BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1898:2)

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

DEN UTAF KONGL. MAJ;T DEN 25 SEPTEMBER 1897 TILLSATTA

TEATERKOMITÉ.

STOCKHOLM

iVÄR H/EGGSTRÖMS BOKTRYCKERI
1898.

Innehåll.

Sid.

Skrifvelse till Konungen i—iv

Betänkande och förslag ............................................................................... 1—86

1. Historik........................................................................................... 1—36

2. Ekonomisk utredning..................................................................... 37—64

3. Undersökning af de särskilda alternativen. Komiténs för slag

............................................................................................ 65—86

Bilagor:

1. Tablå öfver Kong]. Operans inkomster och utgifter spelåren

1888—1897........................................................................... 89-91

2. Kongl. Operans recettinkomster 1888—1897 .......................... 92

3. Sammandrag af Kongl. Operans inkomster och utgifter för

åren 1888—1897 ................................................................... 93-95

4. Kongl. Dramatiska teaterns utgifter för åren 1888—1897...... 97 — 99

5. Kongl. Dramatiska teaterns recettinkomster åren 1888 — 1897 100

6. Sammandrag af Kongl. Dramatiska teaterns inkomster och

utgifter 1888—1897 ........................................................... 101 -103

7. Askådareplatser å Kongl. Stora teatern.................................. 104

8. Biljettpris å Kongl. Stora teatern ....................................... 105

9. Biljettpris å f. d. Svenska teatern förändrad till dramatisk

skådebana................................................................................ 106

10. Förslag till aflöning för Kongl. Stora teaterns orkester ......... 107

11 a. Kongl. Operans dekorationsförråd....................................... 108 —111

b. Dramatiska teaterns dekorationsförråd ................................ 112 — 113

c. Svenska teaterns dekorationsförråd .................................... 114

d. Dekorationsmagasin för Dramatiska teatern ........................ 115

e. Uppgift på dekorationsförrådet vid Svenska teatern våren

1890 ................................................................................ »

''Sid 12

a. Öfverståthållareembetets und. skrifvelse den 20 oktober 1897 116

b. Skrifvelse af brandchefen i Stockholm den 16 oktober 1897 116-118

c. Skrifvelse af polismästaren i Stockholm den 6 oktober 1897 118

d. Promemoria af poliskommissarien Ernst Lundbäck angående

Kongl. Dramatiska teatern.......................................... 119 — 120

13. Yttrande af kaptenen P. Ax. Lindahl angående förändring af

Kongl. Dramatiska teaterns byggnad, jemte planritning..... 121—125

14. Yttrande af densamme angående kostnaden för en ny drama tisk

teater, jemte skissritningar af arkitekten Ludv. Peterson 126—127

15. Yttrande af stadsarkitekten K. Salin och kaptenen P. Ax.

Lindahl angående värdet af s. k. Svenska teaterns fastighet 128 —131

16. Promemoria af kaptenen P. Ax. Lindahl angående s. k. Svenska

teaterns förändrande till dramatisk teater 132—133

17. Förslagskontrakt ....................................................... 135_139

18. Stiftelseurkund ................................................... 140_141

19. Bolagsordning ........................................ 142_146

20. Yttrande af Fil. D:r H. Tiselius angående de Kongl. teatrarnes

pensionsinrättnings ställning.................................................. 147—152

21. Yttrande af densamme angående Kongl. hofkapellets pensions inrättnings

ställning ............................................................. 153—154

22. Litteraturförteckning.............................................. 155

Promemoria angående vissa teatrar i utlandet....................................... 157-174

Till Konungen.

kAedan för Eders Kongl. Maj:t anmälts, att den nya teaterbyggnaden vid
Gustaf Adolfs torg beräknades blifva i färdigt skick till statsverket öfverlemnad
till den 1 juli 1898, har Eders Kongl. Maj:t, med anledning deraf

att de bestämmelser, som af Eders Kongl. Maj:t meddelats i fråga om
uppehållande af verksamheten å de Kongl. teatrarne och dispositionen af
samma teatrars fasta och lösa egendom endast vore gällande intill slutet
af det spelår, under hvilket den nya teaterbyggnaden blefve färdig, den
25 september 1897 i nåder funnit godt uppdraga åt en komité, bestående
af undertecknad Printzsköld, ordförande, samt undertecknade Bonde,
Buren, Nordqvist, Snoilsky, Svedbom, Walldén och Westrin äfvensom hofintendenten
m. m. Carl Anders Knut Almlöf, ledamöter, att under iakttagande
af de vilkor, som enligt Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1889 blifvit
fästade vid beviljandet af det ordinarie anslaget till Kongl. Operan, inkomma
med yttrande och förslag i fråga om sättet för uppehållande efter
förenämnda tidpunkt af verksamheten å de Kongl. teatrarne, dervid hänsyn
jemväl borde af komitén tagas till det förhållande, att Kongl. Dramatiska
teaterns nuvarande byggnad vore af den beskaffenhet, att densamma ej
vidare lämpligen borde användas för teaterverksamhet. I komiténs sammansättning
har sedermera skett den förändring, att Imf intendenten Almlöf,
på grund af ihållande sjuklighet, den 14 sistlidne januari på begäran i
nåder entledigats från uppdraget att vara ledamot i komitén samt f. d.
direktören vid de Kongl. teatrarne m. m. Pehr Anders Johan Willman i
nåder förordnats till ledamot. Vid det första sammanträde i komitén,
hvari Willman deltog, den 17 i samma månad, träffades han emellertid
af döden.

Komiténs arbeten hafva från den 4 oktober 1897 oafbrutet fortgått.
Såsom komiténs sekreterare hafva fungerat dels byråchefen Viktor Almquist
till den 14 sistlidne december, dels ock, enär han på grund af vunnen
befordran förklarade sig förhindrad vidare biträda komitén, från sistnämnda
dag t. f. kanslisekreteraren m. m; Hugo Tigerschiöld.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 29 oktober 1897
till komitén öfverlemnat, för att tagas i öfvervägande vid fullgörande af
det komitén meddelade uppdrag, en till Eders Kongl. Maj:t gjord framställning
af öfverståthållareembetet angående förbud för vidare användande
af Kongl. Dramatiska, teaterns byggnad och då komitén under fortgången

III

af sina arbeten fann ett allt mera framträdande behof att ega tillgång
till ett i byggnadsfrågor erfaret tekniskt biträde anhöll komitén hos Eders
Kongl. Maj:t om bemyndigande att anlita lämplig person att i sådant afseende
tillhandagå komitén. På grund af Eders Kongl. Maj:ts dertill den
3 december 1897 gifna tillstånd, anlitade komitén för sådant ändamål
kaptenen vid Eders Kongl. Maj:ts Väg- och vattenbyggnadskorps m. m.
P. A. L. Lindahl.

Enär komitén vid sina öfverläggningar i ärendet fann, att det af
Riksdagen uppstälda vilkor för fortsatt utgående af det år 1889 beviljade
ordinarie anslaget till Kongl. Operan svårligen kunde uppfyllas på annat
sätt än genom bildandet af ett konsortium af ett antal för den lyriska
och dramatiska konstens upprätthållande intresserade enskilda personer,
hvilka, under formen af vare sig aktiebolag eller garantiförening, åtoge
sig ansvarighet för Kongl. teatrarnes förbindelser, anhöll komitén i skrifvelse
den 7 sistlidne januari till Statsrådet och Chefen för Eders Kongl.
Maj:ts Finansdepartement, att han ville sätta komitén i tillfälle att med
någon dertill utsedd affärsman, som vore villig att åtaga sig bildandet af ett
dylikt konsortium, öfverlägga om de närmare vilkoren och bestämmelserna
för dess åtaganden samt dess förhållande till staten. I skrifvelse den 17
i samma månad har bemälde departementschef meddelat, att han i skrifvelse
af samma dag till Bankdirektören m. m. Knut Agathon Wallenberg
hemstält, att han ville med komitén öfverlägga i det ämne, som i komiténs
berörda skrifvelse omförmäldes. Komitén har ock med Bankdirektören
Wallenberg uti ifrågavarande ämne samråda

Komitén, som önskat vinna närmare kännedom, på hvilka grunder
teaterverksamheten vid subventionerade teatrar i utlandet är anordnad,
har, med anledning af derom hos Utrikesdepartementet gjord hemställan,
genom Eders Kongl. Maj:ts beskickningar i Paris, Berlin och Bryssel bekommit
dels åtskilliga skriftliga uppsatser och promemorior, innefattande
redogörelser i det afseende komitén önskat, dels ock i tryck ett flertal
reglementen och statuter m. m. rörande teatrar.

Till fullgörande af det komitén nådigst gifna uppdrag får komitén

härmed i underdånighet öfverlemna bifogade betänkande och förslag, jemte
dertill hörande bilagor, hvarjemte komitén närsluter en af komitén gjord
sammanfattning af de hufvudsakliga upplysningar, som kommit komitén
tillhanda angående utländska teaterförhållanden.

De remitterade handlingarna#återgå.

Underdånigst
OTTO PRINTZSKÖLD.

Carl Carlson Bonde. Axel Buren. Conrad Nordqvist.

Carl Snoilsky. Vilhelm Svedbom. Wilh. Walldén.

Theodor Westrin.

Hugo Tigerschiöld.

Stockholm den 21 mars 1898.

BETÄNKANDE

OCH

FÖRSLAG.

] Oi \

■

Historik.

Före Gustaf Illa tid hade den sceniska konsten i Sverige hufvudsak-u”jer
ligen utöfvats af inkallade utländska komedianter, enkannerligen franska.
Visserligen hade en inhemsk stående trupp år 1737 inrättats och fått åt
sig upplåten Kongl. svenska skådeplatsen (stora Bollhuset, beläget å nuvarande
Slottsbacken), men truppen råkade sedermera i förfall, fick lemna
nämnda skådebana, som i stället uppläts åt franska och italienska teatersällskap,
och förde derefter ett tynande lif.

Inseende teaterns stora betydelse för nationens kultur, en betydelse,
som måste blifva större i samma mån som denna konstart lyftes och gjordes
mera nationel, beslöt Gustaf III upprätta den svenska sceniska konsten,
hvilken enligt en samtida sagesman var hardt när landsflyktig i sitt eget
fädernesland. Hans föresats var djerf; dugliga skådespelare funnos ej,
knappast några skådespel; det svenska språket var ännu tungt och ovigt,
isynnerhet om det jemfördes med det smidiga och eleganta franska, som
man den tiden var van att höra från scenen. För att göra öfvergången
till det svenska språket lättare, tog han musiken till hjelp och började
med att skapa den svenska sångscenen. Trots alla svårigheter — artistpersonal,
orkester, kör och balett, allt måste hopbringas och inöfvas —
bedref han saken med sådan kraft, att redan i januari 1773 öppnades i
stora Bollhuset Den svenska operateatern med Thetis och Pelée, komponerad
af den från Italien förut inkallade Uttini till text af den svenske
skalden J. Wellander. Företaget kröntes med den fullkomligaste framgång.
Teatern var emellertid trång och olämplig, hvarför Gustaf III
inköpte det s. k. större Delagardieska huset vid nuvarande Gustaf Adolfs
torg, lät nedrifva det och å tomten uppföra ett operahus, hvilket invigdes

år 1782. Medel till inköp af tomt och uppförande af byggnaden utgingo
ur slottsbyggnadsfonden. Konungen sparade inga omsorger och uppoffringar
för att lyfta denna sin skapelse till hög konstnärlig ståndpunkt, så
t. ex. anslog han till operans underhåll ur sin egen handkassa ett årligt
bidrag af 88,333 rdr specie, men derunder glömde han icke den svenska
dramatiska konsten. I sjelfva verket låg denna, på grund af hans egen
begåfning och såsom äfven för den nationella vitterheten och den allmänna
odlingen af ännu större betydelse än den lyriska, kanske honom
ännu mera om hjerta! Sedan han genom inkallad skicklig lärare, fransmannen
Monvel, utbildat flera vid operan anstälda personer, hvilkas anlag
hade mera dramatisk än lyrisk retning, i skådespelarekonsten, företog lian
sig att grunda en särskild »inrättning för det nationella skådespelet, der
svenska dramatiska författares arbeten af svenska aktörer till språkets,
smakens och sedernas odling skulle för allmänheten uppföras». Företaget
öfverlemnades emellertid på entreprenad åt enskild person, hvilken genom
öppet privilegium af den 15 april 1787 erhöll rättighet att under G år
med egen kostnad, risk och förmån uppföra svenska tragedier och komedier
på teatern i Bollhuset. Anstalten, som benämndes Svenska Dramatiska
teatern, öppnades den 2 juni 1787. Företaget bar sig emellertid ej. Innan
ett år förflutit gjorde entreprenören bankrutt och rymde riket. De spelande
förenade sig då till ett bolag och fingo jemlikt särskild! privilegium
fortfarande begagna Bollhusteatern. Enligt reglemente, stadfäst af Konungen
den 16 maj 1788, var inrättningen stäld under styrelse af direktionen
för de öfriga Kong! spektaklerna, hvilken egde att afsluta och uppsäga
kontrakter med personalen; den inre förvaltningen skulle handhafva^
af en ordningsman jemte åtta bland de spelande, hvilka, tillsammans bildande
ett utskott, borde vid allmänna sammankomster öfverlägga och genom
de flesta rösterna besluta om teaterns angelägenheter. Inkomsten af skådespelen
skulle skiftas i 27 lotter, utaf hvilka 5 borde inflyta i teaterkassan
till mindre utgifters bestridande, och de öfriga 22 fördelas mellan den
spelande personalen. Denna teater skulle egentligen vara afsedd för uppförande
af svenska originalstycken; dock antogos der till spelning äfven
imitationer efter utländska stycken, hvaremot pjeser, som helt och hållet
eller till större delen voro rena öfversättningar från andra språk, icke kunde
mottagas. Den nybildade teaterns arbeten stäldes under Svenska akademiens
granskning och inseende. För att trygga inrättningens ekonomiska
bestånd, skänkte Konungen en fond af 44,00U rdr specie, hvilken summa
aldrig, under hvad förevändning som helst, finge användas till något
annat behof och hvilken öfverlemnades till Svenska akademiens sekreterare,
att af honom i Riksgäldskontoret förräntas. Af räntemedlen

skulle för hvar och en af teaterns representationer, hvilka borde utgöra
88 om året, anordnas 30 specier såsom bidrag till dagkostnadens bestridande.
För att bereda Dramatiska teatern en ytterligare inkomst, påbjöds
en afgift af alla kringresande personer, som uppförde skådespel, taskspelerier,
lindansning o. d. Vid två spektakler i veckan erhöll teatern kostnadsfritt
biträde af Kong!, kapellet. Sålunda ordnad och omvårdad började
Kongl. Svenska Dramatiska teatern den 17 maj ! 788 sin verksamhet. Bär
var det som genom Gustaf III:s snille och hängifvenhet för saken den
svenska dramatiska diktningen väcktes till ett lif, som den aldrig förut
och heller aldrig i samma grad sedermera utvecklat. År 1793 nedrefs
Bollhuset och i stället inreddes för medel ur Kongl. handkassan arsenalen
(f. d. Delagardieska huset, beläget å nuvarande Carl XII:s torg) till
skådeplats för de dramatiska representationerna. Denna scen, som benämndes
Dramatiska eller Kongl. Mindre teatern, invigdes den 1 november
1793 med ett drama af Gustaf III.

De bidrag Gustaf III anvisat till Operans och Dramatiska teaterns Teater» under
underhåll fortforo efter lians död under förmyndarestyrelsen att utgå ur^opetanf^’
Kongl. handkassan. Under den första tiden af sin regering omfattade äfven dragning.
Gustaf IV Adolf skådespelen med mycken ynnest. Anslaget till Operan
utgick oförminskadt och den Dramatiska teatern beredde han stor fördel
genom inlösen af Svenska komiska teaterns privilegium. Vid denna tid
fans nemligen vid Munkbron inrättad] med detta namn en teater, der
Karl Stenborg, på grund af särskildt privilegium, med egen teatertrupp,
men ofta med biträde af personalen vid Dramatiska teatern, uppförde
talpjeser och isynnerhet operetter. Teatern stod under uppsigt af direktionen
för de Kongl. teatrarne. I anledning af att äfven Operan började
uppföra operetter, som var Svenska komiska teaterns hufvudsakliga
inkomstkälla, hade Stenborg råkat i ekonomiskt trångmål. Konungen
förordnade år 1798, att Stenborgs skuld för teatern skulle ur Konungens
handkassa gäldas mot vilkor, att teatern jemte privilegiet derå upphörde
följande året. Den 16 april 1799 gafs den sista, föreställningen å denna
teater. Med ett urval af dess pjeser ökades nu Dramatiska teaterns förråd,
den senare teaterns personal förstärktes med de skickligaste af den
förres personal, antalet representationer om året ökades från 88 till minst
i 20, deraf opera-comique-föreställningar gåfvos två gånger i veckan, vid
hvilka föreställningar jemväl personal från Operan fick medverka. Teaterns
ordinarie trupp bestod af 30 personer, deraf 18 aktörer och 12
aktriser. Den behållna inkomsten af teaterverksamheten fördelades i lika
många lotter. Gustaf IV Adolfs välvilja mot teatern räckte icke länge;

Operans återupprättande.

isynnerhet fick Operan röna hans onåd. Icke nog med att han införskref
en fransk teatertrupp, bestående af både lyriska och dramatiska artister,
hvilken under åren 1803—1805 gaf föreställningar omvexlande å de
båda Kongl. scenerna; i skrifvelse den 27 september 1806 befalde han, till
vinnande af betydlig besparing för sin handkassa, att Operan skulle alldeles
indragas samt representationerna genast inställas. Denna indragning
skulle dock icke sträcka sig till upphäfvande af de små så kallade operetter,
som ofta endast på den Mindre teatern blifvit gifna och kunde
umbära körer och baletter. För att biträda vid sådana operettföreställningar
skulle en del af kapellet bibehållas. Operans öfriga personal, nemligen
tjenstemännen, de vid densamma uteslutande anstälde artister, kören, baletten
och den umbärliga delen af kapellet blef deremot uppsagd, men med tillgodonjutande
af sex månaders lön, hvarjemte pension till visst belopp utlofvades
åt hvar och en, som enligt vissa stadgade grunder kunde anses
dertill berättigad. Den besparing för Konungens handkassa, som genom
Operans indragning skulle uppstå, var beräknad att genast utgöra 55,133 rdr
banko och efter pensionernas upphörande ytterligare 13,260 rdr banko, eller
tillsammans 68,393 rdr banko årligen. Deremot anslogos ur samma kassa
16,053 rdr banko såsom årligt bidrag till underhåll af den blifvande operettanstalten
och till andra teaterbehof samt till fortsättning af en vid Operan
kort förut inrättad elevskola. Sedan på detta sätt operainrättningen af
Konungen indragits, var hans nästa steg att besluta sjelfva operahusets
nedrifvande. Detta beslut, delgifvet genom skrifvelse den 16 mars 1807,
blef dock aldrig verkstäldt, men byggnaden stod under Konungens återstående
regeringstid nästan obegagnad för sitt egentliga ändamål.

Den, på sätt nyss angifvits, bildade Operett-teatern gaf den 19 december
1806 sin första representation å Kongl. Dramatiska teaterns scen,
som därefter användes af både det dramatiska sällskapet och Operettteatern,
hvilken senare, i saknad af kör och balett och med fåtalig artistpersonal,
hade många svårigheter att bekämpa.

Aret 1809 medförde äfven för teaterväsendet en ljusning. Redan en
månad efter Gustaf IV Adolfs afsättning utfärdades nådig befallning om
operahusets skyndsamma iståndsättande. Den stora Kongl. scenen öppnades
sedan i december 1809, men icke blott för operettanstalten utan äfven för
dramatiska sällskapet, som erhöll tillstånd att der uppföra sina större
skådespel. Operettanstaltens krafter voro dock små, ny kör och ny balett
måste bildas och öfvas, och gammal skuld tyngde. I början af år 1812
föreslog derför dåvarande teaterdirektören A. F. Skjöldebrand, att operettanstalten
måtte upphöra och en ny sångspektakelinrättning bildas, skild

från all ekonomisk gemenskap med den föregående. Enligt detta förslag
skulle Ivongl. teatern bestå af två afdelningar, Operan och Dramatiska
teatern, stående under en och samma öfverstyrelse, nemligen direktionen
för Ivongl. Maj:ts hofkapell och spektakler, men hvardera med sin egen
understyrelse. Båda inrättningarna skulle återföras till sin egentliga bestämmelse,
och således på Operateatern gifvas operor, operetter och andra
sångpjeser med eller utan kör och balett, men på Dramatiska teatern
endast talpjeser och, med direktionens särskilda tillstånd, någon gång vaudeville^
likväl utan rättighet att kostnadsfritt begagna kören och baletten;
intet annat slags sångspektakler finge vidare, såsom förut småningom
blifvit ett bruk, förekomma på sistnämnda scen. På Operateatern skulle
spelas tre gånger i veckan, på den Dramatiska deremot tinge föreställningar
gifvas alla dagar, så vidt det ej hindrades af operaspektaklerna, antingen
derigenom att skådespelarepersonalen till större delen var gemensam för
begge teatrarna, eller ock af annan orsak. Söndagsspektaklet var dock
Dramatiska teatern ensam förbehållet. Operainrättningen skulle bibehållas
vid det anslag som från 1809 till Operett-teatern utgått, och Dramatiska
teatern fortfarande åtnjuta de understödssummor, hvilka vid dess stiftelse
och sedermera beviljats. Detta förslag blef af Kongl. Maj:t bifallet. Operettanstalten
afskaftådes, och i dess ställe återupprättades Öperateatern, såsom
en nästan ursprunglig stiftelse, frisagd från allt sammanhang med den
förstnämndas räkenskap, och stäld till Dramatiska teatern i ett noga begränsadt
verksamhetsförhållande. Nu skedde en allmän uppsägning af så
väl den lyriska som den dramatiska skådespelarpersonalens kontrakter, och
nya överenskommelser träffades, gällande från och med den 1 april 1812.

•

Emellertid visade sig snart många olägenheter af att hafva de bådaA''onsz- <ca<crB
afdelningarna fullständigt åtskilda. Enahanda aflöningssätt, nemligen vissa re& ,ce„er.
lotter af den behållna inkomsten, tillämpades vid de båda teatrarne, men
proportionen af hvarje lottandei var icke densamma vid båda teatrarne, och då
skådespelarepersonalen till största delen tjenstgjorde vid begge, uppstodo stridiga
intressen, i det eu hvar arbetade för att den teatern, der ban hade den
större lottandelen, erhöll den största recettinkomsten. Anslaget till Operan
var otillräckligt, hvarför direktionen måste laga så att recettinkomsten å
Operan ökades, hvilket icke kunde ske utan men för den Dramatiska teatern.

Ett medel att undanrödja dessa olägenheter och förebygga endera teaterns
fall måste derför sökas, och man trodde sig finna det i bådas fullständiga
förening. Den gemensamma recettinkomsten borde derigenom väsentligt
förökas, då direktionen kunde låta uppföra hvarje stycke, der det gaf mest
och kostade minst. Skjöldebrands efterträdare, grefve G. C. F. Löwenhielm,

föreslog derför en sammansmältning af de begge teateranstalterna. Förslaget
gillades af Konungen och den 1 juli 1813 tog den nya inrättningen,
under namn af Kongl. Teatern, sin början. Speltiden var bestämd till
minst 40 veckor, med 5 föreställningar i veckan, hvaraf 3 pa scenen i
Operahuset och 2 på Dramatiska teatern. Alla slags inkomster, såväl de
allmänna understöden som recetterna m. m. skulle användas till gemensamt
bästa. Detta gälde äfven räntan af Gustaf III:s anslag till Dramatiska
teaterns dagkostnad, dock med vilkor att ett mot denna ränta svarande
belopp skulle årligen fråndragas recettinkomsten och afsät-tas till den
förenade inrättningens pensionsfond. Aflöningssältet med lottandelar
bibehölls.

Men snart blef det icke möjligt ätt med så betydligt minskade bidrag
af det allmänna kunna hålla inrättningen på samma konstnärliga höjd,
som tillförene under dess glansdagar. Under det teatern ännu 18u7 åtnjöt
årligt understöd af det allmänna till belopp af nära 90,000 rdr banko,
hade detta år 1815 minskats till 22,000 rdr banko, hvaraf 4,500 utgjorde af
Riksdagen år 1809 anvisadt ordinarie anslag till Dramatiska teatern förutom
lösen lör 200 famnar ved, för hvithet ändamål samma Riksdag anvisade ett
ordinarie förslagsanslag å 1,400 rdr banko. Kronprinsen Karl Johan hade
visserligen under åren 1811 —1815 understöd! teatern med gåfvor till sammanlagdt
belopp af 36,500 rdr banko, men det oaktadt ökades teaterns skuld så
att densamma år 1815 uppgick till 40,000 rdr banko. Vid sistnämnda års riksdag
väckte grefve G. Lagerbjelke derför motion om beviljande af ett årligt
statsanslag till det belopp, som kunde erfordras för teaterns upprätthållande.
Riksdagen afslog visserligen motionen, men hänvisade Kongl. Maj:t att af
. tillgängliga medel anvisa hvad som pröfvades för teaterns behof erforderligt.
I enlighet dermed anvisade Kongl. Maj:t af intraderna från kolonien S:t
Barthelemy dels till teaterverksamheten år 1815 12,708 rdr banko, 1816

30,500 rdr banko och 1817 30,500 rdr banko, dels ock till gäldande af
teaterns skuld år 1816 24,000 rdr banko och 1817 20,000 rdr banko. Men då
efter tre ars förlopp Barthelemyfonden icke vidare lemnade tillgång till nämnda
årliga understöd, föreslog Kongl. Maj:t Rikets Ständer år 1818 att afvandra
allmänna medel lemna nödigt stöd till teatern, som »betraktad under dess enkla
inflytande på svenska språket och literaturen icke borde lemnas utan det
afseende som nationens stigande odling förtjenade». Med hänsyn till den
mängd kontrakt, som blifvit ingångna under förlitande på att understöd
till lika stort belopp fortfarande skulle komma teatern tillgodo, anvisade
Ständerna af statsverkets besparingar 30,500 rdr banko till teaterns underhall,
dock endast för 1818, med uttryckligt förbehåll att staten derefter
lör alltid befriades från hvarje annan utgift till Kongl. teatern än det

vanliga årsanslaget, af 4,500 rdr banko samt lösen för 200 famnar ved.
1 sin skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet hänsköto Ständerna till Kongl.
Maj:ts pröfning dels huruvida icke teatern kunde till minskande af sina
utgifter omorganiseras, dels ock, för vinnande af ökade inkomster, ett af
grefve Löwenhielm framstäldt förslag att påbjuda en särskild bevillningsafgift
af dem, som önskade bevista teaterföreställningarna, samt till teaterns
förmån höja den s. k. öfverflödsskatten på vin, kaffe, té, siden, tobak m. m.

Med anledning af Ständernas vägran att anslå nödiga medel till Kongl.
teaterns underhåll, beslöt Karl XIV Johan densammas upphäfvande och
förordnade att i dess ställe en ny inrättning, under namn af Stockholms
teater, skulle organiseras såsom enskild entreprenad på vinst och förlust.
Denna entreprenad, till en början bestämd för tio års tid, räknad från den
1 juli 1818, öfverlemnades åt dåvarande andre direktören öfverste J. P.
Törner, som egde att med sig förena en eller flere af de tjenstgörande
aktörerna jemte anföraren för Kongl. hotkapellet, hvilket bibehölls. Den
nya styrelsen erhöll oinskränkt nyttjanderätt till samtliga teaterhusen
med alla tillhörigheter af hvad namn och beskaffenhet som helst, jemväl
till de loger, hvilka hofvet förut innehaft. Konungen skulle efter vanliga
pris låta betala de platser, som kunde komma att för hans räkning reqvireras.
Dessutom öfverlätos åt styrelsen de till Kongl. teatern anslagna
statsmedel, men något bidrag från Konungens handkassa finge icke vidare
uppbäras. Teatern stäldes i afseende på den litterära delen af sin verksamhet
under hofkanslerns tillsyn och räkenskaperna skulle aflemnas till
riksmarskalkens granskning. Om Konungen före kontraktstidens slut ville
åter upprätta Kongl. teatern, var entreprenören skyldig frånträda entreprenaden.

Detta inträffade snart. Den 6 september 1818 öppnades Stockholms
teater och redan den 3 november samma år slutade dess verksamhet.
Konungen hade nemligen uttalat några önskningar i afseende å ett galaspektakel,
livilka mötte svårigheter att tillmötesgå. Konungen upphäfde
derför entreprenaden och återstälde Kongl. teatern, till hvilken han af
egna medel anslog 20,000 rdr banko i årligt underhåll, hvarjemte Kronprinsen
Oscar erlade 4,000 rdr banko och Prinsessan Sofia Albertina 1,000
rdr banko såsom hyra för sina loger. Af allmänna medel anvisade Konungen
tillika ett årligt understöd af 17,000 rdr banko i afvaktan på nästsammanträdande
Riksdags beslut. Ständerna beviljade emellertid vid 1823
års riksdag endast ett särskildt extra anslag af 16,000 rdr banko, men
ökade ej det sedan 1809 utgående obetydliga ordinarie anslaget till teatern.
Med anledning häraf utlofvade Konungen att ikläda sig teaterns skuld
och att höja sitt enskilda bidrag till 36,000 rdr banko årligen.

Den 24 november 1825 nedbrann arsenalsteatern, livilket liade till
följd att Kong! teaterns båda afdelningar måste inrymmas å Kongl. Stora
teaterns scen. Detta medförde* säger teaterhistorikern F. A. Dahlgren,
väsentliga hinder för skådespelens oafbrutna gång och ökade derigenom
svårigheten för verkets upprätthållande.

Kongi. teatern Så lysande i konstnärligt hänseende denna period än var för teatern,
18En~scen3 ^ia<^e (Jen fortfarande att kämpa med stora ekonomiska svårigheter, hvilka
endast genom Karl Johans stora offervillighet undanröjdes. Ty från representationens
sida vann den under denna tid föga understöd. Såsom en
talare i borgarståndet vid 1840 — 41 års riksdag anmärkte, hade tiderna
sedan Gustaf IIl:s dagar mycket förändrat sig. »Då intresserade man sig
för spektakler och bröd, nu åter endast för tidningar och politik.» Motioner
väcktes i bondeståndet om indragning af de sedan gammalt utgående anslagen
till Kongl. teatern å tillsammans 6,000 rdr banko och teaterns
utarrendering åt enskilda. Oaktadt statsutskottet erkände teaterns betydelse
för den nationella odlingen och dess behof af understöd samt varnande
röster höjdes från de öfriga stånden, beslöts af Ständerna genom omröstning
i förstärkta statsutskottet med 63 röster mot 55 att berörda anslag
skulle indragas. Fn af orsakerna till denna utgång torde hafva varit att
man ogillade att teaterverksamheten i hufvudstaden vid denna tid ännu
icke var fri utan beroende af särskild! privilegium af Kongl. Maj:t, ty vid
anmälan af beslutet anhöllo Ständerna att inrättande af enskilda teatrar i
hufvudstaden måtte tillåtas under de reglementariska föreskrifter, hvilka
Kongl. Maj:t till förekommande af föreställningar, som kunde såra anständighet
och sedlighet, funne lämpligt bestämma. Sedan teaterverksamheten,
i enlighet med Ständernas sålunda uttalade önskan, frigjorts, anvisade de
vid 1844—45 årens riksdag på Kongl. Maj:ts framställning åter ifrågavarande
anslag åt Kongl. teatern, hvilka dervid sammanfördes till ett anslag å

6,000 rdr banko å sjunde hufvudtiteln. Vid 1847 — 48 årens riksdag
framstäldes förslag om anslagets indragning, hvilken motion emellertid
afslogs. Vid 1853—54 årens riksdag väcktes af dåvarande förste direktören
vid Kongl. teatern friherre Knut Filip Bonde motion om höjande
af anslaget till teatern till 25,000 rdr banko, dervid han under framhållande
af det inflytande teatern, såsom en af förvaltarne af nationens
ideella egodelar, utöfvade på den nationella bildningen, erinrade om de
betydande bidrag teatern erhållit från konungahuset, särskildt hurusom
Karl Johan utom de årliga anslagen från sin handkassa upprepade gånger
betalat teaterns skulder, senast 1844 till belopp af 60,000 rdr banko och
derigenom möjliggjort dess fortvaro. I skrifvelse till Kongl. Maj:t yttrade

Rikets Ständer med anledning af berörda motion att det icke kunnat undfalla
deras uppmärksamhet, hvilket gagneligt inflytande en teater, ordnad
på ett ändamålsenligt sätt, under ledning af en skicklig styresman kunde
utöfva på sederna och bildningen i allmänhet samt att ett sådant inflytande
måste visa sig ännu verksammare, när denna anstalt funnes förlagd
i landets hufvudstad. Med afseende derå och då Ständerna inhemtat att
de betydliga uppoffringar, Konungen årligen fått vidkännas för Kongl.
teaterns upprätthållande, icke varit tillräckliga att freda densamma från
ekonomiskt betryck, hvilket måste hafva till följd att den icke kunde till
fullo motsvara de fordringar, som vore fästa vid en nationalteater, hade
Rikets Ständer, för att afhjelpa dessa missförhållanden, såvidt statens dåvarande
tillgångar sådant medgåfve, beslutit höja anslaget till Kongl. teatern
till 20,000 rdr banko eller 30,000 rdr riksgälds. Eu gynsam vind
blåste nu för teatern. Redan följande riksdag, 1856—-58 årens, höjdes
anslaget med anledning af motioner i presto- och borgarstånden till 75,000
rdr riksgälds och afslogs inom bondeståndet gjord framställning om teaterns
upplåtande åt den enskilda företagsamheten; och yttrade Rikets Ständer i
sin skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet, bland annat, att då Kongl. teatern
med dess nuvarande syften och verksamhet vore eu institution, hvilken
likasom all annan åt litteratur, vetenskap och konst egnad anstalt förtjenade
att af staten vårdas och af statsmedel uppehållas, men eu mångårig
erfarenhet visat att såväl de statsanslag Kongl. teatern åtnjutit som
de särdeles frikostiga bidrag Hans Maj:t Konungen och den öfriga Kongl.
familjen lemnat till denna konstanstalts upprätthållande varit otillräckliga
och icke förmått att under de flere olika styresmän, som förvaltat teaterns
angelägenheter, freda denna inrättning från årlig skuldsättning och ekonomiskt
betryck, hade hos Rikets Ständer blifvit yrkadt, ätt detta missförhållande
måtte afhjelpas genoin ett så tillräckligt anslag, att denna teaters
tillvaro deraf betryggades.

Vid 1859—60 årens riksdag afslogos åter motioner om indragning
af statsanslaget till teatern och dess upplåtande åt enskilde äfvensom förslag
om teaterns ställande under ministeriel styrelse. Vid 186’J—63 årens
riksdag beviljades för tre år ett anslag af 6,000 rdr riksgälds årligen till
Kongl. teaterns pensionskassor i ersättning för mistad inkomst af vissa afgifter
från kringresande skådespelaretrupper in. fl., som dessa kassor åtnjutit.
men som, på grund af framställning från Rikets Ständer, upphört att
utgå. Detta anslag, uppfördt å nionde hufvudtiteln, har alltsedan årligen
utgått med samma belopp.

inlöp af Emellertid kändes behofvet; af en särskild talscen för Kongl. teatern
Kiisia teatern 3''^ s^örre> ju mera teaterinrättningen tillväxte i omfång och betydenhet
och i samma mån som allmänhetens anspråk på dess verksamhet stegrades.
Erfarenheten visade ock, att en dramatisk scen af betydande förtjenst
kunnat genom enskild persons försorg grundläggas och uppehållas vid
sidan af Kongl. teatern. År 1842 hade nemligen Anders Lindeberg låtit
vid nuvarande Kungsträdgårdsgatan uppföra en teater, hvilken, till eu
början kallad Nya teatern, sedermera öfvergick till ett bolag, då dess namn
ändrades till Mindre teatern, och år 1855 af Edvard Stjernström inköptes
för 120,000 rdr riksgälds. Den täflan, som genom denna af Stjernström
skickligt och med framgång ledda teater uppstod, hade icke i ekonomiskt
afseende varit fördelaktig för Kongl. teatern.

Denna enskilda teater, som år 1859 undergick en större dyrbar reparation,
dervid byggnaden höjdes med eu våning och salongen erhöll ny dekorering,
ut bjöds år 1862 till salu. Ett efterlängtadt tillfälle yppades sålunda
för Kongl. teatern att erhålla en efter dåtidens fordringar med hänsyn
till så väl akustiska förhållanden som lagom afpassadt utrymme fördelaktigt
lämpad dramatisk scen samt befria sig från en farlig konkurrent.
Teatern inköptes derför af Kongl. teaterinstitutionen år 1863 för 270,000
kronor, deraf 22Q,000 kronor för fastigheten och 50,000 kronor för den
lösa egendomen. A denna skådebana, hvilken erhöll benämningen Kongl.
Dramatiska teatern och förvaltades gemensamt med Kongl. Stora teatern,
såsom Gustaf Ilhs teaterbyggnad nu benämndes, uppfördes derefter, i likhet
med hvad som före 1825 skett å arsenalsteatern, icke blott komedier ocli
lustspel utan jemväl operetter, vaudeviller och andra skådespel med inflätade
sångstycken, under det Kongl. Stora teatern användes såsom sångscen
för operan samt talscen för det stora skådespelet.

Den 19 februari 1863 utfärdade Kongl. Maj:t reglemente för styrelsen
och förvaltningen åt de Kongl. teatrarne, hvithet reglemente ännu är gällande
med undantag af några paragrafer, som genom Kongl. Maj:ts beslut
den 25 april 1879 erhållit förändrad lydelse.

1868 års Riks- Genom inköpet af Dramatiska teatern råkade emellertid Kongl. teatern
d"i'' eta‘*d '' s^or sknld, hvilken, oaktadt det betydande statsanslaget och Konungens
ar>låues m bidrag, växte år från år. För att upphjelpa teaterns affärer tillgrep direk 60,

000 kr. tionen den olämpliga åtgärden att uppföra ett par operetter, hvilka visserligen
gåfvo många utsålda hus men hvilka man dock allmänt ansåg icke
värdiga en nationalteater. En opinion mot teatern uppstod, hvilken hade
till följd att 1868 års Riksdag, med anledning af några motioner inom
Andra Kammaren, i hvilka till och med yrkades att statsanslaget till teatern

skulle helt och hållet indragas, nedsatte berörda anslag från 75,000 till

60,000 kronor. Beslutet fattades visserligen med endast 140 röster mot
130, soin ville bibehålla anslaget oförändradt, i det de ansågo att om
teatern var dålig, den genom nedsättning af anslaget icke kunde blifva
bättre, men såväl af statsutskottet som vid ärendets behandling inom kamrarne
framhölls att teaterns växande skulder syntes tyda på en felaktig
organisation, hvarför det vore önskvärdt att Kongl. Maj:t ville tillse, huruvida
icke åtgärder kunde vidtagas, hvarigenom teaterns utgifter kunde
bringas i öfverensstämmelse med de påräkneliga inkomsterna utan att de
estetiska och fosterländska intressen, denna konstanstalt hade att bevaka,
blefve förbisedda.

Sedan vid 1869 års riksdag förslag väckts om ifrågavarande anslags/sesårsteaterytterligare
nedsättning, hvilka förslag dock icke vunno Riksdagens bifall, komitétillsatte
Kongl. Maj:t den 7 maj 1869 en komité, som erhöll i uppdrag
att utreda de Kongl. teatrarnes ekonomiska och finansiella förhållanden,
uppgöra förslag till desammas ordnande på sådant sätt att, med behörigt
iakttagande af ifrågavarande institutions väsentliga bestämmelse att vårda
den fosterländska dramatiska konsten samt väcka och underhålla smaken
för ädlare konstnjutningar, teaterns utgifter, deri inberäknad ränta och
amortering å dess skuld, derefter kunde betäckas af dess inkomster utan
annat understöd från statens och H. Maj:t Konungens sida än det för
ändamålet å riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda anslag af 60,000
kronor och något visst årligt bidrag från Konungens hofhållningssumma. I
sammanhang dermed skulle komitén yttra sig om förhållandet mellan Stora
och Dramatiska teatern särskildt med afseende å hvarderas materiel och
de vilkor, hvarunder begagnandet af den senare teatern borde åt den förra
upplåtas.

Den 21 januari 1870 afgaf komitén underdånigt utlåtande.

Efter en redogörelse för transaktionerna vid inköpet af Dramatiska
teatern, anförde komitén, som ansåg sig först böra bestämma Kongl. teaterinstitutionens
ställning och förhållande till H. Maj:t Konungen samt utreda
om och i hvad mån detta förhållande blifvit förändradt till följd af den
utvidgning, densamma erhöll genom inköpet af Mindre teatern:

att de Kongl. teatrarna utgjorde en särskild institution med särskild
kassa, hvars tillgångar bestode af Konungens bidrag, af Riksdagens anslag,
af hyresmedel samt af inträdesafgifter vid de sceniska föreställningarna;

^ att denna institution utgjorde ett helt, som befunne sig under Konungens
vård och tillsvidare garanti;

att institutionens tillhörigheter, bestående af de begge teatrarnas ma -

teriel samt den Dramatiska teaterns fastighet, utgjorde eu Kong], teatrarnas
tillgång, som eventuelt kunde användas till betäckande af institutionens
skulder, hvilka till största delen vore lån, af Ivongl. teaterdirektionen upptagna
med Konungens nådiga tillstånd och med hans garanti för återbetalningen; att

denna garanti icke kunde tagas i anspråk förr än de befintliga
tillgångarna blifvit till skuldernas betäckande använda och visat sig dertill
otillräckliga; samt

att ingen egentlig förbindelse för Konungen funnes att fortfarande
uppehålla teaterinstitutionen, och att ingenting hindrade honom att låta
densamma upphöra samt att för skuldernas betäckande använda dess befintliga
tillgångar.

Härefter öfvergick komitén till en redogörelse för teatrarnas ekonomiska
förhållanden under tiden efter dramatiska teaterhusets inköpande.

Konungen hade under denna tid, från den 1 juli 1863 till den 1 juli
1869, af enskilda medel för teatrarne utbetalt, allt] inbegripet, 547,821
kronor 64 öre.

Statens bidrag utgjorde årligen 75,000 kronor till och med år 1868
samt utgick för år 1869 med 60,000 kronor.

Oaktadt dessa bidrag hade teaterns skuld, som vid ingången af spelåret
1863 — 1864 utgjorde 96,522 kronor 71 öre, vid komitébetänkandets
afgifvande uppgått till 500,453 kronor 64 öre. Deri inginge erlagd ränta
och amortering å köpeskillingen för Dramatiska teatern med 140,144 kronor
36 öre, obetald rest å köpeskillingen med 212,625 kronor samt räntan
å annan skuld 52,251 kronor 88 öre jemte ett ersättningsbelopp till Mindre
teaterns pensionskassa, 3,600 kronor, så att skulden på sjelfva teaterverksamheten
endast utgjorde 91,832 kronor 40 öre eller alltså 4,690 kronor
31 öre mindre än vid periodens början.

I följd häraf ansåg komitén för betryggande af de Kong! teatrarnas
bestånd ovilkorligen erfordras, att institutionen befriades från den skuldsumma,
som vidhäftade densamma. Kunde ej medel härtill anskaffas,
måste teaterverksamheten upphöra.

Detta sista alternativ skulle emellertid medföra sorgliga följder: artisterna
och hofkapellet skulle skingras, det värderika materialet öfverlåtas
till enskilda och ej mer kunna hopbringas, en stor del af personalen råka
i bekymmersam ställning.

I afseende å framtida ordnandet, derutinnan chefen för hofförvaltningen
föreslagit teaterns ställande såsom ett statens verk under vederbörande
statsdepartement eller dess öfverlåtande åt enskildt bolag, anförde
komitén, hurusom förstnämnda utväg valts endast i Danmark och skulle

medföra stor omgång och besvär vid teaterfrågornas pröfning, samt att,
om också ett enskildt bolag skulle vara villigt att öfvertaga den dramatiska
teatern och kunna bedrifva dess verksamhet, helt säkert den lyriska scenens
fortbestånd skulle äfvéntyras, om den upplätes för enskildes spekulationer.

Efter att hafva redogjort för förhållandena vid åtskilliga utländska
teatrar, framhöll komitén, under åberopande deraf, nödvändigheten af
Konungens och statens fortsatta bistånd och hägn. På sådana vilkor och
om skulden på föreslaget sätt från teatrarna aflyftes, trodde komitén, att
dessas inkomster skulle förslå till driftens upprätthållande, och borde
teatrarna förvaltas i enlighet med föreskrifter, som Konungen i den för
hofärenden brukliga väg faststälde.

Till ekonomiens betryggande erfordrades emellertid, enligt komiténs
mening, utöfver hvad förut nämnts, att någon säkerhet måtte vinnas för
att de teatrarna tillagda anslag ej kunde när som helst indragas, hvarför
komitén ansåge nödvändigt, att dessa anslag beviljades åtminstone för tre
år i sänder.

Tillika framhöll komitén, att biljettprisen borde nedsättas för freqvensens
höjande, äfvensom önskvärdheten af att två scener bibehölles,
men under gemensam förvaltning, och billigheten deraf, att, likasom operan
kostnadsfritt egde begagna Stora teatern, den dramatiska scenen finge sin
lokal utan kostnad åt sig upplåten.

Med anledning af berörda utredning aflat Kongl. Maj:t proposition tillrop för sta1871
års Riksdag, deri dels meddelades att Kongl. teaterns skuld någotafK0lg}.ttDranedgått
och den 1 juli 1871 utgjorde 468,140 kronor, deraf dock 30,000 matMa teakronor
kunde frånräknas såsom utgörande teaterns skuld till dess arbetareslern ar 187U
sjuk- och begrafningskassa, hvilkens tillgångar af nämnda komité ansågos
vara teaterns egen tillhörighet, eller således 438,140 kronor, en skuld som
hufvudsakligen tillkommit genom inköpet af dramatiska teaterhuset samt
räntor å köpeskillingen, 270,000 kronor, dels ock tillkännagafs att Konungen
vore benägen att, derest Riksdagen genom inköp för statsverkets räkning
af dramatiska teaterhuset med tillhörigheter för ofvannämnda köpeskilling
eller 270,000 kronor försäkrade den dramatiska lika väl som den lyriska
scenen om att för sin verksamhet få begagna sin särskilda skådebana, åtaga
sig liqviden för hela det öfriga skuldbeloppet. Kongl. Maj:t hemstälde derför
att Riksdagen måtte bevilja ett belopp af 270,000 kronor att till inlösen
för statsverkets räkning af dramatiska teaterhuset, hvilket då skulle
fritt från inteckningar till statsverket öfverlemnas, utgå under 1871, 1872
och 1873 med 90,000 kronor om året.

1880 års
teaterkomité.

Donna proposition blef af Riksdagen bifallen, dock med tilläggande
af det vilkor att jemväl afl de bada Kongl. teatrarna tillhörig lös egendom
blefve statsegendom. i

Sedan skulderna sålunda betalats, följde för Kongl. teatern, som fortfarande
stod under högsta ledning af Kongl. Maj:t genom dess holförvaltning,
några gynsamina år med ej obetydliga öfverskott. Statsanslaget,
hvilket motionärer vid 1871, 1872 och 1879 årens riksdagar förgäfves sökt
nedbringa, utgick med oförändradt belopp af 60,000 kronor. Genom köpebref
den 29 december 1873 förvärfvade teaterdirektionen för 12,000 kronor
en från Dramatiska teaterns tomt afstyckad del om 733,75 qvadratfot, å
hvilken laga fasta blef Kongl. Magt och Kronan beviljad. Redan år 1874
började teaterverksamheten emellertid gå med förlust, bristen ökades år
efter år, så att den vid utgången af spelåret 1879—1880 uppgick till
227,673 kronor 88 öre.

Den 20 augusti 1880 uppdrog Kongl. Maj:t derför åt en komité att
efter utredning af de omständigheter, som kunde antagas hafva föranledt
det bedröfliga tillstånd, hvari de Kongl. teatrarnes ekonomi befunne sig,
till Kongl. Maj:t inkomma med förslag, huru för framtiden borde med
Kongl. teatrarnes styrelse, personal och förvaltning såväl i estetiskt som
ekonomiskt hänseende lämpligen ordnas och ställas.

Den förefintliga bristen, uppgående på sätt ofvan nämnts till 227,673
kronor 88 öre, ansåg koinitén, som den 21 december 1880 afgaf underdånigt
utlåtande, hafva åtminstone delvis orsakats af den ekonomiska kris,
som i slutet af 1870-talet inträdde, men hufvudsakligen berott af utgifternas
stora ökning, höjda kostnader för maskineriarbetare samt den moderna
lyxen i dekorationer, kostymer och belysning, äfvensom en under de goda
tiderna införd löneförhöjning.

De ogynsamma resultaten berodde äfven på en viss ombytlighet i
publikens smak, på obillighet hos kritiken och på tillväxten af antalet
teatrar och förlustelseställen i liufvudstaden, men också på brister i teaterledningen,
särskild!, för mycken användning af »gästspel». Framför allt
ansåg komitén emellertid grunden till den brydsamma ställningen vara att
söka i teaterlokalernas föga tidsenliga inrättning, inskränkt utrymme i
salongerna, tungt maskineri med hög dagkostnad m. in.

Till betalande af teaterinstitutionens skuld funne komitén ej annan
utväg än att försälja Dramatiska teaterns hus. Enligt komiténs förmenande
vore det obestyrkt, att Dramatiska teatern burit sig såsom sjelfständig betraktad,
men deremot otvifvelaktigt, att en sammanslagning af begge scenerna
skulle i vissa afseende!! medföra säkra besparingar. Ur estetisk

synpunkt skulle en sammanslagning ej heller vara menlig, helst derigenom
kunde åstadkommas omvexling i programmet genom sammanförande inom
en afton af lättare lyriska stycken, operetter och vaudeville^

Under förutsättning af Dramatiska teaterns försäljning framlade komitén
stat för teaterverksamheten, förenad å en scen.

Medelrecetten, som under spelåret 1879—1880 utgjort å Dramatiska
teatern 685 kronor 69 öre och å Stora teatern 1,353 kronor 16 öre, beräknades
dervid å den gemensamma scenen till 1,200 kronor. Genom indragning
af vissa befattningar vid de särskilda teatrarne såsom en följd
af dessas sammanslagning, kunde utgiftsposterna visserligen nedbringas,

men staten visade dock en utgiftssumma af........................ 505,760 kronor

under det att inkomsterna skulle utgöra ................................ 454,250 »

utvisande en brist utaf ........................................................ 51,510 kronor,

dervid dock borde iakttagas, att staten uppgjorts under förutsättning af
de sämsta konjunkturer. Höjdes medelrecetten till 1,400 kronor, skulle uppkomma
en brist af endast 1,510 kronor.

Vid sådant förhållande föreslog komitén beviljande af ett kreditiv å 50,000
kronor, hvilket kunde anlitas i onda och åter fyllas i goda tider; men komitén
vore i allt fall öfvertygad, att hvarje åtgärd till upphjelpande af teaterns ekonomi
skulle blifva otillräcklig, utan anskaffande af ett tidsenligare teaterhus.

Redan den 31 december samma år inkom teaterdirektionen med underdånigt
yttrande i anledning af detta betänkande, dervid direktionen bemötte
anmärkningarna mot teaterledningen, hvilka komiterade, synbarligen af
obekantskap med förhållandena, gjort, samt hemstälde på anförda skäl att
försäljning af dramatiska teaterhuset ej måtte ifrågakomma; men att i
stället ett anslag af 195,000 kronor till gäldande af teatern åsamkad skuld
måtte beviljas.

