BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1888:1)

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

KOlIERSKOLLEGrIETS INDRAGEIM
ELLER OIBILMIM

AFGrIEÅA DEE 12 MARS 1884

DE ENLIGT NÅDIGT BESLUT DEN 2 NOVEMBER 1883 FÖRORDNADE

KOMITÉ RADE.

-=o>g>8©l!<åc=-

STOCKHOLM

INNEHÅLL.

Betänkande.

Sid.

Inledning ........................................................................................

Historik:

Komitén 1819 — Riksdagen 1823 — Kommerskollegiets instruktion 1831 —
Riksdagen 1847—48 — Kommerskollegiets reorganisation 1855 — Bergskollegiets
indragning 1858 — Komitén 1858 — Riksdagen 1867 — Riksdagen
1868 — Riksdagen 1869 — Statsrevisorerno 1870 — Riksdagarne 1871 och

1874 — Komitén 1874 — Riksdagen 1875 — Kougl. brefvet den 16 juni

1875 — Tillförordnade presidentens utlåtanden 1875 och 1877 — Riksdagen

1876 — Advokatfiskal enstens indragning — Riksdagen 1877 .................. ■

Förändringar i kollegiets åligganden 1875—1883 --------------------------------- 2.

Kollegiets åligganden och göromål:

Åliggande i allmänhet — Ärenden hörande till första roteln — Ärenden hörande
till andra roteln — Ärenden hörande till tredje roteln — Ärenden hörande
till fjerde roteln — Till kollegiet inkomna mål — Af kollegiet afgifna utlåtan -

den — Af kollegiet förvaltade fonder och medel .................................... 26

Kollegiets embets- och tjenstemannapersonal ...................................... 36

Särskilda slag af ärenden...............................................................— 41

l:o De statistiska redogörelserna:

Bergshandteringen — Fabriker och manufakturer — Inrikes sjöfart och

handel — Utrikes handel och sjöfart.......................................... 42

Arbetets fördelning — Historik — Andra verks statistiska berättelser... 47

Komiterades utredning — Hinder i nuvarande organisation — Behöfligheten
af förstärkta arbetskrafter — Kollegiets egna åsigter i frågan — Komiterades
åsigt...........................................-..................-............ 49

Behöfligheten af nya föreskrifter om primäruppgifters afgifvande —..... 54

2:o Konsulatväsendet:

Konsulsstadgans bestämmelser ■—- 1870 års statsrevisorer — 1874 års
komité — Kongl. Maj:ts proposition 1875 -— Diskussionen i Riksdagen
— Konsulatkomiténs betänkande 1876 — Ministern för utrikes ärendena

1879...............................................................................56

Komiterades utredning — Utrikesdepartementets unionela ställning —
Arfsmålen — Penningtransaktioner — Revision af kousulatafgifter ...... 65

3:o Ärenden angående sjömanshusen: Sid.

Gällande författningar — Göromålens omfång — Ifrågasatt öfverflyttning
till marinförvaltningen — Marinförvaltningens svar — Komiterades åsigt 70

4:o Ärenden angående utfärdandet af pass-och nationalitetshandlingar för svenska
fartyg:

Gällande författningar — Ifrågasatt öfverflyttning till generaltullstyrelsen

— Komiterades åsigt ............................................................ 75

Särskilda förteckningar — Önskvärdheten af en annan uppställning —
Fullständigare anteckningar — Uppgifter om eganderätten — Ifrågasatt

pantförskrifning af fartyg......................................................... 77

5:o Ärenden rörande smittosamma sjukdomar i utlandet:

Gällande författningar — Ifrågasatt öfverflyttning till utrikesdepartementet
— Öfverläggning med chefen för medicinalstyrelsen — Komiterades

åsigt ................................................................................. 80

6:o Ärenden rörande fiskerinäringen:

Kollegiets åliggande — 1874 års komité — Chefen för civildepartementet

1875 — Fiskerikomitén 1883 — Af komiterade föreslagen ändring...... 83

7:o Ärenden rörande tekniska undervisningen:

Gällande bestämmelser — Kommerskollegiets befattning — Göromålens
omfång — Komiterades förslag angående den lägre tekniska undervisningen
1874 — Tillförordnade presidentens utlåtande 1875 — Ifrågasatt
öfverflyttning till styrelsen för tekniska högskolan —- Styrelsens svar —

Komiterades förslag ............................................................... 87

8:o Ärenden rörande bergshandteringen:

Kollegiets åligganden i afseende å grufvehushållningen — Förslaget till

ny grufvestadga — Grufkartekontoret .......................................... 94

Frågan om en särskild bergsöfverstyrelse — 1874 års komité -— Göromålens
omfattning — Behofvet af tekniska insigter — Föreståndaren för

grufkartekontoret — Inspektioner............................................... 96

9:o Ärenden angående patent:

Kommerskollegiets åligganden -— Antalet beviljade patent — Förslaget till

ny patentförordning — Nya bestyr............................................. 103

Historik —• Den nya patentmyndigheten — Särskild behandling af
patentärenden — Teknisk pröfning —■ Patentpublikationer ■— Förhållandet
i Tyskland — Kostnader för dylika publikationer — Lämplig lokal —

Disposition af inkomsterna ...................................................... 109

Registrering af varumärken:

Komitéförslag 1877 och 1881 — Gällande bestämmelser — Det föreliggande
lagförslaget — Göromålens sannolika omfång — Registreringen af jernstämplar
-— Komiterades förslag .................................................................. 119

Svenskt handelsarkiv:

Konsulernes berättelser — Olika sätt för deras utgifvande — Nuvarande anordning
— Komiterades förslag — Antaglig kostnad derför — Publikationer att
utgifvas af det nya embetsverket......................................................... 125

Sid.

Mönster och Modeller:

Författningsförslag derom —- Komiterades åsigt....................................... 131

Handelsmuseer................................................................................. 132

Åtskilliga ärenden ....................................................................-...... 133

Kommerskollegiets indragning:

Hinder för fullständig indragning — Ifrågasatt statsdepartement för näringar —
Yilkoren för en sådan lösning — Olämpligheten af längre uppskof — Det
kollegiala arbetssättets olägenheter — Dess behöflighet i vissa fall .............. 134

Styrelse för handel och näringar:

Förslag till upprättande deraf — Fördelning af ärenden emellan byråerna —
Ärendenas naturliga gruppering — Personalen —- Utvidgning och förbättring af
det statistiska arbetet — Sättet för primäruppgifternas insamlande — Behofvet
af teknici för patentärendenas behandling — Form för ärendenas behandling —

Den nya organisationen jemförd med den gamla____________________________________138

Kollegiets lönestat m. m. — Den nya lönestaten — Detaljer af expensanslagen
—■ Vilkor för lönernas åtnjutande — Jemförelse — Indragningsstat — Äldre
tjenstemäns ställning....................................................................... 149

Ombud för näringarna ..................................................................... 156

Uppskof med förslag till bestämmelser derom.................................—..... 169

Sammanfattning af komiterades förslag -------------------------------------------- 169

Bilagor.

Bil. A. Underdåniga utlåtanden af tillförordnade presidenten i kommerskollegiet:

I. Utlåtande den 13 december 1875 ...................................... 3*

II. Utlåtande den 14 juni 1877 ............................................. 14*

Bil. B. Uppgift å antalet af de under åren 1874—1883 till kommerskollegiet inkomna
mål ..................................................................... 49*

Bil. C. Jemförande tablå öfver de af kommerskollegiet afgifna underdåniga utlåtanden
och skrivelser 1864—83 ................................................... 50*

Bil. D. Redogörelse för de af kommerskollegiet afgifna underdåniga utlåtanden och

skrivelser 1874—1883 ............................................-............. 51*

Bil. E. Om handelsmuseer ..........................................................-....... 59*

Sid.

Bil. F. Öfversigt af de i åtskilliga främmande länder för handel och näringar inrättade
förvaltande och representativa myndigheter:

Frankrike — Belgien — Italien — Spanien — Tyskland: Tyska Riket
— De särskilda förbundsstaterna: Preussen — Wiirttemberg — Det
öfriga Tyskland — Österrike—Ungern — Nederländerna — Storbritannien.
..................................................................-— 62*

Bil. G. Förteckning öfver de i komiterades betänkande jemte bilagor åberopade
Kongl. författningar och skrivelser m. m., underdåniga utlåtanden samt
komitébetänkanden, äfvensom litteraturförteckning ........................87*

Rättelser;

Sid.	19	r.	4	uppi fr.	star	1872	läs:	1842
»	»	»	6	»	»	januari	»>	juni
»	23	»	2	»	»	ort	»	fart
»)	32	»	15	»	»	jan.	»	sept.
))	o	»	2	nedifr.	»	20	»	30
»	56	»	5	uppifr.	»	januari	»	juni
»	100	>/	11	nedifr.	»	påkallad	»	påkalladt
))	127	»	15	uppifr.	»	1876	»	1877
))	8*	»	12	nedifr.	n	21	»	22
»	40®	»	20	uppifr.	»	18	»	28
»	46*	»>	9	nedifr.	))	15	»	5
))	47*	»	6	»	»	20	»	30

-o®o

• •

BETÄNKANDE.

TILL KONUNGEN.

Genom nådigt bref den 2 sistlidne november har Eders Kongl.
Magt täckts tillkännagifva att, sedan bos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
blifvit anmäldt, att inom vederbörande statsdepartement med

Inledning-.

granskningen af de utaf utsedde komiterade utarbetade förslag till förnyad
grufstadga, till lag om skydd för varumärken och till patentlag
dåmera så fortskridit, att alla dessa ärenden inom en kortare tid kunde
till pröfning företagas, Eders Kongl. Maj:t ansett den af Riksdagen framstälda
anhållan att få mottaga nådig proposition om indragning eller
ombildning af Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium böra
till behandling upptagas, på det att förslag till denna frågas lösning
måtte kunna till nästkommande riksdag framställas.

För sådant ändamål har Eders Kongl. Maj:t genom samma nådiga
bref behagat uppdraga åt undertecknade att, i egenskap af ordförande
och ledamöter i en komité, taga berörda fråga i öfvervägande utan annan
vid utförandet af detta uppdrag fäst inskränkning eller begränsning,
än att för handläggning af ärenden angående handel och näringar borde
finnas ett särskilt embetsverk, till följd hvaraf, sedan af komiterade
blifvit utredt, dels hvilka bland de kommerskollegiets behandling nu
tillhörande ärenden borde vid eu ombildning af embetsverket vid detsamma
bibehållas eller af ett nytt i dess ställe möjligen inrättadt öfvertagas
eller till redan bestående embetsverk eller myndigheter hänvisas,
dels ock huruvida något eller några slag af ärenden, som nu af andra
embetsverk eller myndigheter vunne handläggning, borde till det ombildade
eller nya embetsverket öfverflyttas, komiterade skulle hafva att
till Eders Kongl. Maj:t afgifva fullständigt förslag till det ifrågavarande
embetsverkets organisation, äfvensom till de förändringar, hvilka
i ett eller annat afseende kunde påkallas af ett hänvisande till behandling
annorstädes af ärenden, hvilka nu tillhörde kommerskollegiet; och
skulle komiterade särskildt hafva att yttra sig, huruvida för sådana
ärenden rörande varumärken samt patent, hvilka borde af administrativ
myndighet handläggas, någon ny sjelfständig institution kunde finnas
erforderlig eller om icke så beskaffade ärenden lämpligen kunde af en
med annat embetsverk förenad byrå omhändertagas, samt så i ena som
andra fallet föreslå de deraf påkallade åtgärder.

Komiterade, som till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordnande
första gången sammanträdt den 12 sistlidne november, få

Historik. — Komité!! 1819.

härmed till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet afgifva betänkande och
förslag uti ifrågavarande ämne.

Frågan om en förändrad organisation af kommerskollegiet har sedan
längre tid tillbaka utgjort föremål för såväl Regeringens som folkrepresentationens
uppmärksamhet. Innan komiterade öfvergå till ämnets vidare
behandling, torde det derför ock för vinnande af eu rätt uppfattning af
den föreliggande organisationsfrågans nuvarande ställning vara af nöden
att i minnet återföra det lnifvudsakligaste af hennes föregående historia.
Då emellertid så nyligen som år 1875 ett underdånigt komitébetänkande
i ämnet afgifvits, samt frågan om kommerskollegiets indragning eller ombildning
redan dessförinnan blifvit inom särskilda komitéer handlagd, hafva
komiterade trott sig böra i följande framställning med någon utförlighet
redogöra endast för några få vigtigare skeden af frågans utveckling, särskild!
från den tidpunkt räknadt, då Regeringen fann sig föranlåten att
sjelf framställa förslag i ämnet.

Då vid början af vårt nuvarande statsskick fråga uppstod om reglering
af rikets embeten och tjenster samt införande åt ett förenklad!
arbetssätt inom administrationen, blef äfven kommerskollegiets och det
då ännu bestående bergskollegiets organisation föremål för granskning.
Efter upprepade framställningar och förslag från såväl Kongl. Maj:ts som
Rikets Ständers sida till beredande af en enklare och mindre kostsam
förvaltning tillsattes år 1819 för dessa frågors utredande en särskild
komité, som i den 29 juli 1822 afgifvet underdånigt betänkande, bland
annat, framlade förslag till en ombildning af de ofvan nämnda båda
kollegierna. Detta förslag gick hufvudsakligen ut derpå, att kollegiernas
domsrätt i tviste-, utsöknings- och brottmål skulle upphöra, de flesta
till kommerskollegiets handläggning hörande mera omfattande ärenden
af administrativ natur öfverflyttas på Regeringen eller Konungens be -

4 Historik. — Riksdagen 1823. Kommerskollegiets instruktion 1831.

fållningshafvande samt för öfvertagande af bestyret med handels- och
näringsstatistiken och öfriga kommerskollegiet tillhörande ärenden äfvensom
den administrativa befattning, som tillkom bergskollegiet, inrättas
ett »Kommers- och Manufakturkontor» samt ett »Bergskontor» under
hvar sin chef med allena beslutanderätt, biträdd af ett nödigt antal
underordnade tjensteman. I sammanhang härmed föreslogs jemväl inrättandet
af en representation för näringarna, till hvilket förslag komiterade
framdeles få anledning återkomma.

Sedan vid 1823 års riksdag komiterades betänkande blifvit öfverlemnadt
till Rikets Ständer, tillsattes för frågans vidare behandling ett
särskildt utskott, som i den 25 augusti samma år afgifvet betänkande
tillstyrkte en ombildning af kommers- och bergskollegierna i öfverensstämmelse
med hvad komitén föreslagit, hvarvid utskottet särskildt framhöll,
att derest kollegiernas domsrätt upphörde, en kollegial styrelse
för näringarna icke syntes vara af nöden. Utskottets förslag öfverlemnades
sedermera af Ständerna till Kongl. Magt med anhållan, att detsamma
måtte befordras till verkställighet i de delar, livilka kunde finnas
leda till en förenkling af styrelsen och till inskränkning i embetsmännens
antal.

Några åtgärder i den af komitén ifrågasatta rigtningen kommo
dock icke till stånd i vidare mån, än att genom särskilda nådiga förordningar
den 17 april 1828 vissa ärenden af judiciel beskaffenhet, som
dittills handlagts af kommers- och bergskollegierna, öfverflyttades på
allmänna domstolarne, i sammanhang hvarmed den så kallade justitiedivisionen
i kommerskollegiet indrogs. Närmast med anledning af den
minskning i göromål, som blef en följd af berörda nådiga förordningar,
utfärdades sedermera nya instruktioner, den 23 april 1831 för kommerskollegiet
och den 28 december 1832 för bergskollegiet, hvarigenom
dessa embetsverks organisation efter de nya förhållandena jemkades och
deras åligganden noggrannare bestämdes.

Frågan om de båda kollegiernas ombildning fick sedermera hvila
till 1847 —1848 årens riksdag, då Kongl. Maj:t med hänvisning till den
minskning i dessa^ embetsverks göromål, som uppkommit i följd af såväl

Historik. — Riksdagen 1847—48.

ofvan åberopade Kongl. förordningar som äfven, om ock i mindre män,
den då nyligen i flera afseenden förändrade näriugslagstiftningen, samt
under anförande bland annat, att de kollegiala formerna, sedan kollegiernas
domsrätt upphört, syntes icke blott obehöfliga utan äfven för
ärendenas skyndsammare behandling hinderliga, föreslog, att kommersoch
bergskollegierna måtte utbytas mot två särskilda öfverstyrelse!-, den ena
för handel och slöjder, den andra för bergverken, bestående af chefer med
allena beslutanderätt biträdde af föredragande och rådgifvande byråchefer.

Hos Rikets Ständer väckte likväl denna gång den föreslagna organisationen
åtskilliga betänkligheter. Sålunda anfördes bland annat, att
det för ärendenas pröfning och opartiska afgörande samt betryggande
af enskildes rätt vore af särdeles vigt, att ekonomiska frågor åtminstone
i eu instans handlades af ett embetsverk med kollegial sammansättning;
att hos endast rådgifvande ledamöter svårligen kunde förutsättas samma
kraft och nit att göra sin mening gällande, som hos dem, hvilka egde
att i besluten deltaga; att den kollegiala styrelseformen företrädesvis
borde bibehållas i de administrativa verk, hvilka befattade sig med näringsfrågor,
i afseende hvarå lagstiftningsrätten vore Kongl. Maj:t ensam
förbehållen; att vissa till bemälda kollegiers befattning då ännu hörande
mål vore af beskaffenhet att ej lämpligen böra af en enda person afgöras;
samt slutligen, att den kollegiala formen ingalunda uteslöte möjligheten
af ärendenas skyndsamma behandling. Statsutskottet, som
till en början utan motivering tillstyrkt Kongl. Maj:ts förslag, fann sig
också efter erhållen återremiss föranlåtet att med hänvisning till de
kostnader, som den ifrågasatta organisationen skulle medföra, afstyrka
bifall till hvad Kongl. Maj:t för förslagets genomförande äskat. Detta
afstyrkande gillades sedermera af alla riksstånden, i sammanhang hvarmed
bondeståndet beslöt en underdånig anhållan, att bergskollegiet
måtte antingen alldeles indragas eller ock förenas med kommerskollegiet;
ett beslut, hvilket dock endast ridderskapet och adeln efter inbjudning
biträdde.

Med anledning af hvad sålunda förekommit förordnade Kongl. Maj:t
den 3 november 1848, att med vidare behandling af frågan om de båda

Historik. — Kommerskollegiets reorganisation 1855.

kollegiernas ombildning skulle anstå, men att för beredande af densammas
framtida utförande med redan anslagna statsmedel, ledigblifna
tjenster inom verken tillsvidare icke Unge definitivt tillsättas. Sedan
emellertid Rikets Ständer vid 1850—51 årens riksdag under hänvisande
till det ringa antal mål, som då tillhörde bergskollegiets handläggning,
besluta en nedsättning i anslaget till detta kollegium samt i sammanhang
dermed i underdånig skrifvelse den 20 augusti 1851 öfverlemnat
till Kongl. Maj:ts bepröfvande att vidtaga den indragning i kollegiets
embetsmannapersonal, som i följd af nämnda nedsättning blefve nödig
och utan olägenhet läte sig verkställas, företog Kongl. Maj:t den 20
december samma år eu provisorisk reglering af bergskollegiets embetsoch
tjenstemäns löneförmåner samt faststälde sedermera den 14 oktober
1853, i sammanhang med ny organisation af bergsstaterna, ny afiöningsstat
för kollegiet, afsedd att bringas till verkställighet i den mån de
sju embets- och tjensteman inom verket aflinge, hvilkas befattningar
Kongl. Miij:t då funnit böra indragas. Frågan om den kollegiala formens
afskaffande förklarades härvid böra förfalla, helst den med hänsigt till
statsutgiften vore af föga vigt, då tjenstepersonalen ändock kunde inskränkas
till ungefärligen det antal, som äfven i annat fall vore erforderligt.
Kort derefter fattades äfven beslut angående kommerskollegiet,
utan att dervid formen för ärendenas behandling i någon män förändrades.
Efter det nemligen dåvarande presidenten i kollegiet i underdånigt
memorial den 5 februari 1855, bland- annat, påpekat de olägenheter,
som vållades deraf att ledigblifna befattningar inom embetsverket fortfarande
måste uppehållas genom förordnanden, blef genom nådigt bref
den 12 juli samma år ifrågavarande provisoriska tillstånd jemväl för
kommerskollegiet upphäfdt, i sammanhang hvarmed ett af kommerserådsembetena
indrogs samt åtskilliga andra förändringar i sammansättningen
af kollegiets embets- och tjenstemannapersonal vidtogos.

Hos Rikets Ständer synes emellertid vid denna tid betänkligheter
mot den kollegiala formens lämplighet åter gjort sig gällande, ty i underdånig
skrifvelse den 21 oktober 1854 anmärkte de, att vid bergskollegiets
omorganisation denna styrelseform blifvit bibehållen, oaktadt

Historik. — Bergskollegiets indragning 1858.

ett så ringa antal mål dåmera tillhörde kollegiets handläggning. Med
anledning häraf erinrade Kong]. Maj:t i den till 1856 års riksdag utlåtna
nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof, att antalet
af de ärenden, bergskollegiet behandlade, enligt hvad kollegiets arbetsberättelser
utvisade, sedan år 1846 ingalunda minskats utan tvärtom i
det hela ökats; men enär, med afskaffande af jernvräkeriet och upphäfvande
af hammarsmeds- och masmästarordningarna samt med införande
i allmänhet af en mera utsträckt frihet vid jernhandteringens bedrifvande,
en betydande minskning i kollegiets göromål ofelbart måste inträda,
föreslog Kongl. Maj:t tillika, att bergskollegiet måtte indragas och
dess göromål öfverflyttas på kommerskollegiet. Efter det detta Kongl.
Maj:ts förslag af Rikets Ständer bifallits, förordnades sedermera genom
Kongl. kungörelse den 11 december 1857, att bergskollegiet skulle
med nämnda år upphöra såsom särskild! embetsverk samt de mål, uppdrag
och åligganden, hvilka då enligt instruktion och författningar tillhörde
bemälda kollegium, med år 1858 öfvertagas af kommerskollegiet,
hvars personal med anledning häraf ökades med eu föredragande ledamot
för bergsärenden, en sekreterare, eu aktuarie och registrator samt
en kanslist.

Härmed kan ett hufvudsakligt skede af arbetet för den ifrågasatta
reformens genomförande sägas vara afslutadt. Den redan derförinnan
påyrkade förenklingen i sättet för ärendenas behandling hade visserligen
icke kommit till stånd, men deremot hade kollegiets verksamhetsområde
väsentligen förändrats, hvarjemte embets- och tjenstemannapersonalen
högst betydligt minskats. Under det nemligen vid den tid, då 1811)
års komitébetänkande utgjorde föremål för Regeringens och representationens
pröfning, embets- och tjenstemännens sammanräknade antal i
kommers- och bergskollegierna uppgick till icke mindre än 75, hvaraf
43 tillhörde kommerskollegiet och 32 bergskollegiet, hade kommerskollegiets
embets- och tjensteman efter de båda kollegiernas sammanslagning
nedgått till endast 28, hvilken summa, enligt hvad nedan
skall omförmälas, sedermera än ytterligare minskats. Emellertid hade
Rikets Ständer, redan innan kommerskollegiet sålunda definitivt reorga -

Historik.

Komité!! 1858.

niserades, förenat sig om ett beslut, som måste inverka på frågan om
lämpligheten af kollegiets sammansättning och arbetssätt. I underdånig
skrifvelse den 25 april 1857 anhöllo nemligen Ständerna, att Kong!.
Maj:t täcktes förordna eu komité af sakkunniga personer för att afgifva
yttrande och förslag, huruvida och på hvad sätt en sådan förändring
uti styrelseverkens och förvaltningsmyndigheternas organisation skulle
kunna åstadkommas, som i öfverensstämmelse med de grunder, hvarpå
den så kallade departementalstyrelsen hvilade, kunde bereda eu dylik
organisations närmare samband med statsdepartementen äfvensom möjligaste
enkelhet i ärendenas behandling i förening med nödig säkerhet,
samt att Kongl. Maj:t derefter ville framställa den nådiga proposition
i ämnet, som kunde finnas af behofvet påkallad. Samtidigt uttalade
dock Ständerna sig på det bestämdaste mot införande af departementalstyrelse
i den mening, att vissa förvaltningsärenden öfverlemnades åt
departementscheferne. Den sålunda begärd a. komitén nedsattes den 19
juni 1858 och afgaf den 26 maj 1859 underdånigt betänkande angående
förändrad organisation af rikets styrelse- och förvaltningsverk. Med afseende
särskildt å kommerskollegiet anförde komitén bland annat, att
sedan kollegiets egenskap af administrativ-judiciel myndighet upphört,
kollegialsammansättningen derstädes, efter komiténs åsigt, ej vidare, om
icke möjligen i fondförvaltnings- och befordringsfrågor, vore till betryggande
af enskildes rätt erforderlig, samt att, om än kollegialformen icke
ovilkorligen uteslöte möjligheten af ärendenas skyndsamma behandling, det
dock vore uppenbart, att i allmänhet deras kollektiva behandling af flera
ledamöter, hvilka för sådant ändamål skulle sammanträda och sinsemellan
öfverlägga, måste medföra större tidsutdrägt, än som kunde förutsättas
ega rum, då målen af en enda person afgjordes. På grund häraf tillstyrkte
komitén, att i kommerskollegiets ställe måtte inrättas eu förvaltning
under namn af »Styrelsen för handel, bergverk och slöjder»,
bestående af en chef eller generaldirektör jemte fyra föredragande ledamöter
under benämning »kommerseråd», nemligen en för ärenden som
rörde handel och sjöfart jemte förvaltningen af handels- och sjöfartsfonden,
hvilken komiterade föreslogo skulle öfverflyttas till det nya

Historik. — Riksdagen 1807.

embetsverket, en för bergverksärenden, en för ärenden som rörde fabriker
och manufakturer jemte förvaltningen af manufaktur- och ulldiskontfonderna,
och en för andra till embetsverket hörande ärenden; att i frågor
om nya allmänna författningar eller om förklaring eller ändring af
äldre dylika stadganden, äfvensom angående befordringar, afsked eller
åtal för tjenstefel, chefen och ledamöterne samfäldt skulle deltaga med
lika rösträtt; att alla öfriga ärenden skulle handläggas endast af chefen
jemte föredraganden och en annan ledamot; samt att uti frågor om fondernas
förvaltning kollegial rösträtt skulle tillkomma ledamöterne, men
deremot i alla andra mål, med undantag af pleniärenden, chefen ega
ensamt beslutanderätt, dock med rättighet och skyldighet för de närvarande
ledamöterne, då de icke ansågo sig kunna biträda beslutet, att
till protokollet anföra sina skiljaktiga meningar, hvilka, när fråga vore
om underdåniga skrivelser eller utlåtanden till Kongl. Maj:t, borde desamma
åtfölja.

Under de år, som följde närmast efter afgifvandet af ofvanberörda
betänkande, trängdes emellertid det sålunda ånyo upptagna förslaget om
kommerskollegiets ombildning i bakgrunden af andra och vigtigare
reformfrågor, och det var först efter införandet af den nuvarande representationsformen,
som kollegiets organisation åter kom på tal. Vid 1867
års riksdag föreslog nemligen en ledamot af andra kammaren, att kommerskollegiet
måtte så fort som möjligt indragas och emellertid ingå
tjenstår inom kollegiet tillsättas annorlunda än på förordnande, samt att
den då lediga presidentsbefattningen fortfarande måtte lemnas obesatt.
Med anledning af detta förslag aflat Riksdagen, på tillstyrkan af statsutskottet,
den 8 maj 1867 en underdånig skrifvelse af innehåll, att Riksdagen
vid behandlingen af berörda motion i brist på erforderlig utredning
ansett sig icke böra ingå i hufvudsaklig pröfning, huruvida kommerskollegiet
kunde indragas eller på hvad sätt handläggningen af de
under detta embetsverk hörande ärenden lämpligast skulle kunna ordnas,
men att då eu ombildning af kollegiet redan tillförene varit ifrågasatt,
Riksdagen, som ansåge det välbetänkt, om åtgärder vidtoges till
underlättande af eu sådan förändring, beslutit anhålla, att Kongl. Maj:t

Historik. - Riksdagen 1868.

täcktes förordna att, intill dess frågan om kollegiets indragning eller
förändrade organisation kunde varda slutligen afgjord, embeten och
tjänster inom nämnda embetsverk skulle endast på förordnande och tillsvidare
tillsättas. Den 5 juli 1867 företogs denna Riksdagens framställning
af Kong]. Maj:t till pröfning i sammanhang med ofvan åberopade
komitebetänkande af den 26 maj 1859, i hvad detsamma afsag
kommerskollegiet, men fann Ivongl. Maj:t den af komitén föreslagna
ombildning af kollegiet icke innefatta sådana fördelar framför
den befintliga organisationen att förslaget borde vinna afseende, hvarvid
Kongl. Maj:t, som framdeles ville taga i öfvervägande huruvida eu
sådan anordning kunde ske, att de till kommerskollegiet hörande mål
och ärenden skulle utan uppoffring af deras ändamålsenliga handhafvande
kunna på annat till besparing i statsutgifterna ledande sätt
pröfvas och afgöras, emellertid förklarade, att det ledigvarande presidentsembetet
i kollegiet icke för det dåvarande komme att återbesättas, samt
anbefalde kollegiet att, intill dess annorlunda i nåder beslötes, endast
pa förordnande och tillsvidare tillsätta de tjenster och befattningar hos
kollegiet, som under tiden kunde blifva lediga. Derjemte blef, enligt
nådigt bref till kommerskollegiet den 31 juli samma år och i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers i underdånig skrifvelse den 6 februari
1858 uttryckta önskan, den särskilda registratorsbefattningen för
bergsäreliden ind ragen.

Utgående från den åsigt, att frågan om kommerskollegiets indragning
icke kunde göras till föremål för slutlig pröfning, innan två andra
vigtiga organisationsfrågor förut vore lösta, nemligen frågan om bildandet
af ett särskild! statsdepartement för näringar och allmänna arbeten och
om rättighet för Kongl. Maj:t att uppdraga åtgörande! af vissa ärenden
åt vederbörande departementschef, aflat Kong]. Maj:t den 10 januari
1868 två särskilda nådiga propositioner till Riksdagen i dessa ämnen,
och då dessa framställningar icke af Riksdagen biföllos, ansåg Kong].
Maj:t frågan om kommerskollegiets indragning höra förfalla, i sammanhang
hvarmed presidentsembetet i kollegiet den 4 juni 1868 åter tillsattes.
Vid samma års riksdag förkastades för (ifrigt såväl ett af en -

II i stor ik.

Riksdagen 186!>. Statsrevisorerna 1870.

skild motionär inom andra kammaren väckt förslag om kollegiets indragning
som ock statsutskottets förslag, att Riksdagen skulle ånyo
aflåta en underdånig skrifvelse af enahanda lydelse som den nästföregående
år afgifna.

Redan vid 1869 års riksdag väcktes likväl åter motion om indragning
af kommerskollegiet och förflyttandet af de ärendens behandling, som der
egt rum, direkte under vederbörande statsdepartement eller andra förut befintliga
styrelser och verk men föranledde icke till någon åtgärd från Riksdagens
sida. Vid 1870 års riksdag fick frågan hvila, men den af Riksdagens
samma år församlade revisorer verkstälda granskning af de under
kommerskollegiets förvaltning eller kontroll stälda fonder och medel
gaf bemälde revisorer anledning att i den till 1871 års riksdag afgifna
berättelsen angående nämnda granskning återupptaga frågan. Revisorerne
ansågo sig nemligen efter genomgående af kollegiets kanslidiarier
och registratur hafva funnit, att frågan om kollegiets ombildning icke
bort göras beroende af ett nytt statsdepartements inrättande, enär samtliga
kollegiets handläggning tillhörande ärenden syntes kunna öfverflyttas
på redan bestående myndigheter, utan att någon synnerligt stor
eller dyrbar tillökning i dessa myndigheters arbetskrafter deraf påkallades.
Sålunda ansågo revisorerne, att förvaltningen af manufakturdiskontfonden
borde öfvertagas af riksbanken, kollegiets befattning med konsulsärenden
af utrikesdepartementet samt utarbetandet af de statistiska
berättelserna af statistiska centralbyrån, hvilket sistnämnda embetsverk,
enligt revisorernas förmenande, borde kunna på ett ändamålet
främjande sätt bestrida detta göromål utan annan tillökning i arbetskrafter
än anställande af ytterligare en aktuarie med vanlig lön af
2,500 rdr. Vidare uttalade revisorerne, att underdåniga utlåtanden i
de frågor, hvaröfver kollegiet plägade höras, lämpligen och med nödig
sakkännedom kunde afgifvas af jernvägstrafikstyrelsen, styrelsen öfver
väg- och vattenbyggnader, öfverintendentsembetet, generaltullstyrelsen,
sundhetskollegium, landtbruksakademien, städernas kommunalstyrelser
och Konungens befallningshafvande. För patent- och bergsärenden ansågo
dock revisorerne, att tilläfventyrs en särskild byrå borde inrättas

Historik. — Kiksdagarnc 1871 och 1874.

under civildepartementet, hvarjemte slutligen föreslogs, att uppsigten
öfver navigationsskolorna och den lägre tekniska undervisningen måtte
omedelbart uppdragas åt vederbörande departement; och ansågo revisorerne
sig härmed hafva antydt, till hvilken förutvarande förvaltningsgren
hvarje afdelning af kollegiets göromål lämpligen kunde hänföras.

Vid 1871 års riksdag upptogs revisorernes framställning uti en
motion, enligt hvilken Riksdagen skulle för sin del besluta indragning
af kommerskollegiet i öfverensstämmelse med revisorernes antydningar.
Statsutskottet hemstälde emellertid, att då ett förslag till kommerskollegiets
indragning inom kort vore att från Kong! Maj:t förvänta,
itrågavarande motion icke måtte föranleda till någon Riksdagens åtgärd;
och blef detta äfven sedermera Riksdagens beslut.

Vid 1874 års riksdag föreslog inom andra kammaren samme motionär,
som åren 1807 och ISO!) derstädes väckt förslag om kommerskollegiets
indragning, att bestyret med patentärenden måtte från kollegiet
öfverllyttas på teknologiska institutet samt att Riksdagen vid uppgörande
åt statsregleringen måtte utesluta och indraga den dittills utgående
men genom siste innehafvarens då kort förut timade dödsfall
ledigblifna presidentslönen i kollegiet. Yrkande om berörda löns indragning
framstäldes vid samma riksdag jemväl af eu annan motionär inom
andra kammaren, hvarförutom eu tredje motionär inom samma kammare
föreslog eu underdånig skrifvelse i syfte att åstadkomma utredning,
huru eu ny sakkunnig bergsöfverstyrelse bäst och billigast samt
på det för den svenska jernhandteringens befrämjande lämpligaste och
nyttigaste sätt kunde åstadkommas. Såsom svar på dessa motioner och
med anledning deraf att, enligt hvad den till samma riksdag aflåtna
nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof gåfve vid
handen, Eders Kongl. Maj:t fortfarande ansett inrättandet af ett särskildt
statsdepartement för allmänna arbeten och näringar vara första
och oeftergifliga vilkoret för kommerskollegiets indragning, hemstälde
statsutskottet, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla det
Eders Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om kollegiets indragning eller
förändrade organisation under förnyad ompröfning och till nästkommande

Historik. — Komité»! 1874.

1 °

1 O

riksdag framlägga de förslag i ämnet, hvartill omständigheterna kunde
föranleda, samt att Riksdagen i sammanhang härmed måtte besluta att
intill dess denna organisationsfråga blifvit slutligen afgjord, det för kollega
anvisade aflöningsanslag skulle minskas med 6,000 kronor. I öfverensstämmelse
med denna hemställan fattades ock Riksdagens beslut,
och underdånig skrifvelse i ämnet afiäts den 17 maj 1874; hvarefter
Eders Kongl. Maj:t den 5 juni samma år öfverlemnade frågans utredande
åt en särskild komité, som sedermera den lo januari 1875 afgå!''
underdånigt betänkande och förslag i ämnet.

I detta betänkande förklarade komitén sig efter genomgående af
de olika grupper af ärenden, som tillhörde kommerskollegiets handläggning,
hafva kommit till den öfvertygelse, att de af dessa, som lämpade
sig för eu öfverflyttning till redan befintliga embetsverk, vore både
till antal och omfattning af ringa betydelse. Till följd af det sammanhang,
vare sig i inre materiel eller rent fonnelt hänseende, som ofta
förefunnes emellan olika slag af ärenden rörande näringarna, kunde
nemligen, enligt komiténs förmenande, kollegiets göromål i allmänhet
dels icke utan olägenhet dels ej med någon fördel för ärendenas behandling
fördelas emellan flere olika embetsverk eller myndigheter, hvarförutom
eu dylik anordning ofelbart komme att påkalla inrättandet åt
nya tjenster eller andra förändringar och såmedelst medföra kostnader,
hvilkas sammanlagda belopp sannolikt skulle öfverstiga det, som erfordrades
för ärendernas behandling, om de bibehölles samlade på ett
ställe. Lika litet syntes dessa ärenden, åtminstone så länge ej cheferna
för statsdepartementen egde beslutanderätt i mindre vigtiga frågor,
lämpligen kunna öfverflyttas på ett eller flere af de redan befintliga
departementen, hvithet för öfrigt måste möta svårigheter i det stora antal
mål och ärenden, som redan ålåge dessa departement. Härtill komme
dock ännu ett vigtigt skäl, nemligen att till följd deraf att arbetet
inom statsdepartementens expeditioner hufvudsakligen bestode uti att
i och för föredragningen i statsrådet göra en sammanfattning af inkomna
handlingars innehåll, att föra protokoll i statsrådet samt att,
sedan beslut i statsrådet fattats, expediera desamma, under Indika för -

Historik. — Komitéii 1874.

hållanden kanslitjenstemänneu icke kunde utbildas till den erfarenhet
och de mångfaldiga specialinsigter, som erfordrades för grundligare forskning
på egen hand och utredning af invecklade frågor särdeles i fall,
då utredningen icke kunde hem tas ur de befintliga handlingarna utan
kräfde studium af utländsk lagstiftning, vetenskapliga arbeten och öfversigt
åt näringsverksamheten så väl inom som utom landet, ett särskildt
embetsverk för näringarna svårligen kunde undvaras, derest icke
Regeringen ofta skulle råka i förlägenhet för erhållande af grundligare
utredning i vigtigare frågor, hvarförutom åtskilliga af ifrågavarande
ärenden vore af den beskaffenhet, att de ej lämpade sig för omedelbar
föredragning i statsrådet. Deremot ansåg komitén, att kommerskollegiet
borde ersättas af ett embetsverk med tidsenligare former, och anförde
till stöd härför bland annat, att det kollegiala arbetssättet med
detsamma åtföljande omgångar och onödiga skrifverier vore för behandlingen
åt flertalet ärenden rent af hinderligt samt äfven för kollegiets
öfriga göromål obehöfligt, äfvensom att kollegiet för öfrigt intoge en
allt för afskild ställning i förhållande till idkarne af de näringar, för
hvilkas bästa det hade att verka, enär på intet sätt vore sörjdt för att
kollegiet i förekommande fall hade tillgång till råd och upplysningar af
erfarne och praktiske fackmän. Hufvudsakligen på dessa grunder föreslog
komitén, att kommerskollegiet måtte indragas; att de af kollegiets
embete- och tjensteman, Indika hade fullmagter å sina befattningar och
icke komrne att anställas i det nya embetsverket, måtte berättigas att
från allmänna indragningsstaten eller manufakturförlagslånefpnden uppbära
de löner, som för befattningarna vore i faststäld lönestat uppförda;
att förvaltningen af förlagslänefonden äfvensom de i nådiga förordningen
den 21 oktober 1871 åt kommerskollegiet uppdragna bestyr med kortstämplingen
måtte öfverflyttas till statskontoret samt behandlingen af
de fiskeriärenden, som tillhörde kollegiet, uppdragas åt landtbruksakademiens
förvaltningskomité; att för öfvertagande af alla öfriga kollegiets
göromål måtte inrättas ett nytt embetsverk under namn af
»Kongl. Styrelsen för handeln och näringarna», bestående af en generaldirektör
och tre byråchefer, biträdde af tre byråsekreterare, en registra -

Historik. — Riksdagen 1875.

tor, eu kamrerare- och två kontrollörer, alla med löner motsvarande dem,
som för vederlikar inom andra embetsverk vore eller blefve bestämda;
att till styrelsens disposition måtte ställas anslag af 2,000 kronor till
arfvode åt ett juridiskt biträde, 1,000 kronor till arfvode åt ett tekniskt
biträde och 8,000 kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman!
och skrifbiträden; att den nya styrelsen måtte anbefallas afgifva
underdånigt förslag ej mindre till instruktion för styrelsen än äfven
till åtgärder, hvarigenom antingen i öfverensstämmelse med ett af komitén
framlagdt förslag till inrättande af eu representation för näringarna
eller på annat lämpligt sätt styrelsen sattes i vexelverkan med näringarnas
kikare; samt att bestämmelse måtte meddelas, huru förfaras skulle
med afgörandet af de frågor, uti hvilkas behandling kollegialt embetsverk
författningsenligt kom me att med styrelsen deltaga.

Sedan vederbörande myndigheter fått tillfälle att yttra sig öfver berörda
förslag, hvarvid kommerskollegiet i den SO januari 1875 afgifvet
underdånigt utlåtande i hufvudsak biträdde hvad komitén hemställt, aflåt
Eders Kongl. Maj:t den 2 mars samma år en nådig proposition till
Riksdagen, hvaruti föreslogs, att kommerskollegiet måtte vid slutet af
år 1875 indragas; att för öfvertagande af de kommerskollegiet åliggande
göromål, med undantag af dem, hvilka enligt redan verkstäld och än
vidare skeende utredning, kunde öfverflyttas å andra redan befintliga
embetsmyndigheter, måtte inrättas ett nytt embetsverk, benämndt Kongl.
styrelsen för handeln och näringarna och bestående tillsvidare af en
generaldirektör och chef med allena beslutanderätt samt tre föredragande
och rådgifvande ledamöter, kallade byråchefer och berättigade att emot
chefens beslut sig reservera och, då fråga vore om afgifvande af underdåniga
utlåtanden eller förslag till Kongl. Maj:t, låta desamma af sina
reservationer åtföljas; att den nya styrelsen, biträdd tillsvidare af tre
byråsekreterare, en arkivarie och registrator, två statistiska aktuarie!’
samt nödigt antal extra ordinarie tjensteman och skrifbiträden äfvensom
en juridisk ombudsman och eu teknisk rådgifvare, måtte vid ingången
af år 1876 träda i verksamhet; att den å sjette lmfvudtiteln förekommande
anslagstiteln »Commerce-Collegium» måtte i riksstat^! fördelas i

IT.

Historik. — Riksdagen 1875.

tvenne titlar, nemligen »Styrelsen för handeln och näringarna» och »Bergsstaten»,
samt under den förra uppföras 49,000 kronor och under den
senare 29,500 kronor; att Riksdagen måtte för upprätthållande af nämnda
styrelse enligt specialstat, som Eders Kongl. Maj:t egde tillsvidare för
hvarje år fastställa, till Eders Kongl. Maj:ts disposition anvisa utöfver
nyssomförmälda 49,000 kronor ytterligare på extra stat 10,000 kronor,
deri inbegripna det belopp af 10,040 kronor, som Eders Kongl. Maj:t
uti nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof äskat
för att komma i tillfälle tilldela kommerskollegiets ledamöter och dess
med statsmedel aflönade embets- och tjensteman tillfällig löneförbättring
för år 1876 och hvilket belopp i händelse af kommerskollegiets indragning
icke komme att för först afsedda ändamålet erfordras; samt
att de med statsmedel aflönade ledamöter, embets- och tjensteman i
kommerskollegiet, Indika hade ovilkorliga fullmagter å sina befattningar
och icke komme att i den nya styrelsen anställas, måtte berättigas
att från allmänna indragningsstaten uppbära de löner, som för befattningarna
vore i faststäld lönestat upptagna, dock med vilkor att, i händelse
de efter förflyttning till indragningsstaten blefve befordrade till
andra tjenster med löner på rikets stat, de skulle vara pligtige att i allo
frånträda lönerna på indragningsstaten, derest dessa understege eller vore
lika med de nya lönerna samt att å de förra vidkännas motsvarande
afdrag, i den mån de öfverstege berörda nya löner, hvarjemte, under
förutsättning af bifall till den nådiga propositionen, Eders Kongl. Maj:t,
som ansåg den nya styrelsen böra sättas i vexelverkan med näringarnas
kikare, förklarade Sig framdeles vilja bestämma den ordning, hvari ombud
för näringarna och yrkesbildningen skulle träda i förbindelse med
styrelsen och deltaga i dess embetsverksamliet.

Enligt hvad ett propositionen bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
upplyser, hade dåvarande chefen för civildepartementet vid ärendets
föredragning inför Eders Kongl. Maj:t framhållit, att jemväl handläggningen
af besvär i fråga om sjömäns pensionering samt uppsigteu
öfver sjömanshusen och navigationsskolorna kunde och borde från kommerskollegiet
öfverflyttas på annan myndighet.

Historik, — Kong-1. brefvet den 16 juni 1875.

Eders Kong!. Maj:ts framställning blef emellertid af statsutskottet
afstyrkt och af Riksdagen utslagen, enligt hvad Riksdagens underdåniga
skrifvelse i ämnet angifver på den grund, att enligt Riksdagens förmenande
flere än de ofvan angifna ärendena torde finnas böra öfvertagas
af andra redan befintliga embetsmyndigheter, att anledning icke syntes
saknas att betrakta det ifrågasatta nya embetsverket som eu öfvergångsinstitution
samt att genom kollegiets indragning och dess ersättande
med nämnda nya embetsverk jemte deraf föranledt uppförande på allmänna
indragningsstaten af de embets- och tjensteman i kollegiet, hvilka
dertill vore berättigade, statsverket skulle få vidkännas eu betydande
tillökning i utgifter.

Då denna Riksdagens skrifvelse anmäldes i statsrådet, anförde dåvarande
chefen för civildepartementet, efter att hafva redogjort för skrifvelsens
innehåll, bland annat, att han funnit sig, i betraktande deraf
att dylika anmärkningar ej kunde undvikas, huru än ett förslag till indragning
af kommerskollegiet blefve uppstäldt, icke böra tillstyrka Eders
Kongl. Maj:t att meddela befallning om utarbetandet af ett förnyadt
förslag, utan borde uppgiften blifva att med bibehållande tills vidare
af kommerskollegiet tillse, om och i hvad mån förändringar i dess åligganden
liksom i tjenstepersonalens sammansättning under den närmaste
framtiden lämpligen kunde såsom af tidsförhållanden och särskilda omständigheter
påkallade vidtagas, på det att kollegiet framdeles, när tid
blefve, måtte utan svåra brytningar och betydande kostnader kunna
antingen förvandlas till en särskild styrelse för handel och näringar eller
ock ingå såsom en integrerande del i något statsdepartement. På departementschefens
hemställan förordnade Eders Kongl. Maj:t sedermera
genom nådigt bref den 16 juni samma år, i ändamål att befordra och
förbereda en reorganisation af kommerskollegiet, att när tjenst inom
kollegiet blefve ledig, med alla åtgärder för densammas återbesättande
skulle innehållas, intilldess underdånig anmälan blifvit gjord, huruvida
indragning deraf kunde ega rum antingen utan eller i sammanhang med
öfverflyttning till annan embetsmyndighet af ärenden af beskaffenhet att
kunna kollegiet frånskiljas; hvarjemte presidentsembetet i kollegiet samma

18 Hi storik. — Tillförordnade presidentens utlåtanden 1875 och 1877.

dag återbesattes på förordnande och tillsvidare med särskildt uppdrag
för tillförordnade presidenten att efter öfverläggning i kollegiet inkomma
med underdånigt yttrande och utredning, huruvida några till kollegiets
handläggning hörande ärenden kunde till annan myndighet öfverflyttas,
huruvida inom kollegiet funnes befattningar, hvilka vore af beskaffenhet
att kunna indragas, och om de dertill hörande göromål kunde på
ett för det allmänna mindre kostsamt sätt bestridas, huruvida icke göromålen
kunde på ett mera likformigt sätt fördelas emellan kollegiets båda
kontor, huruvida icke genom ändring af instruktionen större skyndsamhet
vid behandlingen af en del ärenden kunde åstadkommas samt huruledes
en behörig vexelverkan skulle kunna åstadkommas emellan kollegiet
och utöfvarne af de näringar, åt hvilka kollegiet hade att egna sin
uppmärksamhet.

Nuvarande tillförordnade presidenten har ock sedermera vid särskilda
tillfällen, den 13 december 1875 samt den 14 juni 1877 till
Eders Ivongl. Maj:t inkommit med underdåniga utlåtanden i ämnet. I
förstnämnda utlåtande hemstälde tillförordnade presidenten bland annat,
att från kollegiet måtte skiljas icke allenast allt bestyr med kortstämplingen
utan äfven dels de mål, som anginge pröfning af besvär öfver
beslut meddelade af direktionen för handelsflottans pensionsanstalt, dels
den enligt gällande föreskrifter kollegiet åliggande befattning med navigationsskolorna
i riket, dels inseendet öfver lägre tekniska skolor och
skolor för slöjd samt dels handläggningen af frågor om vissa slag af
förlagsinteckning. I det senare utlåtandet hemstäldes sedermera ytterligare
bland annat, att från kollegiet måtte skiljas, för att i annan ordning
vinna behandling, förvaltningen af manufakturförlagslånefonden, af
tull- och beslagsmedlen, af Eskilstuna fristadsmedel och af de besparingar,
som uppkommit på de till manufakturernas befrämjande anvisade
medel, på anslagen till reseunderstöd åt fabriks- och liandtverksarbetare
och åt dem, som studerade bergshandtering, äfvensom på anslaget till
bibliotek och tidskrifter i bergsvetenskapen; vidare frågor om anläggning
af och reglementariska stadganden för städer, köpingar och andra
lastageplatser, befattningen med svenska kyrkans i London räkenskaper

Historik. — Riksdagen 1876. 19

och med tillsättandet af borgmästaretjensten i Eskilstuna, skyldigheten
att hålla hand öfver efterlefnaden af vissa föreskrifter, som funnes meddelade
i förordningen angående behörigheten att föra befäl på svenskt
handelsfartyg den 7 maj 1872, förordningen angående pass- och nationalitetshandlingar
för svenska till ort utom Sverige gående fartyg den
4 januari 1868 och förordningen af samma dag angående sättet och
ordningen för sjöfolks på- och afmönstring samt utfärdandet af sjömansrulla,
befattningen med tillsättandet af vägarena vid statens metallvågar
och bestämmandet af deras åligganden, granskning af hållna värderingar
å bruk, som i vissa kassor belånas, anmälandet af dem, som önskade
drifva masugn, stång]ernsbruk eller annan inrättning, hvilken afsåge tillgodogörande
eller förädling af mineralrikets alster och ej vore att anse
såsom handtverk, samt ändtligen ansökningar af utländingar att drifva
inrättningar af förenämnda beskaffenhet.

Då dessa utlåtanden, utom närmare redogörelse för ofvanberörda
förslag och de förändringar i öfrigt, som tillförordnade presidenten ansett
vara af behofvet påkallade, jemväl innehålla bland annat en omfattande
och i de flesta hänseenden uttömmande öfversigt öfver de förändringar
i området för kommerskollegiets verksamhet, som allt sedan
utfärdandet af kollegiets nu gällande instruktion intill nuvarande tid
egt rum, hafva komiterade ansett sig böra in extenso återgifva deras
innehåll; och finnas de på grund häraf bilagda detta betänkande (Bil. A.).

I ofvan omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet hade chefen
för civildepartementet vidare angifvit åtskilliga förändringar i kommerskollegiets
organisation och åligganden, som på grund af den utaf 1874
års komité verkstälda utredning syntes böra i främsta rummet komma
i betraktande, samt i sådant hänseende särskildt framhållit indragning
af advokatfiskalstj ensten hos kollegiet. Med anledning häraf föreslog
Eders Kongl. Maj:t i den till 1876 års riksdag afgifna nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och behof bland annat, att Riksdagen
måtte medgifva, att advokatfiskalsbefattningen hos kommerskollegiet
finge indragas, samt de lönebelopp, som vore i stat anvisade ej
mindre för advokatfiskalstjensten än äfven för andra ledigblifvande be -

Historik, — Advokatflskalstjenstens indragning.

fattningar inom kollegiet, i afseende hvarå indragning syntes kunna ega
rum eller förändring böra vidtagas, finge intill slutet af år 1877, i den
mån de för bestridande af göromålen inom kollegiet funnes erforderliga,
för ändamålet af Eders Kongl. Maj:t disponeras. Sedan denna Eders
Kongl. Maj:ts framställning blifvit af Riksdagen bifallen, föreskrefs genom
nådigt bref till kollegiet den 19 maj 1876, att advokatfiskalstjensten
skulle med utgången af juni månad samma år indragas, i sammanhang
hvarmed till kollegiets disposition för aflönande af ett juridiskt ombud
stäldes ett belopp af 1,000 kronor årligen, hvilket belopp skulle utgå
af de genom advokatfiskalstjenstens indragning besparade å kollegiets
stat uppförda medel.

Vid en hvar af de följande riksdagarne har sedermera för hvarje
särskild statsregleringsperiod åt Eders Kongl. Maj:t medgifvits samma
dispositionsrätt i afseende å kollegiets ordinarie löneanslag.

I den underdåniga skrifvelse den 11 maj 1876, hvaruti Riksdagen
anmälde sitt bifall till Eders Kongl. Maj:ts då gjorda framställningar
angående kommerskollegiet, uttryckte Riksdagen derjemte sin förhoppning,
att ett fullständigt förslag till indragning eller, derest sådant ej
kunde ske, ombildning af kommerskollegiet måtte snarast möjligt varda
för Riksdagen framlagdt.

Med anledning häraf framhöll dåvarande chefen för civildepartementet
i underdånigt yttrande till statsrådsprotokollet den 8 januari
1877, hvilket yttrande finnes bilagdt Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till samma års riksdag angående statsverkets tillstånd och behof,
att den då vunna erfarenheten ytterligare bestyrkt, att icke alla
de ärenden, hvilka tillhörde kommerskollegiets handläggning, vore af
beskaffenhet att kunna till redan bestående embetsverk öfverflyttas, äfvensom
att, om också en nyare tids förhållanden syntes kräfva en ombildning
af kollegiet, det till följd af ifrågasatt förändrad lagstiftning
uti flera till kollegiets handläggning hörande ämnen af vidsträckt omfattning
och djupt ingripande art läge utom möjlighetens gräns att då
angifva och bestämma omfånget af den verksamhet och de åligganden,
som vid en företagen reglering borde tillkomma det ombildade eller

Historik. — Riksdagen 1877. 21

nyinrättade embetsverket; och beslöt Eders Kongl. Maj:t på grund,häraf
att förslag till indragning eller ombildning af kommerskollegiet då icke
borde Riksdagen föreläggas, i sammanhang hvarmed Eders Kongl. Maj:t
dock befalde att dermed icke finge anstå längre än omständigheterna
oafvisligen kräfde.

Sedan Riksdagen häruppå i underdånig skrifvelse den 22 maj 1877,
vid det förhållande att, då vigten och behofvet af förevarande frågas
slutliga lösning sålunda blifvit insedda och erkända, några oöfvervinnerliga
hinder icke syntes Riksdagen böra möta för att förslag derom måtte
kunna åtminstone till 1878 års riksdag framställas, ånyo anhållit, att
proposition om indragning eller, der sådant icke kunde ske, ombildning
af kommerskollegiet måtte till nämnda riksdag “lidätas, framhöll departementschefen
i underdånigt yttrande till statsrådsprotokollet den 7 januari
1878 ytterligare, att den såväl af 1 8 74 års komité som sedermera
af tillförordnade presidenten i kommerskollegiet verkstälda utredning
tillfyllest ådagalagt, att öfvervägande flertalet af de ärenden, som tillhörde
kommerskollegiets handläggning, icke lämpligen kunde öfverflyttas
på andra redan bestående embetsverk, att flertalet af dessa ärenden,
enligt hvad 1874 års komité jemväl uppvist, ej heller syntes under rådande
förhållanden med fördel kunna öfverlemnas åt något statsdepartement,
äfvensom att för inrättande af ett nytt embetsverk i kommerskollegiets
ställe fortfarande förefunnes ett väsentligt och nästan oöfverstigligt
hinder i de på olika områden för kollegiets verksamhet då pågående
omfattande lagstiftningsarbeten.

Sedan nämnda tid hafva vid hvarje riksdag i bilagor till statsverkspropositionerna
meddelats redogörelser för fortgången af berörda lagstiftningsarbeten.

Ehuru frågan om kommerskollegiets ombildning sålunda till följd
af omständigheterna förblifvit i samma ställning, som då 1874 års komité
afgaf sitt underdåniga betänkande, hafva under de senare åren

22 Förändringar i kollegiets åligganden 1875—76.

åtskilliga förändringar i kollegiets åligganden vidtagits i syfte hufvudsakligen
att på andra redan bestående myndigheter öfverflytta sådana
ärenden, som på grund af sin beskaffenhet* icke ansetts höra bibehållas
hos kollegiet. Flertalet af dessa förändringar har tillkommit i följd af
de utredningar, som, enligt hvad'' ofvan blifvit nämndt, verkställts dels
af 1874 års komité dels af tillförordnade presidenten i kollegiet. För
de mera afsevärda bland dem torde här i korthet böra redogöras.

Genom nådigt bref den 22 december 1875 befriades kollegiet från
skyldigheten att låta särskildt af trycket utgifva inkommande underrättelser
om fyrar och sjömärken m. in. dylikt, dock att kollegiet,. när
så lämpligen kunde ske, skulle till sj ökarte verket öfversända de kungörelser
angående fyrar, sjömärken och dylikt, som ifrån konsulerne inkomme;
hvarjemte kollegiet genom samma nådiga bref medgafs rätt att
ur de årliga berättelserna om Sveriges inrikes handel och sjöfart utesluta
förteckningen å de varor, som blifvit lossade eller lastade i städers
och köpingars hamnar, äfvensom å de hamnafgifter, som för dessa blifvit
uppburna.

Enligt Kongl. kungörelsen den 5 december 1873, angående bevillningsafgift
för spelkort samt om kortstämplingens verkställande, ålåg
det kollegiet att förordna stämplingsförrättare i stad, der spelkort tillverkades,
samt tillhandahålla sådan förrättare de för ändamålet erforderliga
stämplar, äfvensom att, sedan för hvarje år berättelser om antalet
stämplade kortlekar ingått, till statskontoret aflemna specifik uppgift
på antalet inom riket stämplade spelkort. Genom Kongl. kungörelsen
den 17 november 1876 Överflyttades dessa göromål från och med
1877 års början på statskontoret, som i sammanhang dermed ålades att
årligen, så snart berättelserna om de å hvarje ort under året stämplade
kortlekar inkommit, till kommerskollegiet aflemna specifik uppgift
på antalet af de inom riket stämplade kort.

Genom Kongl. kungörelse den 8 december 1876 öfverfiyttades den
kommerskollegiet dittills åliggande befattning med navigationsskolorna
i riket från och med 1877 års början på förvaltningen af sjöärendena.

Enligt Kong], kungörelsen den 29 januari 1864, angående inrät -

Förändringar i kollegiets åligganden 1877.

tandet af en pensionsanstalt för befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk
å svenska till utrikes ort använda segel- och ångfartyg äfvensom
för maskinister och eldare på sistnämnda slags fartyg, skulle besvär öfver
de af direktionen för denna anstalt fattade beslut angående rättighet
till och vilkoren för pensions åtnjutande anföras hos kommerskollegiet.
Genom Kongl. kungörelsen den 2 februari 1877 bestämdes,
att dylika besvär skulle anföras omedelbart hos Eders Kongl. Maj:t i
finansdepartementet.

Enligt det forna bergskollegiets instruktion af den 28 december
1882 tillhörde nämnda kollegium, bland annat, inseendet öfver rikets
metallvågar och enligt Kongl. förordningen den 12 januari 1855, angående
svenska jerneffekters stämpling, utnämnde bergsöfverstyrelsen,
på förslag af vederbörande magistrat, vägare vid metallvågarna i riket
och utfärdade för dem instruktion samt egde öfver dem samma inseende
och domsrätt som öfver sina egne tjensteman. Då bergskollegiet
indrogs, öfvergingo dessa åligganden på kommerskollegiet. Genom
Kongl. kungörelse den 26 oktober 1877 förordnades emellertid, att bergsöfverstyrelsens
befattning med jern- och metallvågarne i riket samt med
de till dessa vågar hörande tjensteman skulle upphöra och den vägarena
dittills tillkommande skyldighet att tillse, att vågförda stål- och jerneffekter
vore behörigen stämplade, öfverflyttas på vederbörande fiskaler
och kronobetjenter, hvarjemte åt kommunalmyndigheterna öfverlemnades
att i mån af behof tillsätta vägare.

Genom nådigt bref den 26 oktober 1877 föreskrefs, att från och
med ingången af år 1878 följande under kommerskollegiets vård stående
fonder och medel skulle till statskontoret öfverflyttas, nemligen
den förra manufakturdiskontfonden eller, såsom den dåmera benämndes,
manufakturförlagslånefonden samt de behållningar, som uppkommit å
de så kallade manufakturmedlen och å anslagen till reseunderstöd åt
fabriks- och handtverksarbetare, den del af de utaf tull- och beslagsmedlen
beviljade reseunderstöd, som ej utbetalts, jemte den odisponerade
behållningen af samma medel samt behållningarna å anslagen
till bibliotek och tidskrifter i bergsvetenskap och till understöd åt

Förändringar i kollegiets åligganden 1877.

lämpliga personer, hvilka önska i främmande länder förvärfva ökad
insigt och skicklighet i hvad till bergshandteringen hör. Tillika
föreskrefs, att med undantag af manufakturförlagslånefonden, dessa
medel icke vidare borde såsom särskilda fonder bibehållas, utan skulle
såväl de så kallade manufakturmedlen som äfven de till reseunderstöd
anslagna belopp samt tull- och beslagsmedlen sammanföras med det under
sjette hufvudtiteln befintliga anslaget till »jordbruket, handeln och
näringarna» samt behållningen å biblioteksanslaget ingå bland samma
hufvudtitels allmänna besparingar.

Bland kommerskollegiets åligganden hade förvaltningen af manufakturdiskontfonden,
hvilken grundlagts redan år 1756, samt deraf härflytande
göromål länge intagit eu betydande plats. I underdånig skrifvelse
den 7 oktober 1873 hade emellertid kommerskollegiet under åberopande,
att kollegiet vid flera tillfällen fäst uppmärksamheten på de
förändrade förhållanden, hvilka under en följd af år visat sig i fråga om
den del af manufakturdiskontinrättningens verksamhet, som hade till
uppgift att genom lån i vanlig diskontväg understödja inhemska fabriksocli
manufakturinrättningar i förhållande till värdet af deras tillverkningar
och tillverkningarnas olika behof af understöd, hemställt, dels
att från och med början af år 1874 manufakturdiskontinrättningens
omförmälda låneverksamhet måtte upphöra; dels att med slutlig inbetalning
af de under år 1874 förfallande diskontlån finge af kollegiet efter
pröfning af förekommande omständigheter lemnas anstånd till den 30
juni 1875; dels ock att de medel, som under år 1874 för gäldande af
diskontlån inbetaltes, skulle i främsta rummet användas till infriande
af manufakturdiskontens kreditivskuld till riksbanken och de derutöfver
för diskontens fordringar inflytande medel användas till förökande af
den under kollegiets förvaltning stälda förlagslånefonden; och hade
hvad kollegiet sålunda föreslagit genom nådigt bref den 7 november
1873 blifvit till efterrättelse faststäldt. Genom omförmälda nådiga
bref af den 26 oktober 1877 föreskrefs sedermera, att manufakturdiskontkontoret
skulle med 1878 års ingång upplösas och dess medel,
handlingar och räkenskaper öfverlemnas till statskontoret, i sammanhang

Förändringar i kollegiets åligganden 1877, 1878, 1888.

hvarmed kontorets tjensteman, som hade fullmagter å sina tjenster, tillerkändes
rätt att under sin återstående lifstid från manufakturförlagslånefonden
uppbära sina löner till fulla beloppet.

Genom nådigt bref den 2 november 1877 förordnades, att de så
kallade Eskilstuna fristadsmedel, uppgående vid 1876 års slut till 2,781
kronor 27 öre, hvilka varit afsedda att användas till sådana anstalter,
som för smidesmanufakturen i fristaden vore angelägna, skulle öfverlemnas
till direktionen för tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna
för att af nämnda direktion förvaltas och redovisas i sammanhang
med öfriga för skolans behof anslagna statsmedel, samt att den årliga
ränteafkomsten af ifrågavarande medel borde af direktionen användas
till belöningar och understöd åt sådana elever vid skolan, som deraf
gjort sig synnerligen förtjenta.

Enligt § 2 i Kongl. reglementet för Eskilstuna fristad den 2 mars
1883 samt de i nämnda författning åberopade Kongl. brefven den 9
juli 1816 och den 17 november 1832 skulle, vid inträffad ledighet af
borgmästaretjensten i Eskilstuna, nämnda tjenst till ansökning kungöras
af kommerskollegiet, dit äfven ansökningar ingåfvos, hvarefter, sedan
fristadens innevånare blifvit öfver ansökningarna hörde samt Svea hofrätt
yttrat sig öfver de sökandes kompetens, borgmästare utnämndes af
Kongl. Maj:t på förslag af kommerskollegiet. Genom nådigt bref den
12 april 1878 blefvo dessa föreskrifter upphäfda, hvarjemte förordnades,
att vid tillsättande af borgmästaretjensten i Eskilstuna hädanefter borde
i enlighet med de för tillsättande af dylik befattning i allmänhet gällande
föreskrifter förfaras.

I sammanhang med fastställande af instruktion för nautisk-meteorologiska
byrån förklarades genom nådigt bref den 7 juni 1878, att det
genom Kongl. bref den 4 augusti 1853 kommerskollegiet och sjömanshusdirektionerna
meddelade uppdrag i afseende å meteorologiska
iakttagelser ombord å svenska handelsfartyg upphört, sedan detta bestyr,
i den omfattning nämnda instruktion utvisade, uppdragits åt nautisk-meteorologiska
byrån.

Genom Kong], förordningen den 13 april 1883, angående förlags -

Kollegiets åliggande i allmänhet.

inteckning, upphäfdes slutligen Kongl. förordningen den 24 februari 1748,
om förlag vid bergs- och brukshandtering^!, och kollegiets befattning
med förlagsinteckningars beviljande och dödande i jern- och messingsbruk,
kopparhamrar och dylika verk kommer på grund häraf att upphöra
med innevarande års utgång.

De inskränkningar i området för kommerskollegiets verksamhet,
som sålunda egt rum, sedan Eders Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda nådiga
proposition till 1875 års riksdag afläts, hafva emellertid, på sätt
redan blifvit antydt, icke varit af den beskaffenhet eller omfattning, att
de i nämnvärd mån kunnat återverka på antalet mål och ärenden, som
af kollegiet handlagts.

Hufvuddragen af kommerskollegiets åligganden äro angifna i kollegiets
ännu gällande instruktion af den 23 april 1831 samt i det forna
bergskollegiets senaste instruktion af den 28 december 1832, hvilken
sistnämnda författning på grund af ofvan åberopade Kongl. kungörelse
den 11 december 1857 måste anses gällande äfven för kommerskollegiet.

I § 1 af förstnämnda instruktion angifves kommerskollegiets embetsbefattning
i följande ordalag:

»Kongl. Ma:jts och rikets kommer skottegii åliggande i allmänhet är: att
vara noga underrättadt om tillståndet med rikets handel och sjöfart och alla
andra näringar inom landet, som i allmänhet inbegripas under benämning af
fabriker, manufakturer och handtverk; att i afseende på de näringar, åt hvilka
kollegium tillhör att egna uppmärksamhet, tillse om och hvilka hinder ligga i
vågen för deras förkofran och utbildning samt hvilka medel kunna vidtagas
till hindrens undanrödjande, och att i sådant afseende äfven inhemta kännedom
om handelns, sjöfartens och öfriga näringars tillstånd och fortgång i andra
länder och de anstalter, som till deras befrämjande derstädes kunna vara vidtagna
eller vidtagas; åliggande kollegium, att i de fall, då kollegium finner
sig ej kunna af egen embetsmyndighet ingå i åtgärder, som kollegium anser till

Kollegiets åliggande i allmänhet.

det sökta ändamålets vinnande vara nödiga och lämpliga, derom hos Kongl.
Maj:t göra underdånig anmälan, hvarförutom kollegium tillhör, att årligen till
Kongl. Maj:t i underdånighet afgifva berättelser om förhållandet med rikets
handel och sjöfart, fabriker och handtverkeri för nästföregående år.»

För det forna bergskollegiets uppgift redogöres på lika sätt i § 1
af dess instruktion; och åligger det enligt denna § kommerskollegiet i
dess egenskap af bergsöfverstyrelse för närvarande i allmänhet att vara
noga underrättadt om tillståndet med rikets bergshandtering i alla dess delar
äfvensom om alla på handteringens trefnad och framtida bestånd inverkande
förhållanden; att i sådant afseende taga noggrann kännedom om och hvilka
hinder ligga i vägen för dess förkofran samt hvilka åtgärder kunna vidtagas
till hindrens undanrödjande; att i de fall, då kollegiet finner sig icke kunna
af egen embetsmyndighet ingå i åtgärder, som till det sökta ändamålets vinnande
anses nödiga, derom hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan, äfvensom
att, på sätt derom särskildt är förordnadt, hafva inseende öfver bergsstaten
i orterna.

I båda instruktionernas § 2 bestämmas närmare de mål och
ärenden, som tillhörde hvartdera kollegiets handläggning. Genom senare
författningar hafva dock dessa bestämmelser undergått så väsentliga
förändringar, att de numera i flertalet fall ega föga tillämplighet. På
grund häraf, och då såväl i 1875 års komitébetänkande som i det
af tillförordnade presidenten i kommerskollegiet den 14 juni 1877 afgifna
underdåniga utlåtande (Bil. A.) återfinnas redogörelser för ej mindre
sjelfva bestämmelserna än ock de förändringar, som intill ifrågavarande
tidpunkter förekommit, hafva komiterade ansett sig endast i
korthet böra angifva de åligganden, som för närvarande tillkomma kommerskollegiet,
med angifvande af de vigtigare författningar, på hvilka
dessa åligganden äro grundade.

Såsom ofvan blifvit nämndt, fördelades kommerskollegiets göromål
1855 på tre rotlar. Vid bergskollegiets indragning tillkom sedermera
en fjerde, hvilken till en början endast omfattade ärenden rörande bergsliandteringen.
Genom nådigt bref den 2 november 1866 blefvo emellertid
till sistnämnda rotel tillsvidare äfven lagda ärenden rörande patent

iren4en hörande till första roteln.

och de tekniska undervisningsanstalterna. På grund häraf äro mål och
ärenden emellan de fyra rotlarna, enligt hvad komiterade af vederbörande
inhemtat, för närvarande fördelade på följande sätt:

A) Till första roteln höra ärenden angående:

reglering af konsulsdistrikt, upprättande af nya eller indragning af befintliga
konsulat (konsuls-stadgau 1858 § 3), tillsättande af konsulsbefattningar
(kons.-stadg. § 6), infordrande af konsulers tjensteeder
och förteckningar å svenska arkivhandlingar vid konsulaten
(kons.-stadg. § 10), tillsättande af vice konsuler vid konsulsstationer
(kons.-stadg. § 12), konsulers tjenstledighet på längre tid (kons.-stadg. § 19), konsulers förhållande i tjensten, äfvensom kontroll å
deras tjenstgöring (kons.-stadg. §§ 24 och 25);
utfärdande af tillkännagifvanden i anledning af konsulers rapporter om

1) politiska, ekonomiska eller andra på Sveriges handel och sjöfart
inverkande förhållanden,

2) utländska nya lagar, författningar in. m.,

3) fyrar och sjömärken (kons.-stadg. § 31);

svenska undersåtars å utrikes ort timade död och deras qvarlåtenskap,
äfvensom enskilda personers framställningar om upplysning rörande
utrikes vistande personer (kons.-stadg. § 36);
svenska fartygs strandning eller förolyckande;

epidemiska sjukdomar (Kongl. förordningar d. 19 mars 1875 och d. 30
maj 1879);

smittosamma husdjurssjukdomar (Kongl. kungörelse d. 30 maj 1873);
tvister mellan svenska fartygsbefälhafvare- och besättningar, äfvensom
ombord å svenska fartyg begångna brott (kons.-stadg. §§ 52 och 55);
konsuler tillkommande afgifter i och för tjensten;

meddelande åt konsulerne af upplysningar rörande gällande tulltaxor
samt främmande fartygs rättigheter och förmåner i Sverige (kons.-stadg. § 75);

utrikes handeln och sjöfarten samt dermed förenade allmänna afgifter,
handelsförhållanden med främmande makter (handels- och sjöfarts -

Ärenden hörande (ill andra roteln.

traktater samt konventioner i hvarjehanda ämnen), äfvensom angående
nederlagsrätt;

svenska fartygs nationalitetshandlingar (fribref, interimsfribref och öppna
bevis), beifrande af fartygsrederiers och befälhafvares uraktlåtenhet
att fullgöra gifna föreskrifter (Kongl. förordning d. 4 juni 1868);
det internationela signalsystemet för fartyg (upprättande af den s. k.

»code list» enligt Kongl. bref d. 3 maj 1867);
behörighet att vinna anställning såsom befälhafvare, styrmän eller maskinister
å svenska handelsfartyg (utfärdande af befälhafvare- och
styrmansbref enligt Kongl. förordning d. 22 november 1878);
meddelande af tillståndsresolutioner för utvandrareagenter samt återkallande
af sådana resolutioner, bestämmande af den säkerhet,
som af sådan agent bör ställas, med deraf föranledda åtgärder,
äfvensom biträde åt utvandrare vid utförande af ersättningsanspråk
eller rättegång mot utvandrareagent (Kongl. förordning d. 5 febr.
1869);

afgifvandet årligen af berättelse om Sveriges utrikes handel och sjöfart,

m. fl.

B) Till andra roteln höra ärenden angående:

fabriker, handtverkerier och andra handteringar samt i allmänhet alla
åtgärder, som afse befrämjande af fabriksindustri, husslöjd och
handtverk;

vissa af de i Kongl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den
18 juni 1864 § 8 omnämnda eller dit hänförliga näringsyrken,
såsom i fråga om tillverkning och försäljning af explosiva ämnen,
tillverkning, transport och upplag af andra eldfarliga varor in. m.,
handel med gifter och andra vådliga ämnen;
ansökningar om reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena
(Kongl. bref d. 22 september 1848 och d. 4 maj 1877);
ansökningar om understöd för vinnande af insigt uti eller befrämjande
af konstslöjd jemte andra ämnen, som ligga inom området af kollegiets
verksamhet;

Ärenden hörande till tredje rotcln.

allmänna utställningar inom och utom riket;
lån ur förlagslånefonden;
ersättningar till konsuler för

l:o) utgifter i svenska embetsärende!!;

2:o) understöd åt svenskt sjöfolk (disposition af anslag enl. Kongl.
bref den 30 januari 1830);

3:o) för hemsändande af svenskt sjöfolk från utrikes ort (Kongl.
förordning den 6 augusti 1864), jemte utkräfvande af godtgörelse
hos vederbörande rederier för statsverkets utgifter i följd
af de utaf konsulerne vidtagne, i 2:o och 3:o afsedda åtgärder;
4:o) understöd och hemförskaffande af svenske undersåtar, derför
den i nyss åberopade Kongl. bref och förordning förutsatta ersättning
icke kan beredas (disposition af anslag enligt Kongl.
bref den 14 september 1843 och den 6 augusti 1858);
granskning af de under kollegiets förvaltning stälda fonder och medel;
redovisningar för sjömanshusen tillfallande kollektmedel och andelar i böter;
befrielse från eller nedsättning af tullafgifter vid införsel af varor för
inhemske slöjdidkares räkning;

befordringar inom kollegiet äfvensom verkets ekonomiska angelägenheter
afgifvandet årligen af berättelser rörande fabriker samt husslöjder och
handtverkerier i riket,

in. fl.

C) Till tredje roteln höra ärenden angående:

anläggning af städer och köpingar samt åtskilliga för sådant ändamål
nödiga utredningar, formen för städers och köpingars styrelse, områdena
för städers och köpingars hamnar;
ordnandet af städers och köpingars båtsmanshåll;
beviljande åt stad af stapelrätt, nederlags- och transiträtt;
stapelstäders tolag och upprättande af sammandrag öfver hvarje sådan
stad årligen tillflutna tolagsersättningsmedel och dermed bestridda
utgifter (Kongl. bref d. 1 okt. 1851 och d. 26 jan. 1872), beviljande
åt inrättade nya stapelstäder af tolagsersättning;

Ärenden hörande till tredje roteln.

städers och köpingars rättighet till hamn- och andra afgifter af den
allmänna rörelsen samt deraf följande skyldigheter, förslag till taxor
å sådana afgifter i städer och köpingar;
förslag till enahanda taxor vid enskilde eller kommuner tillhöriga lastageplatser
å landet, äfvensom i fråga om deras hamnområden;
förslag till taxor å afgifter för farten å de för allmän trafik upplåtna
kanaler, reglementen för begagnandet af kanaler och farleder inom
riket;

öfriga, inrikes sjöfartens säkerhet, beqvämlighet och förkofran rörande
åtgärder, med undantag af lots- och fyr- samt lifräddningsväsendet;
skeppsmätningsförfattningar;

inrikes handeln och åtgärder, som angå dess befrämjande, och på grund
häraf utländingars rättighet att inom riket drifva handelsrörelse;
beviljande eller indragning af allmänna marknader samt den årliga
regleringen af terminer för dessa (Kongl. bref d. 7 juli 1841);
försäljning af malt- och spritdrycker;
mått och vigter, som skola vid handel användas;

hafsfiskerierna samt ordning och säkerhet vid fisket åsyftande reglementariska
föreskrifter, konventioner och andra åtgärder;
inrättande af sjömanshus och bestämmande af distrikt derför, reglemente
för sjömanshusen, sjömanshusens förvaltning, utseende af sjömanshusdirektioner,
afgifter till sjömanshus och tvister mellan sådana i
fråga om rättigheten till afgifternas uppbärande (Kongl. reglemente
d. 4 mars 1870);

ordningen för sjöfolks på- och afmönstring samt i afseende på sjömansrullas
utfärdande, form och beskaffenhet (Kongl. förordning d. 4
juni 1868);

sjömäns penningeförsändningar till hemlandet medelst sjömansinvisningar
(Kongl. bref d. 21 nov. 1868), förande och granskning af räkenskaperna
öfver sådana invisningsmedel, insättande af sjömansinvisningsmedel
i sparbank eller deras utbetalande till vederbörande i
Stockholm eller landsorten;
afgifvande af berättelse om saltsjöfisket;

Ärenden hörande till fjerde roteln.

införskaffande af statistiska uppgifter för de årliga berättelserna om fabriker
och manufakturer samt handel och sjöfart;

afgifvandet årligen af berättelser om Sveriges inrikes sjöfart och handel,

m. fl.

D) Till fjerde roteln höra:

a) ärenden, som skola handläggas af kollegium i dess egenskap af

bergsöfver styrelse:

rörande bergsstaten i orterna;

besvär, som i administrativ väg kunna i anledning af bergstjenstemäns
åtgörande förekomma;

grnfvehandteringen, för närvarande väsentligen bestämda genom grufvestadgan
den 12 jan. 1855;

anläggning och nedläggning af masugnar och stångjernsbruk m. fl. inrättningar,
som afse tillgodogörande eller förädling af mineralrikets
alster (Kongl. förordningar d. 20 jan. 1859, d. 18 juni 1804 och
d. 20 juni 1879);

de stämplar, med hvilka vissa jern- och ståltillverkningar böra märkas
(Kongl. förordning d. 12 januari 1855);

beviljande och dödande af förlagsinteckningar i jern- och messingsbruk
samt kopparhamrar in. m. (upphör med 1884 års utgång);

frihetsår för sådana verk, för hvilka bergverkstionde ej blifvit afskaffad;

grufveskogar;

öfriga privilegier och särskilda förmåner, der sådana qvarstå, för verk
och inrättningar tillhörande bergshandteringen;

Sala silfververk och vissa dertill hörande kassor;

Kibbe i Kronobergs län belägna qvarn och de af denna utgående understödsmedel; förvaltning

och användning af armbössemedlen;

reseunderstöd åt personer, som önska förvärfva ökad insigt och skicklighet
i hvad till bergshandteringen hörer (Kongl. bref d. 20 maj
1873 och d. 4 maj 1877);

Till kollegiet inkomna null.

de lägre bergsskolorna;

afgifvandet årligen af berättelse om bergshandtering^!,

in. 11.

b) andra ärenden:

patent å nya uppfinningar och dermed gemenskap egande frågor (Kongl.
förordning d. 19 augusti 1856);

samt de ärenden livilka skola handläggas af kollegiet i dess egenskap
af öfverstyrelse för de tekniska elementarskolorna samt tekniska
skolan i Stockholm och tekniska söndags- och aftonskolorna i Eskilstuna
och Norrköping.

Ofvanstående redogörelse gifver dock endast eu ofullständig föreställning
om betydenheten och omfattningen af kollegiets verksamhet.
Oaktadt de förändringar i närings- och tull-lagstiftning, hvilka egt rum
sedan kollegiets instruktion utfärdades, och genom hvilka kollegiets uppgift
och ställning till näringarna väsentligen förändrats, samt ehuru
vissa grupper af ärenden tid efter annan från kollegiet öfverflyttats på
andra myndigheter, hafva kollegiets bestyr icke dess mindre under senare
tider år från år högst betydligt ökats. I ett och annat fall har
detta visserligen varit beroende af att nya göromål ålagts kollegiet, såsom
exempelvis skedde genom Kongl. förordningen den 22 november
1878, angående befälet å svenska handelsfartyg, men i allmänhet torde
ifrågavarande tillökning i arbete hafva sin grund endast i näringslifvets
tilltagande utveckling. Eu uppgift å antalet under senaste 20 år till
kollegiet inkomna mål är i berörda hänseende upplysande.

Till kollegiet inkommo, enligt hvad 1874 års komité meddelat, under
åren 1864—187B följande antal mål:

1864 ........................................................... 2,379

1865 ............................................................ 2,583

1866 ......................................................... 2,666

1867............................................................ 2,912

Till kollegiet inkomna mål.

1868

1869

1870.

1871.

1872.

1873.

2,876

3,239

3,457

3,446

4,196

4,538.

