BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1873:3)

UNDERDÅNIGT

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

ATGIFVET DEN 28 SEPTEMBER 1872

DERTILL I NÅDER FÖRORDNAD KOMMISSION.

STOCKHOLM, 1872.

P. A* NORSTEDT & SÖNER

KONQIi. BOKTBTOKABK.

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 12 Oktober nästlidet år i Nåder beslutit tillsätta
en Kommission, för att till Eders Kongl. Maj:t afgifva underdånigt utlåtande i fråga om
lämpligaste grunden för beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket, tillika med
förslag till de reglementariska föreskrifter, som för tillämpning och kontroll finnas erforderlige,
och Eders Kongl. Maj:t till ledamöter i denna Kommission täckts utse undertecknade,
få vi, till Eders Kongl. Maj:t härmed i underdånighet öfverlemna det utlåtande,
hvars afgifvande blifvit oss anbefaldt, äfvensom förslag så väl till Nådig förordning om

beskattningen af hvitbetssockertillverkningen, som till ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna
i riket, jemte de motiver, hvilka för nämnde förslag hufvudsakligen ligga
till grund.

Vid bemödandet att lösa den Kommissionen förelagda frågan om lämpligaste grunden
för beskattning af hvitbetssockertillverkningen i vårt land, har Kommissionen i första
rummet sökt göra sig underrättad om de olika beskattningsmetoder, som i detta hänseende
i andra länder användas, och hvilka resultater dessa lemnat. Uti en till Eders
Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-Kollegium afgifven berättelse har undertecknad Lang,
som, för att inhemta kännedom om de i Tyska Tullföreningen, Belgien och Frankrike för
beskattning af hvitbetssockertillverkningen använda metoder, på uppdrag af betnälda Kongl.
Kollegium, besökt dessa länder, bemödat sig att så fullständigt som möjligt för samma
metoder redogöra, och torde Kommissionen, med hänvisning till de detaljerade uppgifter,
denna berättelse om dem innehåller, derföre här endast behöfva anföra hufvuddragen af
desamma och för öfrigt blott i korthet antyda de metoder, som i Österrike och Ryssland
tillämpas, enär dessa sistnämnda för oss äro af mycket underordnadt intresse.

I Tyska Tullföreningens stater utgår skatten efter de till sockertillverkningen använda
betornas vigt, hvilken, der råa betor användas, af kontrolltjenstemän utrönes omedelbart
innan betorna inmatas i rif- eller skärmaskinerna, och der torkade betor utgöra
råmaterialet, innan dessa fyllas i urlakningskärlen.

Det verkliga förhållandet i medeltal mellan betornas vigt och sockermängden, som
derur vinnes, hvilken sednare icke mindre vid detta system än vid de öfriga är det
egentliga om än indirekta föremålet för beskattningen, söker man vid denna beskattningsmetod
utröna på rent empirisk väg i det att hvarje fabrikant är ålagd att på föreskrifvet
sätt föra och när så påfordras för de högre kontrolltjenstemännen förevisa s. k.
»fabriksböcker», hvari redogöres för det utbyte i socker af alla slag, som af den vid fabriken
afverkade betmängden vunnits. De ur dessa böcker hemtade uppgifter jemte vågjournalernas
data samt de upplysningar i öfrigt, som det tillhör kontrollörerna att samla,
bilda materialierna till en »kontrollstatistik», på hvars resultater den för beskattningen
antagna, »rendements»- (utbytes-) beräkningen grundar sig.

De fördelar denna beskattningsmetod onekligen eger, äro: att kontrollen vid densamma
är ytterst enkel, lätt handhafd och vid ändamålsenliga anordningar derjemte ganska
tillförlitlig, samt att fabrikanten, sedan betorna blifvit uppvägda, eger full frihet att
drifva sin tillverkning på sätt honom lämpligast synes, utan att dervid vara underkastad
annan kontroll än den, som kan erfordras, för att tillse, det betor icke i fabriken olofligen
afverkas. Den fordrar icke heller af de lägre kontrolltjenstemännen några tekniska
insigter i hvitbetssockerhandteringen, och kontrollkostnaden vid densamma är jemväl billigare
än vid de i Belgien och Frankrike använda beskattningssätten. Om hvitbetssocker -

fabrikant för raffinering eller för beredning af så kallad saftmelis önskar i fabriken införa
och använda kolonial- eller annat annorstädes tillverkadt råsocker, kan sådant äfven
tillåtas, utan att skattekontrollen derigenom i ringaste mån försvåras. Den omständigheten
att alla betor beskattas lika, ehvad de äro mer eller mindre sockerhaltiga, har
äfven till följd, att största möjliga noggrannhet egnas så väl åt hvitbetsodlingen, för
åstadkommandet af betor med den högsta möjliga sockerhalt, som åt sockertillverkningen,
för att af denna sockerhalt erhålla det högsta möjliga utbyte, hvarföre också denna beskattningsmetod
anses hafva varit ett af de verksammaste medlen att bringa den Tyska
hvitbetssockerindustrien till den höga grad af utveckling och fullkomlighet så i teoretiskt
som praktiskt hänseende, som den för närvarande innehar.

Emot denna metod kan deremot anmärkas: att, ehuru statsverket möjligen kan
vara tillförsäkradt att efter beräkningen af medelutbyte utbekomma den tillbörliga skatten,
denna likväl ofta kan komma att drabba fabrikanterna ojemnt alltefter den större
eller mindre sockerhalt, betorna ega under olika år och på särskilda ställen till följd af
olika jordmån m. m., och, då det erhållna utbytet är lägre än det, som blifvit lagdt till
grund för bestämmandet af skatten, det ofördelaktiga förhållande, som för fabrikanten
derigenom uppstår, än mera ökas genom den relativt högre beskattning, hvilken då faller
honom till last; att, enär betodlaren, för frambringandet af möjligast sockerrika och i
öfrigt godartade betor, icke har full frihet att så välja betsort, gödningsmedel och odlingssätt,
att han erhåller största möjliga mängd betor, utan måste i viss mån åsidosätta
qvantiteten för qvaliteten, han på en gifven jordrymd erhåller icke blott mindre foderämnen,
utan ofta äfven mindre socker än om han finge så bedrifva betodlingen, att han
på samma areal skördade en större qvantitet men mindre sockerrika betor; samt att, då
fabrikantens fördel bjuder honom att af de beskattade betorna vinna det största möjliga
sockerutbyte, han deraf föranledes till användande af dyrbarare fabriksinrättningar samt
omständligare och kostsammare arbetsmetoder än han möjligen under andra förhållanden
skulle begagna.

I Belgien och Nederländerna utgör beskattningen i sjelfva verket äfven en råvarubeskattning;
men skatten bestämmes der efter den utpressade betsaftens mängd och
täthet eller egentliga vigt. Omedelbart efter det saften blifvit vunnen, uppmätes densamma
antingen i de till sin rymd bestämda s. k. »skedningspannorna», eller i särskilda
reservoirer, och dess egentliga vigt utrönes medelst en areometer, eller s. k. »densimeter»,
å hvilken den punkt, som motsvarar vattnets täthet, är betecknad med 100°, och
hvarje hel grad motsvarar en skillnad af 0,01 i egentliga vigten, hvarefter den skattepligtiga
sockerqvantiteten uträknas efter det antagande, att en viss volum saft i utbyte
lemnar en viss qvantitet socker för hvarje grad öfver 100°, som densimetern vid en tern -

peratur af + 15° C. i saften angifver. För närvarande är sålunda i Belgien stadgadt,
att hvarje hektoliter saft skall för hvarje grad, som densimetern i densamma vid + 15° G.
visar öfver 100°, anses lemna ett utbyte af 1500 grammer råsocker af medelgodhet, eller
af N:ris 10—14 efter den Holländska standarden; men då erfarenheten de sednaste åren
gifvit vid handen, att detta beräkningssätt gifver ett lägre utbyte än i verkligheten erhålles,
är man nu betänkt att vidtaga en förhöjning i utbytesberäkningen; dock lära, så
vidt Kommissionen har sig bekant, förhandlingarna i denna fråga ännu icke hafva blifvit
förda till slut.

Enär saftens sockerhalt i allmänhet växer med dess egentliga vigt, samt denna
sednare således i allmänhet kan anses vara en approximativ mätare af saftens värde,
har ifrågavarande beskattningsmetod framför betbeskattningen onekligen derutinnan ett företräde,
att skatten, som alltid är proportionel mot saftens egentliga vigt, dervid mera rättvist
träffar fabrikanterna, samt att jordbrukaren i mindre grad föranledes att företrädesvis
söka frambringa betor, som gifva det högsta procentiska sockerutbyte. Sedan saften
blifvit profvad och skedad, lemnar dessutom denna metod fabrikanten vida friare händer
än den Franska vid de följande operationerna, hvarföre den i sin helhet äfven kännes
mindre tryckande än denna. En stor fördel vid densamma likasom vid betbeskattningen
är äfven, att raffinering af kolonialsocker samt bvitbetsråsocker, som blifvit annorstädes
tillverkadt, kan i hvitbetssockerfabrik ega rum under det afverkning af betor der försiggår,
utan att skattekontrollen derigenom göres mera invecklad eller mindre tillförlitlig.

