande, inom Kommittén med biträde af sakkunnige blifvit verkställd
rörande de inskränkningar, som å dessa båda platser i syfte att nedbringa
kostnaderna kunde vidtagas under förutsättning, att stationsanläggningen
till en början begränsades till det för den närmaste framtiden
oundgängligaste behofvet.

Därest en begränsning af stationens omfattning vid en första anläggning
i öfverensstämmelse med denna utredning vidtages, skulle kostnaderna
för en station vid Lindarängen-Kaknäs uppgå till omkring 25.5 miljoner
kronor, hvaraf för- bostäder omkring 5.4 miljoner kronor, under det att
kostnaderna för en station vid Torsbyfjärd icke kunde sättas lägre än
omkring 38.i miljoner kronor, hvaraf för bostäder omkring 11.5 miljoner
kronor och för markförvärf 2.5 miljoner kronor. Till kostnaderna för
den sistnämnda stationen böra emellertid läggas de kostnader, hvilka betingas
för anläggning och underhåll af sådana försvarsanstalter, som borde
i samband med denna station såsom skydd för densamma mot anfall från

sjösidan komma till utförande, och hvilka, enligt föreliggande utredningar,
skulle uppgå till mycket betydande belopp.

Ehuru den för stationen afsedda marken vid Lindarängen-Kaknäs
visserligen måste anses representera ett ganska betydande värde, har Försvarskommittén
icke ansett sig behöfva taga hänsyn till detta värde vid
bedömandet af frågan angående flottstationens förläggning. Ty det torde
vara uppenbart dels att detta värde icke på länge torde kunna på ett för
staten fördelaktigt sätt realiseras dels att, därest flottstationen blifver dit
förlagd, försäljningen af andra delar af norra Djurgården icke allenast
kommer att underlättas och kunna tidigare verkställas utan äfven kan
beräknas komma att inbringa vida högre försäljningspris, än nu kan påräknas.
Härigenom skulle Kaknäsoinrådets användning för flottstationen
i själfva verket icke komma att minska de inkomster, som staten skulle
kunna bereda sig genom försäljning af norra Djurgården.

Efter verkställd granskning af de olika platserna med hänsyn till dels
deras egenskaper, bedömda såväl ur försvarssynpunkt som ur teknisk synpunkt,
dels den erforderliga omfattningen af en första anläggning och
kostnaderna, anser Försvarskommittén, att stationsfrågan bäst skulle lösas
genom en förflyttning af flottans Stockholmstation till det område vid
Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs, som uti bil. N:r 2 till »Kompletterad
framställning af 1906 års sakkunniges förslag rörande tillämnad ny
station för flottan vid Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs» begränsas af
Lilla Värtan och linjen N-C-D-H-I-R-S. Försvarskommittén anser emellertid,
att örlogsstationens omfattning af kostnadsskäl bör till en början begränsas
till det för den närmaste framtiden oundgängligaste behofvet och
att den därvid bör utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den i
Försvarskommitténs ofvan intagna särskilda utredning angifna flottstationen,
hvarvid dock detaljerna böra revideras, så att största sparsamhet blifver
iakttagen.

Försvarskommittén har den uppfattningen, att det är en angelägenhet
af stor vikt för landets försvar, att frågan om örlogsstationens förflyttning
till annan plats inom Stockholms skärgårdsområde så snart ske
kan erhåller sin lösning.

Men det är äfven af stor ekonomisk betydelse, att frågans afgörande
icke längre än nödvändigt fördröjes, ty i samma mån, som förflyttningen
undanskj utes, blifva de nödvändiga åtgärderna för den nuvarande stationens

provisoriska iståndsättande alltmera kostsamma och de belopp, som på
denna station måste nedläggas, onödigtvis allt större, hvartill kommer, att
varfsdriften måste under än längre tid fortgå under otidsenliga och därför
oekonomiska förhållanden.

På grund häraf finner Försvarskommittén det vara af vikt, att dess
yttrande angående flottstationens förflyttning snarast möjligt afgifves; och
Kommittén finner ytterligare stöd för denna åtgärd däruti, att förberedelserna
före frågans slutliga afgörande torde taga åtskillig tid i anspråk,
att anläggandet af en ny örlogsstation gifvetvis kommer att kräfva en lång
följd af år och att erforderligt underhåll af den nuvarande stationen i
Stockholm i hög grad försvåras, så länge frågan är sväfvande.

Ehuru Kommitténs arbeten icke fortskridit så långt, att Kommittén
är i stånd att bedöma, huruvida beräkneliga tillgångar å kommande års
statsregleringar med tagen hänsyn till andra behof skulle kunna lämna
möjlighet till täckande helt eller delvis af de kostnader, om hvilka här
är fråga, så har Kommittén likväl ansett sig kunna redan nu afgifva utlåtande
beträffande flottstationens förflyttning, emedan under ärendets föregående
behandling förslag framkommit beträffande sättet för anskaffande af de
erforderliga medlen, hvarigenom budgeten icke behöfde för ändamålet
tagas i anspråk. Man har nämligen antagit, att försäljning af mark från
Skepps- och Kastellholmarna samt Galérvarfvet och norra Djurgården skulle
kunna inbringa erforderliga belopp.

Bland de förberedelser för stationens förflyttning, hvilka Försvarskommittén
här ofvan åsyftat, vill Kommittén särskildt framhålla, att det
synes vara erforderligt

att med Stockholms stad träffa öfverenskommelse, hvarigenom det
staden enligt nådigt bref den 18 oktober 1889 villkorligt lämnade medgifvandet
att under vissa förutsättningar få taga i besittning en del af det
för örlogsstationen erforderliga området upphör att gälla;

att träffa bestämmelser om skjutbanornas vid Kaknäs ersättande af
andra skjutbanor;

att upprätta förslag till stadsplan för Skepps- och Kastellholmarna
äfvensom för de delar af Galérvarfvet, hvilka kunna ifrågakomma att försäljas
i syfte att bereda medel för täckande af kostnaderna för stationens
förflyttning, hvarvid eventuellt förberedelser för förflyttning af arméns
intendenturförråd från Skeppsholmen böra vidtagas;

att upprätta förslag till plan för försäljning af i närheten af det
nya stationsområdet befintliga delar af norra Djurgården, därest försäljning
af hithörande områden skulle blifva erforderlig för att delvis betacka kostnaderna
för stationens förflyttning; samt

att i afseende på lokalernas m. m. detalj anordningar och bostadshusens
m. fl. storlek och förläggning å stationsområdet föranstalta om
sådan revision, som kan betingas däraf, att största sparsamhet bör iakttagas
och att förhållandena blifvit ändrade, sedan de ursprungliga förslagen
blifvit uppgjorda.

Med stöd af hvad nu anförts, finner sig Försvarskommittén böra
såsom sin åsikt uttala:

att en förflyttning af flottans station i Stockholm
är af behofvét påkallad;

att den nya stationen bör erhålla den omfattning,
att flottans hufvudstridskrafter där kunna förläggas;

att bland de platser för den nya flottstationen,
som varit föremål för Kommitténs pröfning, Kaknäsområdet
är att föredraga;

att stationen därstädes bör anläggas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad Kommittén här ofvan
angifvit; men

att anläggandet af én ny flottstation vid Kaknäs
för närvarande bör äga rum endast under den förutsättning,
att kostnaderna för anläggningen — med frånräknande
af de för bostäder behöfliga belopp, i den mån
dessa förräntas dels genom upphörande af en del nu
utgående inkvartering sbidrag genom dessas utbytande
emot bostad och dels genom inflytande hyror — kunna
täckas genom försäljning i skälig omfattning af mark
från Skepps- och Kastellholmarna samt Galérvarfvet
äfvensom, därest så skulle för ändamålet erfordras,
någon del af norra Djurgården närmast omkring stationsområdet.

Särskilt yttrande af herr Bildt.

Mot hvad kommittén i sitt betänkande och förslag rörande förflyttning
åt flottans station i Stockholm anfört får jag anmäla min reservation.

Särskildt i fråga om den omfattning, som den nya stationen skulle
erhålla, är jag af annan mening än kommittén. I stabschefernas förslag
upptogs en utvidgning eller förflyttning af stationen icke såsom betingad
af försvarsplanen utan såsom i hög grad önskvärd för att öka flottans
effektivitet. Måttet på den i frågakommande utvidgningen berördes däremot
icke. Kommittén föreslår nu, utan att åberopa stöd af försvarsplanen, en
synnerligen betydande utvidgning af stationen i samband med förflyttningen.

Kommittén anför, att de strategiska utredningarna skulle gifva vid
handen, att flottans Stockholmsstation borde* vara så ordnad, att »flottans
hufvudstridskrafter» kunde vara där förlagda. Mig synes detta icke gifvas
vid handen ej ens under den i dessa handlingar gifna förutsättningen och
under antagande att kommittén med »flottans hufvudstridskrafter» skulle
förstå, såsom af kap. VII synes framgå, endast »större delen af kustflottans
större fartyg». Att en förflyttning af flottans hufvudstation till Stockholm
medför icke blott vissa fördelar utan äfven vissa olägenheter är dock
en sedan länge känd sak.

Ser man på den omfattning, som olika sakkunnige enligt uppdrag i
sina beräkningar upptagit för stationen i hvad angår pansarbåtar af l:a
klass, hvilket torde kunna anses innefatta det bestämmande, så finner
man att

1900 års flottstationskommitté beräknat 12 st.

1902 » sakkunnige » 5 »

1905 » » » 12 »

1906 » » » ungefär o »; medan

1908 » » fullständigat 1906 års förslag så att stationen

skulle kunna rymma »hela antalet pansrade fartyg tillhörande kustflottan».

Kommittén har ‘icke angifvit det antal fartyg, för hvilket stationen
är afsedd, men säger sig dock ha vidtagit vissa inskränkningar i det af
1908 års sakkunnige framställda kompletterade förslaget men »under förutsättning
att stationsanläggningen till en början begränsas till det för den
närmaste framtiden oundgängligaste behofvet». Af det följande att döma

Kursiveringarna af reservanten.

synes knappast någon större inskränkning i antalet till stationen förlagda
fartyg vara afsedd, och såvidt det af de i någon män svårtydda ordalagen
är möjligt att göra slutsatser, synes »den första anläggningen» af den nya
stationen kunna sägas äga en omfattning åtminstone dubbelt så stor som
den nuvarande. Därtill kommer en afsedd framtida utvidgning, som kan

* l*t*oo O O?

taga sm början etter åtta ar.

Då jag icke kunnat finna en så betydande utvidgning vara med stöd
af handlingarna motiverad såsom nödvändig eller oundgänglig, anser jag
omfattningen böra betydligt inskränkas, åtminstone intill dess betänkligheterna
mot förläggandet af flottans hufvudstridskrafter till hufvudstaden
kunna anses vara häfda eller åtminstone i någon mån minskade.

Kommittén har ansett stationsfrågan kunna utbrytas i särskildt betänkande,
oaktadt kommittén ännu icke behandlat frågan om det inflytande
på försvarets utveckling, som kan komma att utöfvas af rikets ekonomiska
bärkraft, »emedan under ärendets föregående behandling förslag framkommit
beträffande sättet för anskaffande af de erforderliga medlen, hvarigenom
budgeten icke behöfde för ändamålet tagas i anspråk». Så har emellertid
i kommitténs förslag ej fullt blifvit förhållandet, enär kostnaden för bostäder
— enligt en uppgift omkring 5 miljoner — torde få komma på
budgeten, liksom väl äfven kostnaderna för nya skjutbanor och nytt intendenturförråd
för armén.

Kommittén omnämner icke att 1901 års riksdag förutsatt, det
vissa områden af norra Djurgården möjligen böra tagas i anspråk för
att gälda kostnaderna för större extra utgifter för armén, särskildt kasernbyggnader;
och om dessa vet man redan, att de komma att öfverstiga
nu beviljade anslag med minst 11 miljoner. Den ekonomiska
frågan synes så mycket mera sväfvande, som planens realiserande skulle
bero på Stockholms stads bifall till densamma, och som man ej känner,
huruvida staden är därtill villig, och i sådant fall, hvilken ersättning den
möjligen kan vilja betinga sig.

Kommittén kommer ej heller till något positivt resultat. Den anför,
att anläggningen bör äga rum endast under den förutsättningen att kostnaderna
— utom för bostäderna — kunna täckas genom försäljning i
skälig omfattning af mark från Skepps- och Kastellholmarna samt Galérvarfvet
äfvensom möjligen ett icke närmare begränsadt område af norra
Djurgården. Om den nämnda förutsättningen icke uppfylles, skulle den
af kommittén såsom nödvändig förordade förflyttningen alltså icke äga
rum. Men om frågan är trängande så torde en lösning böra utfinnas.

8—092467

Frågans lösning utan militära och ekonomiska risker synes mig,
därest stationen skall förflyttas till Kaknäs, endast kunna finnas därigenom
att en beräkning uppgöres öfver den summa, som kan väntas inflyta vid
försäljning af Skepps- och Kastellholmarna jämte Galérvarfvet äfvensom
eventuellt af sådant mindre område af Djurgården, som ej erfordras för
andra ändamål, särskildt för arméns öfningsfält. En förflyttning af Stockholms
garnison bör nämligen ej framtvingas innan utförbarheten och
lämpligheten af en sådan åtgärd är visad. Sedan från den beräknade
summan fråndragits kostnaderna för ny skjutbana för garnisonen, nytt
intendenturförråd och eventuell ersättning till Stockholms stad, kan återstoden
vara disponibel för anläggningen af en ny station, som då i allt
fall torde kunna få den omfattning, att den väl ersätter den nuvarande.
Efter ett tiotal år, då denna station vore färdig, kunna helt andra förhållanden
råda än nu, och torde det då vara tid att öfverväga lämpligheten
af flottans hufvudstridskrafters förläggande därstädes.

Särskildt yttrande af herrar Kvarnzelius och D. Persson

i Tallberg.

Vi äro såtillvida eniga med kommitténs flertal att, därest eu förflyttning
af flottans station i Stockholm är af behofvet påkallad, den nya
stationen bör erhålla den omfattning, att flottans hufvudstridskrafter där
kunna förläggas.

Däremot hafva vi icke känt oss öfvertygade därom, att den af kommittén
förordade platsen för den nya flottstationen är vare sig den lämpligaste
eller den billigaste.

Då det här gäller en anläggning, afsedd för lång tid framåt, hafva
vi ansett, att den nya stationen bör förläggas till en plats, där några för
samfärdseln viktiga intressen ej kunna hindras eller hämmas i sin utveckling.

Då det begränsade hamnområdet vid den af kommittén förordade
platsen redan nu starkt tagits i anspi’åk för tillgodoseende af merkantila
intressen, och en ytterligare utveckling af dessa i den närmaste framtiden
torde vara att emotse, kan ur denna synpunkt platsens lämplighet starkt
ifrågasättas.

Utan att tilltro oss att kunna bedöma, huruvida Kaknäs ur strategisk
synpunkt kan vara att förorda framför andra inom Stockholms skärgård
föreslagna platser, t. ex. Torsbyfjärd, har det dock förefallit oss som om
Kaknäs, med sin nära belägenhet intill den obefästade hufvudstaden och
utan skydd åt landfronten, icke skulle erbjuda den trygghet mot fientligt
anfall, som en sådan anläggning som eu flottstation krafvel’. Det torde
ej heller vara utan risk att lägga flottstationen så, att denna och Stockholm
bilda ett gemensamt beskjutningsföremål för fienden.

Som en fördel kan det visserligen synas, att icke behöfva köpa mark
för den nya flottstationen. Likväl lär det vara dålig statsekonomi att förlägga
stationen på ett område, där markvärdet är mångdubbelt högre än
på andra ifrågasatta — och äfven som lämpliga erkända — platser.

Genom det sätt, på hvilket kommittén velat lösa den ekonomiska
sidan af stationsförflyttningen, kan det icke undvikas att beträda lånevägen
för försvarsändamål. Visserligen ställes i utsikt att dessa lån skola amorteras
med medel, som beräknas kunna inflyta vid försäljning af kronan
tillhörig mark, men någon säkerhet för att så verkligen kommer att ske
finnes icke. Den möjlighet att bedöma och reglera försvarskostnaderna
som representationen har, så länge som dessa ingå i statsregleringen,
kommer icke att föreligga i samma utsträckning, sedan lånevägen börjat
anlitas. Om därtill lägges, att försvarskostnaderna i vårt land redan nu äro
oproportionerligt höga i förhållande till andra med Sverige närmast jämförliga
nationers, så är kommitténs förslag i förevarande del ägnadt att
inge de mest allvarliga betänkligheter.

Vi anse därjämte, att frågan om platsen för flottstationens förläggning
ej bör afgöras utan i sammanhang med en plan för stationens eventuella
skyddande mot fientliga anfall. Och då det i nära samband därmed
stående förslaget till kustförsvarets ordnande, som utarbetats af den s. k.
kustförsvarskommissionen, af kommittén ännu ej upptagits till slutlig pröfning,
kan en jämförelse mellan de olika flottstationsförslagen hvarken ur
kostnads- eller strategisk synpunkt verkställas.

Kommer så därtill att öfriga, försvaret i sin helhet rörande frågor,
som förelagts kommittén, af denna ännu ej blifvit pröfvade, och en öfverblick
af försvarskostnaderna i dess helhet sålunda ej kan ernås, hafva vi
ej kunnat ansluta oss till kommitténs åtgärd att utbryta flottstationsfrågan
och därom afgifva särskilt betänkande.

Särskildt yttrande af herr Staaff.

Mot förestående betänkande och förslag får jag anmäla reservation.

Kommittén hade efter min mening icke bort afgifva yttrande i
flottstationsfrågan, förr än den kommit till slutet med sitt arbete i det
hela, eller arbetet i allt fall fortskridit betydligt längre än hvad hittills är
fallet. Kommittén har ännu icke ens haft någon allmän öfverläggning
rörande de grundläggande synpunkterna för vårt försvarsväsendes rätta
ordnande. Det torde emellertid vara tydligt, att hvad som framkommer
vid en sådan öfverläggning kan visa sig vara af beskaffenhet att öfva inflytande
på frågan om flottans storlek och förläggning samt en eventuell
ny flottstations omfång.

Genom att redan nu yttra sig i flottstationsfrågan har kommittén
ock betagit sig möjligheten att samtidigt kunna angifva, huruvida den
föreslagna nya stationen vid Kaknäs kräfver särskilda försvarsanstalter, i
hvilket hänseende kommittén ej ännu hunnit ens till ett preliminärt beslut.
Kommittén har därför måst inskränka sig till att säga, att en station
vid Kaknäs enligt dess åsikt »icke kräfver andra försvarsanstalter än
den nuvarande stationen å Skeppsholmen» i stället för att utreda och klargöra
huruvida den verkligen kräfver sådana och om så är fallet hvilka.

Jämväl synes det vara af betydelse, att i chefernas för generalstaben
och marinstaben den 18 oktober 1906 afgifna förslag till försvarsväsendets
stärkande, en ny flottstation visserligen betecknas såsom i hög grad önskvärd
men likväl icke upptagits bland de anstalter, om hvilka cheferna
samfälldt uttalat, att de vore i första rummet påkallade.

Beträffande platsen för en ny station har jag inom kommittén yrkat,
att f. d. generallöjtnanten friherre Ericson, hvilken tillkännagifvit önskan
att få afgifva yttrande om de mot hans förslag framställda invändningar,
måtte erhålla tillfälle därtill. Kommittén har afslagit detta yrkande. Jag
vidhåller dock min uppfattning, att friherre Ericsons ifrågasatta yttrande
bort vara af stort intresse, i händelse man velat åstadkomma en möjligast
allsidig utredning.

O O

BILAGOR.

Bil. N:r 1*)

Chefens för generalstaben och chefens för marinstaben gemensamma
underdåniga hemliga yttrande angående förläggning af flottans hufvudstridskrafter
till Stockholms skärgård, afgifvet den 7 augusti 1908.

*) Bifogas endast hufvudexemplaret.

Bil. N:r 2*)

Kompletterad framställning af 1906 års sakkunniges förslag rörande
tillämnad ny station för flottan vid Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs,
verkställd med ledning af förefintliga utredningar i ärendet af därtill tillkallade
sakkunnige 1908.

*) Bifogas endast hufvudexeraplaret,.

Bil. N:r 3.*)

Chefens för marinstaben underdåniga hemliga utredning om lämplig
heten ur taktisk synpunkt af flottstationens förläggning till vissa platser
Stockholms skärgård, afgifven den 11 april 1908. *)

*) Bifogas endast hufvudexemplaret.

9—092467

Bil. N:r 4.*)

Sakkunniges för verkställande af utredning rörande åtgärder för stärkande
af likets fasta försvar åt sjösidan in. m. underdåniga hemliga utredning
den 5 september 1908 om hvilka försvarsanordningar mot sjösidan
och landsidan, som skulle blifva nödvändiga för hvar och en af vissa till
flottstation föreslagna platser, äfvensom angående den ungefärliga kostnaden
för de erforderliga försvarsanordningarna.

*) Bifogas endast hufvudexemplaret.

Bil. N:r 5.

Sakkunnigas underdåniga utredning den I oktober 1908, om lämpligheten ur
teknisk synpunkt af flottstationens förläggning till vissa föreslagna platser,
äfvensom angående den ungefärliga kostnaden för flottstationens förläggning

till dessa platser.

Sedan Eders Kungl. Maj:t genom ämbetsskrifvelse den 21 sistlidna
december anmodat undertecknade att inkomma med utredning dels, beträffande
hvar och en af de utaf generallöjtnanten friherre C. W. Ericson
samt öfverstarna John Bratt och S. Wennerberg till flottstation föreslagna
platser inom Stockholms skärgård, om lämpligheten af flottans förläggning
till sålunda föreslagen plats, denna fråga sedd ur teknisk synpunkt,
dels ock om den ungefärliga kostnad, som skulle uppkomma i hvart
och ett af de tall, att eu flottstation anlades vid någondera af ofvannämnda
tie platser eller vid Kaknäs, få vi etter fullgjordt uppdrag härmed i underdånighet
afgifva, följande af kartor, ritningar och kostnadsberäkningar
m. m. enligt särskild däröfver upprättad bilagsförteckning åtföljda utlåtande.

I. Förberedande rekognoscering af de föreslagna platserna.

Sedan vi den 13 januari innevarande år erhållit Eders Kungl. Maj:ts
ofvan åberopade nådiga skrifvelse, skreds genast till verket och företogs
under de närmaste dagarna därefter i sällskap med försvarskommitténs
sekreterare för marinens ärenden en förberedande rekognoscering af de utaf
ofvannämnda personer föreslagna platserna för flottstation, därvid emellertid
snö betäckte marken och fjärdarna voro isbelagdå.

Den. förberedande rekognosceringen af Tor sby fjärd verkställdes den
lb januari detta år. En förläggning af flottstationen hit, som förutsätter
vissa nya befästningsanordningar, kommer möjligen att draga med sig

genomskärningen och kanaliseringen af näset vid Älstäket, hvilket arbete
synes kunna utföras för jämförelsevis obetydlig kostnad, i anseende till
terrängens ringa kupering och bredd samt markens beskaffenhet (grus),
om ock kostnaden för i samband härmed erforderlig landsvägs- och järnvägsbro
måste medräknas. Man skulle i detta fall kunna ifrågasätta att
anlägga en eventuell Oflottstation antingen vid själfva Torsbyfjärden eller
ock på andra sidan Älstäket vid Grisslingefjärden, där såväl djupförhållanden
som terrängbeskaffenhet äro inbjudande. Det senare alternativet,
som säkerligen skulle medföra jämväl markens förvärfvande till billigare
pris, torde dock af militära skäl icke böra ifrågakomma. Flottan blefve
nämligen då vid sin förläggning i visst afseende skjuten utanför den nuvarande
befästningslinjen samt för sitt utlöpande hänvisad till å ena sidan
en mycket trång och lång farled till sjöss, å den andra en gräfd kanal
som förbindelseled med den inre skärgården och dess utlopp, därvid faran
för instängning oaktadt nya vidtomfattande befästningsanläggningar dock
aldrig blefve utesluten. I likhet med förslagsställaren synes det oss alltså
klart, att en eventuell flottstation här bör förläggas till Torsbyfjärd.

Dennas södra och östra stränder vid Mörtnäs, Haghulta och Kolviken
äro i allmänhet höga och olämpliga för en större varfsanläggning samt
bestå af tämligen fortlöpande bergstrand med några mindre bukter.
Längre norrut vid Torsby och Kulan är stranden ej så hög och innanför
densamma utbreda sig större slätter hvarjemte Torsbyholmen lämnar skydd
för en mindre sydost därom belägen vik, dock alltför otillräcklig för en
varfsanläggning af denna betydelse. Den strand, som därefter följer, tillhör
Värmdö pastorsboställe och erbjuder en oländig mark, som krafvel’ stora
terrasseringskostnader, om ock höjdplatån ofvanför stranden lämnar åtskilliga
goda betingelser för ett stadssamhälle. För alla vid denna strand
belägna platser tillkomma ökade kostnader för åstadkommande af lämplig
järnvägsförbindelse.

Om nämnda stränder sålunda ej kunna ifrågasättas för en flottstationsanläggning,
synes däremot Torsbyfjärds sydvästra de], som innanför
Aspnäset och Aspviksholmen bildar en ganska vidsträckt, mot sjö och isgång
väl skyddad, grundfri bassäng med lagom vattendjup och god ankarbotten
tvifvelsutan erbjuda goda naturliga betingelser för en blifvande
flottstation. Stränderna utgöras till stor del af låga berg samt verka därigenom
ej heller afskräckande för varfsanläggningen. För stations- och
stadssamhälle synes lämplig plats utan större svårighet kunna beredas innanför
och norr om varfsanläggningen hufvudsakligen å Aspviks ägor, om
ock terrängen här innesluter eu del höga och oländiga bergspartier. Emellertid
äro de här belägna gårdarna Aspvik, Kårboda och Betsede redan del -

vis tagna i anspråk för villaanläggningar samt därmed markpriset bär
redan betydligt uppskrufvadt.

Med hänsyn till järnvägsförbindelser tinnes redan en koncessionerad
linje dragen från Storängens station å Saltsjöbanan öfver Skurusund och
Alstäket till egendomen Vik å Värmdön. Den löper emellertid i åtskilliga
för upptagande af lokaltrafik afsedda krokar samt innehåller lutningar,
hvilka äro oförenliga med en sådan bana, som en blifvande flottstation
klöfver.

Med anledning af den verkställda rekognosceringen beslöts närmare
undersökning af marken och farvattnen vid Aspvik och Betsede för den
ifrågasatta varfsanläggningen äfvensom för järnvägen.

Den vid Bocjesund angifna platsen rekognoscerades i början af februari
innevarande år. Senast år 1904 besöktes Bogesundslandet, hvilket
1900 års flottstationskommitterade funnit mindre lämpligt för ändamålet,
i afsikt att därstädes söka plats för en eventuell flottstationsanläggnipg;
men platsen visade sig ur teknisk synpunkt icke gynnsam och samma förhållande
kvarstår fortfarande. Den långa halfön vid Carlsudd, som först
undersöktes, befanns i det närmaste upptagen af mer eller mindre dyrbara
villaanläggningar. Norra stranden af denna halfö, som gränsar till
Långnöviken, är i allmänhet bergig och brant samt olämplig för en större
varfsanläggning, emedan den förutsätter alltför dyrbara terrasseringsarbeten.
Den södra delen af halfön sluttar sakta mot Askrikefjärden och
erbjuder med afseende på terrängen inga allvarsamma olägenheter; men
farvattnet utanför lämnar däremot föga skydd särskildt mot isgång, hvarpå
vi hade synliga bevis i den förödelse å nyanlagda bryggor och badhus,
som drifisen här åstadkommit. Anläggandet af ett marinetablissemement å
denna plats skulle säkerligen kräfva byggandet af skyddande hamnarmar,
hvilka måste ut på djupt vatten och därigenom ställa sig mycket dyrbara.
Då platsen sålunda ej erbjöd några särskildt goda betingelser för en större
varfsanläggning och den redan af villor helt upptagna marken med visshet
kunde förväntas blifva mycket kostbar, ansågs en stationsanläggning här
icke böra ifrågasättas.

Det vidsträckta området mellan Carlsuddshalföns inre ända och Bogesunds
slott erbjöd med hänsyn till terrängen vissa lofvande förutsättningar
med hamnområden dels vid Askrikefjärden dels vid Långnöviken.
Stranden vid Askrikefjärden lider dock här delvis af samma olägenheter
som längre ostvart åt Carlsudd, hvarjämte det ej torde kunna undvikas
att det på samma udde belägna villasamhället genom en dylik anläggning
beröfvas sin nuvarande utfartsväg till fastlandet, hvilket befaras kunna
tvinga till hela områdets inköpande och således medföra väsentligt stegrade

kostnader. Då platsens fördelar sålunda mer än väl uppvägdes af dess
olägenheter, ansågs några kostnader ej här böra nedläggas på en närmare
undersökning af terrängen. Äfven Långnövikens norra strand erbjuder
i afseende på terrängen alltför stora svårigheter för att kunna
ifrågasättas till en större varfsanläggning.

Återstod då här Bogesundsstranden af Pålsundet, hvilket mellan
den nuvarande försänkningen och viken Långsläpan erbjuder en något
trång men af tillgängliga mätningskartor att döma tämligen grundfri
bassäng, vid hvars stränder, å den s. k. Tallareudden (mellan Vårmora
och Mista), terrängen syntes erbjuda vissa betingelser för en varfsanläggning.
Ehuru utrymmet föreföll tämligen begränsad! och läget i närheten
af nuvarande befästningslinjer ingalunda verkar tilltalande för nedläggandet
af penningar på en anläggning af denna betydelse och sådant omfång,
beslöts dock, sedan förslagsställarens, öfverste Bratts, åsikt inhämtats, och
han förklarat sig icke kunna utvisa någon bestämd, af honom åsyftad
lämplig plats, att för utrednings förebringande här utarbeta ett förslag.

Järnvägsförbindelse med hufvudstaden måste i detta fall, så framt
man ej vill tänka sig tunnlar, dragas antingen på bankbroar öfver Askrikefjärden
och Lilla Värtan eller ock rundt Stora Värtan förbi Rydboholm,
hvilka båda alternativ äro kostbara och svåra att bringa till utförande
samt, åtminstone i afseende på det senare, i allt fall föga tillfredsställande.

Den 23 januari detta år företogs den förberedande rekognosceringen
af Angnö-Gåsö. Valet af plats för själfva varfsanläggningen är här icke
lätt. Förslagsställaren har ur militär synpunkt angifvit Ängnö eller Gåsö.
Icke någon plats på Gåsölandet eller Gåsön erbjuder ett öppet, grundfritt
vatten utan att samtidigt förete branta och höga stränder, orsakande stora
terrasseringskostnader. Af tekniska hänsyn funno vi därför Ängnön vara
att föredraga, enär det vattenområde, som här angifver en eventuell varfsanläggning,
är jämförelsevis rent och tillräckligt djupt, hvar järnte de
västra och norra delarna af Ängnön befunnos bestå af tämligen låg och
ej alltför kuperad mark med lämpliga stränder, under det att södra och
östra delarna af ön utgöras af större mera otillgängliga bergborr)plex.
Tvenne väster om Ängnön belägna holmar järnte en i själfva hufvudön
inträngande vik omsluta en innerbassäng, som ansågs kunna komma till
användning för varfvets ändamål. För det blifvande stadssamhället och
den del af stationen, som ej rymmes å Ängnö, torde Gåsölandet kunna
ifrågasättas och vara lämpligare än södra och östra delarna af Ängnö, som
förutom dess allt för kuperade terräng genom en eventuell varfsanläggning
nästan komme att afskäras från landförbindelse. Af ifrågavarande land -

områden är Gåsölandet och omliggande holmar tätt bebyggdt, under det
att på Angnö endast ett fåtal byggnader finnas uppförda.

