BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

Statens offentliga utredningar 1893:4

ANGÅENDE

MTIMi IF nnUMHEN

I BIKET

AFGIFVET DEN 7 APRIL 1892

DERTILL I NÅDER FÖRORDNADE KOMITERADE.

STOCKHOLM, 1892

KUNOL. BOKTRYCKERIET. P. Å. NORSTEDT Si SÖNER.

v’

H M) ''dWUMirm

1 u /■ rA i ■ / i.

mmmmi i

ndlmM

dill

Tana i

i ; : .;■• u

. -M / :i:iTJi/o,! .;(« rr .r;r, i / / i .! u i t]-j: j

.••JK'' • 1 v ’ i-fi ■-i\-j / i: i

»fr ;-. » ■ -

TILL KONUNGEN.

Sedan Eders Kongl. genom nådigt bref den 6 Augusti 1891

behagat uppdraga åt undertecknade att i egenskap af ordförande och ledamöter
i en komité dels afgifva förslag i fråga, om beskattning af maltdrycker,

dels ock taga- under ompröfning, huruvida anledning kunde förefinnas till
förändring vare sig af beloppet utaf hvitbetssockertillverkningsafgiften eller
af det nuvarande systemet för beskattning af nämnda tillverkning, samt att
afgifva de förslag, som af en sådan pröfning kunde anses påkallade, får
komitén, som den 11 December 1891 i underdånighet afgaf betänkande
och förslag angående beskattning af maltdrycker, härmed i underdånighet
öfverlemna förslag dels till förordning om beskattning af hvitbetssockertillverk
ningen i riket, dels ock till ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna
i riket äfvensom betänkande, innefattande motiv till berörda förslag,
hvarvid undertecknad, Warholm, i underdånighet åberopa]1 den härvid fogade
reservation.

Med anledning af det komitén i nåder gifna bemyndigande, har komitén
vid fullgörande af sitt uppdrag såsom sakkunnige inom sockerindustrien
tillkallat ledamoten af Riksdagens Första Kammare, Konsuln, Kommendören
af Eders Kong]. Maj:ts Vasa-Orden l:a klassen, Riddaren af Eders Kongl.
Maj:ts Nordstjerne-Orden John Philipson, Fabriksdisponenten, Riddaren af
Eders Kongl. Maj :ts Vasa-Orden Carl Tranchell, Fabriksdisponenten Anders
Johan Roman och Ingeniören Gustaf Ekman, hvilkas yttrade åsigter angifvas
i bifogade protokollsutdrag.

Underdånigst:
ROBERT DICKSON.

M. Brummer.

K. Lindeberg.

A. G. Ekstrand.

M. von Feilitzen.
Gotoer. Warholm.

Stockholm den 7 April 1892.

Förslag

y ;*• ;I: i :: P> * \ : i? ''• K? *I * 1

till

Förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
i riket.

Art. I. Om skattens beräkning och erläggande.

§ 1.

För all tillverkning af hvitbetssocker inom riket skall erläggas tillverkningsskatt
i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen
använda hvitbetor enligt den i § 2 bestämda grund antagas hafva
lemna!; och skall denna skatt utgöra hälften af gällande tullsats för utländskt
råsocker af mörkare färg än N:o 18 af den i verldshandel antagna
holländska standard.

Vid beräkningen iakttages, att, sedan skatten för en ton betor uträknats,
bråkdel af öre utelemnas, hvarefter skatten påföres för vigten åt de
uppvägda betorna.

§ 2.

1. Med det i mom. 2 omnämnda undantag beräknas det enligt § 1
beskattningspligtiga råsockret efter de för tillverkningen använda betornas
vigt sålunda, att etthundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagas
lemna ett utbyte af nio kilogram socker.

2. Anlägges ny fabrik, må, der Kongl. Magt så pröfvar skäligt, utbytet
af etthundra kilogram råa (ej torkade) betor vid fabriken beräknas
utgöra, om den ligger på mer än fyrtio kilometers afstånd från annan i
gång varande hvitbetssockerfåbrik, under de tre första, tillverkningsåren fem
och under de derpå följande tre tillverkningsåren sju kilogram råsocker, men
eljest under de första sex åren det högsta, utbyte, som skall beräknas vid
någon inom nämnda afstånd från den nya fabriken belägen äldre fabrik.

§ 3.

Tillverkningsår räknas från och med den 1 September till och med
den 31 Augusti nästföljande år.

Med till verk ningsdygn förstas tiden från klockan sex förmiddagen ena
söckendagen till samma tid nästpåföljande söckendag.

§ 4. : ..... ; . 11

1 illverkningsskatten för de under en kalendermånad till afverkning
uppvägda hvitbetorna skall före utgången af nästföljande månad inbetalas
till landtränteriet i det län, der fabriken är belägen. Betalas ej skatten i
föreskrifven tid, återkallas tillstandsbeviset och utmätes skatten.

§ 5.

Afskrifning eller återbetalning af tillverkningsskatt eger ej rum i anledning
deraf, att de uppvägda hvitbetorna eller deraf framstälda fabrikater
blifvit skadade eller förstörda.

Art. II. Om anmälan till hvitbetssockertillverkning.

:; * '' i: • • ‘ i . f ■ «v ‘ > • . '' • -r i • j t •

§ 6.

Minst fjorton dagar innan fabrik för tillverkning af hvitbetssocker
första gången sättes i gång, skall tillverkaren till Kong]. Maj:ts Befallningshafvande
i två exemplar inlemna dels skriftlig anmälan om sin afsigt att
använda fabriken för tillverkning åt hvitbetssocker (fabriksanmälan), innefattande
jemväl en enligt de i den ordningsstadga, Kongl. Maj:t vill fastställa
för hvitbetssockerfabrikerna i riket, meddelade särskilda föreskrifter
affattad beskrifning å densamma, dels ock planritning öfver samtliga fabrikslokalerna
med tydligt angifvande af hvars och ens ändamål.

§ 7.

Då fabriksanmälan skett, läte Kong]. Maj:ts Befallningshafvande öfverlemna
handlingarne i ärendet till öfverkontrollör, som har att vid besigt -

ning tillse, att anordningarne vid fabriken icke strida mot gällande föreskrifter,
att de af tillverkaren lemnade uppgifterna äro riktiga samt att de
anmälda kärlen och fasta apparaterna äro försedda med ordningsnummer
och de förra, jemväl med uppgift om rymden.

Uppmätning af pannor och andra fasta kärl företages likväl endast,
när särskilda omständigheter dertill föranleda, och väte i sådant fall tillverkaren
pligtig att ställa nödigt antal arbetare samt erforderliga målkärl
till besigtningsmannens förfogande.

På kallelse af besigtningsmannen skall tillverkaren sjelf eller genom
ombud närvara vid besigtningen vid äfventyr att densamma inställes och
ny sådan endast medgifves på tillverkarens bekostnad, öfver förrättningen
skall föras protokoll i två exemplar, som undertecknas ej mindre af tillverkaren
eller hans ombud än äfven af besigtningsmannen, hvilken senare
till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande insänder det ena exemplaret och till
tillverkaren eller hans ombud öfverlemnar det andra.

Sedan tillverkaren, om så erfordras, lemnats tillfälle att vid ny besigtning
styrka, att de föreskrifter, besigtningsmannen meddelat, blifvit iakttagna,
meddele Kong]. Majrts Befallningshafvande beslut, huruvida anordningarne
godkännas. Godkännas desamma, tecknas beslutet derom å planritningen,
hvarefter ett exemplar af planritningen och anmälan jemte
besigtningsprotokoll öfverlemnas till öfverkontrollören, som insänder handlingarne
till Kongl. Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, och
ett exemplar af ritningen och anmälan återlemnas till tillverkaren, som
är skyldig att, när så påfordras, hålla desamma tillgängliga för kontrolltjenstemännen.

§ 8.

Byggnader, lägenheter, fasta apparater och fasta kärl, som icke blifvit
upptagna i fabriksanmälan eller som godkänts, men sedermera ändrats, må
icke vid tillverkning af hvitbetssocker användas utan att hafva blifvit af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkända.

§ 9-

När i anseende till vidtagna förändringar inom fabrik äldre ritning
icke vidare anses användbar, ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förelägga
tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrifning, med Indika förfa
res enligt § 7.

§ 10.

1. Då fabrik skall såttas i gång, åligger tillverkaren att minst tio
(lagar förr, än betafverkningen företages, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ingifva skriftlig driftsanmälan med uppgift om

a) dagen, då, han ämnar börja afverkningen,

b) den vigt betor, han beräknar i medeltal skola komma att afverka^
för hvarje tillverkningsdygn under den tid, för hvilken driftsanmälan gäller,

c) huruvida, afverkningen skall fortgå dag och natt eller endast om
dagen, samt

d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför kontrolltjenstemännen.

2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande ställa säkerhet för så stort skattebelopp, som svarar
mot den uppgifna medelafverkningen under sextio tillverkningsdygn.

3. Varder nyssnämnda säkerhet- af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
godkänd och tinnes ej heller annat hinder för handteringens utöfvande,
meddele Kong]. Maj:ts Befallningshafvande tillståndsbevis för tillverkningens
företagande.

4. Vill tillverkare, sedan driftsanmälan skett, frångå lemnad uppgift,
vare han pligtig sådant ofördröjligen anmäla hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

5. Har under tjugu på hvarandra följande tillverkningsdygn i medeltal
för hvarje dygn afverkats mer än en femtedel utöfver hvad i driftsanmälan
uppgifvits, skall tillverkaren ofördröjligen ställa, säkerhet för det
mot den ökade afverkningen svarande skattebeloppet, vid äfventyr att
tillståndsbeviset eljest återkallas.

6. Driftsanmälan äfvensom anmälan enligt mom. 4 skall tillverkaren
ingifva i två exemplar, af Indika ett qvarstannar hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som öfverlemnar det andra till vederbörande öfverkontrollör,
föi- att af honom tillställas de vid fabriken anstälde kontrollörerna.

7. Till kontroll- och justeringsbyrån skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
första helgfria dag i hvarje vecka insända uppgift å de tillståndsbevis,
som under föregående vecka utfärdats.

§ 11.

Har fabrik genom olyckshändelse så väsentligt skadats, att tillverkningen
måste upphöra, eller vill tillverkaren af annan anledning utsluta
afverkningen, skall han skriftligen anmäla sådant för öfverkontrollören, i

senare fallet minst tre dagar förr, än uppvägning af betor sist skall ega
rum; och åligger öfverkontrollören att härom lemna tillverkaren bevis samt
ofördröjligen underrätta Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. När sådan
anmälan skett, må tillverkning ej utan nytt tillståndsbevis ega rum efter
den tid, då enligt anmälan uppvägningen skolat afslutas.

§ 12.

Om uppvägning af hvitbetor ej företages inom fem helgfria dygn efter
den i driftsanmälan uppgifna tiden eller afbrytes utan sådan anmälan, som
i § 11 omförmåles, och ej ånyo företages inom tio dagar, den oräknad,
hvarunder afbrottet skedde, åligger tillverkare att för hela den tid, hvarunder
utverkning sålunda icke egt rum, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inbetala det kontrollörerna vid fabriken tillkommande arfvode,
hvilket Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eljest låter hos honom utmäta.

Art. III. Om kontrollen vid hvitbetssockerfabrikerna.

§ 13.

Öfverinseende! öfver kontrollen öfver hvitbetssockertillverkningen i riket
utöfvas af chefen för Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

§ 14.

1. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan,
utöfvas kontrollen vid hvitbetssockerfabrikerna af kontrollörer under tillsyn
af öfverkontrollörer.

2. Öfverkontrollörer förordnas af Kongl. Maj:t, som bestämmer den
dem tillkommande ersättning.

3. Kontrollörer utses af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter förslag
af vederbörande öfverkontrollör. I fabrik, der afverkning af betor
eger rum oafbrutet natt och dag, skola kontrollörerna till antalet vara
fyra, men, der afverkningen försiggår endast om dagen, två; egande dock
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordna ett större antal kontrollörer, der
särskilda omständigheter dertill föranleda.

4. Kontrollör erhåller af staten dagarfvode under tjenstgöringstiden
med sex kronor samt dessutom, om resa. förekommer, reseersättning med

tio kronor för hvarje gång han inträder i tjenstgöring eller från en till
annan fabrik förflyttas.

5. Tillverkaren vare skyldig att, så länge kontrollörerna böra uppehålla
sig vid fabriken, åt hvar och en af dem i fabrikens närhet kostnadsfritt
upplåta ett eldadt, städadt samt med nödiga möbler och sängkläder
försedt boningsrum, dock i intet fall flera än fyra rum, samt att åt den
eller dem bland kontrollörerna, som sådant önska, anskaffa lämplig kost
mot en ersättning af en krona om dagen för hvarje person.

§ 15.

De rån betorna skola af kontrollörerna uppvägas omedelbart innan
de bringas i rif- eller skärmaskinerna samt i den man afverkningen fortgår;
ankommande det dock på Kongl. Maj:t att, der i fabrik, som varit i
verksamhet, innan denna förordning träder i kraft, lokala hinder härför
möta, i hvarje särskilt fall pröfva och bestämma, huru med iakttagande
af nödig kontroll må vid uppvägningen förfaras.

§ 16.

A sou- eller helgdag mellan klockan sex om morgonen och klockan
sex om aftonen må uppvägning af betor eller deras afverkning å rif- eller
skärmaskiner icke ega rum; dock att, om uppvägningen af betor för den
tid, tillståndsbeviset gäller, kan fullständigt afslutas på sådan dag före
klockan sex om aftonen, uppvägningen må till dess fortgå.

§ 17-

För betornas uppvägning vare tillverkare skyldig att anskaffa och
underhålla våg äfvensom nödiga vigter.

Tillverkaren åligger jemväl att i fabriken till kontrollpersonalens förfogande
ställa ett behörigen uppvärmdt och upplyst kontrollrum, så beläget,
att vakthafvande kontrollören derifrån kan ej mindre sköta vågen ån äfven
öfvervara betornas inmatning i rif- och skärmaskinerna.

Allt arbetsbiträde, som erfordras för betornas framskaffande till och
bortförande från vågen, lemnas af tillverkaren.

§ 18.

Tillverkare åligger att öfver tillverkningens gång föra sådan bok, att
derur med lätthet kan inhemtas, huru mycket af särskilda sockerfabrikater

vunnits ef ter de v id fabriken a fverka de betorna , äfvensom i öfrig! sådana
upplysningar erhållas, som för upprättande af en tillförlitlig statistik öf\ ei
hvitbetssockerindustrien erfordras; och vare tillverkare skyldig att i afseende
å bokens anordning och förande ställa sig till efterrättelse de föieskrifter,
som chefen för kontroll- och justeringsbyrån meddelar. Nämnda
bok skall, när helst så påfordras, hållas tillgänglig för den öfverkontrollör,
under hvilkens inseende fabriken är stäld.

§ 19.

Tillverkaren ställe sig till efterrättelse hvad ordningsstadgan innehåller
om hans åligganden samt de föreskrifter, chefen för kontroll- och
justeringsbyrån eller vederbörande kontrolltjensteman i enlighet med denna
''förordning eller ordningsstadgan meddelar.

Art. IV. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

§ 20.

Den, som utan tillståndsbevis af hvitbetor tillverkar socker i fast eller
flytande form, böte från och med etthundra till och med tvåtusen kronor
eller straffes med fängelse från och med en till och med sex månader
samt gälde den i § 1 stadgade tillverkningsskatt.

*1 sådant fall beräknas tillverkningsskatten efter den betafverkning, som
med ledning af redskapens beskaffenhet, den tid, densamma må hafva varit
i bruk, och hvad i öfrig! i målet förekommit kan antagas hafva egt rum.

§ 21.

Skulle någon i fabrik, der tillverkning af hvitbetssocker på grund af
tillståndsbevis bedrifves,

å urlakningskärl fylla eller i rif- eller skärmaskin olofligen inmata
hvitbetor, hvilka icke blifv it af vederbörande kontrolltjensteman uppvägda,
eller vidtaga åtgärd, hvarigenom vid betors uppvägning af kontrolltjensteman
mindre än dess rätta vigt af vågen angifves,

eller skulle någon i fabrik för hvitbetssockertillverkning olofligen bryta
försegling eller öppna eller borttaga lås, som kontrolltjensteman åsatt,
straffes med böter tran och med femhundra till och med femtusen kionoi
eller dömes till fängelse från och med en månad till och med ett år; dock att,
der omständigheterna ådagalägga, att fyllandet af hvitbetor å urlakningskärl

eller inmatandet af hvitbetor å rif- eller skärmaskin skett utan uppsåt att
begå skatteförsmllning, den skyldige straffes med böter från och med tio
till och med femhundra kronor. Den sakfälde erlägge ock den tillverkningsskatt,
hvaraf kronan gått i mistning.

§ 22.

I)en, som under pågående lofgifven tillverkning af hvitbetssocker till
dervid begagnad rit- eller skärmaskin eller urlakningskärl framför hvitbetor,
som icke blifvit af kontroll tjensteman uppvägda, böte, ändå att oloflig
aftorkning ej följt, från och med femtio till och med femhundra kronor,
der ej af omständigheterna finnes, att framförandet icke skett i uppsåt att
begå skatteförsnillning. Lag samma vare, om den, som, der särskildt tillstånd
till betornas framförande, innan uppvägning skett, blifvit efter § 15
meddeladt, bryter emot de såsom vilkor derför gifta föreskrifter.

§ 23.

För förbrytelse, hvarom handlas i §§ 20, 21 och 22, af arbetare eller
annan vid hvitbetssoekerfabrik anstäld person ansvare tillverkaren såsom
vore förbrytelsen af honom sjelf begången, så framt ej omständigheterna
ådagalägga, att den skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar tillverkare
ombud vid rörelsens utöfvande, ansvare dock ombudet jemte tillverkaren
och lika med denne för sådan förbrytelse.

§ 24.

Underlåter tillverkare att ordentligt föra den bok, som föreskrifves i
§ 18, eller vägrar han öfverkontrollör tillgång till samma bok eller vederbörande
kontrolltjensteman eller den, hvilken eger anställa undersökning
om förbrytelse mot denna förordning, tillträde tilf rum eller byggnad, delundersökning
må ske, eller till ritning och beskrifning öfver fabriken, straffes
med böter från och med etthundra till och med ettusen kronor.

§ 25.

öfverträdes förbud, som i § 16 gitvet är, böte tillverkaren hvarje gång
sådant sker från och med fem till och med etthundra kronor.

§ 26.

Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något af hvad i
denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves eller de före -

skrifter i fråga om tillverkares åligganden, vederbörande kontrolltjensteman
i enlighet med denna förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes,
der ej särskild! ansvar är bestämdt, med böter från och med fem till och
med etthundra kronor; och ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande alltid att
vid lämpligt vite ålägga honom att sin skyldighet genast eller inom utsatt
tid fullgöra eller ock att låta tills vidare afbryta betäfverkningen.

Tillverkare, som åt någon vid hans fabrik anstäld kontrolltjensteman
såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och med tjugu till och
med tvåhundra kronor. Kontrolltjensteman, som gåfva mottager, vare lika
ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.

§ 28.

Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjensteman,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.
Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att han om den hemlighet
eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, då han dylik
befattning ej innehaft, straffes med böter från och med femtio till och med
ettusen kronor.

i >i iiii. /huGnoni: i !.!••« i Jcoi/i !:. uviod -i ''

§ 29. -b;

När undersökning, hvarom i § 34 sägs, anställes mellan klockan nio
om aftonen och klockan fem om morgonen å ställe, dit kontrollpersonalen
da ej eger fritt tillträde, men förbrytelse ej upptäckes, böte förrättningsmannen
från och med fem till och med femtio kronor, der han ej haft
giltig anledning till undersökningen.

§ 30.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång till
deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 31.

Då tillverkningsskatt jemte böter blifvit ådömd eldigt denna förordning,
må, der tillgång saknas till skatten eller någon de! deraf, böterna
ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i stället undergå
motsvarande förva ndlingsstraff.

§ 32.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla med en tredjedel
kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare, tage
han hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej angifvare,
då angifvelse skett af föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller
syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter
kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjenare mot husbondefolk
under den tid, de äro i tjensten.

§ 33.

Förbrytelse mot denna förordning må endast åtalas af allmän åklagare.

Finner kontrolltjensteinan öfverträdelse begången, som bör föranleda
åtal, anmäle han det för allmän åklagare.

§ 34. •

Allmänna åklagaren eger anställa undersökning för upptäckande af
förbrytelser emot denna författning, dock ej i lokal, som är inrättad
uteslutande till boningsrum, ej heller i hvitbetssockerfabrik, så länge
denna står under tillsyn af de i § 14 nämnde kontrollörer, så framt ej
undersökningen blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anbefald eller
af vederbörande kontrolltjensteman begärd.

Sådan undersökning bör göras i två vittnens närvaro, och bör förrättningsmannen
för att tillgodonjuta det skydd, som honom dervid tillkommer,
vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjenstetecken
eller, innan förrättningen företages, uppvisa fullmakt eller förordnande.

Bor förrättningsmannen inom orten eller är der allmänt känd, vare
han frikallad från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet.

Art. V. Allmänna bestämmelser.

§ 35.

Med tillverkare förstås i denna författning den person, hvilken i egenskap
af egare, innehafvare, disponent eller verkställande direktör har högsta
inseendet öfver fabriks skötsel och för hvilken derföre det i § 10 mom. 3
omförmälda tillståndsbevis skall utfärdas.

§ 36.

Denna författning skall icke ega tillämpning å sådan tillverkning af
sirap, som kan ega rum allenast för eget husbehof med användande af
hvitbetor, dem tillverkaren sjelf odlat.

-19 oob^Ts cfdiy rf iöt

Denna förordning träder i kraft den 1 Juli 1893; dock att det i § 2
mom. 1 omförmälda utbyte skall beräknas

intill den 1 September 1895 till 7,''> kilogram och
intill den 1 September 1897 till 8,25 kilogram,
allt för etthundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor.

i IT/;

Ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna
i riket.

Art. I. Om kontrolltjenstemännen.

• § 1 •

1. Chefen för Kongl. Finansdepartementet inkallar öfverkontrollör till
tjenstgöring och bestämmer de fabriker, öfver hvilka han skall utöfva tillsyn.

2. Chefen för Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå eger
meddela öfverkontrollör tjenstledighet under högst fjorton dagar samt förordna
om tjenstens upprätthållande under samma tid; önskar öfverkontrollör
längre tids tjenstledighet, göre derom ansökan hos chefen för Finansdepartementet.

§ 2.

Öfverkontrollörs aflöning utbetalas efter hvarje månads slut eller efter
tjenstgöringens upphörande från landtränteriet i det län, der tjenstgöringen
egt rum, och, om denna sträckt sig till flera län, från landtränteriet i det
län, som i kallelsen till tjenstgöring blifvit först nämndt.

§ 3.

Öfverkontrollör insände sin adress, ehvad lian är inkallad i tjenstgöring
eller ej, till kontroll- och justeringsbyrån och, om han är tjenstgörande,
derjemte till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

§ 4.

Ansökning till kontrollörsbefattning inlemnas före den 1 Augusti
till Kong]. Maj:ts Befallningshafvande, som ofördröjligen derefter öfver -

lemnar ansökningshandlingarne till vederbörande öfverkontrollör. Denne
åligger att före den 15 Augusti till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifva
förslag till utnämning af kontrollörer. Äfven i fråga om deras placering
vid fabrikerna afgifve öfverkontrollör förslag, hvarefter Kong]. Maj:ts
Befallningshafvande inkallar kontrollörer i tjenstgöring, i den män sådant
erfordras.

Sökande bör vid ansökningen foga bevis, hvarmed han vill styrka sin
lämplighet, deribland, om han ej förut tjenstgjort, intyg af öfverkontrollör
om nödig kännedom af gällande författningar och föreskrifter rörande beskattningen
af hvitbetssocker och tillsynen dervid, samt, om den sökande
står i tjensteförhållande, bevis, att han skall erhålla den för befattningens
mottagande erforderliga tjenstledighet.

§ 5.

1. Kontrollör skall infinna sig vid fabrik, der han blifvit anstäld, ett
tillverkningdygn före den tid, då afverkning af betor enligt tillståndsbevis
må begynna.

2. Derest ej ombyte af kontrollör eger rum, skall inkallad kontrollörs
tjenstgöring fortfara till och med dagen näst efter den, helgdag oräknad,
då tillståndsbeviset upphör att gälla.

3. Då kontrollör inkallas i tjenstgöring eller ombyte af kontrollör
sker, underrätte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom öfverkol!trollören.

§ 6.

1. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller för högst åtta dagar öfverkontrollör
eger bevilja kontrollör tjenstledighet och, der så nödigt pröfvas,
förordna annan pålitlig person att under tiden bestrida befattningen;
och gifve öfverkontrollör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande del af sitt
åtgörande.

2. Varder till tjenstgöring inkallad kontrollör af sjukdom eller annat
förfall hindrad att å bestämd tid infinna sig till tjenstgöring eller att
eljest fullgöra sin befattning, anmäle han det ofördröjligen hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, som, der så nödigt finnes, inkallar annan kontrollör.

3. Den, som är satt i kontrollörs ställe, åtnjute under sin tjenstgöringstid
det arfvode och de öfriga förmåner, som tillkomma kontrollör.

TjenstgöringSarfvode eger kontrollör utbekomma, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
för en månad i sender eller vid tjenst.göringstidens slut
samt reseersättning första gången arfvode lyftes, dock må slutliqvid ej ske
förr, än vederbörande öfverkontrollör meddelat intyg, att kontrollören redovisat
kontrolleffekterna och aflemnat sina tjenstehandlingar.

••''''m,;-jti-»X *)•/!»''• ’ i'' / : ;■ . ? it »iv »i; U: ■’{<*"»♦ »• -iu > . i > i j f 1»i i * i »I .}■>)! i: ’ u i: tf»-1

§ 8.

Öfverkontrollörer och kontrollörer lyda under chefen för kontrolloch
justeringsbyrån och äro pligtige att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
han å embetets vägnar meddelar.

§ 9.

Gör kontrollör sig skyldig till oredlighet, oskicklighet, opålitlighet
eller liknöjdhet eller underlåter han att efterkomma de föreskrifter, öfverkontrollören
honom i tjensten meddelar, ege denne att skilja honom från
utöfningen af befattningen och att förordna annan lämplig person att bestrida
tjensten, intill dess Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som genast
bör om åtgärden underrättas, i ämnet beslutit.

Art. II. Om byggnader och redskap samt vissa tillverkaren

åliggande skyldigheter.

Det i fabriken till kontrollpersonalens förfogande stälda kontrollrummet
skall hafva en golfyta af minst tio qvadratmeter samt inåt fabriken vara
försedt med stora fönster. Tillverkaren åligger att förse rummet med ett
skrifbord, tre stolar samt ett säkert och i öfrigt lämpligt förvaringsrum
för de till kontrollen hörande handlingar och öfriga effekter.

i it 14

§ 11-

! i.; i

Till uppvägning af betor må endast begagnas väg af sådan konstruktion,
som blifvit af chefen för kontroll- och justeringsbyrån för ändamålet
godkänd. De behållare, i hvilka betorna framföras till vågen, skola rymma

minst två deciton råa betor, vara försedda med ordningsnummer samt alla
hafva samma vigt. För att med lätthet kunna åvägabringa denna likhet i
vigten skall å hvarje behållare vara fästad en liten p-f jernplåt-förfärdigad
och med läs försedd låda, i hvilken jern- eller blybitar kunna inläggas och
hvartill nyckeln förvaras af kontrollörerna.

Eif- och skärmaskiner skola vara så inrättade, att lås eller försegling
med lätthet kan anbringas på dem på fullt betryggande sätt.

-''ilad : I • t;; «'':?•: t,-f t ■ .-tf: -drei.i''! bly ni''*

■b'' - § 12.

■ :f!iii.!-:tö t .»-tT;;■ --;i ‘[ ''t -di r-n» •> ■ Jit *i;: nov- ; rbgfivy-i!

I de fall, då ordningsnummer eller rymdinnehåll skall vara utsatt å
kärl eller apparat, skola beteckningarna på tydligt och varaktigt sätt anbringas
antingen medelst oljefärg å sjelfva redskapen eller ock på annat
lämpligt sätt, som öfverkontrollören godkänner. ■: *--ir

§ 13.

