BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1894:1)

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

UTVIDGNING AF ARFSBESKATTNINGEN

UTSTRÄCKT TILLÄMPNING AF STÄMPELSKATTEN

AFGLFYET DEN 27 OKTOBER 1893

DERTILL FÖRORDNADE KOMITERADE.

STOCKHOLM

Isaac Makcus’ Boktr.-Aktiebolag
1893.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.

Sedan Kongl. Maj:t den 19 sistlidne Maj bemyndigat chefen för
Kongl. Finansdepartementet att för beredande af föreliggande frågor
angående förändringar i skatteväsendet, såsom frågorna om utvidgning
af arfsbeskattningen, om utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen
samt om revision af förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst jemte dermed sammanhängande ämnen, tillkalla de
personer, livilkas biträde han för beredningen af omförmälda frågor funne
nödigt anlita, samt dervid tillika förklarat, att vid nämnda beredning,
hvilken skulle ega rum enligt de närmare föreskrifter, chefen för Finansdepartementet
egde meddela, hänsyn borde tagas till de uttalanden, som
innefattades i bemälde departementschefs anföranden till statsrådsprotokollet
den 13 Januari och den 14 Oktober 1892 samt i Riksdagens
skri t velse till Konungen den 27 November samma år äfvensom till hvad
i öfrig! vid hithörande frågors behandling inom Riksdagen förekommit,
har Herr Statsrådet den 24 Maj innevarande år uppdragit åt undertecknade
Cavalli och Johansson att jemte undertecknad Wachtmeister,

expeditionschef i Finansdepartementet, deltaga i beredningen af ofvan
omförmälda frågor. Jemlikt Herr Statsrådets föreskrift hafva undertecknade
dervid till en början företagit frågorna om utvidgning af arfsbeskattningen
och utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen och få,
efter afslutad behandling af dessa frågor, såsom resultat deraf öfverlemna
förslag till följande författningar, nemligen:

l:o) förordning angående stämpelafgiften;

2:o) lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 1 och 4 §§ Ärfdabalken;

3:o) lag angående ändrad lydelse af 22 kap. 20 och 21 §§ Strafflagen; 4:o)

lag angående värdering af död mans bo; samt

5:o) lag angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den
16 Juni 1875;

jemte dertill hörande motiv och bilagor.

Med erinran vidare, att Herr Statsrådet, jemlikt ofvan omförmälda,
Herr Statsrådet af Kongl. Maj:t lemnade bemyndigande, den 10 sistlidne
Juli uppdragit åt hofrättsrådet M. G. Bruzelius samt häradshöfdingarne
C. B. Hasselrot och D. G. Restadius att med undertecknade
sammanträda för att granska vissa dåmera af oss utarbetade författningsförslag
i syfte att bereda utsträckt tillämpning åt arfsbeskattningen, få
vi tillkännagifva, att dylik granskning egt rum samt att, på sätt af
bifogade till Herr Statsrådet stälda skrifvelse framgår, hofrättsrådet
Bruzelius samt häradshöfdingarne Hasselrot och Restadius med oss enats
om här ofvan omförmälda författningsförslag, det förstnämnda i den
män det afser utsträckt tillämpning af arfsbeskattningen, med endast
den skiljaktighet, . att häradshöfdingen Hasselrot i en punkt uttalat en
afvikande mening.

Stockholm den 27 Oktober 1893.

Hans Wachtmeister. H. Cavalli. J. Johansson.

A l ex is Hämma rströ m.

Förslag

till

Förordning angående stämpelafgiften.

I Art.

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande afdelningar:

Första af delningen:

Underdomstolar i stad"gränsetullrätter; krigsrätter; öfverståthållareembetets
afdelning för uppbördsärenden och öfverståthållareembetet för
polisärenden; magistrater och öfriga till statsförvaltningen hörande myndigheter
i städer och köpingar; bergmästare; direktioner för sjömanshus;
notam publici; tullkamrar och tullinspektioner; biskopsembeten, domkapitel,
Stockholms stads konsistorium, hofkonsistorium och myndigheter,
hvilka handhafva styrelsen eller förvaltningen vid statens undervisningsanstalter; äfvensom

alla statsmyndigheter, hvilka icke Unnas i denna eller
öfriga afdelningar upptagna.

Andra af delningen;
Underdomstolar på landet.

Tredje afdelning en:

Clxefsembeten och förvaltande myndigheter vid armén och flottan;
öfverståthållareembetets kansli; Kongl. Maj ds befallningshafvande och till
landsstaten hörande tjensteman; landtmäterikontor; landtmätare; justerare;
och chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten.

Fjerde af delningen:

Rikets hovrätter; krigsöfverdomstolar; fångvårdsstyrelsen; arméförvaltningen;
marinförvaltningen; lotsstyrelsen; kommerskollegium;
statistiska centralbyrån; generallandtmäterikontoret; väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;
landtbruksstyrelsen; jern vägsstyrelsen; kammarkollegium;
domänstyrelsen; kammarrätten; statskontoret; generalpoststyrelsen;
telegrafstyrelsen; generaltullstyrelsen; öfverintendentsembetet; medicinalstyrelsen;
och riksarkivet.

Femte af delningen:

Statsdepartementen; nedre justitiere visionen; justitiekanslersembetet;
Riksdagens justitieombudsman; riksrätten; hofexpeditionen; och sekreterareembetet
vid Kongl. Majds orden.

2 §•

Af de embete- eller tjenstemän, som icke här ofvan blifvit särskilt
uppräknade, hänföres en hvar till samma afdelning som den
myndighet till hvilken han hörer.

3 §•

I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de
här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Adelsbref...............................................

Af flyttning sbetyg för sjöman ..............

Afsked, då den afskedstagande till-!
lägges värdighet af högre embete
eller tjenst, förses medi
stämpel lika med Fullmakt å
karakter af embete eller tjenst.''

„ i annat fall ...................................

Afskrift af landtmätares eller med
honom i afseende på behörighet!
till vissa förrättningar likstäld
tjensteman förrättningshandlin-|
gar, äfvensom af dylika handlingar
från generallandtmäterikontoret
och landtmäterikontoren

i länen, hvarje ark........................

„ som meddelas för vetenskapligt

ändamål ........................................|

,, annan, hvarje ark .......................

Anordning ................................................

Antagning sbevis å embete eller tjenst;
lika med Fullmakt.

Anvisning eller Assignation................

Apoteksprivilegium i stad eller köping

„ på landet.......................................

Befälhafvarebref ...................................

Besigtning; se Protokoll.

Afd.

Kr. ö. Kr.

Afd.

Kr. ö.

-fritt

— iso'' —

-fri -

Afd.

Kr. ö. Kr. ö.

-fri

1 25

250

I50! 1

-fri -

100

Betyg öfver aflagdt kunskapsprof.....	i Afd.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö. tf	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
„ aflyttnings-, för sjöman; se A fflyttningsbetyg. ,, annat; se Bevis. Bevis angående domstols beslut om ersättning af allmänna medel åt vittnen och upplysningsvis hörda personer i brottmål ...................						it
„ af underdomstol eller derstädes anstäld tjensteman, tecknadt å företedd handling, ........................					J1 ■	tf
„ å dom eller utslag, att deremot är vädjadt ......................................						tf
,, att begärd expedition icke ut-bekommits......................................						//
,, vederhäftighets- ........................
,, af chefen för justitiedeparte-mentet på anmälan om tidnings utgifvande...................................... ,, rörande anmälan om idkande af handel eller annat näringsyrke „ af landtmätare och justerare..... ,, om uppvisning af pass	3				3 fri	tt	3		25	—
				fritt
,, som erfordras för utbekomman-de af belöning för rofdjurs dö-dande ................................					fritta
„ antagnings-; se Antagning sbevis. „ öfver på- eller afmönstring af sjöman .........................................					fri	tt
,, prest-...............................................					fritt
„ af läkare eller karantänstjenste-man................................................					fri	tf
,, vidimations-..................................					.....fritt -	.....

• Bevis, produktions-, eller intyg om varors tillverkningsort, då de sändas till Norgn, ........	l Afd.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr. fl	Ö. itt	Kr.	ö.	Kr.	Ö.
7 ........................ „ annat ............................................... Bilbref .................................................... Burbref i Stockholm och Göteborg „ i andra städer ............................. Diariibevis; se Bevis, annat. Diplom för konsul eller vice konsul; se Fullmakt. „ att vara provisor........................... Doktorsbref, som utfärdas efter af-lagdt prof,..................	3 50 20	50	3	50	fr	50 itt	1 5		1
,, som utfärdas utan afiagdt prof.. Dom med rubrik; lika med Utslag med rubrik. Fastighetsbok, utdrag af, som teck-nas på lagfartsbevis eller på ut-drag af lagfarts- eller inteck-ningsprotokoll, ..............	100				- A	itt			150
Fiskepass; se Pass. Fribref förses med stämpel till be-lopp af 40 öre för hvarje fulla 10 ton af fartygets drägtighet. Friherrebref ........................................... Frisedel					. ft	''i			500
Fullmakt för ledamot af statsrådet				fri		i
,, eller diplom för konsul eller vice
konsul, som icke åtnjuter fast
aflöning,					fn
„ för hofrättskommissarie...............	—	—	—	—	—	_	10	—	_	—
„ för notarius publicus:
i Stockholm och Göteborg ...	100	—	—	—	—	—	—	—	—	—
i öfriga städer.......................	25	—	—	—	.—		—	—	—	—

1Ö

Fullmakt för mäklare eller skeppsklarerare
:

i Stockholm och Göteborg ...

i öfriga städer...........................

„ för annan, å embete eller tjenst,
förses för den, som första gången
undfått befordran till embete
eller tjenst med ordinarie
lön, med stämpel till belopp
af 3 kronor för hvarje fulla 100
kronor af lönen, men för den,
som erhållit befordran, som medför
högre lön, till belopp af 3
kronor för hvarje fulla 100 kronor
af skilnaden mellan den
stämpelafgift underkastade lön,
löntagaren näst förut innehaft,
och den, som erhålles;

dock att stämpel för fullmakt
å embete eller tjenst, som icke
medför rätt till tjenstgöringspenningar,
beräknas för allenast
två tredjedelar af lönen.

Vid löneförhöjning i följd af
ålderstillägg, dermed jemförlig
uppflyttning från lägre till högre
lönegrad eller lönereglering utgöres
stämpel med 3 kronor
för hvarje fulla 100 kronor af
skilnaden mellan den stämpelafgift
underkastade lön, löntagaren
näst förut innehaft, och den,
som erhålles.

,, för kyrkoherde att vara prost
öfver egen församling................

Fullmakt å karakter af embete eller tjenst förses för den, som är eller varit i allmän tjenst, med stäm-pel till belopp af 20 kronor för hvarje fulla 100 kronor af den ordinarie lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig beställ-ning, men för annan person till belopp af 70 kronor likaledes för hvarje fulla 100 kronor af sådan lön. för riksdagsman	1 2 Afd. Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	0. ’i	Kr.	Ö.	Kr.	ö.
Se för (ifrigt 4 och 5 §§. Förmyndareförordnande; se Protokoll. \ Förmyndarekammare.^ uträkning å nnivndifres medel					fi	■i
J O Förordnande, hvarigenom embete eller tjenst tillsättes; lika med Fullmakt. „ att viss tid eller tills vidare för-valta embete eller tjenst, då der-med följer rätt till den med embete! eller tjenst en förenade inkomst, ...................................... annat ................................	3		3		3 fri	tf.	3		c
Fö r r ältning ^handling, landtmätares eller med honom likstäld tjenste-mans; se Landtmätares förrätt-ning shandling. Förpassning, tull- ...............................					fi	i
^Gravationsbevis; se Devis. \Grefvebref Hviloständsresolution; se Resolution. Instrument; se Protokoll.	—	—	—	—			—	—	1,000	—

Kallelsebref i mål angående konkurs, boskilnad, årsstämning eller för-säljning af utmätt fast egendom Kar ålit ers fullmakt; se Fullmakt. Karta, geometrisk ........ Dessutom förses kopia eller'' ut-drag af karta, som från general-land tmäterikontoret utgifves, med stämpel, svarande mot den för annan dylik karta stadgade lösen. Kommunikationsresolution; se Resolu-tion. Konstitutorial; lika med Förordnande. Kontrakt angående arrende, krono-leverans eller entreprenad ..	i Afd.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr. fn	Ö. it	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
				fri	50 tf		50
Landtmätares eller med honom i af-seende på behörighet till vissa förrättningar likstäld tjenste-mans förrättning shandling					f	ri
Motbok, utfärdad af direktion för sjö-manshus eller af postsparbank,					ti	’i
Matsedel ...........	10
Moklareslutsedel; se Slutsedel. Mätbref förses med stämpel till be-lopp af 20 öre för hvarje fulla 10 ton af fartygets drägtighet. Notarialprotest; se Protest. Order, hvarigenom beställning med lön på stat tillsättes, ..			3 fri	it	3		G
Pass, fiske- ...................
,, rese-:
för den, som reser i kronans
ärende, ...........................					fritt.
för annan person:
till inrikes orter eller Norge	—	50	—	—	—	50	—	_	_	50
till utrikes orter................	2	—	—	—	2	—		—	2

Pass, tull-: för utrikes sjöfart:

för öppen båt.............

för annat fartyg.........

för inrikes sjöfart eller

s. k. årspass .............

Patentbref ...............................................

Pensionsbref ...........................................

Permissonssedel ......................................

Praktika; se Bevis af karantänstjensteman.

Pr estbevis; se Bevis.

Prestebref...................................................

Privilegium, apoteks-; se Apoteksprivilegium.

Protest, notariat-: protokoll deröfver,

hvarje ark.......................................

Protokoll, hvarigenom embete eller
tjenst tillsättes; lika med Fullmakt.

„ angående förordnande eller entledigande
af nämndeman, stämningsman,
ledamot af egodelningsrätt,
niävöcitngémau in ib bo=
itpptccfning eller god man vid
landtmäteriförrättning, af god
man, syssloman eller rättens
ombudsman i konkurs, samt åt
annan person i afseende å uppteckning
eller vård af konkursbo,
. äfvensom rörande af någon
bland dem aflagd föreskrifven ed
„ angående lagfart å fång till fast
egendom genom giftorätt eller
arf, der taxeringsvärdet å den
egendom, hvarå lagfart sökes,
icke uppgår till 1,000 kronor,j

Afd.

Protokoll vid underdomstol, om förordnande
eller entledigande af
fö rmyndare eller god man för
frånvarande aödsbodelegare eller
om föreläggande för förmyndare
eller sådan god man att. ingifva
bevis om aflemnande af årsräkning
öfver sin förvaltning........

,, vid landtmäteriförrättning; se
Landtmätares förr tinning shandling.

,, öfver ekonomisk besigtning......

,, öfver annan besigtning, värdering,
utmätning, qvarstad eller]
dylik förrättning, hvarje ark ...
„ cmgåcnöe begåfning mib bomftol of
testamente, förn bcroafaS fcttarc än
bonpptccfntng efter tejtamentSgifroad
veu för inregtftrering .flit bomftot
len ingifmitS, ffall — ber mib 6e--|
räfningen af ben ftämpel, Ijroarmcb
b ouppteef ningen enligt II 3lrt. blifroit
förfebb, ffänjp icfe tagits till be
beftämmelfer i teftamentet, förn be=|
matningen gäller, men ben ftämpel*
afgift, förn för bonpptecfningeit ffolat
utgöra^, om jemmäl bestå beftäm*
melfcr lagts till grunb för af giften,
är l)ögre än ben, förn för boupp*
teefningen utgått — ntöfmer ben ftänn,
pel, förn i öfrigt bör utgå för protofallet,
förfeS uteb färffilb ftämpet till
belopp motfmaranbe ffilnaben mellan
ben ftämpel, fjmartneb boupptecfnimj
gen blifmit bclagb, od) ben, fjroarmeb
bouppteefningen ffolat förfeS, bereftl

Kr.

lö

f)änit)it jemväl tagits till ifvågaiua*
vattbe tcftamontSbcftämmcfjcv; böranbej
i pvotofollct auteefnaS be grunbevJ
(jrcareftev ben färfftlba ftämpeln bc=
räfuatS.

^rotofott aitgåenbc invegiftreviitg af boupp*
telning, bå jåbant crfotbvaS för evfjåffanbe
af veftitution af crlagb ftämpeU
flfStft................................................i

„ annat:

som utgifves till part, hvilken
utan särskild begäran författningsenligt
är skyldig att lösa
detsamma:

första arket...............................

andra arket...............................

hvarje af de öfriga.................

som på begäran utgifves till
part, hvilken eljest icke författningsenligt
är skyldig atl
lösa detsamma:

första arket................................

andra arket...............................

hvarje af de öfriga..................

som eljest utgifves; lika med
Afskrift.

Qvittens...................................................

Resolution, hvilostånds-, för hvarje
grufveutmål eller, der grufvelägenhet
icke blifvit med utmål
försedd, för hvarje inmutadt
område, hvilket beviljadt
hvilostånd afser, samt för hvarje

1 Afd.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
				fri	tf
				/''1
1		2		3		4		4
1	—	1	50	2	—	9	—	2	—
1	25	1	50	2		2		2
1		0 n		1		1		1
1	—	1	50	1	—	1	—	1	—
1	25	1	50	1	2 5	1	—	1	—
				fritt

år hviloståndet medgifvits att

gälla ................................................

Resolution, kommunikations-..............

dock skall stämpel för kommunikationsresolution
icke mera!
än eu gång i hvarje mål utgöras,
ändå att handlingar flere:
gånger kommuniceras eller till
påminnelser utlemnas.

„ innefattande hufvudsakligt be-''
slut, tecknadt å företedd handling,
...............................................

,, med rubrik; lika med Utslag
med rubrik.

Se för öfrigt G §.

1		2	3	4		5
Afd		Afd.	Afd	Afd		Afd.
Kr.	Ö.	K, ö.	Kr.	ö. Kr.	ö.	Kr. i ö.
5	—		—	— 10	—	- \|_
fri	fri	i	— 1	—	fri

10 —

Salubref å utmätningsvis försåld fast

egendom ........................................

Sjö fartsbok................................................

Sjömansrulla eller folkpass:

för utrikes sjöfart ......................|

för inrikes sjöfart .......................j

Skeppsdagbok .........................................

Skiljebref i äktenskap eller trolofning!

Slutfcbel ...............................................

Styrmansbref...........................................j

Stämning...................................................

Tillståndsbref för utöfvande af näring
eller yrke.............................

Tullförpassning; se Förpassning.
Tullpass; se Pass.

Tullutråkning, specifik...........................

Underrättelse eller uppgift rörande
utmätning, som af utmätningsman
meddelas gäldenär, ............

Utdrag af fastighetsbok; se Fastighetsbok.

fri-!

fri

-fri -

■

	l Afd		2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Utdrag af dombok eller protokoll; se Protokoll. Utnämningsbref för: riddare och kommendör af Kongl. Maj:ts orden.....................	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr. 400	Ö.
kommendör med stora korset: af Svärdsorden.........................\| af Nordstjerneorden................ af Vasaorden.............................j kommendör: af Svärdsorden...........................\| af Nordstjerneorden.................. af Vasaorden..........................J riddare af Konung Carl XIII:s orden .........................	—	—	—	—		\	—	—	200 150 150	—
riddare af Svärdsorden ............ riddare eller ledamot af Nord-stjerneorden .............................									50
riddare eller ledamot af Vasa-orden ....................................
dock är riddare- ^eller kom-mendörsbref, som i följd af utnämning under fälttåg med-delas, från stämpel...................					fri	it
Utslag med rubrik: som utgifves till part, hvilken, utan särskild begäran, författ-ningsenligt, är skyldig att lösa detsamma: första arket ..................................	1				3		10		20
andra arket .................................	1		_		o		2		5	__
hvarje af de öfriga ...................	1	2 5	_		2			_	5	_
som på begäran utgilves till part, hvilken eljest icke författningsen-ligt är skyldig att lösa detsamma: första arket, ....................................	1				i		1		1	1

1 >

	i Afd.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
	Kr.	ö.	Kr.	6.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
andra arket ................................	l	—	—	—	1	—	1	—	1	—
hvarje af de öfriga ..................... som eljest utgifves; lika med Af-skrift. Vederhäftighets b ev is; se Bevis. År spass: se Pass. Expedition, som icke här ofvan är	1 •	25			1	25	1		1
särskildt nämnd, hvarje ark .........	—	50	—	50	—	50	1	—	1	—

4 §•

I afseende på stämpel till fullmakter och andra handlingar, genom
hvilka embeten eller tjänster tillsättas, iakttages:

1. Indelt lön skall i värde beräknas efter nästföregående årets
markegång.

2. Stämpel till fullmakt å embete eller tjenst vid Utrikesdepartementet
eller lydande derunder beräknas allenast å den del af lönen,
som motsvarar svenska statsverkets bidrag.

3. Fullmakt å embete eller tjenst i Kongl. bofven äfvensom af
sådan beskaffenhet i allmänhet, att lön på stat dermed ej åtföljer eller
först framdeles kommer att åtnjutas, förses med stämpel enligt de för
fullmakt i allmänhet bestämda grunder, dervid stämpeln beräknas å den
ordinarie lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig beställning.
Härvid iakttages, att beräkningen sker för fullmakt i regemente eller
kår eller i armén eller flottan efter staten för det regemente eller
den kår, hvarest den befordrade tjenar, för oplacerade, i armén qvarstående
officerare efter den lägsta för indelt infanteriregemente gällande
stat, samt för de särskilda generalsgraderna i armén efter den för fördelningsgeneral
bestämda lön, allt med beräkning af lägsta lönen inom
graden, derest olika löner inom samma grad finnas.

4. Embets- eller tjensteman må ej tillgodonjuta honom tillagd
lön eller förböjning deri, innan lian bos den myndighet, der lian eger
uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd med stämpel.

5 §■

För fullmakt å karakter af embete eller tjenst vid militärstaten
skall stämpel beräknas efter den lägsta för indelt infanteriregemente
gällande stat.

6 §•

För de genom liofexpeditionen utfärdade resolutioner minskas
stämpelafgiften med ett belopp, motsvarande lösen och sigillpenningar.

7 §•

Från stämpelafgift enligt denna Art. är Kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelafgift enligt denna Art., ntcb unbantag
af bett färjftfba ftämpdn d protokoll angåenbe begåfning tutb bomftol af toffel*
ntente, befriade:

Akademier och statens undervisningsverk;

Arrendator^’ och brukare å egendomar, som genom Domänstyrelsens
försorg utarrenderas, äfvensom å dylika egendomar bosatte torpare
och lägenhetsinnehafvare, i sådana på Konungens, Domänstyrelsens eller
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes pröfning beroende frågor, som beröra
deras rättigheter och skyldigheter gent emot kronan såsom jordens
egare, dock med undantag af resolutioner angående medgifven öfverlåtelse
af arrende- eller nyttjanderätt;

Embets- eller tjensteman i allt hvad till embete! eller tjensten
hörer; så ock i mål, som röra ansvar eller ersättningsskyldighet för
fel eller försummelse i embetet eller tjensten;

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; så ock annan,
som är förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut, hvilket
enligt lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgifvas;

Hushållningssällskap, länens;

Häktad person i mål angående brott, hvarför han sitter häktad;

Innehafvare af nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar,
som innehafvas såsom boställen af embets- och tjenstemän inom civil-,
militie- och ecklesiastikstaterna, eller blifvit anslagna kyrkor, akademier,
hospitaler eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets
pröfning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet
mellan nyttjanderättsinnehafvaren såsom egendomens brukare och kronan
såsom densammas egare;

Kommuner i mål och ärenden rörande de allmänna vägarne och
deras underhåll, jemväl vintertid;

Kyrkor;

Lappar i mål, deri utländsk lapp eger del;

Medellös person, då han författningsenligt styrker sin fattigdom
eller den eljest kunnig är;

Pensionsinrätt nigar;

Sjukvårdsinrättningar, allmänna; och

Stiftelser, fromma.

Frihet från stämpel enligt denna Art. eger jemväl rum i mantalsskrifningsmål,
i bevillningsmål och mål angående kronans ränta och
tionde, så ock i frågor rörande debitering, afskrifning eller restitution
af kronoutskylder, ftcimpelafgifter, kommunala eller andra allmänna afgifter,
markegångssättning, åsättande af rotering, anmärkning vid offentliga
räkenskaper, redogörelse för allmänna medel, utsyning af skog å alh
männing eller ekars fällande å kronojord, tillverkning och inlösen af
salpeter och tvist om värfning samt i sådana på förvaltningsmyndighets
pröfning beroende ärenden, som angå syner å ryttare-,soldateller
båtmanstorp, äfvensom i ärenden, som anhängiggjorts hos Justitiekanslersembetet
eller Riksdagens justitieombudsman.

II Art.

Om stämpel till enskilda handlingar.

8 §.

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt

här nedan stadgas:

Afkomst eller annan förmån af fast egendom: afhandling derom skall, då
den för vinnande af inteckning eller betalning hos offentlig myndighet
företes, vara försedd med stämpel af 50 öre.

Anvisning; lika med Vexel.

Arrendekontrakt; se Nyttjanderätt.

Bodmeribref; lika med Skuldebref.

Söoitpptetfning ffall, bå helt för inregiftrering tjog barnflat företes, mara förfobb
nteb ftämpet till örlapp, motfroaranbe Ifroab enligt nebannämnba grunber
fammantagbt belöper å in arbe t af famtliga arf rom gård ad; teftamentStagarcS
aitbelar af befjåHntngcit i bart; bacf att ftämpelafgift tefe bercifitaS för anbel,

förn cj uppgår till ett mörbe af 200 tron ov, famt att raft bouppteefningems
ftämpelbeläggiting affeenbe ide fäftcé roib annat teftamente än fåbant, förn
av i bouppteefningen intaget eller roib benfannna i fjufronbffrift eller beftprft
afffrift fogabt eller oef före bouppteefningené invegiftrering roib botnftolen
beroafats.

©täntpelafgifteu utgör;

1) för anbel, förn på grunb af arf eller teftamente tillfommcr bröftarfroingc
eller befj af tomling eller på grunb af teftamente efterlcfroanbe mate:

50 öre för hvarje fulla ICO	kr. af andel, som	uppgår till	200 kr.	men icke till	2,000 kronor,
60 „	5»	31	11	2,000	11 11	4,000	31
70 „	11	11	31	4,000	11 13	6,000	31
80 „	13	11	33	6,000	31 11	8,000	11
90 „	11	11	33	8,000	11 11	10,000	11
1 kr.	11	11	11	10.000	11 11	12,000	11
1 „ 10 öre	19	11	31	12,000	13 11	25,000	11
1 „ 20 „	91	31	13	25,000	11 11	40,000	11
1 „ 30 „	11	31	11	40,000	11 31	55,000	11
1 „ 40 „	11	11	*1	55,000	13 11	75,000	11
1 ,, 50 „	11	13	11	75,000 kr.	och derutöfver;

2) för anbel, förn på grunb af arf eller teftamente tillfommcr fabel-, mober,
brober (fjalfbrober), flitter (fjalffpfter) eller broberg (Ifalfbroberg) eller fp [ters (fjalffpftcré)
affomling:

50 öre för hvarje fulla 100 kr. af andel,	som uppgår till	200 kr.	men icke till	500 kronor,
60 „	11	11	11	500	11	1,000	11
70 „	11	11	1''	1,000	31 11	1,500	11
80 „	11	31	11	1,500	11 11	2,000	11
90 „	31	11	11	2,000	11 11	2,500	31
1 kr.	11	11	11	2,500	11 11	3,000	11
1 „ 10 öre	13	31	11	3,000	11 13	3,500	11
1 „ 20 „	11	11	11	3,500	11 11	4,000	11
1 „ 30 „	11	3*	11	4,000	11 11	4,500	11
1 „ 40 „	11	1>	11	4,500	11 11	5,000	H
1 „ 50 „	11	19	11	5,000	11 11	5,500	11
1 „ 60 „	11	11	11	5,500	11 31	6,000
l „ 70 „	11	11	11	6,000	11 11	6,500	11
1 „ 80 „	11	11	13	6,500	>1 11	7,000	11
1 „ 90 „	11	11	13	7,000	11 31	7,500	11

2	kr.	för hvarje fulla 100 kr. af andel,	som uppgår till	7,500 kr.	men icke till	8,500	kronor.
2	„ 10 öre	33 33	33	8,500	33 3 »	10,000	33
2	„ 20	3»	33 33	33	10,000	33 33	15,000	33
2	» 30	13	33 33	33	15,000	33 33	20,000	33
2	,,•40	33	33 33	33	20,000	33 3»	25,000	33
2	„ 50	33	33 33	33	25,000	33 33	30,000	33
2	„ 60	3»	33 33	33	30,000	33 33	35,000	33
2	„ 70	33	33 33	33	35,000	33 33	40,000	33
2	„ 80	53	33 33	33	40,000	33 33	45,000	33
2	„ 90	>3	” 33	33	45,000	33 33	50,000	33
3	33	33	33 33	33	50,000 kr.	och derutöfver;

cd) 3) för enbet, förn på grunb af avf etter teftamente tittfommev bett, förn
titt ben bobc [tätt t fjermare ffptbffapiSförfjåttanbc än ofroan fagbt av, äfroenfom
för enbet, förn på grunb af teftamente titt förmån för annan än eftertefmanbe mete
tittfommer ben, förn icfc nteb ben böbc merit i ffplbffap, få o et för anbet, förn
utgör banaarf:

50 öre för hvarje fulla 100 kr.	af andel, som	uppgår till	200	kr. men	icke till	500 kronor,
75 „	33	33	33	500	33	33	1,000	33
1 kr.	33	33	33	1,000	33	33	1,500	33
1 „ 25 öro	33	33	33	1,500	33	33	2,000	33
1 „ 50 „	33	33	33	2,000	33	33	2,500	33
4 ,, 75 ,,	33	33	33	2,500	33	33	3,000	33
2 „ -	33	33	33	3,C00	»3	33	3,500	33
2 „ 25 „	33	33	33	3,500	33	33	4,000	33
2 „ 50 „	33	33	33	4,000	33	3?	4,500	33
2 „ 75 „	33	33	33	4,500	33	>3	5,000	33
3 „ -	33	33	33	5,000	33	33	5,500	33
3 „ 25 „	33	33	33	5,500	33	33	6,000	33
3 „ 50 „	33	33	33	6,000	33	33	6,500	33
3 ,, 75 „	33	33	33	6,500	3''	33	7,000	33
4 „ -	33	33	33	7,000	33	33	7,500	53
4 „ 25 „	33	53	33	7,500	33	33	10,000	31
4 „ 50 „	33	33	33	10,000	33	33	15,000	33
4 „ 75 „	33	33	33	15,000	33	33	20,000	33
5 _ ,, ,,	33	33	33	20,000	33	33	25,000	33
5 „ 25 „	33	33	33	25,000	33	33	30,000	33
5 „ 50 „	33	33	33	30,000	33	33	35,000	33
5 „ 75 „	33	33	33	35,000	33	33	40,000	33
6 „ -	33	33	33	40,000	kr. och derutöfver.

2Btö beräfnittg af boets benådning ffatl ititbantagaS märbet å raft egen*
bom af fibeifommijjnatur o tf) bett intecfnab gätb, fjmavemot i behållningen
inberäfnaS märbet af fåban ngttjanberätt till eller affomft af egenbomen i
bef3 helhet eller någon bel beraf, förn mifaS titlfomma annan än ben mje
fibeifontmiSfaticit.

®er mate lefmer efter, ffall fåfont behållning i boet attfeS enbaft fjmab
förn återftår efter afbrag af ben cftcrlcfraanbeS förbel, giftorätt och morgon*
gåfraa, Ijmilfa, efjmab be utgöra mer eller minbre, fantmanlagbt beräfnaS till
hälften af behållningen i boet.

©åfom arfmittgeS eller teftameutStagareS anbel af bemta behållning anfeS
hwab å fåban anbel finnen böra fig belöpa enligt lag och fåbant teftamente,
fjmartill, enligt fjmab ofroatt blifmit fagbt, raib boupptecfningenS ftämpel*
beläggning fjänfrjn ffall tagas.

S)ereft i bonpptecfning uppgifmeS, att fännebom fafnaS om arfmingarS
namn eller antal, ffall ftämpelafgiften för fåbana arfmingarS fantmanlagba
aitbclar i boets behållning beräfnaS fåfont om berörba anbetar tillfallit enbaft
en af bcSfa arfroingar.

Ditt mib bonpptecfningen fogaS i behörig ordning upprätta^ arfffifte,
hroilfet, nteb angifmanbe af ftorlefcn utaf bett anbel, förn titlfommer hvarje
arfminge och teftamentStagarc, upptager och förbclar boets famtliga tillgångar,
fatt egenbont af fibeifommijjnatur berifråit unbantagen, ffall boet fåbant arf*
ffifte, bereft icfe boets fantmanlagba behållning enligt betfamma upptagits
till lägre roärbe än boupptccfniitgeit ntmifar, läggaS till gruub för ftämpel*
afgiftenS beräfnittg.