A andra sidan får icke förbises, att, ehuru betsaftens värde i allmänhet ökas med
egentliga vigten, den dock ingalunda är proportionel deremot, och att ej sällan inträffar,
det en specifikt tyngre saft lemnar mindre sockerutbyte än en lättare. De salter och
andra ämnen, som betsaften innehåller, bidraga nemligen att höja dennas egentliga vigt,
men vålla på samma gång ett förminskadt utbyte af det förhandenvarande sockret samt
förringa alltså saftens värde. Grunden för utbytesberäkningen är derföre icke fullt tillförlitlig,
och vid saftens profning kunna temligen lätt misstag eller till och med missbruk
ega rum, hvilka efteråt äro svåra att upptäcka. Enär vidare, innan betsaften blifvit
profvad, med densamma icke får vidtagas någon åtgärd, hvarigenom dess egentliga
vigt skulle förändras, och den före profningen alltså hvarken får försättas med kalk eller
uppvärmas öfver en viss gräns, är denna beskattningsmetod, åtminstone sådan den hittills
tillämpats, af skäl, som längre fram skola närmare utvecklas, icke användbar vid
fabriker, der saften vinnes genom urlakning med varmt vatten, eller medelst s. k. »diffusion»,
och den är derföre också alldeles oanvändbar i sådana fabriker, i hvilka torkade
betor förarbetas, och i hvilka utdragandet af sockret jemväl sker genom urlakning,
hvarvid de torkade betorna genast i urlakningskärlen försättas med så stor mängd kalk
och uppvärmas dermed så mycket, att den vunna saften icke vidare behöfver undergå

någon skedning. Detta beskattningssystem, sådant det tillämpas i Belgien, fordrar dessutom
ej mindre än 5 ständiga kontrolltjenstemän vid hvarje fabrik, eller flera än till
och med i Frankrike begagnas, hvarigenom naturligtvis kontrollkostnaden blir stor, utan
att, såsom af undertecknad Langs ofvan åberopade reseberättelse inhämtas, behörig säkerhet
emot underslef visat sig derigenom kunna ernås. Af förhandlingarna i Belgien rörande
den ifrågasatta förhöjningen i utbytesberäkningen framgår ock, att underslef i stort
omfång derstädes verkligen bedrifvas.

Den beskattningsmetod, som användes i Frankrike, är visserligen en fabrikatbeskattning;
men jemte det de färdiga sockerfabrikaterna till qvalitet och qvantitet der
noga bestämmas, mätes och profvas jemväl saften, likasom i Belgien och Nederländerna;
och, om det på grund deraf beräknade sockerutbytet befinnes öfverstiga det genom direkt
uppvägning af den färdiga varan utrönta, bestämmes skatten efter det förra. Saftens
mätning och profning tjenar alltså här såsom en kontroll å det genom direkt uppvägning
bestämda tillverkningsbeloppet; men den utföres icke under den stränga tillsyn och med
den noggrannhet som i Belgien. De för tillämpningen af denna beskattningsmetod i
Frankrike gällande föreskrifterna äro emellertid i öfrigt synnerligen stränga och för fabrikanterna
i hög grad betungande. Utom mycket detaljerade bestämmelser rörande fabriksbyggnadernas
beskaffenhet och anordning, till förekommande deraf, att socker skulle
kunna derifrån olofligen bortföras, är tillverkningen i hela dess förlopp underkastad noggrann
tillsyn, och knappast någon af de operationer, som följa efter saftens inkokning
till kristallisation, får företagas utan föregången skriftlig anmälan hos kontrolltjenstemännen,
hvilka dervid böra vara närvarande och ega anställa de vägningar samt andra undersökningar,
hvilka de anse nödiga, för att kunna bedöma tillverkningens verkliga storlek.
Såsom en ytterligare säkerhetsåtgärd emot bortförandet af obeskattadt socker ifrån fabrikerna,
är dessutom transporten af socker inom landet underkastad åtskilliga formaliteter
och en sträng uppsigt.

Alla råsockerfabriker, och dessa utgöra i Frankrike det vida öfvervägande antalet,
äro underkastade dessa kontroller; men vid de s. k. »Fabriques raffineries», eller sådana
fabriker, hvilka antingen direkt af saften bereda toppsocker eller s. k. saftmelis,
eller på annat sätt jemte sockertillverkning äfven utöfva raffinering, och hvilka sålunda i
allmänhet behöfva att, utom den egna produkten, äfven använda annorstädes tillverkadt
råsocker, äro kontrollerna ännu mera omständliga och invecklade, då det i fabrikerna
införda sockret skall bestämmas till vigt och qualitet och efter viss stadgad utbytesberäkning
gå i afdrag å den i förädlad form från fabrikerna utförda varan. Det är också
just med afseende å de svåra, obehagliga och fabriksrörelsen ej obetydligt störande kontrollerna
äfvensom å otillförlitligheten af det Franska typsystemet och de derpå grundade

utbytesberäkningarne, som de hufvudsakliga anmärkningarne blifvit rigtade mot denna
beskattningsmetod.

Till förmån för det Franska beskattningssystemet kan å andra sidan anföras: att
den, såsom väsendtligen utgörande en produktbeskattning, bör i hvarje särskildt fall
rättvisare träffa den tillverkade varan än någon af de andra metoderna; att den i ännu
mindre grad än den Belgiska inverkar på betornas odlingssätt; samt att den icke nödvändiggör
mera invecklade och kostsamma fabriksinrättningar och arbetsmetoder än sådana,
som af förhållandenas egen natur betingas och skulle användas, äfven om icke
någon sockerskatt funnes. Det torde dock knappast behöfva framhållas, att det inflytande,
de olika beskattningsmetoderna kunna utöfva i afseende på odlings- eller tillverkningssättet,
i väsendtlig mån är beroende af sjelfva beskattningsbeloppet och detsammas förhållande
till den tillverkade varans värde.

I England är beskattningen enligt lag hufvudsakligen lika med den Franska; men, så
vidt Kommissionen känner, finnes der blott en enda fabrik, och vid denna tillämpas, på
grund af särskilt medgifvande, tills vidare det Belgiska beskattningssystemet.

I öfrigt användes, så vidt Kommissionen har sig bekant, blott en annan beskattningsmetod,
nemligen den, som är antagen i Österrike och Ryssland, och som grundar sig
på den utrönta eller uppskattade afverkningsförmågan af de för hvitbetssaftens vinnande
använda apparater. Denna metod är visserligen mycket enkel och medför ganska ringa
kostnad för kontrollen, enär någon ständig tillsyn vid fabrikerna icke erfordras; men, som
de nämnda apparaternas afverkuingsförmåga under olika förhållanden kan variera emellan
temligen vidsträckta gränsor, är metoden alltför osäker, för att hos oss böra tjena till
förebild.

Efter denna öfversigt af de i främmande länder antagna beskattningsmetoder,
torde Kommissionen nu få öfvergå till den vigtiga frågan, hvilket beskattningssätt för
våra förhållanden vore lämpligast; och då 1869 års Riksdag, i sammanhang med den då
beslutade beskattningen å inom landet tillverkadt hvitbetssocker, antog den i Belgien
gällande beskattningsmetoden, har Kommissionen ansett sig böra i främsta rummet rigta
sin uppmärksamhet på denna. Enär densamma, enligt hvad redan ofvan blifvit anfördt,
grundar sig på saftens mätning och profning samt beräkning af ett visst sockerutbyte ur
en viss volum saft af en viss egentlig vigt, är vid dess tillämpning ett oeftergifligt vilkor,
att saften, innan den profvas, icke får försättas i annat tillstånd, än vid bestämmandet
af utbytesberäkningen varit af lagstiftaren förutsatt. Om t. ex. saften, innan den profvas,
försättes med kalk, eller bibringas så hög värmegrad, att i densamma befintliga äggbvitartade
ämnen koaguleras, frånskiljas vissa af saftens beståndsdelar, och saften erhåller
en i förhållande till sockerhalten lägre specifik vigt än den ursprungligen hade. I
Belgien är derföre föreskrifvet, att saften, innan den blifvit profvad, hvarken får försättas

