BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1898:1)

UTLÅTANDEN

ÖFVER

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

AF DERTILL FÖRORDNADE KOMITERADE

ANGÅENDE

PÅ LANDET.

STOCKHOLM 1897

KUNGL. BOKTRYCKERIET. 1*. A. NORSTEDT L BÖNER

ti.

it.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

2o 21.

22.

23.

24.

Siu

14.

15.

17.

19.

21.

22.

25.

28.

30.

31.

33.

34.

35.

30.

> .

39.

40.

41.

43.

Innehållsförteckning,

Utlåtanden af:

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län . . . .

’ * > » TJpsala län.......

’ ’ » » Södermanlands län . . .

* » Östergötlands län . . . .

’ » > Jönköpings län.....

’ » » Kronobergs län.....

1 > > > Kalmar län.......

1 ’ > » Gotlands län......

’ 5 » » Blekinge län......

1 » > Kristianstads län ....

* > i Malmöhus län.....

’ ’ » > Hallands län......

* » > Göteborgs och Bohus län

* 1 > » Elfsborgs län.....

'' '' » » Skaraborgs län .....

’ » » Vermlands län.....

* > > Örebro län.......

’ * > » Vestmanlands län ....

’ • > » Kopparbergs län ....

* > » Gefleborgs län.....

» » Yesternorrlands län . . .

* > > Jemtlands län.....

’ » » Vesterbottens län ....

* > > Norrbottens län.....

1. Kongl, Majrts Befallningshafvande i Stockholms län.

Till Konungen.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den
28 Maj detta år får Länsstyrelsen härmed afgifva underdånigt utlåtande i
anledning af i nåder förordnade komiterades den 9 i förenämnda månad
afgifna betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala
rösträtten på landet.

Lika med komiterade anser Länsstyrelsen de talrika förslag till genomförande
af en dylik begränsning, som tid efter annan förekommit i riksdagen,
äfvensom den anslutning dessa förslag till sitt syfte vunnit inom
representationen utvisa, att en inskränkning i den kommunala rösträtten
till förmån för innehafvarne af lägre röstetal har stöd i den allmänna meningen.
Och om än denna hittills icke kan sägas hafva sin grund i några
i verkligheten förekomna fall, då personer, som på grund af sina höga
röstetal dominera i sina kommuners angelägenheter, användt sitt röstöfvervälde
till verklig skada för kommunerna och det kommunala lifvet, lära
dock de betänkligheter, som ur principiel synpunkt resa sig mot den nu
bestående ordningen, tillfyllestgörande motivera den allmänna meningens
kraf på en förändring i det föreliggande förslagets syfte.

Beträffande sättet för vinnande af det föresätta målet — en lämplig
begränsning af den kommunala rösträtten — äro, såsom komiterades betänkande
nogsamt utvisar, meningarna mångskiftande och klart är, att de
stora skiljaktigheter, som för närvarande förekomma i afseende å olika
kommuners sammansättning och rösternas fördelning, skall göra det synnerligen
svårt om ens möjligt att finna en norm, som verkar någorlunda
jemn! i den åsyftade riktningen. Länsstyrelsen vågar icke heller antaga,
att komiterades pluralitet härutinnan lyckats. Särskildt ställer sig Länsstyrelsen
tveksam mot den föreslagna skilnaden mellan röstvärdet för jordbruksfastighet
och andra beskattningsföremål. De skäl, som anförts såsom

berättigande till en dylik skilnad, anser Länsstyrelsen icke vara tillfyllestgörande;
och om man än genom densamma kan, såsom afsigten varit, reducera
bolagens rösträtt, undgår man icke att samtidigt nedbringa röstvärdet
äfven för en mängd enskilda röstegande, hvilka man i sjelfva verket
icke afsett att träffa. Skall den åsyftade begränsningen ske genom fastställande
af relativt röstmaximum, synes detta böra göras lika för alla
beskattningsföremål och möjligen bestämmas till en tiondedel a.f kommunens
hela fyrktal, såsom en reservant inom komitén föreslagit. Om man, på
sätt samme reservant vidare hemställt, anser en absolut begränsning böra
vid sidan häraf föreskrifvas, lärer dock denna icke böra göras så snäf, som
af nämnde reservant föreslagits. Jemförelsen med städerna, som i allmänhet
utöfva sin rösträtt genom fullmäktige, torde här icke ega full tillämplighet
och fastställandet af röstmaximum på landet till ett tusen fyrkar skulle
helt visst innebära ett alltför tvärt afbrott i det nu bestående.

I öfrigt anser sig Länsstyrelsen böra erinra, att förslag för närvarande
är å bane att ändra grunderna för den kommunala beskattningen, hvadan
det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke denna sak först bör vinna sin
lösning, innan den derå beroende lagstiftningen om begränsning af rösträtten
företages till omarbetning.

Underdånigst:

PAUL ISBERG.

Matt/is Falk.

Stockholm å landskansliet den 14 September 1897.

2. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Upsala län.

Till Konungen.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den
28 Maj 1897 på komiterades betänkande och förslag angående begränsning
af den kommunala rösträtten på landet den 9 Maj 1897, får Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande härmed afgifva underdånigt utlåtande
i ärendet.

Enligt komiterades förslag skulle 11 § i nådiga förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 Mars 1862 erhålla ett tillägg af innehåll,

att ej någon finge utöfva rösträtt för jordbruksfastighet för mer än en
femtedel och för andra beskattningsföremål för mer än en tjugondedel eller
i något fall för mer än eu femtedel af kommunens hela fyrktal. Medelst
att sålunda föreslå eu samtidig tillämpning af två relativa röstmaxima,
hafva komiterade haft för afsigt att åstadkomma en skälig begränsning af
inflytandet på kommunens angelägenheter. Men på sätt Öfverdirektören
Elis Sidenbladh i sin vid förslaget fogade reservation genom anförda exempel
utredt, kunna dessa relativa maxima visserligen anses fylla sin bestämmelse,
så länge frågan gäller mindre kommuner, men blifva icke tillfyllestgörande,
när man kommer till de större och framför allt till de
största kommunerna.

Det lärer icke med fog kunna förnekas, att en begränsning af den
kommunala rösträtten är af behofvet påkallad. Vid detta förhållande
synes det Eders Kong], Maj:ts Befallningshafvande, att begränsningen
bör genomföras så, att den blir fullt verksam. På sätt jemväl Öfverdirektören
Sidenbladh i sin reservation visat, sker detta icke genom komiterades
förslag, men kan deremot åstadkommas, derest ett så kalladt
absolut röstmaximum fastställes att tillämpas samtidigt med ett relativt
maximum, dervid icke någon skilnad skulle göras emellan fyrktalet,
för jordbruksfastighet och för andra beskattningsföremål, utan begränsningen
sättas lika i begge fallen och bestämmas så, att ingen finge utöfva
rösträtt för högre röstetal än det, som motsvarade ett tusen fyrkar,
eller för större antal röster, än som svarade emot en tiondedel af kommunens
hela fyrktal.

Det af Öfverdirektören föreslagna absoluta röstrnaximum motsvarar
det maximum, som under många år gällt för rikets städer och der tillämpats,
utan att, såvidt till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes kännedom
kommit, någon olägenhet yppats för de röstegande, hvilkas rösträtt genom
sagde maximum begränsats; och för bestämmande af det relativa maximum
till eu tiondedel äfvensom för borttagande af skilnaden emellan jordbruksfastighet
och andra beskattningsföremål, synas de skäl, som i reservationen
anförts, vara synnerligen beaktansvärda.

Under åberopande häraf hemställer Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande,
att första stycket af ifrågavarande 11 § erhåller den af Öfverdirektören
Sidenbladh föreslagna lydelse:

»Röstvärdet skall beräknas efter det eu hvar röstegande åsätta fyrktal;
dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar
emot en tiondedel af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre
röstetal än det, som motsvarar ett tusen fyrkar.»

Skulle denna hemställan vinna bifall, bör naturligtvis formuläret för
fyrktalslängden derefter lämpas.

I öfrigt har komiterades förslag icke gifvit anledning till någon anmärkning
från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes sida.

Underdånigst:

BRÅKENHIELM.

P. H. Löfquist.

Landskansli i Upsala den 13 September 1897.

3. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län.

Till Konungen.

Till åtlydnad af nådig remiss den 28 sistlidne Maj, hvarigenom infordrats
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes underdåniga yttrande
rörande af dertill i nåder förordnade komiterade afgifvet betänkande och
förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten på landet, får
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande härmed i underdånighet anföra:

Komiterades flertal hafva i hufvudsaken förenat sig om en begränsning
af rösträttsmaximum för jordbruksfastighet till en femtedel och för andra
beskattningsföremål till en tjugondedel af kommunens hela fyrktal, hvartill
ytterligare lagts bestämmelsen, att ingen i något fall finge utöfva rösträtt
för mer än en femtedel af sagda fyrktal. Från detta förslag har en komiteledamot,
Öfverdirektören m. m. Elis Sidenbladh, med hvilken jemväl en
annan af komiténs ledamöter, Riksdagsmannen Johan Nydahl, i denna del
instämt, varit af skiljaktig mening och för sin del, utom nyssnämnda relativa
maximum, hvilket han ansett böra lika för jordbruksfastighet och
andra beskattningsföremål bestämmas till en tiondedel af kommunens hela
fyrktal, föreslagit ett absolut rösträttsmaximum af ett tusen fyrkar.

För sin del är Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande mest benägen
att ansluta sig till sistberörda förslag. Det synes nemligen vara klokt att,
då man nu går att lösa den allt sedan de nya kommunallagarnes tillkomst
på dagordningen stående frågan om begränsning af den kommunala rösträtten
på landet, gå något längre än komiterade föreslagit. På sätt af den
förfil)rägta utredningen framgår skulle nemligen det af komiterade föreslagna
relativa röstmaximum visserligen ruedföra en mycket effektiv begränsning
inom de små kommunerna, men deremot lemna de höga röste -

talen inom de stora kommunerna jemförelsevis orörda. Så till exempel
skulle inom Torsåkers och Stora Malms kommuner i detta län, inom hvilka
båda jemförelsevis höga röstetal för jordbruksfastighet samlade på eu hand
förekomma, röstmaximum för jordbruksfastighet efter 1895 års fyrktal i
den förra blifva fem hundra fyratio, under det att i den senare det skulle
kunna uppgå ända till elfva tusen sjuttiosju, hvarigenom det på en och samma
hand samlade höga röstetalet för jordbruksfastighet i sagda kommun skulle
blifva af begränsningen alldeles oberördt. Deremot medför det af öfverdirektören
Sidenbladh framstälda förslaget, hvilket jemte det relativa fastställer
äfven ett absolut röstmaximum af ett tusen röster, en effektiv begränsning
af de höga röstetalen jemväl inom de större kommunerna. Detta
förslag har derjemte, enligt Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvandes mening,
det företräde framför komiterades att fastställa samma norm för begränsningen,
vare sig det gäller jordbruksfastighet eller andra beskattningsföremal,
hvarigenom det är synnerligen enkelt och praktiskt i tillämpningen.
Det torde ej heller kunna antagas, att det skall, till skada för en
sund utveckling af kommunernas förhållanden, komma att öfverflytta bestämmanderätten
i dessas angelägenheter till de mera oroliga och mindre
ansvarskännande samfundsmedlemmarne. I detta afseende torde det vara
nog att framhålla, att det föreslagna absoluta röstmaximum icke alls har
någon betydelse inom alla de kommuner, der redan det relativa röstmaximum
går under ett tusen samt att detta tal för öfrigt är just den maximisiffra,
som sedan lång tid tillbaka varit fastslagen för städerna; och ingen
lärer med fog kunna påstå, att inom städerna den större förmögenheten
oaktadt begränsningen saknat sin behöriga bestämmanderätt i de kommunala
angelägenheterna. Det är visserligen sant, att beslutanderätten i städerna
i allmänhet utöfvas medelbart genom stadsfullmäktige, men särskildt
vid valen till dessa, der verkan af begränsningen just borde gjort sig gällande,
torde det hittills utan undantag visat sig, att de element inom samhället,
som representera den större förmögenheten och de större bidragen
till de kommunala behofvens fyllande, alltid haft tillfälle att få sina berättigade
önskningar igenom. Det torde ej heller kunna antagas, att genom
det Sidenbladhska förslaget, som ju stadgar en likformig begränsning
för jordbruksfastighet och andra beskattningsföreinål, jordbrukarnes hittills
egande inflytande på de kommunala angelägenheterna skall minskas; snarare
torde, särskildt till följd af fastställandet af ett absolut röstmaximum,
som förnämligast drabbar de större industriel företagen, detta blifva proportionsvis
större än förut.

