BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1898:1)

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

BEGRÄNSNING AF DEN KOMMUNALA ROSTRÄTTEN

PA LANDET

AFGIFVET DEN 9 MAJ 1897

DERTILL I RÅDER EÖRORDNADE KOIITERADE.

STOCKHOLM 1897

KUNOL. BOKTRYCKERIET. P. a. NORSTEDT & SÖNER

Till KONUNGEN.

Genom nådigt bref den 6 november nästlidet år har Eders Kongl.
Maj:t funnit godt uppdraga åt en komité att med ledning af ej mindre
en inom Civildepartementet verkstäld utredning rörande den kommunala

rösträtten än äfven en af Statistiska Centralbyrån upprättad statistisk
redogörelse angående dithörande förhållanden, inkomma med yttrande
och förslag, i hvilken mån en begränsning af den kommunala rösträtten
på landet lämpligen borde ega rum, samt förordnat till ordförande i
komitén undertecknad Ryding och till ledamöter undertecknade Gripenstedt,
Kihlberg, Nydahl, Rudebeck, Sederholm och Sidenbladh.

Sedan det komitén sålunda lemnade nådiga uppdrag numera blifvit
fullgjord t, fåi komitén härmed i underdånighet öfverlemna närslutna betänkande
jemte förslag till ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59, 64, 73 och
74 i nådiga förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862 äfvensom formulär till fyrktals- samt debiterings- och uppbördslängder;
hvaijemte bifogas en af komiténs sekreterare upprättad tablå,
innefattande redogörelse för de inom representationen framstälda förslag
i ämnet.

Undertecknade Gripenstedt, Nydahl, Rudebeck och Sidenbladh, hvilka
i vissa afseenden hyst en från komiténs flertal afvikande mening, åberopa
i underdånighet af oss derutinnan afgifna särskilda yttranden.

Stockholm den 13 maj 1897.

	Underdånigst:
	GUSTAF RYDING.
J. Gripenstedt.	Alfred Kihlberg.	Joh. Nydahl.
G. Rudebeck.	Edw. Sederholm.	Elis Sidenbladh.

Erik von Wolcker.

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG.

Den rätt att inställa sig vid sockenstämma och der »yttra sina tan- Tiden före
kar\ hvilken genom förordningen om sockenstämmor och kyrkoråd den 1862''

26 februari 1817 förklarats i allmänhet tillkomma fastighetsegare och
andra vid prestval röstberättigade personer, blef till sina gränser betydligt
utvidgad och på samma gång närmare bestämd genom förordningame
den 29 augusti 1843 om sockenstämmor och om kyrkoråd, samt,
hvad särskildt Stockholm angår, genom förordningen den 16 mars 1847
om sockenstämmor derstädes.

Rättighet att deltaga i sockenstämmas öfverläggningar och beslut tillförsäkrades
sålunda å landet — förutom egare af skattlagd jord, äfvensom,
der ej egaren var inom socknen bosatt eller förbehållit sig rätt att
rösta för fastigheten, arrendatorn eller brukaren deraf — jemväl egare
af fabrik eller annat särskildt bebygdt verk och inrättning äfvensom löntagare,
handtverkare eller andra näringsidkare, hvilka erlade visst minimibelopp
i bevillning. Röstvärdet beräknades efter hemmantal enligt
kungörelsen den 22 april 1853, i regel det förmedlade, der sådant fanns
åsatt; i annat fall bestämdes röstvärdets storlek af det erlagda bevillningsbeloppet.
Förhållandet mellan mantalet och bevillningsbeloppet var
i förordningen bestämdt så, att viss del af mantalet motsvarade visst belopp
i bevillning.

I stad röstades dels efter fastighetsvärde, dels efter beloppet af
erlagd inkomstbevillning med visst stadgadt förhållande mellan båda
röstgrundema.

Rösträttsminimum fanns delvis stadgadt för både land och stad, hvaremot,
utom beträffande Stockholm, all begränsning uppåt saknades.

Med anledning af den förändring, allmänna bevillningens procentbelopp
vid 1853—54 årens riksdag undergick, jemkades sedermera genom
kungörelsen den 24 november 1857 för såväl land som stad proportionen
mellan, å ena sidan, mantal och bevillning samt, å andra sidan,
fastighetsvärde och bevillning.

Den komité, som derefter i anledning af Rikets Ständers skrifvelse
den 12 februari 1858 tillsattes för utarbetande af förslag till förordning
om landsting och för att i sammanhang dermed öfverse gällande kom -

munalförfattningar, ansåg sig icke böra föreslå någon begränsning af
den kommunala rösträtten på landet. Med fullkomlig kännedom om
frågans betydelse — heter det i komiténs den 31 oktober 1859 gifna
betänkande (sid. 14) — hafva komiterade trott sig bäst förese både det
allmänna och kommunala samhällets väl och fördel, då de hufvudsakligen
vidblifvit de grunder, efter hvilka rösträtten dittills inom kommunerna
varit bestämd, nemligen att kommunal rösträtt och skyldighet till
bidrag till kommunens kassa, enligt regeln, utgjorde hvarandras vilkor
och förutsatte hvarandra, och att röstvärdet beräknades efter bidraget.

I fråga om rösträtt på grund af jord- eller annan fastighetsbesittning
hade ännu 1843 års sockenstämmoförordning, under förutsättning
att fastighetens egare bodde inom församlingen eller derom träffat särskilt
förbehåll, tillförsäkrat honom denna rätt framför brukaren af
fastigheten. Komiterade föreslogo deremot — se 11 § i komiténs förslag
till förordning om kommunalstyrelse på landet — att rösträtten för fastighet,
som innehades af landbo, arrendator eller hälftenbrukare, skulle utöfvas
af innehafvaren, och åt denna föreskrift sökte komiterade gifva ökad effektivitet
genom en tilläggsbestämmelse, hvarigenom eg are af fastighet frånkändes
rätten att genom särskildt aftal förbehålla sig rösträtt för fastigheten.
Härigenom ville, enligt hvad motiven gifva vid handen, komiterade förebygga,
att hela kommunalmyndigheten skulle kunna sammanfalla uti en
eller några få personers hand, och sålunda åvägabringa en naturlig begränsning
af den kommunala rösträtten på landet. Om det ock, anföra
komiterade, måste medgifvas, att ett sådant förhållande, som det komiterade
sålunda ansåge sig böra förebygga, någon gång kunde för
kommunen alstra något nyttigt och godt, stode likväl icke en så
beskaffad patriarkalisk ordning i öfverensstämmelse med kommunalfrihetens
princip i det konstitutionela samhället; den kunde ock lätteligen
komma att på de öfriga medlemmarne af kommunen utöfva en förlamande
och förtryckande inverkan samt återhålla all nyttig kommunalföretagsamhet
och detta så mycket lättare, om de utom kommunen bosatte
fastighetsegarne ej kände annat intresse för kommunen än ränteuppbördens.

Icke heller den sedermera så lifligt debatterade frågan om bolags
rösträtt lemnades af komiterade oanmärkt, men spörsmålet gälde för
dem endast formen för utöfvande af denna rätt.

I detta afseende erinrade komitén, huru som lösningen af frågan
angående sättet för utöfvande af bolags rösträtt i nyare tid blifvit på
olika sätt sökt, nemligen dels så, att hvarje delegare i bolaget skulle
rösta särskildt efter sin andel i bolaget, dels äfven så, att rösträtten för
bolaget öfverlätes på den eller de delegare, som iakttagit inställelse vid

stämman o. s. v. I betraktande deraf att det egentligen vore bolagets
verksamhet, som utgjorde grunden för dess rösträtt, och att vid sådant
förhållande den betydelse, ett kommunalbeslut egde för denna verksamhet,
måste för alla delegame vara lika och deras intressen således sammanfalla,
ansåg komitén sig böra biträda den uppfattning, enligt hvilken
bolaget, som ju beskattades såsom en enhet, jemväl borde såsom en enhet
representeras.

I motiven förekommer deremot icke någon antydan, att förslag till
begränsning af bolags rösträtt varit å bane.

Beträffande den kommunala rösträtten i stad, nedflyttade komiterade
gränsen för denna rätts utöfvande och föreslogo tillika, utan att emellertid
härför angifva några skäl, att rösträtt för större antal röster, än som
svarade mot V20 af stadens hela röstetal efter röstlängden, icke finge
af någon utöfvas. Motiven innehålla icke någon upplysning rörande anledningen
till valet af nämnda siffra, men möjligt är, att, på sätt under
förhandlingarne i Första kammaren vid 1867 års riksdag framhölls, jemförelsen
med åtskilliga bolagsordningar, der man medelst föreskrifter
om röstmaxima sökt förekomma röstförtryck från bolagsmedlemmars sida,
inverkat bestämmande på valet.

1 fråga om grunden för kommunalutskyldernas åsättande sökte komitén
undvika olägenheterna af ett bestämdt förhållande mellan mantalet och
bevillningen samt föreslog för sådant ändamål såsom taxeringsgrund
medelbevillningen för helt förmedladt mantal. Denna medelbevillning
ansågs motsvara 100 så kallade skatteören, och i förhållande dertill bestämdes
såväl de skatteören, som belöpte å hemman med högre eller
lägre mantal än ett helt, som ock de skatteören, hvilka skulle påföras
hvarje annat beskattningsföremål inom kommunen. I sammanhang härmed
föreskrefs, att den, som enligt stadgade grunder för annat beskattningsf''öremål
ån i mantal satt jord ej vore uppförd till mera än fem
skatteören, icke egde utöfva rösträtt inom kommunen.

Vid den granskning, som komiténs förslag till kommunallagar undergick
hos allmänna besvärs- och ekonomiutskottet vid 1859—60 årens
riksdag, anmärkte utskottet, bland annat, att den af komitén beträffande
stad föreslagna begränsning uppåt af rösträtten syntes böra i viss mån
vinna tillämpning jemväl för landet. Väl vore nemligen genom förslagets
bestämmelse om arrendators rösträtt sörjdt för att någon öfverdrifven
röstöfvervigt å de stora jordegarnes sida icke skäligen kunde befaras,
men då en inom en kommun anlagd stor fabrik eller annan industriel
inrättning i följd af sin höga bevillning och derå grundade höga skatteöretal
lätteligen kunde komma att snart sagdt ensam bestämma kommu -

nens beslut, derest icke rösträtten för samma inrättning begränsades,
syntes bestämmandet af ett röstmaximum i fråga om dylika inrättningars
rösträtt vara af nöden. Utskottet bemstälde på dessa skäl om antagandet
af en § i förordningen om kommunalstyrelse på landet af följande
innehåll: »Röstvärdet beräknas efter de en hvar röstegande åsätta skatte ören.

Dock må ej för annat än jord af någon röstas för mer än en
tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden.»

I fråga om det af komiterade föreslagna rösträttsminimum för annat
än i mantal satt jord, 5 skatteören, erinrade utskottet att, då efter utskottets
beräkning 5 skatteören motsvarade allenast omkring 40 öres
bevillning, förslaget lemnade rösträtt åt ett betydligt antal af kommunens
medlemmar, som för det dåvarande saknade rösträtt. Utskottet
förklarade sig icke hafva något att anmärka deremot att, i samma mån
bildningen blefve allmännare och gjordes tillgänglig för allt flera folkklasser,
äfven allt flere af en kommuns medlemmar gjordes delaktiga
af rösträtt i kommunens angelägenheter, men fann å andra sidan komiténs
förslag gå för långt. Hvad anginge rösträtt för i mantal icke satt
jord skulle, anförde utskottet vidare, då egare af jord, om än dess
vidd vore ringa, måste antagas hafva verkligt intresse för kommunens
upprätthållande, utskottet måhända icke tvekat att tillstyrka antagandet
af det föreslagna minimum eller till och med att låta tanken på hvarje
begränsning nedåt fara, så framt icke förslaget — enligt utskottets åsigt
med rätta — tillika lagt befogenheten att rösta för fastighet i innehafvarens
hand, ehvad innehafvaren vore egare eller icke. Rådligast syntes
i hvarje fall vara att afvakta erfarenhetens vittnesbörd om nyttan af en
mindre förändring, innan man vidtoge en större; och hemstälde utskottet
sålunda om antagande af 10 skatteören såsom minimum i förevarande
afseende.

Utskottets hemställan beträffande rösträttsminimum bifölls af Ridderskapet
och Adeln, Presteståndet samt Bondeståndet. Deremot blef densamma
utan votering af Borgareståndet afslagen efter en liflig diskussion,
derunder ståndets flertal uttalade sig för den uppfattning, att ifrågavaande
begränsning borde gälla äfven beträffande den i mantal satta
jorden.

Utskottets förslag att, med undantag för jordbruksfastighet, uppåt
begränsa rösträtten jemväl på landet till V20 af kommunens hela röstetal
efter röstlängden, förkastades af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet,
hvaremot Bondeståndet biföll förslaget efter en längre öfverläggning,
derunder likväl åtskilliga af ståndets ledamöter uttalade sig
för utsträckning af den förordade begränsningen jemväl till innehafvare
af jordbruksfastighet.

Hos Borgareståndet framkallade ifrågavarande förslag en synnerligen
liflig diskussion, derunder en af ståndets ledamöter, under talrika instämmanden,
förklarade, bland annat, att utskottet bort gå ännu längre än
detsamma gjort och låta begränsningen gälla jemväl för jordbruksfastighet.
Å andra sidan fann såväl komitéförslaget som utskottets förslag
anhängare och, efter dubbla voteringar, beslöt ståndet slutligen att godkänna
ett under diskussionen framstäldt medlingsförslag, enligt hvilket
icke någon medlem af en kommun på landet skulle ega att rösta för
mer än 600 skatteören, ett beslut hvaremot flera af ståndets ledamöter
anmälde reservation, under förklaring att, om en begränsning af den
kommunala rösträtten öfver hufvud borde införas, densamma borde, för
att verka någorlunda jemnt, vara relativ och sålunda bestämmas i visst
förhållande till kommunens hela röstetal.

Komiténs, af utskottet biträdda, förslag till begränsning af rösträtt
i stad antogs af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bondestånden
utan nämnvärd öfverläggning samt af Borgareståndet efter ett lifligt
meningsutbyte, derunder åtskilliga motförslag framstäldes.

De under den 21 mars 1862 utfärdade förordningarne om kommu -nalstvrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad, om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd äfvensom om landsting, till hvilka ansluta sig förordningen
den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm och förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd derstädes den
20 november 1863, äro, med derefter vidtagna ändringar, de hufvudsakliga
författningar, som för närvarande reglera de borgerliga och kyrkliga
kommunernas verksamhet i vårt land.

Af dessa författningar är det hufvudsakligen förordningen om kommunalstyrelse
på landet, som beröres af det komitén lemnade uppdrag,
då antagandet af ett förslag till förändrade bestämmelser angående den
kommunala rösträtten på landet synes påkalla ändring allenast i nyss
nämnda förordning.

Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd känner
nemligen icke någon särskild röstgrund, utan hänvisar i afseende härå
äfvensom i fråga om sättet för utöfvande af rösträtt å sådan stämma,
då den på landet hålles, till förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Hvad vidare angår förordningen om landsting, påkallas icke heller
någon ändrad lydelse af denna förordning under annan förutsättning,
än att den i 3 § stadgade röstgrund vid val af landstingsmän eller

Gällande

kommunal lagar.

deras elektorer, hvilken för närvarande är densamma som den hvilken
tillämpas å kommunalstämma, ansåges böra blifva en annan.

I regel utöfvas landskommunens beslutanderätt å kommunalstämma.
Kommun är dock öppet lemnadt att öfverlåta sin beslutanderätt åt kommunalfullmäktige,
från hvilkas maktbefogenhet likväl undantagits afgörandet
af vissa vigtigare ärenden. Den representativa formen för kommunernas
verksamhet är således i vårt land icke fullständigt genomförd. Den har
icke heller vunnit någon utbredning. Såvidt komitén har sig bekant,
förekomma kommunalfullmäktige endast i några få af rikets kommuner.

Berättigad att deltaga i kommunalstämmas öfverläggningar och beslut
är en hvar välfrejdad svensk undersåte, som är medlem af kommunen
samt förbunden att till kommunen erlägga skatt och icke häftar för
oguldna kommunalutskylder. Enahanda rätt tillkommer bolag.

Medlem af en kommun på landet är en hvar, som der är mantalsskrifven,
äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen
mantalsskrifven, derstädes eger eller brukar fast egendom eller är för
inkomst af kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd.

Skattskyldig till kommun är en hvar, som inom kommunen, ehvad han
derstädes är bosatt eller ej, eger eller brukar hemman, hemmansdel eller
annan i mantal satt jord eller från hemman under full eganderätt afsöndrad
eller till allmän bevillning för sig taxerad fastighet eller derstädes
idkar bergsbruk, fabriksrörelse, handel, handtverk eller annan till
allmän bevillning taxerad näring; äfvensom en hvar, som inom kommunen
har sitt rätta bo och hemvist och eger sådan inkomst, att bevillning
till staten »enligt art. II bevillningsstadgan»®) derför skall, såsom
för inkomst af kapital eller arbete, erläggas.

Enahanda skyldighet åligger bolag.

De till kommunens gemensamma utgifter utgående bidrag skola
såsom kommunalutskylder utgöras i förhållande till särskilda, de skattskyldige
påförda fyrktal.

Till beräkningsgrund för fyrktal ssättningen tjenar den bevillning
»enligt art. II i bevillningsstadgan», som jemlik! senast faststälda taxeringsiängder
till staten erlägges, sålunda, att för hvarje beskat.tningsföremål
numera påföres en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och
med 10 öre, två fyrkar för bevillning utöfver 10 till och med 20 öre,
tre fyrkar för bevillning utöfver 20 till och med 30 öre o. s. v., hvarjemte
iakttages, att för jordbruksfastighet, derför, enligt gällande bevill -

*) Motsvarande i gällande bevillningsförordning rubriken: »bevillning af fast egendom samt af
inkomst».

ningsförordning, bevillning icke erlägges, fyrktal skall påföras efter det
belopp, som, derest bevillning utginge, skulle på grund af fastighetens
taxeringsvärde deremot svara.

Ett undantagsförhållande i fråga om grunden för utgörande af kommunalutskylder
eger rum i de kommuner af Kopparbergs län, der utskylder
af ifrågavarande slag före utfärdandet af 1862 års kommunalstämmoförordning
debiterats och uppburits efter andel i soldatrote.
Enligt särskilda kongl. bref den 31 oktober 1862 och 3 mars 1865 är
nemligen bestämdt, att såsom grund för kommunalutskylders utgörande
samt rösträtt inom sådan kommun skall läggas den bevillning, som enligt
senast faststälda taxeringslängder till staten erlägges. Olika beräkning
för jordbruksfastighet och andra beskattningsföremål var väl i nyssnämnda
kongl. bref tillika föreskrifven, men sedan genom förordningen den 2
december 1892 beräkningsgrunden för fyrktalssättning blifvit likartad
för samtliga beskattningsföremål inom en kommun, lärer denna olika
beräkning få anses hafva förfallit. Enligt anvisning, som lemnats i sistnämnda
kongl. bref, hafva emellertid åtskilliga kommuner begärt och
erhållit tillstånd att införa fyrktalssättning, så att enligt hvad i Statistiska
centralbyråns berättelse angående den kommunala rösträtten i riket år
1892, sid. III, meddelas, fyrktalssättning sistnämnda år egde rum i 5 af
länets kommuner, nemligen Sundborn, Folkärna, By, Rättvik och Orsa.

Hvad angår röstvärdet, fastslår 11 § i förordningen om kommunalstyrelse
på landet enligt dess nuvarande lydelse såsom regel, att detta
värde skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal utan
någon begränsning. Ursprungligen innehöll förordningen bestämmelse
om ett rösträttsminimum, men stadgandet härom upphäfdes för såväl stad
som land genom kungörelsen den 8 september 1868.

Allenast för det fall att för deltagande i sådana besvär, som åligga
alla, hvilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund
än den för utgörande af sådana utskylder i allmänhet gällande finnes
särskild! stadgad, inträder, på sätt genom förordningen den 26 oktober
1888 blifvit uttryckligt stadgadt, tillämpning af en annan röstgrund, i
det att vid beslut, öfver ärenden, som röra sådana besvär, röstvärdet
skall beräknas efter den särskild! bestämda utgiftsgrunden. Stadgandet
afser det förhållande, att enligt gällande lagstiftning om byggande af
kyrka, prestgård och tingshus (lagarne den 12 juni 1885, den 1 maj
1885 och den 26 september 1884) andra beskattningsföremål inom kommunen
än fastighet deltaga endast efter en Ijerdedel af fyrktalet. Då
det uppenbart strede emot den allmänna grunden för den kommunala
rösträtten, att en kommunens medlem skulle få med hela sitt röstetal
deltaga i beslut om en afgift, till hvars bestridande han ej behöfde bi -

draga för mera än en fjerdedel af sitt fyrktal, ansågs nemligen ett uttryckligt
stadgande till förekommande häraf vara behöfligt. (Riksdagens
skr. den 9 maj 1888.)

De närmare bestämmelserna angående sättet för utöfvande af rösträtt
för fastighet, för omyndigs egendom och för samfäld egendom i allmänhet
meddelas i förordningens 9 §. Enligt dessa bestämmelser röstar
för fastighet, som innehafves af landbo eller arrendator, innehafvaren
och icke egaren samt för omyndig förmyndaren eller, om desse äro flere,
den, som desse bland sig utse. Beträffande samfäld egendom utgår förordningen
från den synpunkt, att sådan egendom skall såsom en enhet
företrädas i kommunens angelägenheter och föreskrifver i enlighet härmed,
att för bolag bolaget eller dess styrelse samt för oskiftadt bo delegarne
deri skola utse ombud, som för samfälligheten röstar.

Personligt deltagande i kommunala angelägenheter är i förordningen
förutsatt såsom regel, och då lagstiftaren emellertid gifvit röstegande
rätt att sin talan och rösträtt på annan öfverlåta, har dervid tillika meddelats
förbud för röstegande att på grund af fullmakt föra talan för mer
än en röstberättigad.

Till beslut erfordras i regel allenast enkel pluralitet af de afgifna
rösterna enligt vid omröstningen följd röstgrund. Falla rösterna lika för
olika meningar, gäller såsom beslut den mening, hvilken omfattas af de
flesta röstande, eller, derest äfven efter sådan beräkning rösterna finnas
vara lika delade, den mening, som af stämmans ordförande biträdes.
Mellan lika röstetal vid val skiljer lotten. För beslut om öfverlåtande
åt fullmäktige att med kommunalstämmas rätt handlägga och afgöra de
till sådan stämmas behandling börande ärenden eller om afskaffande af
fullmäktige fordras, att kommunalstämman skall med mer än hälften af
kommunens hela röstetal efter röstvärdet biträda beslutet. För beslut om
fattigvårdssamhälles fördelning i rotar, hvilken fråga enligt § 8 mom.
2 i förordningen ang. fattigvården den 9 juni 1871 får förekomma till
behandling allenast å ordinarie kommunalstämma, erfordras likaledes en
qvalificerad röstpluralitet, nemligen I 2/s af de närvarandes röster efter
röstvärdet.

I fråga om den kommunala rösträtten i stad, som dock af komiténs
uppdrag icke beröres, må i korthet erinras, att den begränsning till

V20 af stads röstetal efter röstlängden, som ursprungligen var stadgad
såväl i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 som
i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj s. å., genom
kungörelsen den 9 november 1869, hvilken fortfarande eger giltighet,
bestämdes till Vso af stadens hela röstetal, dock att icke i något

fall får röstas för högre röstetal än som motsvarar bevillningen för

10,000 kronors inkomst af kapital eller arbete, d. v. s. med nuvarande
bevillningsprocent 100 röster; att för kyrkostämma i stad, med undantag
af Stockholm, enahanda bestämmelser gälla samt att, hvad Stockholm
angår, rösträtt å kyrkostämma derstädes utöfvas enligt en graderad
röstskala med 20 röster motsvarande 160 kronors bevillning såsom högsta
medgifna röstetal inom en församling.

Komitén, som under sina arbeten haft anledning att taga närmare
kännedom om de bestämmelser i fråga om kommunal rösträtt, som för
närvarande gälla eller antagits att för den närmaste framtiden gälla i
Norge samt grannländerna Danmark och Finland, har ansett sig höra i
korthet meddela, hvad komitén dervid inhemtat af beskaffenhet att stå
i samband med det komitén förelagda ämne.

Norge och Danmark erbjuda få jemförelsepunkter. I båda länderna
är nemligen den representativa formen för kommunalstyrelse till fullo genomförd,
så att den kommunala rösträtten der kommer till användning allenast
vid val af kommunens representanter.

Hvad Norge angår, ordnades dess kommunalförvaltning genom de
under den 14 januari 1837 utgifna lagarne om »Formandskaber paa
Landet» och »Formandskaber i Kjobstaederne», hvilka ännu ega giltighet,
till dess att de nya kommunallagarne af den 27 juli 1896, som i väsentliga
delar ändra den bestående lagstiftningen i ämnet, den 1 januari
1899 träda i kraft. Landskommunen utgöres af herredet, som vanligen
sammanfaller med prcestegjceldet, dock att herredet alltid utgör primärkommunen.
Herredskommunens styrelse kallas herredsstyrelse och består
af tvenne representativa korporationer, formandskabet och reprcesentantskabet,
hvilkas medlemmar samtidigt utses genom val af kommunens
röstberättigade medlemmar.

För kommunal rösträtt, hvilken, såsom är nämndt, sammanfaller
med rätten att deltaga i val af formsand och representanter, fordras
samma ställning, som enligt grundlagen betingar valrätt till stortinget,
och hvarje röstande har likasom vid stortingsval blott en röst. Enkel
majoritet är tillräcklig. Qvinnor, omyndige och bolag ega icke rösträtt.

Genom lagarne den 27 juli 1896 hafva gränserna för den kommunala
rösträtten såväl på landet som i stad betydligt vidgats. Valrätt
har nemligen i samma lagar tillerkänts norsk medborgare, som vid angifven
tidpunkt det år röstlängden (mandtallet) upprättas uppnått 25
års ålder, i 5 år varit bosatt i Norge och vid tiden för röstlängdens
afslutande antingen innehar någon af de egenskaper, som i § 50 mom.

Norge.

Danmark.

Finland.

a, b, c och d i Norges grundlag föreskrifvas såsom vilkor för politisk
rösträtt5,1) eller ock för det sistförflutna året erlagt direkt skatt för förmögenhet
eller inkomst till stat eller kommun.

Härjemte erfordras, att under de två sistförflutna åren hafva varit
stadigt Bosatt inom kommunen, att icke vara annans tjenstehjon, att icke
befinna sig i sådan ställning, som enligt grundlagen föranleder suspension
eller förlust af den politiska valrätten, och slutligen att icke hafva
under det senaste året varit i åtnjutande af fattigvård.

I sammanhang härmed meddelas föreskrift derom att en sammanlagd
inkomst af 300 kronor, äfven der eljest skattefrihet eger rum, medför
skattskyldighet till kommun.

I den nya lagen hafva sålunda förut gällande cmsMsbcstäm melser uteslutits.
Rösträtt tillkommer, som förut, hvarken qvinna, bolag eller omyndig
för hans egendom.

Hvarje röstegande har vid valet af kommunens styrelse, reprassentantskapet,
en röst, och äro, under vissa förutsättningar, proportionsval
och rätt till s. k. röstkumulering medgifna.

Jemväl i Danmark förekommer kommunal rösträtt allenast såsom
rätt att deltaga i val af kommunens styrelse, på landet sogneraad. Vilkoren
för denna rätt sammanfalla med vilkoren för valbarhet till representationens
ena hälft, folketinget. Härjemte erfordras att hafva under
nästföregående år betalt skatt till kommunen.

Vilkoren för valbarhet till folketinget äro att hafva uppnått 25 års
ålder samt att ega politisk rösträtt.00)

Enligt ofvan anförda bestämmelser åtnjutes sålunda rösträtt hvarken
af qvinna eller af bolag eller för omyndigs egendom.

Sogneraadet väljes i två hälfter, af hvit ka den ena till antalet utgöres
af en ledamot mindre än den andra. Den mindre delen väljes af alla
kommunens röstegande, medan åter den större utses af den femtedel
bland kommunens röstberättigade medlemmar, hvilka under föregående
år erlagt de högsta kommunalskatterna.

Såsom af det ofvan anförda framgår, är den kommunala sjelfstyrelsen
på landet i Norge och Danmark bygd på väsentligen andra grunder

*) D. v. s. att vara eller hafva varit embetsman, att på landet ega eller för längre tid än fem
år arrendera matrikulerad jord eller i fem på hvarandra följande år hafva brukat och fortfarande bruka
sådan jord, att i Finmarken under fem år hafva varit och fortfarande vara >raettighetsmand> d. v. s.
svara för vissa afgifter, som tillkomma de kommunala embetsmännen derstädes och kallas deras >raettighed»,
att i stad vara borgare eller i stad eller köping ega fastighet till värde af minst 600 kronor.

**) Sådan rösträtt tillkommer hvarje välfrejdad dansk man, som fyllt 30 år — en åldersbestämmelse
som naturligtvis i förevarande fall saknar betydelse — och varit under ett år stadigt bosatt i den
valkrets (eller stad), der han vid valtillfället uppehåller sig, såvida han icke 1) står i enskild tjenst
utan att hafva eget hushåll, 2) åtnjuter eller åtnjutit fattigunderstöd utan att hafva återbetalt det
eller erhållit befrielse från återbetalningsskyldighet, eller 3) saknar dispositionsrätt öfver sitt bo.

än som gälla i vårt land, der i regeln kommunen sjelf omedelbart afgör
sina angelägenheter, och der följaktligen anordningarne i afseende å den
kommunala rösträtten ega en ojemförligt större betydelse.

I fråga härom likasom på så många andra vigtiga områden af dess
samhällslif företer Finlands lagstiftning en mängd gemensamma drag med
våra kommunala lagar.

Jemväl i Finland är sålunda, enligt gällande förordning den 6 februari
1865 angående kommunalförvaltningen på landet, det omedelbara afgörandet
å kommunalstämma regel. Likaledes är rösträttens storlek bestämd
efter måttet af vederbörandes bidrag till täckande af kommunens
utgifter. Skattskyldigheten till kommunen är deremot icke, såsom i
vårt land, väsentligen beroende af skattskyldigheten till staten, så att ''
bevillningen utgör måttstocken för kommunalbidragens inbördes storlek,
utan en särskild taxering eger för ändamålet rum inom hvarje kommun,
med ledning af hvilken uppskattning visst antal s. k. skattören påföres en
hvar skattskyldig. Hvarje skattöre anses motsvara en röst. Angår den
fråga, som i hvarje särskilt fall utgör föremål för omröstning, allenast
i mantal satt jord, beräknas för t. o. m. Vio mantal en röst, för hvad
deröfver stiger t. o. m. 2/io mantal 2 röster o. s. v., så att ett helt
mantal gifver 10 röster. Dock eger kommunalstämma besluta, att
äfven i detta fall röstberäkningen sker med ledning af åsatt skattöretal.