Vid 1881 års riksdag föreslogs i nådig proposition, att den Ivongl. Förslag m
Dramatiska teaterns fasta egendom jemte de lösa inventarier, som teater
direktionen pröfvade vara obehöfliga i följd af ifrågasatt sammanslagning matiAa teaf
de båda scenerna, måtte den 1 juli 1881 öfverlåtäs å Hans Maj:t'',(e,''n år 188 L
Konungen, mot det att denne åtoge sig att af egna medel, utan statsverkets
betungande, betala den skuld, hvari teatrarna då häftade, dels ock
att Riksdagen med förklarande, att det å riksstatens sjunde bufvudtitel
uppförda anslag å 60,000 kronor ej blefve nedsatt eller indraget, så länge
Hans Maj:t understödde teatern med enahanda belopp, måtte medgifva att,
der omständigheterna sådant föranledde, Hans Maj:t egde rätt att till enskild
person eller bolag under visst antal år till begagnande upplåta Stora teaterns
fasta och lösa egendom med rätt att uppbära alla teaterns inkomster, nyssnämnda
anslag deri inbegripet, mot skyldighet för den enskilde personen

eller bolaget att underkasta sig de vilkor och förpligtelse^ som funnes i
bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden omförmälda.

Statsutskottet hemstälde om bifall till den nådigt propositionen, dock
med inskränkningar i rätten att upplåta Stora teatern till enskild person
eller bolag, så till vida, att upplåtandet ej finge ske för längre tid än tio
år samt allt under förbehåll, att icke vidare anspråk framstäldes på vare
sig särskildt statsbidrag för gäldande af en möjligen inträffande ny brist
eller förhöjdt årligt anslag till teatern; hvarjemte utskottet hemstälde, att
Riksdagen matte förklara, att för den händelse teatern blefve på föreslaget
sätt till enskild person eller bolag upplåten, anslaget å 60,000 kronor
komme att vid oförändradt belopp bibehållas för den tid dylik upplåtelse
kunde komma att omfatta och Hans Maj:t Konungen med enahanda belopp
understödde teatern.

Första Kammaren beslöt, att Riksdagen, jemte tillkännagifvande, att
Kongl. Maj:ts nådiga framställning icke vunnit Riksdagens bifall, måtte på
extra stat för år 1882 anvisa ett förslagsanslag af högst 175,000 kronor
till gäldande af halfva beloppet af Kongl. teatrarnas skuld vid då löpande
spelarets slut.

Andra Kammaren afslog såväl den Kongl. propositionen som utskottets
hemställan.

Vid gemensam omröstning, dervid Första Kammarens förenämnda
beslut uppstäldes som ja-proposition, afslogs denna och blef tillika den
Kongl. propositionen afslagen.

MiJfltoöo r Sedan Kongl. Maj:t genom beslut den 27 april 1881 förklarat att de
kronor. Kongl. teatrarne, hvilka dittills tillhört Kongl. Maj:ts hofförvaltning, skulle
efter det då löpande spelårets slut eller från den 1 juli 1881 tills vidare
lyda under Finansdepartementet, hade i en till Riksdagen aflåten proposition
Kongl. Maj:t, som funnit hinder för det dåvarande möta för afgifvande
af förslag om definitivt ordnande för framtiden af de Kongl.
teatrarnes angelägenheter, äskat Riksdagens medgifvande dertill, att de
Kongl. teatrarnes verksamhet måtte jemväl efter utgången af det den 30
juni 1882 tilländagående spelåret och intill dess, efter slutligt afgörande
af frågan om teatrarnes framtida ställning, tillämpning deraf kunde komma
att inträda, fortgå efter hufvudsakligen enahanda plan som dittills, med
rätt för Kongl. Maj:t att låta på statsverkets bekostnad af tillgängliga
medel förskjuta de utgifter för teatrarnes förvaltning, hvartill det ordinarie
statsanslaget och teatrarnes öfriga inkomster kunde komma att ej
lemna tillgång.

Riksdagen, som icke ville yttra sig angående den plan, enligt hvilken

de Kongl. teatrarnes verksamhet komme att tills Vidare fortgå, anhöll det
Kongl. Maj:t till nästa Riksdag ville inkomma med förslag till definitivt
ordnande af frågan om teatrarnes framtida ställning och verksamhet,
medgaf i anledning af förenämnda proposition Kongl. Maj:t rätt att låta
på statsverkets bekostnad af tillgängliga medel förskjuta, intill 40,000
kronor, de utgifter för teatrarnes förvaltning under det nästa spelaret,
hvartill det ordinarie teateranslaget och teatrarnes öfriga inkomster möjligen
icke komme att lemna tillgång.

Med bifall till Kongl. Maj:ts vid samma riksdag gjorda framställning
anvisades tillika ett särskilt anslag af 69,548 kronor, ätt användas dels
till godtgörande af de kostnader, öfverintendentsembetet förskottsvis bestridt
för operahusets reparation efter en detsamma år 1881 öfvergången brand,
dels ock för i ståndsättande af den genom branden skadade materielen.

Spelåret 1881 —1882 gick emellertid med förlust af 127,113 kronor
20 öre, deri inbegripet 51,822 kronor 50 öre, som motsvarade värdet af
den genom berörda teaterbrand förstörda materiel. Såväl till betäckande
af denna brist som för bestridande af utgifterna äfven för det den 1 juli

1882 började nya spelåret, derunder inkomsterna jemväl visat sig otillräckliga,
nödgades Kongl. Maj:t å särskilda tider under åren 1882 och

1883 intill den 1 maj sistnämnda år förskottsvis å statskontoret anvisa
tillsammans 143,000 kronor, äfvensom, till bestridande af en del af kostnaderna
för vidtagande af åtgärder till vinnande af trygghet för publiken
och teaterpersonalen å Stora teatern, på samma sätt anvisa 5,668 kronor
92 öre. För åstadkommande af den utredning af teaterfrågan, Riksdagen
år 1882 begärt, anmodade chefen för Finansdepartementet direktionen öfver
de Kongl. teatrarne att inkomma med förslag till stat för teaterförvaltningen,
uppgjordt under förutsättning att, efter försäljning af Dramatiska
teatern, båda teatrarnes personal sammanfördes för att spela endast å
Stora teatern, samt med iakttagande i öfrigt, att personalens antal inskränktes
så långt ske kunde utan men för teaterns verksamhet, äfvensom
att teaterns utgifter så väl till personalens aflöning som eljest blefve så
begränsade som möjligt. Den 11 januari år 1883 afgaf direktionen i anledning
deraf underdånigt utlåtande. Enligt direktionens antagande skulle
senom de båda scenernas sammanslagning icke kunna vinnas större minskning
i utgifter än till belopp af 16,410 kronor, under det att å andra
sidan hyres-, ahonnements- och recettinkomster skulle nedgå med tillsammans
109,885 kronor, samt för belysning m. in. ökade utgifter tillkomma,
så att på det hela, enligt direktionens beräkning, en minskning i
inkomster och tillökning i utgifter, utöfver besparingar, skulle uppstå, för
år räknadt, af omkring 110,000 kronor, hvartill ytterligare blefve att

lägg3- utgifter för eu gång, bland annat, för uppförande af ett nytt
dekorptionsmagasin med 30,000 kronor.

Åberopande de stora kostnader, bvilka skulle föranledas af de båda
scenernas sammanslagning, hemstälde teaterdirektionen, som äfven ur estetisk
synpunkt afstyrkte en dylik åtgärd, att teatrarnes verksamhet måtte
få fortgå i enahanda ordning som för det dåvarande, för hvilket ändamål
direktionen ansåg erforderligt, att teatrarne, utöfver då utgående anslag,
bereddes ett kreditiv å 80,000 kronor. Tillika uppgjorde direktionen förslag
till stat, under förutsättning att, i sammanhang med den Dramatiska
teaterns försäljning, den dramatiska scenen skulle indragas och endast eu
lyrisk scen bibehållas; och beräknade direktionen för sådan händelse
jemvigt mellan inkomster och utgifter kunna uppnås genom en höjning i
då utgående statsanslag med 33,200 kronor.

Beslut om Dessa förhållanden anmäldes af Kongl. Maj:t i proposition till Riksteau’rns^a^en
^en ^ maj 1883. Då teaterns bibehållande såsom statsinstitution
försäljning medförde svårigheter dels ur finansiel synpunkt, dels ock ur konstitutionel,
Kreditiv \ 1 c^et att ingalunda kunde anses lämpligt, att på statsrådet lades ansvaret

40,000 kronoriöv en förvaltning af denna beskaffenhet, som livarken den närmast ansvarige
departementschefen eller statsrådets öfriga ledamöter torde kunna
följa med den noggranna uppmärksamhet, som skulle erfordras för att
behörigen öfvervaka, att förvaltningen så i sedligt och estetiskt som ekonomiskt
hänseende fylde sin uppgift, återstode ingen annan utväg än
öfverlåta teaterverksamheten, under nödiga garantier, till ett konsortium
af enskilda personer med känd nitälskan för den sceniska konsten. För
att förenkla uppgörelsen borde teaterverksamheten inskränkas till Stora
teatern samt Dramatiska teatern försäljas. Då emellertid vore svårt att
till det den 1 juli 1883 börjande spelåret bilda ett konsortium och underhandla
om vilkoren för teaterns upplåtelse, borde teaterverksamheten å
den lyriska scenen fortgå för statens räkning till den 1 juli 1884. Kongl.
Maj:t föreslog derför Riksdagen: att dramatiska teaterbyggnaden skulle
försäljas; att förberedande åtgärder måtte vidtagas i syfte, att Stora teaterns
fastighet med materiel måtte från och med den 1 juli 1884, tillika
med rätt att uppbära det fasta teateranslaget 60,000 kronor, upplåtas till
enskildt konsortium med skyldighet att uppehålla teaterverksamheten; att
intill den 1 juli 1884 teaterverksamheten skulle fortgå blott på lyriska
scenen och ett extra anslag af 40,000 kronor för ändamålet anvisas; samt
att till ersättande af utbetalda förskott in. m. måtte anvisas ett extra
''anslag af 148,669 kronor.

Sedan statsutskottet tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts proposition med
den ändring, att den nye egaren icke skulle fa tillträda Dramatiska teatern
före den 1 juli 1884 och att således under spelaret 1883 — 1884
teaterverksamheten skulle omfatta båda scenerna och anslagen dertill användas,
biföll Andra Kammaren utskottets hemställan. Första Kammaren
beslöt deremot med beviljande af ordinarie anslaget, 60,000 kronor samt
det extra anslaget af 40,000 kronor, att hos Kongl. Maj:t anhålla om ny
utredning och nytt förslag i fråga om organiserande af de Kongl. teatrarnes
verksamhet såsom konst- och kulturanstalt under statens inseende.

Medelst gemensam votering beslöt Riksdagen: att medgifva att dramatiska
teaterhuset finge säljas med tillträde den 1 juli 1884; att för upprätthållande
af teaterverksamheten å båda scenerna under det nästa spelaret
anslå jemte ordinarie 60,000 kronor extra 40,000 kronor under vilkor
att statsmedel derutöfver icke blefve för de Kongl. teatrarne använda; att
vidare ställa till Kongl. Maj:ts förfogande på extra stat för år 1884 ett
belopp af 148,669 kronor till betäckande af anordnade förskott; äfvensom
att anhålla, att förslag till nästa Riksdag afgåfves om ordnande af den
Kongl. teaterns ställning.

Teaterfrågan var alltså fortfarande sväfvande till följd af Riksdagens
obenägenhet att till enskild spekulation upplåta en konst- och kulturanstalt,
som det borde tillhöra staten att hägna. Kongl. Maj:t, som vid
föredragning af Riksdagens sistberörda beslut förklarat, att de Kongl.
teatrarnes verksamhet skulle under spelaret 1883 — 1884 fortgå efter hufvudsakligen
samma plan som dittills, dock med iakttagande af all möjlig
sparsamhet, infordrade yttrande från Stockholms stadsfullmägtige, huruvida
Stockholms stad vore villig att intill ett belopp af 50,000 kronor ikläda
sig ansvarighet för den summa, som för upprätthållande under ifrågavarande
spelår af den sceniska verksamheten å båda de Kongl. teatrarne
kunde erfordras utöfver de anvisade statsmedlen å 100,000 kronor, jemte
det från Kongl. Maj:ts hoftbrvaltning till teatrarne utgående bidrag, 67,385
kronor, och teatrarnes öfriga påräkneliga inkomster. Stadsfullmägtige förklarade
sig icke vara dertill villige.

Till 1884 års Riksdag framstälde Kongl. Maj:t åter proposition i ws4-i887.
teaterfrågan. Spelåren 1881—1883 hade gått med betydlig förlust. Utom“or
de 143,000 kronor, som för betäckande af brist å teaterverksamheten under om Aret.
berörda tid redan förskotterats och af Riksdagen ersatts, hade Kongl. Maj:t e^[^9a “{r_
för samma ändamål förskottsvis å statskontoret anvisat 87,470 kronoi*. soner med
Det mindre goda resultatet af berörda verksamhet måste tillskrifvas den50>®^° !‘’°™or
otidsenliga beskaffenheten af i synnerhet Stora teatern. Förslag rörande

ombyggnad af denna teater eller uppförande af en ny i dess ställe vore
också väckt. Eu komité hade på grund af eu Riksdagens skrifvelse af
Kongl. Maj:t blifvit tillsatt för att utreda frågan om nya riksdags- och
riksbankshus. I denna skrifvelse hade jemväl uttalats tanken att anvisa
Stora teaterns tomt för ettdera af dessa hus eller bådadera, hvilket naturligtvis
skulle betinga uppförande af ny teaterbyggnad å annan plats.
Innan berörda frågor blifvit utredda, hvilket beräknades kräfva åtminstone
d ar, vore det icke lämpligt om ens möjligt att i afseende å de Kongl.
teatrarnes verksamhet vidtaga någon definitiv åtgärd och således icke heller
försälja dramatiska teaterbyggnaden.

Kong! Maj:t hemstälde derför: att Riksdagen måtte anvisa på extra
stat för ar 1885 ett belopp af 87,470 kronor, till ersättning åt statskontoret
för redan utbetalda förskott för de Kongl. teatrarne till betäckande
af brist för spelåren den 1 juli 1881—30 juni 1883; äfvensom att
Riksdagen måtte dels medgifva, att de Kongl. teatrarnes verksamhet finge
fortgå å såväl den Stora som den Dramatiska teatern under 3 spelår,
räknadt från den 1 juli 1884, dels ock för de Kongl. teatrarne för spelåret
1884—1885 utöfver det å ordinarie stat uppförda anslaget af 60,000
kronor anvisa å extra stat ett anslag af 40,000 kronor.

I öfverensstämmelse med statsutskottets hemställan beslöt Riksdagen,
under vilkor att Stockholms stad under 3 år från den 1 juli 1884 med
ett belopp af 50,000 kronor om året deltoge i kostnaden för de Kongl.
teatrarnes verksamhet, dels medgifva att sagda verksamhet finge fortgå i
tre spelår från den 1 juli 1884, dels uppföra till oförändradt belopp^det
ordinarie anslaget å 60,000 kronor, dels till Kongl. Maj:ts förfogande ställa
ett kreditiv af högst 15,000 kronor att användas endast i den mån anslaget
å ordinarie stat samt Konungens bidrag tillika med Stockholms stads
tillskott och teatrarnes öfriga inkomster icke försloge till bestridande af
teatrarnes utgifter; dock med vilkor jemväl, att statsmedel utöfver sålunda
bestämda anslag icke måtte för de Kongl. teatrarne användas.

Tillika beviljade Riksdagen på extra stat för år 1885 ofvanberörda
belopp af 87,470 kronor.

Sedan stadsfullmägtige visserligen förklarat att de icke ville af kommunens
medel, på sätt Riksdagen ifrågasatt, lemna något bidrag till teaterverksamhetens
bedrifvande, men tillika anmält att enskilda personer deponerat
150,000 kronor i stadskassa^ att med 50,000 kronor den 1 oktober
åren 1884, 1885 och 1886 hållas vederbörande tillhanda för bedrifvande
af de Kongl. teatrarnes verksamhet, beslöt Kongl. Maj:t den 1 juli 1884,
att berörda verksamhet skulle under de tre närmast följande speiåren, räknade
från nämnda dag, fortgå efter hufvudsakligen samma grunder som

dittills. De Kongl. teatrarnes verksamhet var alltså för tre år betryggad.

På Kongl. Maj:ts framställningar beviljade också 1885 och 1886 årens Riksdagar
utom det ordinarie anslaget å 60,000 kronor ett kreditiv å högst

15,000 kronor, dock under vilkor att statsmedel utöfver nämnda belopp
icke Unge för de Kongl. teatrarne användas.

Den 1 juli 1887 skulle de tre åren gå till ända. Byggnad sfrågan var ms? åra Riksännu
olöst. Kostnadsförslag hade uppgjorts dels till byggande af ny teater ^s.ooo^kr”
å den icke använda delen af Stora teaterns tomt, dels till en mera omfattande
ombyggnad af nämnda teater. Men intetdera hade vunnit fullt
godkännande och i allt fall saknades medel härtill, hvarjemte frågan om
läget för de ifrågasatta nya riksbyggnaderna ännu icke blifvit bestämdt.
Emellertid var Stora teaterns byggnad i så bristfälligt skick, att vissa
reparationsarbeten voro alldeles nödvändiga för husets begagnande utan
fara till och med för en kortare tid. I afvaktan på byggnadsfrågans lösning
ansåg Kongl. Maj:t annan utväg icke återstå än att låta det interimistiska
tillståndet fortfara ännu ett år eller alltså till den 1 juli 1888.

.Men för detta spelår vore intet bidrag från Stockholms stad att påräkna.

Då emellertid under de föregående åren derifrån lemnade bidrag visat sig
vara erforderliga för teaterverksamhetens bedrifvande, måste denna verksamhet
på något sätt inskränkas eller ökadt bidrag af Riksdagen äskas.

I proposition till 1887 års förra Riksdag föreslog Kongl. Maj:t fördenskull
att till reparation å Kongl. Stora teaterns hus måtte anvisas för år 1888
ett extra anslag af 28,820 kronor, samt att Riksdagen måtte medgifva
dels att de Kongl. teatrarnes verksamhet finge under spelåret från och med
den 1 juli 1887 till den 1 juli 1888 för statens räkning fortgå vare sig å
båda teatrarne eller allenast å Stora teatern, med rätt för Kongl. Maj:t
att under nämnda spelår på arrende upplåta Dramatiska teatern med tillhörande
materiel åt den eller de personer, som kunde finnas hugade och
skickliga att derstädes på ett konsten värdigt sätt uppehålla den dramatiska
verksamheten, med skyldighet för upplåtelsetagaren att tidtals låta å
Stora teatern emot viss ersättning och med rätt att dervid begagna denna
teaters materiel uppföra större skådespel, äfvensom på de vilkor i öfrigt Kongl.

Maj:t kunde finna skäl bestämma, dels ock att den arrendesumma, som
till följd af berörda upplåtelse kunde komma att tillflyta statsverket, finge
användas såsom bidrag till uppehållande af den lyriska verksamheten å
Stora teatern.

Vidare hemstäldes, att Riksdagen för uppehållande af teaterverksamheten
under spelåret 1887 — 1888 måtte utöfver det å ordinarie stat uppförda
anslag af 60,000 kronor till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett

kreditiv å 25,000 kronor att användas under enahanda betingelser som
vid 1885 års riksdag faststälts för då beviljade kreditiv.

Framställningen hann icke af Riksdagen behandlas, men till 1887
års senare Riksdag gjorde Kongl. Maj:t en lika lydande proposition.

Efter långvariga debatter beslöt Riksdagen att för teaterverksamhetens
uppehållande under spelåret 1887 — 1888 anvisa utöfver det ordinarie anslaget,
60,000 kronor, ett kreditiv å 25,000 kronor att användas under
enahanda vilkor som vid föregående riksdagar faststälts för då beviljade
kreditiv, men deremot att icke bevilja det äskade reparationsanslaget.
Frågan om Dramatiska teaterns utarrendering vann icke Riksdagens bifall.

låss års Rikt- För lösande af byggnadsfrågan både Kongl. Maj:t den 13 juli 1887
^ariertatsan-^-^ anordna en pristäflan. Innan emellertid arbetet med de inkomna
singet indra- förslagsritningamas bedömande lmnnit afslutas, föreslog Kongl. Maj:t, som
Utarrendera"!arts^lS nödvändigt att det interimistiska tillståndet vid teatrarne ännu en
tid fortfor och att väsentliga besparingar skulle kunna vinnas, derest
teatrarnes bestånd tryggades för någon längre tid, i statsverkspropositionen
till 1888 års Riksdag, att Riksdagen måtte dels medgifva, att de Kongl.
teatrarnes verksamhet finge fortgå å begge scenerna under tre år från den
1 juli 1888, samt att för uppehållande af denna verksamhet under året
1888—1889 måtte utöfver det ordinarie anslaget, 60,000 kronor, till Kongl.
Maj:ts förfogande ställas ett kreditiv å 25,0i)0 kronor, dels ock till gäldande
af utaf statskontoret förskjutna kostnader för teaterhusens skyddande
mot eldfara å extra stat för år 1889 anvisa ett belopp af 32,750 kronor.

Sedan öfverintendentsembetet, som ansett sig icke kunna förorda något
af de inkomna täflingsförslagen, emellertid föreslagit en sådan lösning af
byggnadsfrågan, att på norra delen af Carl XIII:s torg uppfördes ett nytt
operahus och Stora teaterns byggnad i stället anordnades till dramatisk
teater, anmodades embetet att uppgöra fullständigt utarbetadt kostnadsförslag
till berörda ombyggnad af Kongl. Stora teatern, dervid dock jemväl
den obebyggda delen af tomten borde användas för en byggnad, deri
butik- och affärslokaler kunde inredas, hvilkas hyresafkastning kunde anslås
till teaterverksamheten. Kostnadsförslag härtill uppgjordes af professor
E. Jacobsson och slutade på 765,000 kronor. Teaterdirektionen, som
hördes öfver berörda förslag, ansåg att Kongl. Stora teatern, efter ombyggnaden,
skulle kunna provisoriskt begagnas äfven till operascen.

Teaterverksamheten hade emellertid icke heller efter 1883 gått utan
förlust. Att brist skulle uppstå för spelåret 1887—1888, då Kongl. teatern ''
käft 40,000 kronor mindre understöd än under de föregående åren, var
naturligt. Denna brist, jemväl föranledd deraf att under hösten 1887

teatrarne cn tid varit stängda i följd af arbeten till deras tryggande emot
eldfara, uppgick till 76,71» 1 kronor 32 öre, men dertill måste läggas brist
för spelåret 1883 — 1884 å 7,683 kronor 30 öre och för spelåret 1886 — 1887
å 44,352 kronor 10 öre, hvadan bristen i sin helhet vid slutet af spelåret
1887 — 1888 skulle uppgå till omkring 129,000 kronoi\

Innan ännu Kong! Maj:ts ofvanberörda i statsverkspropositionen gjorda
framställning af Riksdagen behandlats, föreslog Kong! Maj:t med anledning
af nyssberörda förhållanden i särskild proposition Riksdagen, att ombyggnad
af Stora teaterns hus hufvudsakligen enligt ritningar af Jacobsson för
beräknad kostnad af 765,000 kronor måtte få ske och kostnaden bestridas
med lån från statskontoret intill 800,000 kronor, å hvilket lån ränta och
amortering skulle bestridas medelst hyresinkomst från det restaurerade
huset; att förut äskade anslag måtte utgå äfven om till följd af reparationen
föreställningarna måste någon tid ligga nere å stora teaterhuset,
samt i så fall användas till understöd åt den del af teaterpersonalen, som
sålunda blefve utan användning; samt att till betäckande af en vid verksamheten
å de Kongl. teatrarne under spelåren 1883 — 1888 uppkommen
brist å extra stat för År 1889 måtte anvisas ett anslag af 129,000 kronor.

Uti eu ytterligare proposition till samma års Riksdag hemstälde slutligen
Kongl.'' Maj:t om beviljande af ett kreditiv å 40,000 kronor, att, för
den händelse teaterverksamheten å de Kongl. teatrarnes lyriska scen under
det nästa spelåret komme att afbrytas eller så bedrifvas att ej hela då
anstälda personalen finge användning, efter Kongl. Maj:ts bepröfvande brukas
till dessas understödjande.

I öfverensstämmelse med statsutskottets hemställan afslog Andra Kammaren
Kongl. Maj:ts förslag om teaterhusets ombyggnad äfvensom hvarje
anslag för teaterverksamhetens fortsättande men dels inedgaf Kongl. Maj:t
rätt att för ett år från den 1 juli 1 888 upplåta de Kongl. teatrarne till begagnande
af enskild entreprenör, dels anslog 32,750 kronor till gäldande af
kostnaden för åtgärder mot eldfara och dels beviljade 99,000 kronor pa
extra stat för år 1889 till betäckande af den under spelåren 1883—1888
uppkomna bristen.

Första Kammaren anslog 32,750 kronor för säkerhetsåtgärderna och
beviljade för nyssnämnda brists betäckande af Kongl. Maj:t äskade 129,000
kronor samt biföll tillika ombyggnadsförslaget under beviljande.för ändamålet
på extra stat 765,000 kronor med vilkor bland annat att, innan
anslaget finge lyftas, det skulle vara derför sörjdt, att teaterverksamheten
utan statens ansvar kunde fortgå i minst 5 år efter byggnadens tärdigblifvande,
äfvensom kammaren utöfver ordinarie anslaget af 60,000 kronor
ytterligare beviljade ett kreditiv å 25,000 kronor.

Medelst gemensam votering i dessa punkter beslöt Riksdagen att icke
bifalla Kongl. Maj:ts förslag till ombyggnad; att icke bevilja något anslag
till uppehållande af verksamheten å de Kongl. teatrarne men medgifva
Kongl. Maj:t rätt för en tid af ett år räknadt från den 1 juli 1888 att
upplåta de Kong], teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande under
längre eller kortare tid af året åt den eller dem, som kunde befinnas villiga
att, utan att statsverket derigenom betungades med några kostnader, bedrifva
teaterverksamhet å sagda teatrar på ett konsten värdigt sätt, med
rättighet jemväl för Kongl. Maj:t att för detta ändamål disponera eller
öfverlåta dispositionsrätten till alla från teatrarne och deras fastigheter
inflytande inkomster; att, till gäldande af utbetalda kostnader i och för
åtgärder till skyddande af Stora teaterns och Dramatiska teaterns hus mot
eldfara, å extra stat för år 1889 anvisa ett belopp af 32,750 kronor och
att till betäckande af den vid verksamheten å de Kongl. teatrarne under
spelåren 1883—1888 uppkomna bristen, jemväl å extra stat för 1889 anvisa
ett anslag af 129,000 kronor.

Derjemte biföll Riksdagen propositionen om det särskilda kreditivet å

40,000 kronor till understöd åt den teatrarnes personal, som i följd af de
fattade besluten blefve utan användning, dock att af det sålunda anvisade
beloppet icke finge utgå mer än som funnes erforderligt, sedan i främsta
rummet för ändamålet användts hvad som blifvit öfver af det till betäckande
af bristen från spelåren 1883—1888 beviljade anslag.

Nationalteatern hade således förlorat det ordinarie anslag, hvarmed
staten sedan lång tid tillbaka understöd! densamma. Icke heller fans
möjlighet att genom erhållande af mera tidsenlig och rymlig skådebana
bereda teatern en tryggare framtid. Denna för den nationella sceniska
konsten så ödesdigra utgång af teaterfrågan berodde på att Riksdagen, som
vid flera tillfällen måst ersätta af teaterverksamheten uppkommen brist,
icke ville att denna verksamhet vidare skulle för statsverkets räkning
utöfvas med hänsyn till de oberäkneliga utgifter för staten sådant kunde
medföra, och ansåg nödigt att för teaterns förbindelser funnes en bestämd,
från statsverket skild ansvarighet. Det medel, Riksdagen valde för att gifva
eftertryck åt denna sin önskan och framtvinga en slutlig lösning af teaterfrågan,
var allvarligt. De fosterländska sånggudinnornas hemvist måste i
följd deraf utbjudas på entreprenad. Genom kontrakt af den 26 juni 1888
uppläts Kongl. Stora teatern med tillhörande materiel för nästföljande
spelår hyresrätt åt C. Nordqvist, hvilken skulle der för egen risk och
räkning utan några särskilda utgifter eller kostnader för statsverket på ett
konsten värdigt sätt uppföra operor och andra musikverk under vissa i
kontraktet angifna vilkor och närmare bestämmelser. Inrättningen skulle

dock fortfarande anses såsom cn Kongl. opera och entreprenören erhöll,
utom Hans Maj:t Konungens sedvanliga bidrag, intägterna under året af
uthyrda lokaler inom teatern äfvensom ett belopp af 15,000 kronor, som
skulle inflyta genom Kongl. Dramatiska teaterns samtidiga utarrendering.

Likaledes uppläts nemligen enligt kontrakt af den 19 juni 1888 sistnämnda
teater med tillhörande materiel under nästkommande spelår mot berörda
arrendesumma, till en association af åtskilliga bland teaterns dåvarande
sujetter. Teaterverksamheten skulle drifvas för associationens risk och
räkning men teatern dock fortfarande anses såsom en Kongl. teater.

Byggnadsfrågan var visserligen fortfarande sväfvande, men så till vida
hade klarhet vunnits att genom Riksdagens år 1888 fattade beslut om uppförande
af riksdags- och riksbankshus å Helgeandsholmen Kongl. Stora
teaterns tomt kunde åt teatern bevaras. Det blef nu allt mera tydligt att
teaterinstitutionens framtida ställning, som trots alla förslag och strider
var mera oviss än någonsin förut, icke kunde definitivt ordnas och betryggas
utan i sammanhang med uppförande af en ny teaterbyggnad. I
det läge teaterfrågan kommit kunde den icke länge förblifva. Entreprenören
af Kongl. Operan förklarade också redan den 27 november 1888 att det
icke vore honom möjligt att under ännu ett spelår vidmakthålla verksamheten
vid denna konstanstalt, derest den icke tillförsäkrades anslag från
statens sida.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 28 februari 1889 framlades Teaterbyggaf
det s. k. teaterbyggnadskonsortiet eu plan till definitiv lösning a,{nadskon>ortiet.
teaterfrågan, hvilken plan genom sin skickliga kombinering af byggnads
frågan och frågan om teaterinstitutionens betryggande för framtiden ochfs»9 «r» Tösgenom
sin sammanslutning af alla för teatern intresserade krafter syntes
bereda tillfälle till en lycklig lösning af denna svåra fråga. Planen gick
som bekant ut på att med vinsten å ett premieobligationslån å 10,000,000
kronor och ett byggnadsbidrag från Stockholms stad å 600,000 kronor icke
blott uppföra eu ny teaterbyggnad å Stora teaterns tomt och förse densamma
med fullständig scenisk utrustning utan jemväl att vid öfverlemnande
till staten af denna byggnad i färdigt skick jemväl öfverlåta en
reservfond å 500,000 kronor till teaterverksamhetens framtida betryggande.

Till denna reservfond skulle utöfver de 500,000 kronor ingå dels hvad af
vinsten i öfrigt å premielånet ej behöfde för byggnadsarbetet samt inredningen
och nyanskaffningen af materiel tagas i anspråk och dels efter
teaterverksamhetens början möjligen dervid uppkommande öfverskott.

Fonden var afsedd att med ej blott deraf fallande ränta utan äfven kapitalbelopp,
om deraf gjordes behof, betacka brist, derest sådan tillfälligtvis

skulle vid teaterverksamheten uppstå, hvarefter vid bättre tider och inträffande
öfverskott fonden skulle af recettinkomster återfå hvad den sålunda
förskjutit. Såsom understöd för teaterverksamhetens bedrifvande på
ett konsten värdigt sätt förutsattes uttryckligen dels att Hans Maj;t Konungen
fortfarande understödde teatern med samma bidrag som dittills, dels ock
att Riksdagen ånyo beviljade ett årligt ordinarie anslag å 60,000 kronor.

Med anledning af denna framställning beslöto Stockholms stadsfullmägtige
den 18 mars 1889 anslå berörda byggnadsbidrag å 600,000 kronor
under vilkor, bland annat, att Hans Maj:t Konungen årligen med 60,000
kronor och Riksdagen med årligt ordinarie anslag å lika stort belopp understödde
teaterverksamheten, att om teaterverksamheten i den nybyggda
lokalen koinine att upphöra eller det ordinarie anslaget icke vidare blefve
till ofvannämnda belopp af 60,000 kronor af Riksdagen beviljadt, staden
egde rätt att af staten återbekomma sitt tillskott af 600,000 kronor, hvarjemte
staden åtog sig att, derest teaterverksamheten skulle upphöra och
någon reservfond då funnes i behåll, använda denna till det kulturändamål,
Kong! Maj:t kunde komma att gilla.

Kongl. Maj:t aflat kort derefter proposition till Riksdagen i ämnet.
Statsutskottet yttrade vid ärendets behandling, bland annat, att mot det
ifrågavarande förslaget, sådant detsamma förelåge, kunde komma att rigtas
den anmärkningen, att förslaget icke innehöll någon uttrycklig bestämmelse
om huru med teaterverksamheten skulle ordnas efter utgången af det
spelår, under hvithet den nya byggnaden blefve färdig. Gent emot en
sådan anmärkning ville utskottet erinra, att genom de anordningar, som
i sammanhang med uppförandet af den nya teaterbyggnaden skulle vidtagas
till tryggande af teaterinstitutionens fortbestånd, fullständig säkerhet
syntes vara beredd, att extra anslagsfordringar icke skulle förekomma. Då
emellertid inom Riksdagen den uppfattningen torde vara allmän, att teaterverksamheten
borde ordnas på ett sådant sätt, att densamma icke kunde
få ens utseendet af att fortgå för statsverkets räkning och på dess risk,
ansåge utskottet, som till fullo delade denna uppfattning, lämpligt föreslå
sådana vilkor att dels det tillstyrkta beslutets verkställighet gjordes beroende
af förutgångna anordningar, ledande till full säkerhet i ifrågavarande
hänseende, dels ock Riksdagens godkännande erfordrades beträffande formen
för teaterverksamhetens bedrifvande, hvarigenom Riksdagen sattes i tillfälle
tillse, att denna form blef betryggande. Lika riktigt och befogadt
som det syntes utskottet vara, att staten framgent likasom under en lång
följd af år med ett ordinarie anslag understödde den Kongl. teatern i dess
egenskap af konstanstalt, lika naturligt borde det nemligen vara, att teaterverksamhet
icke drefs af staten eller- för dess räkning, och enligt utskottets

åsigt var det en särdeles tilltalande sida af det föreliggande förslaget att
Riksdagen genom dess antagande blefve satt i tillfälle att på ett sätt, som
ej kunde lemna rum för någon befogad anmärkning, göra ett oåterkalleligt
slut på det oegentliga förhållande, som i berörda hänseende egt rum sedan
spelåret 1881—1882, samt att genomföra en sådan förändrad anordning,
som upprepade gånger vid ärendets behandling framhållits såsom högeligen
önskvärd.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med den nådiga propositionen och
i enlighet med statsutskottets hemställan beslöt Riksdagen under uttalande
i sin skrifvelse af hvad statsutskottet erinrat, dels medgifva att operahusets
hela tomt i qvarteret Norrström måtte af ifrågavarande teaterbyggnadskonsortium
disponeras för uppförande derstädes af en ny teaterbyggnad,
under vilkor att byggnaden uppfördes enligt ritningar, som af
Kongl. Maj:t faststäldes, och enligt af Kong!. Maj:t godkänd plan för
byggnadsarbetets bedrifvande; att konsortiet anskaffade för teatern erforderlig
materiel af dekorationer, attributer, maskineri, belysning m. m.
och öfrig inredning, med rätt för konsortiet att dervid förfoga öfver
Kongl. Operans lösa egendom och tillhörigheter; samt att, sedan byggnaden
blifvit färdig, konsortiet till statsverket under full eganderätt öfverlemnade
densamma jemte nyssnämnda materiel och inredning äfvensom tillhandahölle
den i konsortiets skrift omförmälda reservfond, dock att, derest Kongl.
Operans verksamhet skulle komma att upphöra eller det ordinarie anslaget
till nämnda Opera ej vidare af Riksdagen beviljades, af statsverket skulle
till Stockholms stad återgäldas det af stadeu till byggnadsarbetet anvisade
bidrag å 600,000 kronor, äfvensom att, om teaterverksamheten skulle upphöra,
nyssnämnda reservfond eller den del deraf, som då funnes i behåll,
skulle öfverlemnas till Stockholms stadsfullmägtige för att användas till
det kulturändamål, Kongl. Maj:t kunde komma att gilla; allt enligt bestämmelser
och föreskrifter i kontrakt, som emellan Kongl. Maj:t och
Kronan samt konsortiet upprättades, dock med vilkor, att kontrakt ej
måtte upprättas förr, än sådana anordningar träffats, att full säkerhet
förefans derför att teaterverksamheten under inga som helst omständigheter
kunde komma att bedrifvas för statens räkning eller staten betungades
med någon utgift utöfver det bär nedan omförmälda ordinarie
anslag;

dels å ordinarie stat under riksstatens sjunde hufvudtitel uppföra ett
anslag till Kongl. Operan till belopp af 60,000 kronor, dock med det
uttryckliga vilkor för anslagets utgående efter byggnadsföretagets fullbordande,
att teaterverksamheten jemväl sedermera ordnades så, att för

teaterns förbindelser funnes en bestämd, från statsverket fullständigt skild
ansvarighet, och under den form härför, som af Riksdagen godkändes;

dels medgifva Kongl. Maj:t rätt att högst för tiden intill slutet af det
spelår, under hvilket den nya teaterbyggnaden blefve färdig, upplåta de
Kong], teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande åt den eller dem,
som kunde befinnas villiga att, utan att statsverket derigenom betungades
med några kostnader utöfver det för Kongl. Operan afsedda anslag å
HO,000 kronor, bedrifva teaterverksamhet å sagda teatrar, eller, hvad
Operan anginge, å särskild förhyrd lokal, på ett konsten värdigt sätt, med
rättighet jemväl för Kongl. Maj:t att, med nedan nämnda undantag, för
detta ändamål disponera eller öfverlåta dispositionsrätten till alla från
teatrarna och deras fastigheter inflytande inkomster;

dels ock medgifva, att den afkomst, som under nyssnämnda tid koinme
att vid upplåtelse af Dramatiska teatern betingas, finge af Kongl. Maj:t
disponeras till förstärkande af de Kongl. teatrarnes pensionsinrättnings fond.

Nya kontrakt Till följd af detta Riksdagens beslut upprättades nya kontrakt, det

are"wm <,cAena deri juni 1889 med C. Nordqvist om upplåtande åt honom af
Kongl. operabyggnaden för spelåret 188!) —1890 på samma vilkor som
enligt det förra kontraktet, dock att han tillerkändes statsanslaget å 60,000
kronor, men icke vidare skulle erhålla arrendesumman för Kongl. Dramatiska
teatern, samt det andra den 7 i samma månad med nämnda teaters association,
som för tiden intill slutet af det spelår, under hvilket Stora teaterns
nybyggnad blefve färdig, åt sig fick upplåten Kong], Dramatiska teatern
med tillhörande materiel på hufvudsakligen samma vilkor som funnes i
det år 1888 med associationen upprättade kontraktet föreskri fn a, dock att
arrendesumman skulle utgöra endast 1 1,885 kronor och till dess betalning
användas dels de 7,385 kronor, som Hans Maj:t Konungen erlade i logehyra,
dels 4,000 kronor som inflöt i hyra för vissa lägenheter inom teatern,
hvilken hyra sedermera nedsatts till 3,000 kronor. Denna arrendesumma
anslogs, jemlikt Riksdagens beslut, till förstärkande af de Kongl. teatrarnes
pensionsinrättnings fond. Det senare kontraktet är ännu gällande.

I afseende å operaverksamheten uppgjordes åter den 17 juni 1890 ett
nytt kontrakt med Nordqvist, hvilken skulle enligt detsamma, såsom Kongl.
Operans direktör mot arfvode af 9,000 kronor, under spelåret 1890—1891
utan några som helst särskilda utgifter eller kostnader för statsverket leda
och handhafva Operans verksamhet. Af den möjligen uppstående vinsten
skulle hälften tillfalla direktören och Operans öfriga fast anstälda personal
i förhållande till deras intjenta aflöning samt den andra hälften afsättas
till en fond, som under byggnadstiden skulle efter Kongl. Maj:ts bepröfvande

användas för opera verksamhet eu eller till understöd åt Operans personal;
uppstode åter brist, skulle personalen vidkännas minskning eu livar i förhållande
till hvad han intjent.

Emellertid hade de förberedande åtgärderna för uppförande af den nya Förhyrande
teaterbyggnaden fortskridit. Tiden var inne att utrymma den gamla byggnaden
oeh anskaffa annan lokal för operaverksamhetens bedrifvande under Kontrakt år
byggnadstiden. Härför hyrdes af Kong! Maj:t den s. k. Svenska teatern, c18yor™*itl
hvars inredning emellertid måste för det nya ändamålet undergå eu om-ochmedteaterfattande
förändring, jemte eu våning i det angränsande Westerbergska
huset mot eu årlig hyressumma af 35,000 kronor för teatern och 4,800
kronor för berörda våning. Kontrakt uppgjordes af Kongl. Maj:t i juni
1891 dels med teaterbyggnadskonsortiet angående uppförande af den nya
teaterbyggnaden, dels med Nordqvist rörande operaverksamhetens bedrifvande
å Svenska teatern. Enligt det förra åtog sig konsortiet, bland annat,
att sist före den 1 juli 1897 till statsverket fritt öfverlemna den nya
teaterbyggnaden med erforderliga uppvärmnings- och luftvexlingsapparater,
vatten- och alioppsledningar, teater maskineri samt ledningar och lampor
för elektrisk belysning äfvensom all nödig inredning i öfrigt; att såsom
bidrag till förhyrande af annan teater under byggnadstiden årligen från
och med den 1 juli 1891 till teaterbyggnadens fullbordande erlägga 25,000
kronor, dock för det första af dessa år 50,000 kronor med hänsyn till
kostnaderna för Operans förflyttning till Svenska teatern och dennas förändring,
men icke något bidrag för det sista byggnadsåret; att vid öfverlemnandet
af den nya teaterbyggnaden ställa till Kongl. Maj:ts förfogande

75,000 kronor för anskaffande af erforderliga dekorationer och attributer
in. in. för denna teater; att för bildande af eu reservfond till understödjande
af den framtida verksamheten i den nya teaterbyggnaden jemväl
ställa till Kongl. Maj:ts disposition det kontanta öfverskott, som efter fullgörande
af konsortiets åtaganden funnes i behåll, dock minst 500,000
kronor; och skulle i händelse öfverskottet öfverstege 1,000,000 kronor, det
Överskjutande beloppet intill 200,000 kronor tillfalla de Kongl. teatrarnes
pensionsinrättning och Kongl. hofkapellets pensionskassa efter af Kongl.

Maj:t verkstäld fördelning.

Enligt det med Nordqvist ingångna kontrakt uppläts åt honom att
under byggnadstiden såsom Kongl. Operans direktör, utan några som helst
särskilda kostnader för statsverket utom det ordinarie statsbidraget, leda
och handhafva Operans verksamhet å Svenska teatern, enligt hufvudsakligen
samma bestämmelser som i 1890 års kontrakt med honom föreskrifvits.
Såsom bidrag för bedrifvande af operaverksamheten skulle han åt -

njuta, utom statsanslaget, Hans Maj:t Konungens bidrag och ofvannämnda
årsanslag från teaterbyggnadskonsortiet, hyresinkomster af uthyrda lokaler
inom operabyggnaden, så länge operaverksamheten der fortginge, och sedermera
af sådana inom Svenska teatern äfvensom den hälft af Operans vinst
för spelåret 1890—1891, som enligt kontraktet af den 17 juni 1890 skulle
tå användas för operaverksamheten.

Den 80 november 1891 gick ridån för alltid ned för den minnesrika
scenen i Gustaf Hirs operahus, å hvars grund ett nytt hem för den fosterländska
konsten nu skulle resa sig.

Kontrakt med Under byggnadstiden, hvilken med anledning af svårigheterna vid
A. Buren, grundläggningen och andra omständigheter blifvit längre än man förut
TotterTeu beräknat, har operaverksamheten fortgått å den derför förhyrda Svenska
teatern. Den 2 september 1892 öfvertog A. Buren ledningen af denna
verksamhet på samma vilkor som företrädaren. Emellertid visade sig snart
nog att de medel, som under byggnadstiden voro för operaverksamhetens
uppehållande anslagna, icke voro för ändamålet tillräckliga, och då äfven
de för den nya teaterbyggnadens uppförande beräknade kostnaderna måste
med hänsyn till åtskilliga kompletteringsarbeten öfverskridas, medgaf Kongl.
Maj:t genom resolution den 10 mars 1898 teaterbyggnadskonsortiet att
utgifva och försälja ett nytt premieobligationslån, af hvars vinstmedel konsortiet
skulle för byggnadsändamålet få använda 500,000 kronor samt i
och för operaverksamhetens uppehållande tillhandahålla chefen för Finansdepartementet
70,000 kronor den 1 maj 1898 samt 77,000 kronor den 1
april hvartdera af åren 1894, 1895, 1896 och 1897.

Sedan konsortiet förklarat sig icke kunna öfverlemna byggnaden färdig
till den 1 juli 1897, erhöll Kongl. operainstitutionen jemlikt nådiga
brefvet den 1 september 1897 rätt att njuta de efter den 1 jidi samma
år inflytande hyresinkomsterna af de inom berörda byggnad uthyrda lägenheter,
Indika inkomster beräknades uppgå till 84,000 kronor för spelåret
1897 — 1898.

Före det nya spelår, som börjar den 1 juli innevarande år, kommer,
enligt hvad af teaterbyggnadskonsortiet till Kongl. Maj:t anmälts, den nya
teaterbyggnaden att till staten öfverlemnas.

förvärfvande Kongl. Dramatiska teatern har sedan länge ansetts bereda mycket
«/ Svenska liten trygghet mot eldfara trots de åtgärder, som i sådant syfte med den‘dramatM
8amma vidtagits. För att erhålla bättre skådebana för den Kongl. talscen
år /ssa.scenen både chefen för Finansdepartementet derför redan den 17 septem -

ber 1891 genom tillägg till hyreskontraktet med egarne till Svenska teatern
förbundit dessa att inom viss tid och till den person eller konsortium, som
af chefen för nämnda departement dervid uppgåfves, försälja teatern med
tillhörande materiel mot en köpeskilling af 450,000 kronor, hvaraf 200,000
kronor skulle betalas kontant och återstoden genom köparens öfvertagande
af i fastigheten intecknad gäld. I början af år 1892 lät departementschefen
Kongl. Dramatiska teatern i berörda afseende undergå en noggrann
besigtning af stadsarkitekten L. Hedin och brandchefen kommendörkaptenen
B. Hollstén samt öfveringeniörerna A. Åhlsell och A. O. Alrutz.
Dessa intygade dervid att teatern, som till följd af sin brännbara konstruktion
och sitt upplag af dekorationer och kostymer vore i sig sjelf
eldfarlig, jemväl i betraktande af den omständighet att den vore instängd
mellan höga hus å granntomterna, mellan hvilka och sjelfva teatern
funnes endast ytterst trånga passager, vore hotad af faror från kringliggande
hus och att visst vore att, om eu svårare eldsvåda skulle utbryta
inom teatern, farorna för hela qvarteret vore oberäkneliga, så mycket mer
som en ordnad eldsläckning här vore svår om ens möjlig att organisera.
Oaktadt de förbättringar, som under senare år blifvit gjorda för att bereda
ökad trygghet, vore besigtningsmännen af den öfverensstämmande
åsigt att teatern, som i så många afseenden afveke från stadgade föreskrifter
i gällande författningar rörande teatrar i Stockholm, på långt när icke
uppfylde de fordringar, hvilka ur synpunkten af trygghet mot eldfara
borde ställas på eu teaterbyggnad. Angående Svenska teatern, som jemväl
af omförmälda besigtningsman undersöktes, afgafvo de det omdöme
att densamma vore inredd med nödig omtanke för publikens och personalens
säkerhet och om vissa ändringar vidtoges rörande tredje raden,
fönstren i scenens fond igensattes — detta har sedermera skett — samt
allt trävirke inom scenen beströkes med eldfärg, teatern, ehuru icke fullständigt
dock i väsentliga delar kunde anses uppfylla de fordringar, hvilka
ur synpunkten af trygghet mot eldfara borde ställas på en teaterbyggnad
och att den i detta afseende stode ojemförligt mycket högre än Dramatiska
teatern.

Vidare lät departementschefen genom löjtnanten, numera kaptenen vid
Kongl. väg- och vattenbyggnadskorpsen P. A. L. Lindahl med biträde af
två sakkunnige män verkställa uppskattning af värdet å de båda ifrågavarande
teaterbyggnaderna, samt utredning om Svenska teaterns användbarhet
till talscen. Kongl. Dramatiska teaterns tomt uppskattades till omkring
150,000 kronor, derest den skulle användas för uppförande af privatbostäder,
men dess användbarhet för annat ändamål på grund af det
centrala läget uteslöt icke möjlighet att erhålla högre pris. Sjelfva teater 5 -

Fråga om förvärfvande
af
Svenska teatern
till drama
ilsk scen år
1897.

byggnadens värde motsvarade endast rifningskostnaden. Svenska teatern,
som då nyligen undergått åtskilliga förbättringar, värderades af de sakkunnige
till 500,000 kronor samt tomten till 150,000 kronor eller hus och
tomt således till sammanlagdt 650,000 kronor. Efter det en del smärre
förändringar och förbättringar blifvit vidtagna, skulle enligt de sakkunniges
åsigt Svenska teatern i allt väsentligt lämpa sig för en dramatisk teater.

På grund af sålunda vunna upplysningar föreslog Kong! Maj:t 1892
års Riksdag medgifva att Kongl. Dramatiska teatern finge försäljas med
tillträdesrätt för köparen den dag den nya teaterbyggnaden af teaterbyggnadskonsortiet
till staten öfverlemnades; att för statsverkets räkning måtte
inköpas Svenska teatern med tillhörande materiel för 450,000 kronor att
betalas på sätt här ofvan förmälts; att tillgång till betalande af den kontanta
delen af liqviden, 200,000 kronor, måtte beredas genom upptagande
af ett lån hos teaterbyggnadskonsortiet, hvilket lån skulle återgäldas dels
med köpeskillingen för Kongl. Dramatiska teatern, dels med hyresmedlen
af Svenska teatern under byggnadstiden.

Statsutskottet, som erhållit meddelande att ett köpeanbud å 225,000
kronor för Dramatiska teatern under tiden algifvits, afstyrkte bifall till
Kongl. Maj:ts berörda framställning, under anförande att eldfaran icke
kunde anses så hotande, då ju teatern i allt fall enligt Kongl. Maj:ts förslag
skulle användas 4 till 5 år; att ett uppskof med teaterns försäljning ej
torde föranleda minskning i fastighetens värde; att den föreslagna lånetransaktionen
ej syntes tilltalande, samt att enär en ny teaterbyggnad vore
under uppförande och först sedan denna fullbordats beslut borde fattas,
huruvida ej vid sida]) af den lyriska konsten äfven den dramatiska skulle
der kunna idkas, tidpunkten för förvärfvande af annan talscen icke vore
lämplig.

Utan diskussion biföll Riksdagen utskottets hemställan.