Den senast förflutna tioårsperioden utvisar en ytterligare stegring i
dessa siffror. Under åren 1874—1883 uppgick nemligen antalet inkomna
mål till:

1874

1875.

1876

1877.

1878.

1879.

1880.

1881.

1882.

1883.

4,440

4,462

4,753

5,039

4,969

6,920

6,569

6,163

6,156

6,417.

Till upplysning i hvad mån tillökningen berört de olika rotlarna
få komiterade hänvisa till den vid detta betänkande fogade tabell
(Bil. B.), hvilken upptager antalet å hvarje rotel inkomna mål under
de senaste tio åren. Enligt hvad denna tabell utvisar, härrör den betydande
ökning, som inträdde år 1879, hufvudsakligen från mål hörande till
första roteln, och har denna ökning berott derpå, att genom Kongl. förordningen
den 22 november 1878, angående befälet å svenska handelsfartyg,
kommerskollegiet fått sig ålagdt att pröfva ansökningar om erhållande
af de genom nämnda förordning införda styrmans- och befälhafvarehrefven
samt att utfärda dylika bref.

Tillökningen i antalet mål å fjerde roteln har hufvudsakligen berott
af den betydande tillväxten i patentärendenas antal. Till denna rotel
höra, såsom redan blifvit nämndt, äfven ärenden angående beviljande och
dödande af förlagsinteckningar i jern- och messingsbruk samt koppar -

Af kollegiet afgifna utlåtanden.

hamrar, livilka ärenden med innevarande års utgång icke längre skola
handläggas af kollegiet. Någon väsentlig minskning i kollegiets göromål
kommer dock härigenom icke att uppstå, enär antalet dylika ärenden
under de senaste tio åren i årligt medeltal icke uppgått till mer
än omkring 41.

Bland kommerskollegiets vigtigaste åligganden torde böra räknas
afgifvandet af underdåniga utlåtanden i frågor, som beröra näringarnas
intressen. Dylika utlåtanden hafva årligen till stort antal afgifvits
af kollegiet dels på grund af dess skyldighet att handlägga vissa
slag af ärenden, dels ock på grund af kollegiets allmänna åliggande
att vara noga underrättadt om näringarnas tillstånd och behof. För
att lemna någon föreställning om den verksamhet, som kollegiet i detta
hänseende utvecklat, hafva komiterade låtit upprätta eu jemförande
tablå öfver de utlåtanden, hvilka af kollegiet afgifvits under de sist förflutna
tjugu åren. Af denna tablå, som finnes bilagd detta betänkande
(Bil. C.), framgår bland annat, att kollegiet afgifvit underdåniga utlåtanden
uppgående i medeltal åren:

1864—68...................................................... 144

1869—73...................................................... 181

1874—78...................................................... 167

1879—83...................................................... 177.

Redan af åberopade tablå framgår, att de ämnen, i hvilka kollegiets
utlåtande infordrats, varit af mycket skiftande art. För att än
ytterligare belysa omfattningen af kollegiets verksamhet i förevarande
hänseende hafva dock komiterade ansett sig böra meddela en något utförligare
redogörelse för innehållet af de underdåniga utlåtanden och
skrivelser, som blifvit af kollegiet afgifna under de senaste tio åren;
och finnes på grund häraf en dylik redogörelse bilagd detta betänkande
(Bil. D).

För de statistiska berättelser, hvilka årligen af kollegiet offentliggöras
och hvilkas utarbetande krafvel'' drygt arbete, få komiterade tillfälle
att i den följande framställningen närmare redogöra.

Kollegiets embets- och tjensteiiiannapersonal.

Ehuru, såsom ofvan blifvit omförmäldt, under de senare åren förvaltningen
af åtskilliga fonder och medel blifvit från kollegiet öfverflyttad
på statskontoret, qvarstå dock fortfarande under kollegiets vård
en del fonder, hvilka kollegiet förvaltar i sin egenskap af bergsöfverstyrelse,
såsom exempelvis de s. k. armbössemedlen och vissa enskilda
pensions- och understödskassor, hvarförutom kollegiets kammarkontor
har att förvalta kollegiets aflönings-, expens-, arfvodes- och biblioteksmedel,
anslagen till resennderstöd åt fabriks- och handtverksarhetare,
till godtgörande af svenske konsulers utgifter för svenskt sjöfolks hemförskaffande
och understöd åt nödstälde svenske undersåtar, svenske
sjömäns penningeförsändningar samt arfsmedel efter i utlandet aflidne
svenske undersåtar.

Det nu anförda torde vara tillfyllest för att lemna en allmän föreställning
om betydenheten och omfattningen af kollegiets åligganden
och verksamhet.

För bedömande af det mer eller mindre ändamålsenliga i den nuvarande
anordningen af ärendenas behandling erfordras dock en redogörelse
jemväl för de bestyr, som handläggningen af hvarje särskild
grupp af ärenden påkallar. En fullt uttömmande dylik redogörelse
skulle emellertid leda till allt för stor vidlyftighet och torde ej heller .
för det afsedda ändamålet vara erforderligt, enär skiljaktig behandling
endast ifrågakommer med afseende å vissa hufvudgrupper af ärenden.

I den följande framställningen få komiterade ock tillfälle att redogöra
såväl för de vigtigare bland dessa hnfvudgrupper som för den nuvarande
anordningen af ärendenas behandling.

Kommerskollegiet består för närvarande af tillförordnade presidenten
och fyra kommersråd. De särskilda åligganden, som tillhöra den
förstnämnde, finnas omförmälda i § 5 af instruktionen för kollegiet och
äro desamma, som äfven i de under senare tider för åtskilliga centrala
embetsverk utfärdade instruktioner blifvit chefen i ett sådant embetsverk
tilldelade, samt afse hufvudsakligen den på chefen i främsta rummet
lagda förbindelsen att vara Kongl. Maj:t ansvarig för ärendenas
jemna och ändamålsenliga gång. Alla andra än de i sagda § uppräk -

Kollegiets embets- och tjenstemannapersonal. 6‘

nalle ärenden skola åt'' presidenten och ledamöterna hand läggas kollegialt.
För ärendenas fördelning till föredragning af ledamöterna är i
det föregående redogjordt, och dervid torde nu endast böra anmärkas,
att utredningen af hvarje mål eller ärende af någon omfattning verkställes
af vederbörande referent, som äfven i regeln uppsätter utlåtanden
och skrivelser, som af kollegiets beslut i ärendet föranledas.

Sedan på grund af särskilda nådiga bref den 22 december 1876,
den 5 oktober 1877 och den 8 februari 1882 tre kanslistbefattningar
hos kollegiet tillsvidare lemnats obesatta samt de för dessa befattningar
utgående löner stälts till kollegiets disposition, består kollegiets kansli
för närvarande af två sekreterare, af Indika den ene uteslutande för bergsärenden,
eu registrator och arkivarie, två notarier, två kanslister och
tre amanuenser. Emellan desse tjensteman äro göromålen hufvudsakligen
sålunda fördelade:

Den ene sekreteraren, som är chef för kollegiets kansli, har i sådan
egenskap närmaste tillsynen öfver, att kollegiets kanslitjenstemän behörigen
uppfylla sina skyldigheter. Då sådant erfordras, biträder han kollegiet
såsom adjungerad ledamot. I öfrigt har han att, med undantag
för expeditioner i bergsärenden, sjödokument, utslag, protokollsutdrag
och resolutioner samt deraf föranledda skrifvelse!- äfvensom qvittobref a
vissa ersättningsmedel, uppsätta flertalet af de expeditioner, som af kollegiet
beslutas, såsom skrivelser, patentbref, kungörelser m. in.; att kollationera
och kontrasignera från kollegiet utgående expeditioner, med
undantag af sjödokument och protokollsutdrag, samt att aflemna dem
i behörigt skick till den s. k. expedierande kanslisten.

Sekreteraren för bergsärenden biträder vid uppsättande af underdåniga
skrivelser och utlåtanden till Kongl. Maj:t, bref till bergmästare
och öfrige vederbörande, utslag i besvärsmål och vissa ekonomiska mal,
fullmakter, förordnanden och afskedsbref, remiss- och kommunikationsresolutioner
samt anslag och annonser äfvensom berättelser rörande
bergshandteringen i riket. Vidare åligger det honom att uti den i
kollegiet förda förteckning öfver jern verken tillika med de för dem
tillåtna stämplar och bistämplar införa beviljade nya stämplingsmärken

Kollegiets ernbets- och tjenstemannapersonal.

äfvensom anmälda förändringar genom anläggning eller nedläggning af
verk och verkstäder; att i afseende å ingifven ansökning om nya stämplingsmärken
afgifva yttrande, huruvida liknande eller samma märken
finnas till begagnande förut medgifna eller icke, samt att föra det s. k.
bordsdiariet öfver föredragna bergsärenden äfvensom remissbok.

Begistratorn och arkivarien, som hvarje söckendag skall vara i kollegiet
tillstädes från klockan 11 f. in. till kl. J/23 e. m., mottager och
bokför samtliga till kollegiet inkommande skrifter och handlingar samt
utdelar malen till vederbörande referenter, meddelar afskrifter och
diariibevis, vårdar kollegiets arkiv och bibliotek, utlemnar till vederbörande
sådana expeditioner, som äro med lösen belagda, och redogör
för stil in pel papper s med len, inför i ett särskilt diarium samtliga af
kollegiet beviljade patent och för behöriga anteckningar derom, att utöfningen
af beviljade patent vederbörligen styrkes, äfvensom sakregister
öfver patent, samt för sakregister öfver samtliga till kollegiet inkommande
Kongl. bref äfvensom särskilda dylika register öfver de af kollegiet
meddelade resolutioner i bergsärenden och öfriga ärenden.

Notarierne åligger att i händelse af förfall för sekreteraren bestrida
dennes tjenst, äfvensom att, när sådant af kollegiet dem anförtros, såsom
adjungerade ledamöter biträda kollegiet. I öfrigt hafva de att en
vecka i sender föra protokoll i alla de ärenden, som hos kollegiet förekomma,
med undantag af bergsärenden, samt dervid i ett s. k. bordsdiarium
införa föredragna mål och ärenden jemte deraf föranledda beslut,
äfvensom att till sekreteraren och vederbörande kontor aflemna
dit remitterade handlingar; att uppsätta, till justering uppläsa samt i
tvenne exemplar utskrifva och expediera de af kollegiet beslutade utslag,
resolutioner och protokollsutdrag med undantag för bergsärenden;
att uppsätta de skrifvelser, som af nyss omförmälda utslag m. in. föranledas,
samt att uppsätta qvittoskrifvelser angående mottagande af
ersättnings- och sjömansinvisningsmedel.

Af kanslisterne har den ene anställning å bergsafdelningen och den
andre, den s. k. passkanslisten, är föreståndare för kollegiets sjöpassexpedition.

Kollegiets embete- och tjenstemannapersonal.

Passkanslisten fullgör de åligganden, som enligt 1831 års instruktion
tillkommo passexpeditionsnotarien, och granskar på grund häraf de för
erhållande af sjödokument (fribref m. in.) inlemnade handlingar, föredrager
dessa för vederbörande referent, uppsätter, utskrifver, kontrasignera!’
och expedierar deraf föranledda expeditioner, verkställer vederbörliga
anteckningar i fribrefsdiariet, fribrefsliggaren, signallistan, upprättar och
ombesörjer tryckning af den s. k. »code list», meddelar upplysningar rörande
de med fribref försedda fartyg samt granskar och föredrager inför
vederbörande referent de för erhållande af befälhafvare- och styrmansbref
ingifna ansökningar, håller öfver dem register och ombesörjer deraf
föranledda expeditioner.

Kanslisten för bergsärenden för kollegiets protokoll öfver bergsärenden,
uppsätter resolutioner, som i form af protokollsutdrag utfärdas, samt bref
tillhörande dylika expeditioner, för det s. k. kanslidiariet och register,
ombesörjer utskrifning och expedierande af utgående handlingar samt för
inteckningslängden och utfärdar gravationsbevis.

Amanuenserne biträda sekreteraren med uppsättande af expeditioner
och kollationering, verkställa utskrifning af alla, bergsärenden icke rörande
expeditioner, med undantag af utslag, protokollsutdrag patentresolutioner
samt expeditioner i ärenden, som tillhöra passkanslistens
handläggning, bestrida turvis hvar tredje månad den s. k. expedierande
kanslistbefattningen, hvartill hörer afsändande af samtliga expeditioner,
som icke äro med stämpel belagda, med undantag af expeditioner och
protokollsutdrag i bergsärenden, samt föra det s. k. kanslidiariet öfver
utgående expeditioner.

Kollegiets juridiska ombud utför kollegiets talan i de mål, Indika, i
ändamål att bereda ersättning för de för nödställde sjömän bestridda
utgifter, jemlikt kollegiets beslut anhängiggöras hos Kongl. Svea hofrätt
mot vederbörande fartygsredare, samt tillhandagå!’ kollegiet i öfrigt, då
sådant finnes erforderligt, med utredning rörande juridiska frågor.

Bergsöfverstyrelsens grufkartékontor förestås af en grufingeniör, hvilken
det enligt Kongl. bref den 13 november 1S74 åligger att vårda i
samma kontor befintliga samling af kartor och andra handlingar, hålla

Kollegiets embets- och tjensteinannapersonal.

desamma tillgängliga för dem, som önska deraf taga kännedom, vid
behof kopiera kartorna och, när så föreskrifves, å dem inlägga kompletteringar.

Kollegiets tekniska biträde har att i första rummet ur teknisk synpunkt
granska de för patents erhållande ingifna beskrifningar.

Kollegiets kammarkontor består af en kamererare, eu kammarförvandt
och två kammarskrifvare.

Kamereraren förvaltar kollegiets afiönings-, expens-, arfvodes- och
biblioteksmedel samt anslagen till reseunderstöd, till godtgörande af konsulers
utgifter för hemförskaffande af svenskt sjöfolk och understöd åt
nödstälde svenske undersåtar, svenske sjömäns penningeförsändningar
samt arfsmedel efter i utlandet aflidne svenske undersåtar, granskar konsulernes
räkningar öfver bestridda utgifter, verkställer utbetalningar, författar
och afslutar hufvudböcker och räkningar, deltager i, leder och öfvervakar
det statistiska arbetet samt förvarar, jemte .referenten, de säkerhetshandlingar,
som af utvandrareagenter skola deponeras.

Kammarförvandten granskar insända uppgifter rörande fabriker, manufakturer
och handtverkerier, upprättar med ledning häraf de i kollegiets
berättelse om fabriker och manufakturer förekommande tabeller,
korresponderar med vederbörande industriidkare, då anmärkning mot berörda
uppgifter dertill föranleder, uträknar medelprisen å spanmål i
östersjöhamnarne, biträder kamereraren med afslutande af räkenskaper
samt andra förefallande göromål.

En kammarskrifvare granskar de från svenska konsuler i främmande
länder insända skeppslistor och summariska rekapitulationer och
extraherar ur desamma uppgifterna om ångfartygens antal och drägtighet
samt angående införtjenta bruttofrakter, hvarjemte han med ledning af
dessa skeppslistor och de från tullverket aflemnade specialer öfver rikets
import och export utarbetar flertalet af de till kollegiets berättelse om
utrikes handeln och sjöfarten hörande tabeller in. m.

En kammarskrifvare granskar inkomna uppgifter angående städer,
län och köpingar tillhörande fartyg och sjöfolk, trafiken å kanaler
och i hamnar, uppburna hamnafgifter, handlande i städer, köpingar och

Särskilda slag af ärenden.

å landet, äfvensom deras bevillning, sammanställer dessa uppgifter för
utarbetande af kollegiets berättelse öfver inrikes handeln och sjöfarten
med tillhörande tabeller, hvarjemte han i öfrigt biträder kamereraren med
vissa å kammarkontoret förekommande • göromål.

I öfverensstämmelse med det komiterade i nåder lemnade uppdrag
hafva komiterade ansett sig i främsta rummet böra undersöka, hvilka
af de ärenden, som för närvarande tillhöra kommerskollegiet, äro af den
beskaffenhet, att de vid en ombildning af embetsverket lämpligen skulle
kunna på andra redan bestående embetsverk eller myndigheter öfverflyttas;
och hafva komiterade i sammanhang härmed jemväl tagit i
öfvervägande, huruvida bland ifrågavarande ärenden några äro af den
betydelse och omfattning, att de påkalla inrättande af sjelfständiga institutioner.

Ur berörda båda synpunkter hafva komiterade underkastat samtliga
kommerskollegiets embetsbefattning tillhörande göromål eu noggrann
undersökning samt dervid, med anledning af tillförene eller nu inom
komitén väckta förslag, bland nämnda göromål särskildt tagit i öfvervägande
följande, nemligen:

1) utarbetandet af de statistiska redogörelserna;

2) befattningen med konsulatväsendet och hvad dermed står i sammanhang; äfvensom

de göromål, som föranledas af kollegiets befattning med
ärenden angående:

3) sjömanshusen;

4) utfärdandet af pass- och nationalitetshandlingar för svenska
fartyg;

5) smittosamma sjukdomar i utlandet;

6) fiskerinäringen;

7) den tekniska undervisningen;

De statistiska redogörelserna.

8) bergshandteringen;

9) patent;

och få komiterade nu redogöra för de åsigter, om h vil ka de beträffande
hvart och ett slag af nyssnämnda mål och ärenden sig förenat.

l:o. De statistiska redogörelserna.

Såsom ofvan blifvit omförmäldt, afgifver kommerskollegiet årligen
fyra särskilda statistiska berättelser, nemligen angående bergshandteringen,
fabriker och manufakturer, inrikes sjöfart och handel samt utrikes
handel och sjöfart, hvilka samtliga offentliggöras i den allmänna serien
»Bidrag till Sveriges officiela statistik)) under lutt. C, D, E och F. Förfaringssättet
för dessa berättelsers åstadkommande är i korthet följande:

C) Bergshandteringen. De uppgifter, som ligga till grund för denna
berättelse, hemtas nästan uteslutande ur bergmästarnes s. k. relationer,
hvilkas innehåll är bestämdt genom ett år 1817 af bergskollegiet utfärdadt
cirkulär. Enligt detta skola relationerna till kollegiet inlemnas
inom utgången af maj månad året näst efter redogörelseåret. Då denna
bestämmelse meddelades, afsågo dock relationerna bruksåret, som slutade
den 31 oktober. Efter det att enligt senare föreskrifter berättelserna skola
omfatta kalenderår, hafva bergmästarne stundom begärt en eller annan
månads anstånd för relationernas afgifvande. Relationernas innehåll är
indeladt efter vissa s. k. artiklar, omfattande dels rent bergstekniska
frågor såsom undersökning af grufvor och dylikt, dels statistiska uppgifter,
hvilka senare ligga till grund för kollegiets berättelse om bergshandteringen.
Några bergmästare frånskilja det statistiska i särskilda
tabellbilagor, andra intaga det i relationens öfriga text.

Några tryckta blanketter för relationernas afgifvande tillhandahållas
icke.

För hvad bergsberättelsen innehåller om utfärdade resolutioner angående
anläggning af nya verk samt om nedläggning af äldre sådana,

De statistiska redogörelserna.

ligga till grund i förra fallet kommerskollegiets egna handlingar och i
det senare fallet anmälan från vederbörande egare.

Utarbetandet af bergsberättelsen verkställes af det kommersråd, till
hvilkens rotel bergsärenden höra, men bar han i senare tider härvid i
någon mån biträdts af sekreteraren för bergsärenden. Äfven korrekturen
för berättelsens tryckning läsas af samma kommersråd.

D) Fabriker och manufakturer. Uppgifterna för denna berättelse, i
hvad den rörer fabriksdriften, erhållas för städerna från magistraterne
och för landsbygden från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilka
i sin ordning erhålla dem från kronofogdarne. Jemlikt kollegiets cirkulär
den 27 juli 18d7 skola magistraterne insända sina uppgifter till
kollegiet inom mars månads utgång, men i verkligheten inkomma dessa
uppgifter ofta icke förr än é ä 5 månader senare. Länsstyrelserna åter
skola aflemna sina uppgifter inom maj månads utgång; dock inträffa
äfven här dröjsmål, stundom ända till 5 ä 6 månader.

Såväl magistraterne som kronofogdarne insamla sina uppgifter från
fabriksidkarne sjelfve, hvilka från kollegiet genom nämnda ortsmyndigheter
erhålla tryckta blanketter att ifylla. Dessa uppgifter sammandragas
af magistraterne, hvar för sin stad, samt af kronofogdarne fögderi
vis och sedermera af länsstyrelserna länsvis å likaledes från kollegiet
erhållna blanketter. Genom dessa sammandrag, som slutligen till
kollegiet ingå för att utgöra material till fabriksberättelsen, underlättas
arbetet i kollegiet betydligt, men då kollegiet endast undantagsvis blifver
delaktigt af primäruppgifterna, så är också möjligheten till kontroll i
viss mån afstängd. I den mån sådaut kan ske, infordras emellertid erforderliga
rättelser af kammar för v andten i kollegiets kammarkontor direkte
från industriidkarne.

Om handtverkerierna inhemtas uppgifter och upprättas sammandrag
af magistraterne, kronofogdarne och länsstyrelserna på enahanda sätt
som för fabrikerna, dock tillspörjas ej härvid handtverkare sjelfve, utan
hemtas uppgifterna från mantalslängderna. För dessa sammandrag,
hvilka äro nominativa och i följd deraf ofta nog ganska vidlyftiga, användas
särskilda blanketter, som tillhandahållas af kollegiet.

De statistiska redogörelserna.

Beträffande husslöjden lemnas genom länsstyrelserna för hvarje
fögderi ett slags rapporter, upprättade utan bestämdt formulär och redogörande
för lin- och hampodling, väfnader, fårafvel, mejerihand tering,
fiskerier in. m., men endast uppgifterna om väfnader användas för berättelsen.

De inkomna uppgifterna underkastas i kollegiet en revision, så godt
sig göra låter, hvarvid man bland annat har att tillse att ej, såsom ofta
händer, samma personer uppgifvas både som fabriks- och som handtverksidkare
inom samma näringsgren. Derefter upprättas flere sammandrag,
med ledning af hvilka tabellerna i fabriksberättelsen sedermera
åstadkommas.

För den i berättelsen intagna patentförteckningen, som upprättas i
kollegiets kansli, lemna kollegiets egna handlingar material.

Föredragningen i kollegiet af berättelsen om fabriker och manufakturer
tillhör det kommersråd, som har att handlägga bland annat
ärenden angående fabrikerna, men största delen af den egentliga utarbetningen
verkställes af kammarförvandten i kollegiets kammarkontor
jemte ett biträde, hvilka bådas arbetstid nästan uteslutande upptages
dels häraf och dels af läsningen af samma berättelses korrektur.

E) Inrikes sjöfart och handel Materialier till uppgifterna om
fartygen erhållas, i hvad de afse landtmäns fartyg, från Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande fögderivis enligt särskildt tryckt formulär,
beträffande stapelstädernas fartyg från sjömanshusen enligt annan blankett
samt beträffande öfriga städers och köpingars fartyg från magistrater
och köpingars kommunalstyrelser äfven enligt sistnämnda blankett.
I fråga om kanalfarten meddelas uppgifter af vederbörande
kanaldirektioner enligt särskild blankett. Magistrater och hamndirektioner
i städerna samt länsstyrelser och direktioner för landthamnar
lemna uppgifter om rörelsen i hamnarne och derför erlagda afgifter, för
hvilka uppgifter användas tre olika slag af blanketter. Om beloppet
och användningen af tolagsersättningen upplysa stapelstädernas magistrater
utan särskildt formulär. Förteckningen å ångfartygen upprättas

De statistiska redogörelserna.

i kollegiet med tillhjelp af samtliga för denna berättelse inkomna uppgifter
om fartyg. Sjömanshusen lemna å särskild blankett uppgift om
påmönstringar.

Om handlande erhållas uppgifter från länsstyrelserna och magistraterne
å härför afsedd blankett.

Samtliga dessa 8 olika slag af blanketter tillhandahållas af kollegiet.

Utarbetandet af redogörelsen verkställes, hvad texten beträffar,
hufvudsakligen af det kommersråd, till hvars rotel höra inrikes handel
och sjöfart m. m. Tabellerna utarbetas i kammarkontoret till någon
del af kamererare!!, men hufvudsakligen af den ene kammarskrifvaren.
Det ofvan omförmälda biträdet deltager stundom äfven i detta arbete.
Korrekturläsningen verkställes af samma personer.

F) Utrikes handel och sjöfart. Materialier för denna berättelse,
i hvad den rör utrikes handeln, erhållas till största delen af generaltullstyrelsen,
som sammanställer de från vederbörande tulltjensteman
inkomna detaljuppgifterna i tabeller, hvilka vanligen i slutet af maj
månad öfverlemnas till kollegiet och äro så affattade, att de till eu del
kunna genast öfversändas till tryckeriet.

I afseende å varuvärdena skilja sig dock kollegiets beräkningar [
flertalet fall från tullverkets uppgifter, så t. ex. i fråga om kolonialvaror,
garn, bomull in. m., för hvilka lägges till grund icke det s. k.
tullvärdet, utan särskilda af en grosshandlare i Stockholm på Stockholms
och Göteborgs börser, mot ersättning, för kollegiets räkning insamlade
prisnoteringar. Uppgift om värdet af exporterade metaller erhålles
afgiftsfritt af en annan grosshandlare i Stockholm. Trävaruvärdena
bestämmas såsom medeltal mellan ingångna uppgifter härom från
förstnämnde grosshandlare samt magistraterne i Sundsvall, Hudiksvall,
Gefle, Oskarshamn och Yestervik. Yärdet och vigten af nötkreatur erhållas
genom magistraten i Göteborg. Såsom grund vid beräkningen af
vigten af hästar och spanmål lägges eu från landtbruksakademien erhållen
tariff. Uppgifterna om vexelsluten erhållas från vederbörande
magistrater. Börsprisen äro de nyssnämnda af visse köpmän meddelade.

De statistiska redogörelserna.

Äfven i fråga om utrikes sjöfarten erhålles en väsentlig deraf uppgifterna
från generaltullstyrelsen, som upprättar och till kollegiet aflemna!''
vissa s. k. sjöfartstaheller, utvisande de in- och utklarerade fartygens
antal m. m.

Beträffande deremot svenska sjöfarten på de särskilda utländska
hamnarne, erhållas uppgifterna, hvad Norge angår, från dervarande
statistiska centralbyrå, som å sin sida från kommerskollegiet erhåller
likartade uppgifter angående Sverige. För öfriga utländska hamnar
hemtas uppgifterna ur konsulernas skeppslistor, för hvilka formulär
finnes faststäldt i konsulsstadgan. Extraheringen af uppgifterna om
fartygens resor inom konsulsdistrikten m. m. vållar särskilt härvid
drygt arbete.

Storleken af och förändringarne hos svenska handelsflottan angifvas
i uppgifter meddelade af sjömanshus och magistrater å tvenne slags
blanketter samt af länsstyrelser för hvarje fögderi enligt annan blankett.
Om påmönstringar lemna sjömanshusen uppgift enligt särskild
blankett. Samtliga dessa blanketter tillhandahållas af kollegiet.

För tabellen om uppbörd af lastpenningar ligga uppgifter från tullverket
till grund, och för tabellen angående de af svenske sjömän genom
konsulerne hemsända medel finnas materialier i kollegiets egna räkenskaper.

Det kommersråd, som har att handlägga konsulatärenden, frågor
om utrikes handel och sjöfart m. in., deltager vid utarbetandet af ifrågavarande
berättelse bland annat genom att redigera de delar af konsulsrapporterna,
som i berättelsen intagas. 1 öfrigt utarbetas berättelsen
i kammarkontoret af kamereraren samt till öfvervägande del af den
ene af kammarskrifvarne, biträdd af en extra kontorsskrifvare. En
del tabeller upprättas dock af den andre kammarskrifvaren, som eljest
sysselsättes med inrikesberättelsen. Äfven det i kontoret anstälda biträdet
deltager i nu ifrågavarande arbete.

Kommersrådet och kammarkontorets tjensteman läsa äfven korrekturen,
med undantag endast för två vidlyftiga tabeller, hvilka läsas i kansliet.

De statistiska redogörelserna.

Af denna redogörelse för kommerskollegiets statistiska verksamhet
framgår, att de härför erforderliga uppgifterna insamlas och meddelas
kollegiet af ett stort antal skilda myndigheter, nemligen af samtlige
bergmästare, af samtlige Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, af
samtlige kronofogdar, magistrater och köpingars kommunalstyrelser, af
samtlige sjömanshus, kanal direktioner och hamndirektioner, äfvensom
af samtlige konsuler samt dessutom af generaltullstyrelsen, några enskilda
personer och statistiska centralbyrån i Norge; hvarjemte kommerskollegiets
egna handlingar lemna eu del materialier.

För tillgodogörande af alla dessa uppgifter tagas inom kommerskollegiet
i anspråk uti större eller mindre mån: 4 kommersråd, 1

kamererare, 1 kammarförvandt, 2 kammarskrifvare, 2 biträden förutom
tjenstemän i kollegiets kansli.

Beträffande nu frågan, huruvida vid en ombildning af kommerskollegiet
ofvanberörda statistiska verksamhet bör hos embetsverket bibehållas
eller icke, torde till en början böra erinras, att 1874 års komité
såsom sin åsigt uttalade, att den styrelse för handel och näringar,
som enligt komiténs förslag skulle träda i stället för kommerskollegiet,
borde fortfara med bestyret att utgifva de statistiska berättelserna.
Fn ledamot af komitén, dåvarande chefen för statistiska centralbyrån,
utvecklade i särskild! yttrande de närmare skälen för den åsigt, hvartill
han och jemte honom komiténs öfriga ledamöter i detta hänseende
kommit, men upptog äfven till pröfning, under hvilka vilkor sagda
åliggande skulle kunna öfverflyttas på det statistiska embetsverket.

Komiténs åsigt godkändes jemväl af Eders Kongl. Maj:t i den till
1875 års riksdag afgifna nådiga propositionen, men fick ej sin slutliga
dom, enär, såsom redan blifvit nämndt, förslaget om kollegiets ombildning
då ej vann bifall.

Frågan återupptogs emellertid fem år senare, i det nuvarande chefen
för statistiska centralbyrån dels erhöll Eders Kongl. Maj:ts nådiga
uppdrag att i Norge inhemta närmare kännedom om bearbetningen af
de motsvarande redogörelser som derstädes utgifvas m. in., dels sedermera
anmodades af dåvarande chefen för civildepartementet att afgifva

De statistiska redogörelserna.

ej mindre förslag, huru det kommerskollegiet åliggande bestyr med
upprättande af de statistiska redogörelserna måtte kunna till statistiska
centralbyrån öfverflyttas, och i sammanhang dermed utkast, huru dessa
redogörelser lämpligast borde anordnas, än äfven utredning angående
den tillökning i personal vid byrån och de kostnader, som af öfverflyttningen
kunde påkallas. Öfver den i anledning häraf den 14 december
1880 af statistiska embetsverkets chef afgifna utredning i ämnet
infordrades från kommerskollegiet underdånigt utlåtande, hvilket afgafs
den 14 januari 1881.

Emellertid hade, enligt hvad 1881 års statsverksproposition närmare
upplyser, departementschefen den 5 i samma månad inför Eders Kongl.
Maj:t anmält, att så snart nämnda utlåtande inkomme, ämnade han ånyo
föredraga ärendet och dervid föreslå framställningar till dåvarande riksdag.
Någon dylik framställning afgafs dock icke, utan uttalade departementschefen,
vid ärendets förnyade föredragning den 9 januari 1882, på
anförda skäl såsom sin åsigt, att förslaget om öfverflyttningen borde få
anstå, till dess frågan om kommerskollegiets indragning kunde i sin
helhet afgöras.

Sedan dess har frågan fått hvila, men torde nu åter böra upptagas
till pröfning.

Till en början tillåta sig komiterade erinra, hurusom vid inrättandet
af statistiska centralbyrån den allmänna regel gjorde sig
gällande, att de centrala förvaltande verk och myndigheter, som då
hade sig uppdraget att afgifva underdåniga berättelser af statistiskt
innehåll, borde med undantag af tabellkommissionen fortfarande dervid
bibehållas, hvaremot det nya statistiska embetsverket skulle få till föremål
för sin verksamhet, utom hela befolkningsstatistiken, vissa nya grenar
af dylikt arbete. Hvarje förvaltande verk och myndighet ansågs
nemligen dels i större eller mindre mån ständigt hafva behof af att i sin
verksamhet ledas af statistiska uppgifter, dels inom sitt område besitta
den största speciela sakkännedom, dels slutligen i sin för administrationens
gång nödvändiga disciplinariska makt öfver underlydande ega det
bästa medel att i rätt tid anskaffa tillförlitliga statistiska uppgifter.

De statistiska redogörelserna.

I följd häraf skola icke allenast de verk och myndigheter, som vid
nämnda tid ntgåfvo statistiska berättelser, fortfarande afgifva sådana, utan
hafva dessutom i senare tider allt liera centrala verk erhållit dylika åligganden,
så att, oberäknad! statistiska centralbyrån, ej blott kommerskollegiet
utan ock justitiedepartementet, fångvårdsstyrelsen, Konungens
befallningshafvande, telegrafstyrelsen, medicinalstyrelsen, styrelsen för
statens jern vägstrafik, generalpoststyrelsen, hushållningssällskapen, landtmäteristyrelsen,
ecklesiastikdepartementet, domänstyrelsen (förut skogsstyrelsen),
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lotsstyrelsen samt byrån
för kontrollen öfver tillverkningsafgifter nu afgifva dylika redogörelser,
livilka hvar för sig ingå som serier i »Bidrag till Sveriges officiela
statistik».

Så vidt komiterade hafva sig bekant, har det aldrig åtminstone
offentligen ifrågasatts, att statistiska centralbyrån skulle öfvertaga det
statistiska arbete, som utföres af alla ofvan nämnda verk och myndigheter,
med undantag endast för kommerskollegiet; och torde väl orsaken
härtill vara att söka deruti, att exempelvis ingen annan myndighet
kan vara mera lämplig än fångvårdsstyrelsen att afgifva redogörelse
om fångvården, ingen mera lämplig än telegrafstyrelsen att redogöra
för telegrafväsendet o. s. v.

Att man emellertid särskilt velat undantaga kommerskollegiet
från de verk, som böra afgifva statistiska redogörelser, borde väl
sålunda innebära, antingen att ett dylikt arbete vore för kollegiets
verksamhet i öfrigt alldeles främmande eller ock att embetsverkets
organisation icke tilläte ett nöjaktigt fullgörande af ifrågavarande
åliggande.

1 hvad mån förstnämnda antagande kan vara berättigad!, torde
häst framgå af en jemförelse mellan kollegiet såsom bergsöfverstyrelse
och något annat förvaltande verk, t. ex. medicinalstyrelsen. Båda dessa
myndigheter hafva under sig tjensteman i olika delar af landet, Indika
hvar i sin ort tjena som organer för den öfverordnade myndigheten.
Då nu medicinalstyrelsen, hvilken genom sina organer erhåller kännedom
om sådant, som ligger inom dess verksamhetssfer, nemligen

De statistiska redogörelserna.

helso- och sjukvården, deröfver afgifver redogörelser, hvilken anordnings
lämplighet veterligen icke hlifvit bestridd, så synes intet skäl förefinnas,
hvarför icke samma anordning äfven skulle vara den lämpligaste med
afseende å bergsöfverstyrelsen.

Att detsamma gäller äfven i fråga om kollegiets verksamhet i
öfrigt, är visserligen icke lika påtagligt, men det lärer dock icke kunna
förnekas, att den myndighet, som har till sin särskilda uppgift att förvärfva
kunskap om näringslifvets behof och bevaka dess intressen, jemväl
är bäst egnad att redogöra för dess tillstånd och utveckling. För
den, som vill söka ett utländskt mönster i detta hänseende, erbjudes
ett särdeles lämpligt sådant i det engelska Board of Trade med sin
statistiska afdelning.

Äfven för kollegiet sjelft eller ett i dess ställe inrättadt embetsverk
torde ett bibehållande af det statistiska arbetet vara af väsentlig
vigt. Möjligen kunde det synas, som om det förvaltande embetsverket i
förekommande fall skulle ur de statistiska tabellerna kunna erhålla alla
erforderliga upplysningar, äfven om dessa tabeller utarbetades inom
ett annat embetsverk, men så är dock ingalunda förhållandet. Det förvaltande
verket skulle nemligen i sådant fall sällan ega tillgång till de
nyaste uppgifterna, såsom just varande under handläggning i det statistiska
verket, hvarförutom förstnämnda verk ofta nog icke kunde nöja
sig med den offentliggjorda berättelsen, enär en sådan aldrig fullständigt
kan uttömma primäruppgifternas innehåll, och det måhända just vore
de icke tillgodogjorda detaljerna, som i det föreliggande ärendet vore
de mest upplysande.

Det torde knappast behöfva framhållas, att det förvaltande verkets
behof af att ega tillgång till de handlingar, hvilka böra tjena till ledning
för dess verksamhet, svårligen kan på ett tillfredsställande sätt tillgodoses
genom att handlingarna lånas från det ena embetsverket till
det andra. Ville man emellertid försöka en dylik anordning, så
måste det förvaltande embetsverket uppenbarligen blifva det lånande,
enär det verk, som har att utföra det statistiska arbetet, ovilkorligen
måste förblifva egare till sina primäruppgifter för att kunna öf -

De statistiska redogörelserna.

ver dem fritt disponera icke allenast för redogörelseåret utan älven
för gångna år. Eu del af dessa primäruppgifter äro emellertid af
den beskaffenhet, att de ur samma synpunkt borde tillhöra det förvaltande
embetsverket. Bergmästarnes relationer med dertill hörande
sifferuppgifter erfordras sålunda ej blott för bergsberättelsen utan äfven
för förvaltningen; de från konsulerna insända skeppslistorna äro nödvändiga
ej blott för den statistiska redogörelsen om utrikes skeppsfarten
utan ock för styrelseåtgärder inom det förvaltande embetsverket;
likartadt är förhållandet med uppgifterna från sjömanshusen om fartyg
och deras besättningar.

En annan utväg att lösa den antydda kollisionen kunde man tänka
sig vara den, att de nödiga primäruppgifterna iuginge både till styrelseverket
och till statistiska centralbyrån, men ett sådant förfaringssätt
vore utan tvifvel högst olämpligt. Ty dels blefve det onödigt betungande
för alla de många här ofvan angifna myndigheterna att aflemna
dubbla uppgifter om samma sak, dels skulle den granskning, som
primäruppgifter alltid böra undergå, innan de användas, antingen föranleda
samma åtgärd på två ställen med deraf betingad skriftvexling
från två håll om samma sak, eller ock verkställas af blott den ena
myndigheten, under det att den andra skulle åtnöja sig med okontrollerade,
d. v. s. ofta odugliga uppgifter, hvilka möjligen stode i strid med
de af förstnämnda myndighet begagnade siffror. Komiterade kunna derför
icke förorda någon dylik åtgärd.

Beträffande åter frågan, huruvida kommerskollegiets nuvarande organisation
medför något hinder för ett nöjaktigt fullgörande af åliggandet
att afgifva statistiska redogörelser, tveka komiterade icke att uttala,
att ett sådant hinder verkligen förefinnes; och torde väl häruti få sökas
det egentliga skälet, hvarför man velat öfverflytta ifrågavarande arbete
till statistiska centralbyrån. Att kollegiets organisation hufvudsakligen
är afsedd för förvaltande verksamhet, kan likväl icke i och för sig utgöra
nämnda hinder, ty såsom redan är nämndt finnes i vårt land en stor
mängd andra förvaltande verk, som afgifva statistiska redogörelser,
utan att om denna deras verksamhet i allmänhet försports annat än

De statistiska redogörelserna.

gillande omdömen, hvaraf torde följa, att för erhållande af ett godt
statistiskt arbete det icke är nödvändigt att förlägga dess utförande
till det särskilda statistiska embetsverket. Hvad som erfordras, är en
ändamålsenlig arbetsfördelning samt nödiga och lämpliga arbetskrafter, och
är det enligt komiterades åsigt bristen i dessa båda afseenden, hvilken
ytterst vållat, att kollegiet icke kunnat fylla de kraf, som ställts på dess
statistiska verksamhet, en brist så mycket mera beaktansvärd, som nämnda
verksamhet utgör en långt vigtigare andel af kollegiets samtliga åligganden,
ån hvad förhållandet är med öfriga förvaltande verk, som afgifva
berättelser åt statistiskt innehåll. De fordringar, som ställas på en statistisk
redogörelse, blifva nemligen alltmera sådana, att de icke kunna på
nöjaktigt sätt fullgöras af embetsmål!, som hafva till sin egentliga uppgift
helt andra åligganden, hvaraf deras omtanka och tid äro fullt upptagna.

Genom den af chefen för statistiska centralbyrån verkstälda, här
ofvan omförmälda utredning är tillfyllest ådagalagdt, att statistiska centralbyrån
måste, derest den skulle öfvertaga kommerskollegiets statistiska
åligganden, erhålla bland annat ett deremot svarande tillskott i arbetskrafter
med deraf betingade anslag. Med det föredöme man har från
andra verk, vill det under sådana förhållanden synas komiterade, som om
man för att vinna det önskade resultatet, endast har att tillse, det tillräckliga
och ändamålsenligt organiserade krafter verka i kollegiet eller
det i dess ställe inrättade embetsverk, hvarigenom ock de olägenheter
skulle undvikas, som ett frånskiljande af den statistiska verksamheten måste
vålla. Komiterade vilja väl icke förneka, att genom en öfverflyttning till
statistiska centralbyrån af nämnda arbete måhända skulle lättare ernås
nödiga förbättringar i formelt hänseende, men denna fördel, om den verkligen
härigenom vunnes, bör anses fullt motväga! af de förbättringar i
materiel hänseende, hvilka med all rätt kunna förväntas af den dagliga
vexelverkan inom samma verk mellan dem, som hafva att tillgodose
statistikens kraf, och dem som hafva att vara de egentliga målsmännen
för näringslifvet och dess fordringar.

Hvilka åsigter kommerskollegiet sjelft i denna fråga hyser, har
kollegiet tydligen uttalat i ofvan åberopade underdåniga utlåtande den

De statistiska redogörelserna.

14 januari 1881, der det bland annat säges följande: »Det lärer icke
kunna nekas, att eu central myndighet för handel och näringar icke kan
för sin verksamhet, så vida denna skall blifva fruktbärande eller motsvara
de ändamål, för livilka denna myndighet tillkommit, göra sig oberoende
af eller undvara den vägledning för samma verksamhets utöfvande
och stödet af den erfarenhet, som jemväl till statistik hänförliga
uppgifter angående förhållanden inom det eu sådan myndighet tillhörande
förvaltningsområde kunna lemna. Men utom hvad i nu antydda syftning
blifvit uttaladt af sakkunnige män, lärer icke heller kunna förbises den
af dem synnerligen framhållna vigten af det förvaltande verkets ställning
till och omedelbara beröring med de myndigheter och tjenstemän,
som hafva att insamla eller aflemna de till grund för berättelserna liggande
primäruppgifter, och vid här anmärkta förhållanden torde icke
ytterligare skäl behöfva anföras för den mening, att kommerskollegiet
eller det embetsverk, som i dess ställe kan komma att organiseras till
öfverstyrelse för rikets handel och industriela näringar, äfven bör hafva
sig ålagdt att utarbeta och afgifva de redogörelser, som till upplysning
om dessa näringars tillstånd anses erforderliga. För att likväl denna
myndighet skall kunna på ett, så vidt omständigheterna i öfrigt medgifva,
tillfredsställande sätt lösa en sådan uppgift, måste, såsom kollegiet
vid särskilda tillfällen äfven anmärkt, det statistiska materialet bearbetas
af personer, som med fallenhet och håg för sjelfva saken kunna
deråt egna sin tid odelad och icke, såsom förhållandet varit och är i
kollegiet, nödgas splittra sin arbetskraft på olikartade göromål inom
verket eller tjenstgöring i andra verk. Nödvändigheten af en sådan anordning
framstår med så mycket större styrka, som kollegiets ledamöter,
livilka hafva, liksom ledamöterne i den af den förenämnda komitén föreslagna
styrelsen för handel och näringar skulle hafva, till åliggande att
öfvervaka det statistiska arbetet och i sista hand ansvara för innehållet
af de särskilda berättelserna, icke utan betänkligt hinder för fullgörandet
af öfriga, samma ledamöter tillhörande göromål, livilka under en följd
af år varit i oafbrutet fortgående tillväxt och i främsta rummet måste
handläggas, kunna sjelfve egna tillräcklig tid åt nämnda statistiska arbete.»

De statistiska redogörelserna.

På grund af alla här ofvan angifva skäl hafva komiterade förenat
sig i den åsigt, att kommerskollegiets åliggande med utgifvande af statistiska
redogörelser om handeln och näringarne bör tillkomma jemväl
det verk, som skall i öfrigt träda i dess ställe, men också att detta nya
verk måste få särskilda arbetskrafter för detta ändamål sig anvisade,
då man äfven med större skäl än nu skall hafva rätt att i afseende å
ifrågavarande redogörelser fordra verkställandet af de utvidgningar och
förbättringar, som äro af behofvet påkallade.

Samtidigt med utfärdandet af handels- samt fabriks- och handtverksordningarne
den 22 december 184(5, aflat Kongl. Maj:t till kommerskollegiet
särskild nådig skrifvelse med befallning att, med afseende å
så väl de förändrade stadganden, som i följd af de utfärdade författningarna
erfordrades rörande upprättandet af de statistiska tabeller, livilka
det ålåge kollegiet att årligen afgifva, som ock angelägenheten att bringa
nämnda tabeller till all möjlig fullständighet, meddela de föreskrifter,
som funnes lämpliga och nödiga. Till åtlydnad häraf utfärdade kollegiet
den 27 juli 1847 till Konungens befallningshafvande i länen och
magistraterne i städerna cirkulärskrifvelser, hvaruti bland annat föreskrefs,
dels att kronofogdarne skulle inom mars månads utgång, vid 16
rdr 32 sk. banko vite, till Konungens befallningshafvande inkomma med
i skrifvelsen angifna statistiska uppgifter för nästföregångna år, hvarefter
Konungens befallningshafvande egde att öfver dessa uppgifter upprätta
sammandrag samt insända såväl dem som sjelfva uppgifterna till
kollegiet inom maj månads utgång, dels ock att magistraterna skulle,
vid 25 rdr banko vite, direkt till kollegiet inom mars månads utgång
insända dem affordrade uppgifter. Deremot stadgades ej någon påföljd
för uraktlåtenhet från de enskilde industriidkarnes sida att lemna de
erforderliga primäruppgifterna, utan lära vederbörande Konungens befallningshafvande
och magistrater fortfarande genom att förelägga nödiga
viten bereda sig möjlighet att fullgöra hvad uti ifrågavarande hänseende
dem åligger.

Kär 1846 års näringsförfattningar sedermera upphäfdes genom Kongl.
förordningen den 18 juni 1864, angående utvidgad näringsfrihet, be -

De statistiska redogörelserna.

stämdes hvarken samtidigt ej heller sedermera något beträffande uppgifter
för de statistiska tabellerna, hvadan tvekan möjligen kan uppstå,
i hvad mån ofvannämnda föreskrifter numera ega tillämplighet. Så
mycket torde man få antaga såsom gifvet, att dessa föreskrifter icke
kunna utvidgas till att gälla för något annat än det, som år 1847 låg
inom området för kommerskollegiets embetsverksamhet, i hvilket hänseende
bör erinras, att genom ofvan omförmälda cirkulärskrifvelser uttryckligen
förordnats, att i tabellerna ej må intagas uppgifter angående sådana
verk och inrättningar eller tillverkningar, som hänföra sig till åkerbruket,
bergs- eller skogshandteringarne.

Här ofvan har redan blifvit framhållet, att vår näringsstatistik bör
i åtskilliga delar fullkomnas. Exempelvis saknas för närvarande uppgifter
angående den för vårt land så vigtiga sågverksindustrien. Så vidt
komiterade kunnat utröna, finnes ej heller för närvarande någon på lag
eller författningar grundad möjlighet att åvägabringa dylika uppgifter.
För näringsstatistikens eget behof och således alldeles oberoende af
frågan, huruvida kommerskollegiet eller någon annan myndighet skall
dermed sig befatta, synes det derför oundgängligt, att bestämda föreskrifter
meddelas i afseende å näringsidkares skyldighet att aflemna de
för näringsstatistiken erforderliga primäruppgifter.

Innan statistiska centralbyrån ålades att årligen utarbeta en fullständig
kommunalfinansstatistik, förordnade Eders Kong]. Maj:t den 17
april 1874 såsom tillägg till gällande kommunalförfattningar, att på
sätt för vederbörande fattigvårdsstyrelser redan funnes stadgadt, äfven
hvarje annan styrelse eller nämnd, som hade förvaltningen af någon
borgerlig eller kyrklig kommuns medel eller angelägenheter sig anförtrodd,
skulle vara pligtig att i afseende derå afgifva statistisk redogörelse
jemlikt de föreskrifter Eders Kongl. Maj:t läte ufärda. I öfverensstämmelse
härmed hafva komiterade ansett gällande näringslagstiftning
böra erhålla ett likartad! tillägg angående näringsidkares skyldighet att
om sin näring afgifva statistiska primäruppgifter. Från denna skyldighet
torde dock handlande samt sådane näringsidkare, som icke behöfva för
utöfvande af sitt yrke göra anmälan eller dertill erhålla särskildt till -

Konsnlfttyiisendet.

stånd, åtminstone tillsvidare kunna befrias. Någon påföljd torde derjemte
uttryckligen böra stadgas för underlåtenhet att afgifva ifrågavarande
uppgifter.

På grund häraf få komiterade underdånigst hemställa, att såsom
tillägg till nådiga förordningen den 18 januari 1864, angående utvidgad
näringsfrihet, måtte stadgas, att hvar och en, som efter behörig anmälan
eller med vederbörligt tillstånd i riket idkar annat näringsyrke än handel,
skall, vid bot af från och med tio till och med femtio kronor,
vara förpligtad meddela de uppgifter, som för den allmänna näringsstatistikens
bearbetande erfordras, såsom i fråga om de för yrket använda
fabriker, verk och inrättningar samt fartyg, maskinerier, drifkraft
och arbetskraft, äfvensom tillverkningens qvantitet och värde med
mera dylikt, allt i öfverensstämmelse med de närmare föreskrifter,
Konungen låter utfärda.

2:o. Konsulatväsendet.

Enligt § 1 af konsulsstadgan den 20 april 1858 tillkommer styrelsen
af konsulatväsendet ministern för utrikes ärendena i allt, som rörer
de förenade rikena gemensamt, samt kommerskollegiet i hvad särskilt
angår svenska, och norska regeringens departement för det inre, då
fråga är om Norges särskilda angelägenheter.

I konsulsstadgan bestämmes vidare kollegiets befattning med konsulatärenden
på följande sätt.

Vid inträffad ledighet af konsulsbeställning skall kollegiet afgifva
underdånigt utlåtande, huruvida befattningen bör bibehållas eller indragas
och det lediga distriktet med annat konsulsdistrikt förenas, samt
i förra fallet, huru med tjenstens bestridande under ledigheten må förhållas,
om förändring i afseende å distrikt bör ske samt huruvida traktamente
och bidrag till kontorskostnaders bestridande må för den nye
innehafvaren anvisas å begge rikenas gemensamma konsulsfond. Då
fråga uppstår om upprättandet af nytt konsulat, skall kollegiet afgifva

Konsulatväsendet.

underdånigt utlåtande i ämnet samt angående distriktet och vilkoren
för befattningen. Ansökningar till ledig konsulsbeställning ingifvas till
ministern för utrikes ärendena och öfversändas efter ansökningstidens
slut från ministern till kollegiet, som, efter att hafva infordrat yttranden
från stadsfullmägtige eller särskild tillsatt nämnd i Sveriges förnämsta
stapelstäder, upprättar underdånigt förslag. Finnes ingen till
befattningen lämplig sökande, skall kollegiet afgifva underdånigt utlåtande,
huruvida ledigheten bör å nyo kungöras och, i sådant fall, om
någon förändring i de förut bestämda lönevilkoren må ega rum. I fråga
om tillsättandet af fäst aflönade vicekonsuler och konsulatsekreterare
förfares, enligt nådigt bref den 26 april 1872, hufvudsakligen på samma
sätt som vid tillsättandet af konsuler. I fråga om öfrige vicekonsuler
afgifver kollegiet utlåtande endast när fråga är om utnämning af
vicekonsul vid sjelfva konsulsstationen.

Finner kollegiet, att konsul ådagalagt vårdslöshet eller försumlighet,
skall anmälan derom göras hos Kongl. Maj:t. Klagomål öfver konsuls
tjensteutöfning, om saken rör svenska ärenden, skola anföras hos
kommerskollegiet, som, om kollegiet dertill finner skäl, antingen anmäler
saken för Kongl. Maj:t eller hänvisar den till domstol, i hvilket senare
fall målet öfverlemnas till kollegiets advokatfiskal.

Från konsulerne ingå till kollegiet rapporter om politiska, ekonomiska
eller andra förhållanden, som kunna inverka på de förenade rikenas handel
och sjöfart in. in., om utländska nya lagar och förordningar eller municipala
föreskrifter rörande handel och sjöfart samt tull- och hamnväsende
eller dylikt, och lemnar kollegiet allmänheten kännedom härom
genom kungörande!! i allmänna tidningarna. Årligen emottager kollegiet
från hvarje konsul berättelse om de förenade rikenas handel och
sjöfart i distriktet under det sistförfhitna året och om utsigterna under
det ingångna jemte eu redogörelse för konsulns åsigter om åtgärder, som
anses böra vidtagas till befrämjande af de förenade rikenas intressen.
Konsulsberättelsen åtföljes af förteckning på alla svenska fartyg, som
under året besökt distriktet. Berörda årsberättelser utgöra ett vigtigt
material för den i kollegiet utarbetade handels- och sjöfartsstatistiken.

Konsulatväsendet.

Om svensk man aflider å utrikes ort, skall vederbörande konsul till
kollegiet göra anmälan om dödsfallet och den aflidnes qvarlåtenskap.
Med ledning af de upplysningar, konsuln kan hafva lemnat om den aflidne,
afsänder kollegiet qvarlåtenskapen till Konungens befallningshafvande
för att den aflidnes sterbhusdelegare tillställas. I sammanhang
härmed torde äfven höra omnämnas den verksamhet, kollegiet utöfvar
till följd af enskilda personers ansökningar om upplysningar rörande
utomlands vistande anförvandter, om qvarlåtenskap efter dem i händelse
af deras frånfälle in. in. d. Kollegiet vänder sig vid sådana tillfällen
till vederbörande konsul för erhållande af de äskade upplysningarna.
Det åligger kollegiet att lemna konsul nödigt biträde vid utsökandet af
ersättning för utgifter, som konsul haft till iakttagande af svenska undersåtars
rätt och bästa, men hvilka icke kunna af allmänna medel godtgöras.

I fråga om kollegiets befattning med konsulatärenden innehållas föreskrifter,
utom i konsulsstadgan, dels i Kongl. förordningen den 4 juni
1S68, angående pass- och nationalitetshandlingar för svenska till orter
utom Sverige gående fartyg, samt Kongl. förordningen af samma dag,
angående sättet och ordningen för sjöfolks på- och afmönstring samt utfärdandet
af sjömansrulla, dels i andra författningar.

På sätt komiterade redan omfönnält (sid. 11), ansågo 1870 års
statsrevisorer, att den under utrikesdepartementet hörande afdelningen
för konsulatärenden borde, utan att dess personal behöfde särdeles utvidgas,
kunna nöjaktigt besörja kollegiets andel i skriftvexlingen med
konsulerne och handhafvandet af de tvänne mindre å stat anvisade anslag,
dels till godtgörande af vissa förskott åt nödstäldt svenskt sjöfolk
och dels till betäckande af sådana konsulernes utgifter för svenske undersåtar,
för hvilka godtgörelse af allmänna medel icke annorlunda är medgifven.
Likaså borde, enligt revisorernes åsigt, de cirkulär och kungörelser,
som angående fyrar, smittosamma sjukdomar m. in. af kollegiet
med anledning af konsulernes rapporter utfärdas, kunna från utrikesdepartementet,
möjligen i vissa fall efter sundhetskollegiets hörande, utställas,
helst den kollegiala formen för dylika ärendens behandling icke
torde vara behöflig,

Konsulatväsendet.

1874 års komiterade uttalade sig med bestämdhet emot eu sådan
öfverflyttning. De anförde i fråga om de gemensamma konsulatärendena
att i de fall, då Sveriges och Norges intressen icke vore identiska, hvilket
i dylika frågor lätteligen kunde inträffa, bevakades Sveriges bästa
af kommerskollegiet och Norges af departementet för det inre, hvarefter
beslut blefve fattadt antingen i sammansatt statsråd eller i vissa fall
af ministern för utrikes ärendena. Blefve kommerskollegiets bestyr med
dessa ärenden öfverflyttade till utrikesdepartementet, så skulle, under
det att det norska intresset fortfarande bevakades af departementet för
det inre, det svenska komma att sakna målsman, som kunde se frågorna
ur rent svensk synpunkt. Likställigheten mellan de begge rikena skulle
således rubbas; och ministern för utrikes ärendena, hvilken ju i viss
mening måste anses vara eu unionel embetsman, skulle dessutom komma
i eu skef eller brydsam ställning till de omnämnda frågorna. De invändningar,
som komiterade anfört mot de särskilt svenska ärendenas
öfverflyttning, innehållas i ofvan (sid. 18 och 14) anförda allmänna uttalanden,
hvaribland särskilt må framhållas hvad komiterade erinrade
i afseende å olämpligheten att till ett statsdepartement öfverflytta ärenden,
som vore af beskaffenhet att icke lämpa sig för omedelbar föredragning
i statsrådet. Såsom exempel på dylika ärenden anförde komiterade
för öfrigt frågan om ersättning till konsuler för utgifter för
sjömäns hemförskaffande, af hvilka frågor hundratals årligen förekomme.
För hvarje beslut om anordnandet af sådan ersättning erfordrades granskning
af konsulns räkning med tillhörande verifikationer; och dylik revision,
yttrade komiterade, kunde väl icke egna sig för handläggning i statsrådet.

Vid föredragningen den 2 mars 1875 inför Eders Kongl. Maj:t åt
komiterades betänkande anförde chefen för civildepartementet såsom ett
ytterligare stöd för den af komiterade mot konsulatärendenas öfverflyttning
till utrikesdepartementet uttalade åsigt, att då konsulatväsendets
uppgift oemotsägligen vore att bland annat tillgodose och bevaka svenska
handelns och sjöfartens intressen å utländska orter, detsamma lämpligen
kunde och borde fortfarande, såsom dittills, underordnas den myndighet
i hemlandet, hvilken hade att i allmänhet vårda sig om handeln

Konsulatväsendet.

och sjöfarten. Deraf följde, att den nya styrelsen för handeln och näringarna,
om den komme till stånd, äfven borde hufvudsakligen öfvertaga
den befattning, kommerskollegiet haft med konsulatärenden, äfven
om någon del af dessa ansåges böra framdeles öfverflyttas till den i
utrikesdepartementet befintliga handels- och konsulatafdelning.

Vid remissen af Eders Kongl. Maj:ts med anledning af komiterades
förslag aflåtna proposition angående kommerskollegiets indragning yttrades
i första kammaren och vid behandlingen af statsutskottets deröfver
afgifna betänkande anfördes i Riksdagens båda kamrar åtskilligt såväl
för som mot eu dylik öfverflyttning. Skälen för öfverflyttningen angåfvos
hufvudsakligen vara, dels att konsulatärenden skulle komma att handläggas
bättre i utrikesdepartementet än i kollegiet, dels att utrikesdepartementet
derigenom skulle komma i tillfälle att bättre än eljest verka
i landets intresse och de af dess tjensteman, som framdeles komme att
sändas till utlandet, genom att på förhand hafva tagit befattning med
sådana ärenden, erhålla ökad förmåga att verka i fosterlandets tjenst.
Häremot invändes väsentligen, att genom en sådan öfverflyttning utrikesdepartementet
skulle till stor del blifva ett svenskt embetsverk och
derigenom komma att förlora sin unionela egenskap, att det embetsverk,
som hade att vårda handelns, sjöfartens och industriens intressen, behöfde
från konsulerne direkt få mottaga rapporter om hvad i utlandet
tilldrager sig på dessa områden, att utrikesdepartementet redan hade
många och vigtiga konsulatärenden att handlägga och sålunda ingalunda
vore inskränkt till handläggning af endast diplomatiska ärenden, hvadan
den ifrågasatta öfverflyttningen icke vore för tjenstemännens utbildning
behöflig. Dåvarande statsministern för utrikes ärendena uttalade, att
derest det unionela förhållandet mellan Sverige och Norge icke förefunnes,
vore det visserligen riktigast, att hela konsulatväsendet lydde
under utrikesdepartementet, och att han vore villig ingå på ett öfverflyttande
af alla konsulatärenden till departementet, derest detsamma
hade endast med Sverige att göra, men att han vid det förhållande, att
de norska konsulatärendena behandlades af ett norskt regeringsdepartement,
måste påyrka, att något svenskt embetsverk äfven skulle finnas

Konsulatväsendet.

för dylika ärendens handläggning, på det icke'' utrikesministern i dessa
frågor skulle förlora sin egenskap af unionel embetsman. Det funnes
visserligen icke något hinder för öfverflyttande af en del ärenden från
kommerskollegiet till utrikesdepartementet, men lian kunde icke inse
fördelarne af en sådan anordning, så länge ett särskildt embetsverk för
handel och näringar lika fullt måste bibehållas.

Den jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 12 februari 1875 nedsatta
svensk-norska komité för afgifvande af utlåtande om de förenade
rikenas konsulatväsende samt förslag till förnyad konsulsstadga upptog
icke till behandling förslaget om den öfverflyttning, hvarom här är fråga,
och anledningen till att så icke skedde angifves i komiténs den 4 november
1876 afgifna underdåniga betänkande på följande sätt.

Komitén hade sig väl bekant, heter det, att i Sverige fråga varit
å bane om indragning af kommerskollegiet eller om dess reorganisation
medelst inskränkning af dess göromål och personal, samt att för vinnande
af sådant ändamål föreslagits bland annat, att den befattning,
kollegiet enligt gällande lagstiftning hade med konsulatärendena, borde
upphöra och kollegiets åligganden i detta afseende öfvertagas af utrikesdepartementet;
men så vidt detta förslag härflutit från och stått i sammanhang
med sträfvanden att förenkla och förbättra den svenska administrationen,
hade det synts vara för det komitén nådigst gifna uppdrag
alldeles främmande och i sådant afseende icke'' utgjort föremål för komiténs
öfverläggningar. Nämnda uppdrag hade dock förekommit komitén
så vidsträckt, att det icke kunnat eller bort utesluta ett skärskådande
af nyss omförmälda förslag från en annan synpunkt, nemligen i hvad
mån ett genomförande af förslaget skulle främja konsulatväsendets utveckling
och blomstring. Komitén hade derför för sig uppstält tvänne
frågor. Den ena vore, om icke konsulatväsendet skulle vinna derpå,
att ehuru någon öfverflyttning till utrikesdepartementet af de konsulatärenden,
hvilka, såsom rent norska, behandlades af departementet för
det inre, af skäl som läge i öppen dag icke kunde ifrågasättas, sådan
öfverflyttning likväl vidtoges i afseende å de konsulatärenden, hvilka,
såsom rent svenska, af kommerskollegiet blefve handlagda, eller med

Konsulatväsendet.

andra ord om icke eu tudelning af konsulatväsendets styrelse, ehuru
afgjordt sämre än en fullständig enhet, likväl vore att föredraga framför
den rådande tredelningen.

Den andra frågan vore, om icke genom de rent svenska konsulatärendenas
öfverflyttande från kommerskollegiet till utrikesdepartementet
de inom detta departement anstälde embets- och tjensteman skulle vinna
eu mångsidigare och rikare erfarenhet i allt hvad som rörde konsulatärenden
i allmänhet och derigenom fullständigare utbildas för diplomatkallet
och det dermed förenade öfvervakandet af konsulatväsendet, allt
till fromma för detta senare. Men huru än dessa båda frågor, så i sin
allmänlighet uppstälda, måtte besvaras, stode det likväl klart för komitén,
att vid bedömandet af de förutsättningar och vilkor, under hvilka,
utan förfång för ej mindre svenska handeln och sjöfarten, om hvilka
kommerskollegiet har att sig vårda, än äfven andra svenska intressen,
den åt kollegiet uppdragna befattningen med konsulatärenden skulle
kunna öfverflyttas till utrikesdepartementet, måste tagas hänsyn till
åsigter och skäl, hvilkas berättigande och giltighet endast från uteslutande
svensk synpunkt kunde nöjaktigt uppskattas och på hvilka komitén
derför icke kunde inlåta sig.

Komitén fann sig derför vid utarbetandet af förslag till en för båda
rikena gemensam förordning af konsulatväsendet icke kunna taga vidare
hänsyn till förslaget om de svenska konsulatärendenas öfverflyttning till
utrikesdepartementet, utan lade till grund för sitt arbete de då och allt
fortfarande i hvardera riket för sig bestående förhållandena med konsulatärendenas
behandling.

Sedan vederbörande svenska och norska myndigheter afgifvit infordrade
utlåtanden öfver nämnda komités betänkande, anmäldes ärendet i
svenskt statsråd den 31 december 1879 af dåvarande ministern för
utrikes ärendena, af hvars anförande komiterade jemlikt Eders Kongl.
Maj:ts nådiga medgifvande fått del. Komiterade anse sig derur böra
återgifva följande.

Efter att hafva redogjort för 1874: års komiterades åsigt i frågan
yttrade hans excellens, att derest alla konsulatärenden, såväl svenska

Konsulatväsendet.

som norska, kunde få läggas direkte under utrikesdepartementet, skulle
möjligen eu dylik förändring visa sig ändamålsenlig, men då sådant ej
läte sig göra med de rent norska, syntes denna omständighet i och för
sig innebära ett afgörande skäl, hvarför sådant ej heller borde ske med
de rent svenska, utan dessas behandling böra öfverlåtas åt ett fristående
svenskt embetsverk, hvarigenom likställigheten bibehölles. Detta blefve
deremot icke händelsen, derest det för båda. rikena gemensamma och af
båda gemensamt efter öfverenskomna grunder aflönade utrikesdepartementet
skulle omhändertaga icke blott de gemensamma utan äfven de
rent svenska ärendena och sålunda i denna del förvandlas till ett särskildt
svenskt embetsverk. En sådan anordning skulle utan tvifvel betaga
ministern för utrikes ärendena den opartiska ställning, han för
närvarande innehade, då han vid föredragningen i sammansatt statsråd
af de för båda rikena gemensamma ärenden hade en sjelfständig svensk
myndighets utlåtande att åberopa, likaväl som det norska. Upprättandet
inom utrikesdepartementet af eu särskild afdelning för svenska konsulatärenden,
hvilket af eu öfverflyttning blefve den nödvändiga följden,
skulle på intet vis i detta afseende kunna ersätta kommerskollegiet.
Vore än denna afdelning i tillfälle att med lika vidsträckt sakkännedom
i alla frågor afgifva sina utlåtanden, kunde den likväl aldrig för
dessa göra anspråk på samma grad af sjelfständighet, då densamma,
hvars hela personal förmodligen komine att utgöras af allenast en byråchef,
lydande omedelbart under departementet, måste förutsättas taga
intryck af ministern för utrikes ärendena och uttala dennes mening.

Under förutsättning, att ett embetsverk för handhafvandet af den
mångfald ärenden, som röra vår handel och sjöfart och våra näringar,
icke under några omständigheter kunde undvaras, antingen i form af
statsdepartement, kollegium eller styrelse, blefve det alltid nödvändigt,
om ock de rent svenska konsulatärendena förlädes omedelbart under
utrikesdepartementet, att alla från konsulerne inkommande berättelser
rörande vår skeppsfart på främmande länder och utsigterna för densamma
samt beträffande våra och andra länders handelsförhållanden
m. in. ofördröjligen öfverlemnades från utrikesdepartementet till det ifråga -

Konsulatväsendet.

varande embetsverket, der dessa berättelser otvifvelaktigt hade sin rätta
plats och för hvilket de vore oundgängligen nödvändiga, icke blott för
de statistiska redogörelsernas sammanfattande, utan äfven såsom vigtiga
källor, hvarifrån upplysningar i förevarande afseenden från främmande
länder vore att hemta. Det läge nemligen i öppen dag, att eu anordning,
hvarigenom allt som rörde utrikes handel och sjöfart skulle både
i statistiskt och annat afseende behandlas uteslutande af utrikesdepartementet
med förbigående af det embetsverk, som hade sig uppdraget
att vara målsman för inrikes handel och sjöfart, industri och näringar,
icke vore lämplig. Men då blefve det endast en omväg att låta konsulsrapporterna
i sådana ämnen taga vägen genom utrikesdepartementet,
likasom att förmena kommerskollegiet eller det embetsverk, som finge
sig dettas göromål anförtrodda, att utan utrikesdepartementets mellanhand
från våra agenter i utlandet infordra upplysningar eller att till
dem utfärda de instruktioner, det ansåge behöfliga.

Sedan ministern derefter dels med ledning af de uppgifter, 1874
års komiterade lemnat i sitt betänkande, redogjort för antalet och
beskaffenheten af de konsulatärenden, kommerskollegiet haft att handlägga
under loppet af år 1878, samt med stöd deraf framhållit, huru
få och obetydliga de ärenden vore, som skulle kunna utan synnerlig
olägenhet till utrikesdepartementet öfverflyttas, och dels betonat att till
utrikesdepartementet redan inkomme mer än tillräckligt antal liknande
mål för att bereda tjenstemännen derstädes en fullständig kännedom
om sättet för deras behandling, fann ministern sig böra nekande besvara
de af 1875 års svensk-norska komité uppstälda tvänne frågor.

Ministern slutade med att hemställa, att i den under utarbetande
då varande förordningen angående konsulatväsendet kommerskollegiet
måtte upptagas såsom den myndighet, hvilken egde att handlägga särskildt
svenska konsulatärenden. T öfverensstämmelse härmed behagade
Eders -Kong!. Maj:t ock fatta beslut.

Konsulatvftsendet.

Att uppdraga en bestämd gräns mellan konsulatärenden och ärenden,
som röra utrikes handel och sjöfart, låter sig icke göra. Redan häraf
torde det vara klart, att eu verklig öfverflyttning till utrikesdepartementet
af samtliga de konsulatärenden, kommerskollegiet för närvarande
har att handlägga, icke kan genomföras utan eu betydlig utvidgning af
nämnda departements verksamhetsområde. Då en sådan utvidgning
icke i och för sig lärer böra ifrågasättas och Eders Kongl. Maj:t vid
utförandet af det uppdrag, komiterade fått sig anförtrodt, uttryckligen
fäst den inskränkning och begränsning, att för handläggning af ärenden
angående handel och näringar bör finnas ett särskildt embetsverk, hafva
komiterade funnit sig böra undersöka allenast, Indika slag af konsulatärenden
må kunna med någon fördel, i afseende å administrativ förenkling,
besparing i kostnad eller eljest, till utrikesdepartementets handläggning
öfverföras.

Innan komiterade ingå på denna undersökning, vilja komiterade
emellertid i korthet beröra frågan, i hvad mån utrikesdepartementets
unionela ställning, som med förevarande ärende uppenbarligen eger samband,
bör på dess afgörande utöfva inflytande. Komiterade kunna icke
annat än tillmäta ofvan återgifna yttranden härom af en minister för
utrikes ärendena den mest afgörande betydelse, helst deri uttalade åsigter,
enligt hvad under sammanträde med komiterade blifvit af embetets
nuvarande innehafvare muntligen tillkännagifvet, af honom i allo delas.

Väl torde de fall vara sällsynta, der de förenade rikenas intressen
i handels- och sjöfartsfrågor kunna antagas vara mot hvarandra stridande,
men icke så sällan inträffar, att de äro till graden olika. Hvad
för det ena riket framträder såsom ett intresse af betydande vigt, kan
synas likgiltigt för det andra eller åtminstone ej värdt någon uppoffring.
Vid valet af lämpligaste utvägar att nå ett föresatt mål kan jemväl en
på nationella egendomligheter i viss mån grundad skiljaktighet i uppfattning
göra sig gällande. Exempel härpå föreligga från senaste årens
underhandlingar med främmande makter i vigtiga frågor. Vid sådana
tillfällen är det af utomordentlig vigt, att den för båda rikena gemensam
me utrikesministern icke blott i verkligheten förblifver en opartisk

Konsulatväsendet.

rådgifvare utan ock i allo bevarar det yttre skenet deraf. Den utredning,
som skall dels från svensk, dels från norsk sida föregå besluts
fattande, bör derför göras på sådant sätt, att den icke på förhand inverkar
på, än mindre binder hans mening. Att så möjligen blefve
fallet, om utredningen för svensk del skedde uteslutande af en under
utrikesdepartementet sorterande byråchef, lärer icke kunna bestämdt
förnekas och i hvarje fall bjuder en mot brödrafolket skyldig grannlagenhet
att icke skapa förmer, som kunde gifva ens skenbar anledning
till misstro i dylikt hänseende.

Af hvad nu blifvit anfördt framgår, att komiterade vid uppgörande
ad sitt förslag till fördelning af konsulatärenden mellan utrikesdepartementet
och det embetsverk, som skall hafva bestyr med handelns och
näringarnas angelägenheter, måst såsom ett främsta vilkor uppställa den
fordran, att det senare skall besitta medel att förskaffa sig fullständig
sakkunskap för afgifvandet af utlåtanden i gemensamma konsulatärenden
såväl som i handels- och sjöfartsangelägenheter, som röra de förenade
rikena gemensamt. Hit höra utom handels- och sjöfartskonventioner
med främmande makter, frågor om konsulatens organisation och
löneförhållanden, om tillsättning af konsuler och lönade vicekonsuler
samt om ändring eller förklaring af konsulsstadgan eller utfärdande af
andra gemensamma föreskrifter för konsulerne. För vinnande af den
sak- och personkännedom, som härför erfordras, är åter af nöden, att
konsulerne stå i omedelbar förbindelse med embetsverket och dit ingifva
berättelser samt att detta kan gifva konsulerne föreskrifter i
tjensteväg och öfver dem utöfva någon disciplinarisk myndighet.

För utrikesdepartementet vore det helt säkert icke till fördel att
öfvertaga ärenden, Indika icke kunde inordnas i dess nu bestående afdelningar.
Fn särskild byrå för svenska konsulatärenden med särskild
personal, lönad af svenska statsmedel allena, kunde nämligen icke bereda
utbildning för de af departementets tjensteman, som funnes anstälda
i öfriga byråer, med mindre en mycket tät omsättning af personalen
mellan dessa och den svenska byrån blefve anordnad, hvilket åter
påtagligen komine att a ömse håll menligt inverka på ärendenas be -

Konsulatväsendet.

handling. Någon administrativ förenkling läge visserligen icke heller i
en dylik anordning.

Verkliga förhållandet är för öfrigt, att utrikesdepartementet redan
med nuvarande arbetsfördelning i afseende å konsulatärenden har en
mångfald af sådana (öfver 1,000 årligen) att handlägga och att antalet
af dessa ärenden är i ett jemnt stigande. Handelns och sjöfartens intressen
i utlandet tillkommer det dessutom departementet att bevaka,
hvadan tillfälle till utbildning i kännedomen härom ingalunda saknas
för departementets tjensteman. Denna utbildning blifver i samma mån
mer mångsidig, som departementets ställning till Norge gifver detsamma
ett tillskott af ärenden, hvilka endast undantagsvis komma under kommerskollegiets
behandling.

Af konsulatärenden, som nu handläggas af kommerskollegiet, skulle
några smärre öfvergå till utrikesdepartementet, derest den svensk-norska
konsulatkomiténs förslag till förordning om konsulatväsendet blefve af
Eders Kongl. Maj:t gilladt. Komiterade, som förutsätta att med afgörandet
häraf fått anstå endast i afvaktan å eu slutlig lösning af frågan
om kommerskollegiets indragning eller ombildning, vilja tillåta sig att
påpeka vigten deraf, att en på detta förslag grundad ny författning om
konsulatväsendet snart må aflösa den numera i flera hänseenden föråldrade
konsulsstadgan af år 1858. Derigenom blefve utrikesdepartementets befattning
med konsulatärenden i väsentliga delar vidgad, men det embetsverk,
som skulle omhändertaga de särskilt svenska konsulatärendena, blefve
icke derför befriadt från göromål i motsvarande män, enär konsulatkomiténs
förslag uppställer större fordringar än nu gällande författningar
på vidtagandet af åtgärder från de öfverordnade myndigheternas sida
till underlättande af konsulartjenstemännens embetsverksamhet. De nyss
berörda smärre ärendena angå konsulers edgång samt kontrollen öfver
konsulatens arkiv (konsulatkomiténs förslag till förordning §§ 47 och 48).

En vigtig grupp af konsulatärenden utgöres af arfsmålen. Dessa
äro nu fördelade mellan utrikesdepartementet och kommerskollegiet,
utan att någon gräns för det ena eller andra verkets befattning med
sådana finnes uppdragen. Regeln är blott att det embetsverk, till hvit

Konsulatväsendet.

ket målet inkommit, fullföljer dess behandling. Till utrikesdepartementet
inkomma sådana mål dels från beskickningarna, dels från myndigheter
eller enskilde i riket. Men äfven konsulaten, särskildt i Norra Amerika,
vända sig ofta dermed till utrikesdepartementet. En lämplig delning
torde kunna göras sålunda, att arfsmål efter sjöfolk fortfarande handläggas
af kommerskollegiet, som bör meddela sjömanshusen underrättelser
om dödsfallet, men att i fråga om andra svenske undersåtar utrikesdepartementet
har att verkställa utredningen. Inom denna senare
grupp skulle då falla de talrika och ofta rätt invecklade arfsfrågorna
efter i Förenta Staterna aflidne emigranter, hvilka frågor af flera skäl
lämpligen torde böra af utrikesdepartementet handläggas.

De bestyr, som föranledas af enskildes framställningar om upplysning
rörande utrikes vistande personer, af hvilket slags ärenden utrikesdepartementet
redan mottager åtskilliga, torde utan undantag kunna
dit förläggas.

Enär utrikesdepartementets kameralafdelning regelbundet har att
besörja penningtransaktioner med icke blott alla de lönade konsulaten
utan ock med många af de olönade, hafva komiterade ansett det kunna
leda till en afsevärd förenkling, om utjemnandet af det mellanhafvande,
kommerskollegiet har med konsulaten, i allmänhet öfverlemnades till
departementet. Denna åsigt har vunnit stöd af ett yttrande, som förekommer
i kollegiets underdåniga utlåtande den 14 januari 1881, angående
ifrågasatt öfverflyttande till statistiska centralbyrån af kollegiets
bestyr med vissa statistiska redogörelser in. in. Det heter nemligen i
detta utlåtande, att expeditionen af hithörande göromål »är förenad med
mycken tidspillan, enär exempelvis vid de ofta återkommande tillfällen,
då arfsmedel efter i utlandet aflidne svenskar blifvit öfverlemnade till
kollegiet, erfordras dels vexlare endosserande och försäljning samt kontroll
af kursuträkningar och dels inköp af postremissvexlar, innan de
inkomna beloppen kunna till vederbörande öfversändas; hvarjemte, och
då konsulerne ofta med eu vexel redovisa ej mindre nyss nämnda medel
än ock sjömansinvisningsmedel, det influtna beloppet bör efter vexelns
försäljning fördelas så, att hvarje post särskildt för sig uträknas och

Konsulatväsendet.

bokföres i svenskt mynt. I afseende å de konsulerne tillerkända ersättningsbelopp
kunna dessa icke förr än efter inköp af vexlar utföras i
svenskt mynt och utassigneras af de för sådant ändamål anvisade särskilda
anslag, och vexelkostnaden måste förskottvis bestridas för att sedermera
från vederbörande anslag godtgöras».

Med den af komiterade nu ifrågasatta anordning skulle vinnas dels
den förenkling, att kollegiet i de flesta fall undginge besvär med inköp
och försäljning af utländska vexlar, dels någon besparing derigenom,
att utrikesdepartementet oftast genom eu enkel bokföringsåtgärd och
utan trassering, inköp eller försäljning af vexlar kunde verkställa liqviden.
Utjemnandet mellan departementet och kollegiet kunde lämpligen
ske vid hvarje månads utgång eller något oftare, derest omständigheterna
i särskilda fall det kräfde, såsom då större belopp skulle liqvideras. Att
ingå i en närmare redogörelse för alla enskildheterna af en sådan anordning,
torde icke nu behöfvas, helst det först efter direkt öfverläggning
mellan departementet och embetsverket lär kunna bestämmas,
Indika konsulat utom de lönade anordningen bör omfatta.

I sammanhang härmed vilja komiterade erinra, att revisionen af
de vid de lönade konsulaten för konsulskassans räkning uppburna avgifter
af svenska fartyg, hvilken revision nu verkställes i utrikesdepartementet,
bör öfvergå till det embetsverk, som mottager skeppslistorna
från konsulaten. Revisionen kan nämligen icke försiggå utan tillgång till
skeppslistorna och dessa måste på grund häraf nu från kollegiet utlånas,
när departementet skall verkställa revisionen. Då listorna emellertid
ofta samtidigt behöfvas i kollegiet för statistisk bearbetning, måste antingen
denna eller revisionen anstå. Förenas båda göromålen hos samma
embetsverk, torde deremot utan svårighet kunna träffas anordningar,
hvarigenom sådan kollision undvikes. Komiterade vilja alltså i likhet
med konsulatkomitén (förslag till förordning § 131 mom. 1) tillstyrka,
att revisionen af de för konsulskassans räkning uppburna afgifter af
svenska fartyg må verkställas af det embetsverk, som träder i kollegiets
ställe. Fn motsvarande anordning eger redan rum i afseende å afgifterna
af norska fartyg.

Sjömanshusen.

Hvad komiterade sålunda funnit sig böra hemställa i fråga om öfverflyttning
af konsulatärenden från kommerskollegiet till utrikesdepartementet,
torde icke behöfva föranleda ökning i departementets personal
och icke heller åstadkomma rubbning i dess nuvarande organisation.
Eu öfverflyttning i mera väsentlig mån af de i kollegiet för närvarande
handlagda konsulatärenden skulle deremot otvifvelaktigt föranleda behof
af ökade arbetskrafter i departementet samt derjemte nödvändiggöra
upprättandet af eu särskild svensk byrå derstädes, en åtgärd som komiterade
på redan anförda skäl måste bestämdt afstyrka.

3:o. Ärenden angående sjömanshusen.

Sjömanshusen äro, enligt det för dem den 4 mars 1870 utfärdade
nådiga reglemente, hvars lydelse i vissa fall undergått förändring genom
Kongl. kungörelsen den 16 mars 187 7, för närvarande stälda under inseende
af kommerskollegiet.