©å bonpptecfning ingifmeS till mtberbomftol i ftab, ffall från bet belopp,
hmartill ftäntpeln å bonpptecfningen enligt nu ftabgab bcräfningSgrunb uppgår,
afbragaS ett belopp, motfmaranbe ben för brons om boupptecfningenS^ inlem*
nattbe och inregiftrering mib bomftoleit beftämba löfett, äfmen om på grunb
af gällanbe författning bylif löfett ej må forbraS.

$ enlighet nteb fjmab fålttttba ftabgatS fauit nteb lebttittg af bcftämntel*
fritta i 15, 16 od) 17 §§ uti betttta fövorbnittg bör i bet protofoll, fjmari
bonpptecfningen inregiftrcraS, upptagas rf minbre beloppet af hvarje anbel
utaf borta behållning, förn attfeS för beräfnittg af ftämpelafgiften böra arfminge
eller testamentstagare tiltfomma, od) ben ftämpel, förn å beutla anbel belöper,
ätt äfmen ben ftämpel, fjroarmeb boupptecfniitgeit enligt beSfa grunber blifmit
belagb.

6c för afvigt 9, 10, 14, 15, 16 od) 17 §§.

Byte af fast egendom, afhandling derom; lika med afhandling om Köp
af fast egendom.

Byte af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom

skall vid ut.gifvandet förses med stämpel af 15 öre för hvarje ton
af fartygets drägtighet.

Certeparti skall, då det för vinnande af betalning hos offentlig myndighet
företes, vara försedt med stämpel af 25 öre för hvarje fulla
100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är certeparti fritt från stämpel, då på grund deraf fordran
bevakas i konkurs.

SepofitionSräfmng IjoS bålt! eller banfir: barns om infattning beta ffall mib utgift
matthet följe» nteb ftämpel af 50 öve för bcponerabt belopp, förn ej öfmer=
ftiger 1,000 honor, o rf) bcrutöfrocr 50 öre för Ijmarje påbörjabt tufeutal
froitor.

©öfeS på grttnb af bepofitionSbemijet Ijos offentlig mpbigfjet betalning,
fjäll bctfantma mara förfcbt nteb färffilb ftämpel af 25 öre för bmarjc fulla
100 bönor af bet fapitalbelopp, för fjroilfet betalning jöfeS;

bort är bepofitionSbemiS fritt från fiftnämnba ftämpelafgift, bå på grunb
beraf forbrait bemafaS i fonfitrS.

gibcifontmtprcf om faft egeitbont fjäll, bå bet för lagfart företes, mara förfebt
belg nteb ftämpel af 60 öre för Ijmarje fulla 100 bönor af cgenbomenS
märbe, bris orf nteb ytterligare ftämpel enligt be grunber, förn äro ftabgabe
för bcräfnittg af ftämpel å anbel i böb mans bo, för fa muta märbe efter
afbrag ej tttittbre för bett i cgcnbonteit iuterfitabe gälb, förn mib fifte fibeitontntiSfariettS
böb fan mara obetalb, än äfmett för bet enligt 16 § bcräfitabe
fapitalmärbet af npttjanberätt till eller affomft af egeitbonten i beg'' (jelljet eller
någon bel beraf, bereft fåbatt rätt mifaS tillfomnta annan ätt bett nye fibeh
fommisfariett.

©c för öfrigt 10, 13, 16, 17 od) 18 §§.

Fraktslut om fartyg; so Certeparti.

Fördelskontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Förnyelse af försäkring, bevis derom; se Försäkringsbref.

Förpantningsbref; lika med Skuldebref;

dock är förpantningsbref fritt från stämpel, då på grund deraf
inteckning sökes enligt 3 § sjölagen.

Försäkringsbref eller annan handling, hvarigenom försäkring meddelas;
lika med Certeparti.

Af utländsk försäkringsgifvare eller hans agent meddeladt qvittens
å premie, ehvad det tecknas å försäkringshandling eller särskild!
utfärdas, skall, innan det här i riket utlemnas, förses med stämpel
till nedannämnda belopp:

vid försäkring af egendom: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af premien; och

vid försäkring af lif: 30 öre för hvarje fulla 100 kronor af
premien; dock icke i något fall under 50 öre.

Förvärf af fast egendom i enlighet med gällande författningar om
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om afledning
af vatten: fångeshandling derå; lika med afhandling om Köp af
fast egendom.

Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart
företes, vara försedd med stämpel till nedannämnda belopp:

bd gåfrootagaren av gifroarcng bröftarfroingc offer bejj affomfing, 1 trona
60 öro för fjroarje fulfa 100 froitor af egenhändig roärbe;

bå gåfiootagarcu av gifroarcng fabel-, mober, brober (tjalfbrobcr), fgfter
(fjalfftjfter) offer broberg (fjalfbroöcrs) eller jpftcrg (fjalfftjftcrg) affomfing, 2
fronor 60 öre för fjroarjc fidla 100 fronor af cgcnbomenS roärbe;

od) bå gåfrootagaren fide i fjermare fftjlbjfapgförfjdllanbe till gtfroaren ån
nu fagbt är eller icfc är meb fjonom i ffglbffap, 4 fronor 60 öre för fjroarje
fulla 100 fronor af egenbomeng roärbe.

©c för öfrigt 10, 13 oef) 18 §§.

©affila af löö egenbom: affjällning beröm ffall roib utgifroanbet färjor meb fränt*
pel till nebannämnba belopp:

bd gåfrootagaren är gifroarcng bröftarfroinge eller öcfr affomling, 1 trona
för fjroarje fulla 100 fronor af egenbomeng roärbe;

bd gåfrootagaren är gifroarcng fabel-, mober, brober (fjatfbrober), fpfter
(fjalfjtjftcr) eller broberg (fjalfbroberg) eller ftjfrerg (Ijalffijfrcrgj affomling, 2
fronor för fjroarje fulla 100 fronor af egenbomeng roärbe;

odj bd gåfrootagaren ftdr i fjermare ffi)lbffapgförf)ällanbe till gifroaren än
nu fagbt är eller ide är meb fjonom i jfijlbffap, 4 fronor för fjroarje fidla
100 fronor af egenbomeng roärbe.

Hyreskontrakt; se Nyttjanderätt.

^nfagfering af petuiiitgar; fjällning, förn innefattar uppbrag beröm od) emot
fjroarg företeenbe eller aflemnanbe betalning forbrag; lifa meb äBejcl.

Invisning; lika med Vexel.

Jordafsöndring, afhandling derom:

för alltid; se Köp af fast egendom;

till besittning för viss tid eller på lifstid; se Nyttjanderätt.

SiupitaMfning: hornig om infällning bord; lifa meb hornig om infattning på

35efrofitioitgraInutg.

Köp af fast egendom: afhandling derom eller af offentlig myndighet
utfärdad köpehandling skall, då deri för lagfart företes, vara försedd
med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egen 4 -

domens värde; dock att köpeafhandling, på grund hvaraf lagfart
sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör vara belagd
med stämpel af 1 krona 20 öre likaledes för hvarje fulla 100
kronor af egendomens värde.

Der köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
vilkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid, räknadt från
första fånget, och inom samma tid för lagfart företes, eger stämpelbeläggning
rum allenast för sista fånget.

Fångesbandling, på grund hvaraf sökes lagfart å jernväg, är
från stämpel fri.

» af lösören, hvilka i säljarens vård qvarblifva: afhandling derom skall,
då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll företes,
vara försedd med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af köpesumman.

» af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom skall
vid utgifvandet förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af köpesumman eller, der denna icke är till bestämdt belopp
angifven, af 15 öre för hvarje ton af fartygets drägtighet.

Sökes på grund af köpeafhandling, hvarom här ofvan förmäles,
hos offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden köpeskilling,
skall köpeafhandlingen vara försedd med särskild stämpel
af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för
hvilket inteckning eller betalning sökes;

dock är köpeafhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund
deraf fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i jernväg.
Se för öfrigt 9, 10 och 13 §§.

Lifränta: afhandling derom skall, då den för vinnande af inteckning
företes, vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100
kronor af lifräntans kapitalvärde.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje
fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för livilket betalning sökes;

dock är afhandling om lifränta fri från sistnämnda stämpel, då
på grund deraf fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 12 §-

Lösöreköp: afhandling derom; se Köp.

Morgongåfvobref skall, då det till intagande i domstols protokoll företes,
vara försedt med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af
gåfvans värde.

Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling derom skall, då den för vin -

nande af inteckning företes, vara försedd med stämpel af 25 öre
för hvarje fulla 100 kronor af afgälden för ett år eller, der aftalet
afser kortare tid, för legotiden; dock att stämpel icke beräknas å
sådana i afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter, hvilka
vid upplåtelsen icke blifvit i penningar uppskattade eller icke finnas
i markegångstaxa upptagna.

Erlägges för nyttjanderätten viss afgift en gång för alla, beräknas
stämpeln å det belopp, som motsvarar fem procent af denna afgift,
med tillägg af den årliga afgälden, der sådan är utfäst.

Sökes på grund af afhandlingen bos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara försedd med särskild stämpel af 25
öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket
betalning sökes.

Se för öfrigt 11 och 13 §§.

Obligation, förn utförbad fjär i rifct, ffall mib utgifmanbct förfil mcb ftämpcl af
30 öve för belopp, ej öfrcerftiganbe 100 bönor, od) bcrutöfrocr 30 öre för
Ijmarje påbörjabt fjmtbratal bönor;

bod att frihet från fåban ftämpel eget'' rum för froenffa ftatend obligationer.
» förn utgifrcitd t utlanbet od) efter utgången af gjutit ntånab år 1894 infommcr
i rifet, ffall inom åtta bagar efter bet obligationen i litet infomntit od) i alla
tjänbetjev innan ben (järftabed belånad, förfäljcd eller på l)ioab fatt bet mara
må öfmcrlåted, förfcd meb ftämpcl enligt ntjfjnäutnba grunb.

21 obligation, förn i utlanbet utgifrcitd od) före ben 1 £juli 1894 infommit
i litet, eget innefjafroarett, om obligationen före fiftnåmnba bag fjod magiftrat
i ftab uppmifad, foftnabdfritt bcfontma påtcdning om bagen för nppmifanbet,
Obligation, förn ide blifmit meb fåban påtcdning förfebb, ffall belägga^ meb
ftämpel enligt ben för obligation fjär opium ftabgabe grunb.

8ö£cd på grunb af obligation, för Iptnlfen ofroanftåenbe ftämpelafgift ide
ffolat utgörad, Ijod offentlig mtjnbigljet betalning, ffall obligationen mara förfebb
meb ftämpel af 25 öre för fjmarjc fulla 100 tronor af bet fapitalbelopp, för
f)milfet betalning föted;

bod är obligation fri från fiftnåmnba ftämpel, bå på grunb bcraf forbran
bcmafad i fonfurd.

6c för öfrigt 19 ocf) 20 §§.

^oftrcniifjwepcl; fe Stoföl.

Premieqvittens; se Försäkringsbref.

Omittend, förn, för infadfcriitg af penningar genom annan perfon än forbriitgdegaren,
från eu ort till eu annan förfäubcd; lita meb 3©ej;d.

Räkning, godkänd, skall, då den för vinnande af inteckning eller betalning
hos offentlig myndighet företes, vara försedd med stämpel

af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för
hvilket inteckning eller betalning sökes;

dock är godkänd räkning fri från stämpel, då på grund deraf
fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i jernväg.

Servitutsaftcil, afhandling derom; lika med afhandling om Afkomst eller
annan förmän af fast egendom.

Skattelösen af kronojord: bref eller resolution derå skall, då handlingen
för lagfart företes, vara försedd med stämpel af 5 kronor; dock
att dylik handling, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag, som
icke drifver bankrörelse, bör vara försedd med stämpel af 10 kronor.

Skogsavverkning: afhandling derom skall, då den för vinnande af inteckning
företes, vara försedd med stämpel af 60 öre för hvarje fulla
100 kronor af hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta
icke blifvit i afhandlingen till visst belopp bestämdt, af 6 öre för
hvarje fullt antal af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara försedd med särskild stämpel af 25
öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket
betalning sökes.

(Sfitfbcbref ffall, öå lan mot bctjamnta upptaga, förfeS meb ftämpcf af 50 öre för
förffrifmct fapitalbclopp, förn ej öfmcrftigcr 1,000 bönor, od) berutöfroer 50
öre för Ijmarje påbörjabt Infatta! bönor, meb unbantag Utmål för bet fall att
lånet upptages på beftämb tib, förn tcfe öfmerftiger åtta bagar, röfnabe från
ffulbcbrefmets utgifntngSbag, t fjroilfet fall frihet från ftämpet eget- rum.

Sökes på grund af skuldebrefvet hos offentlig myndighet inteckning
eller betalning, skall skuldebrefvet vara försedt med särskild
stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp,
för hvilket inteckning eller betalning sökes;

dock är skuldebref fritt från sistnämnda stämpelafgift, då på
grund deraf fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i
jernväg.

Se för öfrigt 21 och 22 §§.

Teffantcntc, förn ej bemafats, men fjmaraf tcftamentstagarc rott! ftg begagna, ffatl,
bå fjänfpn till betfamma ej tagits rotb ftämpelbeläggning af boupptecfningcn efter
teftamentsgifroarcn, få fnart laga tib för bef; beraafiting ute av od) betfamma
af arf minge ^ gobfäntS, marc ftg hetta ffett genom påfbift å teftamentet eller
annortebeS, förfcS meb ftämpcl t förfjållanbc till märbet af ben egenbont gob''
fannanbet offer, bermib ffola tillämpas cnafjanba grunbcr, förn enligt I Slrt.
gälla för kräfning af ben färffilba ftämpel, broarmeb protofoll angåenbe be=
matning mib botnftol af teftamente t roijjt fallhatt förfeS.

Xeftamente om faft cgcitbom jfall, bå bet för lagfart förete^, mara förfebt nteb fär=
ffilb ftämpel af 60 öre för fjraarje fulla 100 fronor af egenbomeité raärbe.

@e för öfrig! 10, 13, 15, 16 ed) 18 §§.

Un dantag skontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Söejel fjäll, bå ben utflöde^, eller, om ben utfärbas utom rifet, innan beu fjär t
litet öfmerlatcé eller till gobfänuaubc eller betalning förete^, ferjeö meb ftämpel
af 50 öre för belopp, ej öfmerftiganbe 1,000 fronor, oel) berutöfmer 50 öre
för fjroarje påbörjabt tufental fronor, fjroarå ben Irjbcr;

bocf att poftremijjmcrcl, roepel, förn är ftälb att roib uppmifanbet betala1? af mebel,
förn fios banf eller banfir föraS i rötning för utftällaren, äfraenfom mord, förn
är bragen af banf eller banfir inom rifet å banf eller banfir å utlänbff ort
famt är betalbar eubaft i utlanbet mib uppmifanbet, ffall utan affeenbe d beloppet,
fjroarå ben Irjber, förfes meb ftämpel af 10 öre;

eganbe frihet från ftämpelbcläggning rum för mord, förn är bragen från
utlanbet på utlanbet od) enbaft är betalbar i utlanbet.

År vexel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit
med föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.

Sökes på grund af godkänd eller protesterad vexel hos offentlig
myndighet betalning, skall vexeln vara försedd med särskild stämpel
af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för
hvilket betalning sökes;

dock är vexel fri från sistnämnda stämpel, då på grund deraf
fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 20 §.

Äktenskapsförord skall, då det för intagande i domstols protokoll företes,
vara försedt med stämpel af 5 kronor.
öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononyhygge: afhandling
derom skall, då åborätt på grund deraf vinues, förses med stämpel
för kronohemman till belopp af 60 öre och för nybygge till belopp
af 20 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; dock
att afhandling, på grund hvaraf åborätt vinnes för aktiebolag, som
icke drifver bankrörelse, bör vara försedd med stämpel för kronohemman
till belopp af 1 krona 20 öre och för nybygge till belopp
af 40 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

9 §.

Till köpe- och bytesbref, på grund hvaraf lagfart sökes, bestå
kontrahenterna hälften hvardera till stämpeln, om ej annorlunda derom
slutadt är.

Då lagfart sökes å fång, som skett i enlighet med gällande författningar
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller
om afledning af vatten, skall dock stämpeln af lagfartssökanden ensam
gäldas.

Stämpelafgift, |om för boupptecfning utgått ur böö mans bo, ftatf arfaungar
ocfj teftamcutétagarc emcffan få gålbaé, att eu fpoar af bem beftår få mrjefet af
{amma afgift, förn för Ijåns aubet t boet beräfuats utgå.

10 §.

Då stämpelafgift skall utgå efter värdet af fast egendom, må detta
icke upptagas lägre än nästföregående årets taxeringsvärde, men skall,
hvad angår köp af fast egendom eller öfverlåtelse af kronohemman
eller nybygge, beräknas efter den i penningar bestämda köpe- eller
löseskillingen, så framt denna öfverstiger nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad
som gällande bevillningsförordning föreskrifver, ega lika vitsord
med af vederbörande tjensteman utfärdadt taxeringsbevis.

11 §•

Der uti afhandling om nyttjanderätt till fast egendom afgälden
är bestämd att under olika år af legotiden utgå med olika belopp, beräknas
stämpelafgiften å den högsta afgäld, som för något år utgöres.

I afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter af sådan beskaffenhet,
att stämpel för dem bör utgå, beräknas efter det värde,
hvartill de vid upplåtelsen uppskattats, eller, der visst värde dervid
icke blifvit dem åsatt, efter senast faststälda markegångspris.

12 §.

Uppskattning af lifräntas kapitalvärde sker efter en räntefot af
fem för hundra med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell
för riket, som af vederbörande myndighet senast blifvit utgifven.

13 §.

Har fast egendom, belägen inom särskilda domstolars områden,
blifvit upplåten under egande- eller nyttjanderätt genom en handling,
hvarå lagfart eller inteckning sökes, skall denna handling förses med
stämpel efter fulla värdet vid den domstol, der den först företes.

14 §.

Har afliden person på flere orter efterlemna! egendom, hvaröfver
särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, erlägges stämpelafgiften
med hvad enligt ofvan stadgade grunder sammanlagdt belöper å en
hvar arfvinges och testamentstagares andel af behållningen i boet och
utgöres då de särskilda bouppteckningarna ingifvas till domstolen i den
ort, der den aflidne vid dödsfallet varit mantalsskrifven.

15 §•

£)en, tid (junifelt fibeifomntig i penningar eder annan läs egenbom öfroergår,
äfmenfom annan teftamcntStagarc marc, om mib beräfning af ftämpelafgiftcn å ben
för inregiftrering ()05 bomftol företebba boupptedningen efter ben affibne fjänfpn tagits
tid beftämtnclfcrna i fibcifomtni|brefmet eder teftamentet, mib egendomens tidträbc
ffplbig att, nteb ränta efter fem för (fnnbra om året, tid boet återgälba |toab af
ftämpelafgiftcn å märbet af ben egenbom belöper. §ar åter mib beräfning af ftämpeh
afgifteit å boupptccfniitgen fjänfpn t cfc tagits tid ofmanbcrörba bcftämmclfer, marc
fibcifommiSfarien eder teftamentstagaren i tgl t ig att mib egcnbontenS tillträde mcb
ränta efter fem för flundra om året till boet återgälba ett belopp, motfmaranbe flit*
nabcit medan bet ftämpelbclopp, hvarmed boupptedningen blifroit bclagb, od) ben
ftämpclafgift, förn för benfamma ffolat utgöras, bereft tid grunb för ftämpclberäh
ningen ide jemroäl lagts ben bortteftamenterabe egenbomen.

16 §.

SÖib ftäntpelbeläggning af bonpptediting efter böb man, få od af teftamente
eder protofoll angående begåfning af teftamente ffad iafttagaS:

att för egenbom, Ijmilfen mifp beftämbt penningemärbe ef är i boupptedningen
åfatt, bet märbe, förn läggcS tid grunb för beräfning af ftämpelafgiftcn, beftämnteS
enligt tromärbige tnänS intåg eder efter bontarcnS pröfning;

att ftämpelafgiftcn för rättighet, förn beftår i nyttjanderätt tid eder affomft
af egenbom eller rätt att gång efter annan erhålla mifjt belopp i penningar eller
maror eller åtnjuta misfa tjenftbavijeter, bör med bet i 17 § omförmalba undantag
utgöras efter rättighetens med ledning af bef$ årliga märbe od) eu räntefot af fem
för blindrå om året bcräfnabc fapitalmärbe mib böbstidfädet, på fätt ben mib denna
förordning fogade tabell närmare utanför;

att för beftäntmanbe af behållna årliga märbet å bylif rättighet, ber fåbant
märbe ide blifmit i boupptedning utfart, förfareS på enahanda fätt, förn hår oftoau
ftabgaS beträffande egendom, Ipwarå mijjt märbe i boupptedning ej blifmit beftämbt;

att inib rättighets Stnjutanbc unhcr nrijj perfonS tifötib befj fapitahoärbe bc=
ftämmeS mcb amoanbanbe af ben böblig^cté= och lifsläitgbstabcll, förn af moderbörande
myndighet fenaft blifmit utgifmcit; ffolanbe, ber fdban rättighet tillfommer
flere per jo ner, antingen gemensamt eller en efter annan, till grunb för beräfningen
läggas lefnabsålbent för ben af beSfa, förn inib tiben för ftäinpelafgiftcnS berömmande
är pngft af be hd lefvande perfoner, förn rättigheten ffall tillfomma;

att, ber rättighetens dtnjntanbe eljeft är af obeftämb maraftigfjet, befj fapitalinärbe
anfeS utgöra tio gånger rättighetens årliga inärbe; famt

att, hd någon i arf eller genom teftamentc erhållit inijg egenbom eller rättighet,
liten jemtnäl annan ffall deraf åtnjuta mi| förmån, ftämpelafgiften för benna egenbom
eller rättighet ffall bcräfnaS adenaft för fpab af befj inärbe återftår efter afdrag
af förmånens uppffattabe inärbe.

17 §•

För fideikommitterad egendom skall värdet vid stämpelafgifts
bestämmande beräknas såsom om samma egendom innehades med
eganderätt.

18 §.

Fideikommissbref äfvensom annat testamente eller afhandling om
gåfva, då enligt bestämmelserna deri fast egendom skall öfvergå till
flera personer efter hvarandra, förses med stämpel hvarje gång, då,
efter det egendomen öfvergått till nj innehafvare, lagfart derå sökes.

19 §.

®eit, förn efter ben 1 ^uli 1894 här i rifet utgifroer obligation, förn är
bagtccfnab före fagba tib, ffall förfe obligationen med anledning om bagen, hd ben
utgifraeS.

20 §•

biltog, ledande å utlänbfft mpntflag, ffall beläggas med ftämpel i förhållande
till bet i handlingen uttrpefta märbe, ffall bet utlänbffa mpntflagets inärbe
i fmenfft mpnt bcräfnaS efter ben mib tiden för ftämpelbeläggningen gällande furs.

21 §.

Derest handling, hvilken för vinnande af lagfart, inteckning eller
betalning varit inför offentlig myndighet företedd och dervid blifvit
försedd med stämpel, å nyo i samma afseende som tillförene ingifves,
ege, med undantag för de fall, som i 18 § omförmälas, förnyad stämpelbeläggning
ej rum.

Samma stadgande gälle, der på grund af skuldebref eller annat
fordringsbevis betalning sökes för belopp, för hvilket inteckning tillförene
varit sökt, eller der inteckning sökes för belopp, för hvilket
betalning tillförene varit sökt.

22 §.

Då på grund af skuldebref eller annan handling betalning hos
offentlig myndighet sökes och dervid i stället för hufvudskriften företes
afskrift, bör denna förses med den för hufvudskriften stadgade stämpel.

Styrkes med intyg af domare, magistratsperson eller kronobetjent,
att hufvudskriften blifvit försedd med stämpel för det belopp, hvarför
betalning sökes, eller för någon del deraf, eller visas, att tillförene inteckning
eller betalning varit för samma belopp eller någon del deraf
vid offentlig myndighet sökt, belägges dock afskriften icke med stämpel
i vidsträcktare mån än till det belopp, som för hufvudskriften brister.

23 §.

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

III Art.

Dm rcftitiition.

24 §.

gatt testamente lagt§ tiff granö för bcräfniitgcn af cvfagö Stämpelafgift odj
marbev teftamcntet genom öomftolé bcflut {felt eller bcluris ogift förffaraöt, må Stämpel*
afgiften, i ben män bcnfamnm icfe bort utgå, bcrcft miö ftömpelafgiftenS betalning

fjänjpn ide blifroit tagen titt be uppfjäfba teftamentsbeftämmelfevua, foftnabsfritt åter*
bcfommaS t ben orbiting, förn i fråga om reftitution af fronontffplber är föreffrifroen.

.ftroab nu blifroit ftabgabt ffall boet ide ega tillämpning på ben ftämpel, t)roar*
nteb teftamente roib anföran om lagfart å faft egenbom ffall mara förfebt.

IT Art.

Om stämplande och deras tillhandahållande.

25 §.

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nemligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1,25, 1,50, 2 och 3 kronor;

samt

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10, 15, 20, 25, 30,
40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 20, 25,
50, 75, 100, 200 och 500 kronor.

26 §.

När till en handling, som skall förses med stämpel, erfordras
sådan till större belopp, än en stämpel innehåller, må två eller flere
stämplar begagnas.

* Der stämpelbeloppet utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes
eller hvartill flere stämplar å mindre värden ej kunna sammanjemkas,
skall stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

27 §.

Till handlingar, som för vinnande af lagfart eller inteckning vid
domstol företes, till bouppteckning, äktenskapsförord, morgongåfvobref
och afhandlingar om lösöreköp, hvilka till underdomstol ingifvas, skola
begagnas dubbla beläggningsstämplar.

@åbana ftämplar ffola ad begagna*?, bå pvotofoll angåenbe beroafning af
teftamente ffall meb järffilb ftämpel förfel.

28 §.

Beläggningsstämplar anbringas på det sätt, att den enkla belägg -

ningsstämpeln och den med N:o 1 märkta delen af den dubbla a handlingen
fästas med hela den limmade sidan.

29 §.

Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna makuleras
genom lämplig påteckning, färg- eller svartstämpling.

£>en, förn till offentlig mgnbigljet utgifter fjanbltng, förn ar fövfcbb meb bttbbel
bcläggniitgSjtämpcl, {fall mafulcra ben meb 9c:o 1 ntärfta beten, Ijtuavcmot ben anbra
beten mafitlevaé af mebevbövanbe embete- eller tjenfteman.

30 §.

Stämpling af blanketter till vexlar och anvisningar må på derom
hos Statskontoret gjord ansökning verkställas genom nämnda myndighets
försorg; börande sådan ansökning vara åtföljd af blanketterna, tvefald
uppgift å dessas antal samt penningar motsvarande det erforderliga
stämpelbeloppet. *

31 §.

Statskontoret skall i Stockholm genom dertill antagne försäljningsmän
och i länen genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande låta tillhandahålla
stämplar af de särskilda slag, som enligt denna författning
skola vara att tillgå; åliggande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att
för stämplarnes tillhandahållande förordna försäljningsmän för hvarje
stad äfvensom, till erforderligt antal, för landet.

Den myndighet, som försäljningsman förordnat, eger, när så skäligt
pröfvas, honom entlediga. Deröfver må klagan ej föras.

32 §.

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen
godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med derom
gällande föreskrifter; egande försäljningsman att efter reqvisition hos
den myndighet, som honom förordnat, få stämplar sig tillstälda inom
det belopp, för hvithet säkerhet sålunda blifvit stäld.

För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen
afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag
å tid, som bestämmes af den myndighet, som försäljningsmannen för -

ordnat. Å landet skall försäljningsman vid hvarje lagtima ting tillhandahålla
allmänheten stämplar, der sådant icke af vederbörande
domare besörjes.

33 §.

Embete- eller tjensteman eger likaledes att, mot ståla säkerhet,
som i nästföregående § sägs, och efter reqvisition, i Stockholm hos
Statskontoret samt i länen hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erhålla
de vid hans tjensteutöfning erforderliga stämplar.

34 §.

Ett exemplar af denna författning bör tillställas försäljningsman;
och åligger det honom att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp,
som erfordras för en viss handling, utan ersättning sådan upplysning
meddela.

35 §.

Har genom misskrifning eller annorledes stämpel blifvit för sitt
ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så framt
det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt, hos försäljningsman utbytas
mot annan stämpel, dervid dock för hvarje stämpel skall betalas
3 öre.

Stämplar till underskrifn3 expeditioner må afgiftsfritt på enahanda
sätt utbytas, så vida behörigen styrkes, att expeditionerna icke varit
för ändamålet begagnade eller att lösen för dem icke erhållits.

V Art.

Om tillsyn å stämpelafgiftens utgörande.

36 §.

Ansvarighet derför, att expedition i vederbörlig ordning förses
med stämpel, åligger vid statsdepartementen och hofexpeditionen den
tjensteman, till hvilkens tjenstebefattning hörer att hålla expeditionen
vederhörande tillhanda, samt vid öfriga myndigheter den tjensteman,
som för expeditionen ansvarar; dock att, der annan tjensteman vederbörligen
förordnats att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten
åligger denne.

37 §.

Embete- eller tjensteman, notarm^ publtcuS eller mäflarc, till hvilken
stämpel underkastad handling ingifves, bör tillse, att handlingen är
behörigen försedd med stämpel och att stämpeln är makulerad på sätt
i 29 § föreskrifves.

År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges
ej genast efter erhållen tillsägelse det felande stämpelbeloppet, må handlingen
icke emottagas.

År stämpel ej vederbörligen makulerad, bör embete- eller tjenstemannen,
notariué publtcuS eller inäftarcn besörja fullgörandet deraf mot ersättning
för besväret dermed af 5 öre för hvarje stämpel; dock må
denna ersättning ej beräknas för flera stämplar än det minsta atital,
som för handlingen erfordras.

38 §.

Då renoveradt. exemplar af underrätts protokoll öfver lagfarter,
inteckningar, äktenskapsförord samt bouppteckningar, teftamcntcn, jom
in ib bomftolcn beroafcré, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp
till hofrätt insändes, skola dervid fogas de med N:o 2 märkta
delarne af de dubbla beläggningsstämplar, med hvilka de till protokollen
hörande handlingar blifvit försedda; börande dessa stämpeldelar antingen
fasthäftas i brädden vid den § af protokollet, der det ärende, som föranledt
stämpelbeläggningen, förekommer, eller ock, med domstolens
sigill genomdragna, särskildt medfölja protokollet med åtecknad hänvisning
till hvilka paragrafer de höra.

39 §.

De insända stämpeldelarne skola i hofrätternas advokatfiskalskontor
granskas och med protokollen jemföras genom dertill af hofrätterna
förordnade tjenstemän, hvilka böra förekommande felaktigheter hos
advokatfiskalen anmäla; egande desse tjenstemän att för omförmälda
granskningsarbete, hvilket för alla under ett år till advokatfiskalskontoret
aflemnade protokoll bör vara fulländadt senast inom slutet af det nästföljande
året, uppbära af stämpelmedlen utgående arfvoden.

40 §.

Å brädden af de i 38 § omförmälda protokoll bör, i afseende å
handling, hvars stämpelbeläggning skall i hofrätt redovisas, göras anteckning
dels om värdet, som ligger till grund för stämpelberäkningen,
dels ock om stämpelns belopp.

På enahanda sätt bör i fråga om handling, som förut blifvit försedd
med stämpel för hela eller någon del af det värde, efter hvilket
stämpeln eljest skolat beräknas, antecknas när och hvarest stämpelbeläggningen
egt rum, få otf bcträffanbc tcftamentc, förn unö bomftol beioafaS
innan boupptedning efter teftamcntégifroaven för inregistrering bit ingifroits, anledning
göraé beröm att bonpptednittgen ännu ide btifroit inregiftrerab.

41 §.

Å stämplar, som blifvit till hofrätt insända, må qvitto kunna erhållas,
derest afsändaren aflemnar två lika lydande, af honom underskrifua
förteckningar å stämplarnes antal och sammanräknade belopp,
af hvilka förteckningar den ena qvarstannar hos hofrätten, den andra
återställes qvitterad.

Yl Art.

Om uppbörd och redovisning.

42 §.

Försäljningsman åligger att inom åtta dagar efter hvarje qvartals
slut aflemna under qvartalet influtna stämpelmedel, i Stockholm till
Statskontoret och i länen till landtränteriet.

43 §.