; Vid 1897 års riksdag förekom åter fråga om förvärfvande af Svenska
teatern för statsverkets räkning, men i något annan form. Priset för Svenska
teatern hade nu höjts till 500,000 kronor, men å andra sidan hade anbud på
köp af Dramatisk:! teatern till ett pris af 250,000 kronor afgifvits äfvensom
anbud om förhyrande af Svenska teatern med tillhörande materiel, för 10
år från hösten 1898 mot en årlig hyra af 35,000 kronor. Kongl. Maj:t
föreslog Riksdagen att medgifva:

att Kongl. Dramatiska teaterns byggnad med tomt måtte för ett pris
af 250,000 kronor försäljas med tillträdesrätt för köparen, då Dramatiska
teaterns verksamhet derstädes komme att upphöra;

att fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen, hvari den s. k. Svenska

teatern förut vant inrymd, måtte jemte alla dertill hörande inventarier
och dekorationer, som tillhörde fastighetens nuvarande egare, för statsverkets
räkning genom teaterbyggnadskonsortiets försorg för en köpeskilling
af 500,000 kronor inköpas samt tillika med de inventarier, som
nu funnes vid Dramatiska teatern och vore statens tillhörighet, från och
med den dag, då den nya operabyggnaden af nämnda konsortium till statsverket
öfverlemnades, mot hyra upplåtas åt den eller dem, som åtoge
sig att på ett konsten värdigt sätt derstädes uppehålla den Dramatiska
teaterns verksamhet;

att köpeskillingen för ifrågavarande fastighet måtte på det sätt erläggas,
att staten öfvertoge betalningsansvaret för i egendomen intecknad gäld till
belopp af 250,000 kronor och att till gäldande af återstoden af köpeskillingen,
250,000 kronor, användes köpeskillingen för Dramatiska teatern;

att omförmälda i fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen intecknade
belopp, 250,000 kronor, måtte efter skedd uppsägning genom teaterbyggnadskonsortiets
försorg inlösas, för hvilket ändamål medel intill nyssnämnda
belopp måtte förskjutas från den reservfond, hvilken konsortiet
enligt kontrakt den 15 juni 1891 skulle till Kongl. Maj:ts disposition öfverlemna;
samt

att nyssnämnda fastighet måtte till motsvarande belopp gravationsfri
ingå i sagda reservfond, till dess att det belopp, som nr fonden förskjutits
för den intecknade gäld ens infriande, hunnit återbetalas genom fastighetens
afkastning.

I sitt utlåtande öfver propositionen yttrade statsutskottet bland annat
att de skäl, som af utskottet år 1892 anfördes rörande samma ämne, syntes
utskottet numera hafva i väsentlig mån förlorat sin betydelse. Nu afsåges ej att
statsverket för anskaffande af ny talscen skulle ikläda sig ansvar för skuld
eller drabbas af särskilda kostnader, och eldfaran å Kongl. Dramatiska teatern
syntes i sjelfva verket vara af så allvarlig beskaffenhet att Riksdagen icke
torde böra längre fördröja denna faras undanrödjande, när lämpligt tillfälle
dertill erbjöde sig. Frågan huruvida i den nya teaterbyggnaden borde idkas
både lyrisk och dramatisk konst borde, enligt utskottets mening, lämpligen tagas
i ompröfning först vid ordnandet af verksamheten inom den nya teaterbyggnaden.
Såsom eu hufvudsynpunkt vid bedömande af frågan fäste sig utskottet
vid huru de föreslagna köpe- och salutransaktionerna stälde sig i ekonomiskt
hänseende. Utskottet, som vunnit upplysning att under tiden nytt köpeanbud
å Dramatiska teatern å 300,000 kronor afgifvits, värderade den emellertid
till 360,000 kronor, till hvilket pris då funnes en köpare. Skulden till reservfonden
skulle härigenom kunna nedbringas till 140,000 kronor. Vid det
förhållande att frågan, huruvida dramatiska scenens verksamhet kunde uppe -

hållas jemte den lyriska i den nya teaterbyggnaden, lemnades öppen, borde
den i propositionen intagna bestämmelsen om Svenska teaterns uthyrande
efter det den nya teaterbyggnaden till statsverket öfverlemnats, utgå; och
ansåg utskottet att inteckningen å 250,000 kronor i Svenska teatern borde
till motsvarande belopp och med bästa förmånsrätt ingå i reservfonden till
dess att det belopp, som ur fonden förskjutits för den intecknade gäldens
infriande, blifvit återbetaldt. Emot utskottets i enlighet med dessa åsigter
gjorda hemställan reserverade sig åtskilliga ledamöter, tillhörande Andra
Kammaren, hvilka an sago att propositionen borde endast på det sätt bifallas,
att Riksdagen medgåfve att Kongl. Dramatiska teaterns byggnad med
tomt finge försäljas för 360,000 kronor, med tillträdesrätt för köparen, då
den Dramatiska teaterns verksamhet derstädes komme att upphöra.

Första Kammaren biföll utskottets hemställan, hvaremot Andra Kammaren
afslog såväl utskottets hemställan som Kongl. Maj:ts framställning,
till följd hvaraf frågan förföll.

F7m förbud9 Slutligen har öfverståthållareembetet, enär de bestämmelser, som af
mot vidare an- Kongl. Maj:t meddelats rörande verksamheten å de Kong], teatrarne och
VKonTdDraa- dispositionen af samma teatrars fastigheter, vore gällande allenast till
matisiia tea- slutet af det spelår, hvarunder den nya teaterbyggnaden blefve färdig, samt
‘fTteoteillrk^''1^ sa,dant förhållande Kongl. Maj:t antagligen inom kort till nådig prof"rslmZr
ning företoge frågan om sättet för uppehållande af teatrarnes verksamhet
efter berörda tidpunkt, med skrifvelse den 20 oktober 1897 öfverlemnat
en af poliskommissarien i sjette polisdistriktet E. Lundbäck till embete!
ingifven promemoria jemte ett af brandchefen i Stockholm i anledning
deraf meddeladt yttrande, af hvilka handlingar (Bil. 12) framginge, att Kongl.
Dramatiska teatern icke kunde anses konstruerad och inredd på ett med
hänsyn till olyckor genom brand eller trängsel betryggande sätt äfvensom
att detta missförhållande vore sådant, att detsamma med den nuvarande
byggnadens bibehållande icke stode att afhjelpa eller ens i nämnvärd mån
förringa. I anledning häraf har öfverståthållareembetet hemstält, att Kongl.
Maj:t, i sammanhang med ordnandet af de Kongl. teatrarnas verksamhet,
måtte förordna, att Kongl. Dramatiska teaterns nuvarande byggnad icke
vidare skulle för teaterverksamhet användas.

. . , > ; • ■ ; «•{/!- • • * . • :

.... j /. , -''"s.) . iA<. ''»ur» ,i\ ,*.V<vr

Ekonomisk utredning.

Den 1 juli 1898 varder en betydelsefull tidpunkt i Kongl. teaterns tillvaro.
Det provisoriska tillstånd, som i afvaktan på fullbordandet af Kongl.
Stora teaterns nybyggnad varit under ett decennium rådande, måste då upphöra
och teatern erhålla en fast, för framtiden bestående organisation. Jemlikt
Riksdagens år 1889 fattade beslut är nemligen ej att efter denna tidpunkt
påräkna det för teaterverksamhetens bedrifvande erforderliga statsanslaget,
med mindre teaterverksamheten ordnas så, att för teaterns förbindelser
tinnes en bestämd från statsverket fullständigt skild ansvarighet och under
den form härför, som af Riksdagen godkännes. Vidare skall, när berörda
nybyggnad varder färdig, det mellan Kongl. Maj:t och Kronan samt Kongl.
Dramatiska teaterns association upprättade kontrakt upphöra att gälla och
derefter lärer denna länge utdömda teaterbyggnad icke vidare få för teaterverksamhet
användas.

De frågor, som för den skull torde böra utredas, äro dels huru teaterverksamheten
bör efter berörda tidpunkt för framtiden ordnas för att det
vilkor må uppfyllas, som Riksdagen för teateranslagets vidare utgående
föreskrifvit, dels ock huruvida och på hvad sätt en annan skådebana för
den dramatiska konsten lämpligen bör af staten anskaffas. Såsom komitén
sedermera skall visa, stå dessa frågor i nära samband till hvarandra.]

För att emellertid erhålla så säkra utgångspunkter som möjligt för
bedömande af berörda frågor har komitén ansett nödvändigt att uppgöra
fullständiga beräkningar öfver de inkomster, som för den blifvande teaterverksamheten,
förutsatt att den ordnades på vissa sätt, kunna påräknas,
likasom för de utgifter, som under samma förutsättningar äro förenade
med dess bedrifvande. Det är uppenbart att ju försigtigare inkomsterna
beräknas och med ju större omsigt och noggrannhet utgifterna upptagas,
desto högre värde hafva de resultat, beräkningarna utvisa. Komitén har
vid deras uppgörande också sökt nedlägga all omsorg.

Kornitén bar ansett sig böra göra sådana beräkningar för tre olika förutsatta
fall utan afseende dervid å deras olika lämplighet och möjlighet att förverkliga,
hvilket komitén undersökt först sedan komitén sett resultatet af
beräkningarna. Dessa alternativ äro:

I. Bedrifvande af enbär operaverksamhet i Kongl. Stora teaterns nybyggnad; II.

Sangscen och talscen förenade a nämnda teater under gemensam
förvaltning: och

III. Två skådebanor under gemensam förvaltning, den ena för opera
och det större skådespelet samt den andra för öfriga talpjeser och mindre
operor.

Såsom grund och ledning för uppgörande af inkomst- och utgiftsberäkningar
för berörda tre alternativ har komitén, så vidt sådant varit möjligt,
användt inkomst- och utgiftsstaterna för Kongl. Operan och Kongl. Dramatiska
teatern under senare år, i synnerhet för spelåret 189G—97, hvars
användande såsom utgångspunkt vid uppgörande af utgiftsberäkningarna så
till vida kunnat anses särskilt betryggande som berörda spelår, till följd af
den då pågående konst- och industriutställningen, var längre än vanligt.

Komitén har derför till eu början och för att fullständigt belysa
teatrarnes ekonomi under senare tider låtit upprätta följande, betänkandet
bilagda tablåer:

1) Tablå öfver Kongl. Operans inkomster och utgifter spelåren
1888—97 (Bil. 1).

2) Kongl. Operans recettinkomster spelåren 1888—97 (Bil. 2).

3) Sammandrag af Kongl. Operans inkomster och utgifter spelåren

1888—97 (Bil. 8). ” *

4) Kong]. Dramatiska teaterns utgifter spelåren 1888 — 97 (Bil. 4).

5) Kong], Dramatiska teaterns recettinkomster spelåren 1888—97 (Bil. 5).

6) Sammandrag af Kongl. Dramatiska teaterns inkomster och utgifter
spelåren 1888 -97 (Bil. 6).

Härefter öfvergår komitén till närmare redogörelse för de af komitén
under tre olika förutsättningar för teaterverksamhetens bedrifvande för
framtiden uppgjorda inkomst- och utgiftsberäkningar.

Inkomster.

a) Recettmedel. Denna inkomstkälla är naturligtvis för teaterverksamheten
den . vigtigaste men också den mest vexlande. Inkomsternas
storlek beror icke blott på åskådareplatsernas antal och pris utan äfven

på den dragningskraft teatern utöfvar, dervid många olika faktorer inverka
såsom teaterledningens beskaffenhet, föreställningarnas konstvärde, publikens
smak, goda och dåliga ekonomiska tider i landet samt antalet och arten
af andra teatrar och förlustelselokaler inom hufvudstaden. Det är således
af synnerlig vigt att beräkna denna inkomst med försigtighet.

T. Enbär operaverksamhet i Kongl. Stora teaterns nybyggnad.

Antalet åskådareplatser i denna teater blir 1,241 (Bil. 7), under det att
antalet åskådareplatser i den af Kongl. Operan nu använda Svenska teatern
endast utgör 1,058. För beräkning af reeettinkomsten fordras vidare bestämmande
af pris å de särskilda platserna. I det att komitén antagit,
att fortfarande såsom hittills icke blott operaföreställningar utan äfven
konserter, med lägre pris än å nyssnämnda föreställningar, skola å sångscenen
gifvas och att några af operaföreställningarna böra vara s. k.
billighetsföreställningar med lägre pris än å de vanliga för att lemna
äfven de mindre bemedlade tillfälle till en förädlande njutning, har komitén
uppgjort prislistor af tre slag (Bil. 8), eu för operaföreställningar (A), en
för konserter (B) och eu för billighetsföreställningar (C). Dervid har
komitén, med hänsyn till den större beqvämlighet åskådareplatserna i den
nya teatern på allt sätt komma att erbjuda, i någon mån höjt prisen, i
synnerhet å de bättre platserna. Dock skulle enligt dessa förslag finnas t. ex.
vid A-föreställning 98 platser till 1 krona 25 öre, 7(5 platser till 1 krona och
75 platser till 75 öre, vid konsert 93 platser till 1 krona 25 öre, 98 till
1 krona, 76 till 75 öre och 75 till 50 öre samt vid C-föreställning 130
platser till 1 krona 25 öre, 83 till 1 krona, 78 till 75 öre, 76 till 60 öre
och 75 till 40 öre. Utsåldt hus skulle alltså, enligt komiténs förslag, gifva
vid A-föreställning 3,311 kronor 50 öre, vid konsert (B) 2,463 kronor 25
öre och vid C-föreställning 1,985 kronor 10 öre. I medeltal utgöra alltså
prisen vid B-föreställning 75 procent och vid C-föreställning 60 procent
af prisen vid A-föreställning.

Medelrecetten vid Kongl. Operan har under åren 1891—97, under
hvilken tid verksamheten utöfvats å Svenska teatern, i medeltal utgjort
omkring 60 procent af recetten vid utsåldt hus, hvilket betingar 2,205
kronor 75 öre. För spelåret 1896—97 uppgick medelrecetten till 1,491
kronor 88 öre eller således motsvarande nära 68 procent af utsåldt hus
men deremot under spelåret 1893—94 endast till 56 procent af utsåldt
hus. Komitén har särskildt med afseende derå att antalet åskådareplatser
blir omkring 200 flere än å Kongl. Operans nuvarande lokal, ansett sig
icke böra beräkna medelrecetten å Stora teatern vid A-föreställningar till

mer än omkring 50 procent af inkomsten för utsåldt hus vid samma slags
föreställning. Vid konserter åter bär erfarenheten visat, att det är mycket
lättare att få utsåldt hus, och så kallade billighetsföreställningar hafva
plägat gå med i regel utsålda eller i det närmaste utsålda hus. Med
hänsyn härtill har komitén för konsert beräknat medelrecetten till 75
procent och för billighetsföreställning till 85 procent af intägten för utsåldt
hus i motsvarande fall.

Under spelåren 1888—1897 har antalet representationer vid Kongl.
Operan varit i medeltal 220 för spelår. Komitén har utgått från förutsättningen
af samma antal representationer, deraf 204 operaföreställningar,
0 konserter och 10 billighetsföreställningar.

Med hänsyn till dessa antaganden torde alltså recettmedlen kunna
beräknas för operaföreställningarna till 326,400 kronor, för konserterna,
till 10,800 kronor och för billighetsföreställningarna till 16,000 kronor
eller alltså tillhopa i rundt tal 353,000 kronor för spelår.

II. Sångscen och talscen förenade å Kongl. Stora teatern under
gemensam förvaltning.

Förutom vanliga operaföreställningar (A), konserter (B) och billighetsföreställningar
(C), för hvilka samtligas afkomst vid utsåldt hus komitén
under alternativ I redan redogjort, skulle alltså i detta fall tillkomma
dramatiska föreställningar. -Jemväl för dessa föreställningar (D) har komitén
uPPnJort en prislista (Bil. 8), der prisen satts icke obetydligt lägre än vid
vanliga operaföreställningar (A), så att under det utsåldt hus vid en af de
senare skulle gifva eu afkomst af 3,311 kronor 50 öre, skulle utsåldt hus
vid dramatisk föreställning endast gifva 2,736 kronor 50 öre, hvadan alltså
prisen vid D-föreställning i medeltal utgöra omkring 83 procent af prisen
vid A-föreställning.

Spelterminen har komitén antagit böra såsom hittills omfatta tiden
från och med den 16 augusti till och med den 31 maj, tillsammans 289
dagar. Af denna tid torde dock på grund af gällande förordningar och
praxis böra frånräknas vissa dagar, å hvilka operor och skådespel icke få
eller icke pläga uppföras. Då härtill kommer att jemväl å andra dagar
hinder kan uppstå för gifvande af föreställning, har komitén ansett sig
böra beräkna qvällsrepresentationernas antal till 275, å hvilket alltså de
olika slagen af föreställningar skola fördelas. Anslås äfven i detta fall 6
aftnar till konserter och 10 till billighetsföreställningar, återstå 259 representationer.
Af dessa liar komitén åt operan anslagit 135 och åt dramatiska
föreställningar 124 eller således för de senare omkring tre i veckan.

Då alltså antalet operaföreställningar i detta fall skulle blifva så
väsentligt mindre än i alternativ I, eller endast 3 å 4 i veckan, har
komitén trott sig kunna beräkna medelrecetten något högre än i fallet I
och derför antagit den till 1,900 kronor eller omkring 60 procent af
recetten för utsåldt hus. För dramatiska föreställningar har komitén
likaledes antagit medelrecetten till 60 procent af utsåldt hus eller till
1,600 kronor, hvilken siffra komitén anser kunna väl försvaras med
hänsyn till att Kongl. Dramatiska teaterns medelrecett under spelåren
1888—97 utgjort 64 procent af recetten för fullt hus och antalet dramatiska
representationer nu skulle inskränkas till endast omkring tre i veckan,
under det Dramatiska teatern under berörda tid i regeln spelat alla dagar
under spelterminen.

Medelrecetten för konserter och billighetsföreställningar har komitén
jemväl i detta alternativ beräknat till respektive 1,800 kronor och 1,600
kronor, motsvarande respektive 75 procent och 85 procent af recetten vid
utsåldt hus.

Med hänsyn till dessa antaganden torde alltså recettmedlen under
ifrågavarande förutsättning kunna upptagas för A-föreställningar till 256,500
kronor, för B-föreställningar till 10,800 kronor, för C-föreställningar till

16,000 kronor och för D-föreställningar till 198,400 kronor eller tillhopa
i rundt tal 480,000 kronor.

III. Tvä skådebanor under gemensam förvaltning, den ena för opera och
det större skådespelet samt den andra för öfriga talpjeser oeh mindre operor.

Hvad först angår scenen å Kongl. Stora teatern har komitén beräknat
spelåret kunna omfatta 221 aftonföreställningar eller alltså ungefär lika
många som i fallet I, då endast operaföreställningar och konserter der skulle
gifvas. Vidare har komitén utgått ifrån att vid pass en gång i veckan
borde ett större skådespel gifvas å denna scen och för den skull till sådana
föreställningar beräknat 45 spelaftnar. Äfven i detta fall har komitén
antagit, att under spelåret 6 aftnar skulle afses för konserter och 10 för
billighetsföreställningar. För vanliga operaföreställningar skulle alltså
återstå 160 spelaftnar.

För sistnämnda föreställningar (A) har komitén likasom i fallet I beräknat
medelrecetten till 50 procent af recetten vid utsåldt hus, dock med
utjemning uppåt till 1,700 kronor med hänsyn till att under förevarande
förutsättning dessa föreställningar icke skulle blifva på långt när så talrika
som i alternativ I, då de beräknades till 204. För dramatiska föreställ 6 -

ningar (D) har komitén likaledes antagit medelrecettens storlek till 50 procent
af recetten vid utsåldt hus eller med utjemning uppåt till 1,400 kronor,
hvilket alltså är något lägre än vid dramatiska föreställningar å samma
scen i fallet II. Anledningen härtill har varit att de större skådespelen,
enligt komiténs åsigt, icke torde i regel kunna påräkna så stort tillopp af
åskådare som det mindre dramat, särskildt lustspelet. I afseende å recettinkomsten
för konserter (B) och billighetsföreställningar (C) gäller äfven
här hvad komitén under alternativ I anfört.

Den andra skådebanan skulle hufvudsakligen användas till talscen.
För att kunna göra beräkningar å inkomsterna af eu sådan scen och de
utgifter, som med den dramatiska teaterverksamhetens bedrifvande å denna
scen äro förknippade, måste komitén uppenbarligen hafva att hänföra dem
till någon viss skådebana med kändt antal åskådareplatser och kända
sceniska anordningar. I det följande (sid. 74) skall komitén visa, att den
nuvarande Dramatiska teatern icke vidare låter sig för teaterverksamhet
användas eller i sådant syfte kan förändras samt att då tillgång icke torde
kunna beredas för att å annan tomt uppföra en helt ny teaterbyggnad,
ingen annan utväg lärer återstå, derest man önskar att för talscenen hafva
en särskild skådebana, än att inköpa och till sådan aptera den s. k.
Svenska teatern. Af denna orsak och för att icke under fallet III framlägga
liera alternativa beräkningar af inkomster och utgifter, har komitén
hänfört dessa beräkningar till det alternativ i afseende å talscenens förläggande,
som sedermera skall visa sig vara det enda möjliga att, derest
man önskar två skådebanor, bringa till verklighet. Genom en sådan
aptering till talscen skulle emellertid ifrågavarande teater undergå vissa
förändringar, hvarigenom antalet åskådareplatser minskades från 1,058
till 942.

Komitén har jemväl i afseende å denna teater uppgjort förslag till
pris å de särskilda platserna (Bil. 9) och dervid ej gjort någon skilnad
i pris mellan dramatiska föreställningar och mindre operor. Komitén har
visserligen å ena sidan icke i nämnvärd mån sänkt de å Kongl. Operan
nu gällande pris — priset å parkettplatser har dock minskats från 3
kronor 50 öre till 3 kronor 25 öre — men å andra sidan icke heller i
någon synnerlig grad höjt de pris, som gälla för motsvarande platser å
Kongl. Dramatiska teatern, oaktadt skådebanan inom Svenska teaterns
byggnad erbjuder långt större beqvämlighet för publiken än den nuvarande
Kongl. Dramatiska teatern. Utsåldt hus vid dramatiska föreställningar
skulle enligt den sålunda uppgjorda prislistan gifva 2,062 kronor 25 öre.
Vid mindre operor måste emellertid, för beredande af ökadt utrymme åt
orkestern, nedersta bänkraden på parkett, omfattande 20 platser, borttagas,

hvarigenom utsåldt hus vid dessa föreställningar endast skulle betinga
1,997. kronor 25 öre.

Å den nuvarande Kongl. Dramatiska teatern har under spelåren
1888—97 gifvits i medeltal 267 representationer om året. Komitén har i
sina berilkningar utgått ifrån ett antal af 265 å scenen i f. d. Svenska
teatern. Enligt hvad komitén tänkt sig skulle der gifvas mindre operor
de dagar, då talscenens personal vore upptagen med större dramatiska
skådespel å Kongl. Stora teatern, hvilka komitén beräknat till 45 om året.
Då emellertid svårighet torde möta att alla gånger vid dessa tillfällen gifva
mindre operor å talscenen, i det orkestern kan vara upptagen å Stora
teatern för något större skådespel, som jemväl kräfver orkester, har
komitén beräknat de föreställningar då mindre operor uppföras å talscenen
till 40 om året, hvadan alltså för det mindre dramat och komedien skulle
återstå 225. Då föreställningarna å ifrågavarande skådebana under åren
1891—97 gifvit i medelrecett 60 procent af utsåldt hus, har komitén
ansett sig kunna med full trygghet för ofvanberörda båda slag af föreställningar
utgå ifrån en medelrecett af 55 procent, helst åskådareplatsernas
antal genom teaterns förändring minskas, eller alltså 1,100 kronor i medeltal
för hvarje representation. Recettmedlen skulle således på grund af dessa
antaganden å talscenen uppgå till 247,500 kronor för dramatiska föreställningar
och 44,000 kronor för mindre operor eller tillhopa i jemnadt tal

290,000 kronor. 11 u 1 -

Läggas härtill recettmedlen å sångscenen, 360,000 kronor, uppgår recettinkomsten
i sin helhet i detta alternativ till 650,000 kronor.

‘ . IV . ''i • t • M‘ 1 . v 4 '' ,

Komitén har ingalunda förbisett den ökning i recettinkomsten, som
torde inflyta genom förköp, och icke heller det afdrag deri, som blir en
nödvändig följd af fribiljetter, utan hafva dessa båda faktorer hvar i sin
mån inverkat vid den beräkning af medelrecetten i de särskilda fallen,
komitén här ofvan gjort. Någon särskild inkomst af matinéer, hvilka
åtminstone i alternativ II det icke torde blifva lätt att utan hinder för
teaterarbetet i öfrigt anordna, har komitén icke heller upptagit, utan har
komitén låtit sådan inkomst endast inverka stärkande å beräkningen.

Slutligen vill komitén uttala såsom ganska sannolikt, att då, efter
allt att döma, den nya teater, som nu nalkas sin fullbordan, varder i alla
afseenden af tidsenlig beskaffenhet, publiken, hvilken der finner icke blott
långt större beqvämlighet utan äfven vida större trygghet än hvarvid den
tillförene varit van, skall, synnerligast under de första åren då teatern
har nyhetens behag, strömma till i stort antal och att till följd deraf

recettinkomsterna, åtminstone under den första tiden, skola öfverstiga-de
beräknade.

b) Statsbidrag. Detta upptages i alla tre alternativen med sitt nu
utgående belopp af 60,000 kronor.

c) Hans Maj:t Konungens bidrag, hvilket utgår med 60,000 kronor
såsom understöd för operaverksamheten, är således detsamma för alternativ
I och II.

Enär Konungen nu i hyra för sin loge å Kongl. Dramatiska teatern
erlägger 7,385 kronor och dessutom hyra för rum i angränsande hus,
hvilka rum användas till Konungens foyer, har komitén för alternativ III,
der en särskild dramatisk skådebana tillkommer, vågat beräkna Konungens
hyra för loge och foyer å denna skådebana till 9,000. kronor och således
Konungens bidrag i sin helhet i sistberörda alternativ till 69,000 kronor.

d) Hyror. Enligt hvad komitén från teaterbyggnadskonsortiet inhemtat
kunna hyrorna för de i Kongl. Stora teaterns nybyggnad till uthyrning
afsedda lägenheter beräknas "till 100,000 kronor om året, hvilket inkomstbelopp
blir lika i fallen I och II, hvaremot i fallet III tillkomma
hyror för foyer och kafé i Kongl. Operans nuvarande lokal, hvilka komitén
beräknat till 6,000 kronor, hvadan hyresinkomsten i alternativ III skulle
uppgå till 106,000 kronor.

V''?I H • O T/i “ * i j" 4 - t ’ . i i _ • .. • • ; • '' '' •- >, f* \ * t.-

e) Räntor. Jemlik! teaterby ggnadskonsortiets kontrakt med Kongl.
Maj:t och Kronan skall konsortiet, då teaterbyggnaden till staten öfverlåtes,
jemväl öfverlemna en reservfond för teaterverksamhetens betryggande å
minst 500,000 kronor. Under förutsättning att den årliga ränteafkastningen
af berörda fond får af teaterinstitutionen uppbäras, har komitén här beräknat
denna ränteinkomst efter 4 procent å berörda belopp eller således
till 20,000 kronor. Möjligt kan ju å ena sidan vara att reservfonden från
början varder större eller till följd af goda år ökas, men möjligt ock att
den för teaterverksamhetens bedrifvande miste till större eller mindre del
anlitas. Äfvenledes kan, derest Riksdagen dertill samtycker, en del af
fonden komma att, såsom komitén är sinnad föreslå, användas till förvärfvande
af annan dramatisk skådebana. Deraf blir naturligtvis storleken
af ränteinkomsten beroende. Komitén upptager den emellertid på närvarande
stadium af sina beräkningar för alla alternativen till nämnda
belopp af 20,000 kronor.

f) Extra inkomster. Under spelåret 1896 —97 har vid Kongl. Operan
för aflemnande af ytterplagg, för räntor å i bankinrättning insatta medel
och på annat sätt influtit extra inkomster till belopp af 8,500 kronor.
Komitén har i alternativen I och II upptagit denna inkomstpost till det
något ökade beloppet af 9,000 kronor och i alternativ III, der två teatrar
förutsättas, till 18,000 kronor.

Sammanlagda inkomsterna skulle alltså utgöra för alternativ I 602,000
kronor, för alternativ II 729,000 kronor och för alternativ III 923,000
kronor, och har komitén för vinnande af öfversigt af dessa inkomster
uppgjort följande tablå:

..... gififiidfeJjijg''

>«! <sK,nsnff»roÖI V :»

WiHifialunteÅ $ .in i

Vt''*'';* tiw». smi;.»'' dit .H<h \

■i i* fint träl* )iufi

i/‘»o icthlö ■**;>''

/i o*T''^uo wlnjUii

		Recettinkomst å
	Kongl. Stor» teatern vid	f. d. Svenska teatern vid
I. Enbär operaTerksamhet	A. Opera-	B. Konsert	C. Billighets-	D. Dra in »fisk	Dramatisk	Mindre		Kronor
å Kongl. Stora teatern.	föreställning		föreställning	föreställning	föreställning	opera
a) Recettinkomst:
Utsåldt hus ..............	3,311: 50	2,463: 25	1,985: 10	—
Antal representationer.. Procentsats, för beräk-	204 äO	6	10	— — ».''t
ning af medelrecett ...	75	85	—
Medeirecett.............	1,600: t-	1.800: —	1,600: -	■--•
Summa kr.	326,400: -	10,800: —	16,000: -	___	— —» ''	---	353,000:	—
b) Statsbidrag ..................	—	—	—	—	—	—	60,000:	—
c) H. M. Konungens bidrag					—		60,000	—
d) Hyror ......................	—	—	—	—	—	—	100.000	—
e) Räntor .....................	—	—	—	—	—	—	20,000	—
f) Extra inkomster............	—	—	—	—	—	—	9,000	—	602,000: -
II. Sångscen och talscen förenade å Kongl. Stora
teatern under gemensam
förvaltning.
a) Recettinkomst:
Utsåldt hus ...............	3,311: 50	2,463: 25	1,985: 10	2,736: 50
Antal representationer... Procentsats, för beräk-	135	6	10	124
ning af medelrecett ...	60	75	85	60
Medelrecett ...............	1,900: —	1,800: —	1,600: —	1,600: -
Summa kr.	256,500: -	10,800: —	16,000: -	198,400: —	—	—	480,000	—
b) Statsbidrag ................				60,000	—
c) H. M. Konungens bidrag	—	—	—	—	—	—	60,000	—
d) Hyror ..................							100,000	—
e) Räntor .....................	—	—	—	—	—	—	20,000	—
f) Extra inkomster............	—	—	—	—	—	—	9,000	—	729,000: -
III. Två skådebanor under gemensam förvaltning, den ena för opera och större skådespel samt den andra	•


för öfriga talpjeser och
mindre operor.
a) Recettinkomst:
Utsåldt hus ................	3,311: 50	2,463: 25	1,985: 10	2,736: 50	2,062: 25	1,997: 25
Antal representationer ... Procentsats, för beräk-	160	6	10	45	225	40
ning af medelrecett ...	50	75	85	50	55	55
Medelrecett .................	1,700: -	1,800: —	1,600: —	1,400: —	1,100: —	1,100: -
Summa kr.	272,000: —	10,800: -	16,000: —	63,000: —	247,500: —	44.000: -
		360,000: —		290,000: —	650,000	—
b) Statsbidrag ................	—	1 - —	—	—	—	—	60,000	—
c) H. M. Konungens bidrag	—	—	—	—	—	—	69,000	—
d) Hyror ........................							106,U00	—
e) Räntor .......................							20,000	—
f) Extra inkomster............	—	—	—	—	—	—	18,000	—	923,000: —

Utgifter.

Komitén har, såsom ofvan nämnts, vid dessa beräkningar hufvudsakligen
följt de Kong], teatrarnes utgiftsstater för de senare åren, i synnerhet
för spelåret 1896—1897. Dervid är dock att märka att komitén i
vissa fall icke kunnat af dessa hemta någon ledning, då förhållandena
vid den nybyggda Stora teatern i mycket, särskild!, hvad beträffar
den tekniska afdelningen, blifva så olika. I flera fall har komitén tillika
ansett lämpligt att från olika utgiftsstater sammanföra utgiftsposter, som
naturligen höra tillsammans, samt i andra fall uppdela ptgiftsposter pa
flera utgiftstitlar, och vid beräkning af löner har komitén jemväl inräknat
bostadsersättning i de få fall, sådan nu förekommer.

Styrelsen.

Härunder har komitén inräknat aflöning för teaterchefen, arfvoden
åt teaterdirektion och revisorer, ersättning för resor i teaterns intresse in. in.
Och har komitén i alternativ I beräknat denna kostnad till 10,Q00 kronor
samt i alternativen II och III, der verksamheten komme att omfatta både
den lyriska och dramatiska konstarten, till 15,000 kronor.

Kansliajdelning en.

1) Löner. Till aflöning åt kanslibiträde och bibliotekarie utgick spelåret
1896—97 vid Kongl. Operan 2,250 kronor, deraf 1,800 kronor till en
sekreterare och 450 kronor till en bibliotekarie, och vid Kongl. Dramatiska
teatern 900 kronor, deraf 300 kronor till en sekreterare och 600 kronor
till en litteratör. Komitén har för alternativ I föreslagit 2,000 kronor,
deraf 1,200 kronor till kanslibiträdet och 800 kronor för vård af biblioteket.
I alternativ II och III har komitén för denna utgift beräknat 3,000
kronor, deraf till kanslibiträde 1,200 kronor och till vård af bibliotek
(ett för sångscenen och ett för talscenen) 1,800 kronor, eller således ungefär
summan af nuvarande utgifter för ändamålet. Till aflönande af kamrer
och kassör samt erforderliga biträden utgå nu å Kongl. Operan 7,500 kronor
och å Kongl. Dramatiska teatern 4,200 kronor. Komitén har beräknat
ifrågavarande utgift i fallet I till 8,600 kronor, deraf 3,000 kronor (2,000
kronor jemte 2 ålderstillägg å 500 kronor) till en kamrerare, 2,500 kronor
(2,000 kronor jemte 1 ålderstillägg å 500 kronor) till en kassör, 2,100 kronor
(1,500 kronor jemte 2 ålderstillägg å 300 kronor) till en kassakontrollant
och 1,000 kronor (800 kronor jemte 2 ålderstillägg å 100 kronor) till en

ordonnans, i fallet II och 111 till 9,600 kronor, deraf 3,500 kronor (2,500
kronor jemte 2 ålderstillägg a 500 kronor) till en kamrerare, 3,000 kronor
(2,000 kronor jemte 2 ålderstillägg å 500 kronor) till en kassör, 2,100
kronor (1,500 kronor jemte 2 ålderstillägg å 300 kronor) till en kassakontrollant
samt 1,000 kronor (800 kronor jemte 2 ålderstillägg å 100
kronor) åt en ordonnans. Omkostnaden för biljettförsäljningen, som
1896 1897 ^uppgått för Kongl. Operan till 3,570 kronor (biljettförsäljningen

har skett både inom Operan och i allmänna tidningskontoret vid Gustaf
Adolfs torg) och för Kongl. Dramatiska teatern till 1,960 kronor, har
komitén beräknat i alternativ I och 11, då försäljningen kommer att ske
endast inom Stora teatern, till 3,400 kronor samt i alternativ III, då den
skulle ega rum inom två teatrar, till ungefär 50 procent högre belopp
eller 5,000 kronor.

2) Honorarier till författare och öfversättare. De 1896—97 utgående
beloppen 7,027 kronor för Kongl. Operan och 5,820 kronor för Kongl.
Dramatiska teatern, hafva synts komitén alltför otillräckliga i synnerhet
hvad talscenen angår. Hvad beträffar alternativ I, d. v. s. enbär operaverksamhet,
har komitén vid det förhållande att rättigheten till uppförande
af nutidens musikverk i de flesta fall förvärfvas icke för all framtid
utan _ för viss tid, ansett en förhöjning till 9,000 kronor i detta fall tillräcklig.
I afseende å författare- och öfversättarearfvoden gälla fortfarande
de grunder, som faststälts uti Kongl. Maj:ts reglemente för styrelsen och
förvaltningen af de Kongl. teatrarne den 19 februari 1863. På sätt komitén
längre fram anför anser komitén nödvändigt att berörda reglemente omarbetas,
dervid särskildt bestämmelserna om författare- och öfversättarearfvoden
torde böra undergå revision i syftning att den inhemska dramatiska
vitterheten bättre hägnas och främjas af Kongl. teaterinstitutionen
än hittills varit förhållandet. Komitén har för den skull, och då i samma
man som litterära konventioner med främmande länder ingås kostnaden
för förvärfvande af rättighet att uppföra utländska pjeser ökas, i alternativ
II beräknat ifrågavarande utgift till 20,000 kronor och i alternativ III,
som med det vida större antalet representationer betingar större kostnader
härför, till 23,000 kronor.

3) Böcker, tidningar, utskrifning af roller in. in. Här har komitén
för ^ alternativ I beräknat ungefär samma belopp 800 kronor, som senast
utgått för ändamalet vid Kongl. Operan, och i alternativ III vid pass lika
stort belopp, 2,000 ^kronor, som senast nu utgått saminanlagdt vid: de båda
Kongl. scenerna. För alternativ II har anslagits ett något mindre belopp
eller 1,700 kronor, da särskildt a böcker och tidningar någon besparing
torde kunna göras, om skådebanan blir gemensam.

4) Partitur och stämmor m.. m. Härtill åtgick 1896—97 vid Kongl.
Operan 2,500 kronor. Som detta belopp, enligt hvad komitén meddelats,
är knappt, har komitén i alternativ I upptagit denna utgiftspost till 3,000
kronor och i alternativ ITT, med hänsyn till äfven vid talpjeser erforderlig
musik, särskild! mellanaktsmusik, 3,500 kronor. I fallet II med dess
mindre antal operaföreställningar torde beloppet kunna reduceras till
3,200 kronor.

5) Skrifmaterialier och expenser. Komitén har i alternativ I beräknat
ungefär samma belopp som år 1896—97 vid Kongl. Operan, 1,100
kronor, och i alternativ II och III ungefär samma belopp, som summan af
utgifterna för ändamålet samma spelår vid de Kongl. teätrarne eller
1,400 kronor.

6) Annonser, affischer och biljetter. Äfven i afseende å denna utgiftspost
bär komitén för alternativ I upptagit samma belopp som 1896—97
utgick vid Kongl. Operan, nemligen 5,000 kronor, samt för alternativ IH
samma belopp, som summan af utgifterna för ändamålet 1896—97 vid de
Kongl. teatrarne, nemligen 7,500 kronor, hvaremot komitén, med hänsyn
till det mindre antalet representationer i fallet IT, der ansett sig kunna
minska beloppet till 6,000 kronor.

För kansliafdelningen skulle alltså utgifterna sammanlagdt uppgå i
alternativ I till 32,900 kronoi’, i alternativ II till 48,300 kronor och i
alternativ III till 55,000 kronor.

Artistiska och sceniska af delningen.

1) Intendent. I fallet II och III har komitén beräknat, ett belopp af

6,000 kronor till aflönande af en intendent såsom teaterchefens litterära
och konstnärliga biträde i all synnerhet vid handhafvande af talscenens
angelägenheter.

C? O

2) Scenens byrå. För närvarande utgå löner å Kongl. Operan med
tillsammans 12,300 kronor, nemligen till en l:ste regissör 7,000 kronor,
för hvilket belopp denne likväl har skyldighet att jemväl uppträda visst
antal gånger i sångpartier, en 2:dre regissör 2,600 kronor, en biträdande
regissör 1,200 kronor, en ordonnans 900 kronor samt arfvode till en läkare
600 kronor. Ä Kongl. Dramatiska teatern äro motsvarande utgifter tillsammans
8,300 kronor, deraf till regissörer 8,000 kronor och till läkarearfvode
300 kronor.

För alternativ I har komitén beräknat ifrågavarande utgift till 10,000
kronor, deraf 5,000 kronor till en l:ste regissör, 3,000 kronor till en 2:dre
regissör (inspicient), 600 kronor till arfvode åt läkare samt 1,400 kronor

7 ■

till uppassning och extra budskickningar m. m. T alternativ III anser komitén
deremot för ändamålet erfordras 17,400 kronor, nemligen till två l:ste regissörer
9,000 kronor, hvaraf för den ene vid sångscenen 5,000 kronor och
för den andre vid talscenen 4,000 kronor, till två 2:dre regissörer (inspicienter)

6,000 kronor, hvaraf för hvardera 3,000 kronor, till läkarearfvode 800
kronor samt till uppassning och budskickningar 1,600 kronor. I alternativ
II torde med hänsyn till hela verksamhetens förläggande till en skådebana
en 2:dre regissör (inspicient) kunna undvaras samt för uppassning och
budskickning samma belopp som i alternativ I eller 1,400 kronor vara tillräckligt,
hvadan utgiften här skulle i sin helhet belöpa sig till 14,200 kronor.

Utgiften för sjukvårdskostnader har vid Kong! Operan för 1896—97
utgjort 240 kronor. Komitén har för alternativ I föreslagit 200 kronor
och för de båda andra fallen 300 kronor.

3) och 4) Sångscenen och talscenen. Utgifterna för såugscenslöner å
Kongl. Operan hafva under spelåret 1896—97 uppgått till 141,900 kronor
samt under spelåren 1892—97 i medeltal till 129,000 kronor årligen.

Å Kongl. Dramatiska teatern hafva utgifterna för talscenens löner
utgjort under spelåret 1896 — 97 109,200 kronor, nemligen till associationens
medlemmar 51,800 kronor och å extra aktörsstaten 57,395. kronor, samt
under spelåren 1892—97 i medeltal 101,900 kronor årligen.

För den nationella teatern är naturligtvis af stor vigt att för både sångscenen
och talscenen förvärfva de bästa krafter, som stå till buds, på det att
teatern må bibehålla sin ställning som landets främsta scen och ett mönster
för andra teatrar. Det är uppenbart att utgifterna för engagement i
synnerhet af de förnämsta artisterna af denna orsak skola ställa sig rätt
dryga. Dock är komitén öfvertygad att i den män som teaterverksamhetens
fortsatta uppehållande varder för längre tid betryggadt, så att
engagementskontrakt kunna afslutas för flera år, det skall vara möjligt
för Kongl. teatern att upprätta engagementerna på för teatern billigare
vilkor. Att en förbättring af Kongl. teaterns pensionsväsen, i den mån
en sådan låter sig genomföras, jemväl skall vara af stor vigt, lärer ock
vara uppenbart.

Med hänsyn till dessa förhållanden har komitén för alternativ III
beräknat 130,000 kronor för sångscenen och 115,000 kronor för talscenen,
hvilken senare härigenom torde kunna jemväl förvärfva de krafter, som
äro erforderliga för att kunna framföra det större skadespelet, hvilket nu
under en lång tid legat nästan helt och hållet nere.

Hvad derefter angår alternativ II, kunde tilläfventyrs den föreställning
göra sig gällande, att då antalet representationer i detta fall endast
utgör 269 under det antalet representationer i alternativ III utgör 480,

r.i

också kostnaden för artisternas aflöning i alternativ II skulle kunna om
ej i samma mån så dock betydligt nedbringas. Vid närmare eftersinnande
befinnes dock detta ej vara möjligt. Personalens storlek och sammansättning
är nemligen beroende på repertoarens. Dennas uppställning åter
måste betingas af hänsyn såväl till institutionens konstnärliga uppgift som
till publikens anspråk. Fordringarna på repertoarens godhet och omvexling
lära icke blifva mindre, om de båda konstarterna hafva gemensam skådebana
än om de hafva hvar sin; alternativ III medför emellertid den obestridliga
fördelen, att ett stycke kan uppföras jemförelsevis flere gånger.
Personalens storlek torde sålunda i båda fallen få beräknas ungefär lika.
Ej heller lärer, äfven under förutsättning att den enskilde artistens arbete
i alternativ II tages mindre i anspråk än i alternativ III, kunna ifrågasättas
motsvarande minskning i aflöningen. Denna måste nemligen alltid
stå i eu viss proportion till artistens konstnärliga förmåga och ställning
till publiken, oafsedt huru ofta denna förmåga af direktionen tages i
anspråk. Att detta måtte ske i så hög grad som möjligt är för öfrigt
hans önskan, derest han är sin konst hängifven och sträfvar framåt. Anställning
vid mer än en teater kan tydligen ej ifrågakomma, möjlighet till
extra förtjenst genom tillfälligt uppträdande, hvithet endast med teaterdirektionens
medgifvande för hvarje särskilt fall och mot erläggande af
stadgad afgift till vederbörande pensionskassa kan ega, rum, lärer för flertalet
endast sällan stå till buds, ferietiden oberäknad.

Med hänsyn till dessa förhållanden har komitén i alternativ II beräknat

130,000 kronor för sångscenen, och har i afseende å talscenens löner ansett
sig kunna föreslå endast en jemförelsevis obetydlig minskning, eller
från 115,000 kronor till 105,000 kronor, hvilken besparing torde kunna
vinnas derigenom, att vissa mindre fordrande uppgifter inom talscenens
område kunna fyllas af för sångscenen anstälda artister.

I alternativ I har komitén beräknat 10,000 kronor mer för sångscenen
än i alternativ II och III. Det har nemligen synts komitén uppenbart
att, då teatern vore hänvisad till gifvande endast af operaföreställningar,
faran för afbrott i verksamheten på grund af sjukdomsfall o. d.
vore större än då jemväl dramatiska föreställningar kunde gifvas, och att
således af detta skäl sångpersonalens antal borde vara något större i
alternativ I än i de båda andra alternativen.

I samtliga ifrågavarande belopp, afseende sångscenen, ingår äfven aflöning
till repetitörer och sufflör och i beloppen för talscenen äfven aflöning
till sufflör.

5) Orkestern. För spelåret 1896 — 97 uppgick kostnaden för orkesterns
löner vid Kong!. Operan till 93,800 kronor och vid Korigl. Dramatiska teatern

(rpellapaktsmusik) till 9,900 kronor. Komitén anser sig emellertid böra
beräkna dessa belopp högre. Den nuvarande besättningen af orkestern
måste nemligen betraktas såsom otillräcklig, såväl ur synpunkten af de
nutida operaverkens instrumentering, som med hänsyn till den nya teatersalongens
jemförelsevis större dimensioner, hvadan någon tillökning i personalen
kräfves. Vidare lärer ej kunna förnekas att aflöningarne, hvilka ännu
utgå efter samma grunder som för cirka 40 år sedan, hvarken lemna skälig
ersättning för det i så väsentlig mån ökade arbete operaverksamhetens
utveckling under nämnda tid medfört, eller förslå att fylla lefnadsbehofven.
Nödigt komplement till lönen måste således ofta sökas genom anställning
vid militärkorps eller musikkapell å offentlig lokal. Erfarenheten visar
emellertid, att teaterverksamheten, särskilt hvad beträffar ordnande af
repetitioner, häraf kan lida afbräck, hvilket naturligen varder desto större
ju mera de nämnda tillfällena till ^förtjenst måste tagas i anspråk.

Någon ökning af orkesterns aflöningsstat synes sålunda böra förutsättas,
såsom varande såväl ur löntagarnes synpunkt rättvis som ur teaterverksamhetens
synpunkt önskvärd och behöflig; och har komitén i nämnda
hänseende uppgjort förslag (Bil. 10), hvilket, slutande på 111,400 kronor,
naturligtvis endast får betraktas såsom angifvande de hufvudgrunder, enligt
hvilka aflöningarna torde böra bestämmas. Ifrågavarande belopp skulle alltså
utgöra kostnaden för aflönande af orkester i alternativ I och för sångscenens
orkester i alternativ III. Jemväl här likasom i afseende å aflöningen för
sujetter vid sångscenen och talscenen vill komitén såsom sin åsigt uttala,
att i den mån som teaterverksamhetens fortsatta uppehållande varder för
längre tid betryggadt, §å att kontrakt med orkesterns medlemmnr kunna
afslutas för flera år, det skall vara möjligt att upprätta engagementerna
på för teatern billigare vilkor; och att en förbättring af teaterns pensionsväsen
jemväl härvid skall verka fördelaktigt har komitén redan uttalat.
För talscenen har komitén i alternativ III af ofvan anförda anledningar
jemväl höjt kostnaden till 12,000 kronor. För alternativ II, der sång- och
talscenerna tänkas förenade inom Kong! Stora teatern och der alltså
orkesterns arbete blir minskadt och en del af den för sångscenen afsedda
orkesterpersonalen kan användas för mellanaktsmusiken vid talpjeser, har
komitén beräknat kostnaden för orkesterns aflöning i ett för allt till endast

108,500 kronor.

6) Baletten. Kostnaden för baletten uppgick vid Kongl. Operan spelåret
1896 — 97 till 28,400 kronor. Då emellertid en ökning af balettpersonalen
anses med hänsyn till den större scenen i Kongl. Stora teatern erforderlig,
har komitén höjt denna utgiftspost för alla alternativen till 35,000 kronor.

7) Kören. Under spelåret 1896 — 97 utgick i löner till kören vid

Kong! Operan ett belopp af 49,700 kronor. Då de förhållanden, som anförts
beträffande orkestern delvis torde ega giltighet med hänsyn till kören,
har komitén i alternativet I, som närmast skulle motsvara nuvarande förhållandet
vid Kongl. Operan med afseende å antalet föreställningar, beräknat
ifrågavarande kostnad till det ökade beloppet af 55,000 kronor.
Enär kören erhåller en del af sin aflöning medelst s. k. aftonpenningar,
och utgifterna således äro delvis beroende af antalet föreställningar, vid
hvilka den medverkar, har komitén för fallet III, då antalet af sådana
föreställningar torde blifva något mindre än för fallet I, beräknat beloppet
till 52,000 kronor och för fallet II, der antalet af föreställningar som
kräfva körens medverkan blir betydligt mindre, till 50,000 kronor.

8) Statister m. fl. Aflöningen åt dessa, hvilken utgår i form af tjenstgöringspenningar
(0,4o —1,50 kr. per afton), har under spelåret 1896—97
betingat en kostnad vid Kongl. Operan af 5,320 kronor och vid Kongl.
Dramatiska teatern af 3,920 kronor. Med afseende derå att medlemmar
af kören och baletten stundom torde kunna användas såsom statister, har
komitén trott, att förevarande kostnad skulle i fallet III, då de båda skådebanorna
stå under gemensam förvaltning, kunna begränsas till samma belopp
som i alternativ I eller 5,000 kronor samt i alternativ II, då endast
en scen finnes för den dubbla personalen, säkerligen kunna nedbringas
till 4,000 kronor.

9) Tillfälliga engagement. Härtill har vid Kongl. Operan användts
1896 — 97 22,930 kronor samt i medeltal under de fem åren 1892 — 97
18,700 kronor årligen samt vid Kongl. Dramatiska teatern under spelåret
1896—97 9,180 kronor samt i medeltal under åren 1892 — 97 6,160 kronor.

Komitén vill visserligen ingalunda förneka, att ett och annat gästspel
af en konstnär af första rang kan verka lifgifvande och vara lärorikt för
den inhemska konsten och vid vissa tillfällen, särskild! om våren då recettinkomsterna
i regeln pläga nedgå, kan vara af fördel för teaterns ekonomi,
likasom det stundom på grund af sjukdomsfall kan vara oundvikligt, men
komitén håller dock före att ett allt för vidsträckt användande af gästspel
hvarken är öfverensstämmande med Kongl. teaterns uppgift att hägna den
nationella sceniska konsten eller ens kan vara för denna gagnelig, om man
mera ser på framställningens enhet och den inhemska konstbildningen i
dess helhet än på ett låt vara mästerligt utförande af en större eller
mindre del af ett visst konstverk, särskild! då sådant sker med användande
af främmande språk.

På grund af denna uppfattning har komitén beräknat denna utgift i
alternativen I och II, i hvilka båda fall endast en scen skulle finnas, till

10,000 kronor, samt i alternativ III, som förutsätter två teatrar och långt
flera föreställningar, till 12,000 kronor.

JO) Teater elevskolan. Den uppgift en teaterelevskola liar att fylla
är påtagligen ganska betydelsefull. Teaterverksamhetens fortsatta upprätthållande
och utveckling kräfva oundgängligen att yngre förmågor finnas
för att taga vid der de äldre upphöra; erfarenheten ger ock vid handen
att äfven betydande teateranlag lätt förryckas eller stanna i utvecklingen
utan den grund, som ensamt lägges genom planmessiga studier och tillegnande
före det offentliga framträdandet af en viss teknisk färdighet.