Den i Kongl. förordningen angående beskattning af hvitbetssockertillverk
ningen föreskrifna fabriksanmälan skall innehålla uppgift om

a) fabrikens belägenhet;

b) de särskilda till densamma hörande byggnaderna;

c) förvaringsrummen för såväl betor som de särskilda fabrikaterna;

d) de egentliga fabrikslokalerna; - , , .

e) de fasta apparater, som tjena till betornas tvättning, rifning eller

skärning äfvensom till saftens utpressning eller urlakning och

f) de kärl, som äro afsedda för saftens skedning, saturation, värmning

och kokning äfvensom för klarning; skolande rymden af hvart
och ett af dessa kärl, uttryckt i liter, derjemte vara angifven.

§ 14. . ■

Tillverkaren åligger att sjelf eller genom ombud närvara vid den besigtning
af fabriken, som omnämnes i § 17 af denna ordningsstadga.

§ 15.

Vill tillverkare under tid, då kontrollörer icke äro vid fabriken anstälde,
för reparation eller af annan anledning hafva tillgång till något af
de redskap, som af kontrollpersonaleu blifvit satta under lås eller försegling,
göre han derom anmälan hos öfverkontrollören. Sedan tillverkarens behof
af tillgång till redskapen upphört, underätte han derom öfverkontrollören.

Art. III. Om kontrollen vid hvitbetssockerfabrik.

§ 16.

Kontrollörernas allmänna åligganden äro: att uppväga alla de betor,
som vid fabriken afverkas; att föra föreskrifna anteckningar och journaler;
att noga öfvervaka, det icke betor afverkas utan att de blifvit behörigen
uppvägda; samt att tillse, det de för kontrollen i öfrigt gifna
stadganden städse iakttagas.

Kontrollör ställe sig ock till efterrättelse de föreskrifter, som varda
honom i och för hans befattning meddelade af vederbörande öfverkontrollör.

Kontrollörerna indelas af öfverkontrollör till tjenstgöring.

§ 17-

Innan uppvägning af betor första gången efter nytt tillståndsbevis
börjar, anställe kontrollörerna besigtning af fabriken för att utröna, huruvida
byggnader och redskap öfverensstämma med fabriksaijmälan och tillhörande
ritning samt föregående besigtningsprotokoll. Besigtningen må
verkställas endast vid dagsljus. Hinner densamma icke afslutas på dagen,
skall den afbrytas vid skymningen för att fortsättas påföljande helgfria dag.

Med anledning af besigtningen uppsättes protokoll, innehållande uppgift
på de förändringar, som vidtagits med byggnader och redskap efter
näst föregående besigtning, eller att förändring ej egt rum. Af detta protokoll
utskrifvas två exemplar, hvaraf det ena bilägges den vid fabriken
förvarade fabriksanmälan och det andra, insändes till öfverkontrollören.

Vid besigtningen tillses, att lås eller försegling, som under tider, då
betafverkning icke eger rum, jemlikt § 27 bör vara antingen å rif- och
skärmaskinerna eller å saftvinningsapparaterna, anbragt, är i behörigt skick.
Lås eller försegling må dock ej från nämnda maskiner och apparater borttagas,
förrän desamma skola sättas i verksamhet.

§ 18.

Omedelbart innan uppvägningen af betor börjar, skall den kontrollör,
som har första vakten, tillse, det vågen är riktig samt att vigten
af de behållare, hvari betorna uppvägas, är öfverensstämmande med deras
gemensamma motvigt; och skall han anteckna resultatet af undersökningen

i sin uti § 21 omförmälda anteckningsbok. Hvarje gång eu kontrollör afiöser
eu annan vid vägningen, skall den förre anställa en dylik undersökning
och på lika sätt inskrifva resultatet i sin anteckningsbok.

’■ § 19.

Vid hvarje vågning bringas alltid en lika vigt betor på vågen. Vigtbeloppet
bestämmes årligen af öfverkontrollören för hvarje fabrik vid afverkningens
början, dock får detsamma ej understiga tva deciton.

De behållare, hvari betorna vid vägningen befinna sig, böra, såvidt
ske kan, alltid i samma ordningsföljd framföras till vågen.

-jf.r ■ V 1 • 1 ‘V-, i.:«.}>{/ .■■■!>■ *''/fi! - it1 Ifi!''‘H

§ 20.

•«/! v . j : Ii* *li • *• ? *- k*l i i. i ; i * *. ’ * ■ J*: f •: v,- ♦ \

Vid eller i närheten af rif- eller skärmaskinerna må betor icke uppläggas,
och skola derföre de uppvägda betorna alltid direkte ur behållarne
inmatas i rif- eller skärmaskinerna eller i de till dem ledande elevatorerna.

§ 21.

Öfver uppvägningen af betor föra kontrollörerna hvar sin anteckningsbok
samt gemensamt en vågjournal.

Efter hvarje vågning inskrifver vakthafvande kontrollören genast med
bläck i sin anteckningsbok tiden, då vägningen skedde, och behållarens
ordningsnummer. Efter slutet af hvarje vakt uträknar han vigten af de
under vakten uppvägda betorna och, sedan uträkningen blifvit af efterträdaren
granskad och i anteckningsboken attesterad, inför han resultatet i
vågjournalen, hvilken afslutas för hvarje kalendermånad. Hvarje sådan afsittning
granskas och bestyrkes till sin riktighet såväl af saintlige kontrollörerna
som af öfverkontrollören, så snart han anländer till fabriken.

§ 22.

Vid hvarje fabrik skola kontrollörerna föra en dagbok, i hvilken vakthafvande
kontrollören antecknar de afbrott i betafverkningen, som inträffa
under hans vakt, de besök, han gör i fabriken under sön- och helgdagar
samt vid andra tillfällen, då af någon anledning betafverkningen hvital- och
kontrollörernas ständiga närvaro i fabriken icke är nödvändig, äfvensom
andra anmärkningsvärda tilldragelser i fabriken, hvilka röra redskapen,
tillverkningen eller kontrollen dera.

§ 23.

Första helgfria dag i hvarje månad äfvensom efter det tillstånd sbeviset
upphört att gälla skola kontrollörerna ur vågjournalen göra utdrag, upptagande
den mängd betor, som under föregående månad blifvit till afvikning
uppvägd. Sådant utdrag, undertecknadt af samtlige kontrollörerna,
tillställes tillverkaren och sändes till kontroll- och justerings by rån samt
öfverkontrollören äfvensom, sedan det blifvit af öfverkontrollören vid hans
första besök attesteradt, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

'' § 24. ,,

Befinnes medelafverkningen under tjugu på hvarandra följande tillverkningsdygn
med mer än en femtedel öfverstiga den i driftsanmälan
uppgifna, skall sådant af kontrollörerna ofördröjligen anmälas för Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande.

§ 25. y--<

A sön- och helgdagar äfvensom eljest, då afverkningen tillfälligtvis
måste hvila längre än sex timmar, skall den kontrollör, under hvilkens vakt
afbrottet inträffar, med lås eller försegling stänga rif- och skärmaskiner.

Om af någon anledning, t. ex. behof att reparera rif- eller skärmaskiner,
nyssnämnda förfarande icke skulle kunna användas, skola i stället saftvinningsapparaterna
på lika, sätt stängas eller ock annan säkerhetsåtgärd
vidtagas, som öfverkontrollören anser mot oloflig aftorkning betryggande.

§ 26.

A de tider, då redskap enligt nästföregående § medelst lås eller försegling
är försatt ur bruk, skall vakthafvande kontrollör minst en gång
under vakten göra besök i fabriken för att tillse, det förenämnda, anordning
är i behörigt skick.

Hafva åter vid sådana tillfälliga afbrott i afverkningen, hvarom i nästföregående
§ sägs, hvarken rif- eller skärmaskiner eller saftvinningsapparater
kunnat på föreskrifvet sätt stängas, äro kontrollörerna pligtige att genom
vakthållning i fabriken förvissa sig, det ingenting olofligt der förehafves.

§ 27.

När tillståndsbevis vid fabrik upphört att gälla, skall vakthafvande
kontrollören förfara med rif- och skärmaskiner såsom i § 25 sägs.

§ 28.

'' Kontrollörerna skola omsorgsfullt förvara ej blott alla. .Ikontrollen
rörande handlingar utan ock lås, embetssigill och andra effekter, söm de
för kontrollens utöfvande emottagit, så att ingen obehörig person må till
dem ega tillgång.

§ 29.

Öfverkontrollörs allmänna åliggande är att hålla tillsyn öfver efterlefnaden
af de för kontrollen öfver hvitbetssockertillverkningen gällande
författningar; och skall lian för detta ändamål tillse, att byggnader, apparater
och redskap befinnas i lagenligt skick, undersöka, den väg och de
vigter, hvarmed betorna uppvägas, tillse, att alla beräkningar i kontrollörernas
anteckningsböcker och i vågjournalen äro riktiga, granska utdragen
ur vågjournalen samt i öfrigt öfvervaka, att kontrollörerna noggrant tillämpa
meddelade föreskrifter.

§ 30.

! '' i ] ! i'' * i • : ! o* /it • 1 -''/{■'';« i ;j • i 5 ■ “ i, r i f l i 1, • i f f i J l j 11 !'' - t ) | j t ’ v'' t i*.

Under den tid, tillståndsbevis vid fabrik gäller, skall öfverkontrollören
minst en gång i veckan besöka fabriken; och göre lian derom anteckning i
den af kontrollörerna förda dagboken. ,j„, i ...„, , ;

Sedan tillståndsbevis vid fabrik upphört att gälla, skall öfverkontrollören
besöka fabriken en gång i månaden eller oftare, ifall chefen för
kontroll- och justeringsbyrån sådant föreskrifver.

^ 31.

!. ill ''< di i _(:• !;o:bl

Öfverkontrollör skall tillhandahålla kontrollörerna de för kontrollen

nödvändiga effekterna, såsom lås och embetssigill äfvensom formulär och
blanketter till föreskrift^ böcker och journaler samt utdrag ur dessa; och
ege han derför att hos . kontroll- och, justeringsbyrån reqvirera samma
effekter till behöfligt antal. .

,i,; § 32. * ■,:‘

Inom fjorton dagar efter hvarje månads slut insände öfverkontrollör till
kontroll- och justeringsbyrån uppgift å de hvitbetssockerfabriker, han under
månaden besökt, tiderna för besöken och hvad amnärkningsvärdt dervid
förefallit. Inträffar under månadens lopp något af större vigt, bör anmälan
derom genast till byrån insändas.

§ 33.

Omedelbart sedan tillståndsbevis vid fabrik upphört att gälla, insände
öfverkontrollör till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmälan, huruvida vid
fabriken egt rum sådant uppehåll, som omförmäles i § 12 i förordningen
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket.

§ 34.

Öfverkontrollör åligger att årligen före utgången af Maj månad till
kontroll- och justeringsbyrån insända:

a) samtliga kontrollhandlingar, som blifvit under tillverkningsåret förda
vid de under hans tillsyn stälda fabrikerna;

b) uppgift å kontrollörerna vid samma fabriker samt å deras yrken
och tjenstgöringstid; samt

c) redovisning för mottagna kontrolleffekter.

§ 35.

Så snart tillverkaren hunnit afsluta den fabriksbok, som det enligt
§ 18 i förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket
åligger honom föra, skall öfverkontrollör ur densamma göra utdrag i enlighet
med faststäldt formulär; och bör dylikt utdrag insändas till kontrolloch
justeringsbyrån senast under loppet af Februari månad af nästföljande
tillverkningsår.

§ 36.

Begär tillverkare att under tid, då tillståndsbevis vid fabrik ej gäller,
för reparation eller annan liknande anledning få tillträde till något redskap,
som enligt § 27 skall vara satt under kronans lås eller försegling, skall
öfverkontrollören, så fort sig göra låter, infinna sig vid fabriken för att
borttaga låset eller förseglingen och vidtaga de åtgärder, som han finner
af behofvet påkallade. Efter slutad reparation anbringe öfverkontrollör
ånyo lås eller försegling, dock att under tiden från den 1 Maj till den 1
September tillverkaren må ega obehindradt tillträde till samtliga maskiner
och redskap.

$ 37.

i'' ::: •-./). .0 ii M 1- ■ . :■;. ■ ; ,- , • . ,

De i denna ordningsstadga omförmälda formulär fastställas af chefen för
kontroll- och justeringsbyrån.

MOTIV.

.7 I. T Öl/

Först vid början af medeltiden torde man hafva framstäf socker genom
inkokning af saften i sockerröret, som från Indien öfverfördes till Egypten,
Cypern, Sicilien och andra medelhafsländer samt derifrån till Azoriska
öarna och efter Amerikas upptäckt till Vestindien. Då det ur sockerrörets
saft vunna råsockret innehöll andra ämnen än socker, blef det vidare en
industri att befria sockret från dessa förordningar och således rena eller
raffinera detsamma. Denna industri blef efter hand hemmastadd i nästan
alla Europas länder. Från att i början hafva varit dyrt, isynnerhet med
afseende å den större köpkraft, penningar i äldre tider egde, samt endast
föremål för de förmögnastes förbrukning, blef socker efterhand, i den mån
produktionen ökades, billigare i pris och föremål för en allt större användning.
Rörsockret eller kolonialsockret framalstrades dock till allra
största delen utom Europa. Omsider erhöll det dock en medtäflare i det
europeiska hvitbetssockret.

Sedan tysken Marggraf år 1747 genom extraktion med alkohol ur
torkade och pulveriserade rötter af rofvor, betor, palsternackor in. in.
lyckats framställa kristalliserbart socker och hvitbetan dervid gifvit ett
utbyte af ända till 61/4 %, sökte man i Tyskland vid århundradets slut att
framställa socker i stort ur hvitbetan (beta sida L.) men denna industri
tynade snart bort. Under kontinentalsystemets tid, då socker inom eu
stor del af Europa stod i högt pris, uppkommo i Frankrike flera fabriker
för tillverkning af hvitbetssocker. Beroende af kontinentalsystemet, gingo
de dock utom eu under med detta. Efter hand och gynnade af hög tull
på utländskt socker uppstodo dock i Frankrike, Tyskland, Österrike med
flera länder fabriker för tillverkning af hvitbetssocker, och i den mån betodlingen
utvecklades och fullkomnades samt sjelfva tillverkningssättet förbättrades,
lemnade de ett allt rikare utbyte, så att, Europas produktion af
hvitbetssocker numera kan antagas ungefär motsvara produktionen af kolo -

malsocker. Med denna ökning af produktionen står i samband ett fallande
pris och en allt mer ökad förbrukning, så att sockret numera kan anses
snart sagdt såsom ett näringsmedel. Så utgjorde förbrukningen af socker
per år och individ i kilogram råsocker:1

		kg.			kg.
i Storbritannien .............. år	1870	22.6	år	1889	34.6
N. Amerikas För. Stater »	1873	17.8	»	1889	23.3
Danmark.......................... »	1874	12.17	»	1889	18.31
Schweiz........................... »	1870/74	6.7	»	1885/90	16.2
Frankrike........................ »	1872	6.73	»	1890	14.15
Sverige............................ »	1870	5.72	»	1890	13.08
Tyskland......................... »	1870/71	6.65	»	1889/90	10.62
Nederländerna2...,........»	1875/80	9.5	».	1889/90	9.8
Österrike-Ungern2..........	—		»	1889/90	6.75
Belgien2..........................			: »	1889/90	6.07
Ryssland2........................			»	1889/90	4.0

För att i någon mån angifva de förnämsta staternas in- eller utförselöfverskott
af socker, meddelas, att införseln öfversteg utförseln

i Storbritannien...................... 1889 med 1,290,000 ton råsocker

N. Amerikas För. Stater.	... 1889	» 1,180,000	»	»
Danmark............................	. 1889	» 19,000	»	»
Sverige 3...........................	... 1890	* 48,000	»	»
» .................................. 1891 deremot utförseln öfversteg införseln	» 37,000	»
i Tyska riket .......................	1889/90	med 740,000	»	»
Österrike-Ungern...............	1889/90	» 411,000		»
Frankrike.........................	..... 1890	» 235,000	» :	»
Belgien..............................	..... 1890	» 139,000	»	»
Ryssland...........................	1888/89	» 111,000	»	»
Nederländerna...................	.... 1890	» 6,500		>>

1 Klason, Sveriges sockerhandel och sockerindustri, dess utveckling och nuvarande ståndpunkt.
Landtbruksakademiens Förhandi. 1891, samt Paasche, Zuckerindustrie und Zuckerhandel
der Welt, 1891.

2 Skattesystemet i Nederländerna och Belgien medger ej någon säker beräkning, af vare
sig produktion eller förbrukning. Detsamma gäller om Ryssland före 1881 och om ÖsterrikeUngern
före 1888.

3 I dessa tal inräknas äfven sirap, reducerad till råsocker genom multiplikation med 0.5.

Då sockret sålunda varit och än mera är föremål för en vidsträckt
förbrukning utan att dock kunna räknas till de oundgängligaste lifsmedel,
har det väl egnat sig för beskattning. Också har i de flesta
stater socker belagts med tull, dervid tullförhöjningar ofta i följd af prisfall
å varan kunnat undgå att af allmänheten märkas. Vanligen hafva
staterna bestämt olika, skattesatser för socker af olika renhetsgrad. Sådant
kan hafva haft till ändamål att i högre grad beskatta, den dyrare varan,
men har än mer åsyftat att skydda de inhemska raffineringsverken. I händelse
blott en tullsats för socker funnes, skulle det, ju alltid ställa sig
fördelaktigare att, förtulla ett mindre belopp rent socker än att förtulla den
större mängd råsocker, som till framställande af nämnda belopp rent socker
erfordras, och vid sådant förhållande skulle en inhemsk raffineringsindustri
icke kunna bestå.

För att särskilja socker af olika, renhetsgrad har man ganska allmänt
begagnat sig af den så kallade holländska standarden. Eldigt denna uppställas
efter sockrets färg olika typer, af hvilka de med mörkare färg och
således lägre sockerhalt hafva lägre nummer och tvärtom. För närvarande
hänföras i Sverige N:o 18 och ljusare sorter till den högre samt N:o 17
och mörkare sorter till den lägre beskattade klassen. Den holländska standarden
består emellertid af Javasocker, som alltid hav en gråaktig färgnyans,
och lämpar sig derföre icke väl för klassificering af hvitbetssocker,
hvilket i allmänhet har en gulaktig färgskiftning. Åtminstone i Frankrike
bär man derföre funnit sig nödsakad uppställa särskilda typer för hvitbetssocker.
Hvarje försök att efter färgen bedöma, hvitbetssockrets halt måste
dock anses i hög grad otillförlitligt, enär i detta socker färg och sockerhalt
icke stå i något bestämdt förhållande till hvarandra. Tillverkaren kan icke
endast, genom tillsats af främmande ämnen gifva sockret en mörkare färg,
än det, borde ega på grund af sin beskaffenhet, utan kan äfven åstadkomma
en dylik färgning genom en obetydlig temperaturförhöjning under
den vanliga inkokningen. A andra sidan kunna, med nutidens utvecklade
metoder, färgämnen aflägsnas ur sockret utan att salthalten nämnvärdt
minskas, så att hvit, färg hos sockret icke alltid är ett bevis för dess renhet,

För bestämmande af sockrets verkliga sockerhalt användas egentligen
två sätt, det kemiska och det polarimetriska, af hvilka det senare, som i
utförandet är enklare, mest begagnas för handelstek niska och fabriksändamål.

Pola,rimetern grundar sig på det förhållandet, att socker i följd åt sin
inre kemiska, byggnad inverkar på s. k. polariseradt ljus. Om eu polariserad
ljusstråle får passera genom eu sockerlösning, vrides polarisa,tionspla-net
åt höger, och denna vridning är för en och samma längd hos lösningen

proportionell mot dess halt af rent socker. Vid praktiska försök löses en
viss vigt socker i vatten, lösningen utspädes till 100 kbcm., och med denna
lösning, som måste vara fullt klar eller ock först på lämpligt sätt klaras,
fylles ett med glasskifvor i båda ändarne tillslutet rör af bestämd längd
(10 eller 20 cm.). Framför polarimeterns objektiv (polarisator) anbringas
eu stark, homogen ljuskälla, vanligen natriumljus, som erhålles genom att
låta en bit koksalt glöda i en gas- eller spritlåga, och instrumentets okulär
(analysator) inställes på 0°. Derefter inlägges det med sockerlösning fylda
röret mellan okularet och objektivet och, under det man genom röret ser
mot ljuskällan, vrides okularet, tills man i synfältet återfår samma ljusfenomen
som före rörets inläggning. Storleken af denna vridningsviiikel
tjenar till beräkning af lösningens sockerhalt. Om polarimetern är så inrättad,
att den aflasta vridningsvinkeln direkt anger sockerprocenten, kallas
instrumentet saccharimeter.

Användandet af polarisationsinstrument kan dock endast anförtros åt
en tekniskt bildad person. Men äfven i handen på eu sådan kan instrumentet
gifva oriktigt utslag. Detta beror på, huruvida i det socker, som
är föremål för undersökning, förekommer någon af sockerarterna raffinos
eller invertsockei'', af Indika det förra åstadkommer en starkare ljusvridning
än vanligt socker, hvaremot närvaron af det senare har en motsatt verkan.
Der raffinos förekommer, kan det derför hända, att instrumentet angifver
en sockerhalt af mer än 100 procent, hvilket ju är orimligt.

Ett sockers värde är dock ingalunda beroende endast af dess halt af
kristalliserbart socker, utan äfven af dess större eller mindre frihet från
vissa andra ämnen, hufvudsakligen salter, och polarisation är således icke
ensam någon säker värdemätare för sockel-. Det relativa värdet af olika
sockerslag plägar derföre bestämmas efter det sannolika utbytet af raffinad
eller det så kallade rendementet, hvarmed man i teknisk mening förstår
den genom polarimetern funna sockerhalten, uttryckt i procent, med
afdrag af fem gånger den med svafvelsyra behandlade glödgningsåterstoden,
uttryckt i procent af sockrets vigt. Om t. ex. en s. k. andra produkt
visar 85 % polarisation och dess glödgningsåterstod eller aska, behandlad
med svafvelsyra och åter glödgad, utgör 2 % af sockrets vigt, säges denna
andra produkt hafva ett rendement af 75 %. Grunden till detta beräkningssätt
synes vara den, att vanlig sirap håller omkring 50 % socker och
10 % aska och att således en del aska förmår hindra fem delar socker från
att kristallisera.

Med frånseende af åtskilliga ojeranheter i de olika tulltaxorna är
socker i nedannämnda länder för närvarande belagdt med följande tullsatser,
beräknade i öre för helt kilogram:

			Raffinad •	Råsocker
	Belgien ..		. 37 ä 43 Belagdt med accis.
	Danmark.		12	6 ''
	Finland ...		43	29	/7r* t-:*
	Frankrike		52	45
	Italien......		67	55	; , • M ? . i >!''»{•» » H i*,‘j { \
	Norge......		30	30	* * * 11 '' I-1'' V”'',
	Ryssland		69	51	•
	Spanien...		43	43
	Tyskland		27	27	\ . • A'' ''* i-,VD-»un ;■ i. .i
	från V8	92........	32	32	1 •fDi;( *U)ö.
	Österrike		36	27
Nederländerna förekommer förutom accis eu tull af 5 procent å vär-
I Storbritannien är	socker	sedan 1875 fritt från all beskattning.
Sverige	hafva tullsatserna utgjort i öre	per kilogram:
			Krossad lump	Mascovad
År		Raffinad	Havanna terres	Pudersocker	Sirap
1836		förbjuden 36.7	18.3	förbjuden
1846 ...		>	44	22
1849 ...		1	36.7	»
1850 ...		36.7			22
1853 ...		»		16.5	» j '' • )
1855 ...			»	)>	14.7
1858 ...		30.6	30.6	18.8	9.4
			Oraffineradt
			ej mörkare	mörkare
			än N:o 18	än N:o 18
1861 ...		30.6	30.6	18.8	9.4
1866 ...		28.2	28.2	»	»
1867 ...		32.9	32.9	23.5
1873 ...		27.3	27.3	18.8	l; » *
1879 ...		32.9	32.9	23.5	»
1881 ...		33	33	»	10

Vid jemförelse af sockerförbrukningen och de olika tullsatserna inses,
hvilken betydelse tullen å socker egt och eger för de olika statskassorna.
Det ligger således i öppen dag, att, då eu inhemsk hvitbetsodling uppstod

och införsel af utländskt socker derigenom i väsentlig grad minskades, de
särskilda hvitbetsodlande staternas påräknade inkomster af sockertullen ledo
ett betänkligt afbräck. För att i någon mån motväga detta belädes tillverkningen
af hvitbetssocker med skatt. Inom mellersta Europas stater
utvecklades emellertid hvitbetssockertillverkningen så, att den inhemska tillverkningen
icke blott tillfredsstälde landets eget behof af socker, utan äfven
lemnade ett öfverskott till utförsel. Detta medförde nödvändigheten att
godtgöra tillverkningsafgiften för det socker, som utfördes (restitution,
drawback); men då i anseende till beskattningssättet inom vissa länder
svårighet mötte att rätt bestämma beloppet af den tillverkningsafgift, som
erlagts, kom godtgörelsen ofta att öfverstiga samma belopp och således att
innebära en utförselpremie. Detta hade åter till följd, att det sålunda premierade
sockret kunde säljas till lägre pris än socker från andra länder och
således började undantränga socker, som icke gynnats med sådan förmån.
Häraf föranleddes klagomål från brittiska kolonierna, brittiska raffinaderierna
äfvensom från andra länder. Systemet föranledde ock betydliga
uppoffringar för de stater, som lemnade sådana premier. Efter det Frankrike,
England, Nederländerna och Belgien genom en konvention af år 1864
sökt ordna frågan om vissa rendementsberäkningar, blef frågare om
sockerpremierna föremål för behandling vid en internationell konferens i
London, som öppnades i November 1887. Det förslag, som der framstäldes
till frågans lösning, gick ut derpå, att sockerfabrikerna skulle stå
under bevakning och skatten först påföras sockret, då det uttoges till inhemsk
förbrukning, hvarvid således socker kunde utföras utan att skatt
derför erlagts eller påförts och således utan att sådan behöfde återställas
eller eftergifvas. Om än detta förslag icke vunnit godkännande af de intresserade
makterna, har dock inom flera länder beskattningssättet ändrats
i syfte att borttaga eller betydligt inskränka premiesystemet.

Innan komitén går att lemna en för ämnets belysande nödig redogörelse
för de olika sätt, hvarpå beskattningen å hvitbetssockertillverkningen
i andra länder ordnats, torde det för en lättare uppfattning af
frågan erfordras att med några ord angifva, huru sockret framställes ur
h vitbetan.

Sedan betan på hösten upptagits ur marken, börjar dess bearbetande,
som bör ske under ej för lång tid, helst inom tre eller fyra månader, enär
sockerhalten i betan med tiden aftager. Den tid, under hvilken betorna
sålunda vid fabriken afverkas, kallas kampanjen. Betans sockerhalt är

mycket olika efter olika jordmån, kultur och klimat. Den antages hos enstaka
betor vexla mellan 5 och 20 eller flere procent af betans vigt. Betsaften
innehåller emellertid utom socker äfven andra ämnen, hvilkas närvaro
försvårar sockrets framställning. Man måste derföre taga i betraktande
ej blott betans sockerhalt, utan äfven betsaftens renhet. Betor med
samma sockerhalt men olika renhetsgrad i saften gifva helt olika sockerutbyte
eller rendement.

Sockrets framställning ur hvitbetan omfattar följande operationer: 1)
betornas tvättning, 2) betsaftens framställning, 3) dess kalkbehandling och
saturation, 4) den saturerade saftens filtrering genom benkol och 5) koncentrering,
6) råsockerarbete och 7) raffinadsockerarbete samt, der sådant förekommer,
8) melassens förarbetning på socker.

Tvättningen afser att befria betorna från vidhängande smuts genom
sköljning med vatten.