Hvarje år å sista söckendagen skall i Stockholm genom Statskontorets
och i länen genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg
inventering hos försäljningsman anställas till utrönande, huru mycket
af emottagna stämplar är osåldt; och må dervid hos domare å landet

stämplar, som blifvit använda till sådana, årets hösteting tillhörande
expeditioner, hvilka vid inventeringstillfället, enligt intyg af förrättningsmannen,
kronofogde eller länsman, ännu icke äro utlösta, i instrumentet
öfver förrättningen upptagas såsom osålda.

Jemväl å annan tid må, när omständigheterna dertill föranleda, inventering
hos försäljningsman kunna ega rum och da tillika redovisning
honom affordras för hvad af emottagna stämplar icke tinnes i behåll.

44 §.

Försäljningsman skall föra och för kalenderår afsluta räkning öfver
emottagna stämplar och hvad derför i penningar inflyter; börande denna
räkning jemte inventeringsinstrumentet och qvittenserna å hvad under
året i penningar levererats vara aflemnad, i Stockholm till Statskontoret
sist den 31 Januari och i länen till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
sist den 15 Januari nästföljande år vid vite af 1 krona för hvarje dag,
försäljningsmannen derutöfver med räkning uteblifver.

Samtidigt härmed skall jemväl återstoden af stämpelmedlen för
året vara aflemnad vid påföljd i annat fall, att försäljningsmannen auses
hafva försålt alla af honom emottagna stämplar; och åligger i följd häraf
vederbörande myndighet att genast låta indrifva det deremot svarande,
dittills icke redovisade belopp jemte laga ränta derå.

45 §.

På framställning af försäljningsman eger i Stockholm Statskontoret
och i länen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter föregången granskning,
att för sådana stämplar, hvilka enligt 35 § få utbytas, bevilja
afskrifning i räkenskapen emot den i nämnde § stadgade afgift, der
sådan skall utgå; börande å hvarje stämpel, för hvilken afskrifning
sålunda medgifves, medelst färg- eller svartstämpling anbringas ordet
»makulerad».

Innan afskrifning beviljats, må stämplarne i räkenskapen upptagas
såsom behållning.

46 §.

Det från Statskontoret Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillsända
förråd af stämplar, hvilket bör i landtränteriet förvaras, skall hvarje hälft
år, sista söckendagen i Juni och December, inventeras; åliggande Kongl.

Maj-.ts Befallningshafvande att inom en månad derefter insända instrumentet
öfver inventeringen till Statskontoret jemte förslag öfver uppbörd
och försäljning af stämplar i länet.

Inventering af det stämpelkassören anförtrodda förråd af stämplar
verkställes i enlighet med derom särskildt meddelade föreskrifter.

47 §.

Landtränteriets för kalenderår upprättade räkning öfver stämpeluppbörden
jemte tillhörande verifikationer skall före utgången af nästföljande
Januari månad vara till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande aflemnad
vid vite för landträntmästaren af 1 krona för hvarje dag, han
derutöfver med räkningen uteblifver.

Vid lika påföljd åligger stämpelkassören att före utgången af
Februari månad hafva till Statskontoret aflemnat sin uppbördsredogörelse
för nästförflutna kalenderår med tillhörande verifikationer.

Öfver stämpeluppbörden inom hvarje län har landskontoret att afgifva
redogörelse, likaledes med kalenderår afslutad, hvilken redogörelse,
åtföljd af ränteriräkningen, försäljningsräkningarne och instrumenten
öfver de hos försäljningsmännen hållna inventeringar, skall inom den
15 Mars vid ofvannämnda vite för landskamereraren vara till Kong!. Maj:ts
Befallningshafvande öfverlemnad för att till Kammarrätten insändas.

I Stockholm har Statskontoret att öfver stämpeluppbörden afgifva
för kalenderår afslutad redogörelse, hvilken, jemte stämpelkassörens
redogörelse, försäljningsräkningarne och instrumenten öfver de hos försäljningsmännen
hållna inventeringar, bör vid samma tid som landsboksräkenskaperna
till Kammarrätten öfverlemnas.

48 §.

De i denna Art. omförmälda redogörelser upprättas i öfverensstämmelse
med faststälda formulär; och skall i öfrigt beträffande stämplarnes
förvarande, bevakande af de utaf försäljningsmännen aflemnade
säkerhetshandlingar samt tillsyn å stämpelmedlens ordentliga indrifvande
och redovisande lända till efterrättelse hvad i afseende å allmänna
kronouppbörden är eller varder föreskrifvet och gällande instruktioner
innehålla.

49 §.

I redovisning för stämplar eger försäljningsman såsom ersättning
för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm och länsresidensstäderna
tre procent samt i öfriga städer och å landet fyra
procent af det belopp, för hvilket stämplar försålts; dock att domhafvande
å landet må, äfven om han är boende i residensstad, tillgodoföra
sig fyra procent af försälj ningsbeloppet.

Om den provision, hvartill vid vissa embetsverk den tjensteman
är berättigad, hvilken erhållit förordnande att verkställa stämpelbeläggning
af expeditioner, är särskildt stadgadt.

50 §.

Hvad i denna Art. är stadgadt om försäljningsman gälle äfven i
fråga om embets- eller tjensteman, hvilken jemlikt 33 § för sin tjensteutöfning
erhållit stämplar.

VII Art.

Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.

51 §.

Fel eller försummelse af embets- eller tjensteman, notarm^ public
Cll§ eller skeppsklarerare vid fullgörande af hvad enligt denna författning
honom åligger, så ock försummelse af mäklare att förse af honom
utfärdad handling med föreskrifven stämpel anses efter allmän lag.

52 §.

1. ©en, jom utgifter mete!, anmaning, iumténiitg, (jaitbliitg, järn inne*
fattar uppbrag om infasjering af penningar o rf) emot fjmarrf förctccnbc eller aflena
nanbe betalning forbraS, qnrittcnS, förn, för infaéfcring af penningar genom annan
perjon än forbringSegarcn, från en ort till eu annan förfäitbcS, eller bemté om infätt*
ning d bepofitionSräfning IjoS banf eller banfir eller å fapitalräfiting, utan att
bermib följe fjanbliitgen meb ftabgab ftämpel, eller o rf öfmerlåter eller till gob*

fänttcmbe cllcv betalning företer å utrifeS ort utfårbab roepel, auroiSuiug, iitroiSuing,
fåbait fjanbliug, innefattanbe uppbrag om infaSfering, eller fåbaut qroittens, förn ofroait
fäge», utan att fjanbltngen är meb föreffrifmcn ftämpci förfebb, få ocf ben, förn
unberlåtcr att roib upptaganbe af lån emot bobnteribref, förpantningSbrcf eller
ffulbcbvef förfe fjanbltitgen meb behörig ftämpel, fjäll bota femtio gånger ben
felanbe ftömpelnS belopp; bort mare rninfta bot tjugufem fronor.

2. j)en, förn utgifroer obligation utan att berraib förfe Ijanblingcn meb
ftabgab ftämpel, eller efter ben 1 $uli 1894 i ritef inför i utlanbet utgifrccit
obligation utan att inom åtta bagav efter bet obligationen i litet infommit förfe
benfamma meb ftämpel, eller ocf jcmmäl efter ben 1 ^uli 1894 belånar, förföljer
eller på fjroab fätt bet mara må öfmerlåtcr i utlanbet ntgifmen obligation utan
att Ijanblingen är förfebb meb föreffrifmcn ftämpel eller faban påtcdning af magi*
ftrat, förn fjär ofman unbcr rubrifen obligation i 8 § omförmaleS, ffall bota
femtio gånger ben å fjanbliitgcn bclöpanbe ftåmpclnS belopp; bocf mare rninfta
bot tjugufem fronor.

3. ®en, förn efter ben 1 $uli 1894 fjär i rifct utgifroer obligation, förn
år bagtecfnab före fagba tib, famt unbertåter att förfe obligationen meb ben i
19 § förcffrifna antectning, ffall bota femtio gånger ben å fjanbliitgcn belöpanbc
ftömpelnS belopp; bocf mare rninfta bot tjugufem fronor.

4. lltgifmarc af gåfmobrcf om löS cgcnbom eller af löpe- eller bytesbref
om fartyg ffall för unbertåtenfjet att mib utgifmanbet förfe bijlif fjanbliug meb
ftabgab ftämpel bota tmå gånger ben felanbe ftömpelnS belopp; bocf mare rninfta
bot tjugufem fronor.

5. Agent för utländsk försäkringsgifvare, som utlemnar qvittens
å premie, utan att detta är behörigen med stämpel försedt, böte för
hvarje gång sådant sker två gånger den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.

6. Unberlåter testamentstagare, förn crfjållit roeberböranbe arfroingcS gobfän=
naitbe af teftamente, till fjroilfet fjäuftjn icfe tagits mib ftämpelbelöggning af bonpptecf=
ningen efter teftamentSgifmaren od) fjroilfet icfe heller blifroit för bemafniug mib
bomftol företebt, att, bå tib för teftamentsbemafning ute är od) eu ntånab förflutit
fcbait gobfännaubet erhållits, följe testamente! meb föreffrifmcn ftämpel, bete tmå
gånger ben felanbe ftämpelnS belopp; bocf mare rninfta bot tjugufem fronor.

7. Der handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar
i 1, 2, 4 eller 5 mom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen
ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den,
hvilken såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen eller
densamma för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande
eller betalning företer, utan att belägga den med felande stämpel,

underkastad det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning af
handlingen stadgade ansvar.

8. I de fall, hvarom i denna § säges, följe ock skyldighet att
ersätta kronans förlust.

53 §.

Har någon, som i de fall, om hvilka i 52 § förmäles, är skyldig
förse handling med stämpel, försummat att makulera stämpel, hvarmed
handling blifvit belagd, vare påföljden böter fem kronor.

54 §.

Åtal mot embets- eller tjensteman för öfverträdelse af denna författning
anhängiggöres och utföres i den ordning, som i afseende på
åtal för tjenstefel i allmänhet är föreskrifven; dock att tiden för anställande
af åtal för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning,
för hvilken enligt 38 § skall i hofrätt redovisas, beräknas till
två år från den dag, då renoveradt protokoll till hofrätten inkommit.

55 §.

De i 52 och 53 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän åklagare
vid allmän domstol.

56 §.

Mål, som angår brist hos försäljningsman eller embets- eller tjensteman
i uppbörden för de till honom utlemnade stämplar, handlägges i
den ordning, som är för balansmål stadgad.

57 §.

Böter enligt denna författning förvandlas vid bristande tillgång
efter allmän strafflag.

58 §.

1. ''''fl bo mobil, böter unbantagna, förn inflyta itteb anlcbning af anmärf=
ning af jävffilb, enligt 39 § af hofrätt förorbnab tjenfteman, utgift anmärfningS*

arfroobe mcb femton procent, fjroaraf giften tillfader anmärfningSförfattaren od)
fjälften abtoofatfiffaten i fjofrätten.

2. 3lf böter od) annat ffabeftånb än t 1 mom. fägeS, förn enligt benna
författning åböntaS, tillfälle fjälften åflagaren od) fjålften fronan.

3. 3lf ffabeftånb, förn efter talan af aftagare åbömtS på grunb beraf att
någon, förn uppgifioit böb mans bo, berroib lemnat oriftig eller ofullftånbig tipp*
gift, tillfälle fjälftett åflagaren od) fjälften fronan.

Om stämpelafgift för spelkort är särskildt stadgadt.

Denna författning skall lända till efterrättelse från den 1 Juli 1894
till slutet af det år, under hvars lopp ny stämpelbevillning varder af
Riksdagen faststäld.

Tabell,

utvisande kapitalvärdet efter en räntefot af fem för liundra af en under
ett visst antal år utgående ränta eller annan förmån till värde af 1 krona.

(Se 16 §.)

Antal år.	Kapitalvärde. Kronor.	Antal år.	Kapitalvärde. Kronor.	Antal år.	Kapitalvärde. Kronor.
1	1.0000	23	14.1630	45	18.6628
2	1.9524	24	14.4886	46	18.7741
3	2.8594	25	14.7986	47	18.8801
4	3.7232	26	15.0939	48	18.9810
5	4.5460	27	15.3752	49	19.0772
6	5.3295	28	15.6430	50	19.16 87
7	6.0757	29	15.8981	51	19.2559
8	6.7864	30	16.1411	52	19.3390
9	7.4632	31	16.3725	53	19.4181
10	8.1078	32	16.5928	54	19.4934
11	8.7217	33	16.8027	55	19.5651
12	9.3064	34	17.0025	56	19.6335
13	9.8633	35	17.1929	57	19.6985
14	10.3936	36	17.3742	58	19.7605
15	10.8986	37	17.5469	59	19.8195
16	11.3797	38	17.7 1 1 3	60	19.8758
17	11.8378	39	17.8679	61	19.9293
18	12.274 1	40	18.0170	62	19.9803
19	12.6896	41	18.1591	63	20.0000
20	13.0853	42	18.2944	och der-
				utöfver.
21	13.4622	43	18.4232
\| 22	13.8212	44	18.5459

Förslag.

till

Lag angående ändrad lydelse af 9 Kap. 1 och 4 §§

Ärfdabalken.

Härigenom förordnas, att 9 Kap. 1 och 4 §§ Årfdabalken, förstnämnda
§ sådan den lyder enligt förordningen den 19 Maj 1845, skola
erhålla följande förändrade lydelse:

1 §•

När dödsfall timar — — — — sjelfve vilja.

Ed, hvarom i denna § förmäles, må ock af domstol föreläggas,
när yrkande derom framstälies, vid underrätt af allmän åklagare och
vid hofrätt af den, som der utför kronans talan.

4 §•

Nu är boet upptecknadt; då bör en afskriftfaf bouppteckningen
hos domaren ingifvas inom en månad derefter; men i häradsrätten vid
nästa ting. År någon — — arfvet eger.

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse af 22 Kap. 20 och 21 §§

Strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 Kap. 20 och 21 §§ Strafflagen, sistnämnda
§ sådan deu lyder enligt lagen den 20 Juni 1890, skola erhålla
följande förändrade lydelse:

20 §. _

1. Draga äkta makar — — — — — — — — ett år dömas.

2. Hvar, som vid uppteckning af död mans bo till förfång för
kronan uppsåtligen döljer något undan eller falskeligen uppgifver;
straffes med böter.

21 §.

Brott som — — — lo § 1 mom., 14 och 19 §§ samt 20 § 1
mom. omförmäles — — — — — — — — — — — — — angifvit.

Förslag

till

Lag angående värdering af död mans bo.

i §•

Den i 9 Kap. 1 § Årfdabalken föreskrifna värdering af död mans
bo skall förrättas af två eller flere af domstol i den ordning, här nedan
stadgas, utsedde värderingsmän.

Desse skola egendomen så värdera, som de efter bästa förstånd
och samvete pröfva den vara värd, dervid värdet af aktier, obligationer
och dylika handlingar bestämmes med ledning af den vid dödstillfället
för hvarje slag af sådana handlingar gällande kurs eller eljest gängse
pris, samt värdet af fordringar, som ej anses säkra, efter hvad skäligt
anses.

2 §•

För hvarje kommun å landet och hvarje stad nämne vederbörande
underrätt före hvarje års utgång minst två inom kommunen eller staden
bosatte gode män att under nästföljande året vara värderingsmän
vid bouppteckningar.

3 §•

Dödsbodelegarne stånde fritt att af de värderingsmän, som blifvit
för domsagan eller staden, der uppteckningen skall ske, utsedde, tillkalla
hvilka de helst sjelfve vilja.

4 §•

Värderingsman, som deltager i värderingsförrättning, eger derför
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning i likhet med hvad om
nämndeman i gällande resereglemente är stadgadt.

År bo vidlyftigt eller så beskaffad^ att värderingsman med nu
stadgad ersättning ej kan anses skäligen godtgjord, ege Rätten, på
gjord framställning, derom förordna efter ty skäligt pröfvas.

Den ersättning, hvarom nu stadgadt är, skall gäldas af tillgångarna
i den dödes bo.

5 §•

Då bouppteckning, vid hvars upprättande värderingsmän enligt
bestämmelserna i denna förordning närvarit, ingifves till annan rätt än
den, som värderingsmännen utsett, skall värderingsmännens behörighet
styrkas.

6 §•

Hvad i denna förordning är stadgadt skall icke ega tillämpning
i de fall, då borgmästare och råd jemlikt 9 Kap. 1 § Årfdabalken för
egendomens uppteckning och värdering ega nämna två eller flere redlige
män, och ej heller med afseende å bouppteckning, som ej upptager
fastighet till ett taxeringsvärde af minst 1,000 kronor och vid
hvars inregistrering styrkes, att den dödes sammanräknade årsinkomster,
deri inberäknade äfven efterlefvande makes, enligt den vid dödstillfället
senast förrättade bevillningstaxering icke uppgått till 800 kronor.

Denna lag skall träda i kraft den 1 Januari 1895; dock att före
utgången af år 1894 värderingsmän skola utses i den ordning och till
det antal, som i 2 § säges.

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar
och andra ärenden den 16 Juni 1875.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen angående särskilda
protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 Juni
1875, sådan denna § lyder enligt förordningen den 13 April 1883, skall
erhålla följande förändrade lydelse:

Öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll,
nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver
inteckningar i sådan egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett öfver
förmyndares tillsättande och entledigande samt ett öfver bouppteckningar,
testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och alhandlingar
om lösöreköp. Uti lagfarts- och inteckningsprotokollen skall
för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom, som lagfares
eller intecknas, och uti öfriga protokollen för hvarje ärende namnet
å den person ärendet rörer. Vid rådstufvurätt------

— — — — anmärkt.

MOTIV.

De afgifter, som till staten utgå under formen af stämpel, äro till
sin natur af två väsentligen olika slag, nemligen dels sådana, som erläggas
för expeditioner från offentliga myndigheter, dels sådana, som utgöras
med anledning af vissa rättshandlingar enskilde emellan och uppbäras
under formen af stämpel å enskilda handlingar.

Det förra slaget af stämpelafgifter är icke en skatt i egentlig mening,
utan afser allenast att ersätta staten vissa den enskilde genom det
allmännas försorg lemnade tjenster. Dessa afgifter äro derför af en jemförelsevis
stillastående natur och kunna tydligen icke såsom inkomstkälla
ega samma betydelse för staten som det andra slaget af stämpelafgifter.
Detta senare är deremot en skatt i egentlig mening och kan i sin allmänhet
karakteriseras såsom en skatt på transaktioner eller på öfverflyttning
af värdebelopp från en hand till en annan. En vigtig uppgift,
som denna skatt inom skattesystemet har att fylla, är att utgöra ett
komplement till inkomstbeskattningen. En känd sak. är, att stora, mången
gång oöfvervinneliga svårigheter möta för att på ett fullt verksamt
och likformigt sätt med beskattningen träffa den verkliga inkomsten.
Särskildt gäller detta inkomst af rörligt kapital. Då nemligen detta icke
i samma mån som det fasta kapitalet ligger i öppen dag, utan af beskattningsmyndigheten
måste på mer eller mindre osäkra omvägar uppsökas,
blir det rörliga kapitalets behöriga beskattning mången gång beroende
endast af den skattskyldiges egen goda vilja. En erkänd sanning
är vidare, att inkomst af kapital såsom till sin källa mera säker, eger
en större skattekraft än inkomst af arbete samt att inkomst af kapital
och arbete i förening följaktligen jemväl derutinnan eger företräde framför
inkomst ensamt af arbete. Det sätt, hvarpå kapitalet är placeradt, äfvensom
arten af arbetet samt de vilkor och förhållanden, hvarunder detta utöfvas,
äro naturligen ock i nämnda afseende af stor betydelse. Då det emellertid
är förknippadt med nästan oöfvervinneliga svårigheter att. exakt beräkna
förhållandet mellan de olika inkomstkällornas värden och gifva detta
förhållande ett motsvarande uttryck i lagstiftningen genom derefter afpassade
skattesatser, kan denna inkomstkällornas olika skattekraft icke
inom ramen af inkomstbeskattningen fullt komma till sin rätt. Inkomstbeskattningens
nu påpekade brister är stämpelskatten å enskilda hand -

lingar synnerligen egnad att i afsevärd mån afhjelpa. Då sistnämnda skatt
träffar kapitalet just då detta tvingas att öppet framträda för att öfverflyttas
i en annan hand, erbjuder denna skatteform tydligen ett godt
medel att med beskattning träffa kapitalet. Klart är äfven, att, i den
mån stämpelskatten later sig tillämpa med afseende å handlingar, hvilka
användas i och för affärstransaktioner rörande handel och industri, denna
skatt tillika innebär en utväg att kraftigare beskatta den inkomst, som
härflyter af kapital och arbete i förening än den, som utgör frukten af
det senare ensamt.

Stämpelskatten eger gifvetvis icke ensamt betydelsen af att utgöra
ett komplement till inkomstskatten. Om den ock i sin allmänhet medför
en sådan verkan, kan densamma derjemte verka äfven i andra riktningar,
olika allt efter beskaffenheten af den rättshandling eller det rättsfaktum,
hvarmed afgiften är förbunden och hvaraf den stämpelpligtiga
handlingen bildar ett uttryck. Tydligt är derför att vid bestämmande
af stämpelsatserna för olika handlingar noggrann hänsyn måste tagas
till den verkan, skatten i den ena eller andra riktningen kan komma
att utöfva.

Ifrågavarande skatteform, hvilken i åtskilliga främmande länder
nätt eu betydande utveckling och i vissa af dem, såsom Frankrike och
England, intager ett af de mest framskjutna rummen i skattesystemet,
har i vårt land hittills endast i jemförelsevis mycket ringa mån blifvit
beaktad. Alltmera har man emellertid äfven hos oss kommit till insigt
om stämpelskattens betydelse. Vid den omdaning af vårt skatteväsen,
som sedan länge varit förberedd och nu pågår, har vid fyrfaldiga tillfällen
framhållits, hurusom stämpelskattens uppgift i ett väl ordnadt
skattesystem hos oss blifvit alltför litet uppmärksammad. Då det nu i
följd af den nya härordningens antagande och grundskatternas så småningom
skeende afskrifning samt beviljad lindring i rustnings- och
roteringsbesvären gäller att uppsöka nya skattekällor, egnade att ersätta
dem, som äro på väg att försvinna, och att möta de nya statsbehofven,
har man naturligen ock fäst uppmärksamheten å stämpelskatten. Så har
Herr Statsrådet och chefen för Kong], Finansdepartementet såväl i sitt
anförande till statsrådsprotokollet den 13 Januari 1892 som ock i den
finansplan, hvilken af honom i samband med de för samma års urtima
riksdag framlagda förslagen till ny härordning och grundskatternas afskrifning
blifvit framstäld — under framhållande af stämpelskattens komplementära
uppgift, den der gifvetvis komme att ökas i den mån, som med
en förhöjning i skattesatserna vid den direkta fastighets- och inkomstbeskattningen
behofvet af ett dylikt fullständigande af denna beskattning

komme att mera framträda — påpekat, att stämpelskattens betydelse
inom skattesystemet hos oss blifvit alltför mycket förbisedd och att en
utveckling af stämpelskatten vore en af de skattekällor, som borde ifrågakomma
att i främsta rummet för ändamålet anlitas.

Särskildt har departementschefen härvid betonat, att intet syntes
vara mera på sin plats, än att, då en förmögenhetsskatt, såsom grundskatten,
uteslötes ur skattesystemet, en del af den derigenom uppkomna
bristen fyldes genom stämpelskatt, som borde kunna anordnas så, att
den hufvudsakligen drabbade de förmögnare samhällsklasserna.

Den art af stämpelskatt i egentlig mening, hvars utsträckta användande
departementschefen i främsta rummet ansett böra ifrågasättas, är
avfsskatten. Vid ingen art af stämpelskatten trädde dess betydelse af
komplement till inkomstskatten så tydligt i dagen som vid denna. Arfsskatten
träffade vidare osvikligt den, som varit afsedd att af densamma
träffas, utan att möjlighet funnes för denne att på andra öfverflytta
bördan; och om skatten ordnades så, att den i möjligaste män skonade
de smärre arfsbeloppen och arffallen inom de närmaste slägtskapsleden,
vore otvifvelaktigt, att den bures jemförelsevis lätt.

Arfsskatt.

Den arfsskatt, som hos oss finnes, ufgår under formen af stämpel
å bouppteckningar, då dessa för inregistrering hos domstol företes. Bouppteckningsstämpeln,
som under tiden till och med år 1884 utgjorde
50 öre för hvarje fulla 100 kronor af samfålda behållningen i boet, bestämdes
nämnda år i samband med den s. k. arfs- och testamentsbevillningens
borttagande till sitt nuvarande belopp. Enligt nu gällande förordning
angående stämpelafgiften utgör bouppteckningsstämpeln, då arflåtaren
efterlemnat bröstarfvinge 50 öre för hvarje fulla 100 kronor af
behållningen i boet, och då arflåtaren efterlemnat fjermare arfvinge eller
aflidit utan känd arfvinge, 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen
i boet. Frihet från stämpeln eger rum, då behållningen icke
uppgår till 1,000 kronor; och anses, då make lefver efter, såsom behållning
endast hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes giftorätt,
hvilken, oberoende af dess verkliga storlek, beräknas till hälften af
boets hela behållning.

Åtskilliga förslag hafva i senare tider framlagts till utveckling af
arfsskatten.

Skatteregleringskomitén föreslog i sitt den 13 September 1882 afgifna
betänkande, att skatten, som fortfarande skulle utgå under formen
af stämpel å bouppteckningar, skulle bestämmas,

a) då den aflidne efterlemnat bröstarfvingar, till belopp af 50 öre
för hvarje fulla 100 kronor af boets behållning, när denpa understege

10,000 kronor, men eljest till 1 krona för hvarje fulla 100 kronor af
behållningen;

b) då närmaste arfvingar vore den aflidnes föräldrar eller endera
af dem, till belopp af 50 öre för hvarje fulla 100 kronor af boets behållning,
när denna understege 10,000 kronor, men eljest till 2 kronor
för hvarje fulla 100 kronor af behållningen;

c) då närmaste arfvingar vore den aflidnes syskon eller syskons
afkomlingar eller ock förfäder i andra eller fjermare led, till belopp af
50 öre för hvarje fulla 100 kronor af boets behållning, när denna understege
10,000 kronor, men eljest till 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor
af behållningen;

d) då den aflidne efterlemnat endast fjermare arfvingar än de ofvan
nämnda eller ock dött utan känd arfvinge, till belopp af 50 öre för
hvarje fulla 100 kronor af boets behållning, när denna understege 5,000
kronor, men eljest till 6 kronor för hvarje fulla 100 kronor af behållningen.

Vore fader eller moder samarfva med syskon, skulle halfva behållningen
beskattas enligt b) och andra hälften enligt c). Behållningen
skulle beräknas såsom nu sker, och frihet från stämpel medgifvas, då
behållningen ej uppginge till 1,000 kronor.

Detta förslag innefattade således en dubbel progression (degression)
af skattesatsen, nemligen dels i förhållande till skyldskapen mellan arflåtaren
och arfvingen dels i förhållande till beloppet.

I hufvudsaklig anslutning till skatteregleringskomiténs förslag men
med förenkling af tariffen föreslog Kongl. Maj:t i nådig proposition till
1883 års riksdag, att då gällande stämpelsats skulle förändras så, att
stämpelafgiften skulle för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet
utgöra, då arflåtaren efterlemnat bröstarfvinge, 50 öre, när behållningen
icke uppginge till 10,000 kronor, men eljest 1 krona, samt, då arflåtaren
efterlemnat fjermare arfvingar eller aflidit utan känd arfvinge, 50 öre,
när behållningen icke uppginge till 5,000 kronor, men eljest 3 kronor.
Då de förslag till ökning af, bland annat, stämpelskatten, som Kongl.
Maj:t då framlade, hade sin grund i de för ifrågasatt reform i skattesystemet
samt försvarsväsendets förstärkande möjligen förekommande
behof af nya statsinkomster, men detta skäl för en ökad beskattning

bortföll i följd af Riksdagens afslag å Kongl. Maj ds förslag beträffande „
skattereformen och försvarsväsendet, blef frågan om arfsskattens utsträckning
då icke af Riksdagen pröfvad.

Vid 1892 års lagtima riksdag väcktes motion om en utsträckning
af arfsskatten i vida högre grad än 1883 års Kongl. proposition åsyftade,
i det att enligt motionen progressionen inom den första skyldskapsgruppen
(bröstarfvingar) vid högre belopp skulle stiga ända till 3 procent och
inom den andra gruppen (fjermare arfvingar eller ingen känd arfvinge)
till 6 procent af behållningen i boet. Denna motion, som emellertid ej
föranledde någon Riksdagens åtgärd, förnyades af annan motionär vid
1892 års urtima Riksdag, hvarjemte då äfven motion väcktes om aflåtande
till Kongl. Maj:t af en skrifvelse med begäran om utarbetande
och framläggande af förslag till progressiv arfsskatt på ungefärligen
samma grunder, som i förstnämnda motion angifvits. Dessa framställningar
ledde icke till något annat Riksdagens beslut än att i den skrifvelse,
som Riksdagen den 27 November samma år till Kongl. Maj:t aflät och
i hvilken Riksdagen gaf uttryck åt sin mening beträffande det förslag till
skadereglering, som af chefen för Finansdepartementet i ofvanberörda, Riksdagen
delgifna finansplan till sina hufvuddrag framlagts, Riksdagen uttalade
sin anslutning till den af bemälde departementschef framstälda
åsigt, att arfsskatten borde inrymmas en vigtigare plats i vår skattelagstiftning
än den för närvarande intoge. I samma skrifvelse angaf
Riksdagen, sedan med anledning af väckta motioner om införande af den
progressiva beskattningsprincipen inom fastighets- och inkomstbevillningens
område i skrifvelsen betonats, att det med den ifrågavarande principen
åsyftade målet eller de större förmögenheternas relativt högre
beskattande, lämpligare torde kunna vinnas på andra, för den nu rådande
uppfattningen törhända mindre främmande sätt, såsom exempelvis genom
ett kraftigare anlitande och vidare utvecklande af vissa arter stämpelskatt,
tillika såsom sin mening, att arfsskatten vore den skattetitel, som
företrädesvis lämpade sig för tillämpningen af det progressiva beskattningssystemet,
och Riksdagen hyste ej tvifvel, att meningarna lätt kunde ena
sig om denna art af progressiv beskattning. Riksdagen ansåge derför
såsom ett önskningsmål, att det förslag till utsträckt tillämpning af arfsbeskattningen,
som vore att från Kongl. Maj:t förvänta, måtte komma
att innefatta icke allenast ett kraftigare anlitande af arfsskatten än hvad
år 1883 föreslogs utan gå i den rigtning, som i omförmälda motionerna
förordats.

»Huruvida», heter det vidare i Riksdagens berörda skrifvelse, »dervid
steget bör tagas ut fullt så långt, som den motionär, hvilken fram 8 -

„ lagt detalj eradt förslag, tänkt sig, derom torde åter i frågans nuvarande
läge något bestämdt yttrande icke böra afgifvas, medan å andra sidan
måste framhållas, att, om den föreslagna skatteformen vid tillämpningen
icke skall råka i strid med hvad rättvisa och billighet fordra, den måste
så anordnas, att icke allenast de smärre förmögenheterna fritagas, utan
äfven tillbörligt afseende fästes vid andra på skatteförmågan inverkande
förhållanden, såsom antalet delegare i sterbhuset och dylikt, äfvensom
på närmare eller fjermare slägtled.»

Innan komiterade öfvergå till frågan, huru arfsbeskattningen hos
oss bör ordnas, torde det vara lämpligt att kasta en blick på den utländska
lagstiftningen i ämnet. Ifrågavarande skatteform har nemligen
i åtskilliga främmande länder erhållit en vida större utveckling än hos
oss. De länder, som derutinnan synas erbjuda det största intresset, äro
Frankrike, England, Preussen och Danmark.

I Frankrike uppbäras de afgifter, som äro att hänföra till den
grupp af skatter, hvilken, för så vidt densamma öfver hufvud ingår i vårt
skattesystem, hos oss förmedlas genom stämpel, dels under denna dels
ock hufvudsakligen i en annan form, enregistrement. Enligt fransk lagskall
nemligen en stor mängd handlingar, dels af offentlig dels af privat
natur, inom viss tid efter deras upprättande hos särskilda, för ändamålet
inrättade myndigheter, enregistrementsbyråerna, anmälas till inregistrering.
En sådan anmälningspligt föreligger äfven vid förändringar i
egande- eller nyttjanderätt till egendom i vissa af lagen närmare angifna
fall, oberoende af huruvida den ifrågavarande förändringen inom
den tid, då anmälan senast skall ske, erhållit skriftlig form eller icke.
Enregistrementsinstitutet afser, på samma gång som detsamma har ett
hälft civilrättsligt ändamål, olika allt efter beskaffenheten af den handling
eller det faktum, som skall anmälas, och att bereda kännedom
om egande- och nyttjanderättsförhållandena inom landet, såsom ofvan
nämnts, tillika att bilda grundvalen för uppbörden af en skatt, enregistrementsafgiften.
Underkastad sådan afgift är, bland annat, öfvergång
af egendom genom dödsfall. Sådan öfvergång skall inom viss tid
efter dödsfallet medelst detaljerade, af arfvingarne och testamentstagarne
underskrifna deklarationer hos vederbörande enregistrementsbyrå för inregistrering
anmälas. Vid samma tillfälle skall den stadgade enregistrementsafgiften
erläggas. Denna afgift utgår för arf, testamente och
gåfva för dödsfalls skull. Den är eu arfsskatt i egentlig mening d. v. s.

en skatt å hvarje arfvinges, testamente- eller gåfvotagares lott i boet
och är bestämd till viss procent af egendomens värde, hvilken procent
stiger med aflägsenheten i skyldskap ''mellan den aflidne och mottagaren
af egendomen.