Under nästan hela tiden af de Kongl. teatrarnes tillvaro har ock varit
med dem förenad en teaterelevskola. Med Kongl. Maj:ts tillstånd flyttades
emellertid densamma år 1885, på initiativ af d. v. direktören A. Willman,
hvilken länge varit skolans föreståndare, till musikkonservatorium, och
nödiga medel stäldes af teaterdirektionen till förfogande. Denna anordning,
som flere gånger förut varit ifrågasatt, grundades dels på behofvet för
elever i sångscensklassen af en fullständigare musikalisk utbildning, dels
ock på önskvärdheten öfverhufvud att få all teaterundervisning såväl
samlad pa ett ställe, der eleven ostörd kunde få egna hela sin tid till
studier, som ock stäld under en ledning, hvilken, med undervisningsfrågor
förtrogen, kunde skänka skolans arbeten en närmare tillsyn än den af
mångfaldiga andra göromål upptagna teaterstyrelsen. Erfarenheten från
utlandet talade ock i samma rigtning.

Skolan fortlefde i 3 år, men upphörde år 1888, då på grund af
ändrade förhållanden vid de Kongl. teatrarne det derifrån lemnade anslaget
bortföll. Vid Kong]. Operan har sedan denna tid intet motsvarande
funnits, vid Dramatiska teatern har åter under de senare åren en skola
för talscenen varit inrättad.

Derest nu emellertid teaterinstitutionen ordnas på ett för framtiden
betryggande sätt, lärer behofvet af en teaterelevskola med fullständig såväl
sångscens- som talscensafdelning göra sig gällande. De ämnen i hvilka
undervisning sålunda bör meddelas äro följande: Såtig, jemte vissa andra
för den ^musikaliska utbildningen nödiga ämnen, såsom harmonilära,
pianospelning, elementar- och körsång, samt musikens historia och estetik;
vidare scenisk framställning, rollstudium och mimik i såväl sångscens- som
talscensklassen, uttal och deklamation, svenska språket, verslära och den
dramatiska litteraturens historia, främmande språk, dans och plastik, samt
gymnastik och fäktning.

Under förutsättning att skolan inrättas i samband med musikkonservatorium,
hvars lärare då meddela undervisning i sång jemte tillhörande
ämnen, äfvensom att nödiga lokaler för den sceniska undervisningen och
dermed sammanhängande öfningar upplåtas å teatern, torde den öfriga
kostnaden kunna, med stöd af förut vunnen erfarenhet, beräknas till 6,500

kronor årligen. I detta belopp ingå då arfvoden för ordnande och inspektion
af öfningar utom konservatoriets lokaler, för ackompagnement till
lektioner i sångscensklassen, för något ökad sångundervisning, för nödig
litteratur och reqvisita m. m.

Derest en teaterelevskola inrättas endast för sångscenen, torde kostnaden
kunna begränsas till 3,500 kronor.

I likhet med hvad 1885 års af Kong! Magt gillade kontrakt mellan
Musikaliska akademien och teaterdirektionen innehöll, torde i betraktande
af undervisningens kostnadsfrihet böra föreskrifvas, att elev, hvilken efter
mogenhetsförklaring skall ega rätt till debut, äfven bör vara skyldig att
derefter, om så önskas, emottaga engagement för två år mot viss föreskrifven
aflöning.

Teaterdirektionen lärer å sin sida icke underlåta att vid nya engagement
fästa behörigt afseende vid ur skolan utgångna elever, samt öfverhufvud
upprätthålla fordran å en genom planmessigt drifna studier vunnen utbildning
såsom vilkor för anställning.

Samtliga utgifter för den artistiska och sceniska afdelningen skulle
alltså uppgå i alternativ I till 370,200 kronor, i alternativ 11 till 469,500
kronor och i alternativ III till 502,700 kronor.

, : f. .''n 4.,•''c.. .. .c-* *i> .; ■ >• •. :

Tekniska afclelninyen.

Enär komitén af motsvarande förhållanden vid Kong!. Operan och
Kongl. Dramatiska teatern icke kunnat hemta synnerlig ledning för bedömande
af de blifvande kostnaderna under denna afdelning vid den nya
Kongl. Stora teatern särskildt beträffande scenens maskineri, belysning,
uppvärmning och ventilering, för hvilka anordningarna der blifva omfattande
och fullt tidsenliga, och då ett sådant bedömande i alla händelser
krafvel* särskilda fackinsigter, har komitén vid sina beräkningar af kostnaderna
i berörda afseende!] rådfört sig med sitt tekniska biträde kapten
Lindahl, hvilken såsom öfveringeniör och kontrollant är vid teaterbygget
anstäld och dessutom studerat sådana förhållanden vid utlandets teatrar.

1) Chef, inspektören. I eu ny och fullt tidsenligt inrättad teater sådan
som Kongl. Stora teatern spela de tekniska anordningarna en långt vigtigare
roll än i gamla teatrar, der sådana anordningar egentligen återfinnas
allenast å scenen och hvilkas tillsyn derför handhafves af den för
scenen anstälde maskinmästaren. Utom scenens maskineri; som uti ifrågavarande
teater blir mycket mer omfattande än i en gammal och särskildt
i afseende å belysningsförhållanden mer inveckladt, tillkomma här upp -

värmnings- och ventilation saköre] flinga r, maskinerier för hissar, pumpverk
m. m, mekaniska anordningar inom den för uthyrning afsedda terrassbyggnaden,
belysningsanordningar för teaterpublikens lokaler, vidlyftiga
rörledningssystem för vatten och aflopp, byggnadens brandväsen och
underhåll in. in. För att leda, öfvervaka och kontrollera allt detta, plägar
vid de moderna teatrarne i utlandet vara anstäld en särskild person, som
inför teaterchefen jemlikt särskild instruktion ansvarar för denna del af
administrationen.

Enligt koiniténs åsigt behöfves en sådan person äfven vid Kong!.
Stora teatern. Under denne chef för den tekniska afdelningen eller
inspektören torde böra lyda dels maskinmästaren, somt har den närmaste
tillsynen och skötseln åt scenens maskineri och dekorationer samt har
under sig den der anstälde belysningskontrollören, dels maskinisten, som
direkt öfvervakar skötseln af angpannor och ölriga maskinerier inom terrassbyggnaden,
dels värmekontrollören, som särskild! sköter och öfvervakar
ventilationsanordningarna för publikens lokaler under föreställningarna,
dels ock brandmästaren, som skall öfvervaka säkerhets- cell sanitetsanordningarna
samt vakt och renhållning inom teaterbyggnaden. Dessutom
torde det höra åligga inspektören att öfvervaka inköp af materialier såsom
kol och olja och granska kontrakt derom samt tillse att reparationer å
byggnaden och dess maskinerier och rörledningar m. in. i rätt tid och med
noggrannhet utföras. Af denna persons omtanke och nit samt af det
samarbete mellan de särskilda tekniska underafdelningarna, som genom
honom kan åvägabringas, kommer till en högst väsentlig del att bero, om de
betydande utgifterna för den tekniska afdelningen skola kunna hållas inom
mattliga gränser, ty för detta område torde teaterchefen visserligen sakna
erforderliga insigter. Med hänsyn till vigten af denna befattning, för
hvilken. kräfves en erfaren ingeniör, har ~ komitén beräknat arfvodet i
alternativ I och II till 6,000 kronor och i alternativ III, då en särskild
dramatisk skådebana tillkommer, till 6,500 kronor.

2) Underhåll af byggnad, rörledningar m. rn. Underhållet till det
yttre af Kongl. Stora teaterns byggnad likasom af dramatiska teaterbyggnaden,
derest sådan för statsverket förvärfvas, torde, i likhet med
förhållandet vid öfriga statens byggnader, bekostas genom öfverintendentsembetet
af det å sjunde hufvudtiteln uppförda anslaget till byggnader och
reparationer, hvadan något särskildt belopp härför i dessa beräkningar
ej upptagits. Men inom byggnaderna förekommer äfven behof af reparation
särskildt af rörledningar, elektriska ledningar, diverse apparater för
olika ändamål!, hvartill kommer kostnad för snöskottning och renhållning
af tak och stuprör o. d. För detta ändamål har komitén uppfört

i alternativen I och II 5,700 kronor och i alternativ III, som förutsätter
två teatrar, 7,700 kronor.

3) Möbler, husgeråd o. d. Beloppen 600 kronor i alternativ I och II
samt 800 kronor i alternativ III afse nyanskaffning af möbler i mån af
behof för direktionens och kansliets lokaler, klädloger m. m. och äro
beräknade med hänsyn till utgifterna för ändamålet vid Kongl. Operan
1896—97.

4) Attributers vård och underhåll m. m. Kostnaderna härför uppgingo
spelåret 1896—97 vid Kongl. Operan till 4,530 kronor och vid
Kongl. Dramatiska teatern till 5,810 kronor. Komitén har i fallet I beräknat
något högre belopp än nyssnämnda 4,530 kronor, nemligen 5,600
kronor, deraf 4,200 kronor till aflöningar, 1,200 kronor till materiel och
200 kronor till serveringen på scenen, samt i alternativ III ungefärligen
summan af berörda kostnader för 1896—97 eller 11,000 kronor, hvilket
belopp för alternativ II, då naturligtvis en del attributer kan vara gemensam
för de båda verksamhetsgrenarne, minskats till 9,000 kronor.

5) Kostymer. Under denna titel höra kostnader för aflöning af
kostymförvaltare, kostymskräddare och påklädare, för inköp af materialier
till kostymer eller färdiga sådana och för kostymers vård och underhåll
äfvensom för aflönande af en kontrollant vid inköp af kostymer och
materialier. Samtliga ifrågavarande kostnader hafva under spelåret 1896—97
uppgått vid Kongl. Operan till 37,345 kronor och vid Kongl. Dramatiska
teatern till 23,850 kronor. I den nuvarande teaterregien äro anspråken på
kostymers stilriktighet i stigande och det är uppenbart att i en ny teater med
delvis ny uppsättning af dekorationer behofvet af en rikare kostymutstyrsel
skall göra sig än mer gällande. Komitén har derför för alternativ I å denna
titel beräknat ett belopp af 43,600 kronor, hvilket komitén tänkt sig skola
fördelas sålunda att för aflöning af förvaltare och föreståndare m. fl. anslås

10,500 kronor, för påklädare 8,000 kronor, för inköp, tillverkning, vård
och underhåll 24,100 kronor samt till arfvode åt en kontrollant 1,000
kronor. För alternativ III med två skådebanor har komitén beräknat
motsvarande kostnad till 65,300 kronor eller alltså några tusen kronor
mer än sammanlagda utgifterna under denna titel för spelåret 1896—97,
och synes det beräknade beloppet blifva fullt tillräckligt, då de båda
skådebanorna komma under gemensam ledning och således inköpen kunna
ske i större skala och arbetena delvis utföras gemensamt för dem båda.
Af dessa 65,300 kronor äro 15,000 kronor beräknade för aflöningar åt
förvaltare och föreståndare m. fl., 14,000 kronor till påklädare, 35,000
kronor till inköp, tillverkning, vård och underhåll samt 1,300 kronor till
arfvode åt kontrollanten. För alternativ II, der skådebanan är gemensam

för båda konstarterna, har komitén ansett ifrågavarande kostnader kunna
betydligt nedbringas, särskilt derigenom att färre påklädare behöfvas än
i fallet III, om ock flere än i fallet I. Totalkostnaden å denna titel i
alternativ II har komitén beräknat till 50,500 kronor, deraf till aflöningar
åt förvaltare, föreståndare m. tf. 11,500 kronor, till påklädare 10,000 kronor,
till inköp, tillverkning, vård och underhåll 28,000 kronor samt till arfvode
åt en kontrollant 1,000 kronor.

6) Scenens maskineri. Till denna titel höra aflöningar åt maskinmästare,
arbetsförman och maskinarbetare, anskaffande af materiel till dekorationer
och deras målning samt kostnader för reparationer å maskineri
och dekorationer, hyra för dekorationsmagasiner och transporter af dekorationer.
Utgifterna å denna titel uppgingo spelåret 1896—97 vid Ivongl.
Operan till 38,420 kronor och vid Kong! Dramatiska teatern till 26,930
kronor. Dessa utgifter kunna emellertid icke tjena till någon väsentligare
ledning, för bedömande af motsvarande utgifter i de af komitén antagna
alternativ, hvilka innebära användande af allenast Kongl fc Stora teatern
eller denna och Svenska teatern vederbörligen förändrad. Å Kongl. Stora
teatern med dess fullt moderna sceniska maskineri, der en större användning
af mekanisk kraft och öfriga sceniska anordningar komma att medföra
betydande lättnader i arbetet med scenförändringar, bör nemligen,
enligt komiténs åsigt, icke behöfvas så stor arbetsstyrka å scenen som för
närvarande a Kongl. Operan. Pa sätt komitén här ofvan, i sammanhang
med frågan om chefen för den tekniska afdelningen, yttrat, skulle såsom
chef för den sceniskt tekniska afdelningen maskinmästaren fungera. Hans
befattning blir vigtig och ansvarsfull, och har komitén beräknat för densamma
en aflöning af 4,000 kronor om året. Under honom borde lyda
en arbetsförman med aflöning af 1,500 kronor samt dels fast aflönade
arbetare, dels ock tillfälligt anstäld arbetspersonal. Kostnaden för aflönande
af dessa arbetare har komitén beräknat till 18,000 kronor. I samma mån
som arbetarne blifva mer vana vid det nya maskineriet å scenen, torde
man ock kunna minska på den lefvande arbetskraften, men å andra
sidan torde i stället ökade kostnader med tiden up>pstå för underhåll
och reparationer af berörda maskineri, för hvilket underhåll till en
början . ett belopp af 3,000 kronor om året torde vara tillräckligt. För
reparation af dekorationer har komitén anslagit 1,500 kronor, hvilket belopp
skulle utgå i form af aflöning åt snickare. Aflöningen skulle alltså
i alternativ I uppgå till sammanlagdt 28,000 kronor. Ehuruväl vid
öfverlemnande till statsverket af den nya teaterbyggnaden teaterbyggnadskonsortiet
är skyldigt att utöfver reservfonden ställa ett belopp af75,000
kronor t ill vederbörandes disposition för anskaffande af dekorationer, torde

dock för de nya förhållandena böra beräknas något större årligt utgiftsbelopp
för anskaffning af dekorationer än som under senare åren kräfts.
Komitén bär derför upptagit ett belopp af 12,000 kronor årligen till anskaffande
af dekorationer, hvilket för spelåret 1896—97 endast betingat
eu kostnad af 9,830 kronor.

Öfvergår komitén derefter till alternativ III, då jemväl en särskild
dramatisk skådebana skulle finnas, blifva kostnaderna å denna titel naturligtvis
mycket större. Särskild maskinmästare, dock med lägre aflöning, och
särskilda maskinarbetare för scenen måste finnas å den dramatiska skådebanan.
Till följd af den gemensamma förvaltningen af de båda teatrarne
torde dock någon besparing kunna göras. Komitén bär derför beräknat
ifrågavarande kostnader i alternativ III till 41,700 kronor samt för anskaffande
af dekorationer 20,000 kronor. Med hänsyn till att alternativ
II endast förutsätter en skådebana för båda konstarterna och alltså endast
en maskinmästare behöfves och betydligt mindre antal maskinarbetare
erfordras än i alternativ III samt att jemväl, med afseende å de färre
representationerna, kostnaden för anskaffning af dekorationer torde kunna
nedbringas, har komitén för alternativ II minskat dessa belopp till respektive
33,100 kronor och 18,000 kronor eller tillhopa 51,100 kronor.

För att erhålla en i möjligaste mån säker grund för beräkning af
kostnaderna för magasinering och transport af dekorationer, attributer och
kostymer har komitén låtit verkställa eu utredning såväl af storleken af
Kongl. Operans, Kongl. Dramatiska teaterns och Svenska teaterns nuvarande
förråd af berörda materiel som ock af utrymmet för sådan materiel i Stora
teaterns nya byggnad, i det till Kongl. Operan hörande dekorationsskjulet
å Ladugårdsgärdet samt i Svenska teatern. Denna utredning, hvilken
på föranstaltande af kapten Lindahl verkstälts af maskinmästaren vid
Kongl. Operan J. L. Magerman, verkmästaren vid Kongl. Dramatiska
teatern A. J. Stenholm, för detta maskinmästaren vid Svenska teatern
C. P. Svensson, dekorationsmålaren C. Grabow och ingeniören vid Stora
teaterns nybyggnad O. Ehrngren är betänkandet Inlagd (Bil. 11). Af
berörda utredning, till hvilken komitén i öfrigt får hänvisa, synes
framgå att i alternativ I man skulle reda sig med utrymmet i Kongl.
Stora teatern och dekorationsskjulet å Ladugårdsgärdet, att i alternativ
II ytterligare behöfdes ett lika stort skjul och i alternativ III förutom
utrymmet inom de båda teatrarne och skjulet å Ladugårdsgärdet ytterligare
ett skjul, en tredjedel större än detta. Komitén har beräknat den årliga
kostnaden för erforderliga skjul i alternativ I till 1,000 kronor, i alternativ
II till 3,500 kronor och i alternativ III till 4,000 kronor.

Transport af dekorationer och dylikt har komitén i alternativ I ansett
sig böra beräkna till 2,000 kronor och, med hänsyn till den ökade magasineringen
utom teatern, i alternativ II till 4,000 kronor och i alternativ III
till 6,000 kronor.

I sammanhang härmed har komitén velat framhålla angelägenheten af
att samtliga statsverket tillhörande dekorationsförråd fullständigt inventeras
och besigtigas samt obrukbara dekorationer, som endast inkräkta på
magasinsutrymmet, utgallras. Vid sådan besigtning torde vara lämpligt
att jemväl, der så icke redan skett, taga fotografiska afbildningar af dekorationerna
för att erhålla bättre öfversigt af dem och lättare se, i hvilken
mån de kunna användas för andra pjeser än dem, för hvilka de blifvit
förfärdigade.

7) Belysning och eldsläckning. De nuvarande kostnaderna uppgå för
Kongl. Operan till 36,590 kronor, deraf

a) till belysningspersonalen .............................. kr. 10,720: —

» brandvakt ................... » 1,300: —

» nattvakter .................................................. » 1,370: — kr. 13 390:__

b) » belysning (gas eller elektrisk ström)............................. » 13,140: —

c) » belysningsmateriel (nya glödlampor och reservljus)... » 9,140: —

d) » brandredskap och brandförsäkring .......................... » 920: _

Summa kr. 36,590: —

och för Kongl. Dramatiska teatern till 19,320 kronor, deraf

a) till belysningspersonalen .......... kr. 4,380: —

» brandvakt......................... » 1,240: —

» nattvakt....................................................... » 840: — ]cr. 6,460

b) » belysning............................................................................... » 10,340

c) » belysningsmateriel .............................................................. » 2,120

d,J » brandredskap och brandförsäkring................................ » 400

Summa kr. 19,320

Hvad kostnaden för belysning och eldsläckning å Kongl. Stora teatern,
der fullständig elektrisk belysning är införd och strömmen är bestämd att
tagas från Stockholms stads elektricitetsverk, kommer att kosta, är icke
lätt att på förhand beräkna. Af kapten Lindahl har uppgjorts följande
stat för belysning och eldsläckning vid Kongl. Stora teatern i alternativ I:
a) till aflöning af en belysningskontrollör, hvilken skulle närmast sortera
under maskinmästaren, 2,400 kronor samt af en montör 1,500 kronor;
för godtgörelse åt belysningsarbetare, hvilka skulle sköta effektbelysningen
a scenen, göra utbyte af lampor, verkställa reparationer och justeringar

af apparater och ledningar samt oinhänderhafva reservbelysningen, 5,000
kronor, för ersättning åt brandvakt under föreställningarna (från Stockholms
stads brandkår) 1,500 kronor och åt nattvakter 1,500 kronor, eller
tillsammans för a) 11,900 kronor; b) för elektrisk ström 40,000 kronor;
c) för belysningsmateriel såsom lampor, ledningstråd m. in. och stearinljus
till reservbelysningen 9,000 kronor, samt d) för brandredskap 600 kronor.

I alternativ II, der den lyriska och dramatiska konstarten tänkas
förenade å den Stora teatern och der antalet representationer till följd
deraf blir 55 flere än i alternativ I, måste berörda belopp naturligtvis i
förhållande härtill höjas. Komitén har derför i detta fall upptagit för
kostnaderna under a) 13,000 kronor, b) 42,000 kronor, c) 10,000 kronor
och d) liksom i I 600 kronor.

För alternativ III ingår jemväl beräkning af kostnaden under denna
titel för den dramatiska skådebanan, hvilken tänkts förlagd till Svenska
teatern. Under förutsättning att, med hänsyn till dermed förenade kostnader,
fullständig elektrisk belysning der icke infördes utan endast den nu
för salongen inrättade bibehölles, skulle kostnaderna der, enligt beräkning
af kapten Lindahl, betinga under a) 6,100 kronor, under b) 12,000 kronor,
under c) 3,000 kronor och under d) 400 kronor. Sammanläggas dessa
belopp med de för alternativ I beräknade, erhållas alltså för alternativ III
följande belopp: a) 18,000 kronor (12,800 + 2,700 + 2,500), b) 52,000
kronor, c) 12,000 kronor och d) 1,000 kronor, eller tillsammans 83,000 kronor.

8) Uppvärmning och ventilation. Jemväl i afseende å utgifterna härför
har man icke mycken ledning af de nu vid Kongl. Qperan och Kongl.
Dramatiska teatern för ändamålet utgående kostnader. A den förra teatern
har uppvärmnings- och ventilationssystemet icke kommit till fullständig
användning och å den senare äro ventilationsanordningarna ytterst bristfälliga.
I Kongl. Stora teatern, der ifrågavarande anordningar äro fullt
tidsenligt inrättade, skola dessutom icke blott de för publiken och teaterpersonalen
afsedda lokaler utan jemväl de för uthyrning ämnade lägenheter
uppvärmas och ventileras, hvarför kostnaden särskildt i afseende å terrassbyggnaden
måste blifva betydande. Enligt beräkning af komiténs tekniska
biträde skulle i alternativ I erfordras a) för aflöning af en maskinist

2,000 kronor, af en 2:dre maskinist 1,500 kronor, för eldare 3,600 kronor,
för en luftkontrollör 1,800 kronor och för en brandmästare 1,200 kronor
eller tillsammans i aflöning 10,100 kronor, b) för bränsle och fläktar 27,600
kronor och c) för underhåll och reparationer 2,500 kronor.

Dessa belopp hafva i alternativ II, med afseende å det större antalet
representationer i detta fall, för omkostnaderna i b) höjts till 29,600 kronor,
men bibehållits för a) och c).

För alternativ III tillkommer utöfver kostnaderna i alternativ I jemväl
motsvarande utgifter för den dramatiska skådebanan. För denna
erfordras aflöning för en eldare 2,400 kronor, för bränsle 7,000 kronor
och för underhåll och reparationer in. m. 600 kronor, hvadan alltså utgifterna
under denna titel för alternativ III skulle blifva: a) 12,500 kronor
b) 34,600 kronor och c) 3,100 kronor, eller alltså tillsammans 50,200 kronor.

9) Renhållning och städning m. m. För detta ändamål har under spelaret
1896—97 utgifvits vid Kongl. Operan 4,200 kronor och vid Kongl.
Dramatiska teatern 2,140 kronor. Kostnaden för gaturenhållningen invid
kronans hus bestrides, enligt hvad komitén inhemtat, med allmänna medel
samt ombesörjes af öfverståthållareembetet, hvadan här endast kostnaderna
för den inre renhållningen behöfva tagas i beräkning. Efter samråd med
sitt tekniska biträde har komitén upptagit denna kostnad i alternativ I till

7.000 kronor, i alternativ II till 8,200 kronor och i alternativ III till

10.000 kronor.

Summan af utgifterna under den tekniska afdelningen uppgår för
alternativ I till 213,200 kronor, för alternativ II till 246,400 kronor och
för alternativ III till 306,200 kronor.

Diverse utgifter.

< '' ’• * i: ■ il ; t Y». •'' t . ti '' \ > : ’ ! : ■ ■! - .

Härför har under spelaret 1896—97 åtgått vid Kongl. Operan 5,930
kronor och vid Kongl. Dramatiska teatern 2,420 kronor.

Som komitén emellertid i det föregående redan beräknat åtskilliga
utgifter, som nu pläga vid de Kongl. teatrarne föras på diverse utgifter,
har komitén å denna titel ansett skäligt uppföra något minskade belopp
eller i alternativ I 3,500 kronor, i alternativ II 4,000 kronor och i alternativ
III 5,000 kronor.

Sammanlagda utgifterna skulle alltså utgöra för alternativ I 629,800
kronor, för alternativ II 783,200 kronor och för alternativ III 883,900
kronor, och har komitén för vinnande af öfversigt å dessa utgifter uppgjort
följande tablå:

Styrelsen ................................................

Kansliafdelning en.

1) Löner: kanslibiträde, bibliotekarie ...........

kamrer och kassör m. m.............

biljettförsäljning..........................

2) Honorarier till författare och öfversättare..

3) Böcker, tidningar, utskrifning af roller m. m.

4) Partitur och stämmor m. in......................

5) Skrifmaterialier och expenser ..................

6) Annonser, affischer, biljetter.....................

Artistiska och sceniska afdelningen.

1) Intendent......................................t........

2) Scenens byrå: a) löner ...........................

bj sjukvårdskostnader.........

3) Sångscenen: löner..................................

4) Talscenen: löner ....................................

5) Orkestern: löner, sångscenen ..................

dramatiska scenen .........

6) Baletten: löner.....................................

7) Kören: löner .......................................

8) Statister, tjenstgöringspenningar m. ni.......

9) Tillfälliga engagement..............................

10) Elevskolan............................................

Tekniska afdelningen.

1) Chef, inspektören..................................

2) Underhåll af byggnad, rörledningar m. m.

3) Möbler, husgeråd m. m............................

4) Attributers vård och underhåll..................

5) Kostymer: löner ...................................

påklädare..........................................

inköp, tillverkning, vård och underhåll ...
kontrollant .........................................

6) Scenens maskineri: löner .......... ............

dekorationer .............................

magasinshyra.......................................

transporter.........................................

7) Belysning och eldsläckning:

a) löner åt belysningspérsonal, brandvakt

och nattvakter.................................

b) belysning ......................................

c) belysningsmateriel ...........................

d) brandredskap .......... .....................

8) Uppvärmning och ventilation:

a) löner ..........................................

b) bränsle och fläktar.........................

c) underhåll och reparation.................

9) Renhållning och städning m. in................

Diverse utgifter ........................................

Summa kr.

Enbär operaverksamhet
å Kongl. Stora
teatern

II.

Sångscen och talscen
förenade å Kongl. Stora
teatern under gemensam
förvaltning

III.

Två skådebanor under
gemensam förvaltning,
den ena för opera och
det större skådespelet,
den andra för öfriga
talpjeser och mindre
operor.

kronor

2,000

8,600

3,400

9.000
800

3.000

1,100

5.000

10,000

200

140,000:

111,500:

35,000:

55.000
5,000

10.000

3,500

6,000

5,700

600

5,600

10,500

8,000

24,100

1,000

28,000:

12,000

1,000

2,000

11.900

40,000

9.000
600

10,100

27,600

2,500

7.000

kronor

10,000: -

32,900:

370,200:

213,200:

3,500:

kronor kronor

-- 15,000: -

3.000
9,600

3.400

20,000

1.700

3,200

1.400

6.000

6,000

14,200

300

130,000

105,000:

108,500:

35,000:

50,000

4,000:

10,000:

6,500:

6,000

5,700

600

9.000
11,500
10,000
28,000

1.000
33,100
18,000

3,500

4,000

13.000

42.000

10.000

600

10,100

29,600

2,500

8,200

48,300: -

kronor

3,000: —
9,600: —
.5,000: —
23,000:
2,000

3.500
1,400

7.500

469,500:

6,000

17,400

300

130.000

115.000
111,500

12,000

35.000
52,000:

5,000;

12.000

6,500

246,400:

4,000:

6,500

7,700

800

11,000

15.000

14.000

35.000
1,300

41,700

20.000

4.000

6.000

18,000

52.000

12.000

1,000

12,500

34,600

3,100

10,000

kronor

15,000: -

55,000:

502,700:

306,200:

5,000:

629,800: -

1783,200: -

883,900: -

Sammanställas inkomsterna och utgifterna för de tre alternativa förslagen,
visa sig följande resultat:

I. Enbär operaverksamliet å Kongl. Stora teatern:

inkomster...................................................... kr. 602,000: —

utgifter ............... » 629,800: —

alltså årlig brist af kr. 27,800: —

II. Sångscen och talscen förenade ä Kongl. Stora teatern under gemensam
förvaltning:

inkomster..................................................... kr. 729,000: —

utgifter ........................................................ » 783,200: —

alltså årlig brist af kr. 54,200: —

III. Två skådebanor under gemensam förvaltning, den ena för opera
och det större skadespelet samt den andra för öfriga talpjeser och mindre operor.

inkomster...................................................... kr. 923,000: —

utgifter ......................................................... .. » 883,900: —

alltså årlig behållning af kr. 39,100: —

I ofvanstående inkomstbelopp ingå, såsom anföres å sid. 44, af den
reservfond, som teaterbyggnadskonsortiet skall till statsverket öfverlemna,
fallande räntemedel, beräknade, efter 4 procent å 500,000 kronor, till

20,000 kronor om året. Hvad beträffar alternativ III är att märka att,
derest, såsom komitén är sinnad föreslå, Svenska teatern för statsverket
lörvärfvas och till dramatisk skådebana förändras med användande af
köpeskillingen för Kongl. Dramatiska teatern och derutöfver erforderlig
del af meranämnda reservfond, ränteinkomsterna i detta alternativ minskas.
Den häraf härflytande minskningen i den beräknade behållningen torde
dock till större delen motvägas derigenom att i detta fall ett kontant
aktiekapital af minst 200,000 kronor, enligt komiténs förslag, skulle tillföras
teaterrörelsen. I afseende a alternativ I och II åter kan anmärkas,
att den i dem beräknade brist i någon mån minskas, derest den eventuella
försäljningssumman för Dramatiska teaterns byggnad får tilläggas nämnda
reservfond och dennas ränteafkastning sålunda ökas.

i i/i ■

;jj''l { J jj >{ /''.iH

Undersökning* af de särskilda alternativen.
Komiténs förslag*.

Q . r:l’''.

|Tjedan komitén sålunda uppgjort inkomst- och utgiftsberäkningar för statens föMi de

tre alternativen, öfvergår komitén till en närmare undersökning ailan''le tiU ,den
dessas innebörd: hvilket af dem må anses mest önskvärdt att genomföra konsten.
och på hvad sätt detta lämpligast må kunna ske. De tre alternativen utgå
från olika förutsättningar i afseende å statens förhållande särskildt till den
dramatiska konsten. 1 alternativ 1 lemnas denna konst åsido, det allmänna
tar om den ingen hand, i alternativ II tillåtes den att dela rum med
den lyriska inom Kongl. Stora teatern och i alternativ III är för densamma
beredt ett särskildt hem, dervid dock de båda'' skådebanorna tänkas förvaltade
gemensamt.

Att såsom alternativ I förutsätter lemna den nationella dramatiska
konsten utan stödet af det allmännas omvårdnad, kan komitén icke tillstyrka.
Såväl den dramatiska som den lyriska scenen har till uppgift att
i konstnärlig form framställa menskliga handlingar och gifva uttryck åt
menskliga känslor, om än de använda olika medel: den ena talet, den andra
sången. Båda konstarterna utöfva det största inflytande på den allmänna
odlingen, på sederna, på åskådningssätten, på språket, och derför kan icke
heller något civiliseradt folk undvara dem. Men likasom talet är ursprungligare
än sången, står af dessa konstarter den dramatiska i ett kanske
innerligare och mera känsligt förhållande till den nationella andan, för
hvilken den skall vara ett språkrör. Dess inverkan på sinnena är på grund
af dess omedelbarhet djup, men derför måste ock det allmänna tillse, att
denna inverkan blir en förädlande och nationellt upplyftande. Lemnar
staten den dramatiska konsten utan hägn, skall denna visserligen icke dö

bort eller varda öfvergifven, men dess karakter kommer att förändras och
dermed arten af dess inflytande. Fara värdt är nemligen att do som taga
konsten om hand skola, med uppoffrande eller åsidosättande af de högre
konstnärliga krafven, icke alltid söka att tillfredsställa de mest bildades
smak och förädla de mindre bildades, utan, för att skörda den vinst af
företaget de beräkna,. mera sträfva efter att tillmötesgå eu förvänd smak,
som för dagen tillfälligtvis är rådande. Och der konsten råkar i välvilliga
eller hängifna händer, skall det dock svårligen låta sig göra att behörigen
tillgodose dramatikens alla arter; de högsta skola ligga nere, snart öfverhöljda
af glömska. Någon omvexling i öfrigt uti repertoaren skall icke heller vara
till synes; de stycken, bättre eller sämre, som fallit i publikens smak, skola
ideligen, med förnötande af de konstnärliga krafterna, uppföras så länge de
ga för att sedan lemna rum för nya kassapjeser». Huru skall i denna strid
för tillvaron den konstnärliga utbildningen kunna tillgodoses, de konstnärliga
anlagen kunna tillvaratagas och rätt utvecklas? Hägnad af staten kan
teatern blifva sådan konsten fordrar, lemnad helt åt den enskilda företagsamheten
blir den sådan den stora mängden vill hafva den. Den sceniska
konstens sjunkande skall icke heller blifva utan menliga följder för den
inhemska dramatiska vitterheten och språket.

Det är derför komiténs öfvertygelse, att det måste finnas en nationell
dramatisk scen, hvars uppgift skall vara att med landets förnämsta
sceniska krafter framföra dramatikens bästa skapelser, i all synnerhet den
nationella dramatiska diktningens, en konstanstalt der de konstnärliga anlagen
under insigtsfull ledning kunna utvecklas, der goda konstnärliga
traditioner kunna upprätthållas, der den inhemska vitterheten kan omhuldas,
der det svenska språkets renhet och höghet kan vårdas, der nationalkänslan
kan söka sig ädla och väckande uttryck, der konstens ämnessvenner
kunna genom en af staten* ordnad elevundervisning erhålla den förberedande
utbildningen och der slutligen de i konsten uttjente kunna understödjas,
då de lemna sina platser åt yngre krafter. Genom att sålunda
fatta sin uppgift kan den nationella dramatiska scenen desslikes blifva ett
mönster för landets öfriga teatrar och jemväl sålunda utöfva ett välgörande
inflytande å den inhemska sceniska konstbildningen i dess helhet.

Allt sedan Gustaf III, hvilken började med att inrätta operan för att
bereda väg för det nationella skådespelet, »der svenska dramatiska författares
arbeten af svenska aktörer till språkets, smakens och sedernas
odling skulle för allmänheten uppföras», har den dramatiska konsten icke
heller saknat det allmännas hägn, på sätt komiténs historiska redogörelse
närmare adagalägger. Och statens pligt att omhulda de sköna konsterna,
dess intresse att i enlighet med sina syften använda och reglera de makter,

som kunna främja den nationella kulturen, skulle kunna vara anledning
nog att fortfarande egna ifrågavarande konstart sin omvårdnad. Men äfven
andra rent praktiska skäl torde tala härför.

Såsom framgår af de beräkningar af inkomster och utgifter komitén
uppgjort, kommer enbär operaverksamhet å Kongl. Stora teatern, oaktadt
sådan verksamhet skulle åtnjuta betydande understöd af offentliga anslag
samt hyres- och ränteinkomster, med all sannolikhet icke att bära sig utan
medföra årlig brist, uppgående till nära 28,000 kronor. I olikhet med
sängscenen kan deremot talscenen, om än visserligen icke utan att i någon
män afpruta på de konstnärliga krafven, under ekonomiskt skicklig ledning
uppehålla sig med de medel, den sjelf intjenar. Och detta är ju icke
att förundra sig öfver, dess kostnader i jemförelse med sångscenens äro
ringa, den kräfver ej som den senare stor orkester, icke kör, ej balett, ej
i allmänhet lika dyrbar kostym- och dekorationsuppsättning eller belysningsanordning.

Skulle emellertid, med underkännande af komiténs åsigt om vigten
deraf att den dramatiska konsten ställes under det allmännas hägn,
operaverksamhet bestämmas såsom nationalteaterns enda uppgift, komme
dervid dock svårighet möta att uppfylla vilkoret för vidare utgående af
det för operaverksamheten oundgängliga årliga statsanslaget. Riksdagen
har nemligen föreskrifvit, att teaterverksamheten skall efter byggnadstidens
slut ordnas så, att för teaterns förbindelser tinnes en bestämd från statsverket
fullständigt skild ansvarighet och under den form härför, som af
Riksdagen godkännes, på det att staten icke må betungas med någon
vidare utgift för ändamålet än det årliga statsanslaget. Att med utsigten
att årligen möta eu brist af nära 28,000 kronor anskaffa en sådan särskild
ansvarighet för teaterverksamhetens bedrifvande för framtiden lärer icke
vara möjligt, och komitén anser allt utarbetande af former för ansvarigheten
på sådana vilkor vara fåfängt.

På grund af hvad .sålunda anförts anser komitén, att för ordnande af Eu eller två
teaterverksamheten för framtiden måste förutsättas, att denna verksamhet J^deTåda
äfven skall omfatta den nationella dramatiska konsten, och således både,fcon«<ai(erna.
sångscenen och talscenen under gemensam förvaltning. Detta kan emellertid
ske på två sätt: dels kan man, enligt alternativ II, tänka sig talscenen
och sångscenen förenade på Kongl. Stora teatern, dels ock, såsom alternativ
III afser, förutsätta två skådebanor, den ena hufvudsakligen för sångscenen,
den andra hufvudsakligen för talscenen.

Det förra alternativet (II) har nog föresväfva! mången och förefaller
jemväl vid första åsynen enklast och billigast, då det blott förutsätter en

skådebana och naturligtvis medför minskade utgifter, hvartill kommer att
det ansluter sig till förhållandena hos oss åren 1825—1863 och de nuvarande
förhållandena i Danmark.

Redan år 1782 hade Gustaf III sitt operahus färdigt, men då han år
1787 instiftade den svenska dramatiska teatern, upplät han icke åt densamma
operan utan gaf den en särskild skådebana (stora Bollhuset); icke
heller, då denna skådebana år 1793 nedrefs och tillfället ju skulle hafva
varit lämpligt att förena båda konstarterna på eu scen, skedde detta,
utan en särskild dramatisk skådebana inrättades, den s. k. arsenalsteatern.
Båda institutionerna sammansmältes 1813 till en gemensam inrättning,
Kong! teatern, dervid operor och större skådespel uppfördes å operateatern
samt drama och opera comique å arsenalsteatern. Då år 1825
sistnämnda teater af vådeld förstördes och annan skådebana icke kunde
anskaffas, fick talscenen jemväl inhysas i Kong]. Stora teatern. Om ock
den tid, som derefter följde, genom framträdande af utmärkta sceniska
förmågor spred glans öfver Ivongl. teatern, visade sig dock denna förening
af de båda konstarterna å en skådebana medföra många olägenheter.
Då år 1862 tillfälle erbjöd sig att inköpa den dåvarande s. k.
Mindre teatern, yttrade Kongl. teaterdirektionen i sin till Kongl. Maj:t i
ämnet gjorda inlaga, bland annat, att sålunda ett efterlängtadt tillfälle
för Kongl. teatern yppats till erhållande af en efter dåtidens fordringar
med hänsigt till såväl akustiska förhållanden som lagom afpassadt utrymme
fördelaktigt lämpad dramatisk scen, samt att det erbjudna tillfället
borde så mycket hellre begagnas, som Kongl. teatern, ehuru den i
afseende å personalen länge egt två scener, en sångscen och en talscen,
likväl med hänseende till rummet dittills nödgats inskränka sig till en
enda scen, som vore otillräcklig för ofvanberörda begge konstgrenars olika
verksamhet. Dramatiska teatern blef också följande år inköpt.

Om äfven derefter Kongl. teatern hade att kämpa med ekonomiska
svårigheter, berodde dessa icke derpå att genom sammanslagningen utgifterna
skulle ökats i större proportion än inkomsterna, utan derpå att
teaterinstitutionen genom inköpet af Dramatiska teatern råkat i skuld, och
att omkostnaderna för den lyriska scenen fortfarande stälde sig synnerligen
höga. 1869 års teaterkomité, som tillsattes för att afgifva förslag till
sådant ordnande af teaterverksamheten för framtiden att de Kongl. teatrarnes
utgifter kunde betäckas af dess inkomster utan annat understöd
från det allmänna än det ordinarie statsanslaget och Hans Maj:t Konungens
bidrag till teatern, ansåg, såsom komitén redan här ofvan å sid. 13—15
närmare omförmält, för betryggande af de Kongl. teatrarnes bestånd
ovilkorligen fordras att institutionen befriades från den skuld, som den

genom inköpet af det dramatiska teaterhuset åsamkats, eller att således
jemväl den dramatiska scenen finge sin lokal utan kostnad .åt sig upplåten.
I berörda afseende yttrade komitén, bland annat följande: »En
för operan och det större skådespelet afsedd scen kan ej vara fullt lämplig
till talscen i allmänhet, dagkostnaderna vid den förra måste blifva
betydligt högre än som erfordras vid uppförandet af mindre omfattande
pjeser. och den dramatiska konstens utveckling befrämjas väsentligen
derigenom att för dess prestationer finnes en särskild lokal, skild från
den lyriska skådebanan. Då dertill kommer, att genom de båda teatrarnes
förening kostnaderna icke blott lör deras styrelse och förvaltning utan
äfven för personalen i öfrigt och materielen blifva betydligt lägre än
eljest skulle vara förhållandet, enär styrelsen är fullkomligt gemensam och
personal och materiel till stor del användas vid båda teatrarne, hafva
komiterade ansett lämpligt och fördelaktigt, att de båda Kongl. teatrarne
må fortfarande höra tillsammans och gemensamt förvaltas. Ett väsentligt
understöd från statens sida har den Kongl. teaterinstitutionen fått städse
åtnjuta genom den kostnadsfria upplåtelsen af operahuset. Efter den utvidgning,
som institutionen numera erhållit, kommer denna fördel egentligen
den lyriska scenen till godo, och komiterade hafva icke kunnat
undgå att anse billigt och rättvist, att den dramatiska scenen, hvilken
med hänsigt såväl till språkets vård och utveckling som till det egentligen
nationella elementet i konsten ingalunda är af mindre vigt och betydelse
än den lyriska, måtte varda med denna i förenämnda afseende likstäld.
Detta så mycket hellre, som erfarenheten ådagalagt omöjligheten för teaterinstitutionen
att, med nu påräkneliga inkomster och bidrag, bestrida,
jemte de utgifter, som äro en följd af teatrarnes verksamhet, äfven ränta
och amortering å den skuldsumma, hvarpå Kongl. teaterdirektionen vid
Dramatiska teaterns inköp utfärdat förskrifning.»

Riksdagen erkände ock det berättigade i att jemväl den nationella
dramatiska scenen hade sin egen skådebana, lämpad efter dess behof, då
Riksdagen år 1871 beviljade det belopp, som Kongl. Dramatiska teatern
kostat i inköp, och derigenom förvärfvade densamma för statsverket.

När teaterinstitutionen sedermera i slutet af 1870-talet åter råkade i
trångmål, föreslogs visserligen af 1880 års komité att försälja den dramatiska
teaterns byggnad för att med köpeskillingen kunna befria teaterinstitutionen
från dess skuld och att åter sammanföra de båda scenerna å
Kongl. Stora teatern, och på grund af Kongl. Maj:ts framställning medgaf
också Riksdagen år 1883 att nämnda byggnad finge försäljas att tillträdas
efter den 1 juli nästföljande år, men detta beslut sattes aldrig i verket,
ty redan före sistnämnda tid fattade Riksdagen ett beslut, som möjliggjorde

teaterverksamhetens fortsatta bedrifvande å båda skådebanorna; och i de
beslut i teaterfrågan, som Riksdagen efter berörda tid fattat, har icke
heller ingått, ätt den nationella dramatiska konsten skulle förlora den
särskilda skådebana den fått åt sig upplåten, om också, Riksdagen icke
bifallit förslag att förskaffa den eu annan.

Komitén öfvergår härefter till ett närmare betraktande af förhållandena
i Danmark, derifrån man velat hemta stöd för lämpligheten af den dramatiska
och lyriska konstartens sammanförande å en skådebana. Det är
visserligen sant att sedan lång tid tillbaka »Det Kongelige Teater» i Köpenhamn
varit gemensam skådebana för sångscenen, talscenen och baletten,
hvilken senare i Danmark spelar sjelfständigare roll än hos oss. Men
förutom det att teatern drifves för statens räkning enligt budget, som af
Riksdagen årligen regleras, till följd hvaraf staten får ansvara för den
brist, som vid teaterdriften må uppkomma, är man visserligen icke tillfredsstäld
med berörda sammanslagning af de sceniska konstarterna. Icke
blött ur konstnärlig utan äfven ur ekonomisk synpunkt önskas nemligen
förändring häri. År 1893 tillsattes en Kongl. kommission för att utreda
åtskilliga frågor rörande »Det Kongelige Teater». Af kommissionens år
1897 afgifna betänkande finner man, att kommissionen utgått från den
grunduppfattningen, att det faller inom statens kulturuppgift att understödja
teatern på sådant sätt att den, utan att låta hänsynen till materiel fördel
vara . öfvervägande, kan samla på sin scen det värdefullaste af dramatisk
diktning. Så som förhållandena organiskt utvecklat sig, hade teatern i
många slägtled varit skådebana för såväl talscenen som operan och baletten,
om än skådespelet alltid innehaft och ännu innehade den förherskande
ställningen med ett mer än dubbelt så stort antal föreställningar som
operan och fyra gånger så inånga som baletten. Kommissionen har enhälligt
tillstyrkt att alla dessa tre konstarter bibehölles på den af staten
understödda skådebanan. Ända från den nuvarande Kongl. teaterns uppförande
hade man emellertid högt klagat öfver att både scenen och salongen
vore för stora för det reciterande skådespelet. I skådespelet måste, säger
kommissionen vidare, hvarje ord uppfattas; dess fulla verkan går allt för
lätt förlorad, när detta icke kan ske. En hvar åskådare torde ofta hafva
erfarit, huru svårt det vore att följa med i synnerhet vid moderna skådespel,
der den dagliga samtalstonen icke, tilläte starka utbrott. Och skådespelarne,
som måste anstränga sina stämmor för att höras, k ende icke
nyansera på rätt sätt, icke bringa tillräcklig omvexling i dialogen och derför
icke bjuda så god konst, som de under gynsamma yttre förhållanden
vore i stånd till. Härjemte hade från. teaterstyrelsens sida''städse varit
erkändt, att det vore förbundet med mycket stora svårigheter att på eu

scen förena skådespel, opera och balett så att hvardera konstarten komme
till sin fulla rätt. När scenen användes till repetitioner för skådespelet,
måste opera och balett hvila och tvärtom. Derför klagades öfver skådespelets
overksamhet, när operan repeterade, och öfver operans, när skådespelet
arbetade. Det hade alltid varit så och det skulle alltjemt förblifva
så, så länge alla tre konstarterna vore förenade i en byggnad. Då det
vore kommissionens mening att alla tre konstarterna borde bibehållas,
hade den undersökt, huruvida det vore möjligt att frånskilja skådespelet
(talscenen) från de två andra konstarterna och förlägga det till en egen,
ändamålet mera motsvarande byggnad. I hvarje hänseende skulle det,
enligt kommissionens mening, vara det bästa för konsten och det fördelaktigaste
för den Kongl. teaterns verksamhet, om en uy dramatisk skådebana
byggdes, som kunde nyttjas i förbindelse med den nuvarande Kongl.
teatern. När kommissionen det oaktadt icke ville föreslå uppförande af
eu sådan ny teaterbyggnad, var det derför att den vore öfvertygad om
omöjligheten att under nuvarande förhållanden få härför erforderliga medel
beviljade. Kommissionens förslag gick derför ut på en förändring af den
Kongl. teaterns byggnad.

Om man skulle vilja sammanföra den lyriska och dramatiska konstarten
å Kongl. Stora teatern, har man således enligt komiténs åsigt ingalunda
något stöd att hemta från förhållandena i Danmark. Tvärtom visa
de, hvilka olägenheter i afseende å det förberedande teaterarbetet en sådan
sammanslagning medför.

Dessa olägenheter äro till och med ändå större än den med nämnda arbete
icke förtrogne måhända föreställer sig. Ur en mångfald af repetitioner,
enskilda och samfälda, framgår, efter ett tidsödande och ansträngande
arbete, den färdiga föreställningen. Ju mera de förra kunna sammanträngas
och planmessigt ordnas, desto tidigare nås ett resultat, hvilket ock
varder bättre i den mån krafterna kunnat koncentreras. Derest nu tvenne
trupper skola i samma repetitionslokaler och å samma scen samtidigt inöfva
nya verk, för att sedan ömsevis utföra dem, kan icke undvikas, att
de förberedande arbetena komma i vägen för och hindra hvarandra. Äfven
det jemförelsevis betydande utrymme, som den nya Stora teatern i nämnda
hänseende erbjuder, skall visa sig otillräckligt, särskilt af den anledning,
att det dock icke finnes mer än en scen, å hvilken båda afdelningarna
skola på f. in. ömsevis repetera, hvarå dessutom anordningar till aftonens
representation skola göras.

Den dramatiska afdelningen kräfver alltid en mängd scenrepetitioner
— enligt uppgift är den nuvarande Dramatiska teaterns scen upptagen
hvarje f. m. under spelåret — denna afdelnings repertoar måste också

vara synnerligen omvexlande och fordrar enligt sakens natur inöfning af
jemförelsevis stort antal nya stycken. Å den andra sidan är naturligt,
att operan med sin vida större apparat måste komma att fordra tillträde
till scenen just å de tider, som för samlande af hela denna personal äro
passande. Konflikter ur nämnda synpunkt äro alldeles oundvikliga, de
förekomma på alla teatrar med dubbel verksamhet, och det konstnärliga
resultatet af teaterarbetet blir i följd af dem både i qvalitativt och qvantitativt
hänseende mindre betydande än eljest blefve fallet.

Hänsyn till dessa genom erfarenheten konstaterade förhållanden var
också i väsentlig mån bestämmande vid inköpet af Dramatiska teatern
år 18G3, och detta ehuruväl verksamheten å Stora teatern före denna tid
ingalunda till omfattningen kunde mäta sig med den som nu skulle ifrågakomma.

Det har vidare yttrats att genom sammanförande af sångscenen och
talscenen till en skådebana främjas ett konstnärligt samarbete mellan de
båda konstarterna, hvilket måste verka uppväckande och lifgifvande. Härvid
är dock att märka, att, under förutsättning af två skådebanor, dessa
dock skulle stå under förvaltning af en och samme chef; att de olika
personalerna omvexlande skulle uppträda å båda skådebanorna, i det att
icke blott opera utan äfven större skådespel skulle gifvas å den lyriska
och icke blott talpjeser utan äfven mindre operor å den dramatiska skådebanan;
samt att sujetter tillhörande sångscenen stundom skulle användas
jemväl för talscenen och sujetter tillhörande talscenen, der sådant vore
lämpligt, fylla platser inom sångscenens område. Enligt komiténs mening
skulle således samarbetet mellan de olika afdelningarna icke blifva större
om man egde en skådebana än om man egde två, hvardera anpassad efter
sin hufvudsakliga uppgift.