med några kemiskt på densamma inverkande ämnen, eller uppvärmas öfver 40° C. Då
saften vinnes genom pressning, — och något annat tillverkningssätt begagnas, så vidt Kommissionen
kunnat erfara, icke i något af de länder, hvarest saftbeskattning förekommer, —•
kan en sådan föreskrift utan olägenhet tillämpas; men af de sedan år 1869 här i landet
anlagda hvitbetssockerfabriker äro trenne inrättade, för att medelst den s. k. »diffusionsmetoden»,
eller genom urlakning med varmt vatten af de fint sönderskurna betorna,
vinna betsaften, och efter all sannolikhet komma flera fabriker att efter samma system
här anläggas. Vid dylika fabriker uppbringas saftens värmegrad till + 60° G. och vida
deröfver, och i allmänhet nödgas man, till förekommande af saftens surning i urlakningskärlen,
att försätta den med kalk, ehuru oftast i blott ringa mängd. För fabriker, som
arbeta efter denna metod, skulle en tillämpning af ofvan omförmälde i Belgien gällande
föreskrift högst menligt inverka på fabrikationens gång och sannolikt nödga dem att
med betydliga uppoffringar öfvergå till en annan tillverkningsmetod. Då Kommissionen
icke ansett sig kunna föreslå ett beskattningssätt, som för flera med stor kostnad inrättade
fabriker skulle medföra så menliga följder och på hvitbetssockerindustriens utveckling
i öfrigt verka i hög grad hämmande, har densamma tagit i öfvervägande, huruvida
saftbeskattning skulle kunna tillämpas vid fabriker, som arbeta efter diffusionsmetoden,
ifall för dem en särskild beräkningsgrund för sockerutbytet fastställdes; men,
då Kommissionen i detta hänseende icke haft att stödja sig vid någon i utlandet vunnen
erfarenhet, som kommit till dess kännedom, och icke varit i tillfälle att sjelf anställa de
omfattande undersökningar, som för en så invecklad frågas utredning varit erforderliga,
och som, för att blifva tillräckligt upplysande, hade bort anställas vid flera fabriker samt
dessutom måhända endast skulle hafva ådagalagt, att, huru än beräkningen af saftens
sockerutbyte fastställes, den vid diffusionsmetoden blifver ännu mera otillförlitlig än vid
pressförfarandet, så har Kommissionen måst afstå ijfven från denna utväg att göra saftbeskattningen
hos oss tillämplig. Frågan om saftbeskattningsmetodens lämplighet för
våra förhållanden har alltså sedan år 1869, då Riksdagens beslut derom fattades, kommit
i en väsendtligen förändrad ställning, och, såväl på grund häraf som af hvad för öfrigt
om samma metod ofvan blifvit i underdånighet anfördt, finner sig Kommissionen ej under
närvarande förhållanden kunna tillstyrka dess tillämpning i vårt land.

En ren produktionsbeskattning, sådan den vid bränvinstillverkningen hos oss förekommer,
synes visserligen vara den naturligaste, enär den direkt träffar den tillverkade
varan och af denna utgår just med det belopp lagstiftaren åsyftat, hvilket icke vid
någon annan metod städse kan blifva fallet, samt bör drabba alla lika; men svårigheterna
vid dess tillämpning äro jemförligt mycket större vid hvitbetssockerindustrien än vid
bränvinstillverkningen. Under det vid den sednare bränvinet ifrån den jästa mäsken
genom destination på några minuter afskiljes såsom färdig vara, utan att ens för fabrikens

arbetare behöfva vara åtkomlig, äro sockerfabrikaterna till en stor del under flera veckor
eller till och med månader i ett halffärdigt tillstånd, i hvilket de likväl icke äro såsom
sötningsmedel oanvändbara, och, om de kunde undandragas skatten, ofta skulle kunna
med fördel säljas. I Frankrike har man derföre icke kunnat åtnöja sig med att till vigt
och beskaffenhet bestämma de färdiga sockerfabrikaterna, innan dessa från fabrikerna
bortföras, utan man har, för att bereda sig ytterligare kontroll, på sätt redan är nämndt,
funnit sig nödsakad, att icke blott mäta och profva betsaften, utan ock noga följa samt
föra noggrann räkning öfver tillverkningen och det utbyte, som af hvarje produkt bör
påräknas, alltifrån det den till kristallisation inkokade saften fylles i formar eller andra
kristallationskärl, och till dess sockret blifvit färdig handelsvara. För denna så att säga
indirekta kontroll måste fabrikanten underkasta sig många formaliteter och obehag, som
för honom äro vida mer tryckande än de kontrollåtgärder, som den direkta bestämningen
af de färdiga fabrikaterna förorsakar, och ensamt af denna anledning skulle Kommissionen
icke kunna tillstyrka, att det Franska beskattningssystemet hos oss införes; men äfven
om man kunde, utan allt för stor fara för missbruk, utesluta icke blott saftens mätning
och profning, utan ock alla öfriga indirekta kontroller, hvarom emellertid för närvarande
icke någon erfarenhet från annat land föreligger, skulle dock den rena produktbeskattningen,
tillämpad på hvitbetssockerindustrien, medföra flera andra svårigheter och olägenheter,
hvarå Kommissionen torde få fästa uppmärksamheten.

En icke ringa svårighet ligger bland annat i bestämmandet af de färdiga sockerfabrikaternas
qvalitet, hvilket icke kan ske med på långt när samma noggrannhet som
af bränvinets, men likväl är nödvändigt, emedan fabrikaterna naturligtvis böra beläggas
med större eller mindre skatt, alltefter deras bättre eller sämre beskaffenhet. För detta
ändamål har man i Frankrike icke haft annan utväg än att uppställa vissa typer, likasom
vid förtullning af importeradt socker i allmänhet sker, och efter dessa typer klassificera
sockerfabrikaterna; men, emedan typerna hufvudsakligen skiljas från hvarandra genom
färgen, är en sådan klassificering ofta vilseledande med hänsyn till sockrets verkliga
värde, och den kan för hvitbetssocker vara det ännu mera än för kolonialsocker, enär
det i viss mån ligger i hvitbetssockerfabrikantens makt, att, då hans fördel så fordrar,
gifva ett renare socker en mörkare färg än ett mindre rent. Det torde för öfrigt böra
anmärkas, att den Holländska standarden ej väl lämpar sig för klassificering af hvitbetssocker.
Det socker, hvaraf nämnde standard består, är nemligen Javasocker, och detta
har alltid en gråaktig färgnyans, under det hvitbetssockrets färg i allmänhet är gul- eller
rödaktig, och så olika färgnyanser äro ej med hvarandra fullt jemförbara, hvarföre man
också både i Frankrike och Tyskland i och för den allmänna handelns behof funnit sig
nödsakad uppställa särskilda typer för hvitbetssocker. Det har visserligen blifvit föreslaget,
att lämpa skatten efter halten af kristalliserbart socker, sådan densamma medelst

polarisation angifves; men undersökning af socker medelst polarisationsinstrument är en
operation, som fordrar mera insigter och öfning än man af kontrolltjenstemännen i allmänhet
ansett sig kunna fordra, och förslaget har derföre hittills icke kommit till utförande.
I Preussen undersökes emellertid det råsocker, som skall exporteras, medelst
polarisationsinstrument, för att utröna att det icke har mindre sockerhalt än den för tillgodonjutande
af drawback fastställda samt för bestämmande af drawbackens belopp. Ett
sockers värde är dock ingalunda beroende endast af dess halt af kristalliserbart socker,
utan äfven af dess större eller mindre frihet från vissa andra ämnen, hufvudsakligen
salter, och polarisationen är derföre icke heller någon säker värdemätare för socker.
Ehvad man alltså beslutar sig för att klassificera sockerfabrikaterna efter vissa fastställda
färgtyper, eller efter polarisation, så måste alltid skatten komma att drabba några
sockerslag hårdare och andra lindrigare än med hänsyn till deras verkliga värde borde
ske och kan alltså icke heller vid denna beskattuingsmetod alltid blifva fullt rättvis.

Emedan skatteklasserna måste vara få, på det ej klassificeringen skall gifva anledning
till alltför många och ofta svårlösta tvister, måste äfven derigenom inträffa, att
skatten ej för alla sockerslag kan komma att stå i rättvist förhållande till deras värde.
Om t. ex. likasom för förtullning af utländskt socker hos oss uppstäildes 2:ne skattetyper
för hvitbetssocker, nemligen en mörkare och en icke mörkare än N:o 18 å den Holländska
standarden, så skulle, enär större delen af det hvitbetsråsocker, som här i landet
med härstädes nu brukliga arbetssätt tillverkas, till färgen står nära gränsen af N:o 18
och ofta deröfver, en del råsocker komma att beläggas med samma skatt som raffineradt
socker, så framt ej fabrikanten förstode att gifva det en mörkare färg.