Eu mindre långt gående reform än den nu förordade skulle ock utom
allt tvifvel icke medföra någon mera varaktig lösning af frågan om den
kommunala rösträttens begränsning, utan lemna densamma allt fortfarande

öppen. Men det torde få anses angeläget, att om en reform skall företagas,
densamma göres sådan att den utgör en, med hänsyn till de förhandenvarande
förhållandena, såvidt, möjligt afgörande lösning af det föreliggande
spörsmålet.

Med afseende å affattningen af de föreslagna förändringarne i förordningen
om kommunalstyrelse på landet har Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande
intet af betydelse att erinra. Nyköping i landskansli den
8 September 1897.

Underdånigst:

F. A. BOSTRÖM.

Johan Widén.

4. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län.

Till Konungen.

Såsom infordradt yttrande öfver af dertill i nåder förordnade komiterade
afgifvet betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala
rösträtten å landet, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
underdånighet anföra följande.

En reform uti ifrågavarande syfte har mycket länge stått på dagordningen,
hvarför det synes högeligen önskvärd!, att den nu genomföres.

Bland komiterade hafva olika åsigter gjort sig gällande, i det att flertalet
föreslagit, att icke någon skulle få utöfva rösträtt för jordbruksfastighet
för mera än en femtedel och för andra beskattningsföremål för mer än
en tjugondedel eller i något fall för mer än en femtedel af kommunens
hela fyrktal samt att för besluts fattande i sådana frågor, som omförmälas
uti §§ 73 och 74 af gällande kommunalförordning, skall erfordras två
tredjedelar af de i omröstningen deltagandes beslut efter röstvärdet.

Om nu också dessa bestämmelser i teoretiskt hänseende få anses ega
företräde framför ett af en bland komiterade, Öfverdirektören Elis Sidenbladh,
särskild! afgifvet afvikande förslag, deruti han hemställer, att icke
någon må få utöfva rösträtt för större antal, än som motsvarar en tiondedel
af kommunens hela fyrktal eller i något fall för högre röstetal än det,

som motsvarar ett tusen fyrkar, så är deremot detta senare förslag, enligt
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uppfattning, mindre inveckladt
och mera praktiskt än det förra, hvarjemte det eger det företrädet att i
det närmaste sammanfalla med nu gällande grunder för röstberäkningen i
städerna, som, utan att nämnvärdt missnöje eller olägenhet deraf försports,
tillämpats i snart trettio år.

Fördenskull och på de af Öfverdirektören Sidenbladh anförda skäl får
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet hemställa, att
begränsningen af den kommunala rösträtten å landet bestämmes i enlighet
med den af Öfverdirektören Sidenbladh uttalade mening.

Underdånigst:

ROBERT DE LA GARD1E.

C. O. de Frese.

Linköpings slott i landskansli den 17 Juli 1897.

5. Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län.

Till Konungen.

Jemlikt nådig befallning i remissresolution den 28 sistlidne Maj får
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande härmed afgifva underdånigt utlåtande
öfver ett af utsedde komiterade afgifvet förslag angående begränsning
af den kommunala rösträtten på landet.

Den första frågan, som möter till besvarande i detta ärende, är huruvida
den allmänna grund, hvarpå de nu gällande bestämmelserna om den
kommunala rösträtten hvila, äro riktiga eller huruvida denna grund bör
utbytas mot någon ny. Den nu gällande regeln för rösträttens utöfvande
inom kommunen är, såsom 1858 års komité för utarbetande af förslag till
förordning om landsting och för granskning af kommunalförfattningarne
uttryckte densamma, »att, rösträtt och skyldighet till bidrag till kommunens
kassa utgöra hvarandras vilkor och förutsätta hvarandra samt att
röstvärdet beräknas efter bidraget». Beträffande denna grund, som varit
gällande redan före utfärdandet af 1862 års kommunalförfattningar, yttrade

sistnämnda komité, att genom densamma både det allmänna och kommunala
samhällets väl och fördel bäst tillgodosåges. Den senaste komitén,
om hvars förslag det nu är fråga och som icke velat förorda hvarken lika
rösträtt inom kommunen eller en graderad röstskala, har icke heller ifrågasatt
någon annan hufvudgrund för den kommunala rösträtten än den förut
gällande och framhåller (sid. 41) såsom sin uppfattning, att en begränsning
af den kommunala rösträtten på landet icke är af verkligt behof påkallad
annorstädes än i kommuner, der genom hopandet af större röstetal på ett
fåtal medlemmar inom kommunen ett mot kommunallagarnes anda stridande
förhållande kan anses hafva inträdt och fara för maktförtryck föreligger.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande delar fullkomligt denna mening
och anser sålunda äfven för sin del, att den nu gällande grunden
för den kommunala rösträtten, nemligen att de, som skola betala kommunens
utgifter, också ega bestämma öfver deras användande i proportion
efter sina bidrag, är riktig. Denna grund har ock i lagstiftningen blifvit
tillämpad så nyligen som i den nya väglagen, der det i 58 och 59 §§
stadgas, att såväl röstvärdet som vägskatten skall beräknas efter vägfyrktalet.

Äfven bör framhållas, att brist på intresse för och tillfälle till deltagande
i de kommunala angelägenheterna helt naturligt oftast utmärka
de mindre bemedlade medlemmarne i kommunen.

År sålunda grunden riktig, bör den ock bibehållas och undantag
derifrån bör endast göras för att förekomma för stora olägenheter genom
alltför öfvervägande röstetal hos en eller några få röstegande. En dylik
principal begränsning har vidtagits i de flesta om icke alla af Eders Kongl.
Maj:t faststälda bolagsordningar och 8 § 9 mom. samt 33 och 34 §§ i
lagen om aktiebolag den 28 Juni 1895 syfta ock på en sådan begränsning.

Det är också nästan uteslutande om begränsningar på ett eller annat
sätt af den omnämnda, nu gällande grunden för den kommunala rösträtten,
som alla de förslag om inskränkning deraf, hvilka under de sista trettio
åren i sådan mängd framkommit, röra sig. Det har visserligen, Eders
Kongl. Maj ris Befallningshafvande veterligen, ej anförts några bestämda
fall af svårare olägenheter, som de nuvarande rösträttsbestämmelserna medfört,
men den anställa statistiska undersökningen visar dock, att fara för
kommunalt förtryck kan flerstädes uppstå, enär i 44 kommuner inom riket
(under år 1871 54 kommuner) en röstegande innehar mer än hälften af
kommunens hela fyrktal, samt att det finnes 216 kommuner eller nära eu
tiondedel af hela antalet kommuner i riket, der mer än hälften af sammanlagda
röstetalet innehafves af högst tre röstegande samfäldt. Ett sådant
förhållande måste helt naturligt motverka väckandet och underhållandet

af de öfriga röstegandes intressen för kommunens gemensamma angelägenheter.

Det är dock företrädesvis med afseende å de alltjemt sig. ökande bolagens
stora och ofta afgörande rösträtt, som anmärkningarne mot de nu
gällande bestämmelserna om den kommunala rösträtten riktats, och har
dervid framhållits, att bolagen i allmänhet icke hafva så stadigvarande och
så personliga intressen för många af kommunens angelägenheter, som egarne
af jordbruksfastighet. Dessa anmärkningar hafva ock vunnit i vigt, i den
män som industrien af flere orsaker utbredt sig å landsbygden, ofta för
att tillgodogöra sig der befintlig vattenkraft.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anser sig emellertid böra framhålla,
att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej har erfarenhet af, att
några — om man så får kalla det — Övergrepp inom den kommunala
rösträtten egt rum inom detta län, der enligt meddelade statistiska uppgifter
fyrktalet för jordbruksfastigheter utgör 65 procent af sammanlagda
fyrktalet och der det icke finnes någon kommun, hvarinom mer än halfva
antalet af kommunens fyrkar innehafves ens af tre röstegande tillsammans,
samt der bolagens fyrktal inskränker sig till 6,9 procent af samtliga fyrkar
och inom hvars 127 landskommuner en begränsning af rösträtten skulle
träffa, om den bestämdes till en femtedel af sammanlagda fyrktalet, blott
17 kommuner, om den blefve en tiondedel, 58 kommuner och, om den sattes
till en tjugondedel, 108 kommuner.

Då emellertid förhållandet inom inånga andra län är helt olika, anser
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i likhet med komitén, att en begränsning
af den kommunala rösträtten bör finnas.

En dylik begränsning i ändamål att låta det personliga hos kommunens
invånare mera framträda synes vara naturligast med afseende å eu
mängd af de kommunala valen, der det personliga väl borde hafva ett betydligt
större inflytande än fyrktalet; och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skulle derför icke hafva haft något emot att tillstyrka en rätt
afsevärd begränsning af rösträtten vid dessa tillfällen — åtminstone utom
beträffande landstingsmannavalen, hvilka hafva inflytande på första kammarens
sammansättning — i fall komitén föreslagit någon sådan begränsning,
men då komitén icke ansett sig kunna eller böra föreslå några särskilda
stadganden beträffande val, anser sig Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande
icke nu böra ingå på några vidare uttalanden i denna del af
frågan.

Beträffande frågan om rösträtt för bolagen, hvilka torde böra betraktas
såsom en normal följd af det nutida affärslifvets utveckling, anser Eders
Kong]. Maj:ts Befallningshafvande, att komitén har rätt i sin åsigt, att bolagens
kommunala rösträtt ej bör göras till föremål för en särskild lag -

stiftning, utan att denna bör träffas af allmänna rösträttsbestämmelser.
Med afseende å bolagen skulle emellertid ett absolut röstmaximum kunna
visa sig mycket verksamt.

Ehuru Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda finner sig böra
i underdånighet tillstyrka komiterades förslag, att en begränsning af rösträtten
äfven» inom landskommunerna bör ske genom röstmaxima, och att
således intill en viss gräns inflytandet på kommunens angelägenheter får i
jemn proportion motsvara måttet af vederbörandes bidrag till kommunen,
men att sedan gränsen blifvit uppnådd en tillökning i dessa bidrag upphör
att ega betydelse för rösträtten inom kommunen, kan Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande dock ej underlåta att nämna, att det stöd, som komitén
härför velat hemta från förhållandet inom städerna, synes vara temligen
svagt, enär nästan alla städerna i riket hafva stadsfullmäktige och till följd
deraf allmänna rådstugans befattning jeinlikt 9 § i nådiga förordningen
om kommunalstyrelse i stad inskränker sig till val af stadsfullmäktige.

I Norge och Danmark är, såsom komitén ock nämner, förhållandet på
landet motsvarande det i våra städer med stadsfullmäktige, i det att i dessa
länder den representativa formen för kommunalstyrelse blifvit fullt genomförd
äfven på landsbygden. I Norge torde dock belåtenheten med den nyligen
beslutade, men ej ännu tillämpade betydliga utvidgningen af den kommunala
rösträtten vara föga allmän. Uti Finland åter, der liksom hos oss
det omedelbara afgörandet å kommunalstämma är regel, synes man tillsvidare
hafva stannat vid begränsningen af den kommunala rösträtten till
en sjettedel af de i omröstningen deltagandes sammanlagda röstbelopp,
äfven om förslag blifvit utarbetadt att sätta samma gräns till eu tiondedel
af nämnda röstbelopp.

Komiterades förslag med tvä a tre olika relativa röstmaxima träffar
emellertid ej mindre än 1,514 kommuner eller omkring 64 procent af hela
antalet kommuner i riket samt 2,433 röstägande, deraf 594 bolag, och
verkar sålunda enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uppfattning
väl skarpt samt kraftigare än som behöfves för att förekomma de olägenheter,
som symes kunna komma att visa sig ännu på lång tid.

Komitén synes ej heller hafva anfört tillräckligt talande skäl för att
sätta det relativa röstmaximum olika för jordbruksfastighet och för andra
beskattningsföremål och ännu mindre för att sätta maximum för de senare
till blott en fjerdedel af maximum för jordbruksfastighet.