Saften kan afvinnas betorna på flera sätt, nemligen genom a) betornas
rifning till finaste mos och dettas pressning, centrifugering eller utlakning
med vatten (maceration) samt genom b) diffusion. Denna sista metod har
så godt som fullständigt utträngt alla andra och är den enda, som användes
i Sverige, hvarföre de öfriga här kunna förbigås.

Diffusionsmetoden består deri, att betorna medelst särskilda maskiner
skäras i tunna strängar, benämnda snitsel, hvilka i höga cylindriska kärl
af jernbleck (diffusörer) urlakas med vatten. Dessa diftusörer äro till ett
antal af 8 å 12 förenade till ett s. k. batteri på det sätt, att saften passerar
den ena efter den andra af de med betsnitsel fvlda diffusörerna och
derunder bill* mer och mer sockerrik, ända tills sockret i betsnitseln är
tillräckligt utdraget. För att underlätta och påskynda operationen äro
batterierna försedda med kalorisatorer eller saftvärmare. Då saften tryckes
öfver från eu diffusör till en annan, får den nemligen passera genom flera
bredvid hvarandra stående smala rör, allesammans omgifna åt ett vidt

jernrör, som karl fyllas med ånga af något högre temperatur än deri, till

hvilken man vill uppvärma saften, och denna anordning kallas kalorisator.

Kalkbehandling och saturation. För att befrias från främmande ämnen,
som dels förhindra sockrets kristallisation dels i följd af jäsning förstöra
detsamma, underkastas den från diffusörerna kommande råsaften eu kemisk
behandling med kalk (skedning), hvilket tillgår sa, att den till 85° C.
uppvärmda saften försättes med kalkmjölk eller ock med sockerkalk vid
sådana fabriker, som erhålla dylik från melassens förarbetning. Omedelbart
derefter inledes kolsyra (saturation), hvilket bär till ändamål att åter
afskilja största delen af kalken i form af kolsyrad kalk, men också att
samtidigt utfälla eu del andra, företrädesvis ägghvitehaltiga ämnen. Den

ursprungligen slemmiga och nästan svarta råsaften blir genom denna behandling
ljusgul och lättflytande samt kan genom filtrering och pressning
skiljas från det afsätta saturationsslammet. I många fabriker företages kalkbehandlingen
och saturationen i flera omgångar.

Filtrering genom benkol. Efter saturationen innehåller saften ännu
åtskilliga föroreningar, som inverka störande på sockrets kristallisation
och som man derföre söker aflägsna på det sätt, att saften filtreras eller
silas genom höga med ärtstora stycken af benkol fylda cylindrar af jernbleck.
Vanligen verkställes denna filtrering två gånger, nemligen först med
den från saturationspannan kommande tunnsaften och sedan med den genom
afdunstning till l/4 eller 1/5 af den ursprungliga volymen erhållna
tjocksaften. Sedan kolens reningsförmåga blifvit uttömd, underkastas de
en uppfriskningsprocess och blifva derefter åter användbara. På senaste
tiden har nyttan af benkolfiltreringen blifvit ifrågasatt.

Saftens koncentration. Den filtrerade tunnsaften befrias från vatten
genom inkokning'', och denna sker i två omgångar. Först afdunstas tunnsaften
i särskilda s. k. vacuumapparater, så inrättade, att två eller tre tillsammans
bilda ett sammanhängande helt, der endast den första apparaten
direkt uppvärmes med ånga, under det att den andra uppvärmes med den
vattenånga, som afdunstar från sockerlösningen i den första o. s. v., och
den tredje slutligen står i förening med en luftpump. Då saften passerat
genom alla tre apparaterna, kallas den tjocksaft oeh filtreras varm för andra
gången genom benkol. Den filtrerade tjocksaften inkokas vidare i en
vacuumapparat, tills den är färdig att kristallisera, då den kallas fyllrnassa.
Alltefter tjocksaftens renhet, hvilken åter ytterst beror på sjelfva betsaftens
beskaffenhet, förarbetas fyllmassan antingen till råsocker eller direkt till
färdig konsumtionsvara. Fn orenare tjocksaft ger råsocker, och efter slutad
kristallisation skiljas sockerkristallerna, som kallas l:sta produkt, från sirapen
genom centrifugering. Sirapen inkokas vidare och ger dervid en ny massa
af sockerkristaller, som kallas 2:dra produkt. Sirapen från 2:dra produkt
ger på samma sätt vid inkokning eu 3:dje produkt o. s. v. Den sirap,
som återstår efter sista kristalli sationen, kallas melass. Vanligen stannar
man vid 3:dje produkt.

Fn renare tjocksaft ger en fyllmassa, som direkt kan förarbetas på
konsumtionsvara, d. v. s. den derur erhållna lista produkten är så ren, att
den blott behöfver däckas för att gifva eu vara, som är nästan jemförlig
med raffinad. Konsumtionssockref från betsockerfabrikerna kommer i handeln
hufvudsakligen i tre former: kristallsocker, saftmelis med dess olika
slag topp-, bit- och krossocker samt famna eller finmalet socker, utan kristallinisk
utseende och vanligen af något ringare qvalitet. Däckningen

a,f sockret har till ändamål att befria sockerkristallerna från vidhängande
sirap eller melass och kan verkställas på flera sätt. Ltt sätt består deri,
att man låter en mättad lösning af rent socker sippra, genom det socker,
som skall renas, hvarvid sockerlösningen tagel- med sig melassen utan att
lösa något af sockerkristallerna.

Melassen eller sirapen från den sista sockerprodukten kan visserligen
på grund af sin obehagliga lukt och smak ej användas som försötningsmedel,
men innehåller dock så mycket socker, att dettas utbringande derur
i många, fall lönar sig. 1 allmänhet antages melassen innehålla 50 % socker,
20 % vatten och 30 & föroreningar dels af organisk, dels af oorganisk natur.
För sockrets utdragning ur melassen hafva flera metoder blindt använda,
af hvilka följande, såsom de vigtigaste, här må framhållas: 1) osmos, 2)
elutions-, 3) substitutions- och 4) stron tia nmet oden.

Vid osmosen aflägsnas genom dialys företrädesvis de oorganiska salterna
ur melassen, hvadan man erhåller en sockerlösning af större renhetsgrad
än den ursprungliga melassen. Under gynsamma förhållanden kan man
genom osmos utdraga omkring 46 % af melassens socker.

Elutionsmetoden består deri, att melassen blandas med ungefär l/4 af
sin vigt finpulveriserad, nyss bränd kalk, hvarigenom man erhåller en torr
och hård massa af melasskalk, hvilken söndermales och tvättas med sprit
af 35 % styrka. Derigenom utlöses större delen af föroreningarne, och man
erhåller såsom återstod ganska ren sockerkalk, hvilken antingen användes
i stället för kalk vid betsaftens kalkbehandling eller ock direkt förarbetas
på socker. Vid elution anses utbytet vara omkring 68 % af melassens socker.

Substitutionsmetoden beror derpå, att, om utspädd melass i köld mättas
med kalk, man får en i vatten löslig sockerkalk, som vid upphettning
sönderdelas i socker och olöslig basisk sockerkalk. Denna kan lätt afskilja^
och tvättas med varmt vatten, då den blir alldeles ren. Lösningen åter
afkyles, mättas ånyo med kalk och uppvärmes, då man erhåller en ny
mängd basisk sockerkalk o. s. v. Med denna metod anses man kunna
utdraga 60 å 62 % af melassens socker.

Fn förändring af denna metod, kallad fällningsmetoden, består deri,
att man genom melassens utspädning och tillsättning af en passande mängd
kalkmjöl först skaffar sig eu lösning af sockerkalk. Denna filtreras och
afkyles till 15°, hvarefter mera kalkmjöl tillsättes, då olöslig basisk sockerkalk
utfålies, hvilken tvättas med kalkhaltigt vatten och sedan kan användas
antingen till skedning af betsaft eller ock till direkt framställning af
socker. Den vid fällningsmetoden ei-hållna sockerkalken och sockret utmärker
sig genom en hög grad af renhet; och då utbytet vid denna metod
utgör öfver 80 % af melassens sockerhalt, måste den betraktas såsom en

af de basta metoderna för melassens behandling, ehuru kalkförbrukningen
dervid är mycket stor.

Strontianmetoden består deri, att man framställer en vid 70 å 80°
mättad lösning af strontianhydrat, hvari melass får inflyta, tills sockret
är lika med den lösta mängden strontianhydrat. Denna lösning visar
vid afsvalning det egendomliga förhållandet, att, om den får stå orörd,
strontianhydratet afskiljes, hvaremot, om den kraftigt omröres eller försättes
med några kristaller af sockerstrontian, hela lösningen stelnar till
en kristallgröt af sockerstrontian (monostrontiumsaccharat). Den erhållna
kristallmassan kan centrifugeras och tvättas med strontianhaltigt vatten.
Redan vid lösning i varmt vatten och lösningens afsvalning utkristalliserar
största delen af strontianhydratet, och man får eu ren sockerlösning som
blott ännu innehåller något sockerstrontian. Denna metod ger sannolikt
det högsta utbytet, omkring 84 % af melassens sockerhalt, och mycket
rent socker, men kan endast användas, der man har tillgång på strontianföreningar
för billigt pris.

Vid beskattningen af hvitbetssockertillverkningen har man haft att
välja på fyra olika sätt, nemligen: 1) efter den använda redskapens afverkuingsförmåga,
2) efter vigten af de använda betorna, 3) efter mängden och
sockerhalten af den utpressade eller urlakade sockersaften samt 4) efter
vigten af det tillverkade sockret.

Beskattning efter utrönta och uppskattade afverkningsförmågan hos de
lör hvitbetssaftens vinnande använda apparater (Pauschalirung) har förekommit
i Österrike-Ungern och Ryssland. Vid användande af diffusionsmetoden
beräknades skatten efter den antagna betvigten per hektoliter
och antalet fyllningar per dag. Det nämnda beskattningssättet är visserligen
enkelt och medför ganska ringa kostnad för kontrollen, enär någon
ständig tillsyn vid fabriken icke erfordras; men det har visat sig synnerligen
osäkert, och tillverkarne lära allmänt varit i tillfälle att afverka större
myckenhet betor, än myndigheterna beräknat. Då det numera icke någonstädes
tillämpas, torde någon närmare redogörelse derför ej erfordras.

Det andra sättet är att beräkna skatten efter de för sockertillverkningen
använda betornas vigt, hvilken, der råa betor användas, af kontrolltjenstemannen
utröries omedelbart innan de tvättade betorna inmatas i rifeller
skärmaskinerna och, der torkade betor utgöra råmaterialet, innan dessa
fyllas i urlakningskärlen. Det verkliga förhållandet mellan betornas vigt
och den ur betorna vunna sockermängden, hvilken senare vid alla system

är det egentliga, om än indirekta, föremålet för beskattningen, söker man
tid efter annan bestämma enligt den erfarenhet, som vid tillverkningen
vinnes. Hvarje tillverkare ålägges nemligen föra och vid påfordran för
de högre kontrolltjenstemännen förevisa »fabriksböcker», hvari redogöres
för det utbyte i socker af alla slag, som af den vid fabriken afverkade
betmängden vunnits. De ur dessa böcker hemtade uppgifter jemte vågjournalernas
data samt de upplysningar i öfrigt, som det tillhör kontrollörerna
att samla, bilda underlaget för rendementsberäkningen.

Kontrollen vid detta, beskattningssätt är enkel, lätt handhafd och ganska
tillförlitlig, och då den ej heller af de lägre kontrolltjenstemännen krafvel’
några tekniska insigter i hvitbetssockerhandteringen, är kostnaden vid densamma
jemförelsvis billig. Sedan betorna blifvit uppvägda, eger tillverkaren
full frihet att drifva sin tillverkning på sätt honom lämpligast synes utan
att dervid vara underkastad annan kontroll än den, som kan erfordras för
tillsynen derå, att betor icke i fabriken afverkas utan att hafva blifvit i
föreskrifven ordning vägda. Tillverkaren kan med*fabriken fören a*raffinaderi
eller annan fabriksrörelse, och förarbetande inom fabriken af kolonialeller
annorstädes tillverkadt råsocker kan tillåtas, utan att skattekontrollen
derigenom i ringaste mån försvåras. Då den för tillfället gällande skatten
utgår efter betornas vigt, ehvad utbytet af socker är större eller mindre,
måste den största uppmärksamhet egnas ej mindre deråt, att redskapen i
möjligaste mån tillgodogör betornas sockerplätt, än äfven åt sjelfva hvitbetsodlingen,
för åstadkommande af betor med den största sockerhalt. Att en
betydligare sockerhalt hos betan måste för tillverkaren vara synnerligen
afsevärd inses deraf, att kostnaden för afverkningen af en viss mängd
betor nråste ställa sig temligen lika, antingen sockerhalten är större eller
mindre, och att således tillverkningskostnaden för hvarje kilogram socker
bör ställa sig lägre, i den man utbytet blifver rikare. Med afseende å
dessa förhållanden anses systemet ega en synnerlig förmåga att utveckla
och höja ett lands sockerindustri.

Mot beskattningssättet har åter anmärkts, att, då sockerhalten i betorna
i anseende till mer eller mindre gynsam väderlek och andra förhållanden
under olika år och på skilda ställen kan vexla eu eller annan procent,
beskattningen kan drabba tillverkarne ojemnt samt ibland betydligt gynna
tillverkaren på statskassans bekostnad; att svårighet möter att vid utförsel
af hvitbetssocker bestämma skattegodtgörelsen, som derföre vanligen kommer
att innebära en mer eller mindre betydande exportpremie; att, enär betodlaren
föi1 frambringande af möjligast sockerrika och i öfrigt godartade
betor icke har full frihet att välja betsort, gödningsmedel och odlingssätt
till erhållande af största möjliga mängd betor, utan måste i viss mån

åsidosätta qvantiteten för qvaliteten, lian på en gifven jordrymd erhåller
icke blott mindre foderämnen, utan äfven mindre socker, än om han finge
så bedrifva betodlingen, att han på samma areal skördade en större qvantitet,
men mindre sockerrika betor; samt att, då tillverkarens fördel bjuder
honom att af de beskattade betorna vinna det största möjliga sockerutbyte,
lian deraf föranledes till användande af dyrbarare fabriksinrättningar samt
omständligare och kostbarare arbetsmetoder, än han möjligtvis under andra
omständigheter skulle begagna.

Då skatten bestämmes efter betsaftens mängd och täthet eller egentliga
vigt, uppmätes saften och utrönes dess egentliga vigt med en areometer
eller s. k. densimeter, å hvilken den punkt, som motsvarar vattnets täthet,
är betecknad med l.oo och hvarje hel grad motsvarar en skilnad af O.oi
i egentliga vigten. Härvid uträknas den skattepligtiga sockerqvantiteten
efter det antagande, att eu viss volym saft i utbyte lemnar en viss mängd
socker för hvarje grad öfver l.oo, som densimetern vid en temperatur af
-f- 15° C. i saften angifver.

Enär saftens sockerhalt i allmänhet växer med dess egentliga vigt
och denna således i allmänhet kan anses såsom eu approximativ mätare af
saftens värde, skulle ifrågavarande beskattningssätt framför bet beskattningen
ega det företräde, att skatten, som lämpas efter saftens egentliga vigt, dervid
mera rättvist träffar tillverkarne samt att jordbrukaren mindre föranledes
att företrädesvis söka frambringa betor, som gifva det högsta, sockerutbyte.
Sedan saften blifvit uppmätt, eget- tillverkaren vid de följande operationerna
friare händer, än om produktbeskattning egde rum. Likasom vid betbeskattningen
kan raffinering af kolonialsocker och hvitbetsråsocker, som blifvit
annorstädes tillverkadt, ega rum i hvithet ssockerfabrik under det afverkning
af betor der försiggår, utan att skattekontrollen derigenom göres mer invecklad
eller mindre tillförlitlig.

Betsaftens värde står emellertid ej alltid i direkt förhållande till dess
egentliga vigt. De salter och andra ämnen, som betsaften innehåller (NichtZucker),
bidraga nemligen att höja dennas egentliga vigt, men vålla på
samma gång ett förminskadt utbyte af det förhandenvarande sockret samt
nedsätta alltså dettas värde. Grunden för utbytesberä k ningen är derföre
icke fullt tillförlitlig, och vid saftens profning kunna timligen lätt misstag
eller till och med missbruk ega rum. Enär vidare, innan betsaften blifvit
profvad, med densamma icke får vidtagas någon åtgärd, hvarigenom dess
egentliga_ vigt skulle förändras, ingriper kontrollen ganska väsentligt i tillverkarens
åtgöranden. Då för kontrollen fordras flere tjensteman och anspråken
på deras skicklighet icke kunna sättas låga, varder kontrollkostnaden
ej obetydlig, utan att säkerhet mot underslef visat sig kunna ernås.

En produktbeskattning eller beskattning af den färdiga varan, såsom i
Sverige sker vid bränvinstillverkningen, synes väl vara det teoretiskt riktiga.
Rättvisare än på förut nämnda sätt träffas den färdiga varan. Några
dolda premier förekomma ej, och hvarken inverkar beskattningen på betornas
odlingssätt eller nödvändiggör den mer invecklade och kostsamma fabriksinrättningar
och arbetssätt än sådana, som af förhållandenas egen natur
betingas och skulle användas, äfven om icke någon sockerskatt funnes.
Det erfordras emellertid, att fabriken omgärdas af eu mur eller på annat
sätt isoleras samt att den sättes under bevakning af en kontrollpersonal,
hvilken jemväl eger anställa undersökning å personer eller varor, som
lemna fabriken, samt har att under lås förvara det tillverkade sockret,
intill dess detsamma lemnar fabriken. Kontrollkostnaden varder derigenom
ej obetydlig. I tillämpningen kan denna bevakning göras mer eller mindre
betungande och omständlig.

Beskattningssättet. kan anordnas på två olika sätt, antingen så att
skatten erlägges eller påföres, då varan lemnar fabriken {fabrikatskatt), eller
ock så att den först ifrågasattes, då varan uttages till förbrukning inom
landet (konsumtionsskatt). Vid fabrikatskatt måste antingen tillverkaren
förbjudas att förfärdiga annat socker än råsocker under en viss gräns eller
ock måste olika skattesatser fastställas för olika slag af socker, som från
fabriken utgå. Eljest skulle hvitbetssockerfabrikerna föranledas att endast
tillverka raffinad och dermed kunna undersälja raffinaderierna. Svårighet
att fastställa ett riktigt förhållande mellan de olika slagen af socker skulle
då möta. Med afseende å hvad ofvan anförts kan undersökning ej med
nöjaktig säkerhet ske efter den holländska standarden eller något annat
typsystem, utan borde dertill användas polarisation sinstrument, som dels ej
är fullt tillförlitligt, dels krafvel’ en särskildt utbildad och således dyrbar
kontrollpersonal. Om utländskt råsocker eller socker, som annorstädes
tillverkats, införes i fabriken, invecklas än mer beräkningarne. Vid olika
skattesatser kan alltid bestämmandet af rendementet gifva anledning till
medgifvande af någon premie.

Vill man till undgående af dessa svårigheter använda eu konsumtionsskatt,
måste ej blott alla hvitbetssockerfåbriker, utan äfven alla raffinaderier
sättas under bevakning samt socker, som forslas från fabrik till annan,
äfven vara underkastadt tillsyn af kontrollpersonalen. Vid detta system
förekommer emellertid blott en lika afgift för allt socker, som uttages till
inländsk förbrukning. Någon undersökning af detta erfordras ej.

Mot produktbeskattningen bär man äfven anmärkt, att den icke, såsom
beskattningssättet efter betornas vigt, förmått afl höja och utveckla vare sig
hvitbetsodlingen eller sockertillverk ningen.

Frankrike

införde med år 1838 beskattning å hvitbetssockertillverkningen såsom en
fabrikatskatt. Kontrollen gjordes efter hand särdeles invecklad och omständlig.
Så t. ex. skulle bétsaften äfven uppmätas och profvas samt beräkning
efter dess rendement eg a rum, jemte det den färdiga produkten
vägdes och uppskattades. Härvid fann man sig föranledd att frångå den
holländska standarden och fastställa särskilda typer, ehuru qvalitet bestämningen
efter dem lemnade mycket öfrigt att önska i afseende å noggranhet
och tillförlitlighet. Då hänsyn måste tagas ej blott till statskassans behof
och hvitbetsockertillverkarne utan äfven till de franska kolonierna och
raffinaderierna, blef beskattningen å socker mer invecklad än annorstädes.

Skatten skulle första året utgöra 10 francs och derefter 15 francs för
100 kg. råsocker, medan tullen å socker från franska kolonierna lägst var
37.50 francs. Utbytet af socker antogs vara 1,000 gram per hektoliter och
densimetergrad. Efter hand höjdes dock skatten å hvitbetssocker så, att
den tidtals till och med kom att öfverstiga tullen å socker från de franska
kolonierna. Beräkningen af saftutbytet höjdes äfven till 1,400 gram.

Det skulle falla sig allt för vidlyftigt att söka gifva en inblick i de olika skattesatser,
som vid olika tillfällen varit gällande i Frankrike. Under produktbeskattningens
tid förekom ej någon nämnvärd exportpremie på hvitbetssocker,
men väl på raffineradt socker i följd af fördelaktiga, rendementsberäkningar.

Före beskattningens införande steg tillverkningen af hvitbetssocker till
49,250 ton för att derefter hastigt sjunka, så att den år 1841 endast besteg
sig till 31,250 ton. Den steg sedermera långsamt, så att den 187(1
utgjorde 462,250 ton; hvarefter tillverkningen hastigt gick tillbaka, möjligen
i följd af täflan med det starkt premierade tyska hvitbetssockret.

Det i Frankrike följda systemet hade icke visat sig ega någon förmåga
vare sig till höjande af betodlingen eller till utveckling af tillverkningsmetoden
i syfte af ett fullständigt tillgodogörande af det socker, råmaterialet
innehåller. Sockerutbytet höjde sig föga öfver 5 procent, och fabrikerna
stodo i allmänhet på en föråldrad ståndpunkt. Om beskattningssättet hos
tillverkaren framkallade något intresse, var det att åt tillverkningen gifva
det rqöjligast oförmånliga utseende relativt till sockerhalten.

År 1884 förändrades då beskattningssättet så, att skatten skulle beräknas
efter betornas vigt. Rendementet bestämdes först till 6 kilogram

rent socker vid diffusionsmetodén och 5 kilogram sådant socker vid pressmetoden,
allt för 100 kilogram betor, men rendementet höjdes efter hand,
så att det nu utgör i rent socker 7.75 procent; hvarjemte öfver skottet jemväl
heskattas. Frankrike använder således produktbeskattning i ringa mån
förenad med råämriesbeskattning. Med afseende å skatteberäkningen eger
tillverkaren välja mellan två sätt:

l:o. Régime de rabonneinent, dervid legala utbytet 7.75 % rent socker
belägges med fulla skatten, 60 francs för 100 kilogram. Utbytet mellan
7.75 och 10.5 % beskattas med 30 francs för 100 kilogram och utbytet öfver
10.5 % till hälften med 60 och till hälften med 30 francs för samma mängd.

2:o. Régime de ffrripot å feffectif, bestående deruti att de tillverkare,
som före den 1 November hvarje år förklara sig föredraga en produktskatt,
få räkna sig till godo 15 % af hela sin tillverkning såsom öfverskott,
dragande skatt af 30 francs för 100 kilogram, då åsterstoden beskattas efter
60 francs för 100 kilogram, allt rent socker.

Bland de sätt, å hvilka den högre skattesatsen af 60 francs kan erläggas,
förekommer äfven bevis om verkstäld export, vid hvilken någon
kontant skatterestitution deremot ej förekommer.

Under antagande af ett utbyte af 10.5 % skulle tillverkaren i medeltal
för hvarje kilogram få erlägga vid régime de 1 abonnement omkring 52
centimes och vid régime de 1’impöt k 1’effectif omkring 55.5 centimes. Då
vid utförsel 60 centimes för kilogram afskrifvas utgör således exportpremien
i förra fallet omkring 8 centimes och i andra fallet omkring 4.5 centimes.
Vid utförsel af råsocker beräknas dess innehåll af rent socker.

Samtidigt utgör tullen minst 60 centimes för kilogram, men med åtskilliga
högre variationer för socker af olika beskaffenhet och från olika länder.

Under denna nya beskattning har hvitbetssockertillverkningen hastigt
stigit, så att den år 1889/90 utgjorde 783,810 ton, råsocker och rendementet
uppgick till 10.5 procent hvitt socker (— 11.5 % råsocker).

Tyskland.

Hvitbetsodlingen i Tysklands nuvarande stater hade under 1830-talet
nått en för den tiden ganska betydlig utveckling. Under kampanjen
1839/40 voro i gång 152 fabriker med eu afverkning af 220,000 ton betor,
som lemnade i utbyte 12,650 ton råsocker. Rendementet var således 5.75
procent. Efter eu tull af 30 pfennige per kilogram var förlusten för statskassorna
omkring 3,700,000 riksmark. Med påföljande kampanj infördes en
beskattning af tillverkningen. Denna bestämdes att utgå efter de använda

betornas vigt. Derjemte fördes öfver tillverkningen fabriksböcker, hvilka
kunde kontrolleras genom tillfälligtvis företagna vägningar af fyllmassan.

Första åren utgick skatten med 5 pf. och under de tre derpå följande
åren med 10 pf. för 100 kilogram betor. Första året voro i gång 145
fabriker med eu tillverkning af 14,200 ton socker, men tredje året nedgick
antalet till 95 och tillverkningen till 7,736 ton. Den derpå följande
kampanjen stego såväl fabrikernas antal som summan af deras tillverkningar,
men, då beskattningen med femte kampanjen 1844/45 höjdes till 30
pf. per 100 kg betor, minskades åter såväl fabrikernas antal som deras
tillverkning. Denna ökades åter och led icke ens minskning, när skatten
1850/51 höjdes till 60 pf. för 100 kg. Rendementet var då 7.25 proc.,
1852/53 var tillverkningen 84,800 ton. Följande år fördubblades skatten
till 1 mark 20 pf., hvilket medförde någon inskränkning i tillverkningen, som
derefter åter tilltog utan afseende å att skatten höjdes 1858/59 till 1 mark
50 pf. och 1869/70 till 1 mark 60 pf. 1884/85 var tillverkningen
1,146,700 ton. Denna nedgick följande år till 838,100 ton, hvilket torde
få tillskrifvas mera det betydande prisfallet å varan än skattens förhöjning
till 1 mark 70 pf. Medelpriset å Hamburgs börs å råsocker föll på ett par år
från 41,95 pf. till 24,os pf. per kilogram i sammanhang med en kris, som
föranleddes af den ökade tillverkningen af socker. (Jemför härmed bil. N:o 5.)

Samtidigt med att betskatten höjdes till 1 mark 70 pf. för 100 kg
betor hade rendementet uppgått till nära 12 %. Den erlagda skatten för
hvarje kilogram inhemskt socker utgjorde derföre omkring 14 pf. och
understeg således betydligt råsockertullen, som samtidigt var 24 pf.
Detta kan dock icke anses hafva medfört någon förlust för statskassan, då
införseln var försvinnande liten och utförseln ofantlig, så att tullen icke
kunde inverka på priset. Fn anledning till förlust för statskassan, och dertill
en betydlig sådan, var åter den exportgodtgörelse, som medgafs. Denna
hade höjts så, att den för 100 kilogram socker af 88 proc. polarisation utgjorde
1869 18 mark 80 pf. och 1883 18 mark; hvarefter den nedsattes
till att utgöra för samma myckenhet af o90 procents polarisation, år 1886
18 mark och år 1887 17 mark 25 pf. År 1886 var således exportpremien
skilnaden mellan erlagda skatten för kilogram, något öfver 14 pf., och
restitutionen, 18 pf., eller nära 4 pf. för kilogram. År 1887/88 torde premien
hafva uppgått till omkring il/2 pf. Under sådana förhållanden led
statsinkomsten betydligt.

1886-87 1887- 88

Betskatten utgjorde ................................. 141,213,410 rm. 118,387,330 rin.

Godtgörelsen......................................... 122,054,156 rm. 92,381,829 rm.

Tyska rikets bruttobehållning var således 19,159,254 rm. 26,005,501 rm.