Vissa svårigheter möta tvifvelsutan åstadkommandet af järnvägsförbindelsen,
som måste dragas öfver Gåsölandet, Gåsö och Elgö med
broar öfver Angnö- och Kyrksunden väster om Saltsjöbaden till lämplig
station å Saltsjöbanan. Med stöd af den verkställda rekognosceringen beslöts
utföra en närmare terrängundersökning för upprättande af plan till
varfsanläggning å Angnö samt för åstadkommande af järnvägsförbindelse.

På grund af dessa förberedande rekognosceringar hafva sedermera
närmare undersökningar af terrängen och vattenområdena medelst borrning,
lodning och afvägningar företagits å de till varfsanläggning såsom
lämpligast utsedda platserna, med ledning hvaraf pejlingskartor blifvit
upprättade.

II. Närmare redogörelse för de utarbetade förslagen.

A. Allmänna uttalanden.

I och för fullgörandet af vårt uppdrag att utreda lämpligheten ur
teknisk synpunkt af flottans förläggning till en hvar af de sålunda föreslagna
och utsedda platserna hafva vi därefter med stöd af de upprättade
pejlingskartorna utarbetat en planläggning af varfvet å hvardera platsen,
baserad på de förslag och de förutsättningar, som'' varit bestämmande för
Kaknäs—Lindarängsförslagen af åren 1900—1905—1906. Däri hafva varfskajerna
i allmänhet blifvit utförda af sten till 4, 7 och 8 m. djup.
Byggnaderna äro desamma i alla förslagen. Spårsystemet å varfvet lägges
med normal spårvidd och kurvor af 180 m. radie på alla spår, där statens
järnvägsvagnar skola framgå, samt minst 50 m. radie för varfstrafiken.

Med hänsyn därtill att de här framlagda förslagen endast utgöra
förberedande och jämförande sådana hafva vi ej ansett nödvändigt eller
lämpligt att nedlägga tid och kostnader på att utsträcka jordborrningsoch
terrängafvägningsarbetena jämväl öfver någon större del af de till
stations- och stadssamhälle afsedda områdena. Under det att varfvets
byggnader samtidigt äro beroende af såväl vattendjupen i sjön som höjdförhållandena
i land, och hela varfsplanen måste uppgöras med ledning af
grundens beskaffenhet, äro terrängförhållandena utom varfvet i stort sedt
af tämligen enahanda beskaffenhet och några särdeles svårigheter vid förläggandet
af stationens hus och byggnader möta ej, enär vid stationens
planläggning husen kunna läggas mera fritt efter terrängen samt vägar
in. in. lämpas efter behofvet, hvarigenom några afsevärda skillnader i

dessa kostnader ej torde uppstå. Än mera blifver detta fallet, om man
får öfvergifva den slutna kvadratiska formen för kasernernas uppställning
och i stället lägga dessa mera efter terrängen, i likhet med hvad som
föreslagits af kasernbyggnadsnämnden för vissa af de blifvande nya armékasernerna.
Till följd af dessa omständigheter hafva vi ansett oss vid
kostnadsberäkningen kunna i afseende på stationsområdena tillämpa samma
siffror som i Kaknäsförslaget upptagits.

För alla kommunala behof såsom vatten, belysning, renhållning m. m.
måste, i motsats till Kaknäsförslaget, särskilda anstalter vidtagas i hvart
och ett af de föreliggande förslagen och man kan ej här såsom vid Kaknäs
tänka sig dessa öfverlåtna på Stockholms stad genom särskild öfverenskommelse.
I viss mån blir denna fråga äfven beroende på om stationen
kommer att bilda egen kommun eller icke. I alla händelser torde staten
få vidtaga anstalter för tillhandahållande af de oundgängligaste förnödenheterna
genom anläggande af vatten-, belysnings- och renhållningsverk,
afloppsnät m. in. En stor del af dessa kostnader böra dock i sinom tid
blifva förräntade genom inflytande skatter. I likhet med uti det år 1906
upprättade och till riksdagen aflämnade förslaget till flottstation vid Elfvik
å Lidingön torde i kostnadsberäkningarna, då förhållandena äro tämligen
enahanda, dessa uppgifter kunna upptagas till samma approximativa kostnadsbelopp.

B. Beskrifning öfver flottstationsanläggning vid Torsbyfjärd.

Den gjorda undersökningen gifver här vid handen att byggnadsgrunden
för såväl varfvets som stationens husbyggnader i allmänhet är
god, bestående åt berg eller fasta jordlager. Vattenområdet längs stranden
är i stort sedt utan uppstigande grundklackar eller djupa leraflagringar.
Isförhållandena torde dock i denna afskilda vik ställa sig något ofördelaktigare
än vid Kaknäs.

Varfvets planläggning bestämmes i hufvudsak genom val af plats
för dockorna och det störa varfsplanet för verkstäderna. Området mellan
Betsedeviken och Aspviken har sålunda valts till förläggning af den egentliga
varfsverksamheten, dels därför att detta område erbjuder minsta
terrasseringskostnaderna, dels emedan det lämnar ett öppet vatten framför
fartygsbäddarna och dockorna, hvilka här kunna insprängas i berg med
minsta möjliga indämningsområde. Kajspår och dockspår kunna ock här
framdragas med 180 m. kurvor från den beräknade järnvägslinjen. Den
å området befintliga, inskjutande, lerfyllda vassviken, kallad Norsviken,
beräknas blifva uppmuddrad till högst 4 m. djup i sin innersta del och

är afsedd att användas till förläggning af mindre båtar, slupar, pråmar
m. m. Persontrafik mellan dockorna och verkstadsområdet förmedlas genom
en fast bro, tillräckligt högt belägen för att genomsläppa dessa
smärre farkoster. Virkesskjul och träverkstäder samt skjul för ångslupar
och roddbåtar hafva därigenom fått sin naturliga gruppering kring denna
vik, och då samtidigt grundläggningen för dessa skjul byggnader ej behöfver
vara af dyrbar beskaffenhet eller kräfva fullt solid mark, passar
denna plats bättre för dessa byggnader, enär den fasta botten här till
afsevärdt djup täckes af lösa jordlager.

Betsedeviken är synnerligen djup men lämpar sig ej väl till förläggning
af större fartyg emedan dess bredd ej är större än omkr. 150 in.
I mynningen af denna vik har ett för varfvets behof afsedt kolskjul blifvit
förlagdt, därefter följer mindepartementet med sina kajer, hvarefter resten
af viken reserverats till framtida behof.

Viken midtför Aspviks gård, kallad Hemviken, har användts för
utläggning af torpedbåtssliparna. Dessa erhålla här ett skyddadt läge och
ligga därjämte nära intill verkstäderna. I tekniskt afseende erbjuder för
öfrigt denna plats de bästa grundförhållandena under vattenytan, som för
anläggning af torpedbåtsslipar kan uppletas å området.

Den från Aspviksområdet mot Aspviksholmen utskjutande halfön
utgöres af höga berg, och har af denna anledning endast strandremsorna
här tagits i anspråk: den inre stranden till mobiliseringskaj, den yttre
mot norr vettande stranden endast till förläggning af proviant- och bageribyggnaderna
med sin kaj. Resten af stranden reserveras för blifvande
utvidgiiingar och eventuell förläggning af ammunitionsförrådet.

A Aspviksholmen har slutligen förlagts kolförråd, skjutbana för
kanoner samt torpedinskjutningsstation, hvilken här erhåller en bana af
omkr. 4,000 m.

Artilleridepartementets byggnader äro förlagda till halföns yttersta
spets, som är lätt att planera och erbjuder god berggrund. Byggnaderna
ligga här nära till de vid mobiliseringskaj en förlagda fartygen.

Varfvets kajer stå i allmänhet på fast grund, undervattenssprängning
beräknas endast behöfva förekomma Hd ett obetydligt grund midtför
Hemviken.

Hufvudingången till varfvet beräknas i närheten af Betsedeviken
mot dalgången längs insjön från Gustafsberg. I denna dalgång framgår
nuvarande allmänna landsvägen, i samma dalgång är den s. k. Värmdöbanan
stakad och i denna linje dragés järnvägen till flottstationen från
statsbanan i Stockholm. Till nämnda dalsänka tänkes äfven stationens
ofiiciella byggnader förlagda.

10—092487

Den ytvidd, som enligt detta förslag kräfves för varfvets område,
ntgöres af omkr. 65 har på fastlandet och omkr. 5 har på Aspviksholmen
eller sammanlagdt omkr. 70 har.

Stationen skulle förläggas väster och norr om varfvet å Betsede,
Kårboda och Aspviks ägor.

Det markområde, som beräknas att tagas i anspråk för såväl station
som varf, utgöres af:

Aspvik med afsöndringar, Räknas n:r 1 och 2, Södra Räknas n:r 1 och 2

samt Kullen, tillsammans............omkr. 125,7 har

Kårboda..................... » 72,2 »

Betsede...................... » 96,4 »

Summa omkr. 294,3 har

Af dessa områden är Aspvik delvis såldt och sönderstyckadt i villatomter,
som försäljas af AB. Värmdö—Aspvik, men af hvilka endast få
ännu äro bebyggda^ Kårboda är jämväl styckadt men befinner sig ännu
i en ägares hand. Ä Betsede äro en mängd tomter afstyckade, sålda och
bebyggda med åtskilliga villor.

Ä Aspviks ägor finnes eu källa med god ock riklig vattentillgång,
hvarjämte vatten till vattenledning möjligen kan erhållas från Aspviksträsket,
som har klart godt vatten, men hvilket dock förutsätter inköp af
ytterligare ett par afsöndringar från Aspvik samt en del af Långsunda
ägor, hvilka begränsa stränderna.

Järnvägsförbindelse med statsbanenätet. Stationen måste som framhållits
äga förbindelse med Stockholm samt med statsbanan medelst järnväg.
Förutom den tunga godstrafik af kol, ammunition, pansar och artilleripjäser,
maskindelar, ångpannor in. m., som kan påräknas, och den stora
trafik af alla slag, som vid mobiliseringstillfällen komme att taga banan
i anspråk, måste man äfven antaga att en liflig persontrafik under vanliga
förhållanden kommer till stånd på den nya trafikleden, icke blott
från flottstationen, som ju omfattar en afsevärd folkmängd, utan äfven
från de längs banan redan befintliga och än mer de blifvande villasamhällena.
Fn sådan järnvägsförbindelse är, som redan omförmälts, koncessionerad
för Värmdö järnvägsaktiebolag och dess linje stakad från
Storängens station å Saltsjöbanan fram öfver Skurusund i närheten af
flottbron, sedan längs stranden af Baggensfjärden öfver Boo, Gu^tafsvik,
Kilsviken till Gustafsberg samt fortsättes sedan därifrån öfver Alstäket
till Vik. Denna bana är dock endast en spårväg med skarpa lutningar
(1 : 40) och små kurvor (200 m.). För den järnväg, som afses
för flottstationen, kunna ej mindre lutningar tagas än 1:100 och ej mindre

kurvradier å linien än 300 in. Den långa omväg, som den koncessionerade
linien tager öfver Boo, Gustafsvik in. fl. platser, är afsedd att uppsamla
lokaltrafik; men för en bana, som afses för flottstationens räkning, har
icke ansetts lämpligt att i alla dess krökningar följa spårvägslinien utan
har eu rakare väg undersökts från Skurubro till Gustafsberg. För delarna
Storängen—Skurusund samt Gustafsberg—Betsede har begagnats
samma stakning, som för den koncessionerade med ändring af kurvor och
lutningar. Profil och kurvplan åtfölja betänkandet för att visa huru
terrängförhållandena ställa sig. Möjligen kan linien i detalj förbättras
bär och hvar, hvilket dock ej torde inverka på förslaget i dess helhet.
Ofvergången vid Skura beräknas på 30 in. höjd öfver vattnet = den
koncessionerade bni ens höjd. Förslag hafva visserligen blifvit framställda
att kanalisera en ny trafikled från Baggensfjärden genom Kilsviken och
Sågsjön till stora segelleden midt för Lidingön; men då denna fråga ännu
är under utredning och flera kanalleder äro föreslagna, hafva vi icke ansett
oss böra taga hänsyn härtill, lika litet som det koncessionerade bolaget
gjort det.

I sammanhang härmed må anmärkas att för den händelse den koncessionerade
järnvägen redan är byggd, då flottstationen beslutes, fråga
uppstår om denna järnvägs inlösen helt eller delvis samt dess bitvisa
ombyggande, alltsammans kostnader, som nu icke kunna beräknas. Järnvägsbolaget,
hvilket synes lida brist på kapital och nyligen utfärdat inbjudning
till teckning af preferensaktier till betydligt belopp, har redan
nu nedlagt vissa kostnader på järnvägen, ehuru obetydligt arbete ännu
är utfördt, och kommer säkerligen att fordra godtgörelse, om banan skall
byggas af staten. Bron öfver Skurusund lärer ej ännu vara koncessionerad.

Rörande trafiken å Saltsjöbanan återstår också att träffa öfverenskommelse
med järnvägsaktiebolaget Stockholm-Saltsjön, om flottstationen
här skulle komma till stånd, hvarjämte en del lutningar med 1 : 60 torde
behöfva förminskas till 1 : 100. Vidare måste i detta sammanhang erinras
om huruledes Saltsjöbanan, på hvilken flottstationens trafik skulle aflastas,
för närvarande icke har sin ändstationsfråga i Stockholm fullgiltigt ordnad.
Skulle nu ytterligare trafik tillkomma, kan med visshet förutses att den
nuvarande stationen i Stadsgården icke blir tillräcklig. Denna fråga sammanhänger
på det intimaste med den för närvarande brännande, men
fortfarande olösta frågan om statsbanans infartsväg till Stockholm och
med ordnandet af Stockholms trafikfrågor i allmänhet. Att ingå på någon
närmare utredning häraf hafva vi icke ansett höra till vårt uppdrag, utan
torde därmed böra anstå tills nyssnämnda trafikfrågor blifvit lösta.

C. Beskrifning öfver fiottstationsanläggning vid Bogesnnd.

Den gjorda undersökningen visar att i tekniskt hänseende såväl
terrängförhållandena i land som djup- och bottenförhållandena i vattnet
erbjuda goda möjligheter och torde en anläggning här i dessa hänseenden
taga i anspråk minsta möjliga kostnader. En stor olägenhet för detta
förslag ligger däri, att vattenområdena äro jämförelsevis små och trånga,
liksom inloppet genom Pålsundet, där försänkningens upptagande måste
medräknas. Varfsområdet har vidare måst utsträckas tvärs öfver Långsläpan
in på Broknäs område, hvilken vattenväg svårligen kan afstånga®
för allmän sjöfart. Genom en ytterligare omarbetning af förslaget i detalj
med åtföljande tidsödande och kostsamma grundundersökningar skulle
möjligen en förskjutning ostvart af varfsområdet vara tänkbar, fastän då
kostnaderna för térrassering, muddring och eventuellt undervattensarbeten
säkerligen komme att ökas. I alla händelser blir varfsområdet trångt och
kan icke ändras så mycket, att man ej vid framtida utvidgning måste
öfvergå mynningen af Långslä pari. Eu följd af vattendragets instängda
läge är att isen fort lägger sig och länge kvarligger, hvilket dock kan

O Öo Ö o co 7

komma att något modifieras om försänkningen i Pålsundet och eventuellt
andra försänkningar i närheten upptagas.

De tekniska detaljerna för varfvets planläggning äro desamma som
i föregående förslag. Till följd af terrängens och bottens beskaffenhet
hafva dockorna med verkstadsplanet här måst särskiljas från fartygsbäddarna
och slipen med deras verkstäder, hvilket innebär vissa olägenheter.
För bäddarna har valts ett Öppet läge med stor vattenrymd och djupt
vatten framför och utanför desamma. Längst in i Miståviken närmast
väster om bäddarna har plats beredts för torpedbåtsliparna, hvilka kräfva
ett mindre djup. Den fästa botten höjer sig här till 5 in. djup och
sträcker fram ett långsträckt 5 m. grund under leran, hvilket begagnats
för uppställande af en lång och rak kaj för 4 m. vattendjup.

På Tallareudden äro dockorna förlagda. De utsprängas helt och
hållet i berg samt utmynna i djupt vatten. Härefter vidtager mobiliseringskajen,
som följer stranden väster ut fram till mynningen af Långsläpan,
hvilken öfvergås med eu svängbro af järn med 30 in. fri öppning.
Innanför svängbron på Bogesundslandets strand mot Långsläpan förläggas
mindepartementets kajer, där bakom arti Peri departementets byggnader
samt längst väster ut skjutbanan för kanoner. Plats för ammunitionsbyggnader
är ej angifven a ritningen men kan sådan beredas på Broknäs -

området, om man ej föredrager att hafva dem på Björnholmen. Till
Broknäsområdet är en del af koldepåen förlagd.

Längst in i Mistavikens östra hörn ligger kajen för pråmar, båtar,
in. in., öster därom kajer för torpeddepartementet, sjöreservens fartyg,
kolkajer samt kaj för bageri- och proviantbyggnader. Som grundförhållandena
ej äro gynnsamma på alla de ställen, där byggnader måst förläggas,
har kostnad för sådan grundläggning medräknats i förslaget.

Det är ej möjligt att i dessa trånga farvatten erhålla lämplig inskjutningsbana
för torpeder; men då undersökning för sådan bana under
föregående år verkställts vid Askrikefjärden genom varfschefens i Stockholm
försorg samt penningar innevarande år af nämnde varfschef begärts
för uppförande af härför erfoderliga byggnader vid Södergarn å Lidingön,
har detta förslag antagits lämpligen kunna fylla ifrågavarande behof, om
stationen skulle blifva förlagd till Bogesundslandet, samt kostnaden härför
medtagits i beräkningen.

Varfvets förläggning hit medför, som nämndt är, Pålsundsförsänkningens
upptagande och hafva kostnaderna härför beräknats med stöd af
eu erhållen hemlig ritning, utvisande försänkningens läge och beskaffenhet.

Hufvudingången till varfvet är riktad mot den blifvande järnvägs1
i nien gentemot Bogesunds slott och anläggningar.

Den för varfvet behöfliga ytvidden uppgår till omkr. 54,3 har.

Hela området äges af fidekommissarien till Bogesund. På den ifrågasafta
marken förefinnas endast några mindre torpställen. Marken är ej
heller sönderstyckad i villatomter.

Stationsområdet tänkes förlagdt innanför och väster om varfsområdet,
där terrängen ända fram till oingifningen af Bogesunds slott är synnerligen
lämplig för anläggning af ett stationssamhälle. Några bestämda
gränser för stationens område har ej ansetts lämpligt att fastställa, endast
att af Bogesunds mark närmast intill varfvet och gränsande intill detsamma
är behöfligt ett område innefattande åtminstone 200 har. Härvid
synes absolut icke nödvändigt att Bogesunds slott med anläggningar inlöses,
om ock detta måhända vid en uppgörelse kan vara att föredraga.
Huru stor del af Bogesunds mark, som måste eller bör inlösas, sammanhänger
på det intimaste med frågan om marklösen, hvilken fråga i viss
mån bör särskiljas från de tekniska kostnaderna.

Järnvägsförbindelse med statsbanenätet. Från statens järnvägars
station vid Lilla Värtan tänkes en järnvägslinie dragen tvärs öfver Lilla
\ ärtan vid Ropsten-Torsvik, genom Lidingön öfver Bo och Bosön, tvärs
öfver Askrikefjärden till Bogesundslandet och fram till Bogesund. Denna
järnvägslinie är undersökt år 1902 af major Fr. Enblom för en planerad

järnväg Stockholm—Vaxholm. Tillägg i kostnaden äro gjorda för lutningarnas
nedbringande till 1 : 100, för en ny stationsbyggnad vid Bogesund
samt för ökning i brokostnaderna, beroende på den afsedda tyngre järnvägstrafiken.

Kostnaderna för de båda bankarna öfver Värtan och Askrikefjärden
torde vara väl lågt hållen; men om man kan påräkna att en afsevärd
mängd fyllning erhålles utan direkta kostnader, hvilket beräknades i Elfviksförslaget,
bör detta förhållande uppväga eventuell omkostnad å resterande
fyllnadsmateriel. Båda broarna hafva beräknats för kombinerad
landsvägs- och järnvägstrafik. Någon ökning i den beräknade marklösen är
ej gjord, enär man i likhet med hvad som var fallet i fråga om förslaget
till stationsanläggning vid Elfvik, bör hafva anledning vänta tillmötesgående
af Lidingö kommun m. fl., som i detta fall finge sina kommunikationsfrågor
väl tillgodosedda.

Genom anläggningen af flottstationen å denna plats blefve det nödvändigt
att den planerade fortsättningen af järnvägen till Vaxholm finge,
söka sig en annan väg norr om Långsläpan öfver Broknäs till Vaxön och
Vaxholm, hvilket icke torde möta några större svårigheter.

Såsom bestämda olägenheter af att sålunda afstånga Lilla Värtan
och Askrikefjärden genom bankbroar måste påpekas den försvårade sjötrafiken,
hvilken sannolikt kommer att medföra konflikter med Stockholms
stads in. fl. strandägares berättigade intressen, en försenad islossning i
Stora Värtan samt under vissa förhållanden starka strömsättningar'' i broöppningarna.

Slutligen må nämnas att eu lösning af denna kommunikationsfråga
medelst tunnlar låter tänka sig och gifvetvis skulle ställa sig i många
afseenden fördelaktig men drager med all sannolikhet en betydligt högre
kostnad. Skulle emellertid flottstationen varda hit förlagd, bör frågan om

o 7 o

järnvägslinien och dess kostnad ytterligare utredas.

D. Beskrifning öfver flottstationsanläggning vid Ängnö-Gåsö.

Den gjorda undersökningen gifver vid handen att rikligt kajområde
här erhålles kring holmarna, hvilka göras sammanhängande genom utfyllning
samt omsluta innerbassängen. Dennas användbarhet för ändamålet
inskränkes dock högst betydligt genom det 4,5 m. berggrund, som
spärrar infarten i densamma och ei utan stora kostnader kan aflägsnas.
Fast grund för husbyggnader och dockor förefinnes öfverallt. Hela den
del af Ängnön, som är belägen mellan Norra Ängnöfjärden och den in -

skjutande viken, utgörande den sydostligaste delen af ön och omfattande
en ytvidd af omkring 46 har är så godt som oanvändbar för dessa ändamål,
då den utgöres af en enda brant klippa af omkring 50 in. höjd öfver
vattnet.

Isläggningen i Erstaviken är lindrig och föga långvarig, hvilket utgör
en fördel, hvaremot sjögången å den stora fjärden stundom torde
kunna medföra olägenheter.

Vid planläggningen hafva vi utgått ifrån att varf vet jämte stationens
officiella byggnader samt eventuellt några få bostadshus skulle förläggas
å Angnö samt att resten af stationens byggnader blifva förlagda till
Gåsön och Gåsölandet samt Ivilsholmen, hvilken jämte den lilla holmen i
Kyrksundet och Lindskäret i Ängnösund äro behöfliga för järnvägens framdragande.

En förläggning af varfsverksamheten på båda sidor om järnvägens
infart till Angnö, hvilken för ett bättre tillgodogörande af strandområdet
innebär vissa fördelar, har försökts men befunnits mindre lämplig, enär
det planerade varfsområdet därigenom alltför mycket utsträckts utan att
detsamma kunde fullt ut tillgodogöras, hvarjämte trafiken inom och utom
varfvet däraf i hög grad försvårades. Varfvet måste därför förläggas
söder om järnvägsöfvergången, där tillräckligt utrymme erhålles genom
att använda den inskjutande stora viken samt de den södra delen af ön
omgifvande holmarna, under det att stationens byggnader, såsom kaserner
in. m. anvisas den norra delen.

Plananordningens detaljer erbjuda här rätt stora svårigheter på
grund af strandliniernas ojämna beskaffenhet, hvarigenom visserligen en
lång kajlängd erhålles, men varfsplanet blir genom den inskjutande viken,
som icke fullständigt kan utnyttjas, uttänjdt på längden. '' Längs Erstaviken
har man sålunda så mycket som möjligt sökt erhålla en följd af
skyddade bassänger, dit de mindre fartygen kunna förläggas. Några
vågbrytare äro beräknade att utläggas i samma syftemål, för" Indika fyllning
erhålles vid varfsplanets afschaktning. Någon undervattenssprängning
har blifvit nödvändig för att lämna erforderligt manöverutrymme vid
mobiliseringskaj en.

Dockornas och fartygsbäddarnas lägen hafva bestämts i afsikt att
erhålla ett Öppet lätt navigabel vatten framför desamma, samtidigt med
att man åsyftar att erhålla järnvägsspår med minst 180 m. kurvor intill
dockorna. Verkstadsbyggnaderna få sin naturliga plats i närheten af
dockor och bäddar.

Den ingående viken, som är ganska trång, begagnas för torpedbåtar
och mindre fartyg af alla slag, äfvensom för mindepartementets

räkning. Den inre delen af viken äger stort djup, ända till 12 in., men
inloppet till densamma medgifver icke större djupgående å fartygen än
omkr. 3 m. utan att dyrbara undervattenssprängningar företagas.

Mobiliseringskajen är förlagd längst i söder, i närheten af den inskjutande
vikens mynning, och omsluter den sydligaste af holmarna. Innanför
densamma äro artilleridepartementets byggnader förlagda. Sedan följa
norröfver torpedinskjutningsstation med bana utåt Erstaviken, koldepåen
med sina kajer, en bassäng för torped- och ingenjördepartementen samt
slutligen dockor och bäddar med slip.

De tekniska anordningarna äro desamma som i föregående förslag.
Hufvudingången till varfvet får sin gifna förläggning i närheten af järnvägsöfverffången.

o o Ö

Plats för skjutbanan för kanoner är beredd å stranden mot Norra
Ängnöfjärden, vid hvilken strand plats för ammunitionsdepå jämväl kan
uttagas, och erhålla båda dessa anläggningar här ett undandraget läge i
förhållande till varfsbyggnaderna.

Den till varfsanläggning afsedda delen af Ängnö upptager en ytvidd
af 54‘8 har, som kan användas, samt 45''« har oanvändbar mark.

På Lindskäret är plats afsedd för bageri- och proviantförråd in. m.
Mellan Gåsölandets sydligaste spets och Ängnö utlägges öfver Lindskäret
en bank af omkr. 12 in. bredd, afsedd för såväl järnvägs- som landsvägstrafik.
Fyllning till banken erhålles genom varfsplanets afschaktning.
Mellan Lindskäret och Ängnön uti Ängnösund bygges en svängbro, utgörande
kombinerad landsvägs- och järnvägsbro med omkr. 56 m. spännvidd
och farbana förlagd omkr. 5 in. öfver vattenytan samt lämnande ett
fritt rum af 20 in. å ömse sidor om midtpelaren.

Ä den för stationsområde afsedda delen af Ängnö förläggas kaserner,
skolor, matinrättning in. fl. offentliga byggnader längs stranden af
Ängnösund. Inuti terrängen kan plats beredas för en ringa del bostadsbyggnader.
Den ytvidd, som sålunda beräknas för själfva stationen i
inskränkt bemärkelse å Ängnö, uppgår till omkr. 54 har. Detta område
är emellertid icke fullt användbart till hela sin utsträckning, enär den
kuperade terrängen erbjuder vissa svårigheter. Bostäderna tänkas liksom
vid Kaknäs lagda fritt i terrängen för att ej uppdrifva terrasseringskostnaden.
Vid Kaknäs afsågs för stationen utom varfvet ett område af omkr.
147 har; för att här erhålla samma ytvidd måste i förslaget intagas närliggande
öar, nämligen Gåsölandet, som ligger närmast och innehåller
omkr. 78''4 har, Gåsön med 26"i har, Kilsholm med 2''6 har samt en liten
holme i Kyrksundet med 0''68 har. De sistnämnda båda holmarna afses
för järnvägslinien.

Gåsön och Gåsölandet ägas af flera enskilda ägare och äro rätt väl
bebyggda. Alla dessa holmar äro därtill försedda med en del sommarvillor,
men torde det ej vara nödvändigt att inlösa alla dessa byggnader.
Hela Angnö äges af fideikommissarien till Erstavik, som utarrenderat densamma
enligt uppgift för 400 kr. pr år. Å ön finnas endast en tvåvånings
sommarvilla af trä samt tvenne smärre boningshus för arrendator
jämte tillhörande uthusbyggnader.

Järnvägsförbindelse med statsbanenätet. Flottstationens järnväg tänkes
utgå från Fisksätra station å Saltsjöbanan, därefter går linien genom
dalsänkan upp mot Ljuskärr, vattenledningsverket, förbi Tattby och längs
N eglingeviken, genom passet vid Karlsbaderberget och öster om Vårgärdssjön,
öfver till Svärdsön-Elgön, öfver Kyrksundet, Kilsholm, Gåsölandet
fram mot yttersta spetsen af Gåsön vid Ängnösund, där den flottstationen
omedelbart tillhörande järnvägen vidtager. Endast 2:ne broar äro behöfliga
på ofvannämnda sträcka, nämligen vid utloppet af Yårgärdssjön å
10 in. fritt fast spann samt vid Kyrksundet med 20 m. rörligt spann.

Enär terrängen icke är lätt framkomlig med de lutningar af 1 : 100
och minsta kurvradie af 300 in., hvilka varit gällande och antagits erforderliga
i samtliga stationsförslag, hafva flera linjer måst försökas. En
särskild omständighet här utgör markens höga värde längs Neglingeviken,
hvilket gjort att vi ej velat föreslå utgångspunkten på Saltsjöbanan vid
Neglinge station, ehuru denna skulle förkorta nybyggnadsarbetet med omkring
1 km. Ytterligare förbättringar å linien kunna nog göras, om tillräckligt
undersökningsarbete därpå nedlägges; men för att gifva ett begrepp
om den ungefärliga kostnaden och framvisa möjligheterna för och
emot har åtföljande profil å den tilltänkta järnvägslinien utarbetats. Beträffande
järnvägens förhållande till Saltsjöbanan och dess inledande till
Stockholm gäller här detsamma som yttrats i afseende på Torsbyfjärdsförslaget.
Någon koncessionerad fortsättning å Saltsjöbanan nedåt Vårgärdssjön
och Elgön finnes ännu icke, men undersökningar pågå för närvarande,
afseende Saltsjöbanans utsträckning åt detta håll medelst elektrisk
spårväg.

E. De olika förslagens lämplighet ur teknisk synpunkt.

Med afseende på lämpligheten ur teknisk synpunkt af flottans förläggning
till en hvar af de sålunda undersökta platserna få vi såsom vårt
slutomdöme anföra:

att den vid Torsbyfjärd undersökta platsen i detta afseende synes
oss fullt lämplig och jämförbar med det föreliggande Ivaknäsförslaget under

11—092407

förutsättning att sådana kompletterande anordningar vidtagas, som betingas
af platsens från hufvudstaden mera isolerade läge och inskränkta
tillgångar samt att fullt betryggande försvarsanordningar här komma
till stånd;

att den vid Bogesund undersökta platsen synes oss mindre lämplig
dels genom sitt instängda läge i närheten af befästningslinien, dels genom
sitt trånga vattenutrymme, dels genom de svårigheter, som här möta en
framtida utvidgning af varfsanläggningen, dels slutligen genom den svåra
och dyrbara järnvägsanläggning, som därmed är förknippad; samt

att den vid Ängnö-Gåsö undersökta platsen ej heller synes i tekniskt
afseende lämplig, då strandens beskaffenhet här icke synes oss medgifva
en fullt lycklig planläggning af varfvet, i det den stora innerbassängen
dels är trång och dels ej kan helt utnyttjas, under det att
mobiliseringskajen delvis måste lämnas utan skyddande vågbrytare, delvis
erhåller vågbrytare, som måste anordnas på befintliga grund, alltför
nära inpå sig, hvarigenom manöverrummet för de fartyg, som skola hit
förläggas blir väl knappt. Detta alternativ drager dessutom med sig en
till följd af det uppdrifna markvärdet relativt dyrbar järnvägsanläggning.