Såsom kommunalstämmas beslut gäller den mening, för hvilken högsta
röstbeloppet utfallit. ‘ Åro rösterna för olika meningar lika delade,
gäller den mening, som de flesta efter hufvudtalet biträdt- Finnas jemväl
efter sådan beräkning rösterna lika, skall den mening anses såsom
beslut, hvilken ordföranden biträder. Vid val skiljer lotten mellan lika
röstetal — allt bestämmelser nästan ordagrannt lika dem, som gälla för
våra landskommuner.

Rösträtt tillägges uttryckligen enka, frånskild hustru eller ogift myndig
qvinna, hvarjemte beträffande rösträtt för bolag, oskift bo och omyndigs
egendom meddelas enahanda bestämmelser, som de, hvilka i ämnet
gälla hos oss.

Bland skiljaktigheter af någon betydelse må nämnas, att för fast
egendom, som är till arrendator, landbo eller hälftenbrukare upplåten,
egaren röstar, så framt han är inom kommunen bosatt, att vidare röstning
på grund af fullmakt är utan någon inskränkning medgifven, samt
slutligen att en röstgräns finnes bestämd. Förordningens 23 § innehåller
nemligen föreskrift derom, att någon ej må för egen del eller å annans
vägnar rösta för mer än en sjettedel af de vid kommunalstämman närvarandes
sammanlagda röstbelopp, en begränsning som sålunda allt efter

antalet af vid stämman närvarande röstegare och deras röstetal i hvarje
särskildt fall kan ställa sig olika.

Förnämligast i syfte att närmare ordna den kommunala beskattningen
har i senaste tid utarbetats förslag till en ny kommunalförordning,
hvilket förslag genom proposition till innevarande års landtdag
förelagts Finlands ständer till antagande.

Enligt förslaget utgå fortfarande bidragen till kommunens gemensamma
utgifter i förhållande till det antal skattören, som genom särskild
taxering påförts en hvar skattskyldig medlem inom kommunen, dock
att den, hvars inkomst ansetts motsvara blott ett skattöre, är fritagen
från kommunalskatt, den, hvilken påförts två skattören, endast betalar
för ett och den, som påförts tre skattören, endast för två.

Huru stort belopp af den skattskyldiges inkomst, som skall motsvara
ett skattöre, bestämmes genom beslut å kommunalstämma för en tid af
tre till fem år. Gränserna för denna beslutanderätt äro emellertid angifua
i förordningen, som bestämmer, att beloppet icke får understiga
100 mark eller öfverstiga 200 mark.

Rösträtt tillkommer enligt förslaget kommunens medlemmar i förhållande
till det antal skattören, för hvilket en hvar är pligtig att bidraga
till kommunens gemensamma utgifter. I enlighet med bestämmelserna
om skattskyldigheten medföra två skattören en röst och tre skattören
två röster. Derefter medför hvarje tillökning i antal skattören motsvarande
tillökning i röstetalet.

Jemväl det nya förslaget innehåller emellertid föreskrift om en röstbegränsning,
och är denna gjord starkare än förut, i det att förslaget
meddelar förbud för någon att, för egen del eller å annans vägnar, rösta
för mer än tillsammans en tiondedel af de i omröstningen deltagandes
sammanlagda röstbelopp.

En vigtig nyhet i förslaget är slutligen dess bestämmelse angående
rätten att rösta genom fullmäktig. Denna befogenhet, som enligt gällande
förordning är obegränsad, har nemligen i förslaget underkastats samma
inskränkning som i våra kommunallagar finnes stadgad, så att ingen
må på grund af fullmakt föra talan eller utöfva rösträtt för mer än en
röstberättigad.

Tiden efter Då komitén härefter öfvergår till en redogörelse för de förslag till
1862. begränsning af den kommunala rösträtten på landet, hvilka efter kommunallagames
tillkomst i vårt land förelegat och varit föremål för representationens
behandling, har komitén velat förutskicka den anmärkning, att

komitén härvid i allmänhet sökt att gruppera dessa förslag ur saklig
synpunkt.

Då nemligen flertalet förslag upprepade gånger framlagts med anförande
af väsentligen enahanda skäl för den ifrågasatta förändringen,
har det synts komitén allenast föranleda onödig vidlyftighet att i tidsföljd
redogöra för de ändringsförslag, som förelegat. Komitén, som
vågar antaga, att härigenom vinnes öfverskådlighet, har tillika, för att
än ytterligare främja detta syfte, vid betänkandet fogat en tablå, utvisande,
likaledes med en ur saklig synpunkt gjord gruppering, de framställningar,
hvilka vid särskilda tillfällen förelegat, äfvensom den ståndpunkt
i frågan, som af vederbörande utskott intagits i de fall, der framställningar
i ämnet vunnit understöd.

De förslag till ändrade bestämmelser angående den kommunala rösträtten
på landet, som efter kommunallagarnes tillkomst förelegat, kunna
till en början enligt komiténs uppfattning hänföras till två hufvudgrupper,
omfattande den ena sådana förslag, hvilka afsett en direkt begränsning
af den kommunala rösträtten vare sig i allmänhet eller i fråga om vissa
medlemmar af en kommun eller vissa kommunala angelägenheter, och
den andra sådana förslag, hvilka åsyftat att medelst vissa anordningar
beträffande sättet för utöfvande af kommunens beslutanderätt bereda
garanti mot röstförtryck.

Inom den förra hufvudgruppen möta, på sätt nyss är antydt, flera
sins emellan mer eller mindre skiljaktiga grupper af ändringsförslag.
Oftast har det sålunda gällt att åvägabringa en generel direkt begränsning,
som följaktligen varit afsedd att verka utan inskränkning till vissa
röstegande eller vissa slags ärenden. Stundom har man i afseende å
begränsningens vidd sökt göra åtskilnad mellan olika arter af kommunens
verksamhet och för den ena arten påkallat en starkare begränsning
än för den andra; och någon gång har man slutligen velat sätta en gräns
allenast för vissa kommunalmedlemmars, särskilt bolagens inflytande inom
kommunen.

De typer för begränsning, som inom den ena eller andra gruppen
kommit till användning ensamma eller, såsom ofta varit fallet, kombinerade
med hvarandra, äro röstmaxima, graderade röstskalor och lika
rösträtt.

Den af dessa begränsningsformer, som ojemförligt oftast varit ifrågasatt
och likaledes tillvunnit sig den största uppmärksamheten, är begränsningen
medelst röstmaximum, bestämdt i visst förhållande till summan
af de röstberättigade kommunalmedlemmarnes fyrktal. Detta s. k. relativa
maximum innebär, att intill en viss gräns inflytandet på kommunens

Röst maxima.

angelägenheter får i jemn proportion motsvara måttet af vederbörandes
bidrag till kommunen, men att, sedan gränsen blifvit uppnådd, en tillökning
i dessa bidrag upphör att ega betydelse för vederbörandes rösträtt
inom kommunen. Förslaget riktar sig sålunda mot de jemförelsevis
större röstetalen inom en kommun, hvilka, utan afseende på deras sinsemellan
olika storlek, genom begränsningen nedbringas till samma nivå.

Flera gånger har sträfvandet att åstadkomma en fullt verksam begränsning
föranledt förslag om samtidig tillämpning af ett relativt och
ett absolut röstmaximum. Från början af 1880-talet har denna sträfvan
dessutom gifvit sig uttryck i upprepade framställningar i syfte att förstärka
ett relativt röstmaximum medelst en tilläggsbestämmelse, att icke
i något fall rösträtt må utöfvas för större röstetal än som sammanlagdt
tillkommer öfrige röstegande. Härigenom har man velat förebygga, att
en röstegande trots den nedsättning, hvaraf hans röstetal genom det
relativa maximum drabbats, skall kunna öfverrösta återstående röstegande
inom kommunen.

Vid några tillfällen hafva i ämnet gjorda framställningar icke innefattat
bestämda ändringsförslag, utan helt allmänt påkallat lagstiftningens
ingripande för att bringa till stånd en rättvis fördelning af den kommunala
rösträtten.

Redan vid 1862—63 årens riksdag förelåg förslag om ett relativt
röstmaximum, bestämdt till Vio af kommunens röstetal efter röstlängden.
Såsom ofvan är nämndt, hade allmänna besvärs- och ekonomiutskottet
vid nästföregående riksdag ansett någon begränsning icke böra drabba
jordbruks fyrkar, men denna ståndpunkt frånträddes nu af utskottet under
förklaring, att tillräckliga skäl icke förelåge för att göra en sådan åtskilnad.
Till stöd för antagandet, att någon öfverdrifven röst öfvervigt å
de stora jordegarnes sida icke vore att befara, hade man, anförde sålunda
utskottet, åberopat bestämmelsen, att rösträtt finge utöfvas endast
för jord, som sköttes under eget bruk, men utskottet hölle före, att ej
få kommuner funnes, der i allt fall flertalet skattskyldige, så vida rösträtten
lemnades obegränsad, skulle kunna göras beroende af en eller
annan mägtig jordegare. Utskottet kunde ej heller obetingadt ansluta
sig till den uppfattning, som jemväl åberopats till stöd för ett dylikt
undantag, att i samma mån ett allt mera intensivt jordbruk komme till
stånd, arrende- eller landbosystemet skulle vinna i utbredning.

Af sådana skäl och då det å andra sidan vore af vigt, att begränsningen
icke gjordes för stor, biträdde utskottet det framlagda förslaget,
som jemväl utan nämnvärd diskussion bifölls af Bondeståndet, men återremitterades
af Borgareståndet och förkastades af Ridderskapet och Adeln

samt Prestestånd et. Under den öfverläggning, som utskottets hemställan
framkallade hos Ridderskapet och Adeln och dervid bestämmelsen om
arrendators rösträtt åberopades såsom hufvudskäl emot en förändring,
gjordes jemväl uttalanden till förmån för anordningen att vid behandling
af vissa frågor fordra en viss personlig majoritet, en åsigt, som sedermera
vid åtskilliga tillfällen vunnit förespråkare inom representationen,
särskildt Första kammaren.

Förslaget om Vio af kommunens röstetal såsom röstmaximum återupptogs
vid den sista ståndsriksdagen, men afslogs, då det icke ansågs
lämpligt att, innan ännu det nya representationsförslaget, hvilket dock i
vigtiga delar hvilade på de nya kommunallagarne, ens hunnit träda i ti 11-lämpning, rubba bestämmelserna om rösträtt i kommunala angelägenheter.

Under det nya representationsskicket möta nästan vid hvarje riksdag
förslag om begränsning medelst röstmaxima.

Ett enbart relativt maximum af Vio utaf kommunens röstetal har sålunda
varit föreslaget vid 1867, 1868, 1882 och 1883 årens riksdagar
samt tillstyrkts såväl af lagutskottet vid 1868 års riksdag som, i anledning
af förslag om annan begränsning, utaf 1869 och 1870 årens lagutskott.
Åtskilnad har härvid icke gjorts mellan jordbruksfastighet och
andra beskattningsföremål inom en kommun. En sådan åtskilnad ansåg
sig deremot 1872 års lagutskott böra göra och hemstälde i enlighet härmed
om ett tillägg till 11 § i förordningen om kommunalstyrelse på
landet af innehåll, att för annat än jordbruksfastighet ej finge af någon
röstas för mer än Vio af kommunens hela röstetal efter röstlängden.
Lika med allmänna besvärs- och ekonomiutskottet vid 1859—1860 årens
riksdag åberopade utskottet härvid ‘den naturliga utjemning i afseende å
rösträtt inom kommun, som stadgandet om arrendators rösträtt ansåges
egnadt att medföra och hvilken utjemning saknade motsvarighet i fråga
om andra beskattningsföremål inom kommunerna. I sådant hänseende
framhöll utskottet, hurusom det ofta inträffade, att en högt beskattad
löntagare eller kapitalist afflyttade från orten eller en industriidkare
tvingades att nedlägga sin rörelse, sedan han väl genomdrifvit företag,
hvilkas realiserande kräfde betydande utgifter. Jordegaren vore deremot
med vida starkare band fästad vid kommunen, hvars intressen i samma
mån äfven vore hans egna.

Förslag om ett enbart relativt maximum, bestämdt till resp. V5,
V20, V30, Vso och V100 af kommunens hela röstetal hafva likaledes förelegat
till behandling, och, hvad angår de båda förstnämnda förslagen,
jemväl blifvit af lagutskottet biträdda. Sålunda hemstälde lagutskottet
vid 1877 års riksdag om begränsning till Vs af kommunens röstetal, men
redan nästföljande års lagutskott fann denna begränsning för ringa, och

förordade under åberopande af den kommunala rösträttsstatistik för år
1871, som, på begäran af 1872 års riksdag, utarbetats, ett relativt maximum
af V20.

Hvad angår förslaget om ett relativt maximum af Vso utaf kommunens
röstetal, framlagdt vid 1886 års riksdag, äfvensom — med tillägg
att icke i något fall skulle få röstas för högre röstetal än som sammanlagdt
tillkomme öfriga röstägande — vid de båda riksdagarne år 1887,
af såg detta förslag tillämpning af den ifrågasatta begränsningen allenast
vid beslut om utgifter för längre tid än två år äfvensom vid val med
undantag af sådana för utseende af landstingsmän och deras valmän.

Öfriga ofvan berörda förslag hafva deremot åsyftat begränsning för
alla fall, då omröstning å kommunalstämma förekommer.

Beträffande förslaget om bestämmande af Vs utaf kommunens röstetal
såsom relativt maximum må i detta sammanhang erinras, att en dylik
begränsning, ofta förordad i reservationer vid utskottsbetänkanden under
1870-talet, vid 1892 och 1893 årens riksdagar påyrkats i motioner, afgifna
inom Riksdagens Första kammare, och vid den förra af dessa
riksdagar af samma kammare förkastades med allenast en rösts öfvervigt.

Under 1870- och 1880-talen möta ofta förslag om blandade relativa
och absoluta röstmaxima. Från flera håll hade en dylik anordning förordats
under förhandlingarne inom Andra kammaren vid 1868 och 1869
årens riksdagar, och bestämdt förslag derom väcktes vid 1870 års riksdag,
då jemte ett relativt maximum af Vio tillika påyrkades ett absolut
maximum af 880 röster. Härigenom skulle bestämmelserna om rösträtt
i kommunens angelägenheter bringas i öfverensstämmelse med de båda
alternativa förmögenhetsvilkoren för valbarhet till Första kammaren (resp.
400 inkomst- och 480 fastighetsfyrkar), så att gränsen för den högsta
kommunala rösträtten komme att sammanfalla med de gränser, vid hvilkas
uppnående grundlagsstiftningen knutit förvärfvandet af den »högsta medborgerliga
rätten». I en vid samma riksdag väckt motion föreslogs —
jemte lika rösträtt vid val — ett absolut maximum af 1000 röster att
tillämpas vid beslut om utgifter, på samma gång för dylika fall påyrkades
jemväl en relativ röstgräns bestämd till Vio. Såsom skäl härför
åberopades analogien från de för stadskommunerna gällande rösträttsbestämmelser
och nödvändigheten att för kommuner på landet med höga
röstetal på en eller flera händer åstadkomma en mera verksam begränsning,
än som ansåges kunna vinnas medelst tillämpning af allenast ett
relativt maximum.

Efterföljande förslag i samma riktning förete sinsemellan flera olikheter,
i det att motionärerna än valt olika siffror för de af dem förordade

absoluta maxima, än föreslagit olika relativa maxima. Vid 1876 års
riksdag och januari-riksdagen 1887 afgåfvos sålunda motioner om fastställande
af ett relativt maximum af Vio utaf kommunens röstetal jemte
1000 röster såsom det i hvarje fall medgifna högsta röstetal.

I motioner vid 1872, 1873 och 1874 årens riksdagar påyrkades V20
af kommunens hela röstetal såsom relativt och 480 röster såsom absolut
maximum. Enligt dessa förslag borde sålunda det högsta röstetalet
sammanfalla med det fyrktal, som tillkom me en person, hvilken såsom
egare af fastighet vore valbar till Första kammaren. Fn annan motionär
har i gång efter annan upprepade framställningar vid 1870-talets riksdagar
förordat, jemte ett relativt maximum, bestämdt till likaledes V20
af kommunens röstetal, tillämpandet af ett absolut maximum så bestämdt,
att ingen finge rösta för högre fyrktal än som motsvarade bevillningen
för 4,000 kronors inkomst eller 80,000 kronors fastighetsvärde. Motionären,
hvilken sålunda i sak anslöt sig till samma uppfattning som den
ene af förslagsställarne vid 1870 års riksdag, åsyftade med sin framställning
att göra det absoluta röstmaximum oberoende af framtida ändringar
i fråga om bevillningsprocentens storlek.

Efterföljande motionärer i ämnet hafva deremot återgått till den
forna ståndpunkten och sålunda förordat ett fixt maximum, i samtliga nu
afsedda framställningar bestämdt till 1000 röster (se tablån).

Vid januari-riksdagen 1887 förelåg dylikt förslag för sista gången,
och efter denna tid har under förhandlingarne i ämnet inom Riksdagen
anlitandet af denna utväg för frågans lösning icke haft några förespråkare.

Allenast en gång har förslag om blandade röstmaxima tillvunnit
sig lagutskottets bifall. Vid 1875 års riksdag tillstyrkte nemligen lagutskottet
antagande af dels ett relativt röstmaximum satt till V10 af
kommunens röstetal och dels ett absolut maximum af 1000 röster. Såsom
skäl för sistnämnda hemställan inskränkte sig utskottet till att anföra,
huruledes lämpligheten af dessa maxima synts framgå af de statistiska
uppgifter, som varit för utskottet tillgängliga, och utskottet ingick
icke i något bemötande af de anmärkningar, som särskilt inom Första
kammaren städse riktats mot denna begränsningstyp såsom alltigenom
godtycklig och i tillämpningen ojemnt verkande.

Redan innan förslag om begränsning af den kommunala rösträtten
på landet medelst blandade (relativa och absoluta) maxima upphört att
vinna anslutning inom representationen, hade anhängarne af en rösträttsreform
börjat att allt mer samla sig kring det program, som, första
gången framlagdt af lagutskottet vid 1881 års riksdag, derefter i allt

väsentligt fasthållits till senaste tid och hvars utmärkande kännetecken
är dess sträfvan att tillförsäkra en relativ begränsning större effektivitet
genom tilläggsbestämmelsen, att icke i något fall må röstas för större
röstetal än som sammanlagdt tillkommer öfrige röstegande inom en
kommun. Den kommunala rösträttsstatistiken för år 1871 hade, anförde
sålunda 1881 års lagutskott, utvisat, att i 54 af rikets dåvarande 2,354
landskommuner en röstegande innehade mera än hälften af sin kommuns
fyrktal, och då i åtskilliga af dessa kommuner röstöfvervigten vore så
stor, att äfven efter en begränsning medelst t. ex. Vio af kommunens
röstetal öfrige röstegande stannade i minoriteten, syntes det vara af nöden
att förebygga ett sådant förhållande, som enligt utskottets uppfattning
måste anses strida mot kommunallagarnes anda och tillika städse
innebure fara för maktförtryck. Denna ståndpunkt har utskottet sedermera
intagit vid följande riksdagar, då i ämnet väckta förslag blifvit af
utskottet tillstyrkta, eller för tidrymden 1882—1894 samtliga utom 1883,

1888 och 1890 årens riksdagar äfvensom januari-riksdagen 1887.

Hvad angår siffran för det relativa maximum, som under den an gifna

tidrymden varit ifrågasatt, hafva åsigterna inom de särskilda riksdagarnes
lagutskott icke undergått annan förändring, än att, då vid öfriga
tillfällen förordats Vio af kommunens röstetal såsom relativt maximum,
utskottet vid 1893 års riksdag ansett sig kunna gå ett steg längre och
sålunda föreslagit V20 af kommunens hela röstetal såsom röstgräns, hvarjemte
utskottet vid 1887 års majriksdag, af hänsyn för de särskild! inom
Första kammaren ur konstitutionel synpunkt uttalade betänkligheterna mot
en reform på förevarande område, från då föreslagen begränsning undantog
val af landstingsmän och deras elektorer, en åtskilnad som sedermera
icke varit ifrågasatt.

Ofvan är anfördt, hurusom någon gång röstmaxima förordats allenast
vid omröstning i vissa kommunala angelägenheter. Vanligen hafva i
detta hänseende förslagsställarne påyrkat begränsning till resp. V10, V20
vid beslut om utgifter, men vid afgörande af andra frågor, särskildt val,
lika rösträtt. Så var förhållandet med åtskilliga vid 1870, 1872, 1888,

1889 och 1891 årens riksdagar afgifna motioner. Likaledes hafva, såsom
redan är nämndt, förslag förelegat om en ännu starkare begränsning,
nemligen till f/so af kommunens röstetal såväl vid beslut om utgifter,
hvilka dock skulle afse längre tid än 2 år, som ock vid val, undantagandes
val af landstingsmän och deras elektorer.

Frånser man förslagen om införande af lika rösträtt vid val, hvilka
förslag vid de första riksdagarne under nya representationsskicket rönte
stark tillslutning inom Andra kammaren, hafva nu berörda framställningar

lemnats temligen obeaktade, och lagutskottet har städse afstyrkt dem under
erinran, att tillräckliga skäl icke förelåge att vid en reform göra åtskilnad
mellan det ena och andra slaget af en kommuns angelägenheter.

Då sålunda vid 1870 års riksdag förelåg förslag om viss begränsning
af den kommunala rösträtten i fråga om beslut, hvilka »innefattade åtagande
af utskylder» eller vore af beskaffenhet »att inverka på beloppet
af kommunens efter skattegrund gemensamma tillgångar och skulder»,
samt om tillämpande af lika rösträtt vid beslut i »öfriga ärenden», erinrade
lagutskottet, att en dylik gruppering syntes opraktisk och ändamålslös,
då ju i allmänhet samtliga de angelägenheter, hvilka utgjorde
föremål för kommunens omvårdnad, vore, omedelbart eller medelbart, af
ekonomisk natur. Uppenbarligen skulle vidare, der frågor af blandad
ekonomisk och social natur förelåge till behandling, tvekan uppstå,
hvilkendera af de föreslagna röstgrunderna borde vid frågans afgörande
vinna tillämpning, och tvister härigenom lätteligen framkallas.

Komitén, som får anledning att här nedan beröra de anmärkningar,
som riktats mot nu omförmälda förslag, så vidt desamma för vissa ärenden,
särskilt val, afsett införande af lika rösträtt, öfvergår härefter till
en framställning af de förslag till begränsning af den kommunala rösträtten
på landet medelst graderade röstskalor, som inom representationen
varit föremål för behandling.

I olikhet med den nyss behandlade gruppen af ändringsförslag
utmärker sig förevarande grupp för det ringa antalet af dit hänförliga
förslag. Äfven om man medräknar sådana förslag, som under form af
reservationer vid utskottets betänkanden framlagts, hafva graderade röstskalor
förordats allenast vid 9 riksdagar, nemligen riksdagarne åren
1862—1863,_ 1867, 1868, 1869, 1875, 1876, 1878, 1895 och 1896.

De afgifna förslagen förete sins emellan betydande skiljaktigheter.
Enligt flertalet förslag skulle vid en viss punkt i skalan en tillökning i
fyrktalet icke vidare medföra ökadt inflytande i kommunens angelägenheter,
så att skalans högsta siffra tillika verkade såsom absolut röstmaximum.
Enligt andra betingade en fortsatt stegring i fyrktalet en
om ock i fallande skala stadigt växande makt, för hvilken endast förmögenhetens
belopp i sista hand satte en gräns. Merendels hafva förslagen
mötts af en skarp kritik, hvilken tillika i allmänhet afsett att
framhålla det företräde, som en begränsning medelst röstmaxima eger
framför röstvärdets gradering enligt vissa skalor. Särskildt erinrades
beträffande de mera detaljerade förslag till röstskalor, som vid 1875 års
riksdag förelågo, att då genom antagande af ett röstmaximum allenast
en godtycklig bestämmelse komme till stånd, man genom antagande, af

Graderade

röstskalor.

graderade röstskalor äfventyrade att med hvarje siffra i skalan lagbinda
ett nytt godtycke (Lagutskottets betänkande 1875). Förslagen hafva
äfven befunnits skäligen invecklade, hvarjemte man ansett dem medföra
en allt för stark reduktion af de högre röstetalen. Särskild! gäller det
sistnämnda i fråga om de föreslagna 3-, 5- eller 10-gradiga röstskalorna
äfvensom förslaget om röstvärdets reducering till en siffra, som för
en hvar röstegande motsvarade qvadratroten ur honom tillkommande
fyrktal.

Af de detaljerade röstskalor, som vid 1875 års riksdag förelågo till
pröfning, gaf den ena i sin slutligen bestämda form för hvarje fyrk till

och med 10 en röst, för fyrktal derutöfver till och med 100 en röst

för hvar femte fyrk, för fyrktal derutöfver till och med 1000 en röst för
hvar tionde fyrk, för fyrktal derutöfver till och med 2000 en röst för

hvar tjugonde fyrk, för fyrktal derutöfver till och med 3000 en röst för

hvar trettionde fyrk o. s. v. till och med 9000 fyrkar, hvarefter hvarje
tillökning i röstetal förutsatte en tillväxt i fyrktal af 100 fyrkar.

Enligt den andra skalan vidtog reduceringen först vid ett fju-ktal
af 100 fyrkar, så att 1—99 fyrkar i jemn proportion lemnade lika antal
röster, hvarefter skalan hade följande utseende:

100—124 fyrkar = 100	röster.	600— 699 fyrkar — 250	röster.
125—149	» = no	»	700— 849	» = 275	»
150—199	» - 125	»	850— 999	» = 300	»
200—299	» = 150	»	1000—1199	» = 325	»
300—399	» = 175	»	1200—1499	» = 350	»
400—499	» - 200	»	1500—1999	» = 375	»
500—599	» = 225		2000 och derutöfver — 400	»

Anhängarne tilll förslagen ansågo desamma hafva på ett i det hela
tillfredsställande sätt löst uppgiften att låta den större förmögenhetens
inflytande ökas långsammare och i mera begränsad proportion än den
mindre förmögenhetens, och att härigenom tillbörlig hänsyn tagits till
personlighetens betydelse. Tillika åberopades, hurusom i bolagsordningar
för större bolag röstvärdet underkastats en liknande gradation,
utan att någon olägenhet deraf försports. Den tanke, som läge till
grund för hvarje graderad röstskala, hade sålunda redan länge vunnit
erkännande inom den ekonomiska lagstiftningen, till hvilken kommunallagstiftningen
närmast vore att hänföra.

Deremot anmärktes å andra sidan och visades med sifferexempel,
att båda skalorna möjliggjorde kombinationer, enligt hvilka ett flertal
röstegande, representerande en öfverlägsen förmögenhet, skulle kunna

öfverröstas af en minoritet med sainmanlagdt lägre fyrktal, och att förslagen,
hvilka dock skulle tillgodose jemväl personlighetens rätt, följaktligen
icke innebure någon osviklig garanti för ernående af detta syfte.

Komitén har i detta sammanhang jemväl velat erinra om det förslag
till en gradering af röstvärdet, som af en reservant i lagutskottet
framlades vid 1868 och 1869 årens riksdagar. Då enligt reservantens
uppfattning kommunen väsentligen vore ett samhälle med organisation,
uppgifter och ändamål, som ginge långt utöfver det blott ekonomiska
syftemålet eller vissa gemensamma ekonomiska anordningar och bidrag
till utgifterna för dessa, och vid sådant förhållande den blott i jemn
proportion efter bidragen bestämda rösträtten icke kunde ur allmän rättssynpunkt
försvaras, borde uppgiften vara att finna en röstskala, der hänsyn
toges till olika ställning, verksamhet och intressen i förhållande till
dessa samhälleliga uppgifter och ändamål och enligt hvilken rösträtten
sålunda väl egentligen bestämdes efter bidragen till kommunens utgifter,
men icke vid bidragen endast såsom sådana, utan såsom uttryck tillika
för olikhet i ställning inom kommunen. En sådan röstskala trodde reservanten
kunna vinnas genom en indelning i fyra förmögenhetsklasser,
som omfattade, den första röstegande med till och med 20 fyrkar, den
andra röstegande med till och med 180 fyrkar, den tredje röstegande
med till och med 400 fyrkar samt den fjerde röstegande med fyrktal
öfverstigande 400. Hvad derefter anginge förhållandet mellan det röstetal,
som borde tilläggas röstegande inom de olika klasserna, eller den tillökning
i rösternas antal, som rätteligen borde tilläggas röstande inom
högre klass i förhållande till röstegande inom en lägre, förordade reservanten
en sådan anordning, att hvarje röstegande inom högre klass
tillerkändes ett dubbelt antal röster i förhållande till röstegande inom
närmast lägre klass, så att röstetalen inom de olika klasserna blefve
resp. 1, 2, 4 och 8.

Förslaget rönte icke något vidare beaktande. Väl erkände man
utgångspunkten för förslaget såsom i det hela riktig, men fann begränsningen
allt för stark. Tillika anmärktes, att den åt reservanten
förordade indelningen i förmögenhetsklasser vore en för våra samfundsförhållanden
främmande anordning.

Hvad angår öfriga förslag åsyftande tillämpning af graderade röstskalor,
innehålla endast de vid 1895 och 1896 årens riksdagar väckta
förslagen en i detalj genomförd röstskala, hvilken återfinnes i den vid
komiténs betänkande fogade tablå.

Motionären, som förklarade sig finna en begränsning medels relativt
maximum bristfällig derutinnan, att den verkade olika i olika kommuner
på samma fyrktal, förordade i förslagen antagandet af en röstskala,

Lika

rösträtt.

enligt hvilken för fyrktal till och med 100 röstades fullt och 1000 röster
bildade röstmaximum. Den afsedda graderingen ernåddes genom en
kombinering af röst- och fyrkklasser sålunda, att fyrktal från och med 101
till och med 130 icke medförde mera än 100 röster, men att derefter en
ökning af 20 röster inträdde för hvarje ny fyrkklass. Dessa klasser bildades
genom en progressiv ökning med 10 fyrkar, så att medan den
andra fyrkklassen omfattade 131—170 fyrkar, omfattade den tredje
171—220 fyrkar, den fjerde 221—280 fyrkar o. s. v. Sista fyrkklassen
kom härigenom att omfatta 11351—12000 fyrkar; hvarefter någon ökning
af röstetalet icke skulle få ega rum.

Då Riksdagen emellertid redan år 1894 aflåtit en skrifvelse till
Kongl. Maj:t med anhållan om en statistisk utredning i ämnet, och det
vid sådant förhållande ansågs lämpligt att afvakta resultatet af denna
utredning, kom ifrågavarande af sådan anledning afstyrkta förslag icke
att blifva föremål för någon saklig behandling inom Riksdagen.

Endast vid ett tillfälle under det nya riksdagsskicket har en reform
i gällande rösträttsbestämmelser på grundvalen af en i viss mån graderad
röstskala vunnit någon större anslutning inom Riksdagen. Detta
var vid 1876 års riksdag, då Andra kammaren, med bifall till lagutskottets
hemställan, antog ett förslag, som, jemte förordande af ett relativt
maximum, bestämdt till Vio utaf kommunens röstetal, tillika innehöll
föreskrift derom, att röstegande med mer än 1000 fyrkar skulle,
för Överskjutande fyrktal, ega 1 röst för hvar tionde fyrk.

