BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1907:4)

UNDERDÅNIGT

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

RÖRANDE

INRÄTTANDET AF EN

STATSMEDICINSK ANSTALT

AFGIFVET DEN 30 NOVEMBER 1899

DÄRTILL I NÅDER UTSEDDE KOMMITTERADE.

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

1899.

INNEHÅLL.

Inledning........................ 1

Öfversikt af anstaltens tillämnade uppgifter................. 9

Anstalter i Sverige för medicinskt bakteriologiska, hygieniska, rättsmedicinska

och medicinskt statistiska arbeten................... 24

Beliofvet af en statsmedicinsk anstalt. Anstaltens omfattning........ 43

Anstaltens anordning............................ 78

Kostnadsberäkning............................. 87

Underdånig hemställan........................... 99

Keservation.................................101

Bilagor:

A. Kostnader för anordning och inredning af de uti statsmedicinska an stalten

erforderliga lokaler....................111

B. Kostnader för första uppsättningen af inventarier, apparater, reagentier

m. m..............................113

C. Förslag till aflöningsstat......................114

D. Utredning af årliga analagsbehofvet för tillverkning af antidifteriserum

och animal vaccin........................115

Kort öfversikt af bakteriologien och några af dess viktigaste praktiska resultat,

utarbetad af kommitténs sekreterare..................117

TILL .KONUNGEN.

I underdånig skrifvelse den 18 januari 1897 har medicinalstyrelsen
framhållit behofvet för vårt land af en statsmedicinsk
anstalt, där såväl kemiska som bakteriologiska och

Medicinalstyrelsens
underdåniga

skrifvelse.

2 Inledning.

rent hygieniska undersökningar kunde utföras, och därvid anfört
följande:

»Få grenar af den praktiska medicinen torde för närvarande
taga läkarnes uppmärksamhet så i anspråk som allmänna
helsovården med dess hjälp vetenskaper epidemiologien
och bakteriologien. På goda skäl kan också nutiden med en
känsla af tillfredsställelse hänvisa till de frukter, hvilka senaste
årtiondens sträfvanden på helsovårdens område burit. Icke
minst gäller detta i afseende å de smittosamma sjukdomarna,
hvilkas studium bragt i dagen de mest betydelsefulla upptäckter
rörande vissa farsoters uppkomst och väsen samt satt
i läkarnes händer kraftiga vapen till deras förekommande och
bekämpande. Forskningen öfver de sjukdomsalstrande mikroorganismerna
har sålunda icke blott gifvit oss värdefulla upplysningar
angående de sjukdomar, hvilkas natur redan blifvit
utredd, utan har äfven förlänat hela denna så viktiga byggnad
på allmänna helso- och sjukvårdens område en säker grund.

För ett administrativt ämbetsverk sådant som medicinalstyrelsen,
hvilket enligt sin instruktion utöfvar högsta tillsynen
öfver den allmänna helso- och sjukvården i riket samt
har i uppdrag, bland annat, att afgifva underdåniga förslag till
de allmänna åtgärder, hvilka kunna lända till förbättring i
nämnda afseende, äfvensom att vid yppade farsoter meddela
nödiga råd, anvisningar och föreskrifter, måste det uppenbarligen
vara af största vikt att ega till sitt förfogande organ,
till hvilka ämbetsverket kan hänskjuta sådana frågor och
undersökningar, som böra läggas till grund för de erforderliga
förslagen eller föreskrifterna. Styrelsen är visserligen berättigad
att från de medicinska läroverken infordra utlåtanden
äfvensom att från veterinärläroverk erhålla begärda upplysningar,
men dels torde det vara tvifvel underkastadt, huruvida
läroverken kunna anses skyldiga att afgifva dylika utlåtanden
i de fall, då omfattande och därför tidsödande undersökningar
erfordras, dels måste det äfven för medicinalstyrelsen själf ofta
falla sig synnerligen olägligt att för erhållande af dylika, ofta

Inledning.

ganska brådskande undersökningar hänvända sig till ett styrelsen
icke underlydande läroverk. Dessutom äro, såsom bekant,
de på de vetenskapliga forskningarnas område offentliggjorda
resultaten icke alltid så tillförlitliga, att desamma utan
vidare kunna läggas till grund för administrativa åtgärder;
åtminstone anser sig medicinalstyrelsen icke kunna i allmänhet
åtaga sig något ansvar för dessa resultat, utan att dessförinnan
fått dem på tillfredsställande sätt pröfvade.

Dessa och andra skäl hafva länge gjort det för medicinalstyrelsen
önskligt att, i likhet med helsovårdsöfverstyrelserna
flerstädes i utlandet, hafva till sitt förfogande ett laboratorium,
där icke blott kemiska utan äfven bakteriologiska
och rent hygieniska undersökningar kunna utföras. Hittills
hafva de omkostnader, som äro förenade med anordnandet
och underhållet af ett sådaDt laboratorium, förmått styrelsen
att icke hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning i ärendet.
Men den utveckling, hygienen och bakteriologien på senaste
år fått, synes numera göra det till en nödvändighet, att äfven
vårt land förses med en dylik anstalt, för så vidt vi i afseende
å allmänna helso- och sjukvården skola kunna hålla
jämna steg med utlandet.

De arbeten, som vid denna anstalt skulle komma att utföras,
synas styrelsen hufvudsakligen böra omfatta dels diagnostiskt
bakteriologiska undersökningar, dels tillverkning af terapevtiskt
bakteriologiska medel och vacciner.

Under åren 1893—1896, d.å koleran uppträdt på olika
ställen i närheten af vårt land, har medicinalstyrelsen varit
nödsakad att med ganska dryga omkostnader upprätthålla ett
bakteriologiskt laboratorium för att utan dröjsmål kunna ställa
en fullt säker diagnos på det eller de inom landet uppträdande
sjukdomsfall, som kunnat misstänkas för att vara kolera.
Denna bakteriologiska koleradiagnostik, hvilken när som helst
kan behöfva återupptagas, skulle naturligtvis komma att öfverlemnas
åt det ifrågasatta statslaboratoriet. Likaså skulle därstädes
i tvifvelaktiga fall anställas diagnostiska undersökningar

Inledning.

å andra sjukdomar, hvilka redan nu kunna eller längre fram
få antagas komma att på bakteriologisk väg bestämmas, såsom
difteri, tuberkulos, tyfoidfeber, spetälska med flere samt bland
smittosamma husdjursjukdomar mjältbrand, svinpest och så vidare.
I nära samband med dessa diagnostiskt bakteriologiska medel
står vidare det för upptäckande af tuberkulos hos djur ganska
allmänt använda tuberkulinet, till hvars fabrikation staten redan
nu lemnat ett bidrag af något mer än 3,000 kronor.

För vissa infektionssjukdomar, hvilka af den hittills använda
medikamentösa behandlingen föga påverkats, har på
senaste tiden en ny terapevtisk metod uppfunnits, hvilken
vunnit ett utomordentligt förtroende såväl i utlandet som hos
oss. Denna nya metod består däri, att man behandlar de
sjuke med blodserum från djur, hvilka förut på artificiell väg
gjorts immuna mot sjukdomen i fråga. Behandlingsmetoden
har på grund häraf kallats blodserumterapi. Hufvudsakligast
är det mot difteri man hittills användt den nya metoden, och
stora fabriker för tillverkning af difteriserum hafva redan uppstått
både i Berlin och Paris. I vårt land har på enskild persons
initiativ difteriserum äfvenledes börjat tillverkas, men då
fabrikationen är förenad med ganska stora omkostnader och
medlet, därest det vid fortsatt pröfning kommer att visa sig
verksamt, torde böra tillhandahållas allmänheten till betydligt
billigare pris än nu är förhållandet, synes staten lämpligen
böra öfvertaga tillverkningen af detsamma, synnerligast som
medlet i följd af sin natur dessutom bör vid beredningen
vara underkastadt en ännu noggrannare kontroll än de vanliga
läkemedlen. Fabrikationen af difteriserum liksom af
andra terapevtiska serumarter, hvilka sannolikt inom kort torde
komma att bringas i marknaden, synes styrelsen således böra
anförtros åt det ifrågasatta statslaboratoriet.

Af vacciner är den animala vaccinen mot smittkoppor den
mest kända och använda. I särskilt underdånigt förslag har
medicinalstyrelsen hemställt, att en statsanstalt måtte få inrättas
för beredande af sådan vaccin. Därest detta förslag

Inledning.

skulle vinna nådigt bifall, synes denna anstalt lämpligen böra
inrymmas i statslaboratoriet. Samma torde äfven förhållandet
böra blifva med den vaccin, som användes mot rödsjuka hos
svin, därest de i vårt land nu pågående försöken med denna
vaccin komma att gifva ett tillfredsställande resultat.

Men åt en statsinstitution med det ändamål, som här
ifrågasatts, torde äfven andra ax-beten än de ofvan antydda
kunna anförtros. Hvar och en, som gjort sig förtrogen med
folksjukdomarnas historia, vet, huru föga kända de naturlagar
äro, hvilka bestämma öfver dessa sjukdomars uppträdande och
utbredning likasom öfver deras utslocknande och stundom fullständiga
försvinnande, samt huru litet vi i själfva verket hafva
oss bekant angående sjukdomsorsakernas lifsvillkor utanför
menniskoorganismen och deras förhållande till denna. I detta
mörker kunna laboratoriearbeten ensamma icke bringa ljus.
Endast med hjälp af de epidemi ologi ska fakta torde det lyckas
den bakteriologiska forskningen att vinna inblick i alla dessa
förhållanden och såmedelst finna medel och utvägar till ett
verksammare bekämpande af farsoterna, än som nu kan ske.
Grundvalen för epidemiologien är emellertid den medicinska
statistiken. För ett rätt bearbetande af det rikhaltiga statistiska
material, som årligen inkommer till medicinalstyrelsen,
fordras dock särskilda krafter, hvilka för närvarande icke stå
till styrelsens förfogande, hvarför också detta för vårt lands
allmänna helsovård så värderika arbetsfält ligger så godt som
ouppodladt. Tillgodogörandet af detta statistiska material
skulle helt visst äfvenledes vara ett värdigt mål för en anstalt,
afsedd att befordra landets allmänna helso- och sjukvård.

Genom anställande vid detta institut af dels ordinarie
tjenstemän dels frivilliga, extra ordinarie medarbetare, hvilka
kunde inkallas för att under viss tid och mot bestämdt arfvode
deltaga i institutets arbeten, skulle småningom kunna erhållas
en kår af praktiskt utbildade bakteriologer och vid medicinsktstatistiska
undersökningar vana personer, hvarpå vårt land för
närvarande lider en beklaglig brist.

Inledning.

Slutligen torde äfven böra påpekas, hurusom den af staten
anställde rättskemisten, hvilken för närvarande är skyldig att
själf bekosta undersökningslokal (laboratorium) jämte nödiga
reagentier och apparater mot ersättning, som i sådant afseende
för hvarje undersökning honom af medicinalstyrelsen tillerkännes,
skulle beredas eu afsevärd lättnad vid sitt synnerligen
grannlaga arbete, därest han å statens anstalt kunde
tilldelas ett för ändamålet inredt laboratorium, i stället för att
han nu måste i förhyrda, mer eller mindre olämpliga lokaler
verkställa sina för omgifningen ofta ganska besvärande undersökningar.

Medicinalstyrelsen har med sin här gjorda framställning
velat till Eders Kongl. Maj:ts kännedom bringa ett synnerligen
beaktansvärdt behof, hvars tillgodoseende tvifvelsutan skulle
lända landets helso- och sjukvård till stor båtnad. Huru
den institution, som ifrågasatts, skulle i detalj ordnas, huru
vidt dess verksamhet skulle utsträckas och huru stort det anslag
måste vara, som komme att erfordras för en dylik anstalts
upprättande och underhåll, därom har styrelsen icke velat afgifva
något yttrande, enär därtill kräfves en synnerligen omfattande
utredning, hvilken styrelsen ansett helst böra verkställas
af för sådant ändamål särskildt utsedde och lämpade
personer, hvilka varit i tillfälle att göra sig förtrogna med
anordningarna vid motsvarande institut i utlandet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får medicinalstyrelsen
i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes taga under nådig ompröfning, huruvida icke en sådan
statsanstalt för allmän helsovård och rättsmedicin, som af medicinalstyrelsen
här ifrågasatts, bör inrättas, samt uppdraga
åt därtill lämpliga personer att inkomma med underdånigt förslag
beträffande nämnde anstalts omfattning och anordning.»

Kommitténs I anledning af denna underdåniga framställning har Eders

Uudamöterh Kongl. Maj:t, jämlikt från ecklesiastikdepartementet till under -

Inledning.

tecknad Wawrinsky aflåten ämbetsskrifvelse af den 29 oktober
1897, funnit godt uppdraga åt en kommitté att ej mindre utreda,
huruvida det kan anses behöflig! eller lämpligt att i
Sverige inrättas en statsanslag dels för diagnostiskt bakteriologiska
samt medicinskt statistiska äfvensom rättsmedicinska
undersökningar, dels ock för tillverkning af terapevtiskt bakteriologiska
medel och vacciner, än jämväl afgifva det förslag
beträffande en sådan anstalts anordning och omfattning, hvartill
utredningen må föranleda; och har Eders Kongl. Maj:t i
nåder förordna! undertecknad Wawrinsky till ordförande samt
undertecknade Gullberg, Linroth, Nyström och Svensson till
ledamöter i denna kommitté. Kommittén, hvilken bemyndigats
att själf antaga sin sekreterare, har därtill utsett docenten vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet, medicine doktorn Isak
Jundell.

Förutom medicinalstyrelsens ofvan berörda underdåniga
skrifvelse af den 18 januari 1897 har genom särskild nådig
remiss den 11 februari 1898 till kommittén öfverlemnats samtliga
handlingar rörande en af docenten N. E. Selander ingifven,
sedermera återkallad ansökning om understöd af allmänna
medel för tillverkning af antidifteriserum, med befallning till
kommittén, sedan Eders Kongl. Maj:t låtit vid den gjorda återkallelsen
bero, att taga dessa handlingar i betraktande vid fullgörandet
af det åt kommittén lemnade uppdrag. Därjemte har
Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 19 augusti
1898 anbefallt kommittén att i sammanhang med afgifvande
af förslag till den ifrågasatta statsmedicinska anstalten inkomma
med utlåtande i anledning af en af apotekaren F. Lillja
gjord framställning om skärpt kontroll rörande tillverkning
och försäljning af s. k. hemliga läkemedel, öfver hvilken framställning
medicinalstyrelsen, efter att hafva inhemtat yttrande
af apotekaresocietetens direktion, den 8 augusti 1898 afgifva
underdånigt utlåtande. Kommittén har ställt sig dessa
Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallningar till efterrättelse; och

Remitterade

handlingar.

Inledning.

återfinnas de yttranden och förslag, som af de remitterade
handlingarnas innehåll föranledts, i det underdåniga betänkande,
hvilket kommittén nu går att inför Eders Kongl. Maj:t
afgifva.

o o

På grund af ordalydelsen i ofvan förmälda ämbetsskrifvelse,
som till kännedom meddelade Eders Kongl. Maj:s nådiga
beslut angående kommitténs tillsättning, åligger det kommittén
att i främsta rummet utreda behofvet och lämpligheten för
vårt land af en statsanstalt, vid hvilken de omfattande undersökningar
och laboratoriearbeten skulle kunna utföras, hvilka
numera utgöra den moderna medicinens måhända verksammaste
hjälpmedel. Denna utredning har kommittén ansett böra
föregås af en allmän öfversikt af bakteriologiens betydelse för
medicinen och af de olika slags arbeten, hvilka det enligt
meromnämnda ämbetsskrifvelse skulle tillkomma en sådan anstalt
att taga befattning med; först därefter torde behofvet af
en särskild statsanstalt för dessa eller likartade arbeten kunna
tagas under ompröfning.

I. Öfversikt af anstaltens tillämnade uppgifter.

Främst i afseende å värdet för den praktiska medicinen
måste bland de uppgifter, hvilka, jämlikt omförmälda ämbetsskrifvelse
af den 29 oktober 1897, skulle tillfalla den ifrågasatta
statsanstalten, ställas vissa bakteriologiska arbeten, hvilka
mer och mer börjat visa sig oumbärliga för det säkra igenkännandet
af infektionssjukdomarna eller spela en särskild!
viktig rol vid dessa sjukdomars profylax och terapi.

Bakteriologiens betydelse i ofvan antydda hänseenden är
visserligen allmänt känd, men har så grundläggande vikt för
kommitténs uppgift, att kommittén likväl ej ansett sig böra
underlåta att framhålla några af de mest betydelsefulla vinningar,
som medicinen har nämnda disciplin att tacka för. En
mera utförlig af kommitténs sekreterare utarbetad framställning
i ämnet vidfogas denna skrifvelse såsom bilaga, och tillåter sig
kommittén att hänvisa till densamma.

Slutet af 1850- och början af 1860-talet betecknar den
tidpunkt, då bakteriologien framträder såsom en exakt, och praktisk
vetenskap genom att begynna klargöra den betydelse,
som tillkommer vissa till växtriket hörande, lefvande mikroorganismer.
Uppslaget gjordes af Pasteur, som visade, att
dylika organismer voro orsaken till en del jäsnings- och förruttnelseprocesser,
upptäckter, som sedermera fått stor betydelse
för industrien. Småningom leddes man genom dessa
Pasteurs arbeten på den tanken, att äfven de smittosamma
sjukdomarna kunde framkallas af mikroorganismer. Antagandet

Bakteriologi.

Anstaltens uppgifter.

att så var fallet låg, bland annat, till grund för den så kallade
antiseptiska särbehandlingen, genom hvilken Lister, med kännedom
om Pasteurs iakttagelser öfver mikroorganismerna och
deras stora utbredning, sökte dels utestänga dessa från såren,
dels döda dem, därest de redan kommit i beröring med desamma.
Knappast någon upptäckt har varit menskligheten
till större välsignelse än denna Listers sårbehandlingsmetod,
medelst hvilken mycket lidande förekommes och otaliga lif
årligen räddas.

Nya upptäckter följde snart. Man lärde sig att särskilja
en mängd olika bakterieformer; det bevisades, att en del infektionssjukdomar
berodde på vissa för dem säregna bakterier, man
lärde känna de olika arternas yttre former, de för hvarje bakterieart
särskildt nödvändiga lifsvillkoren och så vidare. Ett
ifrigt studium egnades framför allt åt de sjukdomsalstrande
mikroorganismerna. Man undersökte på hvilka vägar de intränga
i mennisko- och djurkroppen och på hvad sätt de framkalla
sjukdom och död. Man lärde sig alltmera att hindra
deras inträngande i organismen, och i många fall, då detta icke
kunde uppnås, fann man utvägar att tillintetgöra dem där eller
ock att göra organismen okänslig för dem, det vill säga oemottaglig
för smittan. Om smittofröet icke blott innästlat sig, utan
äfven redan framkallat sjukdom, fann man botemedel däremot,
med andra ord, man lärde sig huru man skulle gå till väga
för att låta menniskan eller djuret afgå med seger i striden
mot bakterier, som redan vunnit fast fot i kroppen.

Många af dessa upptäckter hafva, ehuru de äro af mycket
stor betydelse för kännedomen om naturens och lifvets krafter,
tills vidare endast teoretiskt intresse, andra åter hafva redan,
fastän bakteriologien blott är några årtionden gammal, fått en
praktisk betydelse för medicinen och hygienen.

Särskildt har bakteriologien banat väg för möjligheten att
förekomma en del på mikroorganismer beroende sjukdomar.
Listers sårbehandlingsmetod är, såsom redan förut antydts, ett
glänsande exempel härpå. Genom utveckling af denna be -

Anstaltens uppgifter.

handlingsmetod till den nutida, så fulländade aseptiska och
antiseptiska sårbehandlingen har kirurgien gjort framsteg, som
icke kunna nog högt uppskattas. Icke mindre beaktansvärda
äro en del hygieniska åtgärder, hvilka byggas på kännedomen
om sjukdomsalstring genom lefvande mikroorganismer och om
villkoren för dessa organismers lif och utveckling. Tack vare
denna kunskap har man nämligen satts i tillfälle att med utsikt
till framgång öfvervaka de vägar, på hvilka epidemierna
utbreda sig. Vattnet, luften och marken kunna sålunda nu
bättre än förr skyddas mot smitta, födoämnena verksammare
kontrolleras, bostäderna säkrare desinfekteras, samfärdseln rationellare
öfvervakas, så att den i minsta möjliga mån gifver
anledning till sjukdomars spridning. Dessa åtgärder hafva
redan förebyggt många hotande farsotsutbrott och därigenom
räddat talrika menniskolif samt hindrat många kännbara förluster.

Kommittén tillåter sig här att med några exempel belysa
ofvanstående uttalanden.

Betydelsen af en säker bakteriologisk diagnos är framför
allt påfallande i fråga om den fruktade kolerafarsoten. De
symtom, hvarunder denna sjukdom uppträder, kunna nämligen
äfven förekomma vid relativt ofarliga affektioner af digestionsorganen.
Svårigheterna att bestämdt skilja mellan den
genuina asiatiska koleran och andra koleraliknande sjukdomar
skulle därföre vara betydande vid sådana tillfällen, då en
koleraepidemi är gängse eller hotar, därest man, såsom fordom
var förhållandet, vore ensamt hänvisad till bedömande af symtomkomplexen.
Men lyckligtvis är icke numera förhållandet
sådant. Med bakteriologiens tillhjälp har man nämligen lyckats
påvisa, att vid den asiatiska koleran alltid konstant förekommer
en säregen bakterieart i den sjukes tarmafföringar,
den så kallade kommabacillen. Härigenom är också möjligheten
gifven att afgöra huruvida kolera föreligger eller icke.
Vinsten häraf ligger i öppen dag. Å ena sidan kan man sättas
i tillfälle att oförtöfvadt isolera af kolera angripna personer

Anstaltens uppgifter.

och därmed förekomma sjukdomens spridning; å andra sidan
löper man ej risk att i onödan vidtaga dyrbara skyddsåtgärder
samt utsätta den enskilde och samhället för svåra olägenheter
och förluster. Där så är möjligt, anlitas nu därföre alltid bakteriologien
så snart kolera hotar, för att en säker diagnos må
kunna ställas vid hvarje koleraliknande sjukdomsfall. Därigenom
lyckades det också under senaste koleraepidemi i Europa
att pa verksamt sätt stäfja farsotens framfart och begränsa
epidemien till några få platser, utan att alltför tunga band behöfde
läggas på samfärdseln.

Äfven i Sverige kom man under denna tid i tillfälle att
iakttaga, hvilken ofantlig vinst i profylaktiskt hänseende den
bakteriologiska koleradiagnosen kan medföra. Oaktadt nämligen
upprepade gånger personer anlände hit från utlandet
med fullt utbildad kolera, undgick likväl vårt land denna gång
att hemsökas af farsoten. Alla kolerafallen blefvo bakteriologiskt
konstaterade å det tillfälliga laboratorium, som för ändamålet
inrättades af medicinalstyrelsen och om hvilket kommittén
får anledning att längre fram i detta betänkande ytterligare
orda. Likaså anställdes bakteriologisk undersökning
af tarmafföringarna från alla såsom kolerasmittade misstänkta
personer, innan fri samfärdsel med vårt land beviljades. Att
dessa undersökningar i väsentlig mån medverkade till det gynnsamma
resultatet af de ansträngningar, som gjordes för att
utestänga farsoten, torde icke kunna betviflas i betraktande
af de svårigheter, som utan bakteriologiens bistånd skulle
rest sig mot ställandet af en säker koleradiagnos, synnerligast
i de fall, där sjukdomssymtomen voro lindriga eller lätt öfvergående.

Såsom ett andra exempel på bakteriologiens praktiska betydelse
kan anföras upptäckten af difteriens orsak, difteri -bacillen. Äfven nämnda sjukdom är i många fall ytterst svår
att igenkänna af de första symtomen. Den vanligaste platsen
för difterismittans lokalisation är svalget. Men i svalget uppträda
mycket ofta inflammationer, hvilka icke alls hafva något

Anstaltens uppgifter.

samband med difterisjukdomen, ehuru de kunna förlöpa på ett
sätt, som i förvillande grad liknar difteri. Kan läkaren icke
i dylika fall ställa en säker diagnos, bjuder försiktigheten
honom att ändock behandla sjukdomen såsom difteri, emedan
äfven lindrigt förlöpande difterifall kunna medföra allvarsamma
vådor för det allmänna. Anordningar för den sjukes isolering
och nödig desinfektion måste eller borde åtminstone
vidtagas, det vill säga ofta rätt betydande utgifter göras, måhända
för en enkel, ofarlig halsaffektion, för att icke tala om
de onödiga bekymren och obehagen för patienten och anhöriga.

Sedan difteribacillen upptäckts och man lärt sig att renodla
den, äro emellertid dessa olägenheter i väsentlig mån
undanröjda, emedan difteri icke existerar utan difteribacillen och
denne så godt som alltid kan påvisas hos difterisjuke. Icke ens
det lindrigaste difterifall behöfver nu blifva misskändt; andra
affektioner, huru liknande difteri som helst, kunna med lätthet
afslöjas såsom icke varande difteri och lugnt behandlas därefter.
Och äfven för smittämnets oskadliggörande har bakteriologien,
efter difteribacillens upptäckt, gifvit en fast utgångspunkt,
i så måtto att man numera icke allenast vet, hvar man
har att söka smittämnet, utan äfven lärt känna dess motståndskraft
och de lämpligaste medlen att tillintetgöra detsamma.

De betydande fördelar i striden mot difterisjukdomen,
som upptäckten af difteribacillen skänkt den preventiva läkekonsten,
hafva myndigheter och läkare äfven vetat att göra
sig till godo. Icke blott vid de bakteriologiska läroanstalterna
och vid sjukhusen göres nu i allmänhet bakteriologisk diagnos
å misstänkta fall af difteri; äfven å platser, där dylika anstalter
icke finnas, hafva bakteriologiska laboratorier mångenstädes
upprättats, antingen af de kommunala myndigheterna
eller af enskilde läkare, för att underlätta ställandet af en
säker difteridiagnos. Mer än allt annat torde detta tala för,
att bakteriologien genom upptäckten af difteribacillen gjort en
vinning af verkligt praktisk betydelse.

Anstaltens uppgifter.

Men icke blott för difteriens igenkännande och profylax,
utan äfven för dess terapi har man grundad anledning antaga,
att studiet af difteribacillen skall leda till resultat af
bestående värde. Genom att på vissa djur (vanligen hästar)
inspruta de af bacillen utvecklade toxiner har man nämligen
lyckats att småningom göra dem oemottagliga (immuna) för
difterismittan. Blodserum från sålunda immuniserade djur, det
så kallade antidifteriserum, synes sedan, af hittills vunnen erfarenhet
att döma, vara ett värdefullt botemedel mot difterisjukdomen,
om äfven dess kurativa verkan icke kan i hvarje
fall anses säker. I alla händelser har den nya behandlingsmetoden
hastigt vunnit förtroende bland såväl allmänhet som
läkare, och i de flesta europeiska stater hafva därföre de bakteriologiska
anstalterna, med eller utan understöd af stat eller
kommuner, gått i författning om tillverkning af antidifteriserum
för allmänhetens behof.

I Sverige har beredningen af detta medel hittills blott
egt rum vid en af enskild person upprättad anstalt, hvilken
sedan några år tillbaka tillhandahåller läkare och apotek deras
behof af antidifteriserum. Af flere skäl, hvilka kommittén
längre fram kommer att närmare angifva, måste denna anordning
anses mindre tillfredsställande, om den också erbjudit
en välkommen tillfällig utväg att bekomma ett inom vårt eget
land tillverkadt serum.

Såsom ytterligare bevis på bakteriologiens värde torde
slutligen äfven böra anföras Kochs upptäckt af tuberkulosens
orsak, tuberkelbacillen. Betydelsen af denna på långvariga
och skarpsinniga bakteriologiska undersökningar grundade upptäckt
framgår redan däraf, att de tuberkulösa affektionerna
snart sagdt i oändlighet vexla med afseende å utseende, lokalisation
och förlopp. Först sedan tuberkelbacillen blifvit
känd, har det varit möjligt att fullt säkert bevisa, det en del
sjukdomar, om hvilkas rätta natur man förut varit tveksam,
ej äro annat än tuberkulos. Så är till exempel fallet med den
sjukdom hos nötkreaturen, som benämnes perlsot. Så äfven

Anstaltens uppgifter.

med vissa lungaffektioner hos hästar och hundar, hvilka affektioner
med bakteriologiens hjälp visats bero på tuberkelbacillen,
under det att man förut antog nämnda djurslag vara immuna
för tuberkulos. Och af menniskosjukdomar har, bland annat,
den vanställande hudåkomman lupus kunnat bakteriologiskt visas
icke vara annat än en form af tuberkulos. Äfven andra lärdomar
hafva emellertid vunnits genom upptäckten af tuberkelbacillen.
Några af dessa må här i korthet påpekas.

Utanför mennisko- eller djurkroppen finnes tuberkelbacillen
endast, där tuberkulösa upphostningar eller andra tuberkulösa
afsöndringar aflemnats. Hvilken inverkan kännedomen om
detta sakförhållande måste utöfva på åtgärderna för tuberkulosens
bekämpande, ligger i öppen dag. Man behöfver icke
numera sväfva i ovisshet om, på hvilka punkter man har
att koncentrera sina ansträngningar vid denna kamp, och äfven
om tuberkulosens säregna natur fortfarande lägger hinder i
vägen för smittämnets utrotande, löper man följaktligen icke
längre risk att vända sina vapen åt orätt håll.

Före upptäckten af tuberkelbacillen rådde såväl hos flertalet
läkare som bland allmänheten den uppfattning, att tuberkulosen
och i synnerhet dess vanligaste form, lungsoten,
vore obotlig. Då ett fall af tuberkulos gick till helsa, fanns
alltid rum för den invändningen, att det i själfva verket icke
varit fråga om tuberkulos, utan någon annan, kliniskt likartad
affektion. Sedan man lärt känna tuberkulosens rätta orsak,
har man emellertid kunnat lemna säkra bevis för att äfven
denna sjukdom kan botas. Framför allt är detta möjligt
i sjukdomens första början, innan den hunnit åstadkomma
alltför utbredda förändringar i de angripna organen. Stora
svårigheter mötte dock fordom att just i detta stadium af sjukdomen
diagnosticera densamma. Men äfven i detta afseende
bringar bakteriologien nu kraftig hjälp genom möjligheten att
redan tidigt påvisa tuberkelbaciller i upphostningarna eller
direkt i de af sjukdomen angripna partierna.

Anstaltens uppgifter.

Fåfängt har man hittills bemödat sig att af de produkter,
tuberkelbacillerna framalstra, vinna ett botemedel mot tuberkulosen.
Det rastlösa arbete, som för detta måls vinnande
allt fortfarande pågår vid de bakteriologiska anstalterna i utlandet,
gifver dock anledning hoppas, att dessa bemödanden
omsider skola krönas med framgång. Har det «en gång med
så stora förväntningar mottagna tuberkulinet äfven icke hållit,
hvad som i början utlofvades, så bar det dock icke därföre
blifvit utan gagn. Ty inom veterinärmedicinen har detsamma
för diagnostiska ändamål vunnit en betydande användning till
fromma för husdjursskötseln; och indirekt bör tuberkulinet
äfven komma att bidraga till hämmande af tuberkulosens utbredning
bland menniskor, därigenom att det möjliggör påvisandet
af tuberkulos hos nötkreaturen och sålunda lemnar tillfälle
att aflägsna en af orsakerna till sjukdomens spridning
bland menniskorna. Såsom kommittén längre fram kommer
att än ytterligare betona, hafva statsmakterna i vårt land
också redan på flere sätt uppmuntrat till användning af detta
viktiga preventivmedel till förekommande af tuberkulosens
spridning samt genom beviljande af särskilda anslag beredt
utväg för tillverkning af tuberkulin till kostnadsfri utdelning
bland de kreatursegare, som vilja begagna sig af undersökningsmedlet
för bekämpande af tuberkulosen inom sina
ladugårdar.

Med hjälp af de bakteriologiska undersökningarna kunna
således flere bland de smittosamma sjukdomarna lätt och säkert
igenkännas och i följd däraf verksamma åtgärder mot deras
spridning i rätt tid vidtagas. De sjukdomar, hvilkas smittämnen
redan nu äro kända, äro, utom de ofvan anförda, hufvudsakligen
återfallstyfus, tarmtyfus, pest, influensa, ros, vårfeber,
gonorrhé, stelkramp, spetälska, hjärnhinneinflammation, lunginflammation,
rots, mjältbrand och mjältbrandsemfysem samt
actinomykos, lungröta, rödsjuka och svinpest. Vid hvar och en
af dessa sjukdomar har den bakteriologiska diagnosen ett värde,

Anstaltens uppgifter.

om hvilket ofvan lemnade framställning öfver koleran, difterien
och tuberkulosen torde gifva en föreställning.

De metoder, som användas för ställande af den bakteriologiska
diagnosen, gå i allmänhet ut på att vid hvarje särskildt
sjukdomsfall påvisa den sjukdomsalstrande bakterien. Emellertid
förekomma ej sällan tillfällen, då det möter svårigheter att
under lifvet komma åt de delar, där smittämnet är lokaliseradt.
Men äfven för sådana fall har man funnit utvägar att ställa en
bakteriologisk diagnos.

En af dessa har redan i det föregående blifvit flyktigt
berörd vid tal om tuberkulosen hos nötboskap. Den består
däri, att man subkutant insprutar vissa substanser, som bildas
af bakterierna, då de få växa på artificiella näringssubstrat,
samt observerar de fenomen, som i följd af detta ingrepp uppträda
hos den för smitta misstänkta organismen. En dylik substans
är i främsta rummet tuberkulinet, som bildas af tuberkelbacillerna
vid deras utveckling i glycerinbaltig buljong. Insprutas
tuberkulinet på friska kreatur, så har det icke alls någon
effekt; har djuret däremot en, äfven den minsta tuberkulösa
härd, inträder hastigt eu reaktion, karakteriserad af feber och
därmed sammanhängande symtom.

Tuberkulinets betydelse vid bekämpande af tuberkulosen hos
nötkreatur är således uppenbar. Med hjälp af detta undersökningsmedel
kan så godt som hvarje fall af denna för landtbefolkningens
ekonomi så förlustbringande sjukdom snabbt
igenkännas och detta därtill tidigare än med någon annan
undersökningsmetod. Tuberkulinets öfverlägsenhet såsom diagnosticum
och värde såsom vapen i striden mot kreaturstuberkulosen
har också öfver allt blifvit erkänd. Därom vittnar, bland
annat, den betydande mängd tuberkulin, som redan nu inom
snart sagdt alla europeiska stater årligen förbrukas i afsikt
att tidigast möjligt upptäcka de kreatur, som angripits af tuberkulos,
och genom deras utgallring rensa ladugårdarna från
sjukdomen, en förbrukning, som säkerligen till allas gagn
skall komma att än ytterligare ökas, sedan öfvertygelsen om

Anstaltens uppgifter.

fördelarna att i tid skydda sig mot den förödande sjukdomen
äfven vunnit insteg kos den stora massan af landtbefolkningen.

Utom nu antydda sätt för upptäckande och förekommande
af smittosjukdomar har bakteriologien emellertid funnit
ytterligare en metod, som efter helt annan princip arbetar för
delvis samma syfte. Den består däri att man gör organismen
immun för vissa smittämnen, man »vaccinerar» den mot sjukdomen
i fråga. För de vid framställning af dessa vacciner
följda principer och metoder redogöres i den af sekreteraren
författade bilagan; kommittén vill här endast framhålla, att de
resultat, som i utlandet vunnits genom vaccination mot vattuskräck,
mjältbrand, mjältbandsemfysem samt mot rödsjuka hos
svin, äro särdeles lofvande. För vårt land hafva de flesta
af dessa resultat, åtminstone ännu, icke så stor betydelse,
egentligen därföre att flertalet af de sjukdomar, mot hvilka
man för närvarande vaccinerar, antingen saknas hos oss eller
icke förekommer i nämnvärdt stor frekvens, förhållanden som
dock, dess värre, möjligen kunna ändras.

Beträffande ett slags vaccin må det dock tillåtas kommittén
att redan här ingå på ett särskildt omnämnande. Detta gäller
den äldsta af alla vacciner, nämligen den redan i slutet af förra
århundradet rent empiriskt funna vaccinen mot smittkoppor.
Den första vaccinens ursprung från kokoppor gaf redan tidigt
anledning till försök att öfverföra ympämnet från menniskor till
djur för att dymedelst framkalla ett förstärkande af lymfan.
Att reproducera ympämnet från djur till djur och ersätta
den humaniserade, alltså genom ympning från arm till arm
vunna vaccinen, med animal lymfa kom först mycket senare i
bruk. De första försöken i denna riktning föranleddes af det
motstånd mot vaccinationen, som framkallades af farhågorna
för att sjukdomar, framför allt syfilis, skulle genom vaccinen
kunna öfverföras från en menniska till en annan. Men först
sedan man lärt sig att odla lymfa från kalf till kalf och därmed
fått eu användbar metod att reproducera ympämnet, vann
den animala vaccinationen någon egentlig utveckling. Nu -

Anstaltens uppgifter.

mera finnas nästan inom hvarje land i Europa ympanstalter
för animal vaccin, en del upprättade af enskilda personer eller
föreningar, men flertalet uppehållna genom statsmedel. Synnerligast
i Tyskland har den animala vaccinationen vunnit
stort förtroende. Icke mindre än 25 statsanstalter voro sålunda
där i verksamhet vid 1897 års början, och af alla vaccinerade
under senaste redovisningsåret (1896) ympades endast
0,07 procent med humaniserad lymfa.