1 afseende på isförhållanden torde såväl Torsbyfjärds- som Bogesundsförslaget
vara underlägsna Kaknäsförslaget.

Slutligen bör erinras därom att samtliga de tre föreslagna platserna
genom deras från hufvudstaden i viss mån afskiljda lägen intaga en med
hänsyn till sina allmänna resurser vida ogynnsammare ställning än Elfvik
och ännu mera Kaknäs, som i vida högre grad kan repliera på de tillgångar
med hänsyn till förbindelser, förnödenheter, försvars- och arbetskrafter,
verkstäder och materiel af alla slag, hvilka städse finnas koncentrerade
i hufvudstaden och hvarigenom, änskönt afsevärdt större kostnader
måste nedläggas på kompletterandet af deras utrustning, en till
någondera af dessa tre platser förlagd flottstation faktiskt försättes i en
ogynnsammare ställning, än en station med tillräckligt utrymme, hvilken
är belägen i hufvudstadens omedelbara närhet och likvisst å en för sig
afskild plats.

III. Redogörelse för kostnadsberäkningarna.

Slutligen hafva vi erhållit i uppdrag att utreda den ungefärliga
kostnad, som skulle uppkomma i hvart och ett af de fall att en flottstation
anlades vid någondera af ofvannämnda tre platser eller vid Kak -

näs. Vi hafva med anledning häraf för hvardera platsen uppgjort två
kostnadsberäkningar, af hvilka den ena afser att framställa kostnaderna
för flottstationen, utförd till hela den utsträckning, som utarbetades af
1900 års kommitté, den andra åter flottstationen utförd endast till den
utsträckning, som afsetts i 1908 års kompletterade framställning af 1906
års sakkunniges förslag till flottstation vid Lindarängen-Kaknäs, men
med de tillägg, som enligt det af Eders Kung!. Maj:t år 1906 för Riksdagen
framlagda Elfviksförslaget erfordrades med anledning af stationens
förläggande utanför hufvudstadens omedelbara grannskap. Härvid är dock
att märka att i Elfviksförslaget antogs att en större del af det stationen
tilldelade befälet själfva skulle skaffa sig bostäder i hufvudstaden, hvilket
måhända kommer att medföra ytterligare opåräknade utgifter, om flottstationen
förlågges så att stationen tillhörande officerare ej kunna vara
bosatta i hufvudstaden.

Vid beräkningarna hafva öfverallt bibehållits samma å-priser, som i
de äldie förslagen med de tillägg dåra, som Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit i sin skrifvelse år 1904. Då dessa tillägg synas rätt
väl tilltagna, torde någon ytterligare ökning i stort sedt icke under närvarande
förhallanden vara behöflig. Däremot måste naturligtvis före ett
eventuellt utförande ifrågasättas en revision i afseende på lokalernas storlek
och detaljanordning, hvilken betingas af under den gångna tiden
ändrade förhållanden; men hvilken ej är behöflig för bedömande^ af jämförande
förslag.

I kostnaderna för de stora förslagen är medtaget priset för 11 st.
stenbryggor af 60 in. längd, hvilka icke angifvas å ritningarna. Dessa
som städse åtföljt de störa förslagen och betinga en betydande
(1)617,000 kr.) hafva ansetts böra medtagas i beräkningen för att
få jämförelsen riktig. Anläggningskostnaden för dylika bryggor är i hög
grad beroende på terrängförhållandena och tillgång på lämplig fyllning
och kan därför springa upp till afsevärdt högre belopp. Dessa ovissa
omständigheter kunna visserligen utjämnas genom att minska bryggornas
antal eller gorå dem af billigare konstruktion; men dylika bryggors^generella
ändamålsenlighet synes numera ganska tvifvelaktig, då fartyo-ens
dimensioner visa allt större benägenhet att undergå förändringar.

Något markvärde för stationen — utom för järnvägslinjen — ingår
ej i dessa specialberäkningar. Beträffande järnvägsliniens markpris har i
Bogesundsförslaget af redan angifna skäl endast tillämpats de i major Fr.
Enbloms förslag angifna beräkningsgrunder. I öfriga förslag har beräknats
ett medelpris af 2 kr. per kv.-m. För hvarje kronas ökning i pris å

tomterna ökas kostnaden för Torsbyfjärd med 200,000 kr. och för ÅngnöGåsö
med 150,000 kr.

Jämföras de sammanförda kostnaderna för de reducerade förslagen,
hvilka det nu kan ifrågasättas att bringa till utförande, ställa sig dessa
sålunda:

Torsbyfjärd: Kronor.

A. Kostnader för varfvet.........18,616,353

B. » » stationen........ 4,192,400

C. » » gemensamma anläggningar . 340,000

D. » » kommunala » . 700,872

» » järnväg......... 2,033,000

» » bostäder .... . . . . 10,947,375

Summa 36,830,000

hvartill kommer ungefärliga kostnaden för markförvärf;

Bogesund:

A. Kostnader för varfvet......... 16,689,073

B. » » stationen........ 4,192,400

C. » » gemensamma anläggningar 340,000

D. » » kommunala » 700,152

» » järnväg........ 3,864,000

» » bostäder........ 10,947,375

Summa 36,733,000

hvartill kommer ungefärliga kostnaden för markförvärf;

Angnö-Gåsö:

A. Kostnader för varfvet......... 19,359,553

B. » » stationen........ 4,192,400

C. » » gemensamma anläggningar 340,000

D. » » kommunala » 700,672

» » järnväg........ 1,322,000

» » bostäder........ 10,947,375

Summa 36,862,000

hvartill kommer ungefärliga kostnaden för markförvärf;

Kaknäs: Kronor.

A. Kostnader för varfvet......... 18,771,528

B. » » stationen........ 4,192,400

C- » » gemensamma anläggningar 940,000

» » bostäder ........ 10,469,900

hvartill kommer kostnaden för markförvärf . 700,000

Summa 35,073,828

Åt denna jämförelse framgår att de trenne förstnämnda förslagens
slutsummor föga skilja sig från hvarandra och att de hvar för sig icke
obetydligt öfverskjuta den för Kaknäsförslaget beräknade kostnaden, ehuru
markvärdena ej upptagits i de tre förstnämnda förslagen. Med hänsyn
till kostnaden för varfvet blir skiljaktigheten mellan de olika förslagen
mera framträdande, i det att Bogesundsförslaget betydligt understiger,
Ängnö-Gåsöförslaget afsevärdt öfverstiger de båda öfriga förslagen, beroende
på mer eller mindre gynnsamma terrängförhållanden. Ängnö-Gåsö,
som företer den dyrbaraste varfsanläggningen, är dock endast 600,000 krdyrare
än Kaknäs, under det att Torsbyfjärd är 150,000 kr. och Bogesund
omkring 2,000,000 kr. billigare än nämnda förslag, hvilket i sin ordning
bevisar att de utvalda platserna i afseende på terrängförhållanden varit
väl så gynnsamt belägna som Kaknäs. Att kostnaderna i allt fall utjämnas
till fördel för Kaknäs beror förnämligast på kostnaderna för erhållande
af järnvägsförbindelse äfvensom på det säregna förhållandet att de
billigaste förslagen måste sammanställas med de dyrbaraste järnvägsanläggningarna.

Att på förhand upprätta några kostnadsberäkningar rörande markvärdena
å de olika platserna är knappast möjligt, då gifvetvis priset, där"
spekulationen redan är i gång, är underkastadt våldsamma fluktuationer.
För att lämna en föreställning om dessa hafva vi från vederbörande
häradskrifvare infordrat utdrag ur taxeringslängden rörande samtliga de
ägor, hvilka kunna förekomma till eventuell inlösen, däri jämväl finnes
redogörelser för senast erhållna lagfarter och köpeskillingar för de styckade
egendomarna vid Torsbyfjärd (Aspvik och Betsede). Vi hafva för
vidare utredning af denna fråga infordrat eventuella anbud å mark dels
vid Aspvik Kårboda—Betsede genom A.-B Värmd ö-Aspvik, dels vid
Bogesund och Angnö genom vederbörande fideikommissinnehafvare under
förutsättning att anbuden å säljarnes sida skulle stå fast till 1910 års
riksdag hunnit besluta i ärendet eller försvarskommittén innan dess bestämt
sig för att till flottstation föreslå viss gifven plats. Härpå har

ännu ej svar ingått, men hafva vi ej ansett oss därför böra uppskjuta
med utredningens öfverlämnande, då resultaten af dessa underhandlingar
lämpligen torde sedermera under hand kunna meddelas försvarskommittén.

Betänkandet åtföljes af 25 bilagor*) enligt bifogad däröfver upprättad
förteckning.

Stockholm den 1. oktober 1908.

Underdånigst

Wilhelm Linder.

C. A. Holmgren.

*) Dessa bilagor åtfölja endast hufvudexemplaret.

Bil. N:r 6.

%■

Afskrift af en utaf f. d. generallöjtnanten, friherre Carl Ericson år 1907 under
titeln »Om skydd för Stockholm i krigstid» utgifven broschyr.

Efter att under flera årtionden hafva hvilat, har frågan om Stockholms
fasta försvar åter blifvit aktuell.

En förening för Stockholms fasta försvar är bildad med uteslutande
syfte att framdrifva denna sak. I dagspressen har man sett insändare,
hvilka i samband med granskning af de tankar, som af cheferna för generalstaben
och. för flottans stab blifvit uttalade om den närmaste utvecklingen
af vårt försvar till lands och till sjöss, med skarpaste ogillande
framhålla, att frågan om Stockholms fasta försvar åt landsidan blifvit helt
och hållet förbisedd, och beteckna denna fråga såsom den allra viktigaste
i ett svenskt försvars program.

1 Svenska Dagbladet för den 4 och 8 oktober 1906 har öfverste John
Bratt låtit införa tvenne artiklar, i hvilka han under rubrik »Flottans
Stockholmsstation och Stockholms fasta försvar» uttalat sina tankar om
hithörande spörsmål. Man måste emellertid beklaga, att dessa artiklar,
hvilka obestridligen äro ett mycket beaktansvärdt inlägg i dessa högst betydande
frågor, öfverlämnats till dagspressen, där de, om än med intresse
lästa, dock i likhet med de flesta alster af de dagliga tidningarna snart
falla i glömska. Hade öfverste Bratt i stället framfört sina tankar i den
militära facklitteraturen, skulle de därmed vunnit det beståndande värde,
som de så väl förtjänat. Man skulle under vidare utbyte af åsikter i
ämnet, hvilket öfverste Bratt just säger sig önska framkalla, kunnat hänvisa
till desamma. Att åter hänvisa till, hvad som står i Svenska Dagbladet
för den 4 och 8 oktober, är tämligen lönlöst; däraf har ingen vidare
minne, och flere månader gamla tidningar lärer ingen hafva i behåll.

Nu har ytterligare tillkommit Kungl. Maj:ts förslag till innevarande
års riksdag om ny och utvidgad station för flottan vid Elfvik å Lidingön
och i samband därmed har Kungl. Maj:t påvisat den strategiska nödvändigheten
af att flottans hufvudkrafter förläggas till Stockholms skärgård.
Detta för vårt sjöförsvar så ytterst betydelsefulla önskemål måste emeller -

tid i enlighet med den uppfattning, för hvilken jag här nedan skall gifva
skäl, vid sin slutbehandling på det intimaste sammanföras med frågan om
Stockholms befästande.

När frågan om Stockholms fasta försvar allvarligen debatterades under
slutet af 1850- och början af 1860-talen voro alla ense om önskvärdheten
af, att Stockholm äfven åt landsidan skyddades medelst befästningar, och
det var först när det gällde att bestämma det omfång, man borde gifva
desamma, som de olika åsikterna bröto sig. Mankell förfäktade den åsikten,
att ett stort befästadt läger borde upprättas omkring Stockholm, inom
hvilkct större delen af svenska armén kunde samlas; de flesta andra, som
yttrade sig offentligen i detta ämne, höllo däremot före, att befästningarna
icke skulle göras mera omfattande, än att den i Stockholm ständigt förlagda
garnisonen förstärkt med beväringsmanskap kunde försvara desamma.

Den enighet, som då var rådande om själfva saken, eller att staden
borde befästas äfven åt landsidan, finnes icke nu längre, ty de antaganden,
som i Föreningens för Stockholms fasta försvar publikationer varit
synliga, att nu knappast mer än eu mening finnes om dessq, befästningars
nödvändighet, bekräftas ingalunda af verkligheten. Tvärtom råda hos
mången starka tvifvel om lämpligheten af de befästningar, som genom
föreningens fosterländska offervillighet redan blifvit utförda. Inom fackkretsar
har denna fråga allvarligen debatterats, och de många, som härvid
närvarit, kunna väl intyga, att åsikterna varit allt utom eniga. Beklagligtvis
hafva dock ej de inlägg, som gjorts af motståndarna mot Stockholms
befästande åt landsidan, alltid kommit till offentligheten, då dylika uttalanden
i vissa fall blifvit förnekade tillträde till facklitteraturen.

Det är icke tilltalande att offentligen uppträda mot ett arbete och
mot sträfvanden, som så lifligt slagit an de fosterländska känslorna hos
allmänheten som det arbete, hvilket nu pågår för att åstadkomma befästningar
kring Stockholm, och hvilka befästningar i farans stund, såsom man
föreställer sig, skulle skydda vår vackra hufvudstad för all krigets förödelse.
Om jag detta oaktadt här söker framhålla de skäl, som tala emot Stockholms
befästande och särskildt mot det slag af befästningar, som nu utföras, så
sker det i känsla af den föreliggande frågans utomordentligt stora betydelse,
såväl i allmänhet som särskildt med hänsyn till de för hela vårt försvar och
icke minst för Stockholm betänkliga konsekvenser, som häraf kunna följa.

Orsaken, hvarför icke meningarna om denna fråga äro lika eniga
nu som för fyrtio till femtio år sedan, är att finna i den förändring, som
under gångna årtionden inträdt i de förhållanden, hvaraf frågan påverkas.

Stockholms intagande medelst öfverrumpling var för några årtionden
tillbaka en nära liggande möjlighet. Efter all sannolikhet skulle vår östra

granne kunnat uppträda med 20 till 30,000 man framför Stockholm hastigare,
än en motsvarande styrka af svenska armén där skulle kunnat samlas.
Flottans betydelse var den tiden jämförelsevis ringa och i hvarje fall
var den icke mäktig att hindra eu landstigning å kusten några mil norr
eller söder om Stockholm. För att möta ett dylikt öfverrumplingsförsök
fanns genast att tillgå endast den i Stockholm förlagda garnisonen, förstärkt
med stadens och kringliggande bygds beväringsmanskap. Denna
styrka var emellertid alltför fåtalig för att i öppna fältet upptaga strid
med de fientliga krafter, som antogos kunna afses till ett öfverrumplingsförsök
mot staden, och då därjämte •försvarsstyrkans uppgift var att
kunna hålla ut under den tid af flera veckor, som det åt°-ick, innan svenska
armen vore sammandragen, måste den hafva stöd af befästningar. Åt
dessa befästningar borde likväl enligt de dåtida åsikterna ej gifvas större
omfattning, än att den jämförelsevis fåtaliga garnisonen kunde anses vara
tillräcklig att med utsikt om framgång inom desamma upptaga strid.

För att bestyrka, att dessa åsikter om önskvärdheten af de ifrågasatta
befästningarnas möjligast ringa omfattning verkligen förefunnos, må
erinras, att enligt det betänkande, som den 7 januari 1857 afgafs af eu
för ändamålet tillsatt kommitté, det föreslogs att befästningarna söder om
staden icke skulle framskjutas längre än till en linje, som sträckte sig
från Liljeholmen öfver Arsta—Blåsut—L. Sikla till dockan vid Danviken
och de på norra sidan endast till Ålkistan och därifrån öfver Norrtull till
Ulfsundasjön vid Simberget.

Huru ställa sig motsvarande förhållanden i närvarande stund?

En öfverrumpling af Stockholm, sådan som för femtio år sedan låg
inom afl sannolikhet i händelse af krig med vår östra granne, ligger nu
utom området för sådana möjligheter, med hvilka man behöfver räkna.
Äfven om vår flotta mot all förmodan, men till följd af ännu rådande
ogynnsamma förhållanden, skulle vara beröfvad sin operationsfrihet och
innestängd i Karlskrona och innanför Vaxholm och Oscar Fred riks borg,
så sker numera arméns öfvergång från freds- till krigsfot samt uppmarsch
med sådan hastighet, att en fientlig kår, som landstigit på mellersta delen
af landets Östersjökust, måste räkna med att omedelbart efter landstigningen
upptaga strid med en jämnbördig styrka.

För försvaret af Stockholm finnes med nuvarande organisation icke
annan linjetrupp att tillgå än sådan, som tages från det rörliga försvaret,
och hvad angår de befästningar, som nu utföras, så äga de en så betydande
omfattning, att icke ens Mankell, när han föreslog ett stort befästadt
läger, tänkte sig något liknande. Enligt Mankells förslag skulle den
norra fronten sträcka sig från Stocksund till Ulfsundasjöns norra ända

12— 092487

vid Sundbyberg och den södra från Mälaren öfver Kristineberg och Enskede
till Saltsjön vid Svindelsviken. Den norra fronten var således ungefär
5,000 in. och den södra omkring 9,000 in. De försvarslinjer åter,
hvilka nu förstärkas medelst befästningar, ligga minst en mil utanför
Stockholm och hvardera linjen har en frontlängd af 20 till 30,000 in.

Af de publikationer, som genom Föreningens för Stockholms fasta
försvar försorg öfverlämnats i allmänhetens händer, får man visserligen
veta, att för försvaret af dessa väldiga frontlinjer erfordras af linjetrupper
endast artilleri, hvaremot staden själf genom landstormstrupper och frivilliga
skyttekårer bör kunna draga försorg om infanteriförsvaret. Värdet
af ett dylikt skydd för Stockholm förringas ytterligare, då man erinrar
om, att de befästningar, som skola stärka de nämnda långa fronterna,
endast afse att stänga själfva anmarschvägarna, öfverlämnande åt det nyss
nämnda infanteriförsvaret att, dag som natt, skydda mellanliggande betydande
områden.

Man ser rätt ofta i såväl nämnda Förenings som andra publikationer
hänvisning till de uttalanden, som för snart femtio år sedan gjordes
i denna fråga, särskildt af Kleen och Raab. Man tror sig nämligen i
dessa uttalanden finna stöd för det sätt, hvarpå man i våra dagar söker
skydda Stockholm. Härvid gör man sig emellertid skyldig till missuppfattning
af dessa herrars uttalanden och gjorde man sig besvär att något
omsorgsfullare studera innebörden af desamma, så skulle man finna, att
hvad Kleen och Raab afsågo, har ingenting gemensamt, med hvad som
nu afses, utan att de tvärtom varnade för något liknande.

Efter ett allmänt påvisande hvar man inom vårt land redan under
fredens dagar borde med befästningar bereda sig för kriget, och att dessa
punkter i den naturliga lokalen ägde så mycken försvarbarhet, att endast
fältbefästningar erfordrades för att däraf dana starka fältställningar, framhöll
Kleen i sin skrift, »Grunddragen af Sverges försvarssystem», att det
fanns två punkter, som erfordrade mera permanenta befästningar, och
dessa punkter voro Stockholm och Göteborg. Med afseende å den nödvändiga
styrkan hos själfva befästningarna vid Stockholm såväl som den
för desamma erforderliga besättningen, hyste för öfrigt Kleen samma åsikter
som Raab.

Med anledning af Mankells skrift »Hvilket bör ändamålet vara med
Stockholms befästande?» uttalade Raab sina tankar i den viktiga frågan
och sammanfattade desamma i slutet af sin skrift i fyra punkter, nämligen:

Ro) — — —— — — — — — — — — — — —

2:o) — — — — — — — — — — — — — —

3:o) Bör Stockholms befästande ej göras vidlyftigare, än att det i

första hand kan försvaras med de trupper och den beväring, som i Stockholm
ständigt kunna vara att påräkna, och

4:o) Måste anläggandet af ett permanent befästadt arméläger omkring
Stockholm, till hvars försvarande hufvudmassan af svenska armén
vore nödvändig, och Stockholms förvandlande till centralpunkten för Sveriges
försvar anses som den största olycka, som kunde drabba landet, och som
vore vida farligare för dess frihet och själfständighet än någonting annat,
af hvad namn det än vara må.

Häraf synes, att Raab ansåg, att befästningarna ej borde göras vidlyftigare,
än att de kunde försvaras af den till antalet ringa besättning,
som var att tillgå, och härmed kunde rimligen icke afses annat, än att
befästningarna borde läggas så nära intill staden, som stadens skyddande
kunde medgifva, hvarigenom de frontlinjer, som skulle besättas, blefve
jämförelsevis korta och därmed i möjligaste mån lämpade för den ringa
försvarsstyrkan.

I punkt 4 uttalar han sig ånyo med mycken liflighet mot den stora
omfattning, som Mankell velat gifva åt befästningarna, och hvarigenom de
frontlinjer, som skulle besättas och försvaras, erhöllo en så betydande
längd, att den styrka, som omedelbart fanns att tillgå, var alltför ringa
för att med hopp om framgång kunna genomföra ett sådant försvar, hvarför
ock hufvudmassan af svenska armén måste för detsamma afses.

Af båda punkterna finner man således, att det gick likt en röd tråd
genom Raabs tankegång, att befästningarna måste till sitt omfång inskränkas,
och han hade icke nog starka ord att fördöma de långa försvarslinjer,
som af Mankell ifrågasattes.

Hvad åter angick beskaffenheten af de befästningar, som borde utföras,
så må erinras, att det betänkande, som den här ofvan nämnda kommittén
afgaf den 7 januari 1857, var själfva uppslaget till det omfattande
utbyte af tankar, som sedan följde under de närmaste åren, och då hvarken
Kleen eller Raab i sina uttalanden hafva gjort någon erinran mot de befästningar,
som i utlåtandet påyrkades, så är man berättigad antaga, att
de i hufvudsak gillade desamma. Det kan då vara af intresse att påminna
om, att kommittén bland annat föreslog, att de befästningar, hvilka skulle
uppföras i de linjer norr och söder om staden, som redan här ofvan blifvit
angifna, skulle göras så starka, att de ej utan belägringsarbeten kunde
eröfras.

Af det nu anförda torde vara påvisadt, att Kleen och Raab kraftigt
förordade såsom skydd för Stockholm befästningar i den för försvaret så
väl lämpade terrängen strax norr och strax söder om staden och af sådan
styrka, att de tvingade en anfallande till verklig belägring; hvarjämte de

alldeles fördömde befästningar af mera betydande omfattning och däraf
följande långa försvarslinjer.

Det har varit nödvändigt att här, om än något omständigt, bemöta
de upprepade hänvisningar till nämnda båda herrars uttalanden, som
utan hänsyn till ändrade förhållanden göras af dem, som tro sig kunna
skydda Stockholm med befästningar af den art, som nu komma till utförande.
Och ändå huru olika äro icke dessa befästningar, mot hvad man
tänkte sig för femtio år sedan. Försvarslinjer af två till tre mils längd
och såsom stöd i dessa långa linjer endast några jämförelsevis svaga befästningar,
afsedda att spärra själfva anmarschvägarna.

Emellertid hafva äfven här under de gångna årtiondena ändrade
förhållanden inträdt. Vill man nämligen befästa Stockholm, måste helt
visst, såsom nu sker, försvarslinjerna väsentligen framskjutas, men då
inträder just, hvad Raab så lifligt varnade för, eller långa linjer, för
hvilkas försvar en stor del af svenska armén måste afses. Och vill man
åter starkt befästa dessa långa försvarslinjer, så att de ej inom några
timmar eller några dagar äro genombrutna, utan så att de ej utan belägringsarbeten
kunna eröfras, står man inför kostnader, som äro rent afskräckande.

Det torde således med berättigande kunna ifrågasättas, huruvida
Kleen och Raab inför så ändrade förhållanden verkligen skulle vidare yrkat
på Stockholms befästande åt landsidan.

Såsom en ytterligare belysning af, att man för fyrtio till femtio år
tillbaka hade den åsikten, att de befästningar, som skulle komma till utförande,
borde i och för sig vara starka, kan det vara af intresse att åter- (
kalla ett uttalande af den s. b. stora landtförsvarskommittén, hvilken afgaf
sitt betänkande den 12 maj 1865.

Kommittén anför just vid behandling af frågan om Stockholms befästande
följande ord: »en svag befästning är i ordets fulla mening sämre
än ingen, emedan hon ingifver förhoppningar, som icke kunna fyllas.»

Nu må visserligen erinran kunna göras emot detta uttalandes allmängiltighet,
men i det särskilda fall, frågan om Stockholms befästande,
för hvithet det uttalades, äger det för visso sin fulla tillämplighet.

Till sist må framhållas, att äfven den kommitté, hvilken genom
Kungl. Bref af den 22 november 1864 förordnades med uppdrag att taga
frågan om Stockholms befästande under förnyad ompröfning med särskildt
beaktande af artilleriets ökade skottvidd m. fl. ändrade förhållanden, påyrkade
i sina utlåtanden af 1866 och 1869, att staden skulle omgifvas af
starka befästningar. Sålunda föreslog den bland annat, att dubbla försvars o

o ''

linjer skulle komma till utförande, att de permanenta verken delvis skulle
bepansras samt att besättningsstyrkan skulle beräknas till 30,000 man.

Af dessa betraktelser synes således framgå, att det varit ensamt vår
tid förbehållet att vilja skydda Stockholm med svaga befästningar och svagbesättning.
Det borde väl dock stå klart för hvar och en att ju svagare
det lefvande försvaret är, vare sig numeriskt eller kvalitativt, desto mera
gör sig behofvet gällande af, att de befästningar, af Indika det skall er o

O O 7 CD 1

hålla stöd, äro starka.

Skulle nu infanteriförsvaret till öfvervägande del utgöras af landstorm
och befästningarna göras af den svaga typ, som hittills föreslagits,
och därjämte blifva få och endast afse att spärra anmarschvägarna,torde eu
fientlig härafdelning icke låta uppehålla sig af desamma längre tid, än
som bör räknas i timmar. Medför fienden gröfre artilleri, söker han väl
tysta elden från befästningarna, i annat fall kringgår han densamma,
hvarefter dess fall helt visst är nära förestående, och att i terrängen mellan
de afspärrade vägarna med så svagt sammansatta försvarstrupper, som
här afses, söka stoppa eller ens hejda en framträngande fiende torde vara
lönlöst. Skulle det genom någon tillfällighet lyckas att uppehålla fienden
under dagen, faller helt säkert det hela under första natten. Bättre användning
kan man säkerligen finna för allt det dyrbara artilleri, som skulle
uppställas i dessa befästningar, än att sålunda utlämna det såsom god pris
åt första fientliga härafdelning, som vill komma och taga det.

Nej, skall Stockholm försvaras, måste det försvaras på allvar, men
härtill åtgår, såsom förut är nämndt och hvilket äfven af Raab framhölls
redan för de jämförelsevis korta försvarslinjer, som Mankell föreslog, så
onaturligt stor del af svenska armén och kostnaderna för de erforderliga
befästningarna stiga till så afskräckande summor, att man ovillkorligen
måste rygga tillbaka härför.

Det har ofvan framhållits, att den farhåga för öfverrumpling, som för
femtio år sedan så lifligt sysselsatte hvarje tänkande militär, icke vidare
kan tillerkännas något allvarligare berättigande, men häraf följer visserligen
icke, att faran för en fiendes uppträdande framför Stockholm skulle
för framtiden vara helt och hållet utesluten.

Huru mycket vi än äro berättigade att lita oss till det skydd, som
flottan i våra dagar bereder, så kunna vi dock aldrig vara fullt säkra,
för att icke en fiende landstiger på vår kust.

Efter en sådan landstigning måste strider utkämpas med svenska
armén och man bör tänka sig möjligheten af att densamma, äfven om den
icke lidit något allvarligare nederlag, dock nödgas draga sig tillbaka. Om
då fiendens landstigning ägt, rum å mellersta delen af vår östra, kust, är

o C1 o "

ej deri dag aflägsen, då befälhafvare!! för den svenska, armén har att afgöra,
huruvida återtåget skall ske i riktning mot Stockholm eller mot det
inre af landet. Nästan all krigserfarenhet gifver vid handen, att befästade
orter hafva eu oftast fördärfbringande dragningskraft, och i det här föreliggande
fallet skall helt visst denna dragningskraft vara mer än vanligt
stark och, det måste medges, äfven i viss mån berättigad. Ett befästadt
Stockholm har nämligen ingifvit förhoppning om, att staden skall vara
skyddad för att af fienden besättas, men den svenska arméchefen vet alltför
val, att milslånga försvarslinjer, förstärkta med befästningar på enstaka
punkter och försvarade af uppbådad landstorm och frivilliga skyttekårer
möjligen med stöd af några depåtrupper, inom få dagar måste vara
genombrutna. Drager han sig tillbaka till Stockholm, så kan måhända
försvaret uttänjas till några veckor, men den sannolika utgången blir densamma,
utom att den möjligheten ligger nära, att armén går förlorad i
samband med stadens uppgifvande.

Vi må hoppas, att den svenska arméchefen har nog sinnesstyrka att,
trots det allmänna ogillande, som han väl vet skall drabba honom, lämna
Stockholm åt sitt öde. Med visshet kan man dock icke räkna härpå. Ett
land har icke alltid i spetsen för sin armé en sådan man, som Danmark
1864 ägde i de Meza, hvilken i rätt tid, mot den allmänna meningen, uppgäld
Dannevirke utan afgörande strid, och därmed från en säker undergång
räddade Danmarks armé för kommande ärorika strider vid försvaret af
Dubböl.

Under förutsättning, att befälhafvaren för svenska armén likväl lämnar
Stockholm åt sitt öde, och att fienden finner krigsläget bjuda att omedelbart
besätta denna ort och i sådant syfte afsänder ett detachement af
erforderlig styrka, så träffas Stockholm af just den olycka, för hvilken man
trött sig vara skyddad åt de befästningar, som tillkommit genom fosterländsk
offervillighet, eller att af fientliga trupper besättas.

Vid tal om denna eventualitet ser man oftast framhållas, att Sveriges
försvar visserligen icke till följd däraf får uppgifvas, men å andra sidan
att Stockholms besättande af fienden vore en riksolycka med oöfverskådliga
följder. Om detta senare verkligen vore sant och om svenska
folket, som ständigt fått höra dylikt tal upprepas, däraf- blifvit genomträngdt,
sa måste häraf följa, att utsikterna för framgång under den vidare
kampen för vårt lands sj anständighet väsentligen förmörkats.

Samma tankar, som framställa Stockholms eventuella besättande af
fienden såsom en riksolycka, yrka å andra sidan på, att Stockholm skall,
sa att säga, försvara sig själf och att fältarmén icke får afses för detta

ändamål. Dessa tankar äro svåra att följa, ty vore det verkligen en riksolycka,
så borde väl hela vår militära kraft insättas för att afvärja densamma.

Men helt visst gör hvar och en af oss klokt uti att icke alltför mycket
lyssna till detta tal om riksolycka, utan att i stället med öppen blick

skärskåda de befarade följderna, och måhända skall då befinnas, att man
gifvit frågan om Stockholms fasta försvar åt landsidan en betydelse, som
den ingalunda förtjänar.

Det har redan här ofvan framhållits, att frågan om utvidgning af
flottans station i Stockholm måste ses i det intimaste samband med frågan
om Stockholms fasta försvar: Om därför en sålunda utvidgad flottans station
förlägges till Stockholm eller någon så belägen ort, att det militära

sambandet med Stockholm icke kan helt och hållet upphäfvas, så måste
Stockholm befästas; men icke med befästningar, som endast stänga anmarschvägarna,
utan med befästningar af all den styrka, som åt desamma
kan gifvas. Såsom besättning måste då afses flera arméfördelningar och
om ytterligare all tillgänglig landstorm tages i anspråk, kan man åtminstone
hysa förhoppning, att någon längre tid kunna skydda ilottans
station.