Jemsides med sträfvandena att medelst graderade röstskalor eller
annorledes bereda ökadt inflytande åt personligheten förekomma under
det nya representationsskicket talrika förslag, Indika åsyftat att med ett
mer eller mindre fullständigt öfvergifvande af den i förordningen om
kommunalstyrelse på landet stadgade röstgrund tillförsäkra personlighetsprincipen
herraväldet. Längst i denna riktning gå förslagen om införande
af lika rösträtt i alla kommunens angelägenheter. Härom förelågo
framställningar vid de tre första riksdagarne efter representationsreformens
genomförande äfvensom vid 1874 års riksdag, och grundades af
några motionärer derå, att då hvarje medlem af en kommun bidroge till
täckande af kommunens utgifter med samma qvot af sin inkomst, rättvisan
jemväl kräfde lika befogenhet för en hvar vid afgörandet af kommunens
angelägenheter, medan andra åter framhöllo, att rätten till deltagande
i kommunens sjelfverksamhet för sina ändamål måste anses såsom
en allmänt mensklig eller medborgerlig rättighet.

Riktigheten af dessa synpunkter har emellertid städse blifvit af
lagutskottet bestridd. Sålunda erinrade 1868 års lagutskott enhälligt,
att då man såsom skäl för införande af lika rösträtt i alla kommunens

angelägenheter åberopat den omständighet, att en hvar med samma qvot
af sin inkomst bidroge till täckande af kommunens utgifter, man förbisett
föreskrifterna om bevillningsfritt afdrag och att sålunda ett stort
antal — i flertalet kommuner sannolikt det öfvervägande — af en kommuns
medlemmar bidroge till kommunens behof i lägre proportion till
sin inkomst än öfrige medlemmar. I enahanda riktning uttalade sig
1872 års lagutskott, som tillika erinrade, att storleken af skattskyldig medlems
bidrag till kommunen, jemfördt med hvarje annan medlems bidrag,
ingalunda mättes af bidragets proportion till den skattskyldiges förmögenhet
i det hela eller hans förmåga att utgöra detsamma. Den enskilde medlemmens
rätt inom kommunen bestämdes icke heller till sin omfattning af
hans förmåga eller förmögenhet såsom sådan, utan vore grundad derå,
att eu del af hans förmögenhet, hans bidrag till kommunen, kunde anses
såsom en del af kommunens förmögenhet och till sin vidd bestämdes
utaf storleken af denna insats i förhållande till det hela. Vidare vore
rättigheten till deltagande i en kommuns angelägenheter ingalunda
någon allmänt mensklig rätt, som borde i lika mån åtnjutas af alla, utan
det vore fast hellre eu af lagstiftningens uppgifter att tillse, att afgörande
rösten i kommunernas angelägenheter icke lemnades åt dem,
hvilka för desamma hade ett jemförelsevis ringa intresse och tilläfventyrs
saknade de för dessa angelägenheters behöriga handhafvande erforderliga
egenskaper. Någon absolut ofelbar mätare häraf funnes visserligen icke,
men man måste antaga, att de, hvilka i väsentligaste mån bidroge till
fyllande af kommunens behof, också vore de mest intresserade af en
ändamålsenlig användning af dessa bidrag.

Frånser man 1868 och 1869 årens riksdagar, då inom Andra kammaren
åtskilliga uttalanden gjordes till förmån för personlighetsprincipens
oinskränkta tillämpning inom kommunerna, hafva förslagen om
införande af lika rösträtt i kommunens alla angelägenheter icke rönt
tillslutning inom representationen, och, såsom ofvan är nämndt, föreligga
icke heller några framställningar i dylik riktning efter år 1874.

I viss mån olika ter sig förhållandet i afseende å förslagen om införande
af lika rösträtt, d. v. s. röstning efter hufvudtal, vid val inom
kommunen. Sådana förslag, vanligen kombinerade med framställningar
om begränsning genom röstmaxima i afseende å öfriga ärenden, möta
vid ett flertal riksdagar (1868, 1869, 1870, 1871, 1872, 1877, 1879,
1888, 1889, 1891, 1893, 1894) och lyckades vid de första riksdagarne
under det nya representationsskicket tillvinna sig starka sympatier inom
Andra kammaren.

Efter hand kan likväl ett omslag i stämningen anses hafva inträdt;
och då vid 1879 års riksdag lagutskottet, i likhet med hvad vid före -

gående tillfällen skett, hemstälde om afslag å en då väckt motion om
införande af lika rösträtt vid val till kommunala befattningar, blef denna
hemställan jemväl af Andra kammaren utan debatt bifallen. Sedermera
väckta förslag i ämnet hafva icke heller rönt något vidare beaktande, i
det att så väl lagutskottet som Andra kammarens flertal städse ansett
tillräckliga skäl icke förefinnas för att i afseende å val tillämpa annan
röstgrund än den som i öfrigt ansetts böra gälla. En omständighet,
som särskildt torde hafva medverkat till det upprepade förkastandet af
ifrågavarande förslag, har varit de ofta och under tidigare förhandlingar
i ämnet med synnerlig skärpa framhållna betänkligheter, som ur ''politisk
synpunkt mött mot förslagen. Genom införande af lika rösträtt
vid val skulle nemligen, då val af elektorer för utseende af landstingsmän
samt, under viss förutsättning, val af landstingsmän ske å kommunalstämma,
grunderna för Första kammarens bildande i väsentlig
grad rubbas och sålunda den i grundlag förutsatta karaktersskilnaden
mellan representationens båda afdelningar i ett vigtigt afseende äfventyras.
Såsom redan blifvit antydt, hafva dessa betänkligheter också
flera gånger, såväl då fråga förelegat om införande af lika rösträtt vid
val i allmänhet, som då en begränsning medelst röstmaxima varit ifrågasatt,
föranledt framställningar i syfte att för val af landstingsmän och
deras elektorer bibehålla tillämpningen af förut gällande röstgrund, men
då lagutskottet vid majriksdagen 1887 ansåg sig böra biträda en dylik
framställning, vann detta icke Första kammarens godkännande förnämligast
af det skäl, att en undantagsbestämmelse af sådan art måste betecknas
som en oformlighet, hvarigenom den kommunala rösträtten i
visst fall lösrycktes från sin rot.

Hvad vidare angår dessa nu senast behandlade förslag, förtjenar
att i detta sammanhang anmärkas, huru som undantag från tillämpningen
af desamma icke i något fall påkallats i fråga om val af kommunal/ullmäktige,
en omständighet, hvilken föranledde lagutskottet vid 1868 års
riksdag att mot då föreliggande förslag om införande af röstning efter
liufvudtalet vid val till alla kommunala befattningar rikta en anmärkning
för bristande följ dugtighet. Om man nemligen, anförde sålunda
utskottet, antoge, i likhet med motionärerne, att graden af inflytande på
bestämmandet af bidragen till de kommunala utgifternas fyllande fortfarande
borde, om ock med någon inskränkning, bero på graden af
skyldigheten att i dessa bidrag deltaga, borde samma grundsats vinna
tillämpning jemväl i fråga om val af de personer, som i berörda afseende
utöfvade kommunens beslutanderätt, enär eljest blefve en följd,
att i en del kommuner åt förmögenheten bevarades ett åtminstone i
någon mån proportionerligt inflytande på utskyldernas bestämmande,

medan åter i andra — nemligen kommuner med fullmäktige — detta
inflytande helt och hållet tillintetgjordes.

En alldeles särskild ställning i den kommunala rösträttsreformens Förslag ang.
historia intages af frågan om upphäfvande eller begränsning af bolagens upphäfvande
rösträtt. Dels har nemligen denna fråga, derutinnan olik flertalet re-ening af Toformförslag,
under de långvariga förhandlingarna i ämnet städse omfattats tåg* röstmed
oförminskadt intresse, och dels har behofvet af en begränsning på
detta område fyrfaldiga gånger med en anmärkningsvärd enighet vitsordats
inom riksdagen, äfven om meningarne om sättet för reformens
genomförande varit olika. Mest uppmärksammadt har onekligen varit
det under form af reservation vid 1867 års lagutskotts betänkande framlagda
förslaget om utskiftande af bolags rösträtt på de särskilde delegarne,
hvarigenom bolagets rätt att rösta såsom enhet skulle försvinna
och efterträdas af delegarnes rätt att, en hvar efter sin andel i bolaget,
utöfva inflytande i kommunens angelägenheter. Detta förslag, som jemväl
i senaste tid haft förespråkare inom representationen, grundades derå,
att då ett bolags rättigheter i sjelfva verket endast vore att betrakta
såsom summan af bolagsmännens rättigheter, det vore principen oriktigt
att tillerkänna ett bolag såsom sådant rösträtt i kommunala angelägenheter
och att det hopande af ett flertal röster på en hand, deri säkerligen
anledningen till det rådande missnöjet med gällande bestämmelser
i ämnet förnämligast vore att söka, stode i strid med kommunallagarnes
förbud mot att på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mera än en
röstegande.

Enahanda anmärkningar drabbade den rösträtt, som tillkomme
oskift bo, hvarför reservanten jemväl i afseende å sådan samfällighet
hemställde om rösträttens utskiftande på delegarne i boet.

Förslaget, som lyckades tillvinna sig Andra kammarens bifall, följdes
vid 1868 års riksdag af flera framställningar med liknande syfte. Sålunda
påyrkades i en inom Första kammaren afgifven motion begränsning
af bolagens rösträtt i flera afseenden. Bolag, som utfärdade aktiebref
till innehafvaren, frånkändes rösträtt för afkastningen af så beskaffade
aktier, medan bolags styrelse medgafs rösträtt endast för bolaget
tillhöriga fastigheter under förutsättning tillika, att fastigheterna
vore belägna inom den kommun, der styrelsen hade sitt säte. Härjemte
borde egare af aktie eller lottbref för afkastningen deraf rösta
inom den kommun, der han vore mantalsskrifven.

Än längre gingo åtskilliga motionärer inom Andra kammaren, hvilka
utan att inlåta sig på frågan om lämpligheten af rösträttens utskiftande
på de särskilda delegarne påyrkade fullständigt upphäfvande af rösträtt
i kommunala angelägenheter för aktiebolag och oskift bo under hem 4 -

ställan tillika om meddelande af enahanda bestämmelser i fråga om »med
bolag jemförliga styrelseverk och andra s. k. moraliska personligheter».

Lagutskottet, som, på sätt redan är nämdt, vid denna riksdag hemstälde
om antagande för landskommunerna af ett relativt röstmaximum
bestämdt till Vio af hvarje särskild kommuns hela röstetal, fann vid
sådant förhållande en ytterligare begränsning särskild! af bolagens rösträtt
icke vara erforderlig, en ståndpunkt, som utskottet derefter alltjemt
fasthållit, samt erinrade tillika, att enligt utskottets uppfattning
en ändring i bestämmelserna om bolagens rösträtt följdriktigt syntes
förutsätta ändrade föreskrifter rörande bolagens af deras skattskyldighet
till staten omedelbart beroende kommunala skattskyldighet, derom fråga
emellertid icke förelåge.

Utskottets på sådana skäl grundade afstyrkande hemställan framkallade
i båda kamrarne lifliga öfverläggningar, som i Första kammaren
föranledde återremiss till utskottet i angifvet syfte att sätta utskottet i
tillfälle att med anledning af de väckta motionerna framlägga ett förslag
till begränsning af bolagens rösträtt.

Andra kammaren deremot biföll det förslag, hvilket utskottet framlagt.

Ehuru icke i hela dess vidd bragtes frågan om bolagens rösträtt å
bane jemväl vid 1869 års riksdag. Uti en inom Första kammaren afgifven
motion föreslogs nemligen i nära anslutning till den inom samma
kammare och af samme man år 1868 väckta motion, att egare af aktie
eller lottbref i enskild bank, grundad i enlighet med föreskrifterna i
kungörelsen den 20 maj 1864, skulle inom den kommun, der han vore
mantalsskrifven, ega rösträtt i förhållande till det för inkomsten af
samma aktie eller lott erlagda skattebelopp, samt att styrelsen för banken,
hvilken sålunda frånkändes kommunal rösträtt för bankens inkomst,
skulle tilläggas rösträtt allenast för bankens fastighet. Lagutskottet och
Andra kammaren intogo i frågan samma ståndpunkt som vid nästföregående
riksdag. Inom Första kammaren yrkades jemväl denna gång
af flera talare återremiss för frågans närmare utredning, hvilket yrkande
vid votering tillvann sig 30 af kammarens afgifna 96 röster.

Efter sistnämnda år hafva, frånsedt åtskilliga vid utskottsbetänkanden
under 1870-talet fogade reservationer i syfte att under en eller
annan form begränsa bolagens rösträtt, förslag derom förelegat vid riksdagarne
åren 1884, 1890, 1893 och 1894.

Den vid 1884 års riksdag väckta motion, hvilken afgafs inom Andra
kammaren, afsåg upphäfvande af aktiebolags rösträtt, och någon utskiftning
af denna rätt på aktieegarne var icke ifrågasatt. Framställningen
grundades på enahanda skäl, som anförts till stöd för motionerna i ämnet
vid 1868 års riksdag, men afstyrktes af lagutskottet, som vid det för -

hållande att utskottet, såsom ofvan är nämndt, hemstält om en generel
begränsning af den kommunala rösträtten på landet, fann vidtagandet af
särskilda åtgärder beträffande bolagen icke böra ifrågakomma. År 1890
gälde frågan fastställande af ett relativt röstmaximum för bolagen, i hvilket
afseende i eu inom Första kammaren väckt motion påyrkades Vs af kommunens
röstetal med tillägg, att icke i något fall bolag skulle eg a att rösta
för högre röstetal än som sammanlagdt tillkomme öfrige röstegande.

Lagutskottet, som vid denna likasom vid 1888 års riksdag afvisade
samtliga reformförslag, egnade icke ifrågavarande framställning något
särskildt beaktande, och blef densamma af Första kammaren utan nämnvärd
debatt förkastad.

De vid 1893 och 1894 årens riksdagar väckta förslagen afsågo
genomförande af en utskiftning af bolags rösträtt på enahanda sätt, som
af reservanten vid 1867 års riksdag förordats.

Hvad slutligen vidkommer de förslag, som framstälts i syfte att medelst
vissa anordningar beträffande sättet för utöfvande af kommunens beslutanderätt
bereda garantier mot röstförtryck, tillåter sig komitén hänvisa
till den betänkandet vidfogade tablå, der dessa förslag fullständigt återgifvas.

Komitén, som härmed öfvergår till att angifva den riktning, i hvilken
komitén ansett en lösning af frågan om en begränsning af den kommunala
rösträtten på landet för närvarande stå att vinna, har emellertid
dessförinnan velat i korthet meddela några från Statistiska centralbyråns
berättelse rörande kommunala rösträtten år 1892 hemtade uppgifter,
hvilka komitén trott ega ett allmännare intresse såsom belysande området
för komiténs arbeten; och har komitén härvid för vinnande af större
öfverskådlighet i vissa fall låtit inflyta några af de berättelsen tillhörande
tabeller. En mera detaljerad redogörelse för den del af berättelsen, som
komitén särskildt haft anledning tillgodogöra sig vid sina sträfvanden att
lösa den komitén förelagda uppgift, lemnas härnedan i omedelbart samband
med angifvandet af de grunder, derå komitén byggt sitt förslag.

Hvad till en början angår sammanlagda fyrtitalet på grund af 1892
års bevillningstaxering, uppgick detta för rikets 2,386 landskommuner
till 24,207,996, utvisande en ökning sedan år 1871 af 9,422,621 eller
63''7 %. Härvid må bemärkas, att emedan, såsom ofvan är anfördt, fyrktalssättning
endast undantagsvis förekommer i Kopparbergs län, så har
för möjliggörande af jemförelse med rikets öfiiga delar och erhållande

Statistiska

uppgifter.

af nyssnämnda slutsumma, den hvarje röstegande påförda bevillning
enligt gällande grunder reducerats till fyrktal.

ökningen af fyrktalet sträckte sig till rikets samtliga län, af hvilka
Norrbottens län företedde den relativt högsta tillväxten, 160''5 %. Dernäst
kommo med mera än 100 % öfriga Norrlandslän. Lägsta procenttalet,
24 %, träffas för Gotlands län och det näst lägsta, 31*7 %, för
Östergötlands län. Af rikets län hade år 1892 Malmöhus län det högsta
fyrktalet 2,691,046 och Östergötlands län det näst högsta 1,492,530,
hvartill Vesternorrlands län mycket nära anslöt sig med 1,459,785.
Lägsta fyrktalet hade Gotlands län med 273,317 och det näst lägsta
Norrbottens län med 453,423 fyrkar. Förhållandet mellan de särskilda
länen i afseende å storleken af fyrktal åren 1871 och 1892 framgår af följande
öfversigt, som jemväl utvisar ökningen i och för sig och i procenttal:

Län (landsbygd).	Påfördt fyrktal	Ökning från år 1871 till år 1892.
år 1871.	år 1892.	Fyrktal.	%■
Stockholms län.................	758,235	1,210,325	452,090	59-6
Upsala län...................	475,082	738,581	263,499	55-5
Södermanlands län...............	604,661	956,250	351,589	58-1
Östergötlands län................	1,133,356	1,492,530	359,174	31-7
Jönköpings län.................	572,867	841,090	268,223	46-8
Kronobergs län.................	396,190	630,646	234,456	59-2
Kalmar län...................	703,260	950,612	247,352	35-2
Gotlands län..................	220,381	273,317	52.936	24-0
Blekinge län..................	293,171	453,586	160,415	54-7
Kristianstads län................	861,337	1,193,510	332,173	38-6
Malmöhus län.................	1,546,234	2,691,046	1,144,812	74-0
Hallands län.................	398,174	548,123	149,949	37-7
Göteborgs och Bohus län............	655,792	1,086,741	430,949	65-7
Elfsborgs län..................	768.992	1,116,232	347,240	45-2
Skaraborgs län .................	932,617	1,273,220	340,603	36-5
Vermlands län.................	849,489	1,240,059	390,570	46-0
Örebro län..................	758,304	1,288,694	530,390	69-9
Vestmanlands län...............	451,522	883,778	432,256	95-7
Kopparbergs län................	631,522	1,190,634	559,112	88-5
Gefleborgs län ................	569,814	1,248,959	679,145	119-2
Vesternorrlands län............	594,997	1,459,785	864,788	145-3
Jemtlands län...............	183,498	462,514	279,016	152-1
Vesterbottens län........ .......	251,819	524,341	272,522	108-2
Norrbottens län.................»Ott	174,061	453,423	279,362	160-5
Samtliga landskommuner	14,785,375	24,207,996	9,422,621	637

Vid en jemförelse mellan fyrktalen för de särskilda landskommunerna
framträda likaledes högst betydande skiljaktigheter, hvilka likväl
närmare sammanhänga med befolkningens olika näringsverksamhet
och det vexlande ekonomiska tillståndet öfver hufvud, än med kommunernas
utsträckning eller folkmängd. Högsta fyrktalet 1892 träffades
för Örgryte i Göteborgs och Bohus län med 195,530 fyrkar, det lägsta
för Visby södra landskommun med allenast 354 fyrkar.1) Inom ett hvart
af rikets län företedde de i efterföljande öfversigt angifna kommuner högsta
och lägsta fyrktalet, hvarjemte medelfyrktalet för hvarje län och för landsbygden
i dess helhet i samma öfversigt angifves. Sistnämnda medelfyrktal
uppgick till 10,146, medan motsvarande medelfyrktal år 1871 utgjorde 6,281.

Län (landsbygd).	Högsta fyrktal.	Lägsta fyrktal.	Medelfyrk-tal i hvarje kommun.
Kommun.	Fyrktal.	Kommun.	Fyrktal.
Stockholms län.....	Brännkyrka ....	128,447	Nämdö......	772	11,104
Upsala län.......	Elfkarleby.....	84,135	Holm.......	1,794	8,689
Södermanlands län . . .	Vestra Vingåker . .	52,340	Spelvik......	1,759	10,394
Östergötlands län ....	Motala ländsk.. . .	80,910	Lillkyrka.....	1,204	10,017
Jönköpings län.....	Hakarp......	51,817	Valdshult.....	543	6,623
Kronobergs län.....	Stenbrohult ....	26,637	Härlöf......	996	7,419
Kalmar län.......	Döderhult.....	39,254	Ekby.......	1,135	9,412
Gotlands län......	Klinte.......	11,543	Visby södra ländsk.	354	2,939
Blekinge län......	Ronneby ländsk. . .	43,540	Elleholm.....	2,268	12,960
Kristianstads län ....	Stoby.......	38,428	Nymö.......	1,862	8,346
Malmöhus län......	Brågarp ......	51,205	Björka ......	1,262	11,166
Hallands län......	Slättåkra .....	21,307	Källsjö......	569	6,374
Göteborgs och Bohus län	Örgryte......	195,530	Sanne.......	2,372	12,637
Elfsborgs län......	Trollhättan ....	89,700	Gällby......	403	5,074
Skaraborgs län.....	Agnetorp.....	38,560	Kyrkås......	741	4,897
Vermlands län.....	Norra Råda ....	72,635	Nyskoga......	1,356	14,254
Örebro län.......	Karlskoga.....	103,401	Eker.......	2,798	22,219
Yestmanlands län ....	Norberg......	89,381	Skerike......	2,902	12,997
Kopparbergs län ....	Stora Tuna ....	97,834	Boda.......	4,247	25,333
Gefleborgs län.....	Söderala......	166,963	Nianfors......	2,189	26,574
Vesternorrlands län . . .	Skön.......	181,988	Trehörningsjö . . .	2,984	23,171
Jemtlands län.....	Dndersåker ....	27,263	Storsjö......	961	7,974
\| Vesterbottens län ....	Umeå ländsk. . . .	88,695	Tärna.......	868	20,974
Norrbottens län.....	Piteå ländsk. . . .	86,656	Tärendö......	3,095	21,592
Samtliga landskommuner	Örgryte ......	195,530	j Visby södra ländsk.1)	354	10,146

‘) Denna kommun har vid 1895 års ingång upphört att vara sjelfständig kommun,
ordningen följde Gällby kommun, Elfsborgs län, med 403 fyrkar.

Närmast i

Vidkommande fyrktalens fördelning år 1892 på de olika beskattningsföremålen:
i mantal satt jord, jordbruksfastighet utan mantal, annan
fastighet och alla öfriga beskattningsföremål, framgår denna fördelning

af följande öfversigt:

i mantal satt jord......... 12,952,539

jordbruksfastighet utan mantal................ 543,974

annan fastighet........................ 1,606,473

alla öfriga beskattningsföremål............ 9,105,010

Summa 24,207,996

Kommunala rösträttsstatistiken för år 1871, i hvilken icke kunnat
iakttagas skilnad emellan beskattningsgrupperna »annan fastighet» och
»alla öfriga beskattningsföremål», utvisade följande fördelning:

i mantal satt jord....................... 9,785,122

annan jordbruksfastighet.................... 325,987

alla öfriga beskattningsföremål................. 4,674,266

Summa 14,785,375

Sammanfattas de båda förstnämnda grupperna till en enda, så befinnes,
att hela fyrktalet för jordbruksfastighet år 1892 utgjorde 13,496,513
samt att detsamma från år 1871 ökats med 3,385,404 eller 33''5 %, medan
för annan fastighet och alla öfriga beskattningsföremål tillväxten uppgick
till ett inemot fyra gånger så högt procenttal eller 129''2 %.

Vid affattande! af sin berättelse för år 1892 har Statistiska centralbyrån
hänfört röstegande till någondera af följande fyra röstegareklasser:
l:o) Enskilda personer, till hvilka äfven räknats sterbhus och
oskiftade bon; 2:o) Menigheter, i hvilken klass upptagits: staten,
kyrkor, universitet, akademier och skolor, donerade och andra stiftelser,
läns, härads, tingslags, kommuners, församlingars och byars menigheter
samt korporationer af flera olika slag; 3:o) Aktiebolag, dit jemväl hänförts
sedelutgifvande bankbolag, samt 4:o) Andra bolag, derunder upptagits
alla samfälligheter, hvilkas delegare ej hvar för sig, utan samfäldt
uppförts såsom röstegande och som icke vane att hänföra till någon af
förenämnda klasser; varande dit räknade jemväl hypoteksföreningar samt
sparbanker jemte lifränte- och kapitalförsäkringsanstalter.

Af stort intresse är att se, huru fyrktalet för hvartdera slaget af
beskattningsföremål förhåller sig till hela fyrktalet såväl i fråga om
samtliga röstegande öfver hufvud i hvarje län som ock med hänsyn till
de särskilda röstegareklasserna, och utvisas detta förhållande af följande
tabell, hvilken komitén ansett böra i sin helhet här inflyta:

1 Län (landsbygd) och röstegareklasser.	Påfördt fyrktal
för i mantal satt jord	för jord- bruks- fastig- het utan mantal	för annan fastig- het	för alla ofri ga be-skatt-nings-f öre-mål
i % af hela fyrktalet inom länet och röstegareklassen.
Stockholms län.
Samtliga röstegande	446	2-5	12 1	408
Enskilda personer .	50-1	2-4	107	36‘8
Menigheter.....	38-6	24-6	26-8	10o
Aktiebolag.....	9-0	1-4	18-7	709
Andra bolag ....	21-7	1-7	204	56-2
Upsala län.
Samtliga röstegande	493	2-7	5‘5	42-5
Enskilda personer .	59-3	20	3-7	350
ilenigheter.....	111	688	15-3	4''8
Aktiebolag.....	10-2	0-7	103	78-8
Andra bolag ....	9-3	2-6	180	701
Södermanlands 1.
Samtliga röstegande	560	2-9	7l	34-0
Enskilda personer .	59-8	2-2	59	321
Menigheter.....	3-3	71-7	20-6	4-4
Aktiebolag.....	6''6	05	22-4	70''5
Andra bolag ....	36-3	5-8	15-8	421
Östergötlands län.
Samtliga röstegande	598	3-6	7-2	29-4
Enskilda personer .	65''7	3-3	5-2	25-8
Ilenigheter.....	10-2	62-3	9-8	17-7
Aktiebolag.....	62	0-9	29-3	63-6
Andra bolag ....	29-8	1-9	13-6	54-7

Län (landsbygd) och röstegareklasser.	Påfördt fyrktal
för i mantal satt jord	för jord- bruks- fastig- het utan mantal	för annan fastig- het	för alla öfriga be-skatt-nings-före-mål
i % af hela fyrktalet inom länet och röstegareklassen.
Jönköpings län.
Samtliga röstegande	63-8	1-2	5-7	29-3
Enskilda personer .	67-7	11	4-6	26-6
Menigheter.....	58-5	19-3	11-9	103
Aktiebolag.....	4l	03	21-4	74-2
Andra bolag ....	36-8	09	16-3	460
Kronobergs län.
Samtliga röstegande	624	0 9	5o	317
Enskilda personer .	65-5	0-8	3-8	29-9
Menigheter.....	331	37	13-8	49-4
Aktiebolag.....	200	0-8	21-3	57-9
Andra bolag ....	17-5	ll	237	57-7
Kalmar län.
Samtliga röstegande	709	1-6	4-8	22-7
Enskilda personer .	73-8	1''6	3-4	21-2
Menigbeter.....	43-2	6-3	15-5	360
Aktiebolag.....	28-8	1-7	301	39-4
Andra bolag ....	35-7	1''2	12 1	510
Gotlands län.
Samtliga röstegande	70o	09	7-6	21''5
Enskilda personer .	71-2	08	7-4	20-6
Menigheter.....	51-7	65	27-0	14-8
Aktiebolag.....	560	7-2	20-6	16''2
Andra bolag ....	9-4	2-5	15-4	72-7

Län (landsbygd) och röstegareklasser.	Påfördt fyrktal
för i mantal satt jord	för jord- bruks- fastig- het utan mantal	för annan fastig- het	för alla öfriga be-sk åt t-nings-före-mål
i % af hela fyrktalet inom länet och röstegareklassen.
Blekinge län.
Samtliga röstegande	617	2-1	8-1	28-1
Enskilda personer .	663	2-2	5-7	25-8
Menigheter.....	550	4-6	4-1	363
Aktiebolag.....	81	0 3	45l	46*5
Andra bolag ....	141	0-6	18-8	66-6
Kristianstads län.
Samtliga röstegande	70-2	1-8	5-0	235
Enskilda personer .	72-4	1-2	4''6	21-8
Menigheter.....	34-6	22-9	15-7	268
Aktiebolag.....	2-6	Öl	13-3	84-0
Andra bolag . . . .	34-6	21	14-7	48''6
Malmöhus län.
Samtliga röstegande	64-0	2-4	5-2	28-4
Enskilda personer .	71-2	2-7	4-2	21-9
Menigheter.....	69-3	7-8	9-4	13-5
Aktiebolag.....	7''7	0-2	12-4	79-7
Andra bolag . . . .	38-7	1''8	11-7	47-8
Hallands län.
Samtliga röstegande	70-7	1''2	3-8	24-3
Enskilda personer .	75-7	1-3	2-6	20''4
Menigheter.....	29-4	11-4	12-9	46-3
Aktiebolag.....	2-7	Öl	18-5	78-7
Andra bolag . . . .	13-7	1-7	18-1	66*5

Län (landsbygd) och röstegareklasser.	Påfördt fyrktal
för i mantal satt jord	för jord- bruks- fastig- het utan mantal	för annan fastig- het	för alla öfriga be-skatt-Dings-f öre-mål
i % af hela fyrktalet inom länet och röstegareklassen.
Göteb. o. Boh. 1.
Samtliga röstegande	42-4	ll	136	42-9
Enskilda personer .	51-1	ll	8-3	39-5
Menigheter.....	38-7	152	25-7	20-4
Aktiebolag.....	3-7	03	416	54-5
Andra bolag . . . .	40	ll	27-0	679
Elfsborgs län.
Samtliga röstegande	54-6	16	5-6	38-3
Enskilda personer .	61-6	1-5	3-6	33-4
Menigheter.....	561	162	15-7	120
Aktiebolag.....	60	0''3	20-3	73-4
Andra bolag . . . .	120	0''9	17-3	69-8
Skaraborgs län.
Samtliga röstegande	70''0	2-3	2-9	24-8
Enskilda personer .	72-2	20	2-6	23-3
Menigheter.....	320	49-6	7-1	11-8
Aktiebolag.....	37-6	25	8-9	51-0
Andra bolag . . . .	49-3	3-1	7-7	39-9
Termlands län.
Samtliga röstegande	519	1-3	60	408
Enskilda personer .	60-5	ll	23	361
Menigheter. . . . .	50''6	311	8-6	9-7
Aktiebolag.....	26-3	1-6	16-8	55-4
Andra bolag . . . .	25-9	1-2	16-7	56-2

Län (landsbygd) och röstegareklasser.	Påfördt fyrktal
för i mantal satt jord	för jord- bruks- fastig- het utan mantal	för annan fastig- het	för alla öfriga be-skatt-nings-f öre-mål
i % af hela fyrktalet inom länet och röstegareklassen.
Örebro län.
Samtliga röstägande	47-5	1 7	6o	448
Enskilda personer .	56-3	1-6	2-7	39-4
Menigheter.....	32-5	41-5	7-3	18-7
Aktiebolag.....	28-2	0-6	14 1	571
Andra bolag ....	24-2	1-9	139	600
Vestmanlands län.
Samtliga röstegande	49 8	1-8	5-7	42-7
Enskilda personer .	581	1-6	3-9	36-4
Menigheter.....	128	666	124	8-2
Aktiebolag.....	23-5	0''3	11-4	64-8
Andra bolag . . . .	221	05	12-0	65-4
Kopparbergs län.
Samtliga röstegande	436	02	7-6	48-6
Enskilda personer .	50-2	0-1	3-8	45-9
Menigheter.....	75-2	3-3	15-3	6-2
Aktiebolag.....	24-7	0''2	18-2	56-9
Andra bolag . . . .	20-7	04	19-7	59-2
Gefleborgs län.
j Samtliga röstegande	325	30	10 7	53-8
1 Enskilda personer .	37-6	30	5-7	53-7
Menigheter.....	72''4	14-9	5-5	7-2
Aktiebolag.....	160	2-4	22-9	58-7
Andra bolag . . . .	337	2-3	22-5	41-5
Testernorrlands 1.
Samtliga röstegande	25-8	5-4	6 3	625
Enskilda personer .	33-5	7-5	3-6	55-4
Menigheter.....	244	6-6	29-7	393
Aktiebolag.....	137	1''8	10 2	74-3
Andra bolag . . . .	8-4	lo	12-4	78-2

	Påfördt fyrktal
Län (landsbygd) och röstegareklasser.	för i mantal satt jord	för jord- bruks- fastig- het titan mantal	för annan fastig- het	för alla öfriga be-sk åt t-nings-före-mål
	i % af hela fyrktalet inom länet och röstegareklassen.
Jemtlands län.
Samtliga röstegande	414	51	3-8	49 7
Enskilda personer .	44-2	5''3	2-2	48-3
Menigheter.....	23-5	40-1	17-3	191
Aktiebolag.....	42-2	33	7''4	47''1
Andra bolag . . . .	9-2	1''4	16-7	72-1
Yesterbottens län.
Samtliga röstegande	50-o	33	7-0	39 7
Enskilda personer .	551	2''2	3-6	391
Menigheter.....	35-6	3''9	27-0	33-5
Aktiebolag.....	31-8	6''4	20-7	411
Andra bolag . . . .	18''3	13-7	19''6	48-4
Norrbottens län.
Samtliga röstegande	40-3	2-6	4-7	52-5
Enskilda personer .	451	20	2-4	50''5
Menigheter.....	18''2	7''1	27-3	47''4
Aktiebolag.....	24''6	4''7	13-4	57-3
Andra bolag . . . .	Ilo	2-9	7-3	78''2
Samtliga lands-kommuner år 1892. Samtliga röstegande	53-5	2-3	6-6	37-6
Enskilda personer .	60-5	2''2	4''5	328
Menigheter.....	40-9	26-4	14-6	18''1
Aktiebolag.....	17-3	13	17-4	640
Andra bolag . . . .	210	1''9	166	60''5
Samtliga lands-kommuner år 1871. Samtliga röstegande	662	2''2	316

De stora skiljaktigheter emellan länen, som tabellen ådagalägger,
förklaras af den större eller mindre betydelse, jordbruket eller industrien
eger inom olika delar af riket. På de båda grupperna: i mantal satt
jord och jordbruksfastighet utan mantal kommer mer än halfva fyrktalet
i 16 län, af hvilka Kalmar län företer högsta relativa fyrktalet för jordbruksfastighet,
72''5 %, och Skaraborgs län det näst högsta, 72''3 %. Å
andra sidan intaga grupperna annan fastighet och öfriga beskattningsföremål
eu förherskande ställning i 8 län, nemligen Vesternorrlands,
Gefleborgs, Norrbottens, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Jemtlands,
Stockholms och Örebro län, i det att samfälda relativa fyrktalet för dessa
grupper i nämnda län uppgår till mera än 50 %. Högst är detta fyrktal
i Vesternorrlands län, der detsamma utgör 68‘8 %, medan jordbruksfyrkarne
i detta län utgöra endast 31‘2 % af hela fyrktalet. År 1871 var
antalet län, der mer än hälften af fyrktalet belöpte på annan fastighet
och öfriga beskattningsföremål, endast 4, nemligen Gefleborgs, Vesternorrlands,
Kopparbergs och Vesterbottens län, hvilket sistnämnda län
icke längre tillhör berörda grupp.