På senare tiden har också framställningen af animal lymfa
fullkomnats därhän, att densamma är nästan lika verksam som
humaniserad vaccin. Vid sådant förhållande och då de med
inympning af menniskolymfa under vissa omständigheter förbundna
faror eller farhågor för de personers helsa och lif, som
skola undergå vaccination, kunna undvikas genom användande
af animal lymfa, anses numera allmänt, att den animala vaccinationen
bör, såvidt sig göra låter, träda i stället för ympningen
med humaniserad vaccin, äfven om icke ett obligatoriskt införande
af den animala vaccinen ännu kan förordas. I vårt
land finnes emellertid för närvarande endast en enda anstalt,
där animal koppvaccin tillverkas, nämligen Stockholms stads
yrnpanstalt. På grund af underdånigt förslag af medicinalstyrelsen
har dock Eders Kongl. Maj:t år 1897 med Riksdagens
bifall medgifvit en förhöjning af anslaget till vaccinationens
befrämjande att därmed bestrida kostnaderna för
beredande af animal vaccin vid en för ändamålet inrättad statsanstalt,
ehuru af skäl, som längre fram, i sammanhang med
en närmare redogörelse för de åtgärder, som i vårt land vidtagits
för anskaffande af animal vaccin, komma att angifvas,
någon dylik anstalt ännu icke blifvit anordnad.

Utom de bakteriologiska arbeten, hvilka här ofvan i korthet
berörts, har äfven ifrågasatts, att rättsmedicinska undersökningar
skulle falla inom ramen för den föreslagna statsanstaltens
verksamhet.

Rättsmedicin.

Anstaltens uppgifter.

Härvid har dock icke afsetts, att de medikolegal förrättningar,
som det nu tillhör provin sial-, extra provinsial- och
stadsläkare med flere att utföra, skulle anförtros åt den föreslagna
anstalten. Äfven om berättigade anmärkningar kunna
framställas mot nu gällande praxis beträffande rättsmedicinska
undersökningar, torde det dock svårligen kunna med fog ifrågasättas,
att med vårt lands stora utsträckning, spridda befolkning
och ofta besvärliga kommunikationer sådana rättsmedicinska förrättningar
som liköppningar, psykiatriska undersökningar med
mera dylikt skulle kunna fullgöras af en för hela landet afsedd
och i hufvudstaden belägen anstalt.

Men mångfaldiga tillfällen gifvas, då den rättsmedicinska
undersökningen för att blifva så fullständig, som förhållandena
medgifva, måste kompletteras genom specialundersökningar,
hvartill vederbörande läkare oftast saknar nödig kompetens
eller erforderliga hjälpmedel. Så är i synnerhet fallet vid
obduktioner, där förgiftning misstänkes. Obduktionsförrättaren
är då pliktig tillvarataga vissa likdelar, blod och så vidare,
hvilka skola till medicinalstyrelsen insändas för att genom
dess försorg underkastas nödig undersökning. På samma sätt
skall, enligt nådiga stadgan den 29 januari 1886 angående
hvad iakttagas bör vid rättsmedicinsk undersökning af död
menniskas kropp, förfaras med klädespersedlar, som misstänkas
hafva varit i beröring med giftiga ämnen, samt med återstoder
af födoämnen och läkemedel, uppkastade ämnen och dylikt.
Icke heller är det sällsynt, att domstolarne behöfva utredning
angående beskaffenheten af fläckar på kläder eller andra föremål,
som kunna förmodas härröra från blod eller annat. För
undersökningar af dessa slag äro rättskemisten och dennes
assistent anställda. Däremot saknar staten laboratorium, där
undersökningarna kunna utföras, och denna brist har man
tänkt sig kunna afhjälpa genom inrymmande af laboratorielokaler
för rättskemiska undersökningar inom den ifrågasatta
nya anstalten.

Anstaltens uppgifter.

Emellertid är det inom rättsmedicinens område icke endast
kemiska undersökningar, som kräfva undersökare med specialkunskaper.
Särskilda bestämmelser ålägga rättsläkaren att, då
endast likdelar — ej helt lik — föreligga till undersökning,
hvilkas säkra igenkännande eller fullständiga bedömande fordrar
jämförelse med föremål i anatomiska samlingar eller detaljkunskaper
i jämförande anatomi, insända dylika preparat till
medicinalstyrelsen, på det erforderlig undersökning må ske,
innan utlåtande afgifves. På samma sätt skola växtdelar, som,
anträffade i matsmältningskanalen på död person, misstänkas
härröra från giftig växt, tillvaratagas för att underkastas sakkunnig
granskning. Icke ovanligt är behofvet att i rättsmedicinskt
syfte låta undersöka fläckar, som misstänkas härröra
från manlig säd. Äfven många andra spörsmål, som kräfva
speciell sakkunskap hos undersökaren, kunna möta vid rättsliga
undersökningar. Det kan än vara fråga om en svårlöst
detalj i anatomi, fysiologi eller farmakologi, än kunna specialkunskaper
i obstetrik, gynäkologi eller embryologi erfordras,
än behöfva sakkunniga inom andra vetenskapsgrenar rådfrågas.
Att icke ens vid en statsmedicinsk anstalt af föreslagen beskaffenhet
alla dylika detaljfrågor kunna erhålla en på speciell
sakkunskap grundad utredning, utan att ändock vetenskspsidkare,
som stå utom anstalten, en eller annan gång torde
behöfva anlitas, är väl uppenbart, men tanken att en dylik
anstalt med dess planmässigt ordnade lokaler och vetenskapliga
hjälpmedel skulle komma att underlätta utförandet af
många hithörande undersökningar utom de rättskemiska och
lemna trygghet för undersökningsföremålens ordentliga förvaring
och särhållande från andra dylika föremål förtjenar helt
visst att beaktas.

Såsom ytterligare föremål för den ifrågasatta statsanstaltens
verksamhet hafva äfven medicinskt statistiska undersökningar
framhållits.

Medicinal statistik.

Anstaltens uppgifter

Medicinalstatistikens uppgift är att sammanföra möjligast
största antal af tillförlitliga och fullständiga fortgående uppgifter
från medicinens och allmänna helsovårdens områden och
ur bestämda synpunkter bearbeta dem för vetenskapliga ändamål.
Medicinalstatistiken omfattar alltså samtliga grenar af
medicinen, dess bearbetande förutsätter ett visst mått af kunskaper
inom den medicinska vetenskapens vexlande områden
och kräfver därföre en personal af på en gång statistiskt och
medicinskt bildade personer, så framt det åsyftade ändamålet
skall kunna till fullo vinnas. Ty lika litet som en statistiker
utan medicinska kunskaper kan ega personlig kvalifikation att
bearbeta och fruktbargöra ett medicinalstatistiskt råmaterial,
lika litet kan en läkare betjena sig af den statistiska metoden
utan att vara förtrogen med den statistiska forskningens grundregler
och utan att hafva lärt sig taga i betraktande och
utjämna de talrika felkällor, som kunna förekomma vid dessa
arbeten.

Medicinalstyrelsen har redan i sin ofvan meddelade underdåniga
skrifvelse den 18 januari 1897 framhållit, hurusom det
endast med hjälp af de epidemiologiska fakta torde lyckas den
bakteriologiska forskningen att vinna inblick i de förhållanden,
som betinga folksjukdomarnas uppträdande och utbredning likasom
deras utslocknande och stundom fullständiga försvinnande.
Men äfven ur andra synpunkter måste medicinalstatistiken anses
grundläggande för en rätt helsovård. Hvarje band, som förenar
menniskorna med hvarandra, deras födelse-, utvecklingsoch
arbetsförhållanden, deras ålder, deras omgifning, deras
fördelning i territoriellt hänseende, marken, på hvilken de lefva,
vattnet de dricka, födan de nära sig med och så vidare, allt
sådant måste sammanställas med de bland dem uppträdande
sjukdomarna, med befolkningens lifslängd och dödlighetsförhållanden,
på det att man må kunna utforska de orsaker, som
kunna betinga förändringar i folkets kraft och allmänna helsotillstånd
eller i dess lifslängd.

I flertalet kulturstater bär därföre också bearbetningen af

Anstaltens uppgifter.

medicinalstatistiken hållit jämna steg med utvecklingen af allmänna
helsovården och ett väl berättigadt sträfvande gjort sig
gällande att skapa egna anstalter för insamlandet och studiet
af det rikhaltiga material, som i form af rapporter och berättelser
från myndigheter och läkare stått statistikern till buds.

En väl ordnad medicinalstatistik torde också för vårt land
vara ett önskningsmål; hvars förverkligande dock, af längre
fram angifna skäl, icke lämpligen torde böra ställas i samband
med en anstalt sådan som den föreslagna.

Däremot hyser kommittén i likhet med medicinalstyrelsen Hygien m. m.
den mening, att utom de i ecklesiastikdepartementets ämbetsskrifvelse
af den 29 oktober 1897 omförmälda uppgifter ännu
ett till allmänna helsovården hörande arbetsfält bör tilldelas
den ifrågasatta anstalten, nämligen den offentliga hygienen
med de i densamma ingående kemiska och fysikaliska undersökningar.
Hithörande problem få med hvarje dag allt större
betydelse för samhällets välfärd. Kommittén vill blott erinra
om de frågor angående desinfektion, födoämneskontroll, undersökningar
öfver vattendrags förorening med mera, som kunna
påkalla åtgärder från det allmännas sida. Och slutligen kan
äfven framhållas, att saknaden af ett laboratorium, dit kontrollundersökningar
öfver läkemedel kunde få hänvisas, länge varit
synnerligen kännbar.

Ofvannämnda hygieniska och farmacevtiska undersökningar
äro alla af den art, att de låta väl förena sig med öfriga ifrågasatta
arbeten å den statsmedicinska anstalten, ofta till och med
kunna utföras i direkt sammanhang med dessa, och kommittén
har därföre ansett sig redan här böra med några ord fästa
uppmärksamheten å denna ytterligare uppgift för den ifrågasatta
statsinstitutionen. Beträffande de närmare motiven för
dessa hygieniska och farmacevtiska undersökningars inrymmande
inom den statsmedicinska anstalten hänvisar kommittén
däremot till i det följande lemnade utredning.

Bakteriologiska
anstalter.

n. Anstalter i Sverige för medicinskt bakteriologiska,
hygieniska, rättsmedicinska och
medicinskt statistiska arbeten.

Särskilda laboratorier för bakteriologiska arbeten äro för
närvarande inrättade vid statens medicinska, veterinärmedicinska
samt farmacevtiska läroanstalter.

På grund af underdånig framställning från lärarekollegiet
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet föreslog Eders Kongl.
Maj:t 1892 års Riksdag att, i samband med om- och tillbyggnad
af den åt institutets patologiskt anatomiska och kemiska
institutioner med mera upplåtna byggnad, bevilja erforderligt
anslag för anordnande af en särskild för ändamålet inrättad
bakteriologisk afdelning. Denna framställning blef äfven
af Riksdagen bifallen, hvarefter byggnaden uppfördes och de
föreslagna lokalerna inrättades under åren 1893 och 1894. Afdelningen,
som sorterar under institutets patologiskt anatomiska
institution, utgöres af: 1) ett större laboratorium med ungefär
tjugu arbetsplatser för deltagare i öfningskurserna; 2) två mindre
arbetsrum för lärarne; 3) ett tvätt- och rengöringsrum; 4) två
rum för experiments utförande, det ena afsedt för experiment
med sådana farliga smittämnen, hvilkas handhafvande fordrar
särskild försiktighet; 5) ett litet rum för högre konstant temperatur;
samt 6) nödigt källareutrymme för djurstall, akvarier
med mera. För uppsättning af nödiga instrument och apparater
beviljades vid samma års Riksdag, där medel till ofvannämnda
tillbyggnad anvisades, ett belopp af 9,100 kronor.

Under sättning sanstalt er i Sverige.

Med 1895 års ingång togs den sålunda nyinrättade bakteriologiska
afdelningen i bruk. Samtidigt anställdes äfven
vid anstalten en särskild laborator, till hvars aflönande 1894
års Riksdag beviljat ett årligt anslag af 2,000 kronor, med
villkor att tjensten icke tillsattes för längre tid än högst 4 år.

Anstaltens hufvudsakliga ändamål framgår bäst af den
skrifvelse, med hvilken lärarekollegiet vid karolinska medikokirurgiska
institutet motiverade behofvet af nyss nämnde laborators
anställande. I denna skrifvelse framhålles nämligen,
bland annat, att det för den nyinrättade afdelningen gjordes
behof af en specialist, hvilken såsom laborator ständigt öfvervakade
och ledde de ytterst tidsödande bakteriologiska arbetena
och öfningarna för de studerande på olika utvecklingsskeden
samt med råd och dåd bistode de mera försigkomne,
äfven äldre läkare, som ville utföra specialarbeten, och hvilken
därjämte lemnade fria kurser, afpassade efter den allmänna
undervisningsplanen inom institutionen för dem, som förberedde
sig till medicine kandidatexamen, hvarvid de hade att göra
sina grundläggande studier i bakteriologi.

Det är alltså hufvudsakligen för undervisningsändamål
denna bakteriologiska anstalt är afsedd. För detta ändamål
torde den väl också vara så mycket mera behöflig, som den
snabba utveckling, bakteriologien på senaste tider hunnit, och
den genomgripande betydelse, densamma erhållit för medicinens
alla grenar, såväl i teoretiskt som ännu mer i praktiskt
hänseende, gör det till en oafvislig nödvändighet, att ett
medicinskt läroverk, framför allt ett sådant som karolinska
institutet, där landets läkare erhålla sin egentliga praktiska
utbildning, sättes i tillfälle att meddela nödig undervisning i
ämnet. Under de år anstalten varit i verksamhet har den väl
också knappast i nämnvärd mån tjenat annat syfte än att bereda
de studerande vid karolinska institutet tillfälle till undervisning
i bakteriologi.

Vid Lunds universitet inrättades, i samband med den under
åren 1885— 1887 nyuppförda byggnaden för den patologiskt

26 Undersökning sanstalter i Sverige.

anatomiska institutionen, äfven ett bakteriologiskt laboratorium,
som togs i bruk med ingången af höstterminen 1888. Det
består af ett större, nästan fyrkantigt arbetsrum i byggnadens
bottenvåning samt af en under detta rum belägen mindre
källare.

Arbetsrummet mäter ungefär 8 meter såväl i längd som
bredd och är försedt med 5 fönster åt norr och öster. Med
beräkning af tvenne arbetsplatser framför hvarje fönster har laboratoriet
sålunda bekvämt utrymme för 10 arbetande; under
kursgifningen kan dock deltagarnes antal utan olägenhet vara
något större.

Från arbetssalen leder en trappa ned till den så kallade
bakteriekällaren, hvilken i främsta rummet är afsedd för termostater,
men som likväl därjämte användes för hvarjehanda
andra ändamål och därföre är försedd med erforderliga bord
samt gas- och vattenledning med mera.

Årsanslaget för hela patologiska institutionen utgår med
2,800 kronor, hvaraf 600 kronor såsom arfvode till vaktmästaren.
Huru stor del af detta anslag som användes för
det bakteriologiska laboratoriets behof, kan ej ens närmelsevis
beräknas, emedan kostnaderna för bränsle, gas, vatten, sprit,
glasvaror, reagentier, mikroskop m. m., sålunda alla större
utgiftsposter, föras på institutionens gemensamma konto, utan
att någon specificering för ena eller andra afdelningen göres.
Till institutionens inredning samt till instrument och utensilier
beviljades från början ett anslag af 10,000 kronor. Ensamt
för det bakteriologiska laboratoriet uppgick kostnaden till omkring
4,700 kronor, däri dock icke inberäknadt inköp af mikroskop.

Under öfverinseende af institutionens prefekt förestår en
assistent, med årligt arfvode af 1,500 kronor, närmast arbetet
på den bakteriologiska afdelningen. Därjämte är sedan 1897
en särskild amanuens anställd därstädes mot 500 kronors arfvode.

Frånsedt undervisningen i allmän bakteriologi hafva sedan
1894 assistenten och hans biträden varit rätt mycket anlitade

Under sökning sanstalter i Sverige.

för undersökningar af diverse till laboratoriet insändt material.
Dessa undersökningar hafva hufvudsakligen gällt tuberkulos,
difteri, tyfoidfeber, actinomykos och gonorrhé i rent diagnostiskt
syfte. Dessutom hafva på senare åren några undersökningar
för industriella ändamål blifvit för enskilda personers
räkning verkställda.

Äfven Upsala universitet har numera erhållit ett medicinskt
bakteriologiskt laboratorium. Efter den fysiologiska institutionens
utflyttning ur den byggnad, som genom gåfvomedel af
doktor A. F. Regnell kom till stånd under år 1866 och som
till år 1894 var delad mellan de patologiska och fysiologiska
institutionerna, blefvo de lediga lokalerna upplåtna för tillökning
af den patologiska institutionens utrymme, hvarvid äfven
några rum afskildes för en redan länge behöflig bakteriologisk
afdelning.

Denna afdelning, hvilken, efter det 1898 års Riksdag beviljat
nödiga medel för dess utrustning, kan börja sin verksamhet
med ingången af nästkommande år, består af tre mindre arbetsrum,
lemnande utrymme för tillsammans 12 å 14 laboranter,
samt dessutom ett termostat- och ett fotograferingsrum. Den
af Riksdagen beviljade anslagssumman för inköp af instrument
och apparater, stor 6,000 kronor, kommer, enligt medicinska
fakultetens i Upsala utredning i dess underdåniga framställning
om höjning af materielanslaget till patologiska institutionen
under år 1899, att till största delen användas för anskaffande
af mikroskop af den konstruktion, som erfordras för bakteriologiska
arbeten. Med en beräkning af 10 nya arbetsmikroskop,
som i enklaste modell, men dock af solid beskaffenhet och
med nödigt antal linser betinga ett pris af tillsammans 3,145
kronor, samt ett för läraren afsedt bättre demonstrationsmikroskop
för finare detaljer, till pris af 865 kronor, skulle mikroskopen
komma att tillsammans kosta 4,010 kronor. För inköp
af autoklav, olika värmeugnar och desinfektionsapparater beräknas
minst 1,090 kronor. Till glasapparater, glaskärl, sprutor,
gasbrännare och dylikt antagas 500 kronor komma att åtgå.

Under söfning sanstalter i Sverige.

Af patologiska institutionens årsanslag, som från och med
1899 höjts till 2,500 kronor i ett för allt, hafva 400 kronor
beräknats åtgå för den bakteriologiska afdelningens förseende
med dess behof af gas för värmeapparater och material till
näringssubstrat, för underhåll af djur, ersättande af förbrukade
glaskärl, till desinfektion m. m.

Afdelningen, som hufvudsakligen är afsedd att bereda
de medicine studerande tillfälle till studium af bakterierna och
för att bibringa dem den manuella färdighet, som erfordras
för ett själfständigt utförande af bakteriologiska undersökningar
i det praktiska lifvet, kommer att ledas af prefekten för den
patologiska institutionen, möjligen alternerande med laboratorn
vid samma institution. Hvarje kurs skall räcka omkring 4
veckor. Utomdess komma fortfarande som hittills bakteriologiska
undersökningar af till afdelningen insändt material att
utföras, i den mån den fåtaliga personalens tid räcker till
härför.

Äfven vid veterinärinstitutet i Stockholm lemnas åt där studerande
elever undervisning i bakteriologi.

I underdånig skrifvelse den 27 september 1892 ingick
direktionen för nämnde läroanstalt med en framställning, det
täcktes Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition
om höjande af ordinarie anslaget för veterinärinstitutet med
6,000 kronor, däraf 5,000 kronor till lön och tjenstgöringspenningar
åt en professor i histologi, patologisk anatomi och
bakteriologi samt 1,000 kronor till anskaffande af undervisningsmateriel
för samma professur, äfvensom att lönen för
innehafvaren af denna befattning måtte kunna efter fem tjenstår
höjas med 500 kronor såsom ålderstillägg.

Till stöd för denna framställning anförde direktionen såväl
behofvet af ökade lärarekrafter vid institutet som ock nödvändigheten
af särskild lärares anställande för undervisning i nyss
nämnda läroämnen, som vore af yttersta vikt för kännedomen
om kreatursfarsoter samt deras bekämpande. Efter det medicinalstyrelsen
i infordradt underdånigt utlåtande förordat nådigt

Under sökning sanstalter i Sverige.

bifall till framställningen, behagade äfven Eders Kongl. Maj:t
föreslå Riksdagen en förhöjning af ordinarie anslaget till veterinärinstitutet,
på sätt direktionen hemställt; och blef detta
Eders Kongl. Maj:ts förslag af Riksdagen bifallet, hvarefter
professuren i slutet af år 1893 tillsattes för att tillträdas från
och med 1894 års början.

Då emellertid i samband med den nya professuren icke
vidtogos några åtgärder för anskaffande af särskilda arbetslokaler,
där undervisningen kunde lämpligen bedrifvas, har den
nyanställde läraren nödgats till bakteriologiskt och patologiskt
anatomiskt laboratorium anordna en föreläsningssal jämte ett
därinvid beläget mindre rum. Olägenheterna af denna anordning
hafva dock varit så stora, att hittills icke några mera
noggranna eller tidsödande bakteriologiska undersökningar
kunnat vid veterinärinstitutet utföras, emedan vid hvarje föreläsning
arbetena måste afbrytas och framställda apparater med
mera undanflyttas, hvilket naturligtvis försvårar verksamheten
på laboratoriet, hvarjämte det luftdrag, som åstadkommes, och
det dam, som flera gånger dagligen uppröres, utgöra hinder
för ett noggrannt bakteriologiskt arbete. Den nye lärarens
verksamhet vid institutet har under sådana omständigheter
måst nästan helt och hållet inskränkas till meddelande af undervisning
åt de studerande. Endast i ett afseende, nämligen
genom beredande af tuberkulin för utdelande till landets veterinärer,
har han utöfver denna undervisning kunnat i nämnvärd
mån såsom bakteriolog deltaga i nutidens sträfvanden
inom veterinärvetenskapen. Beträffande nämnda beredningskall
kommittén längre fram lemna en närmare redogörelse
för densammas tillkomst och omfattning.

Farmacevtiska institutet i Stockholm har sedan 1897 upptagit
en kurs i bakteriologi på sitt undervisningsprogram. Undervisningen
är dock af mera privat natur, i det att alla kostnader
bestridas af apotekaresocieteten och de i kurserna deltagande
samt är fullkomligt frivillig. För inredning af ett
bakteriologiskt laboratorium vid institutet har apotekaresocie -

Under sållning sanstalter i Sverige.

teten bidragit med en summa af 14,000 kronor, hvarjämte
nödiga instrument med mera till ett värde af 4,000 kronor
såsom gåfva öfverlemnats till läroanstalten.

Första kursen gafs under mars månad ofvannämnda år
samt leddes af amanuensen vid bakteriologiska afdelningen å
karolinska mediko-kirurgiska institutet med eu af farmaceut-iska
institutets assistenter såsom medhjälpare. Sedan denne
senare genom studier å utländska laboratorier hunnit tillräckligt
utbilda sig, skall han emellertid själfständigt öfvertaga undervisningen
i bakteriologi vid institutet.

Kursen, hvari ett utvaldt antal af institutets elever efter
anmälan deltager, omfattar undervisning i de vanligaste instrumentens
användning, beredning af näringssubstrat och deras
sterilisering, odling och renodling af bakterier, användning af
färgvätskor, undersökning af bakterieutveckling i infusioner
samt framställning af blodserum. Kursens hufvudsakliga ändamål
är att sätta farmacevterna i stånd att verksamt understödja
den praktiserande läkaren vid en del tidsödande undersökningar
samt att bereda och tillhandahålla åt honom näringssubstrat
med mera. Tillfälle till själfständiga studier i bakteriologi
medgifves hvarken af den knappt tillmätta studietiden
vid institutet eller af det strängt begränsade utrymmet
inom institutets lokaler.

Beredning af antidifteriserum sker sedan slutet af april
månad 1895 vid en enskild anstalt, som från början åtnjutit
understöd af Stockholms stads helsovårdsnämnd.

På underdånig framställning af karolinska mediko-kirurgiska
institutets lärarekollegium beviljade Eders Kongl. Maj:t
i slutet af år 1894 föreståndaren för institutets bakteriologiska
laboratorium, docenten Selander, ett reseunderstöd af 1,200
kronor för att vid Institut Pasteur och på sjukhusen i Paris
taga kännedom om antidifteriserums beredningssätt och användning
samt om de resultat, man med detta botemedel vunnit.
Därjämte erhöll Selander af Stockholms stads helsovårdsnämnd
ett särskildt resebidrag af 500 kronor mot skyldighet för honom

Under saltning sanstalter i Sverige.

att lemna nämnden del af resultatet af studieresan och sedan
biträda vid beredande af antidifteriserum för nämndens räkning.
Såsom ofvan blifvit sagdt, tog utlemnandet af medlet sin början
i april månad 1895.

På grund af en den 16 november 1894 dagtecknad öfverenskommelse
mellan Stockholms belsovårdsnämnd och docenten
Selander har den senare intill den 1 januari 1899 årligen uppburit
af nämnden ersättning dels för inköp och underhåll af
två hästar, dels för förbrukade glaskärl och andra vid fabrikationen
nödiga instrument samt därjämte för sitt arbete 1,000
kronor, mot att han försett Stockholms epidemisjukhus med
dess behof af antidifteriserum. Intill ofvannämnda dag utgjorde
nämndens utgifter för serumtillverkningen 11,952 kronor
36 öre, för hvilken summa nämnden samtidigt erhållit 10,999
flaskor å 10 kubikcentimeter, däraf 7,808 flaskor ensamt under
år 1898.

Utom till Stockholms epidemisjukhus levererar anstalten
antidifteriserum äfven till andra sjukhus inom landet samt till
enskilde läkare och apotek i mån af ingående rekvisitioner.
Någon redogörelse för anstaltens verksamhet finnes icke offentliggjord,
men synes det, som om preparatet i allmänhet tillvunnit
sig förtroende hos landets läkare.

Animal vaccin mot smittkoppor beredes hos oss endast vid
Stockholms stads ympanstalt, hvilken upprättades år 1884 af
stadens helsovårdsnämnd, på initiativ af då varande förste
stadsläkaren Klas Linroth.

Denna anstalt är kommunal och egentligen endast afsedd
för produktion af kalfvaccin för Stockholms stads behof. Under
årens lopp har den emellertid allt mera utvidgats, så att ganska
betydande kvantiteter vaccin försålts från densamma till landets
olika delar. Leveransen, som år 1885 var endast omkring
2,350 vaccinportioner,0) uppgick sålunda år 1893, då efter *)

Vaccinen utlemnas dels i glas, innehållande ungefär 3 portioner, dels i rör
med omkring 30 portioner.

Undersökningsanstalter i Sverige.

frågan var som störst, till icke mindre än omkring 38,000
portioner och var år 1897 ungefär 18,000 portioner. Sammanlagdt
hafva under åren 1885 —1897 utlemnats öfver 170,000
portioner animal vaccin. Beträffande det ekonomiska resultatet
af anstaltens verksamhet under samma tid har detsamma varit
synnerligen godt. Enligt helsovårdsnämndens årliga redogörelser
hafva nämligen inkomsterna sammanlagda öfverstigit
utgifterna med 23,267 kronor 71 öre. Härvid är dock att
märka, att bland utgiftsposterna icke ingått någon ersättningtill
de veterinärer, som omhänderhaft. ympanstalten.

För att bereda en större allmänhet tillgång till animal
vaccin hafva emellertid under senare åren förberedande åtgärder
vidtagits, hvarigenom staten skulle sättas i tillfälle att
öfvertaga beredningen af detta preventivmedel. Sålunda hemställde
medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse af den 8 juni
1894, i samband med afgifvande af förslag till förnyadt- nådigt
regleménte för skyddskoppympningen i riket, att en statsanstalt
för tillverkning af animal vaccin måtte upprättas, för hvilken
anstalt underhållskostnaderna beräknades till 6,500 kronor årligen,
oafsedt 2,575 kronor organisationskostnader en gång
för alla. Genom nådig proposition den 4 december 1896 framlade
Eders Kongl. Maj:t för Riksdagen ett propositionen bilagdt.
förslag till förordning angående skyddskoppympningen i
riket, hvarjämte Eders Kongl. Maj:t i 1897 års statsverksproposition
föreslog, att anslaget till vaccinationens befrämjande
måtte höjas med 2,800 kronor till bestridande af kostnaderna
för den ifrågasatta statsanstalten för beredning af animal vaccin.
I skrifvelse af den 5 maj 1897 anförde Riksdagen, att Eders
Kongl. Maj:ts förslag till ny vaccinationsförordning icke kunnat
på grund af vissa uppgilna skäl af Riksdagen bifallas, hvaremot
anslaget till vaccinationens befrämjande höjts med äskade 2,800
kronor, »på det Eders Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att
låta bereda och tillhandahålla erforderlig mängd animal vaccin».
Då emellertid det af medicinalstyrelsen uppgjorda kostnadsför -

Undersokningsanstalter i Sverige.

slaget för ympanstaltens underhåll grundat sig, bland annat, på
förutsättningen om vissa besparingar å vaccinationsfondens utgifter,
som skulle åstadkommits genom den nya vaccinationsförordningen,
men dessa besparingar i följd af Riksdagens
ofvannämnda beslut omöjliggjordes, hvarigenom den beviljade
förhöjningen af 2,800 kronor i anslaget till vaccinationens
befrämjande blef otillräcklig för den ifrågasatta anstalten,
nödgades medicinalstyrelsen bos Eders Kongl. Maj:t göra hemställan
om uppskof med inrättandet af densamma, hvarvid styrelsen
likväl anhöll, att den af Riksdagen beviljade förhöjningen
måtte ställas till styrelsens förfogande, för att animal
vaccin under tiden skulle kunna från redan befintlig kalfympningsanstalt
inköpas och vederbörande vaccinatörer i mån af
tillgång tillhandahållas; och blef denna hemställan af Eders
Kongl. Maj:t. den 29 oktober 1897 bifallen. Sedan dess hafva
inga ytterligare åtgärder vidtagits till förverkligande af medicinalstyrelsens
plan att inrätta en statsanstalt för beredande af
animal vaccin, utan har frågan fått hvila i afvaktan på utgången
af styrelsens förslag om inrättandet af en statsmedicinsk
anstalt, i hvilken den påtänkta ympanstalten skulle
komma att ingå.

För utförande af sådana hygieniska arbeten, som erfordras,
på det att de lokala helsovårdsmyndigheterna må kunna fullgöra
de uppdrag, hvilka enligt gällande helsovårdslagstiftning
blifvit åt dem anförtrodda, finnas på ett och annat ställe i vårt
land laboratorier inrättade, som dock äro af helt och hållet
kommunal natur. Något statslaboratorium, där hygieniska
undersökningar verkställas, vare sig för offentliga myndigheters
eller enskilde personers räkning, gifves däremot icke.
Den hygieniska anstalt, som alltsedan 1886 finnes anordnad
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, är nämligen uteslutande
afsedd för undervisning af de medicine studerande samt
för handledning af Bådane yngre läkare, som genomgå kurs för

Hygieniska

anstalter.

Under sökning sanstalter i Sverige.

Rättsmedicinska
anstalter.

kompetens till förste provinsialläkarebeställningar, och har endast
någon gång tillfälligt tjenat, annat statsmedicinskt ändamål.

Denna anstalt inrättades samtidigt med att nya lokaler
uppfördes för en del andra institutioner vid karolinska medikokirurgiska
institutet eller dem, som afsågo undervisningen i
anatomi, histologi, fysiologi och farmakologi, sedan Riksdagen
i anledning af Eders Kongl. Maj:ts förslag år 1883 beviljat
ett extra anslag af 315,500 kronor till en nybyggnad för ofvannämnda
institutioner. Den hygieniska afdelningen är i denna
nybyggnad inrymd i bottenvåningen och består af tvenne större
laboratorierum, det ena därjämte afsedt för samlingar, ett arbetsrum
för professorn i ämnet, ett därinnanför liggande vågoch
skrifrum samt eu med den farmakologiska institutionen
gemensam föreläsningssal.

Kurser i hygien och hygieniska undersökningsmetoder
gifvas för medicine kandidater tre gånger årligen. Hvarje
kurs räknar två månader. För läkare, som önska förvärfva
kompetens till förste provinsialläkarebeställning, gifves en tremånaderskurs
i regel hvart annat år.

Beträffande verkställandet af rättsmedicinska undersökningar
gälla för närvarande i vårt land följande hufvudsakliga bestämmelser.

Enligt nådiga instruktionen den 31 oktober 1890 för läkare,
som äro för lielso- och sjukvården inom visst område
anställda, äfvensom för andra, som utöfva läkarekonsten, åligger
det provinsial-, extra provinsial- samt stadsläkare att på
förordnande af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, domstol,
domare eller polismyndighet verkställa besiktning å lefvande
person eller undersökning af död menniskas kropp i enlighet
med gällande bestämmelser angående hvad vid sådana
förrättningar bör iakttagas. Protokoll och utlåtande skola af
läkaren öfverlemnas till den myndighet, som förordnat om undersökningen,
inom en vecka efter förrättningens afslutande,

Undersölcningsanstalter i Sverige.

hvarjämte behörigen styrkt afskrift af handlingarna ofördröjligen
skall genom Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande insändas
till medicinalstyrelsen. Till förrättande af rättsmedicinsk
undersökning få endast legitimerade läkare anlitas. I
händelse af laga förfall för vederbörande tjensteläkare kan
enskild läkare förordnas att förrättningen verkställa, dock endast
så vida han förklarat sig villig att förordnandet mottaga.
Till ledning vid dessa förrättningar skola de närmare bestämmelser
medicinalstyrelsen utfärdat tjena till efterrättelse.

Medicinalstyrelsen skall med synnerlig uppmärksamhet
vaka däröfver, att vederbörande läkare iakttaga tillbörlig noggrannhet
vid verkställande af rättsmedicinska undersökningar
och vid attesters afgifvande på grund däraf. Skulle vid handlingarnas
granskning visa sig, att svårare fel eller misstag
blifvit af läkaren begångna, hvilka kunna hafva inflytande på
målets behandling eller utgång, åligger det styrelsen att
därom ofördröjligen underrätta ej mindre den myndighet, som
om förrättningen förordnat, än ock läkaren, som densamma
verkställt.

De rättsmedicinska mål och frågor, hvilka af Eders Kong].
Maj:t, hofrätter, underdomstolar eller annan behörig myndighet
till medicinalstyrelsens utlåtande remitteras, åligger det styrelsen
att så skyndsamt som ske kan och så fullständigt som
möjligt utreda och besvara.

När en för brott tilltalad person uppgifves vara eller vid
gärningens begående hafva varit vansinnig och fråga om hans
befriande, på sådan grund, från ansvar uppstår, skall domstolen,
sedan vederbörande läkares intyg om den tilltalades
sinnesbeskaffenhet blifvit infordradt, öfverlemna detsamma
tillika med ransakningshandlingarna till medicinalstyrelsen,
hvars utlåtande i ämnet bör afvaktas, innan domstolen sitt
beslut meddelar.

Medicinalstyrelsen är slutligen å sin sida berättigad att
från de medicinska läroverken erhålla utlåtanden i stats- och

Undersöhningsanstalter i Sverige.

rättsmedicinska frågor, som af styrelsen hänskjutas till dessa
läroverks vetenskapliga bedömande.

I fråga om de rättskemiska undersökningarna har kommittén
redan ofvan framhållit, hurusom desamma erfordra en
alldeles särskild kompetens, som icke i regel kan förutsättas
hos den praktiske läkaren. I underdånig skrifvelse af den 14
december 1871 hemställde också då varande sundhetskollegium
på anförda skäl, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen
göra nådig framställning om ett årligt anslag af 2,000 riksdaler
till arfvode för en rättskemist, hvilken det skulle åligga
att utföra de rättskemiska undersökningar, hvilka det dittills
ålegat läkare med biträde af apotekare att verkställa. Efter
det Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 29 december
samma år anbefallt nämnda kollegium att inkomma med underdånigt
förslag till de förändrade föreskrifter rörande rättskemiska
undersökningar, som af en anordning i den syftning, kollegium
i sin ofvanberörda skrifvelse ifrågasatt, kunde anses påkallade,
och kollegium den 12 februari 1872 inkommit med ett sådant
förslag, täcktes Eders Kongl. Maj:t den 24 därpå följande maj
förordna, att rättskemiska undersökningar i de fall, då arseniksyrlighet
i fast form icke kunnat af vederbörande läkare och
apotekare upptäckas, skulle verkställas af en genom sundhetskollegium
utsedd och tills vidare förordnad rättskemist, i sammanhang
hvarmed Eders Kongl. Maj:t äfven behagade fastställa
särskilda förändrade stadgande!! rörande rättskemiska
undersökningars verkställande, hvilka stadganden offentliggjordes
genom sundhetskollegii kungörelse den 5 september 1872.
Till aflöning åt rättskemisten anslogs tills vidare ett årligt
arfvode af 2,000 riksdaler riksmynt, att utgå af förslagsanslaget
till medikolegala besiktningar, jämte särskild till häfda omkostnaders
bestridande afsedd godtgörelse för hvarje undersökning,
enligt sundhetskollegii bestämmande. Den sålunda införda anordningen
vidtog den 1 november 1872, då den antagne rättskemisten
hunnit utsluta alla nödiga förberedelser för att kunna
börja sin verksamhet.