Om Stockholm under dessa förhållanden skulle eröfras, så vore det
otvifvelaktigt en riksolycka. Flottans vidare verksamhet vore i samband
med förlusten af dess hufvudstation så godt som omöjliggjord. Föga
bättre ställdt vore det med landtförsvaret. Förutom de arméfördelningar,
som vid Stockholms eröfring gått förlorade, eller åtminstone blifvit mer
eller mindre upprifna, finnas antagligen minst två fastlåsta i eller i trakten
af Boden och den eller de återståpnde, vare sig de förut opererat i
fria fältet eller bevakat våra öfriga gränser, skola helt visst befinnas alldeles
otillräckliga för den uppgift, som nu förestår: En kamp om tillvaron,
där all den försvars- och anfallskraft, hvaraf svenska folket ännu kan vara
mäktigt, måste till det yttersta utnyttjas.

Det är ju möjligt, att endast en mindre styrka vore afsedd för Boden,
men detta vore att beklaga, tv Bodens fästning har icke, såsom man
hört påstås, fyllt sin uppgift, om den hållit sig sex till åtta veckor. Bodens
fästning skall åt Sverige bevara Norrbotten och för att lösa den uppgiften
måste svenska flaggan svaja öfver fästningen, äfven om kriget fortgått
ett helt år. Ett sådant mål förtjänar väl, att två arméfördelningar
insättas för detsamma.

Emellertid må frågan om flottans hufvudstation tills vidare lämnas
å sido; här nedan skall jag återkomma till densamma och då söka visa,

att de faror, h vilkas möjlighet här blifvit framdragen, kunna afvärjas, tack
vare gynnsamma lokala förhållanden.*

Det framhålles, att Stockholm är en strategisk punkt af stor betydelse,
och detta påstående äger nog sin riktighet; men det fulla utnyttjandet
af denna ort försvåras högst väsentligt däraf, att Stockholm samtidigt
är en stor stad. Om den stora staden vore borta, så borde helt
visst denna strategiskt betydelsefulla ort befästas och därmed blifva ett
värdefullt stöd för egen armés operationer. De små dimensioner, som i
sådant fall behöfde gifvas befästningarna, skulle tillåta, såväl att orten försvarades
af en jämförelsevis ringa styrka, som ock att denna ringa styrka
med godt hopp om framgång kunde motstå en fiendes alla bemödanden
att sätta sig i besittning af densamma. Att åter med hopp om framgång
försvara den stora staden Stockholm skall alltid, äfven för en stor besättning
med stöd af starka befästningar, vara en ytterst svår uppgift. Påståendet,
att fienden, om han kommit i besittning af Stockholm, därmed
har vägen öppen till Mälardalen och väster därom belägna landskap, är
långt ifrån berättigad t. Skall han behärska Mälardalen, så bör han, förutom
Stockholm, äfven vara i besittning af fästningen Vaxholm och OscarFredriksborg,
men denna behöfver icke falla samtidigt med Stockholm.
Först då kan han införa sina fartyg i Mälaren och äfven om allt detta
slutligen skulle lyckas honom, så gifvas så många möjligheter att för honom
försvåra navigeringen på Mälaren, att han helt visst, innan han verkligen
kan sägas behärska Mälardalen, därjämte bör hafva drifvit svenska
armén bortom Kvicksund och således, förutom Stockholm, äfven vara i
besittning af Mälarens såväl norra som södra strand.

Möjligen skulle någon västligare belägen punkt, öfver hvilken norra
och södra mälarstränderna förbindas, kunna befästas och därmed i någon mån
ersättning vinnas för hvad som förlorats genom att den för försvaret strategiskt
viktiga punkten Stockholm icke kan vederbörligen utnyttjas.

* Att döma af den Jjungl. propositionen synes emellertid Kungl. Maj:t anse ett befästande
af Stockholm obehöflig! äfven om den nya flottstationen förlägges inom stadens område
eller i dess närhet. I propositionen gifves åtminstone icke ens den ringaste antydan om
att fortifikatoriskt skydd skulle vara behöflig! äfven åt landsidan. I sådant fall skulle det
enda tungt vägande skäl, som gifves för stadens befästande, vara bortfallet. Emellertid torde
väl flottans män vara ensamma om den åsikten, att den ort, som i krigstid skall utgöra operationsbas
för flottans hufvudkrafter, icke behöfver befästas åt landsidan och denna åsikt synes
hafva bra ringa stöd af senare tiders krigserfarenhet. Af denna synes nämligen framgå, att
operationsbasen för nutida flottor är af ojämförligen mycket större betydelse än för gångna tiders
segelflottor; vidare ser man att dessa operationsbaser äro ett af de främsta målen för en
fiendes operationer och slutligen att faran från sjösidan är jämförelsevis ringa, hvaremot faran
från land är så mycket större, då det företrädesvis varit genom anfall från land, som maritima
baser eröfrats.

Det har vidare sagts, att förlusten af Stockholm skulle innebära, att
vår regering, hela vår högre administration, centralorganen för vårt politiska,
militära, kyrkliga, finansiella och kommersiella lif o. s. v. skulle, så
att säga, sättas ur verksamhet. Häremot må emellertid erinras, att alla
dessa organ på intet vis kunna verka mera ostörda, därför att staden är
befästad. År staden innesluten, så är förbindelsen med öfriga delar af
landet afbruten, i annat fall icke, alldeles oberoende af, huruvida staden
är befästad eller obefästad.

Hvad ytterligare angår regeringen och de öfriga organen för vårt
allmänt samhälleliga lif, så är ju uppenbart, att de alla måste flyttas från
Stockholm i samma stund, en fiende landstiger på mellersta delen af vår
östra kust, och detta lika väl om staden är befästad som om den vore obefästad.
Det måste förutsättas, att allt, som kan underlätta en dylik förflyttning,
redan under fredens dagar är ordnadt och fastställdt, icke allenast till
hvilka orter eu dylik flyttning skall ske, utan ock sättet, huru flyttningen
skall utföras.

Sålunda förflyttade fortsätta alla dessa olika myndigheter och institutioner
sin verksamhet och det torde endast vara ett fåtal ärenden, hvilka
icke kunna vederbörligen behandlas, utan måste uppskjutas till dess, att
arkiven efter återflyttning till Stockholm åter äro att tillgå.

Hvad riksbanken vidkommer, bör det icke vara obekant, att lokaler
för densamma äro ordnade inom Karlsborgs fästning, och herrar fullmäktige
försumma icke att sin plikt likmätigt genom inspektioner göra sig förvissade
om, att ifrågavarande lokaler äro för det afsedda ändamålet disponibla.

Till sist några ord om, hvad staden själf kan hafva att vinna eller
förlora af, att den är befästad.

Hvar och en, som sökt att vinna någon närmare kännedom om hithörande
ämnen, måste beklaga de öfverdrifter, hvartill man offentligen
gjort sig skyldig vid framhållandet af den förödelse, som skulle öfvergå
Stockholm, om staden blefve af fienden besatt. Man talar om stadens
ödeläggande till större eller mindre del, om brand- och plundringsskatter
på många tiotal millioner kronor, som enligt vedertaget krigsbruk skulle
påläggas Stockholms kommun in. in. dylikt.

Krig är ju en ytterligt allvarlig sak, och det land, där kriget går
fram, har ju helt visst att utstå många lidanden och svårigheter, men man
får å andra sidan ej alldeles fördölja, att under senaste årtionden mycket
blifvit, gjordt för att mildra de lidanden, som af kriget oafvisligen följa,
och detta hvad angår såväl de stridande som den civila befolkningen.
Hvad således vidkommer särskild! den möjligheten, att Stockholm skulle
hotas af en fiende, så är det af stor betydelse att ihågkomma, att i krig

13—092467

till lands en stad, som är obefästad och som ej försvaras, icke får bombarderas,
att brandskattning och plundring åro förbjudna, att enskild egendom
är fridlyst, samt att allmänna byggnader, som afse välgörenhet, undervisning,
konst och vetenskap såväl som konstföremål af alla slag, äfven
där de'' tillhöra staten, behandlas som privategendom o. s. v. Dessa bestämmelser,
såväl som en del andra af liknande innebörd, äro fastställda
att milla vid krig alla civiliserade nationer emellan.

Om man således betraktar frågan rent materiellt, så synes det vara
otvifvelaktigt, att ett obefästadt Stockholm har långt mindre att befara än
det befästade. Visserligen har man försökt att göra de flesta internationella
öfverenskommelse^ som afse lindrandet af krigets vedervärdigheter,
gällande äfven för befästade orter, när de slutligen eröfras, men detta oaktadt
kan ju befaras, att en befästad ort, exempelvis det befästade Stockholm,
som eröfras med strid, ej alldeles kan undgå den förödelse, som
oftast är oskiljaktig från stridande truppers våldsamma sammandrabbning.

Om man nämligen tänker sig det befästade Stockholm vara belägradt,
blir det sannolikt här, liksom i de flesta andra fall, endast en fråga
om tid, längre eller kortare, innan den belägrande styrkan betvingar den
belägrade, och detta måste naturligen så mycket mera vara förhållandet,
ju svagare det fortifikatoriska skyddet är. När då befästningarna till sist
falla, kommer med all sannolikhet fienden att under strid med de efterstå
delarna af försvarsstyrkan intränga i staden, hvarvid striden lätt kan
komma att fortsättas inom dess egen hank och stör. Men hvad man med
nästan full visshet kan förutse är, att vid försvarsstyrkans återtåg, hvilket
måste företagas öfver stadens broar, livilkas lägen äro af fienden lika väl
kända som af oss själfva, allt fiendens artilleri, som kan framföras i förenino-
med anfallet, ''kommer att rikta sin eld just mot broarna och staden
mellan o desamma.

A andra sidan är det visserligen ej sagdt, att Stockholm kommer
att förskonas från eu dylik eventualitet, just därför att det är obefästadt.
Strategiska skäl kunna tvinga till ett upptagande af strid utanför stadens
tullar, men den förhoppningen finnes ju alltid, och den är ganska^ berättigad,
att en dylik strid kommer att utkämpas på större afstånd från densamma,
så att de stridande parterna, i händelse af nederlag för försvarsstyrkan,
kunna hafva lyckats skilja sig åt, innan passerandet af stadens
gator tager sin böi-jan.

Detta är emellertid en sak, som kan inträffa med hvilken ort som
helst och som tillhör krigets oundvikliga sidor. Genom att svagt befästa
och besätta Stockholm framkallar man emellertid, hvad man vill undvika,

ty en segrande fiende skall ovillkorligen lockas att sätta sig i besittning
af den svagt befästade staden.

Under gångna tider, då brandskattning eller plundring och i hvarje
fall förödelse i ena eller andra formen var oskiljaktig från kriget, voro
städerna i allmänhet och i all synnerhet stora och rika städer befästade.
I våra dagar däremot äro ju städer i allmänhet icke befästade och den
frågan ligger då nära att göra, hvarför det skulle vara mera behöflig! att
befästa Stockholm än de många större och mycket rikare städer öfver hela
Europa, som äro obefästade. Om vi åter hålla oss till vårt eget land, så
finnas ju icke giltiga skäl, hvarför Stockholm skulle drabbas jämförelsevis
hårdare än Sveriges öfriga städer, om det blefve af fienden besatt.

Visserligen har Stockholm den olikheten mot Sveriges öfriga städer,
att det är landets hufvudstad, men, såsom redan blifvit påvisadt, kan denna
dess egenskap icke i någon mån göra sig mera gällande i förhållande till
hela landet, därför att det är befästad!. För öfrigt äro ju de flesta af
Europas hufvudstäder icke befästade, oaktadt flertalet helt visst har lika
stor betydelse för det egna landets nationella lif som Stockholm.

Om man således noga väger alla de skäl, som tala för och tala emot
Stockholms befästande, så synas de flesta väga i vågskålen för den obefästade
staden.

Det skäl, som härvid i främsta rummet kan sägas väga tungt, äi
nödvändigheten att afdela ett betydande antal linjetrupper till det befästade
Stockholm, för såvidt det skall kunna bjuda fienden ett i någon mån
aktningsvärdt motstånd, och dessa trupper måste alltid tagas från fältarmén.
Det obefästade Stockholm däremot behöfver icke annan eller större
besättning, än den som kan erfodras för ordningens upprätthållande.

Betydelsen för hela vårt land och således äfven för Stockholm af,
att fältarmén är i möjligaste mån stark och därjämte vid sina operationer
obunden af andra inflytelser, kan aldrig nog kraftigt framhållas och föreställningen,
att Stockholm skall kunna försvaras af landstormstrupper och
frivilliga skyttekårer, är en lika beklaglig som fullständig villfarelse.

Det går icke an, att man låter känslorna springa bort med det kalla
förståndet. Huru smärtsamt det än må vara att tänka sig, det en fiende,
äfven blott för en kortare tid, skulle behärska vårt vackra Stockholm, så
måste man göra sig förtrogen med den tanken, att Stockholm lika väl som
andra orter i vårt land får underkasta sig att kunna drabbas af de lidanden
och de besvärligheter, som nog ej helt kunna undvikas vid ett fientligt
besittningstagande, huru mycket än internationella överenskommelser
verkat lindrande mot forna tiders förhållanden.

100

Med ett ord, man skall gorå klart för hela Sveriges folk och främst
för Stockholm själft, att förlusten af Stockholm ingalunda är någon riksolycka
af oöfverskådlig a följder. Denna förlust behöfver icke verka förlamande
för landets fortsatta kamp och våra utsikter att drifva fienden utlandet
äro fortfarande lika goda, blott våra härar till lands och vår flotta
till sjöss alltjämt äga full operations frihet.

Emellertid må, äfven om de åsikter, som här blifvit, framburna, skulle
af allmänheten tillerkännas ett visst berättigande, den fosterländska verksamhet,
som hittills utöfvats af Föreningen för Stockholms fasta försvar,
icke i någon mån inskränkas eller afstanna, den bör tvärtom på allt sätt
omhuldas; åt densamma må endast gifvas annan riktning.

Första punkten i Föreningens stadgar angifver såsom mål för Föreningens
verksamhet »att väcka och underhålla den svenska allmänhetens
intresse för hufvudstadens skyddande medelst tidsenliga befästningar». Enligt
officiella meddelanden har Kungl. Maj:t nyligen uppdragit åt en kommitté
att verkställa utredning rörande stärkandet af rikets fasta försvar åt
sjösidan. Detta meddelande var glädjande för hvar och eu, som väl uppfattar
betydelsen af allt, som kan stärka vårt sjöförsvar. Man kan såsom
sannolikt antaga, att denna kommitté i första rummet kommer att framhålla
nödvändigheten af befästningar i Stockholms yttre skärgård. Att i
sin mån bidraga till lösningen af denna befästningsfråga är för visso en
verksamhet, som mer än hvarje annan är i öfverensstämmelse med den
nyss anförda första punkten af föreningens stadgar.

Vill man nämligen med oförvillad blick betrakta frågan om hufvudstadens
skyddande medelst befästningar så skall man finna, att befästningar
i Stockholms yttre skärgård, som göra det möjligt för flottans fartyg att
fritt röra sig ut och in genom densamma och att finna tillfälligt skydd
under befästningarnas kanoner, gifva Stockholm långt större säkerhet mot
fientlig öfverrumpling än de förskansningar af svaga typer, för hvilkas
utförande Föreningen för Stockholms fasta försvar nu offrar krafter och
afsevärda penningebelopp.

Redan i det föregående har det erinrats om att Kungl. Maj:t i proposition
till innevarande års riksdag föreslagit, att flottans station i Stockholm
skulle flyttas från de i många afseenden mindre lämpliga områden,
hvilka nu äro för densamma upplåtna å Skeppsholmen och å Galérvarfvet
och förläggas till Elfvik å östra delen af Lidingön, där de lokala förhållandena
efter hvad noggranna rekognosceringar synas gifva vid handen skola
vara särdeles gynnsamma för en dylik anläggning. Denna proposition blef

101

visserligen af årets riksdag afslagen, men frågan om ny station för flottan
inom Stockholms skärgård är af den betydelse, att den tillfälligt väl kan
undanskjutas, men endast för att alltfort återkomma intill dess den fått en
tillfredsställande lösning.

Äfven hos den stora allmänheten börjar uppfattningen alltmera stadga
sig i riktning mot nödvändigheten af att flottans hufvudkrafter förläggas
till någon punkt i skärgården innanför Vaxholm och Oscar Fredriksborg.
Karlskrona kan icke vidare försvara sin plats såsom hufvudstation. Allt
anger Stockholms skärgård såsom varande det område, från hvilket de största
möjligheterna gifvas flottan att verksamt skydda de delar af vår kust,
mot hvilka en fiende, som hastigt och afgörande vill tvinga oss till underkastelse
af hans vilja, företrädesvis torde rikta sina operationer. Emellertid
kan flottan ingalunda under nu rådande förhållanden till fullo utnyttja
dessa möjligheter. Hela den såväl anfalls- som försvarskraft, hvaraf hon
kunde vara mäktig, kan icke fullt göra sig gällande. Operationsbasen
d. v. s. i detta fall Stockholms station, till hvilken hon skall trygga sig, vid
hvilken hon utrustas och från hvilken hon senare under operationernas
gång skall fylla allt, hvad som förbrukats, ersätta lidna förluster samt inom
hvilken de enskilda fartygen efter utkämpade strider, så långt sig göra låter,
skola återvinna möjligen förlorad stridsduglighet, är ej ens själf tillräckligt
skyddad. Faran för dess intagande af fienden är alltför öfverhängande. *

* Det har redan förut påvisats att den kungliga propositionen ägnar föga uppmärksamhet
åt frågan om fortifikatoriskt skydd för den nya flottstationen. Hänsyn är endast
tagen till möjligheten af beskjutning från fientligt fartyg, ehuru faran för dylik beskjutning,
hvarhelst stationen förlägges innanför Oscar Fredriksborg, torde vara ringa, sedan de befästningar
i den yttre skärgården blifvit utförda, som äro behöfliga för att bereda flottans fartyg
nödig operationsfrihet.

Pet är karakteristiskt för uppfattningen i den kungliga propositionen, att det vid tal
om de områden utmed Lilla Värtan, som blifvit undersökta, nämligen Skuggan, Värtahamnen
och Kaknäs, särskildt framhålles, att dessa platser hafva det gemensamt »att de såvidt möjligt
voro skyddade för fientliga angrepp». I ett utlåtande af den 22 november 1904 säger
Marinförvaltningen sig med hänsyn till »krafvet på i krigstid skyddadt läge icke tvekat att
ansluta sig till det förslag, om hvilket 1900 års kommitté enat sig, nämligen att förlägga
stationen till Kaknäsområdet».

Tanken, att en fientlig armé skulle kunna komma att uppträda i vårt land med
Stockholm, och i förening därmed flottans bas, såsom föremål för sina operationer, synes således
vara för flottans målsmän alldeles utesluten.

Man kan häraf finna förklaringen af att hvarken chefen för generalstaben eller annan
arméns myndighet, för så vidt kan dömas af statsrådsprotokollet, affordrats yttrande öfver
det framställda förslaget med hänsyn till den strategiska betydelse, som det kan äga för landets
försvar i dess helhet. Af allt att döma, anses hela denna fråga icke i ringaste mån
beröra landtförsvaret. Huru önskvärdt detta än vore, så är frågan nog icke så enkel, utan
i motsats härtill af en strategisk betydelse, som på det allvarligaste berör hela vårt försvar
så till lands som sjöss.

102

Emellertid är det icke nog, att flottans station är medelst befästningar
tryggad mot fientligt öfverfall, vare sig det kommer från land- eller
sjösidan, utan måste därjämte tillfälle beredas flottans fartyg att med full
säkerhet och under alla förhållanden kunna komma ut såväl till hafs som
till olika delar af de vidsträckta skärgårdarna å vår östra kust. För att
vinna detta, d. v. s. full operationsfrihet, måste vissa punkter i den yttre
skärgården likaledes befästas.

Först om dessa båda villkor på ett tillfredsställande sätt uppfyllas,
kan flottan fullt utnyttja de möjligheter för ett framgångsrikt uppträdande,
vare sig till anfall eller försvar, som Stockholms yttre skärgård i så rikt
mått erbjuder, och då skall ock flottan fast inom ett annat område vara
en lika betydelsefull faktor vid försvaret af landets själfständighet som
armén.

Den plats, dit flottans station skall förläggas, bör naturligen i möjligaste
män motsvara de fordringar, som lämpligen kunna uppställas med
afseende å lokala förhållanden, såsom strändernas beskaffenhet i och för
kaj anläggningar m. in., tillgängliga områden för byggnader af alla slag,
lätthet att åstadkomma dockor, möjlighet att utan större svårigheter få förbindelse
med järnväg o. s. v. Emellertid få dessa hänsyn till lokala förhållanden
ingalunda vara de ensamt eller ens de företrädesvis afgörande,
utan måste i främsta rummet tillses, att det område, som utses till station,
är eu i möjligaste mån strategiskt väl belägen punkt. Det är ock
med hänsyn härtill, och då Stockholms befästande helt och hållet bör göras
beroende af, huru denna fråga afgöres, som jag finner anledning att i samband
med mina betraktelser öfver befästningar kring Stockholm äfven beröra
frågan om flottans station i Stockholms skärgård; och detta med en
omständlighet, som endast af nämnda beroende kan berättigas.

Om man utgår ifrån, att staden Stockholm såvidt möjligt icke bör
befästas åt landsidan, torde med hänsyn till läge för flottans station följande
strategiska fordringar kunna framhållas såsom företrädesvis betydande:

Flottans station bör militäriskt fullständigt frigöras från Stockholm
och af sådan anledning förläggas så långt ut i skärgåden, som det lämpligen
låter sig göra.

Ö o o > #

Stationen bör finna omedelbart skydd af såväl de befästningar, som
redan finnas i den inre skärgården, som af de, hvilka böra komma till utförande
i den yttre.

Förläggningen bör så göras, att behofvet af befästningar åt landsidan
blir så ringa som möjligt, och i samband härmed, att behofvet af
trupper från armén kan inskränkas till det yttersta.

103

Samt slutligen och såsom en naturlig följd, därest ofvan anförda
strategiska fordringar tillgodoses, att skyddandet af flottans station till alldeles
öfvervägande del kommer att hvila på flottan själf.

Det kan nu vara af intresse att tillse, i hvad mån de platser, som
vid olika tillfällen varit ifrågasatta, tillgodose de fordringar, som här blifvit
uppställda.

Af den kungl. propositionen framgår, att-tankarna varit allvarligt
fastade på »Kaknäs», beläget å norra Djurgården utmed Lilla Värtan såsom
lämpligaste plats för en flottans station och att dessa tankar öfvergifvits
endast af den anledning, att värdet å detta område ställde sig alltför högt.
Emellertid har uppmärksamheten åter blifvit riktad på Kaknäs, då statsutskottet
med ogillande af den kungliga propositionen föreslagit denna ort.
Då Kaknäs ligger inom stadens område, så måste i enlighet med de åsikter,
hvilka i det föregående uttalats, samtidigt med stationens ordnande
ett fullständigt system af permanenta befästningar a landfronterna norr
och söder om Stockholm komma till utförande. Kostnaden för dessa arbeten
skulle emellertid blifva så afskräckande stor, att redan af detta skäl
och således äfven oberoende af det värde, som kunnat åsättas sjElfva området,
hvar och en, som tror på önskvärdheten af att flottans hufvudkrafter
förflyttas från Karlskrona till Stockholms skärgård, torde böra motsätta
sig detta förslag.

Med det nya förslag, som af särskilde sakkunnige under den 14
sistlidne november afgafs till sjöministern, blef Kaknäsförslaget af Kungl.
Maj:t öfvergifvet. I stället framställdes Elfvik såsom varande den ort,
hvilken framför andra skulle väl lämpa sig till förläggningsort i fred och
till bas för flottans operationer i krig.

Då Bogesundslandet redan vid föregående tillfälle torde varit undersökt
af sakkunnige från flottan och denna plats därjämte i många offentliga
uttalanden framhållits såsom lämplig förläggningsort för flottans station,
kan ju äfven detta område förtjäna att i sammanhang med Elfviksförslaget
något skärskådas. Härtill gifves så mycket mera anledning, som
förhållandena vid båda dessa orter, de rent lokala naturligen frånsedda,
visa sig vara ganska lika.

När man då först söker klargöra, huruvida dessa båda orter verkligen
kunna anses vara militäriskt frigjorda från Stockholm, så kan man
ej undgå att härvid ställa sig ganska tviflande. I de uttalanden, som förordat
Bogesundslandet, har det emellertid antagits, att en sådan frigörelse
med en dylik förläggning verkligen skulle vinnas. Området vid Elfvik
kan i detta afseende sägas vara ungefär likställdt.

O o

104

Då frigörelsen från Stockholm, om den skall vara af något verkligt
värde, måste tänkas så fullständig, att flottans station utan att däraf i afsevärd
mån störas fortfarande fyller alla de kraf, som på densamma ställas
i dess egenskap af flottans operationsbas, äfven om Stockholm skulle innehafvas
af fienden, så synes mig antagandet af dylik frigörelse icke vara
berättigad!

Det skulle emellertid leda in på alltför mycket detaljer att här framhäfva
skäl för denna skiljaktiga uppfattning och skall jag därför i stället
påvisa, att andra strategiska olägenheter vidlåda båda dessa orter. Dessa
olägenheter äro af den. allvarliga beskaffenhet, att enligt mitt bedömande
hvarken Bogesundslandet eller området vid Elfvik kunna anses såsom lämplig
förläggningsort för flottans station.

En blick på kartan gifver vid handen, att såväl den ena som den
andra af dessa båda orter måste å trenne landfronter starkt befästas.

Mot norr kan man förslagsvis tänka sig befästningar i en linje, dragen
från norra ändan af Stora Värtan till Resare ström; längden af denna
linje är 8 till 10,000 in., hvaraf dock den yttre delen — Resare ström och
Öfverby fjärden — omfattande nära 3,000 m. torde kunna skyddas dels af
flottan dels från Vaxholm. Emellertid är ganska ovisst, huruvida icke
vid närmare granskning försiktigheten bjuder, att hela försvarslinjen ytterligare
framskjutes. Öfverste Bratt synes efter de uttalanden, han gjort
i sina ofvan omnämnda artiklar i Svenska Dagbladet, vara af sådan
mening.

Västra delen af Lidingön måste väl skyddas mot Djursholmslandet
och mot norra Djurgården medelst såväl befästningar som stark besättning.
Naturligen kunna äfven här flottans fartyg beräknas komma att biträda
lid försvaret. Emellertid erbjuda sig för en fiende särdeles förmånliga
lokala förhållanden att här dold göra sina anordningar för en öfvergång,
exempelvis från Edsviken, från Brunnsviken samt från Stockholms hamnar
genom såväl Djurgårdskanalen som stora farleden.

Må man icke föreställa sig, att en öfvergång här skulle vara omöjlig,
utan i stället erinra sig tyskarnas öfvergång af sundet vid Als 1864.
Detta sund hade ungefär samma längd som afståndet från Djurgårdskanalen
till Djursholm och bredden var ej heller mycket olika mot vattnet
väster om Lidingön utom i sundets södra del, där den var afsevärdt
mindre, hvilket emellertid icke särskild! lockade tyskarna, utan företogo
de sin öfvergång i sundets norra, breda del. Vid försvaret hade danskarna
äfven biträde af sin flotta, då det pansarskyddade fartyget »Rolf Krake»
var stationeradt vid Alssundet. Slutligen hade danskarna omkring 10,000

105

man på Als, af hvilka endast ett regemente stod i norra delen af ön, och
hela den öfriga styrkan vid sundet. Men trots alla dessa för försvaret
gynnsamma förhållanden, och oaktadt man icke kan förebrå danskarna
bristande vaksamhet i någon högre grad, så lyckades öfvergången, och
efter åtskilliga strider och afsevärda förluster nödgades danska armén inskeppa
sig och lämna Als förloradt.

På fronten söder om stora farleden in till Stockholm äro de befästningar,
som måste uppföras, ännu mera omfattande än å norra fronten
och å Lidingön. Fientligt artilleri på höjderna väster om inloppet till
Lilla Värtan från Skurusundet behärskar med direkt eld på ett afstånd
af endast 5,000 till 8,000 in. områdena vid Elfvik och Bogesund. Därjämte
bestrykes hela västra stranden af Lidingön från dessa höjder. Försvarslinjen
måste således förskjutas väsentligen mera åt väster och kan
den antagas böra sträcka sig från Augustendal — på södra landet midtför
Blockhusudden — öfver Nacka till Erstavik. Denna linje har en längd
af nära en mil och terrängen är i hög grad ogynnsam för försvaret.

Kostnaderna för de befästningar, som äro behöfliga för att med hopp
om framgång i de nämnda linjerna kunna skydda flottans station, blifva
visserligen afsevärdt mindre än de, som erfordras för Stockholms befästande,
men de blifva i hvarje fall så betydande, att äfven här den, som med
förutseende och allvar omfattar tanken, att flottans hufvudkrafter skola
förläggas till Stockholms skärgård, måste högligen befara, att hela förslaget
allt framgent kommer att stranda till följd af de alltför stora utgifter,
som dess genomförande kräfver.

Förutom dessa befästade landfronter måste flottans station skyddas
äfven åt sjösidan. De fort, som kunna antagas komma till utförande i
den yttre skärgården, böra därför, förutom att de bereda flottans fartyg
full operationsfrihet, äfven så behärska kringliggande fjärdar och vatten,
att de jämte flottans i den yttre skärgården stationerade fartyg kunna
hindra landstigning å Värmdön eller å någon af de öar, hvarifrån tillträde
kan vinnas till de stränder, som i söder begränsa stora inloppet innanför
Oscar-Fredriksborg, och hvarifrån eld kan afgifvas mot flottans station,
vare sig den ligger vid Elfvik eller på Bogesundslandet.

Emellertid äro icke de stora landfronter, som erfordras för att skydda
en flottans station vid Elfvik eller vid Bogesund och de betydande kostnader,
som måste utgå för desamma, den största olägenheten, som följer
af förslaget att hit förlägga stationen. Långt betänkligare är, att äfven
för detta försvar, liksom för försvaret af ett befästadt Stockholm stora
truppförband måste afdelas från fälthären. Utan att här ingå i någon

14— 092467

106

beräkning öfver mängden af trupper, som kunna erfordras, må endast hänvisas
till den styrka, som danskarna uppställde bakom sundet vid Als, och
därefter kan ju hvar och eu själf göra sina reflexioner. Vid detta bedömande
må icke förbises, att trupperna måste delas på tre olika stridsområden,
hvilka därjämte äro från hvarandra skilda genom stora vatten, öfver
hvilka större truppstyrkor endast medelst särskilda anordningar kunna
transporteras och i hvarje fall endast långsamt, hvaraf åter blir en följd,
att trupperna icke ömsesidigt kunna understödja hvarandra.

Men äfven andra missförhållanden göra sig gällande vid denna förläggning.
Flottan själf kan endast i jämförelsevis ringa mån medverka
vid försvaret; det är armén, som skall ryckas från de områden, där den
har sin rätta verksamhet vid fosterlandets försvar, för att utgöra en biträdande
länk i försvaret till sjöss, och flottans vara eller icke vara blir icke
beroende af flottan själf, utan till öfvervägande del af den hängifvenhet,
med hvilken armén strider på detta för densamma främmande område.

Det är för vän ande, att icke flottans målsmän äro genomträngda af
den känslan, att flottan själf, så vidt möjligt och i hvarje fall så långt
det kan låta sig göra, skall skydda sin operationsbas eller just det område,
af hvars fria och ostörda besittning flottans uppträdande vid kampen
för vårt lands sj anständighet till så väsentlig del är beroende, utan att
det skall befinnas lämpligt att öfverlämna detta så ytterligt betydelsefulla
uppdrag åt armén.