Beträffande de i samma tabell upptagna röstegareklasser framgår
vidare, att fyrktalet för jordbruksfastighet år 1892 var mer eller mindre
öfvervägande för klassen enskilda personer i samtliga län med undantag
af Vesternorrlands, Gefleborgs, Norrbottens och Jemtlands län, äfvensom
att fyrktalet för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet var öfvervägande
för aktiebolag i samtliga län, utom Gotlands, och för andra bolag
likaledes i samtliga län med undantag af Skaraborgs län.

Antalet röstegande utgjorde år 1892 i rikets landskommuner 518,053,
utvisande ökning från år 1871 af 152,519 röstegande eller i procenttal
41''7. Det i förhållande till folkmängden högsta antalet röstegande egde
Gotlands län med 23''3 % och det relativt lägsta Södermanlands län med 9''6 %.

Antalet röstegande i landskommunerna 1892 inom de särskilda röstegareklasserna
framgår af följande öfversigt:

enskilda personer
menigheter. . . .
aktiebolag . . . .
andra bolag . .

. . . . 506,124 977 %

. . . . 3,858 07 %

. . . . 2,613 0-5 %

. . . . 5,458_l l %

Summa 518,053 100 0 %

Fördelningen af fyrktalet på de särskilda röstegareklasserna gifver
följande resultat:

enskilda personer......	.......... 20,103,881	83-0	%
menigheter.........	.......... 186,809	0''8	%
aktiebolag..........	..........3,164,164	131	%
andra bolag.........	.......... 753,142	3-1	%
	Summa 24,207,996	100-0	%

De olika röstegareklassernas fyrktal i förhållande till hela fyrktalet
år 1892, länsvis, utvisas af följande tabell:

	Fyrktalet för
Län (landsbygd).	Enskilda personer	Menig- heter	Aktie- bolag	Andra bolag.
	i % af hela fyrktalet.
Stockholms län...................	851	ii	ni	2-7
Upsala län.....................	79-6	1-3	14-5	4-6
Södermanlands län.................	91-3	09	4-8	30
Östergötlands län..................	89-0	0''8	7-4	2''8
Jönköpings län...................	92-3	0-8	Öl	1''8
Kronobergs län...................	931	0''7	3-2	30
Kalmar län.....................	92-9	lo	4-4	1''7
Gotlands län....................	97-3	0-4	0-5	1''8
Blekinge län ....................	90-6	1-6	5-4	2-5
Kristianstads län..................	95-8	05	2l	1''6
Malmöhus län....................	87-5	0-6	Ilo	0''9
Hallands län....................	92-7	0''6	5-4	1''8
Göteborgs och Bohus län...............	81-2	07	12-4	5''7
Elfsborgs län ....................	86-8	0''5	9-6	3l
Skaraborgs län ...................	93-2	ÖB	4-9	1-4
Yermlands län •..................	74-6	0-5	22-2	2-7
Örebro län.....................	69-9	0''6	21-2	8-8
Vestmanlands län..................	76-6	0’7	18-9	3''8
Kopparbergs län..................	73-5	05	22-9	8-1
Gefleborgs län ...................	691	1-9	25-9	3-1
Vesternorrlands län.................	625	0-5	32-0	5-0
Jemtlands län....................	82-6	0''7	9-7	7-0
Vesterbottens län..................	80-2	0''8	15-6	3''4
Norrbottens län...................	791	1-4	16-3	3''2
Landskommunerna	83-0	08	13''1	3-1

Antalet kommuner, i hvilka år 1892 en röstegande ensam innehade
mer än hälften af kommunens hela fyrktal, utgjorde 44 mot 54 år
1871. Högsta fyrktalet på någon röstegande utgjorde 48,114 och högsta
någon röstegande tillkommande andel af vederbörande kommuns
fyrktal 98 %.

Allmän mo- Den fråga, som synts komitén böra i första hand påkalla afgörande
tiVkomitén8°roc^ * v^88 mening gjorts till utgångspunkt för komiténs arbeten, har
förslag, varit spörsmålet, om och i hvilken utsträckning den bolag för närvarande
tillerkända rösträtt i kommunens angelägenheter borde vid en ifrågasatt
reform göras till föremål för särskild lagstiftning. Äfven om komitén
icke kunnat ansluta sig till den uppfattning, enligt hvilken all rösträtt i
en kommuns angelägenheter bör vara omedelbart fästad vid en person,
har komitén icke kunnat förbise vigten af den invändning, som ur synpunkten
af bestående form för utöfvande af bolags rösträtt och det hopande
af röster på en hand, som deraf följer, riktats mot tillvaron af
denna rätt. Icke heller har komitén kunnat undgå att finna, hurusom
nuvarande anordning i afseende å bolagens rösträtt i vissa fall möjliggör
obehörigt inflytande i en kommuns angelägenheter derigenom att t. ex.
utländske män, hvilka icke ens kunna vara medlemmar i samma kommun,
det oaktadt, såsom delegare i bolag, sättas i tillfälle att inverka
på utgången af en föreliggande fråga. Såsom ofta varit framhållet, lärer
det icke heller kunna jäfvas, att anledningen till missnöjet med gällande
bestämmelser i ämnet förnämligast varit den obegränsade rösträtt, som
bolagen åtnjuta och som i tillämpningen ansetts innebära en jemförelsevis
större fara för röstförtryck än den store jordegarens. I sistberörda
afseende har man sålunda icke utan fog gjort gällande, att medan de
medlemmar af en kommun på landet, hvilka vore underhafvande å en
stor jordegendom, i allmänhet hade samma kommunala intressen som
jordegaren, hvilken följaktligen vore icke endast deras husbonde utan
äfven deras naturlige målsman, ett bolags ställning till dess arbetare
och kommunens öfriga medlemmar i allmänhet icke kunde anses medföra
eu dylik gemensamhet i intressen. Ännu större beaktande förtjenar
enligt komiténs åsigt den likaledes ofta framhållna omständigheten, att
i följd af de vexlingar, för hvilka den af bolagen företrädesvis representerade
rörliga förmögenheten är utsatt, bolagens tillvaro icke eger den
kontinuitet, som så mäktigt främjar ett stadigvarande intresse för kommunens
angelägenheter, en omständighet, som vinner i betydelse, der,
såsom förhållandet är med ifrågavarande klass af röstegande, tillväxten
i fyrktal har en naturlig benägenhet att ske jemförelsevis
snabbt.

I fråga om en reform af bestämmelserna angående bolags rösträtt
har man enligt komiténs åsigt att välja mellan två utvägar, hvilka båda
haft förespråkare inom representationen, nemligen antingen att med bibehållande
af den bolag för närvarande medgifna rätt att vid kommunalstämma
uppträda såsom enhet söka åstadkomma en tillräckligt verksam
begränsning eller ock att på de särskilde delegarne utskifta bolagets
röstätt. Uppenbart är, att, derest ej samtidigt rätten att vid kommunalstämma
rösta på grund af fullmakt utvidgades, anlitandet af den senare
utvägen skulle i de allra flesta fall medföra en högst väsentlig förminskning
af bolagens inflytande inom kommunerna. Särskildt gäller detta i
fråga om aktiebolagen, der antalet delegare mången gång öfver stig er antalet
röstegande inom den kommun eller en hvar af de kommuner, i
hvars röstlängd bolaget finnes uppfördt. Ett flertal aktieegare skulle i
dessa fall helt och hållet beröfvas rösträtt, då ju möjlighet att erhålla
ombud icke alltid förefinnes.

Anhängarne till förslaget om utskiftande af bolags rösträtt på de
särskilda delegarne hafva i allmänhet, utan att inlåta sig på en närmare
undersökning af utsigterna för en dylik anordnings genomförbarhet,
framhållit, att en lösning af frågan syntes stå att vinna genom en utveckling
af grunderna för det förslag, som ursprungligen förelåg i ofvan
(s. 25) omförmälda reservation vid 1867 års lagutskotts betänkande i
ämnet. Enligt denna reservation skulle bolagsman, i aktiebolag för innehafvande
aktier i förhållande till bolagets hela upptaxerade inkomst samt i andra
bolag för proportionerlig eller genom offentlig uppgift bestämd andel, utöfva
rösträtt i den kommun, der bolaget drefve sin verksamhet.

Komitén, som med anledning häraf ansett sig böra tillse, huruvida
på grundvalen af nyss nämnda reservation må kunna byggas ett praktiskt
utförbart förslag i ämnet, har emellertid mött svårigheter härför,
som komitén funnit utgöra bestämdt hinder för antagande af ett förslag
i antydd riktning.

Dessa svårigheter, som särskildt framstå beträffande aktiebolagen,
bero hufvudsakligen af gällande bestämmelser om bolags skattskyldighet
till stat och kommun.

I fråga härom föreskrifver gällande bevillningsförordning, att bank-,
jernvägs- och kanalbolag skall beskattas, der bolagets rörelse drifves
vare sig genom hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor eller vid
större och mindre stationer. Ett jernvägsbolag t. ex. kan sålunda för
sin beskattningsbara inkomst taxeras till bevillning i alla kommuner, der
stationer, större eller mindre, uppförts.

Annat bolag beskattas i regel å den eller de orter, der bolagets
rörelse eller någon hufvudsaklig gren deraf på mera sjelfständigt sätt

eller i afsevärd omfattning drifves. Endast der sådana orter icke förefinnas,
blir beskattningsorten blott en, nemligen den kommun, der bolaget
har sin styrelse.

Den första åtgärd, som ifrågakommer vid genomförande af en utskiftning
af bolagets rösträtt, måste tydligen blifva en uträkning af den
qvot utaf bolagets inom hvarje särskild kommun uppskattade inkomst,
som belöper å hvarje aktieegare. Härefter skall beräkning ske af det
röstetal, som på hvarje qvot belöper, dervid tjenar till ledning den bevillning,
som derest hvarje särskild aktieegare varit föremål för taxering
skolat af honom erläggas.

Dessa beräkningar gestalta sig temligen enkla för bolag med ett
fåtal delegare och likaledes ett fåtal beskattningsorter, men försvåras i
samma mån antalet delegare och beskattningsorter växer. Man tänke
sig t. ex. det för vårt land icke ovanliga förhållandet, att ett aktiebolag
med tusentals aktier trafikerar en jernväg, som sträcker sig genom flera
län, och sålunda är enligt gällande bestämmelser skattskyldig! inom ett
stort antal kommuner. Att beräkningarne härvid måste blifva invecklade
och synnerligen tidsödande, ligger i öppen dag. Ån mera invecklade
gestalta sig dessa räkneoperationer för de icke sällsynta fall, att en del
af ett bolags aktier innehafves af ett annat bolag. Då måste följdriktigt
utskiftning ske jemväl på delegarne i det senare bolaget af hvad på
hela detta bolag belöper.

Att beräkningarne af det röstetal, som tillkommer lottegare i enskild
sedelutgifvande bank med afdelningskontor i landsorten eller delegare
i ett aktiebolag, som drifver träförädlingsrörelse inom eu eller flera
kommuner och derjemte inom åtskilliga andra kommuner eger fastighet,
likaledes måste blifva öfver höfvan vidlyftiga, torde också finnas
uppenbart.

Härjemte må beaktas, att följdriktigheten kräfver, att, den anordning,
hvarom nu är fråga, genomföres jemväl i afseende å de föreningar
för ekonomisk verksamhet af alla slag, som i stort antal förekomma i
vårt land äfven på landsbygden och Indika numera underkastats en i
detalj genomförd lagstiftning. Arten och omfattningen af sådana föreningars
verksamhet äro väl i regel icke egnade att bereda dem någon
förherskande ställning inom en kommun, men jemväl i afseende å dem
förekommer samma hopande af ett flertal röster på en hand, som man
velat förebygga; och tillräckliga skäl torde icke föreligga för att i förevarande
afseende göra åtskilnad mellan denna och andra former af sammanslutning
för ekonomisk verksamhet. Komitén anser öfverflödigt att
påpeka, hurusom en utskiftning af rösträtten på de särskilde föreningsmedlemmarne
icke kan undgå att vålla svårigheter.

Ännu mer beaktansvärda förefalla emellertid de svårigheter, som
med den ifrågasatta anordningen blefve förknippade med upprättande af
kommuns fyrktals- och röstlängd. Uppenbarligen skulle det åligga vederbörande
bolag och föreningar sjelfva att lemna kommunalnämnden erforderliga
upplysningar om de särskilde delegarne, men fördelningen af
fyrktalet på dessa delegare måste tillkomma kommunalnämnden, som
upprättar förslag till kommunens röstlängd. Förfarandet, då en del af
ett bolags aktier innehafves af annat bolag, blefve ännu mera inveckladt.

Vidare skulle ett betänkligt afbräck vållas i den reda och öfvershådligliet
samt lätthandterlighet, som framför allt böra utmärka en röstlängd.
I öfvervägande antalet fall måste nemligen uppgifterna komma
att åtfölja röstlängden såsom bilagor; och komitén håller före, att dessa
handlingar icke så sällan komme att te sig särdeles vidlyftiga och för
sitt ändamål obeqväma.

Till dessa praktiska olägenheter vid förslagets genomförande sällar
sig slutligen svårigheten att bestämma förfaringssättet, då, såsom fortfarande
med Kongl. Maj:ts tillstånd kan ega rum, ett bolags aktier stälts
på innehaf ''varen. I afseende å sådant bolag låter det sig icke alltid göra
att vid den tidpunkt, då uppgift från bolaget skall aflemnas, ega fullständig
kännedom angående delegarne i bolaget; och då uppgifterna
sålunda ofta blifva ofullständiga samt i allt fall aktierna när som helst
kunna skifta egare, måste frågan huruvida rätt till deltagande i omröstning
å kommunalstämma förefinnes i hvarje särskilt fall företagas till
afgörande, dervid tillika utredning måste ega rum om storleken af det
röstetal, som skall vederbörande delegare tilläggas.

Härtill kommer, att man svårligen kan förebygga, att förbudet mot
att på grund af fullmakt rösta för mer än en röstegande göres overksamt
derigenom att, såsom vid bolagsstämmor icke sällan eger rum, ett
flertal delegare för ändamålet öfverlemna sina aktier till någon, som
derefter låter anteckna sig såsom innehafvare af aktierna.

Vid framställande af ofvan anförda betänkligheter har komitén utgått
derifrån att en utskiftning af bolags rösträtt på de särskilde delegarne
skulle ega rum inom den eller de kommuner, der bolaget drefve
sin verksamhet eller eljest vore skattskyldigt.

En lösning af frågan har emellertid, såsom redan är nämndt, varit
inom Riksdagen ifrågasatt jemväl i den form, att en hvar delegare i bolag
skulle tillerkännas rösträtt för afkastningen af sin lott i bolaget inom
den kommun, der han vore mantalsskrifven. Såsom motionären härvid
erinrade, innebär emellertid eu dylik anordning en omgestaltning af
bestående förhållanden, hvilken oundgängligen kräfver en af sådan an -

ledning jemväl samtidigt föreslagen ändring i gällande bestämmelser om
bolags skattskyldighet till stat och kommun, så att skattskyldigheten helt
och hållet eller delvis öfverflyttas på bolagets delegare. Bibehölles nemligen
dessa bestämmelser oförändrade, kunde blifva en följd, att en delegare
i bolag vunne rösträtt i en kommun, till bestridande af hvars utgifter
han tilläfventyrs icke alls bidroge, men beröfvades rösträtt i kommun,
der han, om ock medelbart, måste vidkännas sådant bidrag.

Då komitén sålunda funnit ett antagligt förslag till begränsning af
bolagens rösträtt svårligen kunna byggas på principen af något slags
fördelning af bolagens röstetal, har det för komitén gällt att tillse, i
hvad mån under annan form en begränsning kan ernås, tillräckligt verksam
jemväl i fråga om bolagen och derjemte egnad att träffa dessa på
samma sätt som öfrige röstegande inom en kommun.

Härvid komma i beaktande de olika former för begränsning, som
under förhandlingarne i ämnet förordats och hvilka, såsom redan är
nämndt, kunna hänföras till väsentligen tre grupper: förslag, hvilka afse
införande af lika rösträtt i alla eller vissa af kommunens angelägenheter
(val), förslag om tillämpande af graderade röstskalor samt förslag om
antagande af röstmaxima.

Hvad angår lika rösträtt i kommunens angelägenheter, kan komitén
inskränka sig till att åberopa hvad 1868 års lagutskott härutinnan enligt
komiténs åsigt träffande yttrat och hvarför komitén redan förut redogjort
(se ofvan s. 23). Komitén anser således den utgångspunkt oriktig,
från hvilken man påyrkat personlighetsprincipens oinskränkta tillämpning
i kommunala angelägenheter, och vill endast erinra, att en så genomgripande
reform i den kommunala lagstiftningen icke på länge varit
påyrkad samt att anhängarne af personlighetsprincipen i senare tid påkallat
principens fulla tillämpning allenast i fråga om val, hvilkas utgång
ansetts icke böra ställas i beroende af väljarnes olika förmögenhetsställning.

Komitén har icke heller ansett sig böra bygga ett förslag i ämnet
på grundvalen af röstvärdets gradering enligt en viss skala. Yäl har
komitén funnit en sådan anordning derutinnan ega företräde framför en
begränsning medelst röstmaxima, att densamma tillförsäkrar — antingen,
såsom oftast varit ifrågasatt, intill en viss gräns eller ock utan inskränkning
— den större förmögenheten ett, om ock i fallande skala, stadigt
växande inflytande på kommunens angelägenheter, då deremot ett röstmaximum
oberoende af förmögenhetens storlek verkar lika på afla röstegande,
hvilkas fyrktal öfverskjuta den antagna gränsen.

Men å andra sidan präglas röstvärdets gradering enligt viss skala
af en godtycklighet, hvilken, på sätt lagutskottet vid 1875 års riksdag
yttrade, kan sägas lagbindas vid hvarje siffra i skalan, och härtill kommer,
att i samma mån skalan göres mera detaljerad, systemet förlorar
i öfverskådlighet och lätthandterlighet.

Den anmärkta godtyckligheten framträder såväl vid valet af skalans
lägsta siffra, hvars uppgift är att angifva den gräns, intill hvilken röstetal
och fyrktal få jemnt motsvara hvarandra, som äfven i sjelfva skalans
byggnad, hvilken gestaltar sig högst olika i de förslag till röstvärdets
gradering, som varit å bane (se tablån).

Denna godtycklighet står enligt komiténs uppfattning i närmaste
samband med svårigheten att finna en likformigt verkande röstskala.
Uppenbarligen kan en graderad skala, som tilläfventyrs lämpar sig för
en kommun med någorlunda jemnt fördeladt fyrktal, icke fylla sitt ändamål
lika väl i en kommun, der förmögenhetsfördelningen gestaltar sig
mera ojemn, och enligt komiténs uppfattning skulle i vårt land, der
landskommunerna i förevarande afseende sinsemellan förete betydande
skiljaktigheter, erfordras ett flertal graderade röstskalor, afsedda för tilllämpning
allt efter vederbörande kommuners förhållanden i nyss berörda
hänseende. Endast genom en sådan utveckling skulle systemet kunna
tillföras erforderlig smidighet och göras egnadt att åvägabringa en
någorlunda likformig begränsning.

Ytterligare betänkligheter i fråga om en begränsning medelst graderade
röstskalor har komitén funnit derutinnan, att man genom antagandet
af en dylik inskränkning lätteligen äfventyrar, å ena sidan, att
gå längre än som af verkligt behof torde vara påkalladt och nödig varsamhet
bjuder samt, å den andra, att skapa en anordning, som, der
den borde verka, icke visar sig göra tillfyllest. Hvilken utgångspunkt
man än må välja för en röstskala, som är afsedd att gälla för rikets
samtliga landskommuner, torde näppeligen häda dessa olägenheter kunna
undvikas. Förlägger man skalans utgångspunkt jemförelsevis lågt ner,
t. ex. vid fyrktal af 10, 25 eller 50 fyrkar, hotar den förra olägenheten,
medan den senare gör sig känbar, om till utgångspunkt väljes ett högre
fyrktal. Då enligt komiténs uppfattning en begränsning af den kommunala
rösträtten på landet icke är af verkligt behof påkallad annorstädes
än i kommuner, der genom hopandet åt större röstetal på ett
fåtal medlemmar inom kommunen ett mot kommunallagarnes anda stridande
förhållande kan anses hafva inträdt och fara för maktförtryck
föreligger, synes icke heller giltig grund kunna åberopas för en anordning,
hvarigenom äfven i kommuner, der en jemn förmögenhetsfördelning
råder, reducering af röstetalen åvägabringas. Ju jemnare

denna förmögenhetsfördelning är, desto allmännare, men på samma gång
äfven mindre verksam, blir för öfrigt en sådan reducering. Enligt hvad
1892 års kommunala rösträttsstatistik gifver vid handen, förekomma
flerstädes i vårt land kommuner, å hvilka det sagda eger tillämpning,
och der följaktligen enligt komiténs uppfattning användningen af en
graderad röstskala icke skulle vara af behof påkallad eller i nämnvärd
mån effektiv.

Väljer man å andra sidan till utgångspunkt ett jemförelsevis högt
fyrktal, lemnas ett flertal kommuner, större i samma mån en högre
fyrksiffra väljes, oberörda af reformen, ehuruväl, med afseende å den
ojemna förmögenhetsfördelning, som inom åtskilliga af dessa kommuner
kan vara rådande, behof af en begränsning onekligen föreligger.

Innerst hvila för öfrigt förslagen om tillämpning af graderade röstskalor
på den uppfattning, att i flertalet frågor, som kunna förekomma
till afgörande å kommunalstämma, en viss af medlemmarnes inbördes
förmögenhetsställning ytterst betingad partigruppering eger rum och att
följaktligen lagstiftarens sträfvan bör vara att söka åstadkomma jemnvigt
mellan partierna, så att ett flertal mindre förrnögne röstägande städse
må kunna påräkna samma utsigt till framgång för sin mening som ett
fåtal mera förrnögne röstegande.

En sådan uppfattning, ehuru måhända grundad på förhållanden
inom en eller annan kommun, kan likväl svårligen tillerkännas allmän
giltighet. I regel torde nemligen en frågas egen vigt och beskaffenhet
innefatta den på samma gång naturligaste och bästa garantin för dess
framgång, och åsigten om hvad kommunens bästa kräfver kan allt för
väl vara densamma hos den ene och andre medlemmen inom en kommun
oberoende af deras inbördes olika förmögenhetsställning. För öfrigt
må framhållas, att på sätt under förhandlingarne i riksdagen jemväl
blifvit anfördt flertalet graderade röstskalor medgifver sammanställningar,
enligt hvilka den med dem åsyftade förmedling af förmögenhetens
och personlighetens inflytande mer eller mindre fullständigt förfelas
eller äfventyras.

Ofvan anförda betänkligheter kunna tydligen icke i nämnvärd mån
göras gällande i fråga om förslaget att knyta röstetalet vid den siffra,
som mångfaldigad med sig sjelf angifver vederbörande röstegandes
fyrktal0), hvilket förslag såsom jemväl innefattande en gradering af röstvärdet
komitén i detta sammanhang icke velat förbigå. Berörda förslag
har väl den obestridliga förtjensten att hvila på en bestämd aritmetisk

*) D- v. s. en siffra, motsvarande qvadratroten nr fyrktalet, så att 4, 9, 16, 25 fyrkar o. s. v.
gifva resp. 2, 3, 4, 5 röster o. s. v.

grundval och är likaledes egnadt att låta personligheten och förmögenheten
så nära som möjligt motväga hvarandra, men den begränsning,
som genom förslagets antagande skulle komma till stånd, ginge vida
utöfver hvad enligt komiténs uppfattning kräfves i sådant afseende och
skulle otvifvelaktigt lägga inflytandet inom kommunen så godt som uteslutande
i händerna på innehafvarne af de lägre röstetalen.

Den form för begränsning af den kommunala rösträtten på landet,
hvilken under nuvarande förhållanden synts komitén företrädesvis böra
ifrågakomma, är begränsningen genom relativt maximum. Jemväl denna
anordning är godtycklig, dock i långt mindre grad än en graderad röstskala,
och komitén har redan framhållit äfven en annan omständighet
vid ifrågavarande anordning, nemligen att, sedan den antagna gränssiffran
uppnåtts, begränsningen drabbar alla Överskjutande fyrktal lika
utan afseende å den olikhet i deras inbördes storlek, som kan förefinnas.
Men då i allt fall den eller de röstegande, som träffats af begränsningen,
i förhållande till kommunen i dess helhet fortfarande bibehålla en afsevärd
maktställning, torde den omständighet, att deras inbördes maktställning
rubbats, icke innebära en så allvarlig olägenhet, att anordningens fördelar
deraf i någon väsentligare mån uppvägas.

Anordningens största förtjenst är att söka i dess relativitet och deraf
följande smidighet. Då man mot ett relativt maximum anfört, att detsamma
verkar i olika kommuner olika på samma fyrktal, talar denna
omständighet enligt komiténs uppfattning tvärtom i hög grad för
tillämpandet af ett sådant maximum. Det är nemligen just förhållandena
inom hvarje särskild kommun, den större eller mindre jemnheten i fördelningen
af de röstegandes fyrktal, efter hvilka en reform på förevarande
område bör så nära som möjligt afpassas, och en sådan afpassning
kan icke ernås på annat sätt än genom tillämpande af en
röstgräns, bestämd i förhållande till kommunens hela röstetal. Att deremot,
såsom i det nya finska förslaget skett, göra begränsningens
storlek beroende af förhållandena vid hvarje särskildt omröstningstillfälle,
har icke synts komitén tillrådligt. Dels lemnar en dylik anordning allt
för mycket spelrum åt slumpen och skulle, allt efter antalet af de i
omröstningen deltagande och storleken af deras röstetal, utsätta begränsningen
för de mest oberäkneliga vexlingar, och dels skulle afbräck härigenom
vållas i förhandlingarna genom de upprepade uträkningar, som
säkerligen icke sällan blefve af nöden.

Såsom en vigtig omständighet kan dessutom framhållas, att under
de långvariga förhandlingarna i ämnet ifrågavarande anordning varit
den, som af alla förslag rönt den ojemförligt största tillslutningen inom

representationen, ehuru enighet icke kunnat vinnas beträffande storleken
af det relativa röstmaximum.

Väl inseende vanskligheten af en tillfredsställande lösning af sist
antydda fråga, har komitén vid uppgörande af det förslag härutinnan,
som komitén ansett sig böra framlägga, sträfvat ej mindre att tillgodogöra
sig resultaten af den statistiska utredning, som föreligger beträffande
1892 års kommunala rösträttsförhållanden, än äfven att så vidt
möjligt medla mellan de olika synpunkter, som vid förhandlingarna rörande
detta spörsmål gjort sig gällande.

Med denna utgångspunkt har komitén främst haft att tillse, huruvida
icke, i fråga om storleken af ett relativt röstmaximum, någon åtskilnad
borde göras mellan de kommunala beskattningsföremålen.