En annan och kanske den största svårigheten uppstår dock vid hvitbessockerfabriker,
som antingen tillika sysselsätta sig med raffinering af kolonialsocker eller annorstädes
tillverkadt hvitbetssocker eller för beredning af s. k. »saftmelis» införa förenämnda
sockerslag, enär vid utförsel af socker från sådana fabriker naturligtvis ett visst afdrag
bör göras för det socker, som blifvit dit infördt, och för hvilket antingen införseltull
eller tiilverkningsskatt redan blifvit erlagd; men, som sockret i allmänhet från fabrikerna
utföres i mera förädlad form än det dit införes, kan afdraget icke till vigten blifva lika
med det infördas, utan måste bestämmas efter viss fastställd utbytesberäkning. Det
är alltså nödvändigt att allt det socker, som i en fabrik införes, äfven noga klassificeras,
vare sig genom jemförelse af färgen med vissa typer eller genom undersökning medelst
polarisationsinstrument. Uppgörandet åter af den utbytesberäkning, hvarefter afdraget
skall bestämmas, är en mycket grannlaga uppgift; ty, då klasserna för socker, hvilket i
fabriken införes, af samma skäl, som ofvan för skatteklasserna omförmäldes, ej kunna
vara många, måste hvarje klass omfatta sockerslag, som gifva flera procent olika utbyte,
och då utbytet är faststäldt efter en medelsort i hvarje klass, måste, enär ett större ut -

byte verkligen erhålles efter de bättre sockerslagen, en del af detta komma att beläggas
med tillverkningsskatt, och, om sämre sockerslag än medelsorten användas, kommer en
del af det vid fabriken utaf hvitbetor vunna sockret att utgå skattefritt. Olägenheterna
häraf blifva naturligtvis desto större, ju större qvantiteter socker till fabrikerna införas.

Om för öfrigt hvitbetssockerfabriker, som tillika raffinera främmande socker, icke
hela året om skola stå under ständig kontroll, likasom under den tid betafverkning der
försiggår, hvilket både för statsverket skulle medföra högst betydliga kostnader och för
fabrikanterna vara betungande, måste, innan betafverkningen börjar, alla sockerhaltiga
produkter antingen vara från fabrikslokalerna bortförda eller ock bragta i sådan form,
att de af kontrolltjenstemännen kunna till qvantitet och qvalitet bestämmas, och detsamma
måste jemväl ega rum innan kontrollpersonalen efter betafverkningens slut lemnar
fabriken. Nödvändigheten att bedrifva tillverkningen på sådant sätt, att detta kunde
ske, skulle likväl för fabrikanterna ofta kunna medföra icke ringa olägenheter. I Frankrike
stå verkligen de så kallade »Fabriques-raffineries» under kontroll hela året; men
antalet af dylika fabriker i jemförelse med det af sådana, som icke raffinera utan endast
tillverka hvitbetsråsocker, är der, såsom redan är nämndt, mycket ringa, och kontrollkostnaden
vid de förra är derföre i Frankrike af jemförelsevis mindre vigt. Hos oss
deremot eger ett alldeles motsatt förhållande rum, i det af våra nuvarande hvitbetssockerfabriker
de flesta sysselsätta sig med raffinering.

På grund af hvad i det föregående blifvit anfördt, och då Kommissionen är öfvertygad
att åtminstone till en början, då skatten är låg, statsverkets fördel både billigast
och lättast bevakas genom beskattning af råvaran, samt att våra inhemska hvitbetssockerfabrikanter
heldre underkasta sig de vid en låg skatt jemförelsevis ringa olägenheter,
som en betbeskattning medförer, än dem, som af öfriga beskattningsmetoder måste
blifva en följd, tvekar Kommissionen icke att i underdånighet tillstyrka, det skatten hos
oss tillsvidare må utgå efter de afverkade betornas vigt, i likhet med hvad i Tyska staterna
sker. Då för öfrigt samtlige här i landet anlagda hvitbetssockerfabriker äro inrättade
efter Tyskt mönster och i allmänhet försedda med nutidens bästa apparater för tillgodogörande
af betornas sockerhalt, äro de äfven väl egnade att arbeta under det Tyska
beskattningssystemet.

Skulle man emellertid framdeles vilja öfvergå till produktbeskattning eller annan
beskattningsmetod, kan sådant då lättare ske, sedan man hunnit förvärfva mera erfarenhet
i hvitbetssockerindustrien, samt en för skattekontrollen vid densamma erforderlig och
med handteringens tekniska detaljer tillräckligt förtrogen personal kunnat hinna uppfostras.

Efter att sålunda hafva redogjort för de olika beskattningssystemens fördelar och
olägenheter samt de förhållanden, som förmått Kommissionen föreslå, att den Tyska
beskattningsmetoden må hos oss tillsvidare tillämpas, anhåller nu Kommissionen att fä i
underdånighet angifva de hufvudsakligaste skälen för de förslag till förordning om hvitbetssockerbeskattningen
samt ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna i riket, hvilka
härjemte underdånigst bifogas. Vid upprättandet af dessa förslag har Kommissionen i
flera väsendtliga hänseenden följt den Preussiska lagstiftningen i ämnet samt i tillämpliga
delar jemväl tagit till ledning hos oss gällande författningar rörande bränvinstillverkningen.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med sistnämnda författningar, har Kommissionen
i ofvanberörda förslag till förordning om hvitbetssockerbeskattningen endast upptagit
grunderna för beräkningen af skatten, sättet för dennas erläggande, hufvuddragen af
kontrollen och fabrikanternas åligganden i och för densamma samt nödiga ansvarsbestämmelser,
men deremot i ordningsstadgan sammanfört alla detaljföreskrifter rörande
kontrollen.

Motiver till den föreslagna förordningen om beskattning
af lmtbetssockertillverkningen i riket.

§§ 1 och 2.

Enär skatten i Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 15 Oktober 1869
blifvit fastställd å sjelfva sockret, har detsamma jemväl skett i dessa §§, ehuru, enligt
den af Kommissionen förordade beskattningsmetoden, den tillverkade sockerqvantiteten
icke kommer att direkt bestämmas, utan endast beräknas efter viss norm, som möjligen
kan komma att tid efter annan förändras. I Eders Kongl. Maj:ts nyssnämnda Nådiga
Kungörelse har emellertid icke blifvit uttryckligen angifvet hvilket sockerslag den fastställda
skatten skall drabba; men då Riksdagen, hvars beslut rörande sjelfva skattebeloppet
blifvit af Eders Kongl. Maj:t i Nåder godkändt, i sin underdåniga skrifvelse den
11 Maj 1869 tillkännagifvit sig hafva antagit den Belgiska beskattningsmetoden och jemväl
hafva följt alldeles samma grund för beräkning af sockerutbytet, som i Belgien då var
gällande, torde man deraf kunna sluta, att så väl Eders Kongl. Maj:t som Riksdagen
afsett att den bestämda skatten skall erläggas för råsocker, likasom i Belgien. I enlighet
med denna uppfattning har Kommissionen i §§ 1 och 2 föreslagit, att skatten skall beräknas
efter utbyte i råsocker; men med afseende å dettas qvalitet har den ansett sig
icke kunna följa den i Belgien gällande bestämmelsen att utbytesberäkningen afser råsocker
af N:ris 10—14 å den Holländska standarden, utan har Kommissionen, enär skatten
å inhemskt hvitbetssocker blifvit gjord beroende af införseltullen för råsocker af mörkare
färg än N:o 18 å nämnda standard, funnit sig böra bibehålla denna färggräns äfven för

det inom landet tillverkade råsockret samt derföre beräknat utbytet af de afverkade
betorna i råsocker af mörkare färg än N:o 18 af merbemälda standard.