Till sist må äfven beaktas, att, till hvilket resultat man än kommer
angående den styrka, som för detta försvar måste afses, densamma alltid
blir så betydande, att dess befälhafvare helt visst har så hög grad, att
han för utförande^ af sitt maktpåliggande uppdrag icke kan, såsom naturligen
vore önskvärdt, ställas under befäl af chefen för flottans station,
utan måste fullt själfständigt utföra försvaret.

Om således enligt mitt bedömande området vid Elfvik såväl som
Bogesundslandet af strategiska hänsyn icke kunna anses väl lämpa sig
såsom flottstation, så måste man längre ut i skärgården söka finna områden,
som kunna motsvara de fordringar, hvilka i det föregående blifvit
uppställda. Vid Torsbyfjärden torde sådana områden vara att finna.

När det ifrågasattes, att flottans station förlägges så långt ut som
vid Torsbyfjärden, synes det, innan man med säkerhet kan döma om lämpligheten
af en dylik förläggning, vara nödvändigt att förslagsvis angifva
de befästningar, hvilka i och för beredande af operationsfrihet för flottans
fartyg och således oberoende hvar stationen slutligen får sin förläggning
böra anses vara oafvisligen behöfliga i Stockholms yttre skärgård.

107

Det torde väl då kunna antagas, att delade åsikter icke föreligga
om behofvet af, att de stora farlederna, som från norr och från sydost föra
in öfver Saxarfjärderna till Trälhafvet, måste afstängas. Minlinjer jämte bebefästningar
måste då anordnas dels mot norr mellan Ljusterö och fastlandet
dels mot sydost å lämplig punkt, att döma efter kartan sannolikt
i närheten af Sollenkrokaön och Vindö. Hvad angår leden in till Baggensfjärden,
så kan nog antagas, att åsikterna äfven här äro eniga om, att
den bör stängas medelst minor och befästningar, och detta så mycket
mera,, därest, såsom redan sedan långa tider tillbaka föreslagits, en inre
förbindelseled, användbar äfven för större fartyg, upptagas såsom fortsättning
från Baggensfjärden till stora inloppet mellan Oscar-Fredriksborg
och Stockholm.

Men helt visst kunna befästningsanläggningarna i den yttre skärgården
icke inskränkas till de nu angifna. Man måste därjämte med eld från groft
artilleri kunna behärska de båda Saxarfjärdarna och Grindafjärden, så att
icke fientliga fartyg kunna uppehålla sig å desamma. Det finnes nämligen
äfven andra leder än de båda nyssnämnda stora farlederna, genom
hvilka djupgående fartyg kunna framgå. De förra äro visserligen icke utprickade,
och en fiende kan således endast medelst lodning söka sig fram
genom desamma. Då dylika försök äro ytterst riskabla, kan man antaga,
att sådana ej ens skola ifrågasättas så länge svenska flottans fartyg ännu
äro fullt stridsdugliga. Det är däremot sannolikt, att en fiende, som efter
upprepade strider lyckats åtminstone för någon tid afsevärdt nedsätta
stridsdugligheten hos ett större antal af de svenska fartygen, icke skall
underlåta att genom de icke utprickade lederna söka kringgå de minlinjer
och befästningar, som afspärra de båda stora lederna.

Om en befästning emellertid uppföres på norra delen af Värmdön
eller på någon af öarna i närheten af Lindalsundet, så torde från densamma
såväl de båda Saxarfjärdarna som Grindafjärden så kraftigt hållas
under eld, att fientliga fartyg icke kunna uppehålla sig å de samma.
Häraf beror påtagligen vår flottas operationsfrihet. Om nämligen Saxarfjärdarna
skulle behärskas af fienden, så är under nuvarande förhållanden
förbindelsen mellan yttre och inre skärgårdarna stängd; de fartyg, som
äro innanför, kunna ej komma ut och de, som äro utanför, kunna ej
komma in. Med ett ord, flottans förmåga af verksamhet är upphäfd, intill
dess det ifrågavarande hindret kunnat undanröjas.

Men såsom redan i det föregående erinrats, måste man äfven försäkra
sig mot en möjlig landstigning å Värmdön eller å någon af de
andra stora öarna, som ligga söder om Värmdön och från hvilka flere
förbindelser leda fram till de stränder, som från söder behärska stora far -

108

leden mellan Oscar-Fredriksborg och Stockholm. En dylik landstigning
kan vara ganska sannolik under de förhållanden, som ofvan anförts såsom
skäl för behöfligheten af befästningar, som hålla Saxarfjärdarna under eld.
Trygghet mot landstigning å någon af dessa öar torde emellertid vinnas,
om inloppet vid Djurö stänges med minor och utanför detsamma befästningar
uppföras, från hvilka Kanholmsfjärden och en väsentlig del af
Närnndöfjärden med eld kunna bestrykas. Norra delen af den förstnämnda
fjärden torde äfven befinna sig under eld från den befästning, som i det
föregående antagits böra uppföras i närheten af Sollenkrokaön och Vindö,
under det att södra delen af Närnndöfjärden antagligen skall kunna beskjutas
från den befästning, hvilken skulle afstånga tillträdet till Baggensfjärden.

En försänkning torde slutligen vara behöflig för att stänga den led,
som genom örsund förbinder Närnndö- och Grisslingsfjärdarna.

Trygghet mot landstigning kan naturligen äfven vinnas medelst lefvande
försvar, men detta sker på landtförsvarets bekostnad, och det kan
aldrig nog ofta upprepas, att hvarje åtgärd, som på ena eller andra sättet
försvagar fältarmén, är menlig för försvaret i dess helhet. Om en fiende
nämligen lyckats landstiga i mellersta delen af vårt land, beror dock vår
sjanständighet framför allt annat af den stridskraft, hvaraf vår fältarmé i
afgörandets stund är mäktig. Trygghet för flottans station, äfven mot
landstigning, bör därför i så ringa mån som möjligt göras beroende af
lefvande försvar från armén.

Behofvet af befästningar, hvarigenom operationsfrihet ut genom Stockholms
yttre skärgård skulle beredas flottans fartyg, förefinnes visserligen
redan nu, fast detsamma gör sig mindre kännbart, då endast en del af landets
sjömakt och denna jämförelsevis liten är hit förlagd. Men skall nu ändring
häruti ske, så att Stockholm blir förläggningsort för den allra största
delen af sjövapnet, och därjämte en alldeles ny stationsanläggning med
för densamma högst betydande kostnader skall åstadkommas, då blir beredandet
af operationsfrihet i den yttre skärgården och därföre nödvändiga
befästningsanläggningar en oafvisligen bjudande nödvändighet. Snarast
möjligt och allra senast i samband med den nya stationen måste således
dessa befästningar bringas till utförande.

De utgifter, som för dessa befästningar erfordras, böra således hänföras
till sådana kostnader, som icke kunna frånkommas och som måste
beräknas skola utgå, om flottans hufvud krafter förläggas till närheten af
Stockholm. Då nu en förflyttning af dessa hufvudkrafter till någon punkt
i Stockholms inre skärgård är en af de betydelsefullaste åtgärder, som i
närvarande tid kan vidtagas för stärkandet af vårt försvar, så bör den

109

önskan ligga nära till hands att söka skapa sig en uppfattning om de utgifter,
som här kunna förestå.

En ganska värdefull ledning kan man härför erhålla af de nu fullt
kända kostnaderna vid Elfsborg utanför Göteborg. Af riksdagshandlingarna
finner man således att 3,164,000 kronor blifvit anslagna till försänkningar,
minlinjer med allt, hvad därtill hörer, samt befästningar jämte
bestyckning med fullständig ammunitionsutrustning samt inredning af alla
slag; en efterbevillning af omkring 100,000 kronor lärer dock hafva förekommit.

Då det kan antagas att befästningarna i Stockholms liksom i Göteborgs
skärgård böra utgöras af stormfria, i klippan nedsprängda fort, så
bör ju icke kostnaden -— med ledning af totalkostnaden för Elfsborsr —
uppgå till högre belopp än omkring 4 millioner för hvar och en af de
punkter, som anses höra befästas och förses med minförsvar. Man torde
då äfven hafva tagit vederbörlig hänsyn till, såväl högre arbetspriser som
ock till möjligt behof af kraftigare bestyckning. Efter denna flyktiga beräkning
skulle befästningarna i Stockholms yttre skärgård kunna antagas
kosta omkring 20 millioner.

Dessa befästningar i den yttre skärgården kunna väl efter sakkunniges
pröfning uppföras på andra punkter än de, som här förslagsvis
blifvit angifna, men helt visst kunna de icke afsevärdt förminskas. De
äro, såsom ofvan redan påvisats, för vinnande af operationsfrihet för flottans
fartyg lika nödvändiga, hvar helst innanför Vaxholm och Oscar
Fredriksborg flottans station än förlägges och de böra snarast möjligt
komma till utförande. Förutom den operationsfrihet, som med desamma
vinnes, förhindra de äfven landstigning på Värmdön och närliggande öar,
hvarjemte de mot den yttre skärgården fullständigt skydda områdena kring
Tor sby fjär den. Möjligheten af att flottans station, om den förlägges till
denna fjärd, skulle kunna beskjutas från fientliga fartyg är härmed alldeles
utesluten.

Hvad åter , angår de befästningar mot landsidan, som kunna erfordras
såsom skydd för en station, förlagd å något område vid Torsbyfjärden,
så är utsträckningen af desamma mycket begränsad. Nämnda
förläggningsförslag ställer sig således äfven med hänsyn till denna strategiska
hufvudpunkt särdeles gynnsamt.

Den enda landfront, söm förekommer och som således behöfver befästas,
sträcker sig från Kummelnäs, å södra landet midtför Elfvik, längs
Sågsjön till Kilsviken, en från norra ändan af Baggensfjärden djupt inskuren
vik. Hela längden af denna front är 3 km. Från norra delen af
densamma behärskas fullständigt hela östra Lidingön såväl som Bogesunds -

landet, hvadan dessa båda områden icke af en fiende kunna tagas i besittning.

Befästningarna å denna korta och jämförelsevis lätt försvarade linje
äro således de enda, som uteslutande afse att skydda stationsområdet vid
Torsbyfjärden. För öfrigt är detsamma skyddadt af dels de befästningar,
som redan nu finnas, dels dem, som måste komma till utförande i och
för beredande af operationsfrihet för flottans fartyg. Inom den gördel af
befästningar, som här skulle omgifva detta stationsområde, vore detsamma
otvifvelaktigt fullständigare skyddadt än å någon annan punkt inom Stockholms
inre skärgård, och det torde gifvas få örlogsstationer i hela världen,
för hvilka skydd mot såväl land- som sjösidan och operationsfrihet vore
bättre tillgodosedda än här. Stranden norr om Saltsjöbaden är det enda
område, från hvilket eld skulle kunna afgifvas på afstånd, som icke öfverstiger
en mil.

Antalet trupper, som från landtförsvaret måste afdelas för de befästningar,
som afsåge att skydda en flottans station, förlagd vid Torsby fjärden,

skulle äfven till följd häraf kunna inskränkas så betydligt, att

fältarméns stridskrafter icke afsevärdt däraf skulle minskas.

Hvad vidkommer kostnaderna för erforderliga befästningar å denna
landfront, så har jag icke såsom för sjöfästningarna någon ledning för
ens den flyktigaste beräkning, och är det således icke på någon fastare
grund jag stöder mig, om jag såsom en hög beräkning framställer en
kostnad af 5 millioner. Emellertid bör det ju för hvar och en vara påtagligt,
att här behöfliga kostnader äro en obetydlighet mot de kostnader,
som måste utgå för skyddandet af en flottans station, som förlägges vid
Elfvik eller på Bogesundslandet.

Huru de lokala förhållandena ställa sig vid Torsby fjärden, kan naturligen
först pröfvas efter vederbörlig rekognoscering. Allt angifver emellertid,
att dessa skola vara ganska gynnsamma och således anläggningarna

för själfva stationen icke ställa sig dyrare än vid Kaknäs och Elfvik.

Markförvärfvet torde däremot blifva afsevärdt billigare, då villasamhällen
åtminstone i det inre af fjärden, där områdena sannolikt bäst lämpa sig
för en station, ännu icke förefinnas. Frågan om järnvägsförbindelse kan
sägas redan vara löst. Koncession är nämligen beviljad för byggande af
järnväg, som skall sätta Värmdö i förbindelse med hufvudstaden, och
denna järnväg skall gå fram öfver det smala näset mellan Torsby- och
Grisslingsfjärdarna. Förbindelsen med Stockholm blir således den allra
bekvämaste och de olägenheter, som ofta kunna vara förenade med aflägset
belägna orter, alldeles undanröjda.

Förbindelsen mellan Torsby fjärden och den yttre skärgården torde
kunna göras särdeles snabb och lätt. Redan på 1820-talet skedde undersökningar
för åstadkommande af förkortad sjöförbindelse^ mellan Nämndöfjärden
och stora inloppet till Stockholm innanför Trälhafvet. Denna förbindelse,
som afsågs äfven för djupgående fartyg, skulle gå genom örsund
till Grisslingsfjärden och därifrån medelst det smala näsets genomskärande
vidare genom Torsby fjär den. Om nämnda näs genomskures och de nuvarande
delvis trånga och grunda farlederna dels genom Brevikssund ut
till Elgö- och Kanholmsfjärdarna och dels genom Kol ström till Baggensfjärden
fördjupades och vidgades, så att äfven flottans stora fartyg där
kunde framgå, så vore förbindelserna mellan Torsbyfjärden och den yttre
skärgården de bästa möjliga. Öppnandet af dessa leder medför helt visst
afsevärda kostnader, men efter all sannolikhet skall det dock ställa sig
mindre kostsamt än de förslag, som föreligga om öppnande af farleder
mellan Baggensfjärden och stora inloppet till Stockholm.

När frågan om befästningar i skärgården behandlats, har man ofta
sett framhållas, att inloppet genom Södertälje kanal äfvenledes borde afstängas
och befästas för att därmed dels hindra fiendens fartyg att denna
väg inkomma i Mälaren, dels bereda vår flottas fartyg cen inre förbindelse
med Södermanlands och Östergötlands skärgårdar. Åtskilligt kan nog
gifvas, som talar härför, men kostnaderna blifva betydande och det leder
till splittring af krafterna. I hvarje fall bör denna fråga icke allvarligen
tagas i öfvervägande, förrän kanalen blifvit ombyggd och utvidgad. Dessutom
kan nog förbindelsen mellan Stockholms skärgård och skärgårdarna
söderut anses vara tryggad, om blott förbindelsen mellan Stockholms inre
och yttre skärgårdar är fullt obehindrad och ej af en fiende kan afstängas.
Om det åter skulle visa sig'' vara verkligen behöflig! att vidtaga anord Ö

o o o

ningar för att stänga farleden för de fientliga fartyg af små dimensioner,
som skulle genom Södertälje kanal kunna komma in i Mälaren, så är det
ju en jämförelsevis lätt sak att så afstånga kanalen, att dess öppnande
kräfver en afsevärd tid.

Om man med något berättigande skall kunna hysa förhoppning om,
att flottans hufvudkrafter, oaktadt de högst betydande kostnader, som därmed
äro förenade, skola inom närmaste tid blifva förflyttade till Stockholms
skärgård, så måste man förstå att begränsa sig och denna begränsning
får icke gälla endast de befästningar, som måste komma till utförande,
och de anordningar af alla slag, som äro nödvändiga vid en flottstations
fullständiga nyanläggning, utan äfven och det kanske i främsta rummet
antalet etablissement, som för sjöförsvarets behof skola förefinnas. Man
må ej vara blind för, att hvarje million, som nedlägges på annat håll, är

112

en million mindre för stationen i Stockholms skärgård och denna station
kräfver ensamt ett så betydande belopp, att helt säkert alla de anslag,
som af den anslagsbeviljande statsmakten kunna för stationsanläggningar
erhållas, höra för densamma afses.

1 Göteborg torde en station böra finnas, fast helt säkert af endast
mycket måttliga dimensioner. I Norrland vore det måhända önskvärdt att
hafva en station, men klokheten bjuder otvifvelaktigt att hänvisa dessa
önskningar till en ännu ganska oviss framtid. Karlskrona slutligen, där
vårt sjöförsvars hufvudkrafter nu äro samlade, har såsom flottstation icke
något vidare berättigande, sedan ett etablissement af den omfattning, att
flottans hufvudkrafter där kunna sammanföras, kommit till utförande i
Stockholms skärgård. Det kan tagas i öfvervägande, huruvida möjligen
de befästningar och de anläggningar, som nu finnas i Karlskrona, fortfarande
böra underhållas och det således på vår långa södra kust gifvas
en tillflyktsort, där kolning och äfven reparation kunna äga rum för de
fartyg, som af fienden blifvit trängda från skärgårdarna på östra kusten.
Men att bibehålla Karlskrona såsom station i egentlig mening för en del
af vårt sjöförsvar torde icke öfverensstämma med vårt lands nutida sjöstrategiska
kraf, utan peka dessa i stället ganska bestämdt hän på, att alla
de sjöförsvarets krafter, som icke oafvisligen måste disponeras på annat
håll, blifva sammanförda till Vaxholm—Oscar-Fredriksborg.

Äfven det skälet kan måhända framhållas för Karlskronas bibehållande
såsom befästad ort, att besittningen af dess utmärkta hamn skulle
i något visst politiskt ögonblick kunna vara för någon stormakt alltför
frestande. Hade denna hamn en gång kommit i en dylik makts hand,
kunde helt visst befaras, att den inom kort vore oingifven af starka befästningar
och sedan en förargelseklippa för vårt land, liksom Gibraltar
är för Spanien.

Såsom stödjepunkt för förbindelsen mellan vårt sjöförsvar i Östersjön
och det på landets västra kust kan visserligen Karlskrona under nu
rådande förhållanden äga en viss betydelse. Men skola vi allt framgent
tänka oss denna förbindelse upprätthållen rundtorn södra delen af landet,
torde nog ytterligare en stödjepunkt, och den sannolikt någonstädes i
Öresund, blifva nödvändig. Måhända vore det då klokare att upptaga den
tanke, som blef framförd redan i en kunglig proposition till 1900 års riksdag
eller att undersökningar skulle göras angående Göta kanal i syfte, att
staten möjligen förvärfvade denna förbindelseled. Härmed skulle naturligen
den allra bästa maritima förbindelse mellan öster- och Västerhafven åstadkommas,
hvarjämte Göta kanal i statens hand och utvidgad i enlighet med
sjöfartens fordringar skulle för landets handels- och sjöfartsintressen vara

113

af allra största betydelse. Riksdagen gjorde sig visserligen skyldig till
ett missgrepp, då djupet i broöppningen, där bohusländska längdbanan
går öfver Göta älf, fastställdes till endast 4 m.; men om till följd häraf
våra stora krigsfartyg icke kunna framföras på denna inre naturliga vattenled,
så vore redan möjligheten att här kunna efter behof förflytta torpedoch
undervattensbåtar säkerligen af stort värde för vårt sjöförsvar.

En koncentrering af landets sjöförsvar torde därjämte inom en snar
framtid vara så mycket mera berättigad, om såsom ganska visst kan antagas
den dag icke är aflägsen, då i sjökriget likaväl som redan nu i landkriget
internationella överenskommelser skola skydda obefästade städer,
som icke försvaras, för beskjutning. Enligt uppgifter i pressen skulle
förslag till dylik öfverenskommelse redan vara uppfördt på program för
den i år sammanträdande fredskongressen i Haag. Flottans uppgift skulle
härmed förenklas, och hela dess kraft kunna riktas mot de stora, rent
militära kraf, som ställas på henne.

Ett sammanfattande af de åsikter, som här ofvan blifvit framburna,
kan sägas innebära:

Att ett befästande af Stockholm bör så vidt möjligt undvikas.

Att ett dylikt befästande kan berättigas endast af det förhållande,
att flottans hufvudstation förlägges inom stadens område eller så nära,
att den icke militäriskt kan frigöras från staden.

Att det således borde uppställas såsom ett strategiskt önskemål, att
stationen kunde förläggas så långt ut i skärgården, att den skyddades
nästan helt och hållet af de befästningar, som antingen redan finnas, eller
i hvarje fall måste komma till utförande i och för beredande af operationsfrihet
för flottans fartyg.

Att nämnda strategiska önskemål torde kunna tillgodoses och såsom
en följd däraf Stockholm kunna förblifva obefästadt. Den själfständiga
fästningen Vaxholm och Oscar-Fredriksborg skulle i sådant fall icke allenast
afstånga tillträdet till Stockholm sjöledes, utan därjämte inom sig
innesluta flottans operationsbas.

Att en dylik fästning, som bereder vårt flytande försvar både skydd
och operationsfrihet, skall i hög grad försvåra en fientlig landstigning å
kuststräckan såväl närmast norr om som söder om Stockholm och således
äfven blifva ett mycket värdefullt skydd för staden mot fientligt besittningstagande.

Att Föreningen för Stockholms fasta försvar bör, om möjligt ännu
kraftigare än hittills, bedrifva sin fosterländska verksamhet och detta med
så mycket mera skäl, då den genom att arbeta för utförande af befäst 15—092467 -

114

ningar i skärgården skulle finna ett mål för sina uppoffringar och för sina
sträfvanden, som på samma gång det befinner sig i god öfverensstämmelse
med Föreningens stadgar mer än allt annat och så långt ett klokt bedömande
af de förhållanden, som kriget skapar, kan medgifva, bereder
skydd för Stockholm i krigstid.

115

Bil. N:r 7.

Flottans Stockholmsstation och Stockholms fasta försvar.

De båda hvar för sig vid viktiga nationella och militära intressen
fastade frågor, som i förestående rubrik blifvit sammanförda, kräfva i närvarande
ögonblick att gemensamt göras till föremål för belysning och diskussion.
Om undertecknad träder fram, sökande att i någon mån åvägabringa
den förra och därmed gifva impuls åt den senare, finner detta sin
förklaring icke allenast i det berättigade deltagande, hvarmed en gammal
militär, att icke helt enkelt säga medborgare, omfattar viktiga försvarsangelägenheter.
Hedrad med inval i Föreningens för Stockholms fasta försvar
styrelse och inom denna utsedd till vice ordförande, finner jag häruti
särskild anledning att reflektera öfver föreningens uppgifter; och enär
dessa, enligt min åsikt, nära beröras af den nu aktuell blifna, högst betydelsefulla
frågan om att förflytta eu större del af flottan till närheten
af Stockholm, känner jag mig manad att framlägga mina reflexioner på
såväl det ena som det andra af dessa områden till bedömande först och
främst af nyssnämnda stora förening, dess gynnare och vänner, därnäst
ock af den allmänhet, som åt dessa angelägenheter ägnar ett förklarligt
intresse.

Förslag, afgifvet af särskilda kommitterade angående plats för flottans
blifvande Stockholmsstation, har till sina hufvuddrag blifvit offentliggjordt;
och hafva herrar kommitterade kommit till det resultat, att lämpligast
härför vore Kaknäsudden — den från norra Djurgården i Lilla Värtan
utskjutande landtunga, som omslutes på två sidor af nämnda vatten
och på den tredje af Djurgårdsbrunnsvik en med sin i Lilla Värtan utmynnande
kanal.

Detta förslag och dess konsekvenser skulle jag här till en början
vilja granska. Näp] eligen torde då behöfva förutskickas en förklaring, att
denna granskning icke gäller, från min sida icke kan gälla den ifrågasatta
platsens lämplighet eller olämplighet i lokala afseenden. d. v. s. dess ytvidd
och topografi, grundens och strändernas beskaffenhet, det omgifvande
vattnets vidd, djup och botten m. in. d. I dessa afseenden hafva hrr

116

kommitterade, jag är därom öfvertygad, haft fullgiltiga skäl för sitt förslag,
likasom Kaknäs’ läge alldeles invid Stockholm — hvad utan tvifvel
medför vissa fördelar, i sin mån för dem torde hafva varit bestämmande.
Nej, min granskning af detta förslag äger rum från en något mera vidsträckt
synpunkt, den strategiska, och leder mig till en uppfattning, enligt
hvilken Kaknäsudden vore absolut olämplig och oantaglig såsom plats för
flottans blifvande station — detta just på grund af dess omedelbara närhet
intill hufvudstaden. Skälen för denna min uppfattning går jag nu
att utveckla för att i samband därmed framställa och motivera ett nytt
uppslag i frågan. Om detta tillsvidare bygges enbart på strategiska grunder
och därmed å sin sida företer en gifven ofullständighet, må dock å
andra sidan erkännas, att, när plats skall bestämmas för ett militäriskt
etablissement af den utomordentliga betydelse för kriget som det nu ifrågavarande,
är det i allra främsta rummet strategiska faktorer, som måste tagas
med i räkningen. Hvad angår de lokala, förefinnas åtminstone möjligheter
— tekniska och finansiella — att sedan med dem komma till
rätta; hvaremot, om man går tillväga i motsatt ordning, d. v. s. börjar
med att taga alla slags lokala hänsyn och låter dessa blifva afgörande,
det är fara värdt, att de geografiskt-strategiska, som hänga på gifna och
orubbliga naturförhållanden, till sist måste lämnas alldeles å sido, måhända
med framtida ödesdigra följder för land och rike.

* *

Jag går ut ifrån två oomtvistade och, såvidt jag förstår, oomtvistliga
punkter, nämligen:

l:o) en betydlig del af flottan bör snarast möjligt förflyttas från rikets
södra ända till dess östra kust, politiskt och militäriskt sedt den mest
hotade, och där förläggas till lämplig plats i skärgårds deltat mellan Stockholm
och befästningarna i Vaxholm—Oscar-Fredriks borgslinjen, samt

2:o) den sålunda förlagda flottans uppgift för kriget skall framförallt
blifva af aggresiv natur och gå ut på att med sina sjögående stridsfartyg
utanför kustbefästningarna möta den fiende, som sjöledes vill anfalla
vårt land, bekämpa hans stridsfartyg, sänka eller skingra hans transportfartyg,
sålunda hindrande fientlig landstigning på svensk jord samt, om
emellertid sådan lyckats, hindra eller försvåra fiendens sjökommunikationer
— korteligen, flottans hufvudändamål skall bli att på hafvet eller i vår
yttre skärgård göra fienden allt möjligt afbräck.

Förutsättande enighet i fråga om dessa båda utgångspunkter, uppställer
jag därnäst följande, som mig synes, oeftergifliga villkor för att

117

flottan, förlagd enligt punkt l:o), skulle kunna motsvara sin i punkt 2:o)
angifna bestämmelse. Dessa villkor, dem vi allt framgent må söka uppfylla,
så långt och så vidt under rådande aktuella förhållanden sådant blir
möjligt — äro, att flottan skall hafva:

a) tr}?ggad operationsbas samt

b) tryggad operationsfrihet.

Låtom oss skärskåda dessa båda grundvillkor hvart för sig, klargöra
deras innebörd och häraf utdraga de viktigaste konsekvenserna.

Tryggad operationsbas.

De elementära strategiska begreppen operationsbas, operationslinje,
operationsföremål — i själfva verket gemensamma för all slags krigföring
i stort, vare sig till lands eller till sjös — torde vara nog allmänt bekanta
eller, om man så vill, nog själfklara och här ej kräfva någon omständligare
utläggning. Därför blott en enkel bild till förtydligande af deras
tillämpning på nu berörda område.

För en eskader eller del däraf, som i här förutsatt syfte befinner sig
på krigsstråt, kan dess operationsbas — platsen hvarifrån den under fyllandet
af sitt värf har att efter hand komplettera sina förnödenheter och
ersätta sina förluster af alla slag, samt hvarpå den kan repliera för att
återförsättas i eventuellt förloradt stridsdugligt skick — i viss mån sägas
vara, hvad hjärtat är för hvarje särskild lem i den mänskliga organismen;
och dess operationslinje — sträckan mellan operationsbasen och operationsföremålet
— kan förliknas vid ådersystemet, som sätter organismens alla
särskilda lemmar i blodförbindelse med hjärtat. Likasom denna förbindelse
ej för någon lem får afbrytas, om den senare skall förblifva tjänstbar, och
likasom hjärtat själft måste vara nog starkt att kunna sända ut blod till
hvarje lem och nog omgärdadt af skyddande muskler att, ostördt af yttre
inflytelser, oaflåtligen kunna fungera — så måste vår förutsatta stridande
eskaders operationslinje bakåt — förbindelse med basen, flottstationen —
städse vara fri och operationsbasen själ!" tryggad mot fientligt anfall d. v. s.
fortifikatoriskt skyddad.

I själfva begreppet örlogshamn eller flottstation, med dess omfattande
och ytterst dyrbara komplex af varf, dockor, verkstäder, arsenaler och förråd,
ligger därför en plats, försedd med tidsenliga, starka befästningar,
först och främst — det säger sig själft — åt sjösidan men, där möjligheten
af inifrån kommande anfall föreligger, jämväl på respektive landfronter.
Näppeligen torde kunna anföras exempel på någon enda mera bety -

118

dande örlogshamn, där ej dessa grundsatser om fortifikatoriskt skydd funnit
tillämpning.

Huru ter sig nu med hänsyn till samma grundsater förslaget om
Kaknäsudden såsom vår flottas Stockholmsstation och, vid krig i Östersjön,
gifna operationsbas? Befästningarna åt sjösidan må ju antagas vara eller
blifva effektiva; men det fortifikatoriska skyddet åt landsidan, är det härvidlag
obehöflig!? År m. a. o. den möjlighet utesluten, att af en eller
annan anledning — blockad, förloradt sjöslag, dislokation, naturhinder
o. s. v. — flottan mer eller mindre tillfälligt blir satt ur stånd att afvärja
ett mot oss från hafvet riktadt strandhugg? Om en sådan eventualitet inträffar
— och i det följande skall visas, att särskild! i fråga om blockad
den tills vidare är icke allenast möjlig utan ock, hvad värre är sannolik —
skall icke då fienden kunna vare sig i Roslagen eller Södertörn eller t. o. m.
på båda hållen samtidigt öfverrumpla oss med större krafter än vi där omedelbart
kunna ställa emot honom, och sålunda hastigt nog — tiden bör
ju beräknas i timmar — lyckas slå sig fram till sitt mål: vår på landfronterna
obefästade hufvudstad? Skall han icke med desto mera begärlighet
inlåta sig på ett sådant företag och med desto mera energi söka genomföra
det, om hans byte blefve icke allenast själfva staden utan tillika
flottans station, hvarmed han i så godt som ett enda slag kunde tillintetgöra
eller åtminstone absolut förlama hela vårt på den operationsbasen hyllande
sjöförsvar?

Objektiva svar på dessa frågor lära väl visa, att Kaknäsförslaget, sådant
det i och för sig framträder, är minst sagdt ofullständigt, samt att,
med eller utan förslagsställarnes goda minne, det innesluter konsekvenser
af mycket vidtgående omfattning och betydelse.

Om då på grundval af vårt uppställda och här afhandlade grundvillkor
vi skärskåda meranämnda förslag från strategisk synpunkt, möter oss
— enär Kaknäsudden är strategiskt osäljbar från staden Stockholm — såsom
dess första, gifna konsekvens: Stockholms befästande på sina båda
land fronter. Och därmed äro vi inne på denna sedan århundraden aktuella
och omdebatterade fråga.

Här är icke platsen att dryfta den frågan i hela dess vidd. Men
om ett visst moment i dess historia, nämligen den litterära tvekamp i ämnet,
som för nära ett hälft sekel sedan fördes mellan två af vårt lands den
tiden mera bemärkta militära skriftställare, synes lämpligt att i detta sammahang
erinra.