Val af ledamöter i sjömanshusdirektion förrättas inför magistraterna,
som anmäla valens utgång för kollegiet, hvilket derefter utfärdar förordnanden
för de valde. Direktionerna för sjömanshusen insända årligen
till kollegiet förteckningar öfver de till sjömanshus och dess områden
hörande fartyg samt å antalet fartygsbefälhafvare, maskinister, eldare
och öfrige sjömän, allt enligt faststälda formulär. Blanketter till dessa
förteckningar äfvensom till mönstrings- och sjom ansbocker tillhandahållas
kostnadsfritt af kollegiet, som det jemväl åligger meddela vederbörande
sjömanshusdirektioner de närmare bestämmelser i ämnet, hvilka kunna
finnas af behofvet påkallade. Äfven blanketter till de i Kongl. förordningen
den 4 juni 1868, angående ordningen för sjöfolks på- och afmönstring
in. in., föreskrifna sjömansrullor anskaffas af kollegiet och
tillhandahållas sjömanshusen eller vederbörande magistrater. För de
med sjömanshusdirektionernas brefvexling förknippade utgifter, så vidt
de icke utan svårighet kunna af sjömanshusens inkomster bestridas, ega

Sjömanshusen.

direktion ernå göra framställning om godtgörelse lins kollegiet. De genom
kol lektor i kyrkorna för sjömanshusen insamlade medel insändas
till kollegiet, som fördelar dem på sjömanshusen i förhållande till antalet
inskrift^ sjömän. En liknande fördelning efter enahanda grund
åligger det kollegiet att verkställa af sjömanshusens andelar i böter och
viten, som åläggas enligt reglementet för sjömanshusen och enligt förordningen
angående sättet och ordningen för sjöfolks på- och afmönstring
samt utfärdandet af sjömansrulla, äfvensom enligt förordningen angående
mätning af handelsfartyg samt förordningen angående pass- och nationalitetshandlingar.
Af revisorer^ mot sjömanshusdirektions förvaltning
eller räkenskaper gjorda anmärkningar anmälas i vissa fall hos kommerskollegiet.
Besvär öfver sjömanshusdirektions beslut i förvaltningsärenden
anföras hos kollegiet. Alla ärenden, som angå sjömanshusens
förvaltning och icke äro af egenskap att tillhöra domstols handläggning,
skola af kollegiet pröfvas och afgöras. Äro målen af den beskaffenhet,
att de enligt gällande lag eller författning böra af domstol handläggas,
vidtager kollegiet för målens anhängiggörande nödiga åtgärder. Slutligen
afgifver kollegiet, när sådant påkallas, underdåniga utlåtanden i
frågor rörande sjömanshusen.

För att i någon mån belysa omfånget af de bestyr, som härflyta af
kollegiets befattning med sjömanshusen, må här nämnas, att med frånräknande
af de så kallade »notices to mariners» och andra kungörelser
för sjöfarande, som årligen till stort antal af de förenade rikenas konsuler
insändas, inkommo till kollegiet skrivelser från myndigheter eller
enskilde rörande sjömanshusen:

år 1882 ................................. 273

» 1883 ................................. 258.

Samtidigt expedierades från kollegiet dylika skrivelser till ett antal
af:

år I 882
» 1883

306

459.

Sjömanshusen.

Dessutom hafva utan missiv till sjömanshusdirektionerna öfversändts
ofvan omnämnda blanketter och från konsuler inkomna underrättelser
för sjöfarande; utgörande antalet postförsändelser till sjömanshusen
enligt kollegiets postböcker under år 1882 summa 990 och under år
1883 summa 748.

Vid underdånig föredragning den 2 mars 1875 af, bland annat,
1874 års komités här ofvan omförmälda betänkande ifrågasatte, såsom
redan blifvit omförmäldt, dåvarande chefen för civildepartementet, huruvida
icke kommerskollegiets åligganden med afseende ä sjömanshusen
borde öfverliyttas å Kong], förvaltningen af sjöärendena.

Med anledning häraf hafva jemväl komiterade tagit i öfvervägande,
huruvida icke den befattning med ärenden rörande sjömanshusen i riket,
som för närvarande åligger kommerskollegiet, borde öfverflyttas å Kongl.
marinförvaltningen. Då det emellertid för ett rätt bedömande af denna
fråga synts komiterade af vigt att erhålla eu närmare och på nuvarande
förhållanden grundad utredning ej mindre angående behofvet af sjömanshusens
ställande i ett mera omedelbart och underordnadt förhållande
till flottans styrelse, än ock huruvida, derest ett dylikt behof
verkligen förelåge, detsamma kunde på ett tillfredsställande sätt tillgodoses
genom en öfverflyttning å marinförvaltningen af inseendet öfver
sjömanshusen, äfvensom beträffande de närmare vilkoren i öfrigt för eu
dylik öfverflyttnings verkställande, anhöllo komiterade i skrifvelse den
30 november sistlidet år, att Kongl. marinförvaltningen ville i omförmälda
hänseende meddela yttrande.

Uti den 4 sistlidne januari med anledning häraf afgifvet svar, har
emellertid Kongl. marinförvaltningen erinrat bland annat, att det visserligen
enligt 1841 års instruktion för förvaltningen af sjöärendena tillkommit
nämnda embetsverk att hafva kännedom om antalet af de vid
rikets sjömanshus inskrift^ personer, i hvilket afseende Konungens befallningshafvande
årligen inom januari månads utgång haft att till förvaltningen
insända summarisk uppgift på skeppare, matroser, jungman
in. fl., men vore denna bestämmelse utlemnad både i 1872 års instruktion
för förvaltningen af sjöärendena och i 1877 års instruktion för

Sjömanshusen.

Kong!, marinförvaltningen, som inrättats i dess ställe. Marinförvaltningen
utöfvade för öfrigt enligt berörda instruktion öfverstyrelsen
vid flottan endast i ekonomiskt och tekniskt hänseende, men med upprätthållandet
af flottans militära styrka hade marinförvaltningen icke
någon som helst befattning. De summariska uppgifter öfver det på sjömanshusen
inskrift^ kofferdisjömanskapet, Indika enligt gällande reglemente
för sjömanshusen årligen skulle ingifvas till förvaltningen af sjöärendena,
ingåfves också numera till sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition.
Flottans styrelse egde för öfrigt äfven härförutan tillfälle
att utöfva kontroll öfver den beväringspligtiga styrkan. Enligt § 7
mom. 2 i 1860 års beväringslag ålåge det nemligen öfverståthållareembetet
och vederbörande magistrater att inom den 1 februari hvarje
år till sjöförsvarsdepartementet insända specifik uppgift å antalet af de
i hvarje stad skattskrifne och för öfrigt i dess sjömansrullor inskrift^
beväringsskyldige sjökaptener, styrmän och sjöfolk af handelsflottan samt
maskinister å enskilda personers eller bolags fartyg; och infordrade bemälda
departement, om något skulle vid dessa uppgifter vara att erinra,
genom öfverståthållareembetet och vederbörande magistrater behöfliga
rättelser. 1 händelse af krig komme flottan visserligen i behof af ett
icke obetydligt antal af handelsflottans fartyg, och vore det för flottans
styrelse följaktligen af vigt att på förhand ega kännedom om dessa
fartyg både till antal och beskaffenhet, men i detta hänseende syntes
flottans styrelse, utan annan kontroll än den som för närvarande gälde,
kunna förlita sig på de uppgifter och räkningar beträffande handelsflottan,
som för det allmännas räkning uppsamlades genom sjömanshusen;
hvarförutom det vore uppenbart, att om någon åtgärd på förhand
skulle behöfva vidtagas för att bereda flottan säker tillgång på
det ena eller andra af handelsflottans fartyg i händelse af krigsutbrott,
sådan åtgärd måste hvila på öfverenskommelse mellan flottans styrelse
och de enskilda fartygens egare, utan att sjömanshusens befattning
behöfde för detta ändamål tagas i anspråk. I marinförvaltningen
vore slutligen göromålen på alla händer mycket trägna, och för den
händelse att tillsynen öfver sjömanshusen skulle komma att dit öfver 10 -

Sjömanshusen.

flyttas, erfordrades såsom ett oundgängligt vilkor för ärendenas jemna
gång, att marin förvaltningens personal förstärktes till så stort antal,
som för de nya göromålens handläggning af tjenstemännen inom verket
erfordrades.

Af hvad sålunda blifvit anfördt, synes otvetydigt framgå, att flottans
styrelse äfven under nuvarande förhållanden icke saknar tillfälle
till nödig kontroll öfver det beväringspligtiga manskapet samt erforderlig
kännedom om handelsflottans fartyg såväl till antal som beskaffenhet,
samt att sålunda en öfverflyttning af inseendet öfver sjömanshusen på
marinförvaltningen eller någon annan bland flottans myndigheter ur berörda
synpunkter icke är af något egentligt behof påkalladt.

De af kommerskollegiets nuvarande befattning med sjömanshusen
härflytande göromål äro för öfrigt af den betydenhet och omfattning,
att en öfverflyttning af dem på något redan bestående embetsverk
icke kan ske utan en motsvarande tillökning i detta embetsverks
arbetskrafter. Någon minskad kostnad för statsverket skulle på
grund häraf antagligen icke komma att beredas genom den ifrågasatta
åtgärden. Härtill kommer, att de förenade rikenas konsuler, hvilka,
enligt hvad ofvan blifvit omförmäld t, hafva att till kommerskollegiet
insända åtskilliga meddelanden, som sedermera skola tillhandahållas
sjömanshusen, redan nu äro i sin embetsverksamhet underordnade
tre myndigheter, nemligen utrikesdepartementet, kommerskollegiet
och det norska departementet för det inre. Af flera skäl kan
det icke ifrågasättas att sätta dem i beröring med ännu en fjerde
myndighet. Men äfven om ifrågavarande meddelanden lämpligen skulle
kunna tillhandahållas sjömanshusen genom annan myndighet än den,
hvilken de i allmänhet vore underordnade, och sålunda berörda svårighet
kunna undvikas, torde det dock icke utan trängande nödvändighet
vara skäl att mellan olika myndigheter splittra den befattning
med frågor rörande svenskt sjöfolk i allmänhet, som -för närvarande är
förenad i kommerskollegiets hand. Frågor rörande sjömanshusen, rörande
sjömäns rymning, rörande i utlandet aflidet svenskt sjöfolks qvarlåtenskap,
rörande utfärdandet af fribref och befälhafvarebref med flera

Pass- och nationalitetshandlingar.

hithörande ärenden stå otvifvelaktigt alla i det samband, att de lämpligast
handläggas af en och samma myndighet.

På grund häraf anse komiterade, att frågan om ett skiljande från
kommerskollegiet eller ett i dess ställe inrättadt embetsverk af befattningen
med sjömanshusen bör förfalla.

4:o. Ärenden angående utfärdandet af pass- och nationalitetshandlingar
för svenska fartyg.

Kommerskollegiets åligganden med afseende å pass- och nationalitetshandlingar
för svenska, till orter utom Sverige gående fartyg äro bestämda
uti Kong!, förordningen angående detta ämne af den 4 juni 1868
med deri genom Kongl. kungörelsen den 16 mars 1877 vidtagna ändringar.
För erhållande af fribref ingifvas fartygs bilbref och mätbref
samt bevis om aflagd redareed till kollegiet, som efter granskning af
de ingifna handlingarna utfärdar fribref enligt. föreskrifvet formulär.
Öfvergå!- fartyg utomlands i svensk ego, må kollegiet efter pröfning af
de handlingar, som i detta fall böra insändas, för fartyget utfärda interimsfribref
gällande för ett år eller till dess fartyget inom denna tidrymd
inklarerar i svensk hamn. Kollegiet öfversänder interimsfribref
till vederbörande konsul, hvilken jemväl skall förse fartyget med sjömansrulla,
hvartill blankett genom kollegiets försorg tillställes konsuln.
Det ankommer på kollegiet att, till dess fartyget anländer till Sverige,
för detsamma efter pröfning af omständigheterna utfärda nytt interimsfribref,
hvarje gång för högst ett år. Eger förändring till någon del
rum i afseende på eganderätten till ett med fribref försedt fartyg, eller
sker, der fartyget eges af aktiebolag, förändring af ledamöterna i eller
sätet för bolagets styrelse, eller ombytes befälhafvare, eller undergår fartyget,
oaktadt förbyggnad ej egt rum, ommätning, hvarigenom tontalet
förändras, åligger det hufvudredaren att sådant anmäla hos vederbörande
magistrat eller domhafvande, hvilka, efter derom å fribrefvet verkstäld
anteckning, skola insända underrättelse om förhållandet till kollegiet.

Pass- och nationalitetshandlingar.

Sker sådan förändring i afseende å eganderätten under det ett med fribref
försedt fartyg är utom riket, anmäles saken jemväl hos kollegiet, som
öfver denna anmälan utfärdar s. k. öppet bevis, hvilket af hufvudredaren
öfversändes till fartygets befälhafvare. Ombytes befälhafvare under dylika
förhållanden, göres anmälan hos konsul, som derom underrättar
kollegiet. Kollegiet kan, på hufvudredarens ansökan och då synnerliga
skäl dertill förekomma, medgifva förändring af det namn, hvarunder fartyg
blifvit försedt med fribref. Nytt fribref skall af kollegiet utfärdas:
då fartygets hufvudredare blifvit ombytt; då fartyget undergått sådan
förbyggnad, att dess drägtighet derigenom förändras; då fartyget så omtaklats,
att dess egenskap af skepp, brigg, skonert in. m. derigenom
förändrats; då fartyget bytt om namn; då till följd af vederbörliga påskrifter
å fribrefvet utrymme för ytterligare anteckningar saknas, samt
i öfrigt då redare sådant önskar. Uppgifves fribref vara förkommet, beror
det på kollegiets pröfning, om och på hvad sätt en sådan uppgift
bör styrkas, innan nytt fribref utfärdas. Inträffar, medan fartyget är i
svensk hamn, något af de fall, då fribref bör förnyas, eller sker sådan
förändring i eganderätten till fartyget, att det ej vidare kan anses som
svensk egendom, eller förolyckas fartyget, utan att fribrefvet tillika går
förloradt, skall fribrefvet återställas till kollegiet. Om, under det fartyg
är utom Sverige, hufvudredare ombytes eller något af de fall inträffar,
då fribref bör förnyas, skall anmälan härom göras hos kollegiet,
som häröfver utfärdar Öppet bevis. Detta bevis skall sedermera efter
fartygets hemkomst jemte fribrefvet återställas till kollegiet. Går vid
fartygs förolyckande äfven fribrefvet förloradt, skall sådant upptagas i
befälhafvarens sjöförklaring, hvarefter denna eller utdrag deraf tillställes
kollegiet. Af de böter och viten, som ådömas enligt 1868 års förordning,
skall ena hälften ingå till kommerskollegiet, som fördelar beloppet
mellan sjömanshusen i riket. Domstol, som ålägger dylika böter, underrättar
derom i hvarje fall kollegiet. Slutligen åligger det kollegiet att
hålla hand öfver ifrågavarande förordnings efterlefnad och låta beifra
öfverträdelser af dess föreskrifter.

Det har inom komitén blifvit ifrågasatt, huruvida icke de bestyr,

Pass- och nationalitetshandlingar.

som föranledas af kollegiets befattning med utfärdandet af pass- och
nationalitetshandlingar lämpligen skulle kunna öfverflyttas på generaltullstyrelsen.
Med afseende å detta förslag har emellertid tullverkets
nuvarande chef vid sammanträde med komiterade framhållit, att ifrågavarande
bestyr ega föga eller intet samband med tullstyrelsens embetsbefattning
i öfrigt, hvarförutom öfverflyttningen icke kunde ske utan
tillökning i tullstyrelsens personal.

Såväl på grund häraf som med hänsyn till hvad här ofvan i fråga
om en öfverflyttning från kollegiet af dess nuvarande befattning med
sjömanshusen blifvit anfördt, hafva komiterade ansett det framstälda
förslaget böra förfalla.

I sammanhang härmed vilja komiterade emellertid framhålla några
omständigheter, som beröra förevarande ämne och hvilka vid en ombildning
af kollegiet torde böra särskilt beaktas.

Såsom ofvan blifvit nämndt, handläggas ärenden rörande utfärdande
af pass- och nationalitetshandlingar för närvarande i första hand af
passkanslisten, hvilken derjemte har befattning med bland annat upprättandet
af code list. För de anteckningar rörande fartyg och hvad dermed
står i samband, som af dessa bestyr föranledas, föras af passkanslisten
följande särskilda förteckningar:

l:o) fribrefsliggaren, upplagd den 1 juli 1841, i hvilken införes
namnet å hvarje fartyg, som första gången erhåller svenskt fribref, dess
cert, drägtighet och fribrefsnummer samt sedermera tillkomna förändringar,
hvarjemte antecknas, om fartyget förlist eller försålts till utlandet;

2:o) fribrefsdiariet, som upprättas nytt för hvarje år och hvaruti i
kronologisk följd antecknas de fartyg, som under året meddelas fribref
jemte deras cert, drägtighet, befälhafvare och hufvudredare äfvensom de
sistnämndes vistelseort och, om fribrefvet icke är nytt, det gamla fribrefvets
datum. I diariet föras derjemte särskilda förteckningar å under
året förolyckade eller slopade fartyg, till utlandet försålda fartyg, utrikes

Pass- och nationalitetshandlingar.

bygda fartyg, som under året första gången erhållit fribref, i Sverige bvgda,
■städerna tillhöriga fartyg, som under året första gången erhållit fribref, dydika
fartyg med hemort å landet, äfvensom under året utfärdade öppna bevis;

3:ö) ■befälhafvareUstan, i hvilken uti alfabetisk ordning antecknas befälhafvarne
å de med svenskt fribref försedda, fartyg jemte dessas namn
och fribrefsnummer; : i; ■ , ,

4:o) signallistan, hvaruti i löpande följd antecknas fartygens signalbpkhtäfver
‘ jemte ’ deras1) namn,'' hemort, tontal och för ångbåtar antal
hästkrafter samt deruti skeende. förändringar; samt slutligen

5:o) ende list, hvilken innehåller detsamma som signallistan med
tillägg af örlogsflottans med signalbokstäfver försedda fartyg och ur hvilken
årligen afföras de fartyg, som förolyckas, slopas eller försäljas till
utländska rederier.

Såsom af denna redogörelse framgår, föranleder utfärdandet af fribref
derå anteckningar i samtliga deséa-särskilda förteckningar. En gjord
anmälan om förändrad drägtighet föranleder likaledes anteckning i både
liggaren, diariet, signallistan och code list. Anmälan bni fartygs förolyckande
eller försäljning till..utlandet antecknas såväl i den särskilda
förteckningen,’i årets diarium söm i det diarium, i hvithet fartygets sista
fribref linnés, antecknadt, äfvensom i liggaren,'' signallistan och code list.
Anmälan om .utbyte af befälhafvare antecknas deremot endast i befälhafvarelistan,
och anmälan om förändrad hemort endast i signallistan
och code list. Angående anmälningar om förändringar i eganderätten till
fartyg göras ej några särskilda anteckningar, utan anmälningsskrifvelsen
bilägges. endatt konceptet till det senast utfärdade fribrefvet. ■

; ; Det bär synts komitérade uppenbart, att en mera praktisk uppställning
af dessa förteckningar vore både möjlig att genomföra och ur
liera synpunkter önskvärd. Visserligen lär det icke kunna undvikas, att
dubbla anteckningar i derå fall måste göras, och någon nämnvärd besparing
i arbete torde- på grund häraf icke genom förändringen kunna ernås,
men en stor-fördel icke blott för det embetsverk, som handlägger ifrågavarande
ärenden; utan äfven för allmänheten skulle ligga deri, att
allt hvad angående . Svenska fartyg vore af vigt att känna och hvarom

Pass- och nationalitetshandlingar. 19

embetsverk et erhölle underrättelse, så vidt möjligt,.sammanfördes d eu
hufvudliggare, hvilken sålunda komme att utgöra ett verkligt skepps-,
register. ‘ b . m ■'' ''< ,r: • g k m

För att detsamma skulle motsvara sitt ändamål borde dock åtskilliga
uppgifter deri inflyta, om hvilka för närvarande dels anteckningar
icke göras, dels ock kollegiet på grund af gällande lagstiftning icke
erhåller kännedom. Såsom ofvan blifvit mämndt, göras för närvarande,
ej några anteckningar med anledning af förekommande anmälningar om
förändringar i eganderätten till fartyg, och under nuvarande förhållan-;
den skulle dylika anteckningar ej heller kunna göras så fullständiga, att
de medförde något egentligt gagn. < J ;r

Enligt? förordningen om pass- och nationalitetshandlingar skall nemligen
fartygs hufvudredare vid afläggande af redareeden väl uppgifva1
fartygets egare, men det åligger honom icke att angifva, huru stor del
hvar och en eger i fartyget. Vid sedermera inträffande: förändringar ;i
eganderätten åligger det deremot hufvudredaren att göra anmälan om
samt styrka, huru stor andel i fartyget öfvergått från en delegare till
en annan, och genom hvad. slags fång sådant skett. Då emellertid storleken
af de förste delegarnes andelar icke är känd, är det i de flesta
fall omöjligt för kollegiet att veta, hvilka..fartygets egare ärö, och än
mindre kan kollegiet af de hos kollegiet: förvarade fribrefshandlingar
sluta till, huru stor del hvar och en af fartygets egare har i detsamma,.
Detta vållar emellertid ofta olägenhet för såväl kollegiet som allmänheten,
då t. ex, vid tvister med fartygsrederier är af vigt att erhålla
upplysning om fartygets ! verkliga1 redare och deras andelar i fartyget,
Nämnda olägenhet synes emellertid lämna undanrödjas derigenom, att*
hufvudredaren förpligta» att vid redareedens afläggande uppgifva #.
mindre fartygets egare än äfven storleken af hvars och ens andel i fartyget.?

: Ett ytterligare skäl härför vilja komiterade framhålla. Enligt hvad ko?)
miterade fått sig meddeladt, har nemligen den danska sjölagskomitén,’ hväfs"
»Udkast till Sölov» lades till grund för förhandlingarna vid; detsammättträd''ej
som nämnda komité samt svenska och notska sjölagskomitéerna
sistlidet år höllo i Köpenhamn, i nämnda utkast framställt förslag i syfte

Smittosam!!!!! sjukdomar.

att göra pantförskrifning af skepp, åtföljd af verklig sakrätt, lagligen möjlig,
och blef vid nämnda sammanträde det danska utkastet i denna del
enhälligt gilladt. Den inskrifning eller registrering af åtkomst till eller
panträtt i fartyg, som på grund af nämnda förslag borde i privaträttsligt
afseende åvägabringas, ansågs vidare lämpligast kunna och böra öfverlemnas
till behandling icke af de allmänna domstolarne utan af den
myndighet, som för administrativa och allmänt rättsliga ändamål förer
förteckning eller register öfver skepp. Den registreringsskyldighet med
afseende å fartyg, som för närvarande åligger kommerskollegiet, komme
sålunda, derest omförmälda förslag varder lag, att framdeles blifva väsentligen
utsträckt. Såsom eu lämplig förberedelse dertill samt för det
gagn, som redan nu kunde vinnas af en fullständig och tillförlitlig
kännedom om hvilken eller hvilka eganderätten till fartyg vid hvarje
tidpunkt tillkommer, anse sig komiterade böra hemställa, att en bestämmelse
i ofvan angifna syfte måtte af Eders Kongl. Maj:t meddelas.

5:o. Ärenden rörande smittosamma sjukdomar i utlandet.

Till förekommande af smittosamma sjukdomars införande bland rikets
invånare, åligger det kollegiet enligt en del äldre stadganden samt på grund
af den nu gällande nådiga förordningen angående detta ämne af den 19
mars 1875 att utfärda kungörelser om hvilka orter i främmande länder äro
smittade af kolera eller gula febern, och skola tryckta exemplar af dessa
kungörelser genom kollegiets försorg till erforderligt antal hållas vederbörande
tillhanda. Vidare har kollegiet enligt nådiga förordningen den
BO maj 1879, om hvad till förekommande af pestens införande i riket
iakttagas bör, att, så snart kollegiet erhållit underrättelse, att pestsjukdom
utbrutit å utrikes ort, genom kungörelse förklara nämnda ort i så
vidsträckt omfattning, som omständigheterna påkalla, af sådan sjukdom
smittad, hvarjemte kollegiet har sig ålagdt att, när från vederbörande
ingått underrättelse att sjukdomen i orten upphört, så att under tretio
dygn nytt sjukdomsfall ej inträffat, genom kungörelse förklara orten fri

Smitt osant ma sjukdomar.

från sjukdomen. När anledning dertill förekommer, eget'' kollegiet efter
pröfning af de i hvarje fall sig företeende omständigheter jemväl bestämma,
om och i hvilken utsträckning ett eller flera länder, ehuru
icke förklarade pestsmittade, likväl skola i afseende å samfärdseln anses
såsom för smitta misstänkta; och har kollegiet att efter upphörande af
de förhållanden, hvilka föranledt att anse ett land misstänkt för pestsmitta,
förklara detsamma icke vidare vara misstänkt i berörda afseende.

Genom nådiga kungörelsen den 30 maj 1873, angående hvad iakttagas
bör till förekommande af boskapspests och andra smittosamma
husdjurssjukdomars införande i riket, är det kommerskollegiet ålagdt
att, så snart kollegiet erhållit underrättelse, att smittosam husdjurssjukdom
utbrutit å utrikes ort, genom kungörelse förklara nämnda ort
i så vidsträckt omfattning, som omständigheterna påkalla, af sjukdomen
smittad. Kommerskollegiet eger ock att, sedan viss, för olika fall olika
lång tid förflutit från det enligt vederbörandes anmälan sjukdomen å
orten fullständigt upphört, genom kungörelse förklara orten fri från
sjukdomen. Har någon ort förklarats smittad af boskapspest och finnes
med afseende å ortens belägenhet eller andra förhållanden anledning befara,
att smitta kan till riket spridas äfven från annan eller andra orter,
som icke ännu förklarats pestsmittade, har kollegiet att efter pröfning
af de i hvarje fall sig företeende omständigheter bestämma, om och i
hvilken utsträckning ett eller flera länder, ehuru icke förklarade pestsmittade,
likväl böra anses såsom för smitta misstänkta; och ankommer
det jemväl på kollegiet att, efter upphörande af de förhållanden, som
härvidlag varit bestämmande, förklara ett land icke vidare vara för
smitta misstänkt. Det åligger vidare kommerskollegiet att, med ledning
af de utaf Eders Kong!. Maj:ts vederbörande befallningshafvande till kollegiet
insända uppgifter angående de sjöstäder inom länen, uti hvilka
veterinärer finnas anstälde, vid början af hvarje år kungöra förteckning
å de städer, i hvilka införsel sjöledes af nötboskap, får, getter och andra
idislande djur äfvensom af hästar må ega rum, hvarförutom kollegiet
skall utfärda kungörelser angående de i detta afseende för kollegiet anmälda
ändringar.

Sinittosfimma sjukdomar.

Det blef, såsom komiterade ofvan upplyst, af 1870 års statsrevisorer
ifrågasatt, att kommerskollegiets befattning med dessa ärenden skulle
öfvertagas af utrikesdepartementet, hvilket borde, möjligen i vissa fall
efter medicinalstyrelsens (dåvarande sundhetskollegiets) hörande, kunna
utfärda kungörelser i ämnet. Konsulatkomitén har å sin sida (förslaget
till förordning om konsulatväsendet §§71 och 72) ansett, att konsul
borde om utbrott, dels af epidemiska eller smittosamma sjukdomar
inom hans distrikt, dels af boskapspest eller annan smittosam sjukdom
bland husdjuren i det land, der han är anstäld, äfvensom om dylika
sjukdomars upphörande ofördröjligen göra anmälan i berättelse till ministern
för utrikes ärendena, som så snart han af berättelsen tagit kännedom,
skulle aflemna densamma till kommerskollegiet. Af motiveringen
till förslaget framgår, att komitén genom denna anordning, hvilken
omfattar jemväl andra från konsulaten ingående berättelser, endast afsett
att bespara konsulerne, som stundom kunde vara i ovisshet om Indika berättelser
utrikesdepartementet kunde behöfva och Indika det kunde undvara,
besväret att alltid afgifva berättelser i tre exemplar, nämligen
ett till utrikesdepartementet, ett till kommerskollegiet och ett till norska
departementet för det inre, men ingalunda att föreslå någon ändring i
gällande författningar om sättet för ifrågavarande ärendens handläggning
af hemlandets myndigheter.

Komiterade finna icke heller för sin del anledning tillstyrka, att
utrikesdepartementet skulle öfvertaga kollegiets befattning dermed, och
då det i afseende å dessa ärenden, som utgöra en så klart begränsad
grupp, knappast torde kunna hos konsulerne uppstå någon tvekan, till
hvilken myndighet i hemlandet berättelserna böra insändas, vill det synas
komiterade, som den af konsulatkomitén föreslagna anordning vore
obehöflig.

Då emellertid hos komiterade uppstått fråga, huruvida icke medicinalstyrelsen
borde hafva någon befattning med ifrågavarande ärenden
eller måhända helt och hållet öfvertaga dem, har muntlig öfverläggning
med chefen för nämnda embetsverk derom egt rum, sedan han i ämnet rådplägat
med medicinalstyrelsens ledamöter. Såsom resultat af öfverlägg -

Fiskerinäringen.

ningen framgick, att vid utfärdandet af kungörelser om smittosamma sjukdomar
bland menniskor och djur i utlandet endast undantagsvis betingas
medicinska kunskaper hos dem, som handlägga ärendet, men deremot
alltid kännedom af handelns och sjöfartens intressen; att medicinalstyrelsen
icke skulle kunna med större snabbhet än kommerskollegiet hittills
utfärda dylika kungörelser, men möjligen komma att göra det något
långsammare, derest berättelserna från konsulerne icke kunde komma
medicinalstyrelsen tillhanda direkt, utan genom antingen utrikesdepartementets
eller det i kommerskollegiets ställe inrättade embetsverkets förmedling;
att i de efter hittills vunnen erfarenhet antagligen få fall, då
tvekan om en sjukdoms beskaffenhet skulle uppstå hos det embetsverk,
som borde utfärda kungörelserna, medicinalstyrelsen kunde rådfrågas och
vore beredd att skyndsamt afgifva upplysningar; att slutligen medicinalstyrelsen
icke kunde åtaga sig befattningen med nu ifrågavarande ärenden
utan att härför få påräkna ökadt arbetsbiträde.

Efter sålunda vunna upplysningar hafva komiterade kommit till
den öfvertygelse, att kommerskollegiets befattning med ärenden om
smittosamma sjukdomar lämpligen bör utan rubbning i derom gällande
bestämmelser öfvergå till det embetsverk, som får sig uppdraget att
vara styrelseorgan för handel och näringar.

6:o. Ärenden rörande fiskerinäringen.

Enligt § 2 i kommerskollegiets instruktion skulle till kollegiets
handläggning höra, bland annat, ärenden rörande fiskerierna, hvarunder
inbegrepes: frågor om anstalter till fiskeriernas befrämjande, egentligen
i Nordsjön och Östersjön, så vidt de kunde afse en särskild näringsgren;
kontrollen vid försäljning af fiskvaror; frågor om salterier, trankokerier
o. s. v.

Kollegiets åligganden i detta afseende upphörde dock redan till väsentlig
del genom den under kollegiets medverkan tillkomna fiskeristadgan
af den 29 juli 1852. Efter det sedermera genom nådigt bref

Fiskerinäringen.

till landtbruksakademiens förvaltningskomité den 12 februari 1864 blifvit
förordnadt, att, med undantag af det egentliga hafsfiske! vid vestra kusterna,
vården och tillsynen öfver fisket i rikets sötvatten och vid Sveriges
östersjökuster borde uppdragas åt en intendent samt en förste och
en andre assistent, Indika skulle af förvaltningskomitén på förordnande
antagas, och emellan hvilka förekommande göromål skulle enligt de af
förvaltningskomitén föreslagna bestämmelser fördelas, samt att förvaltningskomitén
egde att för dessa tjensteman, i öfverensstämmelse med
samma bestämmelser, utfärda instruktioner, har kommerskollegiets befattning
med fiskeriärenden blifvit inskränkt till handläggning af sådana
ärenden, som röra det egentliga hafsfiske! vid vestra kusterna. Under
de senare åren har denna kollegiets befattning bestått deruti att, sedan
de två särskilda redovisningar, som vederbörande årligen afgifva för de
af allmänna medel anvisade bidrag till aflöning af uppsyningsman öfver
fisket dels i Göteborgs och Bohus län och dels i Hallands län, inkommit,
kollegiet med eget utlåtande öfverlemnar dem till Eders Kongl.
Maj:t, hvarjemte kollegiet vid flera tillfällen afgifvit underdåniga utlåtanden
i frågor rörande vesterhafsfisket.

På sätt redan blifvit omnämndt, föreslogo 1874 års komiterade,
att enär de flesta ärenden rörande fiskerierna tillhörde landtbruksakademiens
förvaltningskomité och derunder lydande fiskeritjenstemän,
och det icke kunde vara lämpligt, att förvaltningsbestyr för en och
samma näring vore delade mellan olika myndigheter, de få fiskeriärenden,
som kollegiet fortfarande hade att handlägga, äfven måtte hänskjutas
till förvaltningskomitén. Öfver detta förslag afgaf sedermera förvaltningskomitén
underdånigt utlåtande, deruti bland annat erinrades,
hurusom till följd af nådig remiss å ett af fiskeri-intendenten framstäldt
förslag till instruktion för statens fiskeritjenstemän, förvaltningskomitén
redan förut afgifvit underdånigt utlåtande och i detsamma med hänsyn
dertill, att handläggningen af talrika rent administrativa ärenden beträffande
fiskerinäringen till största delen upptoge fiskeri-intendentens
tid, uttalat den åsigt, att bemälde intendent uti sin tjenstgöring lämpligast
borde direkt underordnas chefen för civildepartementet; och ansåg

Fiskerinäringen.

förvaltningskomitén, som fortfarande vore af samma åsigt, att, i händelse
ett sådant underordnande skulle ega rum, ifrågavarande fiskeriärenden
borde komma att från kollegiet i första hand öfverflyttas till
fiskeri-intendentens handläggning. Derest emellertid den sålunda ifrågasatta
förändringen uti fiskeri-intendentens ställning icke skulle komma
till stånd, funne förvaltningskomitén, som förmodade att vid frågor om
förändringar i fisker istadgan in. in. vetenskapsakademien fortfarande
komme att höras, intet hinder i öfrigt möta för öfverflyttning på förvaltningskomitén
af de fiskerinäringen rörande ärenden, som af kommerskollegiet
handlades, helst en sådan öfverflyttning icke föranledde behof
af någon förstärkning uti förvaltningskomiténs personal, ej heller något
särskildt anslag.

Vid underdånig föredragning den 5 mars 1875 af komiterades
betänkande samt förvaltningskomiténs deröfver afgifna utlåtande förklarade
emellertid dåvarande chefen för civildepartementet sig icke
kunna biträda hvad komiterade med afseende å fiskeriärendena föreslagit,
hvarvid han bland annat anförde, att om också sötvattensfisket och i
viss mån äfven östersjöfisket kunde betecknas som binäringar till jordbruket,
kunde deremot detsamma icke med lika fog påstås om hafsfisket
vid vestra kusterna, hvilket måste betraktas såsom ett fritt och sjelfständigt
yrke. Uppsigten öfver ifrågavarande fiske i Göteborgs och
Bohus län samt Hallands län utöfvades af eu särskildt för ändamålet antagen
tillsyningsman, hvilkens aflöning bekostades dels af vederbörande
hushållningssällskap och dels medelst anvisade statsbidrag. Denne tjensteman
tillhandaginge Konungens befallningshafvande med erforderliga
upplysningar vid handläggningen af ifrågavarande fiskeriärenden och
emottoge af dem nödiga förhållningsorder, hvilken anordning hade befunnits
särdeles lämplig och derför syntes, åtminstone tillsvidare, höra
blifva beståndande. Om det emellertid skulle anses vara af någon synnerlig
vigt, att den befattning, som kommerskollegiet, i egenskap af
mellaninstans, dittills haft med emottagande från Konungens befallningshafvande
och öfverlemnande till Kongl. Maj:t af ofvan omförmälda redovisningar
för anvisade statsbidrag, komme att upphöra, syntes dessa

Fiskerinäringen.

redovisningar kunna utan olägenhet från Konungens befallningshafvande
insändas direkt till civildepartementet, äfven om den ifrågasatta åtgärden
att ställa fiskeri-intendenten och öfrige fiskeri tjensteman omedelbart
under nämnda departement och såmedelst tillvägabringa eu art byrå
för fiskeriärenden icke skulle komma till stånd. Behofvet af att öfver
förekommande framställningar om ändringar i gällande lagstadganden
rörande vesterhafsfisket infordra kommerskollegiets underdåniga utlåtande
vore heller icke oafvisligt, enär dylika utlåtanden af Konungens befallningshafvande
och vetenskapsakademien syntes kunna göra tillfyllest.

Efter det emellertid frågan om kommerskollegiets ombildning vid
1875 års riksdag förfallit, lades äfven förslaget om ifrågavarande fiskeriärendens
öfverflyttning från kollegiet tillsvidare åsido.

Sedan emellertid Eders Kongl. Maj:t den 22 januari 1881 uppdragit
åt en komité att företaga en revision af fiskeriförfattningarna,
har denna komité i den 3 mars 1S83 afgifvet underdånigt betänkande
bland annat föreslagit upprättande af en särskild »fiskeristyrelse» med
under densamme stälde fiskeri-intendenter och iktyologer, hvarjemte
komitén hemstält, att allt som hittills ålegat kommerskollegiet rörande
fiskerierna samt landtbruksakademiens förvaltningskomité beträffande
fiskeritjensternännen måtte öfverflyttas på denna styrelse; och borde,
enligt komiténs åsigt, en af de ifrågasatta fyra fiskeri-intendenterna få
till uppgift inseendet öfver hela vesterhafsfisket, halländska laxfiskena
samt fisket i sundet och vid Skånes sydkust.

Frågan om ett definitivt ordnande af inseendet öfver vesterhafsfisket
lärer på grund häraf icke böra förekomma annat än i sammanhang
med berörda förslag, hvilket ännu är beroende på Eders Kongl. Maj:ts
pröfning. Vid en ombildning af kommerskollegiet torde det dock vara
mindre lämpligt att hos embetsverket bibehålla nu ifrågavarande åliggande,
som antagligen i alla händelser inom kort på annan myndighet
öfverflyttas.

På grund häraf och då, med undantag för de fall, när särskilda
omständigheter föranleda det för handel och näringar inrättade embetsverkets
hörande, ifrågavarande utlåtanden, såsom ofvan blifvit antydt,

Tekniska undervisningeil.

synas äfven af andra redan bestående myndigheter kunna med tillbörlig
sakkännedom afgifvas, lärer för närvarande icke någon annan åtgärd i
berörda hänseende vara nödig, än att de två särskilda redovisningarna för
de af allmänna medel anvisade bidrag till aflöning åt uppsyningsman
öfver fisket dels i Göteborgs och Bohus län och dels i Hallands län tillsvidare
finge af vederbörande insändas direkte till civildepartementet.

7:o. Ärenden rörande tekniska undervisningen.

Den högre ledningen af den tekniska undervisningen i riket är för
närvarande anförtrodd åt flera sins emellan fullkomligt fristående myndigheter.
Sålunda stå tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt
i Göteborg under hvar sin särskilda öfverstyrelse, som omedelbart
inför Eders Kongl. Maj:t redogör för dessa läroverks verksamhet.
Inseendet öfver de lägre tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö,
Örebro och Borås tillkommer, enligt de för dessa skolor den 15 juni
1877 utfärdade stadgar, kommerskollegiet eller den särskilda öfverstyrelse,
som af Eders Kongl. Maj:t dertill förordnas. Detsamma är föreskrifvet
med afseende å tekniska skolan i Stockholm, för hvilken stadgar
af Eders Kongl. Maj:t utfärdats den 1 november 1S78. Hittills har
dock inseendet öfver dessa skolor utöfvats och utöfvas fortfarande af
kommerskollegiet, livilket det i följd af särskilda föreskrifter jemväl
åligger att hafva uppsigt öfver tekniska söndags- och aftonskolorna i
Norrköping och Eskilstuna samt väfskolan i Borås, hvarjemte på grund
af ett för hvarje år särskildt meddeladt nådigt uppdrag kollegiet utöfvat
inseendet öfver de lägre bergsskolorna i Filipstad och Falun. Deremot
är den tekniska undervisningen i öfrigt för närvarande icke underkastad
någon ordnad uppsigt från statens sida, utan hafva de tekniska söndagsoch
aftonskolor samt lägre yrkesskolor, som upprätthållas med bidrag
af statsmedel, endast tid efter annan underkastats inspektion af dertill
af Eders Kongl. Maj:t särskildt förordnade personer.

Tekniska undervisningen.

Kommerskollegiets befattning med de tekniska elementarskolorna
medför hufvudsakligen följande åligganden.

Blifver ordförandebefattning eller ledamotsbefattning, som af Kongl.
Maj:t tillsättes, i skolstyrelse ledig, eller afgår föreståndare för skola
från sin befattning, skall kollegiet derom göra anmälan hos Kongl. Maj:t,
som antingen omedelbart tillsätter tjensten eller förordnar om dess
kungörande till ansökning. Lektorsbefattningar tillsättas af kollegiet
efter förslag af skolstyrelsen. Önskar föreståndare eller lektor tjenstledighet
under längre tid än en månad, kan kollegiet bevilja sådan
dock högst för en läsetermin. I detta fall äfvensom då föreståndare
eller lektor är af sjukdom eller annat laga förfall hindrad att sin tjenst
förrätta under mer än en månad, förordnar kollegiet vikarie. År föreståndare
eller lektor i behof af tjenstledighet under längre tid än en
läsetermin, insändes ansökning härom till kollegiet, som med eget utlåtande
öfverlemna!'' densamma till Kongl. Maj:t. I öfrigt åligger det
''kollegiet att, så ofta sådant anses nödigt, låta inspektera skolorna; att
jemte eget utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemna de berättelser om
skolornas verksamhet, tillstånd och förvaltning, hvilken det tillkommer
skolstyrelserna att årligen insända till kollegiet; att till Kongl. Maj:t
jemte eget yttrande öfverlemna de af skolstyrelse framstälda förslag,
som icke tillhöra kollegiets afgörande, äfvensom, då kollegiet eljest finner
sådant erforderligt, i ärenden som röra skolornas angelägenheter
göra de framställningar, hvartill omständigheterna föranleda, samt att,
efter derom tagen kännedom, inom viss tid hvarje år till kammarrätten
för vederbörlig granskning öfverlemna de af skolstyrelse insända räkenskaper
för näst föregående kalenderår med dertill hörande handlingar.
I händelse skolstyrelse vill fördela undervisningsskyldigheten i de olika
läroämnena vid skolorna på annat än det i stadgarne föreskrift^ sätt,
får slutligen sådant ej ske utan kollegiets medgifvande.

Den tekniska söndags- och aftonskolan i Norrköping står under
samma styrelse som tekniska elementarskolan derstädes.

Till den tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna står kollegiet
i hufvudsakligen enahanda ställning som till de tekniska elementar -

Tekniska undervisningen.

skolorna; dock tillsätter kollegiet denna skolas föreståndare och eger
äfven afskeda honom, om så pröfvas nödigt.

Beträffande den tekniska skolan i Stockholm tillkommer det kollegiet
att, då ordförande- eller ledamotsbefattning i skolstyrelsen blifver
ledig, på anmälan af styrelsen vidtaga nödig åtgärd för befattningens
tillsättande; att utse eu af ledamöterne i styrelsen; att vid inträffande
ledighet i föreståndarebefattningen, efter inhemtande af styrelsens yttrande,
hos Kongl. Maj:t föreslå härtill skicklig och lämplig person, samt
att, efter förslag af skolstyrelsen, tillsätta afdelningsföreståndare och
tillförordna föreståndarinna för den tekniska skolan för qvinliga lärjungar.
Styrelsen eger bevilja föreståndare eller öfverlärare tjenstledighet
under högst tre månader, men åstundas längre tjenstledighet, kan kommerskollegiet
bevilja sådan, eller gör kollegiet, då det är fråga om längre
tjenstledighet för föreståndaren, underdånig hemställan hos Kongl. Maj:t.
Kollegiet tillkommer vidare att efter styrelsens förslag årligen fastställa
undervisningsplan för skolan samt besluta, hvilka extra läroämnen böra
under läroåret ingå i undervisningen; att bestämma den årliga afgift,
som skall af lärjunge erläggas; att till Kongl. Maj:t, med eget utlåtande,
öfverlemna den af styrelsen för hvarje år insända berättelsen om skolans
verksamhet, tillstånd och förvaltning; att till Kongl. Maj:t jemte
eget yttrande öfverlemna de af styrelsen franistälda förslag i frågor,
som icke skola af kollegiet afgöras, samt att, efter derom tagen kännedom,
inom viss tid hvarje år till kammarrätten för vederbörlig granskning
öfverlemna skolans till kollegiet insända räkenskaper för nästföregående
kalenderår med dertill hörande handlingar.

Enligt hvad den vid detta betänkande fogade tabell (Bil. D) närmare
upplyser, har kollegiet under de senast tio åren i medeltal afgifvit
omkring 1B underdåniga utlåtanden i frågor rörande ofvanberörda
skolor. Med frånräknande af dessa utlåtanden utgjorde antalet från
kollegiet i samma ämne utgångna expeditioner:

1882

1883

35.

Tekniska under visningen.

Antalet inkomna ärenden utgjorde samtidigt:

1882 ............................................. 71

1888 .............................................. 76.

Med afseende å de lägre bergsskolorna i Filipstad och Falun har
kollegiets befattning under senare åren endast bestått deri, att sedan
Eders Kong!. Maj:t för hvarje år genom nådigt bref till kollegiet förordnat,
att det belopp, som till dessa skolor af statsmedel anslagits,
icke finge till jernkontorets fullmägtige utbetalas, förr än genom inspektion
af sakkunnig person visshet erhållits, att skolorna fortsatte sin
verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som dittills, kollegiet
föranstaltat om dylik inspektion.

Redan i det af utsedde komiterade den 21 november 1874 afgifna
underdåniga betänkande och förslag angående den lägre tekniska undervisningen
i riket framhölls emellertid det otillfredsställande i ofvan
berörda anordning, särskilt hvad nyssnämnda undervisning angick.
Komitén anförde med afseende härå, bland annat, att det med skål
kunde ifrågasättas, huruvida i allmänhet ett förvaltande embetsverk
vore lämpligt att tjena till öfverstyrelse för eu läroanstalt, enär naturen
af ett sådant uppdrag vore för en förvaltningsmyndighet allt för
främmande; att om den lägre tekniska undervisningen i vårt land skulle
erhålla den utveckling,'' som industriens ställning gjorde nödvändig,* det
utan tvifvel vore erforderligt, att eu med särskildt afseende härå utsedd
öfverstyrelse utöfvade den högre ledningen af dessa anstalter samt tid
efter annan inspekterade dem; att denna öfverstyrelse borde utöfva öfverinseendet
icke blott öfver de tekniska elementarskolorna och de lägre
bergsskolorna, utan ock öfver de tekniska afton- och söndagsskolorna,
för hvilka sistnämnda skolors behof bildandet af en sådan styrelse vore
ännu mera påkalladt än i öfrigt; att man kunde tänka sig en sådan
öfverstyrelse under form, antingen af en byrå under något af statsdepartementen,
eller af en afdelning utaf kommerskollegiet, eller ock af
en fristående, om ock i samband med kollegiet stäld styrelse; men att,
enligt komiténs uppfattning, en fristående styrelse vore att föredraga,
emedan hos en dylik öfverstyrelse erfordrades en samverkan af derå

Tekniska undervisningen.

ganska olikartade specialinsigter, hvilka svårligen kunde förenas hos en
myndighet med hufvudsakligen administrativt uppdrag. Den årliga kostnaden
för eu dylik öfverstyrelse beräknades af komiten till 11,000 kronor,
hvaraf skulle åtgå till arvode åt styrelsens ordförande 2,000, till aivoden
åt tre ledamöter tillsammans 4,500, till aflöning åt sekreterare 1,500,
för inspektionsresor 2,000 samt för betjening och expenser 1,000 kronor.

I hvad komiterade sålunda yttrat instämde jemväl kommerskollegiet
i sitt den 20 maj 1875 öfver betänkandet afgifna underdåniga utlåtande.

Med anledning af ett inom Riksdagen framstäldt förslag om öfverflyttning
af kommerskollegiets befattning med den tekniska undervisningen
på teknologiska institutets direktion tog jemväl 1874 års komité
för afgifvande af förslag i fråga em kommerskollegiets indragning eller
förändrade organisation förevarande fråga i öfvervägande, men förklarade
komitén sig icke finna lämpligt, att till en oaflönad styrelse, tillsatt
uteslutande för att hafva inseendet öfver nämnda institut, ledningen af
den tekniska undervisningen i orterna blefve öfverlemnad.

Tillförordnade presidenten i kommerskollegiet framhöll emellertid i
det af honom den 13 december 1875 afgifna underdåniga utlåtande,
hvilket finnes bilagd detta betänkande (Bil. A.), ånyo det önskvärda i
att kollegiet måtte befrias från inseendet öfver ofvanberörda läroverk,
hvarvid kan hänförde sig till den tekniska läroverkskomiténs här ofvan
återgifna yttrande, men ansåg Eders .Kongl. Maj:t, enligt hvad ett vid
den nådiga propositionen om statsverkets tillstånd och behof fogadt utdrag
af statsrådsprotokollet för den 7 januari 1878 upplyser, denna
fråga under dåvarande förhållanden icke böra förekomma annorlunda än
i sammanhang med de af samma komité uppgjorda förslag, att för utöfvande
af tillsynen öfver den lägre tekniska undervisningen i riket
måtte inrättas en särskild öfverstyrelse.

Några åtgärder för förverkligande af berörda förslag hafva dock
hittills icke vidtagits.

Då emellertid vid eu ombildning af kommerskollegiet ett för dess
verksamhet i öfrigt så främmande åliggande som inseendet öfver de tekniska
undervisningsanstalterna icke torde böra hos kollegiet eller det i

Tekniska undervisningen.

dess ställe inrättade embetsverk bibehållas, samt de skäl, hvilka, enligt
hvad ofvan blifvit nämndt, af 1874 års komiterade anförts mot den då
ifrågasatta öfverflyttningen på teknologiska institutets direktion af inseendet
öfver den tekniska undervisningen i riket, icke synas i och för
sig innefatta något väsentligt hinder för att åt en gemensam öfverstyrelse
uppdraga ledningen af såväl den högre som den lägre undervisningen
i tekniska ämnen, derest nemligen sådant befunnes för denna undervisnings
befrämjande gagneligt eller eljest lämpligen kunde ske, hafva
komiterade ansett sig böra taga frågan härom under pröfning. Sedan
härvid bland komiterade ifrågasatts, huruvida icke inseendet öfver hela
denna undervisning lämpligen borde och kunde anförtros åt styrelsen
för tekniska högskolan, afiäto komiterade den 13 december sistlidet år
skrifvelse till nämnda styrelse med anmodan, att styrelsen ville meddela
yttrande i ämnet.

I den 19 i samma månad afgifvet svar har emellertid styrelsen
erinrat, att om också hos styrelsen för en teknisk högskola borde finnas
icke blott djupare utan äfven mångsidigare vetenskapliga och tekniska
insigter, än hos en myndighet, som endast hade att öfvervaka lägre
tekniska läroverk, måste man deremot hos den senare fordra pedagogiska
insigter och erfarenhet om den elementära tekniska undervisningen,
som hos den förra utan synnerlig olägenhet kunde saknas; att en för
hela, såväl den högre som lägre, tekniska undervisningen gemensam
styrelse derför lätt kunde för endera, eller möjligen för begge, blifva
mindre lämplig; att derest emellertid inom en sådan gemensam styrelse
skulle kunna finnas tillräckligt mångsidiga insigter och erfarenhet för
att behörigen öfvervaka såväl de högre som de lägre tekniska läroverken,
måste den i alla händelser bestå af flere personer, hvilka man ej
kunde undgå att gifva aflöning, enär det säkerligen icke blefve möjligt
att finna lämpliga personer, som vore villiga att utan ersättning åtaga
sig ett dylikt uppdrag, samt att en dylik anordning derigenom sannolikt
blefve icke obetydligt dyrare än eu särskildt för den lägre tekniska
undervisningen tillsatt myndighet, ehvad denna gjordes fristående eller
förlädes till ecklesiastikdepartementet, hvarunder redan nu de ofvan

Tekniska undervisningen. J •’

omförmälda med statsmedel understödda tekniska yrkesskolorna direkt
lyda.

Då frågan om lämpligheten af det väckta förslaget att i en enda
myndighets hand sammanföra inseendet öfver hela den tekniska undervisningen
i riket faller utom området för komiterades uppdrag, hafva
komiterade icke ansett sig böra ingå i pröfning af de skäl, hvilka styrelsen
för tekniska högskolan mot detta förslag anfört. Deremot kunna komiterade
icke annat än medgifva, att kommerskollegiets nuvarande befattning med
de tekniska elementarskolorna, tekniska skolan i Stockholm, söndags- och
aftonskolorna i Norrköping och Eskilstuna samt väfskolan i Borås svårligen
kan öfverflyttas på en oaflönad styrelse, sammansatt för annat
ändamål; och hafva komiterade på grund häraf trott sig, i afvaktan på
den slutliga pröfningen af den tekniska läroverkskomiténs här ofvan omförmälda
förslag, böra söka en annan lösning af frågan.

Såsom redan blifvit nämndt, sortera för närvarande ej blott Chalmers
tekniska läroanstalt utan äfven en del tekniska yrkesskolor direkt
under ecklesiastikdepartementet. Då hvarken antalet eller beskaffenheten
af de ärenden rörande den tekniska undervisningen, i hvilka kollegiet
för närvarande eger besluta, synes utgöra något hinder för deras
föredragning i statsrådet, oafsedt att möjligen vissa bland dem torde
kunna öfverlemnas åt de respektive skolornas styrelser, hafva komiterade
förestält sig, att äfven nu ifrågavarande skolor skulle kunna omedelbart
underordnas ecklesiastikdepartementet, under förutsättning likväl
att en särskild sakkunnig föredragande för hithörande ärenden derstädes
anstäldes, hvarigenom tillgång icke skulle saknas till den utredning, som
för närvarande med afseende å vissa frågor åligger kommerskollegiet, i
de fall nemligen då sådan utredning icke kunde erhållas af skolstyrelserna.
Derest särskild inspektion af undervisningen i teckning i dessa
skolor anses erforderlig, torde en sådan kunna anordnas i samband med
den inspektion i samma syfte, hvarom Eders Kongl. Maj:t kan finna
godt förordna med afseende å de allmänna läroverken, hvaremot skolornas
inspektion i öfrigt torde kunna uppdragas åt bemälde föredragande;
och hafva komiterade förestält sig att, derest ifrågavarande upp -

Bergshaiidteringen.

drag lemnades åt exempelvis-någon bland tekniska högskolans lärare,
vidtagandet af en sådan anordning skulle föranleda en jemförelsevis
mindre utgift i form af ett årligt arfvode åt föredraganden, förutom
ersättning för företagna inspektionsresor enligt gällande rese*
reglemente.

Hvad åter. beträffar de lägre bergsskolorna, hvilka enligt den tekniska
läroverkskomiténs förslag borde underordnas samma öfverstyrelse,
som komme att få befattning med den tekniska undervisningen i riket,
synes, bergsöfverst-yrelsen åtminstone tillsvidare lämpligen kunna bibehålla
inseendet‘öfver dem. Inspektionen af dessa skolor fordrar nemligen
sådana fackkunskaper, att den i allmänhet icke torde kunna uppdragas
-åt bemäide föredragande i departementet. Derest dylik fackkunskap1-icke
alltid kan vara att påräkna hos någon bland bergsöfverstyrelsens
egne . tjensteman, torde dock denna styrelse alltid, liksom
hittills, kunna föreslå annan lämplig person för inspektionens verkställande.

S:o. * Ärenden rörande bergshandteringen.

Komiterade hafva redan i annat, sammanhang (sid. 32—33) . redogjort
för de väsentligaste af de åligganden, som tillkomma kommerskollegiet
i dess egenskap af bergsöfverstyrelse. På grund häraf och då
detta ämne äfven behandlats i det senare af de utlåtanden af tillförordnade
presidenten i kollegiet,, hvilka äro bilagda detta betänkande
(Bil. A.), hafva komiterade ansett sig här kunna inskränka sig till en
kortfattad redogörelse för kollegiets åligganden i afseende å grufvehus•hållningen,
sådana desamma för närvarande äro bestämda genom grufvestadgan
af flen 12 januari 1855.

Enligt nämnda stadga skall klagan öfver bergmästares beslut, hvarigenom
mutsedel blifvit vägrad eller ansökning derom förklarad förfallen,
anföras hos kollegiet. Klagan öfver meddelad mutsedel an föres likaledes
i vissa fall hos kollegiet. Vid förfall för bergmästare att företaga utmåtsläggningar
göres anmälan derom hos kollegiet, som då eger att

Bcrgshan (It eringen.

förordna annan bergstjensteman att verkställa förrättningen. Har emot
utmålsförrättning förekommit invändning på den grund, ; att den inmutade
fyndigheten förmenas ej vara föremål för inmutning, och är någon
missnöjd med förrättningsmannens härom- meddelade beslut eller med
storleken af det utmål, som vid förrättningen blifvit anvisadt, må klagan
föras hos kollegiet. Ansökningar om större utmål, än grufvestadgan i
allmänhet medgifver, ingifvas till kollegiet, som, i fall laga hinder ej
möter och behofvet sådant påkallar, eger förordna om nytt utmåls läggande.
Frågor om sammanläggning af flera utmål afgöras likaledes af
kollegiet, på livilket det äfven ankommer att i vissa fall meddela tillstånd
till afstjelpande af lösbrutet berg i andra grufverum eller i tillgränsande
gamla grufvor äfvensom till borttagande af pelare, band eller
bergfästen. Frågor om inställande af fullföljden af ett i gång varande
grufarbete, livilket af ortens bergmästare finnes kunna medföra skadliga
följder för grufvebyggnaden, pröfvas af kollegiet. Önskar grufegare
längre tids hvilostånd, än bergmästare enligt grufvestadgan kan medgifva,
ankommer det på kollegiet att, när skäl dertill förekomma, ytterligare
förlänga hviloståndstiden. Kollegiet kan, om så nödigt finnes,
ålägga''bergmästare; att efter föregången uppmätning upprätta- och meddela
fullständiga markscheiderkartor öfver grufvor, . som inom distriktet
äro under arbete. Grufva- och malmöreskassor stå under bergmästarens
och två af delegarne valde kassaföreståndares förvaltning samt kollegiets
inseende och kontroll. Redogörelse öfver medlens förvaltning insändes
årligen till kollegiet, som kan för någon viss tid medgifva nedsättning
i de årliga afgifterna till dessa kassor.

Det förslag till förnyad grufvestadga, som genom nådig proposition
af den 12 sistlidne januari förelagts Riksdagen, innehåller endast Fett
afseende bestämmelser, som omedelbart medföra ökade bestyr för bergsöfverstyrelsen.
Enligt 57 § af nämnda förslag skall nemligen öfver
grufva, som erhållit utmål och är under arbete, der icke grufvan i sin
helhet är från dagen fullt åskådlig, finnas fullständig; och noggrann markscheiderkarta
invisa-, föreskrift» skala;* och böra nya grufarbeten sist
inom påfölj ande i årets utgång,å kartan inläggas,. Grufkarta skall, på

Bcrgsha ndteri n ge n.

bekostnad af grufegaren, upprättas af bergstjensteman eller annan, som
af bergsöfverstyrelsen förklarats behörig att verkställa gr utmätningar;
börande såväl kartan som kompletteringsarbetena uppgöras i två exemplar,
deraf det ena skall finnas vid grufvan eller på tillsägelse vara för
bergmästaren derstädes tillgängligt, och det andra insändas till bergsöfverstyrelsen.

Bergsöfverstyrelsens grufkartekontor, som för närvarande endast inne« håller

äldre kartor sedan den tid, då upprättandet af markscheider kartor
var obligatoriskt, samt nyare grufkartor, som tillfälligtvis upprättats och
insändts till bergsöfverstyrelsen, utan att någon åtgärd blifvit vidtagen
för samlingens eller de förefintliga kartornas komplettering, skulle sålunda,
derest ifrågavarande författningsförslag varder till efterrättelse
faststäldt, åter komma att utvecklas till en för det allmänna gagnelig
institution. Vården och ordnandet af de kartor, som komma att till
bergsöfverstyrelsen ingifvas, liksom ock inläggandet af kompletteringar
och utöfvandet af kontroll dervid, i den mån sådant kan ske, öfver kartornas
rigtighet krafvel- naturligen särskilda insigter samt måste i betraktande
af det stora antal grufvor, som i vårt land bearbetas, föranleda
ej obetydligt arbete. Ett nytt åliggande, som äfven krafvel- speciela
tekniska insigter, kommer, såsom ofvan blifvit antydt, den nya författningen
jemväl att tillföra bergsöfverstyrelsen derigenom, att nämnda
styrelse skall utöfva kontroll öfver de personers kompetens, som utföra
grufkartearbetena.

Härförutom torde dock författningsförslagets tillämpning åtminstone
till en början äfven i öfrigt föranleda någon ökning i bergsöfverstyrelsens
bestyr, i det de nya bestämmelser detsamma innehåller möjligen
torde föranleda ett större antal besvärsmål.

Det har mer än en gång blifvit ifrågasatt, om den år 1857 vidtagna
åtgärden att indraga bergskollegiet och öfverlemna dess dittills
varande bestyr till kommerskollegiet varit ändamålsenlig, eller om icke

Bergshaml teringen.

bergsnäringen äfven med den större frihet, som under senare tider medgifvits
vid dess utöfvande, för vårt land vore af den vigt och betydelse,
att ett behörigt iakttagande af dess intressen kraft bibehållandet af ett
särskilt embetsverk för detta ändamål. I sistnämnda afseende har det
jemväl blifvit framhållet, att på grund af gällande författningar rörande
bergsbruket staten egde en vidsträcktare befogenhet att ingripa i denna
närings förhållanden än i någon annans, att bergsöfverstyrelsens och dess
underordnade tjenstemäns åligganden särskilt med afseende å grufvedriften
afsåge icke blott tillämpning af grufvestadgans bestämmelser i fråga
om inmutning, utmål och hvilostånd m. m., utan äfven tillsyn och biträde
vid sjelfva grufbrytningen, samt att det behof af tekniska specialinsigter,
som på grund häraf uppstår för bergsöfverstyrelsen, säkrast
och bäst skulle tillgodoses, derest för handläggningen af bergsärenden
åter inrättades ett särskildt embetsverk.

Hvad sålunda blifvit anfördt, innefattar enligt komiterades åsigt
visserligen de hufvudpunktér, hvilka förtjena tagas i betraktande i fråga
om sammansättningen af den myndighet, som skall hafva den närmaste
omsorgen om bergsnäringens intressen sig anförtrodd, men torde icke
i och för sig påkalla inrättandet af ett särskildt embetsverk för detta
ändamål. Då den störa betydelse, bergsnäringen onekligen eger för vårt
land, lika litet i fråga om denna näring som i fråga om andra vigtiga
näringsgrenar, lär böra föranleda dertill, att staten i vidsträcktare mån
genom positiva åtgärder söker befrämja näringslifvets utveckling, torde
för bedömande af föreliggande fråga hufvudsakligen höra tagas i betraktande,
dels huruvida de tekniska insigter, som handläggningen af bergsärenden
onekligen i vissa fall kräfver, icke kan. förefinn as hos en myndighet,
hvilken äfven har andra administrativa bestyr sig ålagda, dels ock
huruvida de göromål, som tillkomma eller böra tillkomma bergsöfverstyrelsen,
i öfrigt ärö af den omfattning, att de påkalla inrättandet af
ett särskildt embetsverk.

I sistnämnda hänseende torde det till en början böra erinras, att
1874: års komité icke fann sig föranlåten att föreslå inrättandet af någon
särskild bergsöfverstyrelse, samt att den ledamot i komitén, som till

Bergshan (Iteringen.

följd af sin förutvarande embetsbefattning måste anses ega särskild insigt
i förevarande ämne, efter att vid frågans första behandling inom
komitén hafva påyrkat en dylik åtgärd, instämde i komiténs förslag i
denna del under anförande bland annat, att han funnit det tvifvelaktigt,
huruvida de bergsärenden, som endast genom besvär eller ansökning
komme att bero på bergsöfverstyrelsens handläggning, vore till antal
och omfattning tillräckliga för att fullständigt sysselsätta den af formela
skäl för dylika ärendens pröfning i alla fäll nödiga personalen vid
ett särskildt embetsverk, sedan de vidlyftigare utredningar, som fordom
ofta förekommit med anledning af de gamla bergverksprivilegierna, blifva
till största delen afslutade.

Kommerskollegiet har i sin egenskap af bergsöfverstyrelse under
de senaste tio åren i medeltal årligen afgifvit 19 underdåniga utlåtanden
och skrifvelser. Ett stort antal af dessa hafva visserligen ur synpunkten
af det arbete, deras upprättande påkallat, varit af mindre väsentlig
beskaffenhet, men icke så få hafva kraft vidlyftiga utredningar,
som måst förutsätta en djupare insigt ej blott i bergsnäringens tillstånd
och behof i allmänhet utan äfven i rent tekniska frågor. Då emellertid
antalet dylika mera djupgående undersökningar och uttalanden måste
högst betydligt vexla år från år, i den mån förändringar i hithörande
lagstiftning ifrågasättas, kunna de häraf föranledda bestyr icke i vidsträcktare
mån tagas i beräkning vid bedömandet af, huruvida ett
särskildt embetsverk bör inrättas för bergsärendenas handläggande,
hvaremot de väsentligen måste inverka på frågan om bergsöfverstyrelsens
sammansättning och de, qvalifikationer, som böra förefinnas hos dess
embets- och tjensteman.

Enligt kollegiets diarium för bergsärenden inkommo till kollegiet
277 mål och ärenden år 1882 och 249 år 1883, hvilka hänförts under
rubriken bergsärenden. Af dessa hafva 20 år 1882 och 19 år 1883
utgjorts af Kongl. bref, skrifvelser och remisser, hvilka afsett frågor
angående besvär öfver bergsöfverstyrelsens beslut, bergsskolorna, förlängdt
hvilostånd, nyttjanderätt till grufveallmänning, rätt att försälja kol från
dylik allmänning, afradsfrihet, rättighet för ett utländskt bolag att här

Bergshandteringeu.

i landet tillgodogöra sig mineralier, inträde i bergsstaten, reseunderstöd,
tjenstledighet och ersättning för bestridande af tjenster, löneförbättring
åt bergsstatens tjensteman, befrielse från skyldighet att hålla afradskassa
samt ifrågasatt förändrad lagstiftning i vissa fall.

Besvär öfver ntmålsförrättningar hafva förekommit: 3 år 1882 och
1 år 1883. Förstnämnda år hafva derjemte förekommit 2 besvärsmål
angående inställande af arbete i grufva och 3 i fråga om utsyning af

virke å grufveallmänning.

Vidare hafva under nämnda år inkommit: 1882 1883

ärenden angående förlagsinteckningar ..................................... 13 18

» » anläggning af nya verk.................................... 3 7

» » nedläggning af verk ........•.................................. 2 2

» » stämplar å jerneffekter..................................... 28 10

» » förlängdt hvilostånd .......................................... 70 76

» » införande af takbrytning i grufvor.............../ 3 10

» » sammanläggning af utmål................................. 4 3

» )> nedstjelpande af ofyndigt berg i grufva eller

igensättande af del af grufva........................ 2 3

)> .o befrielse från skyldighet att mäta grufva... — 1

» » fördelning af understödsmedel ........................ 7 6

» » tjenstledighet, förordnande, vikariatsersätt ningar,

m. m. ................................................... 34 21

» » reseunderstöd......................................................... 14 10

» » reseberättelser.............................................. 6 7

» )> utarrendering af lvibbe qvarn ........................ — 2

» » afradsfrihet............................................................ 2 1

bergmästarnes relationer ........................................................... 7 9

vågrapporter ............................................................................................. 13 14

rapporter angående silfvertillverkningen vid Sala grufva ......... 4 4

räkenskaper ............................................. 4 3

grufvekartor..................................................... 3 1

jemte diverse andra ärenden af jemförelsevis mindre vigt.

Såsom af ofvanstående redogörelse framgår, år antalet af de besvärs -

100

Bergshandteringeii.

mål, hvilka af bergsöfverstyrelsen handläggas, ytterst ringa. Af öfriga ärenden,
som beröra grufvehandteringen, remitteras de, hvilka påkalla särskildt
tekniska insigter eller en på ortförhållanden grundad utredning,
såsom frågor om förändrade brytningsmetoder, förlängdt hvilostånd
m. in., till bergmästarne, och dessas deröfver afgifna utlåtanden torde
underlätta målens slutliga handläggning. Bestyret med förlagsinteckningar
kommer, såsom redan blifvit närnndt, att upphöra med innevarande
års utgång. Genom antagandet af det nu föreliggande förslaget
till lag om skydd för varumärken lärer äfven bergsöfverstyrelsens/nuvarande
åligganden i fråga om jern effekters stämpling komma att väsentligen
inskränkas om icke helt och hållet upphöra.

Uppenbart är emellertid, att ofvanstående redogörelse icke lemnar
någon fullständig föreställning om bergsöfverstyrelsens göromål. Oafsedt
att antalet inkomna ärenden till följd af särskilda omständigheter kunna ej
obetydligt vexla år från år, kan man naturligtvis i många fall icke af
ett ärendes rubrik sluta till det arbete, dess behandling föranleder.

Om man emellertid frånräkna!'' de ärenden, hvilka, enligt hvad ofvan
blifvit närnndt, icke vidare komma att handläggas af bergsöfverstyrelsen,
torde man vara fullt berättigad att af ofvanstående redogörelse draga
den slutsats, att äfven med den ökning i göromål, som tillämpningen
af det föreliggande förslaget till förnyad gmfvestadga må föranleda,
inrättandet af en särskild bergsöfverstyrelse icke kan anses påkallad af
bergsärendenas antal eller omfattning, äfvensom att, på sätt ofvanbemälde
ledamot i 1874 års komité antydt, dessa ärenden numera icke
kunna bereda full sysselsättning för de tjensteman, hvilka af formela
skäl i en dylik särskild styrelse måste anställas. ■

Huruvida eu ombildning af bergsstaten, hvilken fråga väl; i den
närmaste framtiden torde erhålla sin lösning, kan komma att medföra
ökade göromål för bergsöfverstyrelsen, äro komiterade visserligen icke i
tillfälle att bedöma, men hålla dock före, att så icke blifver händelsen,
enär de nya bestyr, hvilka vid en dylik ombildning möjligen komma att
åläggas bergsstatens tjensteman, antagligen icke blifva af administrativ art,
sb In hd »Om; i .•umuTmf wfo-ffmoiw obnm.UitBvIo In rmw;R ''

Bergshandtering^». 101

utan snarare torde falla inom området för de på vetenskaplig grund
utförda, geologiska undersökuiugarne.

Beträffande åter frågan om behofvet af speciela tekniska insigter
hos bergsöfverstyrelsens embets- . och tjenstem ann aperson al, kunde det
möjligen ifrågasättas, om icke detta behof skulle bättre kunna tillgodoses,
derest man återginge till den anordning, som före utfärdandet af det här
ofvan (sid. 27) åberopade nådiga brefvet af den 2 november 1860 egde
ram med afseende å handläggningen af bergsärenden, nemligen att en
föredragande uteslutande för dessa ärenden anstäldes i embetsverket.
Häremot torde dock till en början kunna invändas detsamma, .som
redan blifvit anfördt i fråga om inrättandet af en särskild bergsöfverstyrelse,
eller att dessa ärenden icke numera äro åt beskaffenhet att
lemna full sysselsättning åt en dylik embetsman, hvilket antagligen äfven
var anledning till utfärdandet af berörda nådiga bref. Derest den anordning
med afseende å de statistiska redogörelsernas utarbetande, som
komiterade här ofvan föreslagit, vinner godkännande, kommer derjemte
bergsöfverstyrelsens bestyr än ytterligare att betydligt minskas.

Behofvet af tekniska specialinsigter hos bergsöfverstyrelsen torde
för öfrigt, i den mån detta behof förefinnes, kunna tillgodoses äfven på
annat sätt. Visserligen måste det förutsättas, att den embetsman, som
har sig anförtrodd handläggningen och föredragningen af bergsärenden,
icke är i saknad af insigt i bergsbrukets teknik i den män, som erfordras
för tillämpningen af hithörande författningar samt bedömandet af
ifrågasatta lagstiftningsåtgärders lämplighet, men denna förfarenhet kan
utan tvifvel förvärfvas äfven af den, som har andra administrativa bestyr
sig ålagda. Deremot lära de speciela tekniska kunskaper och den
erfarenhet i hvad till grufvebrytningen och hvad dermed stål'' i samband
hörer, som måste förfinnas hos bergsstatens tjensteman, icke oundgängligen
böra fordras af nämnde embetsman. Uppenbart är likväl,
att hos bergsöfverstyrelsen måste finnas tillgång äfven på tekniska
krafter, enär dels styrelsens befattning med grufkartorna krafvel- särskilda
kunskaper och erfarenhet, dels ock styrelsen bör vara i tillfälle
att erhålla på teknisk sakkunskap grundade utredningar.

102

Bergsliandteringen.

Innan Kongl. brefvet den 18 november 1874 angående reglering
af bergmästaredistrikten in. m. utfärdades, förestods bergsöfverstyrelsens
grufkartekontor af extra grufingeniören i de båda sydligare länen af
dåvarande tredje bergmästaredistriktet. Enär detta förhållande vid den
företagna regleringen af distrikten icke kunde fortfara, föreskrefs genom
nämnda nådiga bref, att en särskild grufingeniör skulle förordnas att
vara föreståndare för ifrågavarande kontor med de åligganden, för hvilka
här ofvan i annat sammanhang (sid. 39 och 40) redogjorts. Denna anordning
tillkom på framställning af kommerskollegiet, som i den 7 augusti
1873 till Eders Kongl. Maj:t ingifvet underdånigt utlåtande, med afseende
å inseendet öfver grufkartekontoret, framhöll bland annat vigten af att
kontoret förestodes af en person, som icke vore allt för ofta under
längre tid i sender frånvarande, samt derjemte erinrade, att genom anställande
af en bergsingeniör hos bergsöfverstyrelsen dessutom skulle
vinnas andra fördelar, ity att dels innehafvaren af platsen vid grufkartekontoret,
hvilken plats alltid borde besättas med en yngre, för
skicklighet i hvad till grufingeniörsyrket hörer känd person, hade tillfälle
att jemte bestridande af en med aflöning försedd befattning auskultera
vid bergsöfverstyrelsen och dervid kunna förvärfva en mera omfattande
kännedom om bergsförfattningarnas tillämpning samt genom att,
i den mån omständigheterna medgåfve, användas äfven vid kansligöromålen
vinna öfning i dithörande ämnen, dels tillfälle möjligen kunde
beredas äfven för andre såsom grufingeniörer anstälde personer att
genom tjenstgöringsutbyte för viss tid draga nytta af verksamheten vid
en dylik plats, dels och tillgång funnes på en person, hvilken, med
insigt och erfarenhet i hvad till markscheideriet och grufvebrytningskonsten
hörer, kunde vid förefallande behof af bergsöfverstyrelsen tillfälligtvis
förordnas att handlägga förrättningar, som stode i samband
med sagde kunskapsgrenar.

Hvad kommerskollegiet sålunda föreslog, har visserligen hittills till
följd af mellankomna omständigheter icke ledt till det resultat, som
kollegiet dermed åsyftat, men torde i sig innefatta lösningen af frågan,
huruledes äfven med den inskränkning i antalet särskildt för bergs -

Patent.

10?»

ärenden anstälde tjensteman, som vid en ombildning af kommerskollegiet
synes af omständigheterna påkallad, bergsöfverstyrelsen skall beredas
tillgång på nödiga såväl administrativa som tekniska krafter, enär en
tjensteman med de af kollegiet antydda qvalifikationer torde i sin hand
kunna förena såväl tillsynen öfver grufkartekontoret som de göromål,
hvilka för närvarande åligga kollegiets sekreterare för bergsärenden, samt
derjemte, på sätt kollegiet framhållit, användas för handläggningen af
vissa särskilda förrättningar, synnerligast som tillfälle till att erhålla
möjligen nödigt biträde vid grufkartornas komplettering m. m. icke för
framtiden torde böra möta någon .svårighet, då de personer, hvilka skola
ega att upprätta grufkartor, böra inför bergsöfverstyrelsen styrka sin
kompetens i detta afseende.

Bland de särskilda förrättningar, som skulle kunna åt bemälde
tjensteman anförtros, torde böra räknas företagandet af sådana inspektioner,
hvilkas regelmässiga anordnande tillförordnade presidenten i
kommerskollegiet uti sitt underdåniga utlåtande den 14 juni 1877
(Bil. A sid. 29*—84*) framhållit såsom synnerligt önskvärd!. Företagandet
af dylika inspektioner torde för öfrigt äfven vara påkalladt deraf,
att det nu föreliggande förslaget till ny grufvestadga mera direkt än
gällande författning betonar bergverkstyrelsens skyldighet att öfver grufvedriften
utöfva sådan tillsyn, att nödig trygghet beredes arbetsmanskapet,
och att icke genom sättet för grufbrytningen grufvas framtida bestånd
äfventyras eller fara för annans egendom uppstår.

9:0. Ärenden angående patent.

De åligganden, som tillkomma kommerskollegiet i dess egenskap af
patentmyndighet, äro för närvarande bestämda genom patentförordningen
af den 19 augusti 1856.

Patent må enligt nämnda förordning meddelas å nya uppfinningar,
som hafva slöjd eller konst till föremål, samt å förbättringar af äldre

104

Patent.

dylika uppfinningar, dock icke å läkemedel eller å uppfinning af sådan
beskaffenhet, att dess begagnande uppenbarligen strider mot gällande lag,
allmän säkerhet eller goda seder, samt ej heller å en ny princip i allmänhet.
Vid ansökning om patent skall fogas rigtig och fullständig beskrifning
å uppfinningen samt sättet huru den skall användas, äfvensom
noggranna ritningar och modeller, der sådant erfordras. År sökanden
ej i tillfälle att genast inlemna fullständig beskrifning, skall han anmäla
detta i ansökningen, och kollegiet förelägger honom i sådant fall
genom protokollsutdrag, som utfärdas efter anslag, viss tid inom hvilken
han, vid äfventyr att ansökningen eljest anses förfallen, bör inkomma
med sådan beskrifning.

Den pröfning, som ett patentärende underkastas i kollegiet, afser
bland annat, dels huruvida beskrifningen och möjligfen bifogade ritningar
och modeller åro rigtiga och fullständiga, dels och huruvida uppfinningen
är sådan, att patent derå enligt författningen må meddelas, hvarjemte
kollegiet har att bedöma uppfinningens beskaffenhet och vigt samt
i förhållande härtill bestämma den tid, från 3 till 15 år, för hvilken
patenträtt må tillgodonjutas. Innan patentärende af vederbörande referent
föredrages i kollegiet, undergå handlingarne eu förberedande granskning
af kollegiets tekniska biträde, som härom afgifver skriftligt utlåtande
till referenten, hvarvid han i korthet uttalar sig angående beskrifningens
och möjligen förefintliga ritningars eller modellers mer eller
mindre nöjaktiga beskaffenhet, om uppfinningens nyhet och värde m. in.
Möter ej hinder enligt författningen, meddelar kollegiet patentbref, hvithet
utfärdas efter anslag och hvari införes: sökandens anhållan i hufvudsakliga
delar, den ingifna beskrifningen med hänvisning till ritningar
och modeller, om sådana blifvit inlemnade, tiden för hvilken patentet
är beviljadt, den rättighet som genom patentbrefvet meddelas, samt de
åligganden, patentinnehafvaren har att iakttaga för patenträttens tillgodonjutande,
äfvensom en förklaring, att patentbrefvet icke må anses
medföra visshet, att uppfinningen är ny eller kan med fördel användas.
Afslås patentansökningen, meddelas derom underrättelse genom vanligt
protokollsutdrag.

Patent.

105

Då patenträtt förfallit eller förverkats, likasom ock då den tid, för
hvilken patent blifvit meddeladt, tilländalupit, åligger det kollegiet att
i Post- och Inrikes Tidningar kungöra, att patentet till kraft och verkan
upphört; och äro med afseende härå domstolarne förpligtade att till
kollegiet ofördröjligen insända ett exemplar af utslag, hvarigenom patent
upphäfves. Deremot tager kollegiet ingen befattning med offentliggörandet
af beviljade patent i vidare mån, än att i den årliga berättelsen
angående fabriker och manufakturer en kortfattad förteckning meddelas
öfver de uppfinningar, hvarå patent under årets lopp beviljats, utan
åligger kungörandet patenthafvaren, som i sådant afseende har att vid
äfventyr af patenträttens förlust inom två månader från den dag, patentbrefvet
blifvit till utgifvande anslaget, tre gånger låta införa detsamma
till hela dess innehåll i Post- och Inrikes Tidningar. Patenthafvare
åligger vidare att inom två år från patentbrefvets datum inför kollegiet
styrka, att han är i full utöfning inom riket af uppfinningen, äfvensom
att sedermera hvarje år under hela patenttiden likaledes styrka, att
uppfinningen fortfarande utöfvas inom riket. ''Tiden för uppfinningens
bringande till utöfning kan dock af kollegiet vid patents beviljande inskränkas
till ett år äfvensom i anledning af derom gjord framställning
utsträckas till högst fyra år, allt i den mån uppfinningens beskaffenhet
och omfattning dertill föranleda.

Inkomna patentansökningar registreras i kollegiets diarium för inkommande
mål. Öfver meddelade patent föras deremot af registrator!!
två särskilda förteckningar: patentdiariet och sakregistret.

I patentdiariet, som ännu föres efter hufvudsakligen samma formulär
som då ett sådant diarium först upplades år 1832, införas i kronologisk
ordning efter patentbrefvens data alla under året meddelade patent
med angifvande af patenthafvaren och, derest denne är utom riket
boende, det ombud, hvilket han i sådan händelse har att här i riket för
sig ställa, patenttiden, föremålet för patentet, den dag då ärendet föredragits
i kollegiet, tiderna för patentbrefvets publicerande i Posttidningen,
förekommande öfverlåtelseresolutioner, inkomna och af kollegiet
godkända bevis om uppfinningens utöfvande, möjligen förekommande

106

Patent.