Från och med hösten 1888 nedsattes emellertid skatten till 80 pf. för
100 kilogram betor och restitutionen till 8 mark 50 pf. för 100 kilogram
råsocker. Utbytet var då 11.96 procent enligt officiella beräkningar och
12.55 procent enligt F. O. Licht.1 Utförselpremien begränsades således till
omkring 2 pf. för kilogram råsocker. Samtidigt infördes en konsumtionsskatt
å 12 mark för 100 kilogram.

Eu ån större förändring skedde dock genom en lag af den 17 Maj
1891. Materialskatten afskaffades nemligen och ersattes med en konsumtionsskatt,
som från och med året 1892/93 utgår med 18 mark för 100
kilogram. Under fem är leinnas eu direkt exportpremie som utgör för
100 kilogram socker af minst

90 % 98 % 99V2 *»

1892—95.......... 1,25 rm. 1,65 rm. 2 rm.

1895—97......1 1,40 *1 _ 1,75.

Med den 1 Augusti 1897 skulle all exportpremie försvinna. Det allmännas
behållning af sockerbeskattningen har härigenom blifvit väsentligen
ökad. Samtidigt är Tyskland verldens störste sockerproducent med en
tillverkning år 1890/91 af 1,320,000 ton och ett utbyte af 12.42 enligt
officiella beräkningar eller 1,335,000 tons tillverkningar och 12.57 procent
utbyte enligt Licht.

Råämnesbeskattningen har således i Tyskland visat sig ega, en synnerlig
förmåga att höja hvitbetssockerindustrien. För erhållande af det högsta
möjliga sockerutbyte hafva tillverkarne känt sig manade att använda de
bästa tillverkningssätt och redskap, på samma gång betodlingen genom ett
noggrannt val af utsädesfrö och en omsorgsfull skötsel i öfrigt kunnat
lemna allt sockerrikare betor.

Österrike-Ungern.

Sedan hvitbetssockertillverkning här påbörjats år 1831, hade den år
1849 nått den utveckling, att den gjordes till föremål för beskattning, som
år 1850 bestämdes att utgå efter de använda betornas vigt, beräknad efter
de använda kärlens volym och antalet fyllningar per dag. Gynnad först
af tullskydd och sedermera af utförselgodtgörelse, som kom att innefatta
en mer eller mindre betydande premie, utvecklade sig industrien betydligt,
så att vigten af de afverkade betorna år 1888/89 uppgick till

4,850,000 ton.

1 F. O. Licht, statistisches Bureau tur die Itubeiiziickcr-i tuta strit des Deutschen Reichs.
Magdeburg den 12 September 1891.

Då antalet fyllningar per dag öfverskred det af myndigheterna antagna,
likasom det verkliga utbytet öfversteg det af lagen förutsatta, gynnades
industrien betydligt genom utförselgodtgörelsen. Det må vara nog att
derom nämna, att utförselgodtgörelsen 1875/76 uppgick till 9,472,991 fioriner
och sjöledes öfversteg beloppet af betskatten, som utgjorde 9,439,390
floriner. År 1878 infördes derföre den bestämmelsen, att årliga inkomsten
af skatt och tull å socker skulle utgöra minst ett visst belopp, som till en
början faststäldes till 6,000,000 floriner och derefter ökades, så att det
uppnådde 12,800,000 floriner. Om detta minimum af behållning ej uppnåddes,
finge tillverkarne genom efterbetalningar betacka bristen. Vid en
betydlig utförsel af socker kunde dessa efterbetalningar stiga till så stora
belopp, att priset för sockertillverkningen ej kunde på förhand beräknas.

År 1888 afskaftådes omsider den äldre skatteforinen och utbyttes mot
en konsumtionsskatt af 11 floriner för 100 kilogram. Vid utförsel lemnas
såsom premie 2 floriner 30 kr. å 1 florin 50 kr. efter polarisationsproeenten.
Premien för det socker, som under ett år utföres, får dock ej
öfverstiga 5 millioner floriner. Skulle detta belopp öfverskridas, uttaxeras
beloppet på alla fabriker efter samma grund, som blifvit följd vid konsumtionsskattens
erläggande.

Tillverkningen var 1889 90 omkring 740,000 ton och utbytet 11.82
procent.

Ryssland.

Ganska tidigt lärer hvitbetssockerindustrien utvecklat sig i Ryssland,
företrädesvis i Polen samt Sydvest- och Syd-Kyssland. Då beskattning påfördes,
utgick den såsom redskapsskatt, dervid olika beräkning följdes för
olika tillverkningssätt och sockerutbytet jemväl var olika i olika trakter. År
1881 ändrades systemet till fabrikatskatt med, såsom det säges, enkel kontroll.
Skatten höjdes efterhand så, att den 1889 utgjorde 1 rubel per pud eller
ungefär 10 öre för kilogram. Tullen å råsocker var då 2 rubel, men det
vill synas, som om tullen skolat erläggas i metall och i så fall motsvarat
34 öre för kilogram. 1892 höjdes tillverkningsafgiften med 40 kopek pr
pud. Dessutom betalas i raffinaderierna en särskild patentskatt af 5 rubel
för 1,000 pud raffinad.

Vid export restitueras den erlagda tillverkningsskatten utan någon slags
premie; men, då den inhemska tillverkningen öfverstigit landets behof af
socker, lärer det inträffat, att tillverkarne för att kunna hålla uppe prisen
inom landet förenat sig om att med förlust utföra öfverskottet af tillverk -

ningen. I sammanhang härmed må anmärkas, att, då priset på råsocker i
Petersburg väger mellan 6 rubel och 6 rubel 60 kopek per pud, eger finansministern
nedsätta tullen å råsocker till 1 rubel 50 kopek pr pud.

Ryssland egde 1889/90 22l^ hvitbetssockerfabriker med en tillverkning
af 430,000 ton råsocker. Betskörden per hektar lärer dock ej uppgå
till mer än omkring 17,000 kilogram och utbytet till föga öfver 9 procent
sandsocker (=10 % råsocker).

Belgien.

År 1843, då den inhemska sockertillverkningen i Belgien uppgick till
omkring 3,000 ton, lades å densamma en skatt, som skulle utgå efter
saftens mängd och täthet. Dess rendement bestämdes först till 1,300 gram
råsocker för grad och hektoliter och skatten till 20 francs för kilogram
socker. Efter hand ökades saftens rendement till 1,700 gram och skatten
till 45 francs för 1 kilogram råsocker af 89 % rendement.

Utförselgod tgörelsen, som ej lemnas kontant, utan sker genom afskrifning
å fabrikens skatt, utgör äfven 45 francs för råsocker af N:o 11 och
högre nummer af den holländska standarden (anses ungefär motsvara 89 %).
För andra qvaliteter är den högre eller lägre. Huruvida denna godtgörelse
innefattar någon premie, beror på, huruvida tillverkaren kan af 1 hektoliter
saft framställa mer än det faststälda rendementet. Att så varit fallet ända
tills detta år 1889 höjdes från 1,500 gram, torde icke böra betviflas och
torde äfven bestyrkas deraf, att, likasom i Österrike, staten fordrar ett
minimum af behållning af sockerskatten. För närvarande är detta minimum

1.500.000 francs för qvartalet.

Kontrollen är mycket noggrann och sannolikt dyr. Att grunden för
utbytesberäkningen icke är fullt tillförlitlig, är redan förut anmärkt. År
1846 utbyttes saftskatten mot produktskatt, men försöket misslyckades, och
redan följande året återgick man till saftbeskattningen. Belgien bär derefter,
såsom t. ex. vid sockerkonferensen i London, strängt hållit på sitt
system. Detta lärer mera än det franska hafva eggat tillverkarne att sök:»
ernå eu sockerrik beta, som kunde lemna eu renare saft, men bär icke i
samma mån som den tyska beskattningen uppmanat till sjelfva tillverkningssättets
förbättrande.

För närvarande lärer den inhemska tillverkningen uppgå till omkring

205.000 ton.

* (T* UiiMTiiffi-9 ! T-vn t -

Nederländerna.

1 illverkaren eger i detta land att välja mellan fabrikatbeskattning och
beskattning efter saftens mängd och täthet. Den senare formen föredrages
allmänt. Utbytet beräknas för hektoliter och grad till 1,450 eller 1,400
kilogram raffinad, allt eftersom afverkningen egt rum före eller efter den 1
Januari. Smärre afvikelser härifrån förbigås.

Allt socker, såväl in- som utländskt, är underkastad! accis, som är
olika för olika qvaliteter, och det må endast nämnas, att råsocker öfver
99 procent betalar 27 fioriner för 100 kilogram. Till skydd för den inhemska
tillverkningen förekommer jemväl en tull af fem procent af
sockrets värde. Utförselgodtgörelsen motsvarar accisen. Tillverkaren kan
betala denna genom att 1) aflemna råsocker till ett raffinaderi, 2) utföra
socker och 8) upplägga socker å nederlag. Råsocker och raffinad beräknas
dervid efter accistaxan.

Aren 1886/89 beräknades den skattefria mängden socker utgöra resp.
18, 17, 19.8 och 22.5 % af den beskattade. 1889 och 1890 steg sockertillyerkningen
högst betydligt och nedbragte genom utförselgodtgörelse statsinkomsterna
på ett sätt, som dittills ej förekommit. I anledning deraf
stadgades, att om 1892/93 statens behållna inkomst af skatten skulle utgöra
mindre än 8,500,000 fioriner och den tillverkade afgiftspligtiga. sockermängden
mer än 32,000 ton raffinad, tillverkarne skola till staten betala
6 fioriner för hvarje 100 kilogram, som de tillverkat öfver 32,000 ton.

Tillverkningen uppskattades år 1889/90 till 69,000 ton.

}* ! i <• tJ''.p • • ,• / . ’ i • i •; i i • ll . > > ■ r »««.»* 11»-? -

/. .nrrrr,;,n. i,r: ■■ - -| r; : : i 5 .. ‘. . U!:

Danmark.

Efter det under 1830- eller 1840-talet ett misslyckad! försök lärer
gjorts att å Langeland anlägga eu betsockerfabrik, grundades år 1873 eu
sådan betsockerfabrik i Odensee, och den 3 Maj samma år utfärdades eu förordning
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i Danmark. Denna
var och är ännu en fabrikatskatt. Kontrollen utöfvas af tullverket. Den
egentliga fabrikationen skulle ega rum i en enda isolerad byggnad eller
ock skola lokalerna vara omgifna af en mur. Blott en enda vanligen begagnad
ingång får finnas. Invid denna finnes ett för 2 kontrolltjenstemän

afsedt kontor, så beläget, att socker eller sockersaft ej kan utföras utan
att föras förbi kontoret. Andra dörrar sättas under tullverkets läs. Minst
fyra veckor före arbetets början i ny fabrik bar tillverkaren att göra anmälan
om densamma, som då undergår besigtning. Äfven för ändringar
fordras anmälan. Minst 3 veckor före tillverkningens början göres en driftsanmälan.
Uppsyningsmännen äro berättigade att följa och kontrollera tillverkningen
vid hvarje punkt och a,tt taga prof af betsaften o. s. v. Till
stöd för kontrollen har tillverkaren att i en bok anteckna åtskilliga förhållanden.
Sedan sockret är färdigt, hafva kontrolltjenstemännen att uppväga
och klassificera det enligt den holländska standarden. Först utgjorde
skatten a) för socker mörkare än N:o 19 samma belopp som tullen
för N:ris 9—15, efter afdrag af 4 procent, samt b) för finare socker efter
beräkning, att 7 pund sådant svarade mot 8 af den föregående sorten. Är
1877 ändrades den förra bestämmelsen så, att skatten för socker mörkare
än N:o 19 skulle vara lika med tullen för N:ris 10—18, efter afdrag af 8 %.
Vid utförsel lemnades i allmänhet eftergift af skatten, men från den 1 April
1887 till den 31 Mars 1888 lemnades derjemte ®/4 öre för pund råsocker.

Äfven rörsocker får i fabriken bearbetas. Dervid tillgodoföres tillverkaren
tullen derför, hvarefter han erlägger accis för detsamma.

I sammanhang med ölbeskattningen nedsattes från den 1 Oktober 1891
sockerskatten till 55V4 öre för pund och motsvarande tull till 3 öre.

Skyddet har således i jemförelse med i andra länder varit obetydligt.
För råsocker erlades för pund 8.'',->5 öre, då tullen var 9.375 öre. Skilnaden var
således för kilogram 11/2 öre eller samma belopp som exportpremien. Att
det oaktadt tillverkningen i Danmark utvecklat sig så, att densamma- är
1889 utgjorde 21,133 ton, torde utvisa, att landet egnar sig för betodling.

Till jemförelse med svenska förhållanden må nämnas, att, betskördarna
uppgifvas i medeltal uppgå till 295 deciton per hektar samt betpriset till
omkring 1 krona 50 öre för deciton jemte 6 öre i nedskvfflingspenningar,
med rätt för säljaren till den urlakade betsnitseln.

Öfriga länder i Europa.

/ Storbritannien tinnes ingen skatt å socker och ej heller någon tillverkning
af hvitbetssocker. Italien tillverkar omkring 150,000 kilogram
sådant socker, som beskattas efter saftens beskaffenhet med ett antaget
rendement af 1,500 gram råsocker för grad och hektoliter. Skatten för råsocker
var 1887 44 lire 45 centesimi för 100 kilogram, då motsvarande tull var

65 lire 25 centesimi. Spanien slutligen har ingen nämnvärd betodling, men
deremot en ringa odling af sockerrör. Sockret är underkastadt en konsumtionsskatt
af 17.60 pesetas för 100 kilogram.

Nord-Amerika.

Här tillverkas i några af de södra staterna socker af sockerrör och på
sina ställen af sockerhirs och sockerlönn. Tillverkning af betsocker förekommer
äfven, dock ej till större belopp än omkring 11,000 ton. Tillverk -ningsskatt har ej förekommit och tullen har ej varit obetydlig. Numera är
dock tullen å socker från gynnade stater upphäfd och i stället lemnas eu
premie af 2 cent för hvarje inom landet tillverkadt pound råsocker af 90
procents polarisation eller ungefär 16 öre för kilogram.

De första verkliga försök till införande af hvitbetssockertillverkning i
Sverige skedde på 1830-talet, då fabriker för sådant ändamål inrättades är
1837 i Malmö samt 1838 i Lund och Landskrona. Sockerutbytet var ringa,
qch fabrikerna gingo snart under, den i Landskrona dock först år 1845.
År 1853 började Skånska sockerfabriksaktiebolaget under ledning af disponenten
Justus Tranchell att i Landskrona tillverka socker af hvitbetor, som
mest odlades på bolagets egendom Säbyholm med underlydande. Betafverkningen
och sockerutbytet ökades efter hand. Den största betafverkningen
egde rum år 1866/67, då 15,510 ton betor afverkades och lemnade
992.9 ton socker eller 6.4 procent. Vid denna tid väcktes fråga om beskattning
af tillverkningen. Vid 1867 och 1868 årens Riksdagar vurmo
enskildes motioner ej bifall, men då motioner förnyades år 1869, beslöt
Riksdagen enligt, bevillningsutskottets förslag, att tillverkningen af hvitbetssocker
inom landet skulle åläggas särskild beskattning i förhållande till
införseltullen å utländskt råsocker, att undantag från denna bestämmelse
medgåfves sålunda: att nämnda tillverkning linge skattefritt bedrifvas till
den 1 Juli 1873, att från och med den 1 Juli 1873 till den 1 Juli 1876 tillverkningen
endast skulle åläggas en skatt, motsvarande en femtedel, från och
med den 1 Juli 1876 till den 1 Juli 1879 två femtedelar, från och med den 1
Juli 1879 till den 1 Juli 1882 tre femtedelar samt från och med den 1 Juli
1882 till den 1 Juli 1885 fyra femtedelar, allt af den vid dessa tider gällande

tullsats å utländskt råsocker åt mörkare färg än N:o 18 af den i verldshandel
gällande holländska standard, att den beskattningspligtiga sockerqvantiteten
skulle bestämmas på det sätt, att, sedan den till sockerberedning
afsedda hvitbetssaften blifvit uppmätt och dess specifika vigt utrönt
medelst densimeter, åtkomsten i socker för hvarje 100 kannor saft och
hvarje grad af densimetern vid en temperatur af + 15 grader Celsius beräknades
till 9fWn skålpund, (hvilket motsvarar 1,500 gram för hektoliter)
samt att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
dels utfärda allmän författning i öfverensstämmelse med beslutet, dels ock
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till de reglementariska
stadganden, hvilka i och för tillämpningen och kontrollen öfver beskattningen
ansåges erforderliga. I den underdåniga skrivelser! motiverades
beslutet af dels den ej obetydliga minskning, som i statens tullinkomster
af utländskt socker skulle genom fortfarande skattefrihet för den inhemska
sockertillverkningen af hvitbetor uppkomma utan motsvarande lindring i
skattebördan å sockerförbrukningen, och dels behofvet af skydd och uppmuntran
för odling och sockerberedning af hvitbetor under denna närings
utvecklingsperiod.

I öfverensstämmelse med Riksdagens beslut utfärdade Kongl. Maj:t den
15 Oktober 1869 kungörelse om att hvitbetssockertillverkningen skulle beskattas
i förhållande till sockertullen samt om de bestämda tiderna för
skattens påförande och förhöjning. Vidare uppdrog Kongl. Maj:t åt en
kommission, bestående af Öfverdirektören Knut Styfie, Disponenten Justus
Tranchell och Professoren Johan Lang, att afgifva utlåtande i fråga om
lämpligaste grunden för beskattningen tillika med förslag till erforderliga
reglementariska föreskrifter. I afgifvet betänkande af den 28 September

1872 förordade kommissionen, vid jemförelse af de olika sätten för ordnande
af hvitbetssockerbeskattningen, att skatten skulle utgå efter de afverkade
betornas vigt och att utbytet skulle bestämmas för råa betor till
7V2 procent och för torkade betor till 37 V2 procent råsocker af mörkare
färg än N:o 18 å den holländska standarden. I enlighet härmed uppgjordes
förslag till förordning i ämnet äfvensom till ordningsstadga. Hvad sålunda
föreslagits lag till grund för Kongl. Maj:ts proposition i ämnet till

1873 års Riksdag, som äfven i hufvudsak biföll förslaget, dock med den
förändring att utbytet nedsattes till 674 procent för råa betor och 311 /4
procent för torkade''. Härefter utfärdades den 30 Maj 1873 förordning och
ordningsstadga.

Att Riksdagen nedsatte det beräknade utbytet, torde få tillskrifvas den
omständighet, att ett sä högt rendement som 71/» % ännu icke blifvit i

landet uppnådt mer Un under kampanjen 1865/66, då det uppgick till
8.1 %. Eljest hade utbytet varit:

1869/70 ...................................... 6.9 %

1870/71 ................... 6.6 %

1871/72 ................................... 7.0 %

1872/73 ..... 6.9 %

Den 2 Juni 1876 utkom kungörelse om den skatteförhöjning, som
skulle inträda den 1 påföljande Juli.

Vid slutet af 1860- och början af 1870-talet grundades derå fabriker
för tillverkning af hvitbetssocker vid Arlöf, Öja, Halmstad, Ljung, Vadstena
och Inedal i närheten af Stockholm. Den sistnämnda sattes i gång 1869
och upphörde efter tre små kampanjer. Fabriken vid Öja kom aldrig i
gång såsom råsockerfabrik, utan ombildades till raffinaderi. Den vid Halmstad
var i gång under fyra år 1870—1874. De båda fabrikerna i Östergötland
sattes i gång hösten 1873, men upphörde, den vid Ljung med
samma kampanj och den vid Vadstena med kampanjen 1877/78.

Komitén tror icke, att fabriksdriftens upphörande vid de angifna
ställena får tillskrifvas beskattning å tillverkningen. Fabriken vid Inedal
upphörde, innan denna vidtog, och de andra voro grundade efter beslutet
om skattens påförande. Särskilda omständigheter torde vid hvarje fabrik
vållat, att tillverkningen ej lönade sig. Eu för alla gemensam omständighet
låter sig dock påvisas, nemligen den • ringa årliga tillgången på hvitbetor.
Denna utgjorde vid Ljung 4,402 ton, vid Halmstad 2,200—6,900 ton och
vid Vadstena 3,446 ton, för att sedan sjunka till 804 ton, medan eu af
de nuvarande fabrikerna i Skåne kan afverka 350 å 400 tons om dagen.
Saken var tydligen ej förberedd. Jorden var ännu ej nog bearbetad för
att betodlingen skulle löna sig, och ej heller torde befolkningen varit så
lätt att inöfva i sättet "för växtens skötsel.

Endast fabriken vid Arlöf kunde bestå, men denna hade att från början
stödja sig på en redan befintlig betodling, som från Säbyholm småningom
spridt sig söderut. Sedan Landskronafabriken år 1875 förstörts af vådeld
och Vadstenafabriken år 1878 upphört, var fabriken i Arlöf den enda, der
hvitbetsråsocker tillverkades. Bil. N:o 1 utvisar närmare tillverkningen af
hvitbetssocker inom Sverige under tillverkningsåren 1873/74——1882/83.

Under sådana förhållanden väcktes vid 1879 års Riksdag förslag om
tillverkningsafgiftens upphörande. Detta förslag bifölls väl icke, men föranledde
ett Riksdagens beslut, att afgiften till den l Juli 1882 endast
skulle utgöra två femtedelar af tullen å råsocker. Då nämnda tull vid
samma Riksdag höjdes från 18.8 till 23.5 öre för kilogram, innebar äfven

detta en ökad förmån för industrien, hvars tullskydd vid det lagliga utbytet
ökades från 11.3 öre till 14.! öre.

I underdånig skrifvelse den 20 September 1881 anhöll Malmöhus läns
hushållningssällskap, det Kongl. Maj:t ville till Riksdagen göra framställning
om, att skatt å tillverkningen af hvitbetssocker måtte under en tidrymd af
tio år från och med år 1882 fastställas till högst två femtedelar af tullen å
råsocker. Såsom skäl härför framhöll sällskapet å ena sidan den stora betydelse,
som hvitbetssockerindustrien utöfvade på jordbruket och boskapsskötseln,
och, å den andra,, att föreskriften om eu snabbt stigande beskattning
lade hinder i vägen för nya fabrikers uppkomst. Framställningen
förordades till bifall af ej mindre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus
län än äfven Landtbruksakademiens förvaltningskomité, som jemväl
uttalade den åsigten, att. bifall till framställningen knappast vore tillräckligt
för att framkalla nya hvitbetssockerfabriker under andra än de mest gynnsamma
förhållanden, utan att för uppnående af detta ändamål vore behöfiigt,
att vissa års frihet från skatt beviljades nyanlagda fabriker. Kommersekollegium
åter afstyrkte bifall till framställningen.

Innan''framställningen af Kongl. Maj:t pröfvats, gjordes frågan genom
särskilda motioner till föremål för behandling af 1882 års Riksdag. Bevillningsutskottet
föreslog, att skatten skulle höjas med eu tiondedel och
sedermera hvart femte år med en tiondedel samt från 1 Juli 1897 utgöra
åtta tiondedelar af tullen. Detta bifölls af Första Kammaren, hvaremot
Andra Kammaren beslöt, att skatten fortfarande skulle utgöra två femtedelar
af tullen. Vid gemensam omröstning segrade Andra Kammarens beslut,
och den 16 Juni 1882 utfärdades i öfverensstämmelse härmed ny förordning
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket.

Hösten 1883 satte Skånska Soekerfabriks-Aktiebolaget i gång en ny
fabrik, som anlagts vid Säby bo lm. Härefter följde grundläggandet af flera
nya fabriker i Skåne. Sådana sattes i gång 1885 .vid Staffanstorp, 1888 i
Trelleborg samt 1890 vid Örtofta och i Helsingborg. Betafverkningen, som
tillverkningsåret 1881/82 utgjorde 16,066 ton vid eu fabrik, steg 1889/90
till 136,813 ton vid fyra fabriker och 1890/91 till 218,229 vid sex fabriker.
Samtidigt ökades äfven sockerutbytet, som 1883/84 endast var
7.81 procent, så, att det 1887/88 uppgick till 10.98 procent, 1889/90 till
10.09 procent och 1890/91 till 9.45 procent. Betodlingen både således tagit
ett stort steg framåt. Under år 1891 gjorde sig den förökade tillverkningen
kännbar genom en afsevärd minskning af sockerinförseln och dermed förknippad
minskning i tullinkomsten, som för år 1891 beräknades till 9,131,000
kronor mot 11,901,000 kronor år 1890. Denna industriens utveckling
framgår närmare af bil. N:o 2.

Vid 1886 och 1890 årens Riksdagar väcktes motion om beskattningens
upphäfvande, hvilket dock ej bifölls. Samma öde rönte en vid 1889 års Riksdag
väckt motion om skattens höjande; men då motionen förnyades vid
1891 års Riksdag, beslöt Riksdagen ej blott att höja skatten till hälften af
tullens belopp, utan äfven att hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
vid framläggande af nådig proposition angående den tullsats å socker, hvartill
tullkomiténs betänkande torde gifva anledning, jemväl täcktes taga
under ompröfning, huruvida någon ändring i den nu utgående hvitbetssockeraccisen
såväl i fråga om dess belopp som i afseende å sjelfva beskattningssystemet
lämpligen kunde ega rum och derom i sådant fall hos
Riksdagen göra framställning.

Om förhöjningen i beskattningen utfärdades kungörelse den 22
Maj 1891.

För närvarande finnas i Sverige tio i gång safta eller under anläggning
varande hvitbetssockerfabriker.

Den äldsta af dem är den i Burlöfs socken af Bara härad belägna
Arlöfs fabrik, som eges af Malmö sockerfabriksaktiebolag. Detta bolag,
som erhöll bolagsordning den 5 Oktober 1869, har ett aktiekapital af

500.000 kronor. Fabriken, hvilken började sin verksamhet hösten 1870, omfattar
icke endast råsockerfabrik utan äfven raffinaderi, der såväl eget råsocker
som utifrån infördt sådant renas, äfvensom bränvinsbränneri. Melassen användes
dels till bränvin sbränning dels ock för tillverkning af socker enligt
elutionsmetoden. Raffinaderi och råsockerfabrik äro sammanbygda. Råsockertillverkningen
har efter hand utvecklats, så att år 1890/91 afverkades
49,268.4 ton betor, som lemnade ett utbyte af 9.61 procent. Det högsta
ernådda utbytet var år 1887/88 med 11.49 procent. Den uppskattade inkomsten
var under en följd af år jemförelsevis måttlig. I slutet af 1880-talet inträder dock en förändring, i det att taxeringen utvisar år 1888 —

130.000 kronor, år 1889 — 400,00o0 kronor, år 1890 — 371,202 kronor
och år 1891 — 330,100 kronor.1 År 1891 uppgifves hafva utvisat förlust,
hvilket kommer att visa sig vid taxeringen för år 1892. Huru stor andel
af vinsterna belöpa sig å hvitbetssockertillverkningen och å andra delar af
bolagets verksamhet, är för komitén okändt. Då bolagsordningen föreskrifver,
att af årets vinst afsätta^ 10 procent af maskiners och inventariers
kostnad till en amorteringsfond och 2 procent af byggnadskostnaden till en
byggnadsfond, till dess hvardera fonden uppgår till 25 procent af de belopp,

1 Närmare uppgifter erhållas i bil. N:ris 1, 2 och 4.

hvarå afsättningarne beräknats, hvarefter på bolagsstämman beror att besluta
om ytterligare afsättningar, torde det få antagas, att bolaget samlat
ej obetydliga fonder eller gjort motsvarande afskrifningar.

Dernäst kommer den nya fabriken vid Säbyholm i Säby socken af
Rönnebergs härad. Fabriken eges af Skånska Sockerfabriksaktiebolaget,
hvars bolagsordning är af den 14 Juni 1853 men sedermera ändrats åreri
1864 och 1889. Aktiekapitalet var ursprungligen 1,200,000 kronor men
höjdes vid sistnämnda tillfälle genom omföring af fonder till 3,000,000
kronor. Jemte den år 1883 i gång satta fabriken vid Säbyholm, som endast
afser råsockertillverkning, eger bolaget raffinaderi i Landskrona. Likasojn
vid Arlöf har betafverkningen betydligt tilltagit under de senaste åren. År
1890/91 afverkades 42,279 ton med ett utbyte af 9.11 procent. Högsta utbytet
uppnåddes 1887/88 med 11.37 procent. Behållningen var i början
måttlig, men för följande år uppgifver bolaget nettobehållningen af hvitbetssockertillverkningen
sålunda:

1887/88........................ kr. 241,555: 67

1888/89........................ » 124,666: 87

1889/90........................ » 307,082: 02

1890/91....................... » 211,836:24.