Vidare har det anförts att genom sammanförande af sångscenen och
talscenen till en skådebana undvikes den uppslitning af de konstnärliga
krafterna, som skilda skådebanors mera forcerade arbete torde medföra.
Under den tid af öfver trettio år, som det hos oss funnits två nationella
skådebanor, har, så vidt det är komitén bekant, icke med skäl kunnat
klagas öfver att arbetet varit för ansträngande, och icke heller visa sig de
nuvarande äldre konstnärskrafterna i förtid utnötta. Komitén föreställer sig,
att det mest ansträngande arbetet för den artistiska teaterpersonalen ligger
icke i det offentliga uppträdandet, utan i det förberedande roll- och sångpartistudiet
samt repetitionerna. Om man än bör antaga, att ett minskadt
antal representationer för så väl sångscenen som talscenen så till vida
måste inverka på repertoaren, att denna icke kan blifva fullt så omvexlande
som den med ett större antal föreställningar skulle kunna vara, lärer det

dock få anses gifvet, att antalet nya stycken som under ett spelår komma
till utförande, måste, så vida teatern skall väl fylla sin uppgift, värda i
det närmaste lika stort vare sig man spelar på en skådebana med 275
representationer eller på två teatrar med 486. Det arbete, som måste nedläggas
på instuderandet af nya stycken, torde derför blifva ungefär enahanda
i det ena som i det andra fallet. Måhända skall härvid anmärkas,
att ju mindre antalet föreställningar vore, dess mera tid kunde egnas åt
de förberedande öfningarna. För så vidt denna tid verkligen blefve till
ett intensivare studiearbete använd vill komitén icke bestrida, att sådant i
vissa fall kunde vara i rent konstnärligt afseende förmånligt, men mindre
ansträngning skulle det helt säkert eke för personalen medföra, och komitén
håller dessutom före, att de förberedande öfningarnas konstnärliga resultat
i allmänhet mindre beror på den tid som derför användes, än på det sätt
hvarpå arbetet anordnas och ledes.

Slutligen har man påstått, att det skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare
att sammanföra allt till en teater än att begagna två. Mindre
utgifter medför ju, enligt hvad komitén i sina föregående beräkningar visat,
onekligen alternativ II än alternativ III dock icke så mycket mindre som
man skulle kunna tro. Af skäl som komitén häk ofvan å sid. 50—51 redan
anfört, kan någon synnerlig besparing i alternativ II ej göras å den artistiska
och sceniska afdelningen, utan är det hufvudsakligen å den tekniska
som sådan besparing synes vara möjlig. Slutsumman af de utaf komitén
beräknade årliga utgifterna uppgår i alternativ III till 883,900 kronor och
i alternativ II till 783,200 kronor, alltså en besparing vid det. senare
alternativet af omkring 100,000 kronor årligen.

Men en jemförelse mellan företags ekonomiska fördelaktighet kan
och bör icke göras med uteslutande hänsyn till beloppen af deras utgifter,
afseende måste derjemte och i lika mån fästas vid deras afkomst, om jemförelsen
skall hafva något värde. Och i detta senare hänseende utfaller
eu jemförelse mellan ifrågavarande alternativa förslag på sådant sätt,
att inkomsterna i alternativ II af komitén beräknats till 729,000 kronor
och i alternativ III till 923,000 kronor. Skilnaden härleder sig, såsom
komitén i det föregående visat (sid. 40—43), hufvudsakligen af den stora
olikheten i den årliga recettinkomsten, i det att alternativ III beräknas gifva

650,000 kronor under det alternativ II endast skulle gifva 480,000 kronor
i sådan inkomst. Detta är ju icke heller att förundra sig öfver, då man
besinnar att i ena fallet har man att draga intägten af 12 å 13 representationer
i veckan och i det andra af allenast 7. Följden häraf skulle också,
enligt komiténs beräkningar, blifva, att derest sångscenen och talscenen
sammanfördes, man torde hafva att motse årlig brist, men deremot, derest

åt de särskilda konstarterna upplätes två skådebanor, torde kunna af teaterverksamheten
påräkna afsevärdt öfverskott (jfr sid. 64). Vid sådant förhållande
och då Riksdagen såsom vilkor för statsanslagets vidare utgående
föreskrifvit, att teaterverksamheten för framtiden skall ordnas så, att
staten icke kan drabbas af någon ytterligare utgift för ändamålet, är valet
mellan dessa alternativ icke svårt. Den brist, som alternativ II skulle
medföra, lärer också omöjliggöra anskaffande af en från statsverket fullständigt
skild ansvarighet för teaterns förbindelser, derest verksamheten
skulle ordnas på grundvalen af berörda alternativ. Visserligen har komitén
icke förbisett att, om talscenen jemväl inflyttade i Kong]. Stora teatern,
köpeskillingen för Dramatiska teatern kunde med Kongl. Maj:ts och Riksdagens
begifvande tilläggas teaterns reservfond och således räntan å detta
tillägg minska bristen. Men då berörda räntemedel icke skulle komma att
uppgå till mer än omkring 14,000 kronor om året, inses lätt att man deraf
blefve föga hjelpt och att icke heller i sådan händelse kan grundas någon
ordnad teaterverksamhet för framtiden på alternativ II.

Med stöd af hvad sålunda anförts har komitén ansett teaterverksamheten
för framtiden lämpligen böra ordnas på grundvalen af alternativ
III, d. v. s. drifvas å två skådebanor under gemensam förvaltning, den
ena å Kongl. Stora teatern för opera och det större skådespelet samt den
andra för öfriga talpjeser och mindre operor.

Lokal för den Sedan komitén sålunda sökt visa nödvändigheten af att för den
afdetningen nationella dramatiska konstgrenen finnes en särskild skådebana, öfvergår
komitén till en närmare utredning af det sätt, hvarpå sådan skådebana
enligt komiténs mening lämpligen bör anskaffas.

Såsom i den historiska redogörelsen omförmälts har nuvarande Kongl.
Dramatiska teatern redan länge ansetts på grund af sitt byggnadssätt och
instängda läge innebära en stor fara, i händelse af eldsutbrott, för såväl
publiken som teaterns personal. Redan år 1892 föreslog också Kongl.
Maj:t Riksdagen, att teatern skulle försäljas och annan dramatisk skådebana
i stället förvärfvas. Framställningen vann icke Riksdagens bifall, och
då den i något annan form år 1897 förnyades, tillstyrktes den visserligen
i hufvudsak af statsutskottet men afslogs af Riksdagen väsentligen af det
skäl, att man ansåg frågan om förvärfvande af en annan dramatisk skådebana
lämpligast böra behandlas i sammanhang med frågan om ordnande
af den framtida teaterverksamheten, sedan Kongl. Stora teaterns nybyggnad
blifvit färdig. Emellertid har, såsom ofvan (sid. 36) nämnts, öfverståthållareembetet
med underdånig skrifvelse den 20 oktober 1897 öfverlemnat en
af poliskommissarien i sjette polisdistriktet till embetet ingifven promemoria

jemte ett af brandchefen i Stockholm i anledning deraf meddeladt yttrande
(Bil. 12), af Indika handlingar framgår, att Kongl. Dramatiska teatern icke
kan anses konstruerad och inredd på ett med hänsyn till olyckor genom
brand eller trängsel betryggande sätt äfvensom att detta missförhållande
är sådant, att detsamma med den nuvarande byggnadens bibehållande icke
står att afhjelpa eller ens i nämnvärd mån förringa, med anledning hvaraf
öfverståthållareembetet hemstält, att Kongl. Maj:t, i sammanhang med
ordnandet af de Kongl. teatrarnes verksamhet, måtte förordna, att Kongl.
Dramatiska teaterns nuvarande byggnad icke vidare skall för teaterverksamhet
användas.

För att emellertid förvissa sig om, huruvida berörda missförhållanden
skulle kunna häfvas eller på ett tillfredsställande sätt förminskas, har
komitén, som besigtiga^ teaterns samtliga lokaler, uppdragit åt sitt tekniska
biträde kapten Lindahl att söka utreda hvilka åtgärder, som borde och
kunde i berörda syfte vidtagas. Resultatet af hans utredning föreligger i
Bil. lo, till hvilken komitén får hänvisa. Deraf framgår, i hufvudsak, att
ifrågavarande teaterbyggnad skulle för eu kostnad af omkring *250,000
kronor kunna försättas uti ett mot nutida fordringar något så när svarande
skick, hvilket dock icke kan åstadkommas utan en betydlig förminskning
af åskådareplatsernas antal och af kafélokalerna, hvartill komme ökade
driftkostnader för salongens uppvärmning, ventilation och belysning. Förutom
det för förändringen erforderliga kapitalet skulle alltså utöfver de
nuvarande driftkostnaderna åtgå för salongens uppvärmning och ventilation

4,000 kronor och för belysning 3,000 kronor om året; lades dertill minskningen
i recettinkomsten med 39,000 kronor om året till följd af reduceringen
af åskådareplatserna samt minskningen i hyror af kafélokalerna,
beräknad till 3,000 kronor årligen, skulle alltså ifrågavarande förändring
af Kongl. Dramatiska teatern betinga en ökning af dess utgifter och minskning
af dess inkomster till sammanlagdt belopp af 49,000 kronor om året.

Detta resultat af undersökningen utesluter naturligtvis hvarje tanke
att inslå på en sådan väg, hvadan komitén finner det önskligt, att Kongl.
Dramatiska teaterns fastighet försäljes samt att Riksdagens samtycke äskas
dertill, att den köpeskilling som erhålles må få användas såsom grundplåt
för förvärfvande af en annan mera tidsenlig skådebana för talscenen. I
detta afseende har komitén först och främst tagit i öfvervägande, huruvida
möjlighet kunde beredas att uppföra en helt och hållet mT dramatisk
teater. Komitén har i sådant afseende fäst sin uppmärksamhet vid två
Stockholms stad tillhöriga byggnadsplatser, den ena å tomten framför det
Kongl. Hofstallet och den andra å Nybroplanen, hvilka synas erbjuda
centralt läge för en teater. Äfven om man utginge från antagandet att

dessa tomter blefve för ändamålet fritt upplåtna skulle, enligt af kapten
Lindahl — efter af arkitekten L. Peterson utförda skissritningar — gjorda
approximativa öfverslagsberäkningar (Bil. 14) kostnaden för byggnadens
uppförande och inredning betinga å den förra platsen 980,000 kronor och
å den senare 925,000 kronor.

Under förutsättning att den blifvande köpeskillingen för Dramatiska
teaterns fastighet får för ändamålet användas, i hvilket afseende komitén
ansett sig icke kunna här beräkna mer än 360,000 kronor, motsvarande det
högsta anbud som hittills derå gifvits, skulle alltså för bestridande af berörda
byggnadskostnad återstå att anskaffa omkring 600,000 kronor. Ehuruväl
genom uppförande af en ny fullt tidsenlig och efter ändamålet lagom
afpassad teaterbyggnad å en väl belägen plats den nationella dramatiska
konsten nog skulle bäst tillgodoses och derigenom beredas samma förmån
som den nationella sångscenen nu erhåller, kan komitén dock icke se
någon möjlighet till anskaffande af härför erforderliga medel. Vid sådant
förhållande har komitén funnit sig böra öfvergifva tanken på att medelst
nybyggnad beredes talscenen en annan skådebana.

Annat torde derför icke återstå än att för ändamålet förvärfva den
s. k. Svenska teatern, som byggd år 1875 alltsedan år 1891 utgjort lokal
för Kongl. Operan. Denna teater, hvilken efter vidtagande af vissa förändringar
enligt sakkunnigas omdöme skulle väl lämpa sig till dramatisk
skådebana, är nemligen, efter hvad komitén inhemtat, fortfarande och
intill den 1 nästinstundande maj till salu för samma pris af 500,000
kronor, som vid det år 1897 ifrågasatta köpet begärdes, i hvilket pris
jemväl den till teatern hörande materiel ingår.

Jemväl denna teaters samtliga lokaler hafva af komitén besigtigats,
hvarjemte komitén anmodat kapten Lindahl och stadsarkitekten K. Salm
att värdera teaterfastigheten. Enligt bilagda af dem upprättade värderingsinstrument
(Bil. 15) hafva de, med hänsyn till att den ursprungliga
kostnaden år 1875 för hus och tomt utgjorde omkring 575,000 kronor
samt omkostnaden för husets försättande i fullgodt skick, motsvarande
dess ursprungliga beskaffenhet, kunde anslås till 75,000 kronor, uppskattat
värdet af hus och tomt till 500,000 kronor, hvilket värde de
jemväl erhållit medelst ett armat beräkningssätt, som hänför sig till framtida
förhållanden. För husets försättande i fullgodt skick skulle hufvudsakligen
erfordras delvis omputsning samt omfärgning af ytterfasader,
reparation och ommålning af hufvudentréen, trapphus, korridorer och
kapprum, omläggning af golfvet i foyern, reparation och ommålning af
lokalerna inom scenområdet samt reparation af värmeledningens olika
apparater in. in. I afseende å de förändringar af teatern, som skulle er -

fordras för dess användande till dramatisk skådebana, Tiar komiténs tekniska
biträde afgifvit särskild promemoria (Bil. 16). Inom salongen
borde, enligt hans åsigt, vissa åtgärder vidtagas för att tillvarataga
befintliga utrymmen och i möjligaste mån förbättra de akustiska förhållandena.
Utrymmet för orkestern skulle sålunda förminskas, hvarigenom
parketten kunde ökas med 52 nya platser; till förbättrande af ljudfördelningen
borde man medelst en skävmvägg afstånga större delen af utrymmet
å parterren under den djupa första raden samt borttaga det s. k. galleriet
i tredje radens fond; å andra och tredje radens sidor borde de närmast
väggen belägna platserna, såsom synnerligen dåliga, jemväl borttagas.
Åskådareplatserna skulle genom dessa förändringar minskas från 1,058 till
042 på sätt en vid ofvanberörda promemoria fogad tablå närmare utvisar.
Slutligen skulle å scenområdet det fasta inredet lämpas efter de nya förhållandena.
Kostnaderna för samtliga dessa reparationer och förändringar
beräknas såsom ofvan nämnts uppgå till 75,000 kronor. Skulle fullständig
elektrisk belysning införas, kunde kostnaden härför uppskattas till 40,000
a 50,000 kronor.

Frånsedt sistnämnda utgift, hvilken komitén funnit kunna besparas,
skulle alltså kostnaden för att medelst inköp af Svenska teatern anskaffa
annan dramatisk skådebana uppgå till sammanlagdt 575,000 kronor.
Under förutsättning att medgifvande erhålles att för bestridande af berörda
kostnad använda hvad som genom försäljningen af Dramatiska
teaterns fastighet torde kunna beräknas inflyta, skulle alltså erfordras*ett
ytterligare belopp af antagligen omkring 200,000 kronor. Att härför erhålla
direkt anslag af statsmedel förefinnes, enligt komiténs mening, icke någon
utsigt. Möjlighet torde emellertid förefinnas att på annat sätt anskaffa
ifrågavarande belopp.

Den reservfond å minst 500,000 kronor, som det åligger teaterby ggnadskonsortiet
att samtidigt med Kongl. Stora teaterns nybyggnad till statsverket
öfverlemna, är afsedd att betrygga teaterverksamheten för framtiden
genom att ej blott med deraf fallande ränta utan äfven med kapitalbelopp,
om deraf göres behof, betacka brist å teaterverksamheten. Dålnu komitén
sökt visa, att den nationella teaterverksamheten svårligen kan för framtiden
genom särskild från statsverket skild ansvarighet betryggas på annat sätt
än genom att fortfarande som hittills hafva två skådebanor, dock under
gemensam förvaltning, följer deraf att, derest af reservfondens kapital användes
hvad som utöfver försäljningssumman för Kongl. Dramatiska teaterns
fastighet erfordras för att inköpa och till lämplig skådebana förtalscenen
förändra den s. k. Svenska teatern, eller alltså omkring 200,000 kronor,
dessa medel i sjelfva verket användts och väl användts i det syfte, för

hvilket.de
förut gjorda förslag, fastigheten skall till motsvarande belopp gravationsfri
ingå. i reservfonden eller denna fond minskas med samma belopp, är enligt
komiténs förmenande en ren bokföringsfråga, hvarpå komitén nu icke torde
behöfva ingå. Deremot är det af vigt, att i hvilketdera fallet som helst
reservfondens förmåga att i ursprungligen afsedd omfattning fullgöra sin
egentliga uppgift återställes så snart och i den mån sådant kan ske. Att
möjlighet härtill förefinnes, framgår af de här ofvan för alternativ III
framlagda inkomst- och utgiftsberäkningarna, och i det följande skall visas,
i hvilken ordning ett dylikt återuppbringande af fondens kontanta tillgångar
enligt komiténs åsigt borde åstadkommas.

Sedan komitén sålunda sökt ådagalägga på hvilken grundval den
nationella teaterverksamheten bör ordnas för att dels kunna tillgodose de
fordringar i konstnärligt hänseende som böra derå ställas, dels ock göra
det möjligt att skapa en från statsverket fullständigt skild ansvarighet för
teaterns förbindelser, öfvergår komitén till en närmare redogörelse för
huru komitén tänkt sig formerna för denna ansvarighet.

Teaterverk- Vid undersökning af de olika sätt att bilda sådan särskild ansvarighet,

öfmrWande 80 ni 1 berörda afseende kunna ifrågakomma, såsom garantiförening, uppgift
eu bolag, låtande på entreprenad åt enskild person eller upplåtelse åt ett aktiebolag
af för konsten intresserade personer, har komitén funnit det sistnämnda
sättet vara att föredraga. För ett sådant bolag äro nemligen verksamhetsformerna
af lag noga reglerade; och genom att från början fördela aktierna
på så många händer som möjligt kan framkallas och underhållas ett allmännare
intresse för teatrarne och för det sätt hvarpå de skötas.

Komitén har ansett sig höra uppgöra förslag till kontrakt (Bil. 17) mellan
Kongl. Maj:t och Kronan, å ena, samt ett sådant bolag, å andra sidan, i
hvilket kontrakt inrymmas de närmare vilkor, på hvilka de Kongl. teatrarnes
fasta och lösa egendom skulle till bolaget upplåtas för bedrifvande af
teaterverksamhet, äfvensom öfriga bestämmelser för reglerande af bolagets
verksamhet och dess förhållande till staten; hvarjemte komitén uppgjort
förslag till stiftelseurkund (Bil. 18) och bolagsordning (Bil. 19).

I fråga om bildande af berörda bolag, har utan meningsskiljaktighet
den uppfattning hyllats, att de personer som ingå i bolaget måste dervid
ledas af nitälskan för teaterverksamhetens upprätthållande. Aktiekapitalet
skall sålunda närmast tjena till förlag för nämnda verksamhet, samt vidare,
inom lagstadgade gränser, till betäckande i första hand af eventuell brist,
vare sig sådan yppas innan den i bolagslagen föreskrifna reservfonden
eller en tilltänkt dispösitionsfond hunnit bildas, eller sedan dessa fonder,

derest de uppkommit, likväl blifvit för teaterverksamheten använda. Leinnar
åter företaget vinst, skall, sedan afsättning till reservfonden egt rum, skälig
ränta å kapitalet tillkomma aktieegarne.

Aktiekapitalet synes lämpligen böra utgöra minst 200,000 kronor
samt fördelas i lika berättigade aktier å 1,000 kronor. För att förhindra
att aktierna öfvergå till person, som möjligen icke eger nödigt intresse för
teatern, eller göras till föremål för affärsspekulationer, har koinitén ansett
det lämpligen böra stadgas att, derest aktie öfvergår till annan än aktieegare,
förutvarande aktieegare skall vara berättigad att på vissa i bolagsordningen
bestämda vilkor tillösa sig densamma.

Nyssnämnda kontrakt har synts komitén böra innehålla bestämmelser
uti hufvudsakligen följande afseenden.

Till bolaget skulle för afgiftsfritt begagnande upplåtas såväl den. nya
teaterbyggnaden vid Gustaf Adolfs torg som ock Svenska teatern, hvilken
komitén förutsätter då blifvit för statsverket förvärfvad, äfvensom all tillhörande
materiel. Om den blifvande verksamheten bör stadgas, att den
skall af bolaget utöfvas på ett konsten värdigt sätt samt omfatta arbeten
tillhörande såväl sångscenens som talscenens område. De närmare bestämmelserna
angående denna verksamhet torde lämpligen hafva sin plats
uti ett särskilt reglemente för de Kongl. teatrarne. Det nu gällande
reglementet af den It) februari 18G3 synes i många afseenden föråldradt
och i alla händelser ej lämpadt efter de nya förhållanden, som nu äro
afsedda att inträda. Komitén har ock varit betänkt på att utarbeta
förslag till sådant nytt reglemente, men den tid, inom hvilken komitén
bort hafva sitt betänkande aflemnadt, har dertill befunnits för knapp.
Dock anser sig komitén icke böra underlåta att antyda, att i detta nya
reglemente torde böra, jemte lämpliga ordningsstadgar och disciplinära
föreskrifter, inflyta bestämmelser om bland annat det minimiantal representationer,
som inom de olika konstarterna årligen skola komma till utförande.
äfvensom derom att teaterverksamheten skall omfatta jemväl det
större skådespelet, att svensk dramatisk diktning och svensk tonkonst höra
i möjligaste mån hägnas och uppmuntras, samt att under hvarje spelår
anordnas ett visst minimiantal s. k. billighetsföreställningar med väsentligt
reducerade inträdesafgifter.

I afseende å kontraktstiden har komitén ansett, att densamma lämpligen
bör tilltagas så lång, att önskvärd stabilitet i afseende å skötande af
teaterns angelägenheter må vinnas, men dock icke för lång, enär nya förhållanden
kunna inträda. Komitén har derför föreslagit kontraktstiden
till tio år, dock att, om uppsägning ej sker senast 6 månader före kontraktstidens
utgång, kontraktet skall anses förlängdt på ytterligare tio år.

Alla dekorationer, kostymer och Ofri ga reqvisita, som under kontraktstiden
anskaffas, har komitén ansett böra genast tillfalla Kongl. Maj:t och
Kronan, som hvarken derför eller för inträdda förbättringar skulle hafva
att lemna godtgörelse.

Förutom recett- och extra inkomster samt den till öfver 100,000
kronor uppgående hyresinkomsten från teaterfastigheterna skulle på sätt
komitén här ofvan å sid. 44 närmare anfört bolaget ega att till bestridande
af teatrarnes utgifter använda, dels de årliga anslag, som af Hans Maj:t
Konungen och af staten lemnades, dels ock räntan å de Kongl. teatrarnes
reservfond. Denna fond, hvilken synes böra likställas med andra allmänna
fonder, torde således icke höra till bolagsstyrelsens förvaltning
öfverlemnas utan ställas under statskontorets förvaltning. Af det belopp,
till hvilket denna fond vid öfverlemnandet till statsverket uppgår, skulle,
såsom komitén i det föregående anfört, en del användas för inköp och
förändring af Svenska teatern. Enligt komiténs åsigt, kommer fonden
jemväl till denna del i enlighet med sitt ändamål teaterverksamheten
på det bästa sätt till godo. Riksdagens medgifvande härtill lärer emellertid
böra inhemtas, enär fonden enligt den ursprungliga planen, som
af Riksdagen år 1889 godkänts, skulle användas endast till täckande
af brist å den framtida teaterverksamheten. Komitén har vidare utgått
ifrån att, då aktieegarne insätta i rörelsen sitt aktiekapital, hvilket i
första hand och innan alltså nämnda reservfond vidare anlitas skall användas
för att fylla å teaterverksamheten möjligen uppkommen brist, billigheten
bör fordra att bolaget får för teatrarnes löpande utgifter använda
den af de Kongl. teatrarnes reservfond fallande årliga räntan. Då emellertid
enligt den af Riksdagen godkända planen jemväl denna ränteafkastning
synes afsedd att användas först då brist å teaterverksamheten uppstår, har
komitén ansett medgifvande af Riksdagen böra begäras till ett sådant vidsträcktare
användande af berörda ränteafkastning.

Denna de Kongl. teatrarnes reservfond, hvilken icke må förvexlas
med den bolagets reservfond, som bolaget, enligt lagen om aktiebolag,
kan komma att bilda, bör naturligtvis icke anlitas förr än i yttersta nödfall.
Såsom komitén redan antydt, bör aktiekapitalet i första hand svara
för möjligen uppkommen brist, dock icke med hela sitt belopp för att
icke bolaget, på grund af bestämmelserna i § 54 i lagen om aktiebolag,
skall vara skyldigt att upplösa sig och liqvidera, hvarigenom naturligtvis
den fortsatta teaterverksamheten skulle äfventyras. Komitén har derför
ansett böra stadgas att, när aktiekapitalet gått förloradt till ett belopp
motsvarande 5,000 kronor mindre än två tredjedelar, nu ifrågavarande
reservfond må kunna anlitas, dock endast om och i den mån Kong]. Maj:t

på framställning af bolagets styrelse finner skäligt. Gifvet är att hvad
sålunda af de Kongl. teatrarnes reservfond fått användas, bör, så snart
teaterverksamheten lemnar disponibelt öfverskott och innan någon som
helst årsvinst å bolagets rörelse må beräknas, till reservfonden återbäras.

I afseende å den af rörelsen uppkomna årsvinsten, har komitén redan
framhållit att förutom lagstadgad afsättning till bolagets reservfond endast
skälig ränta å aktiekapitalet bör komma aktieegarne till godo, i hvilket
afseende komitén ansett fem procent vara lämpligt. I fråga om användande
af hvad som derefter kan af årsvinsten återstå har det synts komitén å
ena sidan af vigt att bolaget får i rörelsen bibehålla hvad för dess bedrifvande
kan vara nödigt, i synnerhet som vissa kostnader såsom utgifter
för nyuppsättning och dylikt endast småningom och kanske först ett följande
år kunna lemna afsedd afkastning, men å andra sidan också angeläget
vara, att de Kongl. teatrarnes reservfond, som skall tjena att för framtiden
betrygga teaterverksamheten, tillföres en del af den vinst som af
teaterverksamheten må uppkomma, helst en del af reservfonden nedlagts
i den af de båda skådebanorna, som till följd af sina betydligt mindre
utgifter torde mest bidraga till den vinst, som må uppstå. Med hänsyn
till båda dessa synpunkter har komitén ansett lämpligt att af berörda
återstod två tredjedelar afsättas till eu dispositionsfond och en tredjedel
till de Kongl. teatrarnes reservfond, intill dess den senare uppnått sitt
ursprungliga kontanta belopp af 500,000 kronor, hvarefter jemväl denna
tredjedel synes böra tillföras dispositionsfonden. Denna dispositionsfond
skall naturligtvis i första hand användas för att täcka eventuella förluster
å bolagets verksamhet.

Hvad åter beträffar den vinst, som vid kontraktstidens slut kan visa
sig hafva å verksamheten uppstått, deri inbegripet hvad af dispositionsfonden
då finnes qvar, torde denna vinst böra komma teaterinstitutionen
till godo och sålunda fördelas, att, derest vid nämnda tidpunkt de Kongl.
teatrarnes reservfonds kontanta tillgångar ej redan blifvit uppbringade till

500,000 kronor, fonden skall till nämnda belopp i första hand fyllas, samt
att hvad derefter återstår må delas i tre delar, af hvilka en skall tillfalla
Kongl. teatrarnes pensionsinrättning, eu Kongl. hofkapellets pensionsinrättning,
och den återstående tredjedelen ytterligare tilläggas de Kongl.
teatrarnes reservfond. I den händelse att kontraktet med bolaget kommer
att prolongeras och för att då för bolaget underlätta den fortsatta
driften af de Kongl. teatrarne har det synts komitén ändamålsenligt att
denna återstående tredjedel må tjena till att bilda en ny dispositionsfond,

till hvilken bolaget dock icke hör ega vidsträcktare rätt än den bolaget egt
till den dispositionsfond, som mtå hafva
gående tioårsperioden.

Af stor betydelse för framgången af teatrarnes verksamhet är naturligtvis
sammansättningen af bolagets styrelse, hvilken ju på samma gång
skall blifva teatrarnes direktion. Likasom Kongl. Maj:t i andra bolag,
der det allmänna har intressen att bevaka, plägar tillsätta en eller
flere ledamöter i bolagens styrelse, synes detta desto hellre böra här
iakttagas som de intressen det allmänna har att tillvarataga äro af
synnerlig betydelse. Här gäller icke blott att tillse, att teatrarne fylla sin
uppgift att vara en verklig konst- och kulturanstalt utan jemväl att den
dyrbara statsegendom, som åt bolaget upplåtes, väl handhafves och att de
betydande understöd, bolaget af det allmänna uppbär för teaterverksamhetens
bedrifvande, väl användas. Komitén bär derför funnit det höra
stadgas att af ledamöterna i bolagets styrelse, hvilka torde böra vara fem till
antalet, Kong]. Maj:t skall utse, vare sig inom eller utom bolaget, tre och
af dessa en till ordförande. Verkställande direktören, hvilken skall vara
de Kongl. teatrarpes chef, skall handhafva hela förvaltningen, såväl den
konstnärliga som den finansiella. Vissa frågor af större betydenhet synas
komitén dock böra föredragas af nämnde chef inför styrelsen, som eger
att i dem besluta. Vidare har komitén ansett, att Kongl. Maj it skall ega
utse en revisor för granskning af bolagets förvaltning och räkenskaper.

I det föregående har komitén haft tillfälle yttra sig om behofvet af
en teaterelevskola samt dervid beräknat att, derest donna skola inrättades
vid Kongl. Musikkonservatorium, kostnaden härför skulle uppgå till
omkring 6,500 kronor om året. Denna kostnad synes böra af bolaget
bestridas och således bestärnmelse härom intagas i kontraktet.

Såsom komitén redan nämnt, har komitén ansett kontraktstiden lämpligen
böra bestämmas till 10 år eller alltså från och med ingången af
spelåret'' 1898— 99 till och med utgången af spelåret 1907 —1908. För den
händelse emellertid att bolaget, på grund af de i lagen om aktiebolag § 54
förutsatta omständigheter, skulle under löpande kontraktstid upphöra, bör den
af Kongl. Maj:f med bolaget träffade öfverenskorqmelsen anses häfd och
Kongl. Maj:t och Kronan omedelbart inträda i det fria förfogandet öfver
såväl fastigheter som teaterutensilier och ej utbetalda, bolaget enligt
kontraktet tillförsäkrade anslag. Men å andra sidan synes ock, derest
under kontraktstiden Hans Maj:t Konungens eller statens anslag till de
Kongl. teatrarne skulle nedsättas under de belopp, hvarmed dessa anslag

för närvarande utgå, bolaget böra ega ätt från och med ingången af det
spelår, för hvithet sådan nedsättning blifver gällande, varda från kontraktet
befriädt.

Slutligen torde ock böra stadgad att, om bolaget skulle, bryta emot
sina åtaganden i kontraktet, detsamma må, derest sådant från Kongl. Maj:ts
och Kronans sida påyrkas, anses genast förverkadt.

I det af komitén uppgjorda förslaget till bolagsordning för De Kongl.
teatrarnes aktiebolag äro, som synes, de vigtigaste af här ofvan omförmälda
kontraktsbestämmelsér intagna.

Såsom komitén förut erinrat, är för de Kongl. teatrarne af allra största De Konji.
vigt, att deras pensionsväsen ordnas på ett så tillfredsställande sätt som tea‘rarnea

° . tt o ot i - _ 0 . p pensionsväsen.

möjligt. 1 den man som ett sadant ordnande later sig genomiöra, underlättas
i väsentlig grad möjligheten såväl att vid de Kongl. teatrarne fästa framstående
förmågor, som ock att hålla sådana vid institutionen qvar. Vid
de Kongl. teatrarne finnas två särskilda pensionsinrättningar, begge med
af Kongl. Maj:t faststälda reglementen: den ena, Kongl. teatrarnes pensionsinrättning,
afsedd för aktörs-, balett-, chor- och tjenstemannastaterna (till
sistnämnda stat hänföras i pensionsäfseende allenast sångmästaren och
dekorationsmålaren), den andra, Kongl. hofkapellets pensionsinrättning,
afsedd för hofkapell. För att erhålla säker kännedom om de särskilda
pensionsinrättningarnes ställning har komitén hänvändt sig till en i pensionsfrågor
sakkunnig person, fil. doktor Hans Tiselius, och har denne
i sådant afseende gjort den utredning, som innefattas i bilagda två af
honom afgifna yttranden (Bil. 20 och 21), deraf inhemtas, att ehuru hofkapellets
penSionsinrättning ännu icke kan med pension förse alla dem
bland sina delegare, hvilka uppnått pensionsmässighet, denna pensionsinrättning
dock befinner sig i en jemförelsevis rätt gynsam ställning. Deremot
lemnar Kongl. teatrarnes pensionsinrättnings ställning mycket öfrigt att
önska, ity att inom denna pensionsinrättning finnas icke mindre än 38 delegare,
som redan uppnått pensionsåldern men det oaktadt icke kunnat med
pension förses utan år etter år måst vänta på att ledighet i pensionsruinmen
uppstått. Af den af Tiselius lemnade utredningen i fråga om
Kongl. teatrarnes pensionsinrättning framgår vidare att, derest denna pensionsinrättning
skulle sättas i tillfälle att genast med pension förse samtliga
dessa 38 expektanter, skulle för sådant ändamål erfordras antingen att
pensionsinrättningens fond ökades med belopp, uppgående efter beräkning
af 4 procents ränta till 280,000 kronor och efter 3 V2 procents ränta till

416,800 kronor, eller ock att ledamotsafgifterna höjdes med ända till
tre gånger det belopp, hvarmed dessa afgifter nu utgå. Slutligen gitver
den nämnda utredningen vid handen, att de Kongl. teatrarnes pensionsinrättning
eger grundad rätt till förhoppning att se sitt antal pensionsrum
ökadt, om än, särskildt vid betraktande af ett eventuel! ytterligare räntefall,
en sådan ökning bör ske med varsamhet och så småningom.

Icke utan fog torde kunna ifrågasättas, om icke den åldersgräns, vid
hvilken enligt de båda pensionsreglementena rätt till uppbärande af pension
inträder, skulle kunna med ett eller annat år framflyttas. Denna åldersgräns
är enligt nu gällande reglementen för manlig delegare af aktörs-, choroch
tjenstemannastaterna 50 år, för qvinlig delegare af dessa stater 47 år, för
manlig delegare af halettstaten 40 år och för qvinlig delegare af balettstaten
38 år samt för orkesterstaten 50 år. Af lätt insedda orsaker är visserligen
uppenbart att, då det är fråga om pensionering af teaterartister, åldersgränsen
måste sättas vida lägre än i de flesta andra pensionsreglementen,
men komitén föreställer sig dock, att giltiga hinder icke torde förefinnas,
att berörda åldersgräns framflyttas med fem år. Genom en sådan åtgärd
skulle helt visst det här ofvan antydda missförhållandet i fråga om det
stora antalet expektanter, särskildt inom Kongl. teatrarnes pensionsinrättning,
blifva, om än ej aflägsnadt, dock till sin omfattning betydligt
reduceradt.

Då, på sätt komitén yttrat, det för de Kongl. teatrarne är af synnerligt
intresse att pensionsinrättningarna blifva i möjligaste mån tillgodosedda,
har det synts komitén lämpligt att en väsentlig del af det eventuella
öfverskottet å teaterverksamheten tillfölle pensionsinrättningarna; och har
komitén i enlighet med denna sin uppfattning föreslagit att af den behållna
vinst, som vid den tilltänkta första tioårsperiodens utgång visade sig hafva
å verksamheten uppkommit, skulle, sedan föreslagna afsättningar till Kongl.
teatrarnes reservfond egt rum, två tredjedelar tillfalla de respektive pensionsinrättningarna.

Förutom två helt och hållet enskilda understöds- och begrafningskassor,
operakörens och operabalettens, hvilka tillkommit på privat initiativ,
finnes vid de Kongl. teatrarne ännu eu understödskassa, Kongl. teatrarnes
arbetares och betjentes sjuk- och begrafningskassa, hvilken i första rummet
har till ändamål att bereda teatrarnes arbetare och betjente sjukhjelp äfvensom,
då de blifvit gamla och uttjenta, årliga understöd, hvarförutom från
denna kassa begrafningshjelp utgår till aflidne arbetares och betjentes
sterbhus. Denna kassa, hvilken väsentligen, om ej uteslutande, bildats och

vunnit sin tillväxt genom inkomsten af s. k. vindsbiljetter, så länge sådana
till allmänheten försåldes, har en fond, uppgående till ej mindre än 81,615
kronor; kassan, som ej uppbär några som helst delegareafgifter, är väl i
tillfälle att uppfylla sitt ändamål.

Då komitén anser sig hafva giltig anledning förmoda att, derest de
af komitén framlagda grunder för teaterverksamhetens upprätthållande för
framtiden varda af Kongl. Maj:t och Riksdagen antagna, ett aktiebolag
för bedrifvande af berörda verksamhet skall komma att bildas,

då vidare alltså på detta sätt skulle tillvägabringas den bestämda från
statsverket fullständigt skilda ansvarighet för teatrarnes förbindelser, som
Riksdagen uppställt såsom vilkor för teateranslagets vidare utgående,

då utöfver nämnda ordinarie anslag icke skulle för ordnande och upprätthållande
af ifrågavarande verksamhet erfordras något vidare direkt
statsanslag,

och då slutligen de medgifvanden, som af Riksdagen torde i ämnet
böra begäras, stå i nära samband med de beslut i teaterfrågan, som af
Riksdagen år 1889 fattades,

vågar komitén hysa god förhoppning om framgången af sitt förevarande
förslag, hvilket, enligt komiténs öfvertygelse, på samma gång det
söker tillgodose de fordringar Riksdagen i frågan uppställt också bereder
teaterinstitutionen möjlighet att för framtiden på ett tillfredsställande sätt
fylla sin vigtiga kulturuppgift.

Komitén hemställer fördenskull:

att Kongl. Dramatiska teaterns byggnad med tomt må försäljas
;

att fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen, hvari den
s. k. Svenska teatern förut varit inrymd, må jemte alla dertill
hörande inventarier och dekorationer, som tillhöra fastighetens
nuvarande egare, för statsverkets räkning gravationsfri inköpas
för en köpeskilling af högst 500,000 kronor;

att för inköpet af ifrågavarande fastighet och bestridande
af kostnader för dess förändring till dramatisk skådebana må
användas dels försäljningssumman för Kongl. Dramatiska teaterns
byggnad med tomt dels ock af den reservfond, som kommer

att af töäterBy ggnnd s k on sor tie t till'' statsverket öfVcrlcmnas, döt
belopp, soih utgör skilnadbn mellan kostnaden'' för Svenska teåterris''förvärfvande''
ohh förändring* till dramatisk skådebana'' samt
försäljningssumman för Kongl. Dramatiska teatern'';

att efter det ifrågavarande fastighet n:o 41 i qvarteret Blasieholmen
för statsverket förvärfvats, de Kongl. teatrarnes fasta
och lösa egendom må för en tid af 10 år upplåtas åt ett aktiebolag
med aktiekapital af mihSt 200,000'' krön or, hVilket bolag
skall åtaga sig att, i öfverensstämmelse med'' de i bilagda fbrslagskoiiträlif
angifna Vilkor och''bestämmelser, på'' ett'' konsteld värdigt''
sätt å de Kdiigl: teåtrårnö'' utöfva teaterverksamlifet omfattande
såväl såtigscenenS'' som talscenens'' område; samt

att riämiida bolag må ega att för berördk åtagande uppbära
det ordinarie statsanslaget till de Korigl. teäträrne, Hans Maj:f
Koriungehs'' bidrag; teåterfaStighéternas'' afkomst'' och den årliga
räntan å de Köligl. teaträrncs reservfond.

BILAGOR

Bil. 1.

Tablå öfver Kongl. Operans inkomster och utgifter spelåren

1888-1897.

	1888—1889	1889—1890	1890—1891
Inkomster:	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
Konungens anslag...................................................	60,000	—	60,000	—	60,000	—
Statsanslag .............................................................. Bidrag från Teaterbyggnadskonsortiet........................	—	—	60,000	_	60,000	—
Hyror.......................................................................	\| 33,750 \| 15,000	z	j 33,500	—	31,312	50
Recettmedel..............................................................	293,467	51	312,912	12	281,147	94
Extra inkomster ...................................................... Lån af åtskilliga garanter..........................................	6,309	65	5,527	51	6,331	56
Summa kronor	408,527	16	471,939	63	438,792	—
Utgifter:
lista Tit. Direktör ..............................................	4,000	_	6,000	_	9,000
2:dra Tit. 2. Ditt. afdelning.................................	7,235	86	9,826	23	9,840	59
2:dra Tit. 3. Kansliet ..........................................	3,742	87	3,798	77	7,072	69
2:dra Tit. 4. Biljettförs. mottagning ......................	4,491	53	5,487	08	5,939	66
3:dje Tit. 2. Scenens byrå ....................................	7,491	98	6,306	34	6,230	Öl
3:dje Tit. 3. Sångscenen, löner ..............................	80,785	34	105,604	47	96,748	35
3:dje Tit. 5. Orkestern, löner.................................	83,296	93	87,197	77	84,326	03
3:dje Tit. 6 Baletten, löner....................................	19,796	93	21,440	16	22,964	38
3:dje Tit. 7. Kören, löner....................................	31,333	78	38,057	39	39,801 .	70
3:djc Tit. 8. Elevskolan.........................................	2,034	64	2,912	40	2,261	88
3:dje Tit. 9 a och b. Tjenstg.-pen. Sujetter, statister	6,312	80	6,779	85	5,851	55
3:dje Tit. 9 c. Utom tariff och för tillf, engagement	13,281	95	29,831	95	18,911	88
4:de Tit. 2. Kontrollen..........................................	300	—	383	30	399	96
4:de Tit. 3. Reparationer.....................................	1,776	33	3,471	45	1,137	02
4:de Tit. 4. Möbler, husgeråd ............................	1,953	31	397	17	617	13
4:de Tit. 5. Attributer .........................................	4,374	24	5,168	38	5,115	97
4:de Tit. 6. Kostymer .........................................	27,492	91	35,960	95	26,812	98
4:de Tit. 7. Dekorationer.......................................	26,082	61	31,054	94	30,007	53
•fide Tit. 8. Eklärering, släckning...........................	29,296	74	30,924	89	30,361	04
4:de Tit. 9. Städning, renhållning, eldning ............	9,489	27	9,654	79	10,372	26
Diverse utgifter......................................................	903	06	894	—	1,224	60
Summa kronor	365,473	08	441,152	28	414,997	21

Utg. återstod af kronans ombuds uppbörd.

1891—1892	1892—1893	1893-1894	1894-1895	1895-1896	1896—1897
Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö .	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
60,000	—	60,000	—	\| 10,000 \| 60,000	—	10,000 60,000	—	j 60,000	—	60,000	—
21,087	50	18,722	98	18,481	19	18,643	79	25,134	26	20,113	78
63,367	79*	70,000	—	107,000	—	107,000	—	107,000	—	77,000	—
12,739	66	5,100	—	3,600	—	4,400	—	7,600	—	7,600	—
308,864	80	253,899	09	255,730	30	262,420	54	296,202	02	347,607	52
5,406	—	7,940	50	13,620	68	18,634	63	15,627	10	22,913	11
	—	17,000	—	747	87	9,000	—		—	—	—
471,465	75	432,662	57	469,180	04	400,098	96	511,563	38	535,234	41
6,331	Öl	6,000		6,000		6,000		6,000		6,000
12,954	33	9,329	81	10,738	43	12,818	03	14,249	99	11,469	44
6,889	10	7,139	13	7,997	81	7,310	87	7,770	95	9,317	10
5,594	63	6,020	63	6,806	63	7,208	30	7,179	42	8,080	82
5,938	18	7,066	53	9,829	Öl	7,153	42	7,212	76	15,105	88
113,475	21	97,018	41	132,491	05	133,117	88	142,497	47	141,887	84
77,464	45	85,985	72	90,477	58	91,947	10	92,182	40	93,815	84
22,734	41	23,961	28	24,187	78	23,719	66	27,208	36	28,450	12
37,111	04	$9,412	20	46,088	30	46,330	48	45,678	61	49,731	84
3,822	83	~ 3,041	82	3,382	56	• 4,286	84	3,643	45	3,008	58
5,149	80	5,591	45	5,914	85	6,205	30	4,913	30	5,315	30
38,464	89	33,670	29	2,977	92	25,782	95	8,138	86	22,926	88
362	05	399	98	399	96	399	96	399	96	399	96
3.962	55	7,110	92	8,967	51	7,083	57	7,316	88	6,833	17
738	23	240	63	858	96	853	46	555	86	666	99
4,870	66	4,675	61	5,044	72	5,250	44	5,775	43	5,263	Öl
28,299	96	26,105	71	35,090	90	30,963	13	39,937	14	35,200	—
39,610	52	28,750	44	28,475	22	29,731	46	36,602	45	35,199	21
33,804	36	28,597	31	30,869	07	32,868	44	40,841	97,	39,033	64
10,327	OS	9,884	65	7,870	97	8,328	62	10,195	49	11,599	92
13,560	46	2,660	05	4,710	81	2,739	05	3,262	63	5,928	87
471,465	75	432,662	57	469,180	04	490,098	96	511,563	38	535,234	41

Bil. 2.

Kongl. Operans recettinkomster 1888—1897.

Spelår	Antal represeuta- tioner	Medelrecett	Summa
		Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
1888-1889	236	1,243	51	293,467	51
1889-1890.....................................................	224	1,396	93	312,912	12
1890—1891	222	1,266	43	281,147	94
1891—1892...................................................	229	1,348	75	308,862	80
1892-1893 ....	197	1,288	83	253,899	09
1893—1894	207	1,235	41	255,730 jk	30
1894-1895 ... •	211	1,243	70	262,420	70
1895—1896	223	'' 1,328	26	296,202	02
1896—1897	233	1,491	80	347,607	52
Summa	1,982	'' 1,317	99	2,612,250	—

Bil. 3.

Sammandrag af Kongl. Operans inkomster och utgifter för

åren 1888-1897.

	1888-	-1889	1889	-1890	1890	-1891	1891	-1892
	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
Konungens bidrag ......	60,000	—			60,000	—			60,000	—			60,000	_
Ordinarie statsanslag ...	—	—			60,000	—			60,000	—			60,000	_
Hyror och diverse ......	55,059	65			39,027	51			37,644	06			\| 5,406 (34,621	01
Recettmedel..................	293,467	51		w	312,912	12			281,147	94			308,864	80
Konsortiets bidrag ......	—	—			—	—			—	—			125,000	_
Summa	408,527	16			471,939	63			438,792	—			593,891	81
Utgifter....................	—	—	365,473	08	—	-	441,152	28	—	—	414,997	21	—	—	596,891	OO 1-**
Behållning för året......	43,054	08			30,787	35			23,794	79			—	—	—
Brist för året.............	—	—			—	—			—	—			- ''	—	3,000
Öfverskott från föregå-ende år .................
Brist från föregående år	—	—			—	—			—	—			—	—
Extra bidrag...............	—	—			—	—			_	_			Konungen: 3,000
Inkomst summa	408,527	16			471,939	63			438,792	—			596,891	81
Summa behållning ......	43,054	08			30,787	35			23,794	79			—	—
Summa brist ...............	—	—			—	—			—	—			—	—

* Häraf 86,826: 06 till
Svenska teaterns ombyggnad.

1892-	-1893		1893-	-1894		1894-	-1895		1895-	-1896		1896-	-1897
Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
60,000	—			60,000	—			60,000	—			60,000	—			60,000	—
60,000	—			60,000	—			60,000	—			60,000	—			60,000	—
j 13,142	48			17,368	82			23,217	92			24,311	36			31,633	89
253,899	09			255,730	30			262,420	54			296,202	02			347,607	52
70,000	_			87,000	—			127,000	—			107,000	—			77,000	—
457,041	57			480,099	12			532,638	46			547,513	38			576,241	41
—	—	475,241	57	—	—	509,646	99	—	—	531,638	46	—	—	547,513	36	—	—	576,241	41
—	—	—		—	—	—	—	1,000	—	—	—	—	02	—	—	—	—	—	—
_	_	18,200		—	—	29,547	87
—	—	—		—	—	18,200	—	—	—	37,747	87	—	—	26,747	87	—	—	26,747	85
				Konungen: 10,000				Konungen: 10,000	_	_	_	_	—		—	—	—	—	—
457,041	57	—	—	490,099	12	47,747	87	542,638	46	36,747	87	547,513	38		—	576,241	41	—	—
	i	18,200	1 —	_ .	1“	37,747	87		—	26,747	87		—	26,747	85		l~	26,747	* 85

* Skulder till »åtskilliga
garanter».

mz- i

••UV

::''3ai

i.''.Hl

UM/ ‘(il

:0(V 1

'' it

- oj

H i

■.>■■■

. (v. s''JM.

Öl; 71 I.

. Kl ’. t-,.

''MRÖTfl -

tn -

io : v, ...i;.*

;:~p -

.i -

. ■ 7>?

;;i ii.

- '' !• ;! - .

p ■ . ■;

M\ : 5*.

■

> ■- ncm

>»1 f''> :

■ ■

;; |ks)TM ite

'' ■'' #•

'' •

Bil. 4.

Kongl. Dramatiska teaterns utgifter för åren 1888—1897.

Associationens medlemmar .....................

Embets- och tjensteman...........................

Extra aktörsstat .....................................

Garderobsförvaltningen ............................

Biljettförsäljningen ..................................

Orkesterpersonalen .................................

Teaterbetjente..........................................

Perukmakare, påklädare och påkläderskor.

Fasta maskinarbetares aflöning ................

Maskinarbetare |

Belysningsbetjening vid föreställningarna
Attributbetjening |

Maskinarbetare I .

Belysningsbetjening extra dagarbeten
Attributbetjening I 1 .

Natt- och portvakter ...............................

Brandservis..............................................

Vatten- och telefonafgifter .....................

Gasförbrukning ........................................

Värme och extra belysning ....................

Diverse hyror..........................................

Annonser.................................................

Elever, statister, korister och scenmusik .

Författare och öfversättare ......................

Biblioteket ..............................................

Assurans för attiraljen ............................

Ränta å banklånet ..................................

Netto å pensionskassans recett ................

Netto å öfriga recetter ..........................

Kronoskatt ) .... . ., , Sl] . I....

Kommunalskatt | for vmstbehållmngen j

Renhållning..............................................

Gästspelshonorar ....................................

Gratifikationer..........................................

Elevskolans lärarepersonal ......................

Attributer och reqvisita...........................

Dekorationsförrådet..................................

Vapen, kedjor, smycken m. m. ...............

Kostymförrådet ........................................

Biträden vid kostymförrådet......................

Omsättningsräntor å vexlar......................

Diversekontot.........................................

Vinstutdelning..........................................