Kongl. resolutioner angående utsträckning af patenttiden samt tiden för
patenträttens upphörande. Vid hvarje års diarium är fogadt ett alfabetiskt
namnregister öfver patenthafvarne.

I sakregistret antecknas i alfabetisk ordning alla uppfinningar, å
hvilka patent meddelas, med angifvande af patenthafvaren, dagen för
patentärendets föredragning, patentbrefvets datum och patenttiden.

De beskrifningar och ritningar, som åtfölja ansökning om patent,
skola enligt patentförordningen i kollegiet förvaras för att vara tillgängliga
för dem, som önska deraf taga kännedom. På grund häraf förvaras
sådana handlingar från senare tider hos kollegiets registrator.
Äldre handlingar förvaras i kollegiets arkiv.

Angående vården af de modeller och varuprof, som ofta ingifvas
jemte patentansökningarna, finnas i patentförordningen ej några bestämmelser
meddelade.

Antalet beviljade patent har under senare tider nästan med hvarje
år varit i stigande. Under det nemligen femårsperioden 1858—G2 icke
hade i årligt medeltal att uppvisa mer än omkring 76 patent, uppgingo
motsvarande siffror för de tre följande femårsperioderna till respektive
116, 145 och 218. Under de senaste sex åren har kommerskollegiet
beviljat patent till ett antal af:

1878

285

1879

1880
1881
1882
1883

327

406

400

440

466.

Derest det förslag till förordning angående patent, som Eders Kongl.
Magt genom nådig proposition af den 25 nästlidne januari förelagt Riksdagen,
kommer att lända till efterrättelse, blifva patent myndighetens
bestyr för framtiden i flera hänseenden förändrade.

Patent.

107

Då patentticlen enligt nämnda förslag sättes lika för alla patent
nemligen till 15 år, samt kontrollen öfver, att patenterad uppfinning
behörigen utöfvas, öfverlemnas åt den i saken intresserade allmänheten,
äfvensom öfverlåtelse af patenträtt endast skall på föreskrifvet sätt hos
patentmyndigheten anmälas, undgår patentmyndigheten visserligen det
vanskliga åliggandet att lämpa patenttiden efter de respektive uppfinningarnes
beskaffenhet och vigt likasom ock bestyret med pröfning och
inregistrering af inkomna bevis om uppfinnings utöfvande samt meddelandet
af öfverlåtelseresolutioner, men deremot tillkomma åtskilliga nya
bestyr af ganska väsentlig omfattning.

Främst bland dessa bestyr torde böra räknas patentmyndighetens
skyldighet att ombesörja patentpublikationerna, i hvilket afseende förslaget
innehåller, att då patentbref utfärdas, skall genom patentmyndighetens
försorg kungörelse derom införas i allmänna tidningarna samt
besk ritningen jemte erforderliga bilagor i hufvudsakliga delar på lämpligt
sätt genom tryck offentliggöras.

Ökadt arbete kommer jemväl otvifvelaktigt att föranledas af författningsförslagets
bestämmelser i fråga om pröfningen af uppfinnings
nyhet. Gällande patentförordning innehåller härom ej annat, än att
patent må meddelas å nya uppfinningar; och enligt hvad patentkomitén
framhållit, synas de förhandlingar, som föregingo förordningens utfärdande,
gifva vid handen, att lagstiftarens mening varit den, att någon
föregående undersökning i detta afseende icke skulle ega rum. Stundom
hafva emellertid patentansökningar af kommerskollegiet afslagits
på den grund, att uppfinningen ej varit ny. Då nu det föreliggande förslaget
innehåller, dels att myndigheten eger att genast afslå ansökningen,
derest uppfinningen uppenbarligen icke är ny, dels den bestämmelse
att uppfinning ej må anses som ny, om den, innan ansökning
om patent derå inkommit till patentmyndigheten, redan blifvit så beskrifven
i allmänt tillgänglig tryckt skrift, att sakkunnig person kan
med ledning deraf utöfva uppfinningen, så lärer deraf följa, att patentmyndigheten
måste ingå i pröfning af uppfinningens nyhet, i den mån
de för myndigheten sjelf tillgängliga källor derom kunna innehålla upp -

108

Patent.

lysning, hvilken undersökning sålunda äfven måste omfatta patentmyndighetens
samling af utländskt patenttryck.

Vidare kommer ökadt arbete att föranledas deraf, att dels patentsökande
och öfrige vederbörande, som hafva med patentmyndigheten att
skaffa, medgifves rätt att skriftligen med posten utan mellanhand af
ombud vända sig direkt till patentmyndigheten, dels ock nämnda myndighet
ålägges att i vissa fall på samma sätt efter uppgifven adress
meddela sig med vederbörande. Nya bestyr komma ock att blifva
en följd af införandet af det så kallade uppbudsförfarandet, enligt hvilket
patentmyndigheten, sedan inkomna ansökningshandlingar befunnits
fullständiga och derest anledning ej förekommit att genast afslå ansökningen,
skall hafva att i allmänna tidningarne införa kungörelse om
ansökningen med uppgift å dess hufvudsakliga innehåll, hvarefter det
under viss tid skall stå en hvar öppet att till patentmyndigheten inkomma
med invändning mot patentansökningen. Derest invändningen
pröfvas vara af någon betydelse, torde sökanden få deröfver förklara
sig, hvilket kan föranleda åtskillig skriftvexling. Ytterligare tillkomma
de bestyr, som föranledas deraf att för patents fortfarande åtnjutande
vissa afgifter skola till patentmyndigheten årligen inbetalas.

Ur samma synpunkt torde slutligen böra framhållas, att derest Eders
Kongl. Maj:t, såsom komiterade förutsätta, för Sveriges del biträder den
sistlidet år i Paris afslutade konventionen angående bildandet af en
union till skydd för den indnstriela eganderätten, kommer detta att för
patentmyndigheten medföra eu ej obetydlig korrespondens med utlandet,
bland annat derigenom att enligt nämnda konvention skall i Schweiz
inrättas en internationel byrå, till hvilken åtskilliga meddelanden angående
patentväsendet skola öfversändas, i utbyte hvaremot byrån lemnar
meddelanden från andra i unionen delaktiga stater.

Äfven i öfrigt komma patentmyndighetens åligganden att förändras
genom bestämmelser, som ifrågavarande förslag innehålla, såsom exempelvis
i fråga om de omständigheter, hvarom anteckningar i patentregistret
höra göras in. in. Men det anförda torde innefatta de hufvud -

Patent.

109

punkter, hvilka, så vidt författningsförslagets bestämmelser dertill gifva
anledning, särskild! böra beaktas vid bedömande af de för patentärendens
behöriga handläggning erforderliga arbetskrafter.

Enligt det nådiga uppdraget hafva komiterade särskildt att yttra sig, __
huruvida för sådana ärenden rörande varumärken samt patent, hvilka
böra af administrativ myndighet handläggas, någon ny sjelfständig institution
må finnas erforderlig eller om icke så beskaffade ärenden lämpligen
kunna af eu med annat embetsverk förenad byrå omhändertagas,
samt så i ena som andra fallet föreslå de deraf påkallade åtgärder.

Med hänvisande i fråga om varumärken till hvad här nedan kommer
att yttras, få komiterade i afseende å patentärendens handläggning
anföra följande.

Såsom ofvan blifvit nämndt, föreslog vid 1874 års riksdag en motionär
inom andra kammaren, att bestyret med patentärenden måtte från
kommerskollegiet öfverflyttas på dåvarande teknologiska institutet. Med
anledning af detta förslag yttrade 1874 års komité, att det så mycket
mindre borde ifrågakomma att till eu teknisk högskola hänvisa de af
patentlagstiftningen härflytande, ej obetydliga embetsbestyren och såmedelst
inkräkta på de för undervisningen afsedda lärarekrafterna, som
pröfningen af patentärenden förutsatte icke allenast teknisk bildning
utan jemväl en vidsträcktare författningskunskap, hvaraf lärarne vid
teknologiska institutet väl icke kunde väntas vara i besittning; hvarförutom,
enligt komiténs åsigt, hvarken någon besparing eller någon fördel
skulle genom den föreslagna öfverflyttningen i öfrigt vinnas. Likaledes
faun komitén en ofta uttalad åsigt, att för patentärenden borde inrättas
en fristående byrå under civildepartementet, mindre välgrundad, såsom i
tillämpningen ledande till ökade utgifter utan motsvarande nytta; och
tillstyrkte komitén för sin del, att handläggningen af patentärenden
skulle tillkomma det nya embetsverk, hvilket komitén föreslog i kommerskollegiets
ställe.

Patent.

I hvad sålunda blifvit yttradt instämde jemväl den år 1877 nedsatta
komitén för afgifvande af förslag i fråga om patentskydd m. m.; och
föreslog bemälda komité i den 6 november 1878 afgifvet underdånigt
betänkande, att för pröfning af ansökningar om patent skulle inom kommerskollegiet
bildas en särskild afdelning, bestående af två kollegiets
ledamöter och tre i tekniska ämnen kunnige män, dem Konungen för
viss tid dertill förordnade, samt att å denna afdelning, der den främste
bland kollegiets ledamöter borde föra ordet, beslut ej skulle få fattas,
der ej minst en af kollegiets ledamöter och två af de särskildt förordnade
vore tillstädes.

Kommerskollegiet, som den 18 juni 1880 afgaf underdånigt yttrande
i anledning af komiténs förslag, förklarade sig dela komiténs åsigt
om lämpligheten och nödvändigheten deraf att, såvida patentäreuden
skulle fortfarande tillhöra kollegiet, eii särskild afdelning derinom, vid
hvilken tekniskt bildade personer anstäldes, blefve till dessa ärendens
behandling inrättad, samt ansåg, att denna afdelnings ställning till kollegiet
borde bestämmas så, att afdelningen i allmänhet finge ensam bära
ansvaret för sina åtgöranden, och särskildt afgörandet af de tekniska
frågorna helt och hållet öfverlemnades åt afdelningen, som äfven borde
å kollegiets vägnar underskrifva och utfärda patentbref, men att, derest
med afseende å det rent formela och administrativa vid ett patentärende
skiljaktiga meningar uppstode mellan kollegiets ledamöter, å ena, och
de tekniske bisittare, å andra sidan, eller emellan förstnämnda ledamöter
inbördes, ärendet, hvad berörda del vidkomme, borde underställas
kollegiets pröfning; och ifrågasatte kollegiet derjemte, om icke vid
en sådan anordning skulle under alla omständigheter vara tillfyllestgörande,
att endast en af kollegiets ledamöter ålades deltaga i patentafdelningens
förhandlingar. Kollegiet framhöll slutligen, att derest med
patentinstitutionen skulle vinnas i någon fullständigare mån det gagn
för den inhemska industrien, som åsyftades, borde patentafdelningen
erhålla en särskild sekreterare eller notarie samt en särskild arkivarie,
hvarjemte det vore af nöden att anskaffa en lokal, hvarest såväl beskrifningarna
å här i riket meddelade patent med dertill hörande ritningar

Patent.

och modeller eller varuprof samt hvad af dylik art från främmande
land rörande der utfärdade patent kunde förvärfvas, jemte nödig litteratur
i ämnet, kunde på ett ändamålsenligt sätt förvaras och hållas för
allmänheten tillgängliga.

Det förslag till ordnande af patentärendens handläggning, som
kollegiet sålunda framställt, biträddes emellertid icke af den ledamot i
kollegiet, till hvilkens rotel dessa ärenden höra; utan framhöll bemälde
ledamot i särskildt afgifvet yttrande bland annat, att för ett patentärendes
behandling visserligen erfordrades såväl författningskunskap
och embetsmannaförfarenhet som tekniska insigter, men att liksom de
personer, af hvilka författningskunskapen och embetsmannaförfarenheten
skulle representeras, icke borde åläggas att befatta sig med annat än
hvad till deras område hörde, så borde de tekniske fackmännen ej heller
tagas i anspråk för eller gifvas i uppdrag att inlåta sig på handläggandet
af frågor, hvilka icke vore till föremålen för den från dessa fackmäns
sida påräknade sakkunskapen hänförliga; och ansåg han på grund
häraf, att saken på ett lämpligare och äfven enklare sätt borde kunna
ordnas, om vid den embetsmyndighet, vare sig kommerskollegiet eller
någon annan, som skulle handlägga patentärenden, ånstäldes ett behöfligt
antal i tekniska ämnen kunniga, för viss tid förordnade män, med
åliggande att under tjenstemanna-ansvar i tekniskt hänseende granska
de till embetsmyndigheten inkomna patenthandlingar och deröfver afgifva
de yttranden, till hvilka omständigheterna funnes föranleda, hvarefter
dessa yttranden kunde, i hvad anginge den nämnda tekniska delen af
saken, läggas till grund för embetsmyndighetens beslut i ämnet. Föredragningen
af dessa ärenden i kollegiet syntes, derest patentärendena
fortfarande skulle hos kollegiet bibehållas, sedan nyssnämnda granskning
i tekniskt hänseende blifvit af de sakkunnige verkstäld och yttrande i
ämnet af dem afgifvits, kunna på enahanda sätt som öfriga till kollegiets
handläggning hörande ärenden, af en bland kollegiets ledamöter
bestridas, dock utan att den rent tekniska delen af saken gjordes till
förmål för pröfning å kollegiets sida i annan mån, än att dervid till -

112

Patent.

såges, clet afgifvet yttrande inneliölle hvad detsamma i och för författningens
tillämpning borde innehålla.

Beträffande nu frågan, huruvida patentärenden vid en ombildning
af kommerskollegiet böra hos embetsverket fortfarande bibehållas eller
derifrån skiljas, så synas åtskilliga här ofvan återgifna uttryck gifva
vid handen, att det sistnämnda alternativet varit det, som omfattats
af såväl kollegiet som dess ofvanbemälde ledamot. Det lär väl ej heller
kunna bestridas, att om ock industriela uppfinningar stå i nära
samband med näringsverksamheten i allmänhet samt till stor del både
leda sitt ursprung från det industriela arbetet och äro eu väsentlig betingelse
för industriens utveckling, patentärenden likväl äro af den särskilda
art, att deras handläggning icke behöfver ställas i nära förening
med öfriga näringarne vidkommande förvaltningsbestyr. En sådan förening
torde möjligen äfven blifva mindre lämplig i samma män patentärendenas
antal växer och lagstiftningen ålägger patentmyndigheten eu
mera omfattande pröfningsrätt i fråga om patents beviljande. Men å
andra sidan måste erkännas, att patentinstitutionen kan hafva väsentliga
fördelar af att vara förenad med ett större administrativt embetsverk,
hvilket enligt regeln lärer kunna utöfva större inflytande, än en
mindre om ock fristående institution, och torde ega flera utvägar,
än eu sådan, att tillgodose utvecklingen af de intressen, det har att
bevaka.

Om också patentärendenas antal under senare åren varit i starkt
stigande samt så väl det föreliggande förslaget till patentförordning som
ock en tidsenlig anordning i öfrigt af patentinstitutionen ställer ökade
fordringar på patentmyndigheten, så kan dock patentväsendet knappast
ännu sägas hafva härstädes hunnit den utveckling, att i en särskild
patentmyndighet kunde fullt sysselsättas de tjensteman, som i alla händelser
för ärendenas behöriga handläggning måste der anställas, äfven
om till patentmyndigheten förlädes jemväl några andra ärenden, såsom
befattning med varumärkesregistrering och dylikt.

Det vill derföre synas komiterade, som om tiden ännu icke vore
inne för upprättandet af en särskild patentmyndighet, utan att dermed

Patent.

113

bör anstå åtminstone till dess patentärendenas antal så vuxit, att
patentmyndigheten kan disponera öfver tillräckliga medel för sin sjelfständiga
utveckling.

Om man sålunda anser ärenden angående patent tillsvidare lämpligen
böra omhändertagas af en myndighet, som har sig anförtrodda äfven
andra bestyr än de nyssnämnda, hvilka i alla händelser kunna uppdragas
åt patentmyndigheten, så lär någon för detta ändamål lämpligare
myndighet än ett i kommerskollegiets ställe inrättadt embetsverk icke
vara att tillgå, helst åtskilligt, som rör patentväsendet och som för
patentmyndigheten är af vigt att känna, återfinnes i kollegiets protokoll
med flere handlingar, hvilka icke kunna från kollegiets öfriga arkiv utan
stor omgång och kostnad utbrytas.

Skall emellertid eu sådan anordning medföra det gagn för industrien,
som med patentinstitutionen afses, måste synnerlig uppmärksamhet
egnas åt de former och vilkor, under hvilka patentmyndigheten
kommer att arbeta, så att institutionen ej blott från början i möjligaste
mån motsvarar det industriela lifvets kraf utan äfven göres
mäktig af den utveckling, som ett framåtgående patentväsende påkallar.

Några omständigheter, som i dessa afseenden torde särskildt böra
beaktas, vilja komiterade här framhålla.

Ett sammanförande i en hand af bestyret med ärenden angående
patent och andra vigtiga frågor, hvilka med förstnämnda ärenden icke
ega något närmare samband eller någon likhet i behandlingen, kan uppenbarligen
icke vara egnadt att främja det verksamma intresse för patentinstitutionens
utveckling, som bör förefinnas hos dess målsman inom
patentmyndigheten.

Den afdelning inom det nya embetsverket hvilken skulle omhändertaga
patentärendena, bör derför organiseras så, att dess personal kan
uteslutande egna sig åt dessa och likartade ärenden och deraf hafva full
sysselsättning.

Såsom ofvan blifvit nämndt, skulle patentmyndigheten enligt det
föreliggande förslaget till patentförordning befrias från det i öfrigt
temligen vanskliga uppdraget att lämpa patenttiden efter uppfinnin 15 -

114

Patent.

gens beskaffenhet och vigt; och det kunde på grund häraf synas, som
om den nya författningen stälde mindre anspråk på beskaffenheten
af den tekniska pröfning, hvilken ett patentärende skall underkastas
från patentmyndighetens sida, än nu gällande författning i ämnet.
Men denna pröfning kommer att hafva andra uppgifter af synnerlig
vigt att fylla; och att densamma grundas på verklig sakkunskap, är
derför ett bland de oeftergifligaste vilkoren för att patentmyndigheten
skall arbeta på ett fullt tillfredsställande sätt. I betraktande
af de många från hvarandra vidt skilda kunskapsgrenar, hvilka af
patentfrågorna beröras, kan dock eu dylik sakkunnig pröfning icke
åstadkommas, med mindre patentmyndigheten ej blott inom sig eger
ständig tillgång till dugliga tekniska krafter på olika områden utan
äfven sättes i tillfälle att, i de fall då speciela fackkunskaper erfordras
eller andra omständigheter göra det önskvärdt att tillkalla sakkunnige
utom embetsverket, anlita de för hvarje särskildt fall mest
lämplige. Af vigt för en rationel behandling af patentfrågorna är äfven
otvifvelaktigt, att, i enlighet med hvad i det här ofvan delvis återgifna
yttrandet af eu ledamot i kommerskollegiet blifvit framhållet, pröfningen
och afgörandet af de rent tekniska spörsmålen i möjligaste mån
uteslutande öfverlemnas åt sakkunnige.

En annan omständighet, som det föreliggande förslaget till patentförordning
gifver särskild anledning att nu taga i öfvervägande, är
sättet för beviljade patents publicerande. Förslaget till patentförordning
innehåller härom, såsom redan blifvit nämndt, att kungörelse
om patents meddelande och patentbrefs utfärdande skall genom patentmyndighetens
försorg införas i allmänna tidningarna, samt att patentbeskrifningen
jemte erforderliga bilagor skola i hufvudsakliga delar på
lämpligt sätt genom tryck offentliggöras, äfvensom att närmare föreskrifter
i ämnet komma att särskildt meddelas.

Då i det närmaste samma bestämmelser förekomma i den tyska
patentlagen, torde det vara af intresse att erfara, huru patentpublikationerna
äro anordnade i Tyskland. Den tyska patentmyndigheten utgifver
för närvarande regelmässigt liera dylika publikationer, nemligen patent -

Patent.

115

bladet (Das Patentblatt), patentskrifterna (Die Patentschriften) samt utdragen
ur patentskrifterna, (Die Ausziige aus den Patentschriften), hvarförutom
hvarje år publiceras en systematiskt och kronologiskt ordnad
förteckning öfver de under det förflutna året beviljade och upphörda patent
med alfabetiska namn- och sakregister.

Patentbladet, som utkommer en gång hvarje vecka, är närmast afsedt
för alla de tillkännagifvanden, som enligt patentlagen skola inflyta jemväl
i den ofticiela tidningen, och upptager på grund häraf under rubriken
»patentlista» uppgift å inkomna patentansökningar, meddelade och
upphörda patent m. m., hvarjemte i patentbladet publiceras författningar
och beslut, som afse patentlagens tillämpning och dylikt, vigtigare
prejudikat i patentfrågor samt meddelanden af statistiskt innehåll eller
rörande utlandets patentväsen.

Patentskrifterna utgifvas i särskilda nummer, ett för hvarje meddeladt
patent, i den mån de hinna redigeras och tryckas, och innehålla de
fullständiga beskrifningar och ritningar, på grund af hvilka hvarje patent
meddelats. Med hänsyn till denna publikation äro patenterna indelade
i 89 klasser, omfattande olika industrigrenar.

Ändamålet med utdragen ur patentskrifterna, hvilka utgifvas sedan
1880 och publiceras såsom bihang till patent!dadet, är att inom vidsträcktare
kretsar än de, som kunna bereda sig regelmässig tillgång till
de dyra patentskrifterna, utbreda kännedom om förekommande nya uppfinningar;
och innehålla dessa utdrag på grund häraf endast eu kortfattad
redogörelse för beviljade patent jemte, der sådant för beskrifningens
tydliggörande anses erforderligt, eu afbildning af förekommande ritningar
i väsentliga delar.

Hvar och eu af dessa olika publikationer har sålunda sin särskilda
vigtiga uppgift att fylla, och för eu fullt tillfredsställande anordning
af patentinstitutionen torde ej någon af dem kunna undvaras.
Då emellertid allt som inflyter i det så kallade patentbladet, så vidt det
omedelbart hänför sig till patentmyndighetens åtgärder i patentfrågor,
enligt det föreliggande förslaget till patentförordning, i likhet med
hvad i Tyskland eger rum, jemväl publiceras i allmänna tidningarna,

116

Patent.

samt utdragen ur patent skrifterna, derest desamma skola motsvara sitt
ändamål, för kostnadens skall icke lära kunna göras så fullständiga, att
något vidare offentliggörande af patentbeskrifningar och ritningar blifver
öfverflödigt, torde en publikation motsvarande de ofvannämnda så kallade
patent skrifterna vara den, som i första hand måste af patentmyndigheten
anordnas; hvaremot, till dess patentverkets tillgångar medgifva utgifvandet
äfven af publikationer motsvarande det tyska patentbladet och
utdragen ur patentskrifterna, dessa sistnämnda torde kunna tillsvidare
öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten. Dock lär patentmyndigheten
fortfarande som hittills böra offentliggöra förteckningar öfver meddelade
och upphörda patent, Indika förteckningar, i likhet med hvad
i Tyskland eger rum, torde böra sammanföras i en och samma publikation,
som äfven lämpligen synes kunna upptaga antalet inkomna
patentansökningar, efter uppbud framstälda invändningar, med flera statistiska
data af allmännare intresse, äfvensom prejudikat i patentfrågor.
Denna publikation, som till eu början torde böra utgifvas qvartalsvis
och som kunde benämnas patentunderrättelser, synes sedermera i mån af
tillgångar kunna utvidgas så, att den slutligen konnne att motsvara det
tyska patentbladet.

Patentskrifterna utgifvas i Tyskland, såsom redan blifvit nämndt, i
särskilda serier efter de olika klasser, i Indika patenten äro indelade.
Å hvarje serie kan särskilt prenumereras, hvarförutom hvarje nummer
säljes särskilda Eu dylik anordning torde äfven härstädes böra vidtagas;
men till följd såväl af ritningarnas dyrbarhet och textens omfång
som ock deraf, att en icke obetydlig gratisutdelning bör ega ram till
offentliga bibliotek, tekniska läroverk samt åtskilliga myndigheter inom
landet, på det att patentarkivet på detta sätt må flerfaldigas och
blifva för allmänheten lätt tillgängligt, äfvensom till utländska patentmyndigheter
i utbyte mot deras motsvarande publikationer, kan man
likväl icke påräkna, att kostnaden för denna publikation i någon nämnvärd
mån skall bestridas af allmänheten, utan måste densamma hufvudsakligen
drabba patentverket.

På grund häraf hafva komiterade sökt komma till insigt om den

Patent.

117

ungefärliga kostnaden för en dylik publikation härstädes. De tyska
patentskrifterna bestå, såsom ofvan blifvit nämndt, af text innehållande
patentbeskrifningarne samt de ritningar, hvilka blifvit bilagda nämnda beskrifningar;
och återgifvas dessa ritningar i olika format allt efter behofvet.
De upplysningar och kostnadsberäkningar, hvilka komiterade erhållit
från olika tryckerifirmor här i staden, synas gifva vid handen, att
hvarje nummer af en publikation motsvarande dessa patentskrifter
skulle för en upplaga om 200 exemplar, hvilket antal torde vara lör det
föreliggande behofvet tillräckligt, i medeltal kosta omkring BO kronor,
hvilket för 400 patent skulle göra en årlig kostnad af 12,000 kronor.

I någon om ock ej nämnvärd mån torde denna kostnad komma
att betäckas af influtna prenumerations- och försäljningsafgifter. Men
å andra sidan tillkomma ytterligare kostnader för dels de kungörelser,
som i vissa fall genom patentmyndighetens försorg skola införas i
allmänna tidningarna, dels ock publicerandet af patentunderrättelserna,
hvilka kostnader icke torde kunna anslås lägre än till respektive 1,200
och 500 kronor. Med den tillväxt i patentärendenas antal, som under
senare åren egt rum och hvilken efter all anledning kommer att framdeles
fortgå, ökas naturligtvis äfven dessa kostnader år från år.

Slutligen har kommerskollegiet i sitt här ofvan delvis återgifna utlåtande
erinrat om behofvet af eu lämplig lokal, der patentritningar,
modeller och varuprof samt nödig literatur i ämnet kunde på ett ändamålsenligt
sätt förvaras och hållas för allmänheten tillgängliga. Yigten
af att äfven dessa omständigheter vid en ombildning af patentmyndigheten
redan från början beaktas, torde icke behöfva särskildt framhållas.

Eu .tidsenlig anordning af patentinstitutionen krafvel- sålunda ej
obetydliga kostnader. På sätt chefen för civildepartementet i sitt
vid den nådiga propositionen fogade yttrande till statsrådsprotokollet
antydt, bör dock med de betydande inkomster, som genom den nya
författningens tillämpning beredas patentmyndigheten, någon svårighet
icke möta vid att på ett fullt tillfredsställande sätt ordna denna angelägenhet.
Ett oeftergifiigt vilkor härför är emellertid, att dessa inkom -

118

Pilten!.

stel'' beräknas och användas uteslutande för patentinstitutionens successiva
utveckling.

Någon befogad invändning mot eu dylik anordning torde så mycket
mindre kunna göras, som de anspråk på en beskattning af patentväsendet,
hvilka på grund af patenträttens egenskap af ett temporärt monopol
möjligen kunna från det allmännas sida framställas, äfven med den
nedsättning i stämpelafgiften för patent, som Eders Kong! Maj:t genom
nådig proposition af den 30 sistlidne januari föreslagit Riksdagen, måste
anses behörigen tillgodosedda, i det nemligen den föreslagna stämpelafgiften
af 25 kronor för hvarje beviljadt patent, äfven med eu beräkning
af endast 400 patent för år, kommer att bereda statsverket en
årlig inkomst af 10,000 kronor.

Enligt det föreliggande förslaget till patentförordning skall vid
hvarje ansökning om patent fogas en afgift af 50 kronor, hvarjemte patenthafvaren
skall i förskott erlägga för hvarje af det andra, det
tredje, det fjerde och det femte patentåret 25 kronor, för hvarje af de
följande fem åren 50 kronor och för hvarje af de fem sista åren 75
kronor; uppgående sålunda det belopp som, stämpelafgiften oberäknad,
kommer att erläggas för ett under hela den faststälda patenttiden fortfarande
patent till 775 kronor. Enligt den af departementschefen i
hans ofvanberörda yttrande till statsrådsprotokollet framlagda beräkning
skulle denna anordning kunna antagas lemna patentverket en inkomst,
som komine att uppgå för det första året, sedan författningen
trädt i kraft, till minst 20,000 kronor, för det andra till 28,000, för
det tredje till 34,400, för det fjerde till 40,000 kronor, och hvilken sedermera
successivt skulle ytterligare stegras, så att densamma det femtonde
året nppginge till icke mindre än 126,375 kronor.

Denna beräkning är grundad bland annat på det antagande, att
den nya författningens tillämpning till en början skulle minska patentens
antal, så att under nästkommande år endast komme att meddelas
400 patent, hvarjemte antalet hvarje år. beviljade patent antagits
komma att öfverstiga det näst föregående årets med minst 5 procent.
Komiterade hålla visserligen före att, om också den sistnämnda beräk -

Varumärken.

119

ningen med afseende å en så lång tidrymd som femton år är väl hög,
torde deremot knappast något skäl förefinnas, hvarför man skulle behöfva
befara, att den af departementschefen antagna betydande minskningen i
patentens antal i verkligheten skulle inträda, enär i allmänhet erhållandet
af patent enligt nämnda författning blifver ej obetydligt billigare,
än hvad för närvarande är fallet, då patenthafvaren sjelf skall
bekosta pätentbrefvets publicerande i Posttidningen. De första åren
torde, på sätt departementschefen äfven framhållit, inkomsten dessutom
komma att ökas genom utgifter för äldre patent, hvilkas innehafvare ställa
sig under den nya förordningen.

Men äfven om detta komiterades antagande är rigtigt, och man
sålunda för de första åren kan beräkna en ej obetydligt högre inkomst
än hvad departementschefen förutsatt, lär dock densamma ej kunna
uppgå till fullt det belopp, att patentverkets alla nödiga utgifter dermed
kunna bestridas utan något tillskott af statsmedel. Då emellertid patentverket
inom kort bör hafva erhållit icke blott tillräckliga inkomster
för att sjelft bekosta dessa utgifter utan äfven ej obetydligt öfverskott,
torde, derest icke äfven stämpelafgiftens afkastning anses böra användas
till patentinstitutionens förkofran, statsverket lämpligen kunna af
patentmedeln efter hand tillgodoföra sig ersättning för de bidrag, som
under den allra första tiden utgått till patentverket.

De öfverskott, som deröfver uppstå, böra deremot, enligt hvad
komiterade redan framhållit, reserveras för att efter förslag af patentmyndigheten
användas till patentinstitutionens successiva utveckling.

Komiterade öfvergå nu till behandling af frågan om hvilken institution
bör utses att vara registreringsmyndighet för varumärken.

Enär det förslag till lag om skydd för varumärken, hvilket för närvarande
är på Riksdagens pröfning beroende, blifvit förberedt dels af
den komité, som den 11 maj 1877 erhöll nådigt uppdrag att''utarbeta

120

Varumärken.

författnings förslag såväl om patent som angående nu ifrågavarande ämne,
dels af en den 6 augusti 1881 nedsatt komité, som haft gemensamma
sammanträden med de för samma ändamål i Norge och Danmark utsedde
komitéer, torde någon utredning af frågans uppkomst här icke
behöfva lemnas, utan få komiterade i afseende derå hänvisa till förenämnda
komitéers betänkanden.

Det må blott beträffande gällande bestämmelser i ämnet här
erinras:

att genom Kong], kungörelsen den 13 juni 1862, angående upphörande
af stadgandena om vissa inhemska fabrikstillverkningars och
handtverksvarors förseende med fabriksstämpel, de då ännu befintliga
påbuden om svensk tillverkningsstämpels anbringande å vissa varor uppliäfdes,
och det förklarades skola ankomma på fabriks- eller handtverksidkarne
sjelfve att, om de skulle så för godt finna, å sina arbeten sätta
egna stämplar eller märken samt dessa stämplars eller märkens utseende
och beskaffenhet offentligen tillkännagifva, med undantag likväl i afseende
på jerneffekters stämpling, äfvensom beträffande kontroll- och tillverkningsstämpel
å arbeten af vissa metaller;

att någon bestämmelse i hvad form omförmälda offentliga tillkännagifvande
skall ega rum, icke finnes utfärdad;

att det nu lagstadgade skyddet för varumärken innehålles i 22
kap. 16 § strafflagen;

att överenskommelser om ömsesidigt skydd för varumärken blifvit
för Sveriges del ingångna med Tyska riket (genom deklarationerna den
19 och 24 juni 1872), Frankrike (genom handelstraktaten den 30 december
1881) och Spanien (genom handelstraktaten den 15 mars 1883).

De genom Kong!, förordning den 12 januari 1855 föreskrift^ stämplar
för jerneffelcter finnas, enligt hvad komiterade ofvan upplyst, införda
i en hos kommerskollegiet befintlig registerbok, som för närvarande upptager
2,097 olika stämplar. De bland dessa, hvilka förekomma i allmänna
marknaden, hafva genom enskild försorg blifvit offentliggjorda
senast 1877. Åtskilliga skiljaktigheter förefinnas emellertid mellan denna
s. k. stämpelbok och kollegiets registerbok.

Varumärken.

121

Enligt det Eders Kong!. Maj:ts proposition till Riksdagen den 30
sistl. januari bilagda lagförslag skola följande åligganden tillkomma den
myndighet, som förordnas att föra varumärkesregister för hela riket.

Sedan den, som vill låta registrera varumärke, till registreringsmyndigheten
ingifvit eller i betaldt bref insändt skriftlig ansökan, innehållande
tydlig beskrifning å märket samt fullständig uppgift om sökandens
namn eller firma, yrke och postadress, så ock, der rätt till varumärket
skall omfatta endast vissa slag af varor, uppgift å dessa varuslag,
med hvilken ansökan skola följa afbildning af märket, två till
märkets tryckning tjenliga stämplar (clichéer) samt fyratio kronor, utgörande
afgift för registreringen och dess offentliggörande, åligger det
registreringsmyndigheten att ofördröjligen hålla sökanden tillhanda eller,
om fullständig adress uppgifvits, med posten öfversända skriftligt intyg
om ansökans mottagande och om dag och tid på dagen, då det skedde;
skolande vid intyget fästas ett af de inlemnade exemplaren af varumärket.

Vägras registrering, hvilket bör ega rum i vissa bestämda fall,
hvarom här nedan förmäles, skall underrättelse om detta beslut med
skälet derför skriftligen delgifvas sökanden.

Möter icke något hinder för registreringen, skall märket intagas i
registret samt kungörelse derom ofördröjligen införas i allmänna tidningarna
och i en genom registreringsmyndighetens försorg utgifven registreringstidning.

Skyddet för registreradt varumärke upphör, när ej ansökan om förnyelse
skett, första gången inom tio år från registreringsdagen och sedermera
inom tio år från sista förnyelsen. Vill någon låta förnya registrering,
skall han ingifva eller insända skriftlig ansökan derom och bifoga
afbildning af märket i ett exemplar jemte tio kronor i registreringsafgift.
Har märket varit registreradt för annan än den, som begär
förnyelsen, skall jemväl sökandens rätt till märket styrkas. Förnyelsen
skall genast införas i registret och intyg derom delgifvas sökanden.
Finner registreringsmyndigheten något vara underlätet, af hvad sålunda

122

Varumärken.

föreskrifvits, skall lian vägra förnyelse. Beslut om sådan vägran skall
delgifvas sökanden.

Finner Konungen, på derom gjord anmälan, att varumärke icke
bort registreras på grund deraf, att det innehåller offentliga vapen
eller stämplar eller ock framställningar, som kunna väcka förargelse,
skall detsamma ur registret afföras. Har registrering skett af varumärke,
som endast består af sådant tecken eller märke, som allmänneligen nyttjas
i viss näring, eger hvarje idbare af sådan näring rätt att fordra
registreringens upphäfvande. I detta fall, så ock eljest då någon förmenar,
att registrering af varumärke skett honom till förfång, må talan
om registreringens upphäfvande föras vid domstol. Då registrering blifvit
upphäfd, eller skyddet för registreradt varumärke upphört, eller den,
som är till märket berättigad, det begär, skall märket afföras ur registret
och kungörelse derom införas i allmänna tidningar och i registreringstidningen.
Varder i följd af Konungens beslut varumärke ur registret
affördt, skall registreringsmyndigheten tillika derom underrätta den,
för hvilken registreringen skett.

Registrering af jernstämplar skall enligt lagförslaget hädanefter ske
i samma ordning som registrering af andra varumärken, men förnyelse
af sådana stämplar skall utan särskild anmälan ske genom registreringsmyndighetens
försorg. I vederbörlig ordning godkända jernstämplar,
som ega bestånd när den nya lagen träder i kraft, skola jemväl utan
särskild anmälan intagas i varumärkesregistret af registreringsmyndigheten,
hvilken det ock åligger att derom införa kungörelse i registre -ringstidningen.

Den pröfning i sak, som enligt lagförslaget tillkommer registreringsmyndigheten,
består uti att tillse:

1) om märket består- endast af siffror, bokstäfver eller ord, som icke
utmärka sig genom så egendomlig form, att märket kan såsom figurmärke
anses;

2) om deri obehörigen intagits annat namn eller annan firma än
sökandens eller namnet på annans fasta egendom;

3) om det innehåller offentliga vapen eller stämplar;

Varumärken.

123

4-) om det innehåller framställningar, som kunna väcka förargelse;

5) om det är helt och hållet likt varumärke, som redan är för
annans räkning registreradt eller behörigen anmäldt till registrering,
eller med dylikt märke företer sådan likhet, att, oaktadt skiljaktigheter
i vissa delar, märkena i sin helhet lätt kunna förvexlas.

I dessa fall må registrering ej ega rum.

Registrering må likväl ej vägras, om likheten med ett förut för
annans räkning registreradt eller till registrering behörigen anmäldt
varumärke heror deraf, att båda märkena innehålla siffror, bokstäfver
eller ord, hvilka icke utmärka sig genom så egendomlig form, att märkena
kunna anses såsom figurmärken, eller att det förra märket endast
eller till en del består af sådant tecken eller märke, som allmänneligen
nyttjas i viss näring.

För att vinna någon ledning för bedömandet af den omfattning, i
hvilken registrering af varumärken kan antagas komma att ega rum
under den närmaste framtiden, hafva komiterade skaffat sig upplysning,
huru förhållandet varit i Danmark, der varumärkeregistrering på grund
af lagen den 2 juli 1880 började den 15 november samma år. Före
årets slut inregistrerades 214 märken,

samt 1881 ................................. 178

1882 ................................. 101

1888 ................................. 147

eller i medeltal under dessa fyra år 159 märken.

På grund af Sveriges större folkmängd samt enär antagligen öfverenskommelser
med främmande makter om ömsesidigt skydd för varumärken
komma att afslutas i stor utsträckning, så snart den nya lagen
kommer till stånd, antaga komiterade, att man i Sverige kan under
den närmaste framtiden motse registrering af åtminstone 300 märken
om året. Inkomsten häraf skulle utgöra 12,000 kronor årligen. Utgifterna
för registreringstidningen kunna beräknas till omkring 50 kronor
för hvarje nummer, innehållande 10—15 märken; eller i medeltal till 4

124

Varumärken.

kronor för hvarje märke. Härtill kommer kostnaden för offentliggörandet
af märket i allmänna tidningar, hvilket måste beräknas till ungefär
samma belopp, så att hela kostnaden för ett märkes kungörande kan
anslås till omkring 8 kronor.

Komiterade vilja i sammanhang härmed påpeka, att den första
registreringen af de jernstämplar, som vid lagens trädande i kraft ega
bestånd, kommer att ådraga statsverket en kostnad för en gång af omkring
16,000 kronor, enär clichéer till samtliga dessa märken måste anskaffas.
Den framtida förnyelsen af dessa märkens registrering kan deremot icke
varda synnerligen betungande, sedan clichéerna en gång finnas.

I de flesta länder, der patentverket nått någon betydligare utveckling,
utöfvar patentmyndigheten jemväl funktioner såsom registreringsmyndighet.
En sådan anordning, ehuru måhända icke ovilkorligen påkallad
genom ärendenas inre samband, erbjuder emellertid vissa fördelar
i afseende å yttre förhållanden och möjliggör utan tvifvel det minst
kostsamma ordnande af varumärkesregistreringen. Då härtill kommer,
att den ofvan omförmälda pariserkonventionen af den 20 mars
1883, angående bildandet af en union till skydd för den industriela
äganderätten, innehåller bestämmelse om upprättandet i hvarje unionen
tillhörande land af en centralanstalt för tillhandahållande åt allmänheten
af upplysningar rörande patent- och varumärken, äfvensom i fråga
om mönster och modeller, der skydd för sådana är lagligen stadgadt,
vilja komiterade tillstyrka, att det nya embetsverket varder registreringsmyndighet
och att varumärkesregistreringen ställes i närmaste samband
med behandlingen af patentärenden.

Enligt hvad komiterade fått sig uppdraget, åligger det dem jemväl
att utreda, huruvida något eller några slag af ärenden, som nu af andra
embetsverk eller myndigheter vinna handläggning, borde till det ombildade
eller nya embetsverket öfverflyttas.

Svenskt liandelsarkiv.

125

I detta afseende hafva komiterade, enär kommerskollegiet för närvarande
redan har ärenden af ganska många slag att handlägga, och
ett i dess ställe inrättadt embetsverk enligt komiterades förslag skulle
erhålla en icke ringare omfattning, ansett att till det nya verket borde
af nya bestyr läggas endast sådana, som stode i allra närmaste samband
med öfriga dithörande, så att verkets organisation icke måtte göras
alltför omfattande. Af sådana bestyr anse komiterade utgifvandet
af konsulernas berättelser ovilkorligen böra tillkomma styrelsen för handelns
och sjöfartens angelägenheter.

Jemlikt föreskrift i konsulsstadgans § 31 skall konsul med uppmärksamhet
följa de förenade rikenas handel och sjöfart i distriktet och
söka inhemta snar och fullständig kännedom angående politiska, ekonomiska
eller andra förhållanden, som på denna handel och sjöfart kunna
inverka, samt i dessa ämnen afgifva rapporter, som hvad Sverige angår
insändas till kommerskollegiet. Särskildt åligger det konsulerne att hos
kollegiet göra anmälan om lagar och förordningar eller municipala föreskrifter,
som i landet utfärdas rörande handel och sjöfart samt utgifter,
tull- och hamnväsende eller dylikt, då sådant kan vara af vigt för
Sveriges förbindelser med distriktet.

Enligt samma stadgas § 32 skola konsulerne inom slutet af januari
månad till kollegiet öfversända en omständlig berättelse om Sveriges
handel och sjöfart å distriktet under det sistförflutna och om utsigterna
för desamma under det ingångna året samt meddela sina åsigter om hvad
bör vidtagas eller utverkas till befrämjande af Sveriges förbindelser med
distriktet. Samtidigt bör ett sammandrag af denna berättelse och af
den till norska departementet för det inre afgifna insändas till utrikesdepartementet.

Om hvad berättelserna af det förra slaget innehålla af vigt för
handlande, sjöfarande och andre näringsidkare, plägar kollegiet utfärda
kungörelser samt, der konsulns rapport innehåller särskildt beaktansvärda
upplysningar, låta införa den i Post- och Inrikes Tidningars textafdelning.

Hvad åter de senare eller s. k. årsberättelserna beträffar, har
kollegiet gjort sig och allmänheten dem till godo endast på sådant sätt,

126

Svenskt handelsarkiv.

att utdrag derutur intagits i berättelsen om utrikes handel och sjöfart
för det år, som de från konsulerne inkomna årsberättelserna afse. Enär
kollegiets berättelse på grund af de dertill hörande vidlyftiga statistiska
tabeller icke kan hinna offentliggöras förr än långt efter det år den omfattar,
blifver följden, att deri intagna utdrag af konsulsberättelserna
förlora en stor del af sitt intresse och icke kunna medföra det med dem
afsedda gagn för det praktiska affärslifvet.

Ett försök att åstadkomma eu bättre anordning med utgifvandet
af årsberättelserna gjordes af utrikesdepartementet åren 1871 och 1878
genom utgifvandet i bokform af de till departementet från konsulerne
inkomna sammandragen af årsberättelserna för nästföregående år. Sammandragen
af årsberättelserna för 1871 lät departementet deremot under
loppet af 1872 införa i Post- och Inrikes Tidningar. Intetdera försöket
hade synnerlig framgång. De i bokform utgifna berättelserna
erhöllo knappt någon spridning utöfver den gratisutdelning, som gjordes
till åtskilliga embetsmyndigheter, och de i Post- och Inrikes Tidningar intagna
berättelserna blefvo blott till en del återgifna af öfriga pressorgan,
hvadan de knappast torde hafva nått fram till de läsare, för hvilka de
egentligen voro bestämda.

Ett bättre uppslag gafs genom den af tillförordnade presidenten i
kollegiet uti hans underdåniga utlåtande den 18 december 1875 gjorda
hemställan om anvisande af medel för utgifvande af »Svenskt handelsarkiv».
För ändamålet med denna tidning, såsom hvars förebild framhölls
»Preussisches Handelsarchiv», finnes en utförlig redogörelse i Bil. A.
(sid. 9*—12*) till detta betänkande. Jemlikt nådigt bref den 22 december
1875 behagade Eders Kongl. Maj:t, med hänseende till de fördelar,
handeln och näringarna kunde antagas hafva att förvänta deraf,
att ett sorgfälligt gjordt urval af de utaf konsulerne till kommerskollegiet
insända rapporter, utländska lagar och författningar samt andra
handlingar blefve jemte upplysande statistiska uppgifter genom tryck
till allmän kännedom befordrade, för år 1876 dels till redaktionsarfvode
in. m. anvisa ett belopp af 3,000 kronor att af manufakturfondens vinst -

Svenskt handelsarkir.

127

medel utgå, dels bevilja nödiga medel till bestridande af tryckningskostnader.

Utgifvandet började ock med 1876 och, sedan Eders Kongl. Maj:t
under den 4 november samma år för år 1877 anvisat ett lika stort
belopp som för år 1876, fortsattes utgifvandet ännu ett år. Före 1877
års slut ingick tillförordnade presidenten med underdånig anhållan om
anvisande af medel för handelsarkivets utgifvande jemväl under 1878,
men enär, enligt hvad upplyst blifvit, antalet prenumeranter å ifrågavarande
tidning, hvilket under år 1876 endast utgjort mellan 100 och
200, icke under 1877 ökats utan i stället i någon män aftagit, samt
således anledning saknades att antaga, att tidningen under fortsatt
utgifvande skulle tillvinna sig sådant intresse hos allmänheten, att kostnaden
derför i en framtid skulle kunna utan fortfarande betydligt
bidrag af statsmedel bestridas, fann Eders Kongl. Maj:t, vid ärendets
föredragning den 7 december 1876, vidare understöd icke böra för ändamålet
beviljas.

Frågan upptogs då ånyo i en annan form af ministern för utrikes ärendena,
på hvars föredragning i sammansatt statsråd den 15 mars 1878
Eders Kongl. Maj:t behagade för utgifvande af konsulernes berättelser angående
de förenade rikenas handel och sjöfart, äfvensom af andra från dem
inkommande rapporter rörande handels- och sjöfartsförhållanden, hvilka
kunde erbjuda större eller varaktigare intresse, å konsulskassan anvisa
ett årligt belopp af 3,000 kronor. Ministern, som erhöll bemyndigande
att träffa de för arbetets utgifvande och förläggande nödiga aftal, uppgjorde
på grund häraf öfverenskommelse om utgifvandet med förre redaktören
af »Svenskt handelsarkiv».

Utgifvandet af konsulernes årsberättelser kunde sålunda utan afbrott
fortgå och skedde derefter för gemensam svensk-norsk räkning,
sedan den statistiska byrån i Kristiania, som under de närmaste åren
derförut för Norges del utgifvit berättelserna såsom ett särskildt häfte
af Norges officiela statistik, dermed upphört.

Mot denna förändrade anordning uttalades emellertid redan vid 1879
års storting åtskilliga betänkligheter af det stortingsutskott, som be -

128

Svenskt handelsarkiv.

handlade anslagen till gemensamma utgifter för diplomatien och konsulatväsendet.
Dessa betänkligheter bemöttes väl af ministern för utrikes
ärendena, men 1880 års storting vidhöll sin året förut uttalade åsigt,
att konsulernes årsberättelser borde intagas i Norges officiela statistik,
och anslog dertill medel på samma gång den gemensamma konsularbudgeten
minskades med ett belopp motsvarande Norges andel i den
beräknade kostnaden för berättelsernas utgifvande för gemensam räkning.

Då till följd häraf utrikesdepartementet blef urståndsatt att offentliggöra
berättelserna med de tillgångar, som stodo departementet till
buds, gjorde ministern för utrikes ärendena den 28 december 1880
framställning hos chefen för civildepartementet om utverkande af anslag
för ändamålet, och behagade Eders Kongl. Maj:t den 22 januari 1881
för berättelsernas utgifvande under samma år anvisa en summa af högst
3,000 kronor att utgå från besparingarna å sjette hufvudtitelns anslag
till jordbruket, handeln och näringarna, sedan vid årets utgång från utrikesdepartementet
erhållits utredning angående kostnadernas verkliga
belopp. Sedermera har Eders Kongl. Maj:t årligen fattat enahanda beslut,
hvadan ifrågavarande berättelser fortfarande genom ministerns för
utrikes ärendena försorg af en särskildt antagen redaktör utgifvas. Genom

lämpliga anordningar har det lyckats att erhålla ett jemförelsevis betydligt
antal prenumeranter, så att det årliga anslaget 3,000 kronor numera
är tillräckligt att jemte prenumerationsafgifterna betänka utgifningskostnaden,
hvilket till en början icke var fallet.

Berättelserna utgifvas enligt den nuvarande anordningen i tvångsfria
häften, hvaraf under år 1883 utkommo åtta, nemligen ett häfte i
månaden från och med april till och med oktober samt sluthäftet i
december. De hafva under senare tider tillvunnit sig allt större uppmärksamhet
och i allmänhet rönt ett välförtjent erkännande. Men
klagomål hafva samtidigt försports deröfver, att offentliggörandet sker
åtminstone delvis alltför långsamt. Otvifvelaktigt är ock, att sådana be -

Svenskt Imndelsarkiv.

129

rättelser måste erbjuda större intresse, i samma mån de mera snabbt
bringas till allmänhetens kunskap, medan åter ett försenadt offentliggörande
kan i vissa fall fullständigt betaga dem möjligheten att vara
till gagn.

Svårligen lärer emellertid dröjsmål kunna undvikas, om utgifvandet
skall ske såsom hittills. Redaktionen tager nämligen icke så ringa tid
och arbete i anspråk, enär många berättelser måste mer eller mindre
omarbetas och andra öfversättas från ett främmande språk. Då flertalet
berättelser inkomma inom en temligen kort tidrymd, skulle det derför
fordras antingen flere personers samarbete, eller ock arbete af en från
andra göromål ledig person, för att offentliggörandet kunde ske med
större skyndsamhet. Men en sådan anordning betingar icke obetydligt
ökade kostnader.

Vidare ligger det tydligen en oformlighet deruti, att utrikesdepartementet
skall besörja utgifvandet af berättelser, som ingå till kommerskollegiet,
mot att kostnaden bestrides af medel, som tillhandahållas af
civildepartementet.

Slutligen måste komiterade framhålla såsom en brist, att endast
konsulernes årsberättelser offentliggöras, medan öfriga från dem ingående
meddelanden endast i ringare mån tillgodogöras; ty en kungörelse, att
en åtgärd af vigt för handeln och sjöfarten på ett främmande land blifvit
vidtagen, eller att eu der utkommen lag finnes tillgänglig hos kommerskollegiet,
är icke för allmänhetens behof tillfyllest, lika litet som
införandet i en daglig tidning af en konsulsrapport, hvilken, om den
icke strax urklippes och tillvaratages, sedermera är svår att återfinna.

I betraktande af det nu anförda finna komiterade afgörande skäl
att tillstyrka en återgång till det under endast tvänne år försökta utgifvandet
af Svenskt handelsarkiv. Men komiterade anse, att utgifvandet
bör besörjas icke af en särskildt antagen redaktör, utan af det embetsverk,
som skall hafva förvaltningsbestyr med handel och näringar.
Arkivet borde, liksom det förra handelsarkivet, utkomma i form af en
veckoskrift och innehålla ungefär följande:

1) i Sverige utkommande lagar, förordningar och öfriga allmänna

130

Svenskt liandelsarkiv.

föreskrifter rörande handel, sjöfart och industri; redogörelser för kommunikationsväsendets
utveckling inom landet, för industriutställningar
samt vigtigare uppfinningar inom industriens område; sådana statistiska
uppgifter, som egna sig för successivt offentliggörande, m. in.;

2) efter behofvet afpassade redogörelser för utländsk lagstiftninginom
det ekonomiska området, och

3) sådana berättelser från konsulerne, livilka erbjuda intresse för
svenske handels-, sjöfarts- och näringsidkare.

Konsulernes årsberättelser kunde måhända lämpligen åtfölja arkivet
som bilagor, i den mån de hunne utgifvas, under förutsättning att hvad
deri förekomme af mera omedelbart intresse, så skyndsamt som möjligt
meddelades i sjelfva arkivet.

Derest arkivets typografiska utstyrsel komme att ungefärligen motsvara
den, som nu gifves åt årsberättelserna, torde utgifningskostnaden
icke behöfva väsentligen öfverskrida beloppet af nuvarande anslag för
dessa, helst prenumerantantalet kan antagas komma att stegras utöfver
det, som årsberättelserna redan lyckats tillvinna sig. Någon betydligare
gratisutdelning torde icke böra ifrågakomma, enär de myndigheter, som
kunna behöfva arkivet, lära vara oförhindrade att genom prenumeration
förskaffa sig detsamma.

Kommer denna anordning till stånd, skulle det nya embetsverket
alltså hafva att årligen ombesörja utgifvandet af fyra statistiska berättelser,
utgörande serierna Litt. C), D), E) och F) af »Bidrag till Sveriges
officiela statistik», Cocle list, Patentbeskrifningar, Patentunderrättelser,
Registreringstidningen för varumärken, samt Svenskt handelsarkiv. För
den närmare befattningen med dessa olika publikationers redaktion och
utgifvande få komiterade tillfälle att här nedan redogöra i sammanhang
med förslaget till embetsverkets organisation och till arbetsfördelningen
inom detsamma.

Mönster och modeller.

131

1877 års patentkomité erhöll jemväl uppdrag att utarbeta förslag
till författning angående skydd för industriela mönster och modeller.
Sådant skydd finnes redan lagstadgadt i många främmande länder, och
vid de kongresser och konferenser, som under senaste årtionde varit
samlade för att öfverlägga om lämpliga åtgärder i ändamål att bereda
internationelt skydd för den industriela eganderätten, har frågan om
mönsterskydd alltid framhållits såsom lika vigtig som den om skydd för
patent och varumärken. Det af komitén utarbetade författningsförslaget
innehåller bland annat den bestämmelse, att den som vill förvärfva uteslutande
rätt att inom riket yrkesmessigt vid varutillverkning till efterbildning
begagna industriela mönster, hvilka han förfärdigat, förfärdiga
låtit eller annorledes förvärfvat, skall för sådant ändamål till kommerskollegiet
ingifva ansökan med uppgift, huru länge han vill samma rätt
åtnjuta, jemte afbildning af de mönster, för hvilka skydd sökes. Möter
ej hinder mot bifall till ansökningen, skall under förbehåll om annans
bättre rätt det sökta skyddet meddelas. Mönsterskydd erhålles för
högst fem år. Har kortare skyddstid blifvit sökt, kan förlängning vinnas
för återstående åren. Varder mönsterskydd beviljadt eller skyddstiden
förlängd, skall kommerskollegiet låta derom göra anteckning i ett
för sådant ändamål upprättadt register. Hvad sålunda stadgats angående
mönster skulle ock vara tillämpligt i afseende å modeller.

Detta författningsförslag har icke ännu blifvit till föredragning
inför Eders Kongl. Maj:t slutligen beredt. Då industrien emellertid
otvifvelaktigt har behof äf en sådan lagstiftning, hvilken på det närmaste
ansluter sig till och fullständigar lagarne om patentskydd
och om skydd för varumärken, samt komiterade förutsätta, att frågan
inom kort tid kommer att vinna sin lösning, hafva komiterade velat
uttala den åsigt, att registreringen af mönster och modeller bör, i likhet
med hvad i flertalet främmande länder är fallet, förläggas till patentmyndigheten
och sålunda, derest komiterades förslag om ordnande
af denna institution vinner afseende, komma att tillhöra det i kommerskollegiets
ställe inrättade nya embetsverket. Den tillökning i dettas
arbetskrafter, hvilken på grund häraf möjligen blifver erforderlig,

132

Handelsmuseum.

lärer kunna bestridas af de i lagförslaget omförmälda afgifter för
registreringen, derest dessa, i enlighet med hvad i ämnet hörda myndigheter
hemställt, höjas till skäligt belopp.

En annan fråga, som komiterade haft under öfverläggning, torde
här vara platsen att omförmäla. Den angår inrättandet af s. k. handelsmuseer.
En sammanställning af de nyaste uppgifterna i detta ämne
hafva -komiterade ansett sig böra bilägga detta betänkande (Bil. E).

Af dessa uppgifter framgår, att den väldiga konkurrens mellan
nationerna, som eger rum å det industriel området, sporrat, regeringar,
kommuner och enskilda föreningar att utfinna nya medel för att åt det
egna landets produkter och tillverkningar vinna marknader, der andra
nationer ännu icke uppträda eller för att från de gamla marknaderna
uttränga medtäflarne. Belgien synes hafva tagit försteget framför öfriga
länder. Regering och representation hafva der enigt samverkat för upprättandet
af en institution, som på kort tid vunnit stort anseende, och
på kostnader har dervid icke sparats.

Under senaste år har utrikesdepartementet från åtskillige konsuler
mottagit samlingar, som delvis skulle väl egna sig för ett dylikt handelsmuseum.
Departementet har tillsvidare deponerat dem hos sådana
institutioner, der de kunna antagas vara till någon nytta, men gjort
förbehåll att kunna återbekomma dem, derest ett handelsmuseum framdeles
skulle komma till stånd.

Komiterade hafva emellertid icke haft tillfälle att sätta sig närmare
in i denna fråga och finna derför icke heller anledning att framställa
något positivt förslag om ett dylikt museums inrättande. Ett
på ort och ställe företaget närmare studium af den belgiska institutionens
organisation skulle kanske lättast och snabbast lemna svar på
frågan, om och huru en efterbildning deraf hos oss borde åstadkommas.

Enär emellertid en enda sådan institution svårligen lärer kunna vara

133

Åtskilliga ärenden.

tillfyllest för båda de förenade rikena, torde icke utrikesdepartementet
utan ett i kommerskollegiets ställe inrättadt embetsverk vara den myndighet,
som borde erhålla öfverinseendet öfver ett möjligen blifvande
svenskt haudelsmuseum.

Med undantag af de här ofvan omnämnda fall hafva komiterade
icke funnit skäl att föreslå någon utvidgning af embetsverkets verksamhetsområde,
vare sig genom öfverflyttning af göromål, som nu åligga
andra myndigheter, eller annorledes. Innan komiterade öfvergå till det
föreliggande ämnets vidare behandling, torde deremot för fullständighetens
skull här böra upptagas de af tillförordnade presidenten i kommerskollegiet
framstälda förslag till förändrade bestämmelser i frågor
berörande kommerskollegiets verksamhet, hvilka i den föregående undersökningen
icke blifvit behandlade. Då emellertid dessa förslag icke
afse någon nämnvärd minskning i embetsverkets göromål, få komiterade
med afseende å deras motivering samt den närmare redogörelsen för
gällande bestämmelser hänvisa till tillförordnade presidentens bifogade
utlåtande af den 14 juni 1877 (Bil. A. sid. 14*—48*) samt här inskränka
sig till en kortfattad redogörelse för komiterades åsigter i
hvarje särskildt fall.

Hvad då först beträffar förslagen, att kommerskollegiet skulle befrias
från skyldigheten att afgifva yttrande i frågor om anläggning af och
reglementariska stadganden för städer och köpingar samt andra lastageplatser
(sid. 16*—18*), att årligen i enlighet med föreskrifterna i Kongl.
brefvet den 14 oktober 1853, angående förändrad organisation af bergsstaterne
m. m., afgifva underdånig berättelse om de upptäckter och förbättringar,
som uti bergshandteringen i tekniskt och industrielt hänseende
under föregående året i utrikes länder egt rum (sid. 34*—35*), samt
att på begäran granska värderingar af bruk eller bergverk, å hvilka
lån i publika kassor sökas (sid. 43*—44*), torde samtliga dessa förslag,
derest de påkalla någon särskild åtgärd, lämpligen böra tagas i

134

Kommerskollegiets indragning.

öfvervägande vid uppgörandet och fastställandet af den instruktion, som
af kommerskollegiets ombildning påkallas.

Den befattning med svenska kyrkans i London räkenskaper, som
genom Kongl. kungörelse den 4 maj 1814 blifvit kommerskollegiet
ålagd (sid. 26*—27*), torde lämpligen kunna öfverflyttas på utrikesdepartementet.

Det framstälda förslaget, att embetsverket skulle befrias från skyldigheten
att hålla hand öfver vissa författningars efterlefnad (sid. 28*
—29*), torde icke böra föranleda till någon åtgärd, enär embetsverket
uppenbarligen oftare än allmänna åklagarne lärer erhålla kännedom om
förekommande öfverträdelse!- af dessa författningar samt ej heller saknar
möjlighet att låta beifra dem.

På de af tillförordnade presidenten anförda skäl (sid. 38*—40*)
hemställa komiterade slutligen, att de i Kongl. förordningen den 18 juni
1864, angående utvidgad näringsfrihet, nu förekommande bestämmelser
i fråga om vissa näringsidkares skyldighet att anmäla sig hos bergsöfverstyrelsen
måtte förändras i den af tillförordnade presidenten förordade
rigtning.

Af hvad komiterade i det föregående anfört, täcktes Eders Kongl.
Maj:t finna, att komiterade icke kunna förorda indragning af kommerskollegiet
i den mening, att de till detta embetsverks handläggning nu
hörande ärenden borde helt och hållet eller i väsentligare omfång öfverflyttas
på andra verk och myndigheter, i hvilket senare fall för återstående
ärenden skulle kunna upprättas ett embetsverk med mycket
enklare organisation och betydligt mindre tjenstemannapersonal än
kollegiets.

Ett hinder för ett förslag i detta syfte har visserligen legat deruti,
att Eders Kongl. Maj:t såsom grundval för komiterades arbete uppställt
den bestämmelse, att för handläggning af ärenden rörande handel och
näringar bör finnas ett särskildt embetsverk; ty utgående från denna

Statsdepartement för näringar.

135

förutsättning hafva komiterade snart kommit till den öfvertygelse, att
ett sådant embetsverk bör och måste erhålla en ganska betydande omfattning.

Men äfven utan denna vid uppdragets utförande fästa inskränkning
och begränsning skulle komiterade för visso hafva kommit till
hufvudsakligen samma resultat. Det visar sig nemligen vid hvarje
allvarligt försök till öfverflyttning af en grupp ärenden från kollegiet
till annat embetsverk, att derest gruppen är af något betydligare
omfång, kan den icke inpassas i det andra embetsverkets organisation
utan tillökning i arbetskrafter åt detta. Sådant måste också vara förhållandet,
då i betraktande tages, att de flesta centrala embetsmyndigheter
så nyligen undergått reglering, hvarvid embets- och tjenstemännens
antal blifvit inskränkt understundom till det minsta möjliga
eller, der icke denna yttersta gräns blifvit nådd, till allenast det omfång,
som motsvarar den för den närmaste framtiden påräkneliga ökning
i göromål, hvilken landets utveckling på alla områden sjelfmant medför.
En splittring af kollegiets göromål mellan flera olika embetsverk skulle
derför medföra ökning i kostnader på olika håll, hvilken, så vidt komiterade
kunna döma, med säkerhet skulle vålla staten ökade utgifter i
det hela.

Den enda förutsättning, under hvilken komiterade derför funnit eu
fullständig indragning af kommerskollegiet kunna och möjligen böra
ega rum, vore den, att ett nytt statsdepartement för näringar blefve
inrättadt. Då frågan derom under senare tider ofta varit på tal och
för närvarande, på grund af enskild motionärs framställning, utgör föremål
för Riksdagens pröfning, hafva komiterade, ehuru en utredning af
alla dithörande förhållanden ligger utom komiterades befogenhet, likväl
ansett sig böra framställa en kort antydan om de vilkor, hvarunder enligt
komiterades förmenande en sådan omgestaltning af vår näringsadministration
skulle hunna komma till stånd. Dessa vilkor äro till största delen
angifna i Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen den 10 januari 1868,
angående rättighet för Konungen att uppdraga afgörandet af vissa
ärenden åt departementschef. Vid en blick på förteckningen öfver de

136

Oliimpliglieten af längre uppskof.

ärenden, kommerskollegiet har att handlägga, är det i ögonen fallande,
huru ytterst olämpligt det vore att draga alla dessa under Konungens
pröfning i statsrådet. Icke heller synes det böra åläggas en departementschef,
som för beredningen af vigtiga lagstiftnings- och förvaltningsärenden
torde behöfva all den tid, som kan stå honom till buds, att
åhöra föredragning af eller på annat sätt taga befattning med samt afgöra
alla de ärenden af mindre vigt, Indika för närvarande falla inom
kollegiets befogenhet att handlägga. Utom omförmälda grunglagsändring
torde derför genom särskild författning böra uppdragas vissa gränser,
inom Indika ett sjelfständigt afgörande af obetydligare mål skulle tillkomma
vederbörande byråchefer uti ett sådant statsdepartement; hvarjemte
komiterade anse sig böra framhålla, att af den ifrågasatta grundlagsförändringen
måste följa, att icke allenast de mål och ärenden, som
falla inom näringslagstiftningens område, utan äfven alla andra förvaltningsbestyr
skulle inom den af Konungen bestämda gräns icke vidare i
statsrådet behandlas, utan underkastas departemental handläggning. Slutligen
blefve det alldeles oundgängligt, att nya bestämmelser gåfves om
den form, under hvilken vissa unionela ärenden skulle behandlas, derest
kollegiets befattning med ärenden rörande utrikes handel och sjöfart
skulle öfvergå till ett af statsdepartementen.

Komiterade hafva icke att uttala sig om de fördelar eller olägenheter,
som kunde vara förenade med genomförandet af nu antydda lösning.
Så mycket kraftigare känna komiterade sig manade att framhålla
olämpligheten deraf, att med kommerskollegiets ombildning skulle anstå,
till dess den så omfattande frågan om upprättande af ett nytt statsdepartement
hunnit blifva slutligen afgjord. Det ovisshetstillstånd, hvari
kommerskollegiet befunnit sig vid olika tidpunkter, men särskildt under
senaste årtionde, har icke kunnat annat än högst menligt inverka på
kollegiets förmåga att fullgöra sitt uppdrag i hela den utsträckning,
som af de många och olikartade sträfvandena inom näringslifvet betingas,
och under afvaktan år efter år på ett beslut om embetsverkets
indragning, eller reorganisation, har hvarje fråga om någon mera genomgripande
förändring i sättet eller formerna för ärendenas handläggning

Kollegial behandling.

137

blifvit åsidosatt. Att detta provisoriska tillstånd derjemte måst i högsta
grad försvåra om ej omöjliggöra förvärfvandet åt embetsverket af nya
dugande krafter, lärer icke behöfva närmare påvisas.

För att emellertid den ombildning af kommerskollegiet, hvilken
komiterade på grund häraf måste anse högst angelägen och brådskande,
icke må utgöra hinder för upprättandet af ett statsdepartement för näringarna,
derest ett sådant under den närmaste framtiden skulle finnas nödigt,
vilja komiterade här nedan i annat sammanhang föreslå för sådant
ändamål lämpliga åtgärder.

Att det kollegiala arbetssättet är onödigt betungande vid behandlingen
af flertalet ärenden inom kommerskollegiet, derom hysa komiterade
icke någon tvekan. Ty huru ändamålsenligt och betryggande det
än må vara, att, vid granskningen eller uppgörandet af ett författningsförslag
eller vid afgifvandet af utlåtande i en omfattande och vigtig
förvaltnings- eller organisationsfråga eller vid pröfningen af ett inveckladt
besvärsmål, genom fleres samfälda tankeutbyte vinnes en uppfattning,
hvilken så vidt möjligt tager hänsyn till alla berättigade
kraf eller alla på en frågas bedömande inverkande omständigheter,
kan likväl deruti påtagligen icke ligga någon som helst anledning, att
inför kollegium skola föredragas och till protokollet tagas ärenden af
mindre betydenhet eller föga invecklad natur. I stället för att hvarje
ärendes inre beskaffenhet och vigt allena borde bestämma, huruvida
handläggningen deraf skall ske under iakttagande af mera omständliga
och för ett mogets besluts fattande betryggande former, eller om ett
enklare och snabbare behandlingssätt kan användas, uppkommer genom
föreskriften, att alla ärenden skola kollegialt afgöras, ett tvång,
som lätt nog blifver endast en tom och tidsödande formalitet.

1874 års komité uttalade sig äfven mot bibehållandet af den kollegiala
formen. Komitén ansåg till och med, att icke några af de till
kollegiets handläggning hörande ärenden borde eller behöfde kollegialt

Styrelse för handel och näringar.

afgöras. Denna uppfattning kunna komiterade, såsom redan blifvit antyda
för sin del icke biträda. I alla eller åtminstone de allra flesta
af våra monokratiskt styrda verk förekommer kollegial öfverläggning i
vissa fall, och i några af dessa verk sker äfven afgörandet af en del
mål kollegialt, hvilket helt säkert är till fromma för de intressen, som
dessa mål beröra. Gränsen mellan de ärenden, som böra efter fleres
samråd afgöras, och dem som icke behöfva kollegialt handläggas, torde
icke heller vara svår att uppdraga. Den är i sina hufvuddrag af komiterade
redan angifven.

På grund af hvad komiterade nu anfört samt under åberopande af
hvad i det föregående blifvit rörande olika slag af ärenden utredt och
föreslaget, vilja komiterade hemställa, att kommerskollegiet i sin nuvarande
form måtte indragas och i dess ställe upprättas ett nytt embetsverk,
som lämpligen torde kunna benämnas Kongl. Styrelsen för handel
och näringar.

Denna styrelse anse komiterade böra ställas under en i vanliga fall
ensamt beslutande chef, benämnd generaldirektör, samt omfatta fyra
byråer, under hvar sin byråchef och i öfrigt med den personal, som här
nedan omförmäles.

Af de fyra byråerna skulle en handlägga ärenden rörande utrikes
handel och sjöfart, en ärenden rörande näringar samt inrikes handel
och sjöfart, en statistiska och kamerala ärenden samt en ärenden rörande
patent och varumärkesregistrering.

Till den första hyrån skulle på grund häraf förläggas samtliga de till
första roteln nu hörande ärenden med undantag af dels frågor rörande
qvarlåtenskap efter andra å utrikes ort aflidna svenska undersåtar än
sjömän, enskilda personers framställningar om upplysning rörande å utrikes
ort vistande personer samt befattningen med svenska kyrkans i
London räkenskaper, Indika ärenden, enligt hvad komiterade redan framhållit,
böra öfverflyttas till utrikesdepartementet, dels äfven bestyret

Fördelning'' af ärenden mellan byråerna.

139

med de årliga berättelserna om Sveriges utrikes handel och sjöfart,
hvilket skulle tillhöra tredje byrån.

Till första byrån skulle derjemte läggas de till andra roteln nu hörande
frågor om ersättningar till konsuler äfvensom de till tredje roteln
nu hörande ärenden angående sjömanshusen, angående ordningen för sjöfolks
på- och afmönstring samt sjömansrullas utfärdande, form och beskaffenhet,
äfvensom angående sjömäns penningeförsändningar till hemlandet
medelst sjömansinvisningar och deraf föranledda bestyr.

Till den andra byrån skulle förläggas samtliga de ärenden, som hand- -läggas å andra och tredje rotlarna, med här ofvan omnämnda undantag,
äfvensom med undantag af såväl ärenden angående granskning af de
under embetsverkets vård stälda fonder och- medel, redovisningar för
sjömanshusen tillfallande kollektmedel och andelar i böter, befordringar
inom embetsverket och dess ekonomiska angelägenheter, som ock bestyret
med införskaffandet af statistiska prim är uppgifter och afgifvandet
af de årliga berättelserna om fabriker och manufakturer samt inrikes
handel och sjöfart.

Till denna byrå skulle derjemte läggas de till fjerde roteln nu
hörande ärenden rörande bergshandteringen.

Till den tredje byrån skulle höra det statistiska arbetet jemte utgifvandet
af de fyra statistiska berättelserna, äfvensom ärenden angående
granskning af de under embetsverkets- vård stälda fonder och
medel, redovisningar för sjömanshusen tillfallande kollektmedel och andelar
i böter, embetsverkets ekonomiska angelägenheter, den revision
af de vid de lönade konsulaten för konsulskassans räkning uppburna
afgifter af svenska fartyg, som, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, för
närvarande verkställes i utrikesdepartementet, samt slutligen bestyret
med utgifvandet af Svenskt handelsarkiv.

Till den fjerde byrån skulle höra ärenden angående patent, hvilka
nu handläggas å fjerde roteln, samt alla de af lagstiftningen om skydd
för varumärken härflytande administrativa bestyr.

Föredragningen af befordringsfrågor torde böra tillhöra den i tjensten
äldste byråchefen.

140 Ärendenas gruppering.

Om man frånser den oegentlighet, som möjligen kan anses ligga
deruti, att ärenden rörande handel och sjöfart fördelats mellan två byråer,
hvilken anordning betingats af det stora antal mål och ärenden,
som redan nu tillhör den första roteln, skulle med den ofvan föreslagna
fördelningen hvar och eu af de fyra hufvudgrupper af göromål och åligganden,
i hvilka kommerskollegiets embetsbefattning sönderfaller och
som afse omsorgen om handeln och sjöfarten, näringarna, patentväsendet
samt det statistiska arbetet, erhålla hvar sin särskilde målsman
inom embetsverket.

Komiterade hafva redan framhållit af huru stor vigt detta måste
vara särskildt för patentinstitutionens tidsenliga utveckling. Det torde
knappast behöfva erinras,- att denna anordning äfven i öfrigt måste återverka
gagneligt på ärendenas behandling, i det såväl byråcheferne som
de underordnade tjenstemännen härigenom lättare kunna utses med hänsyn
till göromålens kraf på olika insigter och erfarenhet samt beredas
tillfälle att koncentrera sin verksamhet inom området af likartade eller
närbeslägtade frågor. Särskildt torde anställandet af eu byråchef för
statistiska ärenden blifva gagneligt ej mindre för det statistiska arbetet?
enär detta endast härigenom kan komma att omfattas med den insigt
och det intresse, som för dess behöriga utförande och fullkomnande äro
oundgängligen nödiga, än ock för embetsverket i dess helhet. För den
myndighet, hvilken har den grannlaga och vigtiga uppgiften att vaka
öfver och tillgodose näringslifvéts intressen, kan det nemligen uppenbarligen
icke vara annat än till synnerligt gagn att inom sig ega eu kunnig
och erfaren statistiker, som icke blott i förekommande fall kan tillhandagå
med de särskilda upplysningar, han bör kunna omedelbart
lemna eller åtminstone lättare än någon annan anskaffa, utan äfven till
följd af sin embetsställning eger deltaga i förekommande öfverläggningar
och beslut, liksom det å andra sidan på goda skäl kan af denne embetsmål^
deltagande i öfverläggningarne förväntas eu gynnsam återverkan
på det statistiska arbetet i och för sig.

Komiterade hafva emellertid ingalunda förbisett, att den föreslagna
anordningen med afseende å ärendenas fördelning ställer särskildt stora

Personalen.

141

fordringar på cheferne för de båda första byråerna, hvilka komma att
öfvertaga den ojemförligt större delen af det arbete, som för närvarande
åligger kommerskollegiets fyra ledamöter. På grund häraf hafva komiterade
äfven varit betänkte på särskilda anordningar i fråga om ärendenas
beredning’ och föredragning, afsedda att i någon män lätta desse
byråchefers möda. De främsta och oeftergifligaste vilkoren för att såväl
dessa två byråer som de båda öfriga skola komma att arbeta på
ett tillfredsställande sätt äro emellertid, att vederbörande byråchefer
erhålla ett nödigt antal underordnade tjensteman till sitt biträde, samt
att dessa tjensteman tid icke upptages af vidlyftigare protokollsföring
och expeditionssätt än behofvet krafvel- eller af göromål, hvilka lika väl
kunna utföras af vanliga skrifbiträden, äfvensom att dem beredas sådana
löneförmåner, att man med skäl kan fordra, att de egna sin tid odelad
åt embetsverkets tjenst.

Af den embets- och tjenstemannapersonal, som komiterade ansett
erforderlig för det nya embetsverket, hafva redan blifvit omnämnde
generaldirektören och byråcheferne. I betraktande af den ansvarsfulla
ställning, som den förstnämnde kommer att intaga såsom ledaren af
en statsinstitution, hvilken, derest den skall motsvara sitt ändamål,
måste vara stadd i fortsatt utveckling och hvars uppgift föranleder mångfaldiga
och täta beröringar med utlandet och dess motsvarande institutioner,
vilja komiterade särskildt framhålla, att generaldirektörens löneförmåner
icke böra sättas lägre än till åtminstone samma belopp, som i
allmänhet utgår till de högst aflönade cheferne i öfriga centrala verk.

Såsom för hela embetsverket gemensamme tjensteman torde vidare
böra anställas en registrator och arkivarie, eu kassör och bokhållare samt
en ombudsman, af hvilka de två förstnämnde ansetts böra vara tjensteman
i första lönegraden samt ombudsmannen tilldelas samma arfvode
som kommerskollegiets nuvarande juridiska biträde. Denne tjensteman
synes böra benämnas ombudsman och ega att föra styrelsens talan i
alla förekommande fall samt i öfrigt hafva de åligganden, som enligt
ännu gällande föreskrifter i flera författningar tillhörde det år 1876 upphäfda
advokatflskalsembetet i kollegiet.

142

Personalen.

Uti den förr omförmälda nådiga propositionen till 1875 års riksdag
ifrågasattes det visserligen, att kassörs- och registrators-göromålen
skulle förenas i en hand, men en dylik anordning torde äfven med de
förutsättningar, från hvilka nämnda proposition utgick, varit outförbar
och måste blifva det än mer, då antalet årligen inkommande ärenden
än ytterligare vuxit, samt den betydande uppbörd och medelförvaltning
tillkommer, som föranledes af patent- och varumärkesafgifternas
införande. Ej heller lär det vara möjligt att, såsom 1874 års
komité synes hafva åsyftat, åt registrator!! ensam uppdraga passkanslistens
befattning samt förandet åt de anteckningar, hvartill patentansökningar
gifva anledning. För sin del hafva komiterade ansett, att registratorn
utom åliggandet att mottaga och bokföra inkommande handlingar
samt tillsynen öfver styrelsens allmänna arkiv och bibliotek med
flera åligganden, hvilka nu tillhöra hans befattning, bör kunna öfvertaga
äfven den vidlyftiga bokföring, som för närvarande åligger passkanslisten,
dock under förutsättning att han till sitt ständiga biträde erhåller
en amanuens. Pass kanslistens öfriga göromål böra deremot öfvertagas
af den tjensteman i andra lönegraden, som komiterade, enligt hvad här
nedan vidare skall förmälas, anse böra anställas på den första byrån.
Hvad ärendena rörande patent och varumärken beträffar, bör visserligen
registrator!! mottaga och bokföra samtliga inkommande handlingar, men
förandet af patent- och varumärkesregistren äfvensom tillsynen öfver
dessa arkiv torde deremot böra öfvertagas af den fjerde byråns tjensteman.

Kassören, som utom de kassagöromål^ hvilka för närvarande åligga
tjenstemännen i kollegiets kammarkontor, torde böra öfvertaga bestyret
med uppbörden af patent- och varumärkesafgifterna, skulle derjemte
hafva till åliggande att tillhandahålla allmänheten alla från styrelsen
utgående expeditioner, för hvilka stämpelafgift eller lösen skola erläggas.
Denna anordning kommer att medföra den fördel, att all uppbörd förenas
i en hand. Derjemte skulle denne tjensteman i sin befattning
särskildt sortera under tredje byrån och der biträda med handläggningen
af dithörande kamerala ärenden och andra förekommande göromål,
som åt honom lämpligen kunna anförtros.

Personalen.

143

Beträffande de tjensteman, som böra anställas å hvarje byrå, anse
komiterade lika med 1874 års komité, att hvar och en af de föredragande
ledamöterne eller byråcheferne bör erhålla en tjensteman i andra lönegraden
benämnd byråsekreterare till sitt biträde för ärendenas beredning,
uppsättandet af expeditioner, förandet af protokoll, då sådant erfordras,
m. m. Härigenom kunna å hvarje byrå utbildas tjensteman, som blifva
lämplige att i förekommande fall inträda i byråchefernes ställe. Till
lättnad för de båda första byråernas chefer torde derjemte åt sekreterare
på dessa byråer kunna uppdragas att sjelfständigt bereda och inför
generaldirektören föredraga vissa detaljfrågor, med hvilka byråcheferne
icke anses behöfva befatta sig.

På sätt komiterade här ofvan framhållit, är det vidare nödigt att
å andra byrån anställes ytterligare en tjensteman i andra lönegraden,
benämnd byråingeniör, hvilken bör hafva aflagt examen till bergsstaten.
Denne tjensteman skulle dels tillhandagå med nödiga upplysningar och
utredningar i tekniska frågor rörande bergshandteringen samt i öfrigt
öfvertaga de bestyr, hvilka nu tillkomma kollegiets sekreterare för bergsärenden,
så vidt dessa icke böra åläggas styrelsens registrator, dels ock
vara föreståndare för bergsöfverstyrelsens grufkartekontor samt verkställa
de särskilda förrättningar, hvartill han af bergsöfverstyrelsen förordnas.

Utom de egentliga sekreteraregöromålen skulle vidare åt byråsekreterarne
på den första, tredje och fjerde byrån uppdragas särskilda åligganden.
I sammanhang härmed få komiterade redogöra för behofvet af
extraordinarie tjensteman och biträden, hvilket ställer sig olika för de
olika byåerna.

Sekreteraren på första byrån skulle, såsom redan blifvit nämndt,
öfvertaga bestyret med utfärdandet af pass- och nationalitetshandlingar
för svenska fartyg samt befälhafvare- och styrmansbref, äfvensom redigerandet
och utgifvandet af Code list.