Jordbruksfastigheterna hafva på senare tider undan för undan fått sina
skatter och besvär betydligt lättade genom afskrifning och genom öfriga
beskattningsföremåls allt mera utsträckta deltagande uti såväl besvär som
skatter. Att just medan utjemning i detta hänseende mellan jordbruksfastigheterna
och andra beskattningsföremål pågår och de senare alltjemt

tillväxa liksom deras bidrag, samt då riket alltmera öfvergår till att vara
en blandad industri- och landtbruksstat, vilja söka inskränka de icke jordbrukande
klassernas sedan länge gällande rätt att i samma proportion som
den jordbrukande klassen få bestämma öfver sina andelar uti kommunens
utgifter, synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vara en anakronism
samt ett försök att äfven inom kommunen gifva jordbrukarne de fördelar
i rösträttsväg, som en historisk utveckling lemnat dem vid val till representanter
i riksdagen.

Jordbrukets fyrkar utgöra nu icke mera än 56 procent af sammanlagda
fyrktalet i riket och den öfvervigt, jordbruksfyrkarne ännu innehafva
inom 16 län, minskas städse. Statistiken visar nemligen, att på 20 år de
andra beskattningsföremålens fyrkar ökats fyra gånger så mycket som jordbrukets.

Af statistiken framgår för öfrigt, att på flera ställen jordbrukarnes
rösträtt lika väl kan behöfva begränsas som de andra röstklassernas, ty en
begränsning’ af röstetalet skulle drabba, om den sattes till en femtedel af
kommunens hela fyrktal, 382 jordbruksfastigheter och 214 andra beskattningsföremål,
om den bestämdes till en tiondedel, 1,306 jordbruksfastigheter
och blott 660 andra beskattningsföremål, samt om den faststäldes till en
tjugondedel, 3,761 jordbruksfastigheter och 2,051 andra beskattningsföremål.
En del af de bolag, hvilkas inflytande man velat inskränka, innehafva dessutom
stora jordegendomar och dessa bolags röster för sina jordbruksfastigheter
skulle enligt komiténs förslag blott begränsas till en femtedel af kommunens
''hela fyrktal.

Då Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda anser komiténs
förslag orättvist och allt för mycket ingripande i de nuvarande förhållandena,
kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej tillstyrka detsamma, utan
håller Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i likhet med reservanterna
Herrar Sidenbladh och Nydahl, före, att den nödiga begränsningen i den
kommunala rösträtten bäst vinnes genom såväl ett relativt som ett absolut
röstmaximum, lika för alla röstklasser, hvarigenom ock vinnes en principiel
likhet med städernas stadgande om rösträtt. På sådant sätt erhålles äfven
en för de fleste ordförande i kommunalstämmor välbehöflig enkelhet i röstberäkningen.

Ehuru Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt således öfverensstämmer
med de begge nämnda reservanternas i princip samt derutinnan,
att det relativa röstmaximum verkar kraftigast uti de mindre kommunerna,
under det att deremot det absoluta röstmaximum visar sig mest verksamt
uti de större kommunerna och beträffande de större bolagen, med afseende
å hvilka komiténs förslag i många fall ej verkar nog tillfyllestgörande, och
ehuru Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, lika med reservanterna,

anse!’, att dessa begge röstmaxima sålunda lämpligen komplettera hvarandra,
kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dock ej tillstyrka de af dem
föreslagna måtten för rösträttens begränsning.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utgår nemligen, såsom ofvan
är närande derifrån, att den nu gällande grundprincipen för rösträttens
utöfning är riktig och att man ej bör söka åstadkomma någon våldsam

rubbning af densamma, som kan leda till nu oförutsedda resultat, utan att

man blott bör söka förebygga de undantagsvis förekommande större olägenheterna
vid denna princips tillämpning och sålunda gå försigtigt tillväga
samt nu till en början endast taga ett mindre steg, som, sedan erfarenheten
visat, huru det verkar, kan efterträdas af ett steg till i samma riktning.
Då man, såsom här är fallet, går åt det demokratiska hållet, kan man
nemligen gå framåt det ena steget efter det andra, men svårligen taga ett

steg tillbaka, ifall det första steget varit för långt eller i någon orätt rikt ning.

Nämnda två reservanter föreslå såsom det relativa röstmaximum för den
kommunala rösträtten en tiondedel af kommunens hela fyrktal, men då en
af dem (sid. 90 i komitébetänkandet) framhåller, dels att det i riket finnes
912 landskommuner eller nära 40 procent af rikets samtliga sådana kommuner,
hvilkas röstetal ej hinner upp till 5,000 fyrkar i hvarje kommun,
och att det, med afseende å dessa kommuner, som till följd af sin stora
mängd förtjena särskild uppmärksamhet, ej utan skäl kan synas, som om
en tiondedel vore ett alltför djupt verkande tal, hvadan man i stället borde
såsom röstmaximum välja talet en femtedel, dels ock att det för större
kommuner är likgiltigt, om talet en femtedel eller talet en tiondedel tages,
ifall ett absolut röstmaximum af 1,000 fyrkar införes, anser Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, att om bredvid det relativa röstmaximum ett
absolut röstmaximum bestämmes, man för närvarande bör nöja sig med
att sätta det relativa röstmaximum till en femtedel af kommunens hela
fyrktal. Detta koinrne dock att verka på nära en fjerdedel af rikets samtliga
kommuner, och genom en sådan anordning torde de förnämsta olägenheterna
uti de mindre kommunerna blifva afhjelpta.

De båda nämnda reservanterna föreslå vidare det absoluta röstmaximum
till 1,000 fyrkar, motsvarande en inkomst af 10,000 kronor, men den
ene af samma reservanter framhåller dock (sid. 88), att det kan förefalla
som en nästan våldsam åtgärd att till 1,000 röster nedpressa så höga röstetal,
som de, hvilka funnes i några af de af honom angifna landskommuner,
eller röster för 48,114 fyrkar, 45,318 fyrkar o. s. v., samt att detta maximum
skulle drabba 1,771 röstegande, deraf 694 bolag; och den andre af
samma reservanter yttrar (sid. 97), att genom ett röstmaximum af 1,000
fyrkar flera bolags rösträtt skulle nedbringas med 97 ä 98 procent.

Då, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, man äfven
i fråga om bestämmande af ett absolut röstmaximum icke bör gå våldsamt
utan försigtigt till väga, och de stora bolagen ej torde hafva så missbrukat
sin kommunala maktställning, att de nu behöfde likasom straffas,
samt den anförda likheten med städernas röstmaximum ej tillräckligt talar
för reservanternas förslag i detta afseende, enär röstmaximum derstädes,
såsom ofvan blifvit nämndt, i allmänhet gäller endast vid val af stadsfullmäktige,
hyser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den öfvertygelsen,
att det absoluta röstmaximum för den kommunala rösträtten på landet bör
tillsvidare sättas endast till det röstetal, som motsvarar 5,000 fyrkar. Detta
absoluta röstmaximum konune dock att för många kommuner medföra en
nedpressning af rösträtten till eu sjettedel ä en tiondedel af det nuvarande
röstetalet i samma kommuner och skulle i de stora kommunerna verka
mycket kraftigare än komiterades förslag, enligt hvilket t. ex. i örgryte
kommun en röstegande skulle få öfver 10,000 röster.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillåter sig Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet framhålla, att, enligt Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, komiténs förslag varit fördelaktigare, om
11 § 1 mom. i nådiga förordningen om kommunalstyrelse på landet deri
föreslagits få följande lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta
fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster
än som svarar mot en femtedel af kommunens hela fyrktal, eller i
något fall för högre röstetal än det, som motsvarar femtusen
fyrkar.

Mot komiténs förslag till ändrad lydelse af §§ 21, 59, 64, 73 och 74
af samma nådiga förordning har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke något att i underdånighet erinra.

Underdänigst:

Hd. PALMSTIERNA.

J. W. Spens.

Jönköping i landskansli den 25 Augusti 1897.

6. Kongl. Maj :ts Befallningshafvande i Kronobergs län.

Till Konungen.

Jemlik! nådig befallning i remissresolution den 28 Maj innevarande
år får Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande härmed afgifva infordradt
underdånigt utlåtande öfver dertill i nåder förordnade komiterades afgifna
underdåniga betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala
rösträtten på landet.

De talrika förslag till genomförande af en dylik begränsning, som tid
efter annan förekommit i riksdagen, samt den anslutning, som dessa förslag
i flera afseenden vunnit, ådagalägga helt visst en hos allmänheten framträdande
önskan, att någon inskränkning i den kommunala rösträtten måtte
till fördel för de lägre röstetalen beredas, såvida sådant kan ske utan allt
för stor rubbning af bestående förhållanden; och, ehuru, hvad Kronobergs
län angår, icke förnummits, att person, som egt högt röstetal inom kommunen,
användt sitt röstöfvervälde till skada för kommunen eller det
kommunala lifvet inom länet, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
det, som ur principiel synpunkt anförts mot nuvarande ordning för den
kommunala rösträtten, vara så beskaffad!, att en begränsning derutinnan
kan och bör med nödig försigtighet vidtagas.

I fråga om sättet för denna begränsning göra de olika kommunernas
storlek och rösternas flerstädes mycket ojemna fördelning det synnerligen
svårt om ens möjligt att finna en norm, som i åsyftade riktningen verkar
någorlunda jemn! såväl inom de stora som i de små kommunerna. Meningarne
härom hafva också varit mycket olika; och finner Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande sig kunna biträda det af komiterades flertal afgifna
förslag under det vilkor, att begränsningen af röstvärdet för- andra beskattningsföremål
än jordbruksfastighet förändras från en tjugondedel, som komiterade
föreslagit, till en tiondedel af kommunens hela fyrktal.

Då emellertid vid innevarande års riksdag väckts förslag om ändring
af grunderna för den kommunala beskattningen, samt, med anledning af
.riksdagens derom hos Eders Kong]. Maj:t gjorda underdåniga framställning,
en komité för närmare utredning i ämnet blifvit i nåder tillsatt, torde skäl
måhända förefinnas, att denna senare fråga erhölle sin lösning, innan den
af beskattningen beroende lagstiftningen om begränsning af rösträtten företoges
till omarbetning och afgörande.

Mot komiterades förslag till ändrad lydelse af §§ 21, 59, 64 och 73
i nådiga förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862

har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke något att i underdånighet
erinra. Ej heller har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande någon erinran
att göra mot komiterades förslag till ändring af 74 § i berörda nådiga
förordning, i hvad den afser beslut om påläggande af afgifter, som erfordra
uttaxering för längre tid än fem år, hvaremot, beträffande beslut, som
äro ämnade att såsom kommunalstadgar tillämpas till befrämjande af sedlighet,
helsovård samt ordning och säkerhet inom kommunen, den af komiterade
ifrågasatta röstpluraliteten icke synes vara erforderlig, då länsstyrelsens
pröfningsrätt af sådana beslut torde utgöra tillräckligt skydd för
minoriteten. Vexiö landskansli den 25 Oktober 1897.

Underdånigst
G. H. SPENS.

G. V. Granqvist.

7. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län.

Till Konungen.

I nådig remiss den 29 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anbefallts att afgifva underdånigt utlåtande öfver komiterades
betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten
på landet.

Till åtlydnad häraf får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
underdånighet anföra, att, ehuru nu gällande bestämmelser ifråga om rösträtt
i landskommuns gemensamma angelägenheter icke veterligen inom
detta län gifvit anledning till missbelåtenhet eller framkallat åstundan om
förändring i riktning af rösträttsbegränsning, lära väl de förslag i sådant
syfte, som inom riksdagen tid efter annan framställts och derstädes lyckats
tillvinna sig uppmärksamhet, tyda på en motsatt erfarenhet inom andra
delar af riket, och man torde icke misstaga sig, då man söker förklaringen
dertill i det betydande inflytande på kommunens beslut, som egarne af de
till antal och omfång under tidsperioden efter kommunalförfattningarnes

tillkomst alltjemt växande industriella inrättningarne och framför allt de
stora bolagen kommit att öfva. Äfven om detta inflytande icke kan göras
gällande derhän att verkligt röstförtryck varder för handen, lärer dock
blotta kännedomen om förefintligheten af ett öfvervägande och vid frågans
afgörande ensamt bestämmande röstetal hos någon eller hos ett fåtal röstegande
kunna befaras verka förlamande på intresset för deltagande i det
kommunala lifvet hos kommunens öfriga medlemmar, hvarigenom den
grundsats om sjelfverksamhet, på hvilken hela det kommunala styrelsesättet
enligt de i ämnet gifna författningarne hvilar, icke komma i afsedd och
önskvärd tillämpning. Det torde derför vara med god omtänksamhet förenadt
att, till förekommande af befarad oegentlighet, vidtaga de mått och
steg, som numera förändrade förhållanden beträffande maktställning inom
ett flertal landskommuner kan antagas påkalla.