I gällande formulär för fyrktalslängd upptagas följande grupper af
beskattningsföremål, nemligen i mantal satt jord, jordbruksfastighet utan
mantal, annan fastighet och alla öfriga beskattningsföremål, hvilken
sistnämnda grupp afser hvad här nedan af komitén blifvit kalladt lösa
fyrkar.

Vid flera tillfällen hafva inom representationen röster höjts till förmån
för antagande af en mindre reducering beträffande fyrktalet för
jordbruksfastighet än beträffande öfriga beskattningsföremål. Uttalanden
i denna riktning anträffas sålunda i flera reservationer vid utskottsbetänkanden
i ämnet, och enligt komiténs uppfattning tala flera skäl
för en dylik åtskilnad.

Främst kommer härvid i beaktande det stadigvarande intresse för
kommun''ens bästa, som betingas och befrämjas af de med besittande af
jordbruksfastighet förknippade förhållanden, och redan under de tidigaste
förhandlingarna i ämnet är jemväl framhållet, hurusom stadgandet om
arrendators rösträtt i sin tillämpning verkar utjemnande i fråga om det
på den större jordbesittningen grundade inflytandet inom kommunen.
Äfven om erfarenheten icke allestädes bekräftat riktigheten af den tillika
uttalade åsigt, att nyssberörda omständighet komme att vinna i betydelse
i samma mån jordbruket blefve mera intensivt, torde det dock vara
otvifvelaktigt, att för stora delar af vårt land ifrågavarande stadgande
verkat och fortfarande verkar i afsedd riktning. En naturlig begränsning
af de större jordegarnes kommunala rösträtt ernås för öfrigt äfven
derigenom, att densamma på grund af egendomarnes utsträckning icke
sällan fördelas på flera kommuner.

I detta sammanhang fort]enar dessutom anmärkas, hurusom, enligt
hvad Statistiska centralbyråns ofvan omförmälda berättelse gifver vid
handen, den ökning i antalet röstegande ensamt eller öfvervägande för
jordbruksfastighet, som under tidrymden 1871—1892 egt rum — obe -

tydlig i förhållande till den väldiga ökning, som antalet af öfrige röstegande
företer — uteslutande beror af tillväxten utaf antalet mindre
röstegande eller sådana, som innehafva endast ^ eller ännu lägre andel
af kommunens hela fyrktal, medan deremot antalet större röstegande
företer minskning. Detta förhållande synes för framtiden hänvisa på
en fortgående utjemning af den på jordbesittningen grundade kommunala
rösträtten, och det lärer kunna antagas, att jemväl de förändringar på
jordbrukslagstiftningens område, som nyligen genomförts i syfte bland
annat att underlätta bildandet af egna smärre jordbruk, skola främja en
utveckling i sådan riktning.

För öfrigt må erinras, att komitén för sitt förslag om tillämpande
af en mindre reducering för jordbruksfyrkar kan åberopa analogier från
nära liggande lagstiftningsområden såsom t. ex. gällande prestvalsförordning,
der i förevarande afseende beskattningsföremålet jordbruksfastighet
underkastats en långt mindre begränsning än öfriga beskattningsföremål.

Eu eventuel mindre begränsning af röstetalen för jordbruksfastighet
bör tillika enligt komiténs åsigt vinna tillämpning beträffande samtliga
ofvan omförmälda röstegareklasser, så att dessa blifva i berörda afseende
fullkomligt likstälda.

Den gynnade ställning, komitén velat vid genomförande af en rösträttsreform
tillförsäkra jordbruksfyrkarna, torde nemligen svårligen kunna
frånkännas bolag, då dessa äro egare af jordbruksfastighet; och att vid
sådant förhållande förorda en åtskilnad i fråga om begränsningens omfattning
har icke ansetts lämpligt, helst några tvingande praktiska skäl
icke synas föreligga för vidtagande af en sådan anordning.

Hvad deremot angår annan fastighet, har komitén ansett röstetalen
för denna grupp af beskattningsföremål böra underkastas enahanda begränsning
som de lösa fyrkarne. Ifrågavarande grupper af beskattningsföremål
ega nemligen ett nära inbördes sammanhang. Komitén syftar
härvid på de anläggningar med merendels höga taxeringsvärden, som
bilda det naturliga underlaget för landets industri i dess olika grenar
såsom vid jernverk och träförädlingsverk samt fabriker af allehanda slag.
Då de konjunkturvexlingar, för hvilka den industriela verksamheten är
utsatt, ofta icke lemna dessa anläggningar oberörda och man sålunda
med fog synes kunna göra gällande, att ifrågavarande beskattningsföremål
i regel icke ega den grad af varaktighet och deraf härflytande nära
samhörighet med kommunens fortbestående intressen, som utmärka jordbruksfastigheten,
har komitén icke heller ansett sig kunna för nu berörda
grupp af beskattningsföremål göra anspråk på samma förmån, som för

jordbruksfyrkarne blifvit ifrågasatt. Härtill har ytterligare medverkat
den omständighet att, enligt hvad 1892 års kommunala rösträttsstatistik
gifver vid handen (se tab. sid. 31—33 härofvan), beskattningsföremålet »annan
fastighet» i öfvervägande grad och af lätt insedda skäl eger betydelse
för bolagens rösträtt, medan deremot jordbruksfastigheten för nämnda
röstegareklass spelar en jemförelsevis underordnad roll.

Jemväl i fråga om annan fastighet och de lösa fyrkarne har komitén
ansett sig böra föreslå, att en eventuel begränsning genomföres med
iakttagande af likställighet mellan olika röstegareklasser. Väl skulle
en anordning, enligt hvilken begränsningen för bolag och menigheter
gjordes starkare än för enskilde röstägande, någon gång visa sig ändamålsenlig,
men då komitén i fråga om vidden af en begränsning utaf
röstetalen för jordbruksfastighet förordat likställighet mellan samtliga
röstegareklasser, kräfver följdriktigheten iakttagande af samma grundsats
beträffande förevarande grupp. Reformen komme eljest att hvila på två
skilda principer och skulle härigenom förlora den karakter af enhetlighet,
som bör utmärka densamma. För öfrigt skulle en dylik anordning i
sina verkningar säkerligen icke så sällan framstå stötande och alstra
missnöje. I sjelfva verket synes det också kunna ifrågasättas, hvarför
en bolagsman, som i ett aktiebolag eger nästan samtliga aktierna samt
tillika är bosatt och jordegare i den kommun, der bolagets verksamhet
drifves, skall i afseende å sin kommunala rösträtt underkastas en relativt
större inskränkning än den enskilde, som utan meddelegare drifver en
lika betydande verksamhet, men i öfrigt icke är fastad vid kommunen.

Komitén har till fullo insett, att den ståndpunkt, komitén i nyssberörda
fråga intagit, nödvändiggör tillämpningen af en jemförelsevis
stark begränsning för ifrågavarande grupp af beskattningsforemål, enär
man eljest äfventyrar, att begränsningen icke varder tillräckligt verksam
beträffande särskildt bolagen. Å andra sidan har det för komitén gällt
att tillse, att enskilde röstegandes inflytande inom kommunen icke blir
öfver höfvan kringskuret, och att skiljegränsen sålunda blir så noga som
möjligt afvägd. Komitén vågar antaga, att denna uppgift blifvit med
nödig varsamhet löst, då komitén såsom relativt röstmaximum i förevarande
afseende föreslagit V20 af kommunens hela fyrktal. Likaledes
anser sig komitén hafva i tillräcklig grad tillgodosett det anspråk på
undseende vid en eventuel begränsning, som af landsbygdens jordbrukare
rättvisligen kan göras gällande, då komitén för den grupp af
beskattningsföremål, som af dem företrädes, förordat ett relativt maximum,
bestämdt till Vs af kommunens hela fyrktal. Valet af denna
proportion har skett med hänsyn till den betydligt större varaktighet,

som, på sätt redan är framhållet, utmärker beskattningsföremålet jordbruksfastighet
i förhållande till andra beskattningsföremål inom kommunen,
och synes stå väl tillsammans med den omständighet, att tillväxten
i fyrktal för jordbruksfastighet för tidrymden 1871—1892 skett
med 33‘s %, medan deremot f}Tktalet för öfriga beskattningsföremål för
samma tid företer ökning med ett inemot fyra gånger så högt procenttal
eller 129''2 %.

Af komitén har tillika föreslagits, att icke någons rösträtt må beräknas
till mer än Vs af kommunens hela fyrktal, och afser detta tillägg
att åvägabringa begränsning, så väl då röstegande innehar så högt fyrktal,
dels för jordbruksfastighet, dels för andra beskattningsföremål, att, ehuru
fyrktalet för någondera gruppen af beskattningsföremål icke träffas af
det för en hvar af dessa grupper föreslagna relativa maximum, sammanlagda
fyrktalet öfverskjuter Vs af kommunens fyrktal, som ock då fyrktalet
för jordbruksfastighet är så betydande, att detsamma jemte reduceradt
röstetal för andra beskattningsföremål öfverstiger Vs af kommunens
fyrktal. Vidare innebär bestämmelsen, att då fyrktalet för jordbruksfastighet
uppgår till eller öfverstiger Vs af kommunens fyrktal, ytterligare
tillökning i fyrktalet blir utan betydelse för vederbörandes rösträtt inom
kommunen.

Det nu anförda åskådliggöres genom följande exempel. Om kommunens
hela fyrktal utgör 40,000 och någon röstegande innehar dels

7,000 jordbruksfyrkar och dels 1,900 andra fyrkar, träffas icke någondera
fyrkgruppen af de föreslagna maxima (resp. 8,000 och 2,000), men
röstetalet, som utan det af komitén förordade tillägg skulle blifva 8,900,
nedbringas med tillämpning af berörda föreskrift till 8,000. Utgör fyrktalet
för jordbruksfastighet 7,500 och för annat 2,500, träffas röstetalet
för den senare fyrkgruppen af det relativa maximum af V20 och nedbringas
sålunda till 2,000, hvarefter ytterligare reducering; sker från
9,500 till 8,000.

Till närmare belysning af verkningarna utaf komiténs förslag till
begränsning har inom komitén upprättats följande tabell, hvilken utvisar för
ett hvart af rikets län, dels det antal kommuner och röstegande, som träffas
af de ifrågasatta begränsningarne, dels hela antalet kommuner och röstegande,
de senare i båda fallen fördelade i vederbörande röstegareklasser,
hvarjemte komitén för jemförelses skull låtit såsom bilagor II, III,
IV till betänkandet aftrycka de tre tabeller, utvisande verkningarna af
en generel begränsning till resp. V&, V10 och V20 af kommunens hela
fyrktal, hvilka af Statistiska centralbyrån upprättats och finnas införda
i dess ofta nämnda berättelse sid. XVII—XIX.

Kommuner och röstegande, som träffas af rösträttens begränsning för jordbruks hela

fyrktal,

[E. = enskilda personer. M. = menigheter.

			Ant	a 1 k	o m m	n e r
		som	träffas af begränsningen.			För jordbruksfastighet röst-
	Län (landsbygd).	För jord- bruks- fastig- het.	För andra beskatt- nings- föremål.	För både jord-bruks-fastighet o. andra beskatt-	Summa.	som ej träffas af be-gräns-ningen.	Hela antalet kom- muner.	egande, som af kommunens hela fyrktal hade öfver Va.
				nings- föremål.				E.	M.	AB.	B.	Summa.
1	Stockholms län.....	5	64	14	83	26	109	21	_	_	1	22
2	Upsala län.......	6	49	14	69	16	85	21	—	1	—	22
3	Södermanlands län....	20	36	9	65	27	92	31	—	—	1	32
4	Östergötlands län ....	9	62	4	75	74	149	11	1	—	1	13
5	Jönköpings län.....	5	67	4	76	51	127	8	—	1	—	9
6	Kronobergs län.....	4	40	8	52	33	85	12	—	-	—	12
7	Kalmar län.......	8	43	4	55	46	101	10	1	1	—	12
8	Gotlands län......	3	63	2	68	25	93	4	—	1	—	5
9	Blekinge län......	1	15	2	18	17	35	3	—	—	—	3
10	Kristianstads län ....	21	56	10	87	56	143	34	—	—	—	34
11	Malmöhus län......	32	82	13	127	114	241	50	—	2	—	52
12	Hallands län......	7	51	5	63	23	86	13	—	—	—	13
13	Göteborgs och Bohus län .	1	44	—	45	41	86	1	—	—	—	1
14	Elfsborgs län......	10	145	8	163	57	220	20	—	—	1	21
15	SkaraborgB län.....	43	76	29	148	112	260	69	—	7	2	78
16	Vermlands län......	6	45	3	54	33	87	4	2	4	—	10
17	Örebro län.......	9	27	4	40	18	58	9	—	5	—	14
18	Vestmanlands län ....	6	36	7	49	19	68	10	—	5	—	15
19	Kopparbergs län.....	2	29	1	32	15	47	—	—	3	—	3
20	Gefleborgs län......	2	27	2	31	16	47	—	1	3	—	4
21	Yesternorrlands län . . .	1	38	2	41	22	63	—	—	3	—	3
22	Jemtlands län......	—	41	1	42	16	58	—	—	1	—	1
23	Yesterbottens län ....	—	14	1	15	10	25	—	—	1	—	1
24	Norrbottens län.....	—	14	2	16	5	21	—	—	2	—	2
	Summa	201	1,164	149	1,514	872	2,386	331	5	40	6	382

Anm. De i denna tabell såsom röstegande för »jordbruksfastighet» resp. »andra beskattningsföremål»
skattningsföremål, utan stundom äfven, om ock till en mindre de], den förra gruppen för andra beskattningsnågot
frånskiljande af dessa delar.

fastighet till Vs och för andra beskattningsföremål till V20 af kommunens
år 1892.

AB. = aktiebolag. B. = andra bolag.]

För andra beskattningsföre-mål röstegande, som af kommunens hela fyrktal hade öfver V20.	Summa röstegande, som af kommunens hela fyrktal hade för jordbruksfastighet öfver V# eller för andra beskatt-ningsföremål öfver V20.	Hela antalet röstegande.	De för jord- bruks- fastighet.	r a f för andra beskatt- nings- föremål.
E.	M.	AB.	B.	Summa.	E.	M.	AB.	B.	Summa.	E.	M.	AB.	B.	Summa.
84	1	24	4	113	105	1	24	5	135	17,970	128	82	257	18,437	7,157	11,280	1
67	—	16	8	91	88	—	17	8	113	10,015	116	53	65	10,249	5,633	4,616	2
53	—	8	5	66	84	—	8	6	98	12,760	84	37	100	12,981	6,251	6,730	3
67	2	18	6	93	78	3	18	7	106	20,498	230	86	198	21,012	11,396	9,616	4
102	—	20	2	124	no	—	21	2	133	20,025	273	60	166	20,524	15,329	5,195	5
55	1	11	4	71	67	1	11	4	83	16,098	130	43	149	16,420	13,124	3,296	6
53	—	10	4	67	63	1	11	4	79	20,721	284	52	215	21,272	14,313	6,959	7
94	—	1	2	97	98	—	2	2	102	9,960	58	18	209	10,245	5,962	4,283	8
16	—	8	3	27	19	—	8	3	30	13,176	95	32	131	13,434	7,639	5,795	9
74	—	8	4	86	108	—	8	4	120	29,303	227	62	298	29,890	19,100	10,790	10
88	3	37	1	129	138	3	39	1	181	45,557	201	155	222	46,135	24,602	21,533	11
57	1	19	2	79	70	1	19	2	92	14,827	116	66	85	15,094	11,642	3,452	12
57	1	12	6	76	58	1	12	6	77	25,586	129	70	290	26,075	13,298	12,777	13
209	1	26	12	248	229	1	26	13	269	29,121	218	101	334	29,774	23,651	6,123	14
147	1	14	2	164	216	1	21	4	242	26,165	392	88	216	26,861	22,242	4,619	15
46	—	37	4	87	50	2	41	4	97	28,391	129	190	259	28,969	22,169	6,800	16
16	—	17	12	4ä	25	—	22	12	59	17,878	91	135	332	18,436	11,169	7,267	57
38	—	27	5	70	48	—	32	5	85	12,130	92	112	123	12,457	6,336	6,121	18
20	—	32	1	53	20	—	35	1	56	34,453	141	287	461	35,342	25,690	9,652	19
18	—	25	2	4o	18	1	28	2	49	27,138	176	185	382	27,881	12,253	15,628	20
33	—	41	8	82	33	—	44	8	85	29,864	243	315	338	30,760	17,008	13,752	21
60		9	11	SO	60	—	10	11	81	14,455	92	225	274	15,046	10,136	4,910	22
20	—	6	1	27	20	—	7	1	28	17,673	138	no	239	18,160	13,359	4,801	23
17	1	11	2	31	17	1	13	2	33	12,360	75	49	115	12,599	8,640	3,959	24
1,491	12	437	in	2,051	1,822	17	477	117	2,433	506,124	3,858	2,613	5,485	518,053	328,099	189,954

upptagna kommunalmedlemmar rösta i sjelfva verket icke alltid endast för jordbruksfastighet resp. andra beföremål
och den senare för jordbruksfastighet, men det för komitén tillgängliga material har icke medgifvit

Af rikets samtliga 2,386 landskommuner (år 1892) träffas sålunda
1,514, deraf 201 af begränsningen för jordbruksfastighet (ensamt eller
öfvervägande), 1,164 af begränsningen för andra beskattningsföremål (ensamt
eller öfvervägande) samt 149 såväl af begränsningen för jordbruksfastighet
som af begränsningen för andra beskattningsföremål. Sammanlagdt
skulle sålunda, då siffran 149 hänför sig till båda grupperna, för
jordbruksfyrkar rösträtten nedsättas i 350 kommuner och för andra fyrkar
i 1,313 kommuner. Då i vissa kommuner mer än en röstägande finnes,
som underkastas begränsning, öfverstiger antalet träffade röstegande antalet
kommuner, som af reformen beröras. Sålunda uppgår antalet röstegande,
som träffas af det relativa maximum af V5, till 382, och antalet
röstegande, som träffas af det relativa maximum af V20, till 2,051, hvadan
sammanlagda antalet af de i sin rösträtt begränsade utgör 2,433.

Hvad angår de särskilda röstegareklasserna, träffas sammanlagdt
1,822 enskilde röstegande, deraf 331 röstegande ensamt eller öfvervägande
för jordbruksfastighet och 1,491 röstegande ensamt eller öfvervägande
för andra beskattningsföremål, 17 menigheter, 477 aktiebolag,
deraf 40 röstegande ensamt eller öfvervägande för jordbruksfastighet och
437 ensamt eller öfvervägande för andra beskattningsföremål, samt 117
andra bolag, deraf 6 röstegande ensamt eller öfvervägande för jordbruksfastighet.

I öfrigt tillåter sig komitén att beträffande verkningarna af den
ifrågasatta reformen hänvisa till nyss intagna tabell.

De af komitén föreslagna garantier mot obehörig röstöfvervigt har
komitén ansett sig böra förstärka genom att derjemte föreslå tillämpande
af en qvalificerad röstmajoritet vid afgörande af vissa ärenden. Härvid
har komitén, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med en vid 1872 års
lagutskotts betänkande i ämnet afgifven reservation (se tablån), föreslagit,
att beslut rörande frågor, som i 73 och 74 §§ i förordningen om
kommunalstyrelse på landet omförmälas, skall fattas med 2/3 af de i omröstningen
deltagandes röster efter röstvärdet. Dessa frågor innefatta
antingen, enligt 73 §, försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon
sådan kommunen tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma
nytta afseende ändamål genom gåfva eller testamente tillfallit kommunen,
äfvensom öfverenskommelse, hvilken medför förändring i de rättigheter,
kommunen eger till sådan fastighet, upptagande af lån, stäldt på längre
återbetalningstid än två år, samt förslag till nya eller förhöjda afgifter
å den allmänna rörelsen såsom väg-, bro- och färjpenningar, eller ock,
enligt 74 §, förändring af kommunens område, antagande af kommunalstadgar
till befrämjande af sedlighet, helsovård samt ordning och säker -

het inom kommunen samt påläggande af afgifter, som erfordra uttaxering
för längre tid än fem år. För att vinna bindande kraft skola beslut
rörande den förra gruppen af ärenden underställas Kongl. Maj:ts och
öfriga beslut Konungens Befallningshafvandes pröfning.

Samma hänsyn, som föranledt lagstiftaren att för behandlingen af
dessa ärenden påkalla iakttagande af vissa betryggande former, tala äfven
enligt komiténs åsigt för ändamålsenligheten af den utaf komitén ifrågasatta
anordning. 1 olikhet med de alldagliga, vanligt förekommande
kommunala angelägenheterna, äro ofvanberörda ärenden på grund af sin
större vigt onekligen egnade att tillvinna sig ett sär skil dt intresse hos
kommunens röstegande äfvensom att påkalla ett allmännare deltagande
från deras sida, och sj elfva beslutet bör vid sådant förhållande redan vid
sin tillkomst framstå såsom uttryck för eu mera allmänt omfattad mening.

Meddelandet af en föreskrift i den af komitén sålunda förordade
riktning innebär för öfrig! icke införandet af någon för gällande kommunallagstiftning
ny grundsats. För beslut om införande eller afskaffande
af kommunalfullmäktige erfordras nemligen, att kommunalstämman med
mer än hälften af kommunens hela röstetal efter röstvärdet förenar sig
om beslutet.

Då komitén i sitt förslag icke inrymt några särskilda föreskrifter
beträffande kommunala val och ej heller förordat något absolut röstmaximum
eller i likhet med 1876 års lagutskott viss gradering af röstvärdet
eller slutligen någon bestämmelse i syfte att förebygga det förhållande
att röstegande trots den begränsning, som ett relativt maximum medför,
bibehåller röstöfvervigt inom kommunen, har komitén med hänsyn till
den uppmärksamhet och anslutning, som på sin tid inom representationen
kommit hvart och ett af nyssberörda förslag till del; ansett sig böra
redogöra för de hufvudsakliga skäl, som härvid varit för komitén bestämmande.

Beträffande de val, som skola å kommunal- eller kyrkostämma å
landet verkställas, vill komitén till en början erinra, hurusom röstgrunden
vid åtskilliga af dessa val är genom särskild lagstiftning bestämd. Sådana
val äro prestval samt val af nämndemän och gode män att vid landtmäteriförrättningar
biträda, hvarjemte, då i nya väglagen angifna val
skola förrättas af de väghållningsskyldige, sådant skall ske på sätt för
val å kommunalstämma finnes stadgadt med iakttagande likväl deraf att
röstvärdet beräknas efter vägfyrktal.

I öfrigt skola å kommunalstämma utses bland annat ordförande och
vice ordförande i stämman, ordförande, vice ordförande och ledamöter i
kommunalnämnden, ledamöter i taxeringsnämnd, revisorer af kommunens

räkenskaper samt valmän för utseende af landstingsmän äfvensom, der
socken bildar eget tingslag, landstingsmän. Å kyrkostämma väljas kyrkooch
skolråd, kyrkovärd ar, folkskolelärare, organister, klockare och annan
kyrkobetjening.

Vid dessa val tillämpas enahanda röstgrund, som vid beslut angående
kommunala ärenden i allmänhet; och då man i fråga om val föreslagit
lika rösträtt eller en starkare begränsning än som i öfrigt varit ifrågasatt,
är det hufvudsakligen dessa, af lagstiftningen ej särskildt beaktade val,
som framställningarne afsett.

Såsom af ofvan lemnade redogörelse framgår, har beträffande val af
landstingsmän eller valmän för deras utseende framhållits, att införande
af lika rösträtt eller tillämpande af en starkare begränsning vid sådana
val skulle i betänklig grad rubba en af de vigtigaste grunderna för Första
kammarens bildande och, på sätt likaledes är omförmäldt, har någon
gång hänsyn till denna omständighet föranledt framställningar i syfte
att från tillämpningen af en eljest ifrågasatt förändring undantaga
nämnda val.

Komitén, som vågar antaga, att tillämpningen af de utaf komitén
förordade röstmaxima icke skall vålla betänkligheter af nyss berörda beskaffenhet,
hyser tillika den upphittning, att personlighetsprincipen blifvit
på förevarande område i tillbörlig grad tillgodosedd genom komiténs
förslag samt att en längre gående reform näppeligen kan anses vara påkallad
af verkligt behof. Hvad särskildt angår de val, som kunna anses
mera omedelbart beröra personliga intressen, såsom t. ex. folkskolelärareval,
må erinras, att åtminstone införande af lika rösträtt vid sådana val skulle
innebära en oegentlighet, så länge lagstiftaren i fråga om prestval, hvars
personliga innebörd likväl är ännu större, ansett sig icke böra utesluta
förmögenhetsprincipens tillämpning. En de! af ifrågavarande val, såsom
t. ex. val af kommunens betjente, torde vidare få anses vara af allt för
underordnad betydelse för att ur förevarande synpunkt kräfva särskildt
beaktande.

Hvad angår tanken att vid sidan af ett eller flera relativa röstmaxima
ställa ett absolut maximum, som för samtliga kommuner utan
åtskilnad skulle beteckna högsta medgifna röstetal, kan komitén i det
hela inskränka sig till att åberopa hvad komitén här ofvan anfört till
stöd för sitt förslag om relativa röstmaxima.

Ett absolut maximum, bestämdt, som vanligen varit föreslaget, till
en viss röstsiffra, såsom t. ex. 1,000 röster, måste verka högeligen ojemnt.
allt efter de olika kommunernas fyrktalsförliållanden och den förmögenhetsfördelning,
som inom hvarje särskild kommun eger rum. Det blir

deijemte betydelselöst för det stora antal kommuner, der efter tillämpningen
af de relativa röstmaxima, som komitén förordat, icke någon röstegandes
röstetal når den angifna siffran. I samma mån siffran väljes
lägre, äfventyrar man å andra sidan eu onödigt stark begränsning. I sin
kritik af begränsningstypen: graderade röstskalor bar komitén vidare
erinrat, att för åstadkommande af en något så när jemn begränsning
rätteligen tarfvas flera sådana skalor, och denna sats lärer ega giltighet
äfven beträffande den form för begränsning, som nu föreligger till bedömande.

Förkastligt är ett absolut maximum af ifrågavarande art jemväl ur
den synpunkt, att dess betydelse vexlar med möjliga förändringar i bevillningsprocentens
storlek. Sistnämnda anmärkning drabbar väl icke en
anordning, hvarigenom ett absolut maximum åvägabringas på liknande
sätt, som gäller för städerna eller så, att röstegande förklaras icke i något
fall få utöfva rösträtt för större röstetal än som motsvarar ett visst
fyrktal, men i öfrigt möta i fråga om en sådan anordning enahanda betänkligheter,
som beträffande ett absolut maximum i allmänhet kunna
göras gällande.

Väsentligen samma anmärkningar träffa äfven den af 1876 års lagutskott
föreslagna anordningen att sammanställa ett relativt röstmaximum
med eu röstgradation, som tager sin början först vid en jemförelsevis
hög röstsiffra. Jemväl en sådan anordning lider af en påfallande godtycklighet
samt bristande förmåga af afpassning, så mycket mera som
densamma alltid måste anknyta sig vid en viss absolut röstsiffra.

Mera tveksam har komitén varit beträffande den ställning, komitén
borde intaga till frågan om en eventuel föreskrift i syfte att förebygga
hvad man under förhandlingarna i ämnet kallat kommunalt envälde.

Enligt en af komitén med ledning af 1892 års kommunala rösträttsstatistik
verkstäld undersökning skulle med tillämpning af de utaf komitén
föreslagna röstmaxima en dylik röstöfvervigt fortfarande ega bestånd i
nedan nämnda landskommuner, nemligen Holms kommun, Upsala län,
Bollerups kommun, Kristianstads län, Säby kommun, Malmöhus län, samt
Bjurums, Öfva och Tådene kommuner i Skaraborgs län.

Möjligt är dock,'' att enahanda förhållande undantagsvis kan komma
att ega rum i ytterligare några kommuner.

Onekligen står ett dylikt förhållande icke i öfverensstämmelse med
grundsatsen om kommunens sjelfverksamhet och innebär städse en möjlighet
till röstförtryck, hvars betydelse icke får underskattas, men komitén
har likväl icke kunnat besluta sig för att förorda en undantagsbestämmelse,
som allenast för några få af landets kommuner skulle ega betydelse, och

hvars praktiska värde säkerligen blefve ytterst ringa. Förutsättningarne
för bestämmelsens tillämplighet skulle nemligen högst sällan komma att
föreligga, då ju härför erfordras, dels att kommunens samtliga röster företrädas
å stämman och dels att den högst beskattade rösteganden står
alldeles ensam om sin mening.

För öfrigt synes det kunna med allt fog ifrågasättas, huruvida det
icke måste anses föga billigt, att en medlem inom kommunen, hvilken
till bestridande af dess utgifter bidrager t. ex. med mera än 19/2o, underkastas
en så våldsam inskränkning i afseende å sitt inflytande inom kommunen,
som tillämpningen af berörda föreskrift i och för sig ställer i
utsigt.

De förslag till begränsning af den kommunala rösträtten på landet,
som komitén ansett sig böra framlägga, utgå från den förutsättning att
fyrktalsberäkning fortfarande kommer att ega bestånd. Otvan är nämndt,
att i allmänhet fyrktalssättning icke eger rum inom Kopparbergs län,
utan att såväl bidragen till de kommunala utgifterna som ock den kommunala
rösträtten derstädes grundas omedelbart å bevillningen. Sedan
numera genom K. Kung. den 2 december 1892 fyrktalsberäkningen blifvit
densamma för alla beskattningsföremål inom kommunen och fyrktalet
härmed öfvergått till att blifva allenast en räkneenhet, betyder det också i
sak föga, om man vid en begränsning af den kommunala rösträtten fastslår
såsom relativt maximum en viss qvot af kommunens fyrktal eller åt
dess bevillningssumma. Inom komitén har jemväl varit ifrågasatt att
föreslå, att fyrktalssättning finge bortfalla och i följd häraf bevillningen
omedelbart läggas till grund för kommunens debiterings- och röstlängder,
men då en dylik anordning åtminstone i böljan af sin tillämpning tilläfventyrs
skulle te sig allt för främmande för det allmänna föreställningssättet
och möjligen här och hvar alstra missnöje, har komitén icke velat
framlägga något förslag i sådan riktning.

Deremot har komitén ansett sig böra fästa uppmärksamhet på den
bristande likformighet, som i förevarande afseende råder emellan, å ena
sidan, vissa delar af Kopparbergs län samt, å den andra, öfriga landskommuner.

Under förutsättning att likställighet härutinnan kommer till stånd,
skulle sista stycket i 58 § af förordningen om kommunalstyrelse på landet
såsom obehöfligt bortfalla.

De lagrum, i hvilkas lydelse antagandet af komiténs förslag förutsätter
ändring, äro 11, 21, 59, 64, 73 och 74 §§ i nådiga förordningen
om kommunalstyrelse på landet.

I förordningens 11 § böra således inrymmas bestämmelser om de
föreslagna röstmaxima, och då dessa bestämmelser omedelbart anknyta
sig till den i nämnda lagrum meddelade föreskrift, att röstvärdet skall
beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal, synes lämpligen det
i samma lagrum förekommande, genom förordningen den 26 oktober 1888
stadgade tillägg böra inordnas under ett särskildt stycke.