Derest renskrifningsgöromålen, såsom ofvan blifvit antydt, öfverlemnas
åt vanliga skrifbiträden, synes antalet amanuenser å de två

144

Personalen.

första byråerna kunna inskränkas till en å första byrån och två å den
andra, af hvilka sistnämnde den ene företrädesvis skulle biträda byråingeniören.

Sekreteraren på tredje byrån, å hvilken afdelning vanliga sekreteraregöromål
äfven måste förekomma, skulle hufvudsakligen hafva samma
åligganden som eu förste aktuarie i statistiska centralbyrån eller att
jemte byråchefen besörja utarbetandet och offentliggörandet af de fyra
statistiska publikationerna samt i allmänhet biträda med det högre och
egentliga statistiska arbetet, hvilket byråchefen ensam icke lär kunna
medhinna. Derjemte skulle denne sekreterare särskilt handhafva utgifvandet
af Svenskt handelsarkiv.

Med afseende å behofvet af tjensteman å tredje byrån torde i öfrigt
hår böra erinras, att det statistiska arbetet, enligt hvad komiterade
redan framhållit, i flera väsentliga afseenden måste utvidgas och förbättras,
derest det skall motsvara -sitt ändamål. För att detta skall
kunna uppnås, erfordras emellertid icke blott, att samtliga hithörande
bestyr, hvilka nu inom kommerskollegiet äro fördelade på flera händer,
öfvertagas af särskilda för detta ändamål afsedda arbetskrafter, utan
ock att bearbetningen af primäruppgifterna helt och hållet förlägges
till det nya embetsverket. Med en sådan anordning, hvarigenom samtliga
länsstyrelser, kronofogdar och magistrater kunna frikallas från
sitt nuvarande åliggande att upprätta sammandrag af vissa uppgifter
för näringsstatistiken och deras åtgöranden härför inskränkas till att
allenast insamla och till centralmyndigheten öfversända primäruppgifterna,
erhåller denna visserligen eu högst väsentlig tillökning i arbete,
men sättes också i tillfälle att åstadkomma en vida bättre arbetprodukt.

Med nuvarande anordning hafva primäruppgifterna icke kunnat
underkastas den granskning, som vederbort, och dock utgör — såsom
det säges i det till 1874 års komitébetänkande fogade särskilda yttrande
af dåvarande chefen för statistiska centralbyrån — »denna granskning
en väsentlig del af det statistiska arbetet, hvars frukt blifver desto
gagneligare, ju strängare granskningen varit. Försummad eller slapp

Personalen.

145

granskning hav deremot till följd, ej blott att man hvar gång får mer
eller mindre otillförlitliga uppgifter, utan ock'' att vanan vid lättsinnig
behandling snart växer ut till ett slags allmänt berättigande)). Hvad
sådan granskning innebär, kan man finna i ofvan åberopade utlåtande
den 14 december 1880 af statistiska embetsverkets nuvarande chef,
som upplyser, att ensamt för befolkningsstatistiken år 1879 ntgingo
från centralbyrån till rikets presterskap 812 anmärkningsskrifvelser,
och att för redogörelsen om kommunernas fattigvård och finanser år
1877 erfordrades 1,179 dylika skrivelser, äfvensom att för 1878 års
likartade men då ej afslutade redogörelse dittills utgått 2,097 anmärkningsmemorial.
För komiterade har dessutom blifvit upplyst, att äfven
under senare år ungefär samma höga tal förekommit, så att exempelvis
under år 1888 utfärdats för befolkningsstatistiken 700 och för den
kommunala fattigvårds- och finansstatistiken 1,720 anmärkningsskrifvelser.
Utförandet af det statistiska arbetet utgör alltså icke ett mekaniskt
införande uti vederbörande kolumner och addering af erhållna
siffertal, såsom mången torde vara benägen att tro, utan förutsätter
derjemte vidlyftiga arbetsprocesser, hvilka äro af den grannlaga art,
att de måste anförtros åt personer med ej ringa erfarenhet och särskilda
insigter.

Med hänsyn till hvad sålunda blifvit anfördt och med ledning af
den i utlåtandet den 14 december 1880 gjorda utredning, äfvensom med
afseende å det redan nu i kommerskollegiet behöfliga antalet arbetskrafter,
lär den personal, som för det statistiska arbetets behöriga fullgörande
erfordras utom de personer, hvilka det högre statistiska arbetet
skulle åligga, nemligen byråchefen och byråsekreteraren, icke kunna
sättas lägre än till två amanuenser och åtminstone två andra biträden,
samtlige arbetande minst 5 a 6 timmar dagligen.

För det biträde, som å denna byrå erfordras för de kamerala ärendena,
skulle, såsom ofvan blifvit antydt, utom sekreteraren äfven kassören
tagas i anspråk.

Sekreteraren på den fjerde byrån skulle särskildt hafva till åliggande
att med nödigt biträde af de teknici, som å denna byrå böra

146

Personalen.

anställas, redigera och utgifva de båda patentpublikationerna och registreringstidningen
för varumärken samt att föra patent- och varumärkesregistren,
biträda med skötandet af förekommande korrespondens
samt hafva närmaste tillsynen öfver byråns bibliotek, arkiv och samlingar.

A denna byrå anse komiterade till en början böra anställas endast
en amanuens. Med patentinstitutionens utveckling lär det dock snart
blifva af nöden att bär anställa en särskild tjensteman för att biträda
allmänheten vid anlitande af biblioteket och samlingarna.

Lika med patentkomitén och kommerskollegiet anse komiterade antalet
ständiga tekniska biträden å denna byrå tills vidare kunna bestämmas
till tre, hvilka torde böra förordnas på viss tid eller tills vidare
samt utses med hänsyn till olika grenar af det tekniska vetandet. Derjemte
måste dock, på sätt komiterade redan framhållit, styrelsen beredas
tillfälle att vid förekommande behof kunna anlita personer med
speciela tekniska insigter utom embets verket.

Af de ständiga biträdena skulle en hvar behandla och afgifva yttrande
angående de patentfrågor, hvilka folie inom det honom anvisade
område. Innan dylikt yttrande afgåfves, borde det dock underställas de
öfrigas pröfning; och om dervid skiljaktiga meningar yppade sig, skulle
sådant anmälas för byråchefen, som då egde föranstalta om inkallandet
af särskilde sakkunnige. Derjemte synes i instruktionen böra meddelas
sådana bestämmelser, att ansvaret för patentärendenas tekniska behandling
så vidt möjligt uteslutande drabbade de tekniska biträdena. Dessas
aflöning torde lämpligen böra bestämmas dels till ett fast arfvode dels
ock till ett visst belopp för hvarje patentärende, som af hvar och en
särskildt handlägges. Förutom deras ofvan nämnda åliggande borde de
slutligen vara skyldiga att biträda sekreteraren vid redigerandet af
patentpublikationerna.

Patentbyråns personal skulle sålunda komma att utgöras af eu
byråchef, eu sekreterare, en amanuens samt tre tekniska biträden, hvilka
lämpligen kunde benämnas assistenter. Komiterade hafva föreställt sig,
att denna personal skulle vara tillräcklig för det föreliggande behof -

Form för ärendenas behandling.

147

vet och intill dess patentverkets inkomster medgifva anställandet af
flere tjensteman. Att detta inom temligen kort tid blifver af nöden,
torde ligga utom allt tvifvel. En jemförelse med den personal, som i
Tyskland ansetts erforderlig för patentärendenas behöriga handläggning,
torde i detta afseende icke sakna sitt intresse. År 1882 beviljades af
das Patentamt 4,130 patent. Samma år utgjordes detta embetsverks personal
af myndighetens chef samt 5 ständiga och 24 tillfälliga ledamöter,
1 byråchef och 40 expedierande sekreterare och kalkulatorer samt 1
kanslichef och 21 sekreterare, tillsammans 93 personer.

Komiterade få vidare i korthet antyda den form för ärendenas
behandling, hvilken komiterade anse böra användas inom det nya
embetsverket.

Efter nödig beredning skulle byråcheferne hvar för sin afdelning
föredraga ärendena inför generaldirektören, som utom i vissa här nedan
uppräknade fall egde att ensam fatta beslut med rätt för föredraganden
att, derest hans mening afveke från chefens, anmäla motiverad reservation
till protokollet.

Kollegialt borde behandlas och afgöras ärenden angående:

verkets organisation;

befordringar, med undantag af sådana, som afse återbesättande af
ledig byråchefsplats;

nya författningars utfärdande eller redan befintligas ändring, förklarande
eller upphäfvande;

cirkulär eller allmänna föreskrifter, som det tillkommer styrelsen
att utfärda;

besvär, som hos styrelsen anföras öfver underordnade myndigheters
beslut;

underdåniga utlåtanden till Konungen i vigtigare frågor;

ärenden, som enligt gällande författningar böra gemensamt med
kollegialt embetsverk behandlas.

Generaldirektören borde derjemte ega att i andra förefallande ärenden,
der han funne sådant erforderligt, till protokollet inhemta en eller
flere byråchefers mening utom föredragandens.

148

l»en nya organisationen jemföra med den nuvarande.

Vid de kollegiala ärendenas slutliga behandling borde närvara atom
generaldirektören och föredraganden minst en af de öfrige byråcheferne.

Utan föredragning skulle byråchef ega infordra förklaringar, upplysningar
och yttranden i mål, som hörde till byråns handläggning, samt
till granskning, anteckning eller förvaring af vederbörande underlydande
befordra inkomna berättelser och rapporter, statistiska uppgifter med
mera dylikt.

Protokoll borde föras endast i de kollegiala målen, samt när beslut
måste expedieras genom protokollsutdrag, skiljaktiga meningar inom styrelsen
förekomme, eller styrelsen eljest funne anledning förordna, att
protokoll skulle föras.

I öfrigt finna komiterade obehöfiigt att närmare ingå i de detaljbestämmelser,
som böra inflyta i styrelsens instruktion, helst ett af
styrelsens första uppdrag torde blifva att utarbeta fullständigt förslag
till eu sådan.

Den organisation, hvartill komiterade ofvan framställt förslag,
upptager eu chef, fyra byråchefer, fyra byråsekreterare, en byråingeniör,
en registrator och arkivarie, en kassör och bokhållare, en
ombudsman tre assistenter och sju amanuenser, eller eu personal af
tillsammans 23 personer. Då emellertid, såsom redan blifvit påpekadt,
en byråchef, en byråsekreterare, de tre assistenterne samt en amanuens
äro afsedde uteslutande för behandling af patentärenden och varumärkesregistrering,
återstå alltså 17 personer för handläggning af
öfriga ärenden. Detta antal är något mindre än den personal, som för
samma ändamål nu användes i kommerskollegiet (jfr. sid. 36 och följande).
Tager man då i betraktande, att enligt komiterades förslag vida
mer arbete än hittills skulle komma att nedläggas på de statistiska berättelserna,
lärer det ovedersägligen framgå, att den för de rent administrativa
ärendenas handläggning afsedda personalen blifvit genom den
nya organisationen icke oväsentligt minskad. Skilnaden kan sägas representera
den besparing i arbetskrafter, som vinnes genom såväl upphäfvande
af den kollegiala formen som öfriga af komiterade föreslagna
förenklingar och förbättrade anordningar vid ärendenas behandling.

Kollegiets lönestat in. in.

149

De till kommerskollegiets embets- och tjensteman samt vaktbetjente
enligt stat eller särskilda nådiga beslut för år 1883 anvisade löner, arfvoden
och gratifikationer uppgingo till följande belopp:

Tillförordnade presidenten, enligt Kongl. bref den 3
mars och 19 maj 1876: å kollegiets stat 1,500 kr., å
sjette hufvudtitelns anslag till extra utgifter 3,200 kr.,

från manufakturförlagslånefonden 4,300; tillsammans...... kr. 9,000: —

Ett kommerseråd: från manufakturförlagslånefonden
5,000 kr., tillfällig löneförbättring 1,000 kr.; tillsammans )) 6,000: —

Ett kommerseråd: å kollegiets stat 4,000 kr., tillfällig
löneförbättring 1,000 kr., från manufakturförlagslånefonden
1,000 kr.; tillsammans....................................... » 6,000: —

Ett kommerseråd: å kollegiets stat 4,500 kr., tillfällig
löneförbättring 900 kr.; tillsammans........................ » 5,400: —

Ett kommerseråd: å kollegiets stat 4,000 kr., tillfällig
löneförbättring 900 kr., från manufakturförlagslånefonden
500 kr.; tillsammans................................................... » 5,400: —

En sekreterare: å kollegiets stat 3,500 kr., tillfällig

löneförbättring 700 kr.; tillsammans.............................. » 4,200: —

En sekreterare: å kollegiets stat 3,400 kr., tillfällig

löneförbättring 700 kr.; tillsammans................................ » 4,200: —

En registrator och arkivarie: å kollegiets stat 2,600

kr., tillfällig löneförbättring 520 kr.; tillsammans ......... » 3,120: —

En notarie: å kollegiets stat 2,200 kr., tillfällig

löneförbättring 440 kr.; tillsammans..................................... » 2,640: —

En notarie: å kollegiets stat 2,200 kr., tillfällig

löneförbättring 440 kr.; tillsammans.................................... » 2,640: —

En kanslist: å kollegiets stat 1,000 kr., tillfällig
löneförbättring 200 kr., å allmänna indragningsstaten

300 kr.; tillsammans ............................................................... » 1,500: —

En kanslist: å kollegiets stat 1,000 kr., tillfällig

löneförbättring 200 kr.; tillsammans.................................... )> 1,200: —

Transport kr. 51,300: —

150

Kollegiets löuestat in. in.

Transport kr. 51,300: —
Eu kamererare: å kollegiets stat 3,500 kr., tillfällig

löneförbättring 700 kr.; tillsammans.................................... » 4,200: —

En kammarförvandt: å kollegiets stat 2,200 kr.,

tillfällig löneförbättring 440 kr.; tillsammans.................. » 2,640: —

En kammarskrifvare: å kollegiets stat 1,000 kr.,

tillfällig löneförbättring 200 kr.; tillsammans.................. )) 1,200: —

En kammarskrifvare: å kollegiets stat 1,000 kr.,

tillfällig löneförbättring 200 kr.; tillsammans.................. » 1,200: —

Ett juridiskt ombud: arfvode, utgående af löneanslaget
för den indragna ad vokatfiskalstj ensten, enligt

Kongl. bref den 19 maj 1876 ............................................. » 1,000: —

Ett tekniskt biträde: arfvode, utgående af anslaget
under sjette hufvudtiteln till befrämjande i allmänhet
af slöjderna, enligt Kongl. bref den 30 december 1881 » 2,200: —-

En grufingeniör, föreståndare för grufkartekontoret:
arfvode, utgående å bergsstaten, enligt Kongl. bref den

13 november 1874 ........ » 1,500: —

Tre kanslistlöner ä 1,000 kr. å kollegiets stat,
hvilka af kollegiet disponeras till bestridande af göro målen.

......................................................................................... » 3,000: —

En kanslistlön å kollegiets stat, 700 kr., jemte
300 kr. från manufakturförlagslånefonden uppbäras af
en kanslist å förra advokatfiskalskontoret utan tjenst göringsskyldighet

..................................................................... » 1,000: —

Anslag å kollegiets stat till extra biträden............ » 2,400: —

En vaktmästare............................ » 700: —

Tre d:o ä 600 kr.............................................. » 1,800: —

Jemlikt Kong], bref den 18 januari 1884 beviljadt
anslag till arfvodeu och gratifikationer åt extra ordinarie
tjensteman och vaktbetjente för år 1883, att utgå

af sjette hufvudtitelns allmänna besparingar.................. » 2,781: 81

Summa löner, arfvodeu och gratifikationer kr. 76,921: 81

Kollegiets liinestat m. in. 151

Till tryckningskostnader, annonser, skrifmaterialier,
inköp af böcker, ved m. in. har ntgifvits i medeltal

under åren 1878—82 ........................................................... » 21,435: 62

Härtill böra läggas:

det å stat särskild! uppförda anslaget till underhåll
af bibliotek och inköp af böcker och tidskrifter i

bergsvetenskap ........................................................................ » 300: —

utgifningskostnaden för Code list............................. » 300: —

kostnaden för offentliggörandet af konsulernes årsberättelser
................................................................................. » 3,000: —

Summa expenser kr. 25,035: 62

Hela kostnaden för kommerskollegiet samt för
dithörande ärendens handläggning uppgick sålunda
år 1883 till ............................................................................. kr. 101,957: 43.

Den stat, komiterade på grund af ofvan anförda omständigheter
samt med tillämpning af de för centrala förvaltande verk i allmänhet
gällande aflöningsnonner anse sig böra för det nya embetsverket föreslå,
har följande utseende:

152

Den nya limestaten.

Stat för Kongl. Styrelsen för handel och näringar.

			Tjenst-
	Lön.	Arfvode.	gonngs- pennin-	Summa.
			gar.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
a) Utgifter att bestridas af stats-
medel.
1 Generaldirektör och chef............	7,600	—	2,400	10,000
1 Byråchef................................-	4,400	—	2,000	6,400	Efter 5 år kan lönen höjas med G00
2 d:o ................................	8,800 3,000	_	4,000 1,500	12,800 4,500	kronor.
1 Byråsekreterare................-.......	—
2 d-o ...........	6,000		3,000	9,000	Efter 5 år kan lönen höjas med 500

1 Byråingeniör...........................	3,000	—	1,500	4,500	ikronor och efter 10 år med vtterli-
1 Registrator och arkivarie............	1,800	—	1,200	3,000	jgare 500 kronor.
1 Kassör och bokhållare...............	1,800	—	1,200	3,000
1 Ombudsman ...........................	—	1,000	—	1,000
1 Förste vaktmästare ..................	800	—	300	* 1,100
1 Vaktmästare ...........................	500 500	—	300 300	* 800 * 800	] Efter 5 år kan lönen höjas med 100 j kronor.
Till vikariatsersättning, arfvoden åt
amanuenser och extra biträden, tryck-ningskostnader, annonser, skrifmate-				38,000

Summa		—	—	94,900
b) Utgifter att bestridas af patent-
och varumärhesafgifter.
1 Byråchef.........................-.......	4,400	—	2,000	6,400	1 Efter 5 år kan lönen höjas med 600 {kronor.
					( Efter 5 år kan lönen höjas med 500
1 Byråsekreterare........................	3,000	—	1,500	4,500	1 kronor och efter 10 år med ytterligare 1500 kronor.
					[ Assistent åtnjuter dessutom för
1 Assistent .............................. 2 eko .....................	—	1,500 3,000	—	1,500 3,000	hvarje patentärende, som han före-idragit, i extra arfvode 10 kronor I (hvarför medlen bestridas af nedan-
i	500	300
	[stående förslagsanslag).
	* 800	f Efter 5 år kan lönen höjas med 100 [kronor.
1 Vaktmästare ........................... Till vikariatsersättning, arfvoden åt

amanuens och extra biträden, extra arfvoden till assistenter och tekniska biträden, tryckningskostnader, annon-ser, skrifmaterialier m. m., för-slagsanslag ..............................				25,500
Summa	1 -	—	—	41,700

* Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad skall, så länge denna förmän qvarstår, lönen minskas med
150 kronor.

Detaljer af expensanslagen. 153

Ofvanstående anslag till vikariatsersättning m. m. att bestridas af
statsmedel är sålunda beräknadt:

vikariatsersättning ..................................................................... kr. 1,700: —

6 amanuenser a 1,500.............................................................. » 9,000:

extra biträden och renskrifning............................................. » 4,000: —

tryckningskostnader för statistiska publikationer............... » 12,000: —

d:o Svenskt liandelsarkiv..................... » 3,000: —

d:o Code list........................................... )> 300: —

kungörelser och annonser i tidningar.................................... » 1,300: —

skrifmaterialier, tryckning af blanketter, inköp af böcker,

ved in. m................................................................................. » 6,700: —

Summa kr. 38,000: —
Anslaget till vikariatsersättning in. m. att utgå af patent- och
varumärkesafgifter är åter beräknadt enligt följande grunder:

vikariatsersättning ........................................... kr. 437: 50

1 amanuens ................................................................................. » 1,500: —

extra biträden och renskrifning ............................................. » 500: —

arfvoden till assistenterne, 10 kronor för hvarje patent,

alltså för 400 patent........................................................... » 4,000: —

arfvoden till särskilt tillkallade tekniska biträden......... » 1,500: —

tryckningskostnader för Patentbeskrifningarne, beräknade

efter 400 patent ä 30 kronor..................... » 12,000: —

tryckningskostnader för Patentunderrättelser, ..................... )) 500: —

tryckningskostnader för Registreringstidning för varumärken,
beräknade efter 300 varumärken å 4 kronor » 1,200: —

annonser i Post- och Inrikes Tidningar, angående ansökan
om samt beviljande och upphörande af 400 patent,

3 gånger ä 1 krona, samt angående varumärken med
aftryck af märket, beräknade för 300 märken ä 4

kronor....................................................................................... » 2,400: —

skrifmaterialier, tryckning af blanketter, inköp af böcker

in. in........................ ® 1,462: 50

Summa kr. 25,500: —

154

Vilkor för lönernas åtnjutande. Jemförelse.

För åtnjutande af de utaf komiterade föreslagna löneförmåner torde
böra stadgas samma vilkor, som i allmänhet gälla för embets- och tjensteman
vid de under senare tider reglerade styrelseverk, med afseende på
ej mindre rätt att med embete eller tjenst inom styrelsen förena annan
tjenst eller tjenstebefattning än ock i fråga om uppbärande eller afstående
af lön och tjenstgöringspenningar under semester, sjukdom eller eljest
undfången ledighet samt skyldighet för lägre tjensteman att bestrida högre
befattning inom styrelsen, äfvensom slutligen i afseende å rätt till
ålderstillägg samt förpligtelse!'' att vid viss ålder med pension från tjensten
afgå. Men derjemte anse komiterade, att särskild bestämmelse bör
gifvas derom, att embets- eller tjensteman vid styrelsen skall vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af styrelsen
eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet kan vara
stadgad, äfvensom, derest i en framtid verkets ställning inom förvaltningen
skulle så förändras, att detsamma ej längre kunde såsom sjelfständigt
verk anses, vara förpligtad att, med bibehållande af den tjenstegrad
och aflöning, han innehar, efter den nya arbetsordningen sköta
de med tjensten förenade göromål.

Genom en sådan bestämmelse vore hvarje hinder undanröjdt att
när som helst låta styrelsen för handel och näringar uppgå i ett möjligen
blifvande nytt statsdepartement.

Vid jemförelse mellan ofvanstående lönestat och de enligt förut
lemnad utredning för närvarande utgående kostnader för kommerskollegiet
visar sig, att medan bidragen af allmänna medel till kommerskollegiet
utgöra i rundt tal 102,000 kronor, skulle eu styrelse för handel
och näringar, organiserad så som komiterade föreslagit, ådraga statsverket
en kostnad af 94,900 kronor, då den öfriga kostnaden 41,700
kronor blefve betäckt af patent- och varumärkesafgifter. Besparingen
för det allmänna blefve sålunda 7,100 kronor, hvarvid dock bör erinras,
att lönerna för kommerskollegiets embets- och tjensteman utgå med lägre
belopp än för öfriga statens tjensteman i motsvarande grader, hvadan för en
riktig jemförelse nämnda löner borde höjas till belopp motsvarande de vid

Indragningsstat.

155

regleringar af statens embetsverk under senare tider i allmänhet fastställda,
i hvilket fall jemförelse!! skall visa ett än mera gynsamt resultat.

Då frågan om kommerskollegiets indragning år 1875 förevar, uppstod
en väsentlig betänklighet att i dess ställe inrätta en styrelse för
handel och näringar genom den omständighet, att statsverket möjligen
skulle komma att få vidkännas kostnaden för en betydlig indragningsstat,
till följd hvaraf den besparing, som genom den föreslagna nya
organisationen stäldes i utsigt, endast småningom och måhända först
efter en längre tids förlopp kunde blifva förverkligad. I detta afseende
äro förhållandena nu helt olika.

Ovilkorliga fullmakter eller förordnanden på sina befattningar inne -

hafvas för närvarande endast

af ett kommersråd, f. 1816, med lön af.................................... kr. 5,000

» » » 1824, » .................................... » 5,000

» » '' » 1818, » .................................... » 4,500

af eu kanslist » 1821, » .................................... » 1,300

» » » 1832, )> .................................... » 1,000

» kammarskrifvare (t. f. kamererare), f. 1832, med lön af » 1,000

» » (t. f. kammarförvandt), f. 1831, med

lön af................................................................................. » 1,000

» grufingeniör, f. 1813, med arfvode af........................... » 1,500

Summa kr. 20,300.

Af dessa lönebelopp utgå 12,200 å kollegiets ordinarie stat, 6,300
kronor från manufakturförlagslånefonden, 1,500 kronor å bergsstaten
samt 300 å allmänna indragningsstaten.

Då den ene kanslisten icke har någon tjenstgöringsskyldighet och
sålunda i sjelfva verket redan befinner sig på indragningsstat, och den
andre af sin lön, 1,300 kronor, uppbär 300 kronor på allmänna indragningsstaten,
samt af öfriga här uppräknade personer några i hvarje fall
äro berättigade att antingen redan nu eller inom få år afgå med pension
och de andre kunna antagas vilja mottaga tjenster i det nya verket,
derest sådana varda dem erbjudna, är någon nämnvärd kostnad för en
särskild indragningsstat icke att befara.

156 Äldre tjensteman» ställning''.

I sammanhang härmed vilja komiterade fästa Eders Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet på de embets- och tjensteman^ ställning, hvilka
under längre tid tjenstgjort inom kollegiet, men i anseende till deu
hittills olösta frågan om verkets indragning eller reorganisation, jemlikt
föreskriften i Kongl. brefvet den 5 juli 1867, endast erhållit förordnande
tills vidare på sina fenster. Det synes komiterade vara billigt,
att de bland desse, som möjligen komma att vinna anställning i det
nya embetsverket, må åtnjuta samma rätt till beräkning af tjenstår,
som skulle hafva tillkommit dem, derest de vid sitt förordnande blifvit
med fullmakter försedde, på det att de i fråga om rätt till ålderstilllägg
till lönen icke må försättas i sämre ställning än statens öfrige
tjensteman. Hvad åter beträffar dem, som möjligen icke kunna vinna
sådan anställning, våga komiterade uttala den förhoppning, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke lämplig
ersättning må kunna dem beredas.

Ett ämne, åt hvilket komiterade ansett sig böra egna synnerlig
uppmärksamhet, har slutligen varit frågan om åstadkommande af behörig
vexelverkan emellan det nya embetsverket och idkarne af de
näringar, hvilkas intressen nämnda verk komme att företräda.

Härvid hafva komiterade ingalunda förbisett, att äfven för närvarande
icke någon vigtigare åtgärd inom den ekonomiska lagstifningens
område torde vidtagas, utan att representanter för de yrken, som deraf
närmast beröras, sättas i tillfälle att på förhand gifva sina åsigter tillkänna,
samt att ej heller i öfrigt möjlighet saknas för näringarnas idkare
att, vare sig genom begagnande af den allmänna petitionsrätten
eller på annat sätt, göra sina önskningar hörda. Men äfven med skyldigt
erkännande häraf, torde det dock ej kunna förnekas, att kommerskollegiet,
jemfördt med motsvarande institutioner i utlandet, intager en
allt för afskild ställning i förhållande till näringarnas idkare, äfvensom

Ombud för näringarna.

157

att en mera ordnad samverkan emellan administrationen och det praktiska
näringslifvets målsmän är af behofvet påkalladt, derest desse sistnämnde
skola känna sig tryggade, att deras önskningar med tillbörlig
bestämdhet framhållas samt deras intressen i öfrigt behörigen iakttagas.

Redan 1819 års komité företog denna fråga till behandling och
sökte dess lösning i inrättandet af en konselj af erfarne handlande och
slöjdidkare samt andre kunnige män med uppgift att tillhandagå Regeringen
med underrättelser och upplysningar, som erfordrades för beredande
af de förslag och vidtagande af de åtgärder, hvilka kunde bidraga
till handelns och slöjdernas lifvande. Medlemmarne i denna konselj
skulle utses af vederbörande statssekreterare med skyldighet likväl att
underställa valen Kongl. Maj:ts pröfning.

Det här ofvan omnämnda, vid 1823 års riksdag nedsatta särskilda
utskott ansåg deremot, att då fråga förekomme om någon allmän författning
eller någon af styrelsen beroende vigtig anstalt, som på näringarna
kunde ega inflytelse, ärendet, innan det hos Kongl. Maj:t till
afgörande föredroges, borde öfverlemnas till en beredning, sammansatt
af cheferne för tullstyrelsen och de af nyss omförmälda komité föreslagna
bergskontoret samt manufaktur- och kommerskontoret jemte
general-landtmäterikontoret, tillika med föreståndaren för det statistiska
kontor, som under inrikes-förvaltningen föreslagits, hvilken senare vore
i tillfälle att med upplysningar tillhandagå och att öfver näringarnes
tillstånd lemna eu allmän öfversigt; och borde desse chefer samt nämnda
kontors föreståndare jemte den eller de, Konungen för särskilda mål
kunde tillförordna, sammanträda och öfver ärendet gemensamt utlåtande
afgifva, samt sekreteraren eller kamererare!! från det verk, dit ärendet
efter sin natur egentligen hörde, i denna beredning vara föredragande;
och yttrade utskottet, att genom inrättandet af en sådan beredning,
som icke medförde någon ökad kostnad för staten, och som icke kunde
komma i tillfälle att tillvälla sig något förmynderskap öfver näringarna,
den konselj för beredandet af författningar rörande handel och slöjder,
komiterade föreslagit, hlefve öfverflödig.

Den tanke, som låg till grund för nyss bemälde komiterades upp -

158

Ombud för näringarna.

fattning af frågan, upptogs sedermera af 1874 års komité, som föreslog,
att vid sidan af den i kommerskollegiets ställe föreslagna styrelsen skulle
ställas en korporation af 14 ombud för näringarna och yrkesbildningen,
af hvilka 2 borde utses af styrelsen för teknologiska institutet bland
institutets lärare, 2 af brukssocieteten bland idkare af bergshandteringen
samt de öfrige 10 väljas af stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg
jemte rikets tre städer af första klassen, nemligen Malmö, Norrköping
och Gefle, på det sätt, att hvarje stads fullmäktige bland industriidkare
i riket utsåge ett ombud för handels- och sjöfartsnäringarna samt ett
ombud för fabriks- och handtverksnäringarna. Ombuden borde en gång
om året kallas till allmänt sammanträde i Stockholm för att, under
ordförandeskap af styrelsens chef, dels till ledning för styrelsens förslag
afgifva utlåtanden rörande ansökningar om reseunderstöd och förlagslån,
dels yttra sig i andra, näringarna i allmänhet rörande frågor, öfver
hvilka Kongl. Maj:t eller styrelsen kunde vilja höra ombuden, dels
ock rådpläga om förslag, som af ombud kunde väckas om åtgärder till
näringarnas befrämjande. Om flertalet af ombud med anledning af sådant
förslag förenade sig om underdånig framställning i ämnet, skulle
det åligga styrelsen att framställningen jemte eget underdånigt utlåtande
till Kongl. Maj:t insända. När styrelsen mellan de årliga ombudssammanträdena
för någon vigtigare frågas utredning komme i behof
af speciel sakkunskap, skulle styrelsen hafva rättighet att inkalla ett
eller flera ombud att öfvervara ärendets föredragning och deltaga i rådplägningen.
Ombud, som sålunda öfvervarit föredragningen, skulle hafva
rättighet och skyldighet att, der det af generaldirektören fattade beslut
afveke från den af ombudet yttrade mening, låta densamma i styrelsens
protokoll anteckna. Den tid, under hvilken ombud skulle fungera, föreslogs
till tre år, dock att ombud som afgått skulle kunna återväljas.
Rese- och traktaments-ersättning till ombuden skulle gäldas af handelsoch
sjöfarts- samt manufakturförlagslånefonderna.

Äfven komiterade anse för sin del lösningen af den föreliggande frågan,
hvilken jemväl vid det fjerde skandinaviska nationalekonomiska mötet
i Malmö år 1881 af handlades och omfattades med intresse, böra sökas

Ombud för näringarna.

159

i hufvudsakligen samma riktning. Då emellertid vid det nu föreliggande
såväl som vid hvarje annat organisationsarbete måste tagas
vederbörlig hänsyn till främmande länders erfarenhet, såvidt densamma
i lagstiftningen vunnit uttryck, hafva komiterade ansett sig böra meddela
en kortfattad redogörelse för de vigtigaste i utlandet för näringarna
inrättade statsinstitutioner och representativa myndigheter, och finnes
en dylik redogörelse på grund häraf bilagd detta betänkande (Bil. F.).

Af denna redogörelse framgår bland annat, att man flerstädes i
utlandet sedan långt tillbaka insett behofvet af vexelverkan mellan
näringslifvets representanter och statsförvaltningens organer, samt att
detta behof ansetts blifva bäst tillgodosedt genom att vid sidan af den
egentliga administrationen inrätta särskilda representativa myndigheter
för näringarna. Huru gagneligt än flera af dessa myndigheter verkat,
torde det emellertid icke böra ifrågasättas, om det också vore möjligt,
att i föreliggande fall söka åstadkomma en fullständig efterbildning af
något utländskt mönster, utan synes 1874 års komité hafva utgått från
en rigtig princip, då den föreslagit att låta den påtänkta korporationen
uppväxa ur redan bestående institutioner.

Likväl hafva komiterade icke obetingadt kunnat ansluta sig till
bemälda komités förslag. Oafsedt att det synts mindre ändamålsenligt,
att åt en sådan korporation som den ifrågasatta öfverlemna bestyret
med så grannlaga och rent administrativa ärenden som pröfningar af
ansökningar om förlagslån och reseunderstöd, hafva komiterade trott att,
derest institutionen skulle motsvara sitt ändamål, borde densamma framför
allt bereda Kongl. Maj:t och det nya embetsverket tillfälle till
eu så vidt möjligt allsidig kännedom om näringarnas behof och dess
idkares önskningar, i hvilket afseende städernas fullmäktige icke uteslutande
synas vara de mest lämpliga valkorporationer.

För ernående af det mål, som sålunda uppstälts, hafva bland komiterade
olika utvägar kommit under öfverläggning, i det vid frågans
första behandling Henne särskilda förslag framstäldes, för hvilkas innehåll
komiterade anse sig böra något utförligare redogöra.

Två af dessa förslag öfverensstämde sinsemellan bland annat deruti,

160

Ombud för näringarna.

att de, i likhet med det af 1874 års komité framlagda, afsågo upprättandet
af en särskild rådgifvande korporation af sakkunnige för iakttagande
af näringarnas intressen. Korporationens uppgift bestämdes
närmare sålunda, att korporationen borde i fråga om åtgärder, som
berörde näringarnas intressen, tillhandagå embetsverket med erforderliga
upplysningar och till detsamma eller till Konungen afgifva
utlåtanden i dylika frågor, hvarjemte korporationen skulle berättigas
att sjelf framställa förslag i hithörande ämnen. För att
näringarna och yrkesbildningen måtte i mera omfattande mån kunna
företrädas inom korporationen, föreslogs antalet af dess ledamöter till
82. Af dessa skulle 6 representera handels- och sjöfartsnäringarna, 6
handtverksindustrien, 2 bergshandteringen, 2 sågverksindustrien samt
11 den öfriga fabriksindustrien fördelad i vissa grupper, h vil ka i förslagen
benämnts textilindustrien, metallindustrien, träförädlingsindustrien, pappers-
och pappersmasseindustrieu, tändsticksindustrien, glas-, lervaru- och
stenindustrien, fabrikationen af närings- och njutningsmedel samt den
kemisk-tekniska industrien och af hvilka textilindustrien, metallindustrien
och fabrikationen af närings- och njutningsmedel skulle erhålla hvar sina
2 representanter och hvarje bland de öfriga grupperna 1 representant.
Derjemte skulle åt Konungen öfverlemnas att utan inskränkning till
visst yrke utse 5 ledamöter. Enär det i flera hänseenden syntes
mindre lämpligt, att korporationen sammanträdde utan verkligt behof,
under det att å andra sidan periodiska sammanträden dock ansågos
böra förekomma, föreslogs bland annat den bestämmelse, att korporationen
skulle sammanträda till allmän rådplägning, så ofta Konungen
bestämde, dock minst hvart tredje år, samt i sammanhang dermed
att ledamöterne skulle utses för en tid af sex år. Med afseende i
öfrig!, å sättet för ledamöternes utseende skulle enligt båda förslagen
bergsliandteringens och sågverksindustriens målsmän väljas af brukssocieteten
samt sågverks- och trävaruexportföreningen.

De öfriga ledamöterne skulle enligt det ena förslaget (I) utses af
Konungen, handels- och sjöfartsnäringarnas representanter på förslag
af handels- och sjöfartsnämnderna i nio af rikets mera betydande

Ombud för näringarna.

101

städer, handtverksindustriens representanter på förslag af handtverksföreningarna
i rikets städer med minst 8,000 invånare samt fabriksindustriens
representanter utan förslag. Dock skulle, derest inom någon
af de grupper, i hvilka sistnämnda industri ansetts böra uppdelas, för
att alla olikartade intressen behörigen måtte tillgodoses, bildade sig
yrkesförening, omfattande hela riket, dylik förening, derest den erhållit
Konungens fastställelse å sina stadgar, sjelf ega utse representant för
den eller de yrken, som föreningen företrädde.

Enligt det andra förslaget (II) åter skulle representanterna för handeln
och sjöfarten samt handtverkerierna omedelbart väljas af ofvannämnda
valkorporationer samt målsmännen för fabriksindustrien likaledes genom
direkta val utses af de näringsidkare inom hvarje särskild grupp, hvilka
för år angifvit visst tillverkningsvärde^ som förslagsvis upptogs till
100,000, 75,000 eller 50,000 kronor. Till desse sistnämnde näringsidkare
skulle röstsedlar utsändas af embetsverket, som äfven sedermera
skulle sammanräkna rösterna för så väl dessa som ofvanberörda val
samt, der lika röster uppstode, genom lottdragning skilja emellan de
valde.

Hvad slutligen det tredje förslaget (III) angår, skulle enligt detta
icke någon särskild korporation upprättas och ej heller näringsidkarne
eljest beredas tillfälle att sjelfve framställa förslag, utan skulle endast
stadgas, att i frågor af den beskaffenhet, att för deras afgörande särskild
teknisk eller annan fackkunskap vore erforderlig, embetsverket vore
pligtig^ att inhemta upplysningar och råd af industriidkare eller andra
sakkunniga personer. För sådant ändamål skulle embetsverket hafva att
hos en eller flera, helst hela riket omfattande handels-, industri- eller
andra föreningar eller myndigheter, och med hänsyn till sådan förenings
eller myndighets uppgift, skriftligen och med tillkännagifvande af föreliggande
ärendes beskaffenhet äska, att föreningen eller myndigheten ville
utse ett eller flera ombud för att i ämnet med embetsverket rådpläga.
Funnes icke för ändamålet lämplig förening eller myndighet, eller kräfde
frågans afgörande synnerlig skyndsamhet, egde embetsverket omedelbart
anmoda eu eller flera lämpliga personer att med embetsverket i ämnet

162

Ombud för näringarna.

öfverlägga. Derest slutligen någon fråga vore så omfattande, att för
densammas utredande erfordrades biträde af flere sakkunnige, än som
lämpligen kunde till rådplägning inkallas, egde embetsverket begära
skriftliga yttranden af de föreningar, myndigheter eller enskilda personer,
som pröfvades skäligt, embetsverket dock obetaget att äfven vid sådan
frågas afgörande tillkalla sakkunniga personer.

För att ernå upplysning ej mindre i hvad mån föreliggande fråga
mera allmänt omfattades med det intresse, som komiterade ansett densamma
förtjena, än ock huruvida något af ofvanberörda förslag med eller
utan väsentligare jemkningar hade utsigt att tillvinna sig allmännare
förtroende, upprättade komiterade en promemoria, upptagande såväl
de tre inom komitén framstälda förslagen, som ock hvad 1S74 års
komité i frågan anfört, samt läto densamma tillställas ett större antal
näringsidkare inom olika delar af riket äfvensom andra personer och
korporationer, hvilka kunde antagas vara för frågans lösning intresserade;
och hafva med anledning häraf sedermera sextio dels muntliga
dels skriftliga utlåtanden i ämnet afgifvits.

Nästan enstämmigt har dervid uttalats den åsigt, att vidtagandet
af åtgärder i det af komiterade angifna syfte vore såväl ur statsförvaltningens
som näringsidkarnes synpunkt synnerligen önskvärdt och af
behofvet påkalladt. Från ett och annat håll hafva dock framstälts tvifvelsmål
om giltigheten af de förutsättningar, från hvilka komiterade
utgått, hvilka tvifvelsmål för öfrigt grundats på mycket olika skäl.
Under det nemligen i ett till komiterade ingifvet skriftligt yttrande
utan närmare motivering yrkats, att statsförvaltningens organer måtte
så qvalificeras, att de kunde sjelfve »alltjemt följa med industriens utveckling
och behof af medverkan från statsmakternas sida», hvilket åter,
enligt hvad jemväl uppgifvits, endast skulle kunna ernås derigenom, att
ett särskildt statsdepartement för näringarna inrättades samt att detta
departements embets- och tjensteman ålades att genom fortsatta resor
inom och utom riket inhemta grundlig kännedom om alla olika näringsgrenars
teknik samt deras idkares särskilda önskningar och behof, halhet
från andra håll ifrågasatts, huruvida någon okunnighet om närin -

Ombud för näringarna. 163

garnas tillstånd och behof äfven under nuvarande förhållanden vore hos
statsförvaltningens organer möjlig, i sammanhang hvarmed påpekats,
att sådana korporationer, som den ofvan ifrågasatta, till följd af en
naturlig önskan att motsvara uppdragets förtroende, lätt nog kunde
förledas att framlägga omogna eller eljest olämpliga förslag. I motsats
härtill har det emellertid i flera af de omförmälda yttrandena framhållits,
att, om också numera många tillfällen funnes att utan sådana
åtgärder, som de af komiterade ifrågasatta, komma till insigt om näringslifvets
kraf, detta dock ingalunda uteslöte behofvet af eu särskild institution
för iakttagande af näringsidkarnes intressen, att detta behof endast
kunde tillgodoses genom att vid sidan af den egentliga administrationen
bilda en korporation af sakkunnige med rätt till initiativ i frågor
rörande näringarna, samt att man dervid minst behöfde frukta för
omogna förslag, enär sådana, derest de framstäldes, otvifvelaktigt såväl
inom korporationen sjelf som af allmänheten blefve behandlade efter
förtjenst, hvarjemte såsom opraktiskt betecknats hvarje försök att anförtro
administrativa bestyr åt personer, som endast egde näringstekniska
insigter.

Af de inför komiterade hörda personer hafva tvänne framför något af
komiterades ofvanberörda förslag föredragit det af 1871 års komité
framstälda, hvarvid de båda hufvudsakligen åberopat svårigheten att
genom korporationens sammansättning gifva ett adasqvat uttryck åt alla
särskilda näringsgrenars olika intressen, hvilket för öfrigt ej heller synts
dem vara af behofvet påkalladt.

Af de öfrige hafva för det första (1) af de ofvan omförmälda förslagen,
enligt hvilket de fleste ledamöter^ i korporationen åtminstone till en
början skulle utses af Konungen, uttalat sig nio. För det andra (IT)
åter, enligt hvilket samtlige ledamöter, med undantag endast af de fem,
som Konungen borde utse utan inskränkning till visst yrke, skulle väljas
af vederbörande sjelfve, hafva uttalat sig fyratioen, hvarjemte en näringsidkare
framstäf ett särskilt förslag, som dock i väsentliga delar ansluter
sig till nyssnämnda förslag.

För det tredje förslaget (III) hafva uttalat sig åtta, hvarvid hufvud -

164

Ombud för näringarna.

sak ligen anförts, att nämnda förslag vore lättast och minst kostsamt att
genomföra, samt att detsamma icke lemnade rum för omogna och onödiga
föislag. Å andra sidan har framhållits, att detta förslag icke innebure
säkeihet utan endast möjlighet för behörig vexelverkan mellan styrelsen
och vederbörande näringsidkare.

Mot förslaget II har anförts, att detsamma icke innebure någon
verklig garanti för att i korporationen insattes de mest sakkunnige,
enär såväl landets utsträckning som valsättet uteslöte möjligheten af
samverkan mellan de väljande, hvarförutom ortintresset säkerligen
skulle verka derhän, att hvar och en röstade på personer inom sin hemort
med den påföljd att, om också lottning ej behöfde användas, röstöfvervigten
dock alltid blefve beroende af en slump. Vidare har det
befarats, att eu dylik korporation, sammansatt nästan uteslutande af
valde representanter för vissa yrken, skulle gifva uttryck endast åt
ensidiga och på grund häraf äfven i de flesta fall oberättigade anspråk
till förman för vissa speciela yrkesintressen. Dessa olägenheter hafva
ansetts skola afhjelpas derigenom, att i öfverensstämmelse med det första
förslaget valet af representanter öfverlemnades åt Konungen, som utan
tvifvel bland de föreslagne skulle utse de mest lämplige.

Till förmån för förslaget II har å andra sidan anförts, att näringsidkarne
sjelfve utan tvifvel bäst kunde bedöma, hvilka personer vore
lämpliga att bevaka deras intressen, att utan en dylik anordning den
föreslagna institutionen icke skulle tillvinna sig behörigt förtroende
hos den stora allmänheten, samt att det i flere hänseenden och särskild!
med afseende å bedömandet af vidtagna lagstiftningsåtgärder
skulle verka välgörande, derest näringsidkarne sjelfve finge bära ansvaret
för att deras intressen behörigen iakttoges. Med hänsyn till den
befarade röstsplittringen åter, har det framhållits, att önskan att i representationen
insätta just sådane personer, som bäst kunde iakttaga valmännens
bästa, samt känslan af det härmed förknippade ansvaret säkerligen
skulle bidraga till samverkan vid valen åtminstone i sådan mån,
att man ej behöfde befara, att några för uppdraget alldeles olämplige
utseddes, hvarjemte det för öfrigt föreslagits, att en viss röstpluralitet

Ombud för näringarna.

165

för de utsedde skulle fastställas samt, derest denna ej uppnåddes, valrätten
öfverlemnas åt Konungen.

Med afseende å de särskilda bestämmelserna i förslagen I och II,
hafva åtskilliga modifikationer påyrkats, af hvilka de här nedan omnämnda
torde vara de väsentligaste.

Med hänsyn till det önskvärda i att på allt sätt befrämja uppkomsten
af yrkesföreningar hafva äfven bland dem, som i öfrigt biträdt
förslaget II, yrkats, att väljandet af representanter för fabriksindustrien
måtte eventuel öfverlåtas åt dylika allmänna föreningar, som erhållit
Konungens fastställelse å sina stadgar.

Allmänt har yrkats, att korporationen måtte sammanträda hvarje
eller åtminstone hvart annat år, och att valperioden i sammanhang härmed
måtte inskränkas till tre eller fyra år. Till stöd härför har bland
annat anförts, att under närings!ifvets nuvarande hastiga utveckling sex
år vore en för lång valperiod, för att man alltid skulle hafva säkerhet
att i representationen finna de bästa krafterna, äfvensom att ofta återkommande
sammanträden vore af nöden, derest ej intresset för institutionen
skulle slappas.

Mot förslaget, att brukssocieteten skulle utse bergshandteringens och
jernindustriens representanter, har anmärkts, att liera af de nyare mera
betydande jernverken ej vore delegare i jernkontoret samt antagligen ej
heller komme att der inträda i följd af den betydliga kostnad, som
dermed vore förknippad, att det inom brukssocieteten rådande valsättet,
efter tillverkning, vore icke blott i och för sig olämpligt vid sådana val,
hvarom nu vore fråga, ritan ock särskild! förkastligt på den grund, att
delegarnes rösträtt bestämdes icke efter deras verkliga tillverkning utan
efter deras en gång för alla vunna delaktighet i kontoret, samt att jernkontoret
för öfrigt ej representerade gruvbrytning och af jernindustrien
endast stångjerns- och ämnessmidet; och har med anledning häraf yrkats,
att jernindustriens representanter måtte utses antingen på samma sätt
som den öfriga fabriksindustriens, eller ock att en särskild ledamot måtte
i korporationen insättas såsom målsman för de i jernkontoret ej introducerade
bruken.

166

Ombud för näringarna.

Å andra sidan har det påpekats, att valet kunde öfverlemnas åt
jernkontorets fullmäktige, hos Indika alla omröstningar verkstäldes efter
hufvudtalet, att jernkontoret otvifvelaktigt inom sig inneslöte krafter,
som erbjöde garanti för att endast lämpliga personer blefve utsedda, samt
att brukssocieteten städse intresserat sig för äfven andra grenar af jernindustrien
än smidet.

Slutligen har det äfven anmärkts, att brukssocieteten på intet sätt
kunde anses representera de så kallade ädlare verken.

Ur eu annan synpunkt har i afseende å bergshandteringen yrkats,
att grufvedriften, tackjernsblåsningen och smidet måtte erhålla hvar sin
särskilde representant, hvilken fördelning dock från andra håll betecknats
såsom öfverflödig och olämplig.

Angående sågverks- och trävaruexportföreningen har eu ledamot af
densamma inför komiterade uppgifvit, att nämnda förening ännu saknade
stadgar och i allmänhet vore temligen lösligt organiserad, med
anledning hvaraf bemälde ledamot uttalat den åsigt, att såsom vilkor
för att valrätt skulle tillerkännas föreningen borde uppställas, att den
erhölle al Konungen faststälda stadgar. Initiativ härtill lärer ock vid
föreningens senaste årssammankomst hafva blifvit taget.

Med afseende å handels- och sjöfartsnäringens representanter har
det yrkats, att rättigheten att i valen deltaga måtte utsträckas till alla
stapelstäder med minst 8,000 invånare. Enligt ett annat förslag
skulle valrätten i förevarande fäll lemnas antingen åt alla städer, der
beslutanderätt i kommunala frågor utöfvas af stadsfullmäktige, eller ock
åt städer med minst 5,000 invånare. I sammanhang härmed har
jemväl yrkats, att det måtte bestämmas, att af handels- och sjöfartsnäringens
representanter två skulle vara handlande, två skeppsredare
och två sjökaptener eller eljest navigationskunniga personer. Två målsmän
för handtverksindustrien hafva ansett, att de nuvarande handtverksföreningarna
icke omfattades med det intresse från näringsidkarnes
sida, att de vore lämpliga såsom valkorporationer, hvarför de föreslagit,
att handtverksindustriens representanter måtte väljas inför rnagistraterne.

Ombud för näringarna.

167

Beträffande represen tanter ne för fabriksindustrien har en af de personer,
som inför komitén afgifvit utlåtande, ansett, att valrätten icke
borde bindas vid visst tillverkningsvärde eller på annat sätt inskränkas,
utan att alla fabriksidkare, som det önskade, borde få deltaga i valen,
hvilka borde verkställas inför Konungens befallningshafvande i hvarje
län. I, allmänhet har det dock ansetts nödvändigt för ernående af en
åtskilnad mellan fabriksindustrien och handtverkerierna, att valrätten
inskränktes till industriela inrättningar af den omfattning, att de kunde
anses såsom fabriker, och har komiterades förslag att i detta hänseende
utgå från det för år angifna tillverkningsvärdet omfattats såsom det
lämpligaste. Med afseende å detta värdes belopp hafva dock olika åsigter
gjort sig gällande. En del näringsidkare har ansett betänkligt att
sätta detsamma lägre än 100,000 kronor. En har föreslagit 75,000
kronor. Det öfvervägande flertalet har dock uttalat den mening, att
50,000 kronors tillverkningsvärde vore ett lämpligt, men ock det lägsta
minimum, till stöd hvarför har anförts, dels att det vore af vigt att ej endast
de större fabriksidkarne deltoge i valen, enär dessa härigenom kunde
erhålla en ensidig karaktär, dels ock att tillverkningens storlek ofta
vexlade betydligt år från år.

Med afseende å lämpligheten af den gruppering af fabriksindustriens
olika grenar, som förslagen I och II upptagit, hafva i allmänhet ej några
yttranden afgifvits. I ett och annat fall har dock fordrats, att vissa
industrier måtte erhålla flere eller särskilde representanter. Dylika yrkanden
hafva framstälts med afseende å sågverksindustrien, läderindustrien,
de mekaniska verkstäderna och skeppsbyggerierna, stenkolsindustrien
och glasindustrien. Deremot har träförädlingsindustrien ansetts
kunna sammanföras med sågverksindustrien och tändstickindustrien med
den kemisk-tekniska fabriksindustrien.

Såsom redan blifvit nämndt har en näringsidkare framstält ett särskilt
förslag, som dock öfverensstämmer med förslaget II så till vida, att
korporationens ledamöter med undantag af 5, som äfven enligt detta
förslag borde utses af Konungen, skulle väljas af näringsidkarne
sjelfve. Deremot skiljer det sig från berörda förslag bland annat der -

168

Ombud för näringarna.

uti, att korporationen skulle bestå af icke mindre än 100 ledamöter,
bland hvilka skulle finnas representanter för landtbruksnäringen, enskilda
jernvägar och kroppsarbetet, hvarjemte för valbarhet skulle erfordras
samma qvalifikationer som för inträde i Riksdagens andra
kammare.

Äfven i öfrigt har framhållits, att för att korporationen skulle
kunna anses vara ett verkligt uttryck för landets näringslif, borde i
densamma upptagas jemväl representanter för landtbruksnäringen, äfvensom
att antalet ledamöter borde betydligt ökas.

Såsom den lämpligaste tiden för korporationens sammanträden har
slutligen allmänt betecknats hösten.

1 hvad sålunda förekommit har komiterades flertal trott sig finna
ett väsentligt stöd för den mening, att derest den ifrågasatta institutionen
skall vinna erforderligt förtroende och derigenom fullt motsvara
sitt ändamål, måste deråt gifvas formen af en särskild rådgifvande församling
eller, såsom den lämpligen torde kunna kallas, nämnd af sakkunnige
representanter för de näringsintressen, embetsverket har att
bevaka; vidare att det bör åt näringsidkarne sjelfve öfverlemnas att
utse ledamöter i nämnden, att nämnden bör hafva sammanträden hvart
eller hvartannat år, i sammanhang hvarmed torde böra bestämmas, att
nämndens ledamöter skola väljas för en tid af högst tre eller fyra år;
samt slutligen att antalet ledamöter i nämnden bör något ökas.

Skäl hafva jemväl funnits vara för handen att utbyta bestämmelsen
derom, att ett visst antal ledamöter skulle utses af Konungen,
mot ett stadgande att vissa personer på grund af embetsställning
böra hafva säte men icke stämma i nämnden, så att de kunna öfvervara
förhandlingarna och såväl meddela som inhemta upplysningar i
frågor, hvilka beröra deras förvaltningsgrenar.

Beträffande valkorporationernas sammansättning hafva deremot ännu
icke fullt bestämda åsigter hos komiterade gjort sig gällande. Olika

Sammanfattning''.

169

lösningar erbjuda sig, hvilka hvar för sig innebära vissa fördelar, men
ock förete olägenheter, som likväl möjligen vid en ytterligare bearbetning
kunna liäfvas eller åtminstone mildras.

Vid sådant förhållande hafva komiterade trott sig böra hos Eders
Kongl. Maj:t anhålla om uppskof med afgifvande af ett utarbetadt förslag
rörande denna del af ärendet, helst frågan om embetsverkets organisation
är fullständigt oberoende af de olika valrättskategorier och
valsätt, som för nämndens åstadkommande kunna blifva bestämda.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 7 innevarande månad behagat
till svar derå förklara, att komiterade finge aflemna den del af deras
betänkande, som anginge organisation af embetsverket, utan hinder
deraf, att förslaget om nämndens sammansättning ej samtidigt kunde
afgifvas, hafva komiterade denna dag afslutat sina förhandlingar angående
organisationsfrågan.

Sammanfattande hvad komiterade i det föregående anfört och föreslagit,
hemställa komiterade alltså:

att kommerskollegiet måtte indragas (sid. 138);
att af de till handläggning af kommerskollegiet för närvarande hänvisade
mål och ärenden måtte öfverflyttas: till utrikesdepartementet, dels
arfsmål efter de i utlandet aflidne svenske undersåtar, som icke varit
sjömän, dels de bestyr, som föranledas af enskildes framställningar om
upplysning rörande utrikes vistande personer, dels utjemnandet af de
penningetransaktioner, kommerskollegiet har med samtliga lönade och
vissa olönade konsulat (sid. 67—69), dels ock kollegiets befattning med
svenska kyrkans i London räkenskaper (sid. 134); till civildepartementet,
den befattning, kollegiet har med ärenden rörande vesterhafsfisket (sid.

170

Sammanfattning,

86—87), samt till ecklesiastikdepartementet, den kollegiet tillkommande
befattning att vara öfverstyrelse för de tekniska skolorna (sid. 98);

att för öfvertagande ej mindre af kollegiets öfriga göromål än ock
befattningen med varumärkesregistrering, utgifvandet af konsulernes berättelser
samt revisionen af de vid de lönade konsulaten för konsulskassans
räkning uppburna afgifter af svenska fartyg, måtte upprättas
ett nytt embetsverk benämndt Kongl. Styrelsen för handel och näringar
(sid. 69, 124, 129 och 138);

att denna styrelse måtte förklaras vara patentmyndighet och registreringsmyndighet
för varumärken (sid. 112 och 124);

att styrelsen måtte ställas under en i vanliga fall ensamt beslutande
chef samt omfatta fyra byråer under hvar sin byråchef, af hvilka
en skulle handlägga ärenden rörande utrikes handel och sjöfart, en ärenden
rörande näringar samt inrikes handel och sjöfart, en statistiska och
kamerala ärenden samt en ärenden rörande patent och varumärkesregistrering
(sid. 138);

att såsom undantag från chefens rätt att allena besluta måtte stadgas,
att vissa ärenden skola kollegialt behandlas och afgöras (sid. 147);

att styrelsen måtte åläggas att genom sina byråer utgifva statistiska
berättelser om bergshandteringen, om fabriker och manufakturer,
om inrikes sjöfart och handel samt om utrikes handel och sjöfart, Code
list, Patentbeskrifningar, Patentunderrättelser, Registreringstidning för
varumärken, äfvensom Svenskt handelsarkiv (sid. 54, 78, 116, 124, 129
och 130);

att styrelsens personal måtte utgöras af eu generaldirektör och
chef, fyra byråchefer, fyra byråsekreterare, en byråingeniör, en registrator
och arkivarie, en kassör och bokhållare, en ombudsman samt tre
tekniske assistenter, aflönade. på sätt komiterades förslag till lönestat
utvisar (sid. 138, 141—146 och 152);

att för åtnjutande af de i nämnda stat upptagna löneförmåner
måtte stadgas samma vilkor, som i allmänhet gälla för embets- och
tjensteman vid de under senare tider reglerade styrelseverk (sid. 154);

Sammanfattning.

171

att derjemte särskild bestämmelse måtte gifvas derom, att embetseller
tjensteman vid styrelsen skall vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation af styrelsen eller dess särskilda afdelningar
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom derest i
en framtid embetsverkets ställning inom förvaltningen skalle så förändras,
att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt verk anses, vara
förpligtad att, med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, han
innehar, efter den nya arbetsordningen sköta de med tjenstår förenade
göromål (sid. 154);

att till styrelsens disposition måtte ställas tvänne särskilda summor
till bestridande af vikariatsersättningar, arfvoden åt assistenter, amanuenser
och extra biträden, tryckningskostnader, annonser, skrifmaterialier,
ved och öfriga expenser, allt till de belopp, för Indika utredning blifvit
lemnad (sid. 152 och 158);

att till bestridande af kostnaderna för lönestaten och expenserna
måtte såsom årliga anslag anvisas dels 94,900 kronor att utgå af statsmedel,
dels 41,700 kronor att utgå af inflytande afgifter för patent
och varumärkesregistrering, af hvilket senare anslag 25,500 kronor,
motsvarande det ena af ofvannämnda expensanslag, böra uppföras såsom
förslagsanslag (sid. 152);

att inkomsterna af afgifter för patent och registrering af varumärken
måtte få uteslutande användas för patentinstitutionens utveckling,
så att alla öfverskott derå, sedan statsverket blifvit godtgjordt för sina
under den första tiden möjligen lemnade förskott, reserveras för att
efter förslag af patentmyndigheten för det angifna ändamålet användas
(sid. 117—119);

att registrering af mönster och modeller, derest sådan varder här i
riket lagstadgad, måtte förläggas till den byrå under styrelsen, hvilken
handhafver patentärenden och varumärkesregistrering (sid. 131);

att såsom tillägg till Kongl. förordningen den 18 juni 1864,
angående utvidgad näringsfrihet, måtte stadgas, att hvar och en, som
efter behörig anmälan eller med vederbörligt tillstånd i riket idkar

172

Sammanfattning.

annat näringsyrke än handel, skall, vid bot af från och med tio till
och med femtio kronor, vara förpligtad meddela de uppgifter, som för
den allmänna näringsstatistikens bearbetande erfordras, såsom i fråga om
de för yrket använda fabriker, verk och inrättningar, samt fartyg, maskiner,
drifkraft och arbetskraft, äfvensom tillverkningens qvantitet och
värde med mera dylikt, allt i öfverensstämmelse med de närmare föreskrifter,
Konungen låter utfärda (sid. 56);

att, med ändring af hvad nyss åberopade Kongl. förordning och Kongl.
förordningen den 20 juni 1879 i nedan omförmälda hänseende innehålla,
måtte stadgas, att den, som vill drifva masugn eller hytta, stångjernsverk,
manufakturverk eller annan inrättning, hvilken afser tillgodogörande
eller förädling af mineralrikets alster, skall för vinnande af rättighet
dertill iakttaga hvad i nämnda förordningar är i allmänhet för behörighet
till idkande af näringsyrke föreskrifvet; dock att, då fråga är
om anläggning af verk eller inrättning af nämnda beskaffenhet, hvad
derom är eller varder särskildt stadgadt skall tjena till efterrättelse
(sid. 134);

att såsom tillägg till Kongl. förordningen den 4 juni 1868, angående
pass- och nationalitetshandlingar för svenska, till orter utom Sverige
gående fartyg, bestämmelse måtte gifvas derom, att hufvudredare
skall vid redareedens afläggande uppgifva ej mindre fartygets egare än
äfven storleken af hvars och ens andel i fartyget (sid. 79 och 80);

att i stället för de af kommerskollegiet under namn af fribrefsliggare,
fribrefsdiarium och signallista för närvarande förda särskilda
förteckningar, måtte upprättas ett allmänt svenskt skeppsregister, innehållande,
jemte annat, fortlöpande anteckningar om eganderätten til]
fartyg (sid. 78—80);

att de bland kommerskollegiets embets- och tjensteman, hvilke
hafva förordnande tills vidare på sina tjenster, måtte, derest de vinna
anställning i styrelsen för handel och näringar, åtnjuta samma rätt till
beräkning af tjenstår, som skulle hafva tillkommit dem, derest de vid
sitt förordnande blifvit med fullmakter försedde, och att med afseende

Sammanfattning.

173

å dem, som icke vinna sådan anställning, Eders Kongl. Maj:t täcktes
taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke lämplig ersättning må kunna
dem beredas (sid. 156).

Underdånigst

Alfr. Lagerheim.

Elis Sidenbladh. J. Sjöberg.

Emil Ekman. Rob. Almström.

Hugo E. G. Hamilton.

Stockholm den 12 mars 1884.

BILAGOR.

Underdåniga utlåtanden af tillförordnade presidenten i
kommerskollegiet.

Genom nådigt bref af den 16 sistlidne juni har Eders Kongl. Maj:t täckts förordna
mig att tillsvidare vara president i Kongl. kommerskollegium med särskild!
uppdrag att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt yttrande och utredning:

a) huruvida en eller annan afdelning al de ärenden, som nu tillhöra kollegii
upptagande, må ega det nära sammanhang med ärenden, som af annan embetsmyndighet
behandlas, att genom deras sammanförande större reda och enkelhet kan vinnas,
samt för sådant ändamål en öfverflyttning deraf från kollegium ega rum;

b) huruvida inom kollegium finnas befattningar, hvilka äro af beskaffenhet att
nu kunna underkastas indragning och om dertill hörande göromål ma kunna pa elt
för det allmänna mindre kostsamt sätt varda bestridda;

c) huruvida icke emellan kollegii två kontor göromalen ma kunna sa fördelas,
att de för dem blifva någorlunda lika;

d) huruvida genom förändring i den för kollegium utfärdade instruktion större
skyndsamhet vid behandlingen af eu del ärenden lämpligen kan åstadkommas; samt

e) om och på hvad sätt kollegium må kunna bringas i närmare vexelverkan
med utöfvarne af de näringar, åt hvilka kollegium har att egna sin uppmärksamhet.

En fullständig utredning af dessa frågor fordrar vida större erfarenhet af kollegii
göromål än som hittills kunnat af mig förvärfvas, men då några af göromålen
äro utan samband med de öfriga samt lämpligheten af vissa ärendens frånskiljande
från kollegium och öfverflyttning till annan embetsmyndighet, tillsatt för

4 *

Hil. A. — T. i'', presidentens utlåtande år 1875.

behandling af likartade ärenden, redan varit föremål för utredning; och jemväl i samband
med frågan om kollega förändrade organisation förslag till indragning å kollega
löningsstat redan blifvit pröfvade, så torde Eders Kongl. Maj:t i nåder tillåta mig att,
utan afvaktan af den fullständigare utredning mig i öfriga frågor åligger, nu göra de
framställningar, som af nämnda förhållanden äro påkallade, äfvensom förslag till några
åtgärder, hvilka jag, oberoende af utredningen i öfrigt, anser kunna och böra till befrämjande
af det mig i nåder lemnade uppdrag genast vidtagas. I underdånig efterlydnad
af Eders Kongl. Maj:ts förstnämnda nådiga bref har öfver dessa framställningar
och förslag öfverläggning i kommerskollegium egt rum.

Främst bland de göromål, hvilka nu åligga kommerskollegium, men lämpligen
kunna frånskiljas detsamma, torde böra nämnas intecknande! af vissa förlagsafhandlingar,
hvilket bestyr fortfarande tillhör kollegium i dess egenskap af bergsöfverstyrelse.

Uti nådiga förordningen om förlag vid bergs- och brukshandtering den 24 februari
1748 göres skilnad mellan förlag, som i bergslagerna gifvas till bergsmännen
på tack- eller stångjern med de ämnen, som fordras dertill, och förlag, som lemnas
till ståndspersoner på deras tillverkningar. Afhandlingar om till bergsmän lemnade
förlag skulle intecknas vid bergsting, men de, som gifvits ståndspersoner, eller såsom
de närmare bestämmas, förlag till stångjerns- och messingsbruk samt kopparhamrar,
uti bergskollegium. Förlager till manufakturverk och fabriker skulle åter enligt
hallordningen den 2 april 1770 intecknas vid hallrätt.

Sedan först genom nådiga förordningarne den 17 april 1828 kommerskollegii
och bergskollegii domsrätt i vissa mål blifvit upphäfd och förordnadt att besvär öfver
hallrätters och bergstingsrätters beslut bland annat i inteckningsfrågor skulle fullföljas
hos hofrätt, blefvo genom senare nådiga förordningar äfven de nämnda underrätterna
upphäfda, hallrätterne den 25 februari 1846 och bergstingsrätterne den 5 juni 1850,
samt i afseende på de förut vid dem handlagda ärenden, deribland inteckningsfrågor,
föreskrifvet att de, som tillhört hallrätterne, skulle handläggas af magistraterne i de
städer, der hallrätter funnits, men de, som tillhört bergstingsrätterne, af de allmänna
domstolarne.

Hvad deremot angår inteckningar för förlag till jern- och messingsbruk, samt
kopparhamrar, så blef i nådig förordning den 17 april 1828, då bergskollegii domsrätt
upphäfdes, 1748 års föreskrift, att de skulle meddelas af detta embetsverk, uttryckligen
upprepad, hvilket äfven skedde uti instruktion för bergskollegium den 28
december 1832, och då genom nådiga kungörelsen den 11 december 1857 dess åligganden
öfverflyttades på kommerskollegium, gjordes för dem intet undantag.

Då emellertid intet skal längre torde existera för olikhet i behandling af förlagsaftal
med ståndspersoner och dylika aftal med bergsmän, samt genom nådiga förordningen
den 20 september 1859 blifvit förklaradt, att de näringar, hvilka afse för -

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1875. 570

ädling af mineralrikets alster, icke synas böra vara underkastade andra föreskrifter
för rörelsens bedrifvande, än dem, som gälla för likartade näringar, torde icke längre
någon anledning förefinnas för bibehållandet af bestämmelsen att frågor om inteckning
för förlag till stång- och messingsbruk samt kopparhamrar skola af kommerskollegium
behandlas, utan desamma böra derifrån skiljas.

Uti nådiga kungörelsen den 29 januari 1864, angående inrättandet af en pensionsanstalt
för befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk å svenska till utrikes fart använda
fartyg, är föreskrifvet att besvär öfver de af direktionen för denna anstalt vidtagna
beslut, som angå rättigheten till och vilkoren för pensions åtnjutande, må hos
kommerskollegium anföras. Jag hemställer i underdånighet, huruvida icke kollegium
skulle kunna befrias från åliggandet att pröfva dessa besvär och desamma direkte få
hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anföras, i likhet med hvad som är föreskrifvet
genom nådiga reglementen för civilstatens pensionsinrättning senast den 24
oktober 1873, för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning den 6 september 1872 och
för telegrafverkets pensionsinrättning den 23 oktober 1874.

Närmast i ordningen bland befattningar, hvilka tillhöra kommerskollegium, men
lämpligen böra derifrån skiljas, torde böra anföras det öfverinseende med deraf tillkommande
åligganden, som tillhör kollegium öfver vissa skolor, nemligen navigationsskolorna,
de tekniska elementarskolorna, slöjdskolan i Stockholm, tekniska afton- och
söndagsskolan i Eskilstuna, samt väfskolan i Borås.

Kommerskollegii åligganden för navigationsskolorna äro bestämda genom nådiga
reglementena den 13 februari 1866 och den 15 mars 1861, med deruti genom nådiga
kungörelsen den 13 februari 1866 gjorda ändringar, nådiga brefven den 21 maj 1869
och den 16 december 1870 samt nådiga kungörelsen den 23 september 1871. De
äro beskrifna pag. 30—32 i det af dertill i nåder förordnade komiterade den 13 januari
1875 afgifna betänkande i fråga om kommerskollegii indragning eller förändrade
organisation, och vid underdånig föredragning för Eders Kongl. Maj:t såväl
den 13 november 1874, då nådigt beslut fattades att frågor, som röra bildnings- och
undervisningsalster för sjöfartsnäringen, skola från och med år 1876 tillhöra sjöförsvarsdepartementets
handläggning, som den 2 mars 1875, då nyssnämnde komiterades
betänkande utgjorde föremål för framställningar till Eders Kongl. Maj:t, har dåvarande
chefen för Kongl. civildepartementet, enligt det för sistnämnda dag tryckta statsrådsprotokollet,
uttalat sina af chefen för sjöförsvarsdepartementet delade åsigter, att handläggningen
af dessa frågor borde skiljas från kommerskollegium eller den styrelse,
som i dess ställe kunde komma att inrättas.

De tekniska elementarskolorna hafva hvardera sina särskilda stadgar, af hvilka
den äldsta för Malmö skola är af den 29 april 1853 och de öfriga, för skolorna
i Örebro, Borås och Norrköping, äro af den 12 mars 1856. Ofverinseendet öfver

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1875.

skolorna och de särskilda bestyr, som i afseende å dem tillkomma kommerskollegium,
äro i dessa stadgar upptagna.

»Det torde», säga de komiterade, hvilka den 21 november 1874 till Eders
Kongl. Maj:t afgifvit sitt underdåniga betänkande angående den lägre tekniska undervisningen
i riket, »kunna med skäl ifrågasättas, huruvida i allmänhet ett förvaltande
embetsverk är lämpligt att tjena till öfverstyrelse för en läroanstalt. Komitén anser
för sin del, att naturen af ett sådant uppdrag är för en förvaltande myndighet allt
för främmande.» Och i sitt den 20 maj detta år afgifna underdåniga utlåtande öfver
komiterades betänkande har kommerskollegium förklarat sig lika med komiterade anse
ett sådant åliggande, som att vara öfverstyrelse för en läroanstalt, i allmänhet och
tillföljd af sakens natur icke skäligen böra tillhöra ett förvaltande med en mängd
andra och skiljaktiga göromål sysselsatt embetsverk. Och ännu mer måste detta
enligt kollegii åsigt gälla för ett undervisningsväsende, utveckladt i den riktning och
gifvet det omfång, som komiterades betänkande anvisar. Äfven under nuvarande förhållanden
påkalla omständigheterna, efter kollegii åsigt, tillkomsten ju förr dess hellre
af en särskild öfverstyrelse.

Nådiga stadgar för slöjdskolan i Stockholm faststäldes den 21 december 1860
och genom nådigt bref den 1 maj 1868 hafva vissa ändringar i dem blifvit föreskrifna.

För tekniska afton- och söndagsskolan i Eskilstuna faststäldes stadgar den 22
december 1858.

Väfskolan i Borås, som inrättades år 1870, står i förening med tekniska elementarskolan
i samma stad.

Om alla dessa skolor måste i afseende å öfverstyrelse för dem detsamma gälla,
som i afseende å de tekniska elementarskolorna blifvit ur komiterades betänkande och
kommerskollegii deröfver afgifna utlåtande anfördt.

Sedan i följd af nådiga propositioner Riksdagen från och med år 1874 årligen
lemnat anslag till de tvänne lägre bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill
hörande skolor för bergsarbetare, har Eders Kongl. Maj:t senast genom nådigt bref
den 16 sistlidne juni föreskrifvit att, innan anslaget till fullmäktige i jernkontoret
utbetalas, visshet, att berörda skolor fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och
utsträckning som förut, bör hafva vunnits genom inspektion af sakkunnig person,
hvilken Eders Kongl. Maj:t vill i nåder förordna efter derom af kommerskollegium
gjord framställning. Förenämnde komiterade, hvilka den 21 november 1874 afgifvit
betänkande, hafva föreslagit att den högre ledningen af dessa skolor bör uppdragas
åt samma öfverstyrelse, som komiterade ansett böra för den lägre tekniska undervisningen
i riket tillsättas. Då det uppdrag i afseende å dessa skolor, som Eders Kongl.
Maj:t nådigst lemnat kommerskollegium, alltid gällt blott ett år i sender, torde någon

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1875. ‘

särskild föreskrift om dess upphörande, när Eders Kong]. Maj:t finner tiden dertill
vara inne, icke erfordras.

Genom nådig kungörelse den 5 december 1873 angående kortstämplingens verkställande
har kommerskollegium hlifvit ålagdt att förordna stämplingsförrättare i stad,
der kort tillverkas, att tillhandahålla honom de för ändamålet erforderliga stampar,
och att, sedan för hvarje år berättelser från samtliga stämplingsförrättare om antalet
af de på hvarje ort under samma år stämplade kortlekar ingått, till statskontoret aflemna
specifik uppgift på antalet af inom riket stämplade spelkort. Förenämnda göromål
synas mig stå i det nära sammanhang med de åligganden, hvilka enligt samma
nådiga kungörelse tillhöra statskontoret, att jag anser mig böra i likhet med de komiterade,
hvilka den 13 januari 1875 afgifvit betänkande om kollegii förändrade
organisation (pag. 49), tillstyrka att de må till statskontoret öfverflyttas. Stämplingsförrättarne
böra då ock åläggas att till statskontoret ingifva sina berättelser om antalet
stämplade spelkort för hvarje år, och detta sistnämnda embetsverk erhålla föreskrift
att derom årligen aflemna specifik uppgift till kommerskollegium, hvilket det
fortfarande torde åligga att för statistiskt ändamål derom hafva kunskap.

Oftanämnde komiterade hafva i sitt den 13 januari detta ar afgifna betänkande
(pag. 59—60) hemställt, att advokatsfiskaltjensten måtte indragas och deremot det
nya embetsverk, komiterade föreslagit, erhålla ett arfvode åt ett juridiskt biträde, hvilket
arfvode de ansett böra till 2,000 kronor bestämmas. Delande komiterades åsigt om
obehöfligheten af en advokatfiskal, har dåvarande departementschefen i anförande till
statsrådsprotokollet den 2 mars hemställt, att det arfvode, som borde beviljas ett juridiskt
biträde, måtte bestämmas till 1,000 kronor.

Ehuru jag förmenar att vigten för kommerskollegium att hafva en på stat anstäld
tjensteman för utförandet af de bestyr, hvilka åligga advokatfiskalen, icke kan
mätas efter antalet af de mål, som blifvit till hans särskilda handläggning remitterade,
och det, så länge manufakturdiskontfonden står under kollegii vård, torde vara nödvändigt
att kunna påräkna biträde af eu vid verket anstäld jurist, anser jag dock förhållandena
medgifva att advokatfiskalstjensten indrages emot det att ett arfvode af
1,000 kronor lemnas till kollegii disposition för anskaffande af juridiskt biträde, dock
kommer, efter min åsigt, ett högre arfvode att blifva nödvändigt, derest icke, såsom
nu antagligen är fallet, en vid kollegium anstäld tjensteman, som dertill är kompetent,
kan med förutvarande tjenst förena de åligganden, som tillhöra advokatfiskalen.

I afseende slutligen å den sist upptagna af de frågor, om hvilka Eders Kongl.
Maj :t åt mig uppdragit att inkomma med underdånigt yttrande och utredning, eller
den, om och på hvad sätt kollegium må kunna bringas i närmare vexelverkan med
utöfvarne af do näringar, åt hvilka kollegium har att egna sin uppmärksamhet, så
anser jag för befrämjande af detta angelägna ändamål framförallt nödigt att de ofta

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1875.

högst vigtiga underrättelser och upplysningar om handel, sjöfart och industri, Indika
till kommerskollegium inströmma, måtte på det mest lämpliga och skyndsamma sätt
meddelas åt idkarne af förenämnda näringar.

Det åligger enligt konsulsstadgan Sveriges konsuler i utlandet att till kollegium
inkomma med rapporter angående politiska, ekonomiska eller andra förhållanden, som
på Sveriges handel och sjöfart kunna inverka, anmälan om lagar och förordningar
eller municipala föreskrifter, som i det land, der konsuln är anstäld, utfärdas rörande
handel och sjöfart samt afgifter, tull- och hamnväsende eller dylikt, då sådant kan
vara af vigt för de förenade rikenas förbindelser med distriktet. Aro dessa lagar,
förordningar eller föreskrifter i berörda afseende af särskild vigt, bör konsuln deraf
insända ett exemplar med passande lägenhet. Likaledes skola konsulerne insända
kungörelser om fyrar, sjömärken och dylikt i länder, der skeppsfart med de förenade
rikenas fartyg eger rum. Vidare skola inom slutet af januari månad konsulerne till
kommerskollegium öfversända en omständlig berättelse om de förenade rikenas handel
och sjöfart i distriktet under det sistförflutna och om utsigterna för desamma under
det ingångna året, samt meddela sina åsigter om hvad, som anses böra vidtagas eller
utverkas till befrämjande af Sveriges och Norges förbindelser med distriktet. Generalkonsulerne
åligger det tillika härvid att meddela en öfversigt af de förenade rikenas
handel och sjöfart i hela det land, der generalkonsuln är anstäld, äfvensom af detta
lands handels- och sjöfarts-förhållanden i allmänhet samt af de i dessa ämnen derstädes
under föregående års lopp utkomna lagar och författningar.

Utbryter epidemisk sjukdom inom distriktet eller i dess grannskap, skall konsuln,
då han derom erhållit kunskap, sådant anmäla, samt då sjukdomen upphört
derom underrätta, likasom om smittosam kreaturssjukdom i distriktet utbryter derom
göra anmälan hos kommerskollegium.

Om utbrutna och upphörda sjukdomar åligger det kollegium enligt nådiga brefvet
den 21 september 1855, nådiga förordningen den 20 september 1859 samt nådiga
kungörelsen den 30 maj 1873 att utfärda kungörelser, och komma underrättelser derom
således genast allmänheten tillhanda. Om fyrar, sjömärken och dylikt meddelar kollegium
annonser i post- och inrikes tidningar, samt låter särskildt för hvarje fjerdedel
år trycka utförliga underrättelser, hvilka tillsändas sjömanshusdirektionerna för
att sjöfarande tillhandahållas. Äfven om utländska karantänsföreskrifter och om utkommandet
af andra utländska lagar och författningar eller taxor, hvilka för handeln
och synnerligast sjöfarten hafva något speciel eller momentant intresse, meddelar
kollegium allmänheten kunskap genom annonser i post- och inrikes tidningar, hvilka
annonser, när förordningarna ej äro så enkla och korta att hela deras väsentliga innehåll
kan anses vara genom den korta annonsen meddeladt, åtföljas af tillkännagifvande,
att förordningen för dem, som deraf önska taga noggrannare kännedom, är

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1875.

tillgänglig i kollegium efter anmälan hos registratorn. Dessutom brukar kollegium,
när uppgifter från konsuler ingå om föranstaltande af internationella expositioner eller
om öppnande af hamnar i utlandet för in- och utförsel m. m. d., att äfven derom
utfärda annonser.

Årsberättelserna öfverlemnas till kollega kammarkontor för att begagnas vid
upprättandet af kollegii om den utrikes handeln och sjöfarten afgifvande berättelse,
deruti utdrag af dem intagas.

Öfriga berättelser från konsulerne föranleda ej till någon åtgärd, dock bruka de
marknadsberättelser och fraktprisnoteringar, hvilka från konsuler på aflägsna handelsplatser
insändas, meddelas Stockholms hörsförening, af hvilken de på stadens börs
utläggas.

Af alla de för handel, sjöfart och samtliga näringar ytterst vigtiga utländska
förhållanden, om hvilka underrättelser från konsulerne ingå, är det således egentligen
endast de, hvilka såsom hänförande sig till ett förflutet års handel och sjöfart
med Sverige egna sig till intagande i kollegii årsberättelse, som på något mera omfattande
sätt komma till allmänhetens kännedom. Och enär dessa berättelser icke
kunna utgifvas förrän samtliga årsberättelser äfven från de mest aflägsna konsulat ingått
och hunnit blifva bearbetade, samt det omfång, till hvithet de vuxit, och det
myckna tabelltryck, som med dem är förenadt, oundvikligen måste försena deras utgifvande,
så att de icke förrän på andra året, efter det, om hvilket de handla, kunna
till allmänheten utdelas, så motsvarar kungörandet på detta sätt af högst vigtiga förhållanden
icke tidens kraf på skyndsamhet och fullständighet. Visserligen plägar
kollegium besörja utdrag ur konsulsberättelser, hvilka meddelas någon enskild tidningsredaktion
till införande, men mycket, som det varit af största intresse att känna,
måste på detta sätt gå alldeles förloradt eller åtminstone blifva utan all verklig betydenhet,
när de först i årsberättelserna omständligt kunna införas, såsom t. ex. utsigterna
för det ingångna, men vid publicerandet redan förflutna året.