Bestämmandet af sockerutbytet i medeltal för ett helt land'' är alltid en svår
uppgift, och, huru än detta utbyte bestämmes, kommer dock alltid skatten, på sätt redan
förut blifvit antydt, att icke blott drabba särskilda fabriker till en viss grad ojemnt,
utan äfven att vid samma fabrik träffa den färdiga varan något olika under olika år.
Utbytet beror nemligen icke blott af betornas sockerbalt, utan ock af deras större eller
mindre frihet från salter och vissa andra främmande ämnen samt det sätt, hvarpå de
förarbetas, och det är väl bekant, att använda gödningsmedel, jordmån, klimat m. m. på
betornas beskaffenhet utöfva ett högst väsendtligt inflytande. Sockerutbytet är derföre
också så olika i särskilda länder, att, då man i Frankrike i medeltal icke erhåller mer
än 5—6 ® råsocker af en centner betor, beräknas i Tyskland af samma vigt betor i allmänhet
emellan 8 och 9 <5, och fabriker finnas i sistnämnda land, hvarest man af betorna
i medeltal vinner omkring 9 procent råsocker. I vårt land har man i allmänhet
ännu ganska ringa erfarenhet om utbytet af de här odlade betorna; men, af hvad Kommissionen
kunnat inhemta om här vunna fabriksresultater, samt med ledning af de undersökningar
rörande sockerhalten, som blifvit anställde å hvitbetor, odlade i särskilda
delar af landet, anser Kommissionen, att ett utbyte af 7V2 procent råsocker utaf mörkare
färg än N:o 18 å den Holländska standarden tillsvidare kan antagas såsom ett
lämpligt medeltal för de delar af vårt land, i hvilka hvitbetssockertillverkning för närvarande
bedrifves. Hvad åter utbytet af torra betor angår, så torde, på grund af den
erfarenhet, som i detta hänseende i Tyskland vunnits, kunna antagas att 5 centner råa
betor lemna 1 centner torkade, samt att utbytet af 1 centner torkade betor alltså är 5
gånger så stort som af 1 centner råa. Skatten för afverkade torkade betor var i Preussen
en lång tid till och med 5 V2 gånger så stor, som den för lika vigt råa, men har
nyligen, af skäl som Kommissionen ej med säkerhet känner, blifvit nedsatt till 43/4
gånger sistnämnda skattebelopp.

Enligt den utbytesberäkning, som af Kommissionen sålunda antagits, och den
tullsats af 8 öre per å råsocker af mörkare färg än N:o 18, som för nästa år blifvit
af sednaste Riksdag bestämd, skulle alltså under den första treåriga skatteperioden af~
giften för 1 centner afverkade betor blifva 12 öre, och för 1 centner torkade 60 öre.

§ 3.

Kommissionen har här föreslagit, att skatten för de under hvarje kalendermånad afverkade
betorna skall erläggas inom 14 dagar efter månadens utgång. Ett särskildt
skäl, hvarför Kommissionen ansett det ej böra fordras, att sockerskatten skall erläggas

i förskott, såsom hos oss till en del ännu är förhållandet med bränvinsskatten, har varit,
att färdigt socker i allmänhet ej erhålles och kan utlemnas i handeln förr än några
veckor efter det de betor blifvit sönderrifna eller sönderskurna, hvaraf sockret är framstäldt,
och att en mindre del af sockerutbytet först flera månader efter betafverkningen
kan bringas i säljbar form. Någon rättighet att upplägga socker på nederlag under
offentlig kontroll, för att derigenom erhålla anstånd med betalningen af skatten, har
Kommissionen ej funnit sig böra ifrågasätta, aldraminst under de första åren, då skatten
är jemförelsevis obetydlig.

§ 4.

Stadgandet i denna § har ansetts nödvändigt för att förekomma underslef och
svårlösta tvister. Ett alldeles lika stadgande finnes äfven i Preussiska lagstiftningen.

§ 5.

Den beskrifning öfver fabriken med vissa i densamma befintliga fasta apparater
och kärl, hvilken fabrikanten enligt denna § skall aflemna, är nödvändig icke blott för
utöfvandet af en verksam kontroll vid fabriken, utan äfven för att sätta kontrolltjenstemännen
och deras chef i tillfälle att bedöma, huruvida anordningarne inom fabriken äro
af beskaffenhet att underlätta missbruk.

Genom en jemförelse mellan de aflemnade samt enligt § 6 till sin riktighet kontrollerade
uppgifterna om de fasta apparaternas och kärlens storlek samt journalerna
öfver betornas uppvägning vinnes jemväl en erfarenhet om dylika apparaters och kärls
afverkningsförmåga, som för kontrollen i flera hänseenden är af stor vigt.

De i denna § förekommande stadganden stå i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de föreskrifter, som den Preussiska lagstiftningen i samma hänseende innehåller. Emellertid
äro de ingalunda att anse såsom ensamt tillhörande det Tyska beskattningssystemet
eller deraf framkallade; ty jemväl i Frankrike och Belgien fordras af sockerfabrikanterna
liknande och i vissa afseenden ännu mera detaljerade fabriksbeskrifningar.

§ 6.

Mom. 2. Enär en fullt exakt kännedom om rymden af pannor och andra fasta
kärl icke är nödig för de ändamål, som med den i § 5 föreskrifna anmälan afses, och
en uppmätning af nämnde kärls rymd är en besvärlig och tidsödande operation, har
Kommissionen ansett en sådan endast i det fall böra företagas, att man har skälig anledning
misstänka, det fabi ikantens uppgifter i berörda hänseenden äro j väsendtlig man oriktiga.

Mom. 3. Fabrikantens närvaro vid besigtningen är nödig, på det han dels må
erfara, huruvida besigtningsmannen finner gällande stadganden rörande anordningarne inom
fabriken vara behörigen iakttagna, eller i motsatt fall hvilka förändringar anses erforderliga,
dels ock mottaga nödiga föreskrifter och anvisningar beträffande vågens uppställning,
numerering af fasta kärl m. m.

§ 9.

I likhet med hvad i Preussen eger rum, har Kommissionen här föreslagit, att
fabrikanterna skola öfver sin tillverkning föra ordentliga fabriksböcker (»Betriebsbiicher»)
och, när helst så påfordras, hålla dessa tillgängliga för kontrollörer och deras förmän,
på det dessa tjensteman må blifva i tillfälle icke blott att säkrare kontrollera betafverkningen,
utan äfven att öfver hvitbetssockertillverkningens ställning och verkliga storlek
uppsätta en tillförlitlig statistik, hvarur bland annat framgår, huru stort sockerutbyte
erhålles af de afverkade betorna, hvilket naturligtvis är af högsta vigt för lagstiftarne
att känna. I fall betbeskattningsmetoden skulle komma att någon längre tid hos oss
tillämpas, är det nemligen att förutse, det fråga tid efter annan kommer att uppstå om
förändring af den beräkningsgrund för utbytet, som från början blifvit fastställd, och
äfven om en annan beskattningsmetod skulle komma att framdeles införas, är det alltid
af stort intresse att känna mängden och beskaffenheten af det hvitbetssocker, som under
föregående år vid olika fabriker erhållits af derstädes afverkade betor.

§ io.

Mom. 1. Enär det icke blott är beqvämt att kunna med ett namn beteckna den
period, under hvilken all afverkning af råa betor utaf ett års skörd måste ega rum, utan
äfven är lämpligt att den statistik, som öfver hvitbetssockerindustrien årligen bör upprättas,
omfattar nämnda period, har Kommissionen i början af detta moment med benämningen
tillverkning sår utmärkt tiden från och med den 1 September det ena året
till och med den 31 Augusti det påföljande. Afverkningen af betor kan nemligen icke
gerna hos oss börja förr än i slutet af September månad; men, enär det är förenadt
med svårigheter att längre tid förvara de råa betorna, fortsättes den sällan längre än
till slutet af Februari, hvarefter förarbetningen och förädlingen af de erhållna produkterna
likväl ännu någon tid plägar fortgå. I fabriker, hvarest betorna sönderskäras och
torkas, kan deremot förarbetningen af de torkade betsnitslarne fortgå hela året om.

Att skatten tills vidare hvart tredje år hos oss kommer att förändras den 1 Juli
synes icke utgöra något giltigt skäl att räkna tillverkningsåret från sistnämnde dag, helst

det icke är sannolikt, att någon hvitbetssockerskatt hos oss kommer att inflyta under
Juli och Augusti månader.

Äfven i Frankrike räknas tillverkningsåret från den 1 September och i Tyskland
omfattar den årliga statistiska redogörelsen för hvitbetssockerindustrien tiden från och
med den 1 September det ena året till samma dag det påföljande.

Mom. 2. Som enligt § 3 betafverkning kan fortgå 11/2 månad utan att någon
skatt blifvit erlagd, och den enligt § 27 utan ansvarspåföljd kan få med ända till en
femtedel öfverstiga den anmälda, har Kommissionen funnit nödigt föreslå, att fabrikanten
skall ställa säkerhet för så stort skattebelopp, som fullt motsvarar den af honom
uppgifna betafverkningen under 2:ne månader. Det tillhör uppsyningsmännen på stället
att tillse, det betafverkningen under 20 på hvarandra följande arbetsdygn icke får med
mera än en femtedel öfverstiga den af fabrikanten uppgifna, och detta är jemväl ett skäl,
hvarför uppsyningsmännen, jemlikt mom. 5 af ifrågavarande §, skola erhålla ett exemplar
af fabrikantens i mom. 1 och 4 oinförmälda anmälningar.