Tjuder söfning sanstalter i Sverige.

På grund af att de rättskemiska undersökningarna redan
under första året af rättskemistens verksamhet varit oberäknadt
omfattande, så att de föranledt ett ganska ansträngdt och
oafbrutet arbete, samt anledning fanns att befara, det rättskemistbefattningen,
i följd af anställningens tillfälliga natur,
icke lätteligen skulle för framtiden kunna besättas med personer,
som vore behörigen kvalificerade till en så maktpåliggande
tjenst, hemställde sundhetskollegium i underdånig skrifvelse
den 5 december 1873, att Eders Kongl. Maj:t måtte
täckas hos Riksdagen göra framställning om lön på stat, motsvarande
en professorslön, för innehafvaren af nämnda befattning,
eller ock, därest Eders Kongl. Maj:t skulle finna endast
ett års erfarenhet i fråga om mängden och beskaffenheten af
de rättskemisten åliggande göromål vara otillräcklig för att
därpå grunda den sålunda föreslagna framställningen, höja
rättskemistens arfvode för år 1874 till 3,000 kronor. I anledning
häraf fann Eders Kongl. Maj:t för godt att, hos Riksdagen
äska, att lön åt en rättskemist måtte på sundhetskollegii
stat uppföras med 4,500 kronor årligen. Då Riksdagen emellertid
ansåg erfarenheten ännu icke hafva ådagalagt, att de
rättskemisten tillhörande göromål vore af den trägna beskaffenhet,
att deras skötande skulle allt framgent fordra en persons
odelade arbetskraft, fann sig Riksdagen ej kunna biträda
förslaget om inrättande af en för ändamålet afsedd ordinarie
tjenstebefattning, utan ansåg de till rättskemiska undersökningars
bekostande nödiga medel, hvilka syntes kunna inskränkas
till den af sundhetskollegium för år 1874 begärda
summa, böra tills vidare på extra stat anvisas; hvarföre Riksdagen
biföll Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning endast
på det sätt, att till bekostande af ifrågavarande undersökningar
beviljades för år 1875 på extra stat ett belopp af 3,000 kr.

Vid denna utgång af berörda anslagsfråga såg sig den
tillförordnade rättskemisten föranlåten att i början af år 1874
afgå från befattningen, hvarefter de rättsmedicinska undersökningarna
en tid verkställdes af adjunkten i kemi vid karo -

Under sökning sanstalter i Sverige.

linska mediko-kirurgiska institutet. Men då sundhetskollegium
icke kunde finna denna tillfälliga anordning tillfredsställande
samt de rättskemiska undersökningarna fortfarande ökades i
antal, ansåg sig kollegium i underdånig skrifvelse den 30 november
1874 böra förnya sin underdåniga hemställan, att lön
för en rättskemist måtte på kollegii stat uppföras till ett årligt
belopp, svarande mot den lön, som åtnjöts af professorer vid
universiteten och därmed jämförliga läroanstalter. I nådig
proposition till Riksdagen täcktes äfven Eders Kongl. Maj:t
ånyo äska ett årligt anslag af 4,500 kronor, att såsom lön åt
en rättskemist på sundhetskollegii stat uppföras, och blef denna
nådiga framställning nu af Riksdagen bifallen.

Genom nådigt bref den 29 oktober 1875 fann därefter
Eders Kongl. Maj:t för godt dels förordna, att rättskemistbefattningen,
hvars innehafvare skulle benämnas professor,
borde genom sundhetskollegii försorg vid inträffande ledighet
till ansökning kungöras, med utsättande af trettio dagars ansökningstid,
hvarefter ansökningshandlingarna skulle till Eders
Kongl. Maj:t insändas, åtföljda af kollegii förord för en af de
sökande, grundadt på dennes ådagalagda kunskaper och skicklighet
i hvad till befattningen hörer; dels fastställa en instruktion
för rättskemisten, enligt hvilken det, bland annat, ålades
honom att själf bekosta undersökningslokal (laboratorium) jämte
nödiga reagentier och apparater emot ersättning för hvarje
verkställd undersökning från och med fem kronor till och med
femtio kronor, enligt sundhetskollegii bestämmande. Därjämte
är rättskemisten berättigad att hvarje år åtnjuta sex veckors
semester, så vida han kan föreslå skicklig person att till tjenstens
bestridande under tiden i hans ställe förordnas, samt vid
andragande af giltiga skäl högst tre månaders tjenstledighet.

År 1878 beviljade Riksdagen, likaledes på nådig framställning
af Eders Kongl. Maj:t, såsom tjenstgöringspenningar
åt rättskemisten, för att till vikarie afstås i de fall Eders
Kongl. Maj:t kunde komma att närmare bestämma, en tillökning
i ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen af 1,500 kr.,

Under sökning sanstalter i Sverige.

under villkor att rättskemisten däraf använde 1,000 kronor
till aflöning åt ett biträde vid de rättskemiska undersökningarnas
utförande. I anledning häraf bestämdes genom nådigt
bref den 24 januari 1879, att den assistent, hvilken på förslag
af rättskemisten till biträde åt honom af medicinalstyrelsen
förordnas, skulle vara pliktig att mot ofvannämnda arfvode,
1,000 kronor, jämte särskild ersättning för hvarje undersökning
enligt de för rättskemisten gällande bestämmelser, bestrida
rättskemistens åligganden såväl under dennes semester
som under den tjenstledighet i öfrigt för en tid af högst tre
månader, hvilken medicinalstyrelsen, jämlikt nådiga instruktionen
för rättskemisten, eger honom bevilja; men att, om vikariat
för längre tid skulle ifrågakomma, Eders Kongl. Maj:t
med afseende på de olika förhållanden, som kunde uppstå, i
händelse assistenten eller annan person till bestridande af sådant
vikariat förordnades, ville vid hvarje särskildt tillfälle och
i sammanhang med förordnandets meddelande bestämma, huru
med rättskemistens tjenstgöringspenningar skulle förfaras.

Beträffande öfriga stadganden rörande rättskemiska undersökningar
torde kommittén endast behöfva framhålla, att genom
nådigt bref den 30 december 1893 Eders Kongl. Maj:t uppå
medicinalstyrelsens underdåniga framställning funnit godt att,
med ändring af de i nådiga brefvet den 24 jpaj 1872 meddelade
bestämmelser, föreskrifva, att äfven i de fall, då arseniksyrlighet
i fast form upptäckts af läkaren, rättskemisk undersökning
skall af rättskemisten verkställas, hvaremot i den
händelse att vid rättsmedicinsk obduktion genom liköppningsföreteelserna
i förening med vid förrättningen lemnade, vederbörligen
styrkta uppgifter rörande sjukdomsförloppet eller andra
omständigheter otvetydigt ådagalagts, att förgiftning med fosfor
egt rum, läkaren bör utan föregående undersökning af rättskemisten
afgifva sin attest angående dödsfallet.

Rättskemistens undersökningslokal (laboratorium) har hittills
utgjorts af en del af hans i privat boningshus förhyrda
bostadsvåning, som apterats till laboratorium.

Under sökning sanstalter i Sverige.

Medicinalstatistikens

bearbetning.

Enligt af medicinalstyrelsen på kommitténs begäran från
dåvarande rättskemisten, professor Hj. Dillner infordradt tjenstememorial
upptog detta laboratorium, frånräknadt ett särskildt
vågrum, en golfyta af sammanlagdt 40 kvadratmeter. Detta
ytområde var, på grund af den förhyrda våningens beskaffenhet,
deladt, i trenne rum, hvaraf ett ursprungligen utgjort våningens
kök, hvars intagande inom laboratorielägenheten varit
nödvändigt för att åtminstone i ett af rummen erhålla fullt
tillräckligt drag.

Laboratoriets inredning utgjordes af tvenne dragkapell,
hvaraf det ena belagdt med kakel; vidare ett större diskbord,
klädt med blyplåt, sex bord af olika, efter rummens beskaffenhet
lämpad storlek, tvenne mindre väggskåp, tvenne hyllor
för reagentier, glas och porslin samt för öfrigt de ursprungliga,
i köket befintliga hyllorna och skåpen.

För det i och för laboratoriets inredning verkställda snickeriarbetet
jämte det ena kapellets beläggning med kakel uppgifves
kostnaden till omkring 625 kronor, för gas- och vattenledningsarbetet
till 300 kronor och för måleriarbetet till 100
kronor. Inventarier, apparater och redskap (däri dock ej inberäknade
mikroskop och spektroskop) samt glas och porslin
hade kostat 725 kronor. Den första uppsättningen af kemikalier
med kärl betingade ett pris af 250 kronor. Sammanlagda
kostnaden för laboratoriets inredning och uppsättning uppgick
alltså, enligt ofvan anförda uppgifter, till ungefär 2,000 kronor.

Den svenska medicinalstatistiken bearbetas hufvudsakligen
inom medicinalstyrelsen, dit allt material för densamma insamlas.
Resultaten af denna bearbetning meddelas i medicinalstyrelsens
underdåniga årsberättelser rörande helso- och sjukvården
inom landet, hvilka berättelser under Litt. K1 och K11
ingå i serien »Bidrag till Sveriges officiella statistik». Primäruppgifterna,
som ligga till grund för medicinalstyrelsens statistiska
redogörelser, erhållas dels ur förste provinsialläkarnes

Undersölcningsanstalter i Sverige.

ämbetsberättelser, provinsial-, extra provinsial- och stadsläkarnes
rapporter samt helsovårdsnämndernas årsredogörelser, dels
ur årsrapporter från hospitalen, lasaretten och sjukstugorna
inom landet, från läkarne vid brunns- och badinrättningar,
från fängelseläkare, militärläkare, vaccindepotföreståndare och
vaccinatörer samt ur årsberättelserna från barnmorskeanstalter,
sjukgymnastiska institut och farmacevtiska institutet, dels slutligen
ur veterinärinstitutets årsredogörelser och veterinärernas
rapporter.

För bearbetning af detta vidlyftiga material hafva medicinalstyrelsens
ledamöter intill år 1899 haft endast tvenne
amanuenser till biträde. Då emellertid dessa biträden måste
vara personer med medicinsk bildning, för att de skulle
kunna utöfva den på sakkännedom grundade granskning af
primäruppgifterna, som här alltid är nödig, men de arfvoden,
som funnos anslagna till godtgörelse åt dem, voro ytterst
knappt tillmätta, kunde amanuenserna icke åläggas vidlyftigare
arbete, än som erfordrades för upprättande af de tabeller,
som åtfölja medicinalstyrelsens årsberättelser. Äfven
för denna bearbetning visade sig dock på senare tiden de
tillgängliga arbetskrafterna alldeles otillräckliga, hvarför medicinalstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 29 september 1897
— med framhållande af att arbetet hos styrelsen genom tillväxten
i antalet mål så betydligt ökats, att man endast med.
stor svårighet medhunnit att, jämte skötandet af de löpande
ärendena för hvarje dag, i tillbörlig tid granska inkomna årsberättelser
och ur dessa verkställa de sammandrag, som vore
erforderliga för styrelsens egen årsberättelse — bland annat
hemställde, det Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära,
att det i styrelsens stat uppförda anslaget å 11,000
kronor till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning,
renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden måtte
ökas med 2,000 kronor, på det att för biträde i ofvan berörda
afseende skulle kunna anställas ännu tvenne personer, den ene

Undersökning sanstalter i Sverige.

med medicinsk bildning'' och den andre med speciell erfarenhet
i statistiska arbeten. I anledning af denna skrifvelse behagade
Eders Kongl. Maj:t hos Riksdagen göra nådig framställning
om den af medicinalstyrelsen sålunda begärda ökningen af omförmälda,
i styrelsens stat uppförda anslag å 11,000 kronor,
hvilken framställning också blef af Riksdagen bifallen.

III. Behofvet af en statsmedicinsk anstalt.
Anstaltens omfattning.

I det föregående har kommittén sökt visa, hurusom pa
senare tiden medicinska forskningen, i följd af naturvetenskapernas
utveckling på alla områden, fått en delvis ny riktning.
Häraf har emellertid betingats, att vissa nya kraf nu för
tiden ställas på hvarje kulturstat, som vill tillgodogöra sig frukterna
af det inom hela den civiliserade världen pågående medicinska
forskningsarbetet. Kommittén har äfven redogjort för
de anstalter, som hos oss vidtagits för att sätta vårt land
i tillfälle att möta dessa kraf. Af denna framställning torde
framgå, att mycket visserligen redan blifvit åtgjordt, för
att vårt land må kunna, i förhållande till sina mera inskränkta
hjälpkällor, någorlunda jämnbördigt uppträda vid sidan af de
stora kulturstaterna. Jämföra vi emellertid de storartade uppoffringar,
som i andra länder gjorts för att följa den nutida
utvecklingen inom läkarevetenskapen, med de resurser, som
i detta afseende stå oss till buds, nödgas vi dock erkänna, att
åtskilligt brister, för att vi skola kunna sägas hafva gjort vår
fulla skyldighet.

Kommittén afser härvidlag mindre de anordningar, som för
undervisning sändamål blifvit i åtskilliga länder vidtagna. De bidrag
för samma ändamål, Riksdagen hos oss tid efter annan beviljat, torde
nog inom kort bära god frukt. Men viktigare är, att vi ännu sakna
en anstalt, där vetenskapens moderna hjälpmedel kunna komma till
sin fulla användning i allmänna helso- och sjukvårdens tjenst och där
således de vetenskapliga resultaten kunna praktiskt bringas i till -

Anstaltens behöflighet och omfattning.

Utländska

anstalter.

tampning för motverkande eller häfvande af sjukdomar bland
menniskor och djur.

De anstalter, som i sådant syfte blifvit. upprättade i utlandet,
kunna delas i två hufvudgrupper, nämligen en, i hvilken
den rent vetenskapliga forskningen utgör hufvudsak, under
det att den praktiska tillämpningen af forskningens resultat,
expertutlåtanden med mera, sättas endast i andra rummet, samt
en, i hvilken hufvudsakligen arbetas för praktiska statsändamål,
dock med vetenskaplig forskning såsom underlag och med
sådana resurser, att äfven vetenskapliga arbeten där kunna
själfständigt bedrifvas.

Såsom typ för den första gruppen torde i främsta rummet
få nämnas Institut Pasteur i Paris.

Denna hufvudsakligen privata anstalt uppfördes i slutet
af 1880-talet för medel, som insamlats genom offentlig subskription,
efter det Pasteur 1883 offentliggjort sin storartade
upptäckt angående behandlingen af rabies. Efter anstaltens
öppnande 1889 hafva ytterligare betydande summor blifvit
skänkta till densamma, så att institutet, som endast åtnjuter
ett jämförelsevis obetydligt årligt understöd af staten och
Paris kommun, numera hufvudsakligen uppehälles med räntorna
af dessa gåfvomedel samt genom de inkomster, som härflyta
från försäljningen af de vid anstalten tillverkade vacciner
och terapevtiska sera.

Institutet består af två trevånings hufvudbyggnader. Den
mindre hufvudbyggnaden innehåller å nedre botten och i första
våningen laboratorier jämte bostad för institutets föreståndare,
rum för beredning och expedition af en del vacciner samt ett
stort läs- och biblioteksrum; två trappor upp finnas bostäder
för laboratorerna. Den andra hufvudbyggnaden inrymmer å
nedre botten en institution för beredning af rabiesvaccin och
för behandling af rabiessjuka, innehållande 9 rum, ett laboratorium
för en afdelningsföreståndare, två större och ett
mindre rum för fotografi, två akvarier, ett operationsrum, ett
dissektionsrum, ett förvaringsrum samt ett stort arbetsrum

Anstaltens behöflighet och omfattning.

för glasblåsning, beredning af näringssubstrat för bakterier samt
destilleradt vatten med mera dylikt. Våningen en trappa upp
består af två likformigt inredda hälfter. Ena hälften är afsedd
för allmän, den andra för praktiskt tillämpad bakteriologi.
Hvardera af dessa afdelningar innehåller en stor, kvadratformig,
väl belyst arbetssal med 14 arbetsplatser, ett laboratorium med
tillhörande mindre rum, afsedt för afdelningschefen, ett laboratorium
för en laborator och ett fjärde laboratorium, afsedt för
större biologisk-kemiska operationer. I hvarje afdelning finnas
dessutom ett värmerum och ett rum för samlingar med mera.
Våningen två trappor upp är indelad i laboratorier för personer,
som vilja göra själfständiga undersökningar. Dessa
forskare hafva där fullkomlig frihet i sitt arbete, men kunna,
om de så önska, erhålla råd och upplysningar af hvilken som
helst bland institutets afdelningschefer.

Till dessa två hufvudbyggnader höra eu del annexbyggnader,
bland hvilka märkas: en tvåvåningsbyggnad för mindre
försöksdjur, en annan byggnad för reservdjuren eller för djur,
som behöfva särskildt isoleras, ett större stall för hundar, en
hönsgård, ett stall för större djur med mera.

Med denna inredning och utrustning lemnar institutet
arbetsplats för omkring 50 personer, däri inbegripet afdelningschefer
och laboratorer.

Institutet består af sex olika sektioner med särskild personal
för hvarje sektion samt skilda laboratorier, djurstall och
öfriga erforderliga lokaler.

Arbetet å dessa sektioner omfattar:

1. Rabies: vaccinberedning och sjukbehandling;

2. Allmän bakteriologi;

3. Hygienisk bakteriologi;

4. Morfologisk bakteriologi;

5. Teknisk bakteriologi; samt

6. Jämförande bakteriologi (med särskild hänsyn till bak teriernas

sjukdomsalstrande egenskaper).

Anstaltens behöflighet och omfattning.

I mån af plats lemnas lika tillträde till institutet för
fransmän och utländingar. Såsom regel skall därvid en viss
afgift erläggas, en regel från hvilken dock under särskilda
omständigheter ofta undantag göras. Vid afdelningen för teknisk
bakteriologi hållas årligen två undervisningskurser för
studerande, under det att afdelningarna för morfologisk och
allmän bakteriologi äro hufvud sakligast inrättade för själfständiga
studier. Af terapevtiska medel tillverkas dels vaccin mot
mjältbrand och rödsjuka hos svin, dels äfven antidifteri-, tetanusoch
streptococc-serum samt tuberkulin och mallein.

För närvarande är en tillbyggnad till institutet under uppförande,
i hvilken skall inrymmas dels ett laboratorium för
studium och tillverkning af ren jäst till Öl-, vin- och. ciderfabrikation,
dels en afdelning för sjukes behandling med de
vid institutet tillverkade läkemedel, dels slutligen ett fysiologiskt-biologiskt
laboratorium.

Institutet står under statskontroll. Dess vetenskapliga verksamhet
ledes af en direktör, en andre direktör och fyra afdelningschefer.
Hvarje afdelningschef har under sig en laborator
samt en eller flere assistenter. Aflöningarna för desse biträdande
tjenstemän äro icke en gång för alla bestämda, utan
variera alltefter styrelsens beslut vid tjensternas tillsättande.
I regel uppbära dock laboratorerna i lön 3—4,000 francs och
assistenterna ungefär lika mycket. Institutets ekonomiska angelägenheter
förvaltas af en särskild styrelse, hufvudsakligen
sammansatt af vetenskaps- och finansmän; i denna styrelse
hafva äfven direktören och andre direktören säte och stämma.

Officiellt lemnar icke institutet några utlåtanden till myndigheterna
beträffande hygieniska spörsmål, men enär såväl
institutets direktör som andre direktör äro medlemmar i landets
helsovårdsöfverstyrelse (Conseil d’hygiéne), medverkar dock institutet
indirekt äfven till lösningen af förekommande praktiska
helso vård sfrågor.

Fn annan till samma grupp hörande anstalt är British
Institute of Preventive Medicine. Detta institut är äfvenledes

Anstaltens behöflighet och omfattning.

tillkommet helt och hållet på enskildt initiativ. Betydande
summor hafva af privatpersoner, kommuner och läkareföreningar
skänkts till anstalten, hvars laboratorier ligga i distriktet
Chelsea i London, nära Themsen.

Institutets hufvudändamål äro att dels utforska medel att
förekomma och bota smittosamma sjukdomar hos menniskor
och djur, dels lemna undervisning i den preventiva medicinen
åt helsovårdstjenstemän, läkare, veterinärer och äldre medicine
studerande, dels slutligen att äfven bereda och utdela terapevtiskt
bakteriologiska medel och vacciner.

En styrelse af 24 personer, mestadels kemister, läkare,
veterinärer och agronomer, leder institutets angelägenheter.
Såsom ordförande i styrelsen fungerar för närvarande den
kände läkaren lord Lister.

Anstalten består af 5 afdelningar, nämligen 1) en bakteriologisk,
2) en kemisk, 3) en diagnostisk, 4) en foto-mikrografisk
afdelning samt 5) en afdelning för beredande af antitoxiner.
I den första afdelningen bedrifvas studier i allmän
bakteriologi och öfver de patogena bakteriernas afsöndringsprodukter
samt utforskas en del för olika industrier viktiga
biologiska och kemiska processer. I den kemiska afdelningen
utföras undersökningar af födoämnen, droger och läkemedel
samt öfver dricksvatten, kloakvatten med mera. Den diagnostiska
afdelningen sysselsätter sig med bakteriologiska diagnoser för
helsovårdsnämnders, sjukhus’ och enskilde läkares räkning.
I den foto-mikrografiska afdelningen tagas alla fotografier,
som erfordras för att illustrera de vid institutet utförda arbeten.
För tillverkning af antidifteriserum hållas talrika
hästar å en institutet tillhörig landtgård i närheten af London.
Utom antidifteri-, tetanus- och streptococc-serum tillverkas vid
anstalten äfven tuberkulin och mallein. För de diagnostiska
undersökningarna och för utlemnade antitoxiner erlägges bestämd
ersättning af dem, som anlita anstalten.

En likartad, ehuru mindre omfattande verksamhet utöfvas
äfven af The examining Board in England vid the Royal College

Anstaltens behöflighet och omfattning.

of Physicians and the Royal College of Surgeons, som har
sina laboratorier uti institutionens stora hus vid Victoria Embankement
i London. Denna anstalt står särskildt i förbindelse
med de stora, under the metropolitan asylum board
lydande sjukhusen, för hvilkas räkning autidifteriserum beredes
och prof för difteri diagnosens ställande utföras. Redan under
år 1896 utfördes på dessa laboratorier omkring 15,000 difteriprof
å vid pass 4,000 på ifrågavarande sjukhus intagna
patienter, och allt behöfligt serum lemnades för de sjukas
behandling.

Äfven i Ryssland finnes en storartad medicinsk anstalt af
samma typ som Institut Pasteur, nämligen Kejserliga Institutet
för experimentell medicin, uppfördt i St. Petersburg af prins
Alexander af Oldenburg och 1890 upphöjd! till statsanstalt af
kejsar Alexander III. Anstaltens hufvudändamål är att vetenskapligt
studera sjukdomarnas, framför allt infektionssjukdomarnas
orsaker, men därjämte skall anstalten äfven praktiskt tilllämpa
nyare metoder att bekämpa sjukdomar och deras följder.

Anstalten är delad på 6 sektioner, hvar och en med sin särskilde
föreståndare. Tre af dessa sektioner äro egnade åt biologien,
nämligen åt biologisk kemi, fysiologi och allmän mikrobiologi.
En fjärde sektion sysslar med studier i patologisk
anatomi, den femte, hvars föreståndare tillika är direktör för
institutet, med allmän patologi och den sjette med epizootologi.
Den enda afdelning med rent praktiskt syfte, som för närvarande
finnes vid institutet, är stationen för Pokulering mot
rabies efter Pasteurs system, hvilka inokulationer började i St.
Petersburg redan 1886, men år 1891 öfvertogos af institutet
för experimentell medicin. Dessutom eger sektionen för biologisk
kemi ett särskildt laboratorium, där antidifteri-, streptococcoch
staphylococc-serum tillverkas, och sektionen för epizootologi
ett laboratorium för tillverkning af pestserum, tuberkulin och
mallein.

Enligt institutets statuter, hvilka erhöllo kejserlig sanktion
den 15 april 1891, skola de teoretiska studierna intaga huf -

Anstaltens behöflighet och omfattning.

vudrummet vid institutionen och de praktiska arbetena först
i andra rummet vara föremål för anstaltens verksamhet. Institutet,
som sorterar under inrikesministeriet, står under öfverinseende
af en kurator, hvilken utnämnes af kejsaren, samt ledes
af en styrelse, bestående af alla sektionsföreståndarne med direktören
såsom ordförande. Denna styrelse beslutar sjelfständigt i
alla frågor, som röra institutets vetenskapliga verksamhet, hvaremot
alla ekonomiska angelägenheter måste hänskjutas till regeringen.
Utom de ordinarie sektionsföreståndarne och deras
assistenter äro en del tillfälliga medarbetare, hvilka antagas på
förslag af styrelsen, sysselsatta vid institutet. Dessutom tillåtas
äfven enskilda personer att i särskilda lokaler inom anstalten
bedrifva studier eller specialarbeten. Hvarje sektionsföreståndare
åtnjuter en lön något öfverstigande en universitetsprofessors.

Institutet, hvars byggnader till stor del uppförts på statens
bekostnad, åtnjuter ett årligt statsunderstöd af för närvarande
130,530 rubel. År 1895 belöpte sig institutets utgifter till
295,000 rubel. Ensamt värdet för byggnaderna beräknas till
en summa af 590,000 rubel.

Bland anstalter af andra gruppen torde laboratorierna vid
Reichsgesundheitsamt i Berlin böra ställas främst.

Till de angelägenheter, hvilka kunna blifva föremål för
gemensam, hela tyska riket omfattande lagstiftning höra, bland
annat, äfven frågor, som röra allmänna helsovården. Reichsgesundheitsamt
är den centralmyndighet, hvilken direkt under
rikskanslersämbetet leder denna gren af förvaltningen. Enligt
instruktionen eger Reichsgesundheitsamt, strängt taget, endast
en rådgifvande karakter, dock med uppgift att därjämte biträda
rikskanslersämbetet i utöfvande af uppsikten öfver de
helsovårdslagars efterlefnad, hvilka äro gällande för riket, samt
att med aktgifvande på helsovårdslagstiftningens utveckling
inom andra länder förbereda och föreslå nya lagar. Centralstyrelsen
skall dessutom utarbeta den för hela riket gemensamma
medicinalstatistiken.

50 Anstaltens behöflighet och omfattning.

Reichsgesundheitsamt. började sin verksamhet i juli månad
1876. Utom erforderlig byrå- och kanslipersonal bestod styrelsen
då af endast 3 personer, nämligen två läkare och en
veterinär. Utgiftsstaten för det nya ämbetsverket belöpte sig
till 48,440 mark. Redan 1878 måste emellertid de ordinarie
medlemmarnes antal höjas till 5, i samband hvarmed statsanslaget
ökades med ungefär 50,000 mark, emedan det visat
sig nödvändigt, att ämbetsverket hade till sitt förfogande ett
laboratorium, där resultaten af publicerade vetenskapliga undersökningar
kunde kontrolleras och modifieras eller fullkomnas,
innan de lädes till grund för ämbetsverkets råd och utlåtanden
i helsovårdsfrågor. Till en början anordnades endast ett kemiskt
laboratorium, men redan 1879 tillkom en hygienisk afdelning
och 1880, då Robert Koch inkallades i Reichsgesundheitsamt,
ett bakteriologiskt laboratorium. Sedan dess har ämbetsverket
och dess laboratorier småningom alltmera utvecklats, så att i
budgeten för år 1898—1899 funnos upptagna, utom en direktor
(jurist), elfva ordinarie ledamöter med tio assistenter samt en
talrik byrå- och kanslipersonal, hvarjämte utgiftsstaten stigit
till 324,130 mark.

De uppgifter, som åligga Reichsgesundheitsamt, kunna
emellertid icke alltid lösas ens med denna arbetspersonal,
emedan de frågor, som föreläggas ämbetsverket, äro af så
mångskiftande natur, att fackkunskapen icke sällan måste sökas
hos utomstående. Detta har föranledt utnämnandet på viss tid
af så kallade extra ordinarie ledamöter af Reichsgesundheitsamt
bland förbundsstaternas medicinalämbetsmän eller mera framstående
läkare, veterinärer, tekniker och jurister. För närvarande
uppgå dessa extra ordinarie ledamöters antal till 36.
När direktor så finner för godt, eger han bland dem inkalla
en eller flere till rådplägning med de ordinarie ledamöterna,
eller ock kan han begära deras skriftliga utlåtande i
något särskildt ärende.

Erfordras speciell undersökning för en frågas utredning,
vänder sig direktor till vederbörande laboratorieföreståndare,

Anstaltens behöflighet och omfattning.

som då eger att själf eller genom sina medarbetare verkställa
detta arbete. Men dessutom utföras å de särskilda laboratorierna
själfständiga vetenskapliga studier, hvilka dock alltid
hafva en praktisk syftning. För dessa undersökningar redogöres
mestadels i det bekanta samlingsverk, som under namn
af »Arbeiten aus dem kaiserlichen Gesundheitsamte» tid efter
annan utkommer i tvångsfria häften.

Utom den vid laboratorierna fast anställda personalen deltaga
i arbetet därstädes äfven en del frivilliga medarbetare
dels mot dels utan arfvode äfvensom åtskilliga militärläkare,
som ditkommenderas af militärförvaltningen för att inöfvas i
speciella arbetsmetoder. Sammanlagdt sysselsättas nu inom verket
öfver 60 personer med vetenskaplig utbildning. Dessutom
lemnades en tid äfven särskilda kurser i bakteriologi åt yngre
läkare, som ville utbilda sig i detta ämne. Numera, sedan
alla universitet i Tyskland ega särskilda hygieniska institut,
hafva emellertid dessa kurser indragits, emedan de alltför
mycket inkräktade på det hufvudsakliga arbetet å laboratorierna.

I maj 1879 tick Reichsgesundheitsamt egna lokaler genom
inköp af ett privat hus för 200,000 mark, hvilket hus
därefter om- och tillbyggdes för eu kostnad af 112,000 mark.
Trots flere utvidgningar under årens lopp blefvo dock dessa
lokaler snart otillräckliga, hvarför anslag år 1893 måste beviljas
till en nybyggnad, som uppfördes under åren 1894—
1897 och den 1 april sistnämnda år togs i bruk af ämbetsverket.

Den storartade, omkring 200 rum innehållande byggnadskomplexen,
för hvars uppförande en tomt å 5,558 kvadratmeter
inköptes för en summa af 678,076 mark, har härutöfver
kostat nära 1,673,000 mark, nämligen 750,000 mark för förvaltnings-
och byrålokalerna, 637,000 mark för laboratoriebyggnaden,
119,800 mark för djurstall, maskinhus med mera
samt 166,100 mark för öfriga erforderliga bilägenheter.

Behof vet af en
statsmedicinsk
anstalt.

Anstaltens behöflighet och omfattning.

Bland öfriga anstalter i utlandet, hvilka anordnats enligt
samma system som laboratorierna vid det tyska Reichsgesundheitsamt,
torde endast det Medicinska Statslaboratoriet i Rom
förtjena ett omnämnande.

Detta laboratorium sorterar direkt under Consiglio superiore
di Sanitå, som utgör en afdelning af det italienska inrikesministeriet.
Före 1897 sysselsatte man sig vid ifrågavarande
laboratorium hufvudsakligen med beredning af animal vaccin
samt tillverkning af terapevtiska sera, tuberkulin, mallein och
så vidare, men i och med omorganisationen af den allmänna
helsovårdsförvaltningen i Italien öfverflyttades dessa fabrikationer
dels till de olika vaccin-instituten i provinserna, dels till det
serum-terapevtiska institutet i Milano, under det att statslaboratoriets
uppgift begränsades till att medelst tekniska undersökningar
understödja helsovårdsadministrationen. De arbeten, som
hunnit publiceras under den korta tid detta nyorganiserade laboratorium
varit i verksamhet, beröra hufvudsakligen undersökningar
öfver böldpestens bacill och pestens profylax. Dessutom
har laboratoriet haft att kontrollera all vaccin och alla sera
med mera, som tillverkas eller utbjudas inom landet, samt att
afgifva utlåtanden öfver förslag till vattenledningsanläggningar
och hvarjehanda andra praktiska helsovårdsarbeten, hvilka underställts
högsta helsovårdsstyrelsens godkännande.

Personalen vid laboratoriet, utom betjeningen, består af
en direktör, två kemister, två bakteriologer och en assistent,
Årsanslaget belöper sig till 65,700 lire, hvaraf 24,000 lire för
laboratoriets underhåll, inköp af instrument, apparater med mera
samt 41,700 lire till löner och arfvoden.

Med den riktning, nutidens hygien och epidemiologi tagit,
och den utveckling, bakteriologien på senare tid hunnit, kräfves
oundgängligen ett kraftigt och sakkunnigt understöd af specialister
på ofvan berörda områden, därest allmänna helsovården
i ett land skall kunna fylla de anspråk, man med

Anstaltens behöflighet och omfattning.

rätta numera ställer på densamma. Äfven där icke särskilda
anstalter ännu hunnit upprättas för att tillhandagå med de erforderliga
specialundersökningarna, uppsöker man därföre experter
för ändamålet, hvar helst de kunna erhållas, och såsom
regel vänder man sig därvid till de medicinska fakulteternas
patologiskt bakteriologiska eller hygieniska institut. Att tillgripa
en sådan utväg torde emellertid hos oss icke vara möjligt
redan på den grund, att våra medicinska läroverks laboratorier
icke äro afsedda för dylika arbeten och därför sakna
utrymme och utvägar för desammas behöriga utförande. Detta
torde äfven till fyllest framgå af den redogörelse, som ofvan
lemnats öfver våra inhemska bakteriologiska anstalter. Dessutom
äro ofvannämnda laboratorier upprättade för undervisningsändamål
och de respektive lärarnes tid så strängt upptagen
med föreläsningar och öfningskurser, att de medicinska
läroverken svårligen kunna, utan att det hufvudsakliga arbetet
vid läroverken därigenom förryckes, åtaga sig att gå myndigheter
och andra tillhanda med upprepade, oftast mycket tidsödande
och jämväl brådskande undersökningar.

Icke heller torde de medicinska undervisningsverken rätt
lämpa sig för fabriksmässig tillverkning af läkemedel och
vacciner, emedan dylikt arbete faller helt och hållet utanför
ett läroverks uppgift och tvifvelsutan skulle lända undervisningen
till skada. Detta bestyrkes ytterligare af de uttalanden,
som, med anledning af docenten Selanders underdåniga
ansökan om statsbidrag för tillverkning af antidifteriserum,
gjorts af karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarekollegium
angående väckt förslag om upprättande vid något af de medicinska
läroverken af eu serum-terapevtisk afdelning i förening
med läroverkets bakteriologiska laboratorium, och hvithet uttalande
återfinnes i de af Eders Kongl. Maj:t den 11 februari
1897 till kommittén öfverlemnade handlingarna rörande ofvanbemälda
ansökan.

Lärarekollegiet yttrar nämligen med afseende å nämnda
förslag följande:

Anstaltens behöflighet och omfattning.

»Beträffande kongl. medicinalstyrelsens förslag, att vid
något af våra medicinska läroverk — såsom skett i Köpenhamn
— upprätta en med statsunderstöd försedd serum-terapevtisk
afdelning å ett bakteriologiskt laboratorium, får lärarekollegium
såsom sin åsikt uttala, att det ej synes kollegiet
lämpligt att legalisera det förhållandet, att en för undervisning
och vetenskapligt arbete upprättad institution såsom sådan
drifver fabrikation och försäljning af läkemedel med däraf följande
risk och ansvar. För karolinska institutets del anser
sig lärarekollegiet icke kunna hvarken tills vidare eller framdeles
åtaga sig ett sådant uppdrag.»

Den enda utväg, som återstår, för att vårt land må i här
förevarande afseende kunna rycka upp i ledet bredvid de öfriga
kulturfolken och för att våra helsovårdsmyndigheter må erhålla
det stöd af de moderna undersökningsmetoderna, som blifvit
för deras viktiga arbete oumbärligt, är således att en särskild
anstalt, sådan medicinalstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse
den 18 januari 1897 ifrågasatt, upprättas. Denna anstalt måste
uppenbarligen vara en statsinstitution, både därföre att synnerligen
viktiga statsintressen där komma att bevakas, och emedan
hos oss inga utsikter finnas till att anstalten skulle på annat
sätt kunna komma till stånd än genom statsmakternas åtgärd.
Frågan gäller endast hvad slags form bör gifvas åt denna
statsanslag, hvilken af de ofvan genom exempel från utlandet
belysta typer bör föredragas såsom för våra förhållanden mest
lämplig.