Samma olägenheter af vigtiga meddelandens allt för långa försenande, då de
skola afvakta utgifvandet af en bearbetad omfattande årsstatistik, och samma behof
af ett snabbt och fullständigt meddelande af underrättelser af intresse för handel, sjöfart
och näringar hafva ock i utländska länder gjort sig gällande och der föranledt
utgifvandet af särskilt för ett sådant meddelande uppsatta tidningar.

Det kan visserligen synas, som om ändamålet äfven skulle kunna vinnas blott
genom att åt de dagliga tidningarna meddela alla uppgifter af intresse, som från konsulerne
ingå, på sätt kollegium, såsom ofvan nämndt, stundom gjort, eller genom att
med redaktionen af någon särskilt för handel och sjöfart inrättad tidning träffa aftal
om upplåtande af en afdelning utaf tidningen för kommerskollegii meddelanden. Men
på detta sätt skulle det behof, som förefinnes, endast ofullständigt och skenbart fyllas.

10*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1875.

Det är i afseende på dessa meddelanden visserligen ett förherskande intresse att snart
erhålla dem, men det är af lika mycket vigt att hafva ständig tillgång till dem; att
hvarje gång behof af närmare kunskap om dem göres — t. ex. af en utländsk författning
— kunna genast återfinna och studera dem, men att för detta ändamål
gömma alla gamla tidningsblad och i dem bland annonser, dagens nyheter och följetong
leta rätt på hvad man söker blir förenadt med stor tidsförlust och obehag samt
later derför ej praktiskt verkställa sig. Vid utgifvandct af en särskild för ändamålet
afsedd tidning kan man deremot dels genom artiklarnes ordningsföljd, dels genom
innehållsförteckning göra det lätt att när som helst finna hvad man söker, och kan
vid arets slut förse årgången med särskildt fullständigt register. Ingen tidningsredaktion
lär dessutom vara villig att kostnadsfritt låta någon främmande disponera tidninningens
spalter utan rätt för redaktionen att, när helst den ansåge ett för andra
ändamål anlitadt utrymme eller andra orsaker dertill föranleda, kunna vägra artiklars
införande; och skall betalning erläggas, så skulle ju intet med en sådan anordning
vinnas.

En särdeles väl ordnad publikation af förenämnde art är »Preussisches Handelsarchiv»,
af hvilket jag i underdånighet bifogar ett nummer. Såsom af detsamma
synes, innefattar denna tidning, utom konsulatberättelser och af konsuler insända utländska
lagar och utländsk statistik, äfven lagar och författningar samt statistiska
uppgifter för det tyska riket.

Och ett sådant meddelande af de vigtigaste inhemska underrättelser för handel,
sjöfart och näringar skulle här vara af största nytta. Flere berättelser öfverlemnas
årligen af kommerskollegium till Eders Kongl. Maj:t, hvilka hittills icke publicerats,
men för allmänheten skulle vara af stort intresse. Af Eders Kongl. Maj:t i nåder
fastställda hamn- och kanal-taxor tryckas visserligen i enlighet med föreskriften i nådiga
brefvet den 15 januari 1864, men då de hvar för sig endast å vederbörande hamneller
kanalkontor tillhandahållas allmänheten, är det ofta förenadt med mycket besvär
och tidsutdrägt att anskaffa dem, och ännu svårare att öfver dem erhålla en jemförande
öfversigt. Statistiska uppgifter inkomma till kollegium eller kunna af till
kollegium inkomna uppgifter sammanställas, hvilka böra hafva ett stort ögonblickligt
intresse, men åtminstone många af dem förlora detsamma, om med deras allmängörande
fördröjes, och kunna äfven i andra afseenden vara mindre egnade att i en
serie af årsberättelser intagas. Uppgifter om kollega egen verksamhet, t. ex. om antagne
omigrautagenter, förteckningar på beviljade och förfallna patent m. m. dylikt,
borde ock i tidningen intagas.

Äfven andra embetsverk än kommerskollegium afgifva berättelser och'' meddela
statistiska sammandrag, hvilka för handlande, sjöfarande och näringsidkare äro af
synnerligt intresse. Flera sådana tryckas nu på lösa blad, hvilka åtfölja post- och

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1875. 11*

inrikes tidningar, men skulle lämpligen och med mindre kostnad kunna intagas i en
sådan tidning, som den af mig i underdånighet föreslagna, antingen så att de ingingo
i dess text eller så, att de utgåfvos såsom särskilt bihang dertill för att vid årets
slut kunna för sig bindas. De skulle i båda fallen lättare bevaras än nu, då de
såsom lösa pappersark stundom med text blott på en sida åtfölja en daglig tidning.
Eders Kongl. Maj:t torde emellertid i nåder tillåta, att frågor om intagande af andra
embetsverks publikationer i tidningen — derest Eders Kongl. Maj:t nådigst tillåter
dess utgifvande — må endast i det fall upptagas, att dessa embetsverks styrelser
derom göra underdånig framställning, och då bero på särskild nådig pröfning.

Icke blott de från konsulerne ingående rapporterna innehålla underrättelser af
synnerlig vigt för Sveriges handel och sjöfart. Äfven den utländska statistiken upptager
sådana och utdrag derur, med jemförelse af Sveriges handel och skeppsfart på
ett utländskt land med andra länders på samma land, totalsummorna af dess export
och import, fördelningen deraf på särskilda hamnar, storleken af dess varutillverkningar,
helst när de rivalisera med svenska eller från Sverige hämta råämnen, och mera
dylikt kan göras af stort intresse för svenske näringsidkare.

Att åt ett kollegialt embetsverk uppdraga att utgifva en tidning eller att bestämma,
hvillca artiklar deruti böra upptagas eller icke, torde ej vara lämpligt. Det
torde, derest Eders Kongl. Maj:t i nåder bifaller förestående förslag, böra åt en
antagen särskild redaktör, hvilken för tidningen skulle såsom utgifvare ansvara, öfverlemnas
att med de allmänna bestämmelser om tidningens innehåll, bvilka i det föregående
underdånigst blifvit föreslagna, och de föreskrifter för särskilda fall, hvilka,
der sådana möjligen kunde blifva behöfliga, af kommerskollegii president meddelades,
utgifva tidningen. Jag hemställer i underdånighet, att det måtte åt kollega president
uppdragas att med lämplig person för ett år i sender om utgifvandet öfverenskomma.

Tidningens namn har jag i underdånighet tänkt kunna blifva: svenskt handelsarkiv,
dess format lika det, som för svensk officiel statistik begagnas, och nummerföljden
sådan, att 4 nummer i månaden eller 48 på året skulle utgifvas.

I afseende å kostnaden har jag gjort förfrågningar hos de Kongl. boktryckarne,
P. A. Norstedt & Söner, och hafva de uppgifvit att sättning med grof stil 4:o i spalt
pr ark kostar 55 kronor, med fin stil 72 kronor och med tabeller, beroende på stilens
finhet, högst 120 kronor; tryckning, dervid del af ark räknas för helt ark, 4 kronor
och papper pr ris 11 kronor 50 öre. På fråga, om de ej skulle vara villige att mot
en viss summa i ett för allt åtaga sig alla trycknings- och utdelningskostnader med
rättighet för dem att uppbära inkommande prenumerationsmedel, hafva de, på sätt
deras i underdånighet hilagde bref af den 11 dennes utvisar, svarat, att under förutsättning
att ej flere än 170 friexemplar skulle aflemnas (nemligen till Eders Kongl.
Maj:t, statsministrarne, norska statsministern, svenska statsrådets ledamöter, konungens

12*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1875.

statsråds, högsta domstolens, statsexpeditionernas, norska statsrådsafdelningens, lotsdirektör-expeditiouens,
sjökarteverkets, statistiska centralbyråns, kommerskollegii, styrelsens
för statens jernvägstrafik, teknologiska institutets, landtbruksakademiens, generalpoststyrelsens,
telegrafstyrelsens, generaltullstyrelsens, skogsstyrelsens och vetenskapsakademiens
bokförråd, lotsdirektören, statistiska centralbyråns chef, kommerskollegii
president, kommerse-råden, chefen för statens jernvägstrafik, generalpostdirektören,
generaldirektören för telegrafverket, generaltulldirektören och skogsdirektören,
riksdagens bibliothek och första och andra kammarens handbibliothek, Kong! Maj:ts
beskickningar till främmande makter, generalkonsuler och konsuler), samt att prenumerationspriset
bestämmes till 8 kronor, voro de villige att för 3,000 kronor och
ingående prenumerationsmedel, samt särskildt 62 kronor 50 öre för hvarje ark, Överskjutande
48 under året, besörja tryckningskostnader och utdelning till prenumeranter.

Redaktionskostnaderna har jag tänkt skola blifva arfvoden till redaktören 8,000
kronor och till ett biträde eller s. k. motläsare 500 kronor samt för diverse expenser
1,000 kronor, tillsammans 4,500 kronor, samt hela kostnaden således 7,500 kronor
och dertill 62 kronor 50 öre för hvarje ark, Överskjutande 48 under året.

Det bör härvid erinras att, om en sådan tidning kommer att utgifvas, en icke
alldeles oväsentlig minskning skall inträda i utgifterna för kollegii nuvarande publikationer.
Och denna minskning kan blifva tillräcklig att med antaglig trygghet
förekomma, att icke de för den nya tidningen ifrågakommande trycknings- och expeditionskostnader
kunna föranleda någon synnerlig stegring på det hela i nuvarande
publikationskostnader, derest Eders Kongl. Maj:t nådigst ville tillåta några indragningar
i omfånget af kollegii nuvarande tryck, hvilka indragningar synas i och för sig
sjelfva vara af hänsyn till iakttagande af klok hushållning med statens medel påkallade.

Det har i det föregående hlifvit i underdånighet nämndt, huru de underrättelser,
hvilka till kommerskollegium ingå om fyrar, sjömärken och dylikt, genom kollegii
försorg för hvarje fjerdedels år blifva särskildt tryckta och till sjömanshus-direktionerna
utdelade för att sjöfarande tillhandahållas. Men liktidigt ombesörjer sjökarteverket
tryckning för hvarje halfår af alldeles samma underrättelser. Det bör härvid nämnas,
att kollegii publikationer kostnadsfritt tillhandahållas, under det sjökarteverkets i bokform
samlade uppgifter hållas till salu. Dock synes det som skulle den senare
publikationen vara alldeles tillräcklig och den förra med allt skäl kunna indragas.
Kostnaden för densamma har uppgått till circa 800 kronor årligen.

I kommerskollegii årliga berättelser om inrikes handel och sjöfart har, från och
med berättelsen för året 1870, årligen intagits en tabell, innehållande förteckning å
qvantiteten af de uti rikets hamnar lossade och lastade sådana varor, som utgöra
hvarje orts förnämsta omsättningsartiklar, samt öfver de för dessa och andra varor
uppburna hamnafgifter. Denna tabell upptager uti 1873 års berättelse icke mindre

13*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1875.

än 109 sidor af den inalles 207 sidor starka berättelsen, för hvilken tryckningskostnaden
uppgått till 3,228 kronor, och kan ej för allmänheten hafva något värde. Att
dessa förteckningar blifvit i nämnda berättelser intagna, beror af Eders Kongl Maj:ts
genom nådiga brefvet den 4 februari 1870 lemnade bifall till kommerskollegii framställning.
derom, men den förutsättning, från hvilken denna framställning utgick eller
att samtliga handelsvaror, hvilka i någon hamn lastades eller lossade3, skulle underkastas
harnnafgifter, har sedermera icke inträffat, enär städernas och landthamnarnes
respektive myndigheter begärt och erhållit fastställelse å hamntaxor, genom hvilka
vissa varor men icke andra, olika för särskilda hamnar, blifvit belagde med afgifter,
och förteckningen har således icke heller för vetenskapsmän något allmänt statistiskt värde.

Om Eders Kongl. Maj:t täckes af fonder, som stå till Eders Kongl Maj:ts
nådiga disposition, lemna det bidrag, som erfordras till betäckande af redaktionskostnader
för den nya tidningen eller 4,500 kronor, torde derför trycknings- och
expeditionskostnaderna kunna och böra få bestridas af samma expens-anslag, från
hvilket kostnaderna för kommerskollegii nuvarande publikationer utgå.

Sammanfattande de förslag, som i det föregående blifvit gjorda, får jag i djupaste
underdånighet hemställa:

att följande göromål må från kommerskollegii handläggning skiljas, nemligen:

meddelandet af inteckning utaf aftal om förlag till stång- och messingsbruk
samt kopparhamrar;

pröfning af besvär öfver de af direktionen för pensionsanstalten för befälhafvare,
styrmän och annat sjöfolk å svenska till utrikes fart använda fartyg
vidtagna beslut, som angå rättigheten till och vilkoren för pensions åtnjutande;

öfverinseendet med deraf tillkommande åligganden öfver navigationsskolorna,
de tekniska elementarskolorna, slöjdskolan i Stockholm, tekniska afton- och
söndagsskolan i Eskilstuna samt väfskolan i Borås;

samt bestyren med spelkortsstämplingen; dervid tillika den föreskrift torde
böra i nåder meddelas

att det embetsverk, till hvilket berättelser från stämplingsförrättarne böra
ingå, skall årligen till kommerskollegium aflemna specifik uppgift öfver antalet
stämplade spelkort;

att advokatfiskal^''ensten i kommerskollegium måtte indragas och till
kollegii disposition ställas ett anslag af 1,000 kronor till arfvode åt ett juridiskt
biträde;

att det må tillåtas kommerskollegii president att ombesörja utgifvandet af
en tidning, benämnd svenskt handels-arkiv, för meddelande till allmänheten
af konsulsrapporter, lagar och författningar, statistiska uppgifter, berättelser
m. m. af intresse för näringsidkare, med de bestämmelser, som i det föregående

14*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1817.

blifvit nämnda, och att till bestridande af redaktionskostnaden för denna tidning
må af medel, som af Eders Kongl. Maj:t disponeras, anslås 4,500 kronor,
men tryckningskostnaden få utgå af kollega expens^anslag; samt

att kommerskollegium må få upphöra med särskildt utgifvande af uppgifter
om utländska fyrar, båkar, märken och dylikt, och att likaledes må
upphöra tryckningen af den förteckning å uti städers och köpingars hamnar
lossade och lastade varor samt för dem uppburna hamnafgifter, som från och
med år 1870 uti kollega årsberättelse om inrikes sjöfart och handel intagits.-

Stockholm den 13 december 1875.

G. Fr. Wtörn.

II.

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts mig genom nådigt bref af den
16 juni 1875 gifna särskilda uppdrag att i vissa Kongl. kommerskollegium rörande
frågor inkomma med underdånigt yttrande och utredning, har jag den 13 december
samma år haft nåden att få göra åtskilliga framställningar och förslag, bland hvilka
varit öfverflyttande från kollegium af några dess göromål, som dels redan varit föremål
för utredning och dels synts mig kunna, såsom tydligen varande utan samband
med kollegii verksamhet i öfrigt, lämpligen genast föreslås att derifrån skiljas, för att
öfverflyttas till andra embetsmyndigheter, tillsatta för behandling af likartade ärenden.

De voro:

intecknandet af vissa förlagsafhandlingar;

pröfning af besvär öfver beslut angående rättighet till pensions åtnjutande, vidtagna
af direktionen för handelsflottans pensions-anstalt;

öfverinseendet öfver navigationsskolorna;

öfverinseendet öfver de tekniska- och slöjdskolorna; samt

bestyr med kortstämplingen.

I fullföljd af förenämnda särskilda nådiga uppdrag har jag derefter ansett mig
böra icke blott noga genomgå kollegii instruktion och alla derefter utfärdade Kongl.
författningar, genom hvilka antingen nya göromål blifvit kollegium ålagda eller ock
föreskrifna åligganden blifvit förändrade, upphäfda eller på annat embetsverk öfverflyttade,
utan ock, för bedömande af ändamålsenligheten af frånskiljande eller bibehållande
af kollegii nu åliggande göromål, följa utvecklingen såväl af näringslagstiftningen
i sin helhet, äfven från äldre tider, som ock af de i någon beröring med

15*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

näringslifvet stående åligganden, hvilka tillhöra andra embetsverk, allt med hänsyn
till hvarje föreskrifts lämplighet för sig, den erfarenhet, som derom och om dess behöflighet
inom kollegium vunnits, samt dess samband med lagstifningen i öfrigt.

I flere fall befinnes att — dels genom den större frihet till sjelfständig, af
embetsmyndighet oberoende verksamhet, näringarna vunnit, dels genom inrättande af
nya embetsverk med göromål, som till sin art fordom tillhört kommerskollegium —
åligganden i dess instruktion, utan att hafva blifvit upphäfda, likväl förlorat nästan
hela sin betydelse och mycket sällan, om någonsin, ifrågakomma att utföras. I några
få fall deremot hafva föreskrifter om åligganden af en — enligt min uppfattning —
ganska väsentlig vigt, förlorat sin tillämpning derigenom, att de för denna nödiga förutsättningar
och vilkor ej längre finnas eller med de medel, som stå kollegium till
buds, kunna uppfyllas.

Eders Kongl. Maj:t täckes tillåta mig att vid den framställning, jag nu har att
afgifva, först för kommerskollegium och derefter för det dermed från och med år 1858
förenade bergskollegium genomgå de särskilda bestämmelserna i de för dessa embetsverk
utfärdade nådiga instruktioner och öfriga deras verksamhet reglerande nådiga
förordningar samt att dervid i den ordning, i hvilken de förekomma, dels uppgifva
hvilka bestämmelser genom senare författningar blifvit upphäfda eller förfallit, dels
framställa de förslag, som jag anser mig böra afgifva till upphäfvande eller öfverflyttning
till andra embetsverk eller förändring af kollegium nu, enligt nämnda bestämmelser,
åliggande göromål samt att slutligen i ett sammanhang upptaga alla de väsentliga
åligganden, som enligt på särskilda tider för kommers- och bergskollegierna
utfärdade nådiga författningar enligt mitt förmenande höra fortfarande qvarstå.

Det är i de båda första paragraferna af den för kommerskollegium den 23 april
1831 utfärdade nådiga instruktion, bestämmelserna om kollega göromål äro intagna.

I § 1, angifvande kommerskollegii åligganden i allmänhet, förekommer icke något,
som enligt min uppfattning bör eller kan derifrån skiljas, så länge landet har
förmånen af ett särskilt embetsverk för bevakande af dess handels och sjöfarts, fabrikers
och handtverkeriers intressen. Jag har således icke någon framställning att
göra om öfverflyttande till annat embetsverk af något i denna § upptaget åliggande
för kommerskollegium, men vågar i motsatt riktning i underdånighet angifva det behof,
jag anser förefinnas, för en nådig förklaring af Eders Kongl. Maj:t, att bland de
näringar, om hvilkas tillstånd det åligger kommerskollegium att vara noga underrättadt
och att årligen i underdånighet afgifva berättelser m. m., äfven böra räknas sådana,
som hittills varit derifrån skilda, emedan handläggning af dem berörande frågor
enligt äldre författningar, hvilka dock numera blifvit upphäfda, tillhört annat embetsverk.
Detta är nemligen förhållandet med sågverk och qvarnar, hvilka, efter det att
genom Kongl. kungörelserna den 30 december 1863 såväl grundräntan å dem upp -

16*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

hört som rättighet att dem anlägga förklarats, med undantag endast af anläggningar
ä kronans jord, tillkomma en hvar, som lägenhet dertill häfver, upphört att såsom
industriella anstalter vara af kammarkollegium beroende och i den mån, de utöfver
husbehof drifvas, måste anses såsom fabriker. Jag hemställer derför att Eders Kongl.
Maj:t täckes i nåder förordna,

att till de fabriker och manufakturer, om hvilka det åligger kommerskollegium
att årligen afgifva berättelser, äfven böra räknas sågverk och qvarnar,
som drifvas med afsigt af försäljning utaf dervid tillverkade produkter eller
mot afgäld.

I § 2 af kommerskollegii instruktion upptagas, under rubrikerna handeln, sjöfarten,
fabrikerna, handtverkerierna och fiskerierna, de särskilda mål och ärenden,
hvilka i följd af de mera allmänna bestämmelserna i § 1 tillhöra kollega handläggning.

Bland, ärenden, som under »handelm inbegripas, nämnas främst rfrågor om
anläggning af städer och köpingar samt andra lag stag eplatsen. Orsaken dertill, att
behandlingen af dessa frågor ansetts tillkomma kommerskollegium, har utan tvifvel
varit den, att före utfärdandet af 1846 års näringsordningar väsentligt olika lagar i
afseende å ej blott utöfvande af handel utan jemväl handtverks och fabrikers idkande
voro gällande för städer och köpingar emot å landet. All handel från öppna bodar
eller upplagsplatser var då å landet förbjuden. Handtverkare i vissa yrken, som ansågos
oundgänglige, kunde visserligen af socknarne likasom af adelsmän antagas, men
desse fingo endast arbeta för socknens eller den adlige husbondens behof. I städerna
borde all industriell verksamhet vara samlad, men fick endast drifvas af dem, som
efter viss tjenst- och läro-tid erhållit burskap, och handtverkerierna voro underkastade
skråtvång. Fabriksanläggningar på landet ansågos före 1831 så betänkliga, att Kongl.
Maj:ts särskilda nådiga tillstånd för dem erfordrades, men genom instruktionen af
nämnda år utsträcktes kommerskollegii bemyndigande, att i stad eller köping medgifva
anläggning af fabrik, äfven till landet, hvarom kommerskollegium den 14 september
samma år utfärdade särskild kungörelse. Köpingarne erhöllo särskilt hvar
för sig anläggningstillstånd. I allmänhet lades köping under någon närbelägen stad,
i hvilken burskap skulle förvärfvas för att i köpingen drifva handel eller handtverk,
men i särskilda fall tillätos köpingar att blifva sjelfständiga samhällen och då förklarades
vanligen någon viss tjenst- och lärotid för idkande af yrke i dem icke vara behöflig,
och skrän funnos der icke. För drifvande af handel fordrades dock Konungens
befallningshafvandes och för anläggning af fabrik kommerskollegii tillstånd. Stadsprivilegiers
erhållande eller nådigt tillstånd att anlägga en köping var således af ganska
betydande inflytande å alla en orts näringsförhållanden.

Genom handels- samt fabriks- och handtverksordningarne den 22 december 1846
utvidgades näringsfriheten ganska betydligt. En half mil från stad kunde handtverkare

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

17*

bosätta sig utan att i staden hafva burskap, och på 3 mils afstånd fick salubod
öppnas. Tjenst- och lärotiderna afskaffades och det för mänga handtverks utöfvande
bibehållna vilkoret af mästerskaps förvärfvande gjordes lika förbindande för verkstads
hållande å landet eller i köping, som det var för handtverkare i städerna, så att
äfven i detta hänseende större likställighet infördes. Hvarje svensk man tillerkändes
rättighet att såväl ä landet eller i köping som i stad, utan särskildt tillstånd, idka
fabriksrörelse.

All olikhet i vilkor för drifvande af handel, handtverk eller fabrik i allmänhet
har numera genom näringsfrihetsförordningen den 18 juni 1864 blifvit upphäfd. I
afseende å bränvins och spirituösa dryckers försäljning förefinnas visserligen fortfarande
olika stadganden för stad och land, men dessa olikheter torde så mycket
mindre anses böra inverka på afgörandet af frågan om vidden af kommerskollegii
verksamhet, som kollegium icke har något med bränvinsförfattningarnas tillämpning
att göra.

I afseende å judars rättighet till bosättning, idkande af yrke och förvärfvande
af fast egendom hafva flere olikheter förefunnits icke blott mellan land och stad
utan ock mellan särskilda städer och köpingar, men dessa olikheter hafva genom
Kongl. förordningarna den 26 oktober 1860 och den 18 juni 1864 samt Kongl. kungörelsen
den 28 februari 1873 blifvit fullständigt upphäfda.

I afseende å tillstånd för utländing till idkande af handel, fabriks- eller handtverksrörelse
qvarstår visserligen enligt § 27 af 1864 års näringsfrihetsförordning den
skilnad emellan stad och land, att, då sådant tillstånd sökes till utöfvande af näringsyrke
i köping eller på landet, frågan derom alltid skall underställas Eders Kongl.
Maj:ts omedelbara pröfning, men, när tillståndet sökes i stad, endast i det fall skall
göras till föremål för Eders Kongl. Maj:ts nådiga afgörande, att öfverståthållaren
eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande finna anledning mot bifall förekomma.
Denna olikhet torde dock icke anses nog väsentlig att kunna på frågan om lämpligheten
af förenämnda måls handläggning af kommerskollegium inverka.

Då således frågor om anläggning af städer eller köpingar icke kunna afse utvidgning
af handelsförmåner eller olikhet i vilkor för utöfvande af näringar, och
anläggning af lastageplatser icke längre torde behöfva annan handläggning än den
tillsyn, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ega utöfva derå, att icke allmän
rörelse å floder eller farvatten genom dem hindras eller på annat sätt allmän ordning
stores, samt besvär öfver konungens befallningshafvandes beslut i dylika fall torde
kunna få direkt hos Eders Kongl. Maj:t anföras, så hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj.-t täckes förklara, att frågor om anläggning

af städer och köpingar samt andra lastageplatser icke längre skola tillhöra
kommerskollegii handläggning.

18* Bil, A. — T, f. presidentens utlåtande år 1877.

De »reglementariska stadganden», som före år 1846 för städer och köpingar
utfärdades, innefattade, jemte föreskrifter om styrelse och val deraf, om antagande
af betjening samt om domstol och myndighet, hvarunder staden eller köpingen skulle
lyda, äfven särskilda bestämmelser om rättigheten att komma i utöfning af handel
och handtverk samt fabriks- och andra näringar. Och då samtliga förstnämnda föreskrifter
rörde ärenden, som voro af natur att icke tillhöra kommerskollegii hand1
äggning, torde med fullt skäl få antagas, att det endast var sistnämnda bestämmelser,
som föranledde intagandet af reglementariska stadganden för städer, köpingar och
lastageplatser i kollega instruktion. Redan genom handels- samt fabriks- och handtverksordningarna
den 22 december 1846 blefvo emellertid allmänna bestämmelser i
dessa hänseenden meddelade och genom Kongl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet
den 18 juni 1864 hafva skilnaderna mellan stad och land hlifvit ytterligare
utplånade, så att särskilda bestämmelser derom i reglementariska stadganden
icke längre kunna ifrågakomma. Derjemte har genom nådiga förordningarna den 21
mars 1862 ordnandet af kommunernas inre angelägenheter hlifvit i vidsträckt mån
åt dem sjelfva öfverlemnadt; och genom nådiga ordningsstadgan den 24 mars 1868
samt byggnads- och brandstadgarna den 8 maj 1874 hafva för rikets städer och,
genom helsovårdsstadgan den 25 september 1874, för riket allmänt giltiga föreskrifter
i de genom dessa stadgars benämningar angifna hänseenden lemnats. Frågor om
reglementariska stadganden, hvilka böra tjena till efterrättelse, hafva derför på sednare
tider, så vidt jag kunnat erfara, endast förekommit i de fall, då någon köping
i underdånighet anhållit, att nämnda för städerna utfärdade stadgar, måtte äfven för
densamma blifva gällande, derom Eders Kongl. Maj:t icke ansett kommerskollegium
böra höras, och i det fall då fråga uppstått om rättighet att å någon kommuns område
få anlägga köping, såsom 1871 inträffade vid Eslöf, då Eders Kongl. Maj:t
täckts infordra kommerskollegii utlåtande.

Då emellertid de stadganden, som vid dylika fall ifrågakomma, af angifna skäl
icke numera kunna röra utöfningen af handel eller annan näring, hvilka icke heller
kunna vara beroende af sådana reglementariska stadganden, som möjligen för lastage
platser må vara behöfliga, så hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:^
täckes i nåder förklara,

att reglementariska stadganden för städer och köpingar samt andra lastageplatser
icke längre skola tillhöra kommerskollegii handläggning.

Frågor om »handelsordningar» kunna, efter utfärdandet af handelsordningen
den 22 december 1846 och Kongl. förordningen om utvidgad näringsfrihet den 18
juni 1864, icke mera förekomma. Af dessa författningar följer ock, att kollegium
icke längre »profvar och af gör besvär öfver Kongl. Maj ds befallningshafvandes och

19*

Bil, A. — T, f. presidentens utlåtande år 1877.

magistraters beslut, angående såväl rättighet att utöfva handel som administrativa
frågor, hvilka dermed hafva gemenskap.»

»Företag, som afse lättnad i handelsgemensicapen inrikes orter emellan», hafva
under den tid, som förflutit efter utfärdandet af kommerskollegii instruktion blifvit
föremål för behandling af flera nya embetsverk. Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader organiserades genom Kongl. brefvet den 6 augusti 1841. Telegrafstyrelsen
erhöll reglemente den 2 augusti 1856 och styrelserna för statens jernvägsbyggnader
och för statens jern vägstrafik bildades jemlikt Kongl. brefvet den 30 december
1862. Och genom Kongl. kungörelsen den 11 december 1874 har sistbemälda
styrelse äfven erhållit uppdrag att behandla frågor rörande de enskilda jernvägarne.
Skulle företag af annan art än de, för hvilkas utförande eller behandling
nämnda styrelser blifvit inrättade, framdeles till lättnad af handelsgemenskapen inrikes
orter emellan ifrågakomma, så torde deras hänvisning till kommerskollegii
behandling följa af dess åliggande i .allmänhet, utan att, sedan så många särskilda
embetsverk blifvit derför bildade, företag med angifna syfte längre böra särskildt
uppräknas bland mål och ärenden tillhörande kollegii handläggning.

Kollegii befattning med »vexelhandel^ upphäfdes genom mäklareordningen den
31 mars 1853.

Bland de under rubriken »sjöfarten» upptagna frågor har »pröfningen af besvär
öfver magistraternas beslut angående burskap å sjöfart samt dithörande administrativa
ärenden» blifvit upphäfd genom fabriks- och handtverksordningen den 22
december 1846 och frågor om »anläggning af skeppsvarf» förfallit i följd af nämnda
ordning och af förordningen om utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864.

Genom Kongl. förordningen angående de pass- och nationalitetshandlingar,
hvarmed svenska, till orter utom Sverige gående fartyg böra vara försedda, den 1
mars 1841, blefvo »helfrihets-bref och turkiska pass» ersatta af fribref och medelhafs-signal-bref,
och, sedan äfven dessa sistnämnda genom ökad säkerhet för sjöfarten
å medelhafvet blifvit öfverflödiga, hafva de i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning
angående pass- och nationalitetshandlingar för svenska till orter utom Sverige
gående fartyg den 4 juni 1868 ej blifvit upptagna.

Kommerskollegii befattning med »pröfningen af besvär öfver magistraternas
beslut angående skeppsklarerares och mäklares antaganden» blef upphäfd, hvad mäklare
angår, genom mäklareordningen den 31 mars 1853, och, hvad angår skeppsklarerare,
genom skeppsklarerare-ordningen den 25 oktober 1861.

Jag anser icke något af de till »sjöfarten» hänförda, kommerskollegium nu
tillhörande göromål böra till annat embetsverk öfverflyttas.

Af de under rubriken »fabrikerna» upptagna ärenden hafva följande förfallit,
nemligen »utfärdandet af tillståndsresolution för anläggning af alla slags fabriker,

20 *

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

så i städerna som på landet» genom den flera gånger nämnda fabriks- och handtverksordningen
den 22 december 1846 samt »inseendet öfver hallrätt er nav och »pröfning
af besvär öfver hallrätternas beslut i administrativa ärender, som angå fabriksrörelsen
och dess idkaret) i följd af Kongl. förordningen angående hallrätternas upphörande
den 25 februari 1846.

Genom Kongl. kungörelsen angående upphörande af stadgandet om vissa inhemska
fabrikstillverkningars och handtverksvarors förseende med tillverkningsstämpel
m. m. den 13 juni 1862, blefvo flera författningar, upptagande dylikt stadgande, upphäfda
och gjordes från full frihet — eller öfverlemnande åt fabriks- och handtverksidkare
sjelfve att, om de så för godt funne, å sina arbeten anbringa egna stämplar eller
märken och dessa stämplars eller märkens utseende och beskaffenhet offentligen tillkännagifva
— undantag endast i afseende å jerneffekters och spelkorts stämpling,
äfvensom beträffande kontroll- och tillverkningsstämpel å arbeten af vissa metaller,
om hvilka stadgades, att hvad derom särskildt vore föreskrifvet fortfarande skulle
gälla. Handläggning af förekommande ärenden angående jerneffekters stämpling tillhör
också alltjemt kommerskollegium i dess egenskap af bergsöfverstyrelse. Kontrollverket,
åt hvilket proberandet af de metallarbeten, som äro underkastade stämpling,
blifvit uppdraget, hade deremot redan genom Kongl. brefvet den 22 maj 1829
blifvit från kommerskollegium öfverflyttadt till bergskollegium och förenadt med
myntverket samt genom Kongl. brefvet den 10 augusti 1838 åter skildt från bergskollegium
och stäldt under statskontorets inseende.

De göromål i afseende på kortstämplingens verkställande, som först genom Kongl.
förordningen den 23 februari 1842 och derefter genom Kongl. kungörelsen den 15
december 1854 med flera efterföljande författningar blifvit kommerskollegium uppdragna,
hafva genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 17 sistsidne november
blifvit till statskontoret öfverflyttade.

Också hafva de komiterade, hvilka den 13 januari 1875 afgåfvo sitt betänkande
i fråga om kommerskollegii indragning eller förändrade organisation, ansett kollegii
åliggande att handlägga »frågor angående stämpling af svenska fabriksvaror» hafva
med då ännu befintliga undantag för kortstämplingen, till följd af förändrad lagstiftning
upphört. Utan att bestrida rigtigheten af denna slutsats för närvarande, synes det dock
mig, som borde dylika frågor — äfven med bibehållande af nyssnämnda frihet för
den enskilde att efter eget godtfinnande stämpla eller icke stämpla sina tillverkningar
— böra ånyo göras till föremål för kollegii handläggning och derför icke lämpligen
kunna ur dess instruktion uteslutas.

Genom deklarationer angående ömsesidigt skydd för varumärken, mönster och
stämplar m. m., utfärdade i Stockholm den 19 och i Berlin den 24 juni 1872, har
emellan Sverige och Norge a ena och tyska kejsarriket å andra sidan den öfverens -

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877. 21*

kommelse blifvit träffad, att i fråga om dylika stämplar svenskar ock norrmän i
Tyskland som tyskar i Sverige ock Norge skola åtnjuta samma skydd som landets
egna invånare. Då det emellertid enligt den tyska lagstiftningen i ämnet åligger såväl
tyskarne sjelfve, som de utländingar, kvilka önska kemälda skydd, att för att
deraf kunna komma i åtnjutande låta i offentligt embetsverk inregistrera sina märken
eller stämplar ock derjemte utländingar att vid ansökan om inregistreringen foga bevis
att de i sitt eget land vidtagit de åtgärder, som der för beredande af dylikt skydd
äro föreskrifna, så beköfves, på sätt kommerskollegium ock i underdånigt utlåtande
den 30 sistlidne december anfört, för att svenskar skola kunna komma i verkligt åtnjutande
af de för dem genom konventionen beredda förmåner, en lagstiftning i ämnet,
genom hvilken bland annat det embetsverk bestämmes, kos hvilket i Sverige
inregistrering till skydd för märken, mönster och stämplar skall ske. En sådan författning
är ock önsklig för beredande af ett säkrare skydd emot efterapningar inom
landet. Men näppeligen torde något annat embetsverk bättre egna sig för mottagande
af ansökningar om inregistrering ock alla deraf följande göromål än öfverstyrelsen för
handeln och näringarna.

Sedan det i följd af Kong!, kungörelsen den 19 mars 1831 i Norrköping inrättade
ullkontoret uppkört såsom låneanstalt i enlighet med Kongl. kungörelsen angående
.ulldiskontens uppkörande den 18 juni 1864 ock såsom sorteringsanstalt i
följd af Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 20 november 1867, samt äfven det till
nämnda kontor hörande ullmagasinet, angående hvilket Kongl. kungörelsen den 4
juni 1868 utfärdats, blifvit genom Kongl. kungörelsen den 1 november 1872 indraget,
finnas icke några »anstalter för att inom landet bereda tillgång på rudimaterier,
tjenliga för fabrikerna, såsom ull, lin o. s. v.y>, hvadan kollegii handläggning af dithörande
ärenden upphört.

Huruvida »meddelandet af privilegia exclusivaD, eller utfärdandet af patenter,
lämpligen bör såsom ett kommerskollegii åliggande qvarstå, torde icke kunna bedömas
utan en närmare granskning af de göromål, som deraf följa. Ibland dem förekomma
enligt gällande patentlag af den 19 augusti 1856 att pröfva, huruvida den,
som till kollegium ingifvit ansökning om patent å någon uppfinning, bifogat en »rigtig
och fullständig beskrifning på uppfinningen samt sättet huru den skall användas», och
att, då detta och öfriga vilkor blifvit uppfyllda, inom vissa af nämnda förordning föreskrifna
gränser af en högsta och af en lägsta tid, bestämma det antal år, för hvilka
patent beviljas, »i förhållande till uppfinningens beskaffenhet och vigt». För att i
dessa båda afseenden kunna finna det rätta och iakttaga lika och rättvist förfarande
mot alla sökande, fordras tekniska insigter, hvilka icke alltid med säkerhet kunna
antagas innehafvas af någon kommerskollegii ledamot och näppeligen någonsin kunna
förutsättas hos dem alla.

22*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

Jag skulle af denna anledning i underdånighet hemställa om patentärendenas
skiljande från kommerskollegium och öfverflyttande till något enkom för deras behandling
inrättadt embetsverk, sammansatt af personer, särskildt kända för innehafvande
af de tekniska insigter, som derför erfordras, derest jag icke ansåg ändamålsenligheten
af den sist nämnda af de båda lagbestämmelserna tvifvelaktig och trodde
den först nämnda af dem lämpligen kunna på annat än nu föreskrifvet sätt fullgöras.
Kommerskollegium har i sin underdåniga skrifvelse den 30 sistlidne december förordat
en revision af patentlagen och, sedan för sådant ändamål Eders. Kongl. .Maj:t
i nåder täckts tillsätta en komité, så komma utan tvifvel dessa frågor att erhålla vederbörlig
utredning. Jag vågar derför underdånigst hemställa, huruvida icke Eders
Kongl. Maj:t täckes anse frågan, om af hvilket embetsverk patentärenden skola behandlas,
lämpligen böra pröfvas i samband med den af Eders Kongl. Maj:t nådigst
anbefallda revisionen af patentlagen.

Sedan, i följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 7 november 1873, den
del af manufakturdiskontinrättningens verksamhet, som afsett utgifvande af lån i vanlig
diskontväg upphört, består »förvaltningen af manufakturdiskontfondenj» nu utom
indrifning af osäkra fordringar endast af de göromål, hvilka föranledas af de från
fonden utgående förlagslånen och af utbetalning och bokföring af några på fondens
vinstmedel anvisade anslag. De af Eders Kongl. Maj:t förordnade komiterade, hvilka
den 13 januari 1875 afgåfvo sitt betänkande om kommerskollegii indragning eller
förändrade organisation, föreslogo i följd af denna göromålens minskade mängd och
såsom konseqvens af hvad förut med flere andra fonder skett, att förvaltningen af
förlagslånefonden skulle öfverflyttas till statskontoret. Äfven föreslogo komiterade, att
de af kollega embets- och tjensteman, hvilka hafva fullmakter å sina befattningar och
icke komme att anställas i det nya embetsverk, som komiterade ansågo höra inrättas,
måtte berättigas att från allmänna indragengsstaten eller manufakturförlagslånefonden
uppbära de löner, som för befattningarna äro i faststäld lönestat uppförda. Dessa
förslag blefvo af Eders Kongl. Maj:t gillade samt ingingo i den nådiga propositionen
af den 2 mars 1875, men i underdånig skrifvelse den 21 påföljande maj förklarade
Riksdagen sig ej kunnat bifalla densamma, hvarigenom således alla deruti intagna särskilda
förslag förföllo. Ehuru bland skälen härför uttryckligen anmärktes, att kostnaden
för statsverket af ifrågasatta förändringar skulle åtminstone till en början väsentligen
höjas derigenom, att en stor del af kommerskollegii embets- och tjensteman
äro berättigade att, i händelse af kollegii indragning, uppföras å indragningsstat med
åtnjutande af deras fulla löner, och detta inkast äfven på nu föreliggande fall har
sin tillämpning på det sätt att, om manufakturdiskontkontoret indrages, de vid detsamma
anstälda embets- och tjensteman skulle blifva berättigade att under sin lifstid
från manufakturförlagsfonden erhålla sin fulla årliga aflöning, så anser jag dock för -

23*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

slaget om öfverflyttning af manufakturförlagslånefonden böra förnyas, ty Riksdagen har
vid flera föregående tillfällen så bestämdt uttalat sin åsigt om lämpligheten af öfverflyttning
till statskontoret af förvaltningen utaf statsverket tillhöriga fonder, att något
tvifvel om dess vidhållande icke kan uppstå, och ehuru visserligen inkastet att,
om verket indrages, lönerna till embets- och tjenstemännen dock måste fortfarande utgå,
just inträffar i afseende å samtliga embets- och tjensteman i manufakturdiskontkontoret,
hvilka alla hafva fullmakter på tjenster särskildt i detsamma, samt kommerskollegium
jemväl af denna grund och med hänsyn till fullmakternas beskaffenhet på
min fråga, huruvida icke andra göromål skulle kunna nämnde embets- och tjensteman
anvisas, enhälligt förklarat sig icke anse sådana kunna dem åläggas, så är dock verkan
häraf i detta fall så obetydlig, att afseende derpå icke torde böra hindra det
snara utförandet af en i och för sig såsom ändamålsenlig erkänd åtgärd. Ifrågavarande
embets- och tjensteman draga ingen lön af statsverket, som således icke kan
af deras pensionering betungas, och enär endast två af dem hafva löner, som med
500 kronor för hvardera öfverstiga det belopp af 3,000 kronor, hvarmed de hvar för
sig äro berättigade att vid afskedstagande åtnjuta pension, men de öfriga äro berättigade
att vid afsked efter upphunnen pensionsålder erhålla hela lönen såsom pension,
så inskränker sig den besparing, som, om tjensterna icke indragas, för manufakturförlagslånefonden
kan uppkomma, derest förenämnde båda embetsman taga afsked vid
uppnådd pensionsålder, till 500 kronor årligen intill år 1898 och derefter, så länge
båda lefva, till 1,000 kronor årligen.

Manufakturförlagslånefonden är emellertid icke den enda fond, som står under
kommerskollegii vård, utan förvaltas och redovisas genom kollegii kammarkontor
flera fonder och medel, hvilkas behållningar synas mig böra få till statskontoret öfverlemnas,
och åliggandet att uppbära deras inkomster samt att bestrida deras af
Eders Kong!. Maj:t i nåder bestämda utgifter höra på statskontoret öfverflyttas.

Om användning af den ena af dessa fonder, de så kallade Eskilstuna fristadsmedlen,
finnes ingen annan allmän bestämmelse, än den i Kongl. brefvet den 1 mars
1834 intagna nådiga föreskrift, att sedan den s. k. Elfvie gård i Eskilstuna fristad,
hvilken gård för längre tid tillbaka blifvit af allmänna, till fristadens bästa anslagna
medel inköpt, försålts på offentlig auktion, återstoden af köpeskillingen, efter några
då bestämda afdrag skulle användas till sådana anstalter, som för smidesmanufakturen
i fristaden vore angelägna. År 1838 utgick ett mindre anslag från fonden för
tillbyggnad af Eskilstuna skolhus, och från och med 1839 till och med 1860 utbetalades
årligen derifrån 100 kronor till premier för elever vid elementarskolan. Efter
år 1860 hafva endast i tvenne fall utgifter å denna fond blifvit i nåder anvisade,
nemligen år 1862 ett reseunderstöd af 750 kronor till en lärare vid tekniska aftonoch
söndagsskolan i Eskilstuna och år 1867 ett anslag af 1,500 kronor för uppköp

24*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1817.

af modeller till samma skola. Eskilstuna fristadsmedlen utgjorde vid 1876 års slut
2,781 kronor 27 öre.

Då äfven hädanefter svårligen någon bättre användning af denna fond för sitt
ändamål torde kunna ifrågakomma än befrämjandet af den tekniska undervisningen
i Eskilstuna, täckes Eders Kong!. Maj:t i nåder finna förslag derom lämpligen böra
få afgifvas af den myndighet, åt hvilken Eders Kongl. Maj:t täckes i nåder uppdraga
bestyret med den för nämnda ändamål i staden inrättade skola. Och då jag i underdånig
skrifvelse den 13 december 1875 föreslagit, att öfverinseendet med deraf
uppkommande åligganden öfver tekniska afton- och söndagsskolan i Eskilstuna må
från kommerskollegium skiljas, så hemställer jag nu i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täckes i nåder förordna, att Eskilstuna fristadsmedlen
skola af kommerskollegium till Kongl. statskontoret öfverlemnas,
och all lcollegii befattning med dessa medel upphöra.

De så kallade tull- och beslag smedlen, hvilkas tillkomst grundar sig på § 30
af Kongl. förordningen till förekommande af oloflig införsel eller utförsel af varor
den 9 november 1830, förnyad i Kongl. förordningarna i samma ämne den 12 december
1835 och den 22 december 1841, hafva ingått till kommerskollegium i enlighet
med Kongl. brefvet den 17 mars 1832, men såsom inkomst för den af dem
bildade fond upphört, sedan den sist nämnda Kongl. förordningen hlifvit upphäfd genom
den nådiga tullstadgan den 7 december 1860, hvilken icke upptager någon föreskrift
om dessa medels utgående.

Tull- och beslagsmedlen uppgingo vid sistlidet års slut till 1,001 kronor 21
öre, men af detta belopp komma, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 4 sistlidne
maj, 500 kronor att utgå till reseunderstöd åt en fabriksarbetare, dock på det
sätt att en del af detta reseunderstöd skall komma att innestå, till dess understödstagaren
efter förrättad resa till fäderneslandet återkommit och sin reseberättelse afgifvit.

Då det emellertid näppeligen kan vara skäl att för dessa utbetalningar och den
återstående ringa behållningens redovisning fortfarande förvalta och bokföra en särskild
fond, hvars användning sammanfaller med anslaget till reseunderstöd åt fabriksoch
handtverksarbetare, så hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täckes i nåder förordna,

att den del af det utaf tull- och beslagsmedlen beviljade reseunderstöd,
som nu icke blifver utbetald, skall jemte den af nämnda medel återstående
odisponerade behållningen öfverföras till och sammanslås med behållningarne
å anslaget till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare för att
gemensamt med dessa behållningar och såsom delar af dem förvaltas och redovisas.

Om på detta sätt antalet af de under kommerskollegii förvaltning stående fon -

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

25*

der minskas, så skulle de återstående utgöras dels af den hittills under förvaltning
af ett särskilt kontor stående manufaktur- eller diskont- eller, såsom den numera
kallas, manufakturförlagslånefonden, som vid sistlidet års slut uppgick till 1,953,340
kronor 12 öre, och dels af de hittills af kommerskollegii kammarkontor förvaltade
behållningar, som uppkommit å manufakturmedlen och å anslaget till reseunderstöd
åt fabriks- och handtverksarbetare. Dessa behållningars belopp utgjorde vid sistlidet
års slut af de förra 4,374 kronor 66 öre samt af de senare 9,297 kronor 3 öre.

Och då genom öfverlemnande till statskontoret och uppdrag åt detta embetsverk
att förvalta och redovisa nämnda fonder och till dem gifna anslag icke blott,
i konseqvens med redan gjorda öfverfiyttningar af dylika fonder, större enhet i förvaltningen
af statens tillhörigheter skulle vinnas, utan ock åt tjenstemännen i kommerskollegii
kammarkontor skulle beredas möjlighet att egna den genom sådan öfverflyttning
af göromålen erhållna tid åt utarbetandet af de årliga statistiska berättelserna,
hvilkas fullständigande och tidigare utgifvande är af stor vigt, så hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täckes i nåder förordna,

att förvaltning och redovisning af manufakturförlagslånefonden, de till
manufakturernas befrämjande anvisade medel, och anslagen till reseunderstöd
åt fabriks- och handtverksarbetare skola från kommerskollegium öfverflyttas till
Kongl. statskontoret.

Handläggning af alla uppkommande frågor om användning för näringarnas
befrämjande af dessa fonder och anslag anser jag böra under alla omständigheter
fortfarande bibehållas hos kommerskollegium eller annat i dess ställe inrättadt embetsverk.

Om de under förvaltning af kommerskollegium i dess egenskap af bergsöfverstyrelse
stälda anslag och fonder får jag längre fram i detta underdåniga betänkande
yttra mig.

Bland de under rubriken »hanel,tverkerierna» till kommerskollegii handläggninghänförda
frågor hafva »pröfning af besvär öfver-så väl Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut rörande gerningsman på landet, som magistraternas beslut angående
burskap å handtverk samt dermed gemenskap egande administrativa ärenden
blifvit frånskilda genom ofta nämnda fabriks- och handtverksordning den 22 december
1846, samt »frågor om reglementen för handtverkare» förfallit genom Kongl. förordning
om utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864.

Då på sätt i det föregående blifvit nämndt kontrollverket redan genom ett
Kongl. bref den 22 maj 1829, och således före utfärdandet af kommerskollegii instruktion,
blifvit från kollegium skildt, var nämnda verk icke innefattadt bland de i
instruktionen upptagna »anstalter till förekommande af underslef i handel med
handtverkeriernas varor». Och då öfriga anstalter till försäkrande af handtverks 4* -

Bil. A, — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

26 x

arbetens godhet medelst förvärfvande af mästerskap eller skicklighetsbevis för utöfvande
af handtverk blifvit fullständigt upphäfda genom Kongl. förordningen angående
utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864, så torde nämnda anstalter icke längre vara
bland de frågor, som tillhöra kommerskollegii handläggning.

Af de under »fiskerierna» inbegripna ärenden hafva »frågor om salterier, trankokerier
o. s. v.» i följd af fiskeristadgan den 29 juni 1852 upphört att utgöra föremål
för kommerskollegii behandling.

Uti nämnda Kongl. stadga voro ännu flera föreskrifter om handel med fiskevaror
bibehållna. Men sedan genom Kongl. kungörelserna om upphäfvande af fiskeristadgans
föreskrift angående de trädslag, som till fiskkärl må användas, den 6 juni 1854 och
om upphörandet af ovilkorlig skyldighet att låta med märken förse transport- eller
förvaringskärl för saltade svenska fiskväror samt tran m. m. den 10 november 1865
alla de inskränkningar och bestämmelser, hvilka i detta hänseende kunnat antagas
blifva föremål för kommerskollegii åtgöranden, blifvit upphäfda, torde de kollegium
enligt instruktionen åliggande »kontroller vid försäljning af fiskevaror» få anses hafva
förfallit.

Genom Kongl. kungörelsen om de afgifter, som af svenska till storbritanniska
rikets hamnar ankommande handelsfartyg till understöd för svenska kyrkan i London
skola erläggas, den 4 maj 1814, har blifvit föreskrifvet att, sedan dessa efter fartygens
lästetal utgående afgifter blifvit af Kongl. Maj:ts i nämnda hamnar varande handelsagenter
uppburna, till London insända och af kyrkans föreståndare mottagna, det
skall åligga desse sistnämnde att öfver afgifternas belopp och användning hålla noggrann
räkning och aflemna densamma till granskning af de utaf församlingen årligen
utsedde revisorerne. Efter slutad revision skall räkningen med dervid möjligen gjorda
anmärkningar öfverlemnas till handelsagenten i London, som med de erinringar, till
hvilka han anser sig hafva fog, lemnar den till Kongl. Maj:ts beskickning i London,
hvilken äfvenledes har rättighet att, der så nödigt pröfvas, bifoga upplysningar eller
anmärkningar, men har skyldighet att öfversända räkningen, jemte allt hvad dervid
blifvit tillagdt, till kommerskollegium. Kollegium åligger att, derest något anmärkningsvärdt
förefallit, detsamma till Kongl. Maj:t i underdånighet inberätta samt i
alla fall att ett kort sammandrag af förhållandet uti allmänna tidningarna till allmänhetens
kännedom låta införa.

Då öfverinseende öfver vården af kyrkoegendom icke lämpligen torde böra tillhöra
kommerskollegium, som, derest ändring i beloppet af de afgifter, hvilka blifvit
svenska kyrkan i London anslagna af handelsfartyg, eller i sättet för sådana afgifters
utgörande skulle ifrågakomma, kan öfver förslag dertill såsom för sig fristående
frågor höras, så hemställer jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täckes i
nåder förordna,

Bil. A.

27*

T. f. presidentens utlåtande år 1877.

att den befattning med svenska kyrkans i London räkenskaper, som genom
Kongl. kungörelsen den 4 maj 1814 blifvit kommerskollegium ålagd, skall
upphöra.

Uti de Kongl. författningar, som, berörande kommerskollegii verksamhet, äro
utfärdade efter dess instruktion, förekomma åtskilliga stadganden om kollegii åligganden,
som dels redan upphört att vara gällande, dels enligt min uppfattning böra
upphäfvas.

Uti näcliga reglementet för Eskilstuna fristad den 2 mars 1833 finnes i § 19
stadgadt, att ansökan om rättighet att i Eskilstuna drifva fabriksrörelse skall göras
hos kommerskollegium, men denna bestämmelse har genom fabriks- och handtverksordningen
den 22 december 1846 förfallit.

Deremot fortfar ännu att såsom gällande qvarstå det i § 2 af samma nådiga
reglemente upptagna stadgandet, att borgmästare i fristaden skall tillsättas pa sätt
och i den ordning, som genom Kongl. bref ven den 9 juli 1816 och den 17 november
1882 blifvit stadgadt, d. v. s. att inträffad ledighet skall genom kommerskollegium
kungöras, och ansökningar om sysslan till kollegium ingifvas, samt att, sedan fristadens
invånare blifvit öfver dem hörde och de sökandes kompetens af Svea hofrätt
pröfvad, borgmästare, uppå förslag af kommerskollegium, af Kongl. Maj:t utnämnes.
Då den särskilda ställning, som Eskilstuna fristad i afseende på vilkoren för utöfvandet
af vissa handtverk och näringar innehaft, genom näringsfrihetsförfattningarne
upphört, torde icke heller något skäl längre förefinnas för ofvannämnda stadgandes
bibehållande, och hemställer jag derför i underdånighet, att Eders Kongl Maj:t täckes
frikalla kommerskollegium från hvarje åliggande i afseende på tillsättning
af borgmästare i Eskilstuna.

Kedan genom Kongl. reglementet för fristadsinrättningen i Eskilstuna den 22
februari 1787 både blifvit stadgadt, att en generel omvårdnad öfver denna inrättning
skulle tillkomma kommerskollegium, och i Kongl. brefvet den 2 mars 1838 bestämdes,
att dädanefter den allmänna tillsynen och vården i afseende på fristadens handel,
manufakturinrättningar och öfriga näringar skulle af kommerskollegium handhafvas.
Hit hänför sig ock § 7 af reglementet för fristaden af sistnämnda dag, deruti det
ålägges borgmästaren att i afseende på åtgärder och anstalter, som afse smidesmanufakturens
eller andra näringars upphjelpande och förkofran i fristaden, efterkomma
och åtlyda de föreskrifter, som kunna honom meddelas af den auktoritet, som af
Kongl. Maj:t har sig i nåder anförtrodt öfverinseendet öfver fristaden.

Då på sätt redan blifvit nämn dt den särskilda ställning, Eskilstuna fristad i
afseende på vilkoren för utöfning af vissa yrken innehaft, numera upphört, och kommerskollegium
i sin instruktion har föreskrift att på allt sätt vårda sig om anstalter
och åtgärder till handelns, fabrikstillverkningars och handtverkeriernas befrämjande,

28*

Bil. A, — T. f. presidentens utlåtande år 1817.

torde den generel» omvårdnaden öfver fristadsinriittningen och tillsynen och vården
särskildt i afseende på dess handel, manufakturinrättningar och näringar få anses inbegripna
i kollega åligganden i allmänhet, samt bemyndigandet att till smidesmanufakturens
eller andra näringars upphjelpande meddela borgmästaren i Eskilstuna föreskrifter,
hvilka det åligger honom att åtlyda, hafva förfallit.

Genom Kongl. förordningen angående behörigheten att föra befäl å svenskt
handelsfartyg den 7 maj 1842 § 6 har det blifvit kommerskollegium ålagdt, att
genom dess advokatfiskal i laga ordning beifra öfverträdelse!’ af de i denna författning
meddelade föreskrifter. Likaså har uti § 15 af Kongl. förordningen angående
pass- och nationalitetetshandlingar för svenska, till orter utom'' Sverige gående
fartyg den 4 juni 1868 och uti § 22 af Kongl. förordningen angående sättet och
ordningen för sjöfolks på- och afmönstring samt utfärdandet af sjömansrulla af
samma dag kommerskollegium blifvit anbefaldt att hålla hand öfver efterlefnaden af
hvad genom dessa förordningar blifvit stadgadt och att låta öfverträdelser deraf genom
sitt advokatfiskalembete i laga ordning beifra.

Deremot har i Kongl. förordningen, angående hvad i afseende å passagerareångfartygs
byggnad, utrustning och begagnande iakttagas bör, den 12 februari 1864
§ 48 blifvit föreskrifvet, att förbrytelser mot denna författning skola af vederbörande
allmänna åklagare åtalas vid poliskammare, der sådan finnes, men eljest vid allmän
domstol i den ort inom riket, der förbrytelsen timat, eller, om den skett under resa,
den svenska hamn, hvarifrån fartyget utgått, eller dit det först ankommit.

Då det förefaller mig, som borde samma förfaringssätt i alla dessa likartade
fall följas, och då kommerskollegium numera icke har någon advokatfiskal, synes
det mig, som borde kollegium befrias från de i nådiga förordningarna den 7 maj
1842 och den 4 juni 1868 föreskrifria åligganden och beifrandet af öfverträdelser
emot dessa författningar uppdragas åt allmänna åklagare. Sannolikt har orsaken dertill,
att öfvervakandet af de förstnämnda förordningarna blifvit uppdraget åt kommerskollegium
varit den, att förbrytelser emot dem antagligen skulle i främsta rummet
af svenska konsuler i utlandet bemärkas och af dem till kommerskollegium
inberättas. Men intet hinder förefinnes för att sålunda erhållna underrättelser af kollegium
meddelas vederbörande polismyndighet. Jag hemställer derför i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täckes förordna,

att kommerskollegium befrias ifrån de i Kongl. förordningen den 4 juni
1868 föreskrifna åligganden att hålla hand öfver dessa författningars efterlefnad,
och att öfverträdelse af dem äfvensom af Kongl. förordningen den 7 maj
1842 hädanefter icke skola af kommerskollegium, utan af de allmänna åklagarne
åtalas, samt att det, då kommerskollegium af konsul erhåller underrättelse
om dylik öfverträdelse, åligger kollegium att derom genast underrätta,

ltil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877. 29*

när fartyget är hemma i Stockholm, öfverståthållareembetet och, när det är
hemma i landsorten, vederbörande Konungens befallningshafvande.

Sedan genom Kongl. kungörelsen den 7 maj 1886, angående upphörande tillsvidare
. af städernas skyldighet att hålla upplag af spanmål, kommerskollegii åliggande,
enligt Kongl. brefvet den 13 oktober 1772, att hålla noga hand deröfver, att
vederbörande efter författningarna fullgjorde denna skyldighet, förfallit, blef, genom
Kongl. kungörelsen den 12 juli 1861 angående upphörande af skyldigheten för rikets
stapelstäder att årligen införa och på ständigt upplag hålla vissa qvantiteter salt,
kollegium äfven befriadt från de skyldigheter i afseende å tillsyn öfver upplagssaltets
lyftning, ersättning och redovisning, som genom Kongl. kungörelserna den 8 maj 1829
och den 7 april 1841 blifvit detsamma ålagda. Ehuru skyldigheten för de handlande
i städerna att, särdeles då dyr tid inträffar, vara försedda med spanmål sförråd, genom
1836 års ofvannämnda Kongl. kungörelse endast blifvit förklarad skola »tillsvidare
till kraft och verkan förblifva hyflande», torde det dock numera icke ifrågakomma
att återupplifva lagstadgandena derom, och kommerskollegii åligganden i afseende
på upplag af salt och spanmål derför få anses definitivt hafva upphört.

Genom Kongl. kungörelsen den 11 december 1857 bestämdes, att bergskollegium
skulle med samma år upphöra såsom särskild! embetsverk och med kommerskollegium
förenas, samt att följaktligen de mål, uppdrag och åligganden, hvilka enligt
instruktion och författningar tillhörde bergskollegium, skulle med påföljande års början
af kommerskollegium öfvertagas.

Bergskollegii till följd häraf för kommerskollegium i egenskap af bergsöfverstyrelse
gällande instruktion är af den 28 december 1832 och upptager, i likhet med
den året förut för kommerskollegium utfärdade instruktionen, i sin första paragraf
kollega åligganden i allmänhet och i den andra under särskilda rubriker de administrativa
mål och ärenden, som i följd af hvad sålunda i allmänhet blifvit förordnadt,
tillhöra omfånget för kollega verksamhet.

I § 1 förekommer, bland annat: »Anser kollegium en närmare kännedom af
lokala förhållanden icke kunna vinnas, eller nödiga regleringar inom bergslagsorterna
vidtagas utan presidentens eller någon af kollega ledamöters närvaro på stället, vill
Kongl. Maj;t uppå skeende underdånig anmälan af kollegium, efter beliofvet anslå
nödiga rese- och traktamentsmedel till anställande resor i sådana ändamål.»

Denna bestämmelse har icke haft sin grund i något vid tiden för instruktionens
utfärdande uppkommet förut icke kändt behof af presidents eller ledamots i bergskollegium
besök i orterna, ty sådana hade ofta förekommit, utan torde snarare hafva
afsett inskränkning i de före nämnda tid brukliga vidsträckta och kostsamma resorna
af kollegii president och ledamöter, åtföljde af tjensteman.

Enligt Kongl. brefvet den 19 november 1756 hade Rikets Ständer genom en all -

30* Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

män anstalt velat sätta Kongl. bergskollegium samt flere, hvilka förvärfvat sig berömlig
kunskap om de till bergshandteringen hörande stycken (deribland grufvebrytningen
särskild! framhålles), uti stånd att samma kunskap till allmän nytta använda, och såsom
sådan anstalt ansett, att presidenten och en ledamot eller ock, om presidenten dertill icke
hade tillfälle, tvenne ledamöter uti bergskollegium borde, jemte en notarie samt eu
markscheider, hvarje år om sommartiden, när ferierna inträffade, resa till grufvorna
de större först, de mindre sedan samt i närvaro af bergmästaren och geschwornern,
i de orter der geschworner vore austäld, så ock de flere af bergsbetjeningen i orten
samt de, hvilka deltogo i bruksrörelsen och åstundade vara tillstädes, noga underrätta
sig om tillståndet vid grufvorna, malmgångarnes förhållande och alla andra förekommande
omständigheter, hvilka kunde tjena till upplysning vid grufbrytningen. Och
medan dessa voro qvar i orten, borde de äfven författa en på bergsmannaskäl grundad
dessein, huru grufbrytningen och byggnaden måtte anställas för att göra grufvan
för framtiden beqväm och säker samt malmtillgången tillräcklig och beständig.

Om än det antal tjensteman, som enligt de i 1756 års bref uttalade åsigterna
borde liktidigt besöka bergslagerna, enligt senare tiders uppfattningssätt varit allt för
stort och äfven i öfrig! dessa så kallade kommissionsförrättningar i ett och annat
hänseende gifvit anledning'' till erinringar, så låter sig dock icke bestridas, att genom
dem vunnos högst värderika upplysningar rörande bergsnäringens ställning och beskaffenhet
inom landet samt en möjlighet för bergsöfverstyrelsen att till näringens befrämjande
medverka, som nu icke har någon motsvarighet. Derom vittna nogsamt i arkiven
förvarade omständliga grufrélationer m. m., som i följd af dessa förrättningar tillkommit,
och hvilka, tillika med de af bergstjenstemännen i orterna då afgifna redogörelser
angående hvad till sagda handtering, isynnerhet grufvedriften, hörde, genom
sin talrikhet och ofta utmärkta beskaffenhet bilda en för den nuvarande bergsöfverstyrelsen
ej sällan ganska känbar kontrast emot oj mindre frånvaron af sådana relationer
för senare tider, än äfven knappheten i många fall af de nu inkommande redogörelserna
och de svårigheter, som i följd häraf möta för vinnandet af kännedom om tillståndet
i åtskilliga af de för bergshandteringen och dess framtid inom landet vigtigaste
förhållanden, hvaraf åter i sin ordning stundom måste följa uteblifvande! åt
åtgärder, som, om de i rättan tid blifvit vidtagna, kunnat vara af största nytta.

Efter bergskommissionen 1843 har, så vidt jag kunnat erfara, icke någon sådan
större undersökning, som de, hvilka genom 1756 års Kongl. bref voro påbudna och
genom 1882 års Kongl. instruktion med särskild! nådigt tillstånd medgifna, egt rum.
Om således nämnda föreskrift i 1756 års Kongl. bref måste anses vara upphäfd, och
motsvarande del af gällande instruktion länge har-saknat tillämpning, så kan jag
derför icke anse de åtgärder, som med dem åsyftats, såsom obehöfliga. Ej heller
anser jag åliggandet att dem fullgöra lämpligen kunna till annat embetsverk än bergs -

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877. 31*

öfverstyrelsen öfverflyttas, utan är jag tvärtom öfvertygad, att åt bergsöfverstyrelsen
ordnade och periodiskt på vissa tider återkommande inspektionsresor borde väsentligt
befrämja ärendenas ändamålsenliga gång, och vågar derför i djupaste underdånighet
föreslå stadganden i sådant syfte.

Den sista för bergmästarne i orterna utfärdade instruktion är af den 26 november
1669. I Kongl. brefvet den 14 oktober 1853, genom hvilket flere tjenster vid
bergslagsstaterna indrogos och de till samma tjenster hörande befattningar, i hvad de
rörde bergsväsendet, öfverflyttades på bergmästaren, anbefaldes bergskollegium att
inkomma med underdånigt förslag till ny formlig instruktion för dem, men, då snart
derefter en ny grufvestadga utfärdades, fingo de i densamma upptagna bestämmelserna
rörande bergmästarnes befattning med grufvehandteringen anses tillsvidare kunna
tjena till ledning för bemälde tjenstemäns åtgöranden i denna del.

Af dessa sålunda i grufvestadgan den 12 januari 1855 för bergmästarne upptagna
åligganden i afseende på utfärdandet af mutsedlar, läggandet af utmål, meddelandet
af tillstånd att anlägga dagorter eller stollar samt beviljandet af hvilostånd
för grufvearbeten framgår, att deras åtgöranden härutinnan äro af väsentlig betydenhet
för den enskilda eganderätten, och att denna icke blott för stunden, utan äfven för
en lång framtid måste blifva i hög grad beroende af noggranheten och fullständigheten
af de anteckningar, beskrifningar, kartor och protokoll, som bergmästarne äro
skyldiga att föra eller upprätta och att förvara.

Derjemte hafva bergmästarne det för bevarande af såväl menniskolif som egendom
högst vigtiga åliggandet att öfvervaka grufbrytningarne och om dem gifva föreskrifter,
afseende att grufvefälten må hållas tillgängliga för efterkommande, samt att
grufvestalp och andra olyckor må förekommas, såsom bland annat, att band och pelare,
der sådana behöfvas, till grufvans framtida säkerhet afsättas och med tydliga märken
betecknas, att kommunikationsorter för ernående af vädervexling på djupet emellan
sänkningarna inrättas och att vandringarna upp och ned i grufvan göras beqväma
samt att uppfordringsschakt och fältorter på ändamålsenligaste ställen anläggas m. nr.
Tydligt är att sådana föreskrifter böra icke blott, der de påfordras, gifvas, utan ock
att alla vigtigare af dem böra noga antecknas och deras efterlefnad kontrolleras.

Men om huru bergmästarne fullgöra sina vigtiga åligganden, saknar bergsöfverstyrelsen
nu utväg att vinna annan kännedom än den, som kan inhemtas af bergmästarnes
egna tjensteberättelser samt de på förekommande särskild anledning i vissa
mål och frågor från vederbörande infordrade yttranden och förklaringar; äfvensom
ock utrönandet af det tillstånd och skick, hvaruti bergmästarearkiven med dertill
hörande embetshandlingar sig befinna, hufvudsakligen är beroende af de mer eller
mindre fullständiga upplysningar, som i detta hänseende kunna erhållas af inventarie -

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande År 1877.

82*

förteckningar, upprättade då sådant arkiv vid en bergmästares afgång från tjenstår
af annan dylik tjensteman mottages.

För att sätta bergsöfverstyrelsen i tillfälle att öfveryaka grufvebrytningarnes
rätta handhafvande och noggrant fullgörande af de många vigtiga förrättningar, som
åligga bergmästare, äfvensom geschworner, samt utöfva tillsyn derå att arkiven ständigt
hållas i behörigt skick och, bland annat, för att vid de tillfällen, då eu bergmästare
af ålder eller sjuklighet är förhindrad att sjelf besöka grufvor eller med full
och önskvärd kraft bestrida andra till tjensten hörande göromål, eller då förordnande
att sköta bergmästaretjeust måst lemnas någon yngre man, ännu utan någon vunnen
större erfarenhet, kunna tillse att menliga följder af dylika förhållanden förhindras,
anser jag från tid till tid återkommande inspektioner vara nödvändiga och böra blifva
lika nyttiga för bergsstyrelsen, som de länge befunnits vara vid åtskilliga andra verk
och stater.

Äfven i några andra än ofvan anförda afseenden skulle sådana inspektionsresor
medföra nytta. På det att det vigtiga vid bergsöfverstyrelsen inrättade grufkartekontoret
må kunna förses med nya eller behörigen kompletterade kartor, åligger det vederbörande
bergstjenstemän att, »när bergsöfverstyrelsen finner det nödigt», upprätta och
meddela fullständiga markscheiderkartor, men utan speciell kännedom om lokala förhållanden
möter det svårighet för bemälda öfverstyrelse att bedöma, hvarifrån och när
kartor höra infordras. Vidare ingå visserligen till kommerskollegium för affattande
af de årliga berättelser öfver bergshandteringen i riket, som det åligger kollegium
att till Eders Kongl. Maj:t afgifva, från bergmästarne uppgifter och redogörelser, men
dessa äro enligt mitt förmenande otillräckliga att bibringa den kännedom om tillståndet
af rikets bergshandtering i alla dess delar, som bergsöfverstyrelsen ständigt bör
ega men utan fullständigare vetskap om lokala förhållanden svårligen kan förvärfva
och underhålla. Slutligen kan ingen vexelverkan med utöfvarne af näringarna, genom
af dem utsedde ombuds närvaro i kollegium eller på något annat sätt, blifva fullständigare
och bättre än den, som skulle åstadkommas genom resor af kollegii ledamöter
i orterna och dervid beredt tillfälle till meddelanden i hithörande ämnen med ett större
antal af industriidkarne sjelfve.

Eders Kongl. Maj:t täckes i nåder af denna framställning finna, att behofvet
af inspektionsresor i orterna icke är tillfälligt utan ständigt, samt att ett sfi starkt
framträdande deraf, att det vid någon viss tidpunkt skulle föranleda särskild anmälan
hos Eders Kongl. Maj:t, måste förutsätta vunnen kännedom om tillvaron af svåra
missbruk eller redan inträdda olägenheter, hvilka det visserligen är bättre att förekomma
än att afvakta, äfvensom att de anordningar, hvilka kunde blifva följden af
en enstaka inspektionsresa, endast kunde afse den närmaste framtiden men icke egentligen
förebygga uppkomsten af nya missförhållanden.

Bil A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

Om af dessa skäl fördelen af periodiska, på vissa tider återkommande, framför
tillfälliga och af hos Eders Kongl. Maj:t gjord anmälan beroende inspektionsresör
erkännes, så uppstå till besvarande frågorna, huru ofta och i hvilken utsträckning
sådana resor höra ske, af hvem de böra göras, och af hvilka medel kostnaderna för
dem skola bestridas.

Med hänsyn till landets storlek, vigten och omfånget af de förrättningar, som
kunna ifrågakomma, samt den tid, som antagligen kan för resor användas af personer,
hvilka icke uteslutande dermed skulle vara sysselsatta, anser jag mindre, men åi ligen
förekommande resor, hvarje gång omfattande ett eller två särskilda bergmästaredistrikt,
vara att föredraga framför större och hvarje gång till samtliga distrikt utsträckta resor,
som då, med hänsyn till den för dem erforderliga tid, icke kunde sa ofta återkomma,
och blefve underkastade större risk att för mellankommande hinder under en längre
tidsperiod helt och hållet inställas.

För besvarande af frågan af hvem sadana resor böra göras, maste hänsyn tagas
till de ändamål, hvilka med dem afses. Dessa ändamål och de af dem föranledda
förrättningar äro af ganska olika art. Egentlig inspektion af arkiverna och tillsyn,
att löpande göromål blifva behörigen behandlade, äro af administrativ art och ingen
torde vara lämpligare att dem förrätta än föredraganden af berjfsärenden i kollegium.
Ofta torde också den »närmare kännedom om lokala förhållanden», som i instruktionen
omtalas, särskild! för honom vara af vigt.

Deremot äro en granskande uppsigt i fråga om sj elfva grufvearbetenas anläggande
i deras helhet, de använda brytningsmetodernas lämplighet och hvad till tryggande
af grufvebyggnadens bestånd bör iakttagas m. m., samt bedömandet af befintliga
grufvekartors skick och nöjaktighet, äfvensom hvad angår grufvemätningars anställande
för kartors upprättande eller kompletterande in. in., af rent teknisk art
och af beskaffenhet att ej mindre numera än då särskilda markscheiderbefattningar
funnos vid bergsöfverstyrelsen inrättade, göra behöflig! att ega tillgång å någon, som
åt arbeten af omförmälda slag företrädesvis egnat sin verksamhet, och som må med
insigt och skicklighet kunna i första hand och under tjenstemannaansvar utföra dylika
tillsynings- och granskningsbestyr samt i hithörande frågor afgifva påkallade yttranden
och redogörelser. För en ändamålsenlig inspektion i dessa Q.fseenden och fullgörandet
af hvad dermed åsyftas, erfordras, jemte grundliga geologiska kunskaper,
omfattande på en vidsträckt erfarenhet grundade insigter i grufvebrytningskonsten
med hvad dertill hörer; och torde alltså till inspektör i dessa delar böra utses någon
bergsingeniör af framstående skicklighet. För dessa resor och de med dem förenade
täta grufvebesök fordras också helsa och krafter, hvilka icke kunna under en mycket
lång tid förutsättas hos samma person, och jag anser derför icke skäl, att någon ny
tjenstebefattning derför inrättas eller att uppdraget i form af ständigt förordnande

34*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

lemnas åt någon viss person. Till dess större erfarenhet vinnes, torde det ock vara
lämpligt att icke för viss längre tid bestämma, af hvem sistberörda inspektionsförrättningar
inom bergmästaredistrikten böra verkställas, utan valet af särskild inspektör för
hvaije år kunna åt bergsöfverstyrelsen uppdragas.

Till betryggande af ändamålets vinnande torde böra föreskrifvas, att hvarje bergmästarearkiv
minst hvart 3:dje år och hvartdera af de olika gruffälten minst hvart
5:te år bör inspekteras.

Stundom torde ock någon resa af presidenten i kommerskollegium eller chefen
för det i dess ställe inrättade verk befinnas nyttig.

Hvad angår den sista frågan, af hvilka medel kostnaderna för inspektionsresorna
skola bestridas, så torde nyssberörda kostnader befinnas vara sådana, hvilka böra af
6:te hufvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentskostnader betäckas.

I enlighet med dessa åsigter hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t,
med upphäfvande af bergsöfverstyrelsens åliggande att, då en närmare
kännedom af lokala förhållanden icke anses kunna vinnas eller nödiga regleringar
inom bergslagsorterna vidtagas utan presidentens eller någon af ledamöternas
närvaro på stället, derom hos Eders Kongl. Maj:t göra särskild
underdånig anmälan, täckes i nåder förordna, att det skall åligga kommerskollegium,
i dess egenskap af bergsöfverstyrelse, att genom dess chef eller
referenten för bergsärenden äfvensom genom dertill af kollegium utsedde, bergsteknici
årligen i ofvan angifna utsträckning inspektera bergmästarearkiv och
grufvefält, samt att derför nödiga utgifter må i den ordning, gällande författningar
stadga, få bestridas från anslaget på 6:te hufvudtiteln till rese- och
traktamentskostnader.

I afseende på det »inseende öfver bergsstaten i orternaT>, hvilket likaledes enlig!
§ 1 tillhör bergsöfverstyrelsen, förekommer att, genom Kongl. förordningen angående
upphörandet af bergskollegii domsrätt den 17 april 1828, kollegium blifvit
ålagdt att, då kollegium beviljat bergmästare tjenstledighet och af denna anledning
eller vid inträffande af vakans af deras tjenster eller i andra förekommande fall
förordnat någon att förestå tjensten, »genast derom underrätta Svea hofrättj>, men,
sedan, föreskriften i samma Kongl. förordning att bergmästare jemte ledamöter i bergsunderrätter
skola i och för deras domarebefattning lyda under nämnda hofrätt, i följd
af Kongl. förordningen den 5 juni 1850 angående upphörandet af bergsdomstolarnes
domsrätt förfallit, så har äfven förenämnda åliggande ansetts derigenom hafva blifvit
upphäfdt.

Genom Kongl. brefvet angående förändrad. organisation af bergslagsstaterna m.
m. den 14 oktober 1853, har bergskollegium såsom tillägg till dess instruktion blifvit
ålagdt mtt med uppmärksamhet följa bergsliandteringens utveckling icke allenast inom

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877. 35

riket utan äfven i andra länder samt årligen till Kongl. Maj:t afgifva underdånig
berättelse om de upptäckter och förbättringar, som dervid. i tekniskt och industrielt
hänseende föregående året egt rum». I följd af den hastighet, med hvilken nutidens
industri utvecklar sig i alla rigtningar, den mängd af uppfinningar och förbättringar,
som alla år göras, och svårigheten att omedelbart efter första omtalandet bedöma deras
värde, har det redan från tillkomsten af det i senare delen af detta tillägg till instruktionen
gifna stadgande varit snart sagdt overkställbar; för bergsöfverstyrelsen
att i ändamålsenlig omfattning fullgöra nämnda åliggande. Till följd af ämnets beskaffenhet
tillhör väl ock tillgodoseendet af det syfte, som med detta stadgande afses,
egentligen de tekniska tidskrifternas område, och jag hemställer derför i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täckes i nåder medgifva

att kommerskollegium, såsom bergsöfverstyrelse, frikallas från det genom
Kongl. brefvet den 14 oktober 1853 bergskollegium föreskrifna åliggandet att
årligen till Eders Kongl. Maj:t afgifna underdånig berättelse om de upptäckter
och förbättringar, som uti bergshandteringen i tekniskt och industrielt hänseende
under föregående året i utrikes länder egt rum.

Hvad åter angår de näringen afseende vigtigare uppfinningar och förbättringar,
som inom riket blifvit gjorda eller här införda, så tillhör deras omnämnande på sätt
och i den mån, det af omständigheterna påkallas, den årliga berättelse, som af kommerskollegium
öfver bergshandteringens tillstånd afgifves.

Af de rubriker, under hvilka § 2 af nådiga instruktionen den 28 december
1832 upptager de särskilda administrativa mål och ärenden, som tillhöra bergsöfverstyrelsen,
är »grufvehushållningen» den främsta.

Bland derunder upptagna besvär öfver bergmästares beslut och resolutioner,
hvilka det tillkommer kollegium att pröfva, grundar sig det »omförbud emot oartade
malmers bearbetande» på § 1 af Kongl. förordningen angående jernvräkeriet i riket,
den 17 maj 1814, men denna har genom Kongl. förordningen angående svenska jerneffekters
stämpling den 12 januari 1855 blifvit upphäfd, och då, på sätt i Kongl. brefvet
den 4 augusti 1857 uttryckligen anmärkes, grufve-egare icke på grund af någon
annan allmän författning äro underkastade inskränkning i rättigheten till malmförsäljning,
så har följaktligen all fråga om bergmästares meddelanden af dylikt förhud förfallit.

Öfriga under rubriken »grufvehushållningen» upptagna ärenden hafva blifvit
modifierade eller närmare bestämda genom grufvestadgan den 12 januari 1855, och
sedan 1872 års riksdag anhållit, att denna stadga måtte omarbetas, hafva af Eders
Kongl. Maj:t för detta ändamål förordnade komiterade den 25 april 1874 afgifvit
underdånigt förslag till ny grufvestadga, öfver hvilket Eders Kongl. Maj it täckts infordra
kommerskollegii utlåtande. Under sådant förhållande torde det icke tillkomma
mig att nu öfver något grufvehushållningen tillhörande ärende afgifva särskildt förslag.

36*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877,

Det under rubriken Dmasmästeriet och tackjernstillverkningenD för bergskollegium
upptagna åliggandet »att pröfva och förordna om oartade malmers användande
eller förbjudande vid blåsning ärna''» har, lika med den under rubriken »grufvehushållningen»
intagna och nyss nämnda pröfningsskyldigheten af besvär öfver bergmästares
förbud emot ©artade malmers bearbetande, sin grund i 1814 års jernvräkeriförordning
och har således genom Kongl. förordningen den 12 januari 1855 blifvit upphäfdt.
Genom samma Kongl. förordning hlef åliggandet att pröfva och förordna »om tackjernets
behöriga stämpling» närmare bestämdt.

Skyldigheten »att tillse att författningarna rörande kolhandeln inom bergslag,
och till förekommande af kolens obehöriga dragande under tackjernsblåsningarna
derstädes varda behörigen iakttagna och förbrytelser deremot vid laga domstol åtaladei»,
har förfallit derigenom, att berörda författningar blifvit upphäfda, först hvad
försäljning af kol i allmänhet angår, genom Kongl. förordningen angående kolhandeln
den 27 april 1846, dernäst i hvad angick den enligt samma förordning stadgade hemhudsskyldigheten
till hyttelag af delegare deruti, genom Kongl. förordningen angående
dess upphörande den 22 februari 1850, samt slutligen med hänsyn till det hinder
för kolens fria användning, som ännu kunde anses återstå till följd af den i
sistnämnda Kongl. förordning omnämnda fortfarande byggnads- och värmningsskyldigheten,
genom Kongl. förordningen angående utsträckt frihet för hergshandteringen den
20 september 1859, enär sådan skyldighet, oberoende af frivilligt deltagande i blåsning,
derigenom förklarades hafva upphört.