§§ 11 och 12.

Den fabrikanten i § 11 ålagda skyldighet att i vissa fall ersätta staten kostnaden
för kontrollen vid hans fabrik, då uppsyningsmännen måste uppehålla sig derstädes,
ehuru ingen betafverkning eger rum, står i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad i
§ 8 af gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin stadgas, och §
12 åter motsvarar fullkomligt § 26 mom. 2 af nämnda Nådiga förordning.

§ 13-

Likasom annorstädes, der betbeskattning eger rum, har Kommissionen föreslagit
att antalet af de kontrolltjenstemän, som under det afverkning af hvitbetor fortgår, ständigt
böra vistas vid fabriken, skall vara tvenne, så framt betafverkningen under söckendagar
eger rum oafbrutet natt och dag, men blott tvenne, ifall betafverkningen fortgår
endast om dagarne. Kommissionen har föreställt sig, att man af dessa s. k. uppsyningsman
i allmänhet ej borde fordra mera bildning än som är nödig för att med noggrannhet
uppväga betorna och föra de föreskrifna journalerna öfver betuppvägningen. Kontrollörerna,
hvilka icke ständigt skulle behöfva vistas vid fabrikerna och, i synnerhet då
de hafva tillsyn öfver flera fabriker, närmast motsvara öfverkontrollörerna vid bränvinsbrännerierna,
böra deremot vara mera bildade män och om möjligt ega tekniska insigter
i hvitbetssockerhandteringen. De böra åtminstone en gång i veckan besöka hvarje under

•9

deras tillsyn stående fabrik under den tid betafverkning der fortgår och äfven en eller
annan gång sedan betafverkningen för tillverkningsåret upphört.

§ 14.

Med hänsyn dertill att till uppsyningsman endast mycket ordentlige och pålitlige
personer böra användas, och att dessa högst 4 månader af året kunna påräkna att blifva
i nämnda egenskap sysselsatta, samt att de derunder hafva en både ansträngande och
ansvarsfull tjenstgöring, har Kommissionen funnit sig för dem icke kunna föreslå mindre
aflöning än 5 Rdr om dagen, helst de sjelfva skola bekosta sitt uppehälle vid fabriken.
Kommissionen har ansett att fabrikanterna böra vara skyldige att utan ersättning bestå
kontrolltjenstemännen logis samt emot en viss betalning jemväl kost, då så erfordras,
enär i motsatt fall kontrollen skulle kunna i hög grad försvåras eller till och med alldeles
omöjliggöras vid en på landet belägen fabrik, hvars egare eller föreståndare vägrade
att skaffa kontrolltjenstemännen logis och kost. Att ålägga fabrikanten att utan ersättning
lemna kontrolltjenstemännen kost, såsom förhållandet är vid brännerierna, synes så
mycket mindre lämpligt, som kontrolltjenstemännen vid hvitbetssockerfabrikerna äro flera,
och sådant fordras ej heller af hvitbetssocker-fabrikanterna i andra länder.

§ 15.

Då för närvarande en särskild byrå vid Kongl. Civil-Departementet finnes för
kontrollen öfver bränvinsbrännerierna i riket, har Kommissionen trott, att chefen för
nämnda byrå, hos hvilken alltid bör förutsättas grundliga tekniska insigter, lämpligen
skulle kunna hafva öfverinseendet äfven öfver hvitbetssockerbeskattningen. I Kommissionens
förslag kallas denna byrå endast »den vid Kongl. Civil-Departementet inrättade
kontrollbyrå»; men det torde kunna ifrågasättas, huruvida ej densamma lämpligen kunde
förflyttas till Kongl. Finans-Departementet, en fråga, i hvilken det dock icke torde tillkomma
Kommissionen att närmare ingå.

§ 16-

Enär det kan antagas, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eger tillfälle
inhämta noggrannaste kännedom om personer, som till uppsyningsman vid hvitbetssockerfabrikerna
kunna vara lämpliga, torde det äfven böra uppdragas åt nämnda myndighet
att uppsyningsmännen förordna. Kontrollörerna deremot har Kommissionen ansett böra
förordnas af Eders Kongl. Maj:t, på förslag af chefen för kontrollbyrån.

§ 17.

Kommissionen har funnit sig här endast böra i korthet angifva när och huru
uppvägningen af betorna bör ske samt fabrikantens åligganden dervid, men ansett att
detaljföreskrifterna rörande uppvägningen lämpligast hafva sin plats i ordningsstadgan.

§ 18.

Föreskriften att uppvägning af betor samt dessas afverkning i rif- eller skärmaskiner
o. s. v. ej må företagas emellan vissa timmar å sön- och helgdagar synes icke
blott förenlig med god ordning i allmänhet, helst ett sådant afbrott utan synnerlig olägenhet
för fabrikationen kan ega rum, utan är äfven nödig för att bereda uppsyningsmännen
en väl behöflig hvila.

§ 20.

Att kontrolltjenstemännen i fabriken skola hafva en särskild embetslokal är nödvändigt,
på det kontrollen må kunna behörigen utöfvas, och är jemväl föreskrifvet ej
blott i Preussen utan ock i Frankrike och Belgien. Storleken af denna lokal är i Preussen
icke genom lag bestämd; men i Frankrike och Belgien är stadgadt, att golfytan af
densamma skall vara minst 12 qvadratmeter, eller omkring 133 Svenska qvadratfot.
Kommissionen har dock ansett att en golfyta af 100 qvadratfot hos oss kan vara tillräcklig,
enär, med undantag af de tider, då vaktombyte sker, sällan mer än eu uppsyningsman
i sender behöfver uppehålla sig uti ifrågavarande embetslokal.

§ 21.

Vid bestämmandet af ansvar för skatteförsnillning vid hvitbetssockerfabrikerna
har Kommissionen, så vidt sådant ansetts lämpligt, följt samma grunder, som i fråga om
ansvar för dylik försnillning vid bränvinsbrännerierna äro gällande. Någon konfiskation af
redskap har dock icke blifvit föreslagen, enär värdet af redskapen vid hvitbetssockerfabrikationen
i allmänhet är vida större än vid brännerierna, och en dylik konfiskation derföre
skulle blifva ett alltför strängt straff, som ofta skulle kunna drabba oskyldiga bolagsmän.
Detsamma gäller äfven i viss mån om konfiskation af olofligen tillverkade
sockerfabrikater, hvilken i fabriker, der annorstädes tillverkadt råsocker raffineras, dessutom
ofta skulle blifva svår att utföra, i anseende till omöjligheten att bestämma, hvilket
socker blifvit olofligen tillverkadt. Den Preussiska författningen om hvitbetssocker -

beskattningen, som eljest i allmänhet innehåller ganska stränga ansvarsbestämmelser,
föreskrifver dock icke för någon förbrytelse konfiskation hvarken af redskap eller olofligen
tillverkadt socker.

§ 22.

Mom. 2 af denna § afser sådana fall, som att t. ex. en okunnig eller vårdslös
arbetare af misstag skulle till rif- eller skärmaskinerna framföra och inmata betor, som
icke blifvit behörigen uppvägda.

§ 23.

Enär oloflig afverkning med begagnande af lokal eller redskap, som icke blifvit
behörigen anmäld, i allmänhet är vida svårare att upptäcka än då anmäld lokal eller
redskap blifvit använd, har Kommissionen funnit nödigt skärpa straffet derför. Hvad
åter angår det skärpta ansvaret för oloflig afverkning, vid hvilken å redskap af kontrolltjensteman
anbragdt lås blifvit öppnadt eller borttaget, eller försegling eller blystämpling
bruten, torde detta vara berättigadt deraf, att dylik förbrytelse dels ådagalägger en högre
grad af trots emot lagen, dels ock måste antagas hafva skett i afsigt att antingen efteråt
återställa allt i sådant skick, att förbrytelsen icke skulle kunna upptäckas, eller ock
söka göra troligt, det låset, förseglingen eller blystämplingen ofrivilligt blifvit rubbad,
samt att förbrytelsen alltså i sig jemväl innebär ett svek.

I nu omförmälda fall är äfven i Preussen stadgadt, att böterna för oloflig afverkning
skola ökas med sitt halfva belopp.

§ 24.

Vid förbrytelser, som i §§ 21 och 22 omförmälas, har Kommissionen ansett den
försnillade skatten och böterna böra beräknas efter den använda redskapens afverkningsförmåga
under tvenne månader, så framt det ej kan styrkas, att den olofliga afverkningen
antingen varit större eller ock ej kunnat öfverstiga ett visst mindre belopp. I
Preussen beräknas i likartade fall den försnillade skatten och böterna efter redskapens
afverkningsförmåga under sex månader, ehuru böterna för dylika förbrytelser lista gången,
de ega rum, der utgå med den försnillade skattens fyrdubbla belopp. En sådan beräkningsgrund
har dock synts Kommissionen så mycket mindre vara lämplig, som afverkning
af icke torkade betor i allmänhet icke kan fortgå under så lång tid som sex månader
under hvarje tillverkningsår.