Afgiften utgör — med frånseende deraf att densamma för närvarande
på grund af särskilda förordningar provisoriskt utgår med 25 procents förhöjning,
hvilken förhöjning, hvad de 10 procenten beträffar, visserligen tillämpats
ända sedan år 1798 — i rätt upp- och nedstigande led 1 procent;
då egendomen Öfvergår till efterlefvande make (på

grund af testamente eller gåfva för dödsfalls skull)............... 3 „

i andra och tredje led (syskon, syskons barn, föräldrars

syskon)................................................................................................. 6y „

i fjerde led (syskons barnbarn, kusiner, syskon till

förfäder i andra led) ....................................................................... 7 ,,

i fjermare led (till och med tolfte led, med hvilket

arfsrätten enligt fransk rätt upphör)...................... 8 „

då egendomen öfvergår till oskyld ................................... 9 „

Egendomligt för den franska arfsskatten är, att afdrag för skulder,
som häfta vid egendomen, icke är medgifvet.

Värdet af fast egendom uppskattas i och för afgiftens utgörande,
för jordbruksfastighet till 25 gånger och för annan fastighet till 20
gånger den årliga afkastningens värde. Administrationen eger dock,
om värdet icke kan genom förefintliga handlingar utrönas, inom viss
tid föranstalta om värdering af egendomen. Lös egendoms värde skall
uppgifvas af parterna. Denna uppgift liigges dock icke definitivt till
grund för afgiftens beräkning, utan äfven andra förhållanden, såsom
bouppteckningsvärdet och det pris egendomen vid försäljning å tilläfventyrs
anordnad offentlig auktion betingar, tagas dervid i betraktande.
Angående vissa värdepappers uppskattning äro särskilda föreskrifter gifna.

För uraktlåtenhet att inom föreskrifven tid fullgöra den nu omförmälda
anmälningspligten äro stadgade dels straffafgifter, uppgående
till enregistrementsafgiftens hela eller halfva belopp, dels i vissa tall
dessutom böter.

Såsom en ersättning för enregistrementsafgiften utgår i Frankrike
för aktiebolag och offentliga inrättningar af alla slag tillhörig fast egendom,
hvilken ju i allmänhet under längre perioder eller för all framtid
förblifver i samma egares hand och i följd deraf i regel undgår enregistrementsafgiften,
en särskild skatt, faxe des biens de main-morte, som
erlägges årligen i sammanhang med grundskatten och i viss proportion
till denna.

Dessutom är i Frankrike gåfva mellan lefvande underkastad betydande
afgifter.

I England finnes ett flertal arfsskatter, hvilka, tillkomna genom
en mångfald af på olika tider stiftade och vid sidan af hvarandra bestående
lagar, tillsammans bilda ett ganska kompliceradt system,

De vigtigaste af dessa skatter äro följande:

1) the probate duty;

2) tlie duty on letters of administration;

3) the account duty;

4) the legacy duty; och

5) the succession duty.

De två första finnas endast i England och Irland men motsvaras
i Skottland af the inventory duty.

Alla de omförmälda skatterna, med undantag af succession duty,
afse uteslutande lös egendom, medan succession duty har till uppgift dels
att komplettera de öfriga beträffande beskattningen af lös egendom dels
och hufvudsakligen att vara en arfsskatt å fast egendom. Vid den skilnad
den engelska arfsskattelagstiftningen gör mellan fast och lös egendom
är emellertid att märka, att gränserna mellan dessa begge begrepp
der äro bestämda på sådant sätt, att skatten å »lös» egendom i stor utsträckning
träffar äfven det fasta kapitalet. Nyttjanderätt till fast egendom
på viss tid, livilket slag af rättigheter i följd af de i England i så
stor utsträckning förekommande arrenderättigheterna der spelar eu vigtig
rol, betraktas nemligen som lös egendom.

Grunden till de olika reglerna för beskattning af lös och fast egendom
beror i viss mån på den engelska arfslagstiftningens egendomliga,
strängt formalistiska karakter. Enligt engelsk lag öfvergår nemligen
den i en afliden persons qvarlåtenskap befintliga lösa egendomen icke
omedelbart i arfvingarnes och testamentstagarnes besittning, utan skall,
för så vidt densamma vid dödsfallet finnes inom riket, i första hand omhändertagas
och utredas af särskilda utredningsmän. Dessa utredningsmän
stå under domstolarnes kontroll. År en person i testamente förordnad
till utredningsman, erfordras icke desto mindre, för att han skall
kunna i sådan egenskap lagligen fungera, domstols stadfästelse, probate,
af förordnandet. I fall utredningsman icke blifvit i testamente förordnad,
bestämmer lagen, hvem som är dertill närmast. Dock skall förordnande
vederbörande af domstol meddelas. Det dokument, domstolen
i dessa fall meddelar utredningsmannen och förutan hvilket lian icke är
befogad att såsom sådan vidtaga någon åtgärd med egendomen, kallas i
förra fallet probate of the will of the deceased och i det senare letters of

administration of the estate and effects of the deceased. Den förmögenhetsmassa,
som en sålunda förordnad utredningsman i denna sin egenskap
har att förvalta, utgör föremål för the probate duty resp. the duty
on letters of administration.

Genom den förra skatten beskattas således i allmänhet lös testamenterad
egendom, hvaremot den senare i regel afser lös ärfd egendom.

Begge afgifterna utgå progressivt eller rättare degressivt i förhållande
till hela den ifrågavarande förmögenhetsmassans värde, oberoende
af den skyldskapsgrad, i hvilken arfvinge eller testamentstagare, som
egendomen tillfaller, stått till den aflidne.

Hvardera af dessa skatter utgör:

om den ifrågavarande qvarlåtenskapens belopp öfverstiger 100 £
men icke 500 £, 1 £ för hvarje helt eller påbörjadt belopp af 50 £, eller
i allmänhet 2 procent;

om qvarlåtenskapens belopp öfverstiger 500 £ men icke 1,000 £,
1 £ 5 shillings för hvarje helt eller påbörjadt belopp af 50 £, eller i allmänhet
2^ procent;

samt om qvarlåtenskapens belopp öfverstiger 1,000 £, 3 £ för hvarje
helt eller påbörjadt belopp af 50 £, eller i allmänhet 3 procent.

För qvarlåtenskap, som öfverstiger 10,000 £, erlägges dessutom för
närvarande eu. särskild tilläggsskatt, estate duty, med 1 £ för hvarje helt
eller påbörjadt belopp af 100 £, hvarigenom alltså skatten i sådant fall
i allmänhet stiger till 4 procent. Estate duty är dock antagen att utgå
endast af egendom, som före den 1 Juni 1896 afliden person efterlemnar.

Uppgår qvarlåtenskapens beskattningsbara värde icke till 100 £, är
densamma fri från skatten.

Vid beräkningen af egendomens värde gäller, att skulder, som
häfta å egendomen, få afdragas, ifall den aflidne varit bosatt inom riket.
I motsatt fall får visserligen ej sådant afdrag ske vid skattens inbetalning,
men den del af den inbetalda skatten, som belöper å den skulderna
motsvarande delen af egendomens bruttovärde, får restitutionsvis
återbekommas, sedan det visats, att skulderna blifvit gnidna.

Uppgår egendomens bruttovärde, med inräkning af den aflidnes i
utlandet efterlemnade lösa egendom, icke till 300 £, får i stället för den
afgift, som enligt ofvan angifna regler derför skulle utgöras, erläggas
en fix afgift af 30 shillings, dock att frihet från all skatt eger rum, om
nämnda värde icke öfverstiger 100 £.

Den, som vill öfvertaga en persons qvarlåtenskap såsom utredningsman,
skall inom viss tid .efter dödsfallet begära domstols förordnande
eller dess stadfästelse å testamentariskt förordnande i sådant af -

seende. Dervid skall denne till domstolen ingifva, förutom vissa andra
handlingar, ett intyg, afjidavit, öfver af honom inför vederbörlig myndighet
aflagd ed öfver den ifrågavarande egendomens bruttovärde och
beloppet af de skulder, som få afdragas och hvilkas afdragande från
bruttovärdet påyrkas. Denna handling skall vid ingifvandet vara belagd
med stämpel, motsvarande den å egendomen belöpande skatten. Underlåter
den, som öfvertager ifrågavarande slag af egendom till förvaltning,
att inom stadgad tid begära domstols förordnande, är han skyldig erlägga
dubbel skatt.

Den i Skotland utgående inventory duty följer i hufvudsak samma
regler som the probate duty och the duty on letters of administration.
Egentliga skilnaden är att den stämpelpligtiga handlingen vid the inventory
duty utgöres af en uppteckning, inventory, öfver egendomen, hvaraf
skattens namn.

De nu afhandlade slagen af arfsskatter träffa, såsom af det anförda
framgår, endast sådan egendom, som ingår i den aflidnes qvarlåtenskap.
För att man icke skall kunna kringgå lagen genom att i lifstiden afhända
sig egendom på ett sådant sätt, att denna redan då till formen kommer
i annans ego och således icke kommer att ingå i ens qvarlåtenskap,
ehuru det fång, hvarigenom egendomen öfvergår till den andre i sak är
att likställa med arf eller testamente, t. ex. gåfva för dödsfalls skull,
har tillskapats en särskild skatt, account duty, hvilken träffar alla förvärf
af sådant slag, som nyss antyddes, af lös egendom, i anledning af
dödsfall. Denna skatt utgöres af den person, till hvilken egendomen
genom dödsfallet öfvergår, enligt samma grunder som the probate duty,
the duty on letters of administration och the inventory duty, i enlighet
med en förteckning, account, öfver egendomen, hvilken förteckning skall
vid ansvar inom viss tid efter dödsfallet af egendomens egare eller förvaltare
till vederbörande skattemyndighet ingifvas och med ed bestyrkas.

Uppgår egendomens värde till mera än 10,000 £, erlägges för densamma
jemväl estate duty, dock endast för egendom, som på angifvet
sätt till annan öfvergår på grund af före den 1 Juni 1896 inträffande
dödsfall.

Legacy duty och succession duty utgå enligt i hufvudsak öfverensstämmande
grunder men träffa aldrig samma egendom och komplettera
derför hvarandra.

Legacy duty erlägges nemligen för lös egendom, som förvärfvas
genom arf, testamente eller gåfva för dödsfalls skull; succession duty hav
deremot till föremål fast egendom, som i anledning af dödsfall utan vederlag,
under hvilken rättstitel det vara må, öfvergår till annan, äfvensom

sådan lös egendom, som i anledning af dödsfall utan vederlag till annan
öfvergår men under en sådan rättstitel, att den icke är underkastad
leyacy duty.

Att märka är dock, att begreppet lös egendom här icke har fullt
samma innehåll som vid probate duty och motsvarande skatter.

Legacy duty och succession duty äro begge arfsskatter i egentlig
mening, i det att de begge beräknas särskilt å värdet af hvarje lott,
som i anledning af dödsfallet tillfaller annan. Begge utgå med skattesatser,
som stegras med aflägsenheten i den skyldskapsgrad, i hvilken
mottagaren stått till den aflidne.

Skattesatserna utgöra vid legacy duty:

för ascendenter och descendenter ................................. 1 procent;

för syskon eller deras afkomlingar ................................. 3 ,,

för faders eller moders syskon eller afkomlingar af

dessa............................................................................................. 5 „

för far- eller morföräldrars syskon eller afkomlingar

af dem........................................................................................ 6 „

för fjermare skylda eller oskylda .................................... 10 „

Om hela qvarlåtenskapen ej uppgår till 100 £ utgöres ej legacy

duty för densamma.

Legat i naturaföremål, som ej uppgår till ett värde af 20 £, är
jemväl alltid från skatten fritt.

Legat i penningar och arfslotter äro deremot oberoende af sin
storlek underkastade skatten.

Efterlefvande make är alltid fn från denna skatt.

Ascendenter och descendenter, hvilka såsom arf eller legat bekomma
egendom, för hvilken probate duty, duty on letters of administration, inventory
duty eller account duty erlagts, äro befriade från att för denna
egendom betala legacy duty.

År qvarlåtenskapen så ringa, att probate duty (eller motsvarande
skatt) utgått allenast med den fixa afgiften, 30 shillings, är densamma
fri från legacy duty.

Legacy duty beräknas, så vidt möjligt är, efter hvarje arfs- och
testamentslotts, resp. hvarje gåfvas, kapitalvärde. Legat eller gåfva
af annuitet å bestämda belopp, vare sig å viss tid eller en eller flere
personers lifstid, skola derför kapitaliseras, hvilket sker med tillhjelp
af för ändamålet upprättade tabeller.

Uppbörden af legacy duty förmedlas genom de förut omförmälda
utredningsmännen. Utredningsmannen afdrager nemligen, innan han
fördelar den af honom förvaltade egendomen mellan rättsegarne i boet,

ett skatten motsvarande belopp, hvilket derefter skall af honom inom
viss tid till statskassan inbetalas. Till kontroll härå är stadgadt, att
utredningsman vid egendomens utlemnande skall affordra mottagaren ett
qvitto å egendomen, utvisande mottagarens skyldskapsförhållande till
arflåtaren, dagen för medlens utbetalning, skattens belopp m. m., hvilket
qvitto vid skattens inbetalande skall företes. Dervid förses qvittot
dels med en stämpel angifvande skattesatsens storlek, dels med anteckning
om skattens erläggande. Då det vidare är stadgadt, att ingen
bevisning får förebringas rörande utbetalningar af arfs- eller testamentsmedel,
innan det först blifvit styrkt, att skatten blifvit betald, och
i sistnämnda hänseende inga andra bevisningsmedel få åberopas än antingen
vederbörligen stämplade qvittenser eller utdrag ur tlie Legacy
Duty Ofjices (den myndighet, till hvilken skatten skall inbetalas) räkenskaper,
ligger det naturligen i utredningsmannes eget intresse att tillse,
att skatten blir behörigen erlagd. Härtill kommer, att uraktlåtenhet
att taga eller gifva sådant qvitto, som nyss nämnts, är belagdt med
straff. Försummar utredningsmannen att inom viss tid efter qvittots
datum erlägga skatten, ådrager han sig ansvar, som ytterligare skärpes,
ifall med inbetalningen viss tid ytterligare fördröjes.

Succession duty utgick ursprungligen med samma skattesatser som
legacy duty. Genom eu lag af år 1888 stegrades emellertid — med
undantag för viss slags egendom — dessa skattesatser med y procent
för ascendenter och descendenter och för öfriga skyldskapsgrupper med
U procent af den beskattningspligtiga egendomens värde.

I följd häraf uppgå skattesatserna vid succession duty nu:

för ascendenter och descendenter till ....................... ly procent;

för syskon och deras afkomlingar till ........................ 4y ,,

för faders eller moders syskon eller afkomlingar af

dessa till ................................................................................ 6| ,,

för far- eller morföräldrars syskon eller afkomlingar

af dessa till............................................................................. 7y

och för fjermare skylda eller oskylda till ................. Hy

lotten 10,000 £, utgår för denna, liksom för sådan
som beskattas genom probate duty eller motsvarande skatt,
provisoriskt (i anledning af dödsfall, som inträffar före den 1 Juni 1896)
estate duty med ytterligare 1 procent förhöjning, i hvilket fall skattesatserna
sålunda blifva resp. 2y, 5y, 7y, 8h och 12i procent af den
skattepligtiga egendomens värde.

År tillträdare af egendom gift med en person, som stått i närmare
skyldskapsförhållande till den aflidne än tlllträdaren sjelf, utgår

egendom,

Öfverstiger

skatten enligt den närmast skylde makens slägtskapsförhållande till
den aflidne.

Frihet från succession cluty eger rum under enahanda förutsättningar,
som i detta afseende gälla vid legacy duty.

Lös egendoms värde beräknas såsom vid legacy duty.

Fast egendom uppskattas deremot i regel såsom en annuitet, i
det att skatten utgår efter kapitaliserade värdet af egendomens enligt
vissa regler beräknade årliga afkastning. År fastigheten vunnen med
eganderätt, kapitaliseras afkastningens värde såsom en lifränta. Sedan
det kapitaliserade värdet sålunda funnits, afdrages derifrån räntan af
skulder, som häfta å fastigheten.

Succession duty skall i regel erläggas, då arfvingen, testamentstagaren
o. s. v. eger rätt att taga den skattskyldiga egendomen i besittning
eller att på annat sätt af densamma komma i åtnjutande. För
fast egendom erlägges dock skatten i allmänhet å vissa terminer,
sträckande sig öfver en period af fyra eller åtta år. Succession duty
häftar med förmånsrätt å den skattepligtiga egendomen framför alla
andra af arfvingen kontraherade skulder, så länge egendomen är i arfvingens
eller hans rättsinnehafvares hand, och, hvad beträffar fast
egendom, äfven viss tid derutöfver.

Hvar och en, som tillträder egendom, underkastad ifrågavarande
skatt, är skyldig att till vederbörande skattemyndighet ingifva en förteckning
öfver egendomen med uppgift om dess värde jemte de öfriga
omständigheter, som för skattens rigtiga påförande erfordras. Denna
förteckning pröfvas af skattemyndigheten, som eger, om omständigheterna
dertill föranleda, låta upprätta ny förteckning och anställa ny
värdering.

Den, som icke inom stadgad tid fullgör sin skyldighet att ingifva
berörda förteckning, är underkastad böter för hvarje månad dröjsmålet
varar. Detsamma gäller, om skatten ej inom viss tid efter förteckningens
ingifvande erlägges.

I England finnes äfven eu å viss, icke-fysiska personer d. v. s.
stiftelser och dylika inrättningar tillhörig egendom lagd särskild årlig
afgift, till sitt ändamål motsvarande den förut omförmälda i Frankrike
förekommande faxe des biens de main-morte. Den i England utgående
afgiften, duty on property of bodies, corporate and unincorporate, erlägges
dock icke blott för fast utan äfven för lös egendom. Bestämmelser äro
emellertid gifna i syfte att egendom, som är underkastad en eller flere
af de förut afhandlade arfsskatterna, må röna motsvarande befrielse från
den särskilda årliga afgiften.

Kontrollen öfver arfsskattelagarnes tillämpning är i England anförtrodd
åt en för hela riket gemensam skattemyndighet, the commissioners
of Inland Revenue, en under the Treasuvy lydande myndighet,
som omhänderhar förvaltningen af samtliga de statsinkomster, hvilka
uppbäras inom landet (ö. v. s. alla utom tullarne). Denna myndighet
är utrustad med eu betydande, i det enskilda lifvet ganska starkt ingripande
makt.

De engelska arfsskatterna äro, såsom af den nu lemnade redogörelsen
framgår, uppdrifna till en betydande höjd. Särskild t gäller
detta beträffande den lösa egendomen, som, då den tillfaller andra än
efterlefvande make, ascendenter eller descendenter, i regel är föremål
för en dubbel arfsbeskattning, i det att densamma är underkastad dels
en skatt å egendomen i sin halhet, stigande med egendomens värde, dels
en annan å hvarje lott i egendomen, hvilken senare afgift till sin storlek
är beroende af skyldskapsförhållandet mellan den aflidne och egendomens
mottagare.

Den preussiska arfsskatten är en skatt å arf, testamenten, gåfvor
för dödsfalls skull, öfvergång af län, fideikommiss eller anslag från
familjestiftelser samt å förmögenhet, som tillhört försvunnen person och
derför tills vidare öfverlemnas till de efter honom sannolikt arfsberättigade.

Skatten är en arfsskatt i egentlig mening, bestämd att utgå
i förhållande till värdet af hvarje lott i boet. Hela den skattepligtiga
egendomen häftar dock för skatten, i det att alla arfvingar och universaltestamentstagare
med den dem tillfallna skattepligtiga egendomen
äro för skatten solidariskt ansvariga.

Skattesatsen är bestämdi förhållande till skyldskapsgraden och utgör:

1 procent för egendom, som tillfaller person, hvilken tillhört den
aflidnes hushåll och till honom stått i tjeusteförhållande, så framt samma
belopp består af pensioner, räntor eller andra på mottagarens lifstid
begränsade dispositioner, hvilka tilldelas honom på grund af arflåtaren
lemnade fenster;

2 procent för egendom, som tillfaller adopterade barn eller deras
descendenter samt hel- eller halfsyskon eller deras descendenter;

4 procent för egendom som tillfaller öfriga slägtingar till och
med sjette led, stjufbarn och deras descendenter, stjufföräldrar, måg,
sonhustru, svärföräldrar, samt oäkta, af fadern bevisligen erkända barn
äfvensom för dispositioner till välgörande eller allmännyttiga ändamål,
så framt de icke afse enskilda familjer eller bestämda personer;

8 procent i alla öfriga fall.

Fri från skatten är hvarje lott, som ej oppgår till 150 mark,
äfvensom lott, som tillfaller ascendent, descendent af äkta börd (descendent
af oäkta börd endast för lott, som tillfaller honom å mödernet),
efterlefvande make samt personer, som tillhört arflåtarens hushåll och
till honom stått i tjensteförhållande, i sistnämnda fall dock endast såframt
beloppet icke öfverstiger 900 mark.

Skattefrihet åtnjutes dessutom af staten samt af en mängd offentliga
inrättningar af hvarjehanda slag, såsom fattigvårds-, sjukvårdsoch
undervisningsanstalter m. fl.

Förslag framstäldes år 1890 af regeringen att indraga under
beskattningen äfven sådan qvarlåtenskap, som tillfaller ascendenter
och descendenter. Detta förslag blef dock icke af landtdagen bifallet.

Skatten beräknas å det belopp, hvarmed arftagaren, testamentstagaren
o. s. v. i följd af dödsfallet blir rikare. Skulder, hvilka häfta
antingen endast vid en skattefri eller endast vid en skattskyldig del
af qvarlåtenskapen, afdragas vid skattens beräknande endast från den
del, vid hvilken de häfta. Hvila skulderna såväl å den skattefria som
å den skattepligtiga delen, afräknas de från den senare blott efter den
proportion, hvari denna del står till hela qvarlåtenskapen.

Värdet af den skattepligtiga egendomen beräknas i allmänhet i
enlighet med de skattskyldiges uppgifter. Särskilda regler gälla dock
för uppskattningen af räntor och prestationer. Beträffande dessa beräknas
skatten å deras kapitaliserade årliga värde. Ständiga räntor
och prestationer beräknas till tjugu gånger det årliga värdet. Aro
räntorna eller prestationerna satta att utgå på bestämd tid, sker kapitaliseringen
efter eu räntefot af fyra procent. Utgå de åter på obestämd
tid, upptagas de till tolf och en half gånger årliga värdet. Lifräntor
uppskattas enligt särskilda tabeller. Värdet af fideikommiss och anslag
från familjestiftelser uppskattas såsom lifräntor.

För det fall, att dispositioner skola utgå endast under vissa vilkor
eller vid inträffandet af sådana upphöra, gifver lagen särskilda bestämmelser.

Arfsskatteväsendet står i Preussen under uppsigt af särskilda myndigheter,
»Erbschaftssteuerämter», hvilka uppbära skatten och vaka öfver
arfsskattelagens efterlefnad. För detta ändamål erhålla dessa officiel
uppgifter om alla dödsfall.

De skattskyldige äro pligtige att inom viss tid efter dödsfallet
hos vederbörande »Erbschaftssteueramt» anmäla arffallet och att inom
viss ytterligare tid derefter till samma myndighet ingifva fullständig

förteckning å den skattepligtiga egendomen med utsatta värden derå
äfvensom eu skriftlig deklaration rörande de förhållanden, hvilka inverka
på skattens utgörande, allt enligt faststälda formulär. Underlåtenhet
att behörigen tullgöra dessa skyldigheter är belagd med böter, motsvarande
dubbla beloppet af den å egendomen belöpande skatten eller,
der denna icke kan uträknas, intill 3,000 mark. Föreligger ej afsigt
att undansnilla skatt, är dock straffet endast böter intill 150 mark.

»Das Erbschaftssteueramt» eger pröfva riktigheten och fullständigheten
af de ingifna bouppteckningarne och deklarationerna samt förelägga
de skattskyldige viss tid att yttra sig öfver framstälda anmärkningar.
Dessutom kan denna myndighet fordra framläggande inför sig
af alla qvarlåtenskapen rörande handlingar äfvensom afgifvande af
ytterligare erforderliga upplysningar, hvarjemte hvarje skattskyldig på
anfordran är pligtig afgifva en försäkran under edlig förpligtelse, att
den ingifna bouppteckningen och deklarationen, liksom öfriga meddelade
upplysningar, äro riktiga och fullständiga.

Den i Danmark förekommande arfsskatten är liksom den tyska
eu afgift på lotten i boet och utgår i förhållande till skyldskapsgraden.
Den utgöres för arf, testamente och gåfva för dödsfalls skull med vissa
procent af egendomens värde, efter afdrag af boets skulder.

Skattesatsen är:

1) för egendom, som tillfaller efterlefvande make, descendenter
eller föräldrar, 1 procent.

2) för egendom, som tillfaller syskon eller deras afkomlingar, 4
procent; och

3) för egendom, som tillfaller fjermare slägtingar eller oskylda,
7 procent.

Frihet från skatten eger rum, då boets hela behållning (efter
afdrag af skulder och efterlefvande makes lott i boet) icke uppgår till
200 kronor, samt för pensioner eller räntor, som på viss bestämd tid,
icke öfverstigande en persons lifstid, åt någon testamenteras. I vissa
fall är dessutom befrielse från en del af skatten medgifven. Den nuvarande
arfsskatten består nemligen egentligen af två särskilda, på
olika tider faststälda afgifter, af hvilka den ena utgör 1 procent i
alla skyldskapsgrader och den andra, den s. k. kollateralafgiften, hvilken
endast erlägges för egendom, som tillfaller personer i den andra eller
den tredje åt de ofvannämnda skyldskapsgrupperna, uppgår för gruppen
2j till 2 och för gruppen 3) till 6 procent. Från sistnämnda de!
af skatten, kollateralafgiften, eger befrielse rum i vissa fall, af hvilka

det vigtigaste är det, då egendomen är disponerad till förmån för vissa
»offentliga ändamål» inom. landet.

Med qvarlåtenskapens värdering förhålles olika, allt efter som
arfskiftet förrättas af »Skifteretten» eller icke. Om nemligen icke samtliga
arfvingarne äro myndiga, närvarande och ense om att öfvertaga
boet till privat arfskifte, skall skiftet verkställas af Skifteretten, hvilken
i Köpenhamn utgöres af en afdelning af Hof- och Stadsretten (»Skiftekommissionen»)
och i landsorten i allmänhet af vederbörande underdomare.
I detta fall värderas egendomen af rätten jemte två vittnen,
så framt icke för värderingen erfordras särskild fackkunskap, då rätten
eger tillkalla sakkunniga män. I stället för de två vittnena, hvilka
förrätta värderingen under edsförpligtelse, kan med justitieministeriets
tillåtelse anställas en särskild rättsbetjent i och för värderingen af
qvarlåtenskaper af mindre omfattning, likasom, äfvenledes efter tillstånd
af juslitieministeriet, edsvurna värderingsmän kunna anställas af Skifteretterne
för att verkställa alla värderingar af lösören.

År i testamente förordnadt, att testamentsexekutör skall omhändertaga
boet, eger denne, sedan han blifvit försedd med förordnande
af vederbörlig myndighet, samma befogenhet som Skifteretten, dock
ej dömande myndighet.

Om deremot myndiga och närvarande arfvingar sjelfva skifta,
eller någon tillträder arf utan skifte, skola arfvingarne på tro och heder,
efter bästa förstånd och under edlig förpligtelse uppgifva egendomens
värde. Värdet af fideikommiss, för hvilket arfsskatt skall utgöras vid
hvarje öfvergång till ny innehafvare, uppgifves — om fideikommisset
är fast egendom, under edlig förpligtelse — af tillträdaren.

Skifteretten eller testamentsexekutörerna äro staten ansvarige för
inbetalningen af den arfsskatt, som skall utgå för qvarlåtenskap,
som af dem skiftas. Inbetalningen skall i sådant fall ske vid skiftets
slut. Skifta arfvingarne sjelfva, skall skatten inbetalas inom viss tid
efter dödsfallet. Beträffande fideikommiss gäller den lättnad, att det
mot kollateralafgiften svarande beloppet [i grupperna 2) och 3)] lår erläggas
under en period af fem år med en femtedel hvarje år. Skifteretten
utöfvar kontroll öfver testamentsexekutörerna och tillser, att
skatten af dem äfvensom af arfvingarne, i fall desse sjelfva skifta,
ordentligen inbetalas. Sker inbetalningen icke i rätt tid, skall skatten
erläggas till dubbla beloppet.

En skatt på arf kan anordnas på två väsentligen olika sätt, antingen
såsom en skatt å den arffallna egendomen i dess helhet, hvilket
nu är förhållandet här i landet, eller såsom en skatt å hvarje bodelegares
lott i boet, arfsskatt i egentlig och inskränkt bemärkelse. Den
senare formen har i allmänhet vunnit burskap inom den moderna utländska
lagstiftningen.

Tillser man, hvilken uppgift arfsskatten inom skattesystemet kar
att fylla, synes denna vara af dubbel art, nemligen dels att utgöra ett
komplement till den mer eller mindre ofullständiga inkomstbeskattning,
som den aflidne i lifstiden varit underkastad, dels äfven att utgöra en
skatt å den tillväxt i förmögenhet, som avftagaren i följd af dödsfallet
erhåller. Tillägger man den förra sjmpunkten afgörande betydelse,
utfaller tydligen valet mellan den ena eller den andra af de begge
nämnda formerna för skattens anordnande till förmån för den förstnämnda,
hos oss nu rådande, hvilken i tillämpningen har företrädet
af vida större enkelhet än beskattningen af hvarje lott i boet
särskildt,. Uppfattar man skatten allenast eller väsentligen såsom ett
komplement till den inkomstbeskattning, arflåtaren haft att utgöra, äro
nemligen de verkningar, skatten medför med afseende å dem, som
tillträda arfvet, af jemförelsevis underordnad betydelse. Vill man
deremot genom denna skatt vinna äfven andra ändamål och i densamma
se jemväl en skatt å den förmögenhetstillväxt, som qvarlåtenskapens
tillträdare i följd af dödsfallet vinna, hvilket torde vara riktigare, kan
man deremot svårligen stanna vid den hos oss nu rådande formen för
arfsskattens upptagande. Sant är visserligen, att äfven en sådan skatt
i viss mån verkar på samma sätt som en arfsskatt i egentlig mening,
då, såsom hos oss finnes stadgadt, boet eger att hos fideikommissarie
eller testamentstagare uttaga den del af skatten, som å den honom
tillfallande egendomen belöper. Äfven med ett sådant stadgande kan det
dock icke förnekas, att en skatt å boets egendom i dess helhet, betraktad
ur synpunkten af en skatt å delegarne i boet, verkar ytterst ojemnt.
Detta inses lätt genom ett exempel. Om en person vid sin död efterlemnar
tillhopa 5,000 kronor, verkar skatten derå tydligen mycket olika,
om arfvet tillfaller en person, eller om detsamma skall fördelas på tio
eller ännu flera händer. Eu sådan ojemnhet i skattens verkan står
uppenbarligen illa tillsammans med den grundsats, som numera inom
skattelagstiftningen framträder med ett allt starkare kraf på erkännande,
nemligen den, att skatten bör lämpas efter skatteförmågan.

I sjelfva verket har emellertid redan vår nuvarande lagstiftning
gått i riktning mot en arfsskatt i egentlig mening icke blott genom

att i sig upptaga ofvannämnda stadgande att fideikommissarie och
testamentstagare är pligtig till boet återgälda den å den honom tillfallna
egendomen belöpande andelen af skatten utan ock genom att gradera
skatten efter skyldskapsgraden, en åtgärd, som ju endast kan ega sin
utgångspunkt i ett betraktelsesätt, enligt hvilket arfsskatten är icke
blott ett komplement till inkomstskatten utan äfven och förnämligast en
skatt å den förmögenhet, hvarje arfvinge genom dödsfallet erhåller.
Denna uppfattning är sålunda ingalunda främmande för vår lagstiftning.
Hufvudsakliga anledningen till att arfsskatten hos oss icke redan förut
omdanats till en arfsskatt i egentlig mening synes ock hafva varit den
obestridliga svårigheten att finna eu lämplig form för skattens upptagande,
en svårighet, som sammanhänger med grunderna för vår civila
arfslagstiftning.