Hvad beträffar 21 §, erfordras deri icke annan ändring, än att i §:s
tredje stycke undantag från tillämpningen af den deri meddelade bestämmelse
om röstpluralitet göres jemväl för ärenden, som i förordningens 73
och 74 §§ omförmälas.

Beträffande 59 §, nödvändiggör komiténs förslag icke annan ändring,
än att föreskrift bör meddelas derom, att i fyrktalslängden skall antecknas
jemväl kommunens hela fyrktal äfvensom, der röstegande träffas af
något utaf de röstmaxima, komitén föreslagit, det derigenom uppkommande
röstetal.

Komitén har emellertid ansett redaktionen af ifrågavarande § böra
jemväl i andra hänseenden underkastas jemkning. Enligt §:s nuvarande
lydelse skall i fyrktalslängden åtskilnad göras mellan i mantal satt jord
och jordbruksfastighet utan mantal, så att nämnda beskattningsföremål
debiterad bevillning och åsatt fyrktal för ett hvart af dem upptagas i
särskilda kolumner. Då emellertid gällande bevillningsförordning icke
känner någon åtskilnad mellan ifrågavarande arter af kommunala beskattningsföremål
och den kamerala olikhet, som ännu förefinnes mellan
dem, i förevarande afseende saknar betydelse, synas desamma lämpligen
kunna sammanföras till en enda grupp af beskattningsföremål, benämnd
jordbruksfastighet, hvarigenom en icke oväsentlig förenkling af fyrktalslängden
skulle ernås.

Den i §:n förekommande termen: »art. II bevillningsstadgan» bör
enligt komiténs åsigt utgå, då den dels numera är föråldrad och dels i
det sammanhang, hvari den förekommer, lärer vara obehöflig.

Benämningen: »alla öfriga beskattningsföremål» har så mycket hellre
ansetts böra utbytas mot termen: »inkomst», som derigenom just angifves
arten af de beskattningsföremål, som afses.

Då enligt 17 § gällande riksdagsordning de för kommunerna gällande
röstlängder skola vid så väl elektors- som riksdagsmannaval tjena
till efterrättelse, i hvilket afseende också uttryckligen föreskrifves, att berörda
längder böra innehålla anteckning om dem, hvilka enligt 14 § riks -

Komiténs

förslag.

ordningen valrätt tillkommer, torde i 59 § böra inflyta stadgande om
dylik antecknings verkställande i särskild kolumn.

För vinnande af ökad öfverskådlighet har andra stycket i §:n ansetts
böra utbrytas i tre särskilda stycken.

Under förutsättning att komiténs förslag beträffande 59 §:s omredigering
vinner afseende, lärer lydelsen af förordningens 64 § böra undergå
motsvarande jemkningar.

Vidkommande härefter 73 och 74 §§, torde dessa lagrum, i likhet
med förordningens 27 och 36 §§, lämpligen böra inrymma bestämmelserna
om den röstpluralitet, som för beslut i deri omförmälda ärenden anses
erforderlig.

Komiténs förslag till ändrad lydelse af 59 och 64 §§ i förordningen
om kommunalstyrelse på landet har nödvändiggjort upprättandet af formulär
till fyrktalslängd samt debiterings- och uppbördslängd, hvilka i
flera afseenden skilja sig från gällande formulär. Med afseende å hvad
ofvan i fråga om nyss nämnda lagrum är vordet anfördt, torde emellertid
någon närmare redogörelse för de nya formulärens innehåll icke finnas
erforderlig.

På grund af hvad sålunda anförts, får komitén hemställa, att 11, 21,
59, 64, 73 och 74 §§ i förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 mars 1862 måtte erhålla följande ändrade lydelse:

11 §•

Röstvärdet skall beräknas efter det enhvar röstegande
åsätta fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt
för j or dir uksfastighet för mer än Vs och för andra beskattnings
föremål för mer än V20 eller i något fall för
mer än Vs af kommunens hela fyrktal.

Der för deltagande i sådana besvär, som åligga
alla, hvilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder,
annan grund, än den för utgörande af kommunalutskylder
i allmänhet gällande, finnes särskildt stadgad,
skall röstvärdet vid beslut öfver ärenden, som röra sådana
besvär, beräknas efter den särskildt bestämda
grunden.

21 §.

Sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställer
ordföranden proposition, så affattad, att den må
kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagifver derefter, huru enligt
hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster detsamma,
der omröstning ej begäres, med klubbslag.
Äskas omröstning, verkställes den öppet och efter
upprop.

Till beslut i andra frågor än dem, hvarom i 27,
36, 73 och 74 §§ sägs, erfordras blott enkel pluralitet
af de afgifna rösterna, enligt den vid omröstningen
följda röstgrund.

Falla rösterna lika för olika meningar, gäller den
mening, hvilken de fleste röstande efter hufvudtalet
bifallit. Åro äfven efter sådan beräkning rösterna lika
delade, varder den mening beslut, som ordföranden
biträder.

59 §.

Kommunalnämnden skall verkställa fyrktalssättningen
och deröfver upprätta en längd, upptagande,
särskildt för hvarje skattskyldig och i särskilda kolumner:
för jordbruksfastighet, för annan fastighet samt
för inkomst debiterad bevillning eller, der för fastighet
bevillning ej utgår, det belopp, som, uträknadt efter
taxeringsvärdet, mot sådan bevillning svarar; det åsätta
fyrktalet för jordbruksfastighet, för annan fastighet
samt för inkomst, äfvensom summan af den skattskyldiges
fyrktal, hvarjemte i längden skall antecknas dels
kommunens hela fyrktal, dels i särskild kolumn hvilka
skattskyldige valrätt enligt 14 § riksdagsordningen tillkommer;
allt på sätt det under Lätt. A bifogade formulär
till fyrktalslängd närmare utvisar.

Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas
debitering, utgör, med iakttagande af
de bestämmelser och undantag §§ 8, 9 och 11 innehålla,
tillika kommunens röstlängd. Har, sedan längden
justerades, ny egare eller brukare tillträdt fast

egendom, och varder sådant inför kommunalstämman
styrkt, uppföres den nye egaren eller brukaren i längden
såsom röstberättigad för fastigheten; börande kungörelse
om stämma, der dylikt ärende skall förekomma,
från predikstolen uppläsas minst en vecka förut.

I den för anmärkningar afsedda kolumn antecknas,
dels om af ofvan angifven orsak rösträtt för fast
egendom öfvergått till annan person, dels, der begränsning
enligt 11 § egt rum, röstetalet, dels ock om och
på hvilken grund i följd af bestämmelserna i §§ 8 och
9 någon i längden uppförd skattskyldig icke eger utöfva
rösträtt.

Längden upprättas i två exemplar, af hvilka det
ena i sockenstugan anslås och det andra hos kommunalnämnden
förvaras.

64 §.

Debiterings- och uppbördslängden, uppgjord efter
bifogade formulär Litt. B, skall innehålla hänvisning
till de beslut, på hvilka årets utdebitering sig grundar,
med uppgift å det belopp, som skall utgå för hvarje
fyrk i de olika klasserna, äfvensom å beloppet af de
efter annan grund beslutade afgifter, samt upptaga:
hvarje skattskyldig till bostad och namn; de honom
enligt § 58 åsätta fyrktal särskilt för jordbruksfastighet,
särskilt för annan fastighet och särskildt för inkomst;
antalet af de hos honom skattskrifna personer
och de honom särskildt för hvarje af ofvannäinnda klasser
eller efter annan grund påförda kommunalutskylder.

Till bestyrkande af uppbörden, skall längden
slutligen innehålla särskilda kolumner för anteckning
om inbetalning och restantier.

73 §.

För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans
beslut underställas Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
och fastställelse, då besluten angå:

a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af
någon sådan kommunen tillhörig fastighet, som, för
något dess gemensamma nytta afseende ändamål, genom

gåfva eller testamente kommunen tillfallit, äfvensom
öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter,
kommunen till sådan fastighet eger; och

b) upptagande af lån, stäldt på längre återbetalningstid
än två år.

Kongl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas
de af kommunalstämman antagna förslag till nya
eller förhöjda afgifter å den allmänna rörelsen, såsom
väg-, bro- och färjpenningar, m. m.

Till beslut i frågor, hvarom i denna § sägs, erfordras
två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes
röster efter röstvärdet.

Beslut eller förslag, som bör Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning underställas, skall insändas till Konungens
Befallningshafvande, hvilken det åligger att handlingarna,
jemte eget utlåtande, till Kongl. Maj:t öfverlemna.

74 §.

Konungens Befallningshafvandes godkännande erfordras
i fråga om förändring af kommunala områden,
på sätt i 2 och 3 §§ sägs, samt för att gifva gällande
kraft åt beslut, hvilka

a) äro ämnade att såsom kommunalstadgar tilllämpas,
till befrämjande af sedlighet, helsovård, samt
ordning och säkerhet inom kommunen; eller

b) afse påläggande af afgifter, som erfordra uttaxering
för längre tid, än fem år.

Till beslut i frågor, hvarom i denna § sägs, erfordras
två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes
röster efter röstvärdet.

Beslut, som sålunda Konungens Befallningshafvandes
pröfning underställes, skall antingen oförändradt
fastställas, eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl
derför uppgifvas.

Kommunalstämma må, om den dertill tror sig ega
fog, hos Kongl. Maj:t öfver vägrad fastställelse föra
klagan.

Formulär Litt. A.

Fyrktalslängd för

Skattskyldige.	Egendom eller bostad m. m.	Mantal.	Specifika-tion å bevillnings-beloppen.
			Kr.	Ö.
Hemmansegaren Anders Larsson . . .	Alby N:r 1................	V»	—	—
Kyrkoherden N. Blomberg......	Berga N:r 1, boställe............	1	—	—
Grosshandl. C. J. Lönn, Stockholm. .	Lngnås N:r 1...............	1	—	—
Godsegaren B. Nordfors.......	Norråker N:r 1—2.............	5	90	—
	Söråker N:r 1—4.............	4*/s	67	50
	Önafors N:r 1—3.............	2 Va	37	50
	D:o N:r 4, utjord...........	—	—	48
Inspektor C. Spångberg .......	Norråker.................	—	—	—
Kättaren Sven Andersson......	Önafors..................	—	—	—
Enkefru Anna Nordfors.......	Alphyddan ................	—	—	—
Ingeniören J. E. Bergström.....	Råbelöf N:r 1...............	2	33	—
	D:o qvarn...............	—	9	—
	Svanå N:r 1................	iy>	24	80
	D:o mekaniska verkstad.........	—	25	—
	Frälseränta af mtl Nyfors........	—	1	30
	Inkomst...............	—	no	—
Mjölnaren A. Fogelberg.......	Råbelöfs qvarn..............	—	—	—
Aktiebolaget Röksta Såg......	Röksta N:r 1...............		11	40
	D:o N:r 3...............	74	4	20
	D:o såg................	—	25	—
	Svanå N:r 2................	74	3	60
	Åsens-Skog N:r 1—3............	5	180	—
	Inkomst.....''.........	—	120	—
Hemmansegaren Sven Bolin.....	Röksta N:r 2...............	74	—	—
Arrendatorn A. Carlsson......	Yellnora Kungsgård N:r 1.........	3		—
	Summa	28	—	—

Nordbo den 2 december 1898.

På kommunalnämndens vägnar:

N. N.
Ordförande.

Anm. För sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej utgår, uppföres dock i vederbörlig kolnmn
belopp, som, uträknadt efter taxeringsvärdet, emot sådan bevillning svarar.

Nordbo socken år 1898.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.		Fyr	c t a 1.		Anmärkningar.	Röstberättigad vid elektors- och riksdags-mannaval.
För jordbruks- fastighet.	För annan fastighet.	För inkomst.	För jord- bruks- fastig- het.	För annan fastig- het.	För in-komst.	Samma.
Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
7	50	_	_	_	—	75	—	—	75		1
19	20	—	—	40	—	192	—	400	592	[Rösträtten öfvergått till n. v. egaren,	1
24			_	_	_	240	—	—	240	■J Landthandl. 0. Nordgren, mantalsskr.	—
										1 i Askanäs s:n (Kom.-St. prot. I6/‘ 99).
: 195	98					1,960			1,960	Röstar för 1,900 fyrkar.	1
—	—	—	—	7	—	—	—	70	70		1
—	—	—	—	2	50	—	—	25	25		—
		5		45			50	450	500	Röstar för 475 fyrkar.
57	80	35	30	no		578	353	1,100	2,031	Röstar för (578 + 475 = ) 1,053 fyrkar.	1
				1	60			15	15	Oguldna kommunalutskylder.
j 199	20	25		120		1,992	250	1,200	3,442	Röstar för 1,900 fyrkar.
11	40	—	—	—	—	114	—	—	114	I konkurstillstånd.	—
33	—	—	—	11	—	330	—	no	440	Taxeringsvärde 55,000 kr.	1
J 548	08	65	30	337	—	5,481	653	3,370	9,504	n = 1,900 fyrkar = högsta röstetalet. I2V = 475 fyrkar.	6

8
9

20
21
22

Att förestående fyrktalslängd blifvit i kommunalstämman denna dag granskad och godkänd, betygas
Nordbo i sockenstugan den 21 december 1898.

N. N.

Stämmans ordförande.

N. N.

c;}[ .• *a oeftoofö

i. a

,PS£ x

Formulär Litt. B.

Debiterings- och uppbördslängd

för

kommunalutskylder

Nordbo socken

år 1898.

		I	å f ö	e s	utskylder
	för fyrk	för person:
	för jordbruks- fastighet.	för annan fastighet.	för inkomst.	man.	qvinna.
	Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kr.	öre.	öre.	öre.
Enligt kommunalstämmans beslut d. 20 oktober 1891 . .	—	6	_	5	—	5	_	—
» » > d. 21 oktober 1898 . .	—	19	—	19	—	19	—	—
> > > ...........
Enligt kyrkostämmans beslut d. 19 oktober 1887 ....	—	10	—	8	—	8	—	—
> » > d. 21 oktober 1898 ....	—	15	—	15	—	15	50	25
> > > .............
Summa	—	49	—	47	—	47	50	25

Debiterings- och uppbördslängd för kommunal -

8
9

14
16
16

20
21
22

24
26

Skatt	skyldiges
Bostad.	Namn.
Alby...................	Hemmansegaren Anders Larsson............
Berga...................	Kyrkoherden N. Blomberg..............
Lugnås..................	Grosshandl. C. J. Lönn, Stockholm..........
Norråker..................	Godsegaren B. Nordfors................
Norråker......	Inspektor C. Spångberg................
Önafors......	Rättaren Sven Andersson.............. .
Alphyddan .....	Enkefru Anna Nordfors................
o. s. v. i den ordning, som i fyrktalslängden äi	följd.
	Summa

Nordbo den 2 december 1898.

På kommunalnämndens vägnar:
N. N.

Ordförande.

utskylder i Nordbo socken år 1898.

F y r k t a	1	Skattskrifna personer:		D	e b	e t.			K r	e	d i	t.
för jordbruks- fastighet.	för annan fastighet.	för inkomst.	män.	qvinnor.	å öre.	Parti- snmma.	Hufvud- summa.	K	o n t a n t	Rest.	Summa.
vid l:a uppbörden.	vid 2:a uppbörden.
Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
75	—	—	—	—	49	36	76							1
			2	—	50	1	—							2
				3	25	—	75	38	50					3
192	—	—	—	—	49	94	08							4
		400	—	—	47	188	—							5
			4	—	50	2	—							6
				5	25	1	25	285	33					7
240	—	—	—	—	49	117	60							8
			6	—	50	3	—							9
				6	25	1	50	122	10				''	10
1,960	—	—	—	—	49	960	40							11
			25	—	50	12	50							12
				26	25	6	50	979	40					13
—	—	70	—	—	47	32	90							14
			1	—	50	—	50							15
				2	25	—	50	33	90					16
—	—	25	—	—	47	11	75							17
			1	—	50	—	50							18
				1	25	—	25	12	50					19
—	50	—	—	—	47	23	50							20
		450	—	—	47	211	50							21
			1	—	50	—	50							22
				3	25	—	75	236	25					23
														24
														25
5,481	653	3,370	125	135	—	—		4,672	75

Att förestående debiterings- och nppbördslängd blifvit i kommunalstämma denna dag granskad och godkänd,
betvgas Nordbo i sockenstugan den 21 december 1898.

N. N.

Stämmans ordförande.

N. N.

» i w ijdfrxotZ i veMyplain

Hi'' ''-i

»1 ;
:

.''v

•d . Uuisf

Bilaga I.

Tablå

öfver framsläpa förslag till begränsning af den kommunala rösträtten på landet.

A. I allmänhet.

Röstmaxima.

1. Afsedda för alla kommunala ärenden,
a) Relativa:

a) 76:

1868 (A. K. N:o 144), 1877 (A. K. N:o 8), 1892 (F. K. N:o 12), 1893 (F. K. N:o 3).

(3) Vio:

1862—63 (Bondest. N:o 86), 1865—66 (Bondest. N:o 111), 1867 (A. K. N:o 165),
1869 (A. K. N:o 144), 1882 (A. K. N:o 77), 1883 (A. K. N:o 67).

y) 72o:

1868 (A. K. N:o 57: »7*0 eller ännu mindre bråkdel»), 1870 (A. K. N:o 19), 1871
(A. K. N:o 13).

S) 73o:

1873 (A. K. N:o 54), 1874 (A. K. N:o 116), 1875 (A. K. N:o 42).

s) V100:

1868 (A. K. N:o 66: »vare sig på grund af eget fyrktal eller af fullmagt»).

b) Blandade relativa och absoluta:

a) V10 + 880 roster:*)

1870 (A. K. N:o 87), 1871 (A. K. N:o 67).

) För undvikande af upprepningar hafva de olika maxima förenats med ett +.

(3) Vio + röstetal, som motsvarar bevillning för 10,000 kronors inkomst af kapital

eller arbete:

1876 (F. K. N:o 41, A. K. Nrn 12).

y) Vio + 1,000 röster:

1887 (januari A. K. N:o 148).

8) V20 + 480 röster:

1872 (A. K. N:o 17), 1873 (A. K. N:o 139), 1874 (A. K. N:o 172).

s) 1/,2o + röstetal, som motsvarar bevillning för 4,000 rdrs inkomst eller 80,000

rdrs fastighetsvärde:

1872 (A. K. N:o 184), 1873 (A. K. N:o 63), 1876 (A. K. N:o 125), 1878 (A. K.
N:o 114).

£) 1/2o + 1,000 röster:

1880 (A. K. N:o 24), 1882 (A. K. N:o 55), 1883 (A. K. N:o 44), 1884 (A. K. N:is
57, 85), 1885 (A. K. N:o 59), 1886 (A. K. N:o 64).

o) Dubbla relativa maxima:

a) V10 + summan af öfriges röstetal:

1886 (A. K. N:o 123), 1889 (A. K. N:o 170), 1890 (A. K. N:is 155, 167), 1891 (A.
K. N:o 56), 1892 (A. K. N:is 38, 78), 1893 (A. K. N:o 6), 1894 (A. K. N:o 12).

(3) V20 + summan af öfriges röstetal:

1891 (A. K. N:o 11), 1892 (A. K. N:o 44), 1893 (A. K. N:o 16), 1894 (A. K. N:is
10, 16, 20, 48).

d) Relativt maximum på annat sätt bestämdt:

1869 (A. K. N:o 276): »att vid omröstning och val ingen må tillmätas större antal
röster än som svarar mot tio gånger den jemna qvot, som uppstår, då hela
summan af den kommunen påförda bevillning efter andra artikeln i Bevillningsstadgan
divideras med antalet af dem, som inom kommunen för året äro
röstberättigade».

1894 (A. K. N:o 144): kommuns hela fyrktal fördelas lika på kommunens röstegande
medlemmar, hvarefter den härigenom uppkommande qvotsiffra för en
hvar röstegande tillägges hans fyrktal.

2. Afsedda för vissa ärenden.

a) beslut angående utgifter:

Vio:

1870 (A. K. N:o 133); vid val och andra frågor lika rösträtt.

Vio + röstetal, motsvarande bevillning för 10,000 rdrs inkomst af kapital

eller arbete:

1870 (A. K. N:o 2): vid beslut, hvilka innefatta »åtagande af utskylder» eller äro
»af beskaffenhet att inverka på beloppet af kommunens efter skattegrund gemensamma
tillgångar eller skulder»; i alla andra ärenden lika rösträtt.

V20:

1888 (A. K. N:o 98; i öfrigt lika rösträtt), 1889 (A. K. N:o 36; i öfrigt lika rösträtt),
1891 (A. K. N:o 16; lika rösträtt vid val).

V20 + 600 röster:

1872 (A. K. N:o 15: »frågor om uppdebitering af kommunalutskylder»; vid »allmänna
val» lika rösträtt).

Vbo:

1886 (A. K. N:o 121): vid beslut om utgifter, afsedda att utgå för längre tid än 2 år.

Vbo + summan af öfriges röstetal:

1887 (januari A. K. N:o 79, maj A. K. N:o 40): vid beslut, hvarom nyssnämnts.

P) val:

1886 (A. K. N:o 121): V6» vid alla val utom val af landstingsmän och valmän
för utseende af landstingsmän.

1887 (januari A. K. N:o 79, maj A. K. N":o 40): Vbo + summan af öfriges röstetal:
vid alla val utom val af landstingsmän och valmän för utseende af landstingsmän.

II.

Graderade röstskalor.

1862—63 (Bondest. N:o 217): 1 röst för bev. t. o. m. 5 rdr.

2 röster för bev. derutöfver t. o. m. 15 rdr.

3 » » » » » 50 »

4 » * » » » 100 »

5 » » » »

1867 (A. K. N:o 168): 3-gradig skala, alternativt lika rösträtt. (A. K. N:o 146):
graderad skala med 40 röster såsom maximum. (A. K. N:o 93): en graderad
skala, »baserad på billiga grunder, dock så att ingen röstberättigad tillägges
rätt till mer än fem röster», alternativt lika rösträtt.

1868 (A. K. N:o 192): 3-gradig skala »vid uttaxering af medel eller vid beslut,
som dertill kunna föranleda», med 1 röst för bev. t. o. m. 5 rdr, 2 röster för
bev. t. o. m. 10 rdr samt 3 för bev. derutöfver; vid »personliga val» lika
rösträtt. (A. K. N:o 83): 3-gradig skala i andra ärenden än val, »på sätt
kan finnas lämpligt, dock så att för minsta afgift till kommun erhålles en
röst»; vid val lika rösträtt.

1869 (A. K. N:o 246): 10-gradig skala med 1 röst för 10 fyrkar och derunder
samt derutöfver ytterligare 1 röst för kvart 10-tal fyrkar t. o. m. 100.

1875 (A. K. Nfo 73): 1 fyrk...............1 röst,

2 fyrkar..............2 röster

o. s. v. en röst för hvarje fyrk t. o. m. 10;

från 10 t. o. m. 15 fyrkar...........11 röster

»15 » 20 » . •.........12 »

o. s. v. en röst för hvarje 5:e fyrk t. o. m. 100;

100 fyrkar................28 röster

från 100 t. o. m. 110..........• ... 29 »

» 110 » 120 .............. 30 »

o. s. v. en röst för hvarje 10:de fyrk t. o. m. 1,000;

1,000 fyrkar...............118 röster

från 1,000 » t. o. m. 1,100 fyrkar.....119 »

» 1,100 » » 1,200 » .....120 »

o. s. v. en röst för hvarje 100:de fyrk.

Förslaget i reservation vid lagutskottets betänkande modifieradt så, att inom
fyrktalsgruppen 1,000—9,000 ökadt röstetal skulle erhållas i följande gradation:

1,000 fyrkar.......... . 118 röster

från 1,000 t. o. m. 2,000 1 röst för hvarje 20:de fyrk
» 2,000 » 3,000 » » » 30:de »

» 3,000 » 4,000 » » » 40:de »

från 4,000 t. o. m. 5,000 1 röst för hvarje 50:de fyrk

o. s. v.

9,000 fyrkar........... 306 röster

samt derutöfver 1 röst för hvarje 100:de fyrk.

1875 (A. K. N:o 7): från och med 1 till 100 fyrk beräknas 1 röst för hvarje fyrk,

		>	100		125			100 röster,
			125		150		»	no	»
	»		150	»	200		2>	125	»
	2>		200		300			150	»
			300		400			175
	>		400		500			200
D	2>		500		600			225
		2>	600		700			250
		»	700		850		2>	275
T>		2>	850	»	1,000			300	»
	»	2>	1,000	»	1,200			325
		2>	1,200	»	1,500	»		350	»
2>			1,500	»	2,000		»	375	2>

samt från och med 2,000 fyrk och derutöfver 400 röster.

1876 (A. K. N:o 84), 1878 (A. K. N:o 151): röstvärde beräknas efter den siffra,
som, multiplicerad med sig sjelf, angifver vederbörande röstegandes fyrktal
(röstetal = qvadratroten ur fyrktalet).

i: 1—100	fyrkar 1 röst för hvarje fyrk,
101—130		100	röster
131—170	2>	120
171—220		140
221—280		160	» 0. S. V.
11,351—12,000 >	1,000	» (maximum)

in.

Lika rösträtt.

1867 (A. K. N:is 93, 168).

1868 (A. K. N:is 61, 100, 172).

1869 (A. K. N:o 170).

1874 (A. K. N:o 174).

a) i allmänhet:

P) vid val:

1868 (A. K. N:is 65, 83, 192: »personliga val»),

1869 (A. K. N:o 221: »åtminstone vid val»).

1870 (A. K. Nås 2, 133, 248: »åtminstone vid val till kommunala befattningar»).

1871 (A. K. N:o 142: »åtminstone vid val till kommunala befattningar»),

1872 (A. K. N:o 15: »allmänna val», N:o 40: »val till kommunala befattningar»),

1877 (A. K. N:o 58: med undantag för val af landstingsmän och valmän för utseende
af landstingsmän).

1879 (A. K. N:o 52: val till kommunala befattningar).

1888 (A. K. N:o 98).

1889 (A. K. Nås 7, 36).

1891 (A. K. N:o 16: »personliga» val; N:o 60).

Bolag,

a) förslag om upphäfvande af bolags rösträtt:

1868 (F. K. N:o 31): angående aktiebolag.

(A. K. N:o 289). » »

(A. K. N:o 57): »bolag och med dem jemförliga styrelseverk eller andra s. k.
moraliska personligheter».

1884 (A. K. N:o 68): angående aktiebolag.

P) förslag om direkt begränsning af bolags rösträtt:

1890 (F. K. N:o 14): V6 af kommunens (lands-) hela fyrktal + summan af öfriges
röstetal.

y) förslag om upphäfvande af bolags rätt att rösta såsom enhet eller i öfrigt
åsyftande inskränkning af bolags rösträtt:

[1865—1866 (Borgarest. N:o 30): bolag i stad frånkännes annan rösträtt, än som
kan tillkomma hvarje särskild delegare i mån af hans andel i bolaget, så
framt han tillika är medlem af stadskommunen.]

1867 (reservation vid lagutskottets betänkande): »bolagsman må för proportionerlig
eller, der hvar och en af bolagsmännens andel inför vederbörande myndighet
blifvit offentligen uppgifven, för bestämd andel, samt i aktiebolag för
innehafvande aktier i förhållande till bolagets hela upptaxerade inkomst utöfva
rösträtt i den kommun, der bolaget drifver sin verksamhet. Detsamma
gäller för delegare i oskiftadt bo».

1868 (F. K. N:o 51): 1) bolag med aktier stälda på innehafvaren frånkännes rösträtt;
2) bolags styrelse eger rösträtt allenast för fastighet inom den kommun,
der bolaget har sitt säte, såvida fastigheten utgör bolagets gemensamma
egendom; 3) egare af aktie eller lottbref, för afkastning hvaraf skatt till
kommun erlagts, eger rösträtt inom kommun, der han är mantalsskrifven, i
förhållande till erlagdt skattebelopp.

1869 (F. K. N:o 47): 1) egare af aktie eller lottbref i enskild bank »försedd med
af Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning i öfverensstämmelse med Kongl. kungörelsen
af den 20 Maj 1864» tillerkännes rösträtt inom kommun, der han är
mantalsskrifven, i förhållande till för af kastningen erlagdt skattebelopp;
2) styrelse för enskild bank eger rösträtt allenast för bankens fastighet.

1893 (A. K. N:o 13): = reservation 1867.

1894 (A. K. N:o 11): = reservation 1867.

Oskift bo.

1867: se ofvan under B.

[1868 (A. K. N:o 289): för stad; afsåg jemväl omyndigs egendom.]

1893 (A. K. N:o 13): == reservation 1867.

1894 (A. K. N:o 11): = reservation 1867.

Arrendator (landbo).

1869 (F. K. N:o 49): »för fastighet, som innehafves af landbo eller arrendator,
röstar innehafvaren; dock ej i frågor, som beröra längre tid än hans innehafvanderätt
till fastigheten; vid afgörande af dylika, röste egaren».

1876 (F. K. N:o 1): »i fråga om upptagande af lån eller påläggande af afgifter
för företag, som erfordra uttaxering för längre tid än 5 år, ege landbo eller
arrendator ej rösta, med mindre 5 år återstå å hans för vissa år bestämda
arrendetid».

Öfriga förslag, afseende att genom vissa anordningar åvägabringa garantier

mot röstförtryck.

1868 (F. K. N:o 65): angående förstärkt majoritet vid beviljande af ny eller ökad
afgift till kommun, nemligen minst 2/s af afgifna röster enligt den vid omröstning
följda röstgrund +• 2/3 af röstande efter hufvudtalet.

1868 (A. K. N:o 57): »om minst hälften af alla röstberättigade inom kommunen
äro tillstädes och två tredjedelar af de sålunda närvarande, per kapita räknade,
reservera sig mot den mening, som fått röstpluralitet, må den ej ega
kraft af lagligen fattadt beslut».

1869 (A. K. N:o 160): angående fördelning af kommunens röstberättigade i två
väljareklasser, omfattande den ena de mera förmögne och den andra de
mindre förmögne röstegande inom kommunen.

1870 (A. K. N:o 2): för giltigt beslut om införande af kommunalfullmäktige skall
erfordras majoritet ej blott efter gällande röstgrund, utan äfven efter hufvudtalet.

1872 (reservation vid utskottets betänkande): »till beslut i ärenden, som omförmälas
i 73 § och 74 § mom. b i förordningen om kommunalstyrelse på landet,
erfordras 2/3 utaf de afgifna rösterna enligt den vid omröstningen följda
röstgrund».

1876 (F. K. N:o 1): »För bifall till förslag, som första gången af kommunalstämma
behandlas, erfordras, förutom röstöfvervigt enligt fyrktal, att minst
Va af de i stämman deltagande godkänt detsamma. Finnes majoritet endast
efter den ena beräkningsgrunden, uppskjutes frågan till ny kommunalstämma,
hvilken först en månad derefter får hållas; för godkännande af frågan vid
denna fordras, förutom majoritet efter fyrktal, att V3 af kommunens närvarande
ledamöter bifalla densamma. Uppnås icke detta dubbla röstförhållande,
är frågan förkastad. Förfallen fråga får icke åter upptagas förr än efter 3
månader, då den såsom ny sådan skall enligt förestående behandlas.