I en 1859 utgifven broschyr: »Hvilket bör ändamålet vara med Stockholms
befästandeh uppställde d. v. löjtnanten Julius Mankell för Sverige
ett försvarssystem, enligt hvilket, med frånträdande af centralförsvarsidén,

119

vi skulle göra Stockholm till centrum för ett •»stort, ''permanent befästadt
arméläger», tillika »samlings- och organisationsorten för hufvudmassan
af svenska armén», som hade att där invänta fienden och därifrån detachera
de härafdelningar, som möjligen på andra håll till mötande af fientligt
anfall kunde finnas erforderliga.

Bland andra, som uppträdde mot de i denna publikation framställda
åsikterna, var d. v. generalstabsofficeren (sedermera organisatören af vår
generalstab och dennes förste chef) friherre Hugo Raab. I sin 1860 utgifna
skrift: »Om ändamålet med Stockholms befästande> häfdar denne författare
— sedan han lagt i dagen, att det af Manke!! uppställda försvarssystemet
stode i uppenbar strid mot de idéer, som andra makter i afseende
på sina »statsbefästningssystem» praktiskt genomfört — centralförsvarets
princip såsom varande »den enda, sanna grunden för vårt försvar,
hvilken kan af intet annat ersättas eller göras obehöflig». Han utvecklar,
att enligt denna princip skola vi visserligen bekämpa fienden och försvåra
hans inträngande i vårt land allt ifrån det ögonblick, då han därpå sätter
sin fot, men att vi icke böra principiellt koncentrera våra krafter vid
gränsen eller någon på förhand bestämd, låt vara befästad, punkt af vår
långsträckta kust och där sätta allt på ett kort; ty äfven om fienden skulle
rikta sitt anfall just mot den punkten, vore han där oförsvagad, han hade
där kortaste väg till sina hjälpkällor, sin operationsbas, och kunde alltså
där utveckla sin största kraft. Vår krigföring bör därför, säger Raab, gå
ut på att söka uppehålla fienden och blott steg för steg lämna honom
mark, under det våra trupper oaflåtligen draga till sig förstärkningar,
samtidigt hvarmed fiendens operationslinje förlänges och hans samlade
styrka försvagas. Sålunda förbereda vi det krigsläge, då, jämnstarka med
fienden eller honom öfverlägsna, vi med utsikt till framgång kunna upptaga
den slutliga, afgörande kampen. I fortsättningen betonar Raab, hvilka
stora vådor med afseende på hela landets försvar, som med det mankellska
systemet vore förenade, ock han resumerar sina satser i ett slutord, hvars
första punkt utgöres af det ofvan citerade uttrycket, hvarpå följer:

att »Stockholms befästande visserligen står i närmaste, intimaste
sammanhang med centralförsvaret och utgör en väsentlig del af detta»
— — men

att »Stockholms befästande icke bör göras vidlyftigare, än att hufvudstaden
i första hand kan försvaras med de trupper och den beväring, som
där ständigt kunna vara att påräkna», samt slutligen

att »anläggandet af ett permanent befästadt arméläger omkring Stockholm,
till hvars försvarande hufvudmassan af svenska armén vore nödvändig,
måste anses som den största olycka, som kunde drabba landet, och vida

120

farligare för dess frihet och sjelfständighet än något annat, af hvad namn
det vara inåt''.

Dessa den högt bildade militärens och varme fosterlandsvännens ord
hafva, så vidt jag vet, icke blifvit jäfvade. Och de kunna nog icke jäfvas,
grundade som de äro på enkla och klara strategiska sanningar, hvilka
förblifva gällande, äfven om de i sin tillämpning måste röna inflytande ej
mindre af det sistförflutna halfseklets ofantliga framsteg på kommunikationsväsendets-,
marin- och vapenteknikens, befästningskonstens in. fi. områden
än ock af vårt eget landt- och sjöförsvars samtidiga utveckling.

Finner man sålunda den af Raab härvidlag intagna ståndpunkten
hafva varit den rätta, och inser man därmed, att landets försvar måste
gå framför hufvud stad ens, samt att den senares fall, fastän en riksolycka,
icke innebär landets förlust och alltså icke i och för sig behöfver göra
fortsatt strid å vår sida hopplös, ligger ju häri en förkastelse af alla
mera omfattande befästningar på Stockholms landfronter än sådana, som
— för att i en efter tidsförhållandena modifierad form återupprepa Raabs
ord — låta sig i första hand försvaras af de linje- och landstormstrupper,
»som ioStockholm ständigt kunna vara att påräkna».

A andra sidan är emellertid uppenbart, att dylika befästningar,
hvilkas strategiska ändamål enligt sakens — det tenda sannat försvarssystemets
— natur vore att uppehålla fienden, långt ifrån blefve till
fyllest att definitivt utestänga honom från Stockholm, i händelse han vid
den platsens intagande måste fästa ett eller annat alldeles specifikt, för
hela krigets gång och utgång betydelsefullt intresse, exempelvis det:
att kunna slå ned på själfva hjärtpunkten i vårt sjöförsvar, flottans operationsbas.
Skulle nu denna förläggas till Kaknäset, som i alla händelser
står och faller med Stockholm, lär grundvillkoret: operationsbasens tryggande
mot fientligt anfall näppeligen kunna uppfyllas medels något anspråkslösare
befästningssystem än just Mankells »störa permanent befästade armélägert
med Stockholm som centrum d. v. s., enligt våra dagars fortifikatoriska
begrepp, en kedja af långt framskjutna permanenta fort med groft
artilleri i pansarkupoler, dessa fort sinsemellan förenade medels betryggande
fortifikatoriska anordningar och kedjan sträckande sig å hvardera landfronten
i en vid båge mellan Saltsjön och Mälaren med anslutning, öster
ut, till kustbefästningarna.

Hvilken styrka skulle erfordras till försvar af denna för våra förhållanden
kolossala fästningskomplex, som naturligtvis kan anfallas samtidigt
på sjöfronten och de båda landfronterna? Fyra arméfördelningar,
oafsedt betydliga nya formationer af fästningsartilleri, torde ej vara för
högt beräknadt, snarare tvärtom. »Hufvudmassan af svenska armén» skulle

121

alltså, jämlikt det mankellska, af Raab såsom »den största olycka» utdömda
försvarssystemet här till sist komma att låsas fast — — — saken
är helt enkelt orimlig och omöjlig.

Och ter den sig så från strategisk synpunkt, ställer den sig för
visso ej i ljusare dager, om vi nu skulle skärskåda den äfven från
finansiell. En befästningskedja af nyss antydt slag norr om och en dylik
söder om Stockholm skulle nämligen — enligt hvad från synnerligen
kvalificeradt håll uttalades i ett föredrag sistlidne vinter inför ett större
militäriskt auditorium — kräfva -»ett antal miljoner, angifvet '' i tresiffrigt
tal».1

Men äfven andra kostnader, icke mindre afskräckande än de, som
af dessa båda befästningskedjors anläggning och underhåll skulle påkallas,
blefve här ställda i utsikt.

Stockholms och flottstationens läge invid själfva den hotade kusten
skulle nämligen nödga oss att snart sagt både i tid och otid hålla mobiliserad
en afsevärd del af den till befästningarnas försvar erforderliga
styrkan. Men må man beräkna underhålls- och utrustningskostnaderna
exempelvis blott för en arméfördelning under en månad, och man skall
komma till siffror — frånsedt värdet af alla för näringslifvet förlorade
dagsverken — väl ägnade att komplettera bevisen för att Kaknäsförslaget,
så sant vi vilja hålla på grundvillkoret: tryggad operationsbas för flottan
innebär för oss tills vidare oöfverkomliga konsekvenser.

Och genomföres Kaknäsförslaget utan att man håller på dess här
påvisade fortifikatoriska konsekvenser, då utsätta vi oss för att, i farans
stund, hela förstärkningen af flottans Stockholmsafdelning skall befinnas
hafva varit en icke allenast i och för sig ändamålslös utan ock ödesdigert
skadlig åtgärd.

Det är för öfrigt möjligt, om icke rent af sannolikt, att mot Kaknäsförslagets
förverkligande skall resa sig ett alldeles särskildt hinder af
ekonomisk natur: terrängen blir för dyrbar, då inom en öfverskådlig framtid
Ladugårdsgärdet och dess omnejd österut apteras till stadsdel och indelas
i tomter. För de miljoner, som dessas värde representerar, skulle
nog både en och annan nyttig och nödvändig försvarsanordning kunna
åstadkommas.

* *

1 En uppgift, som icke förefaller öfverdrifven, sedan man hört, Indika kostnader som
påkallats för åtskilliga utländska befästningssystem af enahanda slag, exempelvis vid Antwerpen
och Bukarest m. fl.

16 — 092487

122

Sedan vi i det föregående, med särskild hänsyn till Kaknäsförslagets
(»antaglighet på grund af dess förtidkatoriska konsekvenser, skärskådat
frågan om tryggad operationsbas för vår flotta, under förutsättning att
denna får sin Stockholmsstation i Stockholms inre skärgård, hafva vi nu
till en början att under samma förutsättning betrakta grundvillkoret
beträffande

tryggad operationsfrihet.

Med operationsfrihet må här förstås möjlighet för våra krigsfartyg
att, oberoende af fienden, under alla förhållanden såväl kunna komma ut
till hafs, om de befinna sig inne vid stationen, som ock att kunna komma
in till stationen, om de äro till hafs. Den innebär m. a. o. flottans trygghet
i första hand mot blockad. Finnes den tryggheten, inneslutes därmed
i regeln också trygghet mot utestängning från operationsbasen.

Då uppstår frågan: under hvilka omständigheter kan flottans operationsfrihet
å ena sidan hotas, å den andra betryggas, om dess station förlägges
till det i den förra af våra båda utgångspunkter förutsatta området? För

att till den omfattning, som här kan och bör ifrågakomma,
klargöra dessa förhållanden må, under hänvisning till kartbladet Stockholm—Vaxholm
i generalstabens kartverk, erinras:

att två stora, allmänna och på våra offentliga sjökort angifna farleder:
den norra öfver Furusund, den sydöstra öfver Sandhamn föra från
hafvet in till Stockholm;

att dessa båda farleder förena sig i Trälimfvet, beläget omedelbart
norr om befästningarne Vaxholm—Oscar Fredriksborg;

att från Trälhafvet leda tre, af nämnda befästningar försvarade
farleder till det innanför (söder om) dessa befintliga skärgårdsdeltat; samt
att af dessa farleder endast det östligaste, Oxdjupet, är trafikabelt
för större fartyg, det mellersta, Kodjupet, trafikabelt för medelstora, det
västligaste, Resarö ström, efter där anbragta försänkningar, trafikabelt
endast för helt grundgående fartyg.

Vid dessa förhållanden finnes intet egentligt hinder för fientliga
pansarfartyg, äfven af större dimensioner, att gå in på de Trälhafvet närmast
omgifvande Grinda- och Saxarfjärdarna. A själfva Trälhafvet, som
ligger under Oscar Fredriksborgs direkta (och vertikala) eld, lär fienden
ej strafflöst kunna lägga sig för att därifrån blockera de tre utloppsfarlederna:
men en blockad, som för våra innanför dessa farleder samlade
stridsfartyg skulle blifva ytterst besvärande, kan fienden alltid åväga -

123

bringa medels sina till ofvannämnda fjärdar förlagda pansarfartyg, som
med en på jämförelsevis nära håll afgifven och därför förkrossande eld
kan möta hvart och ett af våra fartyg, försökande att frän Trälhafvet
sticka ut på Saxarfjärdarna vare sig österut genom Lindalssundet eller
norrut genom det mellan fastlandet och Elgö-Mjölkö ledande farvattnet.1

Men här hotar jämväl en annan, icke mindre, om också rätt egendomlig
fara. Fienden tager sig måhända före att med ett eller annat
slagskepp söka forcera Oxdjupet. Vi må antaga — och-hoppas — att det
försöket skall misslyckas, i det Oscar Fredriksborgs kanoner och torpeder
om icke förr i själfva sundet förpassa dessa fribytare till sjöbotten. Men
bemärkom väl, att därmed hafva vi också spärrat den enda befintliga trafikleden
för våra pansarkryssare och första klass pansarbåtar. Själfva
hafva vi då i den för oss så omistliga Oxdjupsrännan så att säga slagit
en plugg, som det förvisso sedan icke blir den lättaste sak att draga ut
igen. Och i det förutsatta fallet skall villkoret, hvarpå vi kunna freda
vår hufvudstad från våldgästning af fientliga pansarfartyg, alltså blifva det,
att vi själfva tillintetgöra vår flottas operatio mfrihet.

För öfrigt låter sig nog tänka, att fienden utan att göra offret af
dyrbara fartyg skall pröfva på medel att att få Oxdjupsrännan tillpluggad.
Japanerna visade utanför Port Arthur, hvad i sådant afseende kan göras.

Hvilken blir då, med hänsyn till flottans operationsfrihet, den
gifna konsekvensen af dess förläggning till Stockholms inre skärgård?
Det är en fråga, som i sanning tyckes kräfva ett bestämdt svar, afgifvet i
sammanhang med själfva beslutet om förflyttningen.

Genom begagnande af de s. k. militärfarleder (hemliga), som vår
för ett försvarskrig i så många afseenden oskattbara skärgård erbjuder,
kan, enligt uppgift, flottans operationsfrihet anses betryggad, under villkor
och förutsättning att fienden hålles utestängd frän Grinda- och Saxarfjärdarna.
Häraf följer, att samtidigt med planen för flottans nu omhandlade
förläggning måste icke blott uppgöras utan ock genomföras en
plan, som skall gå ut på att å lämpliga platser utanför nämnda fjärdar
anbringa taktiskt välbelägna befästningar till försvar för starka minlinjer.

Kaknäsförslaget — om det i öfrigt vore acceptabelt — skulle äfven
med hänsyn till nu ifrågavarande kraf ställa sig så till vida ofördelaktigt,
att ingen del af de omfattande befästningar, det komme att påkalla till
betryggande af flottans operationsbas, kunde tillgodogöras jämväl för betryggandet
af flottans operationsfrihet.

1 Ett »vestigia terrent» gent emot dylika försök är det öde, som under spanskamerikanska
kriget drabbade amiral Cerveras eskader, då denna sökte sig ut från S:t Jago.

124

Nytt uppslag.

Om de skäl, som i det föregående blifvit anförda mot Kaknäsförslaget,
godkännas, har man att inom vårt för flottans blifvande förläggning
från början förutsatta område söka annan terräng, som i första hand
måste uppfylla det villkor, hvarpå nyssnämnda förslag strandar, nämligen:
sådant läge, att kufvudstaden ej måste indragas inom det för flottstationen
oundgängliga fortifikatönska skyddet.

Olika förslag — dock ej synnerligen många — kunna med afseende
härå framställas. Vid hvilket man till sist skall stanna, låter sig afgöras
först efter en omfattande, objektiv utredning af hela förläggningsfrågan,
granskad från taktisk, topografisk och rent lokal synpunkt. Hvarje sådant
förslag bör emellertid hvila på följande förutsättningar:

l:o) platsen blir fortiflkatoriskt oberoende afl Stockholm;

2:o) de befästningar, som försvara inloppen från hafvet till hufvudstaden,
och de befästningar, som nu skola tillkomma i och för betryggandet
af flottans operationsbas och operationsfrihet, tillhöra ett och samma
försvarsområde; samt

3:o) inom detta försvarsområde gifves vid krigstillfälle i kombineradt
offensivt-defensivt syfte vidsträckt användning åt sjövapnets lättare och
för tjänst inomskärs afträda fartyg.

Såsom lämplig plats för flottans blifvande station kan nu angifvas
Bogesundsiandet med landtungan Carlsudd å Askrikefjärdens norra strand
(se kartbladet).

I detta nya uppslag inneslutes för tillfället ej tanke eller anspråk
på, att man därmed redan skulle hafva funnit det bästa möjliga, tv, som
sagdt, den saken låter sig icke a priori fastslås. Men väl nämnes platsen,
emedan, med tillämpning af de nyss gifna förutsättningarna, den i alla
händelser synes för ändamålet kunna sättas i fråga och alltså vara för
exemplifiering användbar.

Skulle, sedan sålunda tills vidare antagits ett visst läge för flottans
blifvande station, uppdragas de allra gröfsta konturerna till nya försvarsanordningar,
erforderliga till tryggande af flottans operationsbas och operationsfrihet,
på samma gång inloppen till hufvudstaden från hafvet försvaras,
komme förslaget därom att erhålla ungefär följande utseende:

a) uppföres i höjd med norra ändan af Stora Värtan i närheten af
Kyds kyrka ett starkt fort, hvilket, förutom sitt hufvudändamål: att stänga
vägen till Bogesundslandet och utgöra hela försvarsområdets Bankstöd åt

125

väster, kunde få betydelse som utfallspost mot flank och rygg på en i
Roslagen landstigen, mot Stockholm anryckande fiende;

b) träffas nödiga fortifikatoriska anordningar, afsedda att tillika med
försvarsområdet tillhörande stridsfartyg täcka luckan mellan nyssnämnda
fort och Vaxholms fästningar västerut;

c) uppföras å Norra Ljuster*), å norra och västra Värmd östranden
samt vid de sund, som från Kanholmsfjärden leda in till försvarsområdet,
befästningar i stånd att med hjälp af strids fartygen hålla resp. stränder
rena samt, framför allt, försvara de minlinjer, hvilka för fientliga fartyg
skola spärra vägen till Grinda- och Saxarfjärdarna;

d) upptagas med begagnande af de talrika vikar, sund, småsjöar
och naturliga kanaler, hvilka, sönderskära såväl Upplands fasta land
mellan Stora Värtan och Resarö ström som ock hela Värmdölandet, alla
farleder, nödvändiga till beredande af möjligast korta förbindelser mellan
försvarsområdets särskilda inre och yttre delar för de samma område tillhörande
stridsfartygen;

e) upptages en för alla vår flotta tillhörande stridsfartyg trafikabel
farled mellan Hög g anis fjär den och norra ändan af Baggens fjärden; 1

f) anläggas i eller nära mynningen af Baggensfjärden, till utestängande
från denna af fientliga fartyg, minlinjer med de till dessas
skydd erforderliga befästningarna; samt slutligen

g) anordnas, till afstångande af försvarsområdet mot sydväst, befästningar,
sträckande sig mellan Baggensfjärdens norra ända, och stora
farleden förbi Höggarn samt anslutande sig till ett å höjden vid Iiummelnäs
lagdt batteri, hvars kånoner, vid behof, jämväl kunna behärska hela
norra stranden af Askrikefjärdan och östra Lidingön.

Härtill komma:

h) anordningar till bildande af ett särskild^ mindre försvarsområde,
i hvilket farleden förbi Södertälje in i Mälaren spärras af minor och dessa
skyddas af befästningar — eventuellt af starkare fort — som jämväl kunde
blifva utfallspost mot flank och rygg på en i Södertörn landsatt, mot
Stockholm anryckande fiende.

Slutsatser.

Att isätta lås för Mälaren» — detta angaf Birger Jarl som sitt
syfte, då han anlade och befästade Stockholm. Betydelsen från strategisk

1 Härmed förfaller den sa länge påtänkta och påyrkade Moranedskanalen, som
skalle förbinda Skurusund med Baggensfjärden.

126

synpunkt af detta »lås» — medels hvilket vid behof han kunde afstånga
jämväl en viktig trafikled till lands — stod alltså klar redan för honom
och har ej heller gått förlorad för någon enda af alla de efterföljande
generationerna, hvarför också de ursprungliga, staden (»inom broarna»)
omslutande fästningsverken i det längsta icke blott bibehöllos utan vidgades
och förstärktes. Men'' själfva idén med denna fästning motverkades
mer och mer däraf, att platsen tillika blifvit hufvudstad samt hade ett
för kommersiell och industriell utveckling gynnsamt läge med däraf följande
oaflåtlig såväl territoriell utvidgning som tillväxt i folkmängd.
Häraf förklaras, att, sedan Stockholms äldsta befästningar slutligen måst
slopas och Birger Jarls »lås för Mälaren» flyttats mera öster ut (till
Vaxholm), frågan om stadens befästande på landfronterna, fastän städse
aktuell, undan för undan fatt dimensioner, som hindrat dess praktiska
genomförande under de snart 200 år, som förflutit sedan en gång (1719)
utanför Stockholm, så att säga, knifven sattes svenska folket på strupen
men då slogs ur angriparens hand. Hvilka dimensioner den frågan numera
skulle få, om dess fullständiga och betryggande lösning verkligen
blefve nödvändig, är här ofvan visadt.

Under dessa förhållanden har förstärkning af Stockholmsflottan och
dennas förläggning till Stockholms inre skärgård kommit på dagordningen.
Tack vare gynnsamma naturförhållanden kan genom den åtgärden det
blifva möjligt — om nämligen Him plit] plats för flottstationen beredes —
icke blott'' att åt »låset för Mälaren» gifva en i och för sig tillfredsställande
effektivitet och därmed ett betryggande skydd åt hufvudstaden från hafvet
utan ock att främja hufvudstadens trygghet på dess landsidor.

Det är nämligen klart, att nätt upp så länge vår flotta, säker på
sin operationsbas, är operationsfri och förmår hålla vår kust ren, skola
just häruti hindren ligga för fienden att hota Stockholm till lands. Och
vidare: så länge fienden ej sjöledes kan bana sig väg till Stockholm och
lika litet kan därifrån komma i sjöförbindelse med hafvet, lär han icke
heller finna något positivt strateijiskt intresse vid att, äfven efter en eventuellt
lyckad landsättning af trupper på vår kust, söka bemäktiga sig
Stockholm från landsidan. Ty, slutligen, så länge våra stridsfartyg (mindre
som större) behärska stränderna icke allenast af hela det inre skärgårdsdeltat,
däruti inbegripna själfva hufvudstadens till vattnet gränsande vägar,
gator och öppna platser, utan ock af Mälaren, lär fienden möta betydliga
om icke oöfvervinneliga, svårigheter vid att såväl fästa sig i Stockholm
som (jord Stockholm till utgångspunkt för fortsatta operationer väster ut
genom Mälardalen. — Af alla clessa skäl kan antagas, att fiendens första
och hufvudsakliga ansträngningar skola riktas mot vårt försvarsområde på

127

hafssulan — skäll nog för oss att särskildt och i första hand göra det
området till föremål för följdriktigt planlagda och kraftigt genomförda
försvarsanordningar.

Vårt sjö- och kustförsvar får under dessa förutsättningar en lika
betydelsefull som själfständig roll att utföra. Också synes någon utveckling
däraf, särskildt beträffande kustartilleriet, blifva af behofvet påkallad,
hvarförutom vid krigstillfälle det lär blifva nödvändigt att från armén
detachera åtminstone en infanteribrigad till tjänstgöring vid Vaxholm—
Oscar Fredriksborgs försvarsområde.

Hvad därnäst vidkommer hufvudstadens skyddande på dess båda
landsidor, framgår af det ofvan anförda, att i och med flottans förläggning
inom det här ifrågasatta försvarsområdet • kan och bör tillsvidare1
uteslutas hvarje tanke på ett omfattande och fullständigt landtbefästningssystem.
Men häraf följer alldeles icke, att hufvudstaden bör ligga fullkomligt
öppen och oskyddad på sina landsidor.

Stockholms säkerhet är och förblir — det bör stå klart för hvarje
svensk mans öfvertygelse ej mindre än för hans känsla — en faktor att
under alla omständigheter och för alla eventualiteter direkt räkna med.
Stockholms fall skulle — frånsedt våldshandlingar, krigskontribution m. fl.
af en sådan olycka omedelbart härflytande och tungt drabbande följder —
på Sveriges folk utöfva ett djupt deprimerande, moraliskt intryck, i och
för sig väl ägnadt att främja inkräktarens intressen. Dessa skola sålunda
alltid bjuda honom att, om vår flotta öfverväldigas, svikes af krigslyckan
eller af annan anledning mer eller mindre tillfälligt sättes ur stånd att
skydda vår kust, söka genom trupper, landsatta norr eller söder om Stockholm,
bemäktiga sig och åtminstone tillfälligt — om krigsläget ej skulle medgifva
mera — besätta vår hufvudstad. Men mot eu sådan katastrof bör
denna, så vidt möjligt, tillförsäkras skydd. Och det möjliga ligger härvidlag
i framskjutna, taktiskt väl valda, dels halfpermanenta, dels mera
passagera befästningar, försvarade af trupper — ur 4:e arméfördelningen
och närliggande landstormsområden — »som i Stockholm ständigt kunna
vara att påräkna» (Raab),1 och som därmed eventuellt skola pa samma
gång fylla den till hela försvarssystemet hörande, viktiga uppgiften att,
om fienden från början uppträder med öfverlägsna krafter, uppehålla honom
intill dess våra egna stridskrafter hinna på denna krigsskådeplats
koncentreras.

Göra vi vår tids »lås för Mälaren» (låtom oss säga till fullföljande
af bilden)_på samma gång lättgående för egen flotta och dyrk fritt gent

1 Exemplet från 1719 talar nog ännu i detta afseende sitt eget, till efterföljd manande
språk.

128

emot fiendens, och förlägga vi i alla händelser tyngdpunkten i hufvudstadens
försvar åt samma hall — hafvet — från hvilket anfall företrädesvis
är att vänta, då kan medels nyssnämnda, jämförelsevis lätt åstadkomna
befästningar äfven för landsidornas vidkommande nu för en längre framtid
lösas denna befästningsfråga, som så länge varit- föremål för svenska
krigsstyrelsers uppmärksamhet och svenska försvarsvänners bekymmer.

* *

Föreningen för Stockholms fasta försvar har, förklarligt nog, från
början riktat sin verksamhet på hufvudstadens alldeles skyddslösa landsidor
och där, tack vare offervilligheten hos frikostiga gynnare, kunnat —
efter af K. M:t inhämtadt medgifvande och under samråd med vederbörande
militära myndigheter — åstadkomma åtskilliga, redan rätt beaktansvärda
resultat i form af dels markinköp, dels fullbordade halfpermanenta
och andra befästningar, dels vissa nödvändiga vägförbindelser m. m. Föreningen
blir emellertid — det säger sig själft — oförhindrad att, om så
skulle pröfvas lämpligt och medel inflyta, äfven medverka till genomförande
på hafssidan af de försvarsanordningar, som, i och med ett eventuellt
beslut om här ofvan berörda förändringar i vårt sjöförsvar skola
befinnas oundgängliga, och som för hufvudstadens egen säkerhet alltid
finge sin stora betydelse.

För dessa försvarsanordningar blefve dock i alla händelser, som lätt
inses, statens kostnader mycket betydliga (om än långt ifrån jämförbara
med dem, som af Kaknäsförslagets konsekvenser skulle framkallas). Desto
angelägnare då, att en fullständig, af sakkunskap och sträng objektivitet
präglad utredning rörande denna förläggnings- och befästningsfråga i hela
dess vidd och med alla dess konsekvenser snarast möjligen kommer till
stånd. Ehuru ej ensam om de åsikter, som genom förestående rader
framlagts, inser jag väl, att från andra synpunkter än mina kan, åtminstone
i vissa delar, framgå en annan uppfattning, skiljaktig från min.
Men — »du choc des opinions jaillit la lumiére». Med erinran härom och
under åberopande af de ord, hvarmed denna uppsats inleddes, betonar jagtill
sist, att för hela vårt försvarssystem har denna fråga en betydelse, som
knappast kan öfverskattas.

John Bratt.

129

Bil. N:r 8.

Några synpunkter att beakta vid bestämmande af ny flottstation

för Stockholm.

»Frågan om förflyttning af flottans station i Stockholm till annan
plats än den nuvarande har sedan ett tiotal år tillbaka stått på dagordningen»,
yttrade statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet såsom
inledning till den nådiga propositionen till sistlidne riksdag angående
ifrågavarande ärende, hvilket på grund af riksdagens afslag lyckligtvis
alltjämt blef olöst, ehuru det fortfarande är aktuellt, särskildt sedan Kungl.
Maj:t numera tillsatt den stora försvarskommitté, som kommer att granska
de '' af militärmyndigheterna utarbetade grunderna för vårt försvars systematiska
ordnande.

Det kan möjligen under sådana förhållanden synas förmätet att i
förtid underkasta denna fråga en offentlig granskning, men frågans stora,
vikt, och betydelse för landet och icke minst för Stockholm äfvensom det
faktum, att densamma hittills blifvit synnerligen ensidigt behandlad, böra
försona nedanstående nya uppslag, som åtminstone torde vara värdi ett
närmare skärskådande.

Af riksdagspropositionen framgår, att samtliga kommittéer och sakkunniga,
hvilka haft att yttra sig angående flottstationens förflyttning,
varit bundna af instruktionens ordalydelse, att denna skulle ske »till annat
lämpligt områda i hufvudstadens närhet innanför Vaxholms och Oscar
Fredriksborgs fästningar». Deras uppdrag har sålunda varit af uteslutande
teknisk och ekonomisk natur, men det vill synas, som om äfven de vederbörande,
som haft att väga de strategiska och politiska fordringarna på
det nya flottstationsområdet, varit hypnotiserade af samma tanke »hufvudstadens
närhet innanför Vaxholms och Oscar Fredriksborgs fästningar».

De strategiska fordringarna på en flottstation, som tillika skall tjäna
såsom flottans operationsbas, torde kunna vara dels positiva dels negativa,
och jag skulle såsom de förnämsta positiva vilja framhålla, att mobiliseradt
fartyg och eskader med säkerhet skall kunna löpa ut och nå sitt första
verksamhetsområde, och att skadadt fartyg med samma säkerhet skall

17—092467

130

kunna återföras till stationen i och för reparation. De förnämsta negativa
torde vara, att stationen icke skall kunna beskjutas eller tagas medelst
öfverrumpling, med andra ord: stationen bör skyddas af starka och långt
framskjutna befästningar samt helst vara stormfri.

Såsom en politisk fordran på en flottstation skulle jag vilja beteckna
det oeftergifliga krafvet, att dess läge i förhållande till hufvudstaden icke
får vara sådant, att stationens fall och hufvudstadens besittningstagande
af fienden blir samma sak, ty äfven om man skulle kunna gifva general
Ericson rätt däruti, »att förlusten af ensamt Stockholm ingalunda vore
någon riksolycka af oöfverskådliga följder», torde dock förlusten af såväl
hufvudstaden som flottans hufvudstation samtidigt komma att verka så
förlamande på den fortsatta kampen för vårt land, att en fiende icke lärer
underlåta att välja just ett sådant Stockholm till sitt första och förnämsta
anfallsmål. Med hänsyn till nu angifna fordringar på den blifvande flottstationens
läge och utgående från förhållandena, sådana de nu äro, utan
att räkna med hvad som i en framtid möjligen kan ske (och så torde
man böra se saken, då Kungl. Maj ds proposition till riksdagen icke innehåller
ett ord om behofvet af nya befästningar) tillåter jag mig att granska
de föreslagna platsernas möjlighet vid val af ny flottstation i Stockholms
närhet.

Såsom möjliga områden hafva ifrågasatts Hägernäs—Rydboholm,.
Bogesund—Långerö, Iranholmen-—Skuggan, Ellvik och Kaknäs■ ■ Samtliga
dessa platser äro belägna innanför Vaxholms och Oscar Fredriksborgs
fästningar och hafva farlederna genom dessa befästningar såsom enda förbindelse
med flottans verkningsfält. De mobiliserade fartygen kunna under
sådana förhållanden utan tvifvel, under skydd af fästningens kanoner, löpa
ut på Trälhafvet, men komma de längre? Ja det beror på, om en fientlig
flotta ännu behärskar Saxarfjärdarna eller icke. I förra fallet är, som en
marinförfattare uttrycker sig, redan ett läs satt för Stockholm men på utsidan,
Stockholmseskaderns uppgift är slut, och densamma innestängd
utan förmåga att vidare bidraga till landets försvar. För att förekomma
denna eventualitet har man därför föreslagit starka befästningar i Stock o

holrns yttre skärgård i dessa trakter, med andra ord, stora kostnader erfordras,
som indirekt böra påföras fiottstationsförslaget.