Enligt hvad förut är sagdt, uppbäres arfsskatten nu hos oss under
form af stämpel å bouppteckningen efter den aflidne. Enligt lag åligger
det efterlefvande make, arfvingarne eller den, som eljest har boet i vård,
att inom viss tid efter dödsfallet föranstalta om bouppteckning. Försummelse
härutinnan är förenad med äfventyr, olika allt efter den försumliges
ställning till boet. Inom viss tid efter det bouppteckningen
skett, skall densamma till vederbörlig domstol ingifvas och dervid vara
försedd med stämpel till det belopp, stämpelförordningen föreskrifver.
Garantierna för att handlingen blir behörigen stämpelbelagd ligga dels
i förbudet för domaren att mottaga stämpelpligtig handling utan att
denna är med föreskrifven stämpel försedd, dels i den kontroll, som
underdomarne äro underkastade med afseende å stämpelbeläggningen
af vissa enskilda handlingar, bland dem bouppteckningar.

Att det sålunda stadgade uppbördssätt eger fördelarne af att
vara synnerligen enkelt samt att medgifva en lätt och säker kontroll,
är obestridligt.

Arfsskatt i egentlig mening fordrar deremot en utredning af, huru
mycket af qvarlåtenskapen på hvarje delegare i boet belöper. Denna
form för skattens upptagande förutsätter derför egentligen, så snart
delegarne i boet äro flera än eu, att skifte af boet försiggår, innan
skatten till statskassan inbetalas. Först genom skiftet vinnes nemligen
upplysning om storleken af den andel i boet, hvarje delegare tillkommer.
Bouppteckningen i och för sig ger derom ej full visshet. Arfskiftet
åter är i allmänhet — på landsbygden och numera i ett stort antal
städer — en rent privat åtgärd utan all offentlig kontroll. Arfvingarne
kunna dessutom huru länge som helst lefva i bo oskifto, och det sätt,
hvarpå arfvet fördelas, kommer, då arfvingarne fritt kunna om fördel -

ningen öfverenskomma, i allmänhet icke till offentlig kännedom. Införande
af en verklig arfsskatt är således förbundet med den svårighet,
att ingen af de civilrättsliga formaliteter, som äro med dödsfallet förbundna,
bildar en lämplig anknytningspunkt för skattens upptagande.

Att för genomförande af den ifrågavarande reformen vidtaga en
så pass väsentlig rubbning i grunderna för arfslagstiftningen, som en
omskapning af arfskiftesinstitutet skulle innebära, torde knappast vara
lämpligt eller tillrådligt. Vill man skrida till en sådan åtgärd, torde
man svårligen kunna undvika att tillskapa en särskild myndighet i och
för arfskiftens verkställande å landet. Äfven om man icke af andra
skäl vore obenägen att för ifrågavarande ändamål inrätta en särskild
myndighet, får man ej förbise, att en sådan anordning skulle kräfva
kostnader, som utan tvifvel komme att medtaga en icke oväsentlig del
af de inkomster, arfsskatten må komma att tillföra statsverket.

Då det således icke synes vara lämpligt, att den ifrågasatta förändringen
i grunderna för arfsskattens utgående må föranleda till rubbuingar
i eu vigtig gren af den civila lagstiftningen samt det tillika måste
vara ur alla synpunkter önskvärdt, att reformen må kunna genomföras
på sådant sätt, att dess finansiella resultat icke alltför mycket reduceras
genom de kostnader, densamma skulle komma att medföra, återstår
icke något annat än att, med bibehållande af den nuvarande i flere
afseenden förmånliga formen för skattens uppbärande, eller bouppteckningsstämpeln,
söka i möjligaste mån närma sig en på rationela
grunder fotad arfsskatt. Med denna utgångspunkt hafva komiterade
uppgjort sitt förslag i ämnet. För förslaget få komiterade lemna
följande redogörelse.

Om arfskifte redan upprättats vid den tid, då bouppteckningen
för inregistrering till domstolen ingifves, och jemte bouppteckningen
vid rätten företes, bör tydligen skiftet läggas till grund för skattens
beräkning. Detta bör dock endast få ske, derest egendomen i arfskifteshandlingen
upptagits till minst lika höga värden som i bouppteckningen.
Att arfskifte redan vid nämnda tid upprättats, torde
emellertid höra till sällsyntheterna, och boets fördelning måste i följd
deraf i allmänhet bedömas med ledning af bouppteckningen. Ehuru denna,
såsom förut anmärkts, icke gifver full visshet om, huru boets slutliga
fördelning mellan rättsegarne kommer att gestalta sig, samt befintligheten
af äktenskapsförord mellan makar, testamente, som möjligen icke
i bouppteckningen intagits, eller som, äfven om så är förhållandet, vid
bouppteckningens inregistrering icke vunnit laga kraft, m. m. utgöra

hinder för att af bouppteckningen ensam med full säkerhet sluta sigill
storleken af hvarje lott i boet, så torde man dock såsom det regelmessiga
kunna antaga, att boet fördelas »enligt lag» d. v. s. enligt de
grunder, som skola följas, om inga sådana till den lagliga arfsfördelningens
rubbning verkande orsaker föreligga, som nyss nämndes. Visserligen
förekommer ej sällan, att den i lag medgifna rätten att genom
testamente förfoga öfver hela eller en del af sin egendom åstadkommer
en sådan rubbning i fördelningen, men då testamente, som i boet finnes,
hädanefter, derest komiterades förslag antages, än mera än hvad nu är
fallet, torde komma att i bouppteckningen införas, gifver bouppteckningen
i allmänhet tillräcklig ledning för en beräkning af, huru boets fördelning
i verkligheten kommer att gestalta sig, eller, om man kan nyttja ett
sådant uttryck, för verkställandet af ett provisoriskt »arfskifte» enligt
lag, ett skifte dock, som tydligtvis ej har någon annan betydelse för
bodelegarne, än att det bestämmer grunden för arfsskattens utgörande.
Anmärkas bör derjemte, att detta arfskifte — för att fortfarande begagna
detta namn — endast angifver den bråkdel af boets behållning, i penningar
räknadt, som beräknas tillfalla en hvar af bodelegarne, och
således ingalunda ens antyder, att den eller den bestämda andelen af
boet skall tillkomma den eller den namngifne bodelegaren. Medgifvas
måste visserligen, att detta »skifte» i undantagsfall icke fullt exakt
motsvarar det blifvande arfskiftet, men, om man betänker, dels att
dessa fall helt visst kunna betecknas såsom undantag, dels att det i
väsentlig mån beror af de skattskyldige sjelfva att redan vid bouppteckningens
företeende för inregistrering tillhandahålla domstolen de
upplysningar, som äro erforderliga för den ifrågavarande beräkningens
verkställande i öfverensstämmelse med verkliga förhållandet, dels slutligen
att komiterade sökt gifva hithörande stadganden en sådan affattning,
att de skattskyldiges eget intresse blir bäst tillgodosedt genom
att så fullständiga upplysningar som möjligt i ifrågavarande afseende
göras för domstolen tillgängliga, hvarigenom så väl berörda undantag
till sitt antal minskas som ock skärpan i desamma, der de förekomma,
betydligt mildras, torde man icke böra hysa några betänkligheter mot
en dylik anordning. Om ock densamma icke under alla förhållanden
medger eu fullt konseqvent tillämpning af den antagna hufvudprincipen,
lemnar den likväl en lösning, som synes i vida högre grad än den
nuvarande beskattningsformen uppfylla fordringarne på en väl ordnad
arfsskatt, utan att verka rubbning i gällande allmän lag och utan att
tvinga till införande af nya, för vårt folks vanor och åskådning främmande
institutioner.

För att med skatten på ett tillfredsställande sätt träffa testamenterad
egendom fordras emellertid för vissa fall, nemligen då testamente,
som af den aflidne upprättats, hvarken finnes i bouppteckningen intaget
eller vid densamma fogadt och ej heller före bouppteckningens inregistrering
vid domstolen bevakats, hvilket testamente följaktligen icke
kan i omedelbart sammanhang med bouppteckningen beskattas, särskilda
bestämmelser, till hvilka komiterade längre fram skola återkomma.

Skatten synes, liksom hittills, böra utgå endast å behållningen i
boet. Såsom behållning i boet är naturligtvis att anse endast hvad
som återstår efter afdrag af den efterlefvande makens giftorätt. Denna
ingår ju icke i den aflidnes qvarlåtenskap, om den ock i följd af sakens
natur måste i bouppteckningen inflyta, och ingen giltig anledning förefinnes
att indraga densamma under ifrågavarande beskattning. Då
det emellertid icke låter sig göra att, innan skifte egt rum, med visshet
beräkna giftorättens verkliga storlek, måste man nöja sig med
att, i öfverensstämmelse med den nu härutinnan gällande ordningen,
beräkna densamma till viss bestämd andel, eller hälften, af boets behållning,
ett beräkningssätt, som i regel motsvarar verkliga förhållandet.

Efterlefvande makes fördel och morgongåfva borde väl ock billigtvis
fritagas från ifrågavarande beskattning eller åtminstone såsom särskild
lott beräknas. Då detta emellertid skulle göra beräkningen af
skatten alltför invecklad, samt dessa den efterlefvandes andelar i boet
i regel spela en mycket underordnad rol, hafva komiterade funnit
lämpligast, att de vid beräkningen sammanslås med giftorätten och
tillika med denna anses utgöra hälften af behållningen.

Hvad efterlefvande make bekommer på grund af testamente bör
naturligen, liksom annan testamenterad egendom, vara underkastad
skatten.

Med fog skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke gäld, som häftar
endast å viss egendom, borde afdragas allenast från värdet af denna
egendom, då afdraget eljest kan komma äfven delegare i boet, hvilkas
lotter icke för gälden ansvara, till godo. Detta skulle dock synbarligen
kräfva en utredning om beskaffenheten af boets gäld, som i det läge,
hvari boet vid bouppteckningens ingifvande befinner sig, svårligen
läte sig verkställa. Det nuvarande sättet för beräkningen af behållningen
torde derför böra bibehållas, dock med det undantag i fråga
om fideikommiss i fast egendom, hvarom komiterade nu gå att
yttra sig.

Då afliden person varit innehafvare af fideikommiss, skall i bouppteckningen
efter honom fideikommissets värde upptagas bland tillgångarna,
medan den fideikommisset tilläfventyrs vidlådande gäld afföres
bland boets skulder. Fideikommisset ingår sålunda i boets behållning,
hvarför enligt gällande bestämmelser hänsyn till detsammas
värqle tages vid bouppteckningens stämpelbeläggning. Då komiterade,
som ansett otvifvelaktigt, att arfsskatt fortfarande bör utgöras vid
öfvergång af fideikommiss till ny innehafvare, emellertid funnit sig
föranlåtna att föreslå, det värdet å fast egendom af fideikommissnatur
och deri intecknad gäld skola undantagas vid den beräkning af boets
behållning, som i och för skattens påförande skall ega rum, hafva två
särskilda orsaker dervid varit för komiterade bestämmande.

Med nu gällande stadganden kan det inträffa, att en tillträdande
fideikommissarie går alldeles fri från erläggande af arfsskatt för det
värde, som representeras af fideikommisset, eller åtminstone kommer
att erlägga skatt till lägre belopp än skäligt varit. Man kan nemligen
tänka sig, att boets gäld öfverstiger det sammanlagda värdet af fideikommisset
och boets öfriga tillgångar, i hvilket fall bouppteckningen,
såsom utvisande brist, går fri från stämpel och den nye fideikommissarien
undgår att erlägga skatt för sitt fång, oaktadt han tilläfventyrs
mottager fideikommisset ograveradt af gäld. Äfven om de fall antagligen
äro sällsynta, då fullständig skattefrihet eger rum, inträffar det
säkerligen icke sällan, att skulderna i boet öfverstiga de tillgångar,
som utom fideikommisset finnas i detsamma, med större belopp än det,
som betecknas af den i fideikommisset intecknade gäld, i hvilket fall
således fideikommissarien vid utgörande af arfsskatt för fideikommisset
åtnjuter afdrag till större belopp än sistnämnda gäld.

Om redan detta förhållande enligt komiterades mening påkallar
ändring i det sätt, hvarpå för närvarande arfsskatten för fideikommiss
i fast egendom uttages, verkar i samma riktning äfven en annan omständighet.
Då arfsskatten för fideikommisset ingår i den stämpelafgift,
som skall utgöras vid bouppteckningens inregistrering, följer
häraf, att skatten måste'' i första hand erläggas af den aflidnes dödsbo.
För den andel af stämpelafgiften, som belöper på fideikommisset, eger
boet visserligen enligt 14 § i gällande stämpelförordning regress till
fideikommissarien, men lätteligen inses, att i fall då boet är gäldbundet
och fideikommissarien tilläfventyrs en aflägsen slägting, skyldigheten
att förskjuta skattebeloppet kan komma att för sterbhusdelegarne kännas
i hög grad betungande och stundom verka rent af ruinerande.

De antydda redan nu förefintliga olägenheterna komma naturligt -

vis att med den väsentliga höjning af arfsskatten, som af komiterade
föreslås, gorå sig i ännu högre grad känbara. Då fråga är om fideikommiss
i fast egendom, erbjuder sig emellertid osökt en utväg att åt
arfsskatten för fideikommiss gifva en sådan anordning, att sagda olägenheter
undvikas. Enligt gällande lag skall lagfart sökas å det fång,
hvarigenom fideikommisset öfvergår till ny innehafvare och skall dervid
fideikommissbrefvet förses med stämpel till visst föreskrifvet belopp.
Om vid detta tillfälle fideikommissbrefvet, jemte stadgad lagfartsstämpel,
förses med ytterligare stämpel enligt de för arfsskatten stadgade grunder,
vinnes härmed, dels att skatten kommer att utgå utan afdrag för
annan gäld än den, som vidlåder sjelfva fideikommisset, dels ock att
skatten utan förmedling af boet kommer att erläggas af fideikommissarie!!
sjelf. Komiterade hafva så mycket mindre tvekat att för arfsskatten
å fideikommiss af fast egendom tillstyrka en dylik, från den för arfsskatten
i allmänhet föreslagna endast till formen afvikande anordning,
som en fideikommissarie intager en undantagsställning i boet. Den
andel deri, som han i sådan egenskap erhåller, tillfaller honom nemligen
utan afseende å boets ställning i öfrigt.

Det är icke ovanligt, att fideikommisstiftelse tillerkänner annan
person än den nye fideikommissarien — i allmänhet den förre fideikommissariens
enka, så länge hon förblifver i sitt enkestånd — viss
tids nyttjanderätt till eller afkomst af egendomen i dess helhet eller
någon del deraf. I sådant fall bör värdet af denna förmån, kapitaliserad
på sätt i fråga om dylika rättigheter i allmänhet föreslås, inräknas i
boets behållning, medan motsvarande afdrag eger rum å det värde,
hvarå den arfsskatten motsvarande stämpelafgiften vid lagfarten skall
beräknas.

Hvad fideikommiss i lös egendom beträffar, gifves intet tillfälle
motsvarande lagfarten å fideikommiss i fast egendom, då egendomen
efter bouppteckningens inregistrering skulle kunna träffas af skatten,
utan lärer denna fortfarande få inbegripas i stämpelafgiften för bouppteckningen.
Då dessa fideikommiss emellertid hvarken till storlek
eller antal torde vara särdeles betydande, lära de olägenheter, som med
en. dylik anordning i fråga om fideikommiss i fast egendom äro förknippade,
här icke i afsevärd mån göra sig gällande.

Enligt .gällande stämpelförordning får, då bouppteckning för inregistrering
till underdomstol i stad ingifves, från den belöpande stämpelafgiften
afdragas ett belopp, motsvarande den för bevis om bouppteckningens
inlemnande och inregistrering vid domstolen bestämda lösen.
Då skatten beräknas särskildt å hvarje lott, skulle berörda afdrag rätte -

ligen göras från behållningen i boet, innan denna tänkes fördelad på
delegarne i boet. Med hänsyn till vigten deraf att stämpelförordningen
icke erhåller en alltför invecklad affattning samt i betraktande af de
jemförelsevis obetydliga belopp, hvartill ifrågavarande lösen uppgår,
högst 150 kronor — någon skilnad i resultatet torde i följd deraf sällan
uppstå, om beloppet fråndrages behållningen eller stämpelafgiften —
hafva komiterade funnit nämnda omständighet icke böra föranleda till
ett annat sätt för beräkningen af ifrågavarande afdrag än nu eger rum.

Ju aflägsnare skyldskapen är eller, med andra ord, ju svagare
det blodsband är, som förenat arflåtaren och arfvingen, desto mera fog
finnes för staten att af den senare utkräfva en skatt då han kommer i
åtnjutande af arfvet, som då mången gång tillfaller honom oväntadt
och efter en för honom jemförelsevis okänd person, och desto mindre
känbar bör den uppoffring vara, som ligger i att afstå en del af detsamma
till det allmänna. Detta har ock redan af vår nuvarande lagstiftning
beaktats, i det att skatten utgår med något högre belopp,
i fall arftagaren icke efterlemnar bröstarfvingar än om så är förhållandet.
En ytterligare utveckling i denna riktning synes dock lämpligen kunna
ega rum. Om man nemligen vill höja skatten i afsevärd grad utöfver
hvad nu är förhållaadet, framträder anspråket på en sådan gradering
med vida större styrka än nu.

Ett alltför stort antal af skyldskapsgrupper synes dock icke vara
behöfligt utan endast tjena till att göra lagens tillämpning onödigtvis
invecklad. Riktigast torde vara att uppdraga gränsen mellan grupperna
på det sätt, att i en och samma grupp sammanföras endast sådana
arfvingar, som enligt gällande arfsordning äro samarfva. Med tillämpning
häraf föreslå komiterade, att skyldskapsgruppernas antal bestämmes
till tre, af hvilka den första innefattar bröstarfvingar och deras afkomlingar
äfvensom efterlefvande make (i den mån denne är testamentstagare),
den andra föräldrar, syskon och dessas afkomlingar samt den
tredje aflägsnare skylde och oskylde.

Fall kunna inträffa, då man vid boupptecknings upprättande väl
känner, att arfvingar i viss slägtskapsled finnas, men deremot saknar
kännedom om deras namn eller antal. Man vet t. ex. att arflåtaren
haft en bror eller syster, som aflidit i utlandet samt efterlemnat barn,
om hvilka man emellertid intet, närmare känner. För sådana fall finnes
ej annan utväg än att såsom en arfslott betrakta de andelar, hvilka
kunna tillfalla sådana okända arfvingar, och att i öfverensstämmelse
dermed påföra skatten. Då enligt den af komiterade föreslagna gruppering
af arfvingarne, arfvingar tillhörande olika grupper icke kunna

vara samarfva, kan tvekan icke uppkomma om hvilken skattesats i förekommande
fall skall tillämpas.

En följd af skyldskapsgruppernas ofvannämnda fördelning blir,
att oäkta barn eller dess afkomling endast för så vidt och i den mån
barnet eller afkomlingen eger arfsrätt efter den aflidne, kommer att
tillhöra den första, lägst beskattade gruppen. Detta kan synas hårdt,
men att i en författning af det slag som den ifrågavarande uppställa
regler, som i viss mån innefatta en afvikelse från de grunder, hvarå
den civila arfslagstiftningen hvilar, torde knappast vara lämpligt, och
komiterade antaga, att, om ändring i civillagen härutinnan vidtages,
ändring jemväl i stämpelförordningen dervid icke kommer att förbises.

Med afseende å skattens gradering efter skyldskapen synes man
icke böra göra någon skilnad mellan arfvingar och testamentstagare.
Man skulle visserligen kunna ifrågasätta, om icke testamentstagare,
i hvad angår den egendom han erhåller på grund af testamente, alltid
borde sättas i den aflägsnaste kategorien, då grunden för hans fång
ju icke är blodsbandet utan ett annat, som gör intrång i den lagliga
arfsordningen, men testamentet är dock ett af lagen erkändt. fång så
godt som något annat och i de fall, då en person genom testamente
tillgodoser slägtingar, är väl detta i allmänhet föranledt just af slägtskapsförhål
landet.

Till de uppgifter, hvilka den moderna skattelagstiftningen arbetar
på att lösa, hör, såsom ofvan antydts, bland andra, den att sätta
skattens storlek i förhållande till skatteförmågan. Ett uttryck för
denna tanke är den progressiva (degressiva) beskattningsformen. Låter
man arfsskatten utgå å det samfälda arfvet, går det icke gerna för sig
att göra densamma progressiv (degressiv) i förhållande till arfvets
storlek. Den förut antydda ojemnhet, som är förenad med denna form
för skattens uttagande, skulle nemligen då framträda i ännu mycket
skarpare grad än eljest. De i Riksdagen väckta motioner om skattens
ordnande i denna riktning hafva, såsom ofvan blifvit anfördt, afsett, att
bouppteckning skulle stämpelbeläggas i det fall, att arflåtaren efterlemnat
bröstarfvinge, med 50 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen
i boet, om denna ej uppginge till 10,000 kronor; med 1
krona för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet, om denna
uppginge till 10,000 kronor, men icke till 100,000 kronor; med 2 kronor
för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet, om denna uppginge
till 100,000 kronor, men icke till 200,000 kronor; och med 3 kronor
för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet, om denna uppginge
till 200,000 kronor eller derutöfver; samt i det fall, att arflåtaren icke

efterlemna! bröstarfvinge med dubbelt mot hvad här ofvan för hvarje
fall säges. Obilligheten af dessa stadgande!! faller lätt i ögonen. Om
t, ex. en person efterlemna! en förmögenhet af 90,000 kronor och en
annan person en förmögenhet af 100,000 kronor, men den förre efterlemnat
ett barn under det, att den andre efterlemnat tio barn, så skulle
den förstnämndes arfvinge för sin arfslott, hvilken utgjorde 90,000
kronor, få erlägga 1 procent, medan en hvar af den sistnämndes arfvingar
för sin arfslott, hvilken utgjorde 10,000 kronor, finge erlägga
2 procent.

Beräknas skatten särskildt å hvarje lott i boet, möter deremot
icke hinder för den progressiva beskattningsformens användande. Denna
torde ock vid en sådan skatt som den ifrågavarande hafva goda skäl
för sig. Att progressionen bör införas med stor försigtighet synes
dock vara uppenbart. Progressionen torde böra stanna vid måttliga
belopp och sålunda antaga formen af en degresson. Detta torde bäst
öfverenstämma med det hos oss allmänna föreställningssättet och
påbjudes dessutom af klokheten, då en på en gång mycket högt uppdrifven
skatt lätt blir förhatlig och alltid medför faror för underslef.

Degressionen bör erhålla formen af en långsamt sjunkande skala.
Derigenom afhjelper man i möjligaste mån den olägenhet, som alltid
i någon grad vidlåder en progressiv eller degressiv skatteskala, att
nemligen vissa belopp, som ligga intill hvarandra, komma att beskattas
med olika skattesatser. Den under rubriken bouppteckningar i förslaget
införda tariffen, enligt hvilken en gemensam, låg skattesats gäller för
de minsta arfsbeloppen inom alla skyldskapsgrupper, men skattesatsens
storlek stiger hastigare inom en fjermare än inom en närmare skyldskapsgrupp,
innefattar enligt komiterades mening en lämplig afvägning
af skattesatserna. Maximisatserna enligt denna tariff utgöra för den
första gruppen 1,5, för den andra 3 och för den tredje 6 procent.
Dessa tal innebära en ej obetydlig stegring af den nuvarande skatten,
men om man jemför de föreslagna skattesatserna med dem, som gälla

1 främmande länder, finner man, att de icke äro öfverdrifvet höga.
Man skulle kunna säga, att den för hvarje grupp egentligen karakteristiska
procentsatsen utgör, för den första gruppen 1, för den andra

2 och för den tredje 4 procent, som erläggas för arfslott å resp. 10,000
kronor, 7,500 kronor och 7,000 kronor. Öfvanangifna maximisatser erläggas
för arfslotter, som uppgå till, i den första gruppen minst 75,000
kronor, i den andra minst 50,000 kronor och i den tredje minst 40,000
kronor. Om man dervid betänker, att skatten enligt förslaget är satt i
förhållande till hvarje lott i boet och, då lotterna i allmänhet äro flera

än en — i medeltal säkerligen betydligt flera — inser man lätt, att
de högsta skattesatserna jemförelsevis sällan komma till användning.
I de fall åter, då så kommer att ske, är lotten, som blir föremål för
denna beskattning, så betydande, att skatten näppeligen kan anses
komma att verka tryckande.

De arfsbelopp, som icke uppgå till ett visst lägre belopp, hvilket
komiterade ansett kunna lämpligen sättas till 200 kronor, synas under
alla förhållanden böra från skatten fritagas. Att, såsom i vissa andra
länder är stadgadt, göra skattefriheten beroende af det samfälda arfvets
belopp, ehuru skatten utgår efter lotten, synes innebära en inkonseqvens,
som icke manar till efterföljd.

För att åskådliggöra beloppet af den skatt, som enligt komiterades
förslag skall utgå för arfslotter af olika storlek i de särskilda grupperna,
hafva komiterade för ett antal arfslotter verkstält en detta betänkande
bilagd uträkning i berörda afseende.

Att kronan bör vara fri från skatten är sjelfklart.

Ifrågasättas kunde, huruvida icke dessutom vissa inrättningar och
stiftelser, hvilka genom testamente tillägges egendom, borde från skatten
befrias eller åtminstone lindring i beskattningen till dylika anstalters
förmån medgifvas. Enligt de bestämmelser, som nu gälla angående
stämpelafgiften för testamente om fast egendom, på grund hvaraf lagfart
sökes, äro dylika inrättningar strida i samma kategori som vissa
närmare skyldeman till testamentsgifvaren och i följd deraf underkastade
den för handlingar af nämnda slag gällande lägre stämpelsatsen af 60
öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde. Äfven om det
åskådningssätt, som ligger till grund för detta stadgande, kan hafva
något. skäl för sig, får man å andra sidan icke förbise, att egendom,
som disponeras till förmån för en inrättning af ifrågavarande art, merendels
för all framtid förblifver i denna inrättnings ego och i följd
deraf icke sedermera kommer att blifva underkastad hvarken den beskattning,
som annan, enskild tillhörig egendom i form af arfsskatt
har att bära eller åtskilliga af de andra stämpelafgifter, som vid transaktioner
mellan lefvande träffa detta slag af egendom. Sistnämnda omständighet
har ock, såsom ofvan omförmälts, i Frankrike och England
gifvit upphof till en särskild årlig skatt å egendom, som disponerats
på ifrågavarande sätt.

Af nu angifna grunder hafva komiterade icke ansett sig böra
gifva nämnda slag af dispositioner någon särskild undantagsställning i
förevarande afseende.

Tillvaron af testamente i boet kräfver, såsom ofvan blifvit antydt,
i vissa fall särskilda bestämmelser.

År testamentet intaget i bouppteckningen eller dervid fogadt,
kan vid stämpelns beräkning vederbörlig hänsyn tagas till detsamma,
men om så icke skett, ställer sig saken annorlunda. Man skulle då
visserligen kunna stämpelbelägga bouppteckningen såsom om intet
testamente funnes, utan hela qvarlåtenskapen ginge till arfvingarne
samt tillerkänna arfvingarne rätt att, om testamentstagaren sedermera
begagnade sig af testamentet, af honom uttaga å den testamenterade
egendomen belöpande andel af skatten. Deraf skulle emellertid uppstå
den svåra oegentlighet, att, om testamentstagaren tillhör eu aflägsnare
skyldskapskategori än arfvingarne, han skulle komma att undslippa
med en lindrigare skatt, ju närmare arfvingar den aflidne efterlemnat
eller, med andra ord, testamentstagaren blefve lägre beskattad, ju större
intrång han gjorde i den lagbestämda arfsordningen. Att en sådan
anordning icke vore med den princip, hvarå förslaget i öfrigt hvilar,
förenlig, är tydligt. Då det gäller att öfvervinna denna svårighet, måste
man skilja mellan olika fall.

Vill en person, som fått sig egendom tillagd genom testamente,
begagna sig deraf — under annan förutsättning kan ju en beskattning
af egendomen såsom testamenterad icke ifrågakomma — måste han,
så snart icke arfvingarne dessförutan godkänna testamentet, för att gent
emot dem bevara sin rätt bevaka detsamma vid domstol, en åtgärd,
som alltid sker vid den domstol, hvarunder den döde vid dödstimma!!
lydt för sin person. Bevakningen kan ske antingen innan bouppteckningen
efter den aflidne till domstolen ingifves för inregistrering eller
först efteråt. I begge fallen måste beskattning af den egendom, som
genom testamente bortgifves, anknytas till bouppteckningen, emedan
denna handling är den enda, som lemnar de för skattens beräkning
nödvändiga upplysningarne. Äfven ur andra synpunkter måste man,
om man vill bibehålla bouppteckningsstämpeln, hafva till ögonmärke
att i möjligaste mån koncentrera skattens uppbörd vid bouppteckningens
inregistrering. Härigenom vinner man, bland annat, den fördelen att
skatten kommer att i allmänhet i första hand utgå ur boet, en omständighet,
hvilken stundom kan vara af vigt.

Sker bevakningen före bouppteckningens inregistrering, måste med
testamentets beskattning anstå, intilldess bouppteckningen vid domstolen
för nämnda ändamål företes. Då bouppteckningen derefter till
domstolen ingifves, möter intet hinder för att denna förses med stämpel

till det belopp, hvarmed stämpeln skolat utgå, om testamentet först
genom bouppteckningen kommit till domstolens kännedom. För att i
domstolens protokoll mera än nu sker sammanföra testamentsbevakningar
samt till beredande af erforderlig kontroll synes den anordning
lämplig, att dessa ärenden införas i det särskilda protokoll, som skall
föras angående bouppteckningar, morgongåfvobref och afhandlingar om
lösöreköp. Detta förutsätter en ändring af Kong], förordningen den 16
Juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar
och andra ärenden, hvartill ock särskilt förslag nu framlägges.

Har intet testamente efter den aflidne bevakats, då bouppteckningen
inregistreras, måste naturligen bouppteckningen stämpelbeläggas
utan hänsyn till att testamente möjligen finnes. Ingifves emellertid
sedermera för bevakning testamente efter den aflidne, måste med hänsyn
till de förändringar i arfslotterna, som af testamentet blifva en
följd, bevakningen drabbas af en tilläggsstämpelskatt. Om derföre den
stämpelafgift, som för bouppteckningen skolat utgöras, derest jemväl
de bestämmelser i testamentet, som bevakningen gäller, lagts till grund
för afgiften, är högre än den, som för bouppteckningen utgått, måste
ytterligare stämpelskatt uttagas till belopp, motsvarande skilnaden mellan
den stämpel, hvarmed bouppteckningen blifvit belagd, och den, hvarmed
bouppteckningen skolat förses, derest hänsyn jemväl tagits till
ifrågavarande testamentsbestämmeker.

Närmast till hands synes ligga, att den särskilda tilläggsstämpeln
med anledning af testamentsbevakning uttages genom stämpel å testamentshandlingen.
Men utom det att detta ej kan ske i det fall, då
ingen testamentshandling finnes, eller med andra ord då testamentet
är muntligt, så måste särskild uppmärksamhet egnas deråt, att i
samtliga de fall, då bevakning af testamente sker senare än bouppteckningens
inregistrering, stämpelskatten icke kan uttagas af boet.
Ett ovilkorligt stadgande derom, att stämpeln skall vid bevakningen
erläggas af testamentstagaren, skulle i följd häraf kunna medföra,
att han, om han ej egde medel att gälda stämpeln, icke kunde begagna
sig af testamentet. En sådan lagstiftning är naturligtvis icke
tillrådlig, och komiterade hafva derföre tänkt sig att lösa denna svårighet
sålunda, att tilläggsstämpeln skall åsättas det utdrag af domstolens
protokoll, som angående bevakningen meddelas. Bestämmelserna härom
hafva derför fått sin plats i stämpelförordningens första artikel.
Häraf blir en följd, att domaren måste förskjuta tilläggsstämpeln på
sätt i fråga om stämpelafgifterna för utgående expeditioner i allmänhet
eger rum. Detta blir dock oundvikligt, derest arfsskatten, på

sätt komiterade föreslagit, fortfarande skall hufvudsakligen utgå under
form af stämpel till bouppteckningar, en anordning af skatten, hvilken,
enligt hvad komiterade förut anfört, afgjordt är att föredraga framför
hvarje annan. Ett sådant förfaringssätt är i öfrigt icke någon nyhet i vår
stämpellagstiftning. Komiterade torde i detta afseende endast böra
erinra om de forna fastebrefven, för hvilka domaren — så vidt kändt
är utan olägenhet — fick förskjuta erforderligt stämpelbelopp, hvilket,
hvad fastebrefven angår, i regeln var vida högre än i det fall, hvarom
nu är fråga, likasom det bör ihågkommas, att sådana förskott på den
tiden måste ske hvarje ting, under det att de tillfällen, vid hvilka
enligt komiterades förslag ett dylikt förskott erfordras, ej torde varda
ofta förekommande.