1888-1889	1889—1890	1890—1891
Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
87,415	—	72,519	96	72,039	92
15,093	96	16,844	—	17,694	04
2,360	—	16,528	—	21,383	21
1,500	—	1,700	04	1,700	04
1,300	—	1,419	96	1,479	96
5,645	20	6,287	94	6,190	55
1,960	08	1,960	08	2,020	08
2,539	50	2,787	25	2,902	—
2,845	—	3,870	—	3,307	50
2,514	—	1,921	—	2,274	—
906	50	880	■-	875	—
897	50	949	—	950	50
2,002	75	1,981	—	2,874	75
1,288	—	1,247	—	1,195	25
803	25	948	25	946	—
1,368	75	1,436	—	1,407	75
1,109	25	1,156	—	1,159	25
395	75	503	70	528	30
9,482	80	10,252	60	10,133	—
2,812	98	3,050	74	3,708	75
18,555	—	15,510	—	14,935	—
1,766	52	1,733	25	1,661	32
1,994	50	2,714	75	2,172	75
7,079	61	7,745	47	6,106	36
691	14	1,001	05	872	42
300	—	300	—	300	—
106	94	104	17	—	—
891	40	764	25	990	75
—	—	959	20	—	—
—	—	1,191	90	1,010	98
—	—	1,523	—	1,414	46
410	55	415	50	440	85
5,619	35	6,257	09	1,430	—
600	—	902	—	169	—
—	—	—	—	1,876	—
1,921	46	2,809	59	3,868	84
2,002	90	4,201	97	8,174	79
—	—	—	—	544	07
1,356	43	3,161	79	5,239	86
524	—	300	—	300	—
3,660	56	5,109	56	5,074	01
191,720	63	204,947	06	211,351	31
39,222	—	32,634	—	26,936	—
230,942	63	237,581	06	238,287	31

1891—1892	1892-1893	1893-1894	1894—1895	1895—1896	1896-1897
Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
66,100	08	62,400	16	59,100	—	57,500	—	58,100	—	51,800	—
19,750	_	21,399	96	20,200	—	20,500	—	21,600	—	23,200	—
33,066	65	35,595	—	34,465	—	47,050	—	49,000	—	54,495	—
1,700	04	1,700	04	1,700	—	1,700	—	1,700	—	1,700	—
1,479	96	1,479	96	1,780	—	1,960	—	1,960	—	1,960	—
6,330	87	6,452	77	6,192	70	10,146	79	8,133	96	9,905	05
2,690	04	3,070	04	3,560	—	3,560	—	3,600	—	3,600	—
2,809	50	3,011	50	3,310	50	4,605	75	5,084	—	5,767	—
3,240	_	3,240	—	3,240	—	1,200	—	1,200	—	1,200	—
2,237	_	2,234	—	2,617	—	3,308	—	3,823	—	4,682	—
S92	50	920	—	1,050	—	1,204	—	1,295	50	1,547	75
921	50	712	50	753	—	765	—	737	50	884	—
2,383	25	2,936	75	4,218	50	5,690	25	6,503	50	7,503	50
1,168	25	1.262	—	1,349	25	1,425	50	1,609	75	1,826	—
900	50	451	—	393	—	441	50	536	50	579	—
1,447	_	1,467	—	1,433	—	1,472	50	1,476	—	1,564	—
1.177	25	1,179	75	1,168	75	1,164	50	1,168	75	1,236	75
536	65	465	—	543	75	515	90	581	45	621	50
9,707	_	8,840	88	8,686	88	9,492	32	10,054	56	10,301	76
3,773	49	3,723	73	3,460	30	3,760	53	3,736	31	3,777	30
14,685	_	15,610	—	15,385	—	15,385	—	15,835	—	15,985	—
1,792	49	1,861	47	2,312	53	2,463	96	2,062	77	2,267	56
3,232	85	2,366	40	4,964	30	9,549	80	8,615	80	5,754	90
8,988	10	10,857	30	4,596	51	4,990	13	8,746	73	5,818	59
720	89	799	65	944	35	866	04	1,153	87	1,210	28
300	_	300	—	300	—	435	—	300	—	300	—
_	_	150	_	135	—	140	50	145	—	296	56
939	95	621	40	718	40	1,207	45	1,060	15	867	75
839	70	640	98	714	83	752	82	846	03	116	08
1,174	90	866	70	876	48	746	72	839	24	121	49
429	95	473	50	536	70	664	45	707	15	725	90
1,300	_	5,350	—	11,125	—	2,500	—	2,650	—	9,175	—
415	75	1,059	—	463	08	265	—	592	—	531	—
2,205	_	1,648	—	1,629	—	1,879	—	1,924	—	1,762	—
3.459	09	1,468	75	1,314	62	2,791	87	2,202	94	2,271	56
2,678	06	5,473	26	8,034	40	6,502	84	6,108	83	8,260	94
59	50	37	—	928	28	1,804	08	166	18	109	65
3,398	65	4,021	87	7,680	17	20,062	15	11,919	63	13,673	47
300	_	300	—	400	—	391	—	473	—	621	—
_	_	_	_	_	—	—	—	34	72	—	—
6,228	08	9,816	80	11,707	68	9,167	85	11,536	77	9,849	23
215,459	49	226,264	12	233,987	96	260,028	20	259,820	59	267,862	57
19,230	—	21,000	—	17,160	—	19,390	—	'' —	—	—	—
234,689	149	247,264	112	251,147	96	279,418	20	259,820	59	267,862	57

100

Bil. 5.

Kongl. Dramatiska teaterns recettinkomster åren 1888—1897.

Spelår 1	Antal representa- tioner	Medelrecett	Summa
		Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
1888—1889	260	841	22	218,718	26
1889—1890	266	827	—	219,982	60
1890—1891	266	830	03	220,788	30
1891—1892.....................................................	268	820	71	219,932	30
1892—1893......................................................	263	864	65	227,401	70
1893-1894 .................................................	265	901	91	239,008	10
1894—1895	264	985	93	260,274	95
1895—1896......................................................	266	930	21	247,438	10
1896-1897..................................................	289	864	91	249,959	92
Summa	2,407	874	06	2,103,504	23

101

Bil. 6.

Sammandrag af Kongl. Dramatiska teaterns inkomster och

utgifter 1888—97.

102

	1888	-1889		1889-	-1890
	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.
Konungens logehyra ..................	7,385	—			7,385	—
Hyra för schweizeri .................	4,000	—			4,000	—
Diverse......................................	6,950	23			5,189	96
Recettinkomst ...........................	218,718	26			219,982	60
Summa	237,053	49			236,557	56
Utgifter ....................................			191,720	63			204,947	06
Behållning för året.....................	45,332	86			31,610	50
Vinstutdelning ........................... Öfverskott från föregående år ...			39,222	—	6,110	86	32,634	—
Öfverskott till nästa år...............			6,110	86			5,087	36
Summa			237,053	49			242,668	42
Mcdelrecett.............................	841	22			827	—
Antal representationer ...............	260				266
	1893-	-1894		1894-	-1895
	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
Konungens logehyra ..........	7,385	—			7,385	—
Hyra för schweizeri ..	3,000	—			3,000	—
Diverse....	4,992	50			6,930	92
Recettinkomst ...........................	239,008	10			260,274	95
Summa	254,385	60			277,590	87
Brist för året ........................... Utgifter .................................			233,987	96			260,028	20
Behållning för året.....................	20,397	64			17,562	67
Vinstutdelning Öfverskott från föregående år	2,243	93	17,160	—	5,481	57	19,390	—
Öfverskott till nästa år			5,481	57		3,654	24
Summa			256,629	53			283,072	44
Medelrecett .	901	91			985	93
Antal representationer	265				264

103

1892-1893

1891—1892

1890—1891

1896-1897

1895—1896

4,489

För de 9 åren:

Medelrecett ...........

Medelantal pr år ...

Bil. 7.

104

Åskådareplatser å Kong!. Stora teatern.

Parkett: ............................................................................................ 397

fondloger ............... 26 423

avantscen-loger ............... 16 439

l:a raden:

balkong l:a plats....................................................................................... H

d:o öfriga platser ................. 33

fondloger ....................,........................‘................................................... 18 62

sidologer l:a plats ............................................................ 25

d:o 2:a och 3:e plats................................................................... 40 65

avantscen-loge .......... 10

Kongl. och hofloge.................................................................................. 31 j 68

2:a raden:

fond l:a bänk......................................................................................... 23

d:o öfriga bänkar.................................................................................. 85 108

sida l:a bänk....................................................................................... 36

d:o öfriga bänkar.............................................................................. 46 gg

avantscen-loge ....................................................................................... 9 jgg

3:e nedre raden:

fond l:a bänk............................................................ 29

d:o öfriga bänkar................................................................................... 67 96

sida l:a bänk........................................................................... 36

d:o öfriga bänkar ................................................................................ 54 qq

avantscen-loger................................................................................... 20 206

3:e öfre raden .................................................................................. 229

Summa platser 1,241

105

Bil. 8.

Biljettpris å Kongl. Stora teatern.

1--	—				m
		A.	B.	c.	D.
		Opera.	Konserter.	Billighets- föreställn.	Dramat, före-ställningar.
Parkett .....................................	397 pl.	3,7 5	2,7 5	2,2 5	3,2 5
» fondloger........................	26 »	3,25	2,2 5	1,75	2,7 5
» avantscenloger...............	16 »	4,00	3,00	2,5 0	3,50
l:a raden balkong, 1. pl. .........	11 »	5,00	3,50	2,7 5	4,00
2., 3. o. 4.	33 »	4,oo	3,00	2,50	3,00
fondloger 1. b.	9 »	4,oo	3,00	2,50	3,00
2. b.	9 »	3,oo	2,5 0	2,00	2,50
sidologer 1. pl.	25 »	5,oo	3,50	2,7 5	4,00
2. pl.	23 >	4,oo	3,0 0	2,25	3,25
3. pl.	17 »	3,oo	2,50	2,00	2,50
avantscenloge	10 »	5,oo	3,50	3,00	4,00
2:a raden fonden 1. pl...........	23 »	3,oo	2,5 0	2,00	2,50
» 2.0.3.»............	55 »	2,50	2,00	1,50	2,00
» 4. »............	30 »	2,oo	1,50	1,25	1,50
sida 1. pl...................	36 »	2,75	2,00	1,50	2,25
2. » ..................	32 »	2,25	1,50	1,25	1,75
3. » .................	14 >	2,00	1,25	1,00	1,50
avantscenloge .........	9 »	3,50	2,50	2,00	3,00
3:e nedre raden fond 1. pl.......	29 »	2,2 5	1,75	1,50	1,75
» 2. » ......	32 >	2,00	1,50	1,25	1,50
s> 3. » ......	35 »	1,75	1,25	1,00	1,25
sida 1. » ......	36 »	1,75	1,50	1,25	1,50
2. » ......	34 »	1,50	1,25	1,00	1,2 5
3. » ......	20 »	1,25	1,00	1,75	1,00
avantscenloger	20 »	2,50	2,00	1,50	2,00
3:e öfre raden 1. o. 2. b..............	78 >	1,25	1,00	0,7 5	1,00
3. o. 4. b.............	76 >	1,00	0,7 5	0,6 0	0,7 5
5. o. 6. b.............	75 >	0,7 5	0,50	0,40	0,50
	S:a kr	\| 3,311,50	2,463,2 5	1,985,10	2,736,5 0

106

Bil. 9.

Biljettpris å f. d, Svenska teatern, förändrad till
dramatisk skådebana.

	Antal platser	Pris Kronor	Kronor	öre
Parkett........................................................................	230	3: 25	747	50
Parkettloger: lista och 2:dra plats ................................	34	3: 75	127	50
I):o 3:dje, 4:de och 5:te plats.........................	43	3: —	129	—
lista radens fond: lista och 2:dra plats ........................	38	3: —	114	—
D:o » 3:dje, 4:de och 5:te plats ...................	74	2: 25	166	50
D:o sida: lista plats...........................................	30	2: 75	82	50
D:o » 2:dra, 3:dje och 4:de plats .................	72	2: —	144	—
2:dra radens fond: lista och 2:dra plats ............................	38	2: —	76	—
D:o » 3:dje, 4:de och 5:te plats ................	71	1: 75	124	25
D:o sida: lista plats........................................	28	1: 75	49	—
D:o » 2:dra och 3:dje plats .........................	46	1: 25	57	50
3:dje radens fond: lista och 2:dra plats .........................	51	1: 50	76	50
D:o » öfriga platser ...................................	103	1: —	103	—
D:o sida: lista plats............................................	30	1: —	30	—
D:o » öfriga platser .....................................	46	—: 50	23	—
D:o avantscener	8	1: 50	12	—
Samma	942		2,062	25

107

Bil. 10.

Förslag till aflöning för Kongl. Stora teaterns orkester.

Två kapellmästare ..........................................................................................

Ordinarie kapellister:

l:a klass l:a premiérviolin, violoncell, flöjt, oboe, klarinett, fagott, valdthorn,
2:a premiérviolin,

3:e premiérviolin ............................................. 9 st. å 2,100 18,900

2:a klass l:a secundviolin, altviol, kontrabas, trumpet,

4:e premiérviolin ................................................ 5 st. å 1,900 9,500

3:e klass 2:e violoncell, flöjt, oboe, klarinett, fagott, valdthorn,

5:e premiérviolin .............................................. 7 st. å 1,800 12,600

4:e klass 2:e secundviolin, altviol, kontrabas, trumpet,

6:e premiérviolin ............................................... 5 st. å 1,700 8,500

5:e klass 3:e violoncell, flöjt, oboe, klarinett, fagott,valdthorn 6 st. å 1,500 9,000

öre klass 3:e secundviolin, altviol, kontrabas,

4:e valdthorn .................................................. 4 st. ä 1,400 5,600

7:e klass 4:e secundviolin, altviol, violoncell, kontrabas... 4 st. å 1,300 5,200

8:e klass l:a och 2:a basun,

3:e trumpet,

öre secundviolin, violoncell,

puka................................................................ 6 st. ä 1,200 7,200

9:e klass 6:e secundviolin ................................................. 1 st. ä 1,100 1,100

10:e klass 3:e och 4:e basun .......................................... 2 st. å 1,000 2,000

Harpa ............................................................................ 1 st. å 2,400 2,400

lre slaginstrument ................................ 1 st. a 900 900

2:e slaginstrument .................................. 1 st. ä 600 600

tillägg till lre konsertmästaren (lre premiérviolin) ........................ 700

» » 2:e dro (2:e dro ) ...................... 400 1,100

11,000

84,600

Extra kapellister:

3 premiérviolin, 1 violoncell, 2 secundviolin, 2 kontrabas, 1 harpa, 2 altviol,

1 flöjt, 1 oboe, 1 klarinett, 1 fagott, 1 valdthorn, 1 trumpet, 1 slaginstrument
med arfvode af tillsammans .................................................... 13,450

Extra musik (för scenen etc.) .............................................................................. 1,000

Två ordonnanser .............................................................................................. 1,450

Summa kronor 111,500

108

Eongl. Operans dekorationsförråd.

Fonder och tak m. m.

Bil. 11 a.

I magasinet å Blasieholmen finnas:

281 st. fonder, c:a 15 in. långa
36 » » 11—3 » »

Å scenområdet:

121 st. fonder, c:a 15 m. långa
19 » » 5—2 » »

I magasinet å Ladugårdsgärdet:

205 st. fonder, c:a 15 m. långa
126 » » 11—3 » »

Summa 788 st. rullade dekorationer. Dessutom finnas s. k. sjövalsar, mekaniska sjöar
etc., för hvilka plats bör beredas i fondmagasinet.

Kulisser och dekorationer.

I magasinet ä Blasieholmen finnes af kulisser eu sammanlagd
facklängd = 26 in.
djup = 3 »
höjd = 7—7,4 m.
fackläugd = 4 m.
djup = 3 »
höjd = 3—5 m.

Å scenomrädet:

fackläugd = 3 in.
djup = 3 »
höjd = 8 »
facklängd = 6 »
djup = 3 »
höjd = 7 »
facklängd = 10 »
djup = 3 »
höjd = 6—5,5 m.

I magasinet vid Teatergatan:

facklängd — 8 in.

djup = 3—2 m.
höjd = 6—3,5 »

109

I magasinet å Ladugårdsgärdet:
facklängd = 39 m.
djup = 3 »
höjd = 8—7 m.
facklängd = 37 m.
djup — 3 »
höjd = 7 »
fackläugd = 62 »

djup = 2,5—2 in.
höjd— 5,4—3 »
facklängd — 8 m.
djup — 3 »
höjd = 4,7 m.
facklängd —12 m.

djup = 3 »
höjd — 4,2 m.
facklängd = 25 m.

djup — 2,5—2 m.
höjd — 4—2,5 in.

Summa: 50 in. fackläugd af 8—7,2 m. höjd
90 » » » 7—5,5 » »

100 » » » 5—2,5 » »

af ramdekorationer.

Ställningar, planer, praktikabla dekorationer.

I Kongl. Operans källare: golfyta............................

I magasinet å Blasieholmen: golfyta ....................

I nya operabyggnaden: golfyta -------------------- .........

Attributer.

ributer upptagande t
(gångar inräknade)

I kolerasjukhuset:

1 rum (fyldt) golfyta ............

J 5> » » ............

2 » (med gångar) golfyta

= 734	mI 2; h. = 2,7	in.
= 32	» » = 3,6	»
= 171	» » = 1,8	»
k =937	m2.

,= 62	co II c* B	m.
= 59	» s = 3,3	*
. = 45	» » = 2	»
. = 166	» » = 3
. = 115	» » = 3

Ilo

Kostymer.

Inom Kongl. Operan finnas kostymer upptagande en golfyta......................= 429 m2

I kolerasjukhuset.................,................................................ golfyta = 129 »

Summa golfyta = 558 m2

Inom Nya operabyggnaden kan af förestående förråd inrymmas:

Fonder och tak m. m.

Hela förrådet, då fondmagasinet helt och hållet fylles.

Kulisser och dekorationer.

I n:o 14, parkettvåningen: kulisser intill 8,5 m. höjd........................ 32 in. facklängd

I » 14, n. bottenvåningen: kulisser intill 7 m. höjd........................ 45 » »

I n:ris 9, 11, 12, 18—21, källarvåningen: kulisser af 5—-2,5 m. höjd 71 » »

Då hela förrådet utgör

af 7,5—7,1 m. höjd................................................................................. 50 » »

» 7—5,5 » » ............................................................................... 90 » »

» 5—2,5 * » ................................................................................ 100 »

finnes således ett öfverskott af dekorationer med öfver 7 m. höjd ... 18 » »

med c:a 7 m. höjd ...........8.................................................................. 45 » »

» » 5—2,5 m. höjd ....... 29 » »

för hvilka dekorationer plats måste beredas utom Nya operabyggnaden.

Ställningar, planer, praktikabla dekorationer.

För dessa föremål finnes inom Nya operabyggnaden en golfyta — 739 m2, men
då den erforderliga golfytan är = 937 m2, måste magasin anskaffas utom Nya operabyggnaden
med eu golfyta = 198 m2.

Attributer.

I Nya operabyggnadens attributmagasin n:o 15 i parkettvåningen, l:a och 2:a radens
våningar inrymmas de attributer, som nu finnas i Kongl. Operan å Blasieholmen.

I attributmagasinen n:o 12 i parkettvåningen, l:a och 2:a radens våningar inrymmas
de attributer, som nu finnas i kolerasjukhusets första rum.

För de attributer, som finnas i kolerasjukhusets öfriga 3 ruin, in åkte ett magasin
anskaffas utom Nya operabyggnaden med en golfyta = 315 m2 och en höjd = 3 m.

Kostymer.

Inom Nya operabyggnaden finnas kostymmagasin med en golfyta för qvinliga garderoben
.................................................................................................. = 358 m2

för manliga garderoben .............................•.........,........................................ —358 »

Summa 716 m2.

Då Kongl. Operans nuvarande kostymförråd upptager en golfyta af 558 m2, som
dock är något otillräcklig och bör ökas till 600 m2, finnes således rum med eu golfyta
af 116 m2 till fri disposition, hvaraf en del torde reserveras för kostymförrådets tillökning
under de första spelåren. r ■ .

För att bereda plats för de dekorationer, ställningar och attributer, som ej kunna
inrymmas i Nya operabyggnaden, föreslås att det magasin, som finnes å Ladugårdsgärdet,
bibehålies för Kongl. Operans räkning.

Uti detta magasin kan inrymmas:

18 m. facklängd dekorationer, öfver 7 m. höga
45 » » » 7 » »

29 » » » 5—2,5 m. höga

200 m2 golfyta för ställningar och praktikabla dekorationer;

315 m2 golfyta för attributer, d. v. s. alla dekorationer, ställningar och attributer,
som ej få rum i Nya operabyggnaden.

Dessutom finnes i detta magasin plats för 150 större och 100 mindre rullade
dekorationer. v

Detta utrymme torde reserveras för kommande behof, emedan i Nya operabyggnadens
fondmagasin ingen plats finnes för fonderna till de nya operor, som torde
komma att uppsättas och till hvilka man för hvar och en kan beräkna antalet nya
rullade dekorationer till c:a 20 st.

Hela magasinet å Ladugårdsgärdet är således fortfarande nödvändigt för Kongl.
Operans eget behof och lemnar ändå intet utrymme för nya operors ramdekorationer
och attributer, så vida ej någon del af det gamla förrådet kasseras.

Undertecknade hafva på anmodan af kapten P. A. Lindahl gemensamt uppmätt
Kongl. Operans nuvarande dekorationsförråd och upprättat förestående förslag till dess
magasinering.

Stockholm den 20 januari 1898.

J. L. Magerman. Otto Ehrngren.

Maskiningeniör & Dekorationsförvaltare Ingeniör vid Nya operabyggnaden,

vid Kongl. Operan.

112

Bil. 11 b.

Dramatiska teaterns dekorationsförråd.

Vid teatern finnas:
200 st. fonder.
31 » masker

Fonder och tak in. in.

12,4 m. långa

5 » D

Kulisser och dekorationer.

Vid teatern finnes af kulisser m. m. en sammanlagd

facklängd = 12,5 m.
djup = 3,5 »

höjd = 7,2 »
facklängd = 34 »

djup = 3 »

höjd = 7,2 »

facklängd = 36 »

djup = 2 »

höjd = 5—4 »

Vid Haga:

facklängd = 16 m.
djup = 3,5 »
höjd = 7,2 »
facklängd =8 »

djup = 3 »

höjd =4 »

I n:o 87 Regeringsgatan finnas 2 magasin med en golfyta = 50 m2 och en höjd
af 3 m., fylda med mindre dekorationer, ställningar m. m.

Attributer.

Inom teatern finnas attributer upptagande en golfyta.............. = 45 m2; h. = 1,4 m.

»	»		» .4..	............ = 65 t •	» = 1,7 »
»	»		»	........... = 72 »	» = 2,5 »
»	»	»	» ’ rt...	........... = 65 »	» = 3 »
»	»	»	» ____	........... = 100 » Summa 347 m2.	» = 4 »

(Attributerna äro tätt sammanpackade. Dubbla golfytan behöflig.)

113

Kostymer.

Inom teatern finnas kostymer upphängda i 3 rum med en golfyta — 136 m2;
dock är dubbla ytan behöflig.

För att magasinera detta förråd erfordras ett magasin af samma storlek som
Kongl. Operans å Ladugårdsgärdet.

För den händelse att Dramatiska teatern skulle öfverflyttas till Svenska teatern
finnes derstädes plats för:

l:o) 80 st. fonder i den s. k. fondlådan;

2:o) 12 m. facklängd dekorationer af 7,2 m. höjd i scenförlängningen;

3:o) Ställningar, planer och en del ej ömtåliga attributer i källarvåningens magasiner
= 150 m2 golfyta;

4:o) attributer i nuvarande attributrummet samt i nuvarande balettsalen = 100
m2 golfyta;

5:o) hela kostymförrådet.

För den öfriga delen af Dramatiska teaterns förråd komme då att erfordras:

a) ett fondmagasin af 15 m. längd, 2,5 m. bredd och 5 in. höjd;

b) ett magasin för större dekorationer af 25 m. längd, 9 m. bredd och 7,2 m. höjd,
ett magasin för mindre dekorationer af 18 m. längd, 9 m. bredd och 5 m. höjd;

c) ett attributmagasin med en golfyta = 600 m2, höjd = 3 m.

Undertecknade

Dramatiska teaterns förråd och
sinering.

Stockholm den 20 januari 1898.

A. J. Stenholm.

Verkmästare vid Kongl. Dram. teatern.

P. A. Lindahl gemensamt uppmätt
förslag till detsammas maga -

Otto Ehrngren.

Ingeniör vid Nya operabyggnaden.

hafva på anmodan af kapten

upprättat förestående

114

Bil. 11 c.

Svenska teaterns dekorationsförråd.

Fonder och tak.

Vid Haga finnas:

180 st. fonder in. m............................................................................... 10,5-4 in. långa.

Kulisser och dekorationer.

Vid Ulriksdal finnas:

af kulisser en sammanlagd facklängd = 47 in.

djup = 3 »
höjd = 7 »

samt ett magasin af 584 m3 rymd, uppfyldt med ranulekorationer af 3—4,5 m. höjd.

Planer, ställningar in. m.

Vid Haga finnes:

ett magasin af 352 m3 rymd, uppfyldt af planer och ställningar.

Attributer och möbler.

I kolerasjukhuset finnas:

attributer och möbler, upptagande en golfyta af 36 m2 till 2,5 m. höjd.

Kostymer.

I kolerasjukhuset finnas:

kostymer, nedlagda i 8 st. kistor samt uppsatta å hängare öfver en golfyta — 93 m2.
För att magasinera detta förråd, så att föremålen blifva åtkomliga, erfordras:

1 :o) ett fondmagasin 18 m. långt, 2,5 m. bredt och 5 in. högt;

2:o) » kulissmagasin 24 m. långt, 9 in. bredt och 7 m. högt;

3:o) » » 34 » »9 » » » 4,5 m. högt.

4:o) » magasin för ställningar m. m. med eu golfyta — 350 m2, höjd — 3 m.
5:o) » attributmagasin med en golfyta — 72 in2, höjd — 3 m.

6:o) » kostymmagasin med eu golfyta — 126 m2, höjd = 3 m.

Pa anmodan af kapten P. A. Lindahl hafva undertecknade gemensamt uppmätt
ofvanstaende dekorationsförråd och upprättat förslaget till detsammas magasinering.
Stockholm den 20 januari 1898.

C. P. Swensson. Otto Ehrngren.

f. d. maskin mästare rid Svenska teatern. Ingeniör vid Nya operabyggnaden.

115

Bil. 11 d.

Dekorationsmagasin för Dramatiska teatern.

För att inrymma Dramatiska teaterns hela förråd åt'' fonder, tak, kulisser, dekorationer,
attributer och kostymer erfordras ett magasin af 50 m. längd, 15,5 m. bredd,
10 m. höjd vid taknocken och 6 in. höjd vid takfoten.

Kostnaden för ett sådant magasin af trä med tak af asfaltpapp ä bräder samt
väggar af korrugerad plåt är kronor 20,000: —

Dekorationsmagasin för Dramatiska och Svenska teatrarne.

För den del af Dramatiska och Svenska teatrarnes dekorationsförråd, som ej får
plats inom Svenska teaterns lokaler, erfordras ett magasin åt 65 m. längd, 15,5 m. bredd,
10 m. höjd vid taknocken och 6 in. höjd vid takfoten. Kostnad: Kronor 24,500: —.

Stockholm den 24 januari 1898.

Otto Ehrngren.

Ingeniör vid Nya operabyggnaden.

Bil. 11 e.

Uppgift å dekorationsförrådet vid Svenska teatern våren 1890.

Vid teaterns öppnande den 19 januari 1875 fuunos 14,649

□ -alnar ..................................................................... å 1,25 18,311,25

Till våren 1877 tillkommo 9,447 □-alnar .................. ä 1,25 11,808,75

» » 1879 5 7,003 » .................. ä 1,2 5 8,753,7 5

» » 1887 » 69,419 » ..................... å 1,40 97,186,60 136,060,35

Afgår: slitningskostnad, 2 % pr år:

1875-1890 å 18,311,25 ................................................................ 5,493,37

1877—1890 å 11,808,75 ............................................................... 3,070,27

1879—1890 å 8,753,7 5 .................................................................. 1,925,82

1879—1890 å 97,186,60 .................................................................. 21,381,05 31,870,51

Saldo Kronor 104,189,84.

Värdet af ofvanstående = 30 % ...................................................... » 31,256,9 5.

Dessutom finnas dekorationer, af Emil Hjertstedt lemnade som hypotek
för lån värde ...................................................................... » 2,000,oo.

Stockholm den 21 januari 1898.

Carl Grabotv.
Dekorationsmålare.

C. P. Swensson.

Maskinmästare.

116

Bil. 12 a.

Till Konungen.

Enär de bestämmelser, som af Eders Kongl. Maj:t meddelats rörande verksamheten
å de Kongl. teatrarna och dispositionen af samma teatrars fastigheter, äro gällande
allenast till slutet af det spelår, hvarunder den nya operabyggnaden varder färdig,
samt, vid sådant förhållande, Eders Kongl. Maj:t antagligen inom kort till nådig pröfning
företager frågan om sättet för uppehållande af teatrarnas verksamhet efter berörda
tidpunkt, har Öfverståthållareembetet ansett sig böra till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemna en af poliskommissarien i sjette polisdistriktet E. Lundbäck till
embetet ingifven promemoria med tillhörande ritningar rörande Kongl. Dramatiska
teatern, jemte ett af brandchefen i Stockholm i anledning af sagda promemoria meddeladt
yttrande, af hvilka handlingar, enligt Ofverståthållareembetets åsigt, framgår, att
nämnda teater icke kan anses vara konstruerad och inredd på ett med hänsyn till
olyckor genom brand eller trängsel betryggande sätt, äfvensom att detta missförhållande
är sådant, att detsamma, med den nuvarande byggnadens bibehållande, icke står
att afhjelpa eller ens i nämnvärd mån förringa; och tillåter sig, i anledning häraf,
Öfverståthållareembetet underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang
med ofvan omförmälda ordnande af de Kongl. teatrarnas verksamhet, täcktes i nåder
förordna, att Dramatiska teaterns nuvarande byggnad icke vidare skall för teaterverksamhet
användas.

Stockholm den 20 oktober 1897.

Underdånigst

E. VON DER LANGKEN.

G. Sjögren.

Bil. 12 b.

Till öfverståthållareembetet i poliskammaren.

Sedan hos embetet fråga uppstått huruvida icke embetet nu borde ingå till Kongl.
Maj:t med underdånig hemställan, att Kongl. Maj:t i sammanhang med ordnandet af
de Kongl. teatrarues verksamhet täcktes förordna, att Dramatiska teaterns nuvarande
byggnad icke vidare skulle för teaterverksamhet användas, och i anledning häraf

117

embetet behagat infordra mitt yttrande angående teaterns eldfarlighet och olämplighet
för sitt ändamål, får jag vördsamt anföra följande.

Såsom herr polismästaren nogsamt torde hafva sig bekant, har jag beträffande
Dramatiska teatern städse hyst stora farhågor för följderna af en derstädes möjligen
inträffande eldsolycka och omfattar jag derför med tillfredsställelse det tillfälle som nu
erbjuder sig att få uttala min åsigt om denna teater.

Ehuru till en början villigt må erkännas, att de förslag till säkerhetsåtgärder,
som till följd af de ofta utförda besigtningarne afgifvits, blifvit af embetet godkända
och af vederbörande utförda, så hafva dock dessa åtgärder, som på grund af teaterns
föråldrade byggnadssätt, inredning m. m. endast kunnat inskränkas till afhjelpande af
vissa olägenheter med hänsyn till utgångar och platsernas anordning, skydd mot eldfara
i förening med förbättrade eldsläckuingsanordningar samt stränga ordningsföreskrifter,
på långt när icke medfört den trygghet till lif och egendom, som man äfven med
ringa anspråk har rättighet att ställa pa eu till allmänheten upplåten offentlig lokal,
i all synnerhet af sa eldfarlig beskaffenhet som en teater.

Den utredning af lokala förhållanden och det yttrande, som af poliskommissarien
Lundbäck afgifvits och hvari jag får instämma, framhåller tillräckligt den stora fara
för hvilken publiken på grund af salongens inredning, korridorernas knappa utrymmen,
de högst cbeqväma, smala och otillräckliga trappornas anordning och fördelning ra. m.,
skulle utsättas i händelse af eldsvåda eller panik.

Icke mindre farlig synes mig teaterpersonalens belägenhet ställa sig i händelse
af eldsolycka. Klädlogerna ligga nemligen mycket ofördelaktigt eu och två trappor
upp med uppgång från scenen och i omedelbart sammanhang med denna, fördelade
på ömse sidor om en smal korridor, och förefinnes a venstra sidans klädloger ej nagra
fönster. Tillgången till den reservtrappa, som ligger i bortre ändan af öfre klädlogegången.
eger rum från en klädloge och utmynnar trappan i ett kulissmagasin, o. s. v.

Den omständighet, att inom teatern bostäder förefinnas 3 och 4 trappor upp,
liggande intill kronvinden, innebär icke allenast stor fara för innehafvarne af dessa
bostäder, utan kan jemväl, derest eld skulle uppstå i någon af lägenheterna, medföra
oberäkneliga följder i all synnerhet under den tid, då föreställning påginge.

Särskild! får jag vidare framhålla teaterbyggnadens ofördelaktiga läge. Med en
fasad af omkring 19 meter och en utsträckning i längd af 65 meter är densamma sa
godt som oåtkomlig på hela norra sidan och är den södra sidan endast delvis tillgänglig
från några smala prång, hvilka förhållanden lägga de största hinder i vägen
för räddning af menniskor och eldsläcknings utförande.

I öfrigt ligger det i sakens natur, att eu utan afskiljningsmurar sammanhängande
bvggnadskomplex af denna storlek, uppfyld af de mest lättantändliga och brännbara
föremål samt en massa trävirke, icke kan betraktas annat än i hög grad eldfarlig och
dessutom innebärande en hotande fara för omgifvande byggnader och qvarter.

118

Med stöd af hvad jag härofvan haft äran anföra, far jag på det kraftigaste tillstyrka
embetet att till Kongl. Maj:t ingå med underdånig hemställan, att Dramatiska
teatern ej vidare måtte för teaterverksamhet användas.

Handlingarna i ärendet återgå härjemte.

Stockholm, Johannes brandstation den 16 oktober 1897.

B. Hollsten.

Bil. 12 c.

Till Stockholms stads Brandchef.

Enär de bestämmelser, som af Kongl. Maj:t meddelats beträffande verksamheten
å de Kongl. teatrarna och dispositionen af samma teatrars fastigheter, endast äro gällande
intill slutet åt det spelår, hvarunder den nya operabyggnaden varder färdig, torde
Kongl. Maj:t inom kort till nådig pröfning företaga frågan om sättet för uppehållande
af dessa teatrars verksamhet efter nämnda tidpunkt.

I anledning häraf och då Öfverståthållareembetet föreställer sig, att Kongl. Dramatiska
teatern icke kan anses vara konstruerad och inredd på ett med hänsyn till olyckor
genom brand eller trängsel betryggande sätt, i hvilket afseende en af kommissarien i
sjette polisdistriktet E. Lundbäck till Öfverståthållareembetet ingifven, härhos bilagd
promemoria med tillhörande ritningar synts Öfverståthållareembetet otvetydigt gifva vid
handen, att särskildt teaterns förstugor, korridorer och trappor äro till läge och beskaffenhet
ytterst farliga, samt att detta missförhållande är sådant, att detsamma, med
den nuvarande byggnadens bibehållande, icke står att afhjelpa eller ens i nämnvärd
mån förringa;

så har hos Öfverståthållareembetet uppstått fråga, huruvida icke embetet nu borde
ingå till Kongl. Magt med underdånig hemställan, att Kongl. Maj:t i sammanhang
med det ofvan berörda ordnandet af de Kongl. teatrarnas verksamhet täcktes förordna,
att Dramatiska teaterns nuvarande byggnad icke vidare skall för teaterverksamhet
användas;

och har Öfverståthållareembetet för den skull velat inhemta Eder mening om
nödvändigheten af denna åtgärd samt anhåller fört}'', att I behagaden så snart sig
göra later afgifva Edert yttrande häröfver, hvarvid de remitterade handlingarna torde
till Öfverståthållareembetet återställas.

Stockholm i Kongl. poliskammaren den 6 oktober 1897.

SEMMY EU B ENSON.

Hj. Ahrberg.

119

Bil. 12 d.

Promemoria angående Kongl. Dramatiska teatern.

Kongl. Dramatiska teatern liar å nedre botten en yttre förstuga, till hvilken frän
gatan leda fem ingångar, de tre mellersta af 1,50 meters bredd, de två yttre något
smalare. Denna förstuga har en bredd af 3 meter. Från densamma leda tre dörrar
af 1,30 meters bredd till en inre förstuga samt två trappuppgångar af 1,12 meters
bredd till lista raden.

Från den inre förstugan, som är 3,2o meter bred, är tillträde beredt genom en

1.2 0 meter bred öppning till öfre parketts klädloge, samt genom 2 stycken, 1,15 meter
breda öppningar till den korridor, som omger hela parkett. Denna korridor är högst

2.3 5 meter bred och är afsedd att samtidigt tjenstgöra såsom in- och utgång samt
klädloge för parkettbesökande. Från densamma leda å ömse sidor ingångar till parkett
af respektive 0,90 och 0,8 5 meters bredd. Denna korridor skall ock användas af
orkesterns medlemmar.

De särskilda platserna å parkett sammanhänga sins emellan medelst trappsteg,
h vilka vid utgångarna blifvit athuggna på ett sätt, att vid panik stockning lätt kan
uppstå genom att en person stupar ned öfver det tvärhuggna steget.

Fn reservutgång leder från parkett till norra prånget.

Till raderna äro trappuppgångar beredda, två från Kungsfrid gårdsgatan vid stora
hufvudingången, samt en trappa från hvartdera af de prång, som å norra och södra
sidan skilja teatern från angränsande hus. De förstnämnda trapporna äro 1,12 meter,
de öfriga l,io meter breda. — Dessutom är särskild utgång från Kongl. logen beredd
genom förmedling med trappuppgången till huset n:o 8 samma gata.

De två trappuppgångarna från prången äro afsedda att användas af andra och
tredje radens åskådare, då de lemna teatern.

Första raden är omgifven af en korridor, som är 1,go meter bred och samtidigt
är afsedd att utgöra klädloge; från denna korridor äro 7 ingångar beredda till raden
af 0,8 5 och 0,6 5 meters bredd; hvarjemte från samma korridor finnes en 0,7 5 meter
bred ingång till Kongl. foyern.

Vid sidan af första raden är inredt. schweizeri åt K ungsträdgårdsgatan. Till
och från lista raden leda alla trapporna.

Andra raden har samma uppgångar som första raden; den omgifves af en
1,5 0 meter bred korridor, hvilken jemväl tjenar såsom klädloge; från denna leda 12
ingångar af 0,6 5 meters bredd till raden. Dörrarna till de å andra raden befintliga

120

avantseenerna äro så inrättade, att derest vid panik folk tränger på från raden blifva
dessa dörrar omöjliga att öppna.

I denna korridor finnes å hvardera sidan en jern dörr med påskrift »Stängd dörr».
Dessa dörrar skola hållas stängda till dess publiken efter representationens slut aflägsnat
sig, i afsigt att hindra 2:dra och 3:dje radernas publik att i trapporna stöta tillsammans.
Deremot torde otvifvelaktigt sammanstötning ega rum mellan lista och 2:dra
radernas publik vid platformen utanför lista raden, derest panik skulle uppstå.

I denna våning finnes äfven schweizeri, till hvilket leda två mindre trappor af
trä med 1,2 o meter breda dörröppningar.

Tredje raden, till hvilken endast sidotrapporna lemna tillträde mellan 2:dra och
3idje, men från hvilken man endast kan komma ut genom dessa trappor förbi de
nedre raderna, är omgifven af en 1,90 meter bred korridor, från hvilken leda nio 0,65
meter breda ingångar till salongen.

Från samma korridor är ingång beredd till regissörens bostad samt till vinden,
der bostäder äro beredda åt brandmästaren och städerskan. Ingångarne till dessa äro
försedda med jerndörrar. Jernstegar äro anbragta på väggarnas yttersidor från såväl
brandmästarens kök som städerskans bostad.

Scenområdet är synnerligen trångt och belamradt; genom en i brandmuren upptagen
öppning införas kulisser och annat från ett omedelbart intill teatern beläget förvaringsmagasin;
från scenen leder en trappa af trä till under densamma befintliga två
attributrum med 1,5o meter breda dörröppningar.

Genom dessa attributrum är en reservutgång beredd; vid verklig fara och då
rummen äro strängt tagna i anspråk för sitt ändamål torde dock denna utgång icke
kunna användas.

De i dessa rum hopade förråden äro synnerligen eldfarliga och lättantändliga.

Från scenen leder dessutom en trätrappa till damernas 13 klädloger samt en till
herrarnes loger, hvilka, likaledes 13 till antalet, äro belägna öfver damernas; en spiraltrappa
af jern, gemensam för alla logerna, tjenar till reservutgång.

Stockholm den 25 september 1897.

Ernst Lundbäck.

121

Bil. 13.

• Till Kongl. Teaterkomitén.

Sedan undertecknad fått i uppdrag att söka utreda hvilka åtgärder, som böra
och kunna vidtagas, för att i möjligaste mån afhjelpa de olägenheter ur säkerhetssynpunkt,
som vidlåda Dramatiska teaterns nuvarande byggnad, får jag, efter att hafva
besigtigat byggnaden och på platsen närmare studerat de olika anordningarne, härmed
vördsamt anföra följande.

För öfverskådlighets skull tänker jag mig hvggnadskomplexet deladt i tre delar,
nemligen:

Salongshnset, scewhuset och gårdshnsen.

Salongshuset. Murverken liksom konstruktionerna för rader och bjelklag synas
här vara af fullgod beskaffenhet, så att någon afsevärd reparation för deras biståndighets
skull icke synes behöflig.

Hvad gäller de inre anordningarne, så måste anmärkas, att platserna i salongen
äro för små och trånga liksom passager och utgångar, hvarjemte utrymmet i korridorerna
är för knappt, för att icke stark trängsel skall uppstå, om teatern behöfver
hastigt utrymmas.

Angående platsernas storlek och antal inom salongens olika delar hänvisas till
vidfogade tablå, af hvilken framgår, att salongen kommer att rymma endast 555 stycken
platser, om dessa skola gifvas något så när tillfredsställande storlek mot nu befiutliga
651 stycken, då platserna i hoflogen och Kongl. logen ej i någotdera fallet
medräknats.

Orkesterpersonalens plats är särdeles knapp och någon lokal för densamma utom
salongen fins ej. På grund af platsernas förändrade storlek, liksom ock för anordnandet
af ventilation inom salongen, blir det nödvändigt att bygga om golfvet, hvarvid
gradinerna få andra mått och utgångar m. m. gifvas bättre anordningar. Under parketten
måste då eu tillräckligt rymlig källare byggas, från hvilken uppvärmd luft iusläppes
i salongen genom en mängd öppningar i parkettgolfvet.

Angående korridorer, trappor m. in. är det utrymme här finnes efter nutida fordringar
för litet.

För afhjelpande häraf kunde man tänka sig att de båda smala prången, söm nu
finnas mellan yttermurarne och angränsande grannhus, kunde bebyggas, men de kon 16 -

122

trollerande myndigheterna, byggnadsnämnden och brandchefen, uttala sig bestämdt
häremot. Den fördel, som nuvarande anordning erbjuder, eller att publikens korridorer
kunna få direkt förbindelse med yttre luften skulle då försvinna, liksom ock den
direkta förbindelsen mellan K ungsträdgårdsgatan och scenhuset samt gårdshusen blifva
afbruten, hvarigenom en eldsläckning bär förklarats blifva hardt när omöjlig.

Den enda utväg, som då finnes, för att i någon mån förbättra förhållandena, är
att rifva bort de befintliga trapphusen och flytta ut dem ända till fasaden, hvarigenom
utrymmet i korridorerna ökas rätt betydligt. Trapporna kunna då äfven göras något
rymligare, om de i öfrigt bibehållas med en anordning liknande den, nuvarande. —
De vid husets gatufasad varande restauratiouslokalerna komma att härigenom betydligt
spolieras, så att endast några smärre buffeter återstå.

De uti våningarna 3 och 4 trappor upp inredda bostadslägenheterna måste såsom
särdeles eldfarliga borttagas och ersättas med ett mindre rum till buffet i 3:dje våningen
och kostymmagasin eller något dylikt i den 4:de, om denna lokal får vidare
användas.

Dessa förändringar medföra emellertid en fullständig omredning af bjelklag och
mellanväggar inom salongshuset.

Salongen och dess korridorer äro nu i saknad af några ventilationsanordningar,
hvarför dylika måste införas.

För Hans Maj:t Konungen och liofvet är särskild uppgång till deras platser å
första radens venstra sida och avantscenloge anordnad genom Hotell du Nords vidliggande
hus och ett par rum der förhyrda, för att tjenstgöra som foyer. Dessa lokaler
med deras uppgång måste här finnas och kunna icke ersättas af några andra dylika
inom teaterns eget område.

Scenhuset. Murverk och takkonstruktioner synas här vara af god beskaffenhet
och endast i behof af smärre reparationer.

Sceninredet såsom golfvet med dess underrede och maskineri samt vindsmaskineriet
för manövrering af fonder o. d. är deremot af dålig och otidsenlig beskaffenhet,
samt behöfver förnyas. Källaren under scenen är af otillfredsställande beskaffenhet,
enär någon tätning för vatten i dess botten saknas, hvarför ny golfläggning bör
appliceras.

Utrymmet å sjelfva scenen är såväl i plan som i höjd särdeles knappt, hvilket
har till följd, att eu del af dekorationerna ej kunna tagas upp i vinden utan att vikas,
hvilket är en särdeles ogynsam anordning.

De vid scenens bakre vägg uppsatta trapporna, som leda till klädloger och verkstäder
uti vidliggande gärdshus äro af farlig beskaffenhet, dels derför att de äro gjorda
af trä och dels emedan de ligga fria och öppna inuti scenrummet.

Belysningen, som består af gas, bör ersättas af elektriskt ljus, dels för att minska
eldfaran och dels för erhållande af bättre och friskare luft i lokalerna.

Såsom häraf framgår, är endast sjelfva stommen för scenhuset, nemligen ytter -

123

murarne och taklaget samt jernridåu med dess tillbehör af användbar beskaffenhet,
hvaremot allt inrede bör såsom otidsenligt och dåligt ersättas med nytt.

Gårdshusen. På teaterns egen tomt finnes här uppfördt ett mindre hus i tvä
våningar vid gårdens sydvestra hörn, och som innehåller en mindre reparationsverkstad
samt 2 stycken klädloger i våningen 1 tv. upp.

Uti det större huset å gården är i lista våningen inrymdt 12 stycken klädloger
för damer och 1 st. större d:o för statister, samt uti 2:dra våningen 12 stycken klädloger
för herrar och 1 st. d:o för statister.

Dessutom finnas attribut- och kulissmagasin uti de olika våningarne, samt snickareverkstäder
å vinden. Utom dessa lokaler har teatern förhyrt tre våningar af ett gårdshus
å angränsande tomt tillhörande Hypoteksbanken, hvaraf den första användes till
artistfoyer och 2 stycken klädloger, den andra till kansli och kostymmagasin samt den
tredje, belägen tre trappor upp, hel och hållen till kostymmagasin.

Dessutom är ett provisoriskt upplag för fonder anordnad! å den smala ljusgården
i söder, hvarförutom teatern hyr stora utrymmen inom gårdshusen till den s. k. Hornska
egendomen, afsedda för kulisser och dekorationer, och utgörande cirka 240 kv.-meter
i areal och 1,500 kbm. i rymd.

Såsom häraf framgår, är endast en del af de för teaterns behof erforderliga lokalerna
inrymda inom dess eget område, hvaremot stora utrymmen förhyrts på annat håll.

De anordningar, som här äro träffade angående klädlogerna och deras utgångar
m. m. äro emellertid af den beskaffenhet, att de såsom otidsenliga och farliga måste
utdömas. Skall således det befintliga gårdsutrymmet tillgodogöras, måste gårdshusen,
hvilkas murverk och bjelklag in. m. är af mindre god beskaffenhet, fullständigt rifvas
och ersättas med nya.

Som önskningsmål härvid bör då uppställas, att man på teaterns eget område
söker inrymma alla de lokaler, som der måste finnas, såsom klädloger, foyer och kostymmagasin,
samt några magasin för dekorationer, och hvarvid man gör sig möjligast obe -

roende af graunarne.

De utrymmen, som för närvarande användas, äro

för foyer, kansli och loger ................................................................................ 371 m2

» låsa magasin och verkstäder ........................................................................... 415 »

o O

» höga magasin, utom skjulet å gården och i Hornska egendomen ............... 121 »

Summa 907 m2,

som för nybyggnaden kan antagas erfordra cirka 1,000 m2, då korridorer, trappor och
andra utrymmen blifva rymligare.

Antages gårdsutrymmet, som är 28 meter långt och i medeltal 14 meter bredt,
bebyggas å en areal af 28 X 10 — 280 m2, skulle ett sådant hus i fyra våningar och
en källarevåning ega en areal af 1,400 eller cirka 1,000 qv.-meter fri golfyta.

Kostnaderna för de olika partiens försättande i fullgodt skick efter föregående
beskrifning kan då uppskattas till följande belopp.

124

1) Framhuset.

Trappor med grundläggning, korridorer med bjelklag............................. kr. 40,000: —

2) ^Salongen.

Källare för värmeledning. — Nytt golf och underrede till parketten. —

Platsernas och utgångarnes omrangering. — Salongens restaurering

och målning in. m. ............................................................................ » 25,000: —

B) Scenen.

Nytt golf i källaren. — Scengolf med underrede och maskineri. — Vinds maskineri

och öfrigt inrede — Diverse reparationer m. m............. » BO,000: —

4) Gårdshusen.

Grundläggning och källare. — Murverk och bjelklag. — Enkelt inrede
m. m.............................................................................................. » 70,000: —

5) Värmeledning och ventilation med erforderliga apparater......... » 40,000: —

6) Elektrisk belysning enligt specificeradt förslag........................... » 25,000: —

7) Rörledningar för vatten och aflopp samt div. kostnader — 10

procent af föregående .............................................................................. » 20,000: —

Summa kr. 250,000: —

För en kostnad af cirka 250,000 kronor kan således ifrågavarande teaterbyggnad
försättas uti ett mot nutida fordringar något så när svarande skick, hvarvid dock eu
del olägenheter komma att qvarstå, såsom att foyern för hofvet med dess uppgång
måste förläggas uti huset bredvid, samt att betydande magasinsutrymmen för teaterdekorationerna
måste förhyras.

Efter de gjorda förändringarue komma ock omkostnaderna för drift och skötsel
samt inkomsterna af biljettförsäljningen under i öfrigt lika omständigheter att ställa
sig rätt ofördelaktigt.

Sålunda kan tillökningarne i omkostnad utöfver de nuvarande anslås till:

för salongens uppvärmning och ventilation''................................................ kr. 4,000: —

» elektriskt ljus..................................... » 3,000: —

» minskade hyror af restaurauterna........................................................ » B,000: —

Hyrorna för ‘ lokalerna i Hypoteksbankens gårdshus motsvara ökade utgifter
för de borttagna bostadsvåningarne i framhuset.
för minskade inkomster af biljettförsäljningen 260 representationer å

150 kronor .,...........................................,.......................................... » 39,000: —

eller inalles per år ................................................................................. Kr. 49,000: —

Ehuru det således kan anses utförbart att försätta ifrågavarande teaterbyggnad
i fullt brukbart skick, torde dels de omkostnader, som derför komma att fordras,
och dels det betydliga reducerandet af platsernas antal och deraf beroende inkomster,

Qicw&i. jP/iamafafvq

— §1 avi cd §MkitKv&wwyAjiw. -

125

som förändringen skulle medföra, härför lägga alltför stora hinder i vägen, för att förslaget
skulle visa sig vara praktiskt tillämpligt och derför böra förordas.

Stockholm den 30 december 1897.

P. Ax. Lindahl.

Tablå öfver platsernas storlek ock fördelning inom
Dramatiska teatern.

Parkett.

7 öfre bänkar............................................................................................. 54 X 73

6 nedre » ................................................................................''....... 52 X 70

l.sta radens fond.

Platsernas bredd.............................................................................= Öl

l.sta radens sidor.

Platsernas bredd ................................................................................,n........ = 41

Djup 100

2:dra radetis fond.

Platsernas bredd ..............

2:dra radens sidor.
Platsernas bredd .............

3:dje radens fond.

Platsernas bredd .............

3:dje radens sidor.
Platsernas bredd ............

.....,... = 45

Djup 22 65 — 70

= 43

Djup 22. 65

Antagas nu de bättre platserna å parkett
de öfriga 50 cm. i bredd, fås antalet platser

å parkett..............................................................

s lista raden .....................................................

» 2:dra » ......................................................

avantscener ......................................................

» 3:dje raden ......................................................

avantscener ......................................................

och lista raden böra vara 55 X 80 och

.................... 195 stycken emot nu 228

.................... 101 » » » 112

.................... 132 » » » 145

.................... 8 » » » 12

.................. 113 » » » 132

.................... 6 » » » 8

eller summa 555 stycken mot 637
-j- ståplatser 14

651

126

Bil. H.

Till Kongl. teaterkomitén.

Efter erhållet uppdrag, får jag härmed äran aflemna tvenne alternativa förslag
till ny dramatisk teater, afsedda för tvenne af komitén angifna byggnadstomter.

Kitningsförslagen äro uppgjorda af arkitekten Ludv. Peterson, och synas visa, alt
man äfven med de särdeles knappa och oregelbundna tomter, som varit föreslagna,
torde på ett i allmänhet tillfredsställande sätt kanna lösa denna byggnadsfråga.

bom hufvudvilkor äro följande bestämmelser uppstälda. Måttet å scenöppningen
skall vara 9,5 meter samt scenen i plan mäta 17 meter i bredd och 13 meter i djup.

Platsernas antal i salongen bör vara cirka 1,000 st., samt klädloger för 35 personer
och statister anordnas.

Magasin för kostymer, attributer och dekorationer samt verkstäder m. m. anordnas
så långt utrymmet medger.