Men låt vara att flottan mot förmodan kunnat löpa ut i den yttre
skärgården. Dess uppgift blir då antingen att inom densamma afslå
fientliga anfall och hindra landstigningsförsök, eller ock att utom densamma
utföra mer eller mindre offensiva uppdrag. 1 hvilket fall som
helst torde en fiendes förnämsta uppgift blifva att söka afstånga flottan
från dess operationsbas, hvilket icke torde ligga utom möjlighetens gränser,

131

när denna bas är belägen långt tillbakadragen och tillgänglig endast på
en enda väg.

Intet af de framställda förslagen uppfyller sålunda de positiva strategiska
fordringar, man måste ställa på läget af en operationsbas, och de
kunna icke göra det förr, än flera utfartsvägar anordnats från vattenbassängen
innanför Vaxholmsbefästningarna med ty åtföljande erforderliga
befästningar, med andra ord utan ytterligare stora kostnader.

När det dessutom torde vara endast skenbart! som samtliga de
föreslagna platserna under nuvarande förhållanden äro väl skyddade mot
fientligt anfall, ty Hägernäs—Rydboholm liksom Bogesund och Ellvik
kräfva, som redan blifvit af militärförfattare framhållet, härför vidlyftiga
landbefästningar, hvilka skulle komma att binda afsevärdt stora besättningstrupper,
och i anläggning och bestyckning kosta stora summor, och
Kaknäs kräfver ovillkorligen, att Stockholm samtidigt befästes såväl på
sin norra som södra landtfront, ett företag, som skulle sluka så många
miljoner, att denna tanke måste öfvergifvas — så synes samtliga dessa
förslag i nuvarande skick så illa uppfylla äfven de negativa strategiska
fordringar, man måste ställa på dem, att dessa bättre måste tillgodoses.

Enligt ofvanstående torde emellertid härtill erfordras så stora utgifter
att samtliga förslagen redan ur ekonomisk synpunkt äro outförbara.

I förra delen af dessa betraktelser hafva anförts en del olägenheter,
som vidlåda de hittills föreslagna platserna för en ny flottstation i Stockholms
skärgård, men samtliga dessa hafva äfven det felet, att de ligga så
i omedelbar närhet af hufvudstaden, att Stockholm på grund häraf utan
tvifvel i händelse af krig blir första målet för en fiendes operationer.

Man möter måhända detta påstående med den anmärkningen att
det ingalunda är bevisadt, att en fiende sannolikare skulle välja Stockholm
till sitt första anfallsmål, om flottan i dess omedelbara närhet har sin
hufvudstation, än om så icke vore förhållandet, men denna anmärkning
måste falla vid ett närmare skärskådande.

Om en fiende vill anfalla oss, måste han på grund af vårt lands
geografiska läge och äfven, om hans anfall hufvudsakligast riktas mot oss
öfver vår norra landgräns, i första .hand tillse, att han blir herre öfver
hafvet, som omger våra kuster, ty i annat fall blifver hans förbindelser
städse hotade. Det är således flottan med dess stationer, som af honom
först måste tillintetgöras. Befinner sig flottans hufvudstation då icke i
Stockholms omedelbara närhet och i militäriskt afseende förbunden med
staden, är det mycket antagligt, att Stockholm länge nog kan förskonas
från anfall, ty fiendens viktigaste operationsmål blir dock alltid den rör -

132

liga fälthären, utan hvilkens krossande äfven besittningen af Stockholm
blifver honom af endast sekundär betydelse. Icke så i motsatt fall.

Hvilken af de föreslagna platserna, som väljes för den nya flottstationen,
kan man vid ett krigsutbrott förutse följande situation. Samtidigt
med den officiella krigsförklaringen har fienden genom en öfverlägsen
flotta i farvattnen öster om Vaxholmställningen satt det lås för Stockholm,
hvarom redan talats. Hvad, som finnes innanför, stannar där, och hvad,
som kommit ut, kommer icke vidare in. Omedelbart härefter börjas beskjutningen
af flottstationen vare sig denna är belägen å Bogesundslandet,
vid Ellvik eller Kaknäs, från fartyg på Baggensfjärden. Ligger stationen
vid Ellvik och Bogesund, är det ju möjligt, ehuru icke sannolikt, att fienden
låter Stockholm vara fri från bombardering, men ligger stationen vid
Kaknäs, kan man vara fullt säker på, att Stockholm blir det förnämligaste
målet för fiendens grafva artilleri. Kaknäsförslaget är sålunda det utan
tvifvel farligaste af alla.

Det är icke värdt att möta detta påstående med tal om nutida mildare
krigföringssätt. 1882 bombarderade engelsmännen Alexandria och
1884 fransmännen Formosa, under spansk-amerikanska kriget beskötos de
inre delarna af Santiago och under rysk-japanska kriget af Port Arthur.
Ett Stockholm innanför befästningar och med flottans hufvudstation inom
sina råmärken torde af ingen fiende blifva skonsammare behandladt än ett
Port Arthur, och en fiende vet mycket väl, att den moraliska effekten på
stadens befolkning af en bombardering vida hastigare leder till en kapitulation,
än den materiella skadan kräfver..

Jag tillåter mig i detta sammanhang återgifva, hur en författare nyligen
skildrat engelsmännens bombardering af Köpenhamn 1807.

»Onsdagen den 2 september kl. 7,30 e. in. började bombardemanget
mot den olyckliga staden och fortfor oafbrutet hela natten till kl. 8 följande
morgon.

Det gjorde en fruktansvärd verkan. Eld utbröt i nästan alla delar
af staden, dock utan att denna natt framkalla någon öfverhängande fara,
då eldsläckningsmaterielen befann sig i ett utmärkt skick. Torsdag natt
var bombardemanget svagare, men fortfor däremot under fredagen nästan
hela dagen. Då Peyman emellertid ej ännu visade någon tendens att gifva
sig, började på fredag afton på nytt bombardemanget och fortfor hela
natten med en häftighet, som betydligt öfversteg de förra nätternas. Denna
natt var den fasansfullaste och olyckligaste för Köpenhamn. Elden rasade
allmänt i staden. ’Vaar Frue Kirke’, som antändts af en brandraket, instörtade,
sedan lågorna under ett hälft dygn förhärjat densamma. Härvid
utbredde sig elden till närliggande kvarter, hvars innevånare sökte sin till -

133

flykt i bombfria källare och hvalf. Engelsmännens kanoner koncentrerades
mot de platser, som stodo i brand, i afsikt att förstöra eldsläckningsmaterielen,
och detta lyckades allt för väl, så att eldens bekämpande blef omöjligt.
Af stadens civila befolkning voro 1,600 dödskjutna och ett tusental
sårade. Ställningen var i sanning förtviflad och all vidare blodsutgjutelse
till ingen nytta, hvadan man ej må förvåna sig öfver att Peyman, som
några dagar förut förklarat för kronprinsen, att ''Kjobenhavn under hans
commando aldrig skulde falde i fjendens Hinder uden ved storm’, den 5
på aftonen afsände en parlamentär med anhållan om 24 timmars vapenstillestånd.

Något stillestånd beviljades ej, men order gafs om eldens inställande.
Kort därefter inleddes underhandlingar på basis af flottans uppgifvande,
och den 7 på morgonen undertecknades förbindelsen om dess afträdande
till England tillika med förråd af alla slag.»

Detta skedde mot en neutralt förklarad stat endast i afsikt att oskadliggöra
dess flotta, visserligen för 100 år sedan, men det kan upprepas
den dag som är endast då med än hemskare och hastigare resultat, sedan
kriget numera förfogar öfver förstörelsemedel, i jämförelse med hvilka dåtidens
kunna betecknas såsom leksaker.

Man hör stundom påstås, att den beskjutning, som mot hufvudstaden
skulle kunna åstadkommas från fartyg på Baggensfjärden, icke vore
att frukta, men man gör orätt, om man insöfver sig i en sådan föreställning.
Från Baggensfjärdens inre är det endast 8 km. till Ellvik, 10 km.
till Kaknäs och högst 15 km. till Stockholms centralaste delar. Redan under
rysk-japanska kriget åstadkommo japanska slagskepp förödande verkan
mot Port Arthur på 13 km:s och mot Vladivostok på 12 km:s afstånd,och
mot så stora mål, hvarom här är fråga, torde elden på ännu större afstånd
kunna bli fruktansvärd.

Men är det så, måste vi ju stänga Baggensfjärden för fienden och
sålunda skydda Stockholm från beskjutning från sjösidan. Ja utan tvifvel
måste vi det, och det kan göras, men ännu är härför intet gjort, och det
som måste göras kommer att kosta penningar. Således ytterligare utgifter,
om stationen förlägges äfven inom Vaxholmsbefästningarna.

I en nyligen utkommen skrift »Om skydd för Stockholm i krigstid»
har general Ericson föreslagit, att flottstationen skulle förläggas till Torsbyfjärden
och så att säga ingå i Vaxholmsbefästningarna. Utan tvifvel
äger detta förslag ett afgjordt företräde framför alla de öfriga däruti, att
stationen, militäriskt sedt, blefve frigjord från Stockholms stad. Funnes
redan en för flottans alla fartyg trafikabel utfarsväg till Baggensfjärden,
vore vattenförbindelserna mellan Saltsjön och Mälaren samt Södertälje ka -

134

nal likaledes ordnade i samma syfte, och funnes alla de befästningar i
Stockholms yttre skärgård, som anses erforderliga, skulle man kunna understödja
detta förslag, som under sådana förhållanden vore synnerligen beaktansvärdt,
men man måste taga saken sådan den nu är och icke utan vidare
bestämma sig för en förflyttning af flottstationen, som sedermera med
nödvändighet kräfver anordningar, på hvilka man kommer att få vänta i
en oberäknelig framtid, och hvilka betinga kostnader, som hittills icke äro
beräknade, men som utan tvifvel blifva mycket betungande.

Utgår man därifrån, att den nuvarande flottstationen i Stockholm
icke fyller sin uppgift, och att af strategiska skäl flottan till större del,
än nu är fallet, måste förläggas till Stockholms skärgård, och häremot
torde intet kunna invändas, återstår att finna ett område, som kan bringas att
uppfylla såväl de politiskt-strategiska som de ekonomiskt-tekniska fordringar,
som rimligtvis kunna uppställas.

Ett sådant område synes mig kunna ordnas å den ögrupp som SO.
om Saltsjöbaden skiljer Baggensfjärden från Ingaröfjärden. Utan att kunna
ingå på ett detaljeradt förslag förefaller det mig, att såväl vattendjupet
som strändernas beskaffenhet å Gåsö och Angnö skulle lämpa sig för såväl
varfs- som stationsanläggningar. Lämpliga bostäder för såväl manskap
som officerare torde kunna beredas å Elgö och vid Saltsjöbaden. Kommunikationer
finnas redan och kunna utan stora kostnader ytterligare utvecklas.

För att skydda denna flottstation från hafssidan måste anläggas ett
litet men starkt fort vid inloppet till Ingaröfjärden exempelvis vid Klacknäset.
Bestyckas detta med grafva kustkanoner, hvilkas skottvidd kan beräknas
till minst 19 km., skall intet fientligt fartyg kunna uppehålla sig
på södra Nämndöfjärden eller forcera inloppet till Baggen. I befästningen
bör ingå ett högt beläget öppet batteri för grafva haubitser, för att hindra
fientliga slagskepp att ostördt uppehålla sig på norra Nämndöfjärden och
Jungfrufjärden, samt att förekomma fientlig landstigning och batterianläggning
å Nämndö och vid Dalarö. I och för afvärjande af stormning och
till försvar af erforderliga mineringar erfordras en del lättare artilleri. Med
en sådan befästning är. vattenområdet innanför Runmarö, Nämndö och
norra Ornö undandraget en fientlig flottas operationer, och en säker utfartsväg
är beredd för egen flotta, som mobiliserat vid den föreslagna stationen.

Skadade fartyg skola ock i skydd af fästets kanoner här med större
säkerhet kunna löpa in i och för reparation än om vägen måste tagas genom
Vaxholmsställningen, hvilkens kanoner endast behärska det jämförelsevis
trånga vattenområdet vid Trälhafvet.

Befästningsanordningar för att skydda det på öar belägna varfvet
mot anfall från landsidan torde på grund af strändernas beskaffenhet icke

135

vai*a erforderliga, synnerligen då flottan, sedan den väl kommit ut på
Nämndöfjärden, genom hemliga inre farleder och med de fördelar, som vår
skärgård erbjuder egen flotta, utan tvifvel kan förhindra hvarje landstigning
af större fientliga trupper inom hela det område, som i allmänhet
benämnes Stockholms skärgård, och som sträcker sig från Norrtälje i norr
till Landsort i söder.

En sammanfattning af hvad som sålunda anförts torde gifva vid
handen, att en förläggning af flottans Stockholmsafdelning till en enligt
ofvanstående skyddad ögrupp SO. om Saltsjöbaden framför alla hittills
föreslagna stationsplatser äger nedanstående fördelar:

En där mobiliserad eskader kan med säkerhet utlöpa, äfven om fiendens
flotta redan blockerar vår yttre skärgård, hvarigenom med lika stor
säkerhet flottans Stockholmsafdeining kan komma att lämna ett synnerligen
värdefullt bidrag till försvaret af mellersta Sverige.

Fartyg, som behöfva repareras, hafva mindre svårighet att uppnå
stationen.

Stationen är undandragen beskjutning ända till dess den yttre befästningen
fallit i fiendens händer, hvilket dock icke kan ske utan så stora
uppoffringar, att en sådan olycka först kan inträffa i ett sent skede af
kriget.

Stationen är fullkomligt skild från Stockholm och dess öfriga befästningar,
hvadan, äfven om stationen faller i fiendehand, hufvudstadens
öde ingalunda är afgjordt.

Stockholm blir skyddadt för beskjutning från sjösidan med säkerhet
vid krigsutbrott och sannolikt äfven därefter, enär staden då måste anses
såsom ©befästad och icke inneslutande viktiga försvarsobjekt.

Kostnaderna för varfs- och stationsanläggningarna blifva sannolikt
billigare.

Kostnaderna för de erforderliga befästningarna, hvilka måste komma
till utförande äfven om annan plats väljes för stationen, kunna beräknas
och höra icke blifva afskräckande.

Beredandet af nya farleder och anläggandet af nya befästningar i
andra delar af Stockholms, skärgård, som med valet af någon af de hittills
föreslagna områdena måste blifva en nödvändighet, behöfva icke sammankopplas
med förslaget om flottstationens flyttning, utan riksdagen kan
utan att ikläda sig ansvaret för alla de oöfverskådliga konsekvenser, som
en förflyttning enligt de öfriga framställda förslagen måste kräfva, redan
från början exakt beräkna, hvad den nya flottstationen med befästning
kommer att i verkligheten kosta.

S. G:son Wennerberg.

Bil N.r 9.

Karta öfver varfsanläggning vid Lindarängen-Kaknäs enligt Försvarskommitténs särskilda utredning.

Bokstiifrernus och siffrornas betydelse.

AiJiafcirrijp
Va in utför* uoretz> materiel
ioc/? uarfvets tof-ocfi /rcui^^>i

ytc$ai>ad/:g joriifffiifft
förut ygl lina afiörre för

~ “ ‘ -få tfa

chi cider,

vauom

im ma r fatal''järn /<? öorped -

nncnidden

e/Jc r

a Koj af trä för 4 in.

b » » sten t 4 »

c » > » » 7 »

d tt, trä » 8 »

e » ;> t » 7 »

f » » sten » 7 »

g » ■> trä ■» 8 »

k » » sten » 8 »

i » » » » 8 i

*, » » » » 7 »

*2 » » » » 8 »

*4 » » » » 8—0 »

k » » trä s 7—2 »

f » » » » 3 »

m Kajbyggnad af trä.

1. Kanslihus.

2. Stall och spruthus.

3. Arrester.

4. Beklädnadsverkstad
med kontor.

5. Beklädnadsförråd.

6-7. Materialförråd med

kontor.

8. Reservinventarieförråd
med kontor.

9. Inventariekammare.

10. Torpedbåtskjul med
slipar.

11. Skjul för ångslupar.

12. » » roddbåtar.

13. Skjul inrymmande
8,000 tons stenkol
hvardera.

15. Yarfsmur,

16. Artilleri- och mindepartementsbyggnad

med skollokaler.

17. Artilleriverkstad.

18. Kanonskjul.

19. Projektil-, mekanismoch
gevärsförråd.

20. Skjutbana med skjutbod
och vallar.

21. Torpeddepartementsbyggnad
med skollokaler
och verkstad.

22. Torpedförrådsbyggnad.

23. Skjutbod med apparater
för torpeders inskjutning.

24-25. Takelkammare och
varfsbod.

vattendjup.

26. Sjöinstrument- och sjö
karteförråd.

27. Kabelkällare.

28. Handmi nförråd med
inventariekammare.

29. Lysmaskinförråd med
verkstad.

30. Ingenjördepartements -byggnad med ritkon
tor och förrådslokaler.

31. Gjuteribyggnad.

32. Maskinverkstad.

33. Verkstadförångpanne-,
smides-, koppar- och
bleckslageriarbeten.

33 a. Smedja.

34. Mallbod.

35. Skeppsbyggeri verkstad.

36. Verkstadförträarbeten.

37. Virkesskjul.

38. Hus för drifmaskiner
till dockor, elektrisk
belysning och kraft
öfverföring.

39. Torr dockor.

41. Upplialningsslip.

42. Stapelbäddar för mindre
fartyg.

43. Spirkran.

53. Exercishus med skjutbana.

XIII. Plats för signalstation,

X. » » sjökrigsskola

XI. * » sjökrigshög

skola.

efter terrasser! ngen.

Fotolit 6en. Stab. Lit Arsst.Stocrvh

Karta öfver varfsanläggning vid Torsbyfjärd enligt Försvarskommitténs särskilda utredning.

Bil. N:r 10.

men

3Hem vi flen

CpiU

?oc''a

alp lu nett

oedeiu

Bokstäfrernas och siffrornas betydelse.

a	Kajbyggnad af sten för	7	m. vatten
a''	» » » ■»	7
a"	» » v »7 —	-2
b	» » » »	8	»
c	» » trä »	8		it
c''	» » sten »	8		»
d	» » ■» n	7		S»
d:	» » trä »7—	-2		7>
e	» » » »	4		»
e''	» » sten »	7	>	»
f	» » trä 7—	-2	»	it
9	Brygga » » »	2	»	»
h	Kaj byggnad » sten »	7
k	Gångbro af järn.
1.	Kanslihus.
2.	Stall och spruthus.
3.	Arrester.
4.	Beklädnadsverkstad med	kontor.
5.	Beklädnadsförråd.
6-7.	Materialförråd med kontor.
8.	Reservinventarieförråd med	kontor.
9.	Inventariekammare.

Torpedbåtskjul med slipar.

Skjul för ångslupar.

» » roddbåtar.

Kolskjul inrymmande 8,000 tons stenkol
hvardera.

Varfsmur.

Artilleridepartementsbyggnad.
Artilleriverkstad.

Kanonskjul.

Projektil-, mekanism- och gevärsförråd.
Skjutbana med skjutbod och vallar.
Torpeddepartementsbyggnad med skollokaler
och verkstad.

Torpedförrådsbyggnad.

Skjutbod med apparater för torpeders inskjutning.

24-25. Takelkammare och varfsbod.

26. Sjöinstrument- och sjökarteförråd.

Mindepartementsbyggnad med skollokaler
och kabelkällare.

Handminförråd och inventariekammare.
Lysmaskinförråd med verkstad.
Ingenjörsdepartementsbyggnad med ritkontor
och förrådslokaler.

Gjuteribyggnad.

Maskinverkstad.

Verkstad för ångpanne-, smides-, kopparoch
bleckslageriarbeten.

33 a. Smedja.

Mallbod.

Skepp sbyggeri verkstad.

Verkstad för träarbeten.

Virkesskjul.

Hus för drifmaskiner till dockor, elektrisk
belysning och kraftöfverföring.
Torrdockor.

Upphalningsslip.

Stapelbäddar för mindre fartyg.

Spirkran.

Plats för spannmålsmagasin med eqvator.
» > ångbageri med kvarn.

» » proviantmagasin för ut- och åter lämnad

proviant.

Markens höjd öfver Stockholms slusströskel
efter terrasseringen.

15.

16.

17.

18.

19.

20.
21.

22.

23.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

Fotolit.6en. Stab Lir.Ansf.Stockh.

138

Bil. N:r 11.

Kostnadsberäkning

öfver

förslag till ny flottstation vid Lindarängen—Kaknäs utförd till den omfattning,
som uti Försvarskommitténs särskilda utredning är angifven

för en första anläggning.

*)							!
		A. Varfvets område.
	I. Terrasseringsarbeten och spår-anordningar.
	688,800	m3 Befraktning och sprängning ä 4.60	3,099,600	—
	700,000	> muddring........» 0.70	490,000	-
	100,000	> > ........» 1.-	100,000	—
	12,000	> sprängning under vatten . » 50.—	600,000	-
	61	st. spårväxlar.......» 800.—	48,800	—
	7	> korsningar.......» 200.—	1,400	—
	15,200	m. järnvägsspår......»15 —	228,000	—		4,567,800	—
	11.	Kaj byggnader och bryggor.
a—a	490 m.	kaj af trä för 4 m. vatten-djup inuti lilla bassängen ä 200.—	98,000	—
b-b	235 >	kaj af sten i stora bas-sängen invid torpedbåts-sliparna 4 m.......> 600.—	141,000	_
c—C	260 »	kaj af sten för 7 m. vatten-djup. på utsidan af fyll-ningen för torpedförrådet » 1,150.—	299,000
d—d	100 >	kaj af trä för 8 m. vatten-djup, på utsidan af piren vid lilla bassängen .. . . » 730.—	73,000
		Transport	611,000 —		4,567,800	I_

) Beteckningarna i denna kol. hänföra sig till Bil. N:r 9.

	Transport	• 611,000			6,567,800
e—e	500 in. kaj af trä för 7 m. vatten-djup för fartygens förlägg-ning å varfvets nordöstra strand..........ä 610.—	305,000
	594 > kaj af sten för 7 m. vatten-djup vid stora bassängen . » 1,150.—	683,100	_
g—g	555 > kaj af trä för 8 in. vatten-djup å varfvets östra och norra stränder utanför kol-skjulen .........> 730.—	405,150
h—h	75 * kaj af sten för 8 m. vatten-djup vid inloppet till stora bassängen........» 1,400.—	105,000
i	120 » kajer af sten för 8 m. vatten-djup utanför dockmynnin-garna..........» 1,300.—	156,000
	Södra kranpiren (vid dockorna):
h—h	106 m. kaj af sten för 7. m. vattendjup inåt störa bassängen ä 1,150.— kr. 121,900
^2 ^2	126 > kaj af sten för 8 in. vattendjup ä 1,300.— kr. 163,800	285,700	_
h—h	25 > kaj af sten för 8—0 m. vattendjup från norra pi-ren intill stapelbädden . . ä 600.—	15,000
k—k	380 » Ifaj af trä för 7—2 in. vattendjup i piren norr om slipen.........> 400.—	152,000
l	50 > kaj af trä för 3 m. vatten-djup vid varfvets nord-västra gräns......> 200.—	10,000
m—m	Kajbyggnad af trä vid Djurgårdsbrunns-kanalens mynning............	40,000			2,767,950
	III. Byggnader för mobiliseringsbeliof och allmänna varfsdriften.
1,2,3	1 st. kanslihus med flyglar........	350,000	—
4	1 » beklädnadsverkstad med kontor ....	48,000	—
5	1 » > förråd..........	94,000	—
6—7	1 » materialförråd med kontor .....	62,000	—
8	1 > reservinventarieförråd med kontor . . .	30,000	—
	Transport	584,000	—	7,335,750

140

	Transport	584,000				7,335,750
9	5 st. inventariebyggnader ä 27,000 .....	135,000	—
	Ökning enligt väg- och vattenbyggnadssty-relsens förslag med...........	115,950	_	834,950
	Torpedbåtskjul med slipar:
	10,000 m3 schaktning under m.v.y. ä 6.—	60,000	—
	2,400 » betongjntning.....» 26.—	62,400	—
	4,500 in. järnvägsspår för uppställ-ning af torpedbåtar ...» 25.—	112,500	—
	21 st. järnvägsspårväxlar . . . > 800.—	16,800	—
	6 > träbryggor på stenkar......	62,000	—
	160 m. fångdam........ä 480.—	76,800	—
	Länshållning..........	20,000	—
10	1 st. skjulbyggnad för 24 st. torped-båtar och 4 st. jagare ......	290,000	_	700,500
11	1 > skjul för ångslupar.......	80,000	—
12	1 » skjul för roddbåtar.......	88,000	—	168.000	_
14	500 m. spår för uppdragning af roddbåtar och ångslupar......å 12.50	_	_	6,250	_
13	2 st. kolskjul, hvartdera rymmande 8,000 ton stenkol........	_	_	240,000	__
15	2,420 m. stängselmur i varfsgränsen ä 55.—	133,100	—
	Dykdalber och stängselbommar i vattnet . .	111,550	—	244,650	_
	Grusning, makadamisering och stensättning af vägar inom varfvet.........	_	_	100,000	_	2,294,350
	IV. Byggnader för de olika departe-menten.
	Departementschefskontor för artilleri- och mindepartementen äro inrymda i en ge-mensam byggnad.
	a) Artilleridepartementet.
16	Artilleridepartementets andel i kostnaden för departementschefskontor i den med minde-partementet gemensamma byggnaden . . .	32,000
	Transport	32,000	—	—		9,630,100	1 —1

141

	Transport	32,000				9,630,100
17	1 st. artilleriverkstad...........	90,000
18	1 > kanonskjul.............	45,000	—
19	1 i projektil-, mekanism- och. gevärsförråd	122,000	—
20	1 > skjutbana med skjutbod och vallar . .	20,000	—
	Ökning enligt väg- och vattenbyggnadssty-relsens förslag med 309,000 x 18 % ....	55,620	_	364,620
	b) Torpeddepartementet.					*
21	1 st. byggnad för departementschefskontor, skollokaler och verkstad.......	89,500
22	1 » torpedförrådsbyggnad........	74,400	—
23	1 » anläggning för torpedinskjutning . . .	30,000	—
	Ökning enligt väg- och vattenbyggnadssty-relsens förslag med 193,900 x 18 % . . . .	34,900	_	228,800
	c) Ekipagedepartementet.
24-25	1 st. takelkammare ock varfsbod.....	60,000	—
26	1 > sjöinstrument- och sjökarteförråd . . -	130,000	—
	Ökning enligt väg- och vattenbyggnadssty-relsens förslag med 190,000 x 18 % . . . .	34,200		224,200
	d) Mindepartementet.
16	Mindepartementets andel i kostnaden för de-partementschefskontor och skollokaler i den med artilleridepartementet gemensamma byggnaden ...............	102,000
27	1 st. byggnad inrymmande kabelkällare . .	70,000	—
28	1 » handminförråd............	33,000	—
29	1 > lvsmaskinförråd...........	70,000	—
	Ökning enligt väg- och vattenbyggnadssty-relsens förslag med 275,000 x 18 % . . . .	49,500	_	324,500
	e) Ingenjördepartementet.
30	1 st. byggnad för dep.-chefskontor och för-rådslokaler..........	140,000
31	1 > gjuteribj^ggnad ...........	90,000	—
32	1 » maskinverkstad.......	312,000	—
	Transport	542,000	—	1,142,120	—	9,630,100	I 1

142

	Transport	542,000		1,142,120		9,630,100
33	1 st. verkstad, för ångpanna-, smides-, köp-	225,748	—
	par- och bleckslageriarbeten.....
33 a	1 > smedja...............	77,160	—
34	1 > mallbod och järnförråd för skepps-
	byggnad ...... ........	30,000	—
35	1 » skeppsbyggeriverkstad........	60,000	—
36	1 » verkstad för träarbeten.......	160,000	—
37	1 » virkesskjul.............	50,000	-
38	1 > hus för elektrisk belysning och kraft-
	öfverföring.............	40,000	—
39	1 » torrdocka (124 m. lång i medellinjen af
	botten till innerkant af porttröskeln)
	inberäknadt 200,000 kr. för pumpverk
	med portöppningar för n:ris 2 och 3 .	1,605,000	—
41	1 j upphalningsslip för fartyg intill 1,500
	tons deplacement..........	200,000	—
42	2 » stapelbäddar för mindre fartyg ....	60,000	—
43	2 » spirkranar för lyftning af större tyngder	90,000	—
	Ökning enligt väg- och vattenbyggnadsstyrel-
	sens förslag för byggnader.......	200,000	—	3,339,908	—	4,482,028	_
	VI. Ångpannor med murverk, motorer,
	härdar, verktygsmaskiner, handverk-
	tyg, redskap, lyftkranar in. in. i verk-
	städerna.
	För artilleridepartementet.........	64,000	—
	> torpeddepartementet.........■ ■	10,000	—
	> mindepartementet...........	12,000	—
	> ingenjördepartementet........	1,445,000				1.531,000
!	VII. Transportmateriel och flyttbara
	kranar.
	2 st. vagnar för ångslupars och roddbåtars
	upphalning............	2,00C	—
	10 > vagnar (s. k. trallor) för transport . .	5,001	—
	2 » ångkranar på hjul .........	30.001	-			37,001	—
	Svängbro (vid inloppet till stora bassängen)					90,001	-	15,770,128
	Transport		!-	\|	\|-	\|	I-	15,770,128

143

Transport

B. Stationsområdet.

Till. Terrasserings- och vägarbeten.

80,000 in3 terrassering.......	ä 4.—	—
70,000 ma makadamisering af vägar	» 5.—	350,000
13,500 » makadamisering framför
kanslibyggn.......	> 5.-	67,500
20,000 » makadamisering å kasern-
gården .........	» 5.-	100,000
15,600 m. kant- och rännsten ....	» 5.-	—

*IX. Byggnader för underofficers- och
sjömanskårerna.

Kanslihus (utan officersmäss) med en underofficersbostad.
.............

3 st. kasernbyggnader hvardera för 400 man
å 360,000 kronor............

Matinrättning med en underofficersbostad . .

Exercishus................

Manskapsmäss..............

Bad- och tvättinrättning..........

Sjukhusbyggnad .............

Undervisningsbyggnad...........

Afträdesbyggnader och uthus.......

Ritningar, kontroll, arbetsledning och oförutsedda
utgifter .............

XV. Kallbadhus

C. Gemensamma anläggningar för
station och varf.

XXIV. Belysningsanläggning och kraftöfverloring.
..........

XXV. Telefonanläggningar......

XXVI. Gas-, vatten- och alloppsledningar.
..............

Transport

120,000

1,080,000

90.000

60.000

50.000

80.000

95.000

60.000

20,000

183,000

320,000

517,500

78,000

915,500

1,838,000

30,000

220,000

10,000

710,000

15,770,128

2,783,500

940,000

19,493,628

Enligt från Fortifikationen erhållet normalförslag.

. 144

	Transport							19,493,628
	Härtill kommer:
1	hus för stationsbefälhafvare och varfschef	—	—	184,000	—
2	» » 4 reg.-officerare och vederlikar	—	—	256,450	—
3	■> > 10 kaptener » »	—	—	l) 323,700	—
1	» » 6 subalternoffic. » *	—	—	117,300	—
18	» > 204 underofficerare » »	—	—	2) 1,774,224	—	\
22	» > 616 manskap och arbetare . . .	—	—	2,772,0001—	—	—	5,427,674	—
	Summa summarum kronor	—					24.921,302	—

*) Däraf ett utfördt till half storlek.