En återblick på den redogörelse kommittén ofvan lemnat
för innebörden af det uppdrag, Eders Kongl. Maj:t gifvit kommittén,
torde till fyllest visa, att alla de arbeten, hvilka skulle
tillkomma den af medicinalstyrelsen föreslagna statsanstalten,
hafva ett praktiskt mål, på samma gång som de förutsätta en
grundlig vetenskaplig utbildning hos de personer, åt hvilka
dessa arbeten skulle komma att anförtros. Detta sakförhållande
måste gifvetvis hafva ett bestämmande inflytande på
svaret å denna fråga.

Anstaltens behöflighet och omfattning

Att föreslå upprättandet i vårt land af en statsmedicinsk
anstalt, speciellt afsedd för vetenskaplig forskning, således en anstalt
liknande Institut Pasteur i Paris, British Institute of Preventive
Medicine i Eondon eller Kejserliga Institutet för experimentell
medicin i St. Petersburg, i hopp att vårt land därigenom
skulle kunna på detta område träda upp i främsta ledet
bland kulturfolken, torde nog från de rent vetenskapliga intressenas
synpunkt vara lockande, och en sådan lösning af
den föreliggande frågan har helt visst också föresväfvat en
och annan. Men ett sådant förslag vore under de förhållanden,
som för närvarande råda hos oss, hvarken välbetänkt eller ens
utförbart, huru önskligt det än må synas, att äfven vårt land
vore försedt med ett vetenskapligt institut af nyss nämnda
slag. Vanliga ordningen vid bildandet af dylika institut är, att
en särskilt framstående vetenskapsman framträder; han och
beundran för honom skapa anstalten. Sa kom Institut Pasteur
till; likaså det åt studiet af de smittosamma sjukdomarna egnade
Institut för Infektion skrankheiten i Berlin. Att först
bygga ett vetenskapligt palats, i förväntan att vetenskapsmännen
nog skulle infinna sig, vore att ga i orätt ordning och
kunde lätt leda till en obehaglig missräkning. För öfrigt
tillhör det i främsta rummet högskolorna att idka vetenskaplig
forskning, på samma gång de använda sina bakteriologiska
laboratorier i undervisningens tjenst.

Helt annorlunda ställer sig saken, när frågan gäller upprättandet
af ett statslaboratorium för praktiska behof. Ett sådant
är, såsom kommittén i det föregående redan antydt, enligt
dess åsikt oumbärligt. Behofvet däraf har framkallat det tyska
Reichsgesundlieitsamts laboratorier och deras gång efter annan
företagna utvidgning. Och det är en dylik för praktiska ändamål
afsedd anstalt vårt land framför allt behöfver.

Att äfven vid eu sådan institution utrustningen i alla händelser
ej bör vara så knapphändigt tillmätt, att själfständig vetenskaplig
verksamhet och möjlighet till täflan med andra, för
likartade ändamål afsedda anstalter uteslutas, därför tala flera

Anstaltens behöflighet och omfattning.

skäl. Å ena sidan vore en sådan anordning opraktisk, emedan
kostnaderna för anstaltens uppsättning föga skulle komma att
ökas, om man bland laboratoriets uppgifter äfven upptoge sjelfständig
vetenskaplig forskning. Ett laboratorium för rent praktiska
ändamål behöfver nämligen i och för sin verksamhet snart
sagdt alla de olika lokaler och samma utrustning, som äro nödvändiga
för ett vetenskapligt institut, i synnerhet då fråga är om bakteriologiska
arbeten; hvad därutöfver erfordras, är ett något ökadt
årsanslag. Och å andra sidan skulle man genom att bereda anstaltens
laboranter tillfälle att äfven utöfva vetenskaplig verksamhet
vinna, icke blott att anstalten lättare kunde draga till sig de
mest dugande krafter, utan äfven att intresset för arbetet säkrare
skulle bibehållas och laboranternas kunskaper och skicklighet
yttermera komma att ökas, allt således fördelar af betydande
vikt för en anstalt, på hvars utlåtanden ofta komme
att bero, om vidtgående och ingripande åtgärder skulle vidtagas.

En sådan anstalt, hvars hufvudändamål är att bidraga till
och möjliggöra lösningen af frågor, som äro att hänföra till
den allmänna helso- och sjukvården, är framför allt behöflig
för att den myndighet, som har att utöfva högsta tillsynen öfver
denna helso- och sjukvård, skall kunna på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sina åligganden. Sverige har tidigare än något
annat land haft en väl ordnad medicinaladministration. En
brist hos vår medicinalstyrelse ligger dock däri, att styrelsen
saknar de experter och tekniska hjälpmedel, som andra länder
skaffat sig och som nu mera än förr äro af behofvet påkallade
i följd af den specialiserande riktning, hvari de medicinska vetenskapernas
utveckling gatt. Denna brist skulle väsentligen
kunna afhjälpas genom den ifrågavarande statsanstalten, hvars
behöflighet medicinalstyrelsen i sin meromnämnda underdåniga
skrifvelse den 18 januari 1897 äfven grundat på den för styrelsen
gällande nådiga instruktionen af den 2 november 1877.

Enligt denna instruktion tillhör det medicinalstyrelsen
bland annat:

Anstaltens behöflighet och omfattning. 57

att, med anledning af föreskrift^ eller för särskilda fall
infordrade, från myndigheter eller läkare inkomna berättelser
och rapporter, eller af eljest vunna upplysningar, såväl i allmänhet
som särskildt vid yppade farsoter, meddela nödiga råd,
anvisningar och föreskrifter;

att egna uppmärksamhet åt de för helsan menliga inflytelser,
som inom vissa näringar eller genom vissa handelsvaror
och andra dylika omständigheter medföra ökad sjuklighet, samt
i underdånighet föreslå de författningar eller åtgärder, hvilka
kunna till förekommande häraf vara tjenlig^;

att afgifva underdåniga förslag till de allmänna åtgärder
i öfrigt, hvilka kunna lända till förbättring i helso- och sjukvården,
men till hvilkas vidtagande styrelsen själf icke är
behörig;

att hafva noggrann tillsyn öfver helso- och sjukvården
vid landt- och sjöförsvaret samt vidtaga eller föreslå de instruktioner
eller åtgärder, hvilka till dess befrämjande anses
nyttiga och nödiga;

att vidtaga alla de åtgärder för skyddskoppympningens
behöriga fortgång, som af styrelsen bero;

att till ledning för vederbörande kommunalmyndighet, veterinär
och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddela
och låta i vederbörlig ordning kungöra de råd och anvisningar,
hvilka till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar
bland husdjuren kunna erfordras utöfver hvad gällande
förordningar därom innehålla; samt

att på grund af berättelser eller rapporter från Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller från veterinär för särskilda
fall lemna erforderliga anvisningar eller meddela sådana
föreskrifter, hvartill styrelsen enligt gällande förordningar kan
vara befogad, eller ock om nödiga åtgärders vidtagande göra
underdånig framställning.

Till fullgörande af dessa med flera åligganden är medicinalstyrelsen
berättigad att från de medicinska läroverken erhålla
utlåtanden i statsmedicinska frågor, som af styrelsen hänskjuta»

Anstaltens

omfattning.

Bakteriologi.
a. Sjukdomsdiagnos.

58 Anstaltens behöflighet och omfattning.

till dessa läroverks vetenskapliga bedömande, äfvensom att
från veterinärläroverk erhålla begärda upplysningar. Dessutom
kan generaldirektören i medicinalstyrelsen för upplysningars
meddelande, då han vid något särskildt ärendes behandlingfinner
det vara nödigt, tillkalla i statens eller i kommuns
tjenst anställd läkare eller veterinär, äfvensom apotekare.

I sådana särskilda fall, där det är angeläget att upplysningar
angående helso- och sjukdomsförhållanden bland menniskor
eller husdjur på stället inhemtas, kan medicinalstyrelsen
åt kompetent person uppdraga att för sådant ändamål afresa
till stället och efter anställd undersökning afgifva berättelse om
förhållandet. Likaså kan styrelsen förordna om kemisk undersöknings
anställande.

Såsom synes, saknar medicinalstyrelsen alltså icke helt
och hållet utvägar att förskaffa sig upplysningar och råd vid
sådana ärendens handläggning, som kräfva ytterligare sakkunskap
än den, hvaröfver styrelsen inom sig förfogar. Men det
torde ligga i öppen dag, att dessa utvägar ändock måste i
betraktande af styrelsens mångsidiga åligganden och med vetenskapens
nuvarande utveckling vara alldeles otillräckliga.

För bristens afhjälpande fordras, enligt kommitténs förmenande,
att öfverstyrelsen för allmänna helso- och sjukvården
får till sitt förfogande en anstalt, dit sådana ärenden kunna
hänvisas, för hvilkas utredning och bedömande behöfvas specialundersökningar.

I första hand har man därvid att tänka på de diagnostiska
arbeten, som erfordras för att upptäcka smittosamma sjukdomsfall
och hvilka numera äro en så viktig förutsättning, för att
åtgärder till förekommande af smittans spridning må kunna i
tid vidtagas. Ofvan hafva redan de viktigaste sjukdomar uppräknats,
hvilka för närvarande kunna biologiskt igenkännas
genom påvisande af sjukdomsalstrande mikroorganismer. Bland
dessa sjukdomar spelar koleran en särskildt betydelsefull rol.

Anstaltens behöflighet och omfattning._____ 59

Kommittén har förut framhållit, huruledes år 1893 ett
laboratorium med särskilda laboranter och delvis alldeles ny
utrustning måste upprättas för att vid misstänkta sjukdomsfall
genom bakteriologiska undersökningar afgöra, huruvida kolera
förelåge eller ej, och sålunda möjliggöra landets skyddande
mot den då hotande koleraepidemien. Kostnaderna för detta
bakteriologiska laboratorium, som äfven under följande år till
och med 1895 måste hållas öppet, hafva, enligt från medicinalstyrelsens
räkenskapskontor inhemtade upplysningar, uppgått
till sammanlagdt 36,244 kronor 38 öre, eller i medeltal för år
12,081 kronor 46 öre, oaktadt lokal ställdes i det närmaste
kostnadsfritt till styrelsens förfogande. Skola dylika åtgärder
vidtagas först vid direkt hotande fara, kunna de lätt nog
komma för sent. Då man saknar både lokal, laboratorieutensilier
och vetenskapligt bildade personer, livilka äro pliktige
att öfvertaga de grannlaga värf, som vid dylika tillfällen måste
fyllas, är det uppenbarligen icke lätt att i hast ordna allt.
Ett på förhand färdigt laboratorium, beredt att vid första misstänkta
fall utan dröjsmål utföra behöfliga undersökningar till
utrönande af misstänkta sjukdomsfalls rätta art, kan däremot genom
en enda dylik undersökning, om den följes af rationella åtgärder,
bereda landet skydd mot en ödesdiger farsot och sålunda
i rikligt mått ersätta de kostnader, som därpå nedlagts.

Skulle den asiatiska pesten, som synes envist vilja utbreda
sig i Orienten, och nu äfven börjat hemsöka Europa,
där få större spridning, torde intet tvifvel förefinnas, att icke
liknande åtgärder måste vidtagas för att få misstänkta sjukdomsfall
bakteriologiskt bestämda och sålunda, om möjligt,
söka förekomma, att farsoten insmyger sig i vårt land.

Men äfven vid fall af sådana smittosamma sjukdomar, som
ständigt förekomma inom landet, såsom till exempel difteri,
nervfeber med flera, måste det ofta nog, framför allt vid första
utbrottet af sjukdomen å en ort, vara af vikt för hälsovårdsmyndigheterna,
att sjukdomsfallens natur blifver snabbt och

Anstaltens behöflighet och omfattning.

säkert afgjord. Ty i fråga om dessa sjukdomar gäller det, i
lika hög grad som för koleran eller pesten, att kraftigt ingripa
mot de först uppträdande fallen, därest man skall hafva
någon förhoppning att kunna städja farsotens framfart. Första
villkoret för att i detta afseende lyckas uträtta något är emellertid
att hastigt kunna afgöra hvad slags sjukdom man har
att inskrida emot, hvilket i många fall endast är möjligt på
bakteriologisk väg.

Nyligen har ett hotande utbrott af difteri förekommit vid
en lägerplats i Vestergötland och nödvändiggjort ditsändandet
af läkare, som varit speciellt utbildade i bakteriologiska arbeten,
för att genom undersökning af hvarje man af truppen möjliggöra
de smittades afskiljande från kamraterna och sålunda
skydda dessa från att angripas af farsoten. Det har berott
på lyckliga tillfälligheter, att för undersökningen lämpliga
vetenskapsidkare kunnat erhållas. Hade däremot en anstalt
af nu ifrågavarande slag redan funnits i gång, så hade det
helt naturligt varit en uppgift för dess bakteriologiska afdelning
att lemna de nödiga arbetskrafterna.

Äfven till förekommande och hämmande af smittosamma
sjukdomar bland husdjuren är ett hastigt och säkert afgörande
af den förefintliga sjukdomens natur ofta maktpåliggande, då
hvarje tidspillan lätt blir ödesdiger och ett felgrepp kan hafva
de mest betänkliga följder för landets husdjursskötsel. Att ensamt
på grund af den kliniska sjukdomsbilden eller sektionsföreteelserna
ställa en säker diagnos är i fråga om många af
husdjurssjukdomarna rätt svårt, i vissa fall omöjligt. Men icke
sällan är det ytterst viktigt att kunna snarast möjligt afgöra
och, då sådant påkallas, afgifva kategorisk förklaring, huruvida
i ett gifvet fall en smittosam sjukdom föreligger eller icke,
emedan stora intressen för landet och den enskilde stå på
spel, därest utan skäl ett sjukdomsfall förklaras vara smittosamt
eller därest en elakartad husdjurssjukdom försummas och därigenom
lemnas tillfälle att utbreda sig.

Anstaltens behöflighet och omfattning.

Redan nu kunna genom bakteriologisk undersökning några
af de smittosamma husdjurssjukdomar med säkerhet påvisas,
hvilka anses mest elakartade och därföre viktigast att bekämpa.
Med bakteiiologiens hjälp hafva också tvetydiga fall af dylika
sjukdomar kunnat i så god tid afslöjas, att sjukdomsfallens
vidare utbredning genom lämpliga isolerings- och desinfektionsåtgärder
förekommits och eu hotande fara för såväl landets
kreatursstam som för den viktiga kreatursexporten aflägsnats.
Särskildt hafva de senaste åren gifvit upprepade exempel på
behöfligheten af ett snabbt och kraftigt uppträdande af myndigheterna
vid utbrottet af kreaturssjukdomar. Kommittén torde
endast behöfva erinra om mul- och klöfsjukans senaste utbrott
och hejdande i Stockholms län år 1897 och i Kristianstads
län år 1898 äfvensom om mjältbrandsepizootien i trakten -af
Billingen under sistförflutna sommar.

Vid några sådana tillfällen har medicinalstyrelsen genom
lärare vid veterinärinstitutet i Stockholm fått de nödiga undersökningarna
verkställda, men uppenbart är, synnerligast om
fallen af smittosamma husdjurssjukdomar skulle väsentligt ökas i
vårt land eller fältet för den bakteriologiska diagnosen i föreliggande
afseende ytterligare vidgas, att man icke på längden kan
ifrågasätta, att lärarne vid detta institut, så upptagna som de
äro genom sin viktiga lärareverksamhet, skola kunna stå till
styrelsens disposition för dylika tidsödande undersökningar.
Där fråga är om så betydande ekonomiska intressen som vårdandet
af landets husdjursskötsel, synes emellertid hvarje anordning,
som sätter myndigheterna i tillfälle att verksamt ingripa
till denna allmänna angelägenhets bästa, böra vidtagas, och
bland länkarne i den kedja af åtgärder, som erfordras för
att skydda husdjursskötseln, anser kommittén för sin del inrättandet
af en bakteriologisk undersökningsanstalt för upptäckande
af smittosamma husdjurssjukdomar vara en af de
viktigaste.

Undersökningar af här antydda art böra alltså vara ett af
hufvudföremålen för anstaltens verksamhet, och detta så mycket

b. Fabrikation.

62 Anstaltens behöflighet och omfattning.

mera som det är nödvändigt, att de utföras af skickliga specialister,
som hafva ett laboratorium med fullständig bakteriologisk
utrustning till sitt förfogande. Ty den bakteriologiska
diagnosen är mången gång svår och får därför icke, i synnerhet
när det gäller bestämmandet af de första misstänkta fallen
af en epidemi eller epizooti, öfverlemnas i oöfvade personers
händer. En förhastad och oriktig diagnos skulle nämligen
utan verklig anledning kunna förorsaka oberäknelig skada för
landets handel och sjöfart genom de spärrningsåtgärder, som
kunde komme att från utlandets sida föreskrifvas. Och inom
landet blefve den helt visst skulden till mycken onödig ängslan
och oro.

Dé bakteriologiska arbetena skulle emellertid icke vara
begränsade till endast diagnostiska undersökningar. Äfven fabrikationen
af ofvan omnämnda bakteriologiskt diagnostiska och
terapevtiska preparat böra, enligt kommitténs mening, helst
förläggas till statsanstalten. Tills vidare är det endast tuberkulin
och antidifteriserum, som i detta afseende hafva någon
praktisk betydelse i vårt land. Men efter all sannolikhet
torde nog andra liknande medel snart upptäckas och då behöfva
här tillverkas. De utomordentligt snabba framsteg bakteriologien
på kort tid gjort och de resultat, som redan på
några få år vunnits, berättiga i detta afseende till ganska stora
förhoppningar.

Kommitténs åsikt att fabrikationen af tuberkulin och antidifteriserum
lämpligen bör förläggas till statsanstalten och icke
öfverlemnas till den privata företagsamheten, grundar sig på
följande skäl. Alla dylika medel måste beredas med en alldeles
speciell omsorg och noggrannhet för att icke blifva gagnlösa,
ja till och med skadliga och farliga. Den kontroll, andra
läkemedel äro underkastade, är för serumpreparaten mer än
eljest behöflig, men kan endast med svårighet och stora kostnader
verkställas å de färdiga medlen. Beredningen af dem bör

Anstaltens behöflighet och omfattning.

därföre ej lemnas fri. Vidare lemna de privata företagen ingen
garanti för att medlen under alla förhållanden skola finnas tillgängliga
kontinuerligt och i tillräcklig mängd. Och slutligen
torde, såsom regel, medlen komma att ställa sig betydligt
billigare, om de beredas på en statsanstalt, hvilket är af synnerlig
betydelse, därest den stora allmänheten skall kunna
betjena sig af desamma.

Tuberkulinet beredes visserligen redan nu vid en statsinstitution,
nämligen veterinärinstitutet i Stockholm, men den stora
åtgång detta diagnostiska medel fått i vårt land och ännu mera
torde framdeles få gör det dock önskvärd t, att tillverkningen
sker i större skala, än som varit möjligt vid nämnda institut.
Tillverkningen bar kommit till stånd på följande sätt.

I skrifvelse den 9 december 1893 hemställde veterinärinstitutets
lärarekollegium, att direktionen för institutet måtte
bos Eders Kongl. Maj:t göra framställning om beviljande af
ett anslag på 1,200 kronor för beredande af tuberkulin under
åren 1894 och 1895 att kostnadsfritt utdelas till legitimerade
veterinärer. På direktionens hemställan beviljades äfven genom
nådigt bref den 28 september 1894 nämnda summa för ändamålet,
hvarefter beredningen af tuberkulin vidtog i slutet af
år 1894 och medlet började utdelas till veterinärerna i april
1895. Genom nådigt bref den 15 november 1895 anvisades
därefter ytterligare 2,000 kronor till fortsatt beredande af tuberkulin.
Den 5 februari 1897 hemställde medicinalstyrelsen,
att Eders Kongl. Maj:t måtte bevilja 2,500 kronor för samma år
till tuberkulinberedning samt för år 1898 hos Riksdagen begära
ett anslag af 75,000 kronor till tuberkel sjukdomens hämmande
bland nötkreaturen. Sedan Riksdagen efter nådig proposition
i ämnet för ändamålet beviljat 50,000 kronor, hvaraf dock
15,000 kronor skulle få förskjutas för år 1897, ställdes genom
nådigt bref den 15 oktober 1897 af ofvannämnda belopp 5,800
kronor till direktionens för veterinärinstitutet förfogande till
beredning af tuberkulin vid veterinärinstitutet under åren
1897 och 1898. Af återstående summa skulle högst 20,000

Anstaltens behöflighet och omfattning.

kronor användas till understödjande eller belönande af landtmännens
bemödanden till förekommande eller hämmande af
tuberkelsjukdomen hos nötkreaturen. Under år 1898 har Riksdagen
ytterligare för det löpande årets behof beviljat ett anslag
af 25,000 kronor samt för år 1899 ett nytt anslag å
50,000 kronor, af hvilka sistnämnda medel 3,200 kronor enligt
nådigt beslut den 4 november 1898, ställts till veterinärinstitutets
förfogande för tillverkning af tuberkulin under år 1899.

Undersökningarna hafva i Sverige omfattat följande antal
nötkreatur:

Från 1 april 1895 till 1 april 189G ........ 14,426 st.

» 1 » 1896 » 1 januari 1897......... 11,560 »

» 1 januari 1897 » 1 » 1898......... 33,268 »

» 1 » 1898 » 1 » 1899........ 48,566 »

1 » 1899 » 1 oktober 1899........ 42,238 »

Tillsammans 150,058 st.

Till jämförelse må nämnas, att i Norge utgifterna för tuberkulinundersökningar
uppgått för tiden 1 juli 1895—30 juni
1896 till kronor 19,188: 48, under följande år till kronor
30,151: 43 samt 1 juli 1897—30 juni 1898 till kronor 34,320: 06.
Under åren 1895 —1897 utgjorde antalet undersökta djur 55,542.

I Danmark beviljades år 1893 en summa af 250,000
kronor att utgå med 50,000 kronor om året i 5 år till undersökningar
med tuberkulin. År 1898 höjdes detta anslag, så
att från och med detta år 100,000 kronor årligen funnits anvisade
för ändamålet. Antalet undersökta djur uppgick i maj
1898 till 224,969.

Såsom synes af ofvanstående redogörelse, hafva undersökningarna
med tuberkulin å nötboskap i diagnostiskt syfte
vunnit ett ofantligt förtroende i de skandinaviska länderna.
Stora kvantiteter af medlet hafva också förbrukats för ändamålet,
så att hos oss icke ens kunnat tillverkas så mycket tuberkulin,
som erfordrats, utan behofvet fått fyllas genom inköp
från Danmark under år 1898 för en summa af 1,257 kronor

Anstaltens behöflighet och omfattning.

50 öre. Att detta var behöfligt, berodde till hufvudsaklig del
på de af kommittén ofvan framhållna ogynnsamma förhållanden,
hvarunder tuberkulinberedningen liksom alla bakteriologiska
arbeten bedrifvits vid veterinärinstitutet. Därest tuberkulinberedningen
öfverlemnas åt den ifrågasatta statsanstalten och
veterinärinstitutet befrias från detta för en läroanstalt främmande
uppdrag, skola emellertid alla svårigheter förebyggas
och tuberkulin i fullt tillräcklig mängd kunna tillhandahållas
inom landet, äfven om behofvet däraf skulle ytterligare stegras.

Tillverkningen af antidifteriserum är för närvarande i vårt
land, såsom ofvan redan nämnts, ett helt och hållet privat företag —
som dock ända till innevarande års ingång rikligt understödts af
Stockholms kommun — och följaktligen äfven underkastad de
vanskligheter, som vidlåda alla enskilda företag af liknande
slag. Önskligt vore därföre, att staten själf vidtoge de nödiga
åtgärderna för att anskaffa landets behof af antidifteriserum,
hvarigenom en, såsom erfarenheten redan visat, välbehöflig och
verksam kontroll öfver tillverkningen lättast kunde åvägabringas.
Den redogörelse medicinalstyrelsen, med anledning af docenten
Selanders underdåniga ansökan om statsunderstöd för tillverkning
af antidifteriserum, lemnat angående serumtillverkningen i andra
stater i sitt underdåniga utlåtande den 21 januari 1897, hvilket
utlåtande jämte öfriga handlingar i detta ärende blifvit till kommittén
öfverlemnadt, visar också, att denna tillverkning annorstädes
inom Europa ställts på den fot, att staten på ett eller
annat sätt bär ansvaret för densamma, vare sig genom tillverkningens
öfverlemnande åt en eller annan statsinstitution eller
genom utöfvande af sträng kontroll å medlet, för hvilket senare
ändamål emellertid vetenskapligt utbildade bakteriologer
äfvenledes måste anlitas. Kommittén finner häri ytterligare ett
stöd för sin åsikt att, därest en statsmedicinsk anstalt kommer
till stånd, denna äfven bör, såsom medicinalstyrelsen i sitt ofvan
berörda underdåniga utlåtande äfvensom i sin underdåniga framställning
den 18 januari 1897 om inrättandet af en statsmedicinsk
anstalt anfört, öfvertaga tillverkningen af antidifteriserum

Anstaltens behöflighet och omfattning.

Hygien och
farmaci.
a. Hygieniska
undersökningar.

likasom äfven af andra sera, som möjligen framdeles kunna
framställas och befinnas ega större praktiskt värde.

En ytterligare uppgift, som synes kommittén lämpligen
böra tillkomma den ifrågasatta statsanstalten, är beredandet af
animal vaccin.

Kommittén har redan ofvan redogjort för de förberedande
åtgärder, som vidtagits för att sätta staten i tillfälle att öfvertaga
denna fabrikation. Af denna redogörelse framgår, att
Riksdagen för sin del principiellt gillat det förslag, som i sådant
syfte framlagts af medicinalstyrelsen, genom beviljande af en
förhöjning i anslaget till vaccinationens befrämjande, »på det
att Eders Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att låta bereda
och tillhandahålla erforderlig mängd animal vaccin», men att
af flera skäl inrättandet af en statsanslag för detta ändamål
tills vidare uppskjutits. Vid ett statslaboratorium för allmän
helsovård måste det emellertid vara både praktiskt och lämpligt,
att äfven animal vaccin tillverkas, synnerligast som helsovårdsstyrelsen
därigenom beredes lättare tillfälle att, såsom
dess instruktion bjuder, verksamt understödja vaccinationens behöriga
fortgång, samt medel för såväl ympanstaltens organisation
som delvis äfven till dess underhåll redan finnas.

Utom ofvan angifna, hufvudsakligen bakteriologiska arbeten
finnas emellertid, såsom i det föregående angifvits, äfven
andra uppgifter, hvilka synas kommittén böra tillkomma ett
statens laboratorium af det slag kommittén går att föreslå. Hit
höra, bland annat, de hygieniska — såväl kemiska som fysikaliska
— undersökningar, hvilka äro så viktiga förutsättningar,
för att medicinalstyrelsen skall kunna »meddela nödiga råd,
anvisningar och föreskrifter» vid yppade farsoter eller inför
Eders Kongl. Maj:t »föreslå de författningar eller åtgärder»,
hvilka kunna förekomma »de för helsan menliga inflytelser,

Anstaltens behöflighet och omfattning.

som inom vissa näringar eller genom vissa handelsvaror och
andra dylika omständigheter medföra ökad sjuklighet».

I medicinalstyrelsens till kommittén remitterade underdåniga
framställning om inrättandet af en statsmedicinsk anstalt
framhåller också styrelsen behofvet att till sitt förfogande
hafva ett laboratorium, där rent kemiska och hygieniska undersökningar
kunde för styrelsens räkning verkställas. Där skulle
till exempel kunna utarbetas på praktiska försök grundade
desinfektionsföreskrifter, efter det olika desinfektionsmedel och
metoderna för deras användning blifvit behörigen pröfvade.
Sådana efter tidsförhållandena lämpade föreskrifter saknas för
närvarande i vårt land, sedan de i sundhetskollegii cirkulär
den 10 november 1875 meddelade råd och anvisningar angående
desinfektionsmedlens användningssätt i särskilda fall,
utfärdade med anledning af nådiga förordningen den 19 mars
1875 angående åtgärder mot införande och utbredning af
smittosamma sjukdomar bland rikets invånare, blifvit helt och
hållet föråldrade.

Vidare skulle å detta laboratorium kunna verkställas undersökningar
öfver närings- och njutningsmedlen, hvilka undersökningar
blifvit än mera behöfliga, sedan den nya lagen angående
köttbesiktning och slakthus den 22 december 1897 med
däri beslutade ändringar den 26 maj 1899 utfärdats; slutligen
undersökningar öfver luft, vatten och afloppsförhållanden samt
beträffande hygienen i fabriker, bostäder och så vidare, allt
således arbeten af den största betydelse för vårt lands allmänna
helso- och sjukvård.

Detta laboratorium skulle naturligtvis icke blifva strängt
skildt från det bakteriologiska laboratoriet, utan tvärt om en
detsamma kompletterande och med detsamma samarbetande
afdelning i alla de många frågor och undersökningar, i hvilka
ingå både bakteriologi, kemi och fysik samt hygien.

Ett sådant kemiskt-fysikaliskt laboratorium skulle ock afse
att förbättra den hittills mindre tidsenligt ordnade läkemedelskontrollen.

b. Farmacevtiska
undersöknxngar.

Anstaltens behöflighet och omfattning.

Enligt medicinalstyrelsens instruktion tillhör det styrelsen
dels att öfvervika medikamentshandeln å rikets apotek, så att
endast goda och verksamma läkemedel därifrån försäljas, dels
att granska gällande farmakopéer och i afseende på dem företaga
de ändringar, hvilka tid efter annan finnas nödiga. I första
hand öfvervakas apoteksväsendet därigenom, att vederbörande
förste provinsialläkare en gång årligen visitera hvarje apoteksinrättning
inom länen samt därvid äfven undersöka förefintliga
läkemedel. Utom dess tillkommer det hvarje provinsial-, extra
provinsial- och stadsläkare att, hvar och en inom sitt tjenstgöringsområde,
öfvervaka apotekshandeln samt egna uppmärksamhet
åt beskaffenheten och taxeringen af utlemnade läkemedel.
Därest felaktigheter i ett eller annat afseende förekomma,
insändes meddelande härom till medicinalstyrelsen,
som vid behof låter genom lämplig person inspektera de apotek,
styrelsen finner för godt. Åro visitator och apotekare af
olika mening om något läkemedels beskaffenhet, eger apotekaren
rättighet att låta med det vid visitationen förda protokoll
följa ett försegladt prof af medlet att af medicinalstyrelsen
till sin beskaffenhet bestämmas.

Emellertid är det uppenbart, att bland de mångahanda
läkemedel, som måste finnas å ett apotek, en del skola vara
af den beskaffenhet, att de icke vid de ordinarie visitationerna
eller tillfälliga inspektionerna kunna nöjaktigt pröfvas, enär
därför erfordras kvantitativa bestämningar, för hvilkas utförande
förutsättas bättre redskap med mera samt vida längre
tid, än som i allmänhet stå förrättningsmannen till buds,
äfven om denne skulle vara fullt kompetent att utföra dessa
stundom rätt svåra undersökningar. Detta är också förhållandet
med flera bland de viktigaste och dyraste läkemedlen,
och då det såväl för allmänheten som för läkaren är af stor
betydelse, att just dessa mycket begagnade läkemedels styrka
och lagenliga beskaffenhet nöjaktigt utrönas, hvilket åter endast
kan ske å ett väl försedt kemiskt laboratorium, så har medicinalstyrelsen
med nådigt tillstånd låtit vid visitationer och in -

Anstaltens behöflighet och omfattning.

spektioner å apotek taga prof af vissa preparat, hvilka öfversändts
till styrelsen för att genom dess försorg undersökas af
kompetent person mot särskild från förslagsanslaget till allmän
helso- och sjukvård utgående ersättning. Då dylika undersökningar
äro synnerligen tidsödande och kostsamma, hafva
likväl dessa profsändningar, oaktadt de visat sig vara till stor
nytta för kontrollen öfver medikamentshandeln, endast undantagsvis
kunnat förekomma, önskligt vore emellertid, att prof
oftare kunde på detta sätt tagas för att af kompetent person
noga undersökas. Därest medicinalstyrelsen egde tillgång till
ett för ändamålet utrustadt laboratorium och skickliga arbetskrafter,
skulle detta önskningsmål utan svårighet kunna uppfyllas
och öfvervakandet af medikamentshandeln alltså blifva
mera effektivt, än hvad hittills kunnat vara förhållandet.

Vid fullgörande af medicinalstyrelsens skyldighet att granska
gällande farmakopéer och i afseende på dem företaga de ändringar,
hvilka tid efter annan befinnas nödiga, är äfvenledes ett
dylikt laboratorium väl behöflig!. Nya läkemedel uppträda nu
för tiden i rask följd på den utländska drogmarknaden och uttränga
alltmera forna tiders droger och preparat. Flertalet af
dessa nyheter håller visserligen icke på längden stånd mot en
allvarlig pröfning, utan glömmes snart åter af både läkare och
allmänhet, men åtskilliga värdefulla eröfringar göras dock årligen
äfven på detta område af medicinen, och grundliga samt
tidsödande laboratoriearbeten knifvas då för att bestämma de fordringar,
som böra ställas på de nya preparaten. Vid den betydande
konkurrens, som råder på drogmarknaden, kan det
nämligen ej förekommas, att icke en del underhaltiga och därför
mindre värdefulla varor utsläppas i handeln, för hvilka det
gäller att i möjligaste mån skydda allmänheten. För den skull
föreskrifvas i farmakopéerna vissa prof, hvilka det åligger apotekaren
att underkasta de läkemedel han för sitt apotek inköper.
Men för att afgöra, hvilka prof hvarje särskild! preparat
måste hålla för att kunna anses dugligt för det därmed
afsedda ändamålet, erfordras vetenskapliga undersökningar, som

Anstaltens behöflighet och omfattning.

måste utföras af särskilt sakkunniga personer, synnerligast
som de uppgifter, hvilka i detta afseende lemnas i de utländska
farmakopéerna, ofta visa sig otillförlitliga och vilseledande.

Men äfven om nödiga ändringar tid efter annan införas i
gällande farmakopéer, kan ej undvikas, att dessa handböcker
ändock förr eller senare blifva föråldrade och kräfva en fullständig
omarbetning. Detta är emellertid ett ytterst mödosamt
och maktpåliggande arbete, enär hvarje preparat, som skall intagas
i den nya farmakopéupplagan, måste omsorgsfullt pröfvas
och dess egenskaper noga analyseras. Under sådana förhållanden
är det ganska förklarligt, att en omarbetning af farmakopéen
icke kan annat än skrida långsamt framåt, i synnerhet om de
personer, som erhållit uppdrag att verkställa detta arbete och
som naturligtvis i regel äro samtidigt upptagna af annan verksamhet,
icke biträdas af medhjälpare, hvilka kunna egna sin tid
något mera odeladt. åt farmakopégranskningen. Om medicinalstyrelsen
däremot kunde ställa ett laboratorium med lämpliga
arbetskrafter till dessa personers förfogande, skulle därigenom
deras arbete högst väsentligt underlättas och påskyndas. Såsom
belysande för här anmärkta förhållande vill kommittén anföra,
att den kommitté, som för närvarande förehar svenska farmakopéen
till omarbetning och som varit upptagen härmed från
början af år 1894, för någon tid sedan nödgats åt särskild
person lemna i uppdrag att verkställa de nödiga förarbetena
till denna farmakopégranskning, emedan arbetet till följd af
bristande arbetskrafter så långsamt framskridit under de gångna
fem åren, att man endast medhunnit ungefär halfva antalet af
de preparat, som i den nya farmakopéen komma att ingå.
Äfven för dessa högst nödvändiga undersökningar komme alltså
ett kemiskt fysikaliskt statslaboratorium att blifva till stort gagn,
oafsedt att ganska afsevärda utgifter, som nu icke kunna undvikas
vid verkställande af hvarje omarbetning af farmakopéerna,
genom detsamma skulle kunna inbesparas.

Anstaltens behöflighet och omfattning.

I samband härmed anser sig kommittén äfven böra påpeka
ett annat arbete, som synes följdriktigt böra falla inom
området för den påtänkta statsanstaltens verksamhet, nämligen
kontrollen öfver tillverkning och försäljning af så kallade hemliga
läkemedel.