Såsom af ritningarna framgår, äro dessa bestämmelser uppfylda, dock blifva
platsernas antal i alternativ n:o 1 endast 920 st., då det i alternativ n:o 2 utgör 950
efter nutida fordringar å platsernas storlek.

Den bebyggda arealen utgör vid alternativ n:o 1 cirka 1,630 qv.-meter och vid
alternativ n:o 2 cirka 1,480 qv.-meter.

Kostnaden för byggnaden enligt alternativ n:o 1 utgör:

Murverk, stenarbeten och invändig puts............................................. kronor 302,000: —

Jernkonstruktioner, smidesarbeten, träarbeten och plåtslageri ......... » 101,000: —

Fasadbeklädnader............................................................................... » 75,000: —

Snickerier, glasarbeten, dekorering och målning ............................. » 90,000: —

Värmeledning.......................................................................... » 75,000: —

Elektrisk belysning............................................................................ » 60,000: —

Rörledningar för vatten och aflopp ................................................... » 20,000: —

Inrede: i salongen och öfriga rum, ................................................. » 30,000: —

samt å scenen med maskineri ............................................................ » 75,000: —

Administration och diverse kostnader cirka 9 % ............................. » 72,000: —

kronor 900,000: —

hvartill kommer kostnaden för grundläggning af betonbädd på

pålar med.............................. » 80,000: —

eller kronor 980,000: —

Kostnaden per volymsenhet af byggnaden utgör då cirka 30 kronor/m3.

NACKSTROW''

-i g atn-n

NACKSTROM

.. V/ r / /" ". \ j 5 \ # ^skräfvel?/

°Wj /''■■''■••''C;\BerzåHi-,;p;ark jj \ ^ VIND/

TI 8........-TT O VA ''"T;A\ é /

\SKRAFVEL9

.......q

Matrosen

Arsenals-g atan

Nybro-gatan

VS II H 0

JOMANNEN

Nybro — hamnen

Sibyllegatan

Musik

Akad

BLASI

JERN LO DET

Artilleri - gatan

io ao 30 *»o so 60 jo ao ao 100

KLIPPAN

Fotolit G«i. Stål». Lit.Aiifrt.. Stockh.

7?AA --TCATETK-- •AL.

-nzrf/VA7TJV • N: /

Bottenvåning ■

s. rivwerts /.oGM..
6. Bjat-scrj:*;

f. //VfSWAt

9. Xv/Vjå. .KAprxvM

I. - &rsjjxrf/tfc

!C. , — -

II. KALl-1/Fr

it. ra/^/ZT-rsy^.

A». WtraTUbvl~

M.< Jc*v

/5T OTAT/^rJS.-*^.

K Ai^fie>40^si<

If''-

/t. Arvi*r-rToym^_

SEfaaaa: i:

Öl

It/

/f. >4 —~-e* . roys^*^.

2ft - XSwvjpA.-. noyEJ<.

t/. JSy^t* ?=r<cjs=}%y/v\.

«. —.„ —

— » —

i! 7 xö^MsnrAMx*.
li~ACo s ry^\ fvs*szax> .

320

PL^SER,^ —

A -

Izvfufifc^F

Fotalil. Gen. Stål». Lit Anst. Stoekh.

‘nxvi» ■

AliTETlMKT-IV K? %

i HApcivf.

-tJCENKALLARB.
i.VÄRME KAMMARE.

3 MjN^1- KAPPROA\.

‘t. vnriBiu.eiv.
y.fturiK.

5. TOILBTTSI^.
VRE^LERINCjS-lV

6. STATIST ER

jan^pannor,-

-»O.KLADUOCjER..

1«AA^A*IN
■JSBIlJETTKONTOtV
i*t. Poyt-R.

1*J5: ÖFRE-DEl. APWA

Z2SEj

HT. Scen
16k.APAR\1A\

17. P*RUK/AAttARR .

1&.SB RVRf? I PKJVR^

15- FÖRR.*»
10.RAN5U.

SJ .ARKIV
a*.''KviNi_.KosTyA\.
23.A\ODEl-LB,yRA :

£<f. -SUATELjeR. KVlNJL..
IT. FROEN)N«4R..
aÄ. PÖHEtTAÅlp.

IT AyATEUt^. MANI».
ÄS.PR/DFNlEMJSR*.
4«).MANi_. Ko^ry>\ -

■ aa-ftApetsf -

«»0Tr£.MVAf>l ■

f) 5QtL.J\TS£H

ags

mm er t u.

T°A»vteTf.

.KT.

Jotolh Otal. Stab. Lit-Aust. Stoekh.

127

Kostnaden för förslaget alternativ n:o 2 kan härefter uppskattas till

för sjelfva byggnaden.......................................................................... kronor 850,000: —

> grundläggningen ........................................................................ » 75,000: —

eller kronor 925,000: —

Härvid är nu att märka, att såväl den yttre som den inre utstyrseln hållits enkel
och billig, hvaremot husens stomme är tänkt vara gjord möjligast eldfast genom uteslutande
af brännbara materialier.

Stockholm den 3 februari 1898.

P. Ax. Lindahl.

128

Bil. 15.

. i r ■ « ; . . i i , r

Till Kongl. Teaterkomitén.

Sedan undertecknade verkstält besigtning af byggnaden å tomten n:r 41 i qvarteret
Blasieholmen, för närvarande använd till lokal för Kongl. Operan, få vi angående
densammas beskaffenhet och apterande till dramatisk teater härmed vördsamt anföra
följande.

De olika delarue af husets stomme såsom murverk, bjelklag, takkonstruktioner
och mellanväggar m. m. synas oss i allmänhet befinna sig i ett tillfredsställande skick
och på några smärre undantag när utan några bristfälligheter. De öfriga delarne
utom sjelfva stommen, såsom ytterfasaderna samt putsarbeten, snickerier och annat
inrede inomhus befinna sig deremot uti ett mindre godt skick, så att rätt fullständiga
reparationer af desamma äro behöfliga.

De hufvudsakliga förändringar och justeringar, som sålunda skulle tarfvas, äro
följande.

Delvis omputsning samt omfärgning af ytterfasaderna med listverk och orneringar,
rengöring och målning af dörrar och fönsterbågar, reparationer af yttertak, plåtbeklädnader
och stuprör, samt uppjustering af plåttak, uppfarter in. m. å liufvudfasaden.

Beläggningen å omgifvande trottoirer samt å brandgatorna behöfver delvis läggas
om och delvis förnyas, för att förhindra aflopps- och regnvattnets nedträngande uti
undervarande mark, hvarigenom osundhet samt skada å källarlokalerna uppstår.

Hufvudentrén med dess vestibul och trappor m. m. behöfver repareras och
nymålas.

Trapphus och korridorer samt kapprum och toiletter inom ''salongsområdet äro
likaledes i behof af eu grundlig reparation och nymålning å väggar och tak, hvarjemte
golfven, som äro delvis rätt förslitna, böra repareras, och eu del lokaler beläggas med
nya mattor.

Golfvet i stora foyern bör förnyas, och bjelklaget deröfver, som satt sig betydligt,
utbytas mot ett nytt, hvarjemte lokalen bör i öfrigt justeras och målas.

Salongen och dess rader, som nu efter många års begagnande blifvit i viss mån
ramponerade, äro i behof af en grundlig reparering och ommålning.

Uti personalens lokaler inom scenområdet äro väggar och tak samt golf och
snickerier i allmänhet rätt medfarna och illa underhållna, hvarför eu genomgripande

129

reparation och ommålning bör företagas för det helas försättande i fullgodt skick.
Sjelfva scenen och dess inrede, som synes vara af tillfredsställande beskaffenhet, är i
behof af en grundlig rengöring och några smärre justeringar af maskineriet för de nya
forhållandena.

Likaså böra samtliga vindar väl rengöras från damm och bråte, samt å golf och
väggar repareras, för minskande af husets eldfara.

Värmeledningens olika apparater såsom ångpannan med rör och kranar samt
kaminer och rörledningar m. m. behöfva rengöras och repareras — i vissa delar rätt
genomgripande — liksom ock gas- och vattenledningar med tillbehör.

Angående de förändringar, som behöfva vidtagas i och för byggnadens användande
till dramatisk teater, samt de åtgärder, som kunna anses önskvärda, för att förbättra
de akustiska förhållandena inom salongen, hänvisa vi till det af undertecknad
Lindahl uppgjorda förslag, som legat till grund för våra beräkningar.

Hvad då beträffar kostnaden för byggnadens försättande i ett mot ganska måttliga
pretentioner svarande skick, är icke möjligt att utan en mera genomgående undersökning
af olika delar af inredet såsom värmeapparater, rörledningar m. m. med större
noggrannhet angifva, men torde för såvidt den nuvarande belysningen med gas skall
bibehållas, kunna anslås till 75,000 kronor, de smärre ändringsarbetena i salongen och
dess kapprum häruti inberäknade. Erfarenheten från det tillfälle, då byggnaden
iordningställdes för operans behof, synes ock ge vid handen, att denna kostnad icke är
för högt uppskattad, ty de arbetsmetoder och materialier, som användes vid byggnadens
uppförande, voro icke sådana, att de lätt medgifva justeringar och förändringar, utan
att dessa blifva relativt omständliga. Den kostnad, som tarfvas för inredesarbetenas
ordnande, är för öfrigt beroende af hvilka pretentioner, man derpå vill ställa. Skall
hela byggnaden förses med elektriskt ljus, kan kostnaden härför uppskattas till 40- å
50,000 kronor, beroende af armaturens inom de bättre lokalerna utseende och beskaffenhet.

Hvad till sist gäller värdet af byggnaden i dess nuvarande skick jemte tillhörande
tomt, så hafva vi för dess uppskattning utgått ifrån andra beräkningsgrunder, än som
antogos vid föregående värdering i februari 1892.

Då uppskattades huset efter nyss verkstälda reparationer för Kongl. operans
räkning till 500,000 kronor och tomten till 6 kronor per qv.-fot, eller cirka 150,000
kronor, hvarvid värdet af hus och tomt uppgick till 650,000 kronor.

Till detta resultat — med det fingerade värdet å tomten, upptaget så högt,
som eu i närheteu belägen och i öfrigt liknande tomt vid inköp uppgafs betinga —

130

kom man efter kapitalisering af den årliga hyresinkomsten, utgörande 35,000 kronor,
då erforderliga reparationer skulle verkställas af hyresgästen, och ränteinkomsten beräknades
till cirka 5 V2 % netto.

Ehuru detta värde under relativt gynsamma förhållanden kan låta försvara sig,
anse vi dock detsamma numera icke erbjuda nöjaktig säkerhet, utan hafva tänkt oss
följande sätt för bedömandet af realvärdet såsom rigtigare och säkrare.

Ursprunglig kostnad för hus och tomt år 1875 utgjorde enligt oss tillgängliga
uppgifter cirka 575,000 kronor.

Omkostnaden för husets försättande i fullgodt skick, motsvarande dess ursprungliga
beskaffenhet, kan anslås till Ib,000 kronor, såsom förut är angifvet. Realvärdet af
hus och tomt, sådana de nu befinna sig, utgör då 500,000 kronor, om kostnaden för
materialier och arbete inom byggnaden antages ega oförändradt värde som vid nybyggandet.

Härvid bör då anmärkas, att den kostnad af cirka 80,000 kronor, som nedlades
på byggnadens reparation och förändring år 1891, hufvudsakligen hänförde sig till de
ändringar och inreden, som voro behöfliga för Kongl. Operans räkning, men som nu till
stor del blifva af ingen nytta, då eu del anordningar åter behöfva ändras för de nya
förhållandena, hvarigenom nya kostnader uppstå.

Om byggnaden således för all framtid skall användas till teater, kan densamma
för närvarande inclusive tomten uppskattas i värde till 500,000 kronor, då årliga
kostnaden för densammas användande och underhåll skulle kunna sättas till

4 % i ränta och

11/2 % i onera och underhåll, eller

5 V2 % å 575,000 kronor = 31,625 kronor.

Om vi nu göra ett ännu ogynsammare ''antagande, eller att ifrågavarande teaterbyggnad
efter en viss tids användande i framtiden skulle komma att anses icke längre
uppfylla de anspråk, man då anser sig böra ställa på en modern teater, utan fördenskull
skulle behöfva ersättas af en helt och hållet ny byggnad, så synes oss, att det värde
för hus och tomt af 500,000 kronor, hvartill vi kommit af föregående antagande, icke
heller i detta fall kan anses vara för högt, och stödja vi denna vår åsigt på följande
reson nemang.

Om vi härvid som en siffra för beräkningen antaga att teatern kommer att användas
uti ytterligare 25 år, och huset då rifves, så fås följande värden:

Tomten med eu areal af 23,870 qv.-fot kan med fördel användas till tre byggnadstomter
för vanliga boningshus med ett medelvärde för närvarande af cirka 12
kronor per qv.-fot eller inalles 300,000 kronor. Detta värde å tomten antaga vi om
25 år hafva ökats till 350,000 kronor, och att husets materialier efter rifning inbringa
25,000 kronor, då sålunda hela värdet blir 375,000 kronor.

Ett kapital af 575,000 — 375,000 = 200,000 kronor skall då amorteras under
tiden, hvarvid årliga kostnaden för teatern utgör:

6 */4 % amortering å 200,000 ................................

4 % ränta å 375,000 ...............................................

1 »/, % å 575,000 kronor till onera och underhåll

131

.................... kronor 12,500

.................... > 15,000

................... » 8,500

eller inalles kronor 36,000

Ett värde af hus och tomt utgörande 500,000 kronor synes således äfven i detta
fall vara antagligt.

Då den nuvarande byggnaden med sitt byggnadssätt endast kan användas för
ett specielt ändamål, är dess värde i hög grad obestämbart, då användningen är beroende
af konjunktur och konkurrens, hvarför vi ansett oss böra anföra ofvanstaende
beräkningsgrunder till ledning för bedömandet vid ett aftal om egendomens förvärfvande.

Stockholm den 18 februari 1898.

Kasper Satin. F. Ax. Lindahl.

>< •

132

Bil. 16.

Promemoria angående den s. k. Svenska teaterns förändrande till

dramatisk teater.

Inom salongen och dess rader böra en del åtgärder vidtagas, för att tillvarataga
befintliga utrymmen, samt i möjligaste man förbättra de akustiska förhållandena.

Sålunda bör det nuvarande utrymmet för orkestern, som för en dramatisk teater
är för stort, förändras och gifvas en bredd af omkring 2 meter, hvarigenom två och
en half stolrader eller 52 nya platser kunna insättas å parketten. Den främsta stolradens
platser komma dock vid nuvarande höjdläge å parkettens golf väl lågt i förhållande
till scenen, hvarföre parkettgolfvet bör höjas. Den i orkestern varande fördjupningen
under scengolfvet bör helt och hållet eller med lemnande af någon försänkning
utfyllas i och för ljudfördelningens skull. För att få kapprum och entréer
till parketten bättre och rymligare, som synes vara särdeles önskvärd!, samt på samma
gång förbättra ljudfördelningen för platserna å själfva parketten, hvaröfver klagomål
nu ofta blifvit framstälda, torde vara lämpligt, att medelst en skärmvägg afstånga
större delen af utrymmet under den djupa första raden. Genom att höja parkettgolfvet
och uppsätta en vägg vid fjerde stolraden från ringmuren, ökas utrymmet för undervarande
lokaler, så att entréen och kapprummen, efter murverkens borttagande och
ersättande med jernkonstruktioner samt innertakens förändring, kunna göras bättre och
rymligare.

Den nuvarande å parkettlogerna till venster anordnade homogen kan förminskas,
så att den närmast fonden varande afdelningen borttages, hvarigenom 9 stycken goda
platser för publiken erhållas.

Genom de sålunda föreslagna förändringarne kommer antalet platser å parketten
och dess balkonger att på sex stycken när bibehållas vid det nuvarande, hvaremot
medelafståndet från scenen blir betydligt minskadt, som naturligt till fördel för det
tydliga hörandet.

133

De öfriga anordningar, som böra vidtagas i och för förbättrande af de akustiska
förhållandena, äro borttagandet af de platser, som finnas i tredje radens fond eller å
det s. k. galleriet, samt igensättning af dervarande öppning i omfattningsväggen från
golfvet och upp till innertaket.

Härigenom synes en afsevärd fördel för ljudfördelningen vinnas, och då dessa
platser på grund af sitt ogynsamma läge vid dramatiska föreställningar torde blifvit
föga efterfrågade, så synes ej heller någon nämnvärd förlust i ekonomiskt afseende
genom förändringen uppstå.

Å andra och tredje radens sidor äro de platser, som befinna sig å bänken närmast
väggen, särdeles dåliga, enär man der sittande knappt ser någon del af scenen
och äfven i stående ställning har en mycket begränsad utsigt.

Ehuru dessa platsers borttagande medför en minskning af inkomsten, anser jag
dock denna åtgärd här vara tillrådlig, enär derigenom öfriga platser å radernas sidor
kunna förbättas, hvilket äfven synes mig vara önskvärdt, och hvarigenom antagligen
ett ej sämre ekonomiskt resultat vinnes än vid nuvarande anordningar.

Sidopartien af andra och tredje raden böra derför helt och hållet förändras,
genom borttagande af sista bänkraden och gradinernas förändring, så att de nya
platserna blifva rymligare och få ett bättre läge. Platsernas antal i salongen, som
för närvarande utgör 1,058 stycken, skulle efter dessa förändringar komma att blifva
942 stycken, fördelade enligt vidfogade tablå.

Öfriga lokaler inom salongsområdet såsom entréer, trapphus, korridorer och kapprum
m. m. synas till sina anordningar vara fullt lämpliga för sitt ändamål, sedan
tredje radens korridor i fonden utvidgats och sammanslagits med sidornas korridorer.

Inom scenområdet torde, sedan erforderliga reparationer af golf, väggar och tak
blifvit utförda, inga andra förändringar behöfva vidtagas, än hvad som gäller det fasta
inredet, som måste lämpas efter de nya förhållandena.

Stockholm i januari 1898.

P. Ax. Lindahl.

134

■I:;’; \ •„ oj''. •}(. •• *4'' !‘T t !■ " ,■ f »!

Tablå öfver platsernas antal i Svenska teatern för närvarande och

Parkett	sedan den apterats till	dramatisk teater. Nu. ................................ 191	Dram. t:r. 230
Parterr	;	............................... 54	_
Parkettloger, lista och 2:dra plats ....................	............................... 29	34
»	3:dje, 4:de och 5:te plats ............	................................. 39	43
Första	radens fond, lista och 2:dra bänk........	................................. 38	38
*	j » 3:dje, 4:de och 5:te b.......	................................. 74	74
	» sida, lista bänk...........................	................................. 30	30
	j » 2idra, 3idje och 4:de b......	................................ 72	72
Andra	radens fond, lista och 2:dra bänk........	................................ 38	38
T>	» » 3:dje, 4:de och 5ite b.......	................................. 71	71
	» sida, lista bänk...........................	................................ 28	28
	j » 2idra, 3:dje och 4:de b.......	................................. 74	46
Tredje	radens fond, lista och 2:dra bänk..........	................................. 51	51
	» » öfriga bänkar.....................	................................ 103	103
	» galleri ..........................................	............................... 58	—
	> sida, lista bänk...........................	................................. 30	30
>	» » öfriga bänkar ......................	................................ 70	46
1	» avantscener .. ..............................	................................. 8	8

S:ma 1,058 st. 942 st.

135

Bil. 17.

Förslagskontrakt.

Emellan Kongl. Maj:t och Kronan, å ena, samt de Kongl. teatrarnes aktiebolag, å
andra sidan, är följande öfverenskommelse träffad.

§ 1.

Till de Kongl. teatrarnes aktiebolag upplåter Kongl. Maj:t och Kronan till afgiftsfritt
begagnande såväl den af teaterbyggnadskonsortiet uppförda nya teaterbyggnad vid
Gustaf Adolfs torg i Stockholm som ock den statsverket tillhöriga fasta egendomen
n:o 41 i qvarteret Blasieholmen.

De sålunda upplåtna egendomarne, med hvilka följa alla Kronan tillhöriga dekorationer,
attributer, möbler, biblioteksföremål, maskiner m. m. af hvad slag och beskaffenhet
det vara må, som hittills ingått bland de Kongl. teatrarnes tillhörigheter, skola,
med undantag af de för uthyrning afsedda lokaler, för tiden från och med ingången
af spelåret 1898—1899 för teaterverksamhet användas; dock att bolaget icke skall vara
pligtigt att börja spelverksamheten å de särskilda teatrarne förr än dessa blifvit för
ändamålet färdiga.

Byggnaderna underhållas af Kongl. Maj:t och Kronan genom dess öfverintendentsembete.

Alla dekorationer, kostymer och öfriga reqvisita af hvad namn de vara ma, som
under kontraktstiden anskaffas, tillfalla genast Kongl. Maj:t och Kronan, som hvarken
derför eller för inträdda förbättringar har att lemna godtgörelse.

§ 3.

Bolaget eger uppbära all afkomst af fastigheterna, men bekostar sjelft uppvärmning,
belysning, vattenförbrukning och den renhållning, som icke författningsenligt aligger
myndigheterna.

§ 4.

Redan upprättade hyreskontrakt rörande lägenheter inom teaterfastigheterua äro
för bolaget bindande.

136

De hyreskontiakt rörande sadana lägenheter, livilka komma att af bolaget upprättas,
skola, der de afse längre tid än bolagets besittningstid räcker, underställas
Kongl. Maj:ts pröfning och fastställelse.

§ 5.

Till bestridande af teatrarnes utgifter må användas, förutom recett- och extra
inkomster samt den i § 3 omförmälda afkomst af fastigheterna, de årliga anslag, som
af Hans Maj:t Konungen och af Staten lemnas de Kongl. teatrarne, äfvensom räntan
å den reservfond, som det åligger teaterbyggnadskonsortiet att tillhandahålla, till den
del denna reservfond — deri inbegripna de belopp, hvarmed densamma jemlikt bestämmelserna
i detta kontrakt kan varda ökad — icke blifvit eller blifver använd vare sig
för förvärfvande af egendomen n:o 41 i qvarteret Blasieholmen och för denna egendoms
apterande till dramatisk teater eller för teaterverksamhetens upprätthållande” på
sätt här nedan sägs.

I öfrigt ma för bestridande af Kongl. teatrarnes utgifter nämnda reservfond,
hvilken under benämning »Kongl. Teatrarnes reservfond» skall ställas under Kongl.
Statskontorets förvaltning och icke må förvexlas med den bolagets reservfond, som på
grund af stadgandet i § 29 af lagen den 28 juni 1895 bolaget kan komma att afsätta,
anlitas allenast om och i den mån Kongl. Maj:t, efter det bolagets aktiekapital gått
förloradt till ett belopp motsvarande 5,000 kronor mindre än två tredjedelar, kan, på
framställning af bolagets styrelse, finna skäligt att om sådant anlitande i nåder besluta.

Hvad bolaget sålunda fatt använda af de Kongl. teatrarnes reservfond skall, så
snart teaterverksamheten lemnar disponibelt öfverskott, och innan någon som helst årsvinst
må beräknas, till berörda reservfond återbäras.

§ G.

Teaterverksamheten skall af bolaget utöfvas på ett konsten värdigt sätt samt omfatta
arbeten tillhörande såväl sångscenens som talscenens område, och ordnas denna
verksamhet enligt de>ärmaré bestämmelser, som varda af Kongl. Maj:t genom utfärdadt
reglemente eller annorledes i nåder gifna.

§ 7-

Den årsvinst, som af bolagets verksamhet uppstår, skall sålunda användas:
att, derest bolagets verksamhet under ett eller flere år visat förlust, så att aktiekapitalet
till större eller mindre del gått förloradt, detta .skall i främsta rummet med
vinsten till sitt ursprungliga belopp fyllas;

att sedan derefter, i enlighet med § 29 af lagen om aktiebolag den 28 juni 1895,

137

afsättning till bolagets reservfond egt ruin med tio procent af öfverskottet, af återstoden
skola till aktieegarne utdelas fem procent å aktiekapitalet;

och att af hvad som derefter å årsvinsten ytterligare återstår, två tredjedelar
skola afsättas till en dispositionsfond, hvilken skall vara afsedd att i första hand täcka
eventuella förluster å bolagets verksamhet och från hvilken fond fördenskull någon
utdelning icke må under kontraktstiden ega rum i vidsträcktare mån än att, derest för
något år bolagets bokslut icke skulle utvisa så stor vinst, att den ofvan stadgade ränteutdelningen
till aktieegarne kan ega rum, men vid tiden för bokslutet å berörda dispositionsfond
finnas tillgångar, hvilka icke äro erforderliga för täckande af redan uppkomna
förluster å bolagets verksamhet, sagda tillgångar må få användas för fullgörande af
den ränteutdelning, som icke kunnat med årsvinsten bestridas.

Den återstående tredjedelen af årsvinsten skall, för den händelse större eller
mindre del af de Kongl. teatrarnes ofvanberörda, under Kongl. Statskontorets förvaltning
stående reservfond blifvit använd till inköp af annan teaterfastighet, inlevereras
till nämnda reservfond, intill dess densamma uppnått sitt ursprungliga kontauta belopp
af 500,000 kronor, hvarefter jemväl denna tredjedel lägges till dispositionsfonden.

Skulle vid kontraktstidens utgång verksamheten finnas hafva lemnat vinst, som
ej blifvit på grund af härofvau meddelade bestämmelser redan använd, skall denna
vinst, deri jemväl inberäknadt hvad af dispositionsfonden finnes qvar, utdelas på så
sätt att, derest vid nämnda tidpunkt Kongl. teatrarnes reservfond ej redan blifvit uppbringad
till 500,000 kronor, sistberörda fond skall till nämnda belopp i första rummet
fyllas, samt att af hvad som derefter å vinsten må återstå en tredjedel skall tillfalla
Kongl. teatrarnes pensionsinrättning och eu tredjedel Kongl. Hofkapellets pensionsinrättning,
hvaremot i afseende å återstående tredjedelen skall sålunda förfaras att, i
händelse prolongation af detta kontrakt kommer att ega rum, denna tredjedel skall
bilda en dispositionsfond, till hvilken bolaget dock icke må ega vidsträcktare rätt än
den bolaget eger till den dispositionsfond, hvilken kan komma att bildas under den
tioårsperiod detta kontrakt afser; men, derest prolongation af detta kontrakt icke eger
rum, skall sistberörda tredjedel tilläggas ytterligare de Kongl. teatrarnes förutnämnda
reservfond.

§ 8.

Bolagets styrelse skall bestå af fem personer, deraf Kongl. Maj:t utser vare sig
inom eller utom bolaget tre och af dessa eu till ordförande och en till verkställande
direktör. De två öfriga styrelseledamöterna väljas af bolagsmännen å bolagsstämma.

Verkställande direktören, hvilken skall vara de Kongl. teatrarnes chef, handhafver
hela förvaltningen, såväl den konstnärliga som den finansiella; dock att följande frågor
skola af verkställande direktören föredragas inför bolagets styrelse, som eger att i dem
besluta, nemligen:

uppgörande af teatrarnes inkomst- och utgiftsstater;

138

anställande af intendent;

engagement af följande, den artistiska och sceniska afdelningen tillhörande personal,
nemligen kapellmästare, regissörer, kormästare, balettmästare, artister för sångscenen
och för talscenen samt premierdansörer och -dansöser, äfvensom tillfälliga engagement; anställande

af kassör, chef för den tekniska afdelningen, maskinmästare och
förrådsförvaltare;

uppsättning af nya teaterstycken; förnyelser och förbättring af dekorationer m. m.
till äldre stycken, då kostnaden öfverstiger 5,000 kronor; samt

bestämmande af biljett- och abonnementspriser.

Skulle de Kongl. teatrarnes chef af sjukdom eller annan anledning blifva för någon
tid förhindrad att sin befattning bestrida, åligger det bolagets styrelse att derom göra
anmälan hos Kongl. Maj:t, som i sådant fall utser en t. f. chef, hvilken i denna sin
egenskap skall för den tid teaterchefens förfall fortfar vara bolagets verkställande direktör
och ledamot i styrelsen.

§ 9.

Förvaltningen och räkenskaperna skola för hvarje spelår granskas af två revisorer,
deraf eu utses af Kongl. Maj:t och den andre väljes af bolaget å bolagsstämma;
skolande ett exemplar af revisionsberättelsen till Kongl. Maj:t genom bolagets försorg
insändas.

§ io.

Samtliga de af Kongl. Maj:t utsedda ledamöter i bolagets styrelse äfvensom den
af Kougl. Maj:t utsedde revisorn skola af bolaget åtnjuta arfvoden till de belopp, som
af Kongl. Maj:t, efter bolagets hörande, bestämmas.

§ 11-

Derest en teaterelevskola varder inrättad vid Kongl. Musikkonservatorium, åligger
det bolaget att till upprätthållande af denna skola lemna ett årligt anslag af sextusen
femhundra kronor.

§ 12.

Bestämmelser i de uti §§ 7, 8, 9 och 10 omförmälda hänseenden skola i bolagets
ordning, vara inryckta.

§ 13.

Denna öfverenskommelse gäller till och med utgången af spelåret 1907 — 1908.
Sker ej uppsägning senast G månader före kontraktstidens utgång, anses kontraktet
förlängdt på ytterligare 10 år.

139

Skulle emellertid bolaget på grund af de i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895,
§ 54, förutsatta omständigheter komma’ att under löpande kontraktstid upphöra, är
denna öfverenskommelse häfd, och Kongl. Maj:t och Kronan inträder omedelbart i det
fria förfogandet öfver såväl fastigheter som teaterutensilier och ej utbetalda, bolaget,
enligt §’5 af detta kontrakt, tillförsäkrade anslag.

Derest under kontraktstiden Hans Maj:t Konungens eller Statens anslag till de
Kongl. teatrarne skulle nedsättas under de belopp, hvarmed dessa anslag för närvarande
utgå, må bolaget ega att från och med ingången af det spelår, för hvilket sådan
nedsättning blifver gällande, varda från detta kontrakt befriadt.

§ 14.

Skulle bolaget bryta emot sina åtaganden i detta kontrakt, skall detsamma, derest
sådant från Kongl. Maj:ts och Kronans sida påyrkas, anses vara genast forverkadt.

140

Bil. 18.

Stiftelseurkund angående De Kongl. teatrarnes aktiebolag.

Undertecknade, som vilja stifta De Kongl. teatrarnes aktiebolag, hafva för sådant
ändamål upprättat följande stiftelseurkund.

1) Föremålet för bolagets verksamhet skall vara att, derest rörande teaterverksamheten
å de Kongl. teatrarne blifver emellan Kongl. Maj:t och Kronan, å ena,
samt bolaget å andra sidan, upprättadt kontrakt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
bilagda förslagskontrakt, å de Kongl. teatrarne bedrifva teaterverksamhet, ordnad
enligt de närmare bestämmelser, som varda af Kongl. Maj:t genom utfårdadt reglemente
eller annorledes i nåder gifna.

2) Styrelsen skall hafva sitt säte i Stockholm.

3) Aktiekapitalet skall utgöra minst tvåhundratusen kronor och högst sexhundratusen
kronor.

4) Hvarje aktie skall lyda å ettusen kronor och ställas till viss man. Derest
aktie öfvergår till annan än aktieegare, skola förutvarande aktieegare vara berättigade
att lösa densamma inom tre månader efter det öfverlåtelsen hos styrelsen anmälts och
till ett pris motsvarande å aktien belöpande del af det behållna aktiekapitalet och
bolagets reservfond, enligt senaste bokslut.

5) Alla aktier skola medföra samma rätt.

6) Styrelsen skall bestå af fem personer, deraf Kongl. Maj:t utser vare sig inom
eller utom bolaget tre och af dessa en till ordförande och en till verkställande direktör.
De två öfriga styrelseledamöterna väljas af bolaget. I afseende å styrelsens beslutförhet
skola gälla stadgandeua i 45 § af lagen om aktiebolag den 28 juni 1895; dock
att beslut af styrelsen icke kan fattas, derest ej minst två af de utaf Kongl. Maj:t
utsedda ledamöterna äro vid sammanträdet tillstädes. År styrelsens ordförande ej vid
sammanträdet tillstädes, föres ordet af verkställande direktören.

7) För granskning af styrelsens förvaltning skola för hvarje förvaltningsår, hvilket
skall omfatta de Kongl. teatrarnes spelår eller således tiden från och med den 1
juli till och med den 30 juni nästföljande kalenderår, utses två revisorer, deraf en af
Kongl. Maj:t och en af bolaget.

8) Kallelse till bolagsstämma skall införas i Post- och Inrikes tidningar tre gånger,
första gången minst fjorton dagar före stämman. Andra meddelanden bringas till
aktieegarnes kännedom antingen genom nyssnämnda tidning eller ock i bref genom
allmänna posten.

141

9) Beträffande rösträtts utöfvande och besluts fattande å bolagsstämma skola
gälla stadgandena i §§ 33 och 34 af lagen om aktiebolag. Såsom ombud för frånvarande
aktieegare må dock endast den, som sjelf är aktieegare, föra talan och utöfva
rösträtt.

10) Aktierna skola till fullo inbetalas den 1898.

142

Bil. 19.

Bolagsordning för De Kongl. teatrarnes aktiebolag.

§ 1.

Detta bolag, som benämnes De Kongl. teatrarnes aktiebolag, är grundadt på
aktier med begränsad ansvarighet i öfverensstämmelse med lagen om aktiebolag den
28 juni 1895.

§ 2.

Föremålet för bolagets verksamhet skall vara att, derest rörande teaterverksamheten
å de Kongl. teatrarne blifver emellan Kongl. Maj:t och Kronan, å ena, samt
bolaget, å andra sidan, upprättadt kontrakt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
bilagda förslagskontrakt, å de Kongl. teatrarne bedrifva teaterverksamhet, ordnad enligt
de närmare bestämmelser, som varda af Kongl. Maj:t genom utfärdadt reglemente eller
annorledes i nåder gifna.

§ 3.

Styrelsen skall hafva sitt säte i Stockholm.

§ 4.

Aktiekapitalet skall utgöra minst tvåhundratusen kronor och högst sexhundratusen
kronor samt fördelas i lika berättigade aktier å ettusen kronor.

§ 5.

De aktier, hvilka utgifvas vid bolagets bildande, skola till fullo inbetalas sist den
1898.

Aktier, som sedermera må komma att utgifvas, skola inbetalas å den eller de
tider, bolagsstyrelsen i enlighet med ofvanberörda lag bestämmer och kungör.

§ 6.

Aktiebref skall ställas till viss man och undertecknas af hela styrelsen.

143

§ 7-

Den, som genom laga fång förvärfvar aktier i bolaget, må, sedan han sådant
styrkt inför styrelsen, inträda i bolaget. Dock skall, derest aktie öfvergår till annan
än aktieegare, förutvarande aktieegare vara berättigad att lösa densamma inom tre
månader efter det öfverlåtelsen hos styrelsen anmälts och till ett pris, motsvarande å
aktien belöpande del af det behållna aktiekapitalet och bolagets reservfond, enligt senaste
bokslut.

§ 8.

Förkommer aktiebref, skall, då egaren sådant hos styrelsen anmält, styrelsen låta
på egarens bekostnad tre gånger i Post- och Inrikes tidningar efterlysa samma aktiebref.
Sedan ett år förflutit från det kungörelsen varit tredje gången införd i tidningarne,
eger styrelsen besluta, om och på hvilka vilkor nytt aktiebref må utfärdas; skolande
sådant aktiebref betecknas såsom duplettaktiebref och förses med samma nummer som
det förkomna, samt ställas till den person, som enligt registerboken var egare af
aktien, då det förra brefvet förlorades.

På enahanda sätt förfares, om kupong eller talong till aktie förloras.

§ 9.

Styrelsen skall bestå af fem personer, deraf Kongl. Maj:t utser vare sig inom
eller utom bolaget tre och af dessa eu till ordförande och en till verkställande direktör.
De två öfriga styrelseledamöterna väljas af bolaget. Samtliga de af Kongl.
Maj* utsedda ledamöter skola af bolaget åtnjuta arfvoden till de belopp, som af Kongl.
Maj:t, efter bolagets hörande, bestämmas. I afseende å styrelsens beslutförhet skola
gälla stadgandena i 45 § af lagen om aktiebolag den 28 juni 1895; dock att beslut
af styrelsen icke kan fattas, derest ej minst två af de utaf Kongl. Maj* utsedda
ledamöterna äro vid sammanträdet tillstädes. Är styrelsens ordförande ej vid sammanträdet
tillstädes, föres ordet af verkställande direktören.

Styrelsen sammanträder på kallelse af ordföranden eller verkställande direktören.

Verkställande direktören, hvilken skall vara de Kongl. teatrarnes chef, hanclhafver
hela förvaltningen, såväl den konstnärliga som den finansiella, dock att följande
frågor skola af verkställande direktören föredragas inför bolagets styrelse, som eger att
i dem besluta, nemligen:

uppgörande af teatrrnes iankomst- och utgiftsstater;

anställande af intendent;

144

anställande af kassör, chef för den tekniska afdelningen, maskinmästare och
förrådsforvaltare;

uppsättning af 113’a teaterstycken; förnyelser och förbättringar af dekorationer
in. m. till äldre stycken, då kostnaden öfverstiger 5,000 kronor; samt

bestämmandet af biljett- och abonnementspriser.

Skulle de Kongl. teatrarnes chef af sjukdom eller annan anledning blifva för
någon tid förhindrad att sin befattning bestrida, åligger det bolagets styrelse att derom
göra anmälan hos Kongl. Maj:t, som i sådant fall utser eu t. f. chef, hvilken i denna
siu egenskap skall för den tid teaterchefens förfall fortfar vara bolagets verkställande
direktör och ledamot i styrelsen.

§ 10.

Bolagets firma: De Kongl. teatrarnes aktiebolag, tecknas på sätt styrelsen bestämmer.

§ 11.

Bolagets räkenskaper skola för hvarje spelår, omfattande tiden från och med den
1 juli till och med den 30 juni nästföljande kalenderår, afslutas före utgången af näst
derpå följande augusti månad.

§ 12.

För granskning af bolagets räkenskaper och förvaltning utses två revisorer, deraf
en af Kongl. Maj:t och en af bolaget, hvilka före utgången af september månad skola
afsluta granskningen och deröfver afgifva berättelse, som skall till trycket befordras.
Ett exemplar af berättelsen skall genom styrelsens försorg till Kongl. Maj:t insändas.
Den af Kongl. Maj:t utsedde revisorn skall af bolaget åtnjuta arfvode till det belopp
som af Kongl. Maj:t, efter bolagets hörande, bestämmes.

§ 13-

Bolagsstämma skall hållas i Stockholm, eu ordinarie årligen från och med 1899
före utgången af november månad.

Kallelse till bolagsstämma skall införas i Post- och Inrikes tidningar tre gånger,
första gången minst fjorton dagar före stämman. Andra meddelanden bringas till
aktieegarnes kännedom antingen genom nyssnämnda tidning eller ock i bref genom
allmänna posten.

§ 14.

Bolagsstämma öppnas af ordföranden i styrelsen, hvarefter närvarande aktieegare
och ombud för aktieegare medelst omröstning efter hufvudtalet utse ordförande vid
stämman. Såsom ombud för frånvarande aktieegare må endast den, som sjelf är aktieegare,
föra talan och utöfva rösträtt.

145

§ 15-

Vid ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden behandlas:

a) styrelsens förvaltningsberättelse jemte balansräkning för det förflutna spelåret;

b) revisionens utlåtande angående granskning af samma års räkenskaper och förvaltning
jemte det yttrande styrelsen kan hafva i anledning af detsamma afgifvit;

c) fråga om ansvarsfrihet för styrelsen;

d) fråga om utdelning till aktieegarne af ränta ä aktiekapitalet, jemlikt bestämmelserna
i § 16 här nedan;

e) framställningar som gjorts i behörig tid af styrelsen, revisionen eller enskild
aktieegare;

f) fråga om arfvode för styrelsen och revisionen;

g) val i enlighet med § 9 af ledamöter i styrelsen;

h) val af revisor enligt § 12;

i) val af suppleanter till det antal, bolaget finner lämpligt, för de af bolaget
utsedda styrelseledamöterna och revisorn.

§ 16.

Den årsvinst, som af bolagets verksamhet uppstår, skall sålunda användas:

att, derest bolagets verksamhet under ett eller flere år visat förlust, så att aktiekapitalet
till större eller mindre del gått förloradt, detta skall i främsta rummet med
vinsten till sitt ursprungliga belopp fyllas;

att sedan derefter, i enlighet med § 29 af lagen om aktiebolag den 28 juni 1895,
afsättning till bolagets reservfond egt rum med tio procent af öfverskottet, af återstoden
skall till aktieegarne utdelas fem procent å aktiekapitalet;

och att af hvad som derefter å årsvinsten ytterligare återstår två tredjedelar
skola afsättas till en dispositionsfond, hvilken skall vara afsedd att i första hand täcka
eventuella förluster å bolagets verksamhet och från hvilken fond fördenskull någon
utdelning icke må under kontraktstiden ega rum i vidsträcktare mån än att, derest
för något år bolagets bokslut icke skulle utvisa så stor vinst, att den ofvan stadgade
ränteutdelningen till aktieegarne kan ega rum, men vid tiden för bokslutet å berörda
dispositionsfond finnas tillgångar, hvilka icke äro erforderliga för täckande af redan
uppkomna förluster å bolagets verksamhet, sagda tillgångar må få användas för fullgörande
af den ränteutdelning, som icke kunnat med årsvinsten bestridas.

Den återstående tredjedelen af årsvinsten skall, för den händelse större eller
mindre del af Kongl. teatrarnes under Kongl. Statskontorets förvaltning stående
reservfond blifvit använd till inköp af annan teaterfastighet, inlevereras till nämnda
reservfond intill dess densamma uppnått sitt ursprungliga kontanta belopp af 500,000
kronor, hvarefter jemväl denna tredjedel lägges till dispositiousfonden.

Skulle vid utgången af den tid, för hvilken kontrakt rörande teaterverksamheten
varder emellan Kongl. Maj:t och Kronan samt bolaget upprättadt, denna verksamhet

146

finnas hafva lenmat vinst, som ej blifvit på grund åt härofvan meddelade bestämmelser
redan använd, skall denna vinst, deri jemväl inberäknadt hvad af dispositionsfonden
finnes qvar, utdelas på så sätt att derest vid nänmda tidpunkt Kong! teatrarnes reservfond
ej redan blifvit uppbringad till 500,000 kronor, sistberörda fond skall till nämnda
belopp i första rummet fyllas, samt att af hvad som derefter å vinsten må återstå en
tredjedel skall tillfalla Kongl. teatrarnes pensionsinrättning och en tredjedel Kongl.
hofkapellets pensionsinrättning, hvaremot i afseende å återstående tredjedelen skall
sålunda förfaras att, i händelse prolongation af nämnda kontrakt kommer att ega rum,
denna tredjedel skall bilda en dispositionsfond, till hvilken bolaget dock icke må ega
vidsträcktare rätt än den bolaget eger till den dispositionsfond, hvilken kan komma att
bildas under den tioårsperiod detta kontrakt afser; men, derest prolongation af kontraktet
icke eger rum, skall sistberörda tredjedel tilläggas ytterligare de Kongl.
teatrarnes förutnämnda reservfond.

§ 17-

I allt, hvari denna bolagsordning ej annorledes bestämmer, skall gälla hvad stadgas
i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895.

147

Bil. 20.

Till Teaterkomitén.

Sedan undertecknad från Kongl. teatrarnes pensionsinrättning erhållit följande
handlingar:

l:o) Nu gällande reglemente,

2:o) Förteckning på pensionärer och delegare ultimo december 1897,

3:o) Uppgift å kassans inkomster och utgifter de tre sista åren, samt å samtlige
räntebärande tillgångar vid slutet af sistnämnda tre år, och derom tagit vederbörlig
kännedom, får jag beträffande kassans nuvarande ställning samt om möjligen önskvärda
förändringar i densamma, meddela följande

Promemoria:

l:o) Antalet delegare i kassan den 31 december 1897 utgjorde inom de olika staterna

och pehsionsrummen.

Klass.	Pensionärer.	Eipectanter.	Ej pensions-berättigade.	Summa.
1	13	9	28	50
2	1	4	9	14
3	2	—	3	5
4	1	—	5	6
S:a	17	13	45	75
1	5	3	1	9
2	3	4	3	10
3	14	6	12	32
S:a	22	13	16	51
1	16	11	30	57
2	1	—	5	6
S:a	17	11	35	63
Tjenstemanna- staten.	—	1	—	1
Summa	56	38	96	190 j

148

Hvad som först och främst faller i dagen vid betraktande af denna specifikation
å delegarne är det relativt höga antalet s. k. expectanter.

Af dem, som uppfylt vilkoren för erhållande af pension, så väl i afseende å
ålders- och tjensteår som stadgade inbetalningar, få icke mindre än 38 stycken, d. v. s.
c:a 40 proc., i brist på ledigt pensionsrum gå opensionerade.

Huru länge de nuvarande expectanterna intagit ställning såsom sådana till kassan
framgår af nedanstående tablå:

Expectanter 12—13 år

» 11—12 >

» 10-11 >

» 9—10 »

» 8—9 >

» 7—8 »

» 6—7 »

» 5—6 »

» 4—5 »

» 3—4 »

> 2-3 »

» 1—2 »

» under 1 »

1 st.
1 »

.......... 1 »

1 »

.......... 6 »

4 »

.......... 6 »

.......... 3 »

.......... 5 »

......... 3 »

.......... 1 »

.......... 6 »

Summa 38 st.

Om det också är omöjligt för kassan att i sin nuvarande ställning kunna åtaga
sig pensioneringen åt samtlige de delegare, hvilka enligt reglementet § 12 förvärfvat
rättighet till pension, synes det dock önskvärd!, att utsigt till pensionering i vidsträcktare
grad än hitintills kunde beredas kassans delegare. Detta gäller kanske mindre
aktörsstaten, der säkerligen de fleste expectanter icke vilja, äfven om ledigt pensionsrum
stode till deras förfogande, lemna sin befattning vid de Kongl. teatrarne, hvarest
de föredraga och äfven kunna utan men för Kongl. teatrarne sjelfva tjena qvar ganska
länge efter inträdet i pensionsåldern.

För öfriga stater, baletten och kören, är behofvet af vidsträcktare pensionering
känbarare, alldenstund det å ena sidan bör ligga i Kongl. teatrarnes intresse att i
och för konstens rätta upprätthållande se dessa stater representerade af relativt yngre
personer, men å andra sidan svårigheten att afskeda en medlem, som tjenat teatern
den reglementerade tiden, utan vederlag i form af en, om ock obetydlig pension, ovilkorligen
gör sig gällande.

2:o) Medgifver kassans ställning för afhjelpande af nu påpekade missföhållanden
inrättande af några nya fasta pensionsrum, nu eller framdeles?

Arliga beloppet af de på samtliga fasta pensionsrum till kassans förfogande stående
pensioner belöper sig enligt reglementets § 11 till

149

Kr. 29,250.

Kassans samliga räntebärande tillgångar (den s. k. Svenssonska donationsfonden
ej medräknad) uppgingo till

den bl dec. 1895 ...................................................... Kr. 628,113

» > 1896 » 647,838

* * 1897 » 675,167.

Antager man att kassans medel för närvarande kunna göras räntebärande efter
en räntefot af 4 proc., finner man följaktligen, att ränteafkastningen af nuvarande
kassan tillhörigt kapital kan beräknas till årligen

c:a Kr. 27,000.

(I sjelfva verket utgjorde räntemedlen, på grund af en faktiskt något högre räntefot:

År 1895 ................................................ Kr. 27,132

> 1896...................................................................... » 27,328

» 1897 ....................................................................... » 27,058).

Det är sålunda endast ett belopp af

Kr. 29,250 — 27,000 = Kr. 2,250,

som af kassans inkomster, räntemedlen undantagna, under nuvarande rånte förhållanden
behöfver tagas i anspråk för utbetalande af stipulerade pensioner.

Dessa öfriga ordinarie *) inkomster belöpte sig till

		År 1896.	År 1896.	År 1897.
Delegarnes afgifter..................	Kr.	8,661: —	7,859:	—	6,573: —
Statsmedel ...........................	»	3,000: —	3,000:	—	3,000: —
Reeettmedel ..........................	»	2,007: 95	1,501:	90	2,917: 75
Pliktmedel .....................		220: 31	239:	62	318: 65
Afgift för delegares biträde v ningar utom Kongl. teatern	id tillställ- »	1,858: 56	1,650:	__	2,928: —
	Summa kr.	15,747: 82	14,250:	52	15,737: 40

De ordinarie utgifterna (pensionerna ej medräknade), d. v. s. utgifterna för förvaltning
begrafningshjelp m. m. under samma år uppgingo till

År 1895 ................................................... Kr. 3,059; 35

» 1896 ................................................................ » 3,949: 10

» 1897 .................................................................. » 3,993: 58

och någon nämnvärd ökning i desssa belopp torde ej vara att emotse.

Om dessa utgifter dragas från of v anstående motsvarande inkomstsiffror, finner
man, att det i och för fyllandet af kassans förbindelser utöfver ränteafkastningen erforderliga
beloppet af årligen kr. 2,250 kunnat erhållas, utan att delegareafgif''terna

*) Hyran från Dramatiska teatern kr. 10,385 häri ej medräknad, såsom varande en tillfällig inkomst,
ej heller en år 1897 förefintlig tillfällig vinst af kr. 4,557 å utlottade obligationer, samt en icke specificerad
extra inkomst samma år af kr. 1,361.

150

derför på minsta sätt beliöft tagas i anspråk, samt att dessutom ett icke obetydligt
belopp utöfver dessa delegareafgifter kunnat afsättas till kassans fond.

Rigtigheten af detta förhållande finner man äfven genom ett direkt betraktande
af kassans kapitalökning.

Samtliga räntebärande tillgångar ökades nemligen

-^r ................................................................ med Kr. 19,725

» 1897............................................................... » » 27,329

och om härifrån dragés den kapitalökning, som genom de i noten å sid. 149 anförda
extra inkomsterna, finner man, att kassans kapital det oaktadt ökats med ett belopp,
som öfverstiger de i form af delegareafgifter gjorda inbetalningarne.

Det framgår alltså, att delegarnes afgifter för närvarande endast tagas i anspråk
för fondens stärkande, och detta stärkande kan endast — då någon ökning af peusionsrummen
eller pensionsbelopp icke ifrågakommer — afse att trygga kassan för ett
eventuelt fortsatt räntefall. Antager man exempelvis att den ränta, kassan å sina
medel kan erhålla, under loppet af de tio närmast följande åren nedgår från 4 till 31/
proc., finner mau, att för åstadkommande af samma ränteafkastning som den nuvarande
ett kapital är erforderligt, som med 14 proc. öfverstiger det nuvarande, och att i så
fall den stegring i fonden, som åstadkommes genom att med hvarje års öfverskott
öka kassans tillgångar, är erforderligt redan i och för fyllandet af kassans nuvarande
begränsade förbindelser.

3:o) En utsträckning af pensionsrätten eller ett ökande af de fasta pensionsrummens
antal kan alltså endast ske med fäst afseende å de framtida ränteförhållandena
samt de med hänsyn härtill förefintliga möjligheter för kassan att uppfylla sina
nuvarande förbindelser.

Detta innebär närmast, att kassan i och för ökning af pensionernas antal eller
belopp icke bör afhända sig någon del af sjelfva delegareafgifterna utan endast rånteafkastuiugeu
å desamma.

Man kan alltså tänka sig saken ordnad så, att delegareafgifterna, hvilka, som vi
sett, för närvarande icke behöfva tagas i anspråk för åstadkommande af stipulerade
pensioner, hädanefter kapitaliseras i eu särskild fond, och att på bestämda tidpunkter
undersökning verkställes, om ränteafkastningen å den sålunda alstrade fonden medgåfve
inrättning af några nya pensionsrum, i hvilket fall de på de olika staterna
kommande nya pensionsbeloppen skulle stå i förhållande till de inom hvarje särskild
stat gjorda inbetalningarna.