2) För denna kostnad kan ordnas äfven på det sätt, att samma antal underofficerare bo dels uti
12 stycken sammanbyggda hus af ofvanstående typ men med endast 2 rum och köks lägenheter om
27.2 m'' per eldstad, dels uti 30 st. dubbelhus af Enskedetypen på hvar sin afskilda tomt å 1,200 m* 2
och 3 rum och kök per bostad, denna dock minskad till 22.4 m2 per eldstad.

145

Bil. N:r 12.

Kostnadsberäkning

öfver

förslag till ny flottstation vid Torsbyfjärd utförd till den omfattning, som
uti Försvarskommitténs särskilda utredning är angifven för en första

anläggning. *)

*)	A. Varfvets område.
	I. Terrasserings- och spåranordningar.
	850,000 in3 schaktning och sprängning å 4.50	3,825,000	—
	640,000 » muddring af löslera ...» 0.70	448,000	—
	500 » undervattenssprängning . » 50.—	25,000	—
	45 st. växlar.........» 850.—	38,250	—
	2 » korsningar.......> 200.—	400	—
	14,000 in. järnvägsspår......» 15.—	210,000	—
	2,000 m3 terrassmurning.....» 25.—	50,000	—			4,596,650	_
	II. Kaj byggnader och bryggor.
a	930 in. kaj af sten för 7 m. vatten-djup ..........ä 1,150.—	1,069,500
a’	450 » kaj af sten för 7 m. vatten-djup ..........> 1,150.—	517,500	_
a''	50 > kaj af trä för 7—2 m. vattendjup.......> 400.—	20,000	_
a" \	215 » kaj af sten för 7 m. vatten-djup ..........> 1,150.—	247,250	i_
b	220 » kaj af sten för 8 m. vatten-djup ..........» 1,300.—	286,000	_
C''	85 » kaj af sten för 8 m. vatten-djup ..........» 1,300.	110,500	_
c	270 > kaj af trä för 8 m. vatten-djup ..........> 730.—	197,100	_
d	170 » kaj aff sten för 7 m. vatten-djup ..........> 1.150.	195,500	_
	Transport	2,643,350		—	—	4,596,650	-

*) Beteckningarna i denna kol. hänföra sig till Bil. N:r 10.
19—092467

146

	Transport	2,643,350		4,596,650
cl	30 m. kaj af trä för 7—2 m. vattendjup.......ä 400.—	12,000
d''	200 » kaj af trä för 7—2 m. vattendjup.......» 400.—	80,000	_
e	620 » kaj af trä för 4 in. vatten-djup ..........» 400.—	248,000	_
e''	160 > kaj af sten för 7 m. vatten-djup ..........» 1,150.—	184,000	_
/	200 » kaj af trä för 7—2 ra. vattendjup.......» 400.—	80,000	_
9	träbrygga................	10,000	—
h	120 m. kaj af sten för 7 m. vatten-djup ..........ä 1,150.—	138,000	_
k	gångbro af järn med pelare och landfästen	16,500	—	3,411,850		1
	III. Byggnader för inobiliseringsbeliof och allmänna varfsdriften.
1,2,3	1 st. kanslihus med flyglar innehållande ar-rest, stall och spruthus.......	350,000	_
4	1 » beklädnadsverkstad med kontor ....	48,000	—
5	1 » beklädnadsförråd..........	94,000	—
6,7	1 » materialförråd med kontor......	62,000	—
8	1 > reservinventarieförråd med kontor . . .	30,000	—
9	5 > inventariekammare . ... k 27,000.—	135,000	—
	Ökning enl. väg- och vattcnbyggnadsstyrelsens förslag.................	115,950
10	Torpedbåtsskjul med slipar, muddring, fyll-ning, utläggning och justering af bäddar	100,000	_
	6 st. bäddöppningar med räls och vagnuppsättning.....ä 50,000.—	300,000	_
	6 > d:o med spel och linor . . » 10,000.—	60,000	—
	6 » bryggor mellan bäddarna . » 12,000.—	72,000	—
	1 » skjul för 24 st. torpedbåtar och 4 st. jagare ...............	290,000	_
11	1 » skjul för ångslupar.........	80,000	—
12	1 » » » roddbåtar.........	88,000	—
13	2 > > inrymmande 8,000 ton stenkol hvardera.....k 120,000.—	240,000
15	2,040 m. varfsmur........ä 55.—	112,200	—
	Transport	2,177,150	-\|	8,008,500	—	—

	Transport	2,177,150				8,008,500
	Dukdalber och stängselbommar i vattnet . .	111,550	—
	ömsning, makadamisering, stensättning af vägar inom varfvet enligt väg- och vatten-4 byggnadsstyrelsens förslag.......	100,000
	3 st. ammunitionshus med kaj och laddhus	150,725	—	—	—	2,539,425	_
	IV. Byggnader för de olika departe-menten.
	Artilleridepartementet.
16	1 st. artilleridepartementsbyggnad.....	32,000	—
17	1 > artilleriverkstad...........	90,000	—
18	1 > kanonskjul .............	45,000	—
19	1 > projektil-, mekanism- och gevärsförråd .	122,000	—
20	1 i skjutbana med skjutbod och vallar . .	20,000	—
	130 m. extra grundläggningskostnad för bygg-nader .............ä 80 —	10,400	—
	Ökning enl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag .................		-	375,020
	Torpeddepartementet.
21	1 st. departementsbyggnad med skollokaler och verkstad ............	89,500	—
22	1 » torpedförrådsbyggnad........	74,400	—
23	1 » skjutbod med apparater för torped-inskjutning .............	30,000	—
	Ökning enl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag................	34,900	_	228,800
	Ekipagedepartementet.
24, 25	1 st. takelkammare med varfsbod.....	60,000	—
26	1 » sjöinstrument- och sjökarteförråd . . .	130,000	—
	Ökning enl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag ................	34,200	—	224,200
	Mindepartementet
27	1 st. departementsbyggnad med skollokaler och kabelkällare...........	172,000	—
28	1 > handminförråd och inventariekammare	33,000	—
	Transport	205,000	—	828,020	—	10,547,925	—

148

	Transport	205,000		828,020	10,547,925
29	1 st. lysmaskinförråd med verkstad ....	70,000
	210 m. extra grundläggningskostnad för bygg-nader .............ä 80.—	16,800
	Ökning enl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag .................	49,500	_	341,300		•>
	Ingenjördepartementet.
30	1 st. departementsbyggnad med ritkontor och förrådslokaler............	140,000
31	1 » gjuteribyggnad...........	90,000	—
32	1 > maskinverkstad (enl. 1906 års förslag)	312,000	—
33	1 » verkstad för ångpannor, smides-, koppar-och bleckslageriarbeten (enl. 1906 års förslag) ...............	225,748
33 a	1 » smedja (enl. 1906 års förslag) ....	77,160	—
34	1 > mallbod med järnförråd för skepps-byggeri ...............	30,000	_
35	1 > skeppsbyggeriverkstad........	60,000	—
36	1 » verkstad för träarbeten .......	160,000	—
37	1 » virkesskjul.............	50,000	—
38	1 » hus för drifmaskiner till dockor, elek-trisk belysning och kraftöfverföring . .	40,000
39	3 st. torrdockor af 124 m. längd:
	8,000 in3 gräfning ä 3.— . . kr. 24,000
	115,000 » sprängning under kajplanet ä 7.30 . . » 839,500
	7,700 » murning ä 50.— . . > 385,000
	1,800 » port- och tröskel- murning ä 60.— . . » 108,000
	3 par portar ä 90,000 . . . . » 270,000 12,200 m2 utlottning ä 20.— . . » 244,000 pumpkanaler.........» 19,600 pumpbrunn..........> 4,000 trappor............» 9,600 räck, kantlist m. m.......» 50,000 270 in. fångdam ä 600.— ...» 162,000 pumpverk...........» 200,000 Hushållning under arbetstiden . . » 30,000	2,345,700
	Transport	2,345,700	—	1,169,320	10,547,925

149

Transport 2,345,700

1 st. upphalningsslip för 1,500 tons fartyg

2 » stapelbäddar för mindre fartyg ....

2 » spirkranar.............

110 in. extra grundläggningskostnad ä 100.—

Ökning enl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag för byggnader..........

200,000

60,000

90.000

11.000

200.000

1,169,320

4,091,608

VI. Ångpannor, murverk, motorer, härdar,
verktygsmaskiner, handverktyg, •
redskap, lyftkranar in. in. i verkstäderna.

För artilleridepartementet......... 64,000

» torpeddepartementet......... 10,000

> mindepartementet........... 12,000

» ingenjördepartementet......... 1,445,000

VII. Transportmaterial och flyttbara
kranar.

2 st. vagnar för ängslupar och båtars upphalning
..............

10 » vagnar för transporter.......

1 > båtkran med spår .........

2 » ångkranar på hjul.........

2,000

5,000

2,500

30,000

B. Stationsområdet.

Vill. Scliaktning och sprängningsarheten,
makadamisering af vägar och plan
framför kaserner och kanslibyggnader
samt kant- och rännsten (enl. 1908 års
förslag) ................ *

*IX. Byggnader för underofficers- och
sjömanskårerna.

Kanslihus (utan officersmäss) med en underofficersbostad.
.............I 120 000

Transport | 120,000
* Enligt från Fortifikationen erhållet normalförslag.

10,547,925

5,260,928

1,531,000

39,500

915,500

! 17,379,353

[17,379,353|—

Transport	120,000				915,500		17,379,353
3 st. kasernbyggnader, hvardera för 400 man ä 360,000 kronor............ Matinrättning med en underofficersbostad . . Exercishus................ Manskapsmäss.............. Bad- och tvättinrättning......... Sjukhusbyggnad............. Undervisningsbyggnad........... Afträdesbyggnader och uthus....... Ritningar, kontroll, arbetsledning och oförut-sedda utgifter .............	1,080,000 90.000 60.000 50.000 80.000 95.000 60.000 20,000 183,000				1,838,000
XV. Kallbadlius..........	—	—	—	—	30,000	—
XVI. Kyrka.............	—	—	—	—	207,000	-
XVII. Folkskola...........	—	—	—	—	195,500	—
XVIII. Kyrkogård...........	—	—	—	—	40,000	—
XIX. Sjukhus (förslagsvis)......	—	—	—	—	100,000	—
XX. Offlcersmäss..........	\|
XXI. Underofficersm&ss.......	1	—	—	—	345,000	—	3,671,000	—
XXII. Samlingshus för arbetare och gemenskap...........
C. Gemensamma anläggningar för station och varf.
XXIV. Belysniiigsanläggning med kraftöfverföring för varf och kaserner ...........					220,000
XXV. Telofonanliiggiiing för d:o d:o	—	—	—	—	10,000	—
XXVI. Vatten och aflopp för d:o d:o	—	—	—	—	110,000	—
XXVII. Järnväg till Betsede jämte station ............					2,033,000	_	2,373,000
XXVIII. Vattentorn (plats för).
Transport	—		—	—	—	—	23,423,353	—

151

		Transport							23,423,353
	D.	Anläggningar, som blifva nöd-
	vändiga för stationen såsom enskild
		kommun.
	Exempelvis ytterbelysning, vattenledning, hamnanordningar, spårväg samt andra oför-utsedda anläggningar, upptagna i rundt tal till 700,000 kronor och här utfördt med .	_	_	_	.		_	700,872
	Härtill kommer:
Antal personer.
	2	2 st. 2-vån.-hus för stationsbefälhafvare och varfschef ..........			184,000
	2	1 » 2-vån.-hus för kommendörer . . .	—	—	128,225	—
10	5 » 2-vån.-hus för rege-mentsofficerare ... k 128,225.—	_	_	641,125	_
42 + 14	7 » 3-vån.-hus för kap-tener .......» 167,888.—	_	_	1,175,216	_
30 + 10	5 » 3-vån.-hus för sub- alternofficerare ...» 127,145.—	_	_	635,725	_
3504	105	35 » 2-vån.-hus för under-officerare ......» 98,568.—	_	_	3,449,880	_
1,008 + 168	42 » 3-vån.-hus för arbe-tare ........» 126,000.—	—	—	5,292,000	—			11,506,171
		Summa	—	—	—	—	—		85,630,396	—

I likhet med hvad som angifvits vid Kakuässtationen kunna Vs af underofficersbostäderna
inrymmas uti dnbbelhus af Enskedetypen för samma kostnad, men med goliarean minskad till 22.4 m2
per eldstad, hvarje bostad bestående af 3 rum och kök.

152

Jämförande tablå beträf -


	Bebyggd	Byggnads-	Bostäder med kök.	i Bostäder utan kökJ
Byggnader.	yta	massa	Bostads-	Antal	1 Bostads-	Antal j
	m2.	m3.	antal.	rum pr bostad.	antal.	rum perj bostad.
Arbetarebostadshus.
Kaknäs 2 våningar.................	550	6,050	16	i	4	1
l):o 3 > , förslag-.............	550	7,700	24	i	4	i
D:o 4 . .................	550	9,350	32	i	4	i
Hus för underofficerare.			J 4	6 }
Kaknäs 2 våningar.................	506	5,570	3	i
	! 6	2 1
D:o 2 » med minskad golfyta, förslag- .	—	—	10	2	7	i
D:o 3 > .................	506	7,340	I 6	3 1	3	i
		l 8	2 1
-			1 6	'' 3 1
D:o 3 * .................	)	7,340	1 6	.!	7	i
D:o 4 » .................			] 8	3 1
>	9,110		3	i
		t 10	2 J
D:o 4 > .................				3 1
	9,110	1 8	»!	7	1
l):o 1 > Dubbelhus, förslag.......	—	—	2	3	—	i ~ 1
Hus för kaptener.
Kaknäs 2 våningar.................	633	8,545	4	6	4	2
J):o 2 > med minskad golfyta, förslag .	—	—	4	e	4	2
D:o 3 » .................	633	11,077	6	6	4	2
D:o 4 » .................	»	13,609	8	6	4	2
Enskede Typ 1 a Radhus...............	42-75	338	1 6	3
» > 1 b » ...............	49-40	390
» » lc » ...............	40-50	320	1 6	3
> » ld » ...............	46-80	370
Enskede Typ II Dubbelhus..............	85-68	530	2	2	—	—
Arbetarehus för Stockholms stad.
Kv. Beekbrännaren 4 o. 5 vån. stenhus........	_	__	_	_	_	_
(Förslag af år 1908.)
D:o d:o.
Kv . Midgård 5 o. 4 vån. 4 st. hus..........	_	_	_	_	_	__
(Utfördes år 1901.)

Anm. Uti golfyta per eldstad ingå utom rumsarealen äfven garderober och mellanväggar, men icke husets

fande olika byggnadstyper. Bil. N:r 13.

Antal	Per eldstad.	Per bostad om	1 rum och kök.	K	ost	nåd	i k	ron	0 r.
eld- städer.	Golfyta m2.	Luft- rymd m3.	Golfyta m*.	Luftrymd m8.	Per in3.	Per eld-stad.	Per m2 golfyta.	Per bostad om 1 rum och kök.	Per fristående hus.
36	247	49-2	94-4	138-8	1634	2,747-22	111-2	5,494-44	98,900
52	24 7	96.2	94-4	138-8	16-34	2,423-04	981	4,846-08	126.0SK)
68	247	962	94-4	138-8	16-74	2,301-47	93-2	4,602-94	156,500
			2 ruin 0. kök.	3 rum 0. kök.	2 rum 0. kök.	3 rum 0. kök.				2 rum och kök.	3 rum och kök.
37	29-2	93-4	87-6	116-8	280-3	373-76	190	2,8600	98	8,580	11,440	105,800
37	27-2	87 04	81-6	—	2611	_	—	2.664 0	98	7.992	—	98,568
51	29-2	93-4	87-6	116-8	280-3	373-76	19o	2,731	93-5	8,193	10,924	139,300
49	>	>		>	>	>	18-77	2,812	96''4	8,436	11,248	137,800
65	»	5 ''	> •	>			19-26	2,700	92-4	8,100	10,800	175,500
63	>	>	)	»	>	>	1910	2,762	94-6	8,286	11,048	174,000
8	22-4	07-20		89-6	—	268-8	—	2,464	no	—	9,856	19,712
			Per bostad om	6 rum och kök.				Per bostad om 6 rum och kök.
40	32-6	1141	260-8	912-8	16-7	3,565	109-3	28,520	142,600
40	29f>	103 6	236 8	828-8	—	3,237	1094	25,896	129,480
56	32-6	1141	260-8	912-8	16-7	3,303	101-3	26,424	184,984
72	32-6	114-1	260-8	912-8	16 9	3.194	98-0	25.552	229,992
			Per bostad om	3 rum och kök.				Per bostad om 3 rum och kök.
24\|	191	52-9	78-4	207-8	20-41	1,725	88-0	6,900	\| 44,200
20''9	56-4	836	221-5	21-28	2,075	99-2	8,300
24<j	185	51''4	74-0	1961	20-31	1,625	87-8	6,500	J- 41,300
19 7	53-2	78-8	208-8	20-68	1,912-50	97-0	7,650
			Per bostad om	2 rum och kök.				Per bostad om 2 rum och kök.
6	18-1	48-9	54-3	146-6	20-74	1,833	101-8	5,500	11,000
										Per bostad om 1 rum och kök.
141	22	66		—		—	—	2,663	121	5,326	—
151	21-4	—		—		—	—	2,074	96-9	4,148	—

ytterväggar, yttertrappor och yttre förstugor.
20—092467

154

Bil. N:r 14.

Utredning

angående underhållskostnaden för stationens byggnader.

Någon exakt siffra på dessa kostnader kan ej på förhand uppgifvas,
men med ledning af gifna förhållanden kan en ungefärlig uppskattning
verkställas.

Ur byggnadschefens berättelse angående Stockholms stads allmänna
arbeteno äro följande uppgifter hämtade.

År 1902 färdigbyggdes trenne huskomplex afsedda till arbetarebostäder
innehållande 1 rum och kök samt några 2 rum och köks lägenheter.

1) Kvarteret Midgård, tomten 15 och 16, tvenne gatuhus af sten i
5 våningar och två gårdshus i 4 våningar om tillsammans 151 eldstäder
för en kostnad pr eldstad 2,074''n kr. och pr kbm. byggnad 19‘64 kr. och
för hela byggnaden 313,201*23 kr,

2) Kvarteret Lavetten, ett femvåningshus vid Kronobergsgatan om
44 st. eldstäder om 1,939*41 kr. pr eldstad, 18*89 kr. pr kbm. och för hela
byggnaden 85,334*06 kr.

3) Kvarteret Lehusen, 3 st. trevåningshus vid Fatbursgatan om
78 eldstäder å 2,2 07*86 kr. och 19*99 kr. pr kbm. samt hela kostnaden
172,213*17 kr.

Underhållet har ställt sig sålunda:

Midgård år 1903 ........... 526*82 kr.

» » 19 04 ........... 8 90*62 »

» » 1905 ........... 2,194*52 »

• » » 1906 ........... 840*09 »

« » 1907 v...........4,143*91 »

eller i medeltal pr år 1,719*2 kr.

= 0*55 % pr år å anläggningskostnaden.

8,5 9 5*96 kr.

155

Lehusen år 1903

» » 1904

» » 1905

» » 1906

» » 1907

eller i medeltal pr år 687''66 kr.

= 0*4o % pr år å anläggningskostnaden.

35 2*87 kr.
3 8 4*65 »
1,443*07 »
532*46 »
725*28 >

3,438*33 kr.

Lavetten år 1903 ........... 469*35 kr.

» » 1904 ........... 970*40 >

» » 1905 ........... 1,203*80 »

» » 19 0 6 ........... 6 2 9*40 »

\» » 19 0 7 ........... 6 20*27 »

3,8 9 3*22 kr.

eller i medeltal pr år 7 7 8*64 kr.

= 0*9i % pr år å anläggningskostnaden.

På en byggnadssumma af 570,748 kr. kommer sålunda ett underhåll
af 3,185*50 kr. pr år i medeltal af de 5 första åren, d. v. s. = 0*56 % af
anläggningssumman.

Af ofvanstående synes, att underhållskostnaden för hvarje komplex
för sig är rätt växlande, men att på en summa af c:a V2 million underhållet
åtminstone till en början utgår med 0*5 eller 0*6 %.

Ofvan verkställda beräkning är gjord för nybyggda hus, men det är
klart att vid större ålder på byggnaderna underhållet något ökar, detta
dock i hö^ grad beroende på tillsynen och vården af desamma.

Med ledning af förhållandet vid härvarande station kan beräknas,
att c:a hälften af underhållskostnaderna utgöres af målnings- m. fl. arbeten
och hälften af direkt underhåll af husstommarna.

Vid uppdelning af de större husen för underofficerare i små enkelhus,
kommer underhållskostnaden gifvetvis att ökas för själfva husstommarna,
under det att rumsreparationérna torde ställa sig i hufvudsak lika
i ena eller andra fallet. Den ökning i underhållskostnaden, som häraf uppkommer,
beräknar undertecknad till c:a 0*25 % och sålunda hela underhållskostnaden
för dessa så kallade dubbelhus till c:a 0*75 å 0*85 % af anläggningssumman.

Stockholm, Ivungl. flottans varf, den 16 november 1908.

K. Holmgren.

Stationsingenjör.

156

Järn förande

angående kostnaderna för en flottstation förlagd

Lindarängen—Kaknäs.

1908 års sakkunniges förslag''

(den 20. juni 1908).

Bostäder för 20 officerare och vederlikar, 455 U.O. och vederlikar samt 1,180 manskap och vederlikar

Försvarskommitténs förslag.

Fullt utfördt i enlighet med 1908 års sakkunniges förslag, utom hvad angår bostäder, hvilka ordnas för
ytterligare 2 officerare, hvaremot vissa ändringar uti bostädernas anordnande vidtagas.........

l:a byggnadsstadiet.

Af Försvarskommittén förordad första omfattning, Bil. N:r 11; bostäder för 22 officerare och vederlikar, 204 U.O.
och vederlikar samt 616 manskap och vederlikar..........................

Torsbyfjärd.

1908 års sakkunniges förslag

(den 1. oktober 1908).

Bostäder för 49 officerare och vederlikar 455 U.O. och vederlikar samt 1,180 manskap och vederlikar ....

Försvarskommitténs förslag.

Fullt utfördt i enlighet med 1908 års sakkunniges förslag, med de ökningar, som af Försvarskommittén ansetts
erforderliga. Bostäder beredas för 110 officerare och vederlikar, 455 U.O. och vederlikar samt 1,180 manskap
och vederlikar, hvaremot vissa ändringar uti bostädernas anordnande vidtagas, hvarjämte för tillfälligt
behof 20 enkelrum för officerare anordnas..............................

l:a byggnadsstadiet.

Af Försvarskommittén ifrågasatt första omfattning, Bil. N:r 12; bostäder för fullt utförd anläggning . . . . *)

*) I denna kostnadssumma ingår icke vare sig lösen för koncession af Värmdöbanan eller kostnaderna
Anm. I ofvan angifna »Summa kostnad» ingå icke kostnaderna för markförvärf, hvilka beräknats för

tablå

till Lindarängen—Kaknäs och till Torsbyfjärd

Bil. N:r 15.

157

	E t a b 1	i s s e m	e n t e t	s kos	t n a d e	r.
Y arfvet.	Stationen.	Gemensamma anläggningar för stationen och varf	Kommunala anläggningar.	Bostäder.	Järnvägar.	Summa kostnad.
18,771,528	4,192,400	940	000	10,469,900	—	34,373,828
18,771,528	4,192,400	940	000	9,623,330	—	33,527,258
15,770,128	2,783,500	940	000	5,427,674	—	24,921,302
18,016,853	4,192,400	340,000	700,872	10,947,375	l) 2,033,000	i 36,830,000
18,616,353	5,039,900	340,000	700,872	11,506,171	!) 2,033,000	38,236,296
17,379,353	3,671,000	.340,000	700,872	11,506,171	*) 2,033,000	35,630,396

för frankering af järnvägen från Storängen till Stockholm med däraf betingade förstärkningsanordningar in. in.
Lindarängen—Kaknäsförslaget till kr. 550,000 och för Torsbyfjärdsförslaget till kr. 2,500,000.

158

Bil. N:r 16.

Skematiska planer

för fördelning af kostnaderna för ifrågasatta nya flottstationer vid Lindarängen—
Kaknäs och vid Torsbyfjärd, afseende stationernas utförande till
den omfattning, som uti Försvarskommitténs särskilda utredning är
angifven för en första anläggning.

Planerna äro uppgjorda under förutsättning, att arbetena ordnas så
att hela stationen — varf som kaserner och boställen — färdigställes på
en gång och inflyttning resp. afflyttning från den nuvarande stationen sker
samtidigt.

Byggnadsperioden beräknas till 8 år, hvaraf det första året afses till
förberedande arbeten, under det att 7 år räknas för själfva byggnadsarbetena.

Lindarängen—Kaknäs.

Den till fördelning afsedda summan utgör:

anläggningskostnad.................kr. 24,921,302

markförvärf................_._■ . . »_550,000

Summa kr. 25,471,302

l:o) Följande arbeten beräknas taga i anspråk hela byggnadsperioden,
7 år:

a) uppförande af boställshus.............kr,

b) terrasserings- och vägarbeten å stationsområdet . i . . »

c) gemensamma anläggningar beträffande vatten och aflopp »

d) kaj byggnader och bryggor.............»

e) sprängning under vatten............ • »

5,427,674

915,500

600,000

2,767,950

600,000

eller för hvarje år kr. 1,473,018.

kr. 10,311,124

159

2:o) Följande arbeten beräknas taga i anspråk omkring 4 år och
vara i hufvudsak afslutade efter förloppet af de 4 första byggnadsåren:

a) byggnad af en docka jämte tvenne portöppningar'' . . . kr. 1,605,000

b) schaktning för varf................» 3,099,600

c) järnvägsspår.................... 278,200

d) muddring................... . > 590,000

kr. 5,572,800

eller för hvarje år under de 4 första byggnadsåren kr. 1,393,200.

3:o) Följande arbeten beräknas blifva utförda under de 3 sista bvffff lo

j ÖÖ

nadsaren:

a) varfvets byggnader, hvilka, med afdrag af kostnaderna

för under l:o) och 2:o) upptagna arbeten, uppgå till . kr. 6,829,378

b) byggnader för underofficers- och sjömanskårerna, kall -

badhus.....................» 1,868,000

c) gemensamma anläggningar.............» 340,000

kr. 9,037,378

eller för hvarje af de 3 sista åren kr. 3,012,459.

Sålunda skulle åtgå:

under de 4 första åren för hvarje år

kr. 1,473,018 + 1,393,200 = kr. 2,866,218

d. v. s. för 4 år.........kr. 4 X 2,866,218 = kr. 11,464,872

och under de 3 sista åren

kr. 1,473,018 + 3,012,459 = kr. 4,485,477
d. v. s. för 3 år.........kr. 3 X 4,485,477 = kr. 13,456,431

Summa kr. 24,921,303

Af detta belopp åtgår till första årets förberedande arbeten, hvilka
bestå uti undersökningar och kontorsarbeten, inredning af prov. arbetarebostäder,
anskaffning af diverse arbetsmaskiner och redskap, eventuella förskottsbetalningar
å entreprenader in. m. förslagsvis kr. 500,000
Därtill bör läggas kostnaden för markförvärf med » 550,000 pr. j 050 000

Transport kr. 1,050,000

160

Transport kr. 1,050,000

Återstående belopp fördelas sålunda:

l:a byggnadsåret............kr. 2,800,000

2:a » » 2,800,000

3-e » » 2,800,000

4:e » » 3,000,000

5-e » » 4,400,000

6:e » » 4,400,000

7 :e » ............. 4,221,302 » 24,421,302

Summa kr. 25,471,302

De tre sista årens högre byggnadskostnad är beroende på att nybyggnadsarbetet
å verkstäder och stationens offentliga byggnader framskjutits
till slutet af byggnadsperioden, enär inflyttningen icke verkställes, förrän
det hela är färdigt. Den första delen af byggnadsperioden användes sålunda
att utföra alla terrasseringar och jordförflyttningar inom varfsområdet.
Bostadsbyggnaderna tänkas blifva uppförda under hela byggnadsperioden
och kunna redan under arbetstiden blifva tagna i anspråk för sitt
ändamål.

1 samband med bostadsbyggandet måste vägarbetet och rörledningsarbetena
fortgå under hela tiden.

För undervattensarbetena, hvilka äro mycket tidsödande, måste afses
hela perioden. Kaj byggnadsarbetet kan påbörjas genast å vissa delar af
mobiliseringskajen samt å kajen vid dockan m. in., men största delen af
kajarbetena i de två bassängerna måste uppskjutas, tills muddringsarbetet
å dessa ställen är till större delen utfördt.

De till varfvet afsedda maskiner och redskap m. in., hvilka skola
tillverkas å annat håll, torde levereras hufvudsakligen under den senare
byggnadsperioden.

Torsby fjärd.

Den till fördelning afsedda summan utgör:
anläggningskostnad.............

oo o

markförvärf in. ...............

kr. 35,630,396
» 2,500,000

Summa kr. 38,130,396

161

l’°) Följande arbeten beräknas taga i anspråk hela arbetstiden, 7 år

a) uppförande af boställshus.............]<r_ p i 50g pyp

b) terrasserings- och vä.garbeten å stationsområdet.....» 915,500

e) kommunala anläggningar.............* 700 872

d) kajbyggnader och bryggor.............''» 3,41l’850

e) byggande af dockor ................. 2’345''700

kr. 18,880,093

eller för hvarje år kr. 2,697,156.

2.o) höljande arbeten beräknas taga i anspråk omkring 4 år och
vala i hufvudsak afslutade efter förloppet af de 4 första byggnadsåren:

a) schaktning för varf jämte muddring och järnvägsspår . . kr. 4,596,650

b) järnväg till Betsede................ » 2>033 000

kr. 6,629,650

(dier för hvarje år de 4 första åren kr. 1,657,412.

3:o) Följande arbeten beräknas blifva utförda under de 3 sista
byggnadsåren:

a) varfsbyggnader, hvilka, med afdrag af kostnaderna för

under l:o) och 2:o) upptagna arbeten, uppgå till . . kr. 7,025,153
F) byggnader för underofficers- och sjömanskårerna, kyrka,
skola, sjukhus, mässar, kallbadhus, grafplats och samlingshus
för gemenskap.....^........» 2 755 500

c) gemensamma anläggningar.............» 340,000

kr. 10,120,653

eller för hvarje år de 3 sista åren kr. 3,373,551.

Sålunda skulle åtgå:

under de 4 första
kr.

d. v. s. för 4 år
under de 3 sista
kr.

d. v. s. för 3 år

byggnadsåren för hvarje år
2,697,156 -j- 1,657,412 = kr. 4,354,568

• • •,......kr. 4 X 4,354,568

åren för hvarje år

2,697,156 -j- 3,373,551 = kr. 6,070,707
.........kr. 3 X 6,070,707

kr.

Summa kr.

17,418,272

18,212,121

35,630,393

21—092407

162

Till förberedande arbeten afse*
till markförvärf in. in. ...

l:a

2:a

3:e

4:e

5:e

6:e

7:e

Återstående belopp fördel
byggnadsåret

sål lind

kr. 500,000

» 2,500,000 kr. 3,000,000

kr. 4,300,000
» 4,300,000

» 4,300,000

» 4,500,000

» 6,000,000
» 6,000,000

» 5,730,396 » 35,130,396

Summa kr. 38,130,396

Till första årets kostnader böra läggas en del utgifter, som här icke
kunnat till sitt exakta belopp bestämmas; dessa äro dels ersättning för
Värmdöbanans koncession, dels de utgifter, som kunna betingas af Saltsjöjärnvägen
för trafikering åt dess spårsystem.

Till skillnad mot Kaknäsförslaget måste dockbyggnaden utsträckas
öfver hela byggnadsperioden, emedan det här är fråga om trenne dockors
nybyggnad.

Stockholm, Kungl. flottans varf, den 28 november 1908.

K. Holmgren.

Stationsingenjör.

Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.