§ 26.

Den förbrytelse, som i denna § omförmäles, måste i allmänhet och äfven då det
kan bevisas, att någon oloflig afverkning icke kommit till utförande, anses såsom en
svårare art af försök till skatteförsnillning, hvarföre högsta bötesbeloppet blifvit bestämdt
till 1500 Rdr; men, som det äfven är tänkbart, att endast genom någon gröfre vårdslöshet
lås kan blifva lösryckt eller försegling eller blystämpling bruten, har lägsta bötesansvaret
icke blifvit satt högre än till 50 Rdr.

För motsvarande förbrytelser vid bränvinsbrännerierna är stadgadt ett bötesansvar
från och med 500 till och med 1500 Rdr, utom konfiskation af redskap och i bränneriet
med dertill hörande förvaringsrum vid beslagstillfället befintligt bränvin samt de
kärl, hvari detta förvaras. Detta strängare ansvar vid brännerierna torde emellertid
vara berättigadt deraf, att, då t. ex. ett lås blifvit borttaget, som brännerikontrollör anbragt
till förekommande af bränvins lönliga uttagande, samt bränvin i följd deraf blifvit
på oloflig väg uttaget eller afledt, sådan försnillning i allmänhet är nästan omöjlig att
bevisa, hvaremot i hvitbetssockerfabrik oloflig afverkning af betor ej gerna kan ega rum,
utan att bevittnas af ett större antal arbetare.

§ 32.

I § 42 mom. 1 af gällande Kongl. Förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin stadgas, att, när förbrytelse emot samma förordning åtalas, brän vinstill verk are
eller destilleringsidkare ansvarar för hustrus, barns, tjenstfolks och vid fabriken anställde
arbetares gerningar, ifall bötesansvar eller förlust af redskap eller tillverkad vara eller
kärl, hvari den förvaras, ifrågakommer, derest icke omständigheterna göra sannolikt, att
förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja. Detta stadgande lärer åtminstone i vissa
fall hafva så tillämpats, att, om fabrikanten ansetts böra ansvara för en utaf en arbetare
eller annan vid fabriken anställd person begången förbrytelse, denne sednare blir
ansvarsfri. Vid hvitbetssockerfabrikerna, hvarest åtskilliga förbrytelser emot förordningen
om beskattningen lättare än vid brännerierna kunna begås utan fabrikantens vetskap
och vilja, skulle ett motsvarande och på lika sätt tolkadt stadgande för fabrikanterna
kunna medföra ganska menliga följder. Det låter nemligen lätt tänka sig, att en illasinnad
arbetare, ifall han ansåge sig kunna blifva från allt ansvar fri, endast för att
skada fabrikanten eller bereda honom obehag, beginge en förbrytelse emot ifrågavarande
förordning under sådana omständigheter, att fabrikanten skäligen kunde misstänkas för
medbrottslighet. Då emellertid dylika förbrytelser, som här äro i fråga, begås af personer,
hvilka om deras lagstridighet måste anses ega full kännedom, synas samma personer

äfven böra för dem straffas, ätven om de till begående af förbrytelserna skulle vara af
sina förmän öfvertalade eller lockade.

§ 40.

Föreskriften i denna § har funnits nödig, enär bland annat betarter finnas, som
icke egentligen kunna kallas hvitbetor, men innehålla så mycket socker, att detta kan i
stort deraf framställas. Socker finnes äfven färdigbildadt i morötter, ehuru det ej under
vanliga förhållanden med ekonomisk fördel kan derur framställas.

För de i öfriga §§ förekommande stadganden torde några särskilda motiver icke
behöfva angifvas.

Hvad åter angår det af Kommissionen utarbetade förslaget till ordningsstadga
torde Kommissionen först få i underdånighet anmärka, att nämnda förslag icke till alla
delar är tillämpligt å andra fabriker än sådana, hvarest arbetas efter här i landet för
närvarande använda tillverkningsmetoder, och således icke heller å fabriker, der torkade
betor utgöra råmaterialet. Ehuru Kommissionen icke anser sannolikt, att sockertillverkning
af torkade betor i vårt land skall ifrågakomma, har den dock i sitt förslag till
förordning om hvitbetssockerbeskattningen förutsatt möjligheten deraf och för torkade
betor föreslagit ej blott grund för beräkning af skatten utan ock de väsendtligaste af de
föreskrifter, som rörande skattekontrollen kunna erfordras, enär kännedomen deraf är af
stor vigt för dem, som hos oss möjligen skulle vilja anlägga fabriker för tillgodogörande
af torkade betor; men det har synts Kommissionen öfverflödigt att för närvarande utarbeta
detaljföreskrifter för kontrollen vid ett slag af fabriker, om hvilket man icke har
större skäl antaga, att det hos oss någonsin skall komma till stånd, helst dylika föreskrifter,
hvilka icke synas vara af beskaffenhet att fordra Riksdagens medverkan, temligen
skyndsamt böra kunna utarbetas, ifall någon fabrik af ifrågavarande slag i vårt land
framdeles skulle uppstå, och har Kommissionen derföre inskränkt sig till att i ordningsstadgans
sista § hänvisa till den framtida lagstiftning i ämnet, som i händelse af behof
kan komma att meddelas.

För öfrigt har Kommissionen ansett sig icke böra i ordningsstadgan intaga alla
sådana detaljbestämmelser beträffande kontrolltjenstemännens åligganden, som hvarken för
andra myndigheter är o af vigt att känna ej heller röra fabrikanterna, helst Kommissionen
förutsatt, att särskilda instruktioner för kontrolltjenstemännen ej kunna undvaras,
och att utfärdandet af dessa borde anförtros åt chefen för kontrollbyrån.

Motiver till den föreslagna ordningsstadgan för hvitbetssockerfabrikerna
i riket.

§ 1.

Den inskränkning af fabrikantens frihet att efter behag uppställa de för betornas
rifning eller sönderskärning afsedda maskiner, som i denna § stadgas, är nödvändig, på
det att kontrollen vid fabriken skall kunna behörigen utöfvas af det antal tillsyningsman,
som i § 13 af beskattningslagen bestämmes. I fall nämnda maskiner finge uppställas
i särskilda rum eller så anordnas, att inmatningen af betor i desamma ifrån
kontrolltjenstemännens embetsrum i fabriken icke med lätthet kunde öfvervakas, skulle
tydligen flera uppsyningsman samtidigt erfordras, för att uppväga betorna och tillse, det
icke några ouppvägda sådana afverkades.

§ 3.

Kommissionen har, med afseende på sättet för anbringande af de i § 7 af beskattningslagen
föreskrifna beteckningarna å apparater och kärl, ej velat meddela detaljerade
föreskrifter, som i alla händelser ovilkorligen skulle tillämpas, enär dels rent tillfälliga
förhållanden i anordning och uppställning af redskapen kunna i vissa fall tillåta
eller påkalla ett beteckningssätt, som i andra ej kan anses lämpligt, och dels sjelfva beskaffenheten
af de apparater, som skola förses med ordningsnummer, göra ett olika anbringande
af dessa nödigt. Det har fördenskull öfverlemnats åt vederbörande kontrolltjensteman
att, med ledning af de föreskrifter, som i sådant hänseende kunna blifva af
chefen för kontrollbyrån meddelade, i hvarje särskildt fall bestämma, hvar och huru ordningsnummer
och rymdbeteckning skola å kärl och apparater anbringas.

§ 4.

På det uppvägningen af betorna må kunna ske med behörig skyndsamhet, samt
misstag och underslef dervid, såvidt ske kan, förekommas, är nödigt att vågen är i möjligaste
mån enkel samt enkom konstruerad med hänsyn till nämnda ändamål, hvarföre
det icke heller kan tillåtas att till betornas uppvägning använda hvilken i öfrigt laglig
våg som helst. I Preussen, hvarest man har så lång erfarenhet i detta hänseende, begagnas
numera en olikarmig decimalvåg, hvilken derstädes befunnits för ändamålet myc -

ket lämplig, och som motvigten till de tomma behållarna kan utgöras af vågskålen, behöfver
i sådant fall i denna aldrig mer än en vigt vid uppvägningen finnas. Så kallade
brovågar voro i Preussen fordom äfven använde; men då det visade sig, att sådana lätt
nog kunde bringas i olag, så att de gåfvo felaktigt utslag, blefvo de för ifrågavarande
ändamål förbjudna. Huru vigtigt det är, att vid uppvägningen hvarje onödig räkning
undvikes, och att i öfrigt anordningarna dervid äro enkla, inses lätt, då man besinnar,
att vid en fabrik, som i dygnet afverkar 3000 centner betor, måste, då 5 centner hvarje
gång uppvägas, såsom i Tyskland vanligen sker, i medeltal 25 vägningar göras i timman.