Komiterades föreliggande förslag i sådant syfte synes Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande väl funnet och motiveradt både derutinnan, att
vid rösträttens begränsning sådan hänsyn tagits till de skilda grunderna
för rösträtts befogenhet, att jordbruksfyrkarne skulle drabbas af en lindrigare
reduktion än fyrkar för öfriga beskattningsföremål, och derutinnan,
att röstgränsen komme att bestämmas af förhållandet till kommunens hela
röstetal, och således icke, vare sig inskränkas genom ett för alla kommuners
röstegande förutbestämdt rösträttsmaximum eller vid hvarje besluts fattande
göras beroende af de vid tillfället röstandes sammanlagda fyrktal.

Deremot och med erfarenhet af svårigheten mången gång att vid
kommunalstämma vinna en knapp röstöfvervigt för beslut, som afse att
främja företag, i fråga om hvilkas nytta och behöflighet för orten och dess
förkofran blicken hos en mängd skattdragande skymmes allenast af en
obestämd fruktan för möjligheten af äfven den oansenligaste ökning af
kommunalbeskattningen, anser Eders Kong], Maj:ts Befallningshafvande
komiténs förslag i hvad det afser tillämpande af en qvalificerad röstmajoritet,
vid afgörande af vissa, i 73 och 74 §§ i förordningen om kommunalstyrelse
på landet omförmälda frågor, icke böra vinna afseende; hållande
Eders Kong], Maj:ts Befallningshafvande före, att den redan förordade rösträttsbegränsningen
i förening med den pröfning efter skedd underställning,
som beträffande beslut af ifrågavarande beskaffenhet nu är stadgad, innebär
fullt nöjaktig trygghet för dessa besluts befogenhet och lagliga tillkomst.

Mot föreslagna formulären till fyrktals- äfvensom till debiterings- och
uppbördslängd synes intet vara att anmärka; och har ej heller vid förslaget
till förändrad lydelse af angifna §§ i nyssnämnda förordning Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande annan erinran, än den hvartill afstyrkandet af

komiténs ofvanberörda hemställan rörande fordran på qvalificerad majoritet
i vissa frågor föranleder.

Underdånigst
C. AD. FAGERLUND.

Karl Mossberg.

Kalmar i landskansli den 14 September 1897.

8. Kongl. Ma,j:ts Befallningshafvande i Gotlands län.

Till Konungen.

I följd af nådig remiss den 28 sistlidne Maj får Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande härmed i underdånighet afgifva yttrande öfver utsedde
komiterades den 9 i nämnda månad afgifna betänkande och förslag angående
begränsning af den kommunala rösträtten på landet.

Lika med komiterade anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anledningen till missnöjet med gällande bestämmelser i ämnet förnämligast,
men icke uteslutande, vara den obegränsade rösträtt, som bolagen åtnjuta
och som i tillämpningen ansetts innebära fara för röstförtryck. Till skydd
hufvudsakligen emot denna fara är af komitén föreslaget, att till det i 11
§ af 1862 års förordning om kommunalstyrelse på landet förekommande
stadgandet, att röstvärdet skall beräknas efter det enhvar röstegande åsätta
fyrktal, må fogas ett tillägg af innehåll, att ej någon må utöfva rösträtt
för jordbruksfastighet för mer än en femtedel och för andra beskattningsföremål
för mer än en tjugondedel, eller i något fall för mer än en femtedel
af kommunens hela fyrktal.

Emot komiténs förslag i denna del hafva af komiténs sju medlemmar
fyra reserverat sig. Två af reservanterna hafva, i hufvudsak instämmande
i komiténs förslag, hemstält att åt den ifrågavarande begränsningen måtte
gifvas den form, att röstegande för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet,
som uppnått en tjugondedel af kommuns hela fyrktal, derutöfver
skulle erhålla en röst för hvarje tjugonde fyrk; hvarjemte den ena af dessa
reservanter ansett i förslaget böra inrymmas en föreskrift, att icke någon

må för egen del och å annans vägnar sammanlagdt rösta för mer än en
femtedel af kommunens hela fyrktal. De två öfrige reservanterna hafva
deremot föreslagit, att tillägget till § 11 måtte innehålla, att ej någon må
utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar emot en tiondedel af
kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre röstetal än det, som
motsvarar ett tusen fyrkar.

Till stöd för sistberörda förslag är anfördt, bland annat:
att de af komitén föreslagna relativa maxima visserligen kunde få
anses fylla sin bestämmelse, så länge frågan gällde mindre kommuner, men
blefve icke tillfyllestgörande, när man komine till de större och framför allt
till de största kommunerna;

att komiténs förslag skulle medföra sådana missförhållanden, som att
exempelvis, inom rikets för närvarande efter fyrktalet största landskommun,
bland de tre röstegande, hvilka egde högsta fyrktalet, den som hade minsta
fyrktalet finge högsta röstetalet, och att detta inträffade med ett aktiebolag;
hvaremot inom en annan kommun ett aktiebolag, som bidroge till kommunens
utgifter med vid pass tio gånger så mycket som en annan röstegande,
skulle efter nedsättning i röstetalet enligt komiténs förslag få i
kommunens angelägenheter mindre att säga än denne;

att så länge man fortfarande, såsom komitén föreslagit, låter en enda
röstegande vid behandlingen af kommunens angelägenheter ega flera tusen,
ja tio tusen eller än flera röster, blefve denne lätt nästan enväldig, för så
vidt ej inom kommunen funnes någon annan lika mäktig, som kunde bilda
en motvigt, men som också kunde tvärtom fördubbla den förstnämndes
stora inflytande;

att om man skall åstadkomma någon verklig begränsning af makten
inom kommunen, måste man bestämma en viss gräns, öfver hvilken röstetalet
icke i något fall finge stiga, eller med andra ord man måste fastställa
ett så kalladt absolut röstmaximum;

att talet 1,000 fyrkar syntes vara härför lämpligt, synnerligast som
detta fyrktal jemnt motsvarade städernas maximum; samt

att jemte det absoluta begränsningstalet 1,000 fyrkar, hvilket skulle
ensamt göra sig gällande i de större kommunerna, h vilkas hela fyrktal
öfverstege 10,000, erfordrades för mindre kommuner ett relativt begränsningstal,
som kunde lämpligen bestämmas till en tiondedel af fyrktalet,
utgörande ett medeltal emellan komiténs en femtedel för jordbruksfastighet
och en tjugondedel för andra beskattningsföremål.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som ej kan bestrida giltigheten
af hvad sålunda emot komiténs förslag blifvit anfördt, hemställer
derföre, att första stycket af 11 § i förordningen om kommunalstyrelse på
landet må erhålla följande förändrade lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta
fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster,
än som svarar emot en tiondedel af kommunens hela fyrktal,
eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar ett
tusen fyrkar.

I afseende å komiténs förslag till ändring af 21, 59, 64, 73 och 74 §§
af samma förordning har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke
något att erinra.

Underdånigst
E. POIGNANT.

Jolian Hambrceus.

Visby i landskansli den 25 Augusti 1897.

9. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län.

Till Konungen.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande får härmed afgifva infordradt
underdånigt utlåtande öfver särskilda komiterades med skrifvelse den 13
sistlidne Maj aflemnade betänkande och förslag angående begränsning af
den kommunala rösträtten på landet.

Lika med komiterade anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
att de grunder, enligt hvilka den kommunala rösträtten å landet enligt
nu gällande bestämmelser utöfvas, böra i viss mån ändras i syftning att
åt personligheten bereda en ökad betydelse härvidlag.

Då emellertid dessa grunder äro bestämmande icke blott för skötseln
och handhafvande! af kommunernas egna angelägenheter utan äfven i
hufvudsaklig del för sammansättningen af en af riksdagens bägge kammare,
är det af desto större vigt, att den ändring, som må ske, göres med nödig
varsamhet.

Visserligen kunde den anordning vidtagas, att rösträtten bestämdes
olika vid val och olika vid andra ärenden, men, såsom lagutskottet vid
väckta förslag om lika rösträtt vid kommunala val erinrat, tillräckliga
skäl torde icke föreligga att vid en reform göra åtskilnad mellan det ena
och andra slaget af de angelägenheter, som å kommunalstämma behandlas.

Deremot synas ganska tungt vägande skäl förefinnas för en annan
åtskilnad, nemligen mellan aktiebolag, å ena, samt andra röstegande, å
andra sidan. Den rösträtt å kommunalstämma, som tillkommer aktiebolag,
torde i många fåll, särskildt då aktiebolag har rösträtt i flera kommuner,
utöfvas af personer, hos hvilka man icke kan förutsätta något eller åtminstone
icke något större intresse för kommunens angelägenheter i andra
fall än då de komma i omedelbar beröring med det bolags intressen,
hvilket vederbörande företräder. Att ett sådant förhållande icke kan vara
för kommunen gagneligt och att detsamma, då ett bolag har stort röstetal
i en kommun, lätteligen kan leda till mindre önskvärda resultat, torde
vara uppenbart.

Med nu gällande bestämmelser angående aktiebolags beskattning
torde icke kunna ifrågasättas att upphäfva deras rösträtt i kommunala
angelägenheter, och ej heller torde det vara lämpligt att fördela deras
rösträtt på aktieegarne. Deremot anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
på ofvan angifna grunder, att deras rösträtt bör inskränkas i
vidsträcktare mån, än som för närvarande bör blifva fallet med öfriga
röstegande.

Att, på sätt komiterade föreslagit, på liknande sätt göra en större
inskränkning för dein, som utöfva rösträtt för andra beskattningsföremål
än jordbruksfastighet, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke
vara på tillräckliga skäl grundadt. Ej heller anser Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande att komiterade, genom hvad de invändt mot en bestämmelse
till förebyggande af hvad man kallat kommunalt envälde, ådagalagt
obehöfligheten deraf. Komiterade anse, att en sådan bestämmelse skulle
utgöra en våldsam inskränkning af vissa större röstegandes inflytande.
Då man emellertid besinnar, att tillämpning af en sådan bestämmelse ej
skulle eg a rum i annat fall än då en större röstegande ville mot alla
andra röstegande ensam genomdrifva ett yrkande, lärer väl samma bestämmelse
icke få anses obehörig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser Eders Kongl. Majrts
Befallningshafvande dels att beträffande röstvärdet 11 § af förordningen
om kommunalstyrelse på landet bör erhålla följande lydelse:

»Röstvärdet skall beräknas efter det enhvar röstegande åsätta fyrktal;
dock må aktiebolag ej utöfva rösträtt för mer än en tjugondedel och
andra röstegande ej för mer än en femtedel af kommunens hela fyrktal,
och ej någon för högre röstetal än som sammanlagdt tillkommer öfriga
röstegande inom kommunen»;

dels ock att 59 och 64 §§ i samma förordning böra erhålla den
lydelse, som af eu sådan förändring af 11 § betingas.

I öfrig! har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej något emot
komiterades förslag att erinra. Karlskrona å landskansli den 13 September
1897.

Underdånigst

GOTTH. WACHTMEISTER.

Gustaf W. Kaos.

10. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kristianstads län.

Till Konungen.

Genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga remissresolution den 28 sistlidne
Maj har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fått sig anbefaldt att
afgifva underdånigt utlåtande öfver det af dertill i nåder förordnade
komiterade den 9 i samma månad afgifna betänkande och förslag angående
begränsning af den kommunala rösträtten på landet; och får Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i sådant afseende underdånigst anföra följande.