I underdånig skrifvelse af den 22 april 1898 bar apotekaren
Frithjof Lillja, under påpekande af att tillverkningen
och försäljningen af dylika medel de senaste åren på ett
högst afsevärdt sätt tilltagit samt att åklagaremakten med nu
gällande lagstiftning syntes vara maktlös gent emot kvacksalfvarne,
hemställt, att skyndsamma åtgärder måtte vidtagas för
stäfjande af de öfverhandtagande missförhållandena, ej för att
skydda apotekens monopol, men för att värna allmänheten
mot prejeri och humbug. Sedan Eders Kongl. Maj:t anbefallt
medicinalstyrelsen att öfver denna framställning afgifva underdånigt
utlåtande, infordrade styrelsen yttrande i ärendet af
apotekaresocietetens direktion, som i skrifvelse den 30 juni
ofvannämnda år, under instämmande i den underdåniga framställningens
syfte, föreslog såsom en partiell reform, att Eders
Kongl. Maj:t måtte på administrativ väg utfärda förbud för
andra än apotekare att till salu hålla varor, som på ett eller
annat sätt utgåfves för läkemedel eller genom signering eller
distribuering betecknades såsom sådana, I sitt underdåniga
utlåtande den 8 därpå följande augusti framhöll medicinalstyrelsen,
att, i öfverensstämmelse med sundhetskollegii cirkulär
af den 16 februari 1874 till apotekarne i riket beträffande
vissa vid läkemedels försäljning förekommande missbruk,
handeln med »hemliga läkemedel, arcana och specialiteter»
borde, såväl till fördel för allmänhetens kassa och
helsa som ock för apotekens bestånd, motarbetas, samt att
den första och lämpligaste åtgärden i sådant syfte vore att
upplysa allmänheten om beskaffenheten och värdet af dessa
hemliga läkemedel. Då Eders Kongl. Maj:t emellertid redan
tillsatt en kommitté i och för verkställande af utredning angående
inrättandet af en statsinstitution för allmän helsovård

Rättsmedicin.

** _Anstaltens behöflighet och omfattning.

och rättsmedicin, vid hvilken institution äfven kemiska undersökningar
torde komma att utföras, ansåg styrelsen lämpligt,
att bemälda kommitté finge taga i öfvervägande, huruvida ej
vid denna ifrågasatta statsinstitution tillfälle kunde beredas att
fa dylika hemliga medel analyserade och därigenom kända
till sammansättning, användbarhet och verkligt handelsvärde;
och fann Eders Kongl. Maj:t den 19 i sistnämnda månad för
godt att till sagda kommitté öfverlemna samtliga handlingar
i detta ärende med befallning till kommittén att i sammanhang
med afgifvande af förslag i fråga om inrättandet af en statsmedicmsk
anstalt inkomma med utlåtande öfver apotekaren
Lilljas ofvanberörda framställning.

Med anledning häraf bär kommittén äfven tagit denna
fråga under ompröfning och, då kommittén för sin del icke
vågar hoppas, att man på lagstiftningsväg skall kunna stäfja
den onekligen på senaste åren väsentligt tilltagande handeln
med så kallade hemliga läkemedel, men i stället antager för
visst, att många skola upphöra med att inköpa dylika medel,
därest tillförlitliga upplysningar om de utbjudna varornas sammansättning
och värde bringas till offentligheten, anser kommittén
lämpligt att bland föremålen för den ifrågasatta statsanstaltens
verksamhet äfven upptagas undersökningar och analyser
af allmänt utbjudna så kallade hemliga läkemedel, för hvilket
arbete den person, som i öfrigt sysselsätter sig med den ofvan
förordade läkemedelskontrollen, bör vara synnerligen egnad.

Äfven vid rättsmedicinska undersökningar måste en anstalt,
där dessa kunna ostördt verkställas, vara af mycket stort gagn.
För en sakkunnig utredning af frågor af rättsmedicinsk natur,
pa hvilkas besvarande ej sällan menniskors ära, frihet, till och
med lif bero, erfordras dessutom i hvarje fall specialkunskaper,
livilka icke alltid kunna vara till finnandes hos den läkare eller
den myndighet, som fått sig ansvaret pålagdt att besvara dessa
frågor. Öfverallt där man likasom i Sverige lemnat domstolarne

Anstaltens behöflighet och omfattning.

befogenhet att i tvistiga eller oklara fall vädja från rättsläkaren
till högre medicinsk instans, hafva därföre också utvägar beredts,
för att hvarje fråga må blifva utredd af däri speciellt sakkunniga
personer. Så exempelvis i Preussen, där »Wissenschaftliche
Deputation fur das Medicinalwesen» fungerar som öfverinstaus
i rättsmedicinska mål. I denna deputation, som består
af ordförande och i regel tolf ordinarie ledamöter, har nämligen,
så vidt möjligt, hvarje specialgren inom den medicinska
vetenskapen sin representant, som hufvudsakligen tages från
den medicinska fakulteten i Berlin. I Bayern tjenstgöra de
tre medicinska fakulteterna såsom högre instans i rättsmedicinska
mål, för hvilket ändamål de utse hvar sitt utskott, kalladt
»medicinalkommitté», bestående af 4 professorer med fakultetens
dekanus såsom ordförande, hvilket utskott själf eller genom
andra medlemmar af fakulteten verkställer alla erforderliga rättsmedicinska
undersökningar. Äfven i Österrike kan, genom beslut
af »Eathskammer», de särskilda medicinska fakulteterna åläggas
att i viktigare fall afgifva rättsmedicinska superarbitria och låta
utföra de för dessa utlåtanden erforderliga undersökningar.

Hos oss tillhör det, såsom redan ofvan framhållits, medicinalstyrelsen
att fungera såsom högre instans i rättsmedicinska
mål. Vid behof af närmare utredning i någon rättsmedicinsk
fråga eger denna styrelse befogenhet att från de medicinska
läroverken infordra utlåtanden. Denna anordning torde nog
också fortfarande vara den lämpligaste för afgörandet af sådana
slags rättsmedicinska frågor, som icke erfordra några
speciella undersökningar, utan endast på vetenskapliga åsikter
eller fakta grundade utredningar, eller som visserligen kräfva
speciell undersökning, men äro så undantagsvis förekommande,
att det af denna anledning vore opraktiskt att för desamma
anställa särskilda experter, såsom till exempel fallet hittills
varit med anatomiska, embryologiska eller fysiologiska undersökningar,
hvilka utan svårighet kunnat på grund af sitt fåtal
verkställas å vederbörande institutioner vid de medicinska läroverken.

Anstaltens behöflighet och omfattning.

Annat är däremot förhållandet med do rättskemiska undersökningarna,
hvilka i vårt land uppgå till så stort antal, att
de omöjligen kunna öfverlemnas åt de medicinska undervisningsanstalternas
lärare, utan att göra ett högst betydligt och skadligt
intrång på deras lärareverksamhet, samt till följd af nämnde
lärares strängt upptagna tid icke kunna förväntas blifva utförda
med den skyndsamhet, som lagskipningen kräfver. Undersökningar
på gifter med mera för rättsmedicinska ändamål hafva
därföre, såsom ofvan nämnts, alltsedan 1 november 1872 verkställts
af en af staten aflönad rättskemist å ett för dylika arbeten
särskildt inredt laboratorium i rättskemistens bostad.

Ehuru det ej kan förnekas, att genom laboratoriets belägenhet
inom rättskemistens privatvåning en viss bekvämlighet
beredes denne tjänsteman, har dock olämpligheten af hittills
varande sätt för beredande af nödig ämbetslokal åt honom
upprepade gånger trädt i dagen. Uppenbart torde nämligen
vara, att stora svårigheter alltid måste förefinnas att erhålla
en hyresvärd, villig att upplåta någon del af sitt hus för ett
laboratorium, afsedt för undersökning af likdelar, och erfarenheten
har också visat, att upprepade klagomål från öfriga hyresgäster
försports häröfver, vare sig nu dessa verkligen besvärats
af den lukt, som från ett laboratorium af ifrågavarande
art är oskiljaktig, eller de känt ett lätt förklarligt psykiskt
obehag genom medvetandet af att arbeten med döda menniskors
kvarlefvor försigginge i deras omedelbara grannskap. Gifvetvis
måste i alla händelser betecknas såsom olämpligt, att en
statens ämbetsman för erhållande af ämbetslokal är hänvisad
till privatpersoners öfverseende och tillmötesgående.

Därjämte torde böra tagas i betraktande, hurusom lätt nog,
särskildt vid ombyte af tjensteinnehafvare, rättskemisten skulle
kunna komma att stå helt och hållet i saknad af ämbetslokal,
hvilket för närvarande också är förhållandet med anledning af
förre rättskemistens död, hvarföre de rättskemiska undersökningarna
nu tills vidare måste utföras å karolinska institutets
kemiska laboratorium, där provisorisk arbetsplats välvilligt be -

Anstaltens behöflighet och omfattning.

redts, intill dess att den tillförordnade rättskemisten kan komma
i tillfälle att erhålla egen laboratorielokal.

Ytterligare måste mot den nuvarande anordningen anmärkas,
att stor svårighet föreligger att i en privatvåning erhålla
den starka ventilation, som för här ifrågavarande laborationer
är nödvändig. Hvad den senast använda lokalen i detta afseende
beträffar, har där, på grund af bristande möjlighet för
ventilation och sedan draget i kökspipan måst tagas i anspråk
för ett större dragkapell, icke något särskildt rum för utveckling
af svafvelväte kunnat inredas, hvilket måste betecknas
såsom en högst väsentlig brist i anordningarna.

Slutligen må äfven framhållas, dels att stora olägenheter
kunna vållas af laboratoriets aflägsenhet från medicinalstyrelsens
ämbetslokal, hvarigenom den i styrelsens instruktion föreskrifna
kontrollen öfver rättskemistens verksamhet väsentligt försvåras,
dels att den farhågan icke får anses alldeles obefogad att, på
grund af laboratoriets belägenhet i ett af ett stort antal personer
bebodt, privathus, undersökningsföremålen kunna på ett
eller annat sätt råka i obehörigas händer.

Alla dessa missförhållanden hafva länge gjort det till ett
önskningsmål, att de så viktiga rättskemiska undersökningarna
blefve förlagda till ett särskildt för ändamålet afsedt laboratorium.
Kommer en statsanstalt för bakteriologiska arbeten
till stånd, bör också, enligt kommitténs mening, rättskemistens
laboratorium kunna med mycken fördel inrymmas i samma
byggnad som denna anstalt, och detta så mycket hellre som
vissa rättsmedicinska frågors lösning genom bakteriologiska
prof icke torde framdeles blifva sällsynt.

Ehuru kommittén således för närvarande icke anser behof
förefiunas af andra rättsmedicinska laboratorier än rättskemistens,
vill dock kommittén framhålla, att utrymme för eventuellt
äfven andra rättsmedicinska undersökningar torde i samband
med detta laboratorium böra beredas, emedan patologiskt
anatomiska och andra dylika arbeten lätt kunna, i samman -

Anstaltens behöflighet och omfattning.

bang med den rättskemiska undersökningen, blifva behöfliga
och ett rum, afsedt för sådana arbeten, icke bör kunna medföra
någon afsevärdt ökad kostnad för anstalten.

Medicinal statistik.

Det återstår slutligen för kommittén att yttra sig angående
lämpligheten att till den statsmedicinska anstalten äfven förlägga
de medicinskt statistiska arbetena.

Härvid vill kommittén påpeka, att alla de hittills afhandlade
uppgifterna för anstalten haft karakteren af laboratoriearbeten.
Så är icke fallet med de medicinskt statistiska undersökningarna,
hvilka därföre icke heller höra till en anstalt,
som utgöres af en samling laboratorier.

Materialet för medicinalstatistiken är, såsom kommittén
ofvan visat, ytterst rikt och värdefullt. Hittills har dock detta
material bearbetats på ett alldeles otillräckligt och delvis äfven
otillfredsställande sätt. Så till exempel saknas en detaljerad
bearbetning af dödlighets- och vaccinationsstatistiken. Sammanfattande
redogörelser öfver förste provinsialläkarnes ämbetsresor
och öfriga verksamhet, öfver apoteksvisitationerna och
inspektionerna samt öfver rättskemistens undersökningar behöfva
utförligare och mera systematiskt utarbetas. Äfven de
bearbetningar af sjuklighetsstatistiken, som finnas, äro högeligen
ofullständiga. De statistiska tabellerna äro delvis uppställda
på sådant sätt, att deras värde blir tvifvelaktigt och öfversikten
omöjlig. Orsaken härtill är att söka ej mindre däri, att i
medicinalstyrelsen icke funnits anställd någon person med särskilt
uppdrag att leda och öfvervaka de statistiska arbeten,
som ålegat styrelsen, än äfven däri, att de befintliga tjenstemännen
på grund af det dryga arbetet inom ämbetsverket icke
kunnat egna nödig tid och omtanke åt statistikens utarbetande.

I den af medicinalstyrelsen uttalade önskan om förbättring
i den för kännedomen om sjukdoms- och helsovårdsförhållandena
inom landet så viktiga vetenskapsgrenen, den medicinska
statistiken, instämmer kommittén på det lifligaste. Men det

Anstaltens behöflighet och omfattning.

medicinskt statistiska arbetet bör, enligt kommitténs åsikt, icke
förläggas till den ifrågasatta anstalten, utan lämpligen utföras
i medicinalstyrelsens lokal, där materialet för flertalet hithörande
undersökningar förvaras.

Kommittén, som, på grund af hvad ofvan anförts, väl
anser erforderligt, att en fackmässigt utbildad tjensteman finnes
anställd hos medicinalstyrelsen såsom ledare af det medicinalstatistiska
arbetet, afstyrker däremot, att de medicinskt statistiska
undersökningarna ingå i arbetsplanen för den nya anstalten.

Laboratoriernas
antal och
uppgifter.

IV. Anstaltens anordning.

Efter förestående utredning angående behofvet och omfattningen
af en statsmedicinsk anstalt öfvergår nu kommittén till
frågan om anstaltens organisation. Härvid vill kommittén till
en början anföra att, enär den ifrågasatta statsmedicinska
anstalten bör hafva till hufvudändamål att tillhandagå vår
högsta medicinska myndighet, medicinalstyrelsen, med sådana
undersökningar, af hvilka styrelsen för fullgörande af sina
viktiga uppdrag är i behof, au stalten också bör vara ett
annex till och subordinera under medicinalstyrelsen. I första
hand skulle alltså de vid anstalten anställde personerna vara
skyldige att stå medicinalstyrelsen till tjenst. Men detta hindrar
icke, att a anstalten kunde, i den mån tiden det medgåfve,
utföras en del andra, icke egentligen medicinska undersökningar.
Såväl för handel och industri som för landtbruk
med mera äro nämligen bakteriologiska undersökningar nu
för tiden af allra största vikt och betydelse. Särskildt på industriens
områden kan bakteriologien redan räkna sig till förtjenst
många framsteg, hvilka varit af oberäkneligt värde. Utan tvifvel
kunde därföre en anstalt, sådan som den här ifrågaställts, äfven
blifva af stor nytta för våra näringar och bilda likasom ett
central-laboratorium för allmänna ändamål.

Beträffande en sådan statsanstalts omfång hyser kommittén
den mening, att ofvan angifna uppgifter för anstalten
icke kunna tillbörligen tillgodoses, med mindre än att tre
laboratorier inrättas med sins emellan skilda arbetslokaler,
nämligen:

Anstaltens anordning.

A) ett laboratorium för bakteriologiska arbeten;

B) ett laboratorium för kemiska och fysikaliska undersökningar,
hörande till hygienens och farmaciens områden; samt

C) ett laboratorium för rättsmedicinska undersökningar.

Laboratoriet för bakteriologiska arbeten skulle tillkomma att:

1) utföra bakteriologisk sjukdomsdiagnos, då sådan erfordras
i och för ämbetsåtgärder af medicinalstyrelsen vid hotande
eller redan utbruten epidemi eller epizooti eller af annat skäl
af styrelsen äskas;

2) på uppdrag af medicinalstyrelsen verkställa andra bakteriologiska
undersökningar;

3) bereda bakteriologiska medel, som användas i diagnostiskt
eller terapevtiskt syfte och som vunnit säkert erkännande
såsom gagneliga;

4) bereda animal koppvaccin äfvensom andra kända och
praktiskt användbara vacciner;

5) utföra själfständiga vetenskapliga bakteriologiska arbeten;
samt

6) utarbeta förslag till förbättringar inom området för
laboratoriets verksamhet.

Laboratoriet för hygien och farmaci skulle tillkomma att:

1) verkställa hygieniska och farmacevtiska undersökningar,
då sådana erfordras för bedömande af på medicinalstyrelsens
handläggning beroende ärenden eller af annat skäl af styrelsen
äskas;

2) på Uppdrag af medicinalstyrelsen undersöka läkemedel
samt lemna biträde vid visitationer och inspektioner å apotek;

3) biträda medicinalstyrelsen i granskningen af gällande
farmakopéer och vid företagande af nödiga ändringar i afseende
å dem;

4) utföra själfständiga vetenskapliga arbeten inom hygienens
och farmaciens områden; samt

5) utarbeta förslag till förbättringar inom området för
laboratoriets verksamhet.

Anstaltens anordning.

Personal.

Laboratoriet för rättsmedicinska undersökningar skulle tillkomma
att:

1) företaga de rättsmedicinska undersökningar, som af
medicinalstyrelsen påfordras;

2) utföra själfständiga vetenskapliga rättsmedicinska arbeten;
samt

3) utarbeta förslag till förbättringar inom området för
laboratoriets verksamhet,

I afseende å frågan om de för anstaltens verksamhet nödiga
tjenstebefattningars beskaffenhet, antal och aflöningsvillkor har
kommittén icke förbisett, att de underdåniga förslag, som nu
framläggas, till en del måste hvila på förutsättningar, hvilka
genom framtida omkastningar på den medicinska vetenskapens
område kunna komma att undergå större eller mindre förändringar.
Emellertid anser sig kommittén förpliktad att här
framställa organisationens detaljer sådana de, enligt ofvan angifna
grunder för den blifvande anstaltens verksamhet och omfattning,
synas kommittén motsvara de nuvarande krafven.

Hvad då först angår anstaltens personal, har kommittén
tänkt sig den och dess ställning böra blifva följande.

Hela anstalten skulle stå under öfverinseende af medicinalstyrelsen,
som egde att utse en bland sina ledamöter att leda
det hela, föra ordet vid sammanträde med de tre laboratoriernas
föreståndare samt utgöra föreningslänken mellan medicinalstyrelsen
och anstalten, hvars angelägenheter skulle af honom
föredragas inom styrelsen.

Ledningen af och ansvaret för arbetena å hvart och ett
af de ofvannämnda laboratorierna skulle tillkomma en föreståndare
med kvalifikationer närmast jämförliga med en universitetsprofessors.
Dessa föreståndare skulle, i likhet med hvad
förhållandet för närvarande är med rättskemisten, utnämnas
af Eders Kongl. Maj:t, efter det medicinalstyrelsen för en
bland de till tjensten sökande lemnat sitt förord, grundadt på
dennes ådagalagda kunskaper och skicklighet i hvad till befatt -

Anstaltens anordning.

ningen hörer. Ärenden, som vore gemensamma för anstalten i
dess helhet, skulle behandlas på sammanträde af de tre föreståndare
under ordförandeskap af den medicinalstyrelsens ledamot,
om hvilken ofvan nämnts. I öfrigt torde närmare bestämmelser
angående medicinalstyrelsens och anstaltens förhållande till
hvarandra äfvensom beträffande laboratorieföreståndarnes ställning
samt rättigheter och skyldigheter böra fastställas genom
särskild nådig instruktion.

För att arbetet å de särskilda afdelningarna skall komma
att utföras med tillbörlig snabbhet och föreståndarnes tid icke
onödigt upptagas af mindre viktiga detaljgöromål, bör å hvarje
afdelning finnas minst en assistent, som går föreståndaren tillhanda
och i mån af sin större eller mindre kompetens utför
de undersökningar, som kunna honom af föreståndaren anförtros.
Desse assistenter skulle, såsom nu är föreskrifvet beträffande
rättskemistens assistent, förordnas af medicinalstyrelsen
på förslag af föreståndarne. Dessutom synes äfven böra
beräknas, att tillfälliga medarbetare, med eller utan arfvode,
kunde för att deltaga i undersökningarna och på samma gång
utbildas i sin vetenskap komma att under kortare eller längre
tid biträda vid de bakteriologiska, hygieniska eller farmacevtiska
arbetena.

Innan kommittén lemnar frågan om de för anstalten behöfliga
vetenskapliga arbetskrafterna, torde böra meddelas, att
under diskussionen om det bakteriologiska laboratoriets organisation
förslag framställts inom kommittén att dela detta
laboratorium på två själfständiga afdelningar, en medicinskbakteriologisk
och en veterinär-bakteriologisk, med hvar sin
föreståndare och assistent. Såsom skäl härför anfördes, att
bakteriologiens betydelse för husdjursskötseln fullt kan jämföras
med dess betydelse för allmänna helso- och sjukvården
samt att det bakteriologiska laboratoriet lika ofta skulle få sig
förelagdt veterinär-bakteriologiska spörsmål, hvilka fordrade
speciell sakkunskap i veterinärvetenskapen, som andra bakterio 6 -

Anstaltens anordning.

logiska uppgifter. Att kommittén, äfven med erkännande af
dessa skäls befogenhet, likväl icke förordat denna mera omfattande
anordning har, oafsedt kostnadsfrågan, hufvudsakligen
berott därpå, att kommittén ansett det vara mera praktiskt,
om anstalten finge utveckla sig småningom och i mån af
tidens kraf, än om den från början anordnades efter för stor
måttstock, samt att kommittén antagit för sannolikt, att de
arbeten, som under första tiden komme att fordras af det
bakteriologiska laboratoriet, icke torde blifva talrikare, än att
en föreståndare med tillhjälp af tillräckligt antal assistenter
skulle på tillfredsställande sätt kunna utföra desamma. Därtill
kommer, att metoderna för de bakteriologiska arbetena äro
fullkomligt lika, vare sig det är fråga om sådane af medicinsk
eller veterinär natur. Huruvida undersökningsföremålet är en
menniska eller ett djur eller förskrifver sig från det ena eller
andra slaget lefvande organismer, inverkar icke väsentligt på
gången af den bakteriologiska undersökningen, och en i sitt fack
hemmastadd bakteriolog måste alltid ega tillräcklig kännedom
om de för djuren och de för menniskorna patogena bakterierna
samt sätten för deras påvisande. Vid sådant förhållande har
kommittén icke ansett sig kunna förorda den dyrbarare anordningen
med tvenne bakteriologiska afdelningar. Icke för ty
har kommittén funnit det vara nödvändigt, att en kunnig
veterinär blir fäst vid anstalten för bearbetande af de viktiga
veterinära spörsmål, som med all säkerhet komma att dit hänskjutas.
Men detta har kommittén trott sig lämpligast vinna
genom anställande af tvenne assistenter å det bakteriologiska
laboratoriet med jämförelsevis så hög lön åt den förste assistenten,
att man för denna aflöning kan förvänta sig erhålla
sökande till tjensten, fullt kompetente att, vare sig laboratorieföreståndaren
är läkare eller veterinär, själfständigt leda
den del af arbetet, med hvilken föreståndaren måhända icke
kan anses speciellt förtrogen. Meningen vore alltså att, därest
föreståndaren vore läkare, förste assistenten skulle vara veterinär

Anstaltens anordning.

och vice versa. För den händelse att i framtiden de bakteriologiska
arbetena å anstalten skulle blifva för dryga för de nu
beräknade arbetskrafterna, blefve det ju då tid att dela det
bakteriologiska laboratoriet på tvenne afdelningar med olika
kvalificerade föreståndare.

Det bakteriologiska och det hygieniskt farmacevtiska laboratoriet
behöfva vidare hvar sin vaktmästare för uträttande
af där förekommande grofsysslor. A det rättsmedicinska laboratoriet
hvarken beböfver eller bör någon särskild betjening
anställas, emedan å ena sidan institutionen ej torde ensam
kunna lemna tillräckligt arbete åt en vaktmästare och å andra
sidan arbetsplats åt en sådan ej kan beredas inom laboratoriet,
på grund däraf att rättskemisten af lätt förklarliga skäl endast
får, då han själf är närvarande, lemna annan person tillträde
till laboratoriet. Skulle rättskemisten för öfrigt tillfälligtvis
vara i behof af vaktmästarebiträde, torde sådant utan svårighet
kunna erhållas från något af de andra laboratorierna.

Utom vaktmästarne erfordras slutligen dels för skötseln
af de hästar, hvilka, såsom ofvan framhållits, skola användas
för beredning af antidifteriserum, dels för tillsynen å de kalfvar,
som äro behöfliga vid anstalten för producerande af animal
vaccin, två stalldrängar, hvar jämte vid expeditionen af sera, tuberkulin,
vacciner med mera äfvenledes behöfves biträde af en
särskild person, därest försändningarna skola kunna ske med
nödig snabbhet och noggrannhet.

På grund af förestående utredning anser alltså kommittén,
att den för anstaltens verksamhet erforderliga, fast anställda
personalen skulle utgöras af följande personer:

A) Bakteriologiska laboratoriet.

1 föreståndare,

1 förste assistent,

1 assistent,

1 expeditionsbiträde,

Anstaltens anordning.

Lokaler.

1 vaktmästare,

1 stall- och vaccinationsdräng, samt
1 stalldräng.

B) Hygieniskt farmacevtiska laboratoriet.

1 föreståndare,

1 assistent,

1 vaktmästare.

C) Rättsmedicinska laboratoriet.

1 föreståndare (rättskemist),

1 assistent.

I afseende å den erforderliga lokalens storlek har kommittén
af ekonomiska skäl sökt inskränka utrymmet till det ovillkorligen
nödvändiga. Men då de föreslagna tre laboratorierna
gifvetvis måste hafva sinsemellan skilda arbetslokaler, af bland
annat det skäl att i fråga om det förstnämnda laboratoriet de
ömtåliga försöken och observationerna samt de mången gång
farliga arbetsobjekten med mera och i fråga om det rättsmedicinska
laboratoriet den ansvarsfulla förvaringen och handteringen
af bevismedel för polisundersökningar och vid anhängig]orda
rättegångar icke tillstädja något intrång af personer, som äro
mer eller mindre främmande för där pågående arbeten, hafva
likväl följande lägenheter befunnits för anstalten behöfliga:

A) Bakteriologiska laboratoriet.

1 laboratorierum för föreståndaren,

1 d:o » förste assistenten,

1 d:o » assistenten och tillfälliga medarbetare,

1 skrif- och vågrum, tillika biblioteksrum,

1 rum för avtoklaver, thermostater, ånggrytor och bläster
med mera, hvilket rum samtidigt kan användas till förvarings -

Anstaltens anordning.

rum för glasvaror och dylikt samt vid diverse grofarbeten,
såsom diskning, glasblåsning och så vidare,

1 rum för preparering af animal vaccin och för ifyllning
af serum,

1 förvarings- och expeditionsrum för färdigberedt serum,
vaccin och tuberkulin,

1 ympningsrum, samt slutligen
1 rum och kök för vaktmästaren.

B) Hygieniskt farmacevtiska laboratoriet.

1 laboratorierum för föreståndaren,

1 d:o » assistenten och tillfälliga medarbetare,

1 skrif- och vågrum, tillika biblioteksrum, samt
1 rum och kök för vaktmästaren.

C) Rättsmedicinska laboratoriet.

1 laboratorierum för föreståndaren (rättskemisten),

1 d:o » assistenten,

1 arbetsrum för tillfälliga medarbetare,

1 skrif- och vågrum, tillika biblioteksrum, samt
1 vätesvaflerum.

Sammanlagdt skulle alltså erfordras:

8 laboratorie- och arbetsrum,

3 skrif-, våg- och biblioteksrum.

1 rum för avtoklaver med mera,

1 rum för serumifyllning och preparering af animal vaccin,
1 expeditions- och förvaringsrum,

1 ympningsrum,

1 vätesvaflerum, samt

2 bostadsrum och 2 kök;

Anstaltens anordning.

alltså 18 rum och 2 kök, hvartill kommer utrymme för toalett-,
mörk- och värmerum jämte källare i tillräckligt antal för
hvarje laboratorium samt nödiga uthus.

Utomdess erfordras emellertid för de vid fabrikation af
sera och vacciner behöfliga djuren en särskild stallbyggnad,
så stor att den af skäl, som i Bil. D. närmare angifvas, lemnar
utrymme för minst 10 hästar och 5 kalfvar, hvarjämte i samband
med denna stallbyggnad måste anordnas ett rum för ympning
af kalfvarna samt bostad för två stalldrängar.

V. Kostnadsberäkning.

Kommittén öfvergår nu till beräkning af de kostnader,
som blifva nödiga för den i det föregående beskrifna anstaltens
utrustning och underhåll.

Till en början vill då kommittén framhålla att, enär anstalten
enligt kommitténs åsikt bör vara ett annex till medicinalstyrelsen
och hufvudsakligast sysselsätta sig med sådana
undersökningar, som af styrelsen blifva till anstalten remitterade,
det också skulle för såväl ämbetsverket som dess laboratorier
vara förmånligast, därest anstalten kunde förläggas inom
eller invid medicinalstyrelsens ämbetslokal. Men då detta för
närvarande torde vara omöjligt, emedan styrelser ämbetshus
redan nu är alldeles för trångt och otillräckligt samt lämpliga
laboratorielokaler svårligen torde för rimligt pris kunna anordnas
i någon af de egendomar, som gränsa omedelbart intill medicinalstyrelsens
tomt, äfven om en sådan egendom kunde för statens
räkning förvärfvas, så synes anstalten tills vidare böra inrymmas
i någon för ändamålet förhyrd lägenhet, intill dess medicinalstyrelsen
kan för ämbetsverket komma att erhålla annan mera
rymlig lokal, i hvilken plats då äfven skulle kunna upplåtas

åt de föreslagna laboratorierna.

Ofvan beräknade 18 rum och 2 kök med nödiga uthuslägenheter
och källare torde icke behöfva betinga högre hyressumma
än 6,000 kronor årligen, äfven om lägenheterna förhyras
i den stadsdel, där medicinalstyrelsens ämbetslokal nu är förlagd,
hvilket väl af praktiska skäl vore ömkligt. Det för

O / A

Hyror.

Kostnadsberäkning.

Uppsättnings

kostnader.

Aflöningar.

hästar och kalfvar behöfliga stallet måste antagligen förläggas
i någon af stadens utkanter; äfven medräknadt bostad
för stall b e tj eningen samt rum för ympning af kalfvarna med
mera bör ett så beläget stall kunna erhållas för en hyressumma,
ej öfverstigande 1,200 kronor.

Komma laboratorierna, i enlighet med detta förslag, att
inrymmas i förhyrda lägenheter, torde dock endast vanliga bostadsrum
vara åt t för anstalten påräkna. Innan sådana rum
kunna användas till laboratorier, måste emellertid en del speciellt
nödiga anordningar vidtagas inom desamma. Likaledes måste
det för serumhästar och vaccinkalfvar afsedda stallet särskildt
inredas för ändamålet. Kostnaderna för dessa arbeten äfvensom
för lägenheternas inredning i öfrigt och anstaltens utrustning
med nödiga inventarier, apparater och reagentier samt
för inköp af 10 serumhästar med mera skulle enligt gjord beräkning
(se Bil. A. och B.) uppgå till en summa af 45,969
kronor, hvarifrån dock torde böra afräknas dels det till 6,000
kronor beräknade värdet af de apparater och instrument med
mera, hvilka enligt särskilda nådiga bref redan blifvit af allmänna
medel inköpta för medicinalstyrelsens koleralaboratorium
samt för tillverkning af tuberkulin och hvilka apparater
och instrument för närvarande äro under karolinska medikokirurgiska
institutets och veterinärinstitutets vård, dels i kostnadssumman
inräknade utgifter för anordnande af animala vaccination
san stalten, uppgående till 2,500 kronor, till hvilka utgifters
betäckande medel finnas tillgängliga genom gjorda besparingar
å vaccinationsfonden. Det erforderliga anslaget för
statsanstaltens första anordning och uppsättning skulle sålunda
kunna begränsas till 37,469 eller i rundt tal 37,500 kronor.

Beträffande lönebeloppen för anstaltens laboratorieföreståndare
föreslår kommittén samma ursprungliga aflöning, som nu
tillkommer universitetsprofessorer, med hvilka föreståndarne,
enligt kommitténs mening, torde närmast kunna jämföras, alltså
6,000 kronor. Men dessutom anser kommittén, att lönen för
innehafvarne af dessa befattningar bör, i likhet med hvad som

Kostnadsberäkning.

nu gäller för de flesta andra statens tjensteman, kunna höjas
med åtminstone ett ålderstillägg å 500 kronor, att utgå efter
fem tjensteår.

De kompetensvillkor, som måste fordras af desse föreståndare,
kunna näppeligen sättas lägre än de, som gälla för
universitetsprofessorer i de medicinska fakulteterna, därest
staten skall kunna förvänta sig att å dessa platser få skickliga
personer, till hvilka myndigheterna kunna med fullt förtroende
vända sig för att erhålla upplysningar och få nödiga undersökningar
verkställda. Men under sådana förhållanden måste
också löneförmånerna ställas därefter, emedan i annat fall, med
den ringa tillgång på arbetskrafter, som råder å de områden
af medicinen, om hvilka här är fråga, inga fullt kompetenta
personer torde anmäla sig till erhållande af anställning vid
anstalten eller, därest sådane för en tid förvärfvats, befinnas
villiga att kvarstå vid sina befattningar.

För rättskemisten, hvilken enligt förslaget skulle öfverflyttas
till statsanstalten och alltså upptagas på dess stat, föreslås
samma aflöning som för de tvenne öfriga laboratorieföreståndarne.
För närvarande åtnjuter rättskemisten, såsom ofvan
blifvit nämndt, i lön 4,500 kronor samt i tjenstgöringspenningar
1,500 kronor, med villkor att han af dessa tjenstgöringspenningar
afstår 1,000 kronor till aflöning åt ett biträde vid
de rättskemiska undersökningarnas utförande. 1 själfva verket
uppbär rättskemisten alltså endast 5,000 kronor i fast aflöning.
Men i stället eger han, enligt nådiga brefvet den 24 maj 1872,
rätt att för hvarje undersökning jämte däröfver uppsatt protokoll
uppbära särskild ersättning från och med fem till och
med femtio kronor, enligt medicinalstyrelsens bestämmande;
varande likaledes betalning för undersökningslokal, reagentier,
apparater med mera däri inberäknad. Sammanlagda beloppet,
hvartill denna särskilda ersättning uppgått, har, enligt af medicinalstyrelsen
infordrad uppgift från rättskemisten, under
femårsperioden 1892—1896 utgjort 12,925 kronor, alltså i
medeltal årligen 2,585 kronor. Utgifterna för laboratorie -

Kostnadsberäkning.

lokal, reagentier, apparater, gas med mera kafva under samma
tid uppgått till i medeltal 1,050 kronor årligen. För sina undersökningar
har rättskemisten alltså årligen under 1892—
1896 uppburit en nettoinkomst af i medeltal 1,535 kronor
utöfver lönen och tjenstgöringspenningarne. Genom aflöningens
bestämmande till 6,000 kronor i ett för allt skulle enligt denna
beräkning inkomsterna för rättskemisten komma att något minskas
åtminstone under de fem första år, som han innehade befattningen,
men denna minskning torde dock fullt uppvägas af
förmånen att erhålla ett tidsenligt och väl utrustadt laboratorium
på statens bekostnad samt en fast, icke såsom nu tillfälligt
under rättskemistens semester eller tjenstledighet inträdande
assistent, oafsedt att beloppet af ersättningen för
undersökningarna är beroende af särskildt beslut för hvarje
fall och alltså kan när som helst underkastas förändringar.
Enär rättskemistbefattningen för närvarande är vakant och,
enligt nådigt beslut den 22 sistlidne december endast tillsatts
på förordnande till 1899 års slut, möter för öfrigt intet hinder
att, därest så skulle befinnas lämpligt, nu ändra rättskemistens
år 1878 senast fastställda aflöningsvillkor, innan befattningen
ånyo kungöres till ansökning ledig.

För de fyra assistenterna har kommittén beräknat två
olika aflöningsgrader, beroende på de större eller mindre kompetensvillkor,
som måste uppställas för dessa befattningars
innehafvare. Den ersättning, som i allmänhet utgår till assistenter
med daglig tjenstgöring, eller 1,500 kronor, har sålunda
föreslagits för andre assistenten å bakteriologiska laboratoriet
samt för assistenten å det hygieniskt farmacevtiska laboratoriet.
Däremot har kommittén ansett nödvändigt, att ett högre
arfvode, eller 3,000 kronor, anslås åt förste assistenten å bakteriologiska
laboratoriet samt åt rättskemistens assistent.

Kommittén har redan framhållit, att det hufvudsakligen
varit sparsamhetsskäl, som förmått kommittén att icke instämma
i yrkandet på en delning af det bakteriologiska laboratoriet
i tvenne afdelningar, en medicinsk-bakteriologisk och en

Kostnadsberäkning.

veterinär-bakteriologisk, i stället för hvilken anordning en förste
assistent med större kompetens än vanliga assistenter skulle
anställas å det bakteriologiska laboratoriet. Skall emellertid
en förste assistent, med tillräckliga kvalifikationer att på ett
tillfredsställande sätt kunna ersätta den sålunda besparade afdelningsföreståndaren,
erhållas, måste gifvetvis ett så stort
arfvode erbjudas, att verkligt skickliga personer icke blott
anmäla sig till tj enstens skötande, utan äfven finna med
sin fördel förenligt att icke alltför kort tid kvarstanna vid
befattningen. I annat fall komme helt säkert stora olägenheter
att uppstå genom bemödandet att, där möjligt varit, begränsa
utgifterna för anstaltens verksamhet.