Då härigenom å ena sidan kassans trygghet ej äfventyras, alldenstund vid regleringstillfällena
hänsyn alltid först måste tagas till den förutvarande fondens eventuella
behof af förstärkning på grund af möjligen rådande lägre ränteförhållanden, men
å andra sidan kassans delegare få utsigt att genom sina inbetalningar i framtiden för -

151

värfva en vidsträcktare pensionsrätt, synes ett dylikt förfaringssätt kunna vara för
begge parter tillfredsställande.

4:o) Det kan vara af intresse att undersöka, hvilket kapitaltillskott skulle vara erforderligt
eller hvilken ökning i delegareafgifterna skulle behöfvas, om kassan åtoge
sig pensionering nu genast af samtlige expectanter?

Då antalet expectanter den 31 december 1897 uppgick till 38 st. med ett sammanlagdt
pensionsbelopp af kr. 22,200 årligen, har jag besvarat frågan något vidsträcktare
sålunda:

Hvilket kapitaltillskott skulle den 31 dec. 1897 erfordrats eller hvilken motsvarande
hajning i delegareafgifterna skulle påkallats, om de fasta pensionsrummens antal
ökats med 38 st. med ett sammanlagdt årligt pensionsbelopp af kr. 22,200:

A) Efter 4 proc. ränteberåkning

Inkomster:

4 proc. ränta å vid 1897 års slut befintligt kapital...............

öfriga ordiuarie inkomster (se sid. 149) beräknade till.........

Utgifter:

Pensioner — förutvarande..........................

» — nyinrättade ............................

Öfriga utgifter (se sid. 149) beräknade till

utvisande alltså en årlig balans af

Kr. 11,200,

motsvarande en kapitalbrist efter 4 proc. ränteberäkning af

Kr. 280,000.

B) Efter 3 1/2 proc. ränteberäkning.

Den årliga balansen ökas i så fall till

Kr. 14,575,

motsvarande en kapitalbrist efter 3 7» proc. ränteberäkning af

Kr. 416,500.

Skall den årliga bristen täckas genom höjning af afgifterna, kräfves alltså att
dessa böjas till ungefär det tredubbla eller ännu mer af sitt nuvarande belopp.

Jag vill emellertid betona, att ofvanstående under 4:o) angifna utredning ingalunda
besvarar frågan, hvilken kapitalbrist i kassan förefinnes, för den händelse nu och
framdeles pensionering skall inträda genast efter det vilkoren enligt reglementets § 12

............ Kr. 27,000

............. » 15,000

Summa Kr. 42,000.

.......... Kr. 27,000

.......... » 22,200

......... » 4,000

Summa Kr. 53,200,

i och för pensionsrätt blifvit uppfylla, utan allenast afser frågan om kassans ställning,
derest de fasta pensionsrurnmen ökades så, att nu befintliga expectanter kunde genast
pensioneras.

Besvarandet af den förra frågan kräfver en strängt matematisk undersökning med
fäst afseende å dödlighet, ränta, befordran m. m.

Stockholm, 18 februari 1898.

Hans Tiselius.

158

,''3 f; t »o nS

Bil. 21.

Eongl, Hofkapellets Pensionsinrättning.

l:o) Delegare och pensionärer den 31 dec. 1897:

■	~	Ej pensions-berättigade.	Expec- tanter.	Pensionärer.	Summa.
Klass 1		i	—	2	3
» 2		27	5	10	42 „
» 3		28	1	2	31
» 4		1	—	—	1
	Summa	57	6	14	77

Kassan är sålunda, livad expectanternas antal beträffar, vida gynsammare situerad
än Kongl. teatrarnes pensionsinrättning.

2:o) Pensionsrummens (de fasta) antal är 16 st. med ett sammanlagdt pensionsbelopp
pr år af kr. 15,800,

Dessutom förekommer i denna kassa, i motsats till hvad vid Kongl. Teatrarnes
pensionsinrättning är fallet, enke- och barnpensioner, för närvarande till ett antal af
18 st., med ett årligt pensionsbelopp af kr 5,316.

3:o) Kassans nuvarande inkomster samt kapitaltillgång framgår af bilagda utdrag
ur räkenskaperna för år 1897.

Anmärkas bör, såsom en gynsam omständighet, att tillgångarne varit stadda i
ständig tillväxt och under nedanstående år ökats med följande belopp:

År	1893 .........................	............................. med	Kr. 4,288
»	1894''....................	.............................. »	» 9,550
i	1895 .............................	............................ »	» 7,568
2>	1896 ..............................	............................. »	» 5,608
	1897 ..............................	............................ »	» 11,925

4:o) Någon approximativ beräkning öfver kassans ställning, i likhet med den för
Kongl. Teatrarnes pensionsinrättning utförda, låter sig på grund af de här förefintliga
enke- och barnpensionerna svårligen göra (utan att ingå på rent matematiska undersökningar),
och har äfven synts mindre af behofvet påkallad på grund af kassans relativt
vida gynsammare ställning.

Stockholm i mars 1898.

Hans Tiselius.

154

Sammandrag

öfver Kongl. Hofkapellets pensionsinrättnings räkenskaper för år 1897.

Tillgångar vid årets början:

Kontant behållning........................................................... Kr. 5,309: 62

Inventarier ..................................................................... » 895: 58

Utlånta medel jemte upplupen ränta ..........................

A upp- och afskrifningsräkning innestående ..............

> 367,795: 07

6,138: 14 380,138: 41

Inkomster under året:

Räntor .............................................................................

Delegareafgifter ..............................................................

Ivousertafgifter och recettinkomster................................

Pliktmedel .........................................1.................tf!!........

Statsanslag ..........................................................j...........

Kr. 14,976: —

» 5,255: 83 ''*

» 11,889: 79

» 43: 98

» 3,000: — 35,165: 60

Pensioner.....................

Förvaltningskostnader

Utgifter under året;

Tillgångar vid årets slut:

Summa Kr. 415,304: 01.

Kr. 21,649: 33
» 1,591: 76 23,241: 09

.tX ''ib ''i tf (ii*\*J

Kontant behållning...........

Inventarier ........................................................

Utlånta medel jemte upplupen ränta.............

Å upp- och afskrifningsräkning innestående

Stockholm den 17 febr. 1898.

i i

Kr. 5,348: 47

..... » 895: 58.

» 381,428: 19

> 4,390; 68 392,062: 92

Summa Kr. 415,304: 01.

i .b ■■ " v .i ■ ■ Uå/ilff » :

Carl Plmblad,

Kong!. Hofkap. Pensionsinr. kamrerare.

155

•Bil. 22.

. *. ■ v J'' ;*• j! ?>''• _i .]• I• , /, i''t\''• t . fiitO*

Litteraturförteckning. ''

Riksdagshandlingar 1809—1897.

G. Lagerbjelke, Underd. memorial [om Kougl. teatern, d. 10 Aug. 1826.] [Sthlm
1828.] 8:o.

j> Handlingar rör. Kongl. teatern. Sthlm 1834. 8:o.

G. S. Torsslow, Handlingar rör. Kongl. teatern. Sthlm 1835. 8:o.

Underd. berättelser, ingifne till K. Maj:t af Direktionen för dess hof-capell och spectacler
d. 30 Nov. 1829 och d. 7 Febr. 1831. Sthlm 1831. 8:o.

\K. E. Kindblad], Teater-frågan. Skall Sverige fortfarande ega eu kunglig teater,
eu nationalteater? Sthlm 1856. 16:o.

,/. G. Carlén, Teatercensuren i Sverige . . . Sthlm 1859. 8:o.

A. Andrce, Om bildandet af eu svensk national-teater. Sthlm 1861. 16:o.

[ F. Hedberg], Sändebref till Baron Stedingk rörande några teaterförhällanden, af eu
teatervän. Sthlm 1861. 12:o.

> Svenska skådespelare... Sthlm 1884. 8:o.

» Svenska operasångare... Sthlm 1885. 8:o.

» Bidrag till skådespelarekonstens och dramatikens historia. Sthlm 1890. 8:o.

» Gustaf III:s operahus... Sthlm 1891. 8:o.

E. von Stedingk, Också ett sändebref... Svar till en teatervän. Sthlm 1861. 12:o.

F. A. Dahlgren Förteckning öfver svenska skådespel, uppförda på Stockholms te atrar

1737—1863 och Kongl. teatrarnes personal 1773—1863. Sthlm

1866. 16:o.

[G. H. Atterling & B. Schöldström], Till teaterfrågan. Tre epistlar... Sthlm
1868. 8:o.

Underd. betänkande afg. d. 21 Jan. 1870 af K. teaterkomitén. Sthlm 1870. 4:o.

E. Stjernström, Några ord om teatern med särsk. afseende på K. teaterkomiténs betänkande
... 1870. Sthlm 1870. 12:o.

L. Josephson, Våra teaterförhållanden. Sthlm 1870. 8:o.

» Teater-regie. Sthlm 1892. 8:o.

» Studier och kritiker. H. 1—3. 1895. 8:o.

J. Flodmark, Kongl. Svenska skådeplatsen i Stockholm 1737—1753. Sthlm 1887. 8:o.
s Stenborgska skådebanorna ... Sthlm 1893. 8:o.

» Bollhusen och Lejonkulan i Stockholm ... Sthlm 1897. St. 8:o.

156

[E. Thyselius], I afgörandets stund. Teaterfrågan och de Kongl. teaterpropositionerna
... af Gasparone. Sthlm 1888. 8:o.

H. A. Ring, Spridda drag ur de Kongl. teatrarnes historia... Sthlm 1888. 8:o.

O. Levertin, Teater och drama under Gustaf III... Sthlm 1889. 8:o.

» Gustaf III som dramatisk författare... Sthlm 1894. 8:o.

E. W. Dahlgren, Stockholm, Sveriges hufvudstad XLIII. Förlustelser, af Claes Lundin.
... Sthlm 1897, 8:o. in

''!•!*''! \V n>V( i ..\

,J |

Vi -ij.giulhiwl!

<"ri i " -i•*.»r

/ i

>\ I

1! i ii

:i ■ i.

n»--i+..;,T V.» X

utU i

i <\ 1

A, A

A 4-u iUfcVA A.

PROMEMORIA

ANGÅENDE

VISSA TEATRAR I UTLANDET.

■

/,. i./I» *l/iM !/ i Hl''!

JO* C K

T''4 u ''/ /. vi ty i ji / :;i tam i / i Y

ir»9

,i . yr j ■ »/. r i fri.i.ijni /]

.7 J.. . : H-i ;r.i. , ■ v,. „/!■ I 14- !«...•

D! .; • . ".-.i,. ..1:-* •..igiHuliiP ''t.

e utländska teatrar, om hvilka upplysningar stått komitén till buds, äro samtliga
att betrakta såsom stats-, hot- eller kommunala inrättningar,

De drifvas antingen på det allmännas eller regentens risk, såsom Kong!, teatern
i Köpenhamn, åtskilliga hofteatrar m. fl., eller ock äro de upplåtna åt den enskilda
företagsamheten, dervid gemenligen understöd af allmänna medel eller ur hofkassorna
lemnas samt offentlig kontroll, mer eller mindre sträng, öfver ledningen utöfvas.

Det understöd, som teatrarna erhålla, består dels i kostnadsfritt upplåtande af
teaterbyggnaderna, dels på några ställen i tillhandahållande af vatten och belysning
antingen gratis eller till billigt pris —- så är i allmänhet fallet med de tyska kommunernas
teatrar. A

Subventioner i penningar lemnas till flertalet teatrar; omvändt förhållande eger
rum med Théatre du Dåre i Bryssel, der hyra erlägges med 8,000 fr., teatern i Leipzig,
der hyran är 49,250 mark, samt teatern i Breslau med en scenhyra af 500 mark.
Subventionerna äro, der de till bestämdt belopp utgå:

Till Hamburgs teater .......................................................... 50,000 mark ,

» Breslau-teatern ............................................................ 36,000 » deraf

■ . , l!'' * ;!ff i -i. »j *

6,000 af kejsaren såsom logehyra.

Till teatern i Frankfurt a. M............................................ 200,000 »

> operan i Paris ........................................................... 800,000 fr.

» rOdéon ....................................................................... 100,000 » '' -.5

» Théatre Frångå»............................................................... 240,000 »

» 1’Opéra comique ........................................................... 300,000 » ,l

» la Monuaie i Bryssel...................... .I.;.''.1.''..... .................... 215,000 » deraf

100,000 af monarken.

» Théatre Flamand ........................................................... 15,000 »i

I reglementen och aftal rörande teatrarnas upplåtande till enskilde lemnas i allmänhet
noggranna föreskrifter om repertoireskyldigheterna, representationernas minimiantal
och biljettprisen. !•; .nf-q

Vigt lägges vid skyldigheten att låta uppföra visst antal nya, inhemska stycken.
Underlåtenhet härutinnan äfvensom öfverträdelser i öfrigt mot statuterna medföra
böter. I synnerhet utmärka sig tyska teaterreglementen för stränga och mångfaldiga
polisföreskrifter. .- pug (

160

Danmark.

K. Teatern i Köpenhamn har sedan 1773 i många slägtled varit ett hem för
såväl det reciterande skådespelet, som för opera och balett, om ock det förstnämnda
alltid har intagit och ännu intager den herskande ställningen med ett mer än dubbelt
så stort antal föreställningar som operan och omkring fyra gånger så stort som baletten.

Det har dock alltifrån den nuvarande K. Teaterns uppförande starkt klagats öfver
att både scen och åskådarrum vore allt för stora, för att det reciterande skådespelet
derstädes kunde få sin rätta betydelse för dansk dramatisk konst, hvarjemte det från
teaterdirektionens sida städse varit erkändt, att det är förbundet med mycket stora
vanskligheter, att på en scen förena skådespel, opera och balett så, att hvarje konstart
fullt kommer till sin rätt.

Samtidigt har den på en gemensam scen bedrifna teaterverksamheten visat sig
ur ekonomisk synpunkt särdeles ofördelaktig.

Under nuvarande förhållanden, med omkring 258 åftonrepresentationer, ställa sig
teaterns inkomster och utgifter, enligt genomsnittsberäkning, för ett finansår sålunda:

Inkomster: ; ''; ■ ''U-. > vivi i •

recett inkomster........................................................	............................. Kr. 600,000	—
civillistans tillskott..................................	............................. » 15,000	—
hyresinkomster .............................................	............................ » 28,312	—
diverse inkomster..............................................	............................. » 2,000	—
	Kr. 645,312	—
Utgifter..........................................................	............................ » 801,092	58
Brist ..........t.,;.....................................................	............................ Kr. 155,780	58
Den årliga bristen betraktas på grund af teaterns egenskap af statsinstitution såsom en statens skuld och gäldas af det allmänna.
Tillskottet från statskassan har under de sista	10 åren utgjort:
1887—88 ...............	.. Kr. 166,068: 65
" 1888—89 ..............	130,016: 52 • ''
1889—90 '' -i ''	» 172,645: 08
1890-91 ......................	........... » 216,192: 51
1891—92 ...........................	......... » 190,704: —
1892-93 .........................	........... » 235,946: 16
1893-94	» 214,720: 45
1894—95	» 196,621: 31	f /•'' t
1895—96	.......... » 155,070: 58
1896—97	» 146,219: 99

161

Under de senare åren hafva vid riksdagsförhandlingarna framträdt kraf till åvägabringandet
af eu bättre jemvigt mellan teaterns inkomster och utgifter; och nedsattes
i anledning häraf redan år 1893 en komité, som hade att afgifva yttrande och förslag
i nämnda syfte.

Komiterade afgåfvo under nästlidet år sitt betänkande, deruti af flertalet såsom
önskemål uttalas, att samtliga de tre konstarterna måtte bibehållas på natioualscenen,
vare sig å gemensam eller skilda teatrar, under det att två medlemmar hafva den afvikande
mening, att om det skulle visa sig omöjligt att hålla statens årliga tillskott inom rimliga
gränser, operaverksamheten måtte vid den kung!, scenen nedläggas och öfverlemnas
till privatdrift, »då den Kongl. Teatern, inskränkt till sill ursprungliga bestämmelse
att vara en scen för det reciterande skådespelet, skulle blifva i stånd att lösa sin
uppgift utan statsutskott».

Såsom i hvarje hänseende bäst för konsten och fördelaktigast för den Kongl.
teaterns verksamhet har komiténs flertal framhållit uppförandet af ett särskilt skådespelshus,
som kunde användas i förbindelse med det nuvarande; men då det synts
hopplöst att få den erforderliga byggnadssumman beviljad, har komitén inskränkt sig
till att föreslå viss ombyggnad, hvilken skulle medföra en recettinkomst per dag vid
fullt hus af 5,027 kr. 50 öre mot nuvarande 4,648 kr. 50 öre.

Enligt upprättad förslagsstat skulle efter ombyggnaden statskassans bidrag kunna
nedbringas till 122,318 kronor.

Aflöningsklasserna vid teatern äro för närvarande följande:

1) löner med rätt till pension af statskassan,

2) löner med rätt till ålderdomsförsörjning af den vid teatern för sådant ändamål
bestående fond, bildad af årliga tillskott från teatern m. m. samt år 1896 utgörande
955,313 kr. 42 öre,

3) löner å honorarkoutot, för tillfälliga engagement,

4) s. k. driftslöner, för underordnade betjente.

För inträdet i förstnämnda klass kräfves kongl. utnämning till befattningen.
Öfriga anställningar ega rum genom ministeriel resolution eller göras af teaterstyrelsen.

Utom den fasta aflöningen uppbära de sceniska konstnärerna efter vissa regler
spelpremier eller s. k. fen, hvartill kommer ett obetydligare lönetillägg, s. k. »ssedtillsegg»,
för 1896—1897 utgörande i sin helhet 2,008 kr.

Medelaflöningen till 45 sceniska artister utgjorde 1896 cirka 2,775 kr.

Den 12 april 1889 utfärdades lagen om teaterdrift i Köpenhamn. § 1 i denna lag

lyder:

»Den Kongl. Teatern enligt privilegiet den 11 sept. 1750 tillkommande ensamrätt
till uppförande af skådespel i Köpenhamn upphäfves med det undantag, att under tiden
från den 1 oktober till den 30 april icke utan tillåtelse af ministern för kyrko- och

162

undervisningsväsendet må uppföras skådespel eller opera på främmande språk (hvartill
dock icke räknas norska och svenska) eller ballett af någon utländsk trupp».

I § 2 säges:

»Ingen privat teater må dock uppföra''något till den K. teaterns repertoire hörande
stycke, med mindre Kongl. teatern icke bragt stycket till uppförande efter denna lags
utfärdande under loppet af 10 på hvarandra följande år.»

Såsom supplement till denna lag afläts under den 13 juni samma år en skrifvelse
från ministeriet för kyrko- och undervisningsväsendet med åläggande för den Kongl.
Teatern att under de närmaste tio åren genomspela eu lista af 91 uppgifna stycken,
samt dessutom så många som möjligt af 69 andra namngifna pjeser.

Olämpligheten af denna så kallade »pligtrepertoire» påpekas af förenämnda komité,
som hemställer, att åtminstone tidsfristen måtte höjas till 20 år.

Tyskland.

I Tyskland är det nästan uteslutande de furstliga hofven och enskilda större stadskommuner,
som offra några betydande medel på teatrarna. Der finnas 22 hofteatrar.
Af dem äro emellertid de sex teatrarna i Altenburg, Detmold, Gera, Neu-Strelitz,
Sigmaringen och Sondershausen blott subventionerade privatföretag, på hvilkas ledning
de respektive hofven dock utöfva inflytande, större eller mindre i förhållande till subventionens
storlek.

De 16 större hofteatrarna finnas i Berlin, Braunschweig, Cassel, Coburg-Gotha,
Darmstadt, Dessau, Dresden, Hannover, Karlsruhe, Meiningen, Munchen, Oldenburg,
Schwerin, Stuttgart, Weimar och Wiesbaden.

Hofteaterns ledning ligger med få undantag i handen på en intendent eller generalintendent,
hvars ställning alltid är en hofsyssla. I de flesta fall är intendenten en
framstående person, som förut intagit en bemärkt plats i samhället på grund af högre
embete, literära eller vetenskapliga förtjenster.

Scenens medlemmar föredraga merendels eu sådan framför eu chef utgången ur
deras egna led. Han eger öfver dem ett helt annat och vida större inflytande.

Då intendenten således i allmänhet icke är fackman, anses han böra öfverlåta
möjligast största sjelfständighet åt de honom underordnade regissörer, kapellmästare
etc. Öfver dessa har han dock i alla frågor afgörande röst.

Nästan öfverallt i Tyskland står intendenten i konstfrågor direkt under suveräneu.
I finansiella frågor lyder han under det furstliga husets minister, som alltså har sista
ordet jemväl i fråga om engagement af konstnärer. På förslag af regissör och kapellmästare
fastställer intendenten repertoire, pröfvar och afgör rollbesättningar m. m.

Af förutvarande generalintendenten för hofteatern i Braunschweig, friherre von
Gramm-Burgdorf, framhålles såsom synnerligt fördelaktigt, om möjligt är, att jemte
ett stort teaterhus för opera, sorgespel och klassiskt drama, hafva ett mindre hus för

163

det borgerliga skådespelet och isynnerhet lastspelet. »De störa busen, säger lian, äro
dödeu för det fina lustspelet, då skådespelarne äro tvungna att verka genom medel,
hvilka fullständigt förstöra lustspelets^bebag.»

De Kongl. teatrarna i Berlin, Kgl. Opernbaus och Kgl. Schauspielhaus, stå under
högsta ledning af generalinteudentureu, bvilket embete företrädes af generalintendentens
person. Denne är ansvarig för såväl den konstnärliga som ekonomiska förvaltningen
och bar till sitt biträde en s. k. intendenturdirektör, som vid generalintendentens
förfall företräder denne.

Inom gränserna af gällande stat bestämmer generalintendenten öfver engagement
och anställningar — dock så att engagement på årligt belopp öfver 3,000 mark fordra
kongl. stadfästelse — likasom ock öfver anskaffande af teatermateriel och dylikt.

Till ordningens upprätthållande eger han ådöma bestraffningar: varning, penningböter,
arreststraff och afskedande.

Embetsförvaltningen besörjes genom generalintendenturbyrån, den kongl. kassan
och särskild s. k. »Hauspolizei-Inspektion:», hvartill kommer en musikdirektion med
en generalmusikdirektör, behöfliga kapellmästare samt en musikdirektör. Dessutom
finnas särskilda inusikdirigenter.

Regissörerna för de skilda scenerna hafva till sitt biträde anstälde sceneri-inspektören
eller inspicienten, kordirektören och korinspicienterna samt statistuppsyningsmannen
(Statist aufseher).

Sceneri-inspicienten har att öfvervara läse- och teaterprofven, ger lystringsordet
vid scenanordningar etc.

Baletten står under ledning af en balettmästare och balettdirigenter.

Garderober och reqvisita förestås af garderobinspektören och reqvisitören.

Under den förstnämnde lyda garderobierer, garderobskräddare, vapenvårdare, påklädare,
frisörer, garderobstjenare och skoputsare.

Den tekniska afdelningen förestås af inaskininspektören med biträde af maskindirigent,
teatermästare, teaterarbetare och maskinister.

Korpersonalen står närmast under kordirektören, hvilken subordinerar under vederbörande
regissör men står öfver korinspicienterna.

Ytterligare tjenstemän äro: sufflörerna, en bibliotekarie, som har inseendet öfver
bok biblioteket, besörjer teaterannonsering, befordrande till tryck etc. samt slutligen en
»Musikalien-Inspektor», hvilken har musikbiblioteket af partitur och orkesterstämmor
under sin vård.

Hvarje den minsta afvikelse från reglementets föreskrifter är belagd med straff
— till och med drabbas bibliotekarien af böter för hvarje tryckfel, som förekommer i
de alster, hvaröfver han läst korrektur.

Till teaterkostuadernas bestridande användas teaterns spelvinst och ett från den
kongl. kronkassan utgående fast tillskott, om hvars storlek uppgift ej erhållits.

164

Endast förvaltningstjenstemännen och de med tjenstemäns egenskap anstälde
musiker o. s. v. hafva rätt till pension.

Alla öfriga vid den kongl. teatern anstälda personer erhålla eventuel ålderdomsunderstöd
genom »allerhögsta nåd» sig tillerkändt. Dock finnes för den lägre personalen
en sjukkassa, som subventioneras af teaterförvaltningen. Arbetarne äro underkastade
sjukförsäkring enligt gällande lag.

Upplysningar hafva erhållits rörande biljettförsäljningen, deraf inhemtas, att för
alla biljetter, som säljas före kl. 10 f. m. å föreställningsdagen, skall erläggas 50 pf.
i förköp, samt att inkomsten af fullt hus utan förhöjning utgör för de 1,044 platserna
i »Schauspielhaus» 4,170 mark till medelpris af 4 mark samt för de 1,545 platserna i
»Opernhaus» 6,799 mark till medelpris af 4,4 mark.

Hofteatern i Braunschweig, hvilken likaledes står under förvaltning af en särskild
intendentur, kräfver en årsafgift af 529,400 mark, hvaraf 241,900 mark betäckas
genom abonnements- och öfriga inträdesafgifter, hyror m. m., samt räntan å en sammanskjuten
penningfond. Återstående 287,500 mark gäldas genom tillskott från den
hertigliga » Hofteaterkassan».

Hofteatern i Dessau. För löpande spelåret beräknas utgifterna till 379,000 mark
och teaterinkomsterna till 122,000 mark. Bristen 257,000 mark täckes genom hertigligt
tillskott.

Hofteatern i Karlsruhe. Årsutgifterna utgöra 730,000 mark, teaterintägterna

430,000 mark samt tillskottet från civillistan 300,000 mark.

Hof- och nationalteatern i Munchen står under högsta ledning af den kongl.
hofteaterintendenten, hvilken har afgörande röst i alla artistiska, administrativa och
tekniska angelägenheter.

Under intendenten stå

dels finans-, ekonomi- och polistjenstemän,

dels regissörerna för skådespel och opera, kapellmästare, musikdirektör, ballettmästare
oeh teknisk direktör, hvilka biträda intendenten i det konstnärliga och tekniska,

dels den s. k. artistiska hjelppersonalen: bibliotekarie, sufflör, sceninspicient, som
har att tillse att allt på scenen vid såväl prof som föreställningar är klart, att
optiska och akustiska effekter ordentligt utföras etc., vidare en »Statist-Aufseher»,

dels sujetterna.

Intendenten — eller, såsom hans embete kallas, die Königliche HoftheaterIntendanz
— har att fordra ovägerlig lydnad och ålägger straff, bestående af varning,
penningböter och afsked. Vid strängare straff kan besvär anföras hos Konungen.

Vid teatern finnes en pensionskassa under benämning »Neuer Pensionsverein des
Königl. Hof- und National-Theaters in Munchen».

165

Hvarje föreningsmedlem kan sjelf bestämma den pensionssumma, för hvilken han
vill blifva delaktig i kassan, dock ej öfver viss procent af lönen och icke i något fall
öfver 1,000 fl.

Hofteatern i Schwerin. Ledningen af såväl det konstnärliga som ekonomiska
tillhör »Tntendenturen». Intendenten är i afseende å det konstnärliga allenast understäld
landsherrens öfverhöghet, medan i ekonomiskt och finansielt hänseende det storhertigliga
finansministeriet utöfvar en öfverordnad myndighets befogenhet.

Intendenten engagerar teaterpersonalen efter ministeriets förut inhemtade samtycke,
har att efter eget bepröfvande gifva sujetter och tjenstemän pemiission, utofvar
ensam den disciplinära bestraffningsrätten etc.

Årligen har han att efter samråd med ministeriet underställa landsherren inkomstsoch
utgiftsstat för teatern; öfver beviljade statsmedlen eger han fritt förfoga inom budgetens
gränser.

De årliga utgifterna belöpa sig till 470,000 mark, under det att de egentliga
teaterinkomsterna af inträdesbiljetter m. m. uppgå till allenast 135,000 mark. Skilnaden

335.000 mark tillskjutes af landsherren.

Hofteatern i Weimar. Enligt inkomsts- och utgiftsstaten för löpande spelåret
stiga utgifterna här till en summa af 401,260 mark, under det att inkomsterna af
teaterdriften uppgå till 143,145 mark, deraf på grund af abonnement 78,000 mark.
Bidrag lemnas från »die Hauptstaats Kasse» och »die Herrschaftlichen Kassen» till
belopp af 252,900 mark.

Staden Breslau har med enskild person den 12 mars 1895 afslutat ett aftal, hvarigenom
mot en årlig hyra af 300 mark uthyres den staden tillhöriga teater för gifvande
af drama, opera, balett och finare lustspel.

Jemte teatern upplåtas samtliga inventarier, kulisser etc., hvilka tillika med allt
nyanskaffadt förblifva stadens tillhörighet, mot det att staden såsom godtgörelse årligen
lemnar 30,000 mark för nyinköp etc.

Staden lemnar dessutom afgiftsfritt elektrisk ström till visst qvantum, jemte
vatten till bestämd myckenhet; och eger teatern uppbära kejsarens logehyra med

6.000 mark.

Brandförsäkring, nödfallsbelysning och alla teateranstalten åliggande allmänna
skatter bekostas af staden.

Spelterminen skall vara från den 15 sept. till den 16 maj; och föreställningar
gifvas dagligen, då lagen ej ställer hinder.

Staden Frankfurt a. M. har genom förnyadt kontrakt i november 1891 å det år
1879 bildade nya teateraktiebolaget »Neue Theater-Actien-Gesellschaft» på tio års tid

166

från den 1 november 1891 öfverlåtit driften och ledningen af de båda stadsteatrarna,
»Opernhaus» och »Schauspielbaus».

Vid kontraktets afslutande har bolaget visat sig förfoga öfver ett kapital af

145.000 mark, deraf en del dock tecknats för betäckande af teatrarnas förut befintliga
brist, samt dessutom en garautifond af mer än 75,000 mark eller således sammanla<rdt
öfver 220,000 mark.

Om antingen bolagets tillgängliga medel, inberäkuadt garantifonden, nedgå till

165.000 mark, eller bolagets förmögenhet, utom garantifonden, nedgår till 135,000
mark, eger magistraten i samråd med stadsfullmäktige till den 1 november, som
infaller efter nio månader, uppsäga bolaget. Besluter bolaget sin upplösning före kontraktstidens
slut, kan detta ej från stadens sida vägras, så vidt 75 procent eller mer
af stamaktiernas nominalbelopp, 250,000 mark, förlorats.

Det åligger bolaget att för hvarje såld biljett till staden erlägga en skatt af 10
till 30 procent, utgörande enligt beräkning omkring 100,000 mark årligen.

Häremot tillförsäkrar staden bolaget ett årligt understöd af högst 200,000 mark
på de vilkor, att understödet får tagas i anspråk allenast till betäckande af årets uppkomna
balans; och hvad dertill ej åtgår under de första åtta åren skall afsättas till
reserv, hvilken, i händelse bristen något år öfverstiger 200,000 mark, får användas till
betalning af denna öfverskjutande brist.

Bolaget eger ej åtnjuta räntan å den bildade reserven.

För den brist, som ej genom ofvannämnda medel kan gäldas, ansvarar bolaget sjelft.

Staden underhåller teaterbyggnaderna, dock ej de inre utrymmena, hvilka tillika
med möbler och andra inventarier underhållas af bolaget. Detta har också att bekosta
all nyanskaffning och förändring af inventarierna, hvilka dock genast öfvergå
till eller i sitt förändrade skick förblifva i stadens ego utan godtgörelse.

Vidare förpligtas bolaget, som till säkerhet för kontraktets fullgörande ställer eu
caution af 30,000 mark, att utan godtgörelse till vissa musiksällskap öfverlåta teaterorkestern
för hållande af 15 konserter under hvart spelår; och åligger det bolaget,
som icke får medgifva mer än fyra veckors semester om året, att under spelterminen
gifva föreställning hvar sön- och helgdag å begge teatrarna samt hvarje söckendag å
åtminstone endera teatern.

Vidare skola i »Opernhaus» årligen gifvas 11 folkföreställningar till nedsatta
priser, nämligen minst eu föreställning i månaden utom feriemånaden.

Biljettprisen äro i kontraktet fastslagna, hvarjemte bolaget ålägges att respektera
den rätt, som fördragsenligt tillkommer vissa tecknare af bidrag till nybyggandet
af »Opernhaus»; deu som tecknat minst 10,000 fioriner eger för sig och rättsegare
disponera under 99 år en fyrplatsig parterr- eller lista rads-loge, den som tecknat från

5.000 till 10,000 fioriner eger samma rätt till en half sådan loge; årlig abonnementsafgift
skall dock erläggas.

167

Enligt bolagsordningen för ofvaunämnda bolag bildades detsamma år 1879 med
ändamål att öfvertaga de staden Frankfurt a. M. tillhöriga båda teatrarna »Stadttheater»
och »Neues Opernhaus», afhvilka det sistnämnda vid omförmälda tidpunkt likväl ännu
ej var Färdigt.

Aktiekapitalet bestämdes till 250,000 mark, delade i 1,000 aktier å 250 mark,
stälda på viss man. #

För öfverlåtelse af aktie fordras tillstånd af »Uppsyningsrådet».

Uppsyningsrådet, som väljes af bolagsstämman, har härjemte sig anförtrodt att
utse teaterns direktion, bestående af eu »intendent» och en »rendant», samt att öfvervaka
direktionens förvaltning, fastställa biljett- och abonnementspris, äfvensom pröfva
frågor om engagement på minst ett år samt i fall, då arfvodet öfverstiger 1,000 mark.

Intendenten förestår i öfrigt den artistiska och ekonomiska ledningen, fastställer
repertoiren, utdelar roller och ombesörjer nödiga nyanskaffningar inom utgiftsstaten.

Rendanten är kassör och ombesörjer räkenskapernas förande.

Af teatrarnas vinst utbetalas till aktieegarne högst 5 procent pa aktiekapitalet.
Återstodeu utgår dels såsom tantiéme till direktionens medlemmar, dels till pensionskassan
och dels resten till bildande af en reservfond.

Den teatrarnas brist, som omnämnes i förenämuda kontrakt mellan bolaget och
staden, framträdde efter öppnandet af det nya, för nära 2,000 personer beräknade
operahuset, hvilket visade sig alltför stort i förhållande till invånareautalet och för dyrt
genom sina luxuösa, tekniska inrättningar, genom den behöfliga stora tekniska personalen,
sina gas- och ventilationsanordningar och de alltmera stegrade konstnärliga
anspråken. Under de första åren, då teaterhuset ännu egde nyhetens behag, kunde
brist undvikas; men under de följande mer ogynsamma åren uppstod ett deficit,
vexlande mellan 50,000, 80,000 och öfver 100,000 mark olika ar.

Under sådana förhållanden tillkom det nuvarande aftalet, enligt. hvilket staden
nödgades träda emellan med den årliga subventionen af intill 200,000 mark.

»Die Stadt-Theater-Gesellschaft zu Hamburg» är bildadt i ändamål att förvärfva,
förbättra och till teaterverksamhet använda den å statens mark uppförda teatern
vid Dammthorstrasse i Hamburg.

Bolagets aktiekapital utgör minst 795,(XX) mark, fördeladt i 265 aktier å 3,000
mark. Aktierna medföra icke någon ränta eller utdelning, men återbetalas successivt
efter lottning genom den årliga vinst, som återstår sedan % afsatts till reservfond.
Enda förmånen är att aktietecknaren och aktiens blifvande egare berättigas att
till abonnement på vanliga vilkor utvälja två platser.

Sedan alla aktier återbetalts, upplöses bolaget och öfvergår teatern jemte inventarier
och tillbehör i statens ego.

Staten, som eu gång för alla tillskjuiit ett belopp af 300,000 mark till anläggande

168

för teatern af eget elektricitetsverk, lemnar bolaget eu årlig subvention af 50,000 mark
för teaterns förseende med elektricitet samt dessutom fri vattenförbrukning till visst
qvantum jämto ett årligt anslag till teatrarnas två pensionsanstalter af 7,500 mark.

Bolaget har å sin sida till enskild person utarrenderat teatern med hvad dertill
hörer jemte rätten till statssubventionen för en årlig afgift af 70,000 mark och mot
skyldighet för hyresmannen att använda ett belopp af 28,000 mark årligen till underhåll
och komplettering af inventarierna. Allt som anskaffas, äfven utöfver det föreskrifDa
beloppet, tillfaller bolaget.

Det åligger hyresmannen att med samma omsorg uppföra operor som skådeoch
lustspel.

Husets underhåll, brandförsäkring och grundskatter betalas af bolaget.

Bolagets angelägenheter handhafvas af ett förvaltningsråd, hvars åtgärder öfvervakas
af ett uppsigtsråd, det förra bestående af 5 till 10, det senare af 3 aktieegare,
utsedde af bolagsstämma.

Staden Leipzigs råd har genom kontrakt den 23 september 1893 på en tid af
sju år från den 1 juli 1895 till den 30 juni 1902 till enskild entreprenör upplåtit
driften och ledningen af stadens begge teatrar, den nya och den gamla, tillika med
uppföranderätten till egande teaterstycken, inventarier m. in.

Härför skall entreprenören till staden betala sammanlagdt 49,250 mark, deraf för
byggnader och inventarier 30,000 mark och till aflönande af den utaf stadens råd anstälda
personal 19,250 mark. Skulle rådet finna skäligt öka denna personals antal
eller dess aflöning, skall entreprenören gälda denna ökade kostnad intill 10 procent
utöfver sist angifna summa.

Dessutom åligger entreprenören att till staden gälda ej mindre 5 procent årligen,
såsom ränta, å bokförda värdet af stadens inventarier än äfven 10 procent, såsom amortering,
å köpeskillingen för af staden nyanskaffade inventarier. Och skall entreprenören
årligen använda minst 8,000 mark till underhåll af stadens inventarier och 8,000
mark till nyinköp af sådana för stadens räkning.

I öfrigt eger entreprenören sjelf bekosta erforderliga dekorationer och dylikt samt
vid kontraktstidens slut hembjuda, hvad sålunda anskaffats, till inlösen af staden mot
50 procent af inköpskostnaden.

På den »nya» teatern skola alla dagar, med undantag af de i lag förbjudna,
gifvas teaterföreställningar vid vite för hvarje gång, sådant underlåtes, af 600 mark
dock att 4 veckors ferier må medgifvas, såvida derunder spelas på »gamla» teatern tre
gånger i veckan.

Dessutom skola i »gamla» teatern med undantag af tiden maj—augusti gifvas
två föreställningar af klassiska stycken till halfva biljettpris för hvarje månad.

Beträffande repertoiren lemnar kontraktet särskilda bestämmelser till konstens
upprätthållande; och är entreprenören såväl i fråga om de för hvarje månad på för -

169

hand uppgjord» spelplanerna som oek beträdande engagementer m. m. underkastad uppsåten
af en deputation, utsedd af rådet bland dess medlemmar. Underlåtenhet att
efterkomma deputationens anvisningar medför böter, som tillfalla pensionskassan. Nöjes
entreprenören ej åt deputationens beslut, hänskjutes tvistefrågan till skiljemäns afförande
""

Slutligen anmärkes, att entreprenören skall ställa en caution af 22,500 mark till

säkerhet för kontraktets fullgörande samt att han åtnjuter den extra förmånen att för
gas och elektricitet för belysningen debiteras efter tillverkningsprisen.

Då entreprenören äfven medgifvits rätt att förhyra den tredje^ staden befintliga
teater af någon betydelse, säges han ega nära nog monopol på teaterverksamheten
i Leipzig.

Angående operan i Paris antecknas följande.

Enligt decret deu 22 mars 1866 beslöt Kejsaren, att som »vid ledningen af en
teater, äfven den främsta, fäster sig ett stort antal frågor af industriel och kommersiel
natur, livilkas handhafvande föga lämpar sig för statsförvaltningens vanor och värdighet»,
skulle operan upplåtas till enskild entreprenör, som öfvertoge densamma på egen risk.

Nu gällande upplåtelse af år 1893 innehåller hufvudsakligen:

Direktörerna skola leda operan med den värdighet och glans, som öfverensstämnior
med nationens framstå lyriska scen.

Staten, som till de koncessionshafvande direktörerna upplåter operahuset jemte
magasin afgiftsfritt, har i förhållande till operan icke att göra med annan än desse
direktörer; men det är direktörerna tillåtet att för anskaffande af nödigt kapital med
sig förena kommanditdelegare, hvaremot aktiebolag eller anonymt sällskap för ändamålet
ej må aulitas. .

Vid tillträdet skola direktörerna ställa en säkerhet af 400,000 frants och visa sig

e»a ett rörelsekapital af likaledes 400,000 francs.

Säkerheten svarar i första hand för det allmännas fordringar för underlåtenhet
att fullgöra entreprenadaftalet, för artisters och tjensteman löner, för understödjandet
af nödlidande och för författarnes rättigheter samt i andra hand för direktörernas enskilda
förbindelser på grund af affären.

Sedan direktörerna åsamkat sig en förlust af 300,000 francs kunna de draga sig
tillbaka efter 14 dagars uppsägning.

Det åligger direktörerna att uppföra två nya operor af Iranska författare årligen
samt (rifva minst 200 representationer om året, af hvilka 176 till högre och 24 till
lägre pris, hvarförutom skola efter tillsägelse gifvas gratisföreställningar, hvilka af
staten betalas efter medelkostnaden.

Direktörerna äro skyldiga att hvarje lördag till ministern öfversända uppgift a
spektaklen för följande vecka; att dagen efter hvarje representation gifva honom un 22 -

170

derrättelse om den influtna bruttorecetten samt att delgifva honom alla ingångna engagementskonträkt.

\id operan skola vara anstälde minst

20 sangartister jemte två sångledare (coryphées) för hvarje stämma i kören;

14 premiers och seconds dansörer och dansöser jemte 12 premiéres coryphées och
80 corps de ballet-medlemmar;

100 korister, med minst 1,200 francs aflöning (coryphéerna häri medräknade).

2 chefs d orchestre och 100 orkestermedlemmar med minst 1,500 francs lön (utom
la batterie) jemte eu pulpetchef (3:dje orkesterchef).

Orkestercheferna utses efter ministerns godkännande.

För ledning af artisternas studier skola vara anstälde:

eu korchef och en underchef,

tre sångchefer,

en accompagnatör,

två balettmästare,

en danslärare af första rang,

en d:o för corps de ballet och

en pantomime-lärare.

Vidare skola finnas:
en maskinchef,

en chef de magasin för kostymvården och
en skräddaremästare.

Härtill komma nödiga byråtjenstemän etc. samt läkare, desse siste utnämnde af
ministern.

I subvention åtnjuta direktörerna minst 800,000 francs årligen — om subventionen
skulle sänkas härunder, ega direktörerna sluta rörelsen och liqvidation eger rum.

Subventionen, som utbetalas, månadsvis, får ej lyftas utan att direktörerna först till
»regeringskommissarien> vid de subventionerade teatrarna aflemna räkenskaper och
qvittenser öfver fullgjorda liqvider till artister, understödskassor etc. under föregående
månad.

Såsom förut nämnts, åtnjuta direktörerna formånen af fria lokaler; de äro dock
skyldige att sjelfva bekosta alla reparationer och underhåll af såväl operahuset som
magasiner, belysnings-, värme- och brandapparater jemte tillhörande inventarier; särskilt
skola bekostas tillsyningsman öfver husen, belysnings-och värmeledningarna in. m.

o Det å%Ser vid»™ direktörerna att anskaffa nya dekorationer till en äldre opera
om året enligt specificerad förteckning med skyldighet att vid underlåtenhet betala 50,000
francs för hvarje felande sådan opera.

hör öfvervakande häraf och af materialers befintlighet m. m. samt för ordnande
af bibliotek och arkiv utnämnas af ministern en materialförvaltare (conservateur), en

171

bibliotekarie och en arkivarie. Den förstnämnde betalas af staten, de senare med biträden
af direktörerna.

Direktörerna betala äfven brandförsäkringen.

Slutligen åligger direktörerna att till la caisse des pensions de retraite inleverera
20,(XX) francs årligen.

Öfverträdelser af dessa statuter straffas med böter af 1,000 till 10,000 francs.

För operan inrättades år 1856 en pensionskassa; men denna är sedan år 1887 stäld
i liqvidation, så att ej nya medlemmar intagas och förutvarande delegare antingen utfå
bestämd pension i sin tid eller ock sina insatser åter med ränta.

rOdéonteatern är äfven upplåten till entreprenör — eu direktör, som ställer eu
säkerhet af 60,000 francs och visar sig ega ett rörelsekapital af 40,000 francs — om
behöfligt med kornmanditdelegare.

Direktören åtnjuter en subvention af 100,000 francs och besitter hyresfritt teatern.

Underhållsskyldighet såsom vid operan, med åliggande att till staten utan ersättning
öfverlemna all ny uppsättning.

Brandförsäkring till belopp af 600,000 francs bekostas af direktören.

Hvarje dag skall gifvas representation med afbrott allenast för tre sommarmånader.

1’Opéra comique, som åtnjuter i subvention 300,000 fr., står under ledning af en
»directeur-entrepreneur», hvilken på egen risk förvaltar teatern enligt af ministern
fastställda statuter.

Genom en föreningsakt den 27 germinale år XII mellan franske skådespelarne sammanslöto
sig desse till en association, som allt sedermera såsom kornmanditdelegare
innehaft Théatre Framjais i Paris.

De dela vinsten efter delegareskap, numera 24 lotter, hvaraf hvarje skådespelare
måste ega åtminstone ''/8, högst 1 lott. 1 lott afsättes för oförutsedda utgifter
under året, ty lott lägges till pensionsfonden och V2 lott användes till dekorationer etc.

Efter tjugu års tjenstgöring är delegare berättigad att afgå mot pension af 2,000
francs från staten och 3,000 francs från associationen. Fortfar tjenstgöringen efter de
tjugu åren, ökas pensionen med 100 francs för hvart öfverår.

För pensioneringen lemnar staten 100,000 francs årligen och afsätter associationen
af recetten 50,000 francs årligen.

Teatern står under högsta ledning af en administrateur-général, utsedd af inrikesministern.

Administratören handhafver hela förvaltningen, så väl den ekonomiska som den
konstnärliga, och har vid sin sida en förvaltningskomité, bestående af sex associéer
under administratörens ordförandeskap.

172

Administratören företräder associationen inför ministern, till hvilken han årligen
afger berättelse.

Förvaltningskomitén har att yttra sig i frågor rörande societärers utträde, engagement
på längre tid än ett år, beneficiers fördelning, ledigheter, komiténs komplettering,
sammansättningen af läsekomitén m. m.

I dessa frågor synes inrikesministern hafva afgörandet.

Aflöningen till associationens medlemmar utgår numera med: årligt anslag, flitpenningar,
lottandei i netto-recetten, en benefice-representation och pension.

Det årliga anslaget och andel i recettvinsten beräknas efter delegareskapet.

Administratören får ej öfverskrida budgeten. I denna lemnas af inkomsten oanväudt
ett belopp, ej öfverstigande en femtedel af subventionen, 240,000 fr., och årligen
bestämd af ministern. Detta för oförutsedda utgifter afsätta belopp får icke användas
utan inrikesministerns medgifvande.

Månadtligen aflemnar administratören kassarapport till ministern.

Såväl räkenskaper som förråd stå under offentlig revision, och räkenskaperna
skola alltid efter granskning af associationens generalförsamling underställas ministerns
godkännande.

Belgien.

Operan, den s. k. Théatre de la Monnaie, i Bryssel .åtnjuter ett anslag af staden
till belopp af 115,000 francs, hvaraf dock 25,000 fr. innehållas för förnyande af materielen.
Konungen letnnar ett understöd af 100,000 francs.

Teaterhuset, som tillhör staden, upplåtes hyresfritt åt en enskild koncessionsinnehafvare,
hvilken uppbär nämnda anslag och enligt aftalet med kommunalrådet har till
åliggande:

att å teatern gifva stor opera, operacomique och balett, minst 20 representationer
i månaden från 1 september till 31 maj, eller, om underrättelse sker minst en månad
i förväg, den 30 april;

att hålla en kör af minst 80 korister; -

» i en balettkår af 50 dansare och danserskor,

» 2 en orkester af 80 musici,

att för de billigare platserna ej höja priset utöfver angifna belopp (2 francs för
parterr etc.);

att för en ersättning af 3,000 francs för gång från kommunen hålla 4 gratisföreställningar; att

sjelf bekosta belysning, uppvärmning och ventilering, samt

att ansvara för brandskada.

Han skall vidare vårda med teatern åtföljande dekorationer, möbler etc. såsom
en god husfader och lemna allt ifrån sig så godt som han mottog det, dock utan ersättning
för skador, som uppkomma under begagnandet.

173

Underhåll och reparation af maskiner, tåg, materiel, belysnings- och värmeanordningar,
dekorationer etc. skall koneessionshafvaren bekosta, och särskilt skall han för
underhåll af dekorationer och kostymer samt för nyanskaffning af sådana använda minst

25.000 francs årligen, hvilket belopp af understödssumman innehålles och af kommunalrådet
(le College) direkt till leverantörerna utbetalas. All nyanskaffning tillfaller
genast staden.

Teaterbyggnadens yttre underhåll bekostas af staden.

För förvaltningen skola finnas:

en »chef machiuiste»,

» »chef de magasin» för kostymerna,

» bibliotekarie, samt

» »controleur en chef», hvilka samtliga anställas efter inhemtadt godkännande
af kommunalrådet.

Rådet utser och aflönar sjelft teaterns räkenskapsförare och kassör (comptable),
portvakter och en förrådsförvaltare, »conservateur du materiel», hvilken har uppsigten
öfver förenämuda chef machiniste, chef de magasin och bibliotekarie.

Musikafdelningen står under inspektion af le Directeur du Conservatoire.

Öfverträdelse af dessa statuter straffas med böter intill 1,000 francs.

Théatre Flamand, likaledes i Bryssel, tillhör jemväl staden och är afgiftsfritt upplåten
åt en koncessionshafvare, hvilken, med skyldighet att gifva drama, sedekomedi,
vaudeville och, så mycket som möjligt, operett, åtnjuter ett anslag från staden af

15.000 francs.

Han skall gifva minst 12 representationer i månaden och uppföra åtminstone
hvarannan månad ett nytt originalstycke af belgisk författare. Repertoiren skall årligen
omfatta minst 75 origiualakter af flamländska författare.

Teatersäsongen skall omfatta minst 6 månader.

Underhållet af inventarierna åligger koneessionshafvaren; å reparation och förnyande
af dekorationer skola användas minst 750 francs årligen samt å scenmöblerna
250 francs årligen. För ändamålet innehållas 1,000 francs af subsidierna.

Beträffande förvaltningen stadgas blott, att municipalrådet eger utse eu comité
de surveillance af 5 personer, som afgifver rapport månadtligen om allt, som rör iakttagandet
af gällande reglemente.

Dessutom anmärkes, att staden eger begagna teatern när som helst, då densamma
ej af koneessionshafvaren är upptagen för skådespel, särskildt alla tisdagar, fredagar
och lördagar, mot eu ringa afgift för renhållning etc., för belysning och värme. Då
kunna såväl dramatiska arbeten som konserter gifvas.

Öfverträdelse af stadgarna medför i vissa fall böter af 100 till 300 francs.

Staden Bryssel eger ännu en tredje teater »Théatre du Parc», hvarest må uppföras
allenast tragedi, komedi, vaudeville och drama.

174

Teatern är mot en afgift af 8,000 francs pr år uthyrd till enskild person, med
hufvudsakligen enahanda åligganden, som ofvan nämnts beträffande de öfriga stadsteatrarna.

Han skall gifva minst 20 representationer i månaden från och med september
till och med april samt årligen uppsätta åtminstone två förut ej gifua pjeser af belgiske
författare.

Samtliga teatrarnas koncessionshafvare ställa borgen för koncessionens fullgörande
— operan 50,000 francs, Théatre Flamand 5,000 francs och Théatre du Parc 8,000 francs.

Teaterpensionskassor finnas ej i Belgien; men större delen af artisterna äro fransman
och tillhöra »la société des Artistes Dramatiques» i Paris, som lemnar delegarne
understöd i händelse af sjukdom och en mindre pension på ålderdomen.