Lunds Sockerfabriks aktiebolag, hvars bolagsordning faststäldes den 7
Mars 1884, anlade vid Staffanstorp i Brågerups socken af Bara härad en
fabrik, som sattes i gång hösten 1885. Betafverkningen, som redan i början
uppgick till öfver 13,000 ton, uppdrefs 1890/91 till 39,474.3 ton. Utbytet
var sistnämnda år 9.83 men hade 1889/90 uppgått till 10.71 proc. Aktiekapitalet
utgör 677,300 kronor. De två första åren uppgick behållningen
till omkring 50,000 kronor, men enligt uppgift från bolaget utgjorde den

1887/88 .......... kr. 343,224: —

1888/89....................... » 340,000: —

1889/90....................... » 423,867: —

1890/91..................... » 350,250:—.

Med anledning af bolagsordningens föreskrifter torde kunna antagas,
att bolaget eger en afsevärd reservfond och gjort betydande afskrifningar.

Vid Trelleborg anlades en fabrik af Trelleborgs sockerfabriks aktiebolag,
hvars bolagsordning är af den 20 Maj 1887. Fabriken sattes i gång
hösten 1888 och hade första året eu betafverkning af nära 9,500 ton. År
1890/91 både betafverkningen redan uppgått till 43,653 ton. Utbytet har
vexla! mellan 9.70 och 9.36 procent. Aktiekapitalet är 100,000 kronor.

Bruttovinsten uppgifves hafva varit:

1888/89..... kr. 109,085: —

1889/90....................... * 217,867: —

1890/91......................» 359,000:—.

En ej obetydlig del af anläggningskostnaden lärer vara afskrifven.

Ortofta Sockerfabriks aktiebolag erhöll den 12 April 1889 fastställelse
ä bolagsordning, enligt hvilken bolagets kapital skall utgöra minst 500,000
och högst 700,000 kronor. Sistnämnda belopp är inbetaldt. Bolagets vid
Urtoftn i Ortofta socken af Harjagers härad anlagda fabrik sattes i gång
hösten 1890 och kunde under första året afverka 28,246.;» ton betor med
ett utbyte af 8.57 procent. Till bevillning uppskattades bolaget efter eu
inkomst af 84,586 kronor, ehuru bolaget sjelft uppgifver sin vinst till
endast 44,648 kronor 40 öre.

År 1890 sattes ännu eu annan fabrik i gång, nemligen den i Helsingborg,
anlagd af Helsingborgs Sockerfabriks aktiebolag. Bolagsordningen af
den 29 Mars 1889, men ändrad den 20 Juni 1890, bestämmer aktiekapitalet
till minst 1,145,000 kronor och högst 2,000,000 kronor, till hvilket
senare belopp det äfven uppgår. Den
15,308 ton och utbytet till 10.06 procent, År 1891 beskattades bolaget
efter eu inkomst af i 12,327 kronor. Fabriken omfattar ej blott råsockerfabrik
utan äfven raffinaderi. Båda afdelningarna. inrymmas under samma
tak och hafva vissa redskap gemensamma. Äfven utländskt råsocker raffineras,
, inom fabriken.

År 1891 tillkommo ytterligare två fabriker, nemligen eu vid Jordberga
i Ivjellstorps socken af Vemmenhögs härad och en vid Kjeflinge i
Kjeflinge socken af Harjagers härad. Den förra eges af Jord berga Sockerfabriksaktiebolag,
hvars aktiekapital, enligt bolagsordning af den 13 December
1889, skall utgöra minst 800,000 kronor och högst 1,500,000 kronor.
Den senare åter eges af Kjeflinge Sockerfabriksaktiebolag. Dess bolagsordning
af den 17 Oktober i 890 bestämmer aktiekapitalet till minst 800,000
kronor och högst 1,000,000 kronor.

Under anläggning äro vidare två fabriker, nemligen eu vid Engelholm,
som bygges af Helsingborgs sockerfabriks aktiebolag, och eu vid Hököpinge
i Hököpinge socken af Oxie härad. Den senare anlägges af Hököpinge
Sockerfabriks aktiebolag. Enligt bolagsordning af den 13 Mars 1891 skall
aktiekapitalet utgöra minst 600,000 kronor och högst 900,000 kronor.

Af det anförda framgår att nio af dessa fabriker ligga i de utmed
kusten belägna delarne af Malmöhus lätt. Jordmånen der är af den bästa
i landet, Synnerligen gynsamt för betodling är klimatet, som med eu

tidig vår och en lång höst bereder tillfälle såväl för betan att utveckla sig
som för odlaren att upptaga densamma, innan svårare frost inträffar. Redan
länge har i denna trakt förekommit betodling, som efter hand spridt sig åt
olika håll af det angifna området. Den tionde fabriken vid Engelholm
ligger omkring 25 km. från den nordligaste af de öfriga fabrikerna.

Betodlingen är icke inskränkt till större egendomar, utan idkas äfven
af mindre hemmansegare samt innehafvare af små lägenheter, såsom synes
af följande komitén meddelade

Uppgift på odling af sockerbetor till de skånska sockerfabrikerna

under år 1891.

	• Inköpta betor.	Egen odling.	Medel-
Fabrikens namn.	Kran odlare.	Från liektar.	Qvantitet. kg-	Areal. hektar.	Qvuutitet. ] kg-	afkastning pr hektar.
Säbyholm...................................	(ISIG	974	25,848,940	347	10,384,180	kg- 27,428
Arlöf.........................................	885	1,324	47,268,140	40	1,372,620	35,660
Stoff anstorp..............	968	1,200	37,244,000	11	356,000	31,050
Trelleborg—.............................	1,378	1,360	43,615,435	-r\|	—	32,070
Helsingborg...............................	657	1,112	i!0,715,813	—	—	27,622
Örtofta...........................-........	592	1,124	32,850,530	— :	— j	29,226
Jordberga...................—-.....	9:10	952	28.474,712	—		29,910
Kieflinge...................................	614	719	22,020,530	16	542,230	30,626
Summa	6,719	8,765	268,038,106	4M	12,655,030	30.580

Hvitbetan krafvel'' eu djupt plöjd, väl gödslad och omsorgsfullt skött
jord. Genom hvitbetsodlingen blifver alltså åkerjorden djupare och bättre
bearbetad samt vinner uti växtkraft. och befrias från ogräs. Vid sådant förhållande
och då jordens trådning ej vidare erfordras i samma utsträckning
som förut, kan eu egendoms areal lemna ej blott eu värderik betskörd utan
derjemte efter hand eu större skörd af andra kulturväxter än som egt ruin,
innan betodlingen vid densamma infördes. Samtidigt sättes odlaren i tillfälle
att genom inköp af affall från fabrikerna eller betmassan hålla ett
större antal kreatur, som åter bereda rikare tillgång på naturlig gödsel och
således i sin mån bidraga till jordens förbättrande. I allmänhet torde det
kunna sägas, att den skånska jorden lemnar eu betskörd af 300 deciton för
hektar. Der jordmånen är mindre passande eller i lägre kultur eller der

odlaren saknar nödig insigt och erfarenhet, uppnås icke denna medelafkastning.
Deremot vinnas betydligt bättre skördar å egendomar, der man under
gynsamma jordmåns- och andra förhållanden längesedan upptagit sockerbetan
i växtföljden, och större skördar ernås äfven der man, emot sockerfabrikernas
intressen och föreskrifter, odlar betor närmast efter ladugårdsspillningens
utförande eller på annat sätt tillför jorden allt för stora mängder
qväfvegödning, i hvilken händelse betskörden blir riklig men sockerhalten
mindre förmånlig. Exempel finnas på 467, 489 ja till och med 529 deciton
per hektar. I Danmark och Tyskland uppgifvas skördarna i medeltal
per hektar till 295 deciton.

\ id inköp af hvitbetor betala tillverkarne olika pris, allt efter som
betorna levereras under höst- eller vintermånaderna. Skilnaden utgör 25
öre för 100 kilogram. Den lista December anses vanligen såsom den dag,
då vinterpriset inträder. För erhållande af detta högre pris »ro betodlarne
skyldige att låta nedlägga och jordhölja betorna samt få sjelfva stå risken,
i händelse de under lagringstiden taga skada. Allt detta tillkommer åter
fabriken, om höstpriset beräknas. Detta senare är för fabriken något fördelaktigare,
men derföre visar det sig äfven att leveransen efter vinterpriset
år efter år tilltager. Utom sjelfva betalningen för betorna får hvitbetssockertillverkaren
vidkännas vissa andra omkostnader. Dit hör att för
betor, som forslas å jernväg, erlägga frakten till lossningsstationen från de
densamma närmast liggande stationerna. Denna skyldighet fingo tillverkarne
vid fabrikernas anläggning ikläda sig för att förmå jordbrukarne att
odla betor. Vidare hafva tillverkarne vid jern vägsstationer förvärfvat sig
områden för uppläggning af betor samt låtit uppföra våghus med betvågar.
I anseende till jern vägsbolagens begränsade tillgång å jernvägsvagnar, hafva
tillverkarne sjelfva fått anskaffa eu del sådana, som ställas till jernvägarnes
disposition. Att tillverkarne tillhandahålla odlarne gödningsämnen mot
betalning, innefattar för odlarne en beqvämlighet, men ingen väsentlig
utgift för tillverkarne. Annat är åter förhållandet med betfröet. Under
flera år har utsädesfrö till billigt pris tillhandahållits odlarne af soekertillverkarne,
men för att fullkomligt förekomma att landtbrukarne från
utlandet anskaffa ett visserligen billigt men otjenligt frö, hafva tillverkarne
våren 1891 börjat att kostnadsfritt tillhandahålla betodlarne det bästa frö,
som kunnat anskaffas och af hvilket sockerrika betor kunnat förväntas. 1
allmänhet åtgå för 1 hektar 24 kilogram frö å 80 öre, hvilket för hektar
gör 19 kronor 20 öre. Under förutsättning att 300 deciton betor skördas
på hektar, skulle inköpspriset härigenom hafva ökats med 6,i öre för deciton.

Enligt öfverenskommelse, som tillverkarne årligen sig emellan träffa,
betala de samma betpris och lemna i allmänhet odlarne samma förmåner.

Åren 1876—1883 utgjorde höstpriset 1 krona 88 öre och vinterpriset 2 kronor

12 öre allt för deciton. 1886 betaltes i höstpris 1 krona 76 öre och i
vinterpris 2 kronor. 1885 nedsattes priset till 1 krona 65 öre om hösten
och 1 krona 90 öre om vintern, men detta medförde en sådan minskning
af betodlingen, att ehuru hösten 1885 fabriken vid Staffanstorp med ett
nytt område för betodling tillkommit, betafverkningen, som 1884/85 uppgick
till 47,173 ton, 1885/86 nedgick till 43,259,6 ton. Tillverkarne måste
derföre höja höstpriset till 1 krona 75 öre och vinterpriset till 2 kronor,
hvarvid det med ett mindre undantag förblef till 1889, då höstpriset uppgick
till 1 krona 85 öre och vinterpriset till 2 kronor 10 öre. Ännu tillkommer
dock en omständighet, som fördyrar betorna. Då dessa till det
uppgifna priset levereras, äro de ännu otvättade med vidhängande jord,
rötter in. m. Innan betan blir färdig för tillverkningen, bortgår ytterligare
4 å 8 procent af vigten. Procentens storlek beror dels af jordmån och
rådande väderleksförhållanden under betupptagningen, och dels på den omsorg,
som efter betornas upptagning nedlägges på deras skötsel och putsning.

Vid olika, fabriker kan således priset på tvättade betor vexla något,
.beroende på tiden för leveransen, användande af transport å jernväg och
smutsprocentens storlek. För närvarande kan priset anses vexla mellan 2
kronor 23 öre och 2 kronor 35 öre för deciton. Först sedan priset stigit
till denna höjd har en mera rik tillgång på betor inträdt. I Danmark
lärer priset för deciton betor vara 1 krona 50 öre, hvartill dock kan
komma 6 öre i nedskyfflingspengar och fri disposition för säljaren af den
så kallade betsnitseln. I Tyskland är betpriset i allmänhet 1 mark för 50
kilogram eller 1 krona 78 öre för deciton, hvartill i vissa fall kommer att
odlaren utan ersättning återfår hvitbetsaffallet, hvilket för deciton betor gör

13 å 15 öre. Härvid må anmärkas, att något synnerligt skydd för hvitbetssockerindustrien
ej förekommit i Danmark samt att fabrikerna i Tyskland
vid yppad öfverproduktion lära nedbragt priset å betor till eu lägre
punkt än det förut intagit.

Det låter sig svårligen göra att i siffror med tillförlitlighet bestämma
de fördelar, som hvitbetsodlingens införande medför åt ett landtbruk, enär
de faktorer som dertill bidraga äro så många och förhållandena, vid de
olika hushållningarna sällan desamma. Och vill man försöka jemföra ett
jordbruk, som har endast spanmålsodling till uppgift, med ett annat, der
hvitbetsodling blifvit införd, så skall det sannolikt visa sig, hvad som äfven
lärer bekräftas af erfarenheten, att den nya odlingen till en början icke
lemnar sina idkare någon ökad behållning, utan snarare kan medföra en
minskning uti inkomst. Fn sådan minskning kan föranledas af flera orsaker,
såsom t. ex. af jordens hastiga fördjupning, hvilken kan vara skadlig för

efterföljande växter, såsom för kornet, intill dess den upplöjda råa alfven
bär antagit egenskap af matjord; men företrädesvis bidragande till ringa
fördel af hvitbetsodlingen å ett nytt område äro jordens befintlighet i
lägre kultur och befolkningens bristande insigt i saken. Sedan dessa
olägenheter blifvit afhulpna, stiger så småningom af kastningen, och eu ökad
nettobehållning af exempelvis blott 10 kronor per hektar för hela åkerarealen
är redan för hvarje landtman en afsevärd inkomst. Denna inkomst
blifver större för den betodlare, som lyckas uppnå eu högre afkastning
än den beräknade af 300 deciton per hektar, likasom äfven för
den brukare af eu mindre egendom, hvilken med sitt eget och sin familjs
arbete kan besörja betornas rensning och upptagning, eller för den innehafvare
af eu större areal, som vid betodlingen kan använda en del''af de
arbetare och dragare, som hållas för det öfriga åkerbruket. Till dessa fördelar
komma de indirekta, hvilka äro en följd af en egendoms bättre skötsel
och som äfven skola visa sig hafva förmågan att stiga.

De sockerfabriker, som inom landet finnas, äro alla, med ett undantag,
tillkomna under de sista tio åren, och de nyaste såväl som de äldre äro
alla inrättade efter de bästa föredömen. Och med ledning af de uppfinningar
och förbättringar, som i Tyskland alltjemt göras på denna industris
område, söka de svenska fabrikerna städse att fullkomna sig, såsom t. ex.
genom inköp af ^besparande och bättre konstruerade maskiner för betsaftens
rening och afdunstning, eller genom uppförande af nya och sitt
ändamål mera motsvarande ugnar för bränning af kalk och benkol, allt
kostnader som årligen uppgå till högst betydliga belopp. Ja, för komitén
bär blifvit uppgifvet, att vid en af dessa fabriker, som för sju år sedan
uppbyggdes med en kostnad af omkring 800,000 kronor, hafva de vidtagna
utvidgningarna, förändringarna och förbättringarna redan uppgått
till omkring en half million kronor, hvilket kunnat åstadkommas till följe
af de lyckliga förhållanden, hvarunder denna fabrik hittills arbetat.

Sockertillverkning af torkade betor har i Tvskland ej egt rum vid
mer än en fabrik och lärer ej vidare der förekomma. I Sverige har aldrig
annat än råa, betor användts för ändamålet. Alla fabriker äro inrättade
enligt diffusionsmetoden. De äro i allmänhet afsedda att afverka 30 å
40,000 ton betor under kampanjen. Donna, tager sin början tidigast, i
slutet af September och bör sluta inom Februari månads utgång. Efter
denna tid är sockerhalten i betorna så förminskad, att tillverkning af
betsocker efter denna, tid ej torde vara lönande. På sätt tabellen bil. N:o 2
utvisar har under de senaste åtta åren, för hvilka uppgifter föreligga utbytet
utgjort:

‘ y • ; } , f*	i medeltal	högst 1887/88
af första produkt ..................... » andra » .......................	8.16 procent 1.36 »	8.92 procent 1.60 »
» tredje » ........................	0.38 »	0.46 »
Summa af alla produkter	9.90 procent	10.98 procent

af betvigten. Melassutbytet har i medeltal utgjort 3.29 procent, I allmänhet
anses att af det procenttal socker, betan innehåller, tre procent bortgå,
nemligen 1 Va procent, som qvarstannar i betaffallet eller kalkslammet, bortgår
med sköljvattnet o. s. v., samt 11/2 procent, som qvarstannar i melassen.
Sockerutbytet betingas i första hand af betans sockerhalt, som
kan vexla under olika år och beror på åtskilliga omständigheter såsom
jordens beskaffenhet, jordens och betans skötsel samt väderleken under
växttiden. , ,

I den föregående framställningen af svenska förhållanden har liksom i
den officiella statistiken utbytet angifvits vara lika med summan af alla,
produkter. Det är emellertid oegentligt och vilseledande att sålunda med
utbytet af första produkten sammanslå utbytet af andra och tredje produkt,
som äro af väsentligen underordnad beskaffenhet. I allmänhet anses andra
produkten vara värd 75 procent och tredje produkten 65 procent af första
produkten. Om, såsom i bil. N:o 2 skett, utbytet sålunda reduceras, finner
man att det utgjort under de senare åtta åren i medeltal 9.43 procent,
högst 10.42 procent och lägst 7.29 procent. I alla händelser har dock utbytet
en bestämd tendens till stegring.

Första produkt försäljes på basis af 92 procents rendement men ej
understigande 90.5 procent (jemför sid. 30) med tillägg eller afdrag af
36 Öre för 100 kilogram för hvarje procent, rendementet öfver- eller understiger
92. Då fabrikernas tillverkningar understiga 90.5 procent, kunna
köparne kassera leveransen eller fordra rabatt. Då de svenska tillverkarne
erlägga skatten efter betvigten, är det ej för dem af samma vigt att
åstadkomma ett rent råsocker som det för importören år att mot tullen
å -råsocker införa ett så rent socker som möjligt. Enligt meddelade uppgifter
hafva tillverkningarne af första produkt ej sällan understigit 90.5
procents rendement.

Priset beror på råsockerpriset i Tyskland. Att detta liksom priset k
socker i verldsmarknaden vexlar betydligt, framgår af bil. N:o 5. Vid
nedannämnde fabriker hafva följande pris uppnåtts pr 100 kilogram:

1886/87....
1887/88....
1888/89....
1889/90....
1890/91....
i medeltal

Staffanstorp.	Säby bolin.	Trelleborg.
Kr. 43,90	Kr. 45	Kr. —
» 49,85	» 50,14	» —
» 47,62	» 48	» 47,04
» 44,59	» 45,27	» 44,17
» 46,41	» 47,12	» 46,84
» 46,47	» 47,io	» 46,oi

För melassen ernås vanligen 4 öre per kilogram. Dessutom har tillverkaren
en inkomst af betaffallet, hvilket vid diffussionsmetoden plägar utgöra
50 procent af betvigten. Massan afyttras till ett pris af 25 å 27 öre
för 100 kilogram.

Att tillverkarne i senare tider gjort betydliga vinster, är redan i det
föregående visadt och framgår ytterligare af bil. N:o 4.

Komitén har förut antydt de fördelar, hvitbetsodlingen medför för
landtbruket. Äfven i andra afseenden är industrien af fördel för landet.
Den bereder en afsevärd arbetsförtjenst åt en betydlig personal. I allmänhet
anses, att för skötsel af 2 hektar hvitbetor erfordras under sommarmånaderna-
3 q vinsdagsverken dagligen. För 8 fabriker, af hvilka en hvar
köper betor från minst 1,000 hektar, sysselsattes således under sommarmånaderna
minst 12,000 qvinnor, åt hvilka en del äro från Småland,
Halland och Blekinge, dit de efter betskörden återvända med en sparad
penning. Under betafverkningstiden bereda fabrikerna god förtjenst åt
en arbetsstyrka, som under vintermånaderna eljest skulle vara i saknad
af sysselsättning. Hvitbetssockerfabrikerna äro äfven goda kunder för de
mekaniska \ erkstäderna, som alltid maste anlitas vid årligen förekommande
reparationer och nyanskaffningar samt vid anläggning af de senaste fabrikerna
fått beställning å så många maskiner, de tilltrott sig tillverka. Industrien
befordrar äfven afsättning af landets tillverkning af bruten kalksten,
pressväf, benkol, redskap in. in. Att densamma minskar landets behof att
från utlandet införa socker, må ej heller förbises.

Men å andra sidan gör landet för hvitbetssockerindustrien högst betydande
uppoffringar. Från och med den 1 juli 1876 till den 1 september
1891 utgjorde skatten endast 75-delar af tullen eller 9,i öre för kilogram
i skatt, då tullen var 23,5 öre för kilogram. Skilnaden var således 14,i öre.
I följd af den fördelaktiga rendementsberäkningen ökades dock denna skilnad
högst betydligt, vexlande för olika år. Statens minskade inkomst torde
angifvas af följande beräkning.

Sockertillverkningen År.

Betafverkuing. reducerad till

l:a produkt.

1887/88 83,605,1 ton 8,711,651 kg.

1888/89 86,111,7 » 8,456,168 »

1889/90 136,813,3 » 13,941,275 »

1890/91 218,229,2 » 19,684,273 » 1,282,096 » 4,625,804 » 3,343,708 »
1891/92 260,064,4 » 23,405,796’» 1,909,847 » 5,500,362 » 3,590,515 »

Måhända bör dock statens minskade inkomst antagas vara något mindre.
Skulle en sockerqvantitet, motsvarande den i landet tillverkade, utifrån
hafva införts, hade införseln sannolikt kommit att afse ett ganska fint rörsocker,
företrädesvis af N:o 17 af den holländska standarden. Här ofvan
är redan påvisadt, att det inom landet tillverkade betsockret icke torde i
allmänhet vara af samma renhetsgrad. Huruvida detsamma, såsom sockertillverkarne
förmena, bör anses vara 5 procent sämre än kolonialsocker af
N:o 17, är komitén icke i tillfälle att afgöra; men det måste dock antagas
att införseln bort utgöra ett lägre tontal än det härofvan i tabellen angifna,
I allt fall är dock statsverkets förlust i tullinkomst betydande, och den
stora betafverkningen 1890/91 visar ock sin verkan, då inkomsten af
sockertullen, som år 1890 utgjorde 11,901,000 kronor och under de senare
åren i allmänhet utgjort 11,000,000 kronor, för år 1891 endast kan beräknas
till 9,131,000 kronor, utan att denna minskning af tullinkomsten
kan uppvägas af ökningen af hvitbetssockertillverkningsafgiften, hvilken
från 998,000 kronor, som den utgjorde 1890, år 1891 steg till 1,847,000
kronor. (Se vidare bil. N:o 3.)

Härvid kommer det dock icke att stanna. Enligt Malmöhus läns hushållningssällskaps
berättelse för år 1890 utgör åkerarealen inom Luggude,
Rönnebergs, Harjagers, Torna, Bara, Oxie, Skytts, Wemmenhögs, Ljunits
och Herrestads härad 236,773 hektar. Äfven om endast 70 procent häraf
egnade sig för användning till hvitbetsodling, skulle dertill dock kunna användas
165,700 hektar, eller med antagande af sjuårig cirkulation 23,670
hektar om året, derå hvitbetsskörden efter 300 deciton per hektar skulle
utgöra 710,000 ton betor, som efter nio procents rendement borde lemna
63,900 ton socker eller mer än Sveriges nuvarande årliga behof af varan.
Hvitbetor kunde dock odlas i andra delar af Skåne, i Halland, å Gotland
och möjligen äfven i andra rikets delar. Statens inkomst skulle då nedgå
till den nuvarande tillverkningsafgiften beräknad efter 710,000 ton betor,
6.25 procents rendement och 11,75 öre för kilogram socker eller något 1

Statens

minskade

inkomst.

Skatt beräknad
Erlagd lika med tullen

skatt. till 23,5 öre å

tillverkningen.

491,179 kr. 2,047,237 kr. 1,556,058 kr.
505,906 » 1,987,199 » 1,481,293 »
803,778 » 3,276,199 » 2,472,421 »

1 För året 1891/92 har sockerutbytet beräknats till 9 %.

mer än 5,200,000 kronor ocli det blefve en uppgift att genom annan beskattning
fylla den inkom stbrist, som uppkomme.

När tillverkningen hunnit att tillfredsställa landets behof och något
öfverskjuta detta, skulle ett betydande prisfall å socker inträffa, derest ej
tillverkare kunde bilda någon ring i syfte att genom begränsning af tillverkningen
eller utförsel af öfverskottet hålla det inhemska priset uppe.
Vid utförsel komine dock att ifrågasättas restitution och denna komme
sannolikt likasom i andra länder med materialskatt att innefatta en exportpremie
till ytterligare förlust för statsverket.

Då under sådana förhållanden frågan, huruvida icke lagstiftningen bör
ingripa för att i tid ordna beskattning^ efter grunder, som mera kunna
vara afpassade efter statsverkets intresse, obetingadt torde besvaras med
ja, framställer sig frågan, om förändringen bör omfatta jemväl ett ombyte
af beskattningssätt,

Att införande åt det i Österrike och Ryssland fordom använda men
der öfvergifna beskattningssättet efter redskapens afverkningsförmåga, icke
bör ifrågakomma, torde, med afseende å hvad komitén redan om detta sätt
anfört, vara uppenbart. Ej heller anser sig komitén kunna i någon mån
förorda beskattning, beräknad efter betsaftens mängd och täthet. Detta
beskattningssätts ©tillförlitlighet synes vara ådagalagd genom de upplysningar,
som här ofvan meddelats angående detsamma och dess tillämpning
i Belgien och Nederländerna.

Återstår således endast frågan om införande af produktbeskattning,
hvars fördelar och olägenheter å sid. 39 angifvas. Särskild! för svenska
förhållanden erbjuder denna den fördel, att fabrikerna i den gamla hvitbetsodlande
trakten få betala skatt för allt, hvad de tillverka, och att fabriker i
orter, der bttodlingen införes, icke få betala för ett högre utbyte, än de i
början verkligen kunna åstadkomma. Förutom den ökade kontrollkostnad,
detta system medför för statsverket, måste det ock medföra synnerligen
betungande olägenheter och kostnader för tillverkande, hvilkas fabriker icke
äro inrättade med afseende å den kontroll, som med en produktbeskattning
är oskiljaktig. Valdes den form, som kallas fabrikat.birätt, måste man tänka
sig olika skattesatser för socker af olika finhet, Med afseende å hvarje
efter färgen lämpadt typsystems oduglighet i afseende å hvitbetssocker,
måste vidare sockrets beskaffenhet utrönas genom polarimeter. Härtill
fordras en tekniskt bildad person och kontrollkostnaden varder derigenom
betydligt fördyrad. Funnes endast en skattesats, skulle tillverkarne föranledas
att för begränsande af skattebeloppet endast tillverka rent socker, hvilket
skulle innebära förlust eller möjligen ruin för de nu bestående raffinaderierna.
Det kunde visserligen stadgas, att- hvitbetssockerfabrikerna endast finge till -

verka råsocker, men dels erfordrades äfven då en polarimetrisk undersökning
af sockrets beskaffenhet, och dels möter för ett sådant förbud ett
bestämdt hinder deri, att fabrikerna vid Arlöf och Helsingborg äfven äro
inrättade för rening af socker. Att i dessa fabriker skilja mellan råsockertillverkning
och raffinering gränsar till det omöjliga, ty många apparater,
kärl och rörledningar begagnas ömsevis för råsocker och raffinadvara.
Beräkningen af de olika skattesatserna varder dock alltid godtycklig och
kommer att gynna antingen raffinaderierna, råsockerfabrikerna eller de
fabriker, som omfatta båda, verksamheterna. Eu olägenhet, som åtföljer
systemet, är äfven att efterprodukter från eu fabrik icke kunna omarbetas
vid eu annan. Vid den förra äro de redan beskattade och vid den senare
skulle de ånyo beskattas, då de lemna fabriken. Ben omständighet, att
fabrikerna vid Arlöf och Helsingborg äro a.fsedda så väl för råsockertillverkning
som för raffinering, medför för dem nödvändigheten att förarbeta
äfven råsocker, som införts från utlandet. Att betydande, kanske olösliga
svårigheter mota vid beräkning af afgifterna för de'' olika sockerslag, som
dit införas eller derifrån utgå, är uppenbart.