Till följd af den skyndsamhet, hvarmed vägningen ofta måste ske, är ock nödigt,
att vågen uppställes framför det i § 2 omförmälda fönstret till kontrolltjenstemännens
embetslokal, så att den vakthafvande uppsyningsmannen alltid må kunna på en gång
öfverse både vågen och inmatningen i rif- eller skärmaskinerna.

Då af skäl, som ofvan blifvit anförda, endast våg, konstruerad efter fastställd
modell, kan få begagnas, och behållarne, hvari betorna uppvägas, måste vara lämpade
efter vågens konstruktion, är äfven nödigt att fastställa en modell för dessa. Föreskriften,
att alla behållarne skola hafva lika vigt, afser att göra uppvägningen på en gång beqvämare
och säkrare, i det att dymedelst hvarje ombyte af tara undvikes, hvarigenom
möjligheten till misstag å uppsyningsmännens och till underslef från arbetarnes sida i
väsendtlig mån förebygges.

§ 5.

I Preussen stå hvitbetssockerfabrikerna äfven under den tid af året, då ingen betafverkning
eger rum, under tillsyn af uppsyningsman, i det att minst 2:ne sådana äro
skyldiga att en gång i månaden på skiljda tider hvar för sig der göra tjenstebesök. Då
hos oss, åtminstone tills vidare, uppsyningsmännen vid hvitbetssockerfabrikerna, till undvikande
af alltför dryg kostnad för statsverket, endast kunna tillförordnas för den tid
betafverkning fortgår, och efter dennas slut något biträde vid kontrollen följaktligen icke
kan af dem påräknas, så har Kommissionen nödgats öfverlemna uppsigten öfver fabrikerna
emellan afverkningsperioderna uteslutande åt kontrollörerna, derest icke, till följd
af särskilda förhållanden, annan anordning på något ställe skulle finnas erforderlig, i
hvilket fall det torde tillkomma chefen för kontrollbyrån att om sådan föranstalta.

§ 6.

Då vid det beskattningssystem, som Kommissionen i underdånighet föreslagit, det
är af vigt att kontrollörerna blifva i tillfälle förvärfva den möjligast vidsträckta känne -

dom om fabriksresultaten vid olika fabriker inom landet, för att genom jemförelsers anställande
kunna bedöma tillförlitligheten af de uppgifter, som i fabriksböckerna meddelas,
och en sådan kännedom bäst torde kunna vinnas derigenom, att kontrollör ej ständigt
har samma fabrik eller fabriker under sin uppsigt, utan tid efter annan får sig ny
verksamhetskrets anvisad, så har Kommissionen ansett det vara lämpligast, att åt chefen
för kontrollbyrån öfverlemna vidtagandet af de åtgärder, som i detta hänseende kunna
anses ändamålsenliga.

§ 10.

Anmälan om begången lagöfverträdelse bör visserligen af uppsyningsmännen i allmänhet
först göras hos kontrollören, såsom dem närmast öfverordnade myndighet; men,
då denne, till följd af beskaffenheten af sin tjenstebefattning, icke kan beräknas vara att
anträffa när helst så erfordras, och omständigheterna vid en lagöfverträdelse kunna vara
sådana, att, derest icke undersökning ofördröjligen anställes, all bevisföring omöjliggöres,
har Kommissionen ansett nödigt, att uppsyningsmännen berättigas att göra dylik anmälan
äfven direkte hos allmän åklagare.

§ 11.

Rörande antalet och beskaffenheten af de till kontrollen hörande böcker, hvilka
vid hvarje fabrik skola af kontrolltjenstemännen föras, har Kommissionen ansett sig böra,
åtminstone i allt hufvudsakligt, följa hvad i Tyskland i samma afseende är stadgadt.
Några, detaljbestämmelser om dessa böckers inrättning har Kommissionen dock icke låtit
i ordningsstadgan inflyta, utan trott att upprättandet af formulärer till ifrågavarande
böcker lämpligast bör anförtros åt chefen för kontrollbyrån.

§ 14.

De här gifna föreskrifterna afse hufvudsakligen att förebygga ett fördröjande af
betafverkningens början, i händelse en eller annan af de till en fabrik beordrade uppsyningsmännen
skulle af oförutsedda omständigheter blifva hindrade att sig i behörig tid
der infinna. I flertalet fall bör, då 2:ne uppsyningsman tillstädeskommit, bevakningen
för en eller annan dag af dessa kunna behörigen skötas; har deremot endast en af uppsyningsmännen
sig inställt, är sådant ej möjligt, och under vissa förhållanden kunna till
och med 2:ne tjenstemän ej anses tillräckliga, att ens för kort tid på fullt betryggande
sätt handhafva kontrollen. Då i sådana fall fabriken ej skulle kunna träda i verksamhet,
förr än Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller vederbörande kontrollör hunnit

förordna vikarier, och desse sig vid fabriken infunnit, hvilket stundom skulle kunna
medföra flera dygns uppskof, så har Kommissionen ansett nödigt, att åt den eller de
uppsyningsman, som i laga tid infunnit sig, lemna rättigheten att genom anmälan hos
närmaste myndighet erhålla nödig komplettering af bevakningspersonalen.

I det fall åter, som inom. 2 omformäler, har fabrikanten ej fått sig någon sådan
rättighet meddelad, hufvudsakligen på den grund, att de till kontrollen hörande böckerna och
journalerna ej stå till Magistrats eller Kronobetjenings förfogande, och den för kontrollen
erforderliga bokföringen vid fabriken ej utan sådana kan åvägabringas.

§ ir.

Stadgandet att alltid lika vigt betor skall bringas på vågen är i hög grad egnadt
att förekomma misstag, ej mindre vid uppvägningen, än vid hopsummeringen af vägningarnes
resultater. Föreskriften åter att under uppvägningens fortgång behållarne, såvidt
ske kan, skola i nummerföljd framföras till vågen, afser att sätta uppsyningsmännen i
stånd att lättare kontrollera, det ej någon behållare undanföres till rif- eller skärmaskinerna,
utan att hafva blifvit behörigen uppvägd.

§ 18.

Förbudet emot betors uppläggning vid eller i närheten af rif- eller skärmaskinerna
är nödvändigt, emedan, utan ett sådant, svårigheten att kontrollera olofligt framförande
af betor till sagda maskiner skulle i väsendtlig grad ökas.

§ 19.

De i denna § meddelade föreskrifter stå i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad
i Preussen i samma hänseenden är stadgadt och derstädes visat sig ändamålsenligt.

§ 20.

Kommissionen har ansett nödigt att jemte de 2:ne utdrag af vågjournalens månadsresultat,
som skola ingå, det ena till kontrollbyrån och det andra till Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, äfven ett tredje af kontrolltjenstemännen ombesörjes, hvilket
skall tillställas fabrikanten, på det att denne tidigt nog må hafva sig bekant, huru stort
skattebelopp han för den förflutna månaden är skyldig erlägga.

Att det utdrag, som insändes till kontrollbyrån, skall vara åtföljdt af uppsyningsmännens
anteckningsböcker för den tid sagda utdrag omfattar, har blifvit föreskrifvet af

det skäl, att då vågjournalen, hvarur utdraget är gjordt, är en sammanfattning af hvad
anteckningsböckerna innehålla, dessa böcker lemna den säkraste kontrollen på vågjournalens
och utdragets riktighet.

§ 21.

Den bok, hvarom denna § handlar, och som visar rif- och skärmaskinernas afverkningsförmåga
under regelbunden gång, är afsedd att ej mindre tjena till indirekt kontroll
på fabrikanten, att ej betor lönligen afverkas, än ock utgöra en kontroll på uppsyningsmännen,
att icke med deras goda minne dylikt underslef begås.

§ 22.

Mom. 1. I ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna i riket är för de fall, då
redskap skall stängas, antingen las eller försegling till begagnande föreskrifven. Då
emellertid de apparater, som vid hvitbetssoekerfabrik kunna blifva föremål för en stängningsåtgärd,
ej alla rätt väl egna sig för anbringande af lås, och blystämpling i flera
fall synes lämpligare än försegling, har Kommissionen velat lemna vederbörande myndighet
öppet att för de särskilda händelser, som kunna förekomma, välja lås, försegling
eller blystämpling, allteftersom det ena eller andra förfaringssättet kan synas lättare
utförbart eller mera betryggande.