Skyldigheten att »tillse att de förordningar som röra tackjernshandéln icke
må öfverträdasD upphörde redan genom Kongl. kungörelsen angående en fri och obehindrad
handel med och förbrukning af tackjern inom riket den 16 maj 1835, enär
de författningar, genom hvilka tackjernshandéln till utlandet var förbjuden, icke kunna
anses hit hänförliga. Äfven den genom dessa stadgade inskränkning upphäfdes emellertid,
då genom tulltaxan den 18 december 1857 utförsel af tackjern från och med
påföljande års början blef tillåten.

Ofriga under rubriken ■»masmästeriet och tackj ernstillverknmgenD upptagna åligganden
hafva blifvit upphäfda genom Kongl. förordningen angående utsträckt frihet
för bergshandteringen den 20 september 1859, ock att besvär i administrativ väg
öfver bergmästares fullgörande af deras i denna nådiga förordning föreskrifna åligganden,
derest sådana besvär skulle förekomma, fortfarande måste anses tillhöra bergsöfverstyrelsens
pröfning.

Sedan Kongl. hammarsmeds-ordningen den 26 augusti 1823, genom den nyssnämnda
Kongl. förordningen angående utsträckt frihet för bergshandteringen den 20
september 1859, blifvit upphäfd, har kollega under rubriken »stångjerns- och manufaktursmide^
upptagna åligganden Datt afgöra alla de frågor af administrativ egen -

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

37*

skap, som hunna uppkomma eller hos kollegium göras anhängiga i anledning af
gällande hammarsmedsordning» förfallit.

Likaså hafva, genom det i Ivongl. förordningen om svenska jerneffekters stämpling
den 12 januari 1855 meddelade upphäfvande af Kongl. förordningen angående
jernvräkeriet den 17 maj 1814 med alla deruti sedermera skedda förändringar och
tillägg, kollegii åligganden »att vaka öfver jernvräkeriförfattningarnas efterlefnad
samt tillse att förbrytelser deremot varda i behörig ordning åtaladex> förfallit.

Slutligen har, sedan genom Kongl. förordningarna angående stångjernssmidet
och den gröfre jernförädlingen den 27 april 1846 och angående utsträckt frihet för
bergshandteringen den 20 september 1859 jernhandteringen blifvit först under vissa
förhållanden och derefter utan undantag befriad från inskränkningar i afseende på
tillverkningen, äfven det under rubriken »stångjerns- och manufaktursmidet» intagna
åliggandet Datt hålla hand deröfver att behöriga räkenskaper från metallvågarna
varda insände till rättelse vid upprättandet af hufvudboken öfver stångjernssmidet»
förlorat sin angifna väsentliga betydelse, i det att kollegii befattning med metallvågarna
och vågbetjeningen icke längre afser, »att nödig kontroll emot olofligt öfversmide
vinnas må». Sedan genom Kongl. kungörelsen angående förändrade stadganden
om jern- och ståleffekters uppvägning och besigtning vid utförsel till utrikes ort
den 13 september 1864 skyldigheten att vågföra dylika effekter, likasom att vid
skeppning från landthamn underkasta dem särskild vågning, blifvit upphäfd, skulle
också en dylik kontroll icke längre kunna på vågräkenskaperna grundas.

Nu gällande bestämmelser angående kollegii skyldigheter i afseende på vågarna
innehållas i förenämnda nådiga förordning om svenska jerneffekters stämpling den 12
januari 1855. Kollegium har i underdånigt utlåtande den 21 december 1875 föreslagit
deras upphäfvande och jag har till hvad kollegium derom anfört intet att tillägga.

Den första af de under rubriken »privilegier och rättigheten upptagna punkter
stadgar, att det tillhör kollegium »att tilldela sådana för masugnars och hyttors anläggning
äfvensom för hvarjehanda bergverks- och bruksinrättningar, såsom valsverk,
gjuterier och stålugnar, guld-, silfver-, koppar-, kobolt-, svafvel-, vitriol-, alun- och
rödfärgsverk med flera dylika, messings- och styckebruk, manufakturhandlare och
hvarjehanda andra verkstäder för den gröfre jern-, stål- och metallförädlingen i allmänhet,
samt för de af Kongl. Maj:t bifallna stångjerns- och ämnessmiden».

Det i slutorden angifna, uti Kongl. förordningen om stångjernssmidet och jernmanufakturen
i riket den 15 juni 1803 stadgade vilkoret af Kongl. Maj:ts bifall för
anläggning af nya stångjerns- och ämnessmiden, upphäfdes för orter utom de egentliga
tackjernsbergslagen, då anläggningsstället vore minst 2 mil aflägset från förut
privilegieradt jernverk äfvensom från ädlare verk, genom Kongl. förordningen angående
stångjernssmidet och den gröfre jernförädlingen den 27 april 1846. Sistnämnda

38*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

vilkor af anläggningsställets afstånd från andra verk upphäfdes, i samband med nedsättning
i hammarskatten, genom Kongl. kmigörelsen den 2 oktober 1857, men rättigheten
att hvarsombelst inom riket, och således äfven inom bergslag, utan särskildt
tillstånd af Kongl. Maj:t anlägga verkstad för stångjernssmide medgafs först genom,
Kongl. förordningen angående utsträckt frihet för bergshandteringen den 20 september
1859.

Denna Kongl. förordning stadgar, med upphäfvande af alla förut härom gällande
författningar, att anmälan om anläggning af masugnar eller hyttor, stångjernsbruk,
manufakturverk och alla andra inrättningar, som afse tillgodogörande eller förädling
af mineralrikets alster, och ej äro som handtverkerier att anse, bör ske hos
bergsöfverstyrelsen, som utfärdar tillståndsbevis samt derom underrättar bergmästare
jemte vederbörande Konungens befallningshafvande eller magistrat, men vid redan
anlagda verk af ifrågavarande beskaffenhet får rörelsen utan särskild anmälan eller
tillstånd utöfvas med den frihet, som genom denna Kongl. förordning stadgas.

Den särskilda skyldigheten för dem, som vilja anlägga inrättningar, afseende
tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster, att anmäla sig hos bergsöfverstyrelsen
har antagligen flera ändamål, nemligen dels att för verk, som ännu äro
skyldiga att utgöra bergverkstionde, angifva den tid från hvilken de frihetsår skola
räknas, efter hvilkas förlopp tionden skall utgå, dels, hvad verkstäder för tillverkning
af vissa jerneflekter angår, att underlätta kontroll derå att hvarje sådan verkstad enligt
författningarna har en af bergsöfverstyrelsen godkänd stämpel, hvarmed dess tillverkningar
böra märkas, dels att bibringa kollegium kunskap om tillvaron af sådana
»jern- och messingsbruk samt kopparhamrar och dylika verk», i hvilka, enligt Kongl.
förordningen om förlag vid bergs- och brukshandtering den 24 februari 1748 och
nådiga instruktionen den 28 december 1832, förlagsinteckningar må af kollegium beviljas,
dels slutligen att sätta kollegium i tillfälle att upprätta och fullständiga de
berättelser öfver bergshandteringens tillstånd, som det åligger kollegium att årligen
till Eders Kongl. Maj:t afgifva.

För närvarande och innan de förhållanden, som sålunda betinga denna anmälningsskyldighet,
blifvit på annat sätt ordnade, anser jag den icke lämpligen kunna
upphäfvas.

Jemte skyldigheten att hos bergsöfverstyrelsen anmäla anläggning af nya verk
har äfven en dylik skyldighet att hos bergsöfverstyrelsen göra anmälan blifvit ålagd
hvarje bergsbruksidkare genom § 10 af Kongl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet
den 18 juni 1864, hvilken stadgar att »den som vill drifva masugn eller
hytta, stångjernsbruky manufakturverk eller annan inrättning, hvilken af ser tillgodogörande
eller förädling af mineralrikets alster och ej är att anse såsom handtverk
skall med bifogande af de i § 9 mom. 1» af samma förordning »omförmäla betyg

S9*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

anmäla sig hos bergsöfverstyrelsen, hvilken dervid förfar få enahanda sätt, somför
länsstyrelse är föreskrifvet; kommande i öfrigt att för utöfning af sådan rörelse
gälla jemväl hvad särskildt stadgadt är».

Likaledes har uti § 28 af nämnda förordning utländing, som vill drifva någon
af ofvan uppräknade inrättningar, blifvit ålagd att, med bifogande af vissa i § 26
lit. a. föreskrifna betyg, söka tillstånd dertill bos bergsöfverstyrelsen, som dervid har
att förfara enligt de grunder och i den ordning, som, när fråga är om tillstånd till
idkande af annan rörelse, äro för Konungens befallningshafvande bestämda.

Tillkomsten af nyssnämnda särskilda bestämmelse för svensk bergsbruksidkare
torde förklaras af kommerskollegii underdåniga utlåtande den 5 mars 1864. Kollegium
har deruti anfört, att sedan åt bergshandteringen och de näringar i allmänhet,
hvilka afse förädling af mineralrikets alster, genom Kongl. förordningen den 20 september
1859 lemnats en mera utsträckt frihet och de ansetts kunna hänföras till
vanlig fabriksnäring, visserligen icke ur allmän synpunkt förefunnes något binder mot
upphäfvandet af det för de manufaktur- eller andra verk, med hvilka styrelsen öfver
bergverken hade befattning, gjorda undantag från den allmänna näringslagstiftningen,
i följd hvaraf anmälan till sådan närings bedrifvande skulle kunna ega rum bos deu
myndighet, som både sig uppdraget att mottaga anmälan för utöfvande af hvarje
annan fabriksnäring, men att, då uti 5 mom. § 14 riksdagsordningen bestämdes, att
utom Falu bergslag äfven öfriga bergsbruken, hvarunder, såsom orden lyda, »inbegripas
alla af styrelsen öfver bergverken privilegierade inrättningar till förädling af
mineralrikets produkter», egde att till borgareståndet utse visst antal fullmäktige i enlighet
med de grunder och på det sätt, anförda del af riksdagsordningen vidare innehölle,
fann kollegium denna omständighet icke .medgifva en förändring, som för vinnande
af den i all lagstiftning önskvärda enheten eljest vore lämplig att föreslå; men
att det emellertid torde för sammanhanget med vissa i en allmän näringslag förekommande
stadganden vara nödigt, att äfven i denna infördes en föreskrift, att anmälan
till idkande af de till bergshandtering hänförliga näringar skulle ega rum hos bergsöfverstyrelsen
samt att, såsom följd häraf, åt det ifrågavarande undantaget gafves en
något förändrad form.

Hvad åter utländings rätt angår, så anförde kollegium, att den undantagslagstiftning,
som enligt hvad redan är omnämndt i viss mån gälde i fråga om sådan fabriksrörelse,
som är till bergshandtering hänförlig, föranledde att utländing, som ville
drifva masugn eller hytta, stångjernsbruk, manufakturverk eller annan inrättning, som
afser tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster och ej är att anse som
handtverk, borde för behörigheten dertill anmäla sig hos bergsöfverstyrelsen, hvilken
dervid skulle hafva att förfara efter de grunder och med iakttagande af den ordning,
som kunde bestämmas för utländings rätt att drifva hvarje annat näringsyrke.

40*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

Då således tillkomsten af skyldigheten för svensk man, som vill drifva bergsbruk,
att anmäla sig hos bergsöfverstyrelsen antagligen endast tillkommit med anledning
af den dem enligt då gällande riksdagsordning tillkommande särskilda representationsrätt,
men denna genom riksdagsordningen den 22 juni 1866 blifvit upphäfd,
hvarför ock dylika anmälningar, ehuru stadgade i gällande författning, numera oftast
underlåtas, samt skyldigheten för utländing att hos bergsöfverstyrelsen i stället
för hos Konungens befallningshafvande söka tillstånd att drifva verk eller inrättning
af omförmäld beskaffenhet endast hade sin grund i sökt likformighet med hvad för
svenska näringsidkare var föreskrifvet, så hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t, med upphäfvande af de i §§ 10 och 28 af Kongl.
förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 meddelade
stadganden, täckes förordna att svensk eller utländing, som vill drifva masugn
eller hytta, stångjernsbruk, manufakturverk eller annan inrättning, hvilken
afser tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster, skall för vinnande
af rättighet dertill iakttaga hvad i samma nådiga förordning är i allmänhet
för behörighet till idkande af näringsyrke föreskrifvet; dock att, då
fråga är om anläggning af verk eller inrättning af nämnda beskaffenhet, hvad
derom är eller varder i nåder särskildt stadgadt skall tjena till efterrättelse.

Det under förenämnda rubrik »privilegier och rättigheten i nådiga instruktionen
den 18 december 1832 upptagna åliggande för bergsöfverstyrelsen Datt gemensamt
med Kongl. Maj:t och rikets kammarkollegium reglera tionden vid skeende
sammanflyttning af sådana hyttor, för hvilka denna afgift tillförene efter olika beräkningsgrunder
utgått», har endast haft afseende på tackjernshyttor och, då tionde
af dem genom Kongl. kungörelserna den 14 december 1860 och den 9 juni 1871
blifvit upphäfd, förfallit.

Skyldigheten »hålla hand deröfver att grufve- och bergsallmänningar vårdas
och till sina behöriga ändamål användas)) har, i hvad vården angår, genom Kongl.
förordningen angående förvaltningen af statens till bergshandteringens understöd anslagna
skogar den 30 maj 1873 blifvit uttryckligen upphäfd och torde, då det enligt
§ 16 af samma nådiga förordning tillkommer Konungens befallningshafvande att meddela
tillåtelse till öfverflödigt virkes försäljande, få i afseende å tillsynen öfver användningen
i allmänhet anses inskränkt till de fall, då möjligen i adminstrativ väg
besvär kunna anföras öfver bergmästarens beslut i de frågor, b vilkas handläggning
enligt den nådiga förordningen tillkommer honom, eller då ban anser sig böra underställa
bergsöfverstyrelsens pröfning sådan fråga.

Skyldigheten »att utsätta och fördela afgifterna vid erhållande utsyningar från
sådana allmänning ar, som af flere delegare eller grufvebolag innehafva^ och der sa -

*41

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

dant kan ifrågakommad, har i följd af bestämmelserna i näminfa nådiga förordning
den 30 maj 1873 förfallit.

Åliggandet Datt genom vederbörande bergstjenstemän i orterne hafva tillsyn å
skogshushållningen i allmänhet inom bergslagerna, att olagligt svedjande må förekommas
samt att ett förbättradt kolningssätt må kunna införas», torde i hvad detsamma
rörer införandet af förbättringar i kolningssättet icke vara för kollegium utför b år t, och
då det i öfrigt innebär en tillsyn öfver efterlefnad af allmän lag, som, sedan genom
Kongl. brefvet angående förändrad organisation af bergslagsstaterna den 14 oktober 1853
bergsfiskals- och bergsfogdetjensterna blifvit indragne, icke heller längre torde kunna
af kollegium genom dess tjensteman utföras, så torde stadgandet få anses hafva förfallit.

I afseende på kollegii skyldighet Datt tillse det de ädlare verken vid Sala och
Fahlun med flere ställen må på ändamålsenligt sätt och efter rätt bergsvis drifvas,
samt dertill hörande kassor ordentligen förvaltas och medlen redovisas», torde, hvad
först angår Sala silfververk, tillämpningen deraf för framtiden''komma att bero af det
beslut, som må varda fattadt med afseende å Riksdagens genom underdånig skrifvelse
den 2 maj 1868 gjorda framställning i fråga om upphörande af det arrende, under
hvilket silfververket blifvit till Sala bergslag till nyttjande upplåtet.

Sedan, genom det emellan kronan och Stora Kopparbergs bergslag den 18 januari
1856 afslutade kontrakt, alla särskilda förmåner för Falu grufva blifvit ,upphäfde,
och det genom Kongl. brefven den 11 oktober 1861 och 11 september 1862
blifvit åt bergslaget lemnadt att öfvertaga styrelsen öfver grufvan samt ordnandet af
hushållningen derstädes på sätt bergslaget med iakttagande af det allmännas rätt kan
finna med sin fördel mest öfverensstämmande, sä har allt annat inseende öfver grufbrytningen
vid Fahlun än det, som enligt gällande grufvestadga i allmänhet tillkom;
mer bergmästare i de inom distrikten belägna grufvor upphört, och bergsöfverstyrelsens
befattning för öfrigt med Fahlu grufva blifvit inskränkt till den tillsyn och kontroll,
som enligt Kongl. brefven den 10 augusti 1813 och den 11 maj 1824, i hvad dessa
nådiga bref ännu äro tillämpliga, är bergskollegium ålagd öfver den så kallade afrads:
kassans behöriga användande till det dermed afsedda ändamål.

Genom nådigt bref den 8 sistlidne januari har Eders Kongl. Maj:t tillåtit nedläggning
af Hellefors silfververk.

På grund af bergskollegii resolution den 5 juli 1757 åtnjuter slutligen Tunabergs
kopparverk nyttjanderätten till Tuna bergslags allmänning med dervarande
oskattlagda torp, så länge verket upprätthålles och på rätt bergsvis drifves, samt detta
skogsunderstöd behöfves. En af verkets egare gjord framställning att få till skatte
lösa denna allmänning är för närvarande på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
beroende.

*42

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

Om dylik särskild tillsyn, som här blifvit omförmäld, skall öfver något verk
fortfara, torde åliggandet att den utöfva icke kunna från bergsöfverstyrelsen till annat
embetsverk öfverflyttas.

Då genom föreskriften i § 4 af den oftanämnde Kong! förordningen angående
utsträckt frihet för bergshandteringen den 20 september 1859 hammarsmeds- och masmästare-kassor
må af dem, som deruti äro delegare, förvaltas, och bergmästare endast
eger hålla tillsyn deröfver, att de, utan att förskingras, till dermed afsedda ändamål
användas, så har kollegii åliggande »att tillse att bergslagernas masmästare-'' och
hammarsmedskassor behörigen vårdas och till sina bestämda ändamål disponeras och
användas» blifvit inskränkt till pröfning af besvär i administrativ väg öfver bergmästares
beslut i följd af dem gifna uppdrag, derest sådana besvär skulle ifrågakomma.

Slutligen har den under rubriken »privilegier och rättigheter» sist förekommande
bestämmelsen, att »kollegium tillhörer att gemensam,t med Kongl. Majds och rikets
kammarkollegium i stadgad ordning pröfva frågor, som emellan bruksägare och kollevereringsskyldige
uppkomma om det pris, hvarefter kolen böra af de förre till de
senare betalas», förfallit till följd af den frihet att till hvem som helst försälja eller
för annat ändamål använda sina kol, som genom Kongl. förordningen angående kolhandeln
den 27 april 1846 blef hemmansegare medgifven.

Af de under rubriken »statistiska uppgifter rörande bergverken» upptagna åligganden
hafva likaledes flertalet förfallit i följd dels af förändrad lagstiftning, genom
hvilken de blifvit utan ändamål, och dels af nya utaf industriens utveckling föranledda
förhållanden, på hvilka de icke längre varit tillämpliga.

Så upphörde det afseende bergskollegium blifvit ålagdt att vid beräkning af
utskeppade brukseffekters värde göra på »medelkursen på Hamburg», då genom Kongl.
kungörelsen den 10 september 1834 verkställighet af lagen om myntbestämningen den
1 mars 1830 och bankens öppnande till utvexling af silfver blifvit anbefald; och
sedan, genom Kongl. förordningen angående utsträckt frihet för bergshandteringen den
20 september 1859, dittills ännu bibehållna band å denna handtering blifvit lossade,
hade »ordentlige hytte-, hammarskatts- och manufaktur-smideslängder öfver privilegierade
jernverksanläggningar, med hvad dertill hören, och »bergsjordeboken öfver
alla bergsmanshemman i riket med åboer, hyttor och hamrar, hvarest hemmanen äro
till blåsning eller smide indelade, deras malmtägter m. m.» blifvit i andra afseenden
än de, som stodo i samband med då ännu utgående tackjernstionde och hammarskatt,
obehöfliga. Sedan till följd af Kongl. kungörelsen den 14 december 1860 hammarskatten
äfvensom tackjernstionden för hyttor, belägna utom de privilegierade bergslagen,
och genom Kongl. kungörelsen den 9 juni 1871 tackjernstionden för hyttor
inom bergslagen upphört, bar ock allt behof med afseende på dem af dessa anteckningar
upphört. Och torde stadgandet således få anses förfallet.

43*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

Sedan jernverken blifvit befriade från särskilde produktionsskatter, qvarstå »tiondeafgifUn
endast för de ädlare verken och andra bergverk samt utgå enligt författningarne
alltid in natura, hvarigenom åliggandet för bergsöfverstyrelsen att uppgifva,
•»till huru stor del skatterna, der optionsrätt eger rum, utgjorts med penningar efter
bestämda lösning sgrunder eller bergverkseffekterne blifvit in natura levererade», förfallit.
Det är också endast på nämnda verk, ”som åliggandet för bergsöfverstyrelsen .
»att upprätta sammandrag öfver beloppet af de direkta bergsutskylderne samt huru
mycket deraf, som af hvarje särskild näringsgren utgått», har afseende. På sätt Eders
Kong! Maj:t genom nådig proposition den 8 sistlidne januari täckts föreslå lriksdagen,
böra äfven för dessa verk alla särskilda afgifter upphöra.

Efter utfärdandet af den nya riksdagsordningen den 22 juni 1866 har »vallängders
upprättande i enlighet med riksdagsordningens föreskrift å de bruksegare,
som efter uppgjord fördelning af de fem distrikt, hvaruti bergverken skola indelas,
äro derinom berättigade till deltagande i val af fullmägtige till borgarståndet, äfvensom
utsättande och kungörande of tider och ställen för valens anställande, da
riksdagskallelse blifvit utfärdad», ej mer kunnat förekomma.

Genom Kongl. brefvet angående behandlingen af frågor om försäljning af tiondetackjern,
som in natura levereras, den 19 juni 1858 blef bergsöfverstyrelsens åliggande
att »i förening med statskontoret besörja försäljningen a utsättande allmänna auktioner,
antingen genom Kongl. Maj:ts Befallning skaf vandes eller vederbörande berg.
mästares försorg, af det tiondetack jern, som in natura levereras, jemte fastställande
af de priser, hvarunder samma jern icke får afyttras», uttryckligen upphäfdt, och
qvarstående bestyr med »hammarskatts- och tionde-tackjerns-taxans årliga■ upprättande
gemensamt med Kongl. Maj:ts och rikets kammarkollegium och statskontor» hafva
förfallit, sedan hammarskatten och tackjernstionden för hyttor utom bergslagen i enlighet
med Kongl. kungörelsen den 14 december 1860 samt tackjernstionden för hyttorna
inom bergslagen, äfvensom skatte- och hyttegäls-jerns-afgifterna till följd af Kongl.
kungörelsen den 9 juni 1871 hafva upphört.

Om öfverflyttning till annat embetsverk af bergsöfverstyrelsens bestyr med
»förlagsinteckningars beviljande och dödande uti jern- och messingsbruk samt kopparhamrar
och dylika verk» har jag i underdånigt utlåtande den 13 december 1875
gjort framställning.

Under samma rubrik förekommer skyldighet för bergsöfverstyrelsen att verkställa
»granskningen på vederbörandes gjorda begäran af upprättade värderingar a sådane
bruk eller bergverk, som till låns erhållande uti banken eller andre publika kassor
vilja pantsättas». Vid 1862—63 års riksdag beslöts upphörande af rikets ständers
banks utlåning mot pant af fast egendom, deribland i bankens reglemente jernbruk
och hyttor i bergslagerna voro särskild! nämnde. För belåning i riksbanken kan så -

44*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

ledes granskning af värderingar å bruk eller bergverk icke mera ifrågakomma, men i
afseende a belåning uti publika kassor qvarstår föreskriften, ehuru visserligen sedan
lång tid utan tillämpning. Da den torde icke blott vara obehöflig utan ock innefatta
■ett för kollegium fullkomligt främmande bestyr, hemställer jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täckes nådigst

frikalla bergsöfverstyrelsen från åliggandet att granska värderingar af bruk
eller bergverk, å hvilka lån i publika kassor sökas.

Slutligen har inseendet öfver »myntverket med hvad dertill hören, »kontrollkontoret
och göromålen derstädes» samt »bergsskolan i Faluns med alla under dessa
rubriker upptagna göromål blifvit från bergsöfverstyrelsen skilda, hvad angår myntverket
och kontroll verket genom Kongl. brefvet angående dessa verks ställande under
statskontorets inseende den 10 augusti 1838, och beträffande bergsskolan, enligt
.Kongl. brefvet angående dess förflyttning till Stockholm och förening med teknologiska
institutet den 22 mars 1867.

I sin egenskap af bergsöfverstyrelse förvaltar och redovisar kommerskollegium de
behållningar, som kunna uppkomma a tvenne statsanslag, nemligen det å kollegii
stat upptagna anslaget till bibliotek och tidskrifter i bergsvetenskapen å 300 kronor
årligen och det under titeln »befrämjande i allmänhet af bergsbruket» först genom
Kongl. brefvet den 30 maj 1873 och derefter årligen till understöd åt lämpliga personer,
hvilka önska i främmande länder förvärfva sig ökad insigt och skicklighet i hvad till
bergshandteringen liörer, gifna anslaget af 6,000 kronor. Å det förra af dessa anslag
kunna behållningar stundom uppkomma till följd deraf, att antalet och värdet af utkommande
böcker, hvilka för biblioteket böra köpas, är föränderligt, så att understundom
behållning uppstår, hvilken under ett följande år behöfver för större inköp
tagas i anspråk; å det senare deremot, emedan, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga
bref den 4 sistlidne maj, en viss del af hvarje reseunderstöd bör innehållas till dess
den, som erhållit understödet, efter återkomst till fäderneslandet om resan afgifvit berättelse.

I likhet med hvad jag föreslagit i afseende på manufakturförlagslånefonden, med
flera under kommerskollegium stälda fonder, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täckes förordna, att de

behållningar, som uppkomma å förenämnda båda anslag, skola af Kongl.
statskontoret förvaltas och redovisas.

Dessutom finnas under bergsöfverstyrelsens vård några mindre fonder, som under
tidernas längd pa olika sätt uppkommit. Dessa medel bestå dels af en genom
testamentarisk disposition tillkommen mindre fond och dels af medel, hvilka för bestämda
ändamål blifvit till bergskollegium öfverlemnade, dels af på dem uppkomna
räntor. I fråga om lämpligheten af en öfverflyttning utaf dessa fonder till annat

, Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877. 45*

embetsverk torde derför derå förhållanden böra tagas i betraktande och särskild!,
huruvida den skulle vara förenlig med de vilkor, under hvilka fonderna af bergskollegium
mottagits; men en utredning häraf är jag för närvarande icke i tillfälle att
lemna.

Vården af dessa fonder inkräktar icke på något nämnvärdt, för andra göromål
menligt sätt på den i kommerskollegium anstälda personals tid.

Om mina i det föregående framstälda underdåniga förslag vinna Eders Kongl.
Maj:ts nådiga bifall, så komma de göromål, hvilka på grund af dels återstående icke
upphäfda delar af de för kommers- och bergskollegierna utfärdade instruktioner, dels
särskilda nådiga författningar, dels nu fattade nådiga beslut, skulle tillhöra kommerskollegium
eller annat i dess ställe inrättadt verk, att hufvudsakligen afse följande
särskilda ärenden, vid hvilkas uppräknande jag följer den af de nådiga instruktionerna
angifna ordning,—nemligen:

afgifvande årligen till Eders Kongl. Maj:t af underdåniga berättelser om förhållandet
med rikets handel och sjöfart, fabriker och handtverkerier för nästföregående
är;

årliga regleringen af marknadsterminerna, hvartill enligt Kongl. brefvet den 7
juli 1841 kommer afgörandet af förslag om nya marknaders beviljande eller äldres
indragning;

frågor om afgifter för varor och fartyg till staten, städer och kanalbolag;
frågor som röra utrikes handeln;

konsulatärenden, jemte hvilka torde böra nämnas dispositionen af de både anslag,
som enligt Kongl. brefven den 30 januari 1830 och den 14 september 1843
blifvit lemnade för att bereda konsuler ersättning för utgifter för svenskt sjöfolk;

och i öfrigt alla anstalter, som hafva till föremål handelns säkerhet, beqvämlighet,
utveckling och förkofran; samt
statistik öfver rikets handel;

hit torde ock böra hänföras kollegii. åliggande, enligt Kongl. brefven den 1
oktober 1851 och den 26 januari 1872, att upprätta sammandrag af de uppgifter om
tolagsersättningsmedlen, som det åligger stapelstäderna att afgifva, och intagande deraf
i årlig underdånig berättelse;

uppsigten öfver sjömanshusen med derå deraf följande göromål,
till hvilka närmast torde sluta sig de åligganden, som genom Kongl. förordningen
angående sättet och ordningen för sjöfolks på- och afmönstring samt utfärdandet
af sjömansrulla den 4 juni 1868 blifvit för kollegium föreskrifna;

anstalter till säkerhet och beqvämlighet för sjöfarten, med undantag af lotsoch
fyrinrättningen jemte lifräddningsanstalterna.

Till sådana anstalter, i afseende å hvilka. åligganden för kommerskollegium biff -

46*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande år 1877.

vit genom särskilda utkomna författningar bestämda, böra räknas de som uppkommit
i följd af:

Kongl. förordningen angående svenskt sjöfolks hemförande från utrikes ort den
6 augusti 1804;

Kongl. brefvet angående ett internationelt signalsystem för fartyg (upprättande
af s. k. Code List) den 3 maj 1867; samt

Kongl. brefvet angående särskilda åtgärder för befordrande af svenska sjömäns
penningeförsändningar från utrikes ort den 21 november 1868;
vidare

förekommande af smittosamma sjukdomars införande i riket, hvartill sluter sig
förekommande af boskapspest och andra smittosamma husdjurssjukdomars införande
i riket, derom föreskrifter sednast meddelats i Kongl. kungörelsen de 30 maj 1873;

utfärdandet af fribref och dermed gemenskap egande frågor, i afseende å hvilka
nu gällande bestämmelser äro intagna i Kongl. förordningen angående pass- och nationalitetshandlingar
för svenska, till orter utom Sverige gående fartyg den 4 juni
1868;

statistik öfver rikets sjöfart;

årligt kungörande af de förmåner, som äro beviljade främmande länders fartyg
i svenska hamnar, enligt Kongl. brefven den 6 juli 1833 och den 10 december 1844;
samt

åtgärder med afseende på utvandrares fortskaffande till främmande verldsdel
enligt Kongl. förordningen den 15 februari 1869;

frågor angående stämpling af svenska fabriksvaror;

''åtgärder, som hafva till föremål befrämjande af fabriksindustri och husslöjd,
med undantag af befattning med de tekniska skolorna;

användning af manufakturförlagslånefonden och af de till manufakturernas befrämjande
anslagna medel;

afgörande af frågor om användning af f. d. hallkassornas medel, då olika meningar
derom uppstå mellan magistrat och fabriksidkare, enligt Kongl. brefvet den
15 januari 1856;

statistik öfver fabriker, till hvilka äfven böra räknas sågverk och qvarnar;
hvartill efter framtida nådigt afgörande af Eders Kongl. Majt skulle kunna
komma:

inregistrerande och utfärdande af patenter;
än vidare:

anstalter till handtverkeriernas befrämjande; bland hvilka

reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare, derom föreskrifter lemnats genom
Kongl. brefven den 22 september 1848 och 4 maj 1877;

Bil. A.

T. f. presidentens utlåtande år 1877.

47*

statistik öfver handtverkerierna;

anstalter till fiskeriernas befrämjande, egentligen i Nordsjön och Östersjön;
och i egenskap af bergsöfverstyrelse:

inseende öfver och handläggning af ärenden rörande bergsstaten i orterna;
pröfning af besvär, som i administrativ väg kunna öfver bergstjenstemäns åtgö.
randen förekomma;

anställande af inspektionsresor till bergmästaredistrikten och grufvefälten;
göromål i afseende å grufvehandteringen, för närvarande väsentligen bestämda
genom nådiga grufvestadgan den 12 januari 1855;
tillsyn öfver grufkartekontoret;

meddelande i den ordning, Kongl. förordningen den 5 juni 1850 bestämmer,
af de upplysningar, hvilka, sedan bergsdomstolarnes domsrätt upphört, kunna af underrätter
vid handläggning af frågor rörande grufvebrytningen begäras;

meddelande af beslut angående de stämplar, med hvilka vissa jern- och ståltillverkningar
böra märkas, enligt Kongl. förordningen den 12 januari 1855;

meddelande af tillståndsbevis för anläggning af masugnar och stångjernsbruk m.
fl. inrättningar, som afse tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster, enligt
Kongl. förordningen den 20 september 1859;

frågor, som så länge bergverkstionde ej blifvit afskaffad, förekomma om frihetsår
och om tiondesättning, hvad sistnämnda angår, gemensamt med kammarkollegium;

bestämmande gemensamt med kammarkollegium af rekognitionsafgifter för grufveskogar; förordnande

— i fall de grufvor, till hvilkas betjening skogar blifvit anslagna,
skulle utgå eller ödeläggas —- om sådana skogars upplåtande till andra i orten varande
grufvor, hvilka deraf kunna vara i behof;

tillsyn att de ädlare verken vid Sala med flera ställen på ändamålsenligt
sätt och efter rätt bergsvis drifvas, samt dertill hörande kassor ordentligen förvaltas
och medlen redovisas;

tillsyn öfver och användning af armbössemedlen;

upprättande af statistik och afgifvande årligen af underdånig berättelse om rikets
bergshandtering;

frågor om reseunderstöd åt personer, som önska förvärfva ökad insigt och skicklighet
i hvad till bergshandteringen hörer, enligt Kongl. brefven den 20 maj 1873
och 4 maj 1877; samt

afgifvande årligen af förslag till inspektörer öfver de lägre bergsskolorna.

I den nådiga instruktionen för kommerskollegium äro äfven upptagna frågor
om nederlagsrätt, men hafva icke ofvan blifvit nämnda, emedan generaltullstyrelsen
i underdånigt förslag till ny tullstadga hemstält, att nederlagsrätt må förklaras till -

48*

Bil. A. — T. f. presidentens utlåtande År 1877.

höra hvarje stapelstad, så att beviljandet af stapelstadsrätt alltid skulle innefatta beviljande
af nederlagsrätt, dervid kommerskollegium, i afgifvet underdånigt utlåtande
icke funnit anledning till anmärkning.

De här ofvan uppräknade särskilda mål och ärenden, som tillhöra kommerskollegii
handläggning, angifva emellertid endast otillräckligt omfånget af kollegii
verksamhet, ty till denna hörer äfven afgifvaudet af underdåniga utredningar och utlåtanden
i alla de handelns, sjöfartens, bergshandteringens och den öfriga fabriksindustriens,
handtverkeriernas och fiskeriernas intressen berörande frågor, i hvilka Eders
Kongl. Maj:t täckes i nåder infordra dem.

I afseende å betydenheten af denna verksamhet, likasom om antalet af de årligen
inkommande målen, torde jag i underdånighet få hänvisa till den utförliga framställning
derom, som för åren 1864 till och med 1873 hlifvit gjord af de komiterade,
hvilka, i fråga om kommerskollegii indragning eller förändrade organisation, den 13
januari 1875 afgifvit underdånigt betänkande. Under de år efter nämnda tidsperiod,
för hvilka komiterade icke varit i tillfälle att derom meddela upplysning, har antalet
af de underdåniga utlåtanden, kollegium afgifvit, varit

år 1874 ..................... 171,

» 1875 166,

» 1876 168.

Då jag i det föregående vidlyftigt upptagit den störa mängd af göromål, som i
följd af förändrad lagstiftning upphört, bör jag. erinra att äfven antalet af kollegii
tjensteman blifvit på skilda tider betydligt minskadt, äfvensom att då flertalet af de
författningår, , hvilka blifvit upphäfda, voro i gällande kraft, de af dem föranledda
göromål voro fördelade på tvänne särskilda embetsverk. I hvad mån de af mig
gjorda förslag, derest de af Eders Eongl. Maj: t i nåder gillas, komma att föranleda
minskning i kollegii göromål, kan jag för närvarande icke bedöma och är derför icke
heller nu i tillfälle att afgifva förslag om någon, med hänsyn till sådan minskning
skeende indragning af någon befattning inom kollegium.

Stockholm den 14 juni 1877.

G. Fr. Wxm.

Bil. B. — Inkomna mål 1874—83,

49*

Bil. B.

Uppgift å antalet af de under åren 1874—1883 till
kommerskollegiet inkomna mål.

	1874	1875	1876	1877	1878	1879	1880	1881	1882	1883
l:a roteln ...............	1,877	1,773	2,074	2,147	1,988	3,842	3,314	2,613	2,588	2,839
2:a roteln ...............	719	736	796	881	830	888	899	903	917	1,001
3:e roteln ...............	1,110	1,170	1,092	1,075	1,221	1,211	1,266	1,388	1,257	1,290
4:e roteln ...............	734	783	791	936	930	979	1,090	1,259	1,394	1,287
Summa	4,440	4,402	4,753	5,039	4,969	6,920	6,569	6,163	6,156	6,417

Bil. C

•X*

Jemförande tablå öfver de af kommerskollegiet afgifna underdåniga utlåtanden och

skrifvelser 1864—1883.

		1864	1865	1866	1867	1868	1869	1870	1871	1872	1873	1874	1875	1876	1877	1878	1879	1880	1881	1882	1883
Ang. konsulatväsendet...	18	13	16	17	17	21	25	28	28	30	21	27	28	38	28	23	21	25	28	33
»>	förslag till förord-ningar m. m. ...	5	3	3	1	4	1	8	5	5	3	1		6	5	3	6	1	5	6	5
»	navigationsskolorna	4	4	3	6	12	7	8	2	7	9	9	8	11	2	—	—	—	—	—	—
	utställningar och kongresser ......	1	1	_	1		2	1	3	1	1	3		2				1		2	1
))	manufakturdiskonten	5	6	10	5	6	4	8	3	4	7	5	3	2	3	4	—	—	—	—	—
	reseunderstöd ......	5	2	1	12	7	11	6	10	21	8	7	2	1	4	2	1	1	4	4	4
»	grundpenningar ...	7	5	6	6	4	6	10	12	5	5	6	4	4	3	5	3	3	9	1	1
»	taxor ...............	19	18	29	26	27	26	13	20	.. 18	21	20	20	14	30	25	21	21	18	15	14
))	marknader .........	4	1	6	2	2	3	2	4	6	1	5	1	—	—	—	1	1	1	—	2
»>	patent ...............	3	8	5	4	4	7	11	7	8	12	5	11	11	16	9	8	13	18	27	21
))	de tekniska skolorna	6	9	8	13	11	10	6	11	5	14	12	12	4	16	12	18	14	10	20	19
))	bergshandteringen	13	10	8	15	9	12	11	11	17	18	26	31	16	17	14	12	20	22	14	17
»	traktater ............	—	—	—	—	—	—	1	1	1	1	—	1	2	—	—	—	3	1	2	4
»	kreat urssjukdomar m. m.............		2	3			1	1	1					1			2		% 1		2
*	befälet å svenska handelsfartyg ...																23	38	10	13	6
Hvarjehanda ärenden ...	55	40	47	54	45	51	47	63	76	70	53	42	66	42	53	38	47	53	48	60
	Summa	145	122	145	162	148	162	158	181	202	200	173	162	168	176	155	156	184	177	180	189

Bil. C. — Underdåniga utlåtanden och skrifvelser 1864

Bil. 1). — Redogörelse för lind. utlåtanden och skrifvelse!’.

51*

Bil. D.

Redogörelse för de af kommerskollegiet afgifna underdåniga
utlåtanden och skrivelser 1874—1883.

1874.

Ang. konsulatväsendet .....................................................................

» Sveriges deltagande i en utställning i Philadelphia...........................

o ny skeppsklarerareordning .......................................

» tullbevillningen........................................................................

» navigationsskolorna _____________________________________________________________

» Sveriges deltagande i en utställning i London.................................

» ersättning af förskott för Sveriges deltagande i en utställning i Köpenhamn
» åtgärder till förekommande af införsel till Europa af en för potates odlingen

skadlig insekt..______________________________________________

» rättigheten att föra befäl å svenska fartyg ...................................

» manufakturdiskonten...............................................................

» förlagslån ...........................

» reseunderstöd.............................................

» svenska slöjdföreningen __________________________________________________

» ansökningar om rättighet att uppbära grundpenningar........................

» förslag till taxor .........................................................

» marknader.....................................

» patent.....................................................

» de tekniska skolorna .......................................................

» bergshandteringen........................................................

» hvarjehanda ärenden ...............................

Summa 173

52* Bil. 1). — Redogörelse för lind. utlåtanden och skrivelser.

1875.

Ang. konsulatväsendet ..................................................................... 27

I anledning af skedd uppsägning af handels- och sjöfartstraktaten med Italien 1

Ang. kollegiets indragning eller förändrade organisation ........................... 1

» fyrväsendet på Jutlands vestkust ........................................... 1

» navigationsskolorna ........... 8

» förbättrad ångfartygsförbindelse mellan Göteborg och Frederikshavn...... 1

i> bidrag till European General Hospital Endowment Fund i Bombay ... 1

» en dispaschör för Norrland.............................. 1

» manufakturdiskonten.................................................................. 3

» reseunderstöd........................................................................... 2

» förlagslån ....... 4

» rättighet att uppbära grundpenningar........................................,____ 4

» förslag till taxor ................................................... 20

» marknader.............................................................................. 1

» förlagsinteckning ................ 2

» sjömanshusen........................................................................... 3

» patent.................................................................................... 11

» de tekniska skolorna ......................... H

j> ordnande af den lägre tekniska undervisningen i riket ...................._ 1

» bergshandteringen..................................................................... 31

» hvarjehanda ärenden.................................................................. 28

Summa 162

1876.

Ang. konsulatväsendet .......................................................... ........... ''28

» afslutande af en handels- och sjöfartstraktat med Portugal.................. 1

» Sveriges deltagande i en allmän utställning i Paris ...................... 1

» ändring af sjölagen .................................................................. 1

» afslutande af en internationel öfverenskommelse ang. understöd åt nöd stälde

sjömän i främmande land............................................. 1

» förslag till ny tullstadga............................................................ 1

I anledning af skedd uppsägning af handelstraktaten med Frankrike............ 1

Ang. indragning af advokatfiskalstj ensten i kollegiet................................. 1

» åtgärder mot colorado-skalbaggen ............................................... 2

» kreaturssjukdomar..................................................................... 1

» anslag till ånghåtsförbindelse mellan Sverige och Finland.................. 1

Bil. D. — Redogörelse för lind. utlåtanden och skrivelser.

53*

Ang. anslag till ångbåtsförbindelse mellan Göteborg och Erederikshavn_________ 1

» navigationsskolorna ..............................................l................... 11

» ökadt anslag för hemförande af svenske sjömän från utrikes ort _________ 1

» kortstämplingen....................................................... 1

b anslag för anordnande i Stockholm af en utställning af konstindustriföremål 1

» föreskrifter till förekommande af skadlig handel med sprit och eterhaltiga

vätskor ........................................................................... 1

» vilkor för skydd af varumärke ............ 1

b svenska slöjdföreningen ............. 2

b förlagslån ..................................... 2

b manufakturdiskonten....................................... 2

» reseunderstöd................................. 1

» omorganisation af Göteborgs hamndirektion................................____ 1

» förändrade bestämmelser rörande fyr- och båkafgifters utgörande .... 1

b ändring af gällande föreskrifter rörande skånska saltsjöfisket............... 1

b rättighet att uppbära grundpenningar............................................. 4

b förslag till taxor .... 14

b patent.................................................. 11

b de tekniska skolorna ............................................................... 4

b sjömanshusen........... 1

b bergshandteringen.............................. 16

b hvarjehanda ärenden...................... 52

Summa 168

1877.

Ang. konsulatväsendet ......................................................................

b förberedande af kollegiets reorganisation .......................................

b förslag till förordning rörande konsulatväsendet ..............................

b förslag till reglering af konsulatväsendet i Italien .......................*___

b förslag till reglering af konsulatväsendet i England...........................

Med förslag till förordning ang. behörighet att föra befäl å svenska handelsfartyg

Ang. anslag till BSvenskt Handelsarkivs................................................

b förslag till författningar om mått och vigt efter metriska systemet ......

b dispens i fråga om redande i fartyg .............................................

b ändring i vissa författningar till följd af antagandet af ton till enhet för

beräkningen af fartygs drägtighet ...........................................

b förändring i förordningen ang. pass- och nationalitetshandlingar............

54*

Bil. 1). — Redogörelse för lind. utlåtanden och skrivelser.

Ang. navigationsskolorna ............................................................ 2

» manufakturdiskonten...............................r................................... 3

» reseunderstöd.......................................................................... 4

» svenska slöjdföreningen ............... 1

» förlagslån ............................................................................ _ 3

» rättighet att uppbära grundpenningar...................... 3

» förslag till taxor .......... 30

» patent.................................................................................... pg

» de tekniska skolorna ..... 14

» förslag till stadgar för de tekniska skolorna..................... 1

» komiterades förslag rörande slöjdskolan i Stockholm ..................... 1

» bergshandteringen ............ 17

» hvarjehanda ärenden........................ 35

Summa 176

1878.

Ang. konsulatväsendet ..................................................

» offentliggörande af konsulernas årsberättelser .................................

» förslag till förordning angående lots- och fyrinrättningen i riket .........

» fråga om befäl å svenska handelsfartyg..........................................

» förslag till ny tulltaxa...............................................................

» förslag till ångfartygsförbindelse mellan Sverige och Finland ............

» kontroll å sjöfolks färgsinne .................................

» ett museum för konstindustri och slöjd..........................................

» Eskilstuna fristad......................................

I anledning af Riksdagens skrifvelse om revision af gällande näringslagstiftning
till förhindrande af att utländingar idka handel utan att erlägga skatt

Ang. manufakturdiskonten..................................................................

» reseunderstöd...........................................................................

» förlagslån ......................................................

» rättighet att uppbära grundpenningar.............................................

» förslag till taxor .....................................................................

» svenska slöjdföreningen ...............................................

» förslag till nya lotstaxor ............................................................

Om nytt reglemente för segelfarten å Gröta kanal....................................

Ang. sjömanshusen...........................................................................

» patent .................................................................................

» de tekniska skolorna ..............................................................

4
2
2

Bil. D. — Redogörelse för lind. utlåtanden och skrivelser.

55*

Ang. förslag till ny grufvestadga_________________________________________________________ 1

b bergshandteringen ..................................................................... 13

» hvarjehanda ärenden__________________________________________.________________________ 39

Summa 155

1879.

Ang. konsulatväsendet .....................................................................

Med förslag till förordning om hvad till förekommande af pestens införande i

riket iakttagas bör _____________________________________________________________

I fråga om karantänsplatsen vid kusten af Bottniska viken och Östersjön......

I anledning af komiterades förslag till ändringar i gällande sjölag...............

Ang. förslag till förnyad förordning om passagerare-ångfartyg.....................

» upphäfvande af, uppskof med eller dispens från stadganden i Kongl. förordningen
d. 22 nov. 1878, ang. befälet på svenska handelsfartyg...
» internationel öfverenskommelse i fråga om understöd åt i nöd stadde sjömän
I fråga om ändring af Kongl. förordningen d. 26 nov. 1875 om eldfarliga oljor
Ang. komiterades förslag rörande minderåriges användande i fabrik, handtverk

eller annan handtering.........................................................

b komiterades förslag rörande ändring i vissa delar af Kongl. förordningen

d. 18 juni 1864, ang. utvidgad näringsfrihet ...........................

I fråga om inrättande af ett konst- och industri-lotteri i Stockholm ............

Ang. svenska slöjdföreningen _____________________________________________________________

» förlagslån ________________________________________________________________________________

b reseunderstöd.................. .........................................................

b rättighet att uppbära grundpenningar.............................................

b förslag till taxor .....................................................................

» ändringar i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt..................

b marknader________________________________________________________.,.....................

b patent....................................................................................

b de tekniska skolorna ________________________________________________________________

b bergshandteringen ...................................................................

b hvarjehanda ärenden_____..........................:..................................

Summa

''2

156

1880.

A.ng. konsulatväsendet .................................................................... 21

b afslutande af en förnyad handels- och sjöfartstraktat med Nederländerna 1
B dito dito med Japan ........................................................ 1

56* Bil. D. — Redogörelse för lind. utlåtanden och skrifvelser.

Ang. tillägg till handels- och sjöfartstraktaten med Siam........................... 1

» förklaring af § 4 i gällande förordning ang. Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden.................................... 1

b upphäfvande af, uppskof med eller dispens från stadganden i Kongl. förordningen
d. 22 nov. 1878, ang. befälet på svenska handelsfartyg... 38

» Sveriges deltagande i en konferens om industriel eganderätt............... 1

b Svenska slöjdföreningen ........................ 2

b förlagslån .......................... 2

» reseunderstöd.................... 1

b rättighet att uppbära grundpenningar....................... 3

b förslag till taxor ............................—..................................... 21

b marknader......... 1

b af komiterade afgifvet betänkande i fråga om patentskydd.................. 1

b förslag till kompetensfordringar för tecknings!ärare vid lägre läroverk ... 1

b patent.................................................................................... 13

b de tekniska skolorna ............................................................... 14

b hergshandteringen........................... 20

b hvarjehanda ärenden............... 41

v Summa 184

1881.

Ang. konsulatväsendet ................... 25

b öfverflyttning till statistiska centralbyrån af det kollegiet åliggande bestyr
med upprättande af vissa statistiska redogörelser .................. 1

I fråga om förändrade föreskrifter i afseende å införsel af nötboskap från länder,
som äro förklarade smittade af elakartad lungsjuka............... 1

Ang. ändring i förordningen om lotsverket............................................. 1

b upphäfvande af, uppskof med eller dispens från stadganden i Kongl. förordningen
d. 22 nov. 1878, ang. befälet å svenska handelsfartyg ... 10

b en allmän skandinavisk industriutställning i Stockholm ..................... 1

b ändring i förordningen ang. tillverkning af nitroglycerin..................... 1

b ändring af § 4 mom. 1 i förordningen ang. vilkor för försäljning af

bränvin m. m................................................................... 1

b förändring af beskattningen å hvitbetssockertillverkningen .................. 1

b förslag till stadga om notarii-publici-befattningen ................... 1

b svenska slöjdföreningen ..... 3

b förlagslån ..................... 3

b reseunderstöd.............................—......—................. 4

Bil. 1). — Redogörelse för lind. utlåtanden och skrifvelser. 57*

Ang. en internationel konvention om tillsyn öfver fisket i Nordsjön............ 1

» rättighet att uppbära grundpenningar............................................. 9

b förslag till taxor .................................. 18

» sjömanshusen.................... 1

» marknader.............................................................................. 1

» förslag till förordning om förlagsinteckning .................................... 1

» patent........................................................... 18

b de tekniska skolorna ...................... 10

b bergshandteringen............................................................ 22

s> hvarjehanda ärenden.............................................................. 43

Summa 177

1882.

Ang. konsulatväsendet ..................................................................... 28

» Sveriges deltagande i en utställning af grufmateriel i Madrid ............ 1

» de bestämmelser, som böra inflyta i en ny handöls- och sjöfartstraktat

mod Spanien..................................................................... 1

» förlängning af den med Spanien gällande handels- och sjöfartstraktat ... 1

» Sveriges deltagande i en • utställning af kolonial- och exportartiklar i

Amsterdam.................................... 1

» ändringar i förordningen om utvandrareagenter m. m...................... 1

» förslag till ny författning om hvad iakttagas bör till förekommande af

smittosamma husdjurssjukdomars införande i riket ..................... 1

» upphäfvande af, uppskof med eller dispens från stadganden i Kongl. förordningen
d. 22 nov. 1878 ang. befälet på svenska handelsfartyg ... 13

b förslag till lag om skydd för varumärken....................................... 1

» ändring i Kongl. förordningen d. 18 nov. 1881 ang. minderåriges användande
i fabrik etc....................... 1

f> förslag i fråga om bevillning af utländske handlande och handelsexpediter 1

» svenska slöjdföreningen ............................................................ 1

» förlagslån .............................................................................. 3

b reseunderstöd................................ 4

b förändringar i gällande föreskrifter rörande kontroll öfver saltsjöfisket... 1

b förslag till värnepligtslag, i hvad det rörer vid sjömanshusen inskrifne

värnepligtige ........................................................... 1

b åtgärder för sills mätning ................ 1

b rättighet att uppbära grundpenningar............................................. 1

b förslag till taxor ............................................................... p5

58* Bil. D. — Redogörelse för lind. utlåtanden och skrivelser.

Ang. sjömanshusen........................................................................... 5

» patent........................................................................-........... 27

» de tekniska skolorna ............................................................... 20

b bergshandteringen..................................................................... 14

» hvarjehanda ärenden......................................................------------ 37

Summa 180

1883.

Ang. konsulatväsendet ............. 33

b Sveriges deltagande i en elektrisk utställning i Wien........................ 1

» en handels- och -sjöfartstraktat med Portugal ................................. 1

b dito med Turkiet ................ 1

b förhållandena bland svenskt tjenstefolk i Tyskland och Danmark......... 1

» en internationel konvention om skydd för undervattenskablar ............ 1

» afslutande mellan de förenade rikena och Siarn af en öfverenskommelse

ang. införsel af spritvaror ................................................... 1

b köpingsrättigheter för Bergqvara...................................... 1

» obligatorisk veterinärbesigtning vid export af kreatur........................ 1

b tillägg till Kong! förordningen d. 18 juni 1864 ang. utvidgad näringsfrihet
.............................................................................. 1

» karantänsföreskrifter i anledning af koleran i Egypten ..................... 1

» användande inom örlogs- och handelsflottorna af liktydiga kommandoord
m. m......................................................................... 1

b ändring i Kongl. förordningen d. 12 februari 1864 ang. besigtning af

passagerare-ångfartyg................................................-............ 1

» skorstensfejareyrket ..... 1

b ändring i Kongl. förordningen d. 5 februari 1869 ang. utvandrare ?.— 1

» förslag till ändringar i tulltaxan................................................... 1

» förslag till förordning om expeditionslösen ......................... 1

» ändring i formuläret till sjömansrulla ............... 1

b svenska slöjdföreningen ............................... 1

b förslag till hamnområden............................................. 3

b dispenser från Kongl. förordningen d. 22 nov. 1878 ang. befälet å

svenska handelsfartyg ............. 6

b de tekniska skolorna ....... 19

b marknader.............................................................................. 2

b förlagslån .......... 2

b rättighet att uppbära grundpenningar........................ 1

Bil. E. — Handelsmuseer. 59*

Ang. förslag till taxor ..................................................................... 14

» sjömanshusen..................................... 4

» reseunderstöd............................................................. 4

b patent.................................................................................... 21

b bergshandteringen..................................................................... 17

b hvarjehanda ärenden.................................................................. 45

Summa 189

Bil. E.

Om handelsmuseer. I

I åtskilliga länder har man på senare tider fäst uppmärksamhet vid det
gagn, som handel och industri kunna hemta af s. k. handelsmuseer, hvilka genom
samlingar af import- och exportartiklar m. m. dels underlätta förbindelsen mellan
producenter och konsumenter, dels ock i allmänhet befordra handelsklassens insigter
i kommersiela ämnen. Samlingar af varuprof och modeller hafva visserligen förut
funnits flerstädes, men de hafva hufvudsakligen varit anordnade i konstindustrielt
eller historiskt syfte. Bland sådana museer märkas i synnerhet Gonservatoire des
arts et métiers i Paris, South-Kensington-museum i London, Gewerbemuseum i Berlin
m. fl. äfvensom mönsterlagret i Stuttgart samt handelsmuseet i Niirnberg. Handelsmuseer
i modern mening, eller samlingar af föremål för det pågående varuutbytet,
hafva deremot först under de senare åren kommit i fråga. I Frankrike har handelsministern
sålunda genom cirkulär den 11 september 1883 infordrat handelskamrarnes
yttranden angående upprättande af handels- och industrimuseer i de städer, der
handelskamrar finnas, hvilka museer vore afsedda att underordnas ett centralt dylikt
museum i Paris. I Fngland har frågan om sådana museers inrättande förevarit
vid handelskamrarnes årsmöte 1882, men ännu finnes icke i detta land något
verkligt handelsmuseum, om man ock i en del städer anordnat mönstersamlingar af
vissa exportartiklar, Äfven i Madrid och Newgork lärer man vara betänkt på upp -

60*

Bil. E. — Handelsmuseer.

rättande af dylika museer. I en del länder har man emellertid hunnit längre än
till förslag; så äro i Belgien och Nederländerna handelsmuseer redan i verksamhet,
medan Italien, der sedan 1862 finnes ett allmänt industrimuseum, inom kort kommer
att erhålla tvänne, nu under bildning varande handelsmuseer.

Bet belgiska handelsmuseet öppnades i Bryssel den 21 april 1883. Detta
museum är en statsinstitution och lyder under utrikesministeriets handels- och konsulatdirektion,
hvars personal äfven har museets förvaltning om hand. Dess uppgift är
att göra belgiske industriidkare och köpmän underrättade om näringslifvet i främmande
länder samt väpna producenterne för konkurrensen icke blott genom att framvisa de
fabrikat, som föredragas i olika trakter af jorden, utan äfven genom att meddela
kännedom om de vilkor, som betinga afsättningen af dessa fabrikat.

Till förverkligande af detta ändamål innehåller museet samlingar af varuprof
m. m., enligt katalogen systematiskt fördelade i 44 grupper och 382 klasser med
angifvande af ursprungs-, tillverknings- och konsumtionsorten, gällande pris etc., hvarjemte
underrättelser finnas att tillgå om den tillredning och behandling, varorna
undergått för att blifva färdiga till afsättning, de olika metoderna för varors inpackning
och mera dylikt.

Samlingarna hafva hufvudsakligen bildats med tillhjelp af Belgiens konsuler,
hvilke anmodats att insända prof å varor från de land, der de äro anstälde.

En vigtig afdelning af museet är byrån för underrättelser, som meddelar upplysningar
om profven, kostnadsförslag, planer o. d., hvarjemte om möjligt varuprof
på begäran tillhandahållas.

Med museet är äfven förenadt ett bibliotele, innehållande afhandlingar, lexica,
kataloger och tidningar i ekonomiska ämnen, hvarjemte museet utgifver en veckobulletin,
som hufvudsakligen upptager katalog öfver samlingarna, men hvilken ock
innehåller konsulsrapporter, notiser ur utländska tekniska tidningar m. m. af praktiskt
värde för handeln och industrien.

Fragan om upprättande af ett handelsmuseum i Nederländerna bragtes först å
bane af det nederländska »sällskapet för industriens främjande» i sammanhang med
den allmänna utställningen af kolonial- och exportvaror i Amsterdam sistlidet år.
För ändamålet bildades ett bolag, som erhållit Kongl. fastställelse å sina stadgar den
12 november 1883. Bolaget, som benämnes DNaamlooze vennootschap Nederlandsch
handelsmuseum.» och har sitt säte i Amsterdam, har i allmänhet till uppgift att
främja Nederländernas handel samt väpna fabrikanterne för konkurrensen. Till dess
verksamhet hör särskilt att anordna en ständig utställning af in- och utländska
handelsvaror, att samla alla slags upplysningar rörande handel och industri, att bringa
producenterne i förbindelse med köpmännen, att mottaga och verkställa order å utstaka
föremål m. m. Museet har först med innevarande års början trädt i verk -

Bil. E. — Handelsmnseer.

samhet. Såsom tillhörande ett enskildt bolag är det anordnadt på ett alldeles särskild!
sätt. Här är det de intresserade sjelfve (fabrikanter, importörer och exportörer),
soin mot erläggande af afgift utställa sina fabrikat, hvarjemte museets styrelse likaledes
mot afgift förmedlar beställningar och affärsförbindelser.

Museet består af två afdelningar, en byrå för underrättelser och en ständig utställning.
Byrån meddelar upplysningar om de utstälda artiklarnes produktionsort
och de råämnen, som användas för deras tillverkning, de i främmande länder mest
gångbara artiklar, tull- och prisförhållanden, transportmedel och handelsbruk m. m.
Med byrån är förenadt ett bibliotek innefattande de nyaste arbeten, afhandlingar och
tidskrifter, hvilka beröra handel och industri, hvarjemte byrån publicerar notiser,
priskuranter, annonser, beskrifningar och dylikt.

Kongl. italienska industrimuseet (Regio museo industriale italiano), inrättadt
genom dekret den 23 november 1862 i Turin, bildades ursprungligen af föremål,
som förvärfvats vid verldsutställningen i London samma år.

Enligt dess nu gällande reglemente af den 29 juni 1879 har museet till ändamål
att, för befordrande af industriens utveckling, dels samla och uppehålla en ständig,
historisk och progressiv utställning af föremål, tillhörande industriens område, dels
ock att för regeringens eller enskildes räkning verkställa analyser och kopior af ritningar
m. m., äfvensom lemna upplysningar för studier eller undersökningar i industriela
ämnen. Museet är derjemte en teknisk högskola, der undervisning i förening
med praktiska öfningar meddelas åt dem, som vilja utbilda sig till ingeniörer, lärare
eller föreståndare för industriela företag. Enligt ett Kongl. dekret den 16 november
1869 höra slutligen alla frågor rörande patent, fabriksmärken och modeller till museets
handläggning, dock med undantag af tolkning af dit hörande lagar och reglementen,
skriftvexlingar med ministerierna och statsrådet m. fl. ärenden, hvilka tillhöra ministeriet
för åkerbruk, industri och handel, under hvilket museet lyder.

Museets angelägenheter ledas af en direktör och en styrelse, bestående af nio
medlemmar, af hvilka två utses af provinsrådet och två af kommunalrådet i Turin
samt tre af Konungen, medan de två öfrige utgöras af museidirektören och direktören
för ingeniörsskolan i Turin. Museidirektören och de vid museet anstälde ordinarie
professorer nämnas af Konungen. För samlingarna finnes en konservator, som har att
ordna och katalogisera de utstälda föremålen, samt vaka öfver och svara för deras
bevarande. För analyser, kopior af ritningar och dylikt betalas af enskilde afgift
enligt faststälda tariffer. Omkostnaderna för museet bestridas dels af staten, som
bidrager med ett årligt anslag af 130,000 lire, dels ock af provinsen och kommunen
Turin, hvilka till hälften hvardera lemna ett årligt tillskott af 70,000 lire, särskildt
afsedt till förvärfvande af föremål för museets samlingar.

För närvarande är man sysselsatt med upprättandet af tvenne handelsmuseer i

62*

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

Italien, af hvilka det ena skall få sin plats i Turin i industrimuseets lokal och det
andra anordnas i Milano vid sidan af handelskammaren i denna stad. Båda skola
omfatta prof å utländska varor, som jemte upplysande förklaringar insändas af landets
konsuler på anmodan af utrikesministern.

Bil. F.

Öfversigt af de i åtskilliga främmande länder för handel och näringar
inrättade förvaltande och representativa myndigheter.

Frankrike.

Under större delen af det adertonde århundradet voro i Frankrike handelsange•lägenhéter.
hänvisade till inrikesministeriet, hvilket förhållande, ehuru med någon tids
afbrott under revolutionen, i det hela fortfor ända till den 18 maj 1804, då med
kejsardömets upprättande ett särskildt ministerium för handel och fabriker bildades.
Detta ministerium blef dock under restaurationen åter upphäfdt, inrättades ånyo
1828, men bestod denna gång icke längre än till 1829, då ärenden rörande handel
och näringar åter öfverlemnades till inrikesministeriet. Redan år 1881 bildades emellertid
ånyo ett särskildt ministerium för hithörande frågor, hvilket, ehuru med vissa
förändringar i afseende på området för dess verksamhet, under vexlande benämningar
både bestånd till år 1852, då det än en gång förenades med inrikesministeriet, som
dervid fick namn af inrikes-, åkerbruks- och handelsministeriet. Det dröjde dock icke
längre än till påföljande år, förr än ett särskildt ministerium för åkerbruk, handel
och allmänna arbeten upprättades. Från detta ministerium uthrötos år 1869 ärenden
rörande allmänna arbeten och 1881 ärenden rörande åkerbruket, för hvilka angelägenheter
särskilda statsdepartement bildades. Under en kortare tid hade ministeriet
i fråga jemväl befattning med kolonierna, men sedan detta bestyr den 30 januari

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet. 63*

1882 återflyttats till raarinministeriet, har den franska centralmyndigheten för handels-
och näringsangelägenheter utgjorts af ett särskildt handelsministerium (Ministöre
du commerce).

Förutom ministerns kabinett har detta ministerium tre afdelningar, nemligen
sekretariats- och Icameraldirelctionen (Direction du secrétariat et de la comptabilité)
med en byrå för kansligöromål, frågor rörande befordringar och afsked
för den till ministeriet hörande personal m. men kameralbyrå och en statistisk byrå;
vidare direktionen för inrikes handeln med en byrå för beredande af lagar och författningar
angående inrikes handeln, handelskamrarne, aktiebolag, lifförsäkringsväsendet
och sparkassor m. m., en byrå för beredande af lagar och författningar rörande handtverk
och fabriker, åtgärder till industriens främjande, industrikamrarne, patent, varumärken
och mönster, en byrå för den sanitära och industriela polisen samt mått och
vigt och slutligen en byrå för den tekniska undervisningen och för frågor angående
minderåriges användande i handtverk och fabriker; samt direktionen för utrikes handeln
med en byrå för frågor rörande handels- och sjöfartstraktater, tullförfattningar
och tulltariffer samt lagar och förordningar angående handelsflottan, det högre rådet
för handel och industri m. m., en byrå för samling af aktstycken rörande utlandets
handels- och sjöfartslagstiftning samt handelstraktater, öfversättning och studium af
utländska tull- och sjöfartsförfattningar och tariffer m. in., samt en byrå för samling
af officiel och andra dokument angående alla länders sjöfart, handel och industri,
skriftvexling rörande utländska marknaders ställning, den permanenta kommissionen
för tullvärdenas bestämmande, verldsutställningar m. m.

En del af de åligganden, som afse omsorgen om landets handel och industri,
tillhör dock utrikesministeriet, hvilket i detta hänseende dels har ledningen af konsulatväsendet,
och dels, gemensamt med handels- och finansministerierna samt det högre
rådet för handel och industri, handlägger frågor rörande afsilande af handelstraktater.

Vid handelsministeriets sida stå elfva permanenta rådgifvande korporationer
af sakkunnige, hvilkas yttranden inhemtas vid vigtigare besluts fattande i de olika
förvaltningsgrenar, dessa korporationer äro afsedda att representera. Bland dessa märkas
le Comité consultatif des arts et manufactures, som har att gå ministeriet tillhanda
med upplysningar angående handel och industri, särskildt hvad angår för helsan
vådliga industriela anläggningar, patent samt tillämpningen ur teknisk synpunkt af
tullförfattningarne och tulltarifferna; vidare komitén för patents offentliggörande, komitén
för allmänna sundhetsväsendet i Frankrike, nationalbyrån för mätt och vigt,
högre rådet för den tekniska undervisningen, kommissionen för öfvervakande af
minderåriges användande i fabriker, den permanenta kommissionen för tullvärdenas
bestämmande, m. fl.

64* Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

Den förnämsta af dessa rådgifvande korporationer är emellertid det högre rådet
för handel och industri (Conseil supérieur du commerce et de l’industrie). I
Frankrike hade man redan för mer än två och ett hälft århundrade tillbaka ett af
parlamentsledamöter och högre embetsman bestående handelsråd, och alltsedan denna
tid har man der sökt vid regeringens sida ställa eu korporation af sakkunnige, hvilken,
om den ock under tidernas lopp varit på olika sätt inrättad, städse haft till sin hufvudsakliga
uppgift att tillhandagå med råd och upplysningar i ekonomiska frågor. Först
under det andra kejsardömet blef dock denna institution fastare organiserad. Sedan
ett senatsbeslut af den 23 december 1852 medgifvit regeringen oinskränkt rätt att
genom afslutande af internationela handelstraktater förändra tulltariffen, beslöt Kejsaren,
för att i detta hänseende handla med nödig auktoritet, genom dekret af den 2 februari
1853 att vid regeringens sida skulle ställas ett högre råd för handel, åkerbruk och
industri. Då år 1881 åkerbruksministeriet bildades, blef detta råd i sin dåvarande
form upplöst och i dess ställe har man inrättat dels ett högre råd för åkerbruket
(Conseil supérieur de 1''agriculture) och dels, enligt dekret af den 13 oktober 1882,
förenämnda högre råd för handel och industri.

Sistnämnda korporation, i hvilken handelsministern är president och som består,
förutom af två vicepresidenter, af 48 ledamöter, är delad i två sektioner, en för handel
och en för industri, med 24 ledamöter i hvardera sektionen. Ledamöterne utses af
republikens president, efter förslag af handelsministern, bland senatorer, deputerade,
presidenterne i de förnämsta handelskamrarne samt personer, hvilke eljest gjort sig
kände för synnerliga insigter i handels-, närings- och finansfrågor. Derjemte äro på
grund af sin embetsställning medlemmar af rådet, med rätt att deltaga i öfverläggningarne
men ej i besluten: direktören för utrikes handeln, direktören för inrikes
handeln, generaltulldirektören, generaldirektören för de indirekta skatterna, direktören
för handelsärenden i utrikesdepartementet samt kolonialdirektören. Samtlige ministrarne
hafva äfven tillträde till rådets förhandlingar och kunna för särskilda frågor
i sitt ställe förordna kommissarier att deltaga i öfverläggningarne. Rådgifvande
stämma tillkommer slutligen äfven rådets sekreterare.

Rådet, som sammanträder på kallelse af handelsministern, har i allmänhet att
afgifva betänkande i alla de frågor, rörande hvilka regeringen finner skäligt höra
detsamma. Särskildt har det att yttra sig öfver lagförslag rörande tulltariffen, äfvensom
frågor rörande tillämpningen af denna tariff, förslag till handels- och sjöfartstraktater,
handelslagstiftningen i kolonierna och Algeriet, frågor angående hafsfiskets
och sjöfartens befrämjande, samt rörande kolonisation och utvandring. Om så anses
nödigt, kan rådet inför sig kalla utanför detsamma stående personer för att höras
angående någon viss fråga och kan äfven i förekommande fall med ministerns tillåtelse
föranstalta om särskilda undersökningar.

65*

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

Frankrike är det land, der officiela handelskamrar först inrättades. De leda
der sitt ursprung från de frivilliga föreningar, som för mycket lång tid tillbaka
bildade sig i Marseille för att rådslå om gemensamma intressen och hvilka utgjordes
af de förnämste köpmännen derstädes. På denna grundval inrättades i medlet af
sjuttonde århundradet (den 3 november 1650) i nämnda stad en stadigvarande institution,
benämnd handelskammare, som snart vann stor betydelse och af regeringen understöddes,
hvarefter i början af näst följande århundrade sadana kamrar enligt regeringens
beslut kommo till stånd i flere af Frankrikes förnämsta städer. Under revolutionen
blefvo de till ett antal af tretton då bestående handelskainrarne upphäfda,
men genom ett konsulardekret af 1802 infördes åter handelskamrar, ehuru med
ändrad organisation, i åtskilliga städer såväl i det egentliga Frankrike, som i dåvarande
franska länder. Påföljande år inrättades äfven på vissa platser industrikamrar
(Chambres cousultatives des arts et manufactures). Lagstiftningen angående dessa
institutioner har sedermera undergått flera ändringar. Den för handelskamrarne i
hufvudsak ännu gällande lagen är af den 3 september 1851. Kamrarnes ledamöter,
hvilkas antal vexlar från nio till tjuguen, väljas af näringsidkarne inom det distrikt,
som hvarje kammare fått sig anvisadt. Handelskamrarnes funktioner bestå i att tillhandagå
regeringen med erforderliga upplysningar samt uttala- sina asigter i lagstiftningsfrågor
och angående andra åtgärder, genom hvilka handel och industri kunna
främjas. Förvaltningen och tillsynen öfver inrättningar till handelns nytta tillkomma
eller kunna tillkomma handelskamrarne. De ega direkt skriftvexla med handelsministeriet.
År 1882 funnos i Frankrike med Algeriet 91 handelskamrar.

Industrikamrarne hafva till åliggande att redogöra för fabrikernas och handtverkens
behof samt föreslå medel till deras förbättrande. Medlemmarnes antal är
bestämdt till tolf. i de orter, der ingen industrikammare finnes, fullgöras de en
dylik kammare tillkommande åligganden af vederbörande handelskammare. Af industrikamrar
funnos 1882 ett antal af 83.

Frankrike har derjemte särskilda åkerbrukskamrar, äfvensom ett stort antal
fria, icke officiela föreningar (Chambres syndicales m. fl.) till handelns och näringarnes
befordran.

Belgien.

Ärenden rörande handel och näringar äro i Belgien hänvisade dels till utrikesministeriet,
hvaraf en afdelning benämnes handels- och konsulatsdirektion.en, och dels

66*

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

till inrikesministeriet. För allmänna väg- och vattenbyggnader samt bergverken finnes
dock en särskild styrelse, lydande under ministeriet för allmänna arbeten.

Da ar 1802 de franska handelskamrarne reorganiserades, blefvo dylika kamrar
äfven upprättade i nagra städer uti det då till Frankrike hörande Belgien. Dessa
handelskamrar bibehöllos äfven efter 1830 och blefvo sedermera (1841) ombildade.
binär emellertid medlemmarne i de belgiska handelskamrarne uteslutande nämndes
af regeringen, framkallade detta förhållande gång efter annan förslag i syfte att näringsidkarne
sjelfve skulle fa utse kammarmedlemmar, men dessa förslag blefvo städse
tillbakavisade. Slutligen löstes denna fråga på det sätt, att regeringen, i stället för
att söka åvägabringa kamrarnes reorganisation, år 1875 aflat en framställning om
deras upphäfvande, hvilken framställning ock, trots häftigt motstånd, genomdrefs i
den belgiska representationen med några få rösters pluralitet. I de officiela handelskamrarnes
ställe hafva emellertid uppstått föreningar af näringsidkare (fria handelskamrar,
Chambres syndicales), hvarjemte i Bryssel sedan den 6 augusti 1875 finnes
en »Union syndicale», hvilken har till uppgift att främja handel och näringar,
men tillika genom sin centralkomité, uti hvilken hvarje syndikalkammare årligen
insätter tre ledamöter, utgör en sammanbindningspunkt för dessa föreningar.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med det franska »Conseil supérieur du commerce
et de Vindustriel) bildades äfven i Belgien, på grund af lag af den 27 mars
1859, vid sidan af inrikes- och utrikesministerierna en korporation af sakkunnige,
hvars ledamöter skulle utses dels af handelskamrarne i de förnämsta städerna, dels
af öfriga handelskamrar eller dem företrädande deputationer, dels ock af regeringen
utom dessa korporationer. De af regeringen utsedde medlemm arnes antal får ej öfverskrida
en tredjedel af det antal, som handelskamrarne egde utse. Conseil supérieur
skall sammanträda pa regeringens kallelse i Bryssel, men lärer icke hafva varit
samlad efter handelskamrarnes upphäfvande. Regeringen har visserligen (1881)
förklarat sig vilja ombilda ifrågavarande institution, men ännu lärer icke något i
detta syfte blifvit åtgjordt.

I Belgien finnes en efter franskt mönster bildad Conseil supérieur de Vagriculture,
reorganiserad genom lag af den 30 april 1859 och bestående dels af medlemmar,
utsedde af de i landet befintliga Commissions provinciales d’agriculture, dels
ock af medlemmar, som af regeringen utses till ett antal, ej öfverstigande hälften af
de utaf provinskommissionerna valde.

Bil. F, — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

67*

Italien.

Italien har ett ministerium för åkerbruk, industri och handel med en särskild
afdelning för handel och industri (Direzione dell’industria e del commercio), vidare
ett ministerium för allmänna arbeten samt under utrikesministeriet en generaldirektion
för konsulaten och utrikes handeln.

Redan under medeltiden funnos i vissa af Italiens städer representativa myndigheter
för handeln och näringarne (Universitå, Collegi dei mercanti och dylika), livilka
i det adertonde århundradet efterträddes af fria handelskamrar med rådgifvande karakter.
Under det franska herraväldet infördes sedermera på flera orter officiela kamrar
för handel, konster och manufakturer. Den 6 juli 1862 utfärdades slutligen en
allmän förordning om upprättande af handels- och industrikamrar (Gamere di commercio
ed arti), hvilken förordning, ehuru vid flera tillfällen ändrad, i hufvudsak
ännu hestår och numera utsträckts äfven till Venedig och Rom.

De italienska handels- och indnstr ikamrar ne hafva ungefär samma uppgifter och
åligganden, som dylika institutioner i andra länder. De skola afgifva utlåtanden, berättelser
och förslag i kommersiela och industriela frågor, förvalta offentliga anstalter
för handeln m. m. De ega upprätta handels- och industriskolor, anordna utställningar
och tillkalla sakkunnige. Medlemmarnes antal vexlar mellan 9 och 21. En
tredjedel af antalet kan utses bland personer, hvilka bo utom det för kammaren anvisade
distrikt. Valrätt och valbarhet tillkomma med vissa inskränkningar alla dem,
hvilka i distriktet idka handel, handtverk eller annan industri, äfvensom sjökaptener
och direktörer för industriela inrättningar m. fl. För bestridande af sina utgifter
hafva kamrarne rätt att pålägga näringsidkarne inom distriktet skatter, att uppbära
afgifter för utfärdade certifikat m. m. Kamrarnes beskattningsrätt må dock endast
utöfvas med regeringens särskilda tillstånd. — Italien hade 1883 73 handels- och
industrikamrar.

Italiens centralrepresentation för handel och industri (Gonsiglio del commercio
e dett''industria) organiserades genom dekret af den 5 augusti 1869. Den 3 februari
1870 blef en sektion för tullväsendet tillagd. Nya bestämmelser angående detta
råds sammansättning meddelades den 8 december 1878. Rådet hestår för närvarande
af aderton bland handels- och industrikamrarnes presidenter, sex presidenter i
de för handelns och näringarnes främjande bildade associationer, hvilka stå inskrifna
å ett härför inom ministeriet fördt register, begge dessa kategorier utsedda för hvarje
år af ministern för åkerbruk, handel och industri, samt tolf medlemmar, hvilka årligen
genom Kong!, dekret nämnas bland personer, erfarne i nationalekonomi samt

68*

Bil. F. — Myndigheter för handel ocli näringar i utlandet.

handelns och industriens praktiska utöfning, hvarjemte följande embetsman äro sjelfshrifne
ledamöter: generalsekreteraren i åkerbruks-, industri- och handelsministeriet,
de fyra generaldirektörerne för tullarne, för konsulaten, för handelsflottan och för
jernvägarne, de tvenne generalinspektörerne för tullarne, direktören för statistiken,
direktören för handel och industri i nämnda ministerium, centralkommissarien för de
sedelutgifvande bankerna samt de två inspektörerne för industrien och den tekniska
undervisningen, eller sammanlagdt 48 personer, hvarförutom sekreteraren hos rådet
har rådgifvande röst. President och vicepresident nämnas af Konungen bland rådets
medlemmar. De medlemmar som ej bo i Rom erhålla reseersättning och dagtraktamente.

Rådet sammanträder till ordinarie sammankomst hvarje år i medlet af februari
månad och till extra ordinarie, när ministern anser sådant nödigt. Då ärenden förekomma,
hvilka röra andra ministerier, kunna dessa, på inbjudning af handelsministeriet,
förordna särskilde delegerade att i öfverläggningarne taga del.

Rådet har att afgifva utlåtande rörande handels- och näringslagstiftningen, handels-
och sjöfartsfördrag, jernvägstaxor samt i allmänhet alla angelägenheter, hvilka
af ministeriet blifva det förelagda, hvarjemte det eger föreslå åtgärder, hvilka det
anser tjenliga till främjande af den nationela industrien och handeln. Rådets förhandlingar
offentliggöras genom ministeriets försorg bland dess »annali dell’industria
e del commercio».

Sedan 1868 har Italien äfven en särskild representation för jordbruksnäringarne
(Consiglio cleWagricoltura).

Spanien.

Högsta förvaltningen af angelägenheter tillhörande handelns och industriens
områden, besörjes i Spanien af ett ekonomiskt statsdepartement, ministeriel de fomento,
dit ock ärenden rörande jordbruket och allmänna arbeten samt statistiken blifvit hänvisade.
En del kommersiela frågor äro dock förlagda till utrikesministeriet.

Liksom en del andra länder har äfven Spanien en centralrepresentation för de
ekonomiska intressena. Sin nuvarande organisation liar denna fått dels genom ett

69 *

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

dekret af den 26 juni 1874, hvarigenom, med upphäfvande af alla tidigare institutioner
af denna art, ett högsta åkerbruksråd, bildadt några år förut, blef närmare
organiseradt, och dels genom dekret af den 13 november 1874, som förvandlade
åkerbruksrådet till ett högsta råd för åkerbruk, industri och handel.

Denna rådsförsamling har att dels till regeringen afgifva berättelser och utlåtanden
rörande landthushållnings- och näringsangelägenheter, kreatursafveln, yrkesundervisningen,
väg- och vattenbyggnader, import- och exporttanffer, statistiska förhallanden,
åtgärder i allmänhet, som kunna tjena till befolkningens nytta och dess
höjande i ekonomiskt hänseende m. m., dels ock till regeringen framställa förslag till
reformer i lagstiftningen angående nämnda angelägenheter.

Rådsförsamlingen består af 1) 64 i Madrid bosatte män, hvilka enligt dekretet
den 13 november 1874 utses till hälften bland industriidkare och köpmän, som äro
framstående i sina yrken, och till hälften bland personer, hvilka förvärfvat sig synnerliga
förtjenster om handeln och industrien; 2) åtskillige sjelfskrifne, i dekreten
uppräknade högre embetsman (36), en lärare i handels-, industri- eller landtbruksskolorna,
samt en röstberättigad medlem af den permanenta kommissionen för mått och
vigt, och 3) provinsialkommissarierne för åkerbruket samt provinsialråden. Högsta rådet,
som är deladt i sex sektioner, nemligen en för åkerbruket, en för kreatursafveln, en
för skogsväsendet, en för industrien, en för handeln och en för allmänna angelägenheter,
sammanträder till generalförsamling i Madrid den 15 februari hvarje år.