Införes åter konsumtionsskatt, måste jemväl de äldre raffinaderierna
underkastas samma kontroll som hvitbetssockerfabrikerna och transporten
af socker mellan hamnarne och hvitbetssockerfabrikerna samt raffinaderierna
ske under bevakning till stor kostnad för staten och synnerligen afsevärda
och kostsamma olägenheter för raffinaderierna, som icke äro byggda med
afseende å någon tanke derpå. Billigtvis borde väl de ombyggnader, som
för bevakningens skull erfordrades vid raffinaderierna, bekostas af staten.
I hvad fall som helst kommer dock hvilken form af produktbeskattning
man väljer att vara för industrien vida mer hämmande och kostsam än
det nu brukliga beskattningssättet.

Till dessa olägenheter, som äro förenade med produktbeskattningen,
må läggas, att behofvet af eu förändring af beskattningssätt icke är så stort
här i landet, der industrien ännu icke nått den utveckling, att utförsel kan
ifrågasättas, och någon utförselgodtgörelse således icke behöfver medgifvas
utan tvärt om industrien är i behof af tullskydd.

Med afseende härå och då komitén föreställer sig att förhållandet
mellan äldre och nya fabriker kan ordnas på ett sätt, som längre fram
kommer att omförmälas, anser komitén lika med de tillkallade sakkunnige
att för närvarande anledning ej finnes att frångå det hittills i riket följda
och efter betornas vigt lämpade beskattningssättet, som visat sig framför
andra sådana egnadt att befordra industriens utveckling.

Väl kan häremot invändas, att industrien behöfver veta, hvad den har
att Tätta sig efter, och att den icke kan vara belåten med ett beskattnings -

sätt, som endast gäller tillsvidare. Denna invändning förtjena]* dock intet
afseende. Hvitbetssockerindustrien är stadd i utveckling och lagstiftningen
måste lämpa det skydd, som må tillkomma densamma, och således äfven
dess beskattning efter den utveckling, den uppnått, förbehållande sig att
minska skyddet i den mån industrien visar sig allt mera kraftig och i
stånd att bära en högre beskattning. Vid dennas påförande måste ock
hänsyn tagas till de exportpremier, främmande länder medgifva och hvilka
tid efter annan vexla.

Då komitén således antager, att beskattningen fortfarande bör utgå
efter betornas vigt, måste komitén ifrågasätta en betydlig förhöjning af
det utbyte, som hittills varit antaget. Detta har varit 6.25 procent under
det att det verkliga, utbytet — då efterprodukterna reducerats till första
produkt — i medeltal för de åtta senaste åren utgjort 9.43 procent ehuru
det, för tillverkningsåret 1890/91 endast uppgått till 9.02 procent och vid
Ortofta till 8.13 procent. I anslutning till de sakkunniges yttranden antager
derföre komitén, att utbytet bör fastställas till nio (9) procent.

Härvid måste dock tagas i öfvervägande, huruvida industrien för närvarande
kan bära den skatteförhöjning, en sådan förändring af utbytesberäkningen
innebär, och vidare om industrien är i tillfälle att derutöfver
vidkännas en förhöjning af skatten i dess förhållande till sockertullen.

Uppvuxen under ett betydligt skydd kan industrien ännu icke undvara
sådant. Och omsorgen om de inhemska näringarne torde ej medgifva, att
genom skattens förhöjning tullskyddet minskas i den grad att derigenom
skulle förqväfvas eu industri, hvilken är af sådan betydelse för landets
näringslif och särskildt, dess jordbruk. Det bör härvid ej förbises, att i
utlandet hvitbetssockertillverkningen i allmänhet gynnas af exportpremier
och att t. ex. de tyska hvitbetssockertillverkarne dessutom framför de
svenska njuta förmånen af lägre anläggningskostnad, billigare och dock
sockerrikare betor samt sannolikt äfven billigare pris å kol m. m. och
lägre arbetslöner. Det måste vidare erinras, att skatten vid 1891 års
Riksdag höjdes från */» till hälften af råsockertullen 23.5 öre pr ett kilogram.
Den förut utgående skatten höjdes derigenom med 25 procent. Höjes nu
utbytet till 9 procent, kommer afgiften för 100 kilogram betor att utgöra
105.75 öre, då samma afgift till och med 1890/91 års kampanj var 58.75
öre. Höjningen blifver således 47 öre och afgiften varder nära fördubblad.

De såsom sakkunnige tillkallade hvitbetssockertillverkarne uppstälde
nedannämnda, beräkning öfver kostnaden för tillverkning af hvitbetssocker.
Som denna är jemförelsevis lägre vid eu större än vid en mindre fabrik,
uppgjordes två alternativ. Utgångspunkten är i båda fallen 100 kilogram
betor.

Vid större
fabrik.

Inköp och frakt för 100 kg. betor''........•.............. Kr. 2,31

Arbetslöner...........................................—--i-i—- * — 37

Stenkol och koks ..........................;..........>? — 3»

Reparationer och underhåll.................................. ,» -—08

Diverse materialer...............................................— > »• —13

Diverse omkostnader (skatter, brandförsäkring,

kontorsutgifter m. ...........&—-A * — 10

Amortering...............................y.....,....,,,--., » — 25

Ränta på rörelsekapital.......................................—. ». —05

Betskatt'' (1891)..............................j..aj.;..------1..... » — 73

Summa kronor 4,i<>

Inkomsten skulle åter utgöra:

Första produkt............................................ 8.5 kg. å 46 öre

Andra » '' ...''.................................. 1.— * : » 36 »

Tredje ............................................. —-5 » »''• 31 >»•

Melass.......................................................... 3.— » 1 » 4 »

Bet-massa...................................................... 50.— »

Vid mindre
fabrik.

Ivr. 2,11

:» [,— 40

» -40

- • » - 10

» — 15

» - 15

» — 27

>v -05

». -73

4,06.

kr. 3,91
» — 36 1

» — 155

» — 12

— l?6

Kronor 4,07.

Enligt dessa beräkningar skulle ju med nu gällande beskattning en
afverkning af 40,000 ton betor icke för tillverkaren medföra större behållning
än omkring 100,000 kronor. Till förklaring af skilnaden mellan
denna måttliga behållning och de vida större inkomstbelopp, som tillverkarne
under de senaste åren bitjenst, har anförts, att beräkningarne uppgjorts
med iakttagande af den skatteförhöjning, som beslöts vid 1891 års
riksdag, då deremot uppgifterna om tillverkarnes inkomster afse tiden, innan
nämnda skatteförhöjning beslöts, samt att dessutom å sista tiden betpris,
arbetslöner, kolpris och andra omkostnader ökats, betpriset särskildt derigenom
att tillverkarne kostnadsfritt tillhandahålla betodlarne betlrö.

Komitén har dock icke varit i tillfälle att i allo närmare granska dessa
beräkningar, hvilka synas vara uppgjorda under förutsättning af synnerligen
ogynsamma förhållanden, och har derföre sökt att å en annan väg bilda
sig en föreställning om tillverkarnes förmåga att bära en skatteförhöjning.

Enligt bil. N:o 2 utgjorde vigten af de afverkade betorna:

vid Säbyholm under åren 1887/88—1890/91 omkring............ 114,000 ton

» Staffanstorp » » » » » ............ 131,000 »

» Trelleborg » » 1889/90 och 1890/91 » ............ 66,000 >

tillsammans 311,000 ton.

Årliga medelafverkningen för fabrik var alltså 31,100 ton betor.
Skilnaden mellan den beskattning, som gälde före den 1 September 1891,
och den, som nu ifrågasattes, utgör ju 47 öre för 100 kilogram eller 4
kronor 70 öre för lön. Denna skatteförhöjning skulle för hvarje fabrik i
medeltal hafva medfört en ökad utgift af 146,170 kronor. Enligt bil.
N:o 4 utgjorde beskattade inkomsten för motsvarande år vid samma fabriker
omkring 3,000,000 kronor, hvilket teinligen öfverensstämmer med
de af tillverkarne meddelade uppgifterna om sina inkomster. I medeltal
hade således hvarje fabrik eu behållning af 300,000 kronor och skulle
äfven med det nu ifrågasatta utbytet och gällande skatt egt i behåll omkring
150,000 kronor, hvilken summa synes komitén hafva bort innefatta
nöjaktig afkomst af det aktiekapital, 700,000 kronor, som i allmänhet synes
fordras för grundläggande af en hvitbetssockerfabrik, tillfälle till nödiga
afskrifningar och godtgörelse för de med rörelsen förenade risker, hvilka,
förutom att prisen å tillverkningen vexla efter ej blott tillgång och efterfrågan
utan äfven andra staters exportpremier, äro betydliga, beroende på tillgången
å betor och å dessas sockerhalt, möjligheten att den inköpta betqvantiteten
förstöres, i händelse eldsvåda, vattenbrist eller arbetsinställelse
under någon tid på hösten skulle hindra fabrikens verksamhet o. s. v. I
medeltal afverkades vid Arlöfs fabrik under samma fyra år omkring 40,000
ton och skatteförhöjningen skulle der utgjort omkring 188,000 kronor för
år. Då behållningen för motsvarande år i medeltal utgjort 300,000 kronor,
skulle likväl under förutsättning af den förhöjda beskattningen en årlig
nettobehållning å 112,000 kronor funnits; men det är för komitén ovisst,
i hvad mån denna behållning bort tillgodoföra^ tillverkningen af råsocker
eller andra grenar af bolagets verksamhet.

Med samma beskattning skulle emellertid fabriken vid örtofta, som afverka!
omkring 28,000 ton betor och uppskattats för en inkomst till belopp
af 84,586 kronor, lemnat en förlust af 47,000 kronor och den vid Helsingborg
endast visat en behållning af omkring 42,000 kronor, som åtminstone
till någon del bort föras å raffinaderiets konto.

Det synes häraf framgå, att de äldre fabrikerna kunna bära eu beskattning
grundad på den beräkning, att betorna lemna nio procent råsocker,
men att de fabriker, hvilka helt nyligen satts i gång, ännu icke förmå
att utgöra eu sådan skatt.

Då fabrikerna vid Örtofta och Helsingborg knappast hunnit att afsluta
sin andra kampanj samt nya fabriker tillkommit vid Jordberga och Kjaflinge
samt äro under anläggning vid Hököpinge och Engelholm, måste
hänsynen till dessa fabriker mana till försigtighet, så att dem beredes
något rådrum, under hvilket betodlingen kan uppdrifvas till den höjd, att

betor der vinnas till erforderlig myckenhet och lemna ett utbyte, som
närmar sig det, hvilket vinnes vid de äldre fabrikerna. Enär så väl de
nya som de äldre fabrikerna ligga jemförelsevis nära hvarandra, torde
högre beskattning ej böra påföras de äldre än de nyare, hvilka för annan
händelse blefve i tillfälle att vid inköp af betor öfverbjuda de förra. Jemväl
de äldre blefve under en öfvergångstid i tillfälle att bereda sig på de förändrade
vilkor, under hvilka- rörelsen för framtiden komme att drifvas.
Komitén anser sig således icke för närvarande kunna ifrågasätta någon
förändring af skattens förhållande till sockertullen utan föreställer sig tvärt
om att, på sätt de sakkunnige ansett nödigt, tillverkarne höra få åtnjuta
något rådrum med förhöjandet af det lagbestämda utbytet, så att det kommer
att beräknas

från den 1 September 1893 till 7.5 procent,

» » 1 » 1895 * 8.25 » och

s 1 '' 1897 * 9

För bestämmandet af särskilt dessa tidpunkter talar, att i Tyskland

exportpremierna från den 1 Augusti 1895 nedsättas och från den 1 Augusti
1897 skola upphöra.

Ordnandet af sockertullen har icke utgjort föremål för komiténs arbeten
och i förslaget har Komitén derföre fortfarande upptagit att tillverkningsskatten
skall utgöra hälften af gällande tull å råsocker mörkare än N:o 18.
1 händelse någon nedsättning i sockertullen kommer att ega rum, innefattar
dock detta eu nedsättning af det skydd, hvilket sockertillverkningen skulle
åtnjuta. För det fall att eu sådan förändring af sockertullen skulle vidtagas,
vore det derföre mera egentligt att bestämma hvitbetssocbertillverkningsskatten
till ett bestämdt öretal under gällande tull å råsocker af angifven
beskaffenhet.

Till eu början kommer sannolikt den förhöjda beskattningen att dels
undanskjuta anläggandet af nya fabriker dels föranleda tillverkarne att
nedsätta betpriset, hvilket åter kommer att inskränka betodlingen. I följd
häraf skulle statens förlust å sockerbeskattningen begränsas. De fördelar,
betodlingen medför för landtbrukaren, och bet-beskattningens förmåga atthöja
industrien komma dock snart att verka en ytterligare utveckling åt
betodlingen i förening med ett höjdt utbyte af socker. Den härmed förenade
ökade inkomsten skall i sin tur framkalla- nya fabriker med nya
områden för besudling och den tillverkning af socker, som då uppstår,
kommer att förminska statsinkomsten, så att lagstiftningen åter måste ingripa.
Sådan har utvecklingen varit i andra länder.

Vid flera tillfällen, då fråga om hvitbetssockerbeskattningen förevarit,
bäfva uttalats önskningar om bestämmelser, Indika kunde underlätta anläggande
af fabriker i nya trakter, der betodlingen alltså kunde införas
och landtbruket således röna det gynsamma inflytande, som med denna
odling är förenadt. Det är klart, att sådana bestämmelser skulle blifva
mera nödvändiga i den mån sockertillverkningen genom höjd utbytesberäkning
och höjd afgift beskattas.

Såvidt komitén kunnat utröna, har försök i sådan rigtning ingenstädes
skett, utan har beskattningen allestädes vant lika för både gamla och nya
fabriker. Med ett sådant gynnande af nya fabriker äro ock förenade åtskilliga
olägenheter. En sådan vore, om staten genom en betydande eftergift
af skatten framkallade hvitbetssockerfabriker i en trakt, der erforderlig
mängd betor ej kunde vinnas eller der jorden ej framalstrade betor af
tjenlig beskaffenhet. Vid ett lågt utbyte är det ej nog, att betskatten
drabbar tyngre, det bör ej förbises, att, då en viss mängd betor afverkas,
kostnaden är ungefär densamma, antingen mer eller mindre socker dervid
erhålles. Är utbytet lågt, blir tillverkningskostnaden högre för kilogram
socker. Ja en minskning af 1 kilogram socker per deciton betor,
betyder mer än skatten för 2 procents rendement. Om således staten
genom skattelindring framkallade hvitbetssockertillverkning i en trakt, som
icke eger de naturliga vilkoren för rörelsen, kommer denna att icke kunna
bära sig, då den högre skatten påföres; och då har tillverkaren förlorat sin
anläggningskostnad och staten utan gagn vidkänts skatteuppoffringen, helst
jordbrukarne sedan fabriken nedlagts måste upphöra med betodlingen.
Medgifves åter skattelindring för en fabrik, som anlägges i en redan betodlande
trakt, sker derigenom en orättvisa emot äldre fabriker, Indika fått
vidkännas besvärligheter med betodlingens införande och nu erhålla en
konkurrent, som utan att hafva gjort uppoffringar för betodlingen, är i
tillfälle att öfverbjuda dem vid inköp af betor. Vore ej fabrikerna så
dyrbara, kunde man tänka sig att de skulle flyttas för att få namn af nya
fabriker och rätt till en gynsammare behandling. Sådan konkurrens torde
kunna förekomma så snart ej afståndet mellan fabrikerna äro minst dubbelt
så stort som radien till det område, från hvilket en fabrik skäligen kan
antagas hemta sina betor. I allmänhet torde dessa ej föras längre än 20
kilometer.

Inom de delar åt Malmöhus län, som egna sig för betodling, finnas
redan så många fabriker, att, med nämnda begränsning, några nya, lindrigare
beskattning underkastade fabriker knappt kunna tänkas. Inom
Kristianstads län torde vissa områden egna sig för betodling och likaledes
torde det sydligare Hallands kusttrakt dertill passa. I dessa trakter är

jordmanen god och de klimatiska förhållandena gynsamma. .''Sistnämnda
förhållanden äro af stor vigt, Betan behöfver en tidig vår och eu sen
höst, så att sockerhalten hinner att utveckla sig. Af vigt är att frosten
kommer sent, så att jordbrukaren har en tid af 5 å 6 veckor för att
hinna, upptaga betorna. Just i sistnämnda afseende erbjuder klimatet i
mellersta Sverige svårigheter. Om den tid, som för upptagningen kan
afses, begränsas till 3 veckor, måste odlaren i samma mån inskränka sin
betodling för att med tillgänglig arbetskraft kunna utföra upptagningen.
Om således den åkerareal, som kan användas till betodling, väsentligen
begränsas, och åkerarealen icke utgör lika stor del åt hela ytvidden, som
i Skåne, varder således tillfället till betodling så inskränkt, att de 30 å
40,000 ton betor, Indika årligen erfordras för en fabrik, svårligen stå
att vinna.

Inom rikets öfriga provinser är det företrädesvis Gotland som säges
egna sig för betodling. Då årsmedeltemperaturen i Skåne är + 6,fi °C. är
den på Gotland + 6. Våren och försommaren å Gotland äro något kallare
men högsommaren och hösten i det närmaste lika med i Skåne. Höstfrosterna
äro till och med lindrigare å Gotland. Nederbörden å Gotland
är mindre. Detta är till fördel hvad eftersommar och höst angår men
till nackdel beträffande vår och försommar. Vid undersökning af betor,
som 1890 skördats å Gotland, utgjorde sockerhalten i procent af betans vigt,

från före myr....................................... 13.80 %.

» Skäggs» .................................... 10.08 %.

» Skäggs högåker ......................... 13.29 %.

Henriksdal högåker (Barlingsbo). 15.15 %.

» Snovalds högåker (Hörna)............ 11.49 %.

Betor af 1891 års skörd visade

från Martebo myr........................ 11 ä 13,os %.

» Hästnäs myr ........................ 11.15 å 11.54 %.

Lillemyr............................... 12 %.

» Gammelgarn stormyr.......... 13.08 å 13.23 %.

* Vidangs myr........................ 13.08 %.

Akebäcks myr...................... 12.31 å 14.31 %.

Särskild! lärer den gotländska myrjorden anses förtjena beaktande.
Den uppgifves vara ovanligt lättskött och tillräckligt djup samt endast behöfva
en tillsats af fosforsyra och kali i lämpliga former för att gifva, i
qvantitativ! och qvalitativt hänseende rika skördar.

Då emellertid en betydlig förhöjning af skatten ifrågasattes och det,
icke lärer kunna förväntas, ’att fabriker, hvilka inrättas i trakter, der hvit -

För ovän.

§ I -

betsodling hittills ej egt ruin, skola kunna ernå samma utbyte som hvitbetssockerfabrikerna
i Skåne, synes det komitén som om billigheten fordrade,
att dessa fabriker, som inråttas å ställen, der hvitbetsodling ej förut egt
ruin, finge beskattas efter ett lägre utbyte åtminstone under den första
cirkulationen, då betodlingen, enligt hvad förut sagts, ännu icke hunnit
att visa sina fördelar. Komitén föreslår derföre, att då ny fabrik anlägges
pa mer än 40 kilometers afstånd från annan i gång varande hvitbetssoekerfabrik,
utbytet må beräknas utgöra under tre år fem och under tre år sju
procent. Skulle fabriken komma att ligga inom nämnda afstånd från eu
fabrik, som åtnjuter förmånen af nämnda lindring, bör den naturligtvis
icke åtnjuta större fördel ån denna, men ej heller beskattas lika med
gammal fabrik. Den borde således sättas i samma ställning som den äldre
af dem. Lindringen torde dock alltid böra göras beroende på Kong!. Mai:ts
pröfning.

Härigenom skulle ny fabrik under de tre första åren få erlägga för
ton betor 5 kr. 87 öre eller samma belopp, som beskattningen utgjorde
från och med 1 September 1879 till den 1 September 1891. Under de
tre följande åren åtnjuter fabriken en öfvergångsbeskattning.

Komitén, som genomgått nu gällande förordning angående beskattning
af hvitbetssockertillverkningen i riket samt ordningsstadgan för hvitbetssockerfabrikerna,
har i sitt förslag till nya författningar i ämnet vidtagit
åtskilliga formella ändringar hufvudsakligen i afsigt att bringa dessa författningar
i öfverensstämmelse med gällande författningar angående bränvinstillverkningen
samt med det förslag angående beskattning af maltdrycker,
hvilket komitén förut afgifvit. I sak åter äro de föreslagna ändringarna
färre och förnämligast föranledda dels af de förändrade förhållanden, som
inträdt under de nitton år, som förflutit sedan den första förordningen i
ämnet utfärdades, dels ock af den erfarenhet, som under denna tid vunnits.
Bland de föreslagna förändringarna har komitén ansett sig böra särskild!
omnämna följande:

Enligt nuvarande bestämmelser utgör skatten för eu ton betor 7 kr.
343/8 öre och med de af komitén föreslagna utbytesberäkningarna, 5, 7,
7l/2, 8V4 och 9 % skulle den komma att blifva respektive 5 kr. 87Vs öre,
8 kr. 221/* öre, 8 kr. 81 l/i öre, 9 kr. 693/8 öre samt 10 kr. 571/2 öre.
Så länge skatten utgick med två femtedelar af tullen och denna var 10
öre per skålpund, var betskatten 25 öre per centner. För att undvika de
vid skatteberäkningarna besvärliga bråkdelarne af öre föreslås, att sedan

skatten för en ton betor beräknats, bråkdelarne af öre utelemnas, hvarefter
det sålunda erhållna talet begagnas för skattepåföringen. Det högsta
belopp, som skulle utelemnas, blefve, såsom af ofvan anförda siffror synes,
ett hälft öre, medförande för en fabrik med 40,000 tons afverkning en
skatteminskning af 200 kr. och således i afseende på skattebeloppet utan
all betydelse.

I nuvarande förordning tinnes en utbytesprocent bestämd äfven för Förorda.
torkade betor. Emellertid har aldrig afverkning af torkade betor ifråga- § 2.
kommit inom landet och, såsom komitén förut omnämnt (sid. 58), förekommer
sådan ej heller i Tyskland. Ingen af nuvarande svenska fabriker
är inrättad för dylik afverkning, och med den utveckling, hvitbetssockerindustrien
nu hunnit, tinnes ej heller anledning antaga, att någon fabrik
för afverkning af torkade betor skall här uppstå, hvarför komitén anser
det vara öfverflödigt, att i förordningen upptaga någon utbytesprocent för
dylika betor, isynnerhet när man icke har någon erfarenhet beträffande
det verkliga utbyte, som ur dem kan erhållas.

När skatten höjes så betydligt, som nu föreslagits, kan det icke anses Förordn.
obilligt, att ett något längre anstånd lemnas tillverkarne för skattens in- §§ 4 och
betalning än hvad hittills egt rum. För en månads anstånd talar ock den
omständigheten, att ungefär fyra veckor åtgå, innan det ur betorna uttagna
råsockret hinner afyttras till raffinaderiet. I sammanhang med denna förlängning
måste naturligtvis beloppet af den säkerhet, tillverkaren skall
ställa för skatten, ökas så, att den motsvarar två månaders tillverkning.

De nu föreskrift^ amnälningstiderna såväl för tillverkningens begyn- Förordn.
ilande soin för dess afsilande äro väl långa. Vid många tillfällen har§§6,10,11.
svårighet mött för tillverkarne att eu månad i förväg kunna bestämma,
när fabriken blir färdig till besigtning. Amnälningstiderna böra derför förkortas
rätt betydligt, och om de bestämmas för fabriksanmälan till 14 dagar
(nu eu månad), för driftsanmälan till 10 (nu 14) dagar och för anmälan
om tillverkningens afslutande till 8 (nu 8) dagar, böra vederbörande myndigheter,
särskilt med afseende på nutidens lätta kommunikationer, hafva
tillräcklig tid för vidtagande af de åtgärder, som i hvarje särskild! fall på
dem ankomma.

Deremot torde den frist af fem helgfria dygn, som nu medgifves en Förorda.
tillverkare, om han af någon anledning måste låta fabriken stå stilla, böra § 12.
utsträckas något, t. ex. till tio dagar, utan att tillverkaren derför blir skyldig
att betala kontrollkostnaderna. Vid eu tillverkning sådan som hvitbetssockerfabrikationen,
der råvaran förlorar i värde i samma mån dess afverkning
fördröjes, har man ingen anledning befara, att tillverkaren utan
nödtvång afbryter tillverkningen. Den vaidiga anledningen till afbrott är

Förorda.

§ 14.

Förorda.

§ Ifl -

skada å någon del af redskapen, hvarigenom reparation af denna nödvändiggöres.
Dylika reparationer draga ofta mer än fem dygn, hvarför
den medgifva afbrottstiden bör utsträckas, dock behöfver den ej blifva
längre än tio dagar, enär tillverkaren, om han någon gång skulle blifva
tvungen till eu långvarigare reparation, har den utvägen att efter anmälan
afsluta tillverkningen och derefter uttaga nytt tillståndsbevis.

De kontrolltjenstemän, som utöfva den närmaste uppsynen öfver hvitbetssockerfabrikerna,
benämnas för närvarande upp syning smän. Denna benämning
är i viss mån vilseledande, emedan vid fabrikerna äfven finnas i
tillverkarnes tjenst anstälde uppsyningsman, hvarför den torde böra utbytas
mot någon annan, hvarvid kontrollör synes vara den lämpligaste, enär
denna benämning dels redan i dagligt tal om dem användes, dels begagnas
vid bränvinstillverkningskontrollen och är föreslagen för de eventuella
kontrolltjenstemännen vid bryggerierna.

Uppsyningsmännen hafva fri bostad vid fabriken, åtnjuta nu 5 kronor
om dagen i arfvode samt äro berättigade att af tillverkaren erhålla kost mot
1 krona 50 öre per dag, men erhålla denna vanligen för 1 krona. Då de
flesta fabrikerna äro belägna på landsbygden, är det nödvändigt bibehålla
bestämmelsen, att tillverkaren skall tillhandahålla bostad och kost, men
har det synts riktigt att nedsätta ersättningen för den senare till det belopp,
som nu faktiskt erlägges. Beträffande åter dagarfvodet, som vant
detsamma ända från kontrollens införande, har komitén med särskildt afseende
på den ansträngande tjenstgöringen föreslagit en förhöjning, dock
icke mer än till 6 kronor. En kontrollör, som begagnade sig af rättigheten
att erhålla kost vid fabriken, skulle således erhålla bostad, kost och dessutom
5 kronor om dagen, under det att en bränvinskontrollör, som bor hos
tillverkaren, har bostad, kost och 7 kronor om dagen. Skilnaden i ersättning
motiveras af olikheten i arbete: vid sockerfabriken är kontrollörens uppgift
hufvudsakligen att uppväga betorna före deras aftorkning, vid ett bränneri
åter skall han öfvervaka hela tillverkningen samt dessutom uppmäta och
afprofva den färdiga varan, hvilket arbete, ehuru i fysiskt afseende betydligt
mindre ansträngande, dock måste anses vara något mera ansvarsfullt.

I det sätt, hvarpå reseersättning beräknas och utgår till kontrollörerna,
föreslås en ändring, så att ersättning liksom åt bränvinskontrollörerna
komma att utgå med ett fixt belopp, hvilket, då afstånden inom det
hvitbetsodlande området icke äro betydande, icke kan behöfva sättas högre
än till 10 kronor.