För vinnande af reda och kontroll torde det vara nödigt, att anteckning
verkställes i protokollet om de grunder, efter hvilka den särskilda
stämpeln beräknats.

Nu kan det hända, att testamente, som af den aflidne upprättats,
hvarken intagits i bouppteckningen eller någonsin inför domstol bevakas,
emedan testamentstagaren erhåller arfvingarnes godkännande af detsamma
och följaktligen icke för sin rätts bevarande behöfver bevaka
testamentet. För att med skattén träffa jemväl sådant testamente föreslås,
att testamente, som ej bevakats, men hvaraf testamentstagare vill
sig begagna, skall, så snart laga tid för dess bevakning ute är och
detsamma af arfvinge godkänts, förses med stämpel i förhållande till
värdet af den egendom godkännandet afser. Underlåtenhet häraf straffas
med böter. Det bör erinras, att de fall, då ett testamente, hvaraf
testamentstagaren vill begagna sig, icke företes till bevakning, säkerligen
icke äro talrika, åtminstone då den i testamente gifna egendomen
är af någon betydenhet.

Tydligt är, att dödsbo, som i och med bouppteckningens stämpelbeläggning
fått vidkännas stämpelafgift äfven för egendom, som genom
fideikommissbref rörande penningar eller annan lös egendom, eller annat
testamente bortgifvits, vare sig nu testamentshandlingen före bouppteckningens
ingifvande till domstol bevakats eller i bouppteckningen
intagits, måste ega att af fideikommissarien eller testamentstagaren, då
denne tillträder den fideikommitterade eller testamenterade egendomen
utfå den derå belöpande afgiften. Detta är redan nu stadgadt. Såsom
förut blifvit antydt, bör fideikommissarien eller testamentstagaren äfven
vara pligtig att till boet, om detta utgjort stämpel för bouppteckningen
såsom om testamente ej funnits, men testamente sedan bevakas, betala

hvad af den erlagda stämpelafgiften öfverskjuter det belopp, som å de
öfriga, i följd af testamentet reducerade lotterna i boet belöper. Stadgande
härom har införts i förslagets 15 §. I förslaget har deremot
uteslutits den i nuvarande 14 § i författningen förekommande föreskriften
för det fall, att bouppteckningen ingifves till rätten förseglad. Den
nu i 9 kap. 4 § Årfdabalken medgifna rättigheten att ingifva bouppteckning,
som skall vid rätten för inregistrering företes, förseglad,
har nemligen synts komiterade, under förutsättning att det framlagda
förslaget till förändrad beräkning af bonppteckningsstämpeln antages,
icke böra bibehållas. Då enligt förslaget skatten skulle komma att ej
oväsentligt höjas samt beräkningen af densamma naturligen ock komme
att blifva mera invecklad än hittills, bör kontrollen öfver skattens riktiga
beräkning tydligen icke undandragas domstolen. Förslag till ändring
af 9 kap. 4 § Årfdabalken i antydt syfte har derför framstälts.

Till förebyggande af all tvekan derom, att, sedan stämpelafgiften
för bouppteckningen blifvit erlagd, hvarje arfvinge och testamentstagare
har att vidkännas så stor andel af samma afgift, som för hans andel i boet
beräknats utgå, har uttryckligt stadgande i sådant syfte införts i 9 §
af stämpelförordningen.

Då stämpeln skall utgå efter den skattepligtiga egendomens värde,
äro vissa bestämmelser af nöden, huru detta värde i olika fall skall
beräknas. Stadganden härom hafva införts i förslagets 16 och 17 §§.

För egendom, hvilken ej är åsatt visst bestämdt penningevärde i
bouppteckningen, torde värdet böra bestämmas enligt trovärdige mäns
intyg eller efter domarens pröfning. För rättighet, som består i nyttjanderätt,
afkomsträtt eller annan dylik sekundär rättighet på vissjbestämd
eller på obestämd tid eller under vissa vilkor, lemnar bouppteckningen
i regel ej heller nödig ledning för bedömandet. Värderingen af sådan
rättighet synes i analogi med hvad redan nu gäller beträffande lifränta,
böra tillgå sålunda, att egendomens årliga afkastning eller rättighetens
årliga värde kapitaliseras enligt viss räntefot, som af komiterade föreslagits
till o procent, hvarefter stämpeln beräknas enligt det sålunda
funna värdet. Till lättnad vid denna beräkning har en särskild tabell
blifvit uppgjord och fogad vid förslaget till ny stämpelförordning.
År rättigheten gifven för testamentstagarens eller annan persons
lifstid, skall dess värde såsom en lifränta bestämmas‘med tillhjelp
af de officiela dödlighets- och lifslängdstabellerna för riket. Har
testamentstagaren eljest fått sig rättigheten tillerkänd på obestämd
tid eller under förutsättning att ett visst vilkor inträffar eller intilldess

ett sådant, inträder, har, i analogi med de bestämmelser som för dylika
fall gälla i vissa andra länder, föreslagits, att rättigheten uppskattas
till ett fixt värde, motsvarande tio gånger årliga värdet eller med
andra ord till hälften af värdet å en för beständigt upplåten dylik
rättighet, kapitaliserad efter 5 procent.

Alldenstund skatten är satt i förhållande till storleken af hvarje
lott i boet, är tydligt, att om en person i arf eller genom testamente
erhållit viss egendom eller rättighet, men en annan fått sig deraf tillagd
viss förmån, den förres lott endast utgöres af egendomens värde efter
afdrag af den sekundära rättighetens kapitaliserade värde.

Stämpelafgiften för fideikommiss i specifik och egentlig mening
beräknas nu i förhållande till egendomens kapitalvärde och icke enligt
den årliga afkastningens kapitaliserade värde. Med hänsyn dertill att
fideikommissrätten till sin natur innefattar något mer än en vanlig
nyttjanderätt och i flere afseenden är med eganderätten likstäld, hafva
komiterade icke ansett sig böra föreslå någon förändring härutinnan.

För att åstadkomma en mera likformig och effektiv beskattning
af ärfd lös egendom har uppgjorts särskildt förslag till författning
angående värdering af död mans bo, enligt hvilken den värdering af
qvarlåtenskapen, som i 9 kap. 1 § Årfdabalken är föreskrifven, skulle
förrättas af särskilde, af rätten i den ort, der uppteckningen skall ske
förordnade gode män, dervid komiterade erinra, att förslaget till författning
om värdering af död mans bo är fullkomligt fristående och icke
eger något nödvändigt sammanhang med det nu afhandlade förslaget.

Såsom af det föregående framgår, skall stämpelafgiften för testamenterad
egendom enligt förslaget utgå, innan testamentet vunnit laga
kraft, och oberoende af om testamentet i ett eller annat afseende,
formelt eller materielt, lemnar giltig anledning till klander. Vid sådant
förhållande synes billigheten fordra, att rätt till restitution af skatten
medgifves, i fall testamentet klandras och i anledning deraf helt eller
delvis förklaras ogiltigt. I sådant syfte har i förslaget införts en särskild,
ny artikel (III Art.) om restitution. I sammanhang härmed häri
I Art. 3 § införts det stadgande, att protokoll angående inregistrering
af bouppteckning, då sådant erfordras för erhållande af restitution af
stämpelafgift, är stämpelfritt, hvarjemte i 7 § föreslagits, att frihet från
stämpel må ega rum i mål, som angå restitution af stämpelafgifter.
Frihet från stämpel synes jemväl böra medgifvas för det förordnande,
som utfärdas för gode män att värdera dödsbo. Lämpligt torde vara,
att för dessa protokoll ej heller lösen må fordras.

Enligt nu gällande stämpelförordning skall testamente äfvensom

fideikommissbref, som vid domstol företes för vinnande af lagfart, vara
försedt med stämpel. Denna stämpel utgör, då egendomen gifvits till
efterlefvande make, vissa närmare skyldemän, kyrka, akademi eller
vissa andra i förordningen närmare angifna slag af stiftelser, 60 öre,
men i annat fall 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde. Då enligt det nu framlagda förslaget till bestämmelser
rörande arfsskatt skyldskapsförhållandet mellan testamentsgifvare och
testamentstagare blifvit i vida högre mån än nu beaktadt, torde något
skäl ej längre förefinnas att äfven i fråga om den speciela lagfartsstämpeln
iakttaga en dylik gradering efter skyldskapsled och har derför
i förslaget allenast den lägre lagfart sstämpeln, eller 60 öre för
hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde, bibehållits.

För att i möjligaste mån förekomma, att den föreslagna arfsskatten
skall föranleda dertill, att personer, till undvikande af arfsskatten, redan
i lifstiden afhända sig egendom i form af gåfva, torde vara nödvändigt
att i samband med den föreslagna stegringen i arfsskatten jemväl höja
stämpelafgiften för dylikt slag af öfverlåtelse. Hvad angår lös egendom,
kan detta dock endast ske, för så vidt gåfvan erhåller skriftlig
form. Beträffande stämpeln å gåfvobref om fast egendom synes lämpligast
att, såsom hittills, uppbära densamma i samband med ansökan
om lagfart å den skänkta fastigheten. Af samma skäl som förut anförts
med afseende å den stämpel, som hittills utgått vid lagfartsansökning
på grund af testamente, har den stämpel, hvarmed afhandling
om gåfva af fast egendom nu skall vara belagd vid ansökan om lagfart,
för alla fall bestämts till den lägre af de båda nu stadgade stämpelsatserna
eller 60 öre, hvilken stämpelsats sammanslagits med de belopp,
som man ansett derutöfver böra för (jäfva i allmänhet utgå eller 1, 2
eller 4 procent, allt efter skyldskapsförhållandet mellan gifvaren och
gåfvotagaren.

Den i gällande stämpelförordning under rubriken gåfva af fast
egendom meddelade bestämmelse, att, der afhandling om gåfva, utan
tillägg till eller förändring i stadgade vilkor, inom den för lagfart föreskrifna
tid, räknadt från första fånget, öfverlåtes och inom samma tid
för lagfart företes, stämpelbeläggning eger rum allenast för sista fånget,
har uteslutits. Enahanda bestämmelse finnes visserligen meddelad i
fråga om köp af fast egendom, men någon verklig analogi mellan de
båda fallen kan icke sägas ega rum, då en transport af en gåfva i sjelfva
verket är liktydig med eu ny gåfva, medan deremot en transport af
ett köp icke har samma sjelfständiga karakter. Jemväl rubriken »gåfva

af fartyg» har uteslutits såsom innefattad under den nya rubriken »gåfva
af lös egendom».

Att med någon bestämdhet kunna beräkna, huru stor ökning i inkomst
de föreslagna förändringarne i stämpelafgifterna för bouppteckningar
och testamenten skulle komma att medföra, är tydligen icke möjligt.
Detta skulle nemligen kräfva att för ett eller flere år genomgå alla
hoe rikets samtliga domstolar inregistrerade bouppteckningar och bevakade
testamenten samt för hvar och en af dessa handlingar utreda
den stämpelafgift, som bort utgå enligt de föreslagna nya grunderna.
Härtill kommer dessutom, att afkastningen af en skattekälla af den
natur som den ifrågavarande alltid måste blifva vexlande. Med hjelp
af till buds stående siffror kan dock ett ungefärligt öfverslag af den
tilltänkta skattens afkastning göras. Enligt den inom Finansdepartementet
för år 1890 utarbetade uppgiften å beloppet af de stämplar,
som användts till beläggning af de till,protokollen öfver lagfarter, inteckningar.
äktenskapsförord samt bouppteckningar, morgongåfvobref
och afhandlingar om lösöreköp hörande handlingar, utgjorde sammanlagda
stämpelbeloppet för bouppteckningar under hvart och ett af åren
1886—1890:

för bouppteckningar å 50 öre för 100 kronor (då arflåtaren efterlemna!
bröstarfvingar):

år 1886
„ 1887
„ 1888
„ 1889
„ 1890

269,568 kronor
197,868 „

253,476 „

221,048 „

236,360 „

eller i medeltal för dessa år: 235,664 kronor

samt för bouppteckningar å 60 öre för 100 kronor
(då arflåtaren efterlemna! fjermare arfvinge eller
aflidit utan känd arfvinge):

0 ar	1886 .....................	.................... 127,857	kronor
11	1887 ......................	87,137	11
11	1888 ......................	................... 161,600	11
11	1889 .....................	.................... 127,580	11
11	1890 ......................	.................. 178,753	11

eller i medeltal för dessa år: 136,585 „

Summa i medeltal: 372,249 kronor.

De fall, då den lägre skattesatsen enligt nu gällande
förordning utgår, omfatta icke fullt skyldskapsgruppen
l:o) enligt förslaget. Om medelskattesatsen
för denna beräknas till 1 krona för 100 kronor eller
jemnt dubbelt mot den nuvarande skattesatsen, skulle
alltså intägten af de under denna grupp fallande bouppteckningar
i medeltal kunna beräknas minst till
två gånger 235,664 kronor eller ....................................... 471,328 kronor.

Antager man, att de bouppteckningar, som nu
stämpelbeläggas enligt den högre procentsatsen, till
f motsvaras af gruppen 2:o) i förslaget och till ^ af
gruppen 3:o) samt beräknar medelsatsen för gruppen
2:o) till 2 kronor och för gruppen 3:o) till 4 kronor,
såsom utgörande medeltal för de föreslagna stämpelsatserna,
skulle, då bouppteckningarne å 60 öre nu i
medeltal inbringa 136,585 kronor, deraf f, med uteslutande
af örena, äro 91,05,7 kronor, gruppen 2:o)

komma att i medeltal inbringa ett belopp af............... 303,523

och då ^ af 136,585 kronor utgör 45,528 kronor,
gruppen 3:o) komma att i medeltal afkasta ........... 303,523

Summa 1,078,374 kronor.

Då enligt nu gällande bestämmelser hela boets behållning alltid
beskattas enligt samma skattesats, men fideikommitterad eller annan
testamenterad egendom, så snart fideikommissarien eller testamentstagaren
tillhör en aflägsnare skyldskapsgrupp än den aflidnes arfvingar,
enligt förslaget skulle beskattas enligt en högre skattesats än den,
som utgår för egendomen i öfrigt, komrne härigenom att uppstå en
ytterligare ökad statsinkomst. Någon bestämd hållpunkt för beräkningen
af denna ökning finnes visserligen icke, men, då testamenten
väl i regel få antagas blifva upprättade till förmån för andra än de
närmaste arfvingarne och i ej obetydlig mån komma hvarjehanda inrättningar
och anstalter till godo, hvilka enligt förslaget alltid skulle
komma att tillhöra gruppen 3:o), torde man ej kunna sägas räkna alltför
högt, om man antager, att berörda omständighet skulle tillföra statsverket,
en ytterligare inkomst af åtminstone................. 300,000 kronor.

Transport 300,000 kronor.

Transport 300,000 kronor.
Lägger man till detta belopp den förut omför -

mälda summan ...................................................................... 1,078,374 „

erhåller man en slutsumma af ................................ 1,378,374 kronor.

Drager man från denna slutsumma inkomsten
af den nuvarande bouppteckningsstämpeln, i medeltal 372,249 „

skulle man således kunna anslå den ungefärliga
ökningen i inkomst genom den nya arfsskatten till 1,006,125 kronor
eller i rundt tal en million kronor.

Enligt förslaget skulle i vissa fall lägre stämpel än hittills erläggas,
nemligen för vissa slag af fideikommissbref eller annat testamente
om fast egendom, hvilket för vinnande af lagfart vid domstol
företes. Den minskning i inkomst, som häraf komme att föranledas,
torde dock komma att fullt uppvägas af den betydligt höjda stämpeln
å gåfvohandlingar samt deraf att arfsskatt, uttages särskilt af fideikommitterad
fast egendom utan hänsyn till boets behållning i öfrigt.

Då bouppteckningen i regel är den handling, som skall ligga till
grund för arfsskattens utgörande, är det tydligen af stor vigt, om man
vill ernå en likformig och effektiv beskattning, att den värdering, som
vid uppteckningen af boet eger rum, må verkställas med insigt och
största möjliga omsorg. Detta är i synnerhet af vigt beträffande den
lösa egendomen, då ju den värdering af fastigheterna inom riket,
som i och för den allmänna bevillningens fastställande eger rum, kan
läggas till grund äfven för stämpelafgifter, som i förhållande till detta
värde skola utgöras. I gällande stämpelförordning är ju ock stadgadt,
att då stämpelafgift skall utgå efter värdet af fast egendom, detta icke
må upptagas lägre än nästföregående årets taxeringsvärde. Annat är
förhållandet med den lösa egendomen. Här har man endast egendomens
bouppteckningsvärde att hålla sig till. En känd sak är emellertid,
att lös egendom ofta vid förrättandet af bouppteckningar uppskattas
vida under sitt verkliga värde. Om arfsskatten höjes, är tydligt, att
frestelsen att på denna väg i större eller mindre mån komma undan
skatten skall blifva än större än nu, samt att i följd deraf den fasta
egendomen törhända skulle komma att i verkligheten af skatten träffas

vida hårdare än den lösa. Det synes derför vara nödvändigt att vidtaga.
anordningar, egnade att förebygga ett sådant missförhållande, och
komiterade hafva derför, såsom ofvan blifvit nämndt, ansett nödigt
uppgöra förslag till förordning angående värdering af död mans bo.

Om boet lyder under stadsdomstol eller egendomen är fastighet
i stad, skall boets uppteckning och värdering jemlikt 9 kap. 1 § Årfdabalken
i regel förrättas af gode män, utsedde af borgmästare och råd,
hvaremot i annat fall arfvingarue eller den, som eljest skall föranstalta
om bouppteckning, eget frihet att till uppteckningens och värderingens
förrättande kalla dem de helst sjelfva vilja. Numera har dock genom
särskilda föreskrifter nämnda frihet blifvit utsträckt äfven till en mängd
städer. A de orter, der rätten har att utse bouppteckningsförrättare,
synes häruti tillräcklig garanti förefiunas för att egendomens värdering
skall ske enligt riktiga grunder. Införandet af enahanda ordning i hela
riket synes dock knappast vara erforderligt. Ändamålet, torde nemligen
kunna vinnas genom en föreskrift, att vid bouppteckning värderingen
skall förrättas af personer, som af domstolen i orten erhållit
förordnande att vara värderingsmän vid bouppteckningar. Då detta
emellertid ej kan ske utan någon kostnad för vederbörande dödsbon,
synes man ej böra — till jemförelsevis ringa båtnad för statsverket —
dermed betunga mycket små dödsbon. I förslagets 6 § har derför införts
den bestämmelse, att hvad i förordningen stadgats icke skall
gälla med afseende å bouppteckning, som ej upptager fastighet till ett
taxeringsvärde af minst 1,000 kronor och vid hvars inregistrering
styrkes, att den dödes sammanräknade årsinkomster, deri inberäknade
äfven efterlefvande makes, enligt den vid dödstillfället senast förrättade
bevillningstaxering icke uppgått till 800 kronor.

Till förslagets närmare motivering få komiterade anföra följande:

1 §''

I enlighet med hvad redan nu i allmänhet torde vara förhållandet
har stadgats, att värderingsmännen skola vara minst två.

Att fordra, det värderingsmännen skola genom ed tillförbindas
att rätt fullgöra sitt uppdrag synes icke vara nödigt. Stadgandet att
de skola förrätta de dem anförtrodda värderingar efter bästa förstånd
och samvete torde vara för ändamålet tillräckligt. Särskilda föreskrifter
hafva dock ansetts böra meddelas angående värderingen af aktier,
obligationer och dylika handlingar. Då sådana handlingar ej sällan
representera ett värde, som öfverskjuter det, hvarå de lyda, torde det

vara nödigt tillse, att de ock efter sitt verkliga värde varda beskattade.
Det har jemväl ansetts erforderligt att stadga, att osäkra fordringar
skola upptagas till det värde, som anses skäligt.

2 och 4 §§.

På det att de kostnader, som vederbörande dödsbon i följd a{
den nya anordningen få vidkännas, må så mycket som möjligt begränsas,
har föreslagits, att å landet värderingsmän skola utses för
hvarje kommun och att ersättningen till värderingsmännen för deras
besvär skall utgå i enlighet med hvad nämndemän enligt resereglementet
tillkommer; dock att möjlighet lemnats att i vissa fall höja
ersättningen.

5 §•

Föreskriften i denna § påkallas deraf att bouppteckning efter
samma person kan förrättas under olika domstolars domvärjo, hvarefter
samtliga bouppteckningarne skola ingifvas till rätten i den ort, hvarest
den aflidne vid dödstillfället varit mantalsskrifven, äfvensom deraf att
bouppteckningar efter frälsemän skola för inregistrering ingifvas till
hofrätt.

För vinnande af det ändamål, som redan förut vid motiveringen
till förslaget om vissa ändringar i stämpelförordningen omtalats, hafva
komiterade föreslagit den ändring af 1 § i Kongl. förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden
den 16 Juni 1875, sådan denna § lyder enligt Kongl. förordningen den
13 April 1883, att i protokollet angående bouppteckningar, morgongåfvobref
och afhandlingar om lösöreköp, hädanefter skola införas äfven
testamenten, som vid domstolen bevakas.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall å brädden af protokollet
tecknas namnet å den person, hvarje ärende rörer. Undantag
är dock härutinnan gjordt med afseende å bouppteckningar. Under
förutsättning att förslaget till förändrade grunder för boupptecknings -

stämpelns beräkning autages, torde det blifva nödigt att särskild paragraf
i protokollet föres för hvarje bouppteckning. Det synes då ock
vara i sin ordning, att namnet å den person, efter hvilken bouppteckningen
upprättats, för hvarje bouppteckning tecknas å brädden af protokollet.
Orden »med undantag af bouppteckningarne» hafva derför ur
paragrafen uteslutits.

Då staten utkräfver en skatt att utgå i visst förhållande till värdet
af arffallen egendom, måste ock sörjas derför, att all sådan egendom
varder för vederbörande myndigheter känd och att riktiga värden åsättas
densamma. I båda dessa afseenden hafva hittills gällande stadgande!!
lemnat ganska mycket öfrigt att önska. Om ock med den jemförelsevis
underordnade ställning arfsbeskattningen hittills hos oss intagit,
olägenheterna häraf icke varit i mera afsevärd grad framträdande, kan
det med visshet förutses, att med den icke obetydliga stegring i skattesatserna,
som af komiterade föreslås, förhållandet skall blifva ett annat,
derest icke åtgärder vidtagas till afhjelpande af sagda brister. Komiterade
hafva ofvan angifvit det sätt, på hvilket komiterade ansett större
trygghet för en noggrann värdering af den arffallna egendomen böra
vinnas, och gå nu att yttra sig i fråga om beskaffenheten af den
kontroll, som må anses erforderlig till förebyggande deraf att andelar
af afliden persons qvarlåtenskap undanhållas från beskattning.

I 9 kap. 1 § Årfdabalken stadgas bland annat: »När dödsfall

timar, då skall man eller hustru, som lefver efter, ehvad förord gjorde
äro, riktigt uppgifva och låta noga uppteckna alltsammans i boet, så
löst som fast, sådant, som det vid dödstimman var, med alla skrifter
och handlingar, fordringar och gäld, i arfvingarnes eller deras förmyndares
eller ombudsmäns närvaro; skrifve ock samma uppteckning under,
der den gälla skall, med edlig förpligtelse, att ej något med vilja och
vetskap är döljdt och utelemnadt, utan allt riktigt uppgifvet; och vare
ändå pligtig, der så fordras, att den med ed besanna. Lefver ej man
eller hustru; gifven då arfvingarne upp egendomen till uppteckning,
eller de, som den vid dödsfallet om händer haft, och skrifven uppteckningen
under, som nu är sagdt.» I 7 § af samma kapitel heter det:
»Hvar som döljer något uppsåtligen undan, eller falskeligen uppgifver;
häfver förbrutit sin andel deri, och betale ändå till arfvingarne så
mycket som undandöljdt är; böte ock för mened som i Rättegångs -

balken sägs. År det betjente i huset, som borde egendomen uppgifva;
stånde tjufsrätt.» Den sterbhusdelegare, som gör sig skyldig till brott,
hvarom i sistberörda lagrum förmäles, straffas numera — oafsedt. straffet
för möjligen begången mened — enligt 22 kap. 20 § Strafflagen,
hvilket lagrum lyder sålunda: »Draga äkta makar något lönligen undan
hvarandra; barn undan föräldrar eller fosterföräldrar; sterbhusdelegare
eller andra, som i samfäldt bo eller bolag äro, undan hvarandra; värde
straffade med böter till högst dubbla värdet af det undandragna. År
brottet med synnerligen försvårande omständigheter förenadt; må till
fängelse i högst ett år dömas.» Brott, som i denna § omförmäles, må
enligt 21 § i samma kapitel ej åtalas af annan än målsegande.

De anförda lagrummen utvisa, att sterbhusdelegares skyldighet
att riktigt uppgifva boets tillgångar och skulder af lagen uppfattats som
eu uteslutande privaträttslig angelägenhet. Ingen annan än bodelegare
eger påfordra afläggandet af bouppteckningsed, likasom ej heller annan
än målsegande eger åtala uppsåtligt undandöljande af tillgångar eller
skulder i boet. Om i syfte att undandraga staten skatt samtliga sterbhusdelegare
i ett bo sammansätta sig om att undandölja tillgång eller
uppgifva fingerad skuld, eller en person, som är ensam delegare i ett
sterbhus, gör sig skyldig till dylik handling, är en sådan skatteförsnillning
enligt gällande lag straffri.

Då, enligt komiterades mening, staten såsom omedelbart intresserad
deri, att tillgångar och skulder i ett dödsbo riktigt uppgifvas, bör till
sitt förfogande ega väsentligen samma utvägar att framtvinga ett dylikt
resultat, som stå delegare i boet till buds, hafva komiterade ansett
sig böra afgifva förslag till bestämmelser i sådant syfte.

Komiterade, som fördenskull i 9 kap. 1 § Årfdabalken infört
bestämmelse om rätt för allmän åklagare eller den, som vid hofrätt
utför kronans talan, att vid vederbörlig domstol påyrka afläggande af
bouppteckningsed, hafva likväl ansett ett sådant yrkande, framstäldt af
kronans ombud, icke böra hafva samma ovilkorliga verkan som ett af
en sterbhusdelegare framstäldt enahanda yrkande, utan hafva affattat
stadgandet sålunda, att det kommer att bero af domstolens pröfning,
huruvida ed skall föreläggas.

Vidare har till 20 § i 22 kap. Strafflagen fogats ett nytt moment
af innehåll, att den, som vid uppteckning af död mans bo till förfång
för kronan uppsåtligen döljer något undan eller falskeligen uppgifver,
skall dömas till böter, hvarjemte 21 § i samma kap. underkastats sådan
ändring, att sagda brott blir föremål för åtal af allmän åklagare.

Komiterade, som ansett de sålunda föreslagna nya bestärnmel -

serna, såsom omedelbart anknytande sig till den i 9 kap. 1 § Ärfdabalken
påbjudna uppgift sskyldighet, rätteligen hafva sin plats i allmän
lag, hafva deremot i 58 § af förslaget till stämpelförordning infört en
bestämmelse, enligt hvilken af skadestånd, som efter talan af åklagare
ådömts på grund deraf att någon, som uppgifvit död mans bo,
dervid lemnat oriktig eller ofullständig uppgift, hälften skall tillfalla
åklagaren och hälften kronan.

Öfriga slag af stämpelskatt.

Lemnas arfsskatten å sido, kan såsom ett utmärkande drag för
stämpelbeskattningen å enskilda handlingar, sådan den hos oss hittills
varit anordnad, anmärkas, att det i öfvervägande grad är handlingar
rörande fast egendom, som underkastats denna skatt. Detta förhållande,
som finner sin förklaring i den ringa utveckling vår stämpellagstiftning
undergått sedan den tid, då den fasta egendomen intog en
alldeles särskilt framskjuten ställning såsom skatteobjekt, påkallar utan
tvifvel, att vid ett utsträckt anlitande af stämpelskatten företrädesvis
sådana handlingar, som förmedla omsättningen af det rörliga kapitalet,
göras till föremål för skatten. Härtill finnes så mycket mer skäl, som,
enligt hvad komiterade förut framhållit, en af stämpelskattens främsta
uppgifter är att utgöra ett komplement till inkomstskatten, der denna
icke på ett fullt verksamt och likformigt sätt kan träffa den verkliga
inkomsten, och det, enligt hvad komiterade jemväl erinrat, just är i
fråga om beskattningen af det rörliga kapitalet behofvet af ett dylikt
komplement i synnerhet framträder.

I den finansplan, hvilken, enligt hvad ofvan omförmälts, framstäldes
i sammanhang med de för 1892 års urtima Riksdag framlagda
förslagen till ny härordning och grundskatternas afskrifning, har också
chefen för Finansdepartementet, jemte erinran derom, att den ifrågasatta
utsträckningen af stämpelskattens användning måste, med afseende
å denna skatts hittills jemförelsevis inskränkta användning
inom vårt skattesystem, företagas med synnerlig varsamhet, tillika såsom
sin åsigt uttalat, att vid denna utsträckning i främsta rummet
borde ifrågakomma sådana kategorier af handlingar, genom hvilkas
stämpelbeläggning skatten komrne att träffa de mera välmående klas -

serna i samhället, i hvilket afseende framhållits, att för flertalet af de
papper, genom hvilka den egentliga affärsrörelsen och delvis äfven
kapitalplaceringen förmedlades, här i landet åtnjötes frihet från stämpel,
medan i andra länder just dessa slag af handlingar företrädesvis ansåges
egnade för stämpelbeskattning.

En likartad mening har äfven funnit uttryck i Riksdagens ofvan
omförmälda skrifvelse af den 27 november samma år, deri Riksdagen,
efter att hafva yttrat sig om arfsskatten, anförde följande:

»Departementschefen har icke ansett nödigt att ingå i en närmare
undersökning af det sätt, hvarpå en utsträckning af öfriga till
stämpelskatten hänförliga skatteart.er borde åvägabringas, utan i detta
afseende inskränkt sig till en del antydningar. Riktigt har emellertid,
enligt Riksdagens mening, dervid betonats, att, då de å detta område
ifrågasatta nya skattearter äro främmande för vårt folks vanor, synnerlig
varsamhet bör iakttagas vid deras införande. 1 sjelfva verket synas
desamma Riksdagen böra i förhållande till förut behandlade skattetitlar
tilldelas en mera tillbakaskjuten ställning, så att de åtminstone icke i
någon mera afsevärd grad skulle komma till utsträckt tillämpning förr
än på ett senare stadium af skatteregleringsperioden. Vid anlitandet af
ifrågavarande skatter anser Riksdagen också hänsyn böra tagas dertill,
att de så anordnas, att de företrädesvis träffa sådana affärstransaktioner,
som i allmänhet förekomma bland de förmögnare, i hvilket fall de ock,
såsom förut antydts, skulle kunna resultera i samma riktning som en
progressiv inkomstskatt.»

De sålunda uttalade grundsatserna jemte syftet, att genom det
ytterligare anlitandet af ifrågavarande skattekälla några mera afsevärda
inkomstbelopp måtte komma att tillföras statskassan, hafva varit för
komiterade bestämmande vid valet af de handlingar, som komiterade
ansett böra i främsta rummet göras till föremål för den ifrågasatta
skatteutsträckningen eller depositionsbevis, obligationer, skuldebref och
vexlar samt med dem likartade papper. Bland dessa senare märkes
ett slag, slutsedlar, som står på gränsen mellan enskilda handlingar —
till hvilka samtliga ifrågavarande papper i öfrigt höra—och de offentliga,
bland hvilka sistnämnda jemväl slutsedeln upptages i vår stämpelförordning.

Den närmare framställningen af komiterades förslag i ämnet torde
lämpligen böra föregås af eu kortfattad redogörelse för gällande bestämmelser
rörande stämpelskatt å nyssnämnda och likartade affärspapper
i de länder, för hvilkas arfsskattelagar komiterade ofvan redogjort I

Frankrike förekommer, såsom bär ofvan under arfsskatten omförmälts,
utom den egentliga stämpelskatten (droit de timbre), en särskild
beskattning af transaktioner, de s. k. enregistrements- eller inreqistr
er ing saf gifter na, som visserligen uppbäras utan förmedling af stämpel
men till sin natur äro likartade med stämpelskatten.