Detsamma gäller äfven för rättskemistens assistent. Så
länge denne i regel endast varit upptagen sex veckor om
året för sin assistentbefattning, har det väl varit möjligt att
för hittills varande ringa arfvode erhålla en till detta maktpåliggande
arbete behörigen kvalificerad person, emedan han
varit oförhindrad att under den öfriga delen af året egna sig
åt annan mera inkomstbringande sysselsättning. Men sedan
rättskemistens undersökningar vuxit i antal, så att det blifvit
omöjligt för en ensam person att i behörig tid medhinna desamma,
och assistenten därföre förordnats att äfven under
andra tider, än då rättskemisten åtnjutit ledighet från sin
tjenst, biträda vid de rättskemiska undersökningarna, måste
det nuvarande arfvodet af 1,000 kronor vara alldeles otillräckligt.
I betraktande dessutom af att hvarje rättskemisk
undersökning behöfver från början till slut verkställas af en
och samma person och att assistenten följaktligen måste ega
samma kompetens att utföra dylika undersökningar som rättskemisten
själf, har kommittén icke ansett sig kunna sätta arfvodet
för rättskemistens assistent lägre än till 3,000 kronor.

Beträffande de behöfliga medlen att för viss tid eller för
visst utfördt arbete aflöna vid anstalten tillfälligt anställde
medhjälpare eller biträden, är frågan härom alltför mycket
beroende af det blifvande omfånget för anstaltens verksamhet

Öfriga årsut
gifter.

92 Kostnadsberäkning.

och arten af de vetenskapliga undersökningar, som där komma
att utföras, för att tillåta kommittén att i detta hänseende anföra
några bestämda grunder och därpå bygga ett förslag.
Kommittén har därföre och då dessutom med säkerhet kan
motses, att behofvet och tillgången af dylika biträden under
skilda år måste, blifva olika, ansett sig böra hemställa, att till
medicinalstyrelsens disposition ställes ett årligt reservationsanslag,
som, då nödig vägledning för att kunna bedöma den
behöfliga summans storlek saknas, föreslås utgå till en början
med 5,000 kronor att mot särskild redovisning för det angifna
ändamålet användas.

Slutligen hafva för de vid anstalten erforderliga vaktmästare
upptagits aflöningar till samma belopp, som vid andra
statens verk utgå till dylike betjente, nämligen, utom förmånen
af fri bostad och ved, en aflöning af 800 kronor, delad i lön
och tjenstgöringspenningar samt efter 5 år ett ålderstillägg
af 100 kronor. För ofvan omförmälda stall- och vaccinationsdrängar
äfvensom för expeditionsbiträdet hafva upptagits arfvoden
till-belopp af 700 kronor åt hvar jämte fri bostad och
ved för de förstnämnde.

De årliga kostnaderna för de till beredning af antidifteriserum
behöfliga hästarnes underhåll med mera samt för anskaffande
och utfodring af sådana smådjur (marsvin), som
erfordras för pröfning af serums styrka, har kommittén beräknat
till 5,100 kronor. Vidare har kommittén, under förutsättning
att de för tillverkning af animal vaccin erforderliga
kalfvarna skulle kunna förhyras mot ett pris af 10 kronor
stycket, beräknat kostnaderna för dessa kalfvar inclusive underhåll
och transport till 2,300 kronor. Tilläggas 200 kronor
för diverse omkostnader, blifver hela anslagsbehofvet för tillverkning
af antidifteriserum och animal vaccin 7,600 kronor
(se Bil. D). Öfriga årsutgifter för laboratorierna, såsom underhåll
af instrument, apparater och stallredskap, inköp af reagentier,
böcker samt kostnader för gas, event. elektricitet, bränsle
och vatten med mera hafva antagits kräfva en summa af tillhopa
5,500 kronor.

Kostnadsberäkning.

Årskostnaden för anstaltens underhåll skulle enligt dessa Hela å™*ostberäkningar
från början uppgå till 51,000 kronor att utgå
med hela beloppet samt 5,000 kronor att utgå såsom reservationsanslag.
Beträffande den förstnämnda summan vill dock kommittén
anmärka, att det nya anslagsbehofvet i själfva verket
är betydligt lägre, än denna summa synes angifva, emedan
dels 11,865 kronor skulle, enligt nedan angifna specifikation,
komma att af nu utgående anslag årligen inbesparas, dels en del
extra, till siffran icke beräkneliga utgifter för allmänna belso- och
sjukvårdsåtgärder, bvilka åtgärder fortfarande som hittills måste
antagas blifva erforderliga, men som skulle kunna verkställas
å den föreslagna statsanstalten, hädanefter icke komme att
förorsaka statsverket några särskilda kostnader.

De poster i nu utgående anslag, bvilka genom anstalten Besparingar.
skulle besparas eller bvilka skulle på anstaltens stat kunna öfverflyttas,
äro, närmare angifna, följande:

den till rättskemisten och dennes assistent utgående aflöningen
af 6,000 kronor, som skulle kunna alldeles indragas,
sedan ett rättsmedicinskt laboratorium inrättats, där äfven alla
rättskemiska undersökningar blefve utförda;

den särskilda ersättningen till rättskemisten för hvarje
undersökning, hvilken ersättning under åren 1892—1896 uppgått
till i medeltal 2,585 kronor årligen, af bvilket belopp,
enligt medicinalstyrelsens räkenskaper, endast 347 kronor i
medeltal årligen återgäldats af »den brottslige eller till undersökningen
vållande», hvadan alltså årligen i medeltal 2,238
kronor utbetalats af det å riksstatens andra hufvudtitel uppförda
förslagsanslag till rättsmedicinska undersökningar; samt
den ökning af 2,800 kronor i anslaget till vaccinationens
befrämjande, som Riksdagen år 1897 beviljade för tillverkning
af animal vaccin, tillika med de medel, som nu årligen användas
för inköp af sådan vaccin och som under åren 1893—1898
uppgått i medeltal till 827 kronor 40 öre.

För utförande af bakteriologisk koleradiagnos hafva dessutom,
såsom ofvan blifvit omnämndt, af statsmedel utbetalats

Inkomster.

94 Kostnadsberäkning.

36,244 kronor 38 öre och för beredande af tuberkulin 11,500
kronor, hvarjemte under år 1898 inköpts från utlandet för
1,257 kronor 50 öre tuberkulin. Vaccin mot rödsjuka hos svin
bar vidare sedan år 1896 blifvit anskaffad för en kostnad af
215 kronor 15 öre, hvilka utgått af anslaget till förekommande
och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren.
Därtill komma slutligen 600 kronor, utgörande ersättning
för verkställd undersökning af prof på farmacevtiska
preparat. Alla dessa och liknande utgifter skulle äfvenledes
besparas statsverket genom inrättandet af den föreslagna statsan
stalten.

Jämte dessa besparingar torde äfven kunna påräknas inkomster
af anstalten genom försäljning af de olika preparat,
hvilka skola tillverkas därstädes. Lika litet som andra läkemedel
bruka bortskänkas åt allmänheten, böra nämligen sådana
medel som antidifteriserum och dylikt utlemnas kostnadsfritt
i andra fall, än där staten i allmänna helsovårdsändamål
har behof af dem. Denna princip synes så mycket hellre
böra tillämpas äfven på statsanstaltens fabrikat, som ett kostnadsfritt
utlemnande af desamma helt säkert skulle föranleda
ett onyttigt slöseri med dessa medel och ett ringaktande af
desamma. Däremot böra prisen på fabrikaten ställas så lågt
som möjligt samt, då distribueringen af medlen eger rum
genom apoteken, handelsvinsten noga bestämmas, i likhet
med hvad nu sker i fråga om andra apoteksvaror, allt på det
att äfven mindre bemedlade må kunna göra sig till godo de
fördelar, som afses med statsanstaltens verksamhet.

Med nuvarande pris å det i vårt land framställda antidifteriserum
till utgångspunkt, hvilket pris utgör 2 kronor för
flaska, men som vid statsanstalten torde kunna nedsättas till
hälften, samt under förutsättning att ungefär 50 procent af
alla i Sverige förekommande difterifall komma att behandlas
med serum, det vill säga med ett medeltal af omkring 7,000
sjukdomsfall om året (medeltalet anmälda fall för 10-årsperioden

Kostnadsberäkning.

1887—1896 utgör 7,246) ungefär 3,500 fall, komme inkomsten
på försäljning af antidifteriserum att uppgå till omkring 3,500
kronor.

För animal vaccin torde inkomsten på försäljningen blifva
ganska obetydlig, då alla vaccindepotföreståndare och af kommunerna
anställde vaccinatörer, fortfarande som hittills, böra
i skyddskoppympningens intresse erhålla vaccin kostnadsfritt.
Med så lågt pris som möjligt åsatt hvarje portion animal vaccin
torde försäljningssumman för denna knappast kunna beräknas
högre än till 300 kronor.

Likaledes lärer inkomsten å försåldt tuberkulin icke kunna
anslås synnerligen hög, då medlet i regel utlemnas kostnadsfritt
åt veterinärerna och endast i särskilda undantagsfall torde
komma att i framtiden betinga någon inkomst. Kommittén
har under sådana förhållanden icke vågat beräkna inkomstsumman
för försåldt tuberkulin högre än till 300 kronor.

Öfriga inkomster från det bakteriologiska och hygieniskt
farmacevtiska laboratoriet för undersökningar, verkställda för
enskilda personers eller kommuners räkning, hafva af kommittén
förslagsvis anslagits till 400 kronor.

Kommittén har ofvan föreslagit, att den ersättning för
omkostnader och arbete vid de rättskemiska undersökningarna,
som nu tillkommer rättskemisten, skulle bortfalla, därest rättskemisten
blefve upptagen å den nya anstaltens stat. Enligt
gällande föreskrift skola dessa omkostnader förnämligast ersättas
af den brottslige eller den, som till den medikolegala
besiktningen varit vållande. Då denne icke mera hädanefter
än hittills kan från ersättningsskyldighet befrias, har kommittén
antagit, att den nu till rättskemisten utgående ersättningen
skulle tillkomma statsanstalten och därlöre uppfört
bland anstaltens inkomstposter en summa af 350 kronor, utgörande
ungefär det belopp, hvartill de infilande ersättningarna
för rättskemiska undersökningar uppgått i medeltal för
år under den senaste tiden.

Kostnadsberäkning.

Medicinal statistik.

Kostnads öfversikt.

Hvad slutligen beträffar kostnaderna för de erforderliga
medicinalstatistiska arbetena, har kommittén, som i det föregående
uttalat såsom sin mening, att en statistiskt bildad
tjensteman borde anställas hos medicinalstyrelsen, men att i
den nya statsanstalten icke skulle inrymmas någon afdelning
för ifrågavarande arbeten, icke ansett sig ega anledning att i
detalj behandla frågan om medicinalstatistikens ordnande och
kostnaderna härför, utan funnit rättast, att denna utredning
öfverlemnades åt den myndighet, som handhafver och fortfarande
skulle komma att handhafva de medicinskt statistiska
bearbetningarna.

Efter att sålunda, på grund af förutgången utredning af
behofvet af en statsanstalt för dels bakteriologiska arbeten,
dels kemiska och fysikaliska undersökningar i hygieniskt, farmacevtiskt
och rättsmedicinskt syfte, hafva utkastat den allmänna
planen till en sådan anstalt och i underdånighet framställt
de behof, hvilka synas kommittén böra fyllas för att af
anstalten kunna vänta en nyttig verksamhet, anser sig kommittén
slutligen böra här meddela en tabellarisk öfversikt af
såväl de såsom behöfliga ansedda statsanslagen som af de besparingar
och de inkomster, hvilka till utgifternas betäckande
i någon mån kunna påräknas.

Kommittén har i underdånighet föreslagit:

A. För anstaltens första uppsättning:

a) Lokalernas anordning och inredning (Bil. A).........kr. 9,779

b) Inventarier, apparater, reagentier, serumhästar med

mera (Bil. B) ............................................................ » 36,190

Summa kronor 45,969

Kostnadsberäkning.

Härifrån afgå:

a) För redan befintlig materiel....................................... kr. 6,000

b) Tillgängliga medel för uppsättning af den ani mala

ympanstalten ...................................................... » 2,500

Summa kronor 8,500

I Återstår:

Såsom erforderligt anslag att för en gång utgå............ kr. 37,469

B. För anstaltens underhåll:

a) Hyror:

1. För laboratorielokalerna, vaktmästarebostäder

med mera .......................................... kr. 6,000

2. För stall med mera samt bostad åt

stallbetjeningen................................. » 1,200 pr< 7^200

b) Aflöningar (Bil. C) ......................................................... » 30,700

c) Laboratoriernas öfriga årsanslag:

1. Tillverkning af antidifteriserum och

animal vaccin (Bil. D) .................. kr. 7,600

2. Smådjur för bakteriologiska anstal tens

räkning ...... )) 300

3. Instrument, apparater, reagentier,

emballage, stallredskap med mera » 1,500

4. Böcker, tidskrifter och skrifmateri alier.

................................................... » 1,200

5. Värme och belysning........................ » 1,200

6. Kokgas för laboratorierna, vatten

med mera ......................................... » 1,300 pr> ;[3,100

Summa kronor 51,000

Däremot skulle dels följande årligen utgående anslag indragas,
dels nedanstående utgifter för framtiden inbesparas:

a) Rättskemistens aflöning ................................................ kr. 6,000

b) Rättskemistens ersättning för omkostnader ........ » 2,238

Transport kr. 8,238

Kostnadsberäkning.

Transport 8,238: —

c) Höjning i anslaget till vaccinationens befräm -

jande................................................................................. 2,800:

d) Kostnad för inköp af animal vaccin.................. 827: —

e) Allehanda tillfälliga, för år icke beräkneliga
anslag, såsom: för kolerafarans bekämpande,
uppgående 1893—1895 till
36,244 kronor 38 öre; för beredning
och inköp af tuberkulin,utgörande hittills
12,757 kronor 50 öre; för inköp af
vaccin mot rödsjuka hos svin, 215 kronor
15 öre; för farmacevtiska kontrollundersökningar,
600 kronor, med mera

Summa kronor 11,865: —
Med frånräknande af sistnämnda slutsumma skulle alltså
det för anstaltens underhåll behöfliga årsanslaget utgöra 39,135

eller i rundt tal......................................................... 39,200 kronor.

Under förutsättning att följande inkomster kunna för anstalten
beräknas:

a) För utlemnadt antidifteriserum ................................ 3,500: —

b) » animal vaccin ........................................................ 300: —

c) » tuberkulin................................................................ 300: —

d) » rättsmedicinska undersökningar ....................... 350: —

e) » diverse undersökningar åt enskilde................. 400: —

Summa kronor 4,850: —

skulle emellertid de för nu angifna ändamål i verkligheten erforderliga
utgifterna endast uppgå till ............... 34,350 kronor.

Härjämte har kommittén i underdånighet föreslagit:
att såsom reservationsanslag skulle årligen utgå... 5,000 kronor.

VI. Underdånig hemställan.

Med öfverlemnande af förestående utredning jämte därtill
hörande bilagor får kommittén i underdånighet föreslå:

att en statsmedicinsk anstalt, benämnd medicinalstyrelsens
laboratorium och stående under medicinalstyrelsens ledning, må
inrättas dels för bakteriologiska arbeten (såväl diagnostiska
undersökningar som tillverkningar) äfvensom odling af animal
vaccin, dels ock för kemiska och fysikaliska undersökningar
i hygieniskt, farmacevtiskt och rättsmedicinskt syfte;

att 37,500 kronor må ställas till medicinalstyrelsens förfogande
till anordnande af lokalerna för detta laboratorium
samt för desammas utrustning med nödiga inventarier, apparater
med mera;

att tre laborator^föreståndare jämte fyra assistenter äfvensom
erforderlig betjening må anställas vid laboratoriet;

att aflöningsförmånerna för personalen vid laboratoriet
må bestämmas i enlighet med nedan intagna förslag till stat
(Bil. C.);

att till arfvoden åt erforderligt antal tillfälliga biträden
vid laboratoriet må mot särskild redovisning ställas till medicinalstyrelsens
disposition ett årligt reservationsanslag af
5,000 kronor; samt

100

Underdånig hemställan.

att till förhyrande af lämpliga lokaler för laboratoriets
behof, äfvensom för laboratoriets underhåll, ett årligt anslag
af 39,200 kronor må ställas till medicinalstyrelsens förfogande.

De remitterade handlingarna återgå.

Underdånigst

RICH. WAWRINSKY.

HJALM. GULLBERG. KLAS L1NROTH.

CARL NYSTRÖM. JOSEF SVENSSON.

Isak Jundell.

Stockholm den 30 november 1899.

Reservation af lien* Svensson.

Angående anordningen af det bakteriologiska laboratoriet
är jag af olika åsikt med kommitténs flertal, i det jag anser laboratoriet
böra bestå af tvenne afdelningar, en medicinsk och en
veterinär, och anhåller jag till stöd för denna min åsikt få anföra
följande:

Bakteriologien har betydelse ej blott vid förebyggande och
botande al sjukdomar hos menniskor och djur; äfven i mejerihandteringen,
vid bryggerier m. m. tillämpas bakteriologien
mer och mer. Hvarhelst forskningar i bakteriologi bedrifvas
för något särskildt. ändamål, kräfva dessa forskningar sin särskilt
skolade specialist.

En nödvändig betingelse för alla är, att de äro hemmastadda
i bakteriernas biologi äfvensom i de tekniska metoderna
för deras studium. Renodla bakterier och studera deras förhållande
på olika näringssubstrat eller under andra yttre betingelser
bör hvarje bakteriolog kunna; men att sedan för
olika ändamål tillgodogöra sig de rön, man vunnit, eller sätta
i gång experiment, som åsyfta klargörandet af någon detalj
rörande till exempel bakteriernas förhållande i djurkroppen,
eller vid ostens mognad eller gräddens syrsättning, Öl och vinjäsning
etc., därtill fordras något mera än endast kännedom
om bakterierna.

Det finns, i korthet sagdt, en allmän del af bakteriologien
och en speciell eller tillämpande. Den förra är något så när

102

Reservation af herr Svensson.

gemensam, hvilket bakteriologiskt område det än gäller, den
senare delar sig däremot i många olika grenar och kräfver
speciell utbildning för hvarje gren. Det faller icke någon in
att tro, att en mejerist, han må vara aldrig så skicklig bakteriolog
inom sitt område, kan ombetros den bakteriologiska
diagnosen åt sjukdomar hos menniskor eller djur, lika litet
som att en läkare kan afhjälpa smörfel i ett mejeri. Kommittén
har emellertid beträffande sjukdomar hos menniskor och
djur ansett samma bakteriolog kunna användas, alldenstund de
bakteriologiska undersökningsmetoderna äro desamma. Detta
är visserligen fallet i många afseenden; medicinsk och veterinär
bakteriologi stå hvarandra närmare, än dessa stå till andra
bakteriologiska forskningsområden. Emellertid gäller detta dock
hufvudsakligen bakteriologiens allmänna del; i fråga om dess
praktiska tillämpning finnas många fall, där en läkare-bakteriolog
icke kan ersätta en veterinär-bakteriolog.

De smittosamma sjukdomar, som kunna blifva föremål för
bakteriologisk undersökning, äro redan nu många, och antalet
torde komma att ännu mera ökas. Af dessa förekomma en
del endast hos menniskor, andra hos såväl menniskor som
djur och återigen andra endast hos djur. För att diagnosticera
och på ett praktiskt sätt med bakteriologiska medel behandla
dessa sjukdomar eller gifva anvisning till deras behandling
kräfves ovillkorligen icke endast kännedom om de bakterier,
som förekomma vid resp. sjukdomar, utan äfven kunskap
om sjukdomens hela förhållande, dess uppkomst och utveckling
med mera, en kunskap, som icke kan förutsättas vara för
handen annat än hos läkaren beträffande menniskors sjukdomar,
hos veterinären beträffande djurens sjukdomar. Till
och med beträffande de smittosamma sjukdomar, som förekomma
hos såväl menniskor som djur, torde en läkare stå sig
slätt, om det gäller att ställa diagnosen hos ett djur eller till
exempel gifva råd och föreskrifter, huru prof för undersökning
skola tagas eller huru de på laboratoriet vunna vetenskapliga
upplysningarne skola omsättas i praktiskt och nyttigt resultat.

103

Reservation af herr Svensson.

Det omvända förhållandet eller att en veterinär såsom chef
för den bakteriologiska afdelningen — hvilken möjlighet kommittén
framhållit — meddelar upplysningar, råd och anvisningar
rörande menniskors sjukdomar torde ej kunna komma i fråga
redan på den grund, att läkare och allmänhet ej skulle fa förtroende
till undersökningar, som af en veterinär utförts angående
menniskosjukdomar. Men af samma skäl skola otvifvelaktigt
veterinärer och djuregare anse förklaringar och anvisningar,
som angående sjukdomar hos djur utgått från en läkare, vara
af mindre värde, och framför allt där deras nytta icke är särdeles
påtaglig, anse dem vara opraktiska, hvaraf åter skulle
följa motvilja för deras tillämpning.

Såsom ytterligare stöd för mitt påstående, att en läkare
ej kan göra stor nytta vid diagnos af smittosamma djursjukdomar,
vill ]ag framhålla, att en läkare utan särskilda studier
i veterinär anatomi stundom icke ens kan bestämma, från
hvilket djur ett för undersökning insändt organ tagits, då
visserligen den mikroskopiska byggnaden hos ett organ oftast
är lika hos menniskor och djur, men det anatomiska eller
makroskopiska utseendet kan vara mycket olika.

Har läkaren efter undersökning af ett insändt organ eller
helt djur icke kunnat bestämma, att smittosam sjukdom varit
för handen, måste det otvifvelaktigt vara af stor fördel och
stärka tilltron till utlåtandet, om det angifves, af hvilken annan
sjukdom djuret lidit, men härtill torde i regel läkaren icke
vara kompetent; om han också efter ett eller annat års sysslande
med veterinärbakteriologiska undersökningar lärt känna
en del smittosamma husdjurssjukdomar, känner han dock ej de
sjukdomar, hvarmed dessa kunna förvexlas.

För öfrigt förekomma flera smittosamma sjukdomar af internationell
betydelse, hvilka endast angripa djur, såsom boskapspest,
elakartad lungsjuka med flera, livilkas orsak är okänd
och där diagnosen sålunda ej kan ställas pa bakteriologisk
väg. Diagnosen af dessa sjukdomar synes mig dock böra vara

104

Reservation af herr Svensson.

en uppgift för det ifrågasatta laboratoriet. Härtill fordras dock
ovillkorligen en veterinär.

I Norge och Danmark äro för närvarande som chefer för
veterinärväsendet läkare anställde, hvilka därjemte såsom högsta
veterinärauktoriteter utföra sådana undersökningar, som skulle
tillhöra det ifrågasatta laboratoriets veterinära afdelning, men
begge två hafva för att göra sig kompetenta härtill studerat
vid veterinärskolor flera år och sedan dess egnat sig uteslutande
åt veterinära undersökningar.

Om de fall, där medicinalstyrelsen behöfver rådfråga särskilda
sakkunnige rörande sjukdomars diagnos, vore ofta förekommande
beträffande menniskors sjukdomar och endast undantagsvis
gällde husdjurens sjukdomar, vore det mindre att
saga om kommitténs förenämnda förslag, och den billigare
anordning, som kommittén föreslagit, kunde då hafva något
berättigande. Men nu är förhållandet snarare omvändt, Veterinärer
äro och måste enligt sakens natur oftare vara i villrådighet
rörande diagnosen vid en del smittosamma sjukdomar
hos husdjuren, än läkare äro vid sjukdomar hos nienniskor.
Jag behöfver härvid endast påpeka, att husdjurens patologiska
anatomi, såsom omfattande många olika djurslag, är ganska
vidlyftig och därtill föga bearbetad, att studietiden för veterinärer
är betydligt kortare än för läkare med mera. Med undantag
af sådana smittosamma menniskosjukdomar, exempelvis
bubonpesten, hvilka ej förekommit i Sverige, är det hufvudsakligen
en sjukdom, vid hvilken eu nutida läkare har svårighet
att sjelf ställa diagnosen, nämligen kolera. Då denna
sjukdom senast befarades skola införas i Sverige, vidtogos
också särskilda anstalter för att vid behof kunna så hastigt
som möjligt ställa diagnosen. Öfriga smittosamma sjukdomar
bland menniskor bestämma läkarne i regel själfve utan att
hänskjuta afgörandet till medicinalstyrelsen eller särskild! sakkunnige.
Dessa sjukdomar äro också af den art, att de ej i
utlandet föranleda några spärrningsåtgärder mot Sverige. Beträffande
smittosamma husdjursjukdomar är förhållandet något

105

Reservation af herr Svensson.

annorlunda, i det att stundom sådana kunna förekomma i vårt
land, hvilka i utlandet gifva anledning till förbud mot införsel
af djur från Sverige, hvarigenom stor ekonomisk skada kan
tillfogas vårt land. En snabb och säker diagnos med däraf
beroende åtgärder är i sådana fall af stor vikt.

Häraf torde framgå, att medicinalstyrelsen oftare har anledning
att af sakkunnig veterinär begära utlåtande angående
djursjukdomar än af läkare angående menniskosjukdomar.

Af ofvan nämnda skäl har jag inom kommittén yrkat på,
att den bakteriologiska afdelningen måtte i förslaget delas i
tvenne, nämligen en medicinsk och en veterinär, men kommitténs
pluralitet har hufvudsakligen af sparsamhetsskäl beslutit föreslå
endast en bakteriologisk afdelning. Af hänsyn till behofvet
af äfven veterinär sakkunskap inom anstalten har emellertid
kommittén upptagit en veterinärassistent, som skulle hafva
högre lön än de öfriga assistenterna (undantagande rättskemistens)
och på hvilken man följaktligen kunde ställa högre
anspråk än på de öfrige assistenterna.

Infordrar nu medicinalstyrelsen utlåtande angående en
smittosam djursjukdom, eller insändes af veterinär delar af
djur för undersökning, eller ifrågakommer eljest diagnos af
djursjukdom, skulle det väl i regel blifva veterinärassistenten,
som finge utföra undersökningen, men läkaren-chefen skrifva
eller åtminstone underteckna utlåtandet, ett förhållande som
i viss mån skulle likna det missförhållande, hvaröfver man
förut klagat beträffande handläggningen af veterinärärenden
i medicinalstyrelsen eller att medicinalråden såsom varande
läkare och sålunda i veterinära frågor ej tillräckligt kompetenta
dock ensamme afgjort veterinära ärenden. Om också nu
en veterinär anställts såsom föredragande af veterinärärenden
i medicinalstyrelsen, blefve förhållandet dock, om kommitténs
förslag vunne bifall, i viss mån återfördt till förutvarande tillstånd,
alldenstund nämnde föredragande till ledning vid sitt
besluts fattande i veterinära frågor endast skulle hafva utlåtande
af mindre kompetent person att hålla sig till.

106

Reservation af herr Svensson.

Den möjligheten är ej otänkbar, att nämnda anspråk på
läkaren-bakteriologen kan afhålla eljest lämplig bakteriolog att
söka platsen såsom föreståndare för laboratoriet.

Äfven i utlandet skall otvifvelaktigt det förhållandet väcka
misstro, att beträffande diagnos af smittosamma djursjukdomar
Sverige har såsom förnämsta sakkunnig en läkare, hvilken
måste anses mindre förtrogen med ämnet, eller en veterinärassistent,
som på grund af anställningens natur måste ombytas
ofta och ej kan hafva nödig erfarenhet och auktoritet.

Af hvad som nämnts, torde framgå, att enligt min åsikt
en anordning af bakteriologiska laboratoriet med endast en
assistent att handhafva de veterinärbakteriologiska undersökningarna
skall göra, att dessa blifva tillbakasätta; och dock
torde de intressen, som det härvid gäller, vara af den betydelse,
att för stor sparsamhet vid deras tillgodoseende måste
anses olämplig.

Upprättandet af en själfständig veterinärafdelning vid det
bakteriologiska laboratoriet skulle äfven i någon mån minska
arbetet för den medicinska afdelningen, hvilken sannolikt får
tillräckligt arbete med medicinskt-bakteriologisk diagnos och
isynnerhet med beredning och kontrollering af olika sera,
hvilket tager mycken tid i anspråk.

Beredning af tuberkulin och koppvaccin samt vacciner
mot olika sjukdomar hos djur, till exempel rödsjuka, mjältbrand,
mjältbrandsemfysem med flera, kunde lämpligen ega rum
på den veterinära afdelningen.

Föga tillfälle till vetenskapliga undersökningar utöfver
förelagda uppgifter och fabrikationer skulle med den anordning,
som kommittén föreslagit, stå till buds beträffande medicinska
eller veterinära spörsmål; och dock få sådana undersökningar
ej försummas, om anstaltens bakteriologer skola kunna
följa med vetenskapens framsteg och sålunda ständigt göra
afsedd nytta. Få anstaltens bakteriologer ej tillfälle att redan
vid en bakteriologisk frågas uppdykande arbeta med densamma
genom att dels eftergöra och konstatera i utlandet

Beservation af herr Svensson,

107

utförda experiment, dels själfständigt söka lösa dithörande
problem, stå de sannolikt oberedda, då annorstädes ett praktiskt
resultat af gjorda försök framgått, och kunna ej omedelbart
tillgodogöra sig detsamma. Detta skall i all synnerhet
blifva fallet beträffande veterinära spörsmål, då ingen annan än
veterinärassistenten rätt gerna intresserar sig för dem. Chefen
för bakteriologiska afdelningen, hvilken ensam tager initiativ
till och anordnar biträdenas arbete, skall rimligtvis mindre
rikta sin uppmärksamhet på veterinära frågor, som han ej förstår,
än på medicinska. Äfven om ej den veterinäre assistenten
tages i anspråk för de rent medicinska undersökningarna,
hvilket ej är otänkbart, skall han dock ej kunna uträtta mycket
för lösning af veterinära bakteriologiska spörsmål. År han
trots anställningens tillfälliga natur ändock händelsevis kompetent
att göra själfständiga undersökningar, måste resultatet
likväl blifva obetydligt, då han saknar det biträde af assistent,
som vid alla bakteriologiska undersökningar är behöflig!. Ännu
mindre skall resultatet af veterinärassistentens arbete blifva,
om han ej i vetenskapligt afseende böjer sig öfver den nivå,
som en tillfällig anställning med 3,000 kronors lön ger anledning
vänta.

Den anordning åter, som kommittén framhållit såsom möjlig,
eller att en veterinär blefve chef för den bakteriologiska
afdelningen och hade läkare till assistenter, torde, såsom redan
framhållits, af andra skäl ej komma i fråga och skulle tydligtvis
medföra minst lika stora svårigheter därigenom, att den
medicinska bakteriologien då blefve eftersatt. ■

Ökningen i omkostnader, om tvenne afdelningar inrättas i
det bakteriologiska laboratoriet, komme hufvudsakligen på aflöningsstaten,
som i stället för en förste assistent med lön af

3.000 kronor skulle upptaga ännu en föreståndare med lön af

6.000 kronor, en assistent med lön af 1,500 kronor och en
vaktmästare med lön af 800 kronor, sålunda en ökning af
5,300 kronor förutom ålderstillägg.

108

Reservation af herr Svensson.

Lokalerna behöfde kanske ökas med ett rum eller till 19
i stället för 18. Första uppsättningen kräfde måhända eu ökning
i anslaget för en gång af 2,000 kronor.

Hyra och förbrukningsanslag att årligen utgå behöfde ej
i nämnvärd mån ökas.

På grund af ofvan framställda skäl får jag föreslå, att det
bakteriologiska laboratoriet upprättas med tvenne afdelningar,
en medicinsk och en veterinär, och att för hvarje afdelning
anställes en föreståndare, en assistent och en vaktmästare.

BILAGOR.

Bil A.

Kostnader för anordning och inredning af de uti statsmedicinska
anstalten erforderliga lokaler*).

Bakteriologiska laboratoriet:
Inledning af gas, event. elek-
tricitet i 10 rum ..............	kr. 600: —
Vatten och aflopp i 7 rum	» 700: —
Uppsättning af sköljbord i 4
rum ....................................	» 300: —
Uppsättning af kapell...........	» 150: —
Väggfasta skåp och hyllor ...	» 1,000: —
Målning af väggar och tak samt
hyfling och boning af golf	» 900: — kr. 3.650: —
Hygieniskt farmacevtiska laboratoriet:
Inledning af gas, event. elek-
tricitet i 4 rum.................	kr. 240: —
Vatten och aflopp i 3 rum	»• 300: —
Uppsättning af sköljbord i 2
rum ..................................	» 100: —
Uppsättning af kapell ...........	» 450: —
Väggfasta skåp och hyllor ...	» 500: —
Målningsarbete........................	» 200: — kr. 1.790: —
Rättsmedicinska laboratoriet:
Inledning af gas, event. elek-
tricitet i 5 rum ................	kr. 300: —
Vatten och aflopp i 3 rum ...	» 300: —
Uppsättning af sköljbord i 3
rum ....................................	» 150: —
Uppsättning af kapell ............	» 500: —
Väggfasta skåp och hyllor ...	» 300: —
Målningsarbete........................	» 200: — kr 1750. _
	Transport kr. 7,190: —

*) Beräknade med ledning af kostnadsförslag af byggmästaren E. W. Bitter.

112

Transport kr. 7,190:

4. Stallbyggnaden:

Inredning af stall för 10 hästar kr. 1,000: —
d:o » » 5 kalfvar » 500: —

d:o »kalfympningsrum met.

................. * 200: — w 1 7nn.

-1»fUU- ~ kr. 8,890: —

Oförutsedda utgifter: 10 % af förestående slutsumma... » 889: —

Summa kronor 9,779: —

113

Bil, B.

Kostnader för första uppsättningen af inventarier, apparater,
reagentier med mera.

1. Bakteriologiska laboratoriet:

a. Möbler samt inven tarier,

böcker med

mera..................... kr. 3,000: —

b. Instrument, mikro skop

samt apparater
och reagentier » 15,500: —

c. Hästar, marsvin med

mera..................... » 5,000: — kr. 23,500: —

2. Hygieniskt farmacevtiska laboratoriet:

a. Möbler samt inven tarier,

böcker med

mera..................... kr. 1,500: —

b. Instrument, appara ter

och reagentier » 4,300: —*) ^ 5^00: _

3. Bättsmedicinska laboratoriet:

a. Möbler samt inven tarier,

böcker med

mera.................... kr. 1,800: —

b. Mikroskop, apparater

och reagentier » 1,800: — **) , 3 600: _ ky 900. _

Oförutsedda utgifter: 10 % af förestående slutsumma » 3,290: —

Summa kronor 3(5,190: —

*) Beräkningen är grundad på uppgifter, meddelade af professoren vid farmacevtiska
institutet Ludv. Stahre.

**) Beräkningen af denna summa är uppgjord med förutsättning att en del för
dagligt bruk icke behöfliga instrument och apparater kunna af det rättsmedicinska
laboratoriet användas gemensamt med det bakteriologiska eller hygieniskt farmacevtiska
laboratoriet samt för öfrigt med ledning af uppgifter, meddelade af numera
aflidne rättskemisten, prof. Hj. Dillner.

114

Bil. C.

Förslag till aflöningsstat.

			Tjenst-
		Lön.	görings-	Arfvode.	Summa.
			pennin-
			gar.
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
1	föreståndare ..........................	4,500	1,500	_	6,000	1 Efter 5 år kan lönen
2	d:o • ...........................	9,000	3,000	—	12,000	\ höjas med 500 kronor.
1	förste assistent å bakteriolo-
	giska laboratoriet..................	--	—	3,000	3,000
1	assistent å d:o d:o ..................	—	—	1,500	1,500
1	d:o å hygieniskt farmacevtiska
	laboratoriet ..........................	—	—	1,500	1,500
1	assistent å rättsmedicinska la-
	boratoriet ............................	—	—	3,000	3,000
1	vaktmästare (utom fri bostad)	500	300	—	800	(Efter 5 år kan lönen
1	d:o d:o	500	300	—	800	f höjas med 100 kronor.
1	expeditionsbiträde ..................	—	—	700	700
1	stalldräng (utom fri bostad)...	—	—	700	700
1	stall- och vaccinationsdräng
	(utom fri bostad)..................	—	—	700	700
	Summa kronor	14,500	5,10011,100 30,700

115

Bil. B.

Utredning af årliga anslagsbehofvet för tillverkning af antidifteriserum
och animal vaccin.

Enligt Bil. A skulle i den förhyrda stallbyggnaden beredas plats
för 10 hästar i och för tillverkningen af anti difteri serum. Äfven om
så många hästar icke i vanliga fall behöfva på en gång stå immuniserade,
äro dock så många fördelar förenade med att stallutrymmet icke
är för knappt, att kommittén icke ansett sig höra beräkna stallplatserna
färre. På grund af att en del hästar kunna, efter det immuniseringen
påbörjats, befinnas af en eller annan orsak för ändamålet oanvändbara
och följaktligen åter måste utgallras, erfordras nämligen alltid, att man
håller i beredskap ett större antal difteri-immuna hästar än som oundgängligen
behöfves för det dagliga behofvet, synnerligast som det åtgår
flere månader att bereda de djur, som lemna blodserum, innan detta
blir mättadt med antitoxiner. Hos vissa hästar inträffar dessutom att,
utan känd anledning, serums styrka längre eller kortare tid efter immuniseringen
sjunker i sådan grad, att djuren måste öfvergifvas, hvilket
skulle betydligt försvåra den jämna leveransen af antidifteriserum, därest
icke reservhästar funnes färdiga att taga i bruk.