Den i § 16 föreslagna rättigheten för tillverkaren att arbeta på söneller
helgdag i den händelse att betafverkningen för kampanjen dermed
skulle kunna afslutas, afser att bespara honom kostnaden och besväret att

först på söndagsmorgonen afbryta arbetet och så tolf timmar derefter åter
sätta fabriken i gång för eu afvikning, som kunde hafva vant afslutad
på ett par timmar, om afbrottet ej behöft göras. Spm detta fall ej kan
inträffa mera än en gång i kampanjen för hvarje fabrik, finnes ingen fara
för missbruk, hvilket deremot skulle kunna fruktas, om, såsom det blifvit
ifrågasatt, dylik rättighet skulle inedgifvas äfven för andra fall.

Straffbestämmelserna äro något skärpta i hufvudsaklig öfverensstäin- Förord«.
melse med hvad som stadgas i förordningen om vilkoren för tillverkning§§ 20 2.1.
af bränvin och föreslås i förslaget till förordning om beskattning af maltdrycker.
I förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin den
13 Juli 1887 uteslöts på Riksdagens initiativ föreskriften att tillverkarens
ansvar för arbetares och husfolks förseelser begränsades till de fall, då
bötesansvar eller förlust åt gods ifrågakomma. I koiniténs förslag till förordning
angående beskattning af maltdrycker sökte komitén att åter upptaga
denna begränsning, men då anmärkning mot detta komiténs förslag
förekommit inom Högsta Domstolen, har komiten icke i nu förevarande
förslag ansett sig kunna annat än föreslå hufvudsakligen samma stadgande
om husbondes ansvar, som förekommer i § 31 af förordningen om vilkoren

för tillverkning af bränvin. Deremot har komitén trott bestämmelsen om
straffarbete såsom påföljd för förbrytelse, begången under synnerligen försvårande
omständigheter, kunna'' utgå. Under de många år, hvitbetssockertillverkningen
här i landet varit beskattad, har intet enda fall af oloflig
tillverkning förekommit och på industriens nuvarande ståndpunkt är det
ej heller sannolikt, att dylikt fall kommer att inträffa. Af sådan anledning
synes det äfven öfverflödigt att bibehålla nu gällande detaljerade bestämmelser
om beräkning af den tillverkningsskatt, som skall af förbrytare
gäldas, och i stället lämpligt att stadga det dess belopp beräknas med
ledning af de i målet förekommande omständigheter.

Hvarje gång en hvitbetssockerfabrik efter erhållande af nytt, tillstånds- Ordn.-stadbevis
sättes i gång, d. v. s. i allmänhet i början af hvarje kampanj, bör fabriken undergå besigtning. Donna, har hittills verkställts af öfverkontrollören,
men då nu fabrikernas antal växer, så att hvarje öfverkontrollör,
som för närvarande har fyra, får fem eller sex fabriker under sin uppsigt,
kan det blifva svårt för honom att i rätt tid medhinna besigtningarna.

Då dessutom besigtningen endast afse]- att utröna,, huruvida anordningarna
öfverensstämma med den vid fabriksanmälan ingifna beskrifningen samt
senare besigtningsprotokoll, kan besigtningen mycket, väl verkställas af de
vid fabriken anstälda kontrollörerna, och da, dessa vanligen äro till antalet
fyra, bör den medhinnas på eu dag.

Ordn.-stad- Efter slutad afverkning underkastas maskinerier och redskap vid fagan
§ 35. brikerna vanligen eu genomgående rengöring och reparation, då äfven de
redskap, som eljest, skola stå under kronans lås, måste vara tillgängliga.
Öfverkontrollören måste således vara skyldig att på kallelse af tillverkaren
inställa sig vid fabriken för att borttaga låsen och vidtaga nödiga åtgärder.
Under sommarmånaderna finnas emellertid inga betor att tillgå, och då kan
således ingen oloflig afverkning ifrågakomma, hvarför tillverkaren åtminstone
under tiden från den 1 Maj till den 1 September bör kunna vara berättigad
till obehindradt tillträde till samtliga maskiner och redskap.

■«r

■A : / «fvAfl

''»I fo''iriu

9grf£y3. rnöru
,£B S88f

-lyjj, >o8£fcxi''ivrf In
B TB! rrsiÅ

vi fn

;, iU )

BILAGOR.

,a«-i■''i-.-. r

Bilaga N:o 1.

Tillverkningen af hvitbetssocker inom Sverige under tillverkningsåren
1873/74-1882 83.

Tillverkningsår.	Afverkade betor. Ton.	FyUmassa. Ton.	Utbyte.	Utbyte i % af
Råsocker. Ton.	Melass. Ton.	betvigten. Råsocker. \| Melass''
		Halmstad.
1873/74........................	4,322.9	443.3	291.2	147.4	6.7	3.4
		Landskrona.
1873/74........................	9,497.5	969.6	722.3	216.4	7.6	2.3
74/75........................	8,692.7	951.7	'')696.6	—	i 8.0	—
75/76........................	2) 2,893.5	—	_	—	—	—
				Medelutbyte	7.8	—
	11	Ljung.	f
1873/74........................	4,401.8	439.4	254.7	144.5	\| 5.8	3.3
		Vadstena.
1873/74.......................	3,446.o	340.9	229.9	85.o	6.7	2.0
74/75........................	1,540.6	157.3	106.2	42.5	6.9	2.8
75/76.......................	3) 1,874.8	225.9	168.1	46.1	9.0	2.5
76/77........................	1,377.8	151.3	101.4	36.o	7.4	2.6
77/78........................	863.9	87.o	69.2	19.1	8.0	2.2
			Medelutbyte	7.4	2 5
		Arföl-	>’)
; 1873/74........................	9,414.4	1,063.8	712.7	378.9	7.6	4.0
74/75.......................	7,266.4	900.6	603.4	—	8.3	—
75/76........................	11,840.5	1,503.3	i,o°7-2	438.4	8.5	3.7
76/77........................	10,138.o	1,261.4	OO	—	8.3	—
77/78........................	7,436.4	952.2	638.0	571.6 (?)	8.6	7.7
78/79........................	7,031.2	899.1	602.4	293.2	8.6	4.2
79/80........................	10,515.1	1,233.4	863.4	318.7	8.2	3.o
80/81........................	19,290.0	2,280.9	1,596.6	—	8.2	—
81/82........................	16,066.9	2,035.9	'',425.1	765.0	8.9	4.8
82/83..............	19,235.0	2,366.5	1,656.6	903.0	8.6	4.6
			Medelutbyte	8.4	4.5

Tillverkuingsår.	Afverkade '' ■ betor.	Fy llmassa. Ton.	Utbyte.	Utbyte i % af betvigten.
limsocker. Ton.	Melass. ''-Ton.
	Ton.	Råsocker.	Melass. j
		Samtliga fabriker.
1873/74........................	31,082.6	3,257.0	2,210.8	972.2	7.1	3.1
74/75........................	17,499.6	2,009.6	1,406.2	—	8.o	—
75/76........................	•) 13,715.3	1,729.2	1,175.8	484.5	8.5	3.5
76/77........................	11,515.8	1,412.7	946.5	—	8.2	—
77/78........................	8,300.8	1,039.2	707.2	—	8.5	—
78/79........................	7,031.2	899.1	602.4	293.2	8.6	4.2
79/80........................	10,515.1	1,233.4	863.4	318.7	8.2	3.o .
80/81........................	19,290.0	2,280.9	1,596.6	'' _	8.2	—
81/82........................	16,066.9	2,035.9	1,425.1	765.0	8.9	4.8
82/83........................	19,235.0	2,366.5	1,656.6	903.o	8.6	4.6
i			Medelutbyte	8.2	3.8

Anmärkningar:

») För fabriken i Landskrona saknas uppgift om utbytet af råsocker, 3:dje produkt, och af melass för
år 1874/75, men har det förra antagits vara samma procent af betvigten som året 1873/74.

2) Fabriken i Landskrona nedbrann den 30 Oktober 1875.

3) Året 1875/76 inköptes ett mindre parti betor från Landskrona.

4) Från fabriken vid Arlöf tinnes ej uppgift om råsockerutbytet förr än från och med tillverkningsåret

1884/85. Utbytet har derför beräknats ur fyllmassan, hvarvid denna för åren 1873/74—1878/79 antagits
lemna samma mängd socker som vid Vadstena i allmänhet varit fallet eller 67 för åren 1879/80 . 1883/84
har utbytet antagits vara 70 %, hvilket icke torde vara för högt, enär det sedermera utgjort 71—73 För

åtskilliga år saknas äfven uppgift om melassutbytet.

8) Häri ej inberäknad afverkningen vid Landskrona.

Bilaga N:o 2.

Tillverkningen af hvitbetssocker inom Sverige under tillverkningsåren
1883/84—1890/91.

Tillverk- ningsår.	Af- verkade betor. Ton.	Utbyte af råsocker.	Melass Ton.	Utbyte i % af betvigten.
lista	2:dra	i 3:dje	Summa.	list»	2:dra	3:dje	Summa.	Reducerad summa.	Melass.
pr	0 d u k t.
T	—	—	n.	produkt råsocker.
					Arlöf.
1 1883/84......	1 26,341.6	1,621.2	334-5	83 7	2,039-4	1,315.7	6.15	1.27	0.32	7.74	7.31	4.99
84/85......	28,408.8	2,075-6	428.2	107.0	2,610.8	1,053.6	7.30	1.51	0.38	9.19	8.68	3.79
85/86.......	14,025.o	l,122.i	147.8	63.i	1,332.5	490.9	8.00	1.05	0.45	9.50	9.08	3.50
86/87......	21,613.o	1,827.4	444.4	64.8	2,336.6	539.6	8.46	2.05	0.30	10.81	10.20	2.50
87/88......	84,395.9	3,027.7	745.3	179.4	3,952.4	1,031.8	8.80	2.17	0.52	11.49	10.77	3.oo
88/89......	32,574.0	2,774.8	526.1	152.3	3,453.2	1,314.2	8.52	1.61	0.47	10.60	10.04	4.03
89,90......	44,898.6	3,820.8	987.7	224.5	5,033.0	1,688.1	8.51	2.20	0.50	11.21	10.49	3.76
90 91......	49,268.4	3,653.4	902.o	181.7	4,737.1	1,747.6	7.41	1.83	0.37	9.61	9.02	3.55
					Medelutbyte	7.92	1.80	0.42	1014	9.54	3.65
				Säbyliolm.
1883/84......	ll,488.o	629.3	184.4	100.1	913.8	382.6	5.48	1.00	0.87	7.95	7.25	3.33
84/85......	18,764.2	1,417.5	191.5	79.0	1,688.0	530.4	7.55	1.02	0.4 2	8.99	8.58	2.82
85 86......	15,521.0	1,213.5	160.9	46.5	1,420.9 \|	489.9	7.82	1.03	0.30	9.15	8.79	3.16
86/87......	16,535.2	1,443.7	165.3	74.5	1,683.5 1	510.0	8.73	1.00	0.45	10.18	9.77	3.08
87 88......	20,941.6	1,977.9	272.5	130.9	2,381.3	603.9	9.4 4	1.30	0.CS	11.37	10.82	2.88
88/89......	17,767.2	l,474.o	239.0	140.8	1,853.8	626.2	8.30	1.34	0.79	10.4 3	9.82	3.52
89 90......	32,615.5	2,819.1	432.1	196.9	3,448.1	728.3	8.64	1.33	O.eo	10.57	10.03	2.23
90 91......	42,279.0	3,294.0	498.5	59.7	3,852.2 1	1,833.7	7.79	1.18	0.14	9.11	8.77	4.34
					Medelutbyte	8.11	1.22	0.47	9.80	9.34	3.24
				Staffaiistorp
1885,86....	13,713.6	1,028.5	109.7	27.4	1,165.6 I	386.0 I	7.50	0.80	0.20	8.50	8.23	2.82
86/87......	18,237.o	1,501.7	224.6 \|	60.9	1,786.7	558.0!	8.23	1.23	0.83	9.7 9	9.36	3.06
87/88......	28,267.6	2,448.3	320.8 !	73.3	2,842.4	851.6 j	8.66	1.13	0.26	10.05	9.68	3.oi
8889......	26,351.1	2,355.7	298.5 :	19.4	2,673.6	903.2	8.94	1.13	0.0 7	10.14	9.84	3.43
89 90......	36,928.2	3,472.9	441.6 !	39.2	3,953.7	1,219.3	9.40	1.20	0.11	10.71	10 3 7	3.so
‘ 90/91......	39,474.3	3,410.4	438.6 \|	29.8	3,878.8	1,217.2 1	8.64	1.11	0.08	9.83	9.52	3.08
					Medelutbyte ]	8.72	1.13	0.15	10.00	9.67	3.15

Tillverk- ningsår.	Af- verkade betor. Ton.	Utbyte af råsocker.			Utbyte i % nf betvigten.
lista	2:drn	3:dje	Summa.	Melass. Ton.	lista	2:dra	3:dje	Summa.	Reducerad summa.	Melass.
pr	o d u k	t.
T	- 0	—	n.	produkt råsocker.
				Trelleborg
1888/89......	9,419.4	743.8	133.0	22.7	900.1	335.7	7.90	1.42	0.24	9.56	9.13	3.56
89/90......	22,371.0	1,963.0	143.7	84.0	2,190.7	643.0	8.77	0.64	0.38	9.79	9.50	2.87
90/91......	43,653.0	3,629.4	400.1	171.2	4,200.7	1,300.0	8.31	0.92	0.39	9.62	9.25	2.98
					Medelutbyte	8.40	0.90	0.36	9.00	9.31	3.02
				Helsingborg.
1890/91......	15,308.o	1,189.2	231.9	120. o	1,541.1 It 270. o	7.77	1.51	0.78	lO.oo	9.41 \|\| 1.70
				Örtofta.
1890/91......	28,246.5	1,992.8	242.9	186.0	2,421.7 j\| 755.4	7.05	0.86	0.G6	8.57	8.1.3	2.07
			Samtliga fabriker.
1883/84......	37,829.0	2,250.o	518.9	183.7	2,953.2	1,698.3	5.95	1.37	0.4 9	7.81	7.29	4.48
84/85......	47,173.0	3,493.i	619.7	186.0	4,298.8	1,584.0	7.40	1.32	0.39	9.11	8.64	3.30
85/86......	43,259.0	3,364.1	417.9	137.0	3,919.0	1,367.4	7.78	0.96	0.32	9.oo	8.71	3.16
86/87......	56,385.2	4,772.8	833.8	200.2	5,806.8	1,607.6	8.46	1.48	0.36	10.30	9.80	2.85
87/88......	83,605.1	7,453.9	1,338.6	383.0	9,176.1	2,487.3	8.92	1.60	0.46	10.98	10.42	2.97
88/89......	86,111.7	7,348.3	1,197.2	335.2	8,880.7	3,179.3	8.53	1.39	0.39	10.81	9.82	3.69
89,90......	136,813.3	12,075.8	2,005.1	544.0	14,625.»	4,278.7	8.83	1.46	0.4 0	10.69	10.19	3.13
90 91......	218,229.2	17,169.2	2,714.0	748.4	20,631.0	7,123.9	7.87	1.24	0.34	9.45	9.02	3.26
					Medelutbyte	8.16	1.36	0.38	9.90	9.43	3.29

Anmärkningar:

1. För fabriken vid Arlöf har sockerutbytet under tillverkningsåret 1883/84 beräknats till 70 % af fyllmassan
Fördelningen of fabrikens sockerutbyte under åren 1883/84 och 1884 85 på lista, 2:dra och 3:dje produkt

är gjord med begagnande af motsvarande medelprocent för åren 1885/86—87/88.

2. Andra och tredje produkt råsocker hafva betydligt lägre värde än första produkten, nämligen andra
produkt ungefär 75 och tredje produkt endast 65 % mot första produkten; de hafva derför reducerats med nämnda
procenttal, hvarefter summan af första produkten och sålunda reducerade andra och tredje produkterna i procent
af betvigten upptagits såsom reducerad utbytesprocent.

Under åren 1887/88—89/90 tillverkades vid Arlöf äfven en fjerde produkt, men då dennas värde är
obetydligt och qvantiteten helt ringa, för alla tre åren 123 ton, har den ej medtagits i tabellen.

3. Under tillverkningsåret 1891/92 afverkades följande belopp hvitbetor, nämligen:

vid Arlöf.......................... 44,822.7 ton

> Säbyholm................... 32,341.1 »

» Staffaustorp................................. 35,731.7 »

» Trelleborg................................... 40,446.»* >

» Helsingborg................................. 28,457.0 »

> Örtofta...................................... 31,060. r» »

> Jordberga......................... 27,013.0 >

» Kjeflinge .................................... 20,191.8 »

Summa 260,064.4 ton.

Bilaga N:o 3.

Tablå öfver importen och tillverkningen af socker under åren 1882—1891

samt deraf härflytande statsinkomst.

1	ro o	Af- verkade råa hvit-betor.	<3	K å s o c k	e r.	Raffineradt socker.		Beräknad tullafgift	Hvitbeta-		Medeltal (raft. socker) för 3 succes-siva år.2)
Ka-len-; der-år.	« 3- ?r p CD Hs tr* S-g: 3:0- o> er» h-h ro	H- CD ro H O O CD 3	Till-verkad t inom landet.	lmpor- teradt.	Summa.	Före- stående cvalve- radt efter 90 %. Ton.	Import- öfver- skott.	Summa.	Import af sirap.	och sirap enl. Kom-merse-kollegii berättel-	socker- tillverk- nings- afgift.	Summa stats- inkomst.
		Ton.		Ton.	Ton.	Ton.	Ton.	Ton.	Ton.	Kr.	Kr.	Kr.	År.	Ton.
j 1882	i	18,870.0	7.8	1,472	24,646	26,118	23,506	11,103	34,609	7,879	10,252,000	111,000	10,363,000	—	--
j 83	2	25,413.6	7.7	1,957	26,924	28,881	25,993	13,725	39,718	8,163	11,688,000	149,000	11,837,000	1882/84	38,914
84	2	45,692.0	8.o	3,655	25,115	28,770	25,893	16,521	42,414	8,270	12,199,000	268,000	12,467,000	83/85	40,753
85	3	56,767.2	8.7	4.940	25,528	30,468	27,421	12,706	40,127	7,572	10,860,000	334,000	11,194,000	84/86	41,353
86	3	54,982.2	9.2	5,058	26,218	31,276	28,148	13,371	41.519	8.152	11,434,000	323,000	11,757,000	85/87	41,392
87	8	58,941.7	10.1	5,953	28,882	34,835	31,352	11,179	42,531	7,600	11,246,000	346,000	11,592,000	86/88	42,656
88	4	92,654.5	10.1	9,358	29,143	38,501	34,651	9,267	43,918	8,572	10,767,000	544,000	11,311,000	87/89	44,589
89	4	108,223.4	lO.o	10,822	29,079	39,901	35,911	11,408	47,319	10,577	11, <557,000	636,000	12,293,000	88/90	48,163
90	6	169,868.3	9.6	16,307	29,968	46,275	41,648	11,605	53,253	10,588	11,901,000	998,000	12,899,000	89/91	51,343
91	8	272,410.0	10. o	27,241	24,394	51,635	46,472	6,985	53,457	10,935	3) 9,131,000	1,847,000	10,978,000		^---

'') Utbytesprocenten för ett kalenderår är beräknad såsom medeltal åt* procenten för två på hvarandra följande tillverkningsår.
Sålunda utbytesprocenten för 1887 = medeltalet af utbytesprocenten för tillverkningsåren 1886/87 och 1887/88. För 1891 har utbytesprocenten
tagits lika som för 1889, emedan hvitbetsskördens beskaffenhet dessa år synes vara densamma och åtskilligt bättre än 1890.

2) Det inhemska råsockret produceras hufvudsakligen under höstmånaderna och hinner i allmänhet icke raffineras förr un under
loppet af påföljande kalenderår. Tillökningen i tillgången på raffineradt socker frän 1889 till 1890 var derför ej så stor som af ofvnnstående
tablå vill synas. Snarare torde de angifna medeltalen lemna en riktigare framställning af konsumtionens ökning.

3) Då det socker, som ligger å nederlag, ej frånräkuats, afviker denna summa från beloppet af den verkligen inbetalda tnllafgiften.
För 1891 har uppgiften om importens storlek hemtats ur den Post- och Inrikes Tidningar åtföljande bilagan Rikets in- och utförsel af
vissa varor och tullafgiften beräknats enligt gällande tullsatser.

Bilaga N:o 4.

Uppgift å de inkomstbelopp, för hvilka de inom Malmöhus län belägna
hvitbetssockerfabriker varit under sin verksamhetstid

bevillningstaxerade.

% År.	Hvitbetssockerfabrikernas namn.
Arlöf.	Staffans- torp.	Säby- holm.	örtofta.	Helsing- borg.	Trelle- borg.
Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
1873.......................................	35,000	_	_	_____	_	______ j
1874......................................	35,000	—	- -	—	—	—
1875.......................................	28,000	—	—	—	—	—
1876.......................................	23,311	—	—	—	—	—
1877.......................................	40,000	—		—	—	—
1878......................................	40,000	—	—	—	—	—_
1879.......................................	46,000	—	—	—	—	—
1880.......................................	31,029	—	—	—~	—	_ i
1881.......................................	45,000	—	—	---	—
1882.......................................	65,000	—	—	—	—	—
1883.......................................	97,800	—	0	—	—	—
1884.......................................	60,515	—	27,754	-r	—	—
1885.......................................	0	—	2) 52,974	—	—	—
1886.......................................	65,498	49,733	2) 39,907	—	—	—
1887.......................................	41,000	49,864	2) 32,232	—	—	—
1888.......................................	130,000	343,224	2) 227,556	—	—	—
1889.......................................	400,000	340,000	2) 180,000	—	-—-	3) 62,470
1890.......................................	371,202	431,606	2) 298,309	—	—	175,289 \|
1891.......................................	330,100	357,724	254,584	84,586	112,327	404,807

'') De två fabriker i Kjeflinge och Jordberga, som under innevarande höst börjat sin verksamhet, hafva
ännu icke blifvit bevillningstaxerade för inkomst af rörelse.

2) I de här ofvan upptagna inkomstbelopp för åren 1885—1890 för Säbyholms fabrik ingår eu till
1,000 kronor för hvarje år beräknad inkomst af en bolaget tillhörig väderqvarn.

3) Detta belopp är bestämdt af Kongl. kammarrätten enligt utslag den 22 april 1890. Profil i ngsnämndeu
hade fastatält bolagets beskattningsbara inkomst till 84,409 kronor.

Bilaga N:o 5.

Om sockerprisen.

Hvitbetsråsocker försäljes i Tyskland på basis af 88 eller 92 procents raffinadrendement,
i England vanligast på basis af 88 %. Vid försäljning på basis af 88 %
betingar hvarje procent öfver eller under 88 en prisskilnad af 24 pf. per 100 kg.;
då försäljningen sker på basis af 92 %, blir prisskilnaden deremot 40 pf.

De prisnoteringar, som återgifvas i de vid betänkandet fogade grafiska tabellerna,
äro hemtade ur Buhsby, Son & Beazleifs »Annual diagram of fortnigthly fluctuations
of sugar» för Liverpool, samt ur den med »deutsche Zuckerindustrie» följande wöchentlicher
Marktbericht för Magdeburg.

Vid Liverpool-noteringenj som ursprungligen gäller shilling per cwt betsocker
af 88 %, har i tabellen priset reducerats till 92 % genom tillägg af 6 d. och derefter
till kronor per 100 kg. genom multiplikation med 1.79, hvarvid afrundats till närmast
lägre öretal på 5 eller 0.

Magdeburger-noteringen, som afser priset i Magdeburg, inberäknadt betskatten,
har reducerats till kronor per 100 kg. genom multiplikation med 1.7 8 och afrundning
nedåt såsom ofvan.

Enligt Bushby, Son & Beazley''s diagram var medelpriset å betsocker af 88 %
rendement fob. Hamburg:

för	de	tre åren	1881-	1883.............	........... 21	sb.	—	d.	per	cwt.
»	»	» »	1882-	-1884_____________	........... 18	»	6	»	»	»
»	»	» »	1885-	-1887_____________	............ 12	2>	9	»	»	»
»	»	» »	1887-	-1889.............	............ 19	»	4	»	»	»
»	»	» »	1889-	-1891.............	___________ 14	»	4	»	»
för	året	1887....			........... 12	»	IV.	»	»	»
»	»	1889.....			.......... 16	»	11	»	»	»
»		1891.....			........... 13	»	6	»	»	»

Reducerade till kronor per 100 kilogram äro ofvanstående medelpris för betsocker

af 88 % rendement.

för de tre åren 1881—1883......._.......... kr. 37.5 5

» » » » 1882—1884.................. » 33.10

» » » » 1885—1887.................. » 22.80

af 92 % rendement.
kr. 38.4 5
» 34.—

» 23.7 0

	af 88 % rendement.	af 92 % rendement.
för de tre åren 1887—1889........	.......... kr. 34.60	kr. 35.50
» » » » 1889—1891........	.......... » 25.65	» 26.55
för året 1887...........................	.......... » 21.70	» 22.60
» » 1889............................	.......... » 30.2 5	» 31.15
» » 1891...........................	.......... » 24.15	» 25.0 5.
Enligt de i tidskriften die Deutsche Zuclcerindustrie meddelade diagrammen har medelpriset, sådant det noterats å Magdeburgs börs, för betsocker af 92 % rendement
varit	Mark per 50 kg.	Kr. per 100 kg.
tillverkningsåret 1883/84......	............ 26.36	46.90
» 1884/85_______	____________ 22.38	39.80
» 1885/86......	............ 22.87	40.7 0
» 1888/89______	............ 20.34	36.20
1889/90......	............ 16.77	29.85
» 1890/91_______	____________ 17.72	31.50

Sockerprisens vexling på den engelska marknaden under åren 1880—90 synes
äfven af följande ur »The Public Ledger» för Januari 1891 liemtade sammanställning,
der prisen afse betsocker af 88 % fob Hamburg i kronor per 100 kg.

	Högst.	Lägst.
1880. ............	__________ 45.60	34.60
1881_______________	.......... 42.95	37.10
1882..............	__________ 40.70	35.3 5
1883...............	.......... 38.70	32.20
1884..............	.......... 35.35	32.90
1885..............	.......... 29.95	17.90
1886...............	.......... 28.15	I8.10
1887..............	.......... 28.60	18.70
1888..............	.......... 29.05	22.35
1889..............	.......... 50.80	19.90
1890..............	.......... 25.50	20.35
18911)............	.......... 26.40	22.35

'') Ur deutsche Zuckerindustrie för 1891.

Bilaga N:o 0.

utdrag af protokoll, hållet vid sammanträde med komitén
för afgifvande af förslag i fråga om beskattning af maltdrycks-
och hvitbetssockertillverkningen den 9 Februari 1892.

Närvarande:

Ordföranden, Landshöfdingen m. in. R. Dickson,

Kammarherre J. M. R. Brummer,

Fil. D:r C. M. von Feilitzen,

Kanslirådet K. M. Lindeberg,

Godsegaren G. Warholm

samt de såsom sakkunnige tillkallade:

Konsul J. Philipson,

Disponenten C. Tranchell,

Disponenten A. J. Roman och
Ingeniör G. Ekman.

Sedan komiténs ledamöter och de tillkallade sakkunnige vid föregående sammanträden
öfverlagt angående de särskilda frågorna inom det ämne, som nu utgjorde
föremål för komiténs handläggning, ville Herrar Tranchell, Roman och Ekman sålunda
sammanfatta sina under öfverläggningarne yttrade åsigter, att de med afseende
på å ena sidan de väsentliga svårigheter, en förändring af sättet för hvitbetsockerbeskattningen
skulle medföra för tillverkarne, och å den andra råämnesbeskattningens
förmåga att bidraga till industriens utveckling och fulländning förordade, att det
inom landet nu antagna sättet för hvitbetssockerbeskattningen eller efter betornas
vigt icke förändrades.