På enahanda sätt behandlas de utgiftsförslag, som af kommunalnämnden
enligt § 62 litt. c. framställas, der dessa icke af förut fattade beslut föranledas.

Uteslutande efter fyrktal afgöras:

förslag afseende verkställighetsåtgärder, betingade af förut fattade beslut;

frågor rörande kommunens folkskole- och fattigvård så till vida som
dessa, enligt författningar, äro kommunen ålagda;

den budget, som kommunalnämnden skall, enligt § 62, för kommunalstämman
framlägga; dock med de eventuela undantag, hvarom ofvan är bestämdt.

Med val förhålles enligt hittills stadgad ordning.»

För beslut om upptagande af lån erfordras såväl på ofvan angifvet sätt
bestämd personlig majoritet som ock 2/s af afgifna röster enligt gällande
röstgrund.

1878 (A. K. N:o 30): beslut om val af kommunalfullmäktige skall fattas antingen,
såsom i förordningen om kommunalstyrelse är stadgadt med ett röstetal, uppgående
till mera än V2 af kommunens hela röstetal efter röstvärdet, eller ock
— å två på hvarandra följande ordinarie kommunalstämmor — af minst 2/3 utaf
i beslutet deltagande röstegande.

1881 (A. K. N:o 76): för införande af kommunalfullmäktige skall erfordras, att
kommunalstämman med mer än halfva antalet af de närvarande röstberättigade
sig derom förenar.

Af vederbörande utskott hafva följande förslag till begränsning af den kommunala
rösträtten på landet tillstyrkts:

L. U. 1877.

a) V6-

b) V10:

A. B. och E. U. 1862—63 samt L. U. 1868, 1869, 1870. _

c) V10 utom för jordbruksfastighet:
A. B. och E. U. 1859-60, L. U. 1872.

d) 1/io + 1,000 röster:

L. U. 1875.

e) 1 röst för hvar 10:de fyrk utöfver 1,000 jemte relativt maximum af Vio:
L. U. 1876. . '' .

f) Vio + summan af öfriges röstetal:

L. U. 1881, 1882, 1884, 1885, 1886, 1889, 1891, 1892, 1894. • •

g) i/io + summan af öfriges röstetal med undantag för val af landstingsmän och af

deras valmän:

L. U. 1887 (maj-riksdagen).

L. U. 1878.

h) V2o;

i) V2» + summan af öfriges röstetal:

L. TJ. 1893.

Bilaga II. j®

Län (landsbygd).

Stockholms län.......

Upsala län.........

Södermanlands län......

Östergötlands län......

Jönköpings län.......

Kronobergs län.......

Kalmar län.........

Gotlands län........

Blekinge län........

Kristianstads län......

Malmöhus län........

Hallands län........

Göteborgs och Bohus län . . .

Elfsborgs län........

Skaraborgs län .......

Vermlands län........

Örebro län.........

Vestmanlands län......

Kopparbergs län.......

Gefleborgs län........

Vesternorrlands län.....

Jemtlands län........

Vesterbottens län......

Norrbottens län.......

Summa

Kommuner, röstegande och röstetal, som träffäs a [J.

= jordbruksfastighet.

Förenämnda kommu -

Antal röstegande, som träffas af begränsningen.

o- g fn S OQ B 3: S g g p z*	ners hela röstetal.	Enskilda personer.	Menig- heter	Aktie- bolag	Andra bolag	Summa röstägande.
P GO 03 ® S B * e-K	Före	Efter	med röstetal ensamt eller öfvervägande för	S*a
3: B P ce	begränsningen.	j.	A.	j.	A.	j.	A.	j.	A.	j.	A.
30	367,288	333,471	21	5	_	_	_	6	i	_	22	11	33
35	375,511	314,331	21	10	—	—	i	5	—	3	22	18	40
36	266,292	230,697	31	3	—	—	—	3	i	1	32	7	39
22	294,118	269,615	11	4	i	—	—	4	i	1	13	9	22
17	133,819	125,961	8	6	—	—	i	2	—	—	9	8	17
19	130,045	115,152	12	4	—	—	—	2	—	1	12	7	19
14	129,522	118,675	10	—	i	—	i	2	—	—	12	2	14
10	27,166	25,616	4	5	—	—	i	—	—	—	5	5	10
7	71,864	• 56,541	3	2						2	3	4	7
34	240,774	208,140	34	3	—	—	—	1	—	—	34	4	38
59	843,037	671,281	50	1	—	—	2	14	—	—	52	15	67
18	123,278	109,799	13	3	—	—	—	2	—	2	13	7	20
7	102,869	87,015	1	2	—	—	—	4	—	—	1	6	7
46	398,499	351,461	20	19	—	—	—	11	i	—	21	30	51
82	379,271	312,608	69	11	—	—	7	2	2	—	78	13	91
23	463,250	404,013	4	1	2	—	4	14	—	1	10	16	26
19	425,353	360,834	9	1	—	—	5	5	—	—	14	6	20
21	278,856	244,645	10	2	—	—	5	6	—	—	15	8	23
7	184,359	164,248	—	—	—	—	3	5	—	—	3	5	8
11	439,563	393,184	—	1	1	—	3	6	—	—	4	7	11
17	781,086	705,339	—	1	—	—	3	13	—	1	3	15	18
6	63,492	55,704	—	2	—	—	1	2	—	2	1	6	7
3	71,420	70,386	—	1	—	—	1	1	—	_	1	2	3
5	40,070	36,413	—	11	—	1	2	1	—	— 1	2	3	5
648	6,630,802	5,765,129	331	881	5	1	40	in	6	141	382	214	596
			419	6	151	20 1

rösträttens begränsning till V® af kommunens hela fyrktal.

A. = andra beskattningsföremål.]

Förenämnda röstegandes röstetal.
Enskilda	personer.	Menigheter.	Aktiebolag.	Andra bolag.	Summa röstetal.
Före	Efter	Före	j Efter 1	Före	Efter	Före	Efter	Före	Efter
		rösträttens begränsning till	V5 af kommunens hela fyrktal.
47,268	30,266	—	—	60,090	43,616	2,231	1,890	109,589	75,772
59,746	36,837	—	—	70,047	35,885	18,905	14,796	148,698	87,518
56,848	37,275	—	—	27,109	13,180	6,954	4,861	90,911	55,316
28,060	20,213	1,200	934	44,931	33,137	9,128	4,532	83,319	58,816
14,174	11,849	—	—	20,432	14,899	—-	—	34,606	26,748
27,482	18,343	—	—	6,158	4,180	7,258	3,482	40,898	26,005
25,600	17,712	1,583	1,064	9,564	7,124	—	—	36,747	25,900
6,380	4,913	—	—	600	517	—	— •	6,980	5,430
25,702	11,676	—	—	—	—	3,991	2,694	29,693	14,370
82,860	51,182	—	—	2,838	1,882	—	—	85,698	53,064
136,544	95,806	—	—	218,881	87,863	—	—	355,425	183,669
25,176	17,635	—	—	10,908	5,120	4,106	3,956	40,190	26,711
4,623	4,204	—	—	31,802	16,367	—	—	36,425	20,571
56,722	35,166.	—	—	73,697	48,242	286	259	130,705	83,667
116,657	65,711	—	—	31,638	16,143	1,861	1,639	150,156	83,493
6,220	4,373	1,229	923	146,007	92,170	6,886	3,639	160,342	101,105
22,814	16,505	—	—	127,429	69,219	—	—	150,243	85,724
20,469	16,085	—	—	71,243	41,416	—	—	91,712	57,501
—	—	—	—	58,772	38,661	—	—	58,772	38,661
1,330	1,168	15,000	5,746	117,957	80,994	—	—	134,287	87,908
1,202	970	—	—	218,849	155,841	30,480	17,973	250,531	174,784
6,400	4,329	—	—	8,428	7,674	11,109	6,146	25,937	18,149
5,919	4,930	—	—	9,398	9,353	—	—	15,317	14,283
915	619	2,642	792	8,113	6,602	—	—	11,670	8,013
779,111	507,767	21,654	9,459	1,374,891	830,085	103,195	65,867	2,278,851	1,413,178

Bilaga III. Kommuner, röstägande och röstetal, som träffhs af

[J. = jordbruksfastighet.

Län (landsbygd).	Antal kommuner, som träffas af begränsningen.	Förenämnda kommuners hela röstetal.		Antal röstegande, som träffas	af begränsningen.
Enskilda personer	Menig- heter	Aktie- bolag	Andra bolag	Summa röst-egande
Före	Efter	med röstetal ensamt eller öfvervägande för	S:a.
begränsningen.	j.	A.	j.	A.	j.	A.	J.	A.	j.	A.
Stockholms län . . . •	77	796,744	698,244	79	22	2	—	2	13	2	2	85	37	122
Upsala län......	70	629,026	497,556	80	24	4	—	3	8	—	5	87	37	124
Södermanlands län. . .	79	724,287	627,401	119	15	1	—	2	4	1	2	123	21	144
Östergötlands län . . .	92	870,717	785,552	107	17	1	—	1	10	3	4	112	31	143
Jönköpings län ....	58	403,553	365,875	35	26	1	—	1	9	1	2	38	37	75
Kronobergs län ....	40	248,656	212,488	37	10	1	—	1	4	1	1	40	15	55
Kalmar län......	44	434,148	393,454	33	12	1	—	1	8	—	2	35	22	57
Gotlands län.....	49	134,407	125,221	28	33	1	—	1	—	—	—	30	33	63
Blekinge län.....	9	81,190	58,091	5	3						2	5	5	10
Kristianstads län . . .	68	514,620	441,866	66	13	—	—	—	2	1	—	67	15	82
Malmöhns län.....	152	1,748,895	1,432,003	176	19	1	1	4	20	1	—	182	40	222
Hallands län.....	46	287,290	252,342	40	15	—	—	—	7	—	2	40	24	64
Göteborgs och Bohus län	21	247,167	213,285	8	10	—	—	—	5	—	1	8	16	24
Elfsborgs län.....	116	663,123	554,163	73	70	1	—	—	17	2	2	76	89	165
Skaraborgs län ....	178	766,149	627,509	202	42	—	1	15	6	4	2	221	51	272
Vermlands län.....	49	753,135	617,734	23	10	2	—	8	25	1	2	34	37	71
Örebro län ......	39	838,350	708,029	25	4	—	—	8	11	4	4	37	19	56
Vestmanlands län . . .	44	526,132	444,057	29	10	—	—	7	19	2	—	38	29	67
Kopparbergs län ....	22	641,879	569,021	—	3	—	—	6	17	1	—	7	20	27
Gefleborgs län.....	28	898,809	779,187	3	4	1	—	5	18	2	1	11	23	34
Vesternorrlands län . .	36	1,034,765	858,507	—	3	—	—	14	21	—	2	14	26	40
Jemtlands län.....	20	156,613	137,314	1	11	—	—	3	4	—	4	4	19	23
Vesterbottens län . . .	11	244,015	228,924	—	2	—	—	6	4	2	—	8	6	14
Norrbottens län ....	11	265,314	245,332	—	2	—	1	4	5	—	—	4	8	12
Summa	1,359	13,908,984	11,873,155	1,169	380	17	3	92	237	28	40	1,306	660	1,966
				1,549	20	329	68

rösträttens begränsning till V10 af kommunens hela fyrktal.

A. = andra beskattningsföremål.]

Förenämnda röstegandes röstetal.
Enskilda	personer.	Menigheter.	Aktiebolag.	Andra bolag.	Summa röstetal.
Före	Efter	Före	Efter	Före	Efter	Före	Efter	Före	Efter
		rösträttens begränsning till 1	ho af kommunens hela fyrktal.
113,866	64,515	1,988	1,673	85,588	40,513	8,268	4,509	209,710	111,210
117,586	61,908	2,530	1,888	89,692	29,605	26,294	11,231	236,102	104,632
174,569	104,803	378	350	32,287	10,264	8,819	3,750	216,053	119,167
116,166	77,191	1,200	467	68,528	31,449	16,554	8,176	202,448	117,283
55,582	34,152	998	879	27,884	13,174	3,896	2,477	88,360	50,682
48,480	23,691	240	222	10,022	4,649	8,230	2,242	66,972	30,804
67,639	38,241	1,583	532	25,928	16,026	908	565	96,058	55,364
24,536	15,730	306	268	600	258	—	—	25,442	16,256
27,449	6,994	—	—	—	—	3,991	1,347	31,440	8,341
125,180	55,769	—	—	4,444	2,339	2,604	1,366	132,228	59,474
302,000	168,660	5,742	4,955	245,146	62,685	1,380	1,076	554,268	237,376
54,063	31,219	—	—	15,908	5,932	4,106	1,978	74,077	39,129
17,955	11,225	—	—	41,018	14,460	1,280	686	60,253	26,371
112,269	57,147	554	430	82,428	31,421	13,829	11,122	209,080	100,120
202,243	93,647	450	407	45,098	16,616	5,070	3,551	252,861	114,221
33,388	23,484	1,229	461	202,739	85,757	12,314	4,567	249,670	114,269
52,657	28,432	—	—	156,745	58,856	25,513	17,306	234,915	104,594
50,634	29,373	—	—	101,769	42,082	4,815	3,688	157,218	75,143
2,324	2,029	—	—	147,597	75,924	3,724	2,834	153,645	80,787
7,987	4,899	15,000	2,873	219,940	115,851	3,249	2,931	246,176	126,551
2,669	1,438	—	—	260,359	107,169	32,514	10,677	295,542	119,284
12,439	7.036	—	—	12,921	7,735	12,759	4,049	38,119	18,820
6,059	2,551	—	—	37,505	26,571	2,057	1,408	45,621	30,530
2.758	1,570	2,642	396	42,360	25,812	—	—	47,760	27,778
1.730,498	945,704	34,840	15,801	1,956,506	825,148	202,174	101,536	3,924,018	1,888,189

Bilaga IV. Kommuner, röstägande och röstetal, som träffhs af

[J. = jordbruksfastighet.

	> b et- sa				Antal	röstegande, som träffas	af begränsningen.
	S»	Förenämnda kommu-ners hela röstetal.
Län (landsbygd.)	o- a 2 5 §‘ g	Enskilda personer	Menig- heter	Aktie- bolag.	Andra bolag	Summa röstegande
	B ® 09 © S B • et-	Före	Efter	med röstetal ensamt eller öfvervägande för	S-a
	ps B SO ce	begränsningen.	j.	A.	J.	A.	j.	A.	j.	A.	j.	A.
Stockholms län.....	104	1,152,433	955,509	251	84	2	1	3	24	8	4	264	113	377
Upsala län.......	83	716,761	515,012	187	67	7	—	4	16	1	8	199	91	290
Södermanlands län . . .	89	856,939	673,377	249	53	3	—	2	8	5	5	259	66	325
Östergötlands län ....	144	1,448,031	1,262,225	376	67	4	2	3	18	8	6	391	93	484
Jönköpings län.....	108	696,633	612,957	139	102	3	—	2	20	4	2	148	124	272
Kronobergs län.....	68	446,218	384,167	81	55	1	1	1	11	1	4	84	71	155
Kalmar län . ._.....	86	782,573	692,765	112	53	2	—	4	10	1	4	119	67	186
Gotlands län......	87	261,711	234,365	165	94	2	—	1	1	1	2	169	97	266
Blekinge län......	23	299,318	263,653	15	16	—	—	—	8	1	3	16	27	43
Kristianstads län ....	124	1,014,887	884,073	172	74	—	—	—	8	2	4	174	86	260
Malmöhus län.....	229	2,461,819	1,955,648	572	88	5	3	6	37	6	1	589	129	718
Hallands län......	79	523,688	455,516	95	57	1	1	—	19	—	2	96	79	175
Göteborgs och Bohus län	58	766,286	696,243	38	57	1	1	—	12	—	6	39	76	115
Elfsborgs län......	200	1,021,273	837,625	228	209	3	1	4	26	6	12	241	248	489
Skaraborgs län.....	248	1,185,918	955,746	569	147	3	1	19	14	10	2	601	164	765
Vermlands län.....	71	1,089,051	873,213	54	46	3	—	23	37	3	4	83	87	170
Örebro län .......	56	1,222,997	1,007,386	61	16	1	—	15	17	7	12	84	45	129
Vestmanlands län....	65	855,667	706,987	91	38	3	—	10	27	5	5	109	70	179
Kopparbergs län ....	35	834,236	712,637	1	20	—	—	11	32	2	1	14	53	67
Gefleborgs län.....	39	1,033,289	830,044	3	18	1	—	15	25	5	2	24	45	69
Vesternorrlands län . . .	52	1,302,254	1,033,219	—	33	—	—	21	41	—	8	21	82	103
Jemtlands län.....	47	375,452	337,739	4	60	1	—	9	9	—	11	14	80	94
Vesterbottens län ....	20	420,097	382,099	—	20	—	—	12	6	3	1	15	27	42
Norrbottens län.....	21	453,423	407,623	2	17	—	1	6	11	—-	2	8	31	39
Summa	2,186	21,220,954	17,669,828	8,465	1,491	46	12	171	437	79	in	3,761	2,051	5,812
				4,956	58	608	190

rösträttens begränsning till V*o af kommunens hela fyrktal.

A. = andra beskattningsföremål].

Förenämnda röstegandes röstetal
Enskilda	personer.	Menigheter.	Aktiebolag.	Andra bolag.	Summa röstetal.
Före	Efter	Före	Efter	Före	Efter	Före	Efter	Före	Efter
		rösträttens begränsning till V	20 af kommunens hela fyrktal.
238,761	124,800	2,260	1,103	110,360	37,069	15,735	7,220	367,116	170,192
172,223	71,432	4,500	2,181	99,992	23,080	28,871	7,144	305,586	103,837
263,942	118,605	935	584	39,168	9,873	14,001	5,422	318,046	134,484
269,642	155,355	4,057	2,284	87,217	30,674	19,899	6,696	380,815	195,009
122,466	66,583	2,546	1,448	35,095	11,795	6,073	2,678	166,180	82,504
79,802	34,488	1,515	1,077	14,764	6,016	10,199	2,648	106,280	44,229
137,130	69,708	2,046	527	33,895	13,847	2,953	2,134	176,024	86,216
60,119	33,695	498	257	725	192	773	625	62,115	34,769
39,855	13,529	—	—	19,907	14,354	5,596	1,810	65,358	29,693
210,410	87,918	—	—	12,371	7,296	6,578	3,331	229,359	98,545
539,113	256,636	9,002	4,714	259,610	42,468	5,391	3,127	813,116	306,945
97,749	48,063	546	382	22,161	6,956	4,106	989	124,562	56,390
64,654	38,925	718	627	73,501	34,279	17,235	12,234	156,108	86,065
190,747	86,215	1,676	941	89,900	21,280	19,803	10,042	302,126	118,478
321,34)0	135,392	1,383	950	54.278	14,744	7,888	3,591	384,849	154,677
78,568	45,472	1,807	805	245,480	74,737	17,043	6,046	342,898	127,060
91,819	44,393	720	506	201,005	57,341	50,389	26,082	343,933	128,322
101,753	53,236	930	790	128,149	37,515	24,321	14,932	255,153	106,473
17,054	12,195	—	—	174,555	60,386	4,926	2,355	196,535	74,936
15,859	8,482	15,000	1,436	264,473	87,764	13,937	8,342	,309,269	106,024
27,564	18,638	—	—	367,820	137,635	44,901	14,977	440,285	171,250
35,987	21,617	1,070	822	18,490	7,690	17,449	5,154	72,996	35,283
15,184	8,396	—	—	51,741	23,865	8,360	5,026	75,285	37,287
14,383	8,659	2,642	198	62,754	25,787	1,964	1,299	81,743	35,943
3,206,084	1,562,432	53,851	21,632	2,467,411	786,643	348,391	153,904	6,075,737	2,524,611

Reservation af G. Rudebech och friherre J. Gripenstedt.

Lika med komiténs flertal hafva vi ansett en begränsning af den
kommunala rösträtten på landet för närvarande bäst kunna ernås genom
tillämpning af s. k. relativa maxima, olika för jordbruksfastighet och för
andra beskattningsföremål inom kommunen. Likaledes äro vi, hvad angår
storleken af de föreslagna relativa maxima, ense med komiténs flertal,
och i sjelfva verket är det endast en närmare utveckling af komiténs
ståndpunkt i fråga om begränsningens relativitet, som af oss åsyftats, *
då vi i nedan nämnda hänseende ansett oss böra uttala en skiljaktig
mening.

Denna gäller det af komitén föreslagna maximum af en tjugondedel
för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet.

Af den inom komitén utarbetade tabell framgår, att ifrågavarande
begränsning skulle träffa icke obetydligt flera röstegande än kommuner,
då ju i åtskilliga kommuner V20 af kommunens hela fyrktal eller ännu
större andel innehafves af flera röstegande för (öfvervägande) annat än
jordbruksfastighet. Såsom komitén framhållit, verkar den af komitén
föreslagna begränsningen så, att röstegande, hvilkas fyrktal öfverskjuta
gränsen, i förevarande fall V20 af kommunens fyrktal, utan åtskilnad
nedbringas till samma röstnivå, men komitén vill icke tillmäta anmärkta
omständighet någon vidare betydelse, då i allt fall desse röstegande,
tillsammans och äfven hvar för sig, bibehålla en afsevärd maktställning
i förhållande till kommunen i dess helhet.

Utan att vilja förringa giltigheten af denna erinran hafva vi emellertid
trott det bättre öfverensstämma med såväl komiténs ståndpunkt i
det hela som ock hvad billighet och nödig varsamhet bjuda, om utjemningen
skedde mera naturligt och likformigt, och vi hafva af sådan
anledning ansett, att åt ifrågavarande begränsning borde gifvas den
form, att röstegande för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet,
som uppnått V20 af kommuns hela fyrktal, derutöfver skulle erhålla en
röst för hvarje 20:de fyrk.

Till belysande af innebörden i vårt förslag må följande exempel anföras.
En kommuns sammanlagda fyrktal utgör 40,000. Rösteganden A.
har 15,000 fyrkar af ifrågavarande beskaffenhet, rösteganden B. 10,000 och
rösteganden C. 2,100; hvarjemte icke någon af dem antages hafva några
jordbruksfyrkar. Enligt komiténs förslag nedbringas samtlige desse röstegandes
röstetal till 2,000, hvaremot med tillämpning af vårt förslag röstetalen
skulle blifva: för A. 2,650 — (2,000 + för B. 2,400^(2,000 + ^)
samt för C. 2,005 = (2,000 + ^).

Att äfven med denna modifikation begränsningen skulle komma att
visa sig tillräckligt verksam för ernående af det syfte, komitén för sig
uppställt, synes oss otvifvelaktigt.

Slutligen må erinras, hurusom anledningen dertill att vh icke jemväl
i fråga om det relativa maximum för jordbruksfastighet förordat en motsvarande
modifikation är att söka deri, att endast undantagsvis mer än
en röstegande inom hvarje kommun träffas af berörda maximum och att
vid sådant förhållande en dylik modifikation skulle få allt för ringa
praktisk betydelse.

Eeservation af friherre J. Gripenstedt.

Förutom den reservation, som af herr Rudebeck och mig gemensamt
afgifvits, har jag jemväl i nedannämnda afseende hyst en från
komiténs flertal skiljaktig mening.

Den af komitén föreslagna generela begränsningen till en femtedel
af kommunens hela fyrktal innebär, att rösträtt icke må af någon röstegande
för egen del utöfvas för större andel af kommunens fyrktal, och
förefinnes sålunda möjlighet för röstägande att på grund af fullmakt från
annan röstegande vid omröstning å kommunalstämma förfoga öfver större
röstetal än som motsvarar berörda andel.

Då den möjlighet, som hittills funnits att på en hand samla ett
öfverväldigande stort röstetal, under de långvariga förhandlingarne i
förevarande ämne ofta och med fog öfverklagats, har jag ansett ömkligt,
att komitén velat förebygga denna anledning till missnöje genom
att i sitt förslag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad i förevarande
afseende skett i det nya finska förslaget, inrymma en föreskrift,
att icke någon må för egen del och å annans vägnar sammanlagdt rösta
för mer än en femtedel af kommunens hela fyrktal.

Min mening härutinnan har emellertid icke vunnit understöd inom
komitén, och har jag vid sådant förhållande och då en tilläggsbestämmelse
i antydd riktning synts mig ändamålsenlig, ansett mig böra angifva
den afvikande ståndpunkt jag jemväl i denna fråga intagit.

Reservation af Elis Sidenbladh.

Enligt komiténs förslag, sådant det af pluraliteten bestämts, skulle
begränsning af rösträtten inom landskommunen åstadkommas på det sätt,
att icke någon får rösta för jordbruksfastighet för mer än Vs och för andra
beskattningsföremål för mer än V20 eller i något fall för mer än Vs af
kommunens hela fyrktal. Dessa relativa maxima kunde visserligen få
anses fylla sin bestämmelse, så länge frågan gäller mindre kommuner,
men blifva enligt min uppfattning icke tillfyllestgörande, när man kommer
till de större och framförallt till de största kommunerna. Huru
förhållandena skulle i verkligheten gestalta sig, om förslaget tillämpades,
torde bäst belysas genom några exempel, hemtade ur Statistiska Centralbyråns
underdåniga berättelse rörande kommunala rösträtten år 1892
och hvarvid antages att de för nämnda år funna förhållandena ännu äro
gällande.

I rikets för det n. v. efter fyrktalet räknadt största landskommun,
Orgryte i Göteborgs och Bohus län, skulle enligt komitén, då kommunens
hela fyrktal är 195,530, en enda röstegande kunna få rösta
för icke mindre än 39,106 fyrkar, om nemligen rösträtten vore grundad
på besittning af jordegendom, men för 9,776 fyrkar, om andra beskattningsföremål
än jordegendom förlänade nämnda rätt, samt för ett öfver
9,776 och intill och med 39,106 gående fyrktal, om den röstegande har
att rösta för såväl jord som annat. Faktiskt är högsta fyrktalet inom
kommunen 13,650, hvilket tillkommer en enskild person, och dernäst
följa talen 13,169 för ett bolag samt 11,691 för ett aktiebolag, men då,
enligt särskild undersökning, jordbruksfastighet bidrager till dessa fyrktal
med resp. 300, 300 och 6Ö0 fyrkar, så skulle efter reduktionen aktiebolaget
erhålla 10,376 röster och de båda andra röstegande hvardera
10,076 röster. Härvid kan anmärkas, att bland dessa tre röstegande den,
som har minsta fyrktalet, får högsta röstetalet, och att detta inträffar
med ett aktiebolag, under det att just sådana anses böra isynnerhet begränsas
i sin rösträtt.

Uti den dernäst till fyrktalet största landskommunen, eller Skön i
Vesternorrlands län, med ett fyrktal om 181,988, skattar ett aktiebolag
för 45,318 fyrkar och skulle bolaget under antagande att icke någon
jordbruksfyrk ingår i fyrktalet, få utöfva sin rösträtt med 9,099
röster, men med ännu flere, om bolaget verkligen innehar jordbruksfastighet.

Ett aktiebolag i Söderala kommun inom Gefleborgs län har nu
48,114 röster och skulle visserligen få detta röstetal betydligt nedsatt,
men ändock få rösta med minst 8,348 röster, emedan kommunens hela
fyrktal uppgår till 166,963, och i Brännkyrka kommun af Stockholms
län skulle ett aktiebolag erhålla i sin kommuns angelägenheter 6,422
röster, dertill nedsatt från n. v. 34,228.

Slutligen torde såsom exempel kunna anföras, att i Södermanlands
län finnes en kommun, der en person nu skattar och röstar för 5,391
fyrkar för jordbruksfastighet och 1,932 fyrkar för andra beskattningsföremål
eller tillsammans 7,323 fyrkar, men denne röstegare skulle enligt
komiténs förslag icke träffas af någon begränsning i sin rösträtt och
skulle han således fortfarande hafva det höga röstetalet 7,323. Kommunens
hela fyrktal är nemligen 45,745.

Det är visserligen sannt, att alla de nu såsom exempel anförda höga
röstetalen, utom det sist omförmälda, utgöra efter reduktionen endast
vid pass V20 af kommunens hela fyrktal, hvadan dessa röstegande kunde
synas vara tillräckligt begränsade, men i verkligheten ställer sig förhållandet
nog annorlunda, om man nemligen tager i betraktande den stora
öfvervigt, som ligger deri, att det höga röstetalet är samladt hos en enda
röstegande. Härtill kommer, att detta röstetal kan högst väsentligen förstärkas,
om exempelvis ett aktiebolag låter sig företrädas af sin verkställande
direktör eller förvaltare, hvilkens enligt regel ingalunda oansenliga
röstetal sålunda kommer att läggas till bolagets. Så länge man
låter en enda röstegande vid behandlingen af kommunens angelägenheter
ega flere tusen, ja tiotusen eller än flere röster, blir denne lätt nästan
enväldig, för så vidt ej inom kommunen finnes någon annan lika mäktig,
som kan bilda en motvigt, men som också kunde tvärtom fördubbla den
förstnämndes störa inflytande. Om det under sådana förhållanden skall
blifva någon strid om makten inom kommunen, icke blir den mellan de
stora och de små, utan endast mellan de stora. Man kan nemligen icke
förutsätta såsom sannolikt att, annat än i mycket enstaka fall, de små
skulle kunna sammansluta sig så, att de vid kommunalstämman disponerade
öfver ända till ett tiotusental röster. Om exempelvis i Örgryte
af dess 1,245 röstegande 100 personer, hvardera med 100 fyrkar i medeltal,
infunne sig å stämman och röstade som en man, kunde de alla än -

dock öfverröstas af hvilken som helst bland de tre, som skulle trots
reduktionen hafva mera än 10,000 röster. Det torde härvid kunna
erinras, att egandet af 100 fyrkar eljest icke är någon obetydlighet,
enär härför erfordras innehafvet af en jordegendom med 16,666 kronors
taxeringsvärde eller en uppskattad inkomst af 1,300 kronor (med 300
kronors bevillningsafdrag).

Under sådana förhållanden och om man skall åstadkomma någon
verklig begränsning af makten inom kommunen, nödgas man väl bestämma
en viss gräns, öfver hvilken röstetalet icke i något fall får stiga,
eller med andra ord man måste fastställa ett s. k. absolut röstmaximum.
Härvid tillåter jag mig erinra, hurusom i 1862 års förordningar om kommunalstyrelse
i stad och i Stockholms stad bestämdes såsom begränsning
endast ett relativt maximum, men att man dock sju år derefter eller
år 1869 fann sig föranlåten att jemte en (från V20 till Vso förökad) relativ
begränsning äfven bestämma en absolut sådan (= 100 röster). Med
denna erfarenhet torde man få antaga, att om man för landskommunerna
skulle nu nöja sig med blott en relativ nedsättning i röstetalet, det icke
skall dröja länge, innan krafven på äfven en absolut begränsning också
här komma att göra sig gällande, hvadan det synes vara tillrådligt att
redan ifrån början taga steget fullt ut.