För att undvika denna olägenhet, utan att därför behöfva hafva
alltför stort antal hästar på stall, böra hästarne tid efter annan ombytas
och ersättas med nya, som i sin ordning hinna immuniseras, innan de
gamla hästarne blifva mindre dugliga för serumtillverkningen. Ett sådant
fortgående ombyte af serumhästar behöfver icke förorsaka några betydliga
kostnader, enär hästarnes helsotillstånd icke försämras genom immuniseringen,
utan de tvärtom bruka taga hull under den tid de användas
för serumberedningen. En ringa förlust vid försäljningen torde
dock alltid böra tagas med i beräkningen, och har kommittén därför,
under förutsättning att årligen 4 hästar ombytas och att priset vid försäljningen
kommer att ställa sig 100 kronor lägre än vid inköpet, ansett
sig böra, då äfven möjlighet af dödsfall bland hästarne måste tagas i
beräkning, uppföra 600 kronor såsom utgift för den årliga omsättningen
af serumhästar.

För utfodring af de 10 hästarne torde i rund summa 4,000 kronor
komma att erfordras. Lägges härtill en summa af 500 kronor för inköp
och utfodring af marsvin, behöfliga för pröfning af serums styrka, uppgår
hela den beräknade årskostnaden för sorumhästarne och pröfning af
serum till 5,100 kronor eller med tillägg af 100 kronor för diverse omkostnader
5,200 kronor.

116

För tillverkning af animal vaccin torde högst 80 kalfvar om året
behöfva ympas. Af dessa kalfvar skulle, enligt erfarenheten från de
tyska ympanstalterna, omkring 400,000 vaccinportioner kunna skördas,
hvilket skulle vara mer än tillräckligt för lång tid af anstaltens verksamhet.
Kalfvarna böra, såsom vid andra ympanstalter mestadels sker,
kunna mot hyra anskaffas hos slaktare i staden och torde hyran för
de erforderliga kalfvarna icke behöfva öfverstiga 10 kronor per stycke.
Utfodringen af ympdjuren, hvilka hvart och ett måste kvarstanna vid
anstalten under en vecka, bör vara ganska riklig, hufvudsakligen bestående
af söt mjölk, möjligen med tillsats af något mjöl, såsom t. ex.
i Tyskland flerstädes är vanligt. I allmänhet beräknas åtgången af
mjölk till 12 å 15 liter för hvarje kalf dagligen. Vid Stockholms ympanstalt
består utfodringen af 10 å 15 liter oskummad mjölk, fördelade
på 3 å 4 rationer om dagen. Efter denna beräkning skulle kostnaden
för kalfvarnes utfodring uppgå till c:a 1,260 kronor om året. Till förutnämnda
utgifter måste vidare läggas kostnaden för kalfvarnes transport
till och från anstalten, hvilken efter 1 krona 50 öre per gång skulle
komma att uppgå till 240 kronor. Totalkostnaden för den animala vaccinen
skulle alltså, frånsedt utgifterna för personal, lokal, emballage och
dylikt, årligen uppgå till 2,300 kronor eller med tillägg af 100 kronor
för diverse omkostnader vid ympanstalten 2,400 kronor.

Anslagshehofvet för tillverkning af antidifteriserum och animal

vaccin utgör således:

För ombyte af serumhästar ................................................... kr. 600: _

» utfodring af 10 hästar...................................................... » 4,000: _

» inköp och utfodring af marsvin ................................... » 500: _

» hyra af vaccinkalfvar................................................... » 800: _

» transport af kalfvar ....................................................... » 240: _

» kalfvarnes utfodring......................................................... » 1,260: _

Diverse omkostnader.............................................................. ,, 200: _

Summa kronor 7,600: —

KORT ÖFVERSIKT

AF BAKTERIOLOGIEN OCH NÅGRA AF DESS
VIKTIGASTE PRAKTISKA RESULTAT,

UTARBETA!» AF KOMMITTÉNS SEKRETERARE.

Bakterierna bilda den lägst stående gruppen inom växtriket och
äro de enklast byggda och minsta lefvande varelser vi känna. De utgöras
af en vanligen homogen ägghvitemassa, hvars dimensioner hos de större
arterna gå upp till några få g (1 g = 0,0 o i mm.), men hos de mindre
arterna endast äro bråkdelar af ett g.

Alltefter den yttre formen indelas bakterierna i tre störa hufvudgrupper:
kulformade, stafformade och skruformade bakterier (kocker,

baciller, spiriller). ...

Bakterierna föröka sig i regel på det sätt, att en individ, sedan
den tilltagit mer eller mindre i storlek, delar sig i tvenne lika delar,
hvarefter de båda delarna dela sig på nytt o. s. v. Den tid, som åtgår
för en tudelning, är olika hos olika arter. Hos vissa former aflöper
tudelningen under eu half timme, hos andra under en till två timmar,
hos åter andra kan den taga några dagar. I allmänhet kan man säga,
att bakterierna äro de lefvande varelser, som föröka sig snabbast.

Utom genom tudelning kunna vissa bakterier, i synnerhet de stafformade,
föröka sig genom särskilda bildningar, s. k. sporer. I bakteriens
inre och af dess ägghvitemassa bildas en liten rund eller oval
glänsande kropp, sporen, som är omgifven af en särskild membran. Sporerna
bildas först, då lifsvillkoren för bakterierna börja blifva ogynnsamma.
Då upphör bakteriernas tudelning och förökning, och bakterierna
börja så småningom att alldeles do ut. Det enda, som ännu har
lif kvar, är sporen, hvilken utmärker sig genom ofantligt stor motståndskraft
mot alla skadliga inflytelser. För att t. ex. döda mjältbrandsbacillens
sporer behöfver man använda torr värme om 140° C. under 3
timmar eller vattenånga af 100° under flera minuter. Det finnes
sporer, Indika utan att dö kunna utsättas för ånga af denna temperatur
under 1(5 timmar. De vanliga utväxta bakterieindividerna dödas
däremot på några få minuter af en temperatur af 55, 70 eller 80° C.

120

Sporerna kunna under åratal motstå intorkning och vanliga atmosferiska
inflytelser. Under naturliga förhållanden är det nästan endast
direkt solljus, som dödar dem. Sporen är således af stor betydelse för
artens bibehållande, den är ett skydd mot alla slags skadliga inverkningar.

Kommer sporen från ogynnsamma förhållanden in i lämplig lefvande
eller död näringsmark, börjar den växa ut till en individ liknande
den, i hvilken den bildats. Denna individ delar sig därefter i
två o. s. v.

En del bakterier (saprophyter) lefva under naturliga förhållanden
endast på döda substanser, andra åter (parasiter) kunna, så vidt man
hittills vet, endast lefva och föröka sig i högre organismer, åter andra
kunna lefva så väl på döda substanser som i högre organiserade varelser.
De i andra lefvande varelser förekommande bakterierna kunna
antingen vara alldeles oskadliga (icke patogena) eller också äro de sjukdomsalstrande
(patogena), d. v. s. de framkalla sjukdomar hos den individ,
menniska, djur eller växt, hos hvilken de slagit sig ned och förokat
sig. Sådana genom bakterier eller andra med dem mer eller
mindre besläktade lefvande varelser framkallade sjukdomar äro alla de
smittosamma sjukdomarne, de s. k. infektionssjukdomarne.

''Den Vlktl_8''as<:_e yttringen af bakteriernas lifsverksamhet är, näst
förökningen, bildningen af ämnesomsättning sprodukter. De substrat,
hvilka närmast omgifva bakterierna och i bvilka bakterierna lefva, förändras
genom dessas lifsverksamhet så, att kemiskt nya produkteruppstå.
Denna ämnesomsättning är af mycket olika natur hos olika bakterier
och olika hos samma bakterie under olika förhållanden. Än
bildas enklare ämnen af sådana med mera komplicerad sammansättning,
än åter bildas mera sammansatta ämnen af enklare sådana. De mest
sammansatta molekyler i näringssubstratet kunna genom bakteriernas
lifsverksamhet sönderdelas i atomer, och atomerna kunna sammanfogas
till mer eller mindre sammansatta molekyler.

Särskildt betydelsefulla äro de kemiska omsättningar, som bakterierna
framkalla i de ämnen, bvilka ingå som beståndsdelar i de högre
organiserade varelsernas kropp eller tjena dem till näring. Stärkelse
förvandlas till dextrin och socker. Sockerarterna sönderdelas genom
inverkan af bakterier och undergå s. k. jäsning, hvarvid man som omsättningsprodukter
erhåller alkohol, kolsyra, mjölksyra, ättiksyra m. m.
Äfven cellulosa och gummi sönderdelas och jäsa genom inverkan af
bakterier, likaså ättiksyra, mjölksyra, vinsyra, citronsyra m. m. Genom
jäsning, framkallad af bakterier, förvandlas alkohol till ättika, fett sönderdelas
i fettsyror och glycerin o. s. v.

121

Ägghvitekropparna undergå mer eller mindre djupgående sönderdelning
genom inverkan af bakterier, hvilken sönderdelning kallas förruttnelse
i de fall, då den är förenad med bildning af rikliga mängder
illaluktande gaser. • Bland sönderdelningsprodukterna märkas t. ex.
leucin, tyrosin, indol, skatol, pbenol, kolsyra, svafvelväte, ammoniak,
kväfve, väte m. m. De genom ägghvitans sönderdelning bildade enklare
produkterna kunna af vissa jordbakterier förvandlas till mera sammansatta
ämnen. Kväfve och ammoniak kunna af dessa förvandlas till salpetersyra,
som sedan i form af nitrat upptages af växterna.

Utom nu uppräknade ämnen bilda bakterierna vid ägghvitekropparnes
sönderdelning en del substanser, som äro i hög grad giftiga för
mennisko- och djurkroppen. Somliga af dessa giftiga substanser hafva
en kemisk konstitution, som liknar sammansättningen af de förut kända
gifter, hvilka kallas alkaloider och till hvilka bland andra höra nicotin,
morfin, codein, stryknin, chinin, atropin, cocain med flera. De af bakterier
bildade alkaloidartade gifterna kallas ptomainer. Ännu farligare äro några
andra af bakterierna bildade gifter, hvilkas kemiska natur ännu är okänd
och hvilka tills vidare gå under benämningen toxalbuminer. De nämnda
gifterna, ptomainerna och toxalbuminerna, bildas af bakterierna icke blott i
döda substrat, utan äfven då de utvecklas i den lefvande väfnaden,
och det är dessa af bakterierna i den lefvande kroppen bildade ämnena,
som äro så farliga för densamma. Då menniskan eller djuret angnpes
och dör af en smittosam sjukdom, en bakteriesjukdom, så är det för de
af bakterierna i och af kroppens safter och väfnader bildade gifterna, som
kroppen dukar under. En infektionssjukdom är således till sin innersta
natur en förgiftning.

Häraf framgår den störa betydelse, som måste tillmätas det kemiska
studiet af bakteriernas ämnesomsättning. Endast genom kemien kunna
vi få en fullständig inblick i bakteriernas lifsverksamhet och eu djupare
kännedom om, huru bakterierna alstra sjukdom och död.

Den vetenskap, som sysslar med studiet af de små lefvande varelser,
hvilkas vigtigaste allmänna egenskaper här blifvit skildrade, kallas
bakteriologi. Denna vetenskap är icke särdeles gammal; slutet af 1850-och början af 1860-talet betecknar den tidpunkt, då bakteriologien börjar
framträda som en exakt och praktisk vetenskap samt klargöra den betydelse,
som tillkommer vissa öfverallt i naturen förekommande ytterligt
små lefvande varelser. De första grundläggande undersökningarna
och upptäckterna gjordes af Pastcur, i det han visade, att
bakterier äro orsaken till många jäsnings- och förruttnelseprocesser,
hvilka upptäckter fått utomordentlig betydelse för många grenar af
industrien. Kunskapen om, att små lefvande varelser, mikroorganismer,
framkalla jäsning och förruttnelse ledde Lister på deu tanken,

122

att äfven de smittosamma sjukdomarne framkallas af mikroorganismer.
Med ledning af denna tanke uppfann Lister en ny princip
för särbehandlingen, hvilken princip gick ut på att döda dessa mikroorganismer
samt hindra deras tillträde till och utveckling i såren, en upptäckt,
genom hvilken Lister blifvit en af mensklighetens största välgörare.

Sedan följde upptäckterna hastigt på hvarandra, särskildt sedan
Boleri Kock angifvit en enkel metod, genom hvilken man lätt kunde
isolera olika bakterier från hvarandra och studera hvar art för sig i
renkultur, skild från andra bakteriearter. Man lärde således känna de
olika bakteriearterna, deras morphologi, förekomst, lifsvillkor, huruvida
de voro sjukdomsalstrande eller icke, på hvilka vägar de kunde intränga
i kroppen samt med hvilka medel de kunde tillintetgöras. Man lärde
känna alldeles särskilda sätt att förekomma do af bakterier framkallade
sjukdomarne och att bota dessa sjukdomar, sedan de redan utbrutit.

Arten och vikten af dessa bakteriologiska upptäckter blir tydligast
genom anförande af några exempel. Dessa skola väljas så, att de dels
klargöra bakteriologiens betydelse för medicinen och hygienen dels
också i någon mån belysa naturen och omfattningen af de arbeten, som
kunna och böra tillkomma en statsmedicinsk anstalt.

I. Difterien.

Trots många års ansträngningar af en mängd forskare förblef difteriens
orsak okänd ända till år 1884. Då lyckades Löffler att ur det
virrvarr af bakterier, som vegetera i munhålan, isolera och renodla en
liten bacill, hvars betydelse som difteriens enda orsak snart konstaterades
genom otaliga experiment och kliniska iakttagelser. Difteri uppkommer
således icke och existerar icke utan difteribacillen, och difteribacillen
kan så godt som alltid påvisas hos difterisjuka.

Difterien är en sjukdom, som visar det mest vexlande kliniska förlopp,
än ytterst lindrig, än ytterst svår, med alla möjliga mellangrader, vexlingar
som bero dels på olika individers olika känslighet eller »disposition»
dels på den tidpunkt af sjukdomens förlopp, då den sjuke kommer
till undersökning, dels på en olika elakartad beskaffenhet af smittoämnet
vid de olika epidemierna dels på det vexlande stället för smittans
första inträngande dels kanske äfven på andra omständigheter.

Det vanligaste stället för smittans lokalisation är svalget; i svalget
uppträda emellertid ytterligt ofta inflammationer, som icke hafva med difteri
att göra, men som äfven de äro af mycket vexlande intensitet och
som synnerligen ofta förlöpa på ett sätt, hvilket rent af skulle kunna kallas
typiskt för difteri. I många fall kan läkaren utan bakteriologisk under -

123

sökning genom noggrant iakttagande af symtomen icke desto mindre
ställa diagnosen och skilja difterien från denna enkla halsaffektion.
Men ej så sällan måste han stå tveksam.

Hur måste läkares och myndigheters förfaringssätt ställa sig i sådana
tvifvelaktiga fall, om vi ej hade kännedom om difteribacillen?
Jo, hvarje sådant tvifvelaktigt fall bör anses för difteri och mått och
steg tagas därefter. Detta gäller för det första behandlingen af patienten,
något som emellertid ej har så stor betydelse, i ty att den behandling,
som användes mot difteri, äfven med fördel eller åtminstone utan faia
kan användas vid de enkla halsinflammationerna. Viktigare är, att
alla sådana tvifvelaktiga fall i hygieniskt hänseende böra behandlas
som difteri. Anordningar för den sjukes isolering, noggrann desinfektion
med mera böra vidtagas, således ofta dyrbara utgifter för en
enkel ofarlig svalgaffeklion, för att nu icke tala om all oro och tidspillan
för patienten eller hans anhöriga. Skulle man åter vilja behandla ett
tvifvelaktigt fall som vore det icke difteri, riskerar man att utsätta hela
familjer, skolor eller samhällen för fara. Sådana kliniskt tvifvelaktiga fall
äro emellertid mycket vanliga, ja, det finnes kanske ingen sjukdom, som i
detta hänseende bereder den praktiserande läkaren så många svårigheter.
Men sedan difteribacillen blifvit upptäckt och man lärt sig att renodla
den, äro dessa svårigheter borta. Intet äfven det lindrigaste difterifall
behöfver blifva misskändt; affektioner, som i allra minsta detalj härma
de mest typiska eller de mest svåra difterifall, kunna med lätthet afslöjas
såsom icke difteri och lugnt behandlas därefter. Inga onödiga
farhågor och kostnader, intet onödigt arbete. Har det åter visat sig,
att en sjukdom, den må te sig hur lindrig som helst, är difteri, således
framkallad genom difteribacillen, så kan och måste all sträfvan, med
full medvetenhet om mål och medel, riktas mot att tillintetgöra smittämnet
och hindra dess spridning. Äfven för detta ändamål, smittämnets
oskadliggörande, ger oss bakteriologien fasta hållpunkter. Vi anföra några
enstaka bakteriologiska iakttagelser, af hvilka snart sagt en hvar själf
kan draga riktiga slutsatser, om hvilka medel och hvilka synpunkter
vi hafva att hålla oss till, då vi sträfva att hämma difterismittans utbredning.

Renkulturer af difteribaciller, som intorkas väl, kunna hålla sig
vid lif i sex veckor. Om den intorkade kulturen utsattes för dagsljus,
dör den fortare, än om den hålles i mörker. Fördelas difteribacillkulturer
så väl, att de bilda ett fint dam, do bacillerna ganska hastigt.
I torkade svalgbeläggningar kunna diftcribacillerna hålla sig vid lif i
3-5 månader. I vatten håller difteribacillen sig vid lif under 1—3
veckor. I munhålan hos patienter, som genomgått difteri, kan man

124

ibland efter derå veckor, ja någon gång efter flera månader påvisa
difteribaciller i fullt virulent form.

De sista årens bakteriologiska undersökningar hafva visat, att om
difteri utbryter inom en familj, så upptages smittämnet utom af den
sjuke ofta äfven af en större eller mindre del af de öfriga familjemedlemmarna
och bibehåller sig vid lif en längre eller kortare tid hos dessa
i öfrigt fullt friska personer. Denna iakttagelse utgör den bakteriologiska
bekräftelsen på en sedan gammalt känd sak, att af alla dem, som
äro utsatta för smitta, sjuknar endast en större eller mindre del, medan
resten går fri från sjukdomen: individen är eller är icke, såsom man
säger, mottaglig, predisponerad, för den eller den smittosamma sjukdomen.
De djupare anledningarne till denna individuella predisposition
äro ännu mycket litet kända, men på sista tiden föremål för lifliga och
talrika undersökningar af bakteriologer och kemister.

Sådana personer, som utan att själfva sjukna härbergera smittämnet,
kunna emellertid mycket väl smitta andra personer och hos dessa
framkalla den lifsfarliga sjukdomen.

Diftenbacillen dödas genom upphettning till 60° C. under en half
timma och nästan ögonblickligen genom kokning. Eenkulturer af difteribaciller
dödas på 20 sekunder af en sublimatlösning 1 : 1000. En 5 %
lösning af klorsyradt kali, som får inverka under 60 sekunder, dödar ej
diftenbacillerna. Låg temperatur och fuktig luft skydda bacillen för
utdöende.

Difteribacillen växer förträffligt i mjölk. Man har funnit difteribaciller
på möbler, kläder, glaskärl med mera, som längre eller kortare
tid förut varit i beröring med den sjuke. Difteribacillen har aldrig
blifvit funnen i luften.

Betydelsen af dessa öfver difteribacillen gjorda iakttagelser för
den sjuke, för läkare, för helso vårdsmyndigheter och samhället ligger i
öppen A-~

II. Koleran.

År 1883 bildar en epok i kolerans historia. Det lyckades då Bojert
Kock, under det han först i Egypten och sedan i Indien ledde en
af tyska regeringen utsänd kommission för studerande af den asiatiska
koleran, att visa, att koleran framkallas af en liten bågformigt eller
skrufformigt böjd staf, som konstant kunde påvisas i afföringarne hos
alla kolerasjuke och i tarmen hos alla i kolera aflidna. Från personer,
som dött i andra sjukdomar, kunde man däremot aldrig erhålla denna
genom många egendomligheter i allmänhet lätt och säkert igenkännbara
kolerabacill.

125

Experimentella undersökningar på djur bevisade fullkomligt kolerabacillens
specifikt sjukdomsalstrande egenskaper. Genom att låta djur
förtära renkulturer af kolerabaciller lyckades man nämligen vid lämplig
experimentanordning att bos djuren framkalla eu sjukdom, som i allt
väsentligt liknade koleran bos menniskan.

Betydelsen af Kochs upptäckt framgår bl. a. däraf, att det nu, då
man har bakteriologien till hjälp, är lätt att skilja asiatisk kolera från
andra koleraliknande sjukdomar.

Med kolera menar man egentligen endast en symtomkomplex, i
hvilken plötsligt inträdande och ihållande kräkningar och diarré äro
mest framträdande. En sådan koleraliknande symtomkomplex kan betyda
ett fall af den farliga farsoten cholera asiatica, men den kan också
vara en relativt ofarlig affektion af matsmältningsorganen, som ej härmed
cholera asiatica att göra, utan kan förekomma när som helst, men
särskildt på somrarna. Denna senare kolerasymtomkomplex kallas inhemsk
kolera eller cholera nostras till skillnad från den periodvis till
Europa från Asien kommande farsoten cholera asiatica.

Låtorn oss nu antaga, att koleran från Asien bredt ut sig till
Ryssland och hunnit till dess vestligaste delar. Så uppträder ett fall
med plötsliga kräkningar och diarré på ett fartyg, som förmedlar förbindelsen
mellan Sverige och Ryssland, eller hos en person, som nyligen
kommit öfver från Ryssland. Hade man nu icke bakteriologien
att stödja sig på, så måste hvarje sådant fall behandlas som asiatisk
kolera, om det också vore aldrig så lindrigt. Då nu plötsliga sjukdomsfall
med kräkning och diarré äro ganska vanliga särskildt hvar sommar,
så ses, huru man, om man ej hade bakteriologien till hjälp, ofta skulle
tvingas att alldeles onödigt ålägga sig svåra rubbningar i trafiken, stora
kostnader och många andra obehag.

Sådana fall af inhemsk kolera skulle också kunna föranleda, att andra
länder fullkomligt i onödan förklarade Sverige eller delar däraf kolerasmittade
och därigenom tillfogade landet stora förluster. A andra sidan
skulle, om don bakteriologiska diagnosen ej funnes, asiatisk kolera kunna
införas till oss trots äfven den strängaste karantän och uppsikt. Koleradiarréet
kan nämligen ibland vara så ytterst lindrigt, att den person,
som lider däraf, oj anser sig sjuk, ja, det har i full analogi med förhållandena
vid difteri visat sig, att kolerabaciller kunna finnas i afföringarna
på fullt friska personer, som varit i nära beröring med
kolerasjuke.

Första gången man lyckades påvisa kolerabaciller i aflöringarna
hos personer, som icke ens hade antydan till diarré, men som lofvat i
nära beröring med kolerasjuke, var i Hamburg under koleraepidemien
1892_1893. I en del familjer voro nästan alla medlemmarne in -

126

fekterade med kolerabaciller, i andra var bortåt hälften infekterad,
under det att endast en eller annan var sjuk. Denna iakttagelse förklarar
med ens en del epidemier, hvilkas uppkomst förut synts mycket
gåtfull, emedan man ej kunnat följa smittans utbredning.

Angående kolerabacillernas kvarblifvande efter aflupen sjukdom
hafva de bakteriologiska undersökningarne gifvit det praktiskt ytterst
viktiga resultatet, att tiden härför kan vexla mellan en och bortåt sju
veckor. Den från kolera tillfrisknade kan således ännu efter 1 y, månad
gifva anledning till ny smitta. Han bör således förblifva under
observation, till dess den bakteriologiska undersökningen visat, att han
är fri från kolerabaciller.

Undersökningar öfver kolerabacillens vitalitet i koleraafföringar
hafva visat, att kolerabacillen i sådant material bibehåller sig vid lif
mycket längre, än man förr trott. Oftast dör den visserligen mycket
hastigt, redan efter ett till tre dygn, men ibland har man sett den vid
lif i koleraafföringar efter mycket längre tid, en gång till och med efter
• 163 dagar, efter hvilken tid afföringarna således ännu kunna tänkas
framkalla ny smitta, något som äfvenledes förklarar en del till sin uppkomst
förut alldeles oförklarliga epidemier.

I mjölk kan kolerabacillen lefva ända till 6 dagar. På senare tider
gjorda undersökningar hafva visat, att kolerabacillen icke, såsom
man en tid trodde, dör när mjölken blir sur, utan att den kan hålla
sig vid lif eu tid äfven i sur mjölk.

Talrika undersökningar hafva konstaterat, att kolerabacillerna kunna
hålla sig vid lif ganska länge på många andra födoämnen, särskildt om
de äro skyddade för ljus. Kolerabaciller, som ympats på körsbär, kunna
lefva ännu efter åtta dagar; baciller, som ympats på kål, ännu efter
tjugu dagar och så vidare. I fuktig omgifning kunna kolerabacillerna
hålla sig vid lif ett halfår och därutöfver.

Kolerabacillen är ganska känslig mot intorkning, direkt solljus,
konkurrens med en del andra bakterier, brist på lämpligt näringsmaterial
och så vidare. Senare gjorda undersökningar hafva emellertid visat, att
kolerabacillen dock är något mer resistent, än man förut antagit.

För upphettning äro kolerabacillerna emellertid mycket känsliga;
de do ögonblickligen vid kokningstemperatur, efter 10 minuter vid 60°.
Däremot är deras motståndskraft mot köld rätt betydlig. I koleraafföringar,
som höllos vid 0° C., lefde kolerabacillerna ännu efter 20 dagar,
vid temperatur till 25° under fryspunkten voro de vid lif i 4 dagar.

Kolerabacillerna äro mycket känsliga för syror; redan 0,0 7 % saltsyra
eller salpetersyra hindrar deras utveckling, en omständighet, som
förklarar, att kolerabacillerna vanligen ej med lifvet kunna passera igenom
en frisk menniskomage, hvars magsaft innehåller betydligt mera saltsyra.

127

En mage, som genom sjukdom eller på annat sätt beröfvats sin saltsyra,
tillåter däremot koierabacillerna att passera lefvande och utveckla
sig i tarmarne.

Från flugor, som fångats i kolerasjuksalar, har man lyckats renodla
kolerabaciller. I afföringar från flugor, som utfodrats med koleramaterial,
har man ännu 14 dagar efter utfodringen kunnat påvisa
kolerabaciller.

Några af de i epidemiologiskt hänseende viktigaste resultaten af
undersökningarne öfver kolerabacillens förhållande till vatten förtjena
särskildt att omnämnas. Kolerabaciller hafva påträffats i vatten från
hamnar, sjöar, floder, brunnar, kanaler, grafvar och till och med i vattenledningsvatten.
I brunnsvatten, som infekterats med kolerabaciller,
lefde de ännu efter 30 dagar, i vatten från hamnen i Marseille ännu
efter 81 dagar. I vatten från Hamburgs hamn, hvilket försatts med
koleradejektioner eller renkulturer af kolerabaciller, fuunos lefvande
kolerabaciller efter 16—25 dagar. I Elbevatten, som infekterats med
koleraafföringar och som hölls vid 8° C., blefvo kolerabacillerna vid lif
nästan ett helt år.

I afföringar förekomma ej så alldeles sällan bakterier, hvilka hafva
ganska stor likhet med kolerabacillen och hvilkas säkra särskiljande
från denna senare kan bereda en ej erfaren undersökare ganska störa
svårigheter. För några år sedan var kunskapen om kolerabacillen ej
sä stor som nu; enstaka fall diagnosticerades som inhemsk kolera,
fastän de otvifvelaktigt voro asiatisk kolera och omvändt, detta emedan
man ej kunde skilja mellan kolerabacillen och dessa koleraliknande baciller.
På sista tiden har R. Pfeiffer uppfunnit en alldeles ny metod,
genom hvilken man kan skilja dessa koleraliknande bakterier från de
äkta kolerabacillerna. Djur göras oemottagliga för kolera genom insprutningar
af dödade kolerabacillkulturer. Blodserum från dessa koleraimmuna
(för kolera oemottagliga) djur blandas med en viss kvantitet
af den misstänkta bakteriearten, hvarefter blandningen insprutas i bukhålan
på ett marsvin. Är den misstänkta kulturen kolera, så kan den
icke utveckla sig i marsvinets bukhåla (emedan marsvinet blifvit oemottagligt
för kolera genom insprutningen af serum från det koleraimmuna
djuret), utan bakterierna lösas alldeles upp där. Är kulturen icke kolera,
blifva de insprutade bakterierna oförändrade, utveckla sig vidare i bukhålan
och döda slutligen djuret.

128

III. Tuberkulosen.

År 1882 lyckades Robert Kock visa, att tuberkulosens enda orsak
är en liten bacill med utomordentligt karakteristiska egenskaper, hvilken
bacill förekommer regelbundet och uteslutande vid tuberkulos.

Därmed var mensklighetens värsta fiende afslöjad och möjlighet
gifven att alltid taga reda på honom. Den diagnostiska betydelsen af
denna upptäckt inses lätt, om man betänker den tuberkulösa sjukdomens
talrika vexlingar med afseende på lokalisation, utseende och förlopp.
Nu kunde man bevisa, att eu hel del affektioner, om hvilkas rätta natur
man förut varit tveksam (exempelvis lupus och några andra hudsjukdomar,
en del mycket vanliga sjukdomar i lymfkörtlar, ben, leder
och senskidor), ej voro annat än tuberkulos; man kunde ock bevisa, att
perlsoten hos nötkreaturen ej är annat än den förhärjande tuberkulosen;
att äkta, med menniskotuberkulosen identisk tuberkulos icke sällan
förekommer äfven hos hästar, svin, getter samt någon gång äfven
hos andra däggdjur. En hos höns och en del andra foglar förekommande
tuberkulosliknande sjukdom har däremot visat sig icke vara identisk
med däggdjurstuberkulosen, hvilken tyckes så godt som alldeles saknas
hos foglar och kallblodiga djur. De lärdomar man i öfrigt vunnit genom
upptäckten af tuberkelbacillen äro redan nu stora och talrika. Vi anföra
blott ett par exempel af mera allmänt och hygieniskt intresse.

Tuberkelbacillerna äro synnerligen resistenta mot en hel del skadliga
inflytelser, såsom intorkning, upphettning med mera, ja de öfverträffa
i det hänseendet alla andra vegetativa (icke sporbildande) bakterieformer.
Tuberkelbacillerna kunna till exempel motstå intorkning
under flere månader. I ruttnande ämnen kunna de likaledes hålla sig
vid lif under månader. I torrt tillstånd dödas de ej genom timslång
upphettning till 100° C. I fuktigt tillstånd (exempelvis i mjölk)
duka de lättare under för upphettning, nämligen på 4 timmar vid 55°,
på en timme vid 60°, på 15 minuter vid 65°, på 10 minuter vid 70°,
på 5 minuter vid 80°, på 1 minut vid 95°. Andra vegetativa bakterieformer
do däremot vanligen redan efter ett par minuter genom inverkan
af temperaturer om 55 till 70°.

Tuberkelbacillernas motståndskraft mot kemisk desinfektion är äfvenledes
betydlig. Särskildt är det svårt att med sådana medel döda
de i upphostningar befintliga tuberkelbacillerna. Detta emedan slemmet
i upphostningarna hindrar desinfektionsmedlen att tränga in i bakteriekroppen.
Sublimat, detta eljes så kraftiga desinfektionsmedel, är på

129

grund häraf oanvändbart för desinfektion af tuberkulösa uppbostningar;
bättre är 5 % karbolsyrelösning och särskildt 10 % lysollösning, hvilken
senare desinfekterar tuberkulösa uppbostningar efter inverkan under 12
timmar. Rökning eller saltning af tuberkulöst kött äro icke betryggande
mot smittofara.

Tuberkelbacillerna växa ej vid temperaturer under 29° C. Bästa
utvecklingstemperaturen är omkring 37 ä 38°. Ehuru tuberkelbacillerna
sålunda ej föröka sig vid låga temperaturer, äro de icke desto mindre
synnerligen motståndskraftiga mot sådana, ity att deras vitalitet föga
påverkas af äfven långvarig och stark kyla.

För ljus äro tuberkelbacillerna deremot mycket känsliga. Af direkt
solljus dödas renkulturer af tuberkelbaciller på en tid af några
minuter till några timmar allt efter kulturlagrets tjocklek. Diffust
dagsljus verkar på samma sätt, ehuru långsammare; tuberkelbacillkulturer,
som få stå vid ett fönster, do efter 5 till 7 dagar.

På experimentell väg kan man framkalla tuberkulos bos därför
mottagliga djur genom att inympa renkulturer af tuberkelbaciller eller
annat tuberkulöst material (tuberkulösa uppbostningar, tuberkulos mjölk,
af tuberkulos angripna likdelar) under huden på försöksdjuret. Många
experiment visa ock, att tuberkulos kan framkallas genom utfodring
med tuberkelbacillhaltigt material eller genom inandning af fint fördelade
tuberkelbacillhaltiga ämnen.

Tuberkelbacillen träffas endast och allenast där, hvarest tuberkulösa
uppbostningar och tuberkulöst affall fått komma. På andra ställen
finnes icke tuberkelbacillen, den är icke, som man väl en tid var böjd
att tro, ubiquitär. De åtgärder, till hvilka detta faktum gifvit anledning,
har man till största delen att tillskrifva, att, såsom statistiken visar, antalet
dödsfall i tuberkulos i många trakter och länder under senare år
varit betydligt mindre, än man skulle väntat af medeltalen från de föregående
åren. I Amerika och i Tyskland har man också börjat utfärda
förordningar, som äro egnade att skydda mot smitta genom tuberkelbacillhaltiga
uppbostningar eller dylikt.

Tuberkulösa patienter läggas nu å sjukhusen, så vidt möjligt, ej
i samma rum som andra sjuka. En af sjukhusens viktigaste uppgifter
hav man insett vara att lära de lungsjuke att oskadliggöra sina upphostningar.
Verkan af kunskapen härom framgår på ett alldeles särskildt
sätt däraf, att tuberkulosen i trakter, som omgifva väl skötta
lungsotssanatorier, ej ökats, utan tvärt om minskats. I Palkenstein i
Taunus till exempel utgjorde mortalitetsprocenten i tuberkulos före
sanatoriets anläggning 18,9 % och efter sanatoriets anläggning 11,9 %.

130

Damm, som samlas i omgifningen af lungsotspatienter, innehåller
relativt ofta tuberkelbaciller. Annat torrt damm, exempelvis från rum,
där andra sjuka eller friska personer vistas, damm från gator innehåller
ej tuberkelbaciller. Så länge upphostningar äro fuktiga, kunna de ej
smitta genom inandning. Om de däremot få torka in (på golfvet, i näsdukar,
sängkläder och så vidare) och i form af damm fördela sig i luften,
kunna de smitta vid inandning. Faran för smitta genom intorkadt damm
är dock antagligen mindre än faran för smitta genom de små partiklar,
som utslungas från den lungsjuke, då han hostar, talar eller nyser.

Mjölk från tuherkulösa kor kan innehålla tuberkelbaciller, äfven
om jufren äro fria från tuberkulösa förändringar, ett faktum, hvars betydelse
särskildt framgår, om man betänker, att tuberkulosen i många
trakter förekommer hos 50 % eller därutöfver bland nötkreaturen. I
handeln förekommande mjölk och smör innehålla relativt ofta äkta
virulenta tuberkelbaciller.

Att smitta genom tuberkelbacillhaltig mjölk spelar en stor rol för
såväl menniskor (och särskildt för barn) som för djur, har visats genom
talrika iakttagelser. Äfven kött af tuberkulösa djur, såväl från
nötkreatur som särskildt från svin, kan ge anledning till tuberkulos infektion.
Blodet af tuberkulösa djur och särskildt af tuberkulösa svin
kan äfvenledes vara smittosamt.

I fråga om tuberkulosen bör slutligen ännu eu för hela denna
fråga viktig upplysning, som bakteriologien gifvit oss, framhållas. Före
Kochs upptäckt af tuberkelbacillen rådde både hos allmänheten och
många läkare den uppfattningen, att tuberkulosen och speciellt dess
vanligaste form, lungsoten, vore obotlig. Då ett fall af tuberkulos gick
till helsa, kunde alltid den invändningen göras, att det i själfva verket
kanske aldrig varit fråga om tuberkulos, utan om någon annan affektion,
som en tid förlupit på samma sätt som tuberkulos. Sedan tuberkelbacillen
blifvit upptäckt, har man emellertid kunnat förebringa absolut
vetenskapliga bevis på, att tuberkulos och lungsot kunna botas.
Hvilken betydelse detta faktum har för den energi och det allvar, man
nu egnar tuberkulosfrågan, ligger i öppen dag.