Beträffande derefter det utbyte, som med det nämnda beskattningssättet borde antagas,
ville Herrar Tranchell, Roman och Ekman, hvilka åberopade en detta protokoll
bilagd promemoria (se sid. 86), i öfverensstämmelse med densamma framhålla, att på
industriens nuvarande ståndpunkt, äfven med antagande af dess förbättring under
de närmaste 6 eller 7 åren, man icke finge anslå utbytet till mer än 9 procent;

hvarvid de dock med afseende på tillverkarnes och isynnerhet innehafvande al de
nya fabrikerna förmåga att bära en så väsentlig förhöjning, som utbytets förändring
från 6.2 5 till 9 procent innebure, förutsatte, dels att skatten icke komme att höjas
utöfver hälften af den nu gällande råsockertullen och att denna icke sänktes, dels
ock att förhöjningen af det lagbestämda utbytet icke skedde på en gång utan
så att detsamma komme att utgöra från den 1 September 1893 7.5, från den 1
September 1895 8.2 5 och från den 1 September 1897 9 procent, eller ännu hellre
så, att de uppgifna förhöjningarne inträdde från den 1 September åren 1893, 1896
och 1899. Endast under dessa förutsättningar vågade de hysa den förhoppningen,
att industriens bestånd icke skulle genom förändringen äfventyras.

Slutligen ansågo Herrar Tranchell, Roman och Ekman, hvilka hyste tvifvel om
lämpligheten af att genom särskilda friheter uppmuntra till anläggande i andra
trakter af nya fabriker, som komme att minska statens inkomst af sockerskatten,
att en sådan frihet icke borde medgifvas åt fabrik, som läge på mindre än 40 knes
afstånd från annan fabrik, och borde inskränkas till medgifvande af ett något lägre
rendement under de 6 eller 7 år, som kunde erfordras för betodlingens införande
å en derför främmande ort.

Herr Philipson, som lika med Herrar Tranchell, Roman och Ekman ansåg
ombyte af beskattningssätt för hvitbetssockertillverkningen icke för närvarande böra
ifrågasättas, yttrade vidare, att han funne förslaget att, med bibehållande tillsvidare
af nuvarande skilnaden mellan tullen å råsocker och hvitbetssockertillverkningsafgiften,
höja det nu faststälda rendementet så, att det komme att utgöra från den 1 September
1893 7.5 procent, från den 1 September 1895 8.25 procent och från den
1 September 1897 9 procent, såvidt möjligt tillgodose å ena sidan statsverkets
rättmätiga anspråk att icke se dess inkomst af beskattningen å socker i alltför
väsentlig mån inskränkas och å den andra billigheten deraf, att hvitbetssockerindustrien
icke påfördes eu högre beskattning än den för tillfället förmådde bära.

In fidem

Å. (i. Ekstrand.

Promemoria

angående det utbyte, enligt hvithet shatten a hvitbetorna bör beräknas.

Vid bestämmandet af skatten å hvitbetor i Tyskland har man alltid utgått från
en iitbytesberäkning, som var vida lägre än den verkliga. Så har äfven fallet varit
i Österrike och nu senast i Frankrike. Gifvet är emellertid, att beträffande förhållandena
i Sverige hänsyn bör tagas till det verkliga utbytet, men att man dervid
har i minne, att det socker, som af råsockerfabrikerna tillverkas, ingalunda i renhet
kan anses motsvara N:o 17 af den Holländska standarden utan något lägre nummer,
då det deremot ligger i importörens intresse att införa så rent råsocker som möjligt
för att med den minsta tull införa den största möjliga mängd rent socker. Vid
materialskatten åter är den inhemska fabrikanten i tillfälle framställa så mycket
socker som möjligt utan hänsyn till, att detta socker har så särdeles stor renhet.
Derföre måste vid jemförelse af inom landet tillverkadt socker med importeradt
socker en reduktion af det förras vigt ega rum, och bör dervidlag enligt vår mening
antagas, att 100 kilogram första produkt motsvara 95, 100 kilogram andra produkt

Gifvet är att man ej heller får rätta sig efter ett års resultat utan måste taga
medeltalet för några år. Uti bifogade tabell upptages resultatet af arbetet under
de fem sista åren, for hvilka uppgifter inkommit till kontrollbyrån, nämligen för
arbetsåren 1885/86 t. o. in. 1889/90. Under dessa år ha vid alla i gång varande
fabriker förarbetats 406,174.9 ton hvitbetor, som lemnat

35,014.9 ton eller 8.621 % första produkt,

5.792.6 » » 1.426 % andra »

1.723.6 » » 0.424 % tredje och fjerde produkt,

tillsammans 42,531.1 » » 10.47 1 % socker.

Användes ofvan föreslagna reduktionstal blifver resultatet

33,264.16 ton eller 8.190 % första produkt,

4,344.43 » » I.070 % andra »

1,120.34 » » O.275 % tredje »

tillsammans 38,728.93 » » 9.535 % socker.

Om man emellertid från beräkningen utesluter Arlöf, hvars förhållanden i
anseende till fabrikens ålder kanske icke äro fullt jemförliga med de öfriga, yngre
fabrikernas, kommer man till följande resultat.

Vid de tre fabrikerna Säbyholm, Staffanstorp och Trelleborg förarbetades under
femårsperioden 258,668.4 ton hvitbetor, som lemnade

22,442.1 ton eller 8.67 6 % första produkt,

2,942.3 » » 1.13 7 andra »

916.5 » » 0.354 % tredje »

tillsammans 26,300.9 » » 10.167 % socker

samt med användande af reduktionstalen

21.320.00 ton eller 8.242 % första produkt.

2,206.72 » » 0.853 % andra »

595.72 » » 0.230 % tredje »

tillsammans 24,122.44 » » 9.325 % socker.

Efterser man nu, hvad resultatet är vid Trelleborgs sockerfabrik, finner man att
derstädes blifvit förarbetade 31,790.4 ton hvitbetor, som lemna!

2,706.8 ton eller 8.514 % första produkt,

277.3 » » 0.8 7 2 % andra »

106.7 » » O.335 % tredje »

tillsammans 3,090.8 » » 9.720 % socker

eller efter reduktionen,

2,571.46 ton eller 8.088 % första produkt,

207.9 5 » » 0.6 5 4 % andra »

69.35 » » O.217 % tredje »

tillsammans 2,848.76 » » 8.959 % socker.

Om man i nu gjorda beräkning äfven inbegripit det ännu icke fullt konstaterade
resultatet för 1890/91, hade utbytet ovilkorligen ställt sig lägre. Så erhölls vid
Säbyholm detta år af 42,279 ton hvitbetor

3.294.0 ton eller 7.79 1 % första produkt.

498.5 » » 1.179 % andra »

59.7 » » 0.14 1 % tredje »

tillsammans 3,852.2 » » 9.111 % socker

eller med användande af reduktionstalen:

3,129.30 ton eller 7.401 % första produkt,

373.88 » » 0.884 % andra

38.80 » » O.092 % tredje »

tillsammans 3,541.98 » » 8.377 % socker.

I sammanhang härmed tillåta vi oss hänvisa till det kända dåliga ekonomiska
resultatet af Arlöfs verksamhet under år 1890/91.

De fabriker, som under ifrågavarande femårsperiod varit i verksamhet, ligga
alla inom det bästa hvitbetsodlingsdistriktet, men hafva sedan dess fabriker tillkommit
i trakter, som torde lemna vida sämre hvitbetor.

Af det sålunda anförda torde framgå, att det af oss uti vår kalkyl1) antagna
utbytet af

8.5 % första produkt,

l.o % andra »

0.5 % tredje »

tillsammans 10.o %

torde kunna anses såsom snarare för högt än för lågt. Samma utbyte lemnar
reduceradt:

8.0 7 5 % första produkt,

0.7so % andra »

0.32 5 % tredje »

tillsammans 9.iso % socker,

och anse vi derföre, att man på industriens närvarande ståndpunkt, äfven med
fästadt afseende å en möjlig men ingalunda säker förbättring under de närmaste 0
ä 7 åren, icke kan anslå utbytet till mera än nio procent.

l) Se motiven sid. 64 och 65.

Reservation.

Emedan jag om vissa delar af förestående betänkande och förslag angående
hvitbetssockertillverkningen i riket har en något annan uppfattning
än komiterades flertal, anhåller jag härmed att få till betänkandet fogad
denna min afvikande mening.

Vid utförandet af det mig i nåder leinnade uppdrag att deltaga uti
detta komitéarbete har jag sökt framhålla, att endast särdeles giltiga anledningar
borde förmå komitén att föreslå eu förändring i sjelfva grunderna
eller de mera väsentliga bestämmelserna af förordningen den 16 Juni 1882
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket. Det må gerna erkännas,
att den gällande författningen kan behöfva ändras i åtskilligt, ty
den har i sjelfva verket varit tillämpad i närmare tjugu år, enär den är
så godt som alldeles lika med förordningen den 30 Maj 1873, och under
dessa båda tiotal af år har hvitbetssockerindustrien hos oss genomgått sin
första utveckling, och den arbetar nu under mycket gynsainmare förhållanden
än förut. Jag skulle icke heller hafva någonting att invända
emot komiténs vigtigaste ändringsförslag, en högre beskattning å tillverkningen
genom antagande af en stigande utbytesberäkning, helst sedan de
tillkallade sakkunnige förklarat sin mening vara, att sockerfabrikerna möjligen
kunde bära den, såvida jag icke på grund af min åsigt om ställningen
inom det sockerbetsodlande distriktet måste hysa betänkligheter beträffande
skattcförmågan hos de sist anlagda eller nu under anläggning varande
fabrikerna. Enligt mitt förmenande hade komitén i fråga om sjelfva beskattningen
blott bort föreslå eu höjning af den skattepligtiga utbytesprooenten,
så att icke några nya vilkor eller anordningar fått tillkomma, hvilka
i sin mån kunde verka ytterligare förlamande på industrin eller lägga hinder
i vägen föi- dess bestånd och utveckling. Härmed syftas på de fem sista
raderna af författningsförslaget, hvilka handla om dess trädande i kraft.

Att eu så storartad verksamhet som hvitbetssockertillverkningen, i likhet
med all annan industri, för sin trefnad och framgång i hög grad är

beroende af stadga i den lagstiftning och de tull- eller skatteförhållanden,
som beröra den, det framgår redan deraf, att dess kikare behöfva använda
ett efter våra förhållanden mycket stort kapital för sina anläggningar och
sin rörelse, i följd hvaraf de äfven kunna göra högst betydliga förluster
genom förändrade konjunkturer eller genom inträffande större olyckshändelser.
Det är derjemte för jordbruket, som lemnar råvaran till sockerfabrikationen,
af synnerligen stor vigt, att sockerfabrikerna få lefva ett
t ryggad t och så vidt möjligt af politiska strömningar oberördt lif. Ty för
en sockertillverkare kan det väl i nödfall låta sig göra att stänga sin fabrik,
när konjunkturerna äro ofördelaktiga, för att åter öppna den under
mera gynsamma förhållanden, men icke så för eu landtman. Landtbruket kan
nemligen icke fördraga sådana omkastningar som, att man genom införande
i hushållningen af en så ädel växt som sockerbetan det ena året öfvergår
till ett intensivt jordbruk på gränsen till trädgårdsskötsel, för att ett eller
annat år senare återgå till den enklare och mera extensiva driften af spanmålsodling.

Om således hvitbetssockertillverkningen nu genom en ny lag blifver
ålagd eu så hög beskattning, som den visserligen under lyckliga förhållanden
kan draga, men som icke lemnar fabrikanten tillfälle till besparingar,
hvarmed kommande mindre lyckliga tillfälligheter kunna mötas, eller, om
vid beskattningen fästas vilkor, som äro egnade att ingifva osäkerhet
och oro för framtiden, så skall hvarken fabriksegaren känna den fasthet i
sin ställning, som det uti en så stor industri behöfves, eller landtmannen
lifvas till det önskvärda intresset att frambringa eu god råvara i
tillräcklig mängd. Och följden af en sådan osäkerhet skall sannolikt snart
blifva den, att fabrikanten för uppnående af den inkomst, han anser sig
behöfva, vänder sig mot landtmannen och söker tilltvinga sig det behötliga
råmaterialet för ett nedsatt pris, medan landtmannen å sin sida intager en
afvaktande ställning för att se, huru länge fabriken kan ega bestånd.

Nu är det visserligen att hoppas, att den af komitén föreslagna beskattningen
ej skall befinnas vara för hög; åtminstone bör den första skattesatsen
kunna erläggas af de nu i gång varande sockerfabrikerna; men då
komitén föreslår, att beskattningen hvart annat år skall höjas genom antagande
af en högre utbytesberäkning, fruktar jag, att, om detta förslag
blefve lag, det åter skulle väcka till lif just den misstro om industriens
framtid, hvilken på senare åren eljest icke funnits inom sockerbetsdistriktet.

Till detta antagande föranledes man lätt vid eu jemförelse mellan verkningarna
af de båda författningar, som hittills varit utfärdade angående
hvitbetssockertillverkningen. Den första af dessa, af den 30 Maj 1873,
bestämde det skattepligtiga sockerutbytet till 6 74 procent af betornas vigt

och skatten till eu femtedel utaf tullen på råsocker; men Riksdagen hade
derjemte beslutat, att denna skatt hvart tredje år skulle ökas med ytterligare
eu femtedel af tullen, intill dess deri uppgått till fyra femtedelar deraf.
Erfarenheten ådagalade dock snart, att sockertillverkningen på sin dåvarande
ståndpunkt icke kunde tåla eu så hög afgift, ty fabrikerna kunde icke bestå.
Man har ej utan fog påstått, att de flesta vid den tiden anlagda betsockerfabrikers
undergång snarare kan tillskrifvas bristen på råvara än
skattetyngden, helst flera af dem upphörde förr än skaft hunnit påföras,
men man torde komma sanningen närmast, om man antager, att fabrikanterna
med den stigande beskattningen för ögonen voro kloka nog att i
rätt tid inställa en verksamhet, som visade sig vara så litet lönande, och
att landtmännen ej ville befatta sig med betodlingen, så länge fabrikernas
ställning var så osäker. Det har också blifvit träffande sagdt om dessa,
fabriker, att dödsorsaken ej var sjelfva skatten utan fruktan för den.

Under den andra förordningen, af den 16 Juni 1882, hvilken helt
enkelt påbjuder eu måttlig skatt, som skall utgå tills vidare efter samma
utbytesberäkning som förut, hafva deremot både fabrikanter och landtmän
befunnit sig val, icke ensamt derför att beskattningen var billig, utan äfven
derför att frånvaron af en hotande skatteförhöjning likasom lemnade något
andrum åt handteringens utveckling. Fabriker hafva också hastigt uppvuxit,
och hvitbetsodlingen har som eu svallvåg utbredt sig öfver den yta,
der den känt sig kunna trifvas, allt under det man antagit, att staten icke
ånyo skulle begära eu ökad beskattning af denna industri förr än det
visade sig, att den utan skada kunde bära en sådan. Då det synes vara
sannolikt, att denna tidpunkt nu är inne, så gäller det att icke ånyo vålla eu
återgång genom mindre väl afvägda lagstiftningsåtgärder. En sådan försigtighet
torde vara desto mera påkallad, som det stora prisfallet å socker
och de ofta förekommande fluktuationerna i priset äro omständigheter, som
i synnerhet under de senare åren, och efter det hvitbetssockertillverkningen
hos oss blifvit föremål för lagstiftning, fått eu större och ofta ödesdiger
betydelse för betsockerindustrien.

Vid eu jemförelse af det föreliggande förslagets bestämmelser om
sjelfva beskattningen med det sätt, hvarpå denna förut varit och ännu är
ordnad, finner man, att förslagets antagande i denna del egentligen vore
eu återgång till systemet af år 1873, dock med den skilnad, att de olika
skattesatserna hädanefter skulle komma att tillämpas med mycket kortare
mellantider. Tv genom 1873 års lagstiftning stäldes i utsigt tre förhöjningar
med tre års mellanrum, och nu föreslås återigen tre förhöjningar af
det nuvarande skattebeloppet med blott tvä år emellan hvarje. Komitoförslaget
går nemligen ut på, att med bibehållande af sjelfva skattens ställ -

ullig till tullen på råsocker det beräknade och beskattningspligtiga utbytet
af betsockertillverkningen skall antagas utgöra:

O O O

från den 1 September 1893 ........................ 7‘/2 procent,

från den 1 September 1895 ........................ 81/4 »

från den 1 September 1897 ........................ 9 »

af de uppvägda betornas vigt.

Något annat skäl till så korta tidsrum mellan förhöjningar i utbytesberäkningen
bär icke blifvit anfördt, än att de i Tyskland lemnade ]»remierna
för exporteradt socker den 1 Augusti 1895 skulle nedsättas och den
1 Augusti 1897 försvinna. Någon garanti för att sockerpriset skall stiga
åt denna anledning finnes likväl icke, och priset för exportvara torde
äfven genom andra medel kunna hållas nere. Man skulle ju lika gerna
kunna påstå, att priset på socker för framtiden skall gå nedåt på grund
af den oerhörda produktionen deraf i hela verlden. En motsägelse i komitcförslaget
finner jag äfven uti § 2 mom. 2, der det föreslås, att för de fabriker,
som framdeles blifva anlagda på något längre afstånd från de nuvarande,
skulle skatteförhöjning förekomma: hvart tredje år.

Mot förhöjningen af utbytesberäkningen i allmänhet anser jag mig ej
kunna göra någon berättigad invändning, ty det liar genom lemnade utredningar
blifvit bevisadt, att fabrikerna i medeltal utbringa minst nio
procent socker ur den använda råvaran; men emot förslaget att redan nu
genom lag ålägga sockerfabrikationen en beskattning, som med så korta
mellantider som två år stiger till ungefär dubbelt mot hvad den utgjorde
före 1891, vill jag vördsamt inlägga eu gensaga. Dels tror jag nemligen,
att mer än en af de befintliga eller snart uppkommande fabrikerna endast
har eu begränsad skatteförmåga, på hvilken ej ännu kan ställas så stora
anspråk som dessa, och dels är jag fullt öfvertygad, att, sedan detta, beskattningsförslag
blifvit upphöjdt till lag, skola sockerfabriksegarne och
landtmännen blifva delade i tvenne fientliga läger; de förra skola antagligen
bilda ringar för åstadkommande af eu sänkning i betpriset, och
de senare skola, ingå föreningar i ändamål att inskränka betodlingen. Det
torde väl icke kunna undgås, att sådana, slitningar skola uppstå, när den
större skatteförökningen en gång måste inträda och fabrikanterna se sina
nettoinkomster nedgå till litet eller intet, men att just likasom bereda
anledningar till flera sådana strider än nödigt det förefaller mig icke vara
välbetänkt utan böra för fridens skull undvikas. Ännu ett skäl för min
anmärkning vid denna del af komitéförslaget finner jag deruti, att, likasom
intervallerna mellan skatteförhöjningarna från början icke varitmindre än
tre år, har icke heller, så vidt mig är bekant, någon röst uti Riksdagen

höjt sig för inskränkning af detta tidsrum; men väl hafva yrkanden blifvit
framstälda ]>å mellantidernas förlängning, såsom ock en sådan varit industrin
förunnad af ända till 12 år.

Af det nu anförda torde framgå, att enligt min mening i den nya
förordning om hvitbetssockertillverkningen i riket, hvilken antagligen snart
nog lärer komma att utfärdas, stadgandet om sjelfva beskattningen endast
på det sätt bör förändras från det förut gällande, att utbytesber åkning en af
råsockret, såsom komitén föreslagit, först höjes till sju och en half procent
af betornas vigt, dock att denna beräkning skall gälla icke blott för två
utan minst för tre år. Till detta förslag finner jag en osökt anledning
äfven deruti, att för den händelse Kongl. Maj:t och Riksdagen skulle finna,
att hvitbetssockertillverkningen efter tre år (således antagligen år 1896)
kan bära tyngden af en till nio procent förhöjd utbytesberäkning och påbud
derom då blifver utfärdadt, i stället för att enligt komitéförslaget eu
så hög beräkning skulle vidtaga först år 1897, så har hvarken staten eller
fabrikationen förlorat någonting derpå, emedan sammanlagda skattebeloppen
enligt båda förslagen intill år 1897 blifva lika; men en större enkelhet bär
vunnits och en viss konseqvens bibehållits. Skulle deremot visa sig, att,
efter de första tre årens förlopp fabrikerna ännu icke förmå draga högre
skatt ån efter 7 ''/ä procents rendement, så kan skattesatsen bibehållas och
ny förordning derom icke behöfva utfärdas.

Komitéförslagets § 2 mom. 1 torde alltså enligt dessa grunder böra
erhålla följande lydelse:

»Med det i mom. 2 omnämda undantag skall det enligt, § 1 beskattningspligtiga
råsockret under minst tre efter denna författnings utfärdande
på hvarandra följande tillverkningsår, beräknas efter de för tillverkningen
använda betornas vigt sålunda, att etthundra kilogram råa (ej torkade)
hvitbetor antagas lemna ett utbyte af sju och ett hälft kilogram socker»,
hvarjemte de sista fem raderna böra ur författningsförslaget utgå.

I öfrigt skall jag blott tillåta mig ett par mindre anmärkningar vid
de af komitén anförda motiven.

Uti det allra mesta af hvad i denna afdelning säges har jag instämt,
men beträffande den på sid. 61 uträknade »statens minskade inkomst» bär
jag den mening, att, om också uträkningen är teoretiskt riktig, torde
dock saken praktiskt ställa sig något annorlunda. Till bevis derför vill
jag hänvisa till bil. N:o 3, af hvilken framgår, att sammanlagda inkomsten
af hvitbetssockertillverkningsafgiften och tullafgifterna för socker
och sirap beräknades uppgå år 1882 till 10,363,000 kronor men år 1891
till 10,978,000 kronor. Den hade således stigit med 615,000 kronor, och
någon direkt förlust kan hvit betssockerindustrin derför ej sägas hafva vållat

statens kassa under dessa tio år. Vill man åter påstå, att statens beräknade
inkomst blifvit mindre derigenom, att allt det socker icke blifvit
importeradt och tullbehandladt, hvilket den tilltagande konsumtionen tagit
i anspråk och som synes hafva blifvit ersatt genom den inhemska sockerproduktionen,
så må billigtvis kunna invändas, att det ej låter sig uträkna,
i hvad mån den rikligare tillgången på den inom landet tillverkade varan
har bidragit till den ökade förbrukningen, eller huru mycket importen
skulle hafva stigit, derest inga betsockerfabriker i landet funnits. När derjemte
behörig hänsyn tages till de många indirekta fördelar, en så kraftig
näring som den ifrågavarande tillför staten, så torde hända, att den ofta
omtalade statens förlust på hvitbetssockertillverk ningen blifver ännu lägre,
än komitén ansett den vara.

Min andra anmärkning emot komiténs motiv afser den beräkning
af sockerfabrikernas nettoinkomster, hvilken är uppstäld å sid. 66 och
som jag anser vara grundad endast på tänkta och synnerligen gynsamma
förhållanden. Uti denna beräkning äro nemligen medtagna, blott de sista
fyra och två årens särdeles lyckliga resultat för tre af de nu befintliga
åtta fabrikerna, men om antingen flera års till bevillningstaxeringen från
samma fabriker lemnade uppgifter fått i beräkningen ingå, eller medelinkomsten
för alla åtta fabrikerna under t. ex. två är blifvit uträknad, så
skulle det visat sig, att 300,000 kronor äro eu för hög siffra. Vill man
bilda sig ett säkert omdöme om den nettoinkomst, fabrikationen lemnar,
måste man i beräkningen medtaga äfven de ställen, der förhållandena
varit ogynsamma. Bil. N:o 4 visar, att fabrikernas beskattade inkomster
först på de allra sista åren varit anmärkningsvärd! höga, men det är i
motsats dertill också bekant, att en af de äldre sockerfabrikerna under tillverkningsåret
1890/91 arbetat med en icke obetydlig förlust.

Stockholm den 7 April 1892.

Gottfr. Warholm.

Innehållsförteckning.

Skrifvelse till Konungen....

Förslag till förordning_____

Förslag till ordningsstadga
Motiv.........-...................

Sid

■In

Bilagor:

N:o 1. Tillverkningen af hvitbetssoeker inom Sverige under tillverkningsåren
1873/74—1882/83.-___________________________________________________________ 76

» 2. Tillverkningen af hvitbetssoeker inom Sverige under tillverkningsåren
1883/84—1890/ 91.................. ......................................... 78

> 3. Tablå öfver importen och tillverkningen af socker under åren

1882—1891 samt deraf härflytande statsinkomst.......................... 80

^ 4. Uppgift å de inkomstbelopp, för hvilka de inom Malmöhus län belägna
hvitbetssockerfabriker varit under sin verksamhetstid be villningstaxerade.

................................................................... 81

•> 5. Om sockerprisen................................................................... 82

6. Protokollsutdrag, innehållande en sammanfattning af de särskild!

tillkallade sakkunniges åsikter om skattens storlek..................... 84

Komitéled canot en herr G. Warholms reservation________________________ __________________ 89

--er''

19 21

5 12 1$ 26

2 9 16 23 30

7 18 21 28

4 JO 18 25

.9 16 23 30

5 12 19 28

3 10 17 28 31

7 18 21 28

5 12 19 26

2 9 16 23 30

6 13 20 27

8 10 17 Z8

3 10 17 28 31

8 15 22 29

5 12 19 26

SEPTEMBER

oktober

AUC

NOVEM BER

DECEMBER

JANUARI

MARS

FEBRUARI

JUNI

APRIL

AUGUSTI

OKTOBER

SEPTEMBER

NOVEMBER

DECEMBER

FEBRUARI

JANUARI

MARS

APRIL

MAJ

I 8 8 3

! 8 8 4

18 8 5

Bélsodhet (f)2 it) enligt notering t Magdehupg

" !.uh. merLeLpns för ha ltrruificui enligt no te ring l Li\''erpool

N=14 Javcv, o tf oo cist (ioiUing " " » "

Notering saJm/zs

---&

—®

----4

6 13 20 27

7 14 21 28

Z 9 16 23 30

5 12 19 26

''i 11 18 25

9 16 24 30

14 21 28

18 25

5 12 19 26

9 16 23 30

9- 11 18 24 31

8 15 22 29

13 20 27

JUNI

SEPT

A U G. J/a//art

JUNI

JAN.

APRIL

MARS

AUGUST]

MARS

AUG.

FEBR

augusti

DEC.

OKTOBER

JUNI

JULI

OKT.

FEBR.

DECEMBER

NOVEMBER

JANUARI

SEPT

SEPTEMBER

FEBRUARI

APRIL

MARS

--er -

3 11 13 25

7 14 21 28

2 9 16 23 30

8 15 22 29

4 11 18 25

3 10 17 24 31

7 14- 27 28

5 12 19 26

7 17 21 28

4- 12 10 26

5 12 79 26

6 13 20 27

7 14 21 28

8 15 22 31

2 9 16 23 30

8 15 22 29

6 73 20 27

4- 11 18 25

10 77 24- 31

7 14 21 28

Hårt ad SEPTEMBER

FEBRUARI

OKTOBER

MARS

APRIL

JUNI

NOVEM BER

DECEMBER

JANUARI

APRIL

MARS

MAJ

AUGUSTI

SEPTEMBER

OKTOBER

JANUARI

FEBRUARI

DECEMBER

NOVEMBER

I888

1889

Betsocker OSty enligt notering i Magdeburg.

" " f.o.b. medelpris för half månad, enligt notering i Liverpool

AT?19 .hiva. off eoast fhmiing " "

Notering sakna#

2 9 IS 23 SO

2 9 16 23 30

6 13 20 27

5 12 19 23

6 13 20 27

3 10 17 29

1 8 15 22 29

5 12 19 26

9 11 18 25

16 23 30

6 13 20 27

9 11 18 23 31 Dag

1 8 15 22 29

5 12 19 26

3 10 17 29 3l

3 10 17 29 31

7 19 21 28

9 11 18 25

7 19 21 28

6 13 20 26

SEPTEMBER

JANUARI

FEBRUARI

AUGUSTI

OKTOBER

MARS

APRIL

AUGUSTI

SEPTEMBER

NOVEMBER

JUNI

OKTOBER

NOVEMBER

JUNI

DECEMBER