Till förekommande af obehörig röstöfvervigt och dermed förenadt
röstförtryck är säkerligen en begränsning af den kommunala rösträtten af
behofvet påkallad i ett flertal af rikets landskommuner. En förändring i
nu gällande bestämmelser i den riktning, som af komiterade föreslagits,
är derför enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt önskvärd.
Att fastställa röstbegränsningen i landskommunerna i alldeles samma
utsträckning som skett med afseende å stadssamhällena synes emellertid
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke under nuvarande förhållanden
vara lämpligt eller böra ifrågasättas. Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande
hyser nemligen i likhet med komiterades flertal den åsigt, att
beträffande fyrktalet för jordbruksfastighet bör antagas en mindre reducering
än beträffande fyrktalet för öfriga beskattningsföremål, enär det
senare visat sig tillväxa vida hastigare än det förra. Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande ansluter sig fördenskull i hufvudsak till det af komiterades
flertal framstälda förslag till begränsning af den kommunala rösträtten
på landet, men som innevarande års Riksdag i underdånig skrifvelse
anhållit om utredning om möjligheten af den kommunala beskattnin -

gens byggande på annan grund än den allmänna bevillningen äfvensom
eventuel! framstält begäran om förslag till särskild kommunalskattelag,
samt den sålunda väckta frågan om förändrad grund för den kommunala
beskattningens utgörande torde stå i så nära samband med frågan om
begränsning af den kommunala rösträtten på landet, att den senare icke
bör afgöras innan den förra blifvit slutbehandlad, anser Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande för sin del, att intill dess så skett pröfningen af ifrågavarande
underdåniga förslag bör anstå.

I hvarje fall kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke biträda
komiterades förslag rörande viss qvalificerad röstmajoritet i de frågor, som
omförmälas i 73 och 74 §§ af förordningen om kommunalstyrelse på landet.
Hittills har, så vidt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har sig bekant,
icke försports någon klagan öfver röstförtryck särskild! vid afgörande af
dylika frågor och berättigad anledning till en sådan klagan skulle dessutom
förminskas sedan förslaget om röstbegränsningen för öfrigt blifvit
genomfördt. Kommunallagarne för städerna känna icke heller någon sådan
qvalificerad röstmajoritet i motsvarande frågor och synes den så mycket
mindre nödig, som besluten för att erhålla giltighet skola underställas
vederbörlig myndighets pröfning och fastställelse.

i,, . : ■ rl , * ; ■/It'' ■■ ''-‘i . t * /

Kristianstads landskansli den 11 September 1897.

M. G. DE LA GARDIE.

W. Ehrenborg.

11. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län.

Till Konungen.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den
28 sistlidne Maj får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande härmed
afgifva underdånigt utlåtande öfver ett af utsedde komiterade den 9 i
samma månad afgifvet betänkande och förslag angående begränsning af
den kommunala rösträtten på landet.

Härvid synes i första rummet böra beaktas det förhållande, att sedan
Eders Kongl. Maj:t i nåder tillsatt en komité med uppdrag att inkomma
med yttrande och förslag i fråga om begränsning af den kommunala röst -

rätten å landet, frågan kommit i ett förändradt skick derigenom att Riksdagen
i underdånig skrifvelse den 5 Maj innevarande år hos Eders Kongl.
Maj :t gjort framställning angående ändrade grunder för den kommunala
beskattningen. I händelse Eders Kongl. Maj:t skulle vilja fästa afseende
vid berörda framställning och förändrade grunder ifrågasättas för den
kommunala beskattningen, af hvilken den kommunala rösträtten göres
beroende, synes det lämpligaste vara att med ordnandet af den kommunala
rösträtten på landet får anstå till dess frågan om den kommunala
beskattningen blifvit beredd så att den samtidigt kan företagas till
afgörande.

Den kommunala rösträtten är icke en vid personen i dess hemvist
fästad rätt, som endast å ett ställe får utöfvas. Tvärtom får den utöfvas
inom hvarje kommun, der personen är skattskyldig. Derföre synes, på
sätt 1858 års komité jemväl yttrat, kommunal rösträtt och skyldighet att
bidraga till kommunens kassa utgöra hvarandras vilkor och förutsätta hvarandra
och röstvärdet böra beräknas efter bidraget. Ingalunda kan man i
kommunala frågor tillämpa lika rösträtt, som visserligen gäller vid val
till riksdagsman, men då under väsentligen olika förhållanden. Det må i
detta afseende vara nog att erinra derom, att den politiska rösträtten är
skarpare begränsad nedåt än den kommunala, att andra kammaren består
af ledamöter från ett flertal olika valkretsar samt att inom riksdagen finnes
en kammare, som väljes efter helt andra grunder än efter personlig rösträtt.
Den erfarenhet, valen till andra kammaren gifvit vid handen, torde
ock bestyrka, att lika rösträtt icke bör användas inom kommunen. Då
således i förevarande fåll lika rösträtt icke kan vinna användning utan
rösträtten måste taga hänsyn till skattebidragen, synes det lämpligast vara
att, såsom förhållandet nu är å landet, rösträtten inom kommunen beräknas
efter den skattskyldiges bidrag. Om än denna grund i enstaka fall kan
gifva anledning till klagan, är den dock hvarken godtycklig eller i saknad
af följdriktighet.

Härutinnan gifver nog koiniterades förslag anledning till anmärkning.
Godtycklig varder ju hvarje begränsning, som grundas å en godtyckligt
vald siffra; och komiterade, som mot nu gällande bestämmelser anmärkt
att i 44 kommuner en röstande ensam innehar mer än hälfteri af kommunens
hela fyrktal, vitsorda, att enligt deras förslag förhållandet skulle
blifva enahanda i sex kommuner. I sjelfva verket torde ock den betydande
skilnaden i landskommunernas storlek, folkmängd och fyrktal göra
det omöjligt att utfinna bestämmelser, som å ena sidan omöjliggöra ett
kommunalt envälde och å andra sidan icke gör kommunens störste skattdragare,
å hvilken skattebördan väsentligen hvilar, beroende af ett antal
kommunalmedlemmar, hvilkas skattebidrag kunna vara jemförelsevis obe -

tydligare. Det kan jemväl i en mindre kommun med en löntagare eller
industriidkare och några hemmansegare inträffa att, såsom Öfverdirektören
E. Sidenbladh i sin reservation påvisat, den, som bidrager till kommunens
utgifter med vid pass tio gånger så mycket som en annan röstegare,
skulle efter komité ris förslag få i kommunens angelägenheter mindre att
säga än denne.

Den betydande skilnaden mellan de relativa maxima, komitén föreslagit
för jordbruksfastighet och för andra beskattningsföremål, finner Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hvarken rättvis eller billig, utan fastmer
synes en sådan anordning, för att begagna komiténs egna ord, skola i
sina verkningar ej så sällan framstå stötande och alstra missnöje. Komiterade
hafva hufvudsakligen såsom skäl för sitt förslag i denna del anfört,
att de med besittande af jordbruk förknippade förhållanden betingade och
befrämjade ett stadigvarande intresse för kommunens bästa, då deremot
konjunkturvexlingar, för hvilka den industriella verksamheten vore utsatt,
ofta icke leinnade dess anläggningar oberörda, och man således med fog
kunde göra gällande, att ifrågavarande beskattningsföremål i regeln icke
egde den grad af varaktighet och deraf härflytande nära samhörighet med
kommunens fortbestående intressen, som utmärka jordbruksfastigheten, samt
analogier kunde åberopas från nära liggande lagstiftningsområden t. ex.
gällande'' prestvalförordning, der i förevarande afseende beskattningsföremålet
jordbruksfastighet underkastats en långt mindre begränsning än
öfriga beskattningsföremål. Hvad sistnämnda förhållande angår, torde det
större inflytande, som vid prestval förbehållits jordegare, bero derpå att
den tiondepligtiga jorden i vida större mån än andra beskattningsföremål
bidrager till presterskapets aflöning, och någon analogi torde ej föreligga,
då det ju ''hvarken i komiterades förslag eller eljest blifvit ifrågasatt att
jordbruksfastigheter skulle annorledes än efter fyrk deltaga i de kommunala
behofvens fyllande. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande håller
vidare före att egare af dyrbara industriella verk, husegare och till och
med löntagare hafva minst lika intresse för kommunen, som jordbruksarrendatorer,
hvilka ej sällan vexla och ega stort intresse af att de kommunala
bördorna öfverflyttas på de efterkommande. Derest, såsom komiterade
anfört, eu naturlig begränsning af de större jordbruksegarnes kommunala
rösträtt ernås derigenom, att densamma på grund af egendomarnes
utsträckning icke sällan fördelas på flera kommuner, torde samma förhållande
ega rum i afseende å inkomst af rörelse, hvilken ej sällan fördelas
till beskattning inom flera kommuner. Huruvida åter, på sätt koiniterade
förmena, stadgandet om arrendator rösträtt verkar utjemnande i
fråga om det på den större jordbesittningen grundade inflytandet inom
kommunen, må anses tvifvelaktigt.

Förslaget att till beslut i frågor, hvarom i § 73 af förordningen om
kommunalstyrelse å landet sägs, skulle erfordras två tredjedelar af de i
omröstningen deltagande röster efter röstvärdet, gifver icke anledning till
någon erinran från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes sida; men
deremot finner Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förslaget, att enahanda
pluralitet skulle fordras i de frågor, som omförmälas i § 74 af
samma förordning, egnadt att ingifva betänklighet. Redan Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes pröfningsrätt må väl innebära ett skydd för
minoriteten; och derest i fråga om antagandet af kommunalstadgar till
befrämjande af sedlighet, helsovård samt ordning och säkerhet inom
kommunen skulle fordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes
röster efter röstvärdet, hvilken bestämmelse följdriktigt borde tillämpas i
frågor rörande helsovårdsstadgan äfvensom i de fall, då byggnads-, brandoch
ordningsstadgan för rikets städer skola för visst område af landet
tillämpas, fruktar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att — synnerligen
sedan de större röstegarnes rösträtt begränsats — en allt för stor
makt blefve inrymd åt dem, hvilka icke hysa intresse för förbättringar i
omförmälda afseenden.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tilltror sig således i underdånighet
icke att förorda komiterades förslag i vidare afseende än beträffande
den föreslagna ändringen af § 73 i förordningen om kommunalstyrelse
å landet.

Underdånigst
ROBERT DICIvSON.

Fritz Hallberg.

Malmö i landskansli den 14 September 1897.

12. Kongl. >laj:ts Befallningshafvande i Hallands län.

Till Konungen.

I följd af nådig befallning i remiss den 28 sistlidne Maj får Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter tagen kännedom om det betänkande
och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten på

landet, som afgifvits af derför i nåder förordnade komiterade, härmed
i underdånighet utlåta sig öfver detsamma.

Den allmänna grund, på hvilken bestämmelserna angående rösträtt i
landskommunerna hvila, är, såsom nogsamt är kändt, icke någon genom
1862 års kommunallagstiftning införd nyhet, utan eu af ålder tillämpad
regel. Riktigheten af denna grund, eller att en hvar som bidrager till
fyllandet af kommunens behof skall ega att deltaga i vården om dess
angelägenheter och dervid hafva rösträtt i män af storleken af detta bidrag,
lärer ock fortfarande vara så rotfast i den svenska rättsuppfattningen, att
yrkandena om en förändring af densamma, der de förekomma, måste
anses sakna betydelse. Med erkännandet häraf är dock icke bestridt, att
ju ej denna regel, tillämpad i sin fulla utsträckning, kan hafva visat sig
medföra oegentligheter och dessa af den vigt, att de påkalla lagstiftningens
mellankomst. De tilläggsbestämmelser, som i detta fall kunna anses
erforderliga, komma sålunda att afse undantag från en i sig sjelf giltig
regel och lära derför böra begränsas till undanrödjande af de afsevärda
olägenheter denna i vissa hänseenden visat sig medföra.