Underkastade inregistrering äro dock de privata handlingar, om
hvilka nu är fråga, i allmänhet endast fakultativt, så till vida som
underlåtenhet att låta inregistrera dem icke medför något omedelbart
ansvar, hvaremot de icke få åberopas inför domstol eller annan myndighet
eller läggas till grund för någon offentlig handling utan att
förut vara inregistrerade.

För skuldförskrifningar i allmänhet — såsom exempel hvarå anföras,
bland annat, salderade räkningar, skuldsedlar, anvisningar, recepissen
och bevis om deposition af penningar hos enskilde — utgör
enregistrementsafgiften en procent af det förskrifna kapitalet. År för
skulden borgen tecknad eller realsäkerhet af tredje man förskrifven,
drager sådant biaftal särskild enregistrementsafgift. För kreditiv aftal
är bestämd en enregistrementsafgift af en half procent å hela kreditivsumman,
hvarjemte hvarje uttagning å kreditivet drabbas af den för
skuldförskrifningar i allmänhet stadgade afgift, dervid likväl skall
iakttagas, att från beloppet af den stämpelafgift, som skall erläggas
vid uttagning å kreditivet, afräknas motsvarande andel af den för
kontraktet utgjorda stämpelafgift. Beträffande handelsbalk er gäller, att
vexlar, löpande skuldebref och öfriga löpande papper, utom aktier
och obligationer, äro underkastade en enregistrementsafgift af en
half procent. Aktier och obligationer draga en af enregistrementsinstitutet,
oberoende drott de transmission, att utgöras vid öfverlåtelse
af liandlingarne sjelfva eller af promesser å dem. Afgiftens belopp
utgör 50 centimer för hvarje 100 francs af det öfverlåtna värdet, med
afdrag för de inbetalningar, som återstå att göra å aktier eller obligationer,
hvilka icke äro till fullo guldna. För sådana aktier och obligationer,
hvilka äro stälda till innehafvaren, och hvilkas öfverlåtelse till
följd deraf icke kan kontrolleras, har den å hvarje särskild öfverlåtelse
belöpande afgiften förvandlats till en årlig afgift af 20 centimer å
hvarje 100 francs af värdet. Utländska aktier och obligationer äro
likaledes underkastade ärlig afgift till sistnämnda belopp. Enregistre -

mentsafgiften för bodmerilån utgör en half procent och för qvittenser
likaledes en half procent. Erinras bör slutligen, att enligt hvad redan
förut i fråga om arfsskatten blifvit nämndt, enregistrementsafgiften numera
utgår med 25 procents förhöjning af afgiftens nominela belopp.

Den egentliga stämpelskatten utgår antingen såsom dimensionsstämpel,
hvars belopp beror af storleken af det papper, som för den
stämpelpligtiga handlingen användes, eller såsom proportionel stämpel,
som till beloppet rättar sig efter det i handlingen uttryckta värde, eller
slutligen såsom fix stämpel, hvars belopp är lika för alla handlingar af
samma slag och således oberoende så väl af papperets storlek som af
värdesumman. Såsom allmänna regler gälla, att dimensionsstämpel icke
utgöres för enskilda handlingar i annat fall, än då de företes vid domstol,
samt att sådan stämpel icke utgår för handlingar, hvilka äro
underkastade proportionel eller fix stämpel.

Hvad nu beträffar de enskilda handlingar, som i förevarande
redogörelse afses, är att märka, att proportionel stämpel utgår för
handelspapper (vexlar, skuldebref till order eller till innehafvaren, anvisningar
och andra papper af löpande beskaffenhet, enkla skuldebref,
icke löpande obligationer, invisningar och icke löpande anvisningar,
som afse öfverflyttandet af en penningesumma från en ort till en annan),
mäklares slutsedlar samt i allmänhet aktier och obligationer.

Stämpeln för handelspapper utgår med 5 centimer för hvarje helt
eller påbörjadt hundratal francs. Slutsedlar äro underkastade en stämpel
af 50 centimer, då transaktionen afser ett belopp, icke öfverstigande

10,000 francs, och af 1 franc 50 centimer, då den afser högre belopp.
Ett särskild! förhållande eger rum med slutsedlar rörande börsaffärer.
Enligt lag af den 28 april 1893 skall öfver hvarje börsaffär, som har
till föremål köp eller försäljning af valutor af hvad slag som helst,
utställas slutsedel, och är denna underkastad stämpelafgift till belopp
af 5 centimer för hvarje helt eller påbörjadt tusental francs af det
belopp, affären afser, med iakttagande deraf att denna afgift skall utgå
för hvardera af de operationer (försäljning och köp), som i affären ingå.
— För franska aktier utgöres stämpel antingen med en half procent
af aktiekapitalet, om bolaget icke skall bestå längre tid än tio år, och
en procent, om bolaget skall ega bestånd längre tid, eller medelst
årligt »abonnement» af bolaget till dv procent af beloppet af hvarje
utfärdad aktie. (Med afseende å franska aktier af icke löpande beskaffenhet
gälla de allmänna bestämmelserna om dimensionsstämpel för
enskilda handlingar). Franska obligationer (utom statens) äro underkastade
stämpel till belopp af en procent af det i obligationen för 13 -

skrifta belopp, då afgiften erlägges kontant, eller ^ procent af beloppet
af hvarje obligation, då afgiften utgöres genom »abonnement». För
utländska aktier och obligationer erlägges enahanda stämpel som för
de franska, undantagandes främmande staters förskrifningar, för hvilka
stämpelafgiften utgör H per mille af det i obligationen uttryckta värde
och måste erläggas kontant (ej genom abonnement).

Fix stämpel erlägges för, bland annat, qvittenser. Afgiften är
bestämd till 10 centimer. Dock eger i vissa fall frihet från denna afgift
rum, bland annat för qvittenser å penningebelopp, ej öfverstigande
10 francs, såvida qvittot icke. afser allenast en afbetalning å ett större
belopp eller slutliqvid af ett sådant.

Stämpelafgifterna utgå för närvarande i allmänhet med 20 procents
förhöjning af deras nominela belopp.

I England gäller såsom allmän regel i fråga om stämpelbeläggning
af enskilda handlingar, att alla agreements och deeds, som icke äro i
den vid stämpelakten (the Stamps act) fogade tariff särskildt specificerade,
skola förses med stämpel till belopp af 6 pence resp. 10 shillings0.

För skuldebref, med eller utan säkerhet af inteckning, utgör i
allmänhet stämpeln 2 shillings 6 pence för hvarje helt eller påbörjadt
hundratal £. Då skuldsumman icke öfverstiger 300 £, graderas likväl
stämpelsatserna för de belopp, som ligga mellan de fulla hundratalen.
Så erlägges för belopp af 10 £ eller derunder 3 pence, för belopp
öfver 10 t. o. m. 25 £ 8 pence, för belopp öfver 25 t. o. m. 50 £
1 shilling 3 pence o. s. v. För s. k. equitable mortgage eller skuldebref,
som ej har formen af deed utan blott är ett agreement och för hvilket
aktier eller obligationer af visst slag (Dmarketable securities») icke lemna!s
såsom säkerhet, utgör stämpeln 1 shilling för hvarje helt eller påbörjadt
hundratal £. Skuldebref med säkerhet af aktier eller »marketable
securities» äro i allmänhet underkastade vanlig skuldebrefsstämpel,
men i vissa fall endast stämpeln för agreements, det fixa beloppet 6
pence. Bestämmelserna om stämpel till skuldebref gälla äfven, under
vissa förutsättningar, för utländska staters, regeringars, kommuners,
korporationers och bolags skuldförskrifningar (med undantag af vexlar
och Dpromissorg notesi)) — Aktiebolag hafva att utgöra en stämpelafgift,
som endast erlägges en gång för hvarje särskild de! af aktiekapitalet,
således vid bolagets bildande för dess då förefintliga kapital och
sedermera vid hvarje ökning af kapitalet. Den är således en emissions -

* Med agreements och deeds förstås handlingar, de förra enkla, de senare under
sigill, hvarigenom någon ikläder sig eu förpligtelse eller inträder i ett rättsförhållande.

stämpel och utgör 2 shillings för hvarje fullt eller påbörjadt belopp
af 100 £ af kapitalet eller af tillökningen deraf. — För vexlar, stälda
att betalas vid anfordran, utgör stämpeln 1 penny, oberoende af
vexelns belopp. Andra vexlar äfvensom »promissory notes» (löpande
skuldebref), äro då de utgifvas, ställas till betalning, inlösas, indosseras
eller på något sätt negocieras inom landet, underkastade en särskild
tariff, så att för belopp af 5 £ och derunder utgår eu stämpel af 1
penny, för belopp öfver 5 t. o. in. 10 £ 2 pence, för belopp öfver 10
t. o. m. 25 £ 3 pence, för belopp öfver 25 t. o. m. 50 £ 6 pence, för
belopp öfver 50 t. o. m. 75 £ 9 pence samt för belopp öfver 75 t. o. m.
100 £ 1 shilling. Då beloppet öfverstiger 100 £, erlägges för hvarje
helt eller påbörjadt hundratal £ 1 shilling. Stämpelfria äro: vexlar,
utgifna af Englands eller Irlands bank; anvisningar, dragna af en bankir
på en annan, då de icke äro stälda att betalas till innehafvaren och
endast afse att uppgöra de resp. bankirernas räkningar med hvarandra;
bref, skrifna af en bankir till en annan, med uppdrag att betala en
summa penningar, då denna summa icke skall betalas till innehafvaren
och brefvet icke lemnas till den, som skall mottaga penningarne; resekreditiv
på utländska orter m. fl.

Såsom allmän regel i afseende å öfverlåtelse af värdepapper
gäller, att, då sådana försäljas, skall den handling, hvarigenom försäljningen
sker, vara stämplad. Hvad skuldebref särskildt beträffar,
gäller, med vissa undantag, att, då sådant öfverlåtes till annan man
eller transporteras tillbaka på utgifvaren, utgöres stämpel af 6 pence
för 100 £.

Börsmäklares slutsedlar (contract notes) rörande köp eller försäljning
af på rikets börser gångbara värdepapper skola, om värdet af de
försålda papperen uppgår till 5 £ men icke till 100 £, förses med stämpel
af 1 penny och, om värdet uppgår till 100 £ eller mer, med stämpel
af 1 shilling. Qvittenser, hvarigenom erkännes mottagandet af ett belopp
penningar, vexlar eller promissory notes eller betalningen af en skuld,
skola, i hvad form de än meddelas och vare sig de äro underskrifna
eller icke, förses med stämpel af 1 penny, så snart det qvitterade beloppet
uppgår till 2 £ eller derutöfver. Från den allmänna regeln om
qvittensers stämpelpligtighet förekomma likväl ganska talrika undantag.

I Preussen utgår stämpelskatten dels enligt för detta land särskildt
gällande lagstiftning och dels såsom en riksskatt i enlighet med
lagar, som gälla för hela tyska riket. Dessa senare äro — frånsedt
lagen om stämpel å spelkort — lagen af den 10 Juni 1869 om vexelstämpelskatt,
med deri sedermera vidtagna ändringar, och lagen om
riksstämpelafgifterna den 3 Juni 1885, hvilken senare utgör en enhetlig

100

sammanställning af lagen om riksstämpelafgifterna den 1 Juli 1881 och
de i denna lag genom lagen den 29 Maj 1885 gjorda ändringar.

Vexlar, såväl trasserade som egna, äro enligt lagen om vexelstämpel
underkastade en rikskassan tillfallande stämpelafgift, hvilken
utgår

för en vexelsumma af 200 mark eller derunder med............ 10 pfermig

„ „ „ „ mer än 200 m. t. o. m. 400 m. med 20 „

n n n ii ii ii 400 ,, ,, ,, 600 ,, ,, 30 ,,

ii ii ii ''i 11 ii 600 ,, ,, ,, 800 „ ,, 40 ,,

ii ii ii 11 ii ii 800 ,, ,, ,, 1,000 ,, ,, o0 ,,

och för hvarje ytterligare helt eller påbörjadt belopp af 1,000 in. med
50 pf., d. v. s. i medeltal med \ per milla. Denna afgift drabbar likväl
icke vexlar, hvilka äro dragna från utlandet på utlandet och blott
i utlandet äro betalbara; ej heller sådana, hvilka äro dragna från eu
ort inom tyska riket på utlandet och blott äro betalbara i utlandet vid
uppvisandet eller senast inom tio dagar efter utställandet, så framt de
nemligen af utställaren försändas direkt till utlandet. Enahanda stämpelafgift
med den, hvilken vexlar äro underkastade, utgöres äfven för
förskrifningar till innehafvaren (billets å ordre) äfvensom för sådana af
eller på köpmän utstälda anvisningar, kreditiver och betalningsuppdrag,
mot hvilkas företeende eller öfverlemnande betalning skall följa, vare
sig de utgifvas i form af bref eller på annat sätt. Stämpelfria^äro likväl:
1) vid uppvisandet betalbara platsanvisningar och cheques, hvilka
äro afsedda att ersätta kontant betalning (af lagen sålunda närmare
definierade: anvisningar på utställarens tillgodohafvande hos den bank
eller det penningeinstitut, som ombesörjer hans utbetalningar), såvida å
dem icke tecknas accept; 2) kreditiver, genom hvilka en blott till
maximibeloppet bestämd eller ock obegränsad kredit ställes till allenast
en bestämd persons disposition att efter godtfinnande användas; samt
3) banksedlar och andra sådana på innehafvaren stälda samt vid uppvisandet
betalbara anvisningar, hvilka utgifvaren på sig sjelf utställer.

Lagen om riksstämpelafgifterna af den 3 Juni 1885 behandlar
tre särskilda slag af stämpelskatt: 1) stämpel å aktier samt rånte- och
skuldförskrifningar, 2) stämpelbeskattning af börsaffärer samt 3) stämpel
å lotter i offentliga lotterier. För bestämmelserna under 2) och 3),
hvilka afse och reglera förhållanden, som hos oss sakna egentlig motsvarighet,
torde icke tarfvas vidare redogörelse. Endast så mycket
må rörande den tyska börsskatten anföras, att denna skatt — hvilken,
likasom motsvarande skatt i Frankrike, afser att i främsta rummet

101

drabba börsspelet — har till föremål: köp och andra aftal rörande utländska
banksedlar, utländskt pappersmynt, utländska penningsorter och
sådana aktier, obligationer m. m., som vid emissionen skola förses med
stämpel, samt köp eller annat aftal, afslutadt i enlighet med de för en
börs gällande usancer, rörande mängder af varor, som äro föremål för
börsaffärer. Såsom exempel på sådana aftal anföras: loko-, tid-, fixa-,
termin- och premieaffärer. För att betrygga skattens utgörande har
lagen uppstält såsom regel slutsedeltvång, d. v. s. att öfver alla dylika
stämpelpligtiga aftal slutsedlar skola utställas.

Stämpeln å aktier samt rånte- och skuldförskrifning ar är en afgift,
som skall erläggas endast en gång för hvarje densamma underkastadt
värdepapper, nemligen då det emitteras inom riket eller blifver
föremål för transaktioner, som ansetts böra likställas med emission inom
tyska riket. Föremål för denna skatt äro, närmare bestämdt, följande
slag af värdepapper, nemligen: a) inländska aktier, aktieandelsbevis
och interimsbevis om inbetalningar å sådana värdepapper, då de emitteras,
samt utländska värdepapper af nyssnämnda slag, då de inom
tyska riket utlemnas, föryttras, pantsättas eller eljest göras till föremål
för affärer mellan lefvande eller då inom riket afbetalningar å desamma
göras; utgörande för dessa värdepapper stämpeln 50 pf. för hvarje fullt
eller påbörjadt belopp af 100 m. eller i allmänhet 5 per mille; b) inländska,
för handelsomsättning afsedda rånte- och skuldförskrifningar
samt interimsbevis om inbetalningar å sådana värdepapper, då de emitteras,
äfvensom ränte- och skuldförbindelser af utländska stater, korporationer,
aktiebolag och industriel företag samt andra för handelsomsättning
afsedda utländska ränte- och skuldförbiudelser jemte interimsbevis
om inbetalningar å sådana, då dessa papper inom riket göras
till föremål för sådana transaktioner, som under a) omförmälas. Stämpeln
utgör 20 pf. för hvarje fullt eller påbörjadt belopp af 100 m.
eller i allmänhet 2 per mille; dock åtnjutes i detta hänseende en viss
lättnad för sådana inländska, till innehafvaren stälda ränte- och skuldförskrifningar,
som med tysk stats tillstånd utgifvits af kommuner, föreningar
af kommuner, korporationer af fastighetsegare på landet eller
i stad, fastighetskredit- och hypoteksbanker eller transportbolag, samt
interimsbevis om inbetalningar å sådana värdepapper. För dem utgör
nemligen stämpeln endast 10 pf. för hvarje fullt eller påbörjadt belopp
af 100 m. eller i allmänhet 1 per mille. — Af tyska riket och tysk
stat utgifna värdepapper äro fria från denna skatt.

Enligt den särskilda preussiska lagstiftningen skola skuldebref,
med eller utan säkerhet af inteckning, draga stämpel, motsvarande

102

procent af det, skuldförskrifna kapitalbeloppet. Från denna stämpel äro
dock befriade de skuldförskrifningar, som äro underkastade den genom
lagen om riksstämpelafgifterna införda emissionsstämpeln. Instrument,
hvarigenom fordringar eller rättigheter till annan man öfverlåtas, draga
särskild fix stämpel, med undantag dock för skuldebref, underkastade
nyssnämnda emissionsstämpel, samt öfverlåtelser af publika papper.
För borgensförbindelser utgöres likaledes särskild stämpel i förhållande
till värdet af den rättighet, för hvilken säkerheten ställes.

Danska stämpellagen uttalar såsom allmän grundsats, att alla handlingar,
som lyda på penningar eller penningars värde och genom hvilka
någon förpligtelse ingås eller öfvertages, eller någon åtkomst, fordran
eller rättighet förvärfvas eller öfverlåtes, äro, såvidt de icke uttryckligen
undantagas, underkastade stämpelafgift efter sitt innehåll och värde.

Skuldebref, under hvilken benämning inbegripas jemväl sådana
handlingar, hvilka, utan att ega formen af vanliga skuldebref, likväl
innefatta ett sjelfständigt erkännande af en skuldförbindelse, accepterade
räkningar, kontraböcker, kontokuranter, kreditiver och anvisningar,
skola, om ränta icke är utfäst och säkerhet för skulden icke stäld,
förses med stämpel af 5 öre, då skuldsumman icke öfverstiger 100
kronor; af 15 öre, då skuldsumman öfverstiger nämnda belopp men
icke 1,000 kronor; samt af 30 öre för hvarje helt eller påbörjadt belopp
af 2,000 kronor, då skuldsumman öfverstiger 1,000 kronor. År deremot
ränta utfäst eller för skulden pant eller borgen stäld, utgår stämpeln
med | procent af skuldsumman. Statens skuldförskrifningar äro fria
från stämpel, hvilket äfven är förhållandet med icke accepterade räkningar,
kontraböcker, kreditiv, anvisningar o. s. v., äfvensom med qvittenser.
— Depositionsbevis stämplas i allmänhet såsom skuldebref. Bodmeribref
draga, utan hänsyn till premiens storlek, stämpel till £ procent
af lånets belopp. Aktier och lottbref i bolag skola i allmänhet förses
med stämpel i förhållande till aktiens eller lottbrefvets nominela
värde, med resp. f eller procent om aktien eller lottbrefvet medför
andel i fast egendom eller fartyg, men i annat fall med 20 öre för
aktiebelopp icke öfverstigande 1,000 kronor och, vid högre belopp,
med 35 öre för hvarje helt eller påbörjadt belopp af 2,000 kronor,
derå aktien lyder. Interimsbevis, som meddelas för successiva inbetalningar
å aktiebeloppet erfordra ingen stämpel och kunna så väl som
aktier stämpelfritt på annan man transporteras. — Hvarje exemplar af
vexlare som i Danmark utgifvas, vare sig de äro stälda till betalning
derstädes eller icke, äfvensom hvarje i landet inkommet exemplar af
vexlar, som utom landet äro dragna till betalning i Danmark eller som

103

inom landet accepteras, utsökas eller inför domstol företes, skola förses
med stämpel enligt följande grunder:

korta vexlar, hvarmed förstås sådana, som icke lyda på längre
tid än 8 dagar efter sigt eller 14 dagar å dato, med 20 öres stämpel
utan afseende å summans storlek;

alla andra vexlar likaledes med 20 öre, om de icke lyda å högre
belopp än 1,000 kronor, men i annat fall med 35 öre för hvarje helt
eller påbörjadt belopp af 2,000 kronor.

Främmande staters, hypoteksföreningars eller hypoteksbankers
obligationer äfvensom aktier och andra dylika af främmande regeringar,
myndigheter, kommuner, korporationer, sällskap eller institut utgifna
offentliga penningeeffekter, hvilka från och med den 1 Juli 1872 inkomma
i landet eller, förut inkomna, icke innan nämnde dag inför
vederbörlig myndighet uppvisats för erhållande af bevis om stämpelfrihet,
förses med stämpel till f procent af nominela värdet, så framt de
icke äro att hänföra till s. k. premieobligationer, i hvithet fall dubbla
stämpelbeloppet skall utgöras. Interimsbevis för fullgjorda inbetalningar
å ifrågavarande penningeeffekter äro underkastade enahanda stämpelpligtighet,
hvarföre vid beräknandet af stämpeln för sjelfva effekterna de för
interimsbevisen utgjorda stämpelbelopp skola afdragas. Vid transport
inom landet eller förnyadt inkommande af vederbörligen stämplade
effekter, erlägges ingen ytterligare stämpelafgift.

Då en allaredan förvärfvad rättighet eller fordran på annan man
öfverlåtes, skall enligt regeln en sådan transport förses med stämpel
efter rättighetens eller fordringens äfvensom sjelfva öfverlåtelsens beskaffenhet,
vare sig öfverlåtelsen sker genom utställande af ett särskildt
dokument eller genom anteckning å den handling, som grundlägger den
öfverlåtna rätten. Stämpelfria äro likväl, bland annat, indossamenter
på vexlar, transporter af statspapper och alla andra till innehafvaren
stälda förskrifningar äfvensom af aktier.

Mälclares slutsedlar eller, om sådana icke utfärdas, de skriftliga
meddelanden, som rörande afslutade köp af mäklare göras kontrahenterna,
skola skrifvas på stämpladt papper till värde af 5 öre, om de
bortslutade föremålens värde icke öfverstiger 1,000 kronor, och af 15
öre, om värdet öfverstiger nämnda belopp.

104

För måttet af den utsträckning, i hvilken stämpelskatten bör
komma till ökad användning, måste naturligen statens behof af ökad
inkomst i väsentlig mån varda bestämmande. Då emellertid komiterade
icke haft att pröfva detta behof, hafva komiterade vid afgifvandet
af sitt förslag i ämnet fattat såsom sin uppgift att angifva beloppet af
den ökade inkomst staten i fall af behof borde, enligt komiterades
mening, med bibehållande af nödig varsamhet omedelbart kunna uttaga
under denna skattetitel, äfvensom de slag af handlingar, hvilka i första
rummet borde underkastas den utvidgade stämpelskatten.

En jemförelse mellan föreliggande förslag till utsträckning af
den svenska stämpelskatten och förestående redogörelse för motsvarande
områden inom den utländska lagstiftningen torde gifva vid handen,
att komiterade vid utarbetande af ifrågavarande förslag icke lemnat ur
sigte departementschefens och Riksdagens uttalanden i fråga om de grundsatser,
som borde blifva bestämmande vid en sådan lagstiftningsåtgärd.
Det återstår emellertid nu, att något närmare redogöra för de föreslagna
förändringarne.

Beträffande först frågan, hvilka handlingar som nu borde göras
till föremål för skatten, har någon tvekan hos komiterade icke rådt
rörande valet af obligationer, bevis om insättning å depositions- och
kapitalräkning, skuldebref och de med dessa senare likartade handlingarne
bodmeribref och förpantningsbref samt af vexlar; och då erfarenheten
visat, att nu gällande bestämmelser om stämpelbeläggning
i vissa fall af vexlar kringgås medelst användande af andra handlingar
för indrifning af penningar, har det synts komiterade uppenbart, att
en utsträckt stämpelskatt å vexlar, för så vidt densamma skall kunna
göras effektiv, nödvändiggör, att hvarje annan likartad handling underkastas
samma bestämmelser i afseende å stämpelbeläggning som vexlar.
Stadganden i sådant afseende hafva derför i förslaget upptagits, förutom
rörande anvisningar och invisningar —- hvilka handlingar redan i nu
gällande stämpelförordning äro med vexlar likstälda — jemväl beträffande
handling, som innefattar uppdrag om inkassering och emot hvars
företeende eller aflemnande betalning fordras, samt i allmänhet qvittens,
som öfverlemnas för inkassering af penningar genom annan person än
fordringsegaren. Rent teoretiskt sedt borde någon åtskilnad i afseende å
stämpelpligtighet mellan olika slag af sådana qvittenser visserligen icke
ifrågakomma; men då det i fråga om qvittenser, mot hvilka fordringsegaren
å ort, der han är bosatt, låter annan person uppbära penningar,
torde möta praktiska svårigheter att i hvarje fall särskilja huruvida qvittot
användes på grund af verkligt inkasseringsuppdrag eller på grund af

105

uppdrag, som personen erhållit såsom anstäld i fordringsegarens tjenst,
har det synts tillrådligt att inskränka stämpelpligtigheten till sådana
qvittenser, som i angifva syfte försändas från en ort till en annan.

Då enligt hvad känd! är, det under nuvarande förhållanden icke
sällan förekommer, att insättare i sparbank eller å sparkasseräkning i
enskild bankinrättuing har tillgodohafvande i banken till så betydligt
belopp, att insättningen i sjelfva verket innebär en kapitalplacering,
som lockats till sparbanken eller sparkasseräkningen af den högre rän.
. tan, skulle det kunna ifrågasättas, huruvida icke, då insättning å depositions-
och kapitalräkning enligt förslaget skulle träffas af stämpelskatt,
följdriktigheten fordrade, att sådan skatt äfven utgjordes för sådana
tillgodohafvanden i sparbank eller å sparkasseräkning, som öfverstege
ett visst maximibelopp, t. ex. 2,000 kronor eller det högsta tillgodohafvande,
hvarå i postsparbanken ränta beräknas. Enligt 30 § i den
nya sparbankslagen af den 29 Juli 1892 skall emellertid reglemente för
sparbank innehålla bestämmelse, bland annat, om det högsta beloppet
af en persons tillgodohafvande, hvarå ränta godtgöres. Med skäl torde
kunna antagas, att i de reglementen, som komma att fastställas med
tillämpning af den nya sparbankslagen, maximum för räntebärande tillgodohafvande
i de flesta fall icke skall bestämmas högre än det för
postsparbanken gällande eller i allt fäll icke synnerligen mycket derutöfver.
Med en utsträckning af stämpelskatten äfven till större tillgodohafvanden
i sparbank eller å sparkasseräkning torde derföre åtminstone
böra anstå till dess sig visat, huruvida äfven efter det nya
reglementen för sparbankerna blifvit allmänneligen utfärdade de större
kapitalen tillåtas söka sig väg till dem på ett sätt, som ingalunda är
med sparbankernas uppgift öfverensstämmande.

Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida icke äfven aktier borde
indragas under stämpelbeskattningen. Med afseende å den varsamhet,
som bör iakttagas vid stämpelskattens utsträckning och hvilken påfordrar
att icke allt för många slag förut stämpelfria handlingar på en
gång underkastas denna skatt, hafva komiterade, i betraktande jemväl
deraf att aktier, åtminstone här i landet, öfver hufvud torde representera
en både osäkrare och mindre rik värdekälla än t. ex. obligationer,
ansett sig icke böra föreslå införandet af aktiestämpel.

Med afseende å de föreslagna stämpelafgifternas belopp må först
och främst anmärkas, att detta enligt förslaget skulle med undantag
för vissa slag af vexlar, hvarom här nedan skall vidare nämnas, komma
att utgå i förhållande till det i handlingen uttryckta värde med grada 14 -

106

tion för hvarje tusental (i fråga om obligationer: hundratal) och utan
stämpelfrihet för något belopp, huru litet som helst. Det har nemligen
visat sig, att de bestämmelser i nu gällande stämpelförordning, enligt
hvilka vexlar och deremot svarande papper under alla omständigheter,
då de lyda å mindre belopp än 100 kronor, äro fria från stämpel, ledt
till missbruk i så måtto, att kontrahenterue genom att på flera papper
fördela belopp, öfverstigande nämnda summa, undandragit sig stämpelafgiften.
En naturlig följd af komiterades förslag, att hvarje belopp
under 1,000 kronor (resp. 100 kronor) skall draga samma stämpel som
belopp, uppgående till fulla 1,000 kronor (100 kronor) har varit, att
stämpelförhöjningen föreslagits skola inträda för påbörjadt nytt tusental
(hundratal) kronor. Någon betänklighet häremot lärer väl i betraktande
af det jemförelsevis låga belopp, med hvilket stämpeln skulle
komma att utgå, icke heller böra möta. Komiterade hafva nemligen
upptagit berörda belopp i allmänhet till endast £ per nalle. I fråga
om obligationer har dock högre stämpelskatt föreslagits. Komiterade
hafva nemligen ansett stämpeln för dessa värdepapper skäligen böra
utgå med 30 öre för hvarje fulla 100 kronor eller samma belopp, som
enligt komiterades förslag skulle komma att utgöras för intecknadt
skuldebref, mot hvilket lån upptages (25 öre, då inteckning beviljas, och
5 öre, då lånet upptages, allt för hvarje 100-tal kronor).

Stämpelafgiften för slutsedel-, som nu utgår med 50 öre, och
fortfarande torde böra utgöras med fixt belopp för hvarje slutsedel,
har i förslaget blifvit ökad till 1 krona.

I afseende å nu gällande bestämmelser om särskild stämpelbeläggning
af skuldebref samt godkända eller protesterade vexlar, då sådana
handlingar för vinnande af inteckning eller betalning hos offentlig myndighet
företes, hafva komiterade icke funnit anledning att föreslå någon
ändring; och gifvetvis hafva motsvarande bestämmelser bort i förslaget
upptagas beträffande depositionsbevis, för hvilka den allmänna
stämpeln skulle utgå med samma belopp som för skuldebref och vexlar.
I fråga om obligationer åter lärer, med afseende derå att den allmänna
stämpeln för dem föreslagits till samma belopp, som skulle
tillfalla staten i stämpelafgift för intecknade skuldebref, mot hvilka lån
upptages, särskild stämpel böra ifrågakomma endast då obligationerna
icke äro underkastade den för sådana handlingar föreslagna allmänna
stämpel.

Ehuru komiterade funnit sig böra för de handlingar, som ansetts
nu böra blifva föremål för utsträckt stämpelbeskattning, i allmänhet föreslå
proportionel stämpel, har dock undantag gjorts för vissa slag af vexlar

107

och anvisningar, nemligen sådana, som äro stälda att vid uppvisandet
betalas af medel, hvilka hos bank eller bankir föras i räkning för utställaren,
samt postremissvexlar, med hvilka sistnämnda ansetts böra
likställas vexlar, som äro dragna af bank eller bankir inom riket å
bank eller bankir å utländsk ort samt äro betalbara endast i utlandet
vid uppvisandet. För så väl det ena som det andra slaget af nämnda
papper lämpar sig enligt komiterades förmenande bäst en fix stämpel till
måttligt belopp; och komiterade äro förvissade, att en så begränsad
afgift som den föreslagna, 10 öre, icke skall verka synnerligen betungande.
Hvad det förstnämnda slaget beträffar, måste nemligen afgiften
antagas komma att hufvudsakligen drabba de mera bemedlade samhällsmedlemmarne,
och beträffande postremissvexlarne är att märka,
att den föreslagna stämpeln i allmänhet knappast motsvarar den afgift,
postverket uppbär för beloppets remitterande medelst postanvisning. För
så vidt vexeln afser medel, hvilka hos bank eller bankir föras i kreditivräkning
med utställaren, kunde visserligen ett annat sätt för skattens
uttagande ifrågaställas, nemligen sjelfva kreditivkontraktets stämpelbeläggning
enligt de föreslagna grunderna för stämpelbeskattning
af skuldebref; men emot denna form för skattens upptagande talar den
omständighet, att beviljandet af ett kreditiv icke nödvändigt medför,
att kreditivtagaren kommer att begagna sig af den upplåtna krediten
i hela dess utsträckning.

I den allmänna regeln om stämpelbeläggning af vexlar hafva
komiterade funnit sig böra föreslå den inskränkning, att stämpelfrihet
skall ega rum för vexlar, hvilka uppenbarligen icke representera någon
affärstransaktion här i landet utan endast afse uppgörelse af affärsförhållanden
utländingar emellan genom bemedling af enskild person eller
penningeinstifut här i landet. I likhet med hvad i andra länder eger
rum hafva komiterade derföre föreslagit stämpelfrihet för sådana vexlar,
som äro dragna från utlandet på utlandet och endast äro betalbara i
utlandet.