IV. De smittosamma svins jukdomai;:?-

Den bakteriologiska diagnosens betydelse framgår äfven, om vi taga
i betraktande sjukdomar, som endast angripa djuren. Vi nämna som
exempel några smittosamma sjukdomar hos svinen.

Innan bakteriologien för några år sedan gripit orducr^e in i läran
om svinens sjukdomar, sammanförde man alla hos svin i stor utbredning

131

förekommande sjukdomar under en grupp, inom hvilken för öfrigt rådde
fullkomlig förvirring med afseende på benämning, symtomgruppering och
så vidare. På senare tider har det emellertid lyckats bakteriologien att
äfven här bringa ordning, att taga reda på sjukdomsorsakerna och att
indela sjukdomarne efter deras orsaker.

Bakteriologien lär oss, att det tinnes minst tre olika farsotartade
infektionssjukdomar hos svinen, nämligen rödsjuka, svinpest och svin(lung)sjuka.

Rödsjukan är beroende på en mycket liten bacill med särskilda igenkänningstecken.
Under naturliga förhållanden synes infektionen komma
till stånd på det sätt, att de friska svinen med födan förtära de mycket
smittosamma exkrementen från sjuka svin. Bacillen håller sig länge
vid lif i ruttnande vätskor; i större köttstycken är den svår att döda
genom kokning, rökning eller saltning. Svinrödsjukans bacill är mycket
patogen äfven för råttor, hvilka ofta öfverföra smittan på svinen.
Nötkreatur, får, hästar, hundar, kattor, marsvin, höns, gäss och ankor
äro oemottagliga för svinrödsjukans smittämne. Bland svinen angripas
endast de ädlare raserna, de andra svinraserna äro nästan immuna
mot svinrödsjukan.

Genom upptäckten af rödsjukans bakterie kan man nu å ena sidan
skilja rödsjukan från svinpesten och svin(lung)sjukan, å andra sidan till
rödsjukan hänföra en del svinsjukdomar, som förut gått under helt andra
namn, men som äfvenledes äro beroende på rödsjukans bakterie.

Frågan om svinpestens och svin(lung)sjukans orsaker och förhållande
till hvarandra är ej ännu fullkomligt utredd, men sannolikt
komma de att få rätt, som hålla före, att de nämnda sjukdomarne hafva
olika orsaker och sålunda äro två från hvarandra helt och hållet skilda
sjukdomar.

Svin(lung)sjukan är en smittosam sjukdom, framkallad af en oval
orörlig bakterie, som ger upphof till inflammationer i lungor och lungsäck.
Sjukdomsförloppet är vanligen mycket hastigt, varar endast några
timmar till några dagar. Svinlungsjukan har visat sig bero på samma
bakterie, vare sig den uppträdt i Tyskland, Frankrike eller Amerika.

Svinpesten är förorsakad af en annan, rörlig bakterie och utmärkes
af inflammation i groftarmen jämte tecken på blodförgiftning samt ofta,
men först sekundärt, tillstötande lunginflammation och lungsäcksinflammation.
Dessa sekundärt tillstötande lungaffektioner förorsakas ofta af
svinlungsjukans bakterie. Man kan således finna en »blandningsinfektion»
med svinlungsjukans och svinpestens bakterier, en omständighet,
som nog försvårat utredningen af frågan om dessa båda sjukdomars
orsaker.

132

Svinpest kan man experimentellt framkalla genom att låta svin
förtära renkulturer af svinpestbacillen. Under naturliga förhållanden
upptages bacillen säkerligen med födan.

Sjukdomsförloppet vid svinpest kan vara utomordentligt vexlande;
djuren kunna ibland do efter 24 timmar, ibland varar sjukdomen veckor
och månader. Diagnosen möjliggöres ofta endast genom bakteriologisk
undersökning.

Genom de bakteriologiska undersökningarne har man kunnat identifiera
svinpesten, vare sig den uppträdt i Amerika, Danmark, Sverige,
Frankrike eller annorstädes, och det finnes sålunda nu ej längre grundad
anledning att tala om amerikansk, dansk, svensk eller fransk svinpest.

V. Öfversikt af de smittosaininn sjukdomar, hvilkas orsak är känd.

De viktigaste af de sjukdomar, hvilkas lefvande smittoämne vi
redan nu känna, äro utom de redan nämnda: tyfoidfebern, återfallsfebern,
pesten, spetälskan, lunginflammationen, epidemiska hjärnhinneinflammationen,
influensan, ros- och sårfebrarne, dröppeln, stelkrampen,
frossan, aktinomykosen, mjälthranden, mjältbrandsemfysemet, lungrötan,
rotsen med flera. Vid hvar och eu af dessa sjukdomar har den bakteriologiska
undersökningen ett värde, om hvilket de mera utförligt anförda
exemplen gifva klarare föreställning. Dessa exempel visa, att bakterioiogiens
betydelse ligger ej endast uti den säkra hjälp för diagnosen
den i tvifvelaktiga fall lemnar läkaren vid sjuksängen, utan lika mycket
i de upplysningar den ger i hygieniskt hänseende till förekommande
af sjukdomarnes uppkomst och utbredning hos menniskor och djur.

De bakteriologiska undersökningarne hafva visat, hvar och huru
länge vi med större eller mindre sannolikhet kunna vänta att finna
smittämnet. De hafva lärt, att det kan finnas hos den sjuke längre
eller kortare tid efter tillfrisknandet, att det kan finnas under längre
eller kortare tid hos eljest alldeles friska personer, som kommit i närmare
beröring med den sjuke,! att det ibland kan, ibland icke kan
öfverföras från menniskor till djur och omvändt, att ingångsporten
i kroppen för smittan är olika i olika fall, att smittämnet håller sig
vid lif under olika lång tid, beroende på huruvida det får intorka
eller ej, beroende på olika temperatur, ljusförhållanden med mera;
att det kan förekomma i mjölk, kött och andra födoämnen, i damm,
tvätt, å möbler, i marken, i luften, i vattnet och så vidare. Bakteriologien
har visat, att de olika smittämnena i alla dessa olika afseenden
förhålla sig mycket olika. Man har lärt känna de omständigheter,
som gynna de olika bakteriernas utveckling, man har lärt känna

133

de olika bakteriernas motståndskraft mot skadliga inflytelser, det bästa
sättet att tillintetgöra dem och så vidare.

Ofvan hafva anförts några exempel på, huru bakteriologien lärt
oss att diagnosticera de smittosamma sjukdomarne genom sjukdomsorsakens,
smittämnets direkta påvisande, huru den lärt oss förekomma
dessa sjukdomar genom att visa oss, hvar smittämnet är att söka, genom
att visa oss de medel, genom hvilka det lättast kan tillintetgöras. Men
bakteriologien har äfven funnit andra medel, genom hvilka vi kunna
icke blott igenkänna och förekomma smittosamma sjukdomar, utan också
bota dem, då de redan utbrutit. Dessa medel utgöras af vissa bakteriologiska
preparat, af hvilka åtskilliga redan vunnit den betydelse, att de
i Europas flesta stater framställas fabriksmässigt i stor skala antingen
å statens eller enskildes laboratorier.

Det kan därför vara lämpligt att med några ord belysa de principer
och metoder, som äro ledande vid framställningen af dessa ämnen,
hvilka resultat som med dem vunnits och hvilka förhoppningar man är
berättigad att hysa till de fortsatta försöken att uppfinna och begagna
bakteriologiska preparat i medicinskt och hygieniskt syfte.

Yl. Tuberkulinet.

De metoder, som användas för ställande af den bakteriologiska
diagnosen, gå i allmänhet ut på att i hvarje särskildt sjukdomsfall påvisa
den karaktäristiska sjukdomsalstrande bakterien, difteribacillen,
kolerabacillen, tuberkelbacillen och så vidare. I de ej sällan förekommande
fall, då det möter svårighet att under lifvet komma åt de delar,
där smittämnet är lokaliseradt, och att från dessa taga prof till bakteriologisk
undersökning, har man uppfunnit en del andra viktiga
metoder att ställa bakteriologisk diagnos.

En af dessa metoder består däri, att man på undersökningsföremålet
insprutar vissa substanser, som bakterierna bilda, då de växa på
artificiellt näringssubstrat, samt observerar de fenomen, som i följd däraf
uppträda bos don för smitta misstänkta organismen. Metoden grundar sig
på llobert Kochs iakttagelse, att om man på menniskor eller djur insprutar
eu del omsättningsprodukter, som bildas af tuberkelbacillen vid dess
utveckling i glycerinhaltig buljong, verkan af en sådan insprutning blir

134

helt olika på friska individer och på sådana, som lida af tuberkulos.
Insprutar man dessa omsättningsprodukter, det så kallade tuberkulinet,
på friska individer, så har det ingen effekt alls, insprutar man däremot
tuherkulin på menniskor eller djur med låt vara den minsta och
mest fördolda tuberkulösa härd, så inträder hastigt en reaktion med
feber och andra symtom.

Nyttan af tuberkulinet är pröfvad och erkänd i alla civiliserade
länder. I Sverige har från April 1895 till Oktober 1899 undersökts i
rundt tal 150,000 nötkreatur. I Danmark hafva till midten af 1898 omkring
225,000 djur blifvit undersökta. I de flesta länder i Europa och
Nordamerika fortgå tuberkulinundersökningar i stor omfattning. Dessa
undersökningar äro öfverallt, äfven i Sverige, stadda i utomordentligt
hastig ökning, såsom helt förklarligt är, då vi först genom dem äro i
stånd att upptäcka tillvaron af de så ytterligt ofta förekommande tuberkulösa
a Sektioner, som ej å den lefvande äro tillgängliga för direkt
bakteriologisk undersökning. Innan tuberkulinet fanns, hade striden
mot tuberkulosen hos nötkreaturen ganska liten utsikt att kunna föras
med framgång. Ty om man också af ladugårdsbesättningarna slaktade
ner en större eller mindre del, som kunde misstänkas vara sjuk, så
återstodo dock alltid många djur, som till utseendet voro friska, men
som ändock ledo af tuberkulos, ehuru så lokaliserad, att den ej kunde
upptäckas å det lefvande djuret med de vanliga undersökningsmetoderna.
Tuberkulinundersökningarne hafva visat, att tuberkulosen hos
notkreaturen är alldeles ofantligt utbredd. I Tyskland anses 60 %, i
Danmark 30 % af nötkreaturen vara tuberkulösa. Hos oss i Sverige
saknas statistiska uppgifter angående tuberkulosens förekomst hos nötkreaturen,
särskildt därför, att vi icke haft offentliga slakthus, hvilka
före tuberkulmets införande ensamt möjliggjort sådana beräkningar.

Tuberkulinets betydelse vid bekämpandet af nötkreaturstuberkulosen
är således uppenbar. Striden mot denna sjukdom har sin eminenta betydelse
icke blott genom de stora ekonomiska förluster, sjukdomen tillfogar
näringarna, utan lika mycket genom den omständigheten, att tuberkulosen
från djuren och speciellt från nötkreaturen säkerligen ofta
öfverföres på menniska!!.

VII. Vaccination i allmänhet och vaccination mot smittkoppor

särskildt.

Ofvan har antydts, att det bevisligen ej sällan inträffar, att personer
härbergera, verkligen äro smittade med en sjukdomsalstrande bakterie,
exempelvis difteri- eller kolerabacillen, men utan att bakterien

135

hos dem förmår framkalla sjukdom. Sådana personer äro tydligen
oemottagliga för smitta med den respektive bakterien. Förekomsten
af en sådan individuell immunitet kan man konstatera vid en stor
mängd af infektionssjukdomarna. Yi se dagligen, att af alla dem, som
äro utsatta för ett visst smittämne (för tuberkulos, difteri, influensa,
skarlakansfeber och så vidare), sjuknar endast en del, de andra gå fria.
Detta kan ju någon gång bero därpå, att smittämnet händelsevis icke
blifvit öfverfördt till dem, som icke sjukna, i många fall beror det
dock säkert därpå, att smittämnet, ehuru det öfverförts på organismen,
icke förmår skada densamma. De nämnda exempeln angående förekomsten
af kolera.- och difteribaciller hos fullt friska jämte en hel del liknande
iakttagelser lemna ett särskildt slående bevis på förekomsten åt
immunitet. Det är denna immunitet och icke bristande tillfälle till infektion,
man har att tillskrifva, att en smittosam sjukdom endast angriper
en eller några djurarter och mången gång är det denna immunitet man
måste tillskrifva, att bland de öfverhufvud mottagliga arterna oftast endast
en större eller mindre del af de för smittan utsatta individerna sjuknar.

Immuniteten kan antingen vara medfödd och beroende på ännu
obekanta orsaker eller också är den förvärfvad, vare sig på naturligt
eller artificiellt sätt. Fn person, som genomgått koppor, tyfoid- eller
skarlakansfeber, är i regeln skyddad för att under sin återstående lefnad
återfå dessa sjukdomar. Här har eu förvärfvad naturlig immunitet uppkommit.
Bakteriologien har emellertid lärt oss att äfven på artificiel
väg framkalla immunitet för smittosamma sjukdomar.

Det första ekopgörande meddelandet angående möjligheten af artificiell
immunisering mot smittosamma sjukdomar gjordes 1798, då
Jenner efter mångåriga studier och undersökningar kunde konstatera, att
personer, som ympats med innehållet i blåsorna vid kokoppor, blefvo
oemottagliga för de äkta smittkopporna. Jenner fann, att om en person
smittats med innehållet i sådana blåsor, så uppstod ett af bläsor
bestående utslag på smittningsstället, hvilket utslag förlöpte utan namnvärd
rubbning af det allmänna välbefinnandet. Personer, som genomgått
en sådan lindrig affektion af kokoppor, visade sig sedan vara
oemottagliga för de äkta smittkopporna, de voro »vaccinerade» mot
smittkoppor. Denna upptäckt och den profylaktiska vaccination mot
smittkoppor, som den framkallat, har varit eu af mensklighetens största
välsignelser. De förhärjande koppepidemierna hafva försvunnit i alla
civiliserade länder och i de stater, där vaccinationen bcdnfves omsorgsfullt
är dödligheten i koppor nästan lika med noll.

’ Den sannolikaste förklaringen till att kokoppor skydda mot smittkoppor
är denna. Kokoppor och likta smittkoppor äro sjukdomar framkallade
af samma smittämne, samma mikroorganism. Detta koppsmitt -

136

ämne försvagas till sin lifskraft och verkan, då det utvecklar sig i nötkreaturens
organism, som för detta smittämne är mindre lämplig än menniska^
organism. Det kan därföre, då det från nötkreaturet öfverföres
på menniska!!, endast framkalla en lindrig koppsjukdom. Men denna
lindriga sjukdom skyddar menniskan från att få den svåra sjukdomen,
lika säkert som en genomgången äkta koppsjukdom skyddar mot förnyad
smitta med koppor.

Det berättigade i denna förklaring, till hvilken man kommit
särskilt genom senare tiders undersökningar, visa en del nedan anförda
exempel, af hvilka tydligt framgår, att föregående smitta med ett
på något satt försvagadt smittämne skyddar mot efterföljande smitta
med samma slags smittämne, äfven om det då är betydligt kraftigare
eller till och med har sin högsta möjliga virulens.

Vill. Pasteurs ympning mot hönskolera och betydelsen af denna

Pasteurs upptäckt.

Alltsedan 1798 voro läkarnes sträfvanden riktade på att mot andra
infektionssjukdomar finna medel, vacciner, liknande det mot smittkoppor

XP aC"ia'' T,Men försöken och förhoppningarna slogo fel ända till år
1880, då Pasteur meddelade sina iakttagelser angående artificiell immumsering
mot hönskolera, en iakttagelse, som på grund af sina konsekvenser
kan värdigt ställas vid sidan af Jenners upptäckt..

Honskolera är en hos höns och en del andra fjäderfän epizootiskt
uppträdande sjukdom, som beror på en liten af Pasteur renodlad bacill
Minimala kvantiteter af eu renkultur af denna bacill döda höns dufvor
gass, ankor, fasaner, kaniner och råttor.

Pasteur fann nu, att om man helt enkelt låter en renkultur af
honsko erabaciller stå i luften eu längre tid, så försvagas den så, att
en forlorar sm förmåga att döda höns. De djur, som ympas med en sådan
gammal kultur, få endast en lokal affektion, men blifva sedan oemottagliga
för äfven färska, fullvirulenta kulturer, som döda kontrolldiuren
p vanlig tid och på vanligt sätt. Immuniteten varar omkring ett år.

Jenners upptäckt berodde på rent empirisk forskning; orsaken till
kopporna, den sjukdom mot hvilken Jenner fann sitt skyddsmedel var
obekant och skyddsmedlet själft, som utgöres af innehållet i blåsorna å
jufren vid kokoppor, var också alldeles obekant till sin innersta natur
Vaccinationens egentliga väsen var och måste förblifva en gåta, så länge
man ej kände vare sig sjukdomens eller skyddsmedlets verkliga natur
öenner hade gjort ett snillrikt grepp, grundadt på skarp iakttagelse.
Men hvad vaccinationen egentligen innebar, det visste man icke och

137

ett århundrade förgick, innan man genom Pasteurs upptäckter fick förklaringen.

Pasteurs immuniseringsförsök 1880 beteckna en ny period i medicinens
och hygienens historia. Pastour hade först sökt och funnit orsaken
till hönskoleran och visat, att sjukdomens orsak var en bacill,
med hvilken man regelbundet kunde hos höns framkalla en dödande
sjukdom, hönskolera. Vidare fann han, att renkulturer af denna bacill
genom att stå länge i luften försvagades, blefvo mindre giftiga, så att
de ej dödade djuren, utan blott åstadkommo en lindrig affektion, efter
hvars förlopp djuren blefvo oemottagliga för infektion med färska, högvirulenta
bakterier. Vid Pasteurs försök äro de viktigaste momenten
kända och man hade att vid andra infektionssjukdomar förfara på samma
sätt, som Pasteur gjort vid hönskoleran; med andra ord, man hade nu
funnit en princip och en generell metod. Dessas användbarhet vid talrika
infektionssjukdomar har också bekräftats på ett lysande sätt.

Principen i PasteuTS immunisering mot hönskolera är, såsom af
ofvanstående framgår, att behandla djuret med en försvagad kultur af
samma bakterie, mot hvilken djuret skall immuniseras.

Försvagandet af bakterien har man funnit kunna ske på många
olika sätt: genom att låta bakteriekulturen blifva gammal, genom att
utsätta den för höga temperaturer eller för solljus, genom att låta den
intorka längre eller kortare tid, genom att behandla kulturen med vissa
kemiska substanser, genom att låta bakterien passera genom djur, som
äro mindre mottagliga för densamma, och så vidare. Genom att använda
det ena eller andra sättet har man lyckats framställa »vacciner»,
det vill säga försvagade smittämnen, som skydda mot samma smittämne,
äfven då det är fullvirulent, mot bland annat mjältbrand, mjältbrandsemfysem,
svinrödsjuka, rabies, lunginflammation, sårfebrar, tyfoidfeber,
kolera, pest med flera.

IX. Pasteurs ympningar mot rabies.

Ännu känner man icke den mikroorganism, som framkallar rabies.
l}asteur använde vid immunisering mot donna sjukdom i stället för föisvagade
renkulturer af den sjukdomsalstrande mikroorganismen lyggmärgen
af kaniner, som ympats med delar af centrala nervsystemet från
rabiessjuka hundar. Centrala nervsystemet af galna hundar innehåller
nämligen det okända smittämnet, som således genom ympningen öfverföTes
på kaninerna, hos hvilka smittämnet likaledes lokaliserar sig till
bland annat centrala nervsystemet. Kaninerna do då af rabies, hvarefter
deras ryggmärg prepareras fram och torkas. Ju längre ryggmärgen

138

torkas, dess mindre giftig blir den, slutligen blir den alldeles ogiftig.
Om nu hundar ympas med först svagt giftig (länge torkad) och sedan
allt starkare giftig ryggmärg af i rabies döda kaniner, blifva hundarne
slutligen alldeles oemottagliga för äfven det starkaste (färskaste) rabiesgift
respektive mot bett af rabiessjuka hundar.

Sedan Pasteur visat, att hundar kunde på ofvanskrifna sätt skyddas
mot smitta med rabiesgiftet, använde han samma medel och metod
å menniskor, som blifvit bitna af galna djur och sålunda infekterade
med rabiesgiftet. Resultaten blefvo glänsande.

Pasteur hade genom sina undersökningar öfver hönskolera upptäckt
de grundläggande principerna för skyddsympningen, för sättet
att förekomma smittosamma sjukdomar. Genom sina undersökningar
öfver rabies visade Pasteur för första gången möjligheten att rädda
organismen, äfven sedan smittämnet fått fast fot i densamma.

X. Immunisering medelst bakteriernas ämnesomsättningsprodukter.

Hittills hade man vid immuniseringen användt visserligen försvagade,
men dock lefvande bakterier af samma art, mot hvilken man sökte
framkalla immunitet. År 1887 funno . Salmon och Smith, .att immunisering
^ också kunde ske därigenom, att man i stället för den lefvande
bakterien använde de af densamma producerade ämnesomsättningsprodukterna
eller gifterna, Man gör då antingen så, att man fullständigt
dödar bakterierna, till exempel genom upphettning, och sedan insprutar
den dödade kulturen i småningom stigande doser eller så, att man odlar
bakterierna i buljong eller dylikt och medels filtrering befriar buljongen
från bakterierna, hvarefter man använder de i buljongen lösta
ämnesomsättningsprodukterna till insprutning. Det finnes ett mycket
stort antal dels rent experimentella dels naturliga infektionssjukdomar,
mot hvilka man på sistnämnda, kemiska sätt lyckats immunisera.

Såsom exempel må följande anföras. Marsvin, som äro utomordentligt
känsliga för minimala mängder difteribaciller, kunna skyddas
mot äfven enorma mängder af denna bacill genom föregående insprutning
af 10 20 ccm difteribuljongkultur, som under en timma upphettats
till 60 ä 70 C. På alldeles analogt sätt kunna marsvin skyddas mot
infektion med kolerabacillor, för hvilka de eljest äro mycket känsliga.

Djur, som do vid infektion med stelkrampens bacill, tyfoidbacillen,
maligna ödemets, svinrödsjukans och mjältbrandsemfysemets bacill
och så vidare, kunna äfvenledes göras fullkomligt okänsliga för dessa
sjukdomars bakterier genom föregående behandling med den ifrågavarande
bakteriens ämnesomsättningsprodukter.

139

XI. Serumhehandlingen.

År 1890 tog immuniseringsläran ett utomordentligt viktigt steg
framåt. Behring och Kitasato upptäckte då, att om en individ genomgått
en infektionssjukdom, som uppkommit genom naturlig infektion
eller genom artificiell ympning, och om individen därigenom vunnit
en naturlig eller genom ympningarna på något af ofvan antydda sätt
artificiellt framkallad immunitet, så har denna individs blod och det
af blodet vunna serum förmåga att öfverföra immuniteten på andra
individer, som eljest äro mottagliga för samma infektion.

Om till exempel kaniner immuniseras mot stelkramp, så har blodseram
från dessa kaniner förmåga att skydda råttor mot infektion med
stelkramp, ehuru råttorna eljest äro mycket känsliga för stelkrampens
smittämne. Men icke nog med det; detta serum från tetanus- (stelkramp-)
immuna kaniner har icke blott preventiva egenskaper, det har
äfven förmåga att bota, sedan infektionen redan kommit till stånd och
sjukdomen utbrutit.

Liknande rön hafva gjorts vid difteri. Marsvin, hästar med flera
djur kunna på många sätt immuniseras mot difteri, exempelvis genom
insprutning af successivt stigande doser af difteribacillens ämnesomsättningsprodukter,
hvilka erhållas genom filtrering af buljongkulturer af
difteribaciller. Serum från sålunda mot difteri immuniserade djur har
förmåga att skydda andra individer och speciellt äfven menniskor mot
infektion med difteribaciller och att bota de individer, hos hvilka difterisjukdomen
redan utbrutit. De experimentella undersökningarna hafva
gifvit liknande resultat med svinrödsjukans, svinpestens, hundgalenskapens,
hönskolerans, tyfoidfeberns, kolerans, lunginflammationernas,
sårfebrarnas och pestens bakterier med flera.

Artificiell immunitet kan, såsom af ofvanstående framgår, vinnas

på olika sätt:

1) genom behandling med lefvande, ehuru försvagade smittämnen;

2) genom behandling med smittämnenas omsättningsprodukter;.

3) genom insprutning å djuret af blodserum från ett annat djur,
som förut immuniserats medels metod 1 eller 2.

Än lyckas man bättre med den ena än med den andra metoden.
Ofta kan man med godt resultat använda hvilken som helst af de tre

metoderna. „ , „, „ „„

Metod 3, serumbehandlingen, har vissa stora företräden framtor
de andra metoderna. Insprutning af lefvande, om ock försvagade
bakterier eller af bakteriernas giftiga omsättningsprodukter är alltid förenad
med eu viss risk. Ehuru man så småningom fått allt större er -

140

Orenhet om dessa medels, »vaccinernas» beredning och dosering, är
deras verkan dock ännu ej fullt beräknelig, en olägenhet, som är särskildt
beaktansvärd, då det gäller att behandla menniskor medelst metod
1 eller 2. Annorlunda förhåller det sig med »immunsera»; dessa sera,
äfven kallade »antisera», äro alldeles ofarliga.

En annan olägenhet med metoderna 1 och 2 är, att de alltid taga
någon, ofta jämförelsevis lång tid i anspråk, innan immuniteten inträder;
organismen behöfver eu viss, i olika fall olika lång tid, innan den hinner
utarbeta de mot bakterien respektive dess gifter skyddande substanserna,
innan den förvärfvar sin »aktiva immunitet». Vid metod 3, vid
serumbehandhngen, inträder immuniteten däremot nästan ögonblickligen;
organismen erhåller på en gång, så att säga till skänks, de i och af en
annan organism färdigbildade skyddande ämnena: »passiv immunitet».
Just på grund af denna sin snabba verkan är serumbehandlingen särskilt
lämplig, då sjukdomen redan utbrutit, då det gäller att utan
uppskof sätta organismen i stånd att bekämpa smittämnet.

XII. Några statistiska uppgifter angående vaccination och seruni behandling.

Bland de talrika redogörelserna för dessa frågor kunna här endast
några få anföras.

Mjältfo andsvaccinationens betydelse belyses af exempelvis Chamberlands
statistik för Frankrike omfattande åren 1882—1893 och Hutyras
statistik för Ungern.

I Frankrike ympades mot mjältbrand:

År 1882
» 1883
» 1884
» 1885
» 1886
» 1887
» 1888
» 1889
» 1890
» 1891
» 1892
» 1893

35,654 nötkreatur 270,040 får

.. 26,453	2	268,505	2
... 33,900	2	316,553	»
- 34,000	2	342,040	2
.. 39,154	2	313,288	2
.. 48,484	2	293,572	2
.. 34,464	2	269,574	2
.. 32,251	2	239,974	»
.. 33,965	2	223,611	2
.. 40,736	2	218,629	2
41,609	2	259,696	2
.. 38,154	2	281,333	2

Summa 438,824nötkreatur3,296,815 får.

141

Af särskilda berättelser, som insändts angående 200,962 af alla de
ympade nötkreaturen och angående 1,788,667 af alla de ympade fåren,
framgår att dödligheten i mjältbrand bland de ympade nötkreaturen var
0,34 % och bland de ympade fåren 0,94 *. Bland icke ympade djur
var dödligheten i mjältbrand för nötkreatur 5 % och för får 10 %.

I Ungern ympades under åren 1889—1895/96 mot mjältbrand sam manlagdt 16,

574 hästar .................... med totalförlust efter ympningen åt 0,2 0 %,

277,281 nötkreatur ....... » » » * * 0,08 %''

663,318 får ......................... » 8 8 8 , * *’

Berättelser omfattande andra hälften af år 1895 och första hälften
af år 1896 och innehållande särskilda redogörelser för 6,144 bland de
under detta år mot mjältbrand ympade hästarne, 108,999 bland de ympade
nötkreaturen och 143,857 bland de ympade fåren visa en totalförlust
i mjältbrand af 0,io % af hästarne, 0,04 % af nötkreaturen och
0 17 % af fåren. Motsvarande siffror för andra hälften af år 1896 och
för första hälften af år 1897 äro 6,804 hästar, 118,858 nötkreatur och
176,670 får med en dödlighet i mjältbrand af respektive 0,56, 0,03 och

0, i 2 %. . ...

»Laboratoire Pasteur-Chamberland» i Budapest levererade mjait -

brandsvaccin:

År 1886 för.....	.... 106	hästar,
» 1889	?> .....	.... 837	»
» 1892	» .....	.... 3,838
» 1893	2> .....	.... 6,420
» 1894	» .....	. . 6,291	»
* 1895	» .....	.... 7,295
> 1896	» .....	.... 7,841	»
» 1897	» .....	.... 8,303	»

900 nötkreatur,	3,500 får
16,073		87,275	»
54,633		286,310	»
91,018		291,505
110,739		222,684	»
125,652		207,373	3>
124,718	»	204,747	»
146,231		244,081	»

Vaccination mot svinrödsjulca användes i Tyskland, Ungern, Schweiz
och Frankrike. Gynnsammast låta underrättelserna från Frankrike och

Ungern. . .

Enligt Chamberlands statistik för åren 1886 — 1892 var antalet i
Frankrike mot rödsjuka ympade svin 1886: 7,087, 1887: 7,467, 1888:
15 958, 1889: 19,338, 1890: 17,658, 1891: 20,583, 1892: 37,900, för de sju
åren sammanlagt således 125,991. Efter ympningarne var enligt särskilda
redogörelser för 75,455 af de ympade svinen mortaliteten 1,45 %.
Medelmortaliteten i svinrödsjuka bland icke ympade svin var 20 % eller
därutöfver (enligt somliga veterinärer ända till 60 ä 80 *).

Ur Hutyras årsberättelser för Ungern må följande anföras:
Berättelser omfattande andra hälften af år 1895 och första hälften

142

af år 1896 och innehållande särskilda redogörelser för 332,446 bland de
under detta år mot rödsjuka ympade svinen visa en totalförlust i rödsjuka
af 1,76 %. Motsvarande siffror för andra hälften af år 1896 och
första hälften af år 1897 äro 211,741 svin med en dödlighet i rödsjuka
af 0,34 %. Medelmortaliteten i rödsjuka åren 1888-1894 var för ympade
svin 0,75 %) förlusten i rödsjuka bland icke ympade svin var förut
vanligen 10 å 20 %, icke sällan ända till 30 å 40 %.

»Baboratoire Pasteur-Chamberland» i Budapest levererade rödsjukevaccin: -

År 1887 ..........................

» 1888 .........................

» 1889 ...........................

» 1890 ...........................

» 1891 ..........................

» 1892 ...........................

» 1893 ...........................

» 1894 ..........................

» 1895 ...........................

» 1896 .........................

» 1897 ...........................

för omkring 5,000 svin
» » 24,000 »

» 132,000 »

» » 361,000 »

» » 352,000 »

» » 462,000 »

» » 501,000 »

» » 681,000 »

» » 638,000 »

» » 345,000 »

» » 252,000 »

Ympning mot mjältbrandsemfysem användes i Frankrike, Österrike,
Ungern, Schweiz, Tyskland och andra länder. Från alla håll äro uppgifterna
mycket gynnsamma.

Berättelser från Ungern omfattande andra hälften af år 1895 och
första hälften af år 1896 samt innehållande särskilda redogörelser för
1,303 bland de mot mjältbrandsemfysem ympade nötkreaturen visa en
mortalitet af 0,23 %. Motsvarande siffror för andra hälften af år 1896
och första hälften af år 1897 äro 2,469 nötkreatur med en mortalitet
af 0,16 %.

I Baden ympades 1886—1891 2,797 nötkreatur mot mjältbrandsemfysem.
Af dessa dogo endast 3 af följderna af vaccinationen och
intet enda dog af spontant mjältbrandsemfysem.

De ofvan anförda siffrorna äro vackra i och för sig, men blifva ändå
vackrare, om man betänker dels att helt säkert en del förluster efter
vaccinationerna icke förorsakats af den sjukdom, mot hvilken ympningen
gjorts, utan af någon annan, icke rätt diagnosticerad sjukdom, dels
att ympningen mångenstädes tillgripits först, då ladugårdsbesättningarne
vant hotade eller redan angripna af en epizooti, då således åtskilliga
djur mycket väl kunnat vara infekterade, redan innan vaccinationen
tillgripits.

143

Bland de talrika uppgifterna om ympning mot rabies lios menniskor
anföra vi som exempel redogörelserna från Institut Pasteur i
Paris:

År.	Behandlade.	Döde.	Dödlighetsprocent.
1886	2,671	25	0,94
1887	1,770	14	0,79
1888	1,622	9	0,55
1889	1,830	7	0,38
1890	1,540	5	0,32
1891	1,559	4	0,2 5
1892	1,790	4	0,22
1893	1,648	6	0,36
1894	1,387	7	0,50
1895	1,520	5	0,33
1896	1,308	4	0,30
1897	1,521	6	0,39

Dödlighetsprocenten är eljest vid bett af galna vargar 80—100 %,
vid bett af galna hundar och kattor 16—20 %.

Lika gynnsamma resultat som vid Institut Pasteur i Paris hafva erhållits
vid de talrika å andra orter och nu senast äfven i Berlin inrättade
laboratorierna för rabiesbehandling.

Bland andra sjukdomar, mot hvilka skyddsyrapning i större utsträckning
äfvenledes försökts, må nämnas mul- och klöfsjuka, elakartad
lungsjuka hos nötkreatur, boskapspest, lungröta hos hästar (Brustseuche)
med flera. Försöken med dessa äro emellertid ännu i åin första början
och resultaten delvis ännu hvarandra motsägande, hvarför det ej är skäl
att här närmare ingå på dem.

Vi lemna här till slut en kort redogörelse för difteriserumbehandlingen.

Af 9,581 difterisjuka, som i Tyskland behandlats med difteriserum
under tiden April 1895 till Mars 1896, dogo, enligt redogörelse utarbetad
i Kaiserliches Gesundheitsamt, om man frånräknar de fall, som
kommo till behandling först i sista stadiet af sjukdomen, 14,7 %. Under
åren 1883—1893, före användningen af serum, hade mortaliteten vexlat
mellan 30,1 och 23,4 %. Bland barn under två år brukade dödligheten
i difteri vara 60—80 %, efter serumbehandlingens införande var den
39,1 %, ity att af 1,189 barn under två år, som behandlats mod difteriserum,
465 afledo.

Några uppgifter från Österrike visa, att mortaliteten, som där förut
varit 30—40 %, hos serumbehandlade patienter nedgått till 18,4—13,4 %.

Å ett sjukhus i Amsterdam uppgifves mortaliteten efter serumbehandlingen
hafva sjunkit från 44,6 till 8,8 %.

144

Mortaliteten i difteri har i Paris nedgått till 12,29—15,27 %.

I Kristiania hafva serumbehandlade fall visat en mortalitet af 9 9 %
mot 24 % förut.

I Danmark har dödligheten bland serumbehandlade fall varit 7,7 %,
i Amerika 12,3 %, allt resultat, som måste sägas vara utomordentligt
gynnsamma.

A Stockholms epidemisjukhus har under tiden från den 1 Februari
1855 till den 1 Juli 1897, således under 2‘,2 år med serum behandlats
619 sjuka, hos hvilken difteri konstaterats genom bakteriologisk undersökning.
Mortaliteten var endast 5,9 %.

Af i Sverige under 1895 och 1896 med serum behandlade 2,854
fall hafva 218, det vill säga 7,63 %, eller om man frånräknar de fall,
som kommit till behandling först i sista stadiet, 5,6 9 % aflida, medan
medelmortaliteten under de tjugu åren 1876-1895 eljest hos oss varit
25,63 %.

Nu har visserligen difterien på åtskilliga ställen i Sverige, under
den tid, berättelserna från vårt land afse, varit exceptionellt mild,
haft ett synnerligen godartad! förlopp, äfven där difteriserum icke
användts, hvilket försvårar bedömandet af ofvanstående svenska siffror,
men många omständigheter tala dock för, att äfven hos oss serumterapien
vida öfverträffat all annan behandling af difterien.

De ofvanstående exemplen hafva visat några af de resultat den endast
några årtionden gamla bakteriologiska vetenskapen gifvit. Få vetenskaper
torde på så kort tid hafva gjort och gifvit så mycket. Men
mera återstår att göra och stora vinningar hafva vi att vänta. Arbetsfältet
är oändligt stort och ännu endast till ringa del bearbetadt. Många
smittosamma sjukdomars orsaker äro ännu för oss okända och försöken
att med bakteriologiska medel förekomma och bota på smitta beroende
sjukdomar befinna sig blott i sin första början. Men hvad som redan
är vunnet, tillåter de djärfvaste förhoppningar. Man börjar få en djup
inblick i de'' smittosamma sjukdomarnas väsen, i striden mellan mikroorganismerna
och de högre varelserna. Vi börja lära känna de förras
anfallsvapen och de senares försvarskrafter, och vi få med hvart år, som
går, allt större makt att gifva striden den utgång vi själfva önska.