Det skulle ur denna synpunkt icke varit utan intresse, om vid den
behandling frågan varit underkastad särskilda fall af missförhållanden vid
begagnandet af den rösträtt ett öfvervägande fyrktal medfört framdragits
och blifvit föremål för undersökning. Så har väl icke skett, men det torde
emellertid ej kunna bestridas, att den i betänkandet åberopade statistiska
utredningen gifver vid handen, att en faktisk grund finnes till stöd för
befogenheten af de ofta upprepade önskningarna om någon begränsning af
rösträtten inom landskommunerna. Utan fara för misstag torde emellertid
kunna antagas, att anledningen till missnöjet med gällande bestämmelser i
ämnet icke, eller åtminstone blott i ringare mån, är att söka i det åt den
större jordegaren lemnade öfvervägande inflytande på kommunens angelägenheter
— vare sig detta förhållande är att tillskrifva sättet, hvarpå hans
röstöfvervigt i allmänhet utöfvats, eller uppfattningen om hans ställning i
och hans intresse för kommunen — och ej heller, enligt Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes uppfattning, till någon högre grad i enskilde
industriidkares eller löntagares röstöfvervigt, utan lärer, såsom ock komiterade
framhållit, grunden till detta, missnöje återfinnas i den obegränsade
rösträtt, som åtrijutes af bolagen. I)en allmänna uppfattningen synes väl
här skilja emellan de fall, då denna rätt utöfvas på grund af eganderätt,
till fastighet eller begagnas inom den kommun, der bolagets styrelse har
sitt säte, och dem, då dessa förhållanden ej äro för handen. Men i denna
uppfattning ingår öfverhufvud icke, att ett bolag, som uteslutande har
ekonomisk vinst till föremål för sin verksamhet, står till kommunen med
dess olikartade uppgifter i lika ställning som den enskilde. Det kan i betrak -

tände af dessa förhållanden ifrågasättas, huruvida ej en lösning af frågan
om rösträttens begränsning för närvarande närmast stode att vinna med
vidhållande af denna, äfven för komiterade giltiga, utgångspunkt, utan
utsträckning af begränsningen till andra röstägande, i afseende å hvilka
sådan begränsning icke är, åtminstone ej af lika vägande skäl, påkallad.
Visst är att stor samstämmighet råder i fråga om lämpligheten att begränsa
bolagens rösträtt, under det att meningarne äro synnerligen skiftande i
afseende å andra med denna sammanhängande frågor.

Komitén har emellertid föreslagit, att begränsning skulle åstadkommas
på det sätt, att icke någon skulle få rösta för jordbruksfastighet för mer
än en femtedel och för andra beskattningsföremål för mer än en tjugondedel
eller i något fall för mer än en femtedel af kommunens hela fyrktal.
Att en tillfredsställande lösning af frågan icke kan vara vunnen genom
antagandet af detta förslag torde en ledamot i komitén, Ofverdirektören
E. Sidenbladh, i sin vid betänkandet fogade reservation hafva visat. Såsom
han anmärker skulle derigenom, bland annat, kunna hända, att det högre
röstvärdet kunde förflyttas från en röstegande till en annan, trots det att
den förre skattar för mer än den senare, och detta kunde inträffa med ett
aktiebolag. Genom detta förslag skulle följaktligen, i händelse det blefve
lag, i stället för de oegentligheter, man ville undanrödja, nya sådana
skapas, med afseende å hvilka antagligen icke mindre missnöje skulle
yppas, och ensamt i detta förhållande torde ligga tillräckligt skäl för
förkastande af detta komiterades förslag.

Beträffande förslaget att till beslut i vissa frågor skulle erfordras
tvåtredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet, så
torde ej giltiga skäl föreligga att afstyrka detta förslag i hvad det afser
beslut i frågor, som angifvas i 73 § af förordningen om kommunalstyrelse
på landet, ehuruväl det är att förutse, att en dylik bestämmelse
kommer att lägga svåröfverstigliga hinder i vägen för framgång åt månget
för kommunen gagnande förslag; men deremot anser Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande sig ej kunna tillstyrka förslaget om qvalificerad
röstmajoritet vid beslut, som afse kommunalstadgar till främjande af sedlighet,
helsovård samt ordning och säkerhet inom kommunen, emedan en
allt för stor makt derigenom synes blifva lagd i deras händer, hvilka icke
hafva intresse för förbättringar i nämnda afseenden.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som i öfverensstämmelse med
hvad här är anfördt, väl håller före, att en begränsning af den kommunala
rösträtten på landet kan ega rum, utan att berättigade intressen derigenom
sättas i fara, om denna begränsning med varsamhet vidtages, men icke
finner komiterade hafva genom sitt förslag lyckats tillfredsställande lösa
frågan om sättet för dess åstadkommande, tillåter sig i öfrigt härvid

erinra om den Riksdagens underdåniga skrifvelse den 5 sistlidne Maj, hvari
Riksdagen anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida ej
den kommunala beskattningen kunde byggas på annan grund än den allmänna
bevillningen och, derest detta funnes möjligt, för Riksdagen framlägga
förslag till särskild kommunalbeskattning. Om i följd af denna på,
såsom det synes, vägande skäl begärda utredning förändrade grunder för
kommunalbeskattningens utgörande varda vidtagna, lärer beslutet derom
icke kunna undgå att verka bestämmande på affattningen af stadgandena
om begränsningen af den kommunala rösträtten på landet, och således en
nu införd lag i sådant syfte blifva underkastad förändring, kanske omedelbart
efter dess utfärdande. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vågar
derför hemställa, huruvida skäl ej föreligga att låta här förevarande ärende
komma under pröfning först efter det sig visat, hvilket slut den af Riksdagen
sålunda väckta fråga kan komma att erhålla.

Underdånigst
C. NORDENFALK.

A. Tomtlund.

Halmstads slott i landskansli den 10 September 1897.

13. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i (i i itc borgs och

Bohus län.

Till Konungen.

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i
resolution den 28 Maj innevarande år får Landshöfdingeembetet härmed
afgifva underdånigt yttrande öfver det af dertill förordnade komiterade
afgifna betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala
rösträtten på landet.

Emot komiterades förslag till ändrad lydelse af 21, 29, 64, 73 och 74
§§ i nådiga förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars
1862 synes det ej vara något väsentligt att erinra.

Beträffande deremot den förslagna lydelsen af 11 § i nämnda förordning,
hvilken § innehåller bestämmelser om röstvärdets beräknande och
således är att betrakta som förslagets vigtigaste del, torde komiterade ej
fullt nöjaktigt hafva löst sin uppgift att genom det föreslagna stadgandet,
sådant detsamma af komiténs flertal blifvit bestämdt, åstadkomma den
begränsning af rösträtten, som föreslaget måste åsyfta för att kunna få
denna fråga tillfredställande afgjord.

Den åsyftade begränsningen af den kommunala rösträtten skulle enligt
komiténs förslag åstadkommas på det sätt, att icke någon skulle få rösta
för jordbruksfastighet för mer än en femtedel och för andra beskattningsföremål
för mer än en tjugondedel eller i något fall för mer än en
femtedel af kommunens hela fyrktal; men af den rösträttsstatistik och
utredning i öfrig! af den kommunala rösträtten, som komiterades betänkande
innehåller och närmare belyses genom flera exempel af Ofverdirektören E.
Sidenbladh i hans vid betänkandet fogade reservation, framgår att dessa
föreslagna maximibelopp visserligen kunna anses fylla sin bestämmelse i
fråga om mindre kommuner, men äro långt ifrån tillfyllestgörande beträffande
de större och i synnerhet de största kommunerna, hvarest enligt
komiténs förslag ett flertal röstegande skulle disponera öfver ända till ett
tiotusental röster samt ett fåtal af dem förenade fortfarande komme att öfverrösta
öfriga röstberättigade.

Om en verklig begränsning af röstmakten inom landskommunerna skall
åstadkommas, torde derför här, liksom det redan från och med år 1870 i
städerna egt rum, bestämmas en viss gräns, hvaröfver röstetalet icke i något
fall finge stiga. En sådan absolut röstbegränsning kan tydligen på flera
sätt bestämmas, men det mest praktiska och äfven för närvarande till—
fyllesgörande synes vara det i Öfverdirektören Sidenbladhs ofvan åberopade
reservation föreslagna, nämligen att, jemte ett relativt begränsningstal, fastställa
1,000 röster eller fyrkar som röstmaximum, synnerligast som detta
röstetal jemnt motsvarar det för städerna gällande maximum.

På grund häraf och de skäl i öfrigt, som närmare och fullständigare
framhållas i förenämnda reservation, får Landshöfdingeembetet underdånigst
hemställa, att första punkten af 11 § i ofvan angifna förordning
måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;
dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar
emot en tiondedel af kommunens hela fyrktal, eller i något fåll för högre
röstetal än det, som motsvarar ett tusen fyrkar».

Vidkommande slutligen de föreslagna formulären till fyrktalslängd samt
debiterings- och uppbördslängd, hvilka hufvudsakligast med anledning af
författningsförslaget i flera afseenden skilja sig från nu gällande formulär,
torde någon nämnvärd anmärkning deremot ej kunna framställas.

Göteborg å landskansliet den 27 September 1897.

Underdånigst

Landshöfdingeembetet:

Hem. Westin. L. Afzelius.

14. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län.

Till Konungen.

Enligt nådig remiss den 28 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:t anbefallt
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att afgifva underdånigt •
utlåtande öfver särskilde komiterades den 9 i samma månad afgifna betänkande
och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten
på landet.

Under åberopande af de skäl, som blifvit anförda mot det af komiterade
gjorda förslaget uti en vid betänkandet fogad reservation af öfverdirektören
Elis Sidenbladh, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
med afstyrkande af nämnda förslag, ansluta sig till den mening i ämnet,
som finnes uttalad i berörda reservation. Venersborg i landskansliet den
9 Augusti 1897.

Underdånigst
L. W. LOTHIGIUS.

Mats Zachrison.

15. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län.

Till Konungen.

Enligt remissresolution den 28 sistlidne Maj åligger det Eders Kongl.
Majrts Befallningshafvande i Skaraborgs län att afgifva underdånigt utlåtande
öfver det af utsedde komiterade den 9 i samma månad afgifna betänkande -och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten på landet.

Då Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nu går att fullgöra denna
nådiga befallning, kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande beträffande
frågan, om en lämplig begränsning af den kommunala rösträtten på landet
bör ega rum, inskränka sig till det uttalande, att Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, på grund af hvad komiterade anfört samt under åberopande
af hvad som i öfrigt offentligen andragits uti denna mycket och
länge afhandlade fråga, anser en sådan begränsning vara önsklig och nödvändig.

Hvad vidare angår sättet, huru denna begränsning skall ske, är naturligtvis
icke möjligt att framlägga ett förslag, som kan sägas vara absolut
riktigt. Men Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anser af skäl, som
under förhandlingarne i riksdagen blifvit fullständigt anförda, en sådan
inskränkning i den kommunala rösträtten, att ingen må utöfva rösträtt för
mer än en femtedel af kommunens hela fyrktal, innebära den begränsning,
som med hänsyn till förhållandena å rikets landsbygd bäst motsvarar rättvisans
och klokhetens anspråk. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
instämmer således uti komiterades förslag till ändring af 11 § i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, så vidt derigenom bestämmes, att
ingen må utöfva rösträtt för jordbruksfastighet för mer än en femtedel af
kommunens hela fyrktal. Deremot kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke biträda förslaget, att rösträtten för alla andra beskattningsföremål
skulle inskränkas, så att den på sådan grund röstberättigade ej
finge rösta för mer än en tjugondedel af hela fyrktalet.