Då det icke lärer böra ifrågasättas att tillämpa den föreslagna
stämpelpligtigheten på andra obligationer än sådana, som efter förslagets
antagande här i landet emitteras eller från utlandet hit införas,
erfordras särskilda föreskrifter till möjliggörande af kontroll å dagen för
utgifvandet af inhemska obligationer, dagtecknade före den tid, lagen
kan komma att träda i kraft men efter nämnda tid emitterade, äfvensom
till kontroll å dagen för inkommandet af hvarje till riket införd
utländsk obligation. I sådant afseende innehåller förslaget bestämmel -

108

ser, i fråga om utländska obligationer under rubriken Obligation och i
fråga om de inhemska under 19 §.

Stämpelskattens syfte att träffa kapitalet föranleder, enligt komiterades
åsigt, att skuldebref böra först då drabbas af skatten, när mot
dem lån upptages och således öfverflyttning af det kapital, de representera,
eger rum. Från den allmänna regeln om stämpelpligtighet
för skuldebref, då de belånas, har det synts komiterade, att undantag
borde göras för det fall, att lånet upptages på bestämd tid, icke öfverstigande
åtta dagar från utgifningsdagen. Skatten skulle nemligen
eljest känbart drabba landets penniDgeinstitut, hvilka stundom torde
vara i behof af dylika korta lån till ansenliga belopp.

Till ledning för beräkningen af de sannolika verkningarne i statsfinansielt
afseende af förslaget hafva genom Finansdepartementets försorg
från bankinrättningarne i riket infordrats uppgifter rörande omfattningen
af deras verksamhet under år 1892 inom de rörelsegrenar,
som afse papper af de slag, för hvilka komiterade nu föreslagit utsträckt
stämpelbeskattning, varande dessa uppgifter här nedan, under bil. Il,
i tabellarisk öfversigt bifogade. Vid en sådan beräkning måste emellertid
hänsyn tagas jemväl till den rörelse, som drifves af enskilde bankirer
äfvensom till sådana papper, hvilka endast äro föremål för transaktioner
enskilda personer emellan; men då, enligt sakens natur, begge
dessa faktorer undandraga sig hvarje egentlig beräkning och sålunda
deras inverkan på det finansiela resultatet af skatten endast medelst
mer eller mindre sannolika antaganden kan bestämmas, kan naturligtvis,
äfven om de siffror, som här representera bankernas rörelse
icke i det stora hela väsentligt fluktuera under olika år, i allt fall den
beräkning i berörda hänseende, komiterade nu gå att meddela, icke
göra anspråk på att anses annorlunda än såsom ett ungefärligt öfverslag
af de föreslagna skattesatsernas afkastning. Beträffande afkastningen
af stämpeln å obligationer hafva komiterade för dess beräkning
varit hänvisade till andra grunder; och i fråga om den summa
slutligen, till hvilken stämpeln å handlingar, innefattande inkasseringsuppdrag
kunde belöpa sig, hafva komiterade måst inskränka sig till
ett blott antagande.

Beloppen, å hvilka stämpeln beräknats, hafva genomgående upptagits
i jemna tusental kronor.

109

Beräknad stämpelafgift för:

1) Bevis om insättning å depositions- och kapitalräkning hos banker
eller bankirer.

Under år 1892 deponerade belopp:

i Riksbanken ........................................... kronor 5,246,000: —

i enskilda sedelutgifvande banker och

aktiebanker............................................. ,, 553,433,000: -—-

Summa kronor 558,679,000: —

Härå belöpande stämpel efter
| per mille utgör 279,340
kronor. Men med afseende
å den omständighet, att för
hvarje päbörjadt tusental
kronor skall erläggassamma
stämpel som för fulla tusen- >
talet och med inberäknande
jemväl af stämpeln å belopp,
deponerade hos bankirer,
antages förestående belopp
kunna ökas med 20 procent
och denna inkomsttitel således
inbringa i rundt tal ................................ kronor 335,000: —

2) Skuldebref.

Under år 1892 utlemnade lån:

af Riksbanken ....................kronor 81,592,000: —

af enskilda sedelutgifvande

banker och aktiebanker „ 350,140,000: —

af sparbankerna (antages utgöra
af summan af
deras vid 1890 års slut utlånta
medel, 241,000,000

kr.)...................................... „ 24,100,000: —

Säger kronor 455,832,000: —

Om de lån, som utlemnas af
enskilda personer, antagas

Transport kronor 455,832,000: —

335,000: —

Transport kronor 455,832,000: — 335,000:

uppgå till 5 procent af den
lånesumma, som utlemnas
af penningeinrätt-ningar,tillkomma
ytterligare............. „ 22,792,000: —

Summa kronor 478,624,000:— \

Men om förskrifna beloppet
i de skuldebref, för hvilka
stämpelfrihet skulle åtnjutas,
beräknas till förslagsvis
5 procent af de belopp,
som utlemnats af Riksbanken,
de enskilda sedelutgifvande
bankerna och aktiebankerna,
skulle således

summan minskas med „ 21,587,000: —

och således det i samtliga
stämpelpligtiga skuldebref
förskrifna belopp uppgå till

sammanlagdt ........................kronor 457,037,000: —

Härå belöpande stämpel efter 4
per mille utgör 228,518 kr.,
men torde med afseende å
den omständighet, att för
hvarje päbörjadt tusental
kronor skall erläggassamma
stämpel som för fulla tusentalet,
kunna, ökad med 20

procent, upptagas till ......................................... kronor 274,000:

3) Vexlar (inrikes och utrikes).

Under år 1892 diskonterade och köpta vexlar:

i Riksbanken .......................kronor 203,528,000: —

i enskilda sedelutgifvande

banker och aktiebanker ,, 960,402,000: —

Säger kronor 1,163,930,000: —

Under antagande, att de vexlar,
som utgifvas utan att

Transport kronor 1,163,930,000: —

609,000:

Transport kronor 1,163,930,000: — 609,000: —

diskonteras eller köpas af
bank, uppgå till 5 procent

af nämnda belopp ........... ,, 58,196,000: —

blifver summan kronor 1,222,126,000: —

Härå belöpande stämpel,
efter | per mille, utgör
611,063 kronor, men torde
med afseende å den omständighet,
att för hvarje
påbörjadt tusental kronor
skall erläggas samma
stämpel som för fulla
tusentalet, kunna ökas med

20 procent till ............... ,, 733,000: —

Från denna summa bör likväl
afräknas beloppet af
den stämpel, som enligt
gällande stämpelförordning
utgjorts för utrikes
vexlar. Då enligt bifogade
tabell II antalet i bankinrättningarne
under år
1892 köpta och diskonterade
utrikes vexlar utgjort
60,635, torde med
afseende derå att flertalet
utrikes vexlar torde passera
bankinrättning, afkastningen
af nu stadgade
vexelstämpel, hvilken
utgör 50 öre, då vexel n
lyder å mindre belopp än

1,000 kronor, men eljest
1 krona, med stämpelfrihet
för vexel å mindre
belopp än 100 kronor,

kunna upptagas till ....... ,, 40,000: —

609,000: —"

Transport kronor

112

Transport kronor 609,000: —

Afräknas detta belopp från
det ofvan upptagna stämpelbeloppet
för vexlar,
torde denna inkomsttitel

kunna upptagas till ............................................ „ 693,000: —

4) Handlingar, som innefatta inkasseringsuppdrag.

För beräkning af den inkomst, som kan hemtas af
stämpeln å dessa handlingar, saknas hvarje grund,
men då kändt är, att sådana affärstransaktioner
äro mycket talrika, torde denna inkomsttitel kunna

antagas inbringa .................................................. „ 20,000: —

5) Obligationer (inländska och utländska).

Beträffande antalet under år

1892 utsläppta obligationer
saknas utredning.

Man känner däremot, att
lands- och stadskommunerna
(landstingen ej inberäknade)
under femårsperioden
1887—1891 upptagit
lån till samraanlagdt
belopp af 74,382,000 kronor
eller i medeltal för
hvarje år 14,876,000 kronor.
Om man antager,
att hälften deraf utgör
obligationslån, erhålles ett

belopp af ..........................kronor 7,438,000: —

Antager man vidare, att samtliga
bolag i riket jemte
hypoteksinrättningarna
upptaga lån till ungefär
samma belopp som kommunerna,
torde, då bolagens
lån i allmänhet
äro obligationslån, kunna

Transport kronor 7,438,000: — 1,322,000: —

113

Transport kronor 7,438,000 — 1,322,000: —

antagas, att obligationer
af bolag under ett år

utsläppas till belopp af... „ 12,000,000: —

Till riket under samma tid
inkommande utländska
obligationer torde kunna

upptagas till ..................... ,, 562,000: —

Summa kronor 20,000,000: —

Härå belöpande stämpel, efter
0,3 procent, utgör ...............................................kronor 60,000: —

6) Anvisningar å upp- och afskrifning svällning,
kreditivråkning eller löpande räkning hos bank eller
bankir samt postrernissvexlar.

Under år 1892 hafva papper af ifrågavarande
slag inlösts resp. försålts till följande antal:
af Riksbanken:

inlösta anvisningar ........................ st. 58,185

försålda postrernissvexlar ............ „ 37,736

af enskilda sedelutgifvande banker
och aktiebanker:

inlösta anvisningar ...... ,, 948,096

försålda postrernissvexlar............... ,, 1,057,456

Summa st. 2,101,473

Härå belöpande stämpel, efter 10
öre per stycke, utgör 210,147 kronor

eller i rundt tal..................................................................kronor 210,000: —

Summa kronor 1,592,000: —

eller i rundt tal en och en half million kronor.

I 52 § af förslaget till ny stämpelförordning hafva komiterade
infört de straffbestämmelser, hvilka synts påkallade af de föreslagna
ändringarne i stämpellagstiftningen.

114

I 52 § af nu gällande stämpelförordning är stadgadt, dels att
hälften af böter och skadestånd, som enligt författningen ådömas, tillfaller
åklagaren, dels att, då åtal för öfverträdelse af författningen är
grundadt på anmärkning af särskild, enligt 33 § i sistnämnda förordning
af hofrätt förordnad tjensteman, denne är berättigad till hälften af den
åklagaren tillkommande andelen ej mindre i de böter än äfven i det
skadestånd, som den tilltalade förpligtas utgifva. Detta anmärkningsarfvode
synes, hvad angår skadeståndet, redan nu vara något högt
tilltaget. I detta afseende torde en kortfattad redogörelse för ett
särskild^ utaf Kongl. Maj:t genom resolution den 3 december 1886
afgjordt mål vara upplysande.

Sedan den tjensteman i en af rikets hofrätter, som der hade i
uppdrag att kontrollera underdomares stämpelpappersredovisning anmärkt,
bland annat, att för vissa i uppgifna paragrafer uti en häradsrätts
lagfartsprotokoll omförmälda köpehandlingar stämpelafgifterna,
ehuru rätt beräknade till ett belopp af tillsammans 2,110 kronor 20
öre, ej blifvit medelst insända kontrollstämplar redovisade; att för en
skuldsedel å 5,900 kronor stämpelafgiften, som enligt samma häradsrätts
inteckningsprotokoll rätt beräknats till 14 kronor 75 öre, icke blifvit på
föreskrifvet sätt redovisad genom insändande af kontrollstämplar; att i
fråga om vissa i en annan underdomstols lagfartsprotokoll angifna
handlingar, redovisning icke blifvit till hofrätten insänd för de till ett
sammanlagdt belopp af 940 kronor 20 öre uppgående stämpelafgifterna;
att för köpebref å fast egendom, som enligt sistberörda domstols lagfartsprotokoll
gått i köp för 3,000 kronor, stämpelafgiften, rätt beräknad
till 18 kronor, medelst insända kontrollstämplar redovisats med 6 kronor
för litet; och att redovisning icke afgifvits för det stämpelpapper, som,
enligt jemväl sistberörda domstols inteckningsprotokoll, skolat till ett
sammanräknadt belopp af 300 kronor utgå för tre skuldebref, hvardera
lydande å 40,000 kronor, samt till följd af dessa (jemte två andra
rörande uteblifven redovisning å tillhopa 10 kronor 40 öre) utaf advokatfiskalsembetet
i hofrätten fullföljda anmärkningar vederbörande domhafvande,
med godkännande af anmärkningarne, till hofrätten insändt
kontrollstämplar till ifrågavarande handlingar, så hade bemälde två
hofrättstjenstemän, under åberopande deraf att, på grund af ofvan omförmälda
jemte andra af dem gjorda anmärkningar, ytterligare stämpelafgifter
med ett sammanlagdt belopp af 5,984 kronor 10 öre blifvit till
kronan erlagda, hos statskontoret anhållit, att hälften deraf måtte såsom
anmärkningsprovision till dem med 2,992 kronor 5 öre utanordnas.
Sedan statskontoret genom beslut den 19 maj 1886, af anförda skäl,

115

förklarat sig förbindradt att utbetala det fordrade anmärkniDgsarfvodet
för de här ofvan omförmälda poster å tillhopa 3,381 kronor 55 öre
och förty förordnat, att allenast 1,301 kronor 28 öre skulle till bemälde
hofrättstjenstemän utbetalas, så har Kongl. Maj:t, på besvär af desse
tjenstemän, genom resolution af ofvan angifna dag meddelat det beslut,
att som ostridigt vore, att föreskrifven redovisning beträffande det
ifrågavarande stämpelbeloppet, 3,381 kronor 55 öre, först i följd af
samme tjenstemäns anmärkningar blifvit fullgjorda, alltså och då omständigheterna
icke utmärkte, att de handlingar, som bort med ifrågavarande
stämplar beläggas, varit med stämplar till erforderligt belopp
försedda, innan berörda anmärkningar blifvit vederbörande domhafvande
delgifna, funne Kong], Maj:t godt anbefalla statskontoret att såsom
anmärkningsarfvode till desse tjenstemän ytterligare utanordna hälften
af ofvanberörda stämpelbelopp med 1,690 kronor 77 öre.

Om ock sådant må böra till jemförelsevis sällsynta undantag,
synes dock knappast något skäl förefinnas för att vederbörande hofrättstjenstemän
må tillerkänuas anmärkningsarfvode till högre belopp än de
tjenstemän, hvilka inom kammarrätten hafva sig anförtrodt att granska
vederbörande embetsverks räkenskaper. Enligt Kongl. Maj:ts nådiga
instruktion för kammarrätten den 14 november 1879 utgår nemligen
sådant arfvode till sistnämnde tjenstemän endast med 15 procent af de
i följd af anmärkningen influtna medel. Med hänsyn till detta förhållande
och då de föreslagna höjningarne i vissa stämpelafgifter kunna
medföra en afsevärd ökning i de ifrågavarande hofrättstjenstemännens
anmärkningsarfvode, anse komiterade lämpligt, att detta nedsättes och
bestämmes till samma belopp som det tjenstemännen i kammarrätten
för liknande bestyr tillerkända arfvodet, eller 15 procent af skadeståndets
belopp. I enlighet härmed har 58 § i förslaget, hvilken motsvarar
nuvarande 52 §, affattats.

De förändringar, som i gällande stämpelförordning utöfver de nu
särskilt omförmälda föreslagits, äro betingade af dessa senare och
synas derför icke kräfva någon särskild motivering.

Under förutsättning, att den nya stämpelförordningen varder antagen
vid 1894 års riksdag, hafva komiterade föreslagit, att författningen

116

skall träda i kraft den 1 juli samma år. Särskild! med afseende på
den föreslagna nya stämpeln å in- och utländska obligationer, hvilken
kan antagas komma att medföra att, för undvikande af stämpeln, obligationer
till större antal än eljest skulle egt rum komma att under tiden
mellan författningens antagande och dess trädande i kraft utsläppas
eller till landet införas, måste det nemligen anses af vigt, att denna
tid varder så kort som möjligt.

Ett sammandrag af komiterades beräkningar rörande det finansiela
utbytet af de af komiterade föreslagna arter af stämpelskatt visar
följande resultat:

Beräknad stämpelafgift af:

Arfsskatten ............................................................................ kronor 1,000,000

Bevis om insättning å depositions- eller kapitalräkning » 335,000

Skuldebref................................................ » 274,000

Vexlar .................................................................................... » 693,000

Handlingar, som innefatta inkasseringsuppdrag......... » 20,000

Obligationer ......................................................................... » 60,000

Anvisningar å upp- och afskrifningsräkning samt
kreditivräkning eller löpande räkning äfvensom

postremissvexlar .............................................................. » 210,000

Summa kronor 2,592,000

11 • T . . 1 n 11

eller i rundt tal tvä och en half million kronor.

BILAGOR.

119

Bilaga 1.

Uträkning af den arfsskatt, som enligt komiterades förslag skall utgöras
för arfslotter å nedannämnda belopp.

Arfslottens storlek.	Skattens belopp i
l:a gruppen	2:a gruppen	3:e gruppen
Kronor.	öre.	Kronor.	öre.	Kronor.	öre.	Kronor.	öre.
200	—	l	—	i	—	1	—
300	—	l	5 0	i	50	1	50
400	—	2	—	2	—	2	—
500	—	2	50	3	—	3	75
600	—	3	—	3	60	4	50
700	—	3	50	4	20	5	25
800	—	4		4	80	6	—
900		4	50	5	40	6	75
1,000	—	5	—	7	—	10	—
1,100	—	5	50	7	70	11	—
1,200	_	6	—	8	40	12	—
1,300		6	50	9	10	13	—
1,400		7	—	9	80	14	—
1,500		7	50	12	—	18	75
1,600	—	8	—	12	80	20	—
1,700	—	8	50	13	60	21	25
1,800		9	—	14	40	22	50
1,900		9	50	15	20	23	75
2,000	—	12	—	18	—	30	—
2,500	—	15	—	25	—	43	75
3,000	—	18	—	33	—	60	—
3,500	—	21	—	42	—	78	75
4,000	—	28	—	52	—	100	—
4,500	—	31	5 0	63	—	123	75
5,000	—	35	—	75	—	150	—
5,500	—	38	5 0	sa	—	178	75
6,000	—	48	—	102	—	210	—
6,500	—	52	—	117	—	243	75
7,000	—	56	—	133	—	280	—
7,500	—	60	—	150	—	318	75
8,000		72	—	160	—	340	—

120

Arfslottens storlek.	Skattens belopp i
l:a gruppen	2:a gruppen	3:e gruppen
Kronor.	öre.	Kronor.	öre.	Kronor.	öre.	Kronor.	öre.
8,500		76	50	178	50	361	25
9,000	—	81	—	189	—	382	50
9,500	—	85	50	199	50	403	75
10,000	—	100	—	220	—	450	—
11,000	—	no	—	242	—	495	—
12,000	—	132	—	264	—	540	—
13,000	—	143	—	286	—	585	—
14,000	—	154	—	308	—	630	—
15,000	—	165	—	345	—	712	50
16,000	—	176	—	368	—	760	—
17,000	—	187	—	391	—	807	50
18,000	—	198	—	414		855	—
19,000	—	209	—	437		902	50
20,000	—	220	—	480	—	1,000	—
25,000	—	300	—	625	—	1,312	50
30,000	—	360	—	780	—	1,650	—
35,000	—	420	—	945	—	1,912	50
40,000	—	520	—	1,120	—	2,400	—
45,000		585	—	1,305		2,700	—
50,000		650	—	1,500		3,000	—
55,000	—	770	—	1,650	—	3,300	—
60,000	—	840	—	1,800		3,600	—
65,000	—	910	—	1,950		3,900	—
70,000	—	980	—	2,100	—	4,200	—
75,000	—	1,125	—	2,250	—	4,500	—
80,000	—	1,200	—	2,400	—	4,800	—
85.000		1,275	—	2,550	—	5,100	—
90,000	—	1,350	—	2,700	—	5,400	—
95,000	—	1,425	—	2,850	—	5,700	—
100,000	—	1,500	—	3,000	—	6,000	—
110,000	—	1,650	—	3,300	—	6,600	—
120,000	—	1,800	—	3,600	—	7,200	—
130,000	—	1,950	—	3,900	—	7,800	—
140,000	—	2,100	—	4,200	—	8,400	—
150,000		2,250	—	4,500	—	9,000	—

Tabell

utvisande omfattningen af vissa rörelsegrenar lios Riksbanken, de enskilda sedelutgifvande bankerna ock aktiebankerna under år 1892

Bilaga II.

B ankens n a in n.

Å depositionsooh
kapitalräkning
insatta medel.

Kronor. I öre,

Diskonterade och köpta vexlar.

Utlemnade lån.

Inrike s.

Utrikes.

Antal.

Riksbanken ............................................................

Enskilda sedelutgifvande banker:

Skånes enskilda bank................................................

Vermlands d:o .......................................................

Kopparbergs d:o......................................................

Östergötlands d:o .....................................................

Smålands eko .........................................................

Örebro d:o................................................................

Mål arepro vinsemas d:o ............................................

Göteborgs d:o ........................................................

Stockholms d:o ...........................................................

Norrköpings d:o....................................................

Ilallands d:o............................................................

Sundsvalls d:o ..........................................................

Kristianstads d:o ...................................................

Enskilda banken i Venersborg...................................

Skaraborgs läns enskilda bank.................................

Gefleborgs enskilda bank........................................

Uplands d:o ............................................................

Vesterbottens d:o ....................................................

Kristinehamns d:o..................................................

Borås d:o ....................................................................

Södermanlands d:o ..................................................

Kalmar d:o ..............................................................

Gotlands d:o...............................................................

Bohusläns d:o .......................................................

Hernösands d:o ....................................................

Ilelsinglands d:o ....................................................•_

5,245,977 87

Belopp.
Kronor.	öre.
85,449,391	63

Antal.

Belopp.

Kronor. ! öre.

Antal.

Belopp.

Kronor. öre,

Summa

Aktiebanker:

Skandinaviska Kreditaktiebolaget ...............................................	67,900,041	55	63,931	70,127,643	14
Industrikreditaktiebolaget i Stockholm ....................................	11,371,698	95	13,062	13,860,983	56
Stockholms Intecknings-garanti-aktiebolag...........................•.....	13,151,988	0 5	2,083	2,308,705	04
Aktiebolaget Stockholms Handelsbank ....................................	17,138,967	65	17,102	24,122,970	79
D:o	Blekinge Bank ......................................................	1,532,682	20	3,915	3,779,762	06
D:o	Göteborgs Köpmansbank ......................................	7,662,074	1 3	12,729	13,714,534	Öl
D:o	Sundsvalls Handelsbank........................................	5,886,317	47	10,505	26,514,622	71
D:o	Hudiksvalls Bank ..................................................	1,301.619	—	6,570	2,486,187	81
D:o	Göteborgs Folkbank.............................................	607,092	—	1,413	515,532	83
D:o	Norrköpings Folkbank..........................................	893,257	—	2,501	1,378,995	26
D:o	Jemtlands Folkbank ...............................................	2,114,062	33	13,878	, 6,554,445	Öl
D:o	Mellersta Hallands Folkbank ...............................	257,589	—	623	727,152	29
D:o	Medelpads Folkbank............................................	1,488,1 15	—	14,261	4,116,458	98
D:o	Stockholms Tjentemanna-Sparkassa .....................	2,476,186	40	3,812	1,647,293	96
D:o	Arbetareringens Bank ...........................................	2,035,193	—	4,809	1,713,899	8 5
D:o	Jemtlands Goodtemplarbank .................................	633,868	—	14,968	2,458,224	03
Norra Hallands Bankaktiebolag ................................................	467,271	24	818	603,835	5 5
Tranås Bankaktiebolag ..............................................................	909,953		3,268	1,253,649	37

84,656,019

9,305,000

4,569,660

16,956,669

25,375,942

8,668,317

12,257,673

25,973,009

30,513,629

9,947,687

4,574,675

26,826,204

24,611,754

8,638,432

12,983,298

11,445,780

9,953,069

12,295,510

5,377,700

8,070,323

5,867,344

15,394,946

3,922,712

4,629,636

23,399,767

9,389,995

07
52
6 3

09
23
22

98.844
10,354

4,927

11,529

37,860

6,304

21,318

25,349

26,931

12,874

8,816

19,454

47,480

10,207

21,775

9,174

15,771

12,429

2,111

11,672

8,533

9,008

3,721

6,710

15.844
27.700

415,604,756 j 21 [ 486,695

107,655,786 26

8,721,536 04

10,091,276 98

12,031,198 37

30,800,826 27

9,130,590 39

22,587,244 07

23,272,976 99

42,924,275 7 3

17,231,287 85

8,901,091 44

51,085,584 48

41,317,777 93

8,050,752 '' 85
14,204,680 15

10,175,703 I 74
14,592,828 90

16,625,127 17

3,624,474 8 8
14,261,295 4 3

8,879,263 89

10,762,685 ol
2,244,514 75

6,421,548 8 9

24,329,647 —

20,167,238 i 32

7,903 118,078,208 ; 12

540,091,213 78

6,288

193

1,403

5,356

2,413

533

774

1,405

5,013

275

302

122

243

1,267

165

495

2,059

414

16,555,263

602,681

489,958

3,177,988

11
11

11,912 81,591,625 I —

320,044 03

13,348,987

26,769,732

3,203,400

1,627,157

14,673,563

12,726,191

769,400

1,103,222 63

129,190 | 10
1,690,139 39

9,680 | 21

3,459,770 i 35 i
182,142 65

531,092 | 86;
22,331,487 133!
2,328,740 | 15

4,541

3,172

3,079

1,802

7,969

851

7,544

1,914

910

369

1,061

1,678

2,215

1,700

3,601

517

7,176

3.629
1,558
2,632
4,019
1,836
1,733
2,655

2.630
2,526

46,014,089

7.471.267
2,221,760

6.148.428
10,785,639

2,629,630

14,078,502

13,507,480

11,210,785

3,998,131

1,572,690

24,556,470

6,222,122

2.649.267
6,560,036
5,932,635
9,395,827

4.309.336
5,448,547
2,324,781
6,017,405
3,335,998

1.654.336

4.281.429
16,397,948
10,665,368

11
86
24
33

Antal försålda
postremissvexlar.

Antal
inlösta an -

Beviljade kassavisningar
pa i visningar pa: . ,

I och resekreditiv.

upp- och af-! kassa skrifnings-

| kreditiv räkning.

1 räkning. i Kronor. | ör.

Beviljad kredit å
löpande räkning.

Kronor.

37,736

26,124

32.061

14,218,750

28,812 | 126,029,834)52

73,317 I 229,389,912 54

Summa

Sammandrag: Riksbanken ...................................

Enskilda sedelutgifvande banker
Aktiebanker................................

Summa

137,827,975 97 [ 190,248

177,884,896

16,277

1,263

394

1,738

123

2,826

1,281

70,136,038

11,075,082

1,536,153

16,225,688

276,543

9,168.925

7,938,863

39,156

23,920 | 116,396,452 | 30

2,468

580

1,114

2,082

1,504

1,223

614

413

4,570

777

1,090

793

670

2,138

1,200

396

159

191

21,982

49,990,587

7,379,213

15,368,836

12,306,723

865,425

10,289,931

8,558,237

1,102,605

1,737,764

777,179

2,906,240

408,830

1,599,230

3,518,952

2,080,992

748,161

656,430

454,670

136,901

24,738

22,872

34,356

52,450

27,360

61,847

32,430

33,793

19,740

30,680

16,755

92,633

27,333

56,095

17,143

21,820

20,101

11,351

16,463

28,885

23,319

5,342

19,964

24,814

22,098

72,667

9,553

7,125

17,741

15,382

8,962

24,160

19,047

47,823

9,068

9,148

15,081

37,019

6,752

16,573

6,763

13,730

9,255

4,098

3,663

10,049

9,286

2,447

4,594

9,972

8,506

47,878

8,215

6,238

22,678

22,115

9,671

23,625

19,655

15,603

10,010

12,607

11,136

23,273

6,109

19,675

5,222

11,310

5,298

4,714

6,697

10,313

12,980

2,285

5,343

10,691

6,183

9,483,533

2,472,900

3.365.400
3,157,000
4,024,950
1,868,200

4.931.250
3,911,370
9,208,216
2,246,350

1.573.300
10,084,484

4,539,734

1.251.700

3.284.650
2,392,500

2.952.700
5,050,060
1,065,600

1.448.650
2,009,475
2,600,750

701,000

1.464.250

5.591.400

2.004.300

881,283

88
3 4

75
50

120,750,011

5,245,977 | Ö7 J
415,604,756 2 1

137,827,975 i 97

37,961 j 85,449,391 631 7,903 118,078,208 12 j

486,695 540,091,213 78; 28,812 126,029,834 52

190,248 | .177,884,896 j 25 23,920 116,396,452 j 30 j

558,678,710 , 05 | 714,904 803,425,501 j 66

60,635

11,912 | 81,591,625

73,317 | 229,389,912
21,982 ! 120,750,011

360,504,494 | 94 I 107,211 | 431,731,548

82,808

13,765

4,701

24,772

4,302

16,096

10,174

2,295

1,015

3,055

2,318

142

1,335

520

1,308

3,276

4,291

176,173

37,736

881,283

176,173

398,464

339,524 | 92,683,723

60,188

17,656

17,090

13,215

2,689

9,274

6,171

808

612

3,276

3,044

156

1,777

2,187

1,581

1,762

637

626

142,749

26,124

398,464

142,749

20,177

5,052

4,378

12,033

2,255

9,115

3,662

129

502

1,801

1,149

155

522

1,087

194

551

513

4,084

11,669,500

2,012,521

1,580,062

3,038,500

466.800
2,653,200
3,343,940

92,800

139,600

285,850

411,150

28,000

181.800
309,700

83,500

88,700

183,300

331,250

67,359 | 26,900,173

32,061

339,524

67,359

14,218,750
92,683,723
26,900,173 | 65

1,095,192 567,337 | 438,944 j 133,802,646 j 98

2,200,000

20,000

260,000

238,000

5,710,000

47,000

365,000

1,031,800

75,000

1,247,000

24,000

3,002,000

2,353,028

16,572,828

5,209,000

250,000

3,219,000

30,000

8,708,000 | —

16,572,828

8,708,000

25,280,828

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.

Sedan Herr Statsrådet enligt nådigt bemyndigande för beredande
af föreliggande frågor angående förändringar i skatteväsendet, såsom
frågorna om utvidgning af arfsbeskattningen, om utsträckt tillämpning
af stämpelbeskattningen samt om revision af förordningen angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst jemte dermed sammanhängande
ämnen, tillkallat Landskamreraren Per Axel Henrik Cavalli
och Fullmäktigen i Riksgäldskontor Johan Johansson i Noraskog att
jemte Expeditionschefen i Kongl. Finansdepartementet Grefve Hans
Hansson Wachtmeister deltaga i beredningen af omförmälda frågor samt
vi undertecknade, efter det vissa författningsförslag i syfte att bereda
utsträckt tillämpning åt arfsbeskattningen vid den sålunda anbefalda
beredningen utarbetats, af Herr Statsrådet, jemlikt ofvanberörda nådiga
bemyndigande erhållit uppdrag att med bernälde förut tillkallade personer
sammanträda för att granska nyssnämnda förslag, så har dylik
granskning numera egt rum, dervid vi med förut tillkallade, omförmälda
personer enats om de författningsförslag, afseende utsträckt

122

tillämpning af arfsbeskattningen, hvilka af dem, i sammanhang med
förslag till andra ändringar i Kongl. Förordningen angående stämpelafgiften,
lära till Herr Statsrådet öfverlemnas, med endast den skiljaktighet,
att undertecknad, Hasselrot, ansett att i stället för föreslagna
ändringar uti 9 kap. 1 § Årfdabalken och 22 kap. Strafflagen jemte
ett ifrågasatt nytt mom. 3 i 58 § af Kongl. Förordningen angående
stämpelafgiften, borde uti 52 § af sistnämnda Kongl. Förordning införas
ett nytt moment af den lydelse, härvid fogade bilaga (Bil. A)
utvisar.

Stockholm den 14 September 1893.

G. Bruzelius. Carl B. Hasselrot. D. G. Restadius.

128

Bil. A.

Förslag

till

ändrad lydelse af 52 § i Kongl. Förordningen angående stämpelafgiften:

1. —

2. _

O. —

7. Den, som uppgifver död mans bo, men dervid uppsåtligen döljer
undan tillgång af det värde eller lemnar annan falsk uppgift af sådan
beskaffenhet, att bouppteckningen af sådan anledning blifvit belagd
med stämpel till lägre belopp än eljest vederbort, böte två gånger den
felande stämpelns belopp, dock vare minsta bot 25 kronor; och må
den domstol, der bouppteckning skall ingifvas, på yrkande vid underrätt
af allmän åklagare och vid hofrätt af advokatfiskal, vid vite tillhålla
den, som uppgifva död mans bo, att med ed fästa bouppgiftens*
riktighet.

8. ----------------------