Af de i Spanien befintliga lokalinstitutioner för näringarne märkas först de i trettonde
och fjortonde århundradena bildade consulados, hvilka ursprungligen hade både
dömande och förvaltande funktioner. Deras dömande myndighet upphörde likväl 1868,
då handelstvister hänvisades till de allmänna domstolarne. I administrativt hänseende
sträcker sig dessa myndigheters befogenhet till hamnpolisen, förande af skeppsregister,
öfvervakande af hamn- och fyrväsendet inom distriktet, kommunikationsanstalter,
inseende öfver föreningar, upprättande af yrkesskolor, afgifvande af berättelser m. m.
Consulados hafva upprättats på alla mera betydande platser i riket. President och
medlemmar väljas af och bland köpmännen.

Bredvid consulados uppstodo äfven handelskamrar, der de lokala handelsförhållandena
gjorde sådana erforderliga — den första i Barcelona 1758. Jemte dessa
funnos äfven i de olika provinsernas hufvudstäder industrikamrar och åkerbrukskamrar,
hvilka emellertid 1859 förenades med handelskamrarne till s. k. provinsialkamrar
för åkerbruk, handel och industri, fördelade i motsvarande tre afdelningar. Handelskamrarne
i sjöstäderna behöllo deremot sin sjelfständiga organisation.

Provinsialkamrarne, hvilka anses såsom förgreningar eller underafdelningar af
högsta rådet för åkerbruk, industri och handel, hafva äfven fått sin organisation faststäld
genom ofvan nämnda två dekret af 1874. De hafva inom provinserna ungefär -

70*

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

ligen samma funktioner som högsta rådet inom hela riket och äro delade i sex sektioner
för samma ärenden som högsta rådets sektioner. Medlemmarne äro dels välde,
dels sjelfskrifne. De förre utses genom val, som af regeringspresidenten i provinsen
stadfästas, till ett antal af aderton, af hvilka åtta skola besitta fast egendom i distriktet
och i öfrigt vara fackmän, tre tillhöra de högst beskattade bland distriktets handels-
och industriidkare och de öfrige i allmänhet hafva gjort sig förtjente om Spaniens
åkerbruk, industri och handel. Sjelfskrifne ledamöter äro någre i förordningen uppräknade
embets- och tjensteman, hvilka hafva att behandla frågor, som ega gemenskap
med provinsialkamrarnes funktioner. Utom dessa ledamöter utses af regeringen
bland fackmän kommissarier såväl för åkerbruket, som för industrien och handeln.
Deras antal är i allmänhet fyra, två för åkerbruk, en för industri och en för handel,
men i provinserna Barcelona, Malaga, Sevilla och Valencia fem. Jemte provinsialkamrarne
finnas mindre lokalkamrar, hvilka till de förra stå i samma förhållande
som dessa till det högsta rådet i Madrid.

Tyskland.

Tyska riket.

Enligt riksföi-fattningen af 1871 har tyska riket såsom sådant rätt att stifta för
hela förbundsområdet gällande lagar inom de i författningen angifna gränser. Dessa
lagar ega giltighet framför de särskilda staternas egna lagar. Inom det ekonomiska
området sträcker sig rikets lagstiftningrätt till frågor rörande näringarna i allmänhet,
emigrationen, patentväsendet, mått-, mynt- och vigtsystemet, tullväsendet, de för rikets
gemensamma behof utgående skatter, tull- och handelslagstiftningen, organisationen af
ett gemensamt skydd för Tysklands utrikes handel och skeppsfarten på hafvet jemte
anordnandet af den gemensamma konsularrepresentationen m. fl. ärenden.

Vid riksregeringens sida står förbundsrådet (der Bundesrath), hvilket består af
representanter för de särskilde förbundsmedlemmarne och är dels en rådgifvande församling,
dels en med det tyska folkets representation (der Beichstag) likaberättigad
lagstiftande korporation. Det är deladt i elfva utskott, af hvilka ett har att behandla

71*

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

tull- och beskattningsväsendet, ett handel och kommunikationer samt ett utrikes ärenden.
Förutom skötseln af de löpande ärendena hafva utskotten hufvudsakligen rådgifvande
funktioner. Särskilt har handelsutskottet att afgifva utlåtande vid tillsättning
af rikets konsuler.

I spetsen för riksregeringen står såsom rikets högste förtroendeembetsman rikskansler
en, tillika chef för rikskansliet. Under rikskanslerens omedelbara ledning är,
bland andra myndigheter, utrikesministeriet (das auswärtige Amt des Deutschen
Reichs) med en politisk sektion och en sektion för handelspolitiska frågor, handelstraktater,
konsulatväsendet, ärenden rörande sjöfarten, internationela närings-, karantäns-,
mynt-, post- och telegrafangelägenheter m. m. Under inrikesministeriet, hvilket
äfven står under rikskanslerens omedelbara ledning, finnas det statistiska embetsverket,
patentamtet m. fl. afdelningar.

De särskilda förbundsstaterna.

Preussen.

Det var först i början af detta århundrade, som handeln och näringarne blefvo
föremål för en mera afsevärd omvårdnad från den preussiska statsförvaltningens sida.
Så förlädes 1808 angelägenheter rörande fabriksväsendet och handeln till eu andra
sektion af inrikesministeriet, hvarjemte bildades en teknisk deputation för industri och
handel, hvilken, bestående af både vetenskapligt och praktiskt bildade män, hade att
taga kännedom om vetenskapens framsteg på det ekonomiska området äfvensom i
detta hänseende lemna upplysningar till nyss nämnda sektion af inrikesministeriet.
Den ekonomiska förvaltningens nuvarande organisation danades emellertid i hufvudsak
184S, da ett ministerium för handel, industri och allmänna arbeten äfvensom
ett åkerbruksministerium inrättades. Från det förra hafva sedermera såväl frågor
rörande allmänna arbeten, som bergsärenden afskiljts och förlagts till ett särskildt
ministerium.

Till ministeriet för handel och industri hör i allmänhet allt, som rör dessa
näringar, deribland äfven skeppsfarten, rederiärenden, undervisningsanstalter för näringarne,
korporationer och sällskap för handel, handtverk och industri, aktiebolag m. m.
Under detta ministerium hör ock den ofvan berörda tekniska deputationen för näringsväsendet.

72* Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

De representativa myndigheter, hvilka i Preussen hafva att företräda handelns
och industriens intressen, bestå ej mindre af lokala institutioner, än äfven, sedan 1880,
af en hela riket omfattande representation, en nationalekonomisk rådsförsamling (der
Volksvirthschaftsrath).

Af lokala institutioner finnas dels i vissa städer köpmanskorporationer, dels
ock handelskamrar, bådadera med hufvudsaklig uppgift att främja och värna om det
af dem representerade handelsståndets intressen.

Köpmanskorporationer bildades på 1820-talet i Berlin, Stettin, Danzig, Memel,
Tilsit, Königsberg, Elbing och Magdeburg, i hvilka åtta städer de ännu ega bestånd.
Ursprungligen voro de förvaltningsorgan, men hafva sedermera äfven erhållit en del
rådgifvande funktioner. Enligt de för föreningarne senast utfärdade, hufvudsakligen
med hvarandra öfverensstämmmande stadgar kan inträde medgifvas hvarje
myndig oförvitlig köpman eller handelsidkerska inom den stad eller det distrikt,
der korporationen har sitt säte; äfven aktiebolag kunna vinna inträde. Bland de särskilda
föremålen för korporationernas verksamhet må nämnas: offentliga anstalter och
inrättningar för handelsrörelsen, så vidt vården om dessa uppdragits åt korporationerna,
förvaltning af milda stiftelser och korporationernas egna medel, val eller delaktighet
i tillsättning af mäklare, dispaschörer och besigtningsman m. m. Hvarje korporation
väljer sjelf sin styrelse, som förvaltar korporationens angelägenheter, afgifver
årsberättelser och utlåtanden m. m. För vissa ärenden sammanträder dock korporationen
till allmänt möte. Öfver korporationen utöfvas ett visst inseende af regeringsmyndigheten
i distriktet, till hvilken ock i vissa fall kan vädjas mot styrelsens beslut.

Oafsedt dessa institutioner har man i allmänhet i de preussiska länderna infört
handelskamrar, af hvilka den äldsta upprättades 1803 i Köln, som vid den tiden tillhörde
Frankrike. Under de följande årtiondena bildades handelskamrar i en del andra
städer i Rhenprovinsen. Hvad det öfriga Preussen beträffar, infördes institutioner
af ifrågavarande slag 1844 i städerna Erfurt, Hagen och Halle samt genom Kongl. förordning
den 11 februari 1848 i rikets hela dåvarande område. I hvarje distrikt eller
å hvarje ort, der handeln och näringarna kräfde en handelskammares upprättande,
borde, sedan Konungens tillstånd inhemtats, en sådan institution bildas. Som emellertid
handtverksståndet icke ansåg sig på ett tillfredsställande sätt representeradt af
handelskamrarne, fann regeringen sig föranlåten att, i enlighet med det önskningsmal,
som uppstälts af en 1848 i Berlin församfad handtverks- och industrikongress, påföljande
år upprätta särskilda s. k. Gewerheräthe för handtverkets och fabriksnäringens
befrämjande. Dessa, bildade i analogi med handelskamrarne, kommo likväl aldrig
till någon större lifaktighet och numera har genom den nya tyska näringsförordningen
deras befogenhet inmänga fall inskränkts.

1848 års lag angående handelskamrarne medförde emellertid en mängd sådana

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet. 73*

kamrars bildande. I de områden, Indika Preussen förvärfvade efter 1864, var dock den
lokala handelsrepresentationen på olika sätt ordnad, i följd hvaraf och med hänsyn
till ändrade förhållanden på såväl lagstiftningens, som andra områden, en ny allmän
lag angående handelskamrarne befans vara af behofvet påkallad. En sådan blef ock
utfärdad den 24 februari 1870; och åligger det handelsministern att bringa de särskilda
kamrarnes stadgar och reglementen i öfverensstämmelse med den nya lagens
föreskrifter. Handelskamrarnes hufvudkarakter är att utgöra en förmedlande länk
mellan regeringsmyndigheterna och de näringsidkande klasserna. De skola vaka öfver
dessas intressen inom det distrikt, de omfatta, och bistå myndigheterna särskildt
genom meddelande af upplysningar, afgifvande af årsberättelser till handelsministern
m. m. De hafva att, under förbehåll af regeringsmyndigheternas stadfästelse, utse
mäklare; hvarjemte uppsigten öfver börser och andra anstalter för handelns nytta
kan åt dem uppdragas. Bestämmandet om handelskamrars upprättande, området och
platsen för dem samt medlemmarnes antal tillkommer handelsministern. Medlemmarnes
antal vexlar mellan åtta och tjugufyra alltefter distriktets storlek eller rörelsens
omfattning och vigt.

Valrätt tillkommer i allmänhet hvarje köpman eller bolag, som i det för distriktet
förda handelsregister finnes upptagen såsom innehafvare af en firma, dock
kan med handelsministerns medgifvande valrätt dessutom för särskild handelskammare
vara beroende af att tillhöra en bestämd beskattningsklass eller att erlägga ett visst
belopp näringsskatt. Valrätt tillkommer äfven egare eller förpaktare af inom distriktet
befintliga bergverk, grufvedelegare samt bolag, såvida årstillverkningen uppgår till ett
bestämdt värde eller en viss storlek. För valbarhet fordras, förutom i det närmaste
samma vilkor, som betinga valrätt, att hafva fyllt 25 år och vara inom distriktet bosatt.
Valet gäller för tre år; en tredjedel af ledamöterna afgår hvarje år. Handelskamrarne
hafva i allmänhet rätt att sjelfva bestämma sina inkomster och utgifter.
Om uttaxering erfordras till högre belopp än tio procent af näringsskatten eller om
den för året gällande stat anses böra öfverskridas, skall regeringens tillstånd inhemtas.
Medlemmarne åtnjuta icke något arvode. — 1880 funnos i Preussen några och sjutio
handelskamrar. I

I Preussen finnes äfven ett stort antal föreningar för landthushållning ens befrämjande,
hvarjemte de särskilda provinserna hafva sina centralföreningar, hvilkas
ombud bilda ''»der Deutsche Landwirthschaftsrath». Vid åkerbruksministeriets sida
står das Landes-Oeconomie-Collegium, bestående dels af ledamöter, som utses af regeringen,
dels af centralföreningarnes ombud.

10*

74''" Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

Preussen har ock, såsom redan blifvit nämndt, en nationalekonomisk centralrepresentation
(der VolJcswirthschaftsrath), bildad på grund af Kong! förordning
den 17 november 1880. Dess första session öppnades den 27 januari påföljande år
af rikskansleren, som vid detta tillfälle uttalade sig rörande den nya institutionens
ändamål och betydelse, bvilka han förnämligast såg deri, att densamma innebure en
garanti för att de medborgare, på hvilka den ekonomiska lagstiftningen vore i första
rummet bestämd att verka, komme att böras öfver nödvändigheten och ändamålsenligheten
af de lagar, man hade för afsigt att stifta. Medlemmarne i rådsförsamlingen
skulle från det praktiska lifvet bringa regeringen den erforderliga sakkunskapen.

Enligt ofvan nämnda förordnings § 1 skall Yolkswirthschaftsrath’s utlåtande
inhemtas rörande förslag till lagar och förordningar, hvilka angå handelns, industriens
samt landt- och skogshushållningens vigtigare ekonomiska intressen, innan dessa
förslag framläggas till konungens stadfästelse. Samma förfarande skall iakttagas med
afseende på Preussens i förbundsrådet framstälda förslag och afgifna vota rörande utfärdandet
af lagar och författningar, fallande inom berörda områden. *

Der Volkswirthschaftsrath består af sjutiofem ledamöter, hvilka utses för en period
af fem år. Härvid tillgår på följande sätt: handelskamrarne och köpmanskorporationernas
styrelser uppsätta genom val sextio personer på förslag, samt landtbruksföreningarne
på samma sätt tretio, tillhopa nitio personer. Af dessa nitio . föreslagne
skola ministrarne för handel och industri, för allmänna arbetön och för. åkerbruk
• till utnämning af Konungen föreslå fyrtiofem, bland hvilka femton skola företräda
industrien, femton handeln och femton landt- och skogshushållningen. Jemte
dessa fyrtiofem föreslå vederbörande ministrar för Konungen efter eget val ytterligare
tretio, af hvilka minst femton skola tillhöra handtverks- och arbetsklassen. Dessa
sjutiofem personer kallas sedan af Konungen att vara rådsförsamlingens medlemmar
(§§ 2, 3 och 4).

För ofvanberörda förslagsval af handelskamrarne och köpmanskorporationernas
styrelser bildar hvarje enskild provins, äfvensom staden Berlin, hvar för sig en valkrets.
I Berlin sker valet af köpmanskorporationens s. k. äldste efter de för dylika
val gällande bestämmelser. I öfriga valkretsar förrättas valet inför provinsens öfverpresident
eller den han i sitt ställe förordnar genom delegerade (elektorer), en från
hvarje inom valkretsen befintlig handelskammare och köpmanskorporations styrelse.
Det hvarje sådan kammare eller köpmanskorporation vid valet tillkommande röstetal
bestämmes före hvarje val af öfverpresidenten i provinsen, dervid såsom norm tjenar
den näringsskatt, som åsatts eller beräknats för de till handelskammare valberättigade
eller åsatts medlemmarne af en köpmanskorporation. Valbar är hvar Och en, som
kan väljas till styrelseledamot i en köpmanskorporation eller till medlem af en handelskammare
inom valkretsen, såvida han uppnått tretio års ålder (§ 5).

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

75*

Inom hvarje provins väljes ett visst antal personer (två till elfva) (§ 3). Den
som vid valet erhållit mer än en tredjedel af de i första omröstningen afgifna rösterna
är vald. Hafva flere än det antal, som skall väljas, erhållit sagda röstetal,
anses de valde, hvilka erhållit de flesta rösterna. Vid lika röstetal skiljer lotten.
Har ej i första omröstningen tillräckligt antal nått erforderlig pluralitet, röstas ånyo
mellan dem, som erhållit de flesta rösterna, dock får i andra omröstningen icke röstas
på flere än två gånger så många som då skola väljas. Hafva någre erhållit lika
antal röster, afgöres genom lottning, hvilken af dem får andra gången komma
under omröstning. Vid den andra omröstningen afgöres valet genom enkel röstpluralitet
och vid lika ■ röstetal skiljer lotten (§ 5). Hvad landtbruksföreningarne angår,
eger hvarje förening för sig fastställa valsättet. Valbare äro här de, som fyllt tretio
år och idka jordbruk inom den provins, der föreningen finnes (§ 6). Hvar och en
af de i förordningen uppräknade föreningar af detta slag, hvilka ega valrätt, utser
en, två å tre personer (§ 3).

Ledamotskapet i Volkswirthschaftsrath upphör då ledamot kommer i den ställning,
att''han icke kan bekläda embete i statens tjenst, äfvensom då han blifvit försatt
i konkurstillstånd. I dessa fall samt då ledamot dör eller afsäger sig ledamotskapet
före utgången af femårsperioden, utses en ledamot för den återstående tiden.
Tillhörde den afgångne ledamoten dem, hvilka efter föregångna val till ledamöter
föreslagits och kallats, tages den nye ledamoten från de återstående af de ursprungligen
valde (§ 8).

Der Volkswirthschaftsrath är delad! i tre sektioner, en för handeln, en för industrien
och en för landt- och skogshushållningen (§ 9).

Af rådsförsamlingen bildas ett permanent utskott af tjugufem personer, af hvilke
hvar och en af de tre sektionerna inom sig utser fem och vederbörande ministrar
ytterligare tio. Förste och andre suppleant utses äfven. Permanenta utskottets, från
de särskilda sektionerna valde medlemmar utgöra sektionsutskotten. För afgifvande
af betänkande öfver ärenden, hvilka endast röra en eller tvenne af ifrågavarande tre
yrkesgrupper, kunna såväl vederbörande sektioner, som deras utskott hvar för sig
kallas till rådplägning. Utskott, sektioner och plenum sammanträda efter statsministeriets
beslut på kallelse af de ministrar, öfver hvilkas förslag utlåtanden skola afgifvas
(§• 9). Eu (när icke annorlunda är bestämdt, den i tjensten äldste) af de tre
ministrarne för handel och industri, för allmänna arbeten och för åkerbruk, domäner
och skogar för ordet i rådet, sektionerna och utskotten. Presidenten kan förordna annan
embetsman att i sitt ställe föra ordet i rådsförsamlingen, sektionerna och utskotten
(§ 10). Hvarje statsminister eger närvara vid sessionerna i rådsförsamlingen, dess
sektioner och utskott, eller förordna kommissarier att i öfverläggningarne taga del

76*

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

(§ 11). Enligt den för Volkswirthschaftsrath utfärdade arbetsordning (§ 5) får endast
den som är ledamot af denna församling taga del i dess beslut.

De ledamöter, som efter föregånget val blifvit utsedde, erhålla hvarken reseersättningar
eller dagtraktamente (§ 13).

Der Volkswirthschaftsrath har, såsom ofvan nämnts, att afgifva utlåtanden rörande
de ärenden, som af regeringen föreläggas denna församling och beröra den
ekonomiska lagstiftningen. Vid dess första session, som varade från den 27 januari
till den 11 februari 1881, behandlades förslag till lag rörande de i bergverk, fabriker
och andra näringsgrenar sysselsatte arbetares försäkring mot följderna af olycksfall
vid arbetet samt till ändring i näringsförordningen, åsyftande en ombildning af
handtverksföreningarne (das Innungswesen). Vid sin andra session (28 februari—25
mars 1882) afgaf der Volkswirthschaftsrath yttrande öfver bland annat följande frågor:
förslag till ändring af näringsförordningen, förslag till lag angående tillverkning
af tändstickor med användande af hvit fosfor, förslag till lag angående riks-tobaksmonopolet,
samt grunddragen för ordnande genom lag af arbetarens försäkring dels
mot sjukdomsfall, dels mot olycksfall; hvarjemte i landthushållningssektionen behandlades
frågor om införandet af en allmän kontroll öfver till salu hållen mjölk
samt om ändrade bestämmelser rörande förekommande och hämmande af kreaturssjukdomar.

Wiirtemberg.

Hvad den centrala förvaltningen i detta land angår, finnes under inrikesministeriet
en sektion för väg- och vattenbyggnader, en centralbyrå för åkerbruket samt,
hvilket mera specielt rör förevarande ämne, en centralmyndighet för industri och
handel, benämnd Gentralstelle för Gewerhe und Handel. Under utrikesministeriet
lyda här kommunikationsanstalterna, hvarjemte under finansministeriet finnes en finansöfverkammare
med domän-, skogs- och bergverks-departement.

Den egentliga centralmyndigheten för kommersiela och industriela frågor är
emellertid ofvan berörda Gentralstelle för Gewerbe und Handel. Redan 1819 inrättades
en sådan myndighet, men kunde af flere orsaker, särskildt brist på medel,
icke höja sig till någon mera fruktbringande verksamhet, utan upphörde 1824. I ny
form återupprättades denna institution 1848 och blef till sin allmänna karakter dels
en statsmyndighet och dels ett centralorgan för näringsföreningarne.

Gentralstelle består af en president samt af dels ständige såväl tekniske, som
administrative ledamöter, dels lärare i tekniska undervisningsanstalter, dels ock bi -

77*

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

trädande råd eller bisittare, hvilke bland näringsidkare väljas al handels- och industrikamrarne.
De ständige ledamöterne nämnas af Konungen. Regeringen eger härjemte
förordna särskilde sakkunniga personer att deltaga i öfverläggningarne. Vid verket
kan anställas en ständig kommissarie för inrikesdepartementet.

De valde medlemmarne skola vara minst tolf och i hvarje fall dubbelt så månge
som de ständige ledamöterne. Biträdande råd (Beirath) kan endast den vara, som
eger god frejd, befinner sig i goda förmögenhetsvilkor och antingen för egen räkning
eller såsom bolagsman idkar eller idkat handelsrörelse eller yrke af mera betydande
omfång eller ock såsom ledare förestår eller förestått sådan verksamhet. De biträdande
råden, som icke åtnjuta något arvode, väljas för en tid af fyra år. Hvart
annat år afgår hälften. Valen stadfästas af inrikesministeriet. Vid val till biträdande
råd skall afseende fästas derpå, att handeln, fabrikerna och handtverkerierna blifva i
möjligaste mån lika representerade, och landets vigtigaste industrigrenar tillgodosedda.

Bland verkets personal finnes en föreståndare för det med verket förenade
mönsterlagret, en för modellsamlingen och en för den kemiska byrån.

Ärendena behandlas dels i byrå af presidenten och vederbörande referent, dels
af förvaltningsutskottet, bestående af presidenten, de ständiga och de för särskildt fall
tillkallade ledamöterne, och dels slutligen i plenum, i hvilket kollegiets alla medlemmar
taga del. I plenum behandlas ärenden af större vigt, särskildt principiela
frågor och åtgärder, som röra hela landet eller en större grupp af intressen. För
besluts fattande måste, förutom presidenten, vara närvarande i förvaltningsutskottet
minst tre och i plenum minst sju medlemmar.

Centralstelles’ verksamhetsområde är ganska omfattande. Såsom rådgifvande
myndighet har detta embetsverk att afgifva betänkanden och utlåtanden öfver lagar
och författningar, som röra industri, handel och sjöfart samt tullväsendet och tulltariffen.
Det eger göra framställningar om ändring eller upphäfvande af inrättningar,
som verka hämmande på handelns och industriens fria utveckling, äfvensom föreslå
åtgärder till dessa näringars befrämjande. Verket har vidare att vårda sig om den
tekniska undervisningen, att gifva akt på fabriksarbetarnes, gesällernas och lärlingarnes
ekonomiska och sedliga tillstånd samt i detta afseende väcka förslag, att meddela
vederbörande myndigheter de önskningar, som af de handels- och näringsidkande
klasserna uttalas angående förhållanden, som beröra deras intressen, samt att verka
för upprättande af anstalter, som kunna befordra handel och industri. Hit höra
marknader, försäkringsanstalter, kreditinrättningar, understöds- och sparkassor, måttoch
vigtsystemets förbättrande m. m. Centralstelle har vidare näringsstatistiken om
hand; handels- och industrikamrarnes berättelser utgifvas af Centralstelle med bifogande
af sammandrag och tillägg. I sammanhang härmed må nämnas, att Centralstelle
äfven har att utöfva en vidsträckt publicistisk verksamhet. För utbredande af

78*

Bil. F. — Myndigheter för humle! och näringar i utlandet.

tekniska och merkantila kunskaper bär det att verka genom undervisning, nyttiga
skrifter, anordnande af eu samling utaf mönstergilla fabrikat från främmande länder,
reseunderstöd åt lärlingar, kringsändande af tekniskt bildade personer för att tillhandagå
näringsidkare med upplysningar och råd, anskaffande af nya verktyg och
maskiner m. m. dylikt. För undervisningen sörjes genom tekniska fortbildningsskolor,
af Indika år 1880 funnos 157. Härjemte finnas qvinligt arbetsskolor och väfskolor
samt i Stuttgart ett Kong! Polyteknicum.

Centralstelle tillkommer ock att verka för afsättningen af wurttembergska industrialster
genom bland annat anordnande af industriutställningar. I landet finnas''
industrimuseer, hvarjemte industriutställningar på flera ställen föranstaltats.

Slutligen är att nämna Centralstelles ställning till handels- och industrikamrarne
i landet. Det har i detta afseende att förmedla förbindelsen mellan dessa och
inrikesministeriet. Framställningar, som af handels- och industrikamrarne afgifvas till
andra stats- eller riksmyndigheter, skola i afskrift meddelas Centralstelle.

I Wiirttemberg organiserades 1854 handels- och industrihamrar. Ursprungligen
nämndes ledamöterne af regeringen, men redan 1858 ändrades denna bestämmelse
derhän, att ledamöterne utsågos af näringsidkarne genom fria val. Genom lag af den
4 juli 1874 hafva dessa kamrar ombildats. Det finnes åtta handels- och industrikamrar,
af hvilka hvar och en har sig tilldelad ett visst område. Medlemmarnes
antal bestämmes af regeringen (i allmänhet tio ä tolf, i Stuttgart tjugo). De väljas
af handels- och industriidkarne. För valrätt fordras att såsom innehafvare af en
firma vara upptagen i handelsregistret, inom kammarens distrikt vara åsatt närings^
skatt och, på grund af anmälan, uppförd på vallistan. För valbarhet äro härjemte
särskilda bestämmelser meddelade. Ledamöterne väljas för sex år; halfva antalet
ombytes hvart tredje år. Ordförande väljes inom kammaren för tre år i sender. Inkomst-
och utgiftstat uppgöres årligen och underställes Centralstelle. Utgifterna bestridas
af de valberättigade. Ledamöterne åtnjuta ej arvode; de välja sjelfve sin sekreterare.

Handels- och industrikamrarne skola, såsom organ för de handels- och industriidkande
klasserna, iakttaga handels- och industriidkarnes intressen, hvar inom sitt
distrikt. Det åligger dem att årligen afgifva en berättelse öfver handelns och industriens
tillstånd i distriktet och deri äfven uttala sig öfver de åtgärder, som böra
vidtagas till handelns och industriens befrämjande, att afgifva infordrade utlåtanden
och samla statistiska uppgifter m. m. För vinnande af likformighet vid dessa årsberättelsers
anordning och uppställning har Centralstelle utfärdat en särskild anvisning
till deras affattande1. . ,

1 Såsom exempel på de ärenden, hvilka kunna af en handels- och industrikammare handläggas,
må här meddelas, att handels- och industrikammaren i Ulm enligt dess berättelse år 1882
behandlade frågor rörande bland annat öfverenskommelse med Sverige och Norge angående skydd

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

79*

Det öfriga Tyskland.

Bayern har handels- och industriangelägenheter fördelade på olika ministerier.
Inom inrikesministeriet finnes en sektion för åkerbruk, industri och handel samt en
»Oberintendantur» för allmänna arbeten. Under finansministeriet lyda berg- och saltverken
samt tull- och beskattningsväsendet. Kommunikationsanstalterna höra under
utrikesministeriet. Handels- och industrikamrar med ändamål att befordra och representera
handelns och näringarnes intressen skola enligt lag af den 30 december 1868
finnas en i hvarje regeringsdistrikt, hvarjemte med vederbörligt tillstånd kunna på
vissa orter bildas mindre föreningar af handlande, fabrikanter och handtverkare.
Handels- och industrikamrarnes medlemmar utses af dem, hvilka inom kammardistriktet
sjelfständigt idka handel, fabrik eller annat yrke. Föreståndarne för nyssnämnda
mindre föreningar hafva rätt att deltaga i kamrarnes öfverläggningar och beslut. För
hvarje kammare förordnar regeringen en Kong! kommissarie, som eger i öfverläggningarne,
men ej i besluten taga del.

Konungariket Sachsens handelsangelägenheter behandlas inom inrikesministeriet,
som har fyra sektioner och en statistisk byrå. I landet finnas, fem handels- och
industrikamrar med uppgift att dels, såsom sakkunniga organ, tillhandagå myndigheterna
vid behandlingen af ekonomiska frågor, dels ock sj elfva göra framställningar i
dessa ämnen. Medlemmarne utses genom indirekta val. För öfrigt äro här handelsocli
industrikamrarne väsentligen organiserade såsom i Bayern och Wurttemberg.

Badens inrikesministerium handlägger storhertigdömets handels- och industriangelägenheter,
äfvensom frågor rörande allmänna arbeten och kommunikationer. Då
med år 1862 en friare näringslagstiftning kom till stånd i detta land, medgaf regeringen
äfven fria handels- och industrikamrars bildande, der behofvet af sådana institutioner
visade sig. De kunna få sina stadgar af regeringen faststälda och sålunda
blifva af staten erkända organ för de ekonomiska intressena. Bland dessa korporationer
må nämnas handelsföreningen i Karlsruhe, hvars styrelse under benämning
af handelskammare leder föreningens angelägenheter, afgifver betänkan den till myndigheterna
m. m.

för varumärken och mönster, förslag till lag om ändring i näringsförordningen, industrikamrarnes
organisation, industrimuseet i Ulm, tobaksmonopolet, riksstämpellagen, införande af handtverksföreningar
(Innungen) och anställande af prof för lärlingar inom distriktet, anställande af en praktisk
köpman såsom attaché vid tyska beskickningen i Paris, skeppsfarten på Donau, bildande af
ytterligare brandförsäkringsbolag i Wurttemberg, adressbok öfver tyska exportfirmor, revisionen
af den turkiska tulltariffen, restitution till maltfabrikanter af införseltull för i Österrike-Ungern produceradt
korn och andra tullfrågor m. m.

80*

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

Storhertigdömet Hessen bär sedan franska herraväldets tid handelslcamrar,
hvarjemte i Darmstadt finnes en med statsmedel understödd Gewerbeverein af privat
natur med talrika lokalföreningar.

I Elsass-Lothringen finnas handelskamrar och industrikamrar efter franskt
mönster.

Luxemburg, som i handelspolitiskt hänseende tillhör Tyskland, har en handelskammare.

För öfrigt finnas handels- och industrikamrar i Sachsen-Meiningen, handelskammare
i BraunscRweig, samt i S chwarzburg-Sondershausen af staten understödda
industriföreningar. Saclisen- We-imar-Eisenach har en myndighet, benämnd
Centralstelle för Fabrikindustrie und Gewerbe, hvarjemte i Weimar bildats en
industrikammare. Hack sen- Altenbur g har ett centralorgan, benämndt Yereinigte
Kaufmannschaft med underafdelningar och i Sachsen-Coburg-Gotha finnes sedan
längre tid tillbaka en institution under namn af Kaufmännische Innungshalle (Gotha).
Anhalt, Schaumburg-Lippe, S chwarzburg-Rudolstadt och Waldech ega
icke några representativa organ för handels- och industriidkarnes intressen.

Hvad de fria städerna angår, finnas der handelskamrar eller motsvarande institutioner,
hvilka på samma gång de utgöra eu representation för köpmännen äfven äro
delar af statsförvaltningen. I Hamburg väljes handelskammaren af hela köpmansklassen,
hvilken här kallas »Eine ehrbare Kaufmann». Hamburg, Liibeck och Bremen
hafva äfven industrikamrar.

Jemte ofvannämnda institutioner finnas i Tyskland en stor mängd fria föreningar
för handelns och industriens intressen, af hvilka de flesta äro bildade under senare
tider, men flere äfven leda sitt ursprung långt tillbaka i tiden. Så är förhållandet
med den ofvan omnämnda Kaufmännische Innungshalle i Gotha och Kramer Innung i
Leipzig m. fl. För öfrigt finnas föreningar af alla slag, lokal-, central- och yrkesföreningar
m. fl. De mest betydande centralföreningar äro »der Deutsche Handelstag»,
uti hvilken handelskamrar och andra organer för handeln i Tyskland kunna ingå
såsom medlemmar, och »der Central-Verband Deutscher Industrieller», hvari såväl föreningar
och handels- och industrikamrar, som ock enskilde personer upptagas såsom
medlemmar.

Bil. F. — Myndigheter för handel oeh näringar i utlandet.

81*

Österrike—Ungern.

I Österrike finnes ett liandelsministerium, som handlägger ärenden rörande
handel, industri och kommunikationsanstalter, och under hvilket handels- och industrikamrarna
höra. Akerbruksministeriet förvaltar landt- och skogshushållningens angelägenheter,
äfvensom bergsärenden, till följd hvaraf hergshauptmanskapen lyda derunder.

Ung ern har för förvaltning af ekonomiska angelägenheter dels ett ministerium
för allmänna arbeten, kommunikationer och skeppsfart, dels ock ett ministerium-
för åkerbruk, industri och handel, deladt i fyra facksektioner, en för åkerbruk,
en för industri och handel, en för post- och en för telegrafväsendet. Under sistnämnda
ministerium höra den statistiska centralbyrån, handels- och industrikamrarna,
industriel föreningar, hergshauptmanskapen, geologiska institutet, handelsakademien i
Budapest och nautiska akademien i Bilinie m. fl. inrättningar.

I Österrike-Ungern finnas handels- och industrikamrar sedan 1850. Bör de
österrikiska kamrarna gäller för närvarande lagen af den 29 juni 1868 och för de
ungerska lagen af den 30 april samma år. De österrikisk-ungerska kamrarna hafva
en större kompetens än dylika institutioner i de flesta andra länder Så skola enligt
den österrikiska lagen handels- och industrikamrarna afgifva utlåtande öfver förslag
till lagar, som beröra kommersiela och industriel intressen, innan förslagen af regeringen
föreläggas de lagstiftande representationerna. Såsom rådgifvande myndigheter
hafva de österrikisk-ungerska handels- och industrikamrarna hufvudsakligen att rådslå
om de önskningar och förslag, som framställas i handels- och näringsangelägenheter;
att till vederbörande myndigheters kännedom bringa sina iakttagelser rörande handelns
och industriens behof samt kommunikationsanstalternas tillstånd, äfvensom att afgifva
betänkande i fråga om upprättande eller förändrad organisation af anstalter till främjande
af handel och näringar. Såsom officiela förvaltande myndigheter hafva dessa
institutioner att föra register öfver varumärken, mönster och modeller, äfvensom förteckningar
öfver registrerade firmor, industriela inrättningar samt penninge- och kreditanstalter
inom distriktet, pröfva och utse mäklare, nämna bisittare i handelsdomstolar
m. m. och samla de för handels- och näringsstatistiken erforderliga uppgifter. De
föra vidare förteckningar öfver alla till handels- och industrikammaren valberättigade
personer samt fungera såsom kompromissdomstolar i handelstvister. Kamrarna afgifva
årsberättelse till handelsministern rörande det ekonomiska tillståndet inom sina distrikt
och ega dervid äfven uttala önskningar och förslag. Härförutom hafva de österrikiska
kamrarna eu rent politisk funktion, i det de såsom valkorporationer deltaga i
valen såväl till de enskilda kronländernas representationer, som till den gemensamma
riksdagens deputeradekammare.

11*

82 * Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

Hvad handels- och industrikamrarnas organisation beträffar, äro de österrikiska
delade i en handels- och en industrisektion, till hvilken senare äfven bergsärenden
höra, och bestå af högst fyrtioåtta och minst sexton verklige medlemmar, som
genom direkta val för en tid af sex år utses bland vissa klasser eller kategorier af
näringsidkare, hvilka kategorier af handelsministern närmare bestämmas. Af medlemmarne
skall ett visst antal vara bosatt å den ort, der kammaren har sitt säte. Valrätt
tillkommer i allmänhet hvarje handels- och näringsidkare, som åtnjuter fulla medborgerliga
rättigheter och inom kammardistriktet drifver handel, näring eller bergsbruk eller såsom
föreståndare leder en handelsaffär eller ett iudustrielt företag, samt för sin rörelse
erlagt ett visst belopp näringsskatt. Hvarje klass eller kategori af näringsidkare väljer
sjelfständigt det på densamma belöpande antal medlemmar. För valbarhet fordras
att vara österrikisk statsborgare, vara inom kammardistriktet bosatt och sedan minst
tre år hafva varit valberättigad. Ordinarie sammanträden hällas minst en gång hvarje
månad. I de cisleithanska länderna finnas enligt 1868 års lag 29 kamrar med i
lagen bestämda distrikt, som sammanfalla med ländernas politiska indelning. Inrättande
af nya eller upphäfvande af redan bestående kamrar sker på lagstiftningens väg.

De ungerska kamrarna bestå dels af tretiotvå (i Budapest fyrtioåtta) s. k. inre
medlemmar, som skola bo å den ort, der kammaren har sitt säte, och af hvilka hälften
bildar handels- och hälften industriafdelningen, dels ock af lika många s. k. yttre
medlemmar, som bo utom denna ort, men inom den krets af kammardistriktet, af
hvilken de äro valde. Valrätt och valbarhet tillkomma i allmänhet hvarje handelsoch
industriidkare, som åtnjuter medborgerliga rättigheter och sedan minst ett år
idkar handel eller annan näring. Medlemmarne i handelsafdelningen väljas af handelsidkarne
och medlemmarne i industriafdelningen af industriidkarne å den ort, der
kammaren har sitt säte. De yttre medlemmarne väljas till halfva antalet af hvardera
af dessa grupper inom den krets, för hvilken valet sker. Valen gälla för fem år.
Kamrarnes antal, säte och distrikt bestämmas, i förhållande till de ekonomiska
intressenas utveckling, tid efter annan af ministeriet. För närvarande finnas 10 kamrar.

Do österrikisk-ungerska kamrarna ega utse korresponderande medlemmar. Vederbörande
minister förordnar en kommissarie, som eger i öfverläggningarna, men ej i
besluten taga del.

För landtbruksnäringens främjande finnas eu mängd föreningar och sällskap.

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

83*

Nederländerna.

I Nederländerna finnes ett särskildt ministerium för handel och industri.

Handels- och industrikamrar (Kamers van koophandel en fabrijlcen) skapades
äfven här i början af detta århundrade. För närvarande gäller för dessa kamrar lagen
af den 9 november 1851 med deri åren 1854, 1859 och 1873 vidtagna, mindre
väsentliga ändringar. I alla kommuner, der enligt kommunalmyndighetens åsigt
handelns och industriens utveckling gör sådant nödvändigt, skola handels- och industrikamrar
inrättas, sedan Konungens tillstånd dertill erhållits. De skola till myndigheterna
afgifva utlåtanden och förslag samt i öfrigt lemna näringsidkarne i distriktet
de meddelanden, som äskas eller kamrarna sjelfva anse nyttiga. Medlemmarne, hvilkas
antal. Konungen bestämmer, utses af näringsidkarne å den ort, der kammaren har
sitt säte. Valrätt hafva alla nederländske undersåtar, hvilke äro myndige, åtnjuta
medborgerliga rättigheter, äro införde i ett yrkesregister samt erlagt den af regeringen
bestämda skatt. För valbarhet fordras att hafva fyllt tretio år, vara inom kammarens
distrikt bosatt och minst fem år hafva idkat handel eller annat yrke eller
sysselsatt sig med handelsangelägenheter. Kamrarnas förbindelser med vederbörande
myndigheter förmedlas af de Kongl. kommissarierna i provinserna. För kamrarnas
utgifter samt för sekreterarens och tjenstemännens aflöning anslås årligen ett belopp
ur kommunens kassa. Räkenskaperna framläggas årligen för kommunalförvaltningen.
De nederländska handels- och industrikamrarna äro sålunda egentligen kommunala
institutioner under statens öfverinseende.

För närvarande finnas i Nederländerna 62 kamrar. Ledamöternas antal vexlar
mellan 5 och 12. Handels- och industrikammaren i Rotterdam har dock ända till 21
ledamöter.

Storbritannien.

Den statsinstitution, som i England har att handlägga frågor inom det ekonomiska
området, är Board of Trade eller handelskollegiet. Denna myndighets upphof
är att spåra redan i de rådsförsamlingar, som i det fjortonde århundradet någon gång
kallades att yttra sig i kommersiela ämnen. Cromwell synes likväl hafva varit den
förste, som sökt skapa en ständig rådgifvande myndighet för ifrågavarande angelägen -

84*

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

hoter, i det han 1655 tillsatte en utaf »lorder af rådet», domare, herrar och köpmän
bestående komité för främjande af den dåvarande republikens handel och sjöfart.
Under Carl den andres regering hlef sedermera en stadigvarande rådsförsamling inrättad
för nyss nämnda ändamål samt för att befordra koloniernas välstånd, men hlef
åter upphäfd 1675, då hemliga rådet (Privy council) sjelft öfvertog dithörande ärenden.
Anyo väckt till lif af Wilhelm den tredje (1695), hade ifrågavarande institution
bestånd till 1782, då den indrogs och dess befogenhet lemnades åt de komitéer, som
Konungen egde tillsätta. Den 23 augusti 1786 hlef ock en sådan permanent komité
eller afdelning af hemliga rådet (Committee of privy council för trade) tillsatt
genom ett regeringsbeslut, som ännu utgör den laghestämda grundvalen för det embetsverk,
hvilket under namn af Board of Trade tid efter annan fått sitt verksamhetsområde
allt mera utsträckt.

Board of Trade hestår af en president, hvilken vanligen är medlem af kabinettet,
och ett råd, nyssnämnda »committee», deri sjutton »privy councillors» erhålla plats
och bland dem vanligen lordkanslern, förste skattkammarlorden, de förste statssekreterarne,
kanslern för hertigdömet Lancaster, generalkrigskommissarien samt talmannen
i underhuset, vidare af en »parliamentary secretary» (sedan 1867), en ständig sekreterare
samt ett stort antal embets- och tjensteman (assistant secretaries, chiefs, officers,
registrars, senior clerks, junior clerks m. fl.).

Board of Trade är sålunda med sin committee of privy council att betrakta
såsom ett kollegium. De löpande ärendena behandlas dock icke efter kollegiala former.
Ursprungligen var också Board of Trade en rådgifvande myndighet, men under
de senare fyra eller fem årtiondena har denna institution utvecklats till ett förvaltande
embetsverk, hvars åligganden hlifvit bestämda genom en följd af parlamentsakter,
enligt hvilka dit hänvisats en mängd olika angelägenheter. I allmänhet synes man
till Board of Trade förlägga ärenden, hvilka ej bestämdt och tydligt höra under något
annat departement, hvadan ock Board of Trade’s verksamhet är synnerligen mångskiftande
och omfångsrik.

För närvarande är Board of Trade deladt i fem hufvudafdelningar eller departement
med derunder lydande byråer och tjensteman (inspectors, surveyors, officers).
Departementen äro fem, nemligen:

Do. Handelsdepartementet, hvilket har till åliggande att gifva andra departement
och ministerier upplysningar och råd angående handelns angelägenheter, om och
när sådant begäres, samt att bereda och offentliggöra statistiska berättelser och sammandrag
angående såväl Englands och dess koloniers, som främmande länders förhållanden,
jern vägsstatistiken och utvandringsstatistiken m. m. 1883 förlädes till
detta departement alla af den nya konkurslagen uppkommande administrativa funktioner
i afseende å konkurser, hvarjemte den närmare förvaltningen af dylika ärenden

Bil. F. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet. 85*

uppdrogs åt en generalinspektör för konkursärenden med underlydande tjensteman i
orterna, alla under det kommersiela departementets ledning.

2:o. Jernvägsdejiartementet, hvilket i allmänhet har att handlägga ärenden rörande
jernvägarne. Till dessa ärenden höra i främsta rummet besigtning af jernvägar, innan
de öppnas för trafik, och undersökningar rörande olyckshändelser. Derjemte hafva
till detta departement förlagts frågor angående spårvägsanläggningar, anordnandet af
elektrisk och gasbelysning, vattenledningsföretag m. m., äfvensom åtskilliga göromål
beträffande literär eganderätt, konstföreningar och industriexpositioner. Under jernvägsdepartementet
hör ock registreringsbyrån för aktiebolag. Slutligen här den nya
patent-, mönster- och varumärkeslagen af 1883 under Board of Trade stält patentbyrån
samt generalkontrollören för patent, mönster och varumärken, äfvensom åt denna
myndighet öfverlemnat inseendet öfver och slutliga afgörandet i frågor om beviljande af
patent samt registrering af mönster och varumärken, och hafva de häraf härflytande
åligganden hänvisats till jernvägsdeparteinentet.

3:o. Marindepartementet, som har att handlägga frågor angående skeppsmätning,
sjömäns på- och afmönstring, pröfning och meddelande af betyg åt skeppsbefälhafvare,
styrmän och maskinister, fartygsbesättningars helsotillstånd och läkarebesigtning
af sjömän, disciplinen på handelsfartyg, undersökningar angående skeppsbrott
och försummelser af befäl och maskinister, öfvervakande af passagerareångfartyg och
emigrantfartyg, qvarstad å sjöodugliga fartyg, åtgärder till förekommande af ombordläggning,
den internationela signalboken (Code of signals), räddningsväsendet, belöningar
för räddande af skeppsbrutne, instruktioner för konsuler och tjensteman i frågor angående
fartyg och sjömän, understöd och sjukvård åt nödstälde sjömän i främmande hamnar
och hritiska besittningar, m. fl. ärenden. Marindepartementet förer förteckningar
öfver skeppsbrott och besörjer statistiken öfver sjöolyckor; hvarjemte under detta
departement lyda dels den särskilda byrå, som har att föra generalförteckningen öfver
fartyg och sjömän (General register record office of shipping and seamen), äfvensom
de lokala institutioner (Mercantile marine oftices och Local mariue boards), hvilka
bland annat hafva att för sjömän utfärda öxamensbetyg m. fl. handlingar, dels ock
hesigtningsmännen för ångfartyg, m. fl. tjensteman.

4:o. Hamndepartementet, som har högsta förvaltningen öfver hamn-, fyr- och
lotsväsendet, utfärdandet af nationalitetshandlingar för fartyg, ärenden angående hafsflsket,
Donau- och Suez-kanalskeppsfarten m. m. Hit höra ock frågor rörande mått
och vigt, till följd hvaraf justeringsbyrån (Standards office) lyder under detta departement;
hvarjemte departementet utöfvar inseende öfver de i England, Skotland och
Irland inrättade myndigheterna för fyrväsendet; samt

5:o. Finansdepartementet, hvilket det åligger att förvalta en del fonder och
kassor för sjömän samt att fora'' Board of Trade’s räkenskaper, äfvensom granska alla

86*

Bil. 1''. — Myndigheter för handel och näringar i utlandet.

räkenskaper, som tillhöra under1 detta embetsverk lydande myndigheter och tjensteman.
I öfrigt har detta departement att, bland annat, handlägga ärenden rörande sjömansinvisningar,
aflidne sjömäns hyresmedel och qvarlåtenskap samt, jemte marindepartementet,
ersättningar för vederbörande tjenstemäns utgifter för nödstälde sjömän m. m.
Slutligen tillkommer det finansdepartementet att mottaga, granska och för parlamentet
framlägga lifförsäkringsholagens räkenskaper.

England har icke i egentlig mening officiel handelskamrar. Dess chavibers
of commerce äro privata, frivilliga föreningar, hvilka, bildade af de ledande handelshusen
i de större städerna, dock blifvit på visst sätt af staten erkända. De ega nemligen
till Board of Trade insända sina stadgar för att å dessa vinna stadfästelse.
Einner Board of Trade icke någon betänklighet vid, att en sådan förening kommer
till stånd, eller mot stadgarnas innehåll, skall ansökningen i ämnet tillika med stadgarna
offentliggöras i ortens tidning. Göres nu inom en bestämd tid icke någon erinran
mot föreningens upprättande, gifver Board of Trade tillstånd dertill och stadfäster
stadgarna oförändrade eller med nödiga ändringar.

De i England bestående handelskamrarna hafva sammanslutit sig till en centralförening,
under namn af ''»Association of chambers of commerce of the imited
Kincjdom», som, vid sammanträden af delegerade från handelskamrarna, öfverlägger
om handelns, näringarnas, sjöfartens och kommunikationernas intressen. Associationen
har i London en byrå, som meddelar handelskamrarna nödiga underrättelser, förmedlar
kamrarnas förbindelse med regeringen och andra myndigheter m. in.

Bérgsärenden handläggas i England inom inrikesdepartementet (Home office)
och lyda äfven grufveinspektörerna (inspectors of mines) derunder.

1883 inrättades ett nytt åkerbruksdepartement under Privy Council med en
särskild minister såsom chef, i sammanhang hvarmed åkerbruksstatistiken öfverflyttades
till detta departement från Board of Trade.

Anmärkningar: Bergs&renden äro i Frankrike förlagda till en särskild afdelning af ministeriet
för allmänna arbetena, hvarjemte för frågor rörande bergshandteringen finnes en korporation
af sakkunnige (Conseil general des mines).

Högsta förvaltningen af bergsväsendet besörjes i Preussen af ministeriet för allmänna arbetena,
hvarunder lyda de fem lokala myndigheterna för bergsärenden (Oberbergämter) i Breslau,
Halle, Klausthal, Dortmund och Bonn.

Under det bayerska, finansministeriet, till hvilket ärenden rörande bergverken höra, linnes
äfven en centralmyndighet för dessa ärenden (Oberbergamt)■

X Sachsen höra bergsärenden närmast under bergamtet i Freiberg och handläggas i högsta
instans inom finansministeriet.

Åberopade författningar in. in.

87*

Bil. G.

Förteckning öfver de i komiterades betänkande jemte bilagor åberopade
Kongl. författningar och skrivelser m. m., underdåniga utlåtanden
samt komitébetänkanden, äfvensom litteraturförteckning.

A) Kongl. författningar och skrifvelser in. in.

1669 november 26. Bergskollegiets instruktion för bergmästarne i jernbergslagerne: sid. P>1*.
1748 februari 24. Kongl. förordning om förlag vid bergs- och brukshandteringar: sid.
26, 4% 38*.

1756 november 19. Kongl. bref till bergskollegiet ang. grufvebrytningar: sid. 29*, 30*.

1757 juli 5. Bergskollegiets resolution i fråga om nyttjanderätten till Tima bergslags

allmänning: sid. 41*.

1770 april 2. Kongl. hallordning: sid. 4*.

1772 oktober 13. Kongl. bref till samtelige landshöfdingarne ang. de handlandes skyldighet
att förse sig med nödiga spannemålsförråder till afsalu: sid. 29*.

1787 februari 22. Kongl. kungörelse samt reglemente för fristadsinrättningen i Eskilstuna:
sid. 27*.

1803 juni 15. Kongl. förordning om stångjernssmidet och jernmanufakturen i riket:
sid. 37*.''

1813 augusti 10. Kongl. skrifvelse till bergskollegiet ang. afradskassan vid Stora Koppar berget:

sid. 41*.

1814 maj 4. Kongl. kungörelse om de afgifter, som af svenska till storbritanniska rikets

hamnar ankommande handelsfartyg, till understöd för svenska kyrkan i London,
skola erläggas: sid. 134, 26*, 27*.

» y> 17. Kongl. förordning ang. jernvräkeriet i riket: sid. 35*, 36*, 37*.

1816 juli 9. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. Eskilstuna fristad: sid. 25, 27*.

1817 mars 28. Bergskollegiets cirkulär till bergshauptmänncn och bergmästarne ang. den

ordning, hvarefter bergstjenstemännens årsrelationer böra uppställas: sid. 42.

1823 augusti 26. Kongl. hammarsmedsordning: sid. 36*.

1824 maj 11. Kongl. bref till bergskollegiet om afradskassan vid Stora Kopparberget

samt dispositionen af de 2:ne så kallade afradshoparne derstädes: sid. 41*.
1828 april 17. Kongl. skrifvelse till bergskollegiet ang. upphörande af dess domsrätt i
en del tviste-, utsöknings- och brottmål: sid. 4, 4*.

» » 17. Kongl. förordning, att bergskollegiets domsrätt i de bruks- och bergs -

88*

Åberopade författningar in. in.

handteringen rörande tviste-, brott- och utsökningsmål kommer att upphöra:
sid. 4, 4*, 34*.

1829 maj 8, Kongl. kungörelse ang. skeppsredares och handlandes i stapelstäderna skyl dighet

att årligen importera eller anskaffa samt på ständigt upplag hålla vissa
qvantiteter af salt: sid. 29*.

» » 22. Kongl. skrifvelse ang. öfverflyttning af kontrollverket till bergskollegiet:

sid. 20* 25*.

1830 januari SO. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. frågan om ett allmänt stad gande

i afseende på konsulernes ersättning för utgifter till nödstäldt sjöfolk:
sid. 30, 45*.

» mars 1. Lag ang. myntbestämningen: sid. 42*.

» november 9. Kongl. förordning till förekommande af oloflig införsel eller utförsel af
varor: sid. 24*.

1831 mars 19. Kongl. kungörelse ang. inrättandet af ullkontor: sid. 21*.

» april 23. Kongl. instruktion för kommerskollegiet: sid. 4, 2G, 27, 3G, 39, 83,

15*, 16*.

» september 14. Kommerskollegiets kungörelse ang. rättighet för kollegiet att meddela
tillstånd till anläggning af fabriker å landet: sid. 16*.

1832 mars 17. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. manufakturfondens beslagare andel

i utländskt beslagsgods: sid. 24*.

» november 17. Kongl. skrifvelse ang. Eskilstuna stads och fristads förenande under

en gemensam styrelse: sid. 25, -27*.

}> december 28. Kongl. instruktion för bergskollegiet: sid. 4, 23, 26, 27, 4*, 29*,

34*, 35*, 38*, 40*.

1833 mars 2. Kongl. reglemente för. Eskilstuna fristad: sid. 25, 27*.

» juli 6. Kongl.- skrifvelse till kommerskollegiet rörande årligt kungörande om de främmande
nationers fartyg i svenska hamnar, hvilka behandlas lika med inhemska:
sid. 46*.

1834 mars 1. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. öfverlåtelse till Eskilstuna fri stad

af den s. k. Elfvii gård: sid. 23*.

2> september 10. Kongl. kungörelse ang. verkställighet af lagen om myntbestämningen
af den 1 mars 1830 och bankens öppnande till utvexling af silfver: sid. 42*.

1835 maj 16. Kongl. kungörelse ang. en fri och obehindrad handel med och förbrukning

af tackjern inom riket: sid. 36*.

5> december 12. Kongl. förordning till förekommande af oloflig införsel eller utförsel
af varor: sid. 24*.

1836 maj 7. Kongl. kungörelse ang. upphörande tillsvidare af städernas skyldighet att

hålla upplag af spannmål: sid. 29*.

1838 augusti 10. Kongl. skrifvelse till statskontoret ang. mynt- och kontrollverkets ställande
under statskontorets inseende samt om gränserna för öfverdirektörens vid
detta verk embetsbefattning: sid. 20*, 44".

1841 januari 18. Kongl. instruktion, hvarefter förvaltningen af sjöärendena har att sig i
underdånighet rätta: sid. 72.

» mars 1. Kongl. förordning ang. de pass- och nationalitetshandlingar, hvarmed svenska,
till orter utom Sverige gående fartyg böra vara försedda: sid. 19*.

Åberopade författningar in. in. 89*

1841 april 7. Kong!, kungörelse ang. åliggandet för rikets stapelstäder att årligen införa

och på ständigt upplag hålla vissa qvantiteter salt: sid. 29*.

B juli 7. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet med förordnande att frågor om marknaders
hållande och indragning skola hädanefter af kollegiet pröfvas och afgöras:
sid. 31, 45*.

B augusti 6. Kongl. instruktion, hvarefter den för allmänna väg- och vattenbyggnader
i nåder tillförordnade styrelse har sig i underdånighet att rätta: sid. 19*.

B december 22. Kongl. förordning till förekommande af oloflig införsel eller utförsel
af varor: sid. 24*.

1842 februari 23. Kongl. förordning ang. stämpling af spelkort och den dervid af Rikets

Ständer faststälda förhöjda bevillningsafgift: sid. 20*.

B maj 7. Kongl. förordning ang. behörigheten att föra befäl å svenskt handelsfartyg:
sid. 19, 28*.

1843 september 14. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet i fråga om understöd åt sven ske

och norske undersåtar: sid. 30, 45*.

1844 december 10. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. kungörandet af de hand lingar,

som af utländske sjöfarande böra vid ankomsten till svensk hamn medföras
till bestyrkande af fartygets nationalitet: sid. 46*.

1846 februari 25. Kongl. förordning ang. hallrätternas upphörande: sid. 4*, 20*.

B april 27. Kongl. förordning ang. kolhandeln: sid. 36*, 42*.

B B 27. Kongl. förordning ang. stångjernssmidet: sid. 37*.

B december 22. Kongl. fabriks- och handtverksordning: sid. 54, 16*, 18*, 19*, 20*,

25*, 27*.

B B 22. Kongl. handelsordning: sid. 54, 16*, 18*.

B B 22. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet med föreskrift i afseende å

upprättandet af statistiska tabeller rörande handeln, fabrikerna och handtverkerierna:
sid. 54.

1847 juli 27. Kommerskollegiets cirkulär ang. statistiska uppgifter: sid. 43, 54.

1848 september 22. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. reseunderstöd åt fabriks och

handtverksarbetare: sid. 29, 46*.

B november 3. Kongl. beslut i fråga om kommers- och bergskollegiernas ombildning:
sid. 5.

1850 februari 22. Kongl. förordning ang. upphörande af den i Kongl. förordningen den

22 april 1846 om kolhandeln stadgade hembudsskyldighet: sid. 36*.

B juni 5. Kongl. förordning ang. upphörandet af bergsdomstolarnes domsrätt: sid.
4*, 34*, 47*.

1851 oktober 1. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. vederbörandes tillförbindande

att hvart tredje år till kollegiet insända uppgifter öfver beloppet och användandet
af städernas tolagsmedel: sid. 30, 45*.

B december 20. Kongl. skrifvelse till bergskollegiet ang. en kanslisttjenst och andre
markscheidorplatsen derstädes: sid. 6.

1852 juni 29. Kongl. fiskeristadga: sid. 83, 26*.

1853 mars 31. Mäklareordning: sid. 19*.

B april 29. Stadgar för tekniska elementarskolan i Malmö jemte dermed förenade
söndags- och aftonskola: sid. 5*.

12*

90* Åberopade författningar in. in.

1853 augusti 4. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. åtgärders vidtagande för

meteorologiska observationers anställande efter Maury s system under resor med
svenska handelsfartyg: sid. 25.

» oktober 14. Kongl. skrifvelse till bergskollegiet ang. förändrad organisation af bemälda
kollegium samt bergslagsstaterna: sid. 6, 133, 31*, 34*, 35*, 41*.

1854 juni 6. Kongl. kungörelse om upphäfvande af fiskeristadgans föreskrift angående de

trädslag, som till fiskkäril må användas: sid. 26*.

B december 15. Kongl. kungörelse ang. den af Rikets Ständer fastställda förhöjda bevillningsafgift
för spelkort samt om kortstämplingens verkställande: sid. 20.

1855 januari 12. Kongl. grufvestadga: sid. 32, 94, 31*, 35*, 47*.

B B 12. Kongl. förordning om svenska jernelfekters stämpling: sid. 23, 32, 120,

35*, 36*, 37*, 47*.

B ‘ juli 12. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. ny lönereglering för detta embetsverk
: sid. 6.

» september 22. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. sättet för offentliggörandet
af dess kungörelser om de af kolera smittade orter: sid. 8*.

1856 januari 15. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. ett tillägg till den i Kongl.

förordningen den 18 juli 1850 meddelade föreskrift om disposition af besparade
stämpelmedel och f. d. hallkassorna: sid. 46*.
b mars 12. Stadgar för tekniska elementarskolorna i Örebro, Borås och Norrköping:
sid. 5*.

B augusti 2. Kongl. reglemente för elektriska telegrafverket i riket: sid. 19*.

» » 19. Kongl. förordning ang. patenter: sid. 33, 103, 21*.

1857 )) 4. Kongl. skrifvelse till bergskollegiet i fråga om försäljning af malm från

Lekombergs grufva i Kopparbergs län: sid. 35*.

B oktober 2. Kongl. kungörelse ang. ändring i vissa delar af Kongl. kungörelsen den
27 april 1846 om hammarskattens utgörande: sid. 38*.

» december 11. Kongl. kungörelse ang. bergskollegiets upphörande såsom särskildt
embetsverk: sid. 7, 26, 4*, 29*.

» )) 18. Tulltaxa, sid. 36*.

1858 april 20. Förnyad konsulsstadga: sid. 28, 56, 67, 125, 8*.

» juni 19. Kongl. skrifvelse till statskontoret och kommerskollegiet ang. behandlingen
af frågor om försäljning af tionde-tackjern, som in natura levereras: sid. 43*.

» augusti 6. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. inbetalning till konvojkom missariatet

af behållningen å anslaget till godtgörande af konsulernes utgifter
för svenskar och norrmän: sid. 30.

B dec. 22. Stadgar för tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna: sid. 6*.

1859 september 20. Kongl. förordning angående utsträckt frihet för bergshandteringen:

sid. 32, 4*, 36*, 37*, 38*, 39*, 42*, 47*.

B B 20. Kongl. förordning om hvad till förekommande af smittosamma sjuk domars

införande i riket iakttagas bör: sid. 8*.

1860 oktober 26. Kongl. förordning ang. mosaiske trosbekännares rätt att bosätta sig och

besitta fast egendom i riket: sid. 17*.

b november 13. Kongl. kungörelse ang. den allmänna beväringen: sid. 73.

B december 7. Tullstadga: sid. 24*.

9l*

Åberopade författningar in. in.

1S6U december 14. Kong], kungörelse ang. upphörandet af hammarskatten, äfvensom af
tackjernstionden för hyttor, belägna utom de priviligierade bergslagen: sid. 40*,
42*, 43*.

» » 21. Stadgar för den af svenska slöjdföreningen i Stockholm inrättade sön dags-

och aftonskola: sid. 6*.

1861 mara 15. Kongl. reglemente ang. undervisning och examina i ångmaskinlära vid

allmän navigationsskola: sid. 5*.

» juli 12. Kongl. kungörelse ang. upphörande af skyldigheten för rikets stapelstäder
att årligen införa och på ständigt upplag hålla vissa qvantiteter salt: sid. 29*.
» oktober 11. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet i fråga om indragning af bergshauptmans-
och grufvoingeniörsbefattningarne vid Stora Kopparberget: sid. 41*.
d » 25. Skeppsklarerareordning: sid. 19*.

1862 mars 21. Kongl. förordning om kommunalstyrelse på landet: sid. 18*.

» juni 13. Kongl. kungörelse ang. upphörande af stadgandet om vissa inhemska fabrikstillverkningars
och handtverksvarors förseende med tillverkningsstämpel m.m.:
sid. 120, 20*.

» september 11. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. upphörande af grufvestyrelsen
vid Stora Kopparbergs grufva: sid. 41*.

» december 30. Kongl. skrifvelse till chefen för styrelsen för statens jernvägstrafik,
angående styrelsens organisation och verksamhet: sid. 19*.

1863 » 30. Kongl. kungörelse ang. upphörande af grundräntas utgörande af mjöl och

sågqvarnar m. m.: sid. 15*.

1864 januari 15. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. vissa föreskrifter i afseende

å afgifter på allmänna rörelsen i städer, köpingar och landthamnar: sid. 10*.
» » 29. Kongl. kungörelse ang. inrättandet af en pensionsanstalt för befälhaf vare,

styrmän och annat sjöfolk å svenska till utrikes fart anlända segel- eller
ångfartyg,äfvensom för maskinister och eldare på sistnämnda slags fartyg: sid. 22, 5*.
» februari 12. Kongl. skrifvelse till landtbruksäkademiens förvaltningskomité ang. dess
afgifna förslag i fråga om åtgärder till fiskerinäringens befrämjande: sid. 84.
» » 12. Kongl. förordning ang. hvad i afseende å passagerareångfartygs bygg nad,

utrustning och begagnande iakttagas bör: sid. 28*, 58*.

» 16. Strafflag: 120.

» juni 18. Kongl. förordning ang. utvidgad näringsfrihet: sid. 29, 32, 54, 56, 134,
171, 172, 17*, 18*, 19*, 25*, 26* 38*, 39*, 40*, 55*, 58*.

» » 18. Kongl. kungörelse ang. ulldiskontens upphörande: sid. 21*.

)) augusti 6. Kongl. förordning ang. godtgörelse för svenskt sjöfolks hemförande från
utrikes ort: sid. 30, 46*.

» september 13. Kongl. kungörelse ang. förändrade stadganden om jern- och ståleffekters
uppvägning och besigtning vid utförsel till utrikes ort: sid 37*.

1865 november 10. Kongl. kungörelse ang. upphörandet af ovilkorlig skyldighet att låta

med märken förse transport- eller förvaringskärl för pottaska, vraktjära, tjärbärma,
saltade svenska fiskvaror samt tran m. m.: sid. 26*.

1866 februari 13. Kongl. reglemente för de på allmän bekostnad i riket inrättade navi gationsskolor:

sid. 5*.

Åberopade författningar in. in.

92*

1866 november 2. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. de föredraganden för ären den

rörande bergshandteringen åliggande göromål m. m.: sid. 27, 101.

1867 mars 22. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet aug. åtgärder för bergsskolans i

Falun flyttning och förening med teknologiska institutet, samt om nya stadgar
för detsamma: sid. 44*.

» maj 3. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. införande å svenska handelsflottan
af ett i Frankrike och England antaget universel signalsystem:
sid. 29, 46*.

B juli 5. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet, ang. åtgärder med afseende å ifrågasatt
indragning eller ombildning af kollegiet: sid. 156.

» » 31. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. förening af de båda registra torsbefattningarna

i kollegiet m. m.: sid. 10.

» november 20. Kongl. beslut ang. ulldiskontens upphörande såsom sorteringsanstalt:
sid. 21*.

1868 mars 24. Kongl. ordningsstadgan för rikets städer: sid. 18*.

B maj 1. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. vissa ändringar i stadgarne för
Stockholms slöjdskola: sid. 6*.

B juni 4. Kongl. förordning ang. pass- och nationalitetshandlingar för svenska till orter
utom Sverige gående fartyg: sid. 19, 29, 58, 75, 79, 172, 19*, 28*, 46*.

» B 4. Kongl. förordning ang. sättet och ordningen för sjöfolks på- och afmönst ring

samt utfärdandet af sjömansrulla: sid. 19, 31, 70, 28*, 45*.

B B 4. Kongl. förordning ang. ullmagasinet i Norrköping: sid. 21*.

B november 21. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. åtgärder för beredande

af tillfälle för utrikes vistande sjömän att genom svenske och norske konsulerne
få till fäderneslandet hemsända besparingar: sid. 31, 46*.

1869 februari 5. Kongl. förordning om hvad med afseende å utvandrares fortskaffande

till främmande verldsdel iakttagas bör: sid. 29, 46*, 58*.
b maj 21. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. ordnandet af undervisningen
i skeppsbyggeri vid navigationsskolan i Göteborg: sid. 5*.

1870 februari 4. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. afgifvet förslag till förenk lad

uppställning af hamntaxa: sid. 13*.

B mars 4. Kongl. reglemente för sjömanshusen i riket: sid. 31, 70.

B december 16. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. bemyndigande för kolle giet

att meddela främmande undersåte tillstånd till inträde såsom elev i allmän
navigationsskola: sid. 5*.

b B 16. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet i anledning af dess framställ ning

om rätta förståndet af föreskriften i § 15 af gällande navigationsskolereglemente,
angående anställning under viss tid i sjömanstjenst såsom vilkor för
inträde i sådan skolas särskilda afdelningar: sid. 5*.

1871 juni 9. Kongl. kungörelse ang. upphörande af tackjernstionden samt ännu qvarstå ende

skatte- och hyttegälsjernsafgifter: sid. 40*, 42*, 43*.

B september 23. Kongl. kungörelse ang. meddelande vid vissa navigationsskolor i riket
af undervisning för bildande af lokomotivförare: sid. 5*.

B oktober 21. Kongl. kungörelse ang. den af Riksdagen fastställda förhöjda bevillningsafgift
för spelkort samt om kortstämplingens verkställande: sid. 14.

Åberopade författningar in. in. 93*

1872 januari 26. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet i anledning af Riksdagens fram ställning

rörande redovisning för användandet af den rikets stapelstäder tillkommande
tolagsersättning: sid. 30, 45*.

» april 26. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. förändrad ordning vid tillsättande
af fast aflönade vicekonsuler och konsulatsekreterare: sid. 57.

B maj 24. Kongl. instruktion för förvaltningen af sjöärendena: sid. 72.

B juni 19 och 24. Deklarationer ang. ömsesidigt skydd för varumärken, mönster och
stämplar m. m.: sid. 120, 20*.

B september 6. Kongl. reglemente för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning: sid. 5*.
» november 1. Kongl. kungörelse ang. indragning af ullmagasinet i Norrköping: sid. 21*.

1873 februari 28. Kongl. kungörelse ang. mosaiske trosbekännare medgifven frihet att

välja boningsort: sid. 17*.

B maj 30. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. beviljadt anslag för upprätthållande
af bergsskolorna i Filipstad och Falun (äfvensom reseunderstöd): sid.
32, 44*, 47*.

» » 30. Kongl. förordning ang. förvaltningen af statens till hergshandteringens under stöd

anslagna skogar: sid. 40*, 41*.

B » SO. Kongl. kungörelse ang. hvad iakttagas bör till förekommande af boskaps pests

och andra smittosamma husdjurssjukdomars införande i riket: sid. 28,
81, 8*, 46*.

» oktober 24. Kongl. reglemente för civilstatens pensionsinrättning: sid. 5*.

B november 7. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. upphörande af den del utaf
manufakturdiskontinrättningens verksamhet, som afsett utgifvande af lån i vanlig
diskontväg: sid. 24, 22*.

B december 5. Kongl. kungörelse ang. bevillningsafgift för spelkort samt om kortstämplingens
verkställande: sid. 22, 7*.

1874 april 17. Kongl. förordning ang. skyldighet för kommunala myndigheter att afgifva

statistiska redogörelser: sid. 55.

B maj 8. Kongl. byggnadsstadga för rikets städer: sid. 18*.
b september 25. Kongl. helsovårdsstadga för riket: sid. 18*.
b oktober 23. Kongl. reglemente för telegrafverkets pensionsinrättning: sid. 5*.

B november 13. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. reglering af bergmästaredistrikten
m. in.: sid. 39, 102, 150.

B december 11. Kongl. kungörelse ang. ordningen för afsyning och besigtning af enskilda
jernvägar och deras upplåtande för allmän trafik: sid. 19*.

1875 mars 19. Kongl. förordning ang. åtgärder mot införande och utbredning af smitto samma

sjukdomar bland rikets invånare: sid. 28, 80.

B juni 16. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet i fråga om förberedande af kollegiets
reorganisation och dyrtidstillägg för kollegiets ledamöter och tjensteman
m. m.: sid. 7.

B B 16. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. beviljadt anslag för år 1876

till bergsskolorna i Filipstad och Falun: sid. 6*.

B B 16. Kongl. skrifvelse till t. f. presidenten Wtern, med uppdrag att inkomma

med yttrande och utredning i åtskilliga kommerskollegiet rörande frågor: sid,
3*, 14*.

94* Åberopade författningar nu in.

1875 november 26. Kong], förordning ang. eldfarliga oljor och vissa andra dermed jem förliga

vätskor: sid. 55*.

» december 22. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. anslag för år 1876 till
utgifvande af en tidskrift eller tidning benämnd »Svenskt handelsarkiv» m. m.:
sid. 22, 126.

1876 mars 3. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. beslutad förändring i afseende

på utanordnandet af presidentens i kollegiet aflöning: sid. 149.

» maj 19. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. vissa Riksdagens beslut i sammanhang
med regleringen af sjette hufvudtiteln för år 1877: sid. 20, 149, 150.
» november 4. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. anslag för 1877 till utgifvande
af Svenskt handelsarkiv: sid. 127.

» » 17. Kongl. kungörelse ang. ändringar i kungörelsen den 5 december 1873

om bevillningsafgift för spelkort samt om kortstämplingens verkställande: sid.

22, 20*.

» december 8. Kongl. kungörelse ang. öfverflyttning till förvaltningen af sjöärendena
utaf den kommerskollegiet åliggande befattning med navigationsskolorna: sid. 22.
» » 22. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet i anledning af förestående ledig het

af en notariebefattning i kollegiet: sid. 37.

1877 januari 8. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. ansökning att få nedlägga

Hellefors silfververk: sid. 41*.

» februari 2. Kongl. kungörelse ang. ändring af § 28 i reglementet den 29 januari
1864 för pensionsanstalten för befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk å svenska
till utrikes fart använda segel- eller ångfartyg, äfvensom för maskinister och eldare
på sistnämnda slags fartyg: sid. 23.

» mars 16. Kongl. kungörelse om vissa ändringar i förordningen den 4 juni 1868
angående pass- och nationalitetshandlingar för svenska, till orter utom Sverige
gående fartyg: sid. 70, 75.

» maj 4. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. fördelning af 1877 års anslag
till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare: sid. 29, 32, 46*, 47*.

» juni 15. Stadgar för de tekniska elementarskolorna: sid. 87.

» oktober 5. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. användandet af en genom dödsfall
ledigblifven kanslistlön: sid. 37.

» » 26. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. öfverflyttning från kollegiet

till statskontoret af vissa fonder och medel: sid. 23, 24.

» » 26. Kongl. kungörelse ang. förändrade föreskrifter i afseende på vägares vid

jern- och metallvågarna tillsättning och åligganden m. m.: sid. 23.

» november 2. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. ändring i afseende å för valtningen

af de s. k. Eskilstuna-fristadsmedlen: sid. 25.

» december 7. Kongl. instruktion för marinförvaltningen: sid. 72.

» » 7. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. ifrågasatt bidrag för fort satt

utgifvande af Svenskt handelsarkiv: sid. 127.

1878 mars 15. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. oifentliggörande af konsuler nes

årsberättelser: sid. 127.

» april 12. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. ändring i gällande bestämmelser
rörande tillsättning af borgmästaretjensten i Eskilstuna: sid. 25.

Åberopade författningar in. in. 95*

1878 juni 7. Kongl. instruktion för nautisk-meteorologiska byrån: sid. 25.

B november 1. Stadgar för tekniska skolan i Stockholm: sid. 87.

» B 22. Kongl. förordning ang. befälet å svenska handelsfartyg: sid. 29, 33,

34, 55*, 56*, 57*, 58*.

1879 maj 30. Kongl. förordning om hvad till förekommande af pestens införande i riket

iakttagas bör: sid. 28, 80.

B juni 20. Kongl. förordning om ändring af vissa §§ i förordningen den 18 juni 1864
angående utvidgad näringsfrihet: sid. 32, 172.

1881 januari 22. Kongl. beslut ang. anvisande af medel för offentliggörande af konsuler nes

årsberättelser: sid. 128.

» november 18. Kongl. förordning ang. minderåriges användande i arbete vid fabrik,
handtverk eller annan handtering: sid. 57*.

b december 30. Handelstraktat emellan Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge
samt Franska Republikens President: sid. 120.

» » 30. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. förhöjning af arfvodet åt

kollegiets tekniska biträde: sid. 150.

1882 februari 3. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. användande af en ledigblifven

kanslistlön m. in.: sid. 37.

1883 mars lo. Handelstraktat emellan Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge samt

Hans Maj:t Konungen af Spanien: sid. 120.

B april 13. Kongl. förordning ang. förlagsinteckning: sid. 25.

B november 2. Kongl. skrifvelse ang. tillsättande af en komité för afgifvande af förslag
i fråga om indragning eller ombildning af kommerskollegiet: sid. 1.

1884 januari 18. Kongl. skrifvelse till kommerskollegiet ang. beviljande af medel för

år 1883 till arfvoden åt extra biträden m. m.: sid. 150.

B) Underdåniga utlåtanden:

1864 mars 5. Af kommerskollegiet, i anledning af Rikets Ständers und. skrifvelse ang.

ändring i nu gällande stadganden rörande handels- och näringsrätt samt om
upphäfvande af vissa delar af handelsbalken med flera framställningar i ämnet:
sid. 39*.

1872 december 31 (ink. 1873 aug. 7). Af kommerskollegiet, ang. väckt fråga om huruvida

icke bergmästaretjensterna må kunna indragas, eller genom förändrad distriktindelning
dessa tjensters antal förminskas, äfvensom ang. fråga om indragning
af de åt bergstjenstemän upplåtna boställen: sid. 102.

1873 oktober 7. Af kommerskollegiet, ang. upphörande af den del utaf manufakturdiskontens

verksamhet, som afser utgifvandet af lån i vanlig diskontväg: sid. 24.

1875 januari 30. Af kommerskollegiet, ang. särskilde i nåder utsedde komiterades betänkande
och förslag i fråga om kommerskollegiets indragning eller förändrade
organisation: sid. 15.

B maj 20. Af kommerskollegiet, ang. af utsedde komiterade afgifvet betänkande och förslag
i fråga om den lägre tekniska undervisningen i riket: sid. 91, 6*.

B december 13. Af t. f. presidenten i kommerskollegiet, i anledning af särskildt nådigt

96* Åberopade författningar in. ni.

uppdrag i fråga om kommerskollegiets omorganisation: sid. 18, 91, 126, 3 ,
14*, 24*, 43*.

1875 december 21. Af kommerskollegiet, ang. ifrågaställd förändring i stadgandena rö rande

vägares vid jernvågarne tillsättning m. m.: sid. 37 .

1876 december 30. Af kommerskollegiet, ang. allmänt stadgande om livad utländing bär

att iakttaga för åtnjutande af skydd för varumärken: sid. 22*.

1877 juni 14. Af t. f. presidenten i kommerskollegiet, i fråga om förberedande af kolle giets

reorganisation: sid. 18, 27, 103, 133, 14*.

1880 juni 18. Af kommerskollegiet, ang. af utsedde komiterade afgifvet betänkande i

fråga om patentskydd: sid. 110.

» december 14. Af chefen för statistiska centralbyrån, ang. väckt fråga om öfverflyttande
på byrån af det kommerskollegiet åliggande bestyr med upprättandet af
vissa statistiska redogörelser: sid. 48, 52, 145.

1881 januari 14. Af kommerskollegiet, i anledning af yttrande och förslag ang. öfver flyttande

till statistiska centralbyrån af det kollegiet åliggande bestyr med upprättande
af vissa statistiska redogörelser m. m.: sid. 48, 53, 68.

C) Koinitebetänkanden:

Komitén tillsatt:

1819 februari 2. Ang. reglering af rikets styrelseverk; afgifvet den 29 juni 1822: sid. 3,
4, 7, 157.

1858 juni 19. Ang. förändrad organisation af rikets styrelse-och förvaltningsverk; afgifvet
den 26 maj 1859: sid. 8, 10. ^

1872 augusti 24. Förslag till ny grufvestadga; afgifvet den 25 april 1874: sid. 35*.

» december 28. Ang. den lägre tekniska undervisningen i riket; afgifvet den 21 november
1874: sid. 90, 6*.

1874 juni 5. I fråga om kommerskollegiets indragning eller förändrade organisation; af gifvet

den 13 januari 1875: sid. 3, 13, 19, 21, 22, 27, 33, 47, 59,
62, 64, 72, 84, 85, 91, 92, 97, 100, 109, 137, 142, 143, 144, 158, 159,
160, 162, 163, 5*, 7% 20*, 22*, 48*.

1875 februari 12. Ang. svenska och norska konsulatväsendet; afgifvet den 4 november

1876: sid. 61, 64, 67, 69, 82.

1877 maj 11. Ang. patentskydd äfvensom skydd för mönster och modeller samt varumärken;
afgifvet den 6 november 1878: sid. 110, 119, 131.

1881 januari 22.. Med förslag till ny fiskeristadga; afgifvet den 3 mars 1883: sid. 86.
B augusti 6. Medförslag till lag ang. skydd för varumärken; afgifvet den 12 augusti
1882: sid. 120.

D) Litteraturförteckning.

1. Le Musée Commercial, son but et son organisation. Bruxelles 1882.

2. Statuten van de Naamlooze Yennootschap Nederlandsch handelsmuseum.

3. Il R. Museo industriale italiano. Torino 1873.

4. Regio Museo industriale italiano in Torino. Annuario per T anno scolastico 1882—1883.

97*

Åberopade författningar in. m.

5. Annuaire du Ministere du Commerce pour 1’année 1882. Paris 1882.

6. Bulletin du Conseil supérieur de Hndustrie et du Commerce. Session de 1860—

1861. Bruxelles 1862.

7. Annali delTlndustria e del Commercio 1879. Num. 1. Roma 1879.

8. Annali dellTndustria e del Commercio 1883. Riforma della legge 6 luglio 1862

sulfordinamento delle Camere di commercio ed arti. Relazione di A. Monzilli.
Roma 1883.

9. Die Yertretung der Wirthschaftlichen Interessen in den Staaten Europas. Von Ri chard

von Kaufmann, Dr. Jur. Berlin 1879.

10. Protokoll fiber die Sitzungen des Preussischen Volkswirthschaftsraths. Session 1881

und Session 1882. Berlin.

11. Pflege und Eörderung des Gewerblichen Portschrittes durch die Regierung in Wiirttem berg,

von Alexander Dorn. Wien 1868.

12. Dansk Nationalekonomisk Tidskrift. Bidrag til Belysning af Sporgsmaalet om Vare tagelsen

af de ekonomiske Interesse^ af Aleksis Petersen. Kjobenhavn 1880.

13. The Board of Trade, its origin, authority and jurisdiction. February 1880 (kom pletterad

januari 1884).

14. Return shoving the member, names or offices of the Persons, who now compose the

Board of Trade, etc. 1871.

15. National-ekonomiska föreningens förhandlingar år 1880. I.

16. Förhandlingar vid det fjerde skandinaviska nationalekonomiska mötet i Malmö 1881.

Stockholm 1882.

Derjemte hafva såsom källor användts dels i ämnet utfärdade lagar och författningar
i de särskilda länderna, dels ock uppgifter meddelade af Kong!. Maj:ts beskickningar i Berlin,
Bryssel och Haag, Köpenhamn, London, Paris, Rom och Wien samt svenska och norska
generalkonsulatet i Amsterdam.

13*