Under liera årtionden har man i vårt land sökt att åstadkomma likställighet
mellan samhällets medlemmar genom borttagande af privilegier och
andra företrädesrättigheter samt införande af lika beskattning. I den mån
detta sträfvande kunnat krönas med framgång, har detsamma utan tvifvel
varit till stort gagn för samfundslifvets lugna och sunda utveckling. Vid
sådant förhållande måste det ur principiel synpunkt förefalla synnerligen
betänkligt, att lagstiftningen nu skulle börja att gå i motsatt riktning och
tillskapa nya företrädesrättigheter utan att ens föreskrifva någon deremot

svarande skyldighet. En sådan lagstiftning bör åtminstone icke tillstädjas,
med mindre mycket starka praktiska skäl tala derför. Komiterade hafva
emellertid icke kunnat anföra något verkligt skäl för sitt berörda förslag
utan hafva inskränkt sig till att åberopa det alldeles obevisade påståendet om
»det stadigvarande intresse för kommunens bästa, som betingas och befrämjas
af de med besittande af jordbruksfastighet förknippade förhållanden».
Viljan och förmågan att rätt bedöma hvad som kan vara nyttigt för eu
kommun beror dock uppenbarligen icke af beskattningsföremålets beskaffenhet
utan af de personliga egenskaperna. Och Eders Kongl. Majds Befallningshafvande
kan för sin del icke finna något skäl, hvarför icke hos en
embets- eller tjensteman, industriidkare, handlande eller kapitalist, som har
att erlägga jemförelsevis hög kommunalskatt, skulle kunna förutsättas lika
god vilja och förmåga i berörda hänseende som hos eu egare eller arrendator
af eu större jordegendom. Hvad särskildt angår de verkställande
direktörer eller disponenter, som inom landskommuner utöfva rösträtt för
större industriella bolag, ligger det ju i bolagens eget intresse att icke till
sådana befattningar utse andra än rättrådiga, dugande och aktade män.
Det finnes således åtminstone någon säkerhet för att de röstegande, hvilkas
inflytande inom kommunen komiterade velat särskildt inskränka, skol0a
utöfva sin rösträtt på ett värdigt och för kommunen gagneligt sätt. A
andra sidan måste deremot ihågkoinmas, att, om än landets godsegare i
allmänhet böra anses såsom mycket goda och för kommunens väl nitälskande
medborgare, det likväl kan hända, att en större jordegendom genom
arf eller såsom fideikommiss tillfaller eu person, som i större eller mindre
mån saknar de för ändamålsenligt vårdande af kommunens angelägenheter
nödiga egenskaper.

På grund af hvad sålunda i största korthet anförts, hemställer Eders
Kongl. Majds Befallningshafvande, att begränsningen af den kommunala
rösträtten må blifva lika för alla, utan hänsvn till beskattningsföremålens
olika art samt bestämmas så, att ingen må utöfva rösträtt för mer än en
femtedel af kommunens hela fyrktal.

Erfarenheten har, så vidt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
kunnat finna, icke hittills ådagalagt behofvet af bestämmelse om qvalijicerad
röstmajoritet vid afgörande af sådana frågor, som omförmälas i 73 och 74
§§ af förordningen om kommunalstyrelse på landet. Deremot synes föreskriften
i dessa lagrum, att beslut i sådana frågor skola för att vinna bindande
kraft underställas Kongl. Majds eller vederbörande Kongl. Majds
Befallningshafvandes pröfning, hafva visat sig tillfyllesgörande för att
förekomma tillämpning af förhastade och för kommunen icke gagneliga
beslut i dessa frågor. Vid sådant förhållande och då bestämmelse om
qvalificerad röstmajoritet för beslut i alla frågor af större vigt utan tvifvel

skulle inom många landskommuner verka hämmande för all utveckling,
anser sig Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åtminstone för närvarande
icke kunna förorda bifall till komiterades förslag i berörda hänseende.

I öfrigt har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande intet annat att
erinra mot komiterades förslag till ändringar i förordningen om kommunalstyrelse
på landet, än att, i den mån de af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
här ofvan framställda anmärkningar tillvinna sig afseende, deraf
betingas vissa jemkningar i samma förslag.

Underdånigst
C. A. SJÖCRONA.

N. Sunnerholm.

Mariestad den 21 Augusti 1897.

16. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Yermlands län.

Till Konungen.

Jemlik! nådig remiss den 28 nästlidne Maj åligger det Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att afgifva underdånigt utlåtande öfver särskilda
komiterades förslag till inskränkning af den kommunala rösträtten på landet,
och får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i sådant hänseende underdånigst
anföra:

Den af komiterade förebragta statistiska utredningen af föreliggande
fråga gifver uppenbart vid handen, att en begränsning af den kommunala
rösträtten på landet är önskvärd, helst en dylik begränsning redan år 1869
gjorts gällande för och utan nämnvärdt missnöje tillämpats för städerna.

Vid bedömande åter af de olika meningar, som bland komiterade
uppstått angående de mått, som kunde finnas lämpliga för ifrågavarande
begränsning, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den af komiterades
flertal antagna principen om ett relativt maximum företrädesvis böra
ifrågakomma, och då den af komiterade i sådant hänseende föreslagna bestämmelsen,
att ej någon må utöfva rösträtt för jordbruksfastighet för mer än en femtedel
och för andra beskattningsföremäl för mer än en tjugondedel eller i något

fall för mer än en femtedel af kommunens hela fyrktal, synes vara väl afvägd
och ej böra medföra alltför stor inskränkning i den vederbörande nu
medgifna rösträtt samt dertill kommer att för beslut i de frågor, hvarom
73 och 74 §§ af nu gällande nådiga förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 Mars 1862 handla, skulle enligt komiterades förslag erfordras
qvalificerad röstmajoritet, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
på de af komiterade anförda skäl för sin del förorda nådigt bifall
till komiterades i ämnet afgifna, förslag. Karlstad i landskanslist den 11
September 1897.

Underdånigst

ADOLF MALMBORG.

Frith. Graf ström.

17. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 28 sistlidne Maj är Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anbefaldt att afgifva underdånigt utlåtande öfver det betänkande
och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten
på landet, som den 9 Maj 1897 afgifvits af dertill i nåder förordnade
komiterade.

Till förekommande af obehörig röstöfvervigt inom kommun af de derstädes
högst beskattade hafva komiterades flertal föreslagit den begränsning
i den kommunala rösträtten på landet, att icke någon må utöfva rösträtt
för jordbruksfastighet för mer än en femtedel och för andra beskattningsföremål
för mer än en tjugondedel eller i något fall för mer än en
femtedel af kommunens hela fyrktal. Till detta stadgande hafva tvenne
reservanter, herrar G. Rudebeck och friherre J. Gripenstedt, ansett böra
fogas det tillägg, att röstegande för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet,
som uppnått en tjugondedel af kommunens hela fyrktal,
derutöfver skulle erhålla en röst för hvarje tjugonde fyrk. En tredje reservant,
herr Elis Sidenbladh, med hvilken herr Joh. Nydahl i denna del instämt,
har i fråga om sättet för rösträttens begränsning skiljt sig från
komiterades flertal och för sin del föreslagit, utom ett relativt röstmaxi -

mum, som han ansett böra bestämmas lika för jordbruksfastighet och andra
beskattningsföremål till en tiondedel af kommunens hela fyratal, ett absolut
rösträttsmaximum af 1,000 fyrkar.

Ehuru icke något af dessa förslag för en behöflig begränsning af den
kommunala rösträtten synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fullt
tilltalande, då verkan af såväl det ena som det andra måste blifva olika i
kommuner med olika röstetal, anser dock Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
det af komitén uppgjorda förslag med det af herrar Rudebeck
och Gripenstedt dervid fogade tillägg böra, såsom medförande de minsta
ojemnheterna i omförmälda hänseende, af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förordas.

Underdånigst
A. G. SVEDELIUS.

Aug. Helting.

Örebro slott i landskansliet den 13 September 1897.

18. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län.

Till Konungen.

Såsom sitt yttrande öfver det af särskilda komiterade utarbetade betänkande
och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten
på landet, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i anledning af nådig
remiss den 28 sistlidne Maj, på de af öfver direktören Elis Sidenbladh anförda
skäl i underdånighet instämma uti den af honom afgifna reservation.

Underdånigst

FREDRIK HEDERSTIERNA.

B. Hendeberg.

Vesterås slott i landskansliet den 11 September 1897.

19. Kongl. Maj ris Befallningshafvande i Kopparbergs län.

Till Konungen.

I nådig remiss den 28 nästlidne Maj har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
fått sig anbefaldt att afgifva underdånigt utlåtande öfver ett
af utsedde koiniterade afgifvet underdånigt betänkande och förslag angående
begränsning af den kommunala rösträtten på landet; och får länsstyrelsen,
efter granskning af berörda förslag, underdånigst anföra att, såvidt
till länsstyrelsens kunskap kommit, de större röstegarne inom länet
såsom trävarubolagen väl icke utöfvat sin rösträtt på annat än ett för
vederbörande kommuner gagneligt sätt, hvadan länsstyrelsen från erfarenheten
inom länet icke eger giltig anledning till uttalande af behofvet af
någon begränsning i rösträtten, men att, om Eders Kongl. Maj:t skulle
finna en sådan begränsning böra, på grund af förhållanden från andra orter,
genomföras, det från komiterades flertal afvikande förslag, som afgifvits af
Öfverdirektören E. Sidenbladh, hvari hemställes, att icke någon må få utöfva
rösträtt för större antal än som motsvarar en tiondedel af kommunens
hela fyrktal eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar 1,000
fyrkar, på de af Öfverdirektör Sidenbladh anförda skäl synts länsstyrelsen
ega företräde framför flertalet komiterades, emedan det är mindre inveckladt
och mer praktiskt än komiterades, hvartill kommer, att det i det närmaste
sammanfaller med nu gällande grunder för röstberäkningen i städerna,
som, utan att nämnvärdt missnöje eller olägenhet deraf försports,
tillämpats i närmare trettio år. Falun i landskansliet den 9 September
1897.

Underdånigst

På Landshöfdingeembetets vägnar:
Ludvig Almqvist. Jonas Bjurstedt.

20. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 28 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
blifvit anbefaldt att afgifva underdånigt utlåtande öfver

det af särskilde koiniterade den 9 i nämnda månad afgifna betänkande och
förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten på landet; och
får Landshöfdingeembetet till fullgörande häraf i underdånighet anföra följande: Af

betänkandet med dervid fogade reservationer framgår, hvad beträffar
den föreslagna ändrade lydelsen af 11 § i Eders Kongl. Maj:ts nådiga
förordning om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862, att
hufvudsakligen trenne olika förslag inom komitén framkommit, dels af komiterades
flertal, att ingen skulle få utöfva rösträtt för jordbruksfastighet för mer
än en femtedel och för andra beskattningsföremål för mer än en tjugondedel
eller i något fall för mer än en femtedel af kommunens hela fyrktal, dels af
komitéledamöterna, häradshöfdingen Rudebeck och friherre Gripenstedt, att till
komiterades förslag måtte göras det tillägg att röstegande för andra beskattningsföremål
än jordbruksfastighet, som uppnått en tjugondedel af kommunens
hela fyrktal, derutöfver skulle erhålla en röst för hvarje tjugonde fyrk, dels ock
af Öfverdirektören Sidenbladh att ingen skulle ega att utöfva rösträtt för större
antal röster, än som svarade mot en tiondedel af kommunens hela fyrktal
eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarade ett tusen fyrkar.
Härjemte har i afgifna reservationer yrkats: af friherre Gripenstedt, att i
förslaget föreskrift måtte inrymmas, att icke någon finge för egen del och
å annans vägnar sammanlagdt rösta för mer än eu femtedel af kommunens
hela fyrktal, samt af skolföreståndaren Nydahl, som, i öfrigt instämmande
med Öfverdirektören Sidenbladh, tillika ansett, att rösträtt i intet fall borde
få af någon utöfvas för högre röstetal, än som sammanlagdt tillkomme
öfriga röstegande inom kommunen.