Vid valet af siffra för den absoluta begränsningen kunde man tänka
sig såsom för landsbygden lämpligt, att man icke skulle nöja sig med
ett enda tal, utan välja tvenne, nemligen ett högre för jordbruksfastighet
och ett lägre för andra beskattningsföremål, men ehuru en sådan
anordning i viss grad kunde hafva skäl för sig, synes den dock icke
vara ändamålsenlig, enär med tvenne sådana maxima jemte de dessutom
nödiga relativa begränsningarna skulle tillskapas ett system, som vid
tillämpningen torde komma att visa sig alltför inveckladt och för öfrigt
åstadkomma den förflyttning af det högre röstvärdet, hvarom här nedan
skall något närmare ordas. Stannar man derför vid blott en enda siffra
för den absoluta begränsningen, synes talet 1,000 fyrkar vara härför
lämpligt, synnerligast som detta fyrktal jemut motsvarar städernas maximum.
Talet har för öfrigt eu gång (år 1875) blifvit af Riksdagens
Andra kammare antaget.

Bestämmelsen om maximibeloppet i städerna är i vederbörande förordning
formulerad sålunda, att »ej må någon kunna utöfva rösträtt i något
fall för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen för tio tusen riksdalers
inkomst af kapital eller arbete», och åsyftades härmed att göra absoluta
röstmaximum oberoende af framtida ändringar i bevillningsprocentens
storlek. Om man nu i fråga om landet skulle välja en likartad formulering,
borde man väl bestämma högsta röstvärdet efter bevillningen å jordbruks -

fastighet, men då, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, man kan vid en ändring
af bevillningsbeloppen tillika ändra fyrksättningen sålunda, att valören
af olika fyrkslag icke rubbas, torde man för landet kunna i lagtexten
bestämma högsta röstetalet helt enkelt till det nu föreslagna talet 1,000.

Det kunde måhända förefalla som en nästan våldsam åtgärd, att till

1,000 röster nedpressa så höga röstetal som de härofvan för några landskommuner
omförmälda, 48,114 eller 45,318, men om man vänder sig till
städerna, skall man der påträffa exempel på långt större nedsättningar,
utan att dessa veterligen framkallat något missnöje. I Stockholms stad
fanns år 1892 ett aktiebolag, som erlade 11,520 kronor i bevillning,
hvilket motsvarar 115,200 fyrkar å landsbygden; en annan röstegande i
samma stad skulle hafva haft 104,590 fyrkar; en aktiebank i Göteborg
78,540 fyrkar; ett aktiebolag i Jönköping 62,060 fyrkar; en sedelutgifvande
bank i Malmö 48,300 fyrkar, o. s. v.; men ingen af dessa röstegande
får enligt gällande bestämmelser utöfva sin rösträtt för mera, än
som motsvarar 1,000 fyrkar.

Hela antalet röstegande å rikets landsbygd jemte de bland dem
som hafva mera än 1,000 fyrkar äfvensom procentförhållandet dem emellan
är enligt 1892 års rösträttsstatistik följande:

Röstegareklasser.	Hela antalet röstegande.	Deraf med mera Antal.	än 1,000 fyrkar. % af hela antalet inom klassen.
Enskilda personer . .	..... 506,124	1,058	02
Menigheter.....	..... 3,858	19	0-5
Aktiebolag.....	..... 2,613	567	21-7
Andra bolag.....	..... 5,458	127	23
	Summa 518,053	1,771	03

Antalet af dem, som hafva mera än 1,000 fyrkar och skulle träffas
af den absoluta begränsningen, utgör således 1,771, hvaribland 1,058 äro
enskilda personer. Denna sistnämnda siffra kan visserligen i och för
sig förefalla temligen stor, men blir dock ringa, om hon jemföres med
hela antalet af de röstberättigade personerna, enär hon häraf utgör
endast 0''2 %. Deremot måste man lägga särskilt märke till det höga
procenttalet för aktiebolagen, eller 21‘7 %, hvilket utvisar att minst hvart
femte aktiebolag skulle mera eller mindre begränsas i sin rösträtt, om
fyrktalet såsom röstgrund nedsattes till 1,000. Genom sådan nedsättning
träffar man då i främsta rummet just den klass bland de röstegande,
öfver hvilkas »fyrkvälde» man klagat, och torde man derför få
anse detta begränsningssätt vara särdeles lämpligt, synnerligast då det
dessutom kompletteras med en relativ begränsning. För öfrigt kan

erinras, att på långt när icke alla bolag kunna utöfva röstförtryck inom
kommunen, enär flertalet bland dem i sjelfva verket har ett ganska måttligt
fyrktal. Af samtliga å landsbygden röstegande 2,613 aktiebolag
ega 940, d. v. s. mera än en tredjedel af hela antalet, så ringa fyrktal,
att detta ej för något bland dem öfverstiger talet 100, ja månget aktiebolag
skattar och röstar för endast ett par fyrkar.

Såsom redan antydt är, kräfver begränsningen af rösträtten ej allenast
ett absolut utan äfven ett relativt röstmaximum, och detta ej allenast
för sådana röstberättigade, som hafva mindre än eller jemn t 1,000 fyrkar,
utan äfven i vissa fall för sådana, hvilkas fyrktal mera eller mindre öfverstiger
talet 1,000 och för hvilka åtminstone i senare fallet nedsättningen
till detta tal måste i det hela blifva af ringa betydelse. Komitén, som
icke föreslagit något maximum af förstnämnda slag, har i stället ansett
att tvenne, eller noga räknadt trenne, relativa maxima vore erforderliga,
men tillämpningen häraf leder bland annat till den, enligt min åsigt,
betänkliga oegentlig]!eten, att det högre röstvärdet lian förflyttas från en
röstegande till en annan, trots det att den förre skattar för mera än
den senare. Exempel härpå lemnar, såsom redan är visadt, Orgryte
kommun, men ännu bjertare framträder detta i Örtofta kommun uti
Malmöhus län, hvarest ett aktiebolag, som bidrager till kommunens utgifter
med vid pass tio gånger så mycket som en annan röstegande,
skulle efter nedsättning i röstetalet enligt komiténs förslag få i kommunens
angelägenheter mindre att säga än denne.

Om emellertid man bestämmer sig för ett absolut maximum för alla
högre fyrktal än 1,000 och dervid icke gör någon skilnad emellan fyrktalet
för jordbruksfastighet och för andra beskattningsföremål, så finnes
icke något skäl, hvarför man skulle göra denna skilnad för lägre fyrktal,
i följd hvaraf relativa begränsning stålet, icke bör vara mera än ett enda,
och vid val då af detta tal torde icke något annat kunna lämpligen

ifrågakomma än Vs, Vio eller V20. Af dessa tal har åtminstone något

varit föreslaget vid nästan hvarje riksdag, som hållits efter kommunallagarnes
utfärdande, och enligt regel äfven vunnit bifall af Andra kammaren,
talet Vs dock blott en gång (år 1877) och talet V20 tre gånger

(åren 1878, 1893 och 1894), men talet V10 vid de flesta öfriga riks dagarna,

hvarvid dock är att märka, att denna relativa begränsning
endast en gång (år 1875) men icke eljest kompletterats med ett absolut
maximum (hvari då ej inräknas den modifikation härutinnan, som föreslogs
och bifölls år 1876). En blott relativ begränsning lider dock i
allmänhet af den olägenheten, att den blir för liten i de stora kommunerna
och för stor i de små, så att äfven om man fastställer en
mycket låg begränsningssiffra, denna dock icke kan tillräckligt nedsätta

de mycket höga röstetalen, under det att samma siffra alldeles onödigt
nedtrycker röstetalet i de kommuner, der samtliga fyrkarna icke uppgå
till mera än några tusental.

Sådana små kommuner finnas spridda öfver hela landet, framförallt
i Vestergötland och å Gotland, och förtjena de just i följd af sin stora
mängd särskild uppmärksamhet. Genom räkning i 1892 års rösträttsstatistik
och med uteslutande af den numera upphörda Visby södra landskommun,
som eljest skulle hafva varit den minsta, hafva de kommuner,
som ej hinna till 5,000 fyrkar, befunnits till fyrktal och antal vara följande:

med 403—999 fyrkar..........31 kommuner,

» 1,000-1,999 » ....	......194	>
» 2,000—2,999 > ....	......215	»
» 3,000-3,999 » ....	......251	>
> 4,000—4,999 » ....	......221	>

Summa 912 kommuner.

Om man nu skulle sätta det relativa begränsningstalet till V$0, så finge
i alla dessa kommuner icke någon rösta för mera än högst 249 fyrkar,
ja i 31 kommuner för ej mera än 49 fyrkar och i den aldra minsta för
högst 20 fyrkar. Jemföras dessa små landskommuner med våra småstäder,
deri inräknade några med dem likstälda köpingar, och om man
tänker sig dessa stadssamhällens röstetal förvandlade till fyrkar, så befinnes
det, att icke någon röstegande i stad genom der gällande begränsning,
som dock går ända ned till Vso, nedsättes så lågt i röstetalet, som
en begränsning å landet till V20 skulle åstadkomma. Ett enda undantag
bildar en köping (Mörbylånga), men tillåtna högsta röstetalet i denna
motsvarar ändock 50 fyrkar, d. v. s. mera än hvad som kunde få ifrågakomma
i de 31 minsta landskommunerna. Såsom allmän regel gäller
således att V20 å landet trycker djupare ned än Vso i stad, och då härtill
kommer, att äfven i de små landskommunerna kunna finnas relativt
stora jordegendomar hos en person, torde ett begränsningstal för landet
så lågt som V20 icke kunna med fog ifrågasättas.

Med en relativ begränsning, satt till 1!10, skulle i ofvannämnda 912
landskommuner högsta röstetalet komma att variera mellan 40 och 499
fyrkar, och kunde det derför icke utan skäl synas, som om äfven V10
vore ett nästan för djupt verkande tal, hvadan man borde i stället härför
välja talet Vs, men då detta senare väl icke kan anses tillräckligt
åstadkomma den begränsande verkan, som åsyftas, återstår intet annat
lämpligt tal än V10. Detta tal har, såsom är nämndt, mångfaldiga gånger
godkänts af Riksdagens Andra kammare och utgör för öfrigt ett medel -

tal mellan komiténs Vs för jordbruksfastighet och V20 för andra beskattningsföremål
samt utöfvar sin verkan i alla kommuner, hvilkas hela
fyrktal ej öfverstiger 10,000. För större kommuner är det likgiltigt, om
begränsningstalet sättes till Vs eller V10, enär i sådana det absoluta begränsningstalet
1,000 fyrkar ensamt gör sig gällande.

På grund af hvad jag sålunda tillåtit mig anföra och under antagande
att röstvärdet skall fortfarande bestämmas efter fyrktal samt
under erinran att, om nedanstående hemställan vinner bifall, formuläret
för fyrktalslängden bör lämpas derefter, får jag underdånigst hemställa,
att l:a stycket af 11 § i nådiga förordningen om kommunalstyrelse å
landet må erhålla följande lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta
fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster,
än som svarar emot en tiondedel af kommunens hela fyrktal,
eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar
ett tusen fyrkar.

E/is Sidenb/adh.

Reservation af Joh. Ny däld.

Inom komitén har jag ursprungligen förordat eu graderad röstskala,
men då för densamma icke vunnits något understöd, har jag anslutit
mig till det förslag, som hr Öfverdirektör Elis Sidenbladh i sin förestående
reservation framlagt. Dock har jag ansett, att nämnda förslag
bort fullständigas medels en bestämmelse af det innehåll, att rösträtt i
intet fall får af någon utöfvas för högre röstetal, än som sammanlag åt
tillkommer öfriga röstegande inom kommunen. En sådan föreskrift har väl
ingen egentlig praktisk betydelse, men den princip, den uttalar, är dock
så riktig, att den icke torde böra saknas i en lagparagraf, som afser att
värna möjligheten till kommunal själfstyrelse.

c- e

Då jag i allt hufvudsakligt kan åberopa hvad hr Sidenbladh anfört
emot komiténs förslag och till förmån för sitt eget, så kan jag för egen
del inskränka mig till följande motivering.

Det ligger i sakens natur, att ett relativt röstmaximum, som är bestämdt
till en viss kvot af kommunens och icke af de i omröstningen deltagandes
sammanlagda röstetal, måste verka vida mera inskränkande
inom de mindre kommunerna än inom de större. I en liten kommun
erfordras icke något större antal röster för att innehafva t. ex. V20 af
hela röstetalet; i eu mycket stor kommun däremot kunna många tusen
röster vara samlade på en hand, utan att nämnda kvot dock är uppnådd.
Sant är, att ett visst röstetal betyder mera i den lilla kommunen än i
den stora; men det vore icke desto mindre en mycket oriktig föreställning,
att t. ex. 50 röster skulle gifva samma inflytande inom en kommun
med endast 1,000 fyrkar, som 5,000 röster inom en kommun med
100 gånger högre fyrktal. Inom den senare är antalet röstegare kanske
20—30 gånger talrikare än inom den förra, och svårigheten för de små
röstegarne att någorlunda mangrant och enigt sammansluta sig vid stämmorna
är naturligtvis mångfaldigt större inom en kommun, som räknar
sina röstegare i 100- eller 1,000-tal, än, inom en, som räknar dem i

10-tal. Denna synpunkt är af stor vigt, när man vill bedöma verkningarna
af den utaf komitén föreslagna rösträttsbegränsningen.

Det bör ej heller förbises, att en begränsning till samma relativa
röstetal för alla kommuner, utan hänsyn till deras olikhet i förmögenhet
och folkmängd, måste medföra, att personlighetsprincipen blir mindre
tillgodosedd inom de stora kommunerna än inom de små. Då i en
kommun, där ett röstmaximum af V20 skulle sätta röstgränsen till 100
röster, den störste röstegaren endast skulle kunna motväga 4 röstegande
med sammanlagdt nämnda röstetal, så skulle inom en kommun, där
samma maximum medgåfve på en hand 10,000 röster, innehafvare!! däraf
ensam ha lika stort inflytande som 400 röstegande med 25 röster hvardera.
Det synes mig vara uppenbart, att personlighetsprincipen i det
senare fallet mer än tillbörligt är åsidosättes och att en reform, som icke
lämnar mera erkännande åt denna princip, icke kan anses vara egnad
att undanrödja berättigade anledningar till klagomål öfver förmögenhetens
allt för stora inflytande på behandlingen af de kommunala angelägenheterna.

Och likasom ett relativt röstmaximum åstadkommer en långt skarpare
begränsning inom de små än inom de stora kommunerna, så står
ock antalet kommuner, som träffas af detsamma, i omvändt förhållande
till deras fyrktal. Af de 1,021 kommuner, som hafva mindre folkmängd
än 1,000, skulle 975 beröras af en begränsning till V20 af kommunens
hela fyrktal, men af de 96 kommuner, som hafva 5,000 inv. och däröfver,
endast 72, således nära 95‘s % af de förra men ej mer än 75 %
af de senare. Och inom den förra gruppen af kommuner skulle nämnda
begränsning träffa 3,293 röstegande, men inom den senare ej mer än
142, d. v. s. relativt mer än dubbelt så många inom de minsta kommunerna
som inom de största.

Sist anmärkta omständighet saknar icke betydelse, äfven om man
särskild! vill bedöma hvad inverkan det af komitén framstälda förslaget
skulle komma att hafva på bolagens rösträtt. Det är nämligen företrädesvis
inom de stora kommunerna, som bolagen, särskildt aktiebolagen,
förekomma. Statistiken visar, att då bolagens andel i samtliga landskommuners
hela röstetal år 1892 utgjorde 16*2 %, var deras motsvarande
procenttal endast 9''s i de mindre kommunerna men 32''i i de största.
För aktiebolagen utgjorde motsvarande siffror resp. 13‘i, 7''6 och 26‘7.
Häraf följer, att bolagen skulle komma att jämförelsevis lindrigt beröras
af detta förslag. Det är dock förnämligast en inskränkning i bolagens
öfvervägande kommunala inflytande, som den allmänna meningen i landet
synes fordra och Riksdagen i sin skrifvelse af år 1894 angifvit såsom
af behofvet påkallad.

Huru föga ett relativt röstmaximum af V20 vore egnadt att åvägabringa
en verkligt effektiv begränsning af de höga röstetalen inom de
största kommunerna, torde lämpligen kunna belysas genom anförande af
ett par exempel.

I Örgryte kommun innehade år 1892 12 röstegare tillsammans
98,341 af kommunens 195,530 fyrkar; således något mer än hälften af
hela röstetalet. Den röstminskning, som de högsta röstetalen skulle få
vidkännas genom tillämpning af V20 maximum, uppginge ej till mer än
9,182, och de 12 högsta röstegande behöfde allenast med sig förena 2
eller 3 andra för att äfven i röstlängden fortfarande uppväga kommunens
öfriga 1,230 röstegande. I Sköns kommun, där hela fyrktalet nyssnämnda
år utgjorde 181,988, skulle visserligen ifrågavarande begränsning
föranleda en vida större röstminskning, dock ej större, än att disponenterna
för 6 af kommunens aktiebolag, då de röstade för sina resp.
bolag och å egna vägnar, skulle tillsammans förfoga öfver 66,205 röster
mot de 64,752, som äro fördelade mellan kommunens öfriga 2,115 röstegande.

Det är sant, att icke många landskommuner kunna jämföras med de
nämnda i afseende på fyrktalets storlek och rösternas fördelning. Men
deras antal växer ganska hastigt. Statistiken visar, att ökningen af
fyrktalet för »annan fastighet och alla öfriga beskattningsföremål» under
tiden 1871—1892 uppgår till ej mindre än 129''2 procent. Så har, för
att taga ett par exempel, under sagda period fyrktalet inom Söderala
(Gefleborgs län) vuxit från 49,185 till 166,963 och inom Gudmundrå
(Vesternorrlands län) från 23,691 till 101,241. Och enligt innevarande
års fyrktalslängder uppgå de båda kommunernas fyrktal till resp. 199,498
och 127,352. På detta sätt växa med snabba steg de stora kommunerna
i antal och storlek, men på samma gång och i samma mån varda verkningarna
af ett relativt röstmaximum allt mer och mer otillräckliga.

Jag har talat om verkningarna af V20 maximum. Detta skulle dock
icke ensamt och oinskränkt få göra sig gällande. Komitén har nämligen
för rösträtt grundad på jordbruksfastighet föreslagit ett så högt maximum
som V5 af kommunens hela fyrktal. Härigenom skulle naturligtvis ej
blott de kommunalmedlemmar, hvilkas rösträtt härrör ensamt eller öfvervägande
från jordbruksfastighet, utan äfven de röstegare, för hvilka
nämnda beskattningsföremål är af blott underordnad betydelse, kunna få
utöfva en ansenligt högre rösträtt, än som medgifves af V20 maximum.
Huru stor rösträtt, som på detta sätt skulle tillkomma de röstegare af
senare kategorien, som innehafva mer än V20 af hela fyrktalet, kan endast
i enstaka fall utletas ur den officiella statistiken; men påtagligt är, att
denna bestämmelse till förmån för jordbruksfyrkarna skulle, isynnerhet

hvad beträffar bolagen, de där vanligen äro innehafvare af mer eller
mindre ansenliga jordegendomar, i icke obetydlig mån försvaga effekten
af det för de lösa fyrkarna föreslagna röstmaximum.

Lämpligheten och ändamålsenligheten af att, på sätt komitén gjort,
i vissa fall tillerkänna jordbruksfyrkarna ett högre röstvärde än andra
fyrkar, torde ur mer än en synpunkt kunna betviflas. Oafsedt den omständigheten,
att härigenom effektiviteten af förslaget i dess helhet i hög
grad minskas och bedömandet af dess verkningar försvåras — oafsedt
äfven att de kommunala röstlängderna härigenom blifva mer än önskligt
är invecklade — så kan jag ej inse, att tillräcklig anledning finnes till
en dylik undantagslagstiftning. Afsigten därmed skulle väl vara att
stärka jordbrukarnes kommunala inflytande gent emot kommunens öfriga
röstegande. Detta kan dock icke anses behöfligt, inom de 2,029 kommuner,
där jordbruksfyrkarna redan hafva öfvervigt öfver de lösa
fyrkarna. Inom dessa är den föreslagna lindrigare begränsningen af
jordbruksfyrkarna endast egnad att fortfarande upprätthålla de stora
godsegarnes kommunala öfvervälde öfver de mindre jordbrukarne. De
kommuner åter, där de lösa fyrkarna äro öfvervägande, äro allenast 257,
och det är blott inom 108 af dessa som en eller annan röstegare ensamt
eller öfvervägande för jord — allt som allt 135 röstegare, däraf 92
enskilde — skulle nås af en begränsning till V20. Och sättes röstgränsen,
i öfverensstämmelse med hr Sidenbladhs förslag, till 1/xo, så
sjunker antalet af ifrågavarande kommuner till 40 och af ifrågavarande
röstegande till 41, däribland 21 enskilde. Det torde alltså kunna sägas,
att, om begränsningen af de lösa fyrkarna bestämmes till V10, det är
med hänsyn till jordbruksintressets kommunala inflytande tämligen likgiltigt,
huruvida samma begränsning tillämpas jämväl i fråga om jordbruksfastighet
eller, såsom komitén föreslår, begränsningen för denna
sättes till 7s.

Någon anledning att uti ifrågavarande afseende lagstadga en åtskilnad
mellan jordbruksfastighet och andra beskattningsföremål gifves ej heller
af de förhandlingar rörande den kommunala rösträttens begränsning, *
Indika efter kommunallagarnas tillkomst förekommit inom Riksdagen.
Ehuru denna fråga under det nya representationsskicket förevarit nästan
vid hvarje riksdag, har endast en gång förslag i nämnda syfte framlagts,
nämligen af 1872 års lagutskott, men utan att tillvinna sig understöd
inom någondera kammaren. De skäl, som då anfördes emot en
undantagslagstiftning af ifrågavarande art, torde representationen ännu
vilja tillerkänna full giltighet.

I stället för att upprepa dessa skäl tillåter jag mig hänvisa till hvad
komitén (på midten af sid. 46) anfört för sin åsigt, att bolag icke böra

underkastas någon skarpare röstbegränsning än enskilde röstegare. »Reformen»
— heter det der — »komme eljest» — nämligen om begränsningen
för bolag och menigheter gjordes starkare än för enskilde röstegare
— »att hvila på två skilda principer och skulle härigenom förlora den
karaktär af enhetlighet, som bör utmärka densamma. För öfrigt skulle en
dylik anordning i sina verkningar säkerligen icke så sällan framstå stötande
och alstra missnöje». Detta resonnemang synes mig nämligen
vida mera användbart, om man vill framhålla olämpligheten af den utaf
komitén ifrågasatta undantagslagstiftningen till förmån för de större jordegarne,
än såsom motivering för komiténs berörda åsigt, att bolagens
rösträtt ej bör underkastas större inskränkning än de enskilde röstegarnes.
Sammalunda är förhållandet med resonnemangets fortsättning i den följande
meningen. Ty visserligen kan det ifrågasättas, hvarför en person,
som är egare af t. ex. ett större järnbruk samt tillika är bosatt i den
kommun, där hans industriella verksamhet drifves, skall i afseende å
sin kommunala rösträtt underkastas en relativt större inskränkning än
den, som måhända endast på en kortare tid arrenderar en jordegendom,
eller en godsegare, som är bosatt utom kommunen och åt sin inspektor
öfverlåtit såväl egendomens skötsel som rösträtten för densamma.

# *

Såsom jag redan framhållit, verkar en relativ röstbegränsning, som
bestämmes till en viss bråkdel af kommunens sammanlagda fyrktal utan
afseende på, om detta är större eller mindre, om kommunen har ett
stort eller litet antal röstegare, vida mera effektivt i fråga om de små
än de stora kommunerna. En alldeles motsatt verkan har den absoluta
röstbegränsningen eller föreskriften, att ingen får rösta med mera än ett
visst antal röster. Om man sålunda låter ett relativt och ett absolut
röstmaximum verka i förening, så åvägabringas därigenom en begränsning,
som, om proportionen är riktigt vald, träffar någorlunda jämnt inom
de olika kommunerna, i det att det absoluta verkar med stigande styrka
• uppåt i de stora kommunerna, liksom det relativa nedåt i de små.

Enligt 1892 års kommunala rösträttsstatistik'' skulle en relativ begränsning
till Vio af kommunens fyrktal beröra mer än 68‘3 % af de
kommuner, som hafva mindre än 1,000 inv., men endast omkring 48 %
af kommuner med 5,000 inv. och däröfver, samt nedbringa rösträtten
för 1,966 röstegande, däraf 57 % tillhörande den förra gruppens och
blott 2-7 % den senare gruppens kommuner. Däremot skulle ett absolut
röstmaximum af 1,000 röster endast beröra ungefär 19''ö % af kommunerna
med mindre än 1,000 inv. men i det närmaste 85*4 % af de kommuner,
som hafva 5,000 inv. och däröfver, samt minska rösträtten för 1,771

röstegare, hvaraf ej fullt 13*7 % komma på de 1,021 kommuner, som
tillhöra den förra gruppen, men 24 % på de 96, som tillhöra den senare.

Vidkommande de båda maximas inverkan särskildt på bolagens rösträtt,
så skulle begränsningen till Vio medföra röstminskning för 397
bolag, däribland 329 aktiebolag och 68 andra bolag, och tillämpningen
af ett absolut maximum af 1,000 röster hafva enahanda effekt för 694
bolag, nämligen 567 aktiebolag och 127 andra bolag. Genom det förra
skulle bolagens sammanlagda röstetal reduceras från 2,158,680 till 1,231,996
eller med väl 57''7 %. Huru stor röstnedsättning, som genom det absoluta
maximum skulle tillskyndas bolagen, framgår icke af det tillgängliga
statistiska materialet; men att den skulle blifva ansenligt större än
i det förra fallet, är uppenbart, när man besinnar de båda begränsningssättens
olika natur. Så skulle vid begränsningen till Vio ej mindre än
73 bolag med ett lägre röstetal än 1,000 förlora en del af sin forna rösträtt,
under det att en mängd bolag med mycket höga röstetal — exempelvis
ett med 17,508, ett annat med 12,840 och ett tredje med 11,761
fyrkar — skulle lämnas oberörda däraf. Däremot skulle det absoluta
maximum alldeles icke eller högst obetydligt beröra de små bolagen
men i stället nedbringa sådana fyrktal som 48,144 (Söderala), 45,318
(Skön), 42,766 (Brågarp), 34,228 (Brännkyrka), 30,445 (Elfkarleby) med
resp. 98*i, 97‘s, 97''7, 97''4, 96''7 procent.

Genom sistnämnda begränsningssätt skulle således åvägabringas en
ganska stor nedsättning i de högst taxerades, företrädesvis bolagens,
rösträtt ; men då endast ett mindre antal af kommunernas förmögnare
medlemmar däraf skulle drabbas, så bevarades ändock åt förmögenheten
ett mer än tillräckligt inflytande på kommunens angelägenheter. Så
skulle t. ex. i Orgryte 1,132 röstegande med 1—100 röster hvardera få
behålla sitt nuvarande sammanlagda röstetal 41,757 och 113 röstegare,
hvardera med öfver 100 röster, få sitt nuvarande sammanlagda röstetal
153,775 nedsatt till 57,194, och skulle alltså den senare kategoriens röstegare
oaktadt den ansenliga röstnedsättningen mer än väl uppväga den
förra kategoriens tio gånger talrikare röstegande. Däremot skulle visserligen
i Skön den förra kategoriens 2,002 röstegande, hvilka skulle bibehållas
vid den sammanlagda rösträtt af 39,391 röster, som enligt fyrktalslängden
tillkommer dem, kunna öfverrösta den senare kategoriens
119 röstegare, hvilkas sammanlagda röstetal skulle förminskas från 142,158
till 37,700. Men denna möjlighet kan dock knappast blifva verklighet.
Ty då ett endrägtigt uppträdande af de 2,002, eller kanske ens af deras
halfva antal, måste betraktas hardt när såsom en praktisk omöjlighet,
så torde det för de 119, som till största delen utgöras af bolag med
deras disponenter och andra i bolagens tjenst anstälda personer, ej möta

några oöfvervinnerliga svårigheter att någorlunda mangrant sammansluta
sig. Det stora sociala inflytande, som åtföljer förmögenheten, och den
brist på intresse för och tillfälle till deltagande i de kommunala angelägenheterna,
som helt naturligt plägar utmärka de mindre bemedlade,
äro ock i berörda afseende inverkande faktorer.

I de mindre kommunerna — där verkan af det absoluta maximum
blefve ringa eller ingen — skulle Vio maximum antagligen medföra en
i det hela ungefär lika stor röstnedsättning som komiténs förslag, då
det beträffande jordbruksfyrkarna skulle åstadkomma en dubbelt mindre,
men i fråga om de lösa fyrkarna en dubbelt större röstreduktion.

*- *- IT

Det af herr Sidenbladh föreslagna begränsningssättet är visserligen
icke det teoretiskt bästa, men det har framför andra sådana, som under
nuvarande förhållanden kunna ifrågakomma, det praktiska förträdet att
vara ej blott enkelt utan äfven sedan länge kändt och tillämpadt
i vårt land. Det relativa röstmaximum, hvarmed man först sökte motverka
de förmögnare kommunalmedlemmarnes allt för stora inflytande
inom städerna, befans mycket snart allt för otillräckligt, och 1869 års
riksdag fann förhållandena kräfva ej blott en sänkning af det relativa
maximum (från V20 till V50) utan äfven — förnämligast med hänsyn till
de större städerna — dettas förstärkande medels ett absolut maximum,
som sattes till 100 röster. Antagandet af denna begränsningsform jämväl
i fråga om landskommunerna har i Andra kammaren upprepade gånger
föreslagits, och 1875 års lagutskott, som var i tillfälle att till ledning
för sitt arbete hämta upplysningar från 1871 års kommunala rösträttsstatistik,
föreslog och Andra kammaren antog utan votering den förändring
i 11 § af Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet,
att ingen skulle få utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarade
mot V10 af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i något
fall för högre röstetal än det, som motsvarade bevillning för 10,000 riksdalers
inkomst af kapital eller arbete.

Det torde icke kunna förnekas, att den kommunala rösträttsstatistiken
af år 1892 lämnar ett ännu kraftigare stöd för det förestående förslaget
till begränsning af den kommunala rösträtten på landet, än den
af förutnämda lagutskott åberopade äldre statistiken. Lika otvifvelaktigt
har den utveckling af rösträttsförhållandena, som hand i hand med storindustriens
utbredande öfver landsbygden och uppkomsten af öfvermäktiga,
kapitalstarka bolag under den senaste femårsperioden fortgått och
ännu alltjämt fortgår, ej minskat men väl ökat krafvet på en reform,
hvarigenom landet skulle erhålla något så när samma mått af kommunal

själfstyrelse som för snart 30 år sedan beviljades städerna och som numera
af dessas inbyggare snarare anses vara för knappt än för rikt
tillmätt. För min del hyser jag ock den lifliga öfvertygelsen, att en
mindre långt gående reform än den, som innebäres i herr Sidenbladhs
reservation, icke skall kunna hindra, att »ett af kommunalinstitutionens
vigtigaste syften — väckandet och underhållandet af intresse för kommunens
gemensamma angelägenheter» — fortfarande skall i väsentlig
mån förfelas.