Landshöfdingeembetet har till en början särskilt fäst uppmärksamhet
vid komiterades förslag att i vissa fall tillerkänna jordbruksfyrkarne ett
högre röstvärde än andra fyrkar. Denna skilnad till förmån för den jordbruksidkande
klassen synes näppeligen vara af förhållandena påkallad eller
egnad att medföra allenast lyckliga verkningar. Det må visserligen vara
sant, att den jordbruksidkande befolkningen är den mera stationära delen
af en kommuns invånare och derföre med kommunen och dess intressen mera
införlifvad, men det bör ock fästas afseende vid, att det allenast är den
store jordbruksbesittaren och den store industriidkaren, hvilka, såsom
innehafvande högre fyrktal, få vidkännas en reduktion af sin rösträtt; och
innehafvaren af en större industriel anläggning torde hafva lika vigtiga
intressen att bevaka i kommunen som den store jordegaren och icke kunna
anses i högre grad än denne sakna förmåga eller vilja att i för kommunen
lycklig riktning deltaga i ledningen af dess angelägenheter. I och
med det att jemväl andra beskattningsföremål än jorden alltmera få deltaga
i en del utgifter och mera, som förr ålegat jordegare allenast, hafva

de olika intressen, som inom kommunerna rådt mellan jordbrukarne, å ena,
och industriidkare och löntagare, å den andra sidan, utjemnats och det
synes derföre jemväl ur nämnda synpunkt olämpligt att tillerkänna de
förre, i deu mån reduktion af röstetalen ifrågakommer, en fyra gånger så
stor rösträtt som den senare. Det af komiterade anförda skälet för berörda
åtskilnad, eller att stadgandet om arrendatorers rösträtt i sin tillämpning
verkade utjemnande i fråga om det på den större jordbesittningen grundade
inflytandet inom kommunen, synes Landshöfdingeembetet lika väl kunna
användas som skäl mot komiterades förslag. En arrendator, hvars arrendetid
snart är ute, kan till exempel i allmänhet icke anses vara med starkare
band fästad vid en kommun, der han för tillfället bor, och hafva
större intresse i dess angelägenheter än till exempel en fabriks- eller sågverksegare,
som inom kommunen eger en anläggning, der han nedlagt betydande
kapital och der ett stort antal arbetare sysselsättas. Effektiviteten
af komiterades förslag till begränsning af rösträtten minskas ock, bedömandet
af verkningarne af reformen försvåras, och systemet torde vid tillämpningen
komma att visa sig väl invecklad!.

Landshöfdingeembetet finner sig derföre icke kunna förorda, att tvenne
relativa begränsningstal sättas, ett för jordbruksfastighet och ett, för andra
beskattningsföremål.

Vid valet af det relativa begränsningstalet, som således borde drabba
alla fyrkar, anser Landshöfdingeembetet, att en tiondedel af kommunens
hela fyrktal år för närvarande förhållanden lämpligast. Landshöfdingeembetet
är visserligen, lika med reservanten, Öfverdirektör Sidenbladh, af
den mening att för vinnande af en fullt effektiv begränsning af den kommunala,
rösträtten och undanrödjande åt hvarje fara för maktförtryck erfordras
fastställande af jemväl ett absolut röstmaximum, men Landshöfdingeembetet
finner nämnde reservants yrkande på ett röstmaximum af 1,000
fyrkar vara en alltför våldsam reduktion. Den kommunala rösträtten på
landet har hittills varit obegränsad, hvarföre en begränsning torde böra ske
med en viss varsamhet, helst alltid måste komma i betraktande, att, de stora
fyrktalsinnehafvarne, som mest bidraga till kommunens utgifter, derför
hafva vigtiga intressen att i kommunen bevaka, å hvilka lagstiftningen icke
torde böra inverka hämmande i vidsträcktare mån, än som erfordras för
att undanrödja maktförtryck och lemna tillfälle för jemväl andra berättigade
intressen att, komma till skäligt afseende. Någon praktisk erfarenhet
synes ock böra vinnas om verkningarne af eu röstbegränsning till en tiondedel
af kommunens fyrktal, innan ytterligare inskränkning med sättande af ett
absolut röstmaximum bör ifrågakomma. Genom den af komiterade föreslagna
qvalificerade majoriteten för vissa frågors afgörande erhålles ock ett,
såsom Landshöfdingeembetet anser, synnerligen vigtig!, och kraftigt vapen

till förekommande af kommunala maktmissbruk. De frågor, som sålunda
för afgörande skulle erfordra två tredjedels majoritet, äro just de för kommunens
hushållning vigtigaste och sådana, der under stundom befogade
klagomål öfver maktförtryck framkommit.

Landshöfdingeembetet får således i underdånighet uttala den mening,
att frågan om en begränsning af den kommunala rösträtten för närvarande
bäst löses medelst föreskrifters meddelande, att ingen må utöfva rösträtt för
större antal röster än som svarar mot en tiondedel af kommunens hela
fyrkta.1, förstärkta med dels ett stadgande, att rösträtt i intet fall får af
någon utöfvas för högre röstetal än som sammanlagdt tillkommer öfriga
röstegande inom kommunen, dels ock med föreskrift om två tredjedels
majoritet i de frågor, hvarom i 73 och 74 §§ af kommunalförordningen
förmäles; och förordar Landshöfdingeembetet således i underdånighet komiterades
förslag med nu antydda förändringar.

På Landshöfdingeembetets vägnar:

Underdånigst

Axel Schotte. Wilh. Höglind.

Gefle slott å landskansli den 14 Augusti 1897.

21. Kongl. Maj:t Befallningshafvande i Vesternorrlands län.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 28 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:t anbefalt
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att afgifva underdånigt, utlåtande
öfver det af dertill utsedde komiterade den 9 i samma månad afgifna
betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala
rösträtten på landet; och får Landshöfdingeembetet i sådant afseende underdånigst
gifva tillkänna, att länsstyrelsen till alla delar ansluter sig till hvad
komiterades flertal föreslagit. Hernösand i landskansli den 13 september
1897.

Underdånigst

På Landshöfdingeembetets vägnar:

Axel Arnell. J. Unander.

22. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län.

Till Konungen.

Sedan af dertill i nåder förordnade komiterade afgifvits underdånigt
betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten
på landet, har jemlik! remiss den 28 sistlidne Maj Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Jemtlands län erhållit nådig befallning att deröfver
afgifva underdånigt utlåtande; och får Landshöfdingeembetet i sådant
hänseende i underdånighet anföra följande.

Med komiterade delar Landshöfdingeembetet öfvertygelsen om nödvändigheten
af en lämplig begränsning af de högre röstetalen i landskommunerna.
I fråga om vidden af denna begränsning anser sig Landshöfdingeembetet
dock böra ansluta sig till Öfverdirektören m. in. Elis Sidenbladhs
uti hans reservation framställda förslag derom, att rösträtt ej må utöfvas
för större antal röster, än som svarar mot en tiondedel af kommunens hela
fyrktal, eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar 1,000
fyrkar. Utöfver hvad Öfverdirektören Sidenbladh till grund för detta sitt
förslag anfört, tillåter sig härvid Landshöfdingeembetet fästa Eders Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet på ett förhållande, som enligt Landshöfdingeembetets
åsigt gör den ifrågavarande större begränsningen önskvärd särskild!
för Jemtlands län.

Sedan längre tid tillbaka hafva nämligen stora trävarubolag, merendels
grundade på aktier, i allt större utsträckning inom länet förvärfvat sig
hemman för att sålunda åt sig trygga besittningen af den för deras rörelse
behöfliga värdefulla skogsmarken och äro redan inom en och annan kommun
egare till mer än hälften af kommunens hela skattetal. Jordbruket å de
inköpta hemmanen är för bolagen en bisak och dessas intresse för de kommunala
angelägenheterna i de orter, i hvilka hemmanen äro belägna, torde i
regel ej gå ut på annat än att i möjligaste mån undvika utgifter för de
kommunala behofven, helst bolagens styrelser och delegare vanligen icke
äro boende inom länet. Att alltför stora röstetal i dylika röstegares hand
ej kunna vara till gagn för kommunen, torde få anses gifvet.

Mot komiterades förslag i andra delar än den ofvan anmärkta har
Landshöfdingeembetet ej något att anmärka.

Underdånigst

På Landshöfdingeembetets vägnar:

L. Th. Jacobson. V. Klinghammar.

Östersund i landskansli den 13 September 1897.

23. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län.

Till Konungen.

Enligt nådig remiss den 28 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande att afgifva underdånigt utlåtande öfver komiterades
betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten
på landet.

De nu gällande bestämmelserna i detta ämne, hvilka innehållas uti 11
§ i nådiga förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862,
sådant detta lagrum lyder i förordningen den 26 Oktober 1888, äro, enligt
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uppfattning, principenliga så till
vida, att de skänka en hvar medlem i kommunen rösträtt i förhållande till
de bidrag, hvar och en måste lemna till bestridande af de kommunala
utgifterna. Vid öfvergifvande af denna princip för att i stället lagstadga
en begränsning för utöfvande af ifrågavarande rösträtt och såmedelst vidtaga
eu rubbning i de hittills gällande bestämmelserna härutinnan synes
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande försigtigheten bjuda, att man dervid
tillvägagår med största varsamhet, så att ej en alltför våldsam omhvälfning
i de kommunala förhållandena derigenom förorsakas. En begränsning
i den ifrågavarande rösträtten torde derföre, enligt Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes tanke, endast böra ske steg för steg, i den män den
visar sig verkligen vara af behofvet påkallad. En dylik varsamhet betingas
dessutom deraf, att valet af begränsningen i alla händelser måste blifva
godtyckligt. Ett för långt taget steg uti detta afseende lärer, såsom Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreställer sig, svårligen kunna tagas
åter, under det att deremot hinder ej torde möta för vidtagande af en
fortsatt rösträttsbegränsning, om och i den mån erfarenheten visar, att en
sådan kan ske utan olägenhet. Dertill kommer att de nuvarande rösträttsbestämmelserna
utgöra grundvalen för bildande af riksdagens första kammare,
en omständighet hvilken äfven den manar till betänksamhet i afseende
på dessa bestämmelsers rubbning.

Lika med komitén håller Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande före,
att eu begränsning i de större röstetalen bör ske sålunda, att den må
bestämmas till en femtedel af kommunens helafyrktal, hvaremot Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande icke finner komiténs anförda skäl nog öfvertygande
för den föreslagna större begränsning i rösträtten för andra beskattningsföremål
än för jordbruksfastighet.

Inkomst af annan fastighet samt af kapital och arbete är nämligen
lika berörd af den kommunala beskattningen som inkomst af jordbruksfastighet.
Röstegande för de förstnämnda slagen af beskattningsföremål
ega helt visst lika klar blick, som röstegande för jordbruksfastighet förde
kraf, som ställas på de skattdragande för tillgodoseende af de behof, som
förefinnas för upprätthållande och utveckling af de kommunala institutionerna.
Vid medverkan till landstingens sammansättning, hvarpå dessas
politiska funktion vid förstakammarvalen bero, hafva de förra utan tvifvel
lika godt omdöme beträffande riksstyrelsens kraf som de senare.

På dessa i korthet anförda skäl vågar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke tillstyrka, att större begränsning i rösträtten stadgas för andra
beskattningsföremål än för jordbruksfastighet. Dock anser Eders Kong].
Maj:ts Befallningshafvande tvenne röstegareklasser böra underkastas en
starkare begränsning i rösträtten än öfriga, nämligen aktiebolag och menigheter.
Nämnda bolag framträda oftast med alltför dominerande röstetal,
som frambäras af ett befullmäktigadt ombud för ett flertal aktieegaré,
hvilkas personliga åsigter ej dervid göra sig gällande, enär de i allt rörande
bolagets verksamhet öfverlåtit sin rätt på en fåtalig styrelse, hvars förnämsta
uppgift torde gå ut på att medelst stora utdelningar tillfredsställa
aktieegarae. Då dessa i de flesta fall äro boende i andra kommuner,
understundom till och med utom riket, kunna de näppeligen med något
varmare intresse omfatta en kommun, hvars förhållanden för dem i det
stora hela äro främmande. Af enahanda skäl anser Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande menigheter böra i afseende på rösträtten blifva likställda
med aktiebolag. Den starkare begränsning i rösträtten, som aktiebolag och
menigheter, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, torde
böra underkastas, tillåter sig Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslå
att lämpligen sättas till dubbelt mot öfriga röstegande eller till en
tiondedel af kommunens hela fyrktal.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lemnar komiténs förslag till
ändrad lydelse af §§ 73 och 74 i ofvannämnda förordning utan anmärkning.

Underdånigst
JESPER CRUSEBJÖRN.

Umeå i landskansli den 19 Augusti 1897.

Arv. Almqvist.

24. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län.

Till Konungen.

Till följe af nådig remiss den 28 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande att afgifva underdånigt utlåtande öfver vederbörande
komiterades förslag angående begränsning af den kommunala rösträtten på
landet; och får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som finner förslaget
innefatta en tillfredsställande lösning af den föreliggande frågan och
som ej heller har något att erinra mot det sätt, hvarpå de af förslaget
betingade ändringar i gällande författningar blifvit af komiterade affattade,
för sin del underdånigst förorda komiterades förslag.

Underdånigst
K. S. HUSBERG.

A. Pipon.

Landskansliet i Luleå den 3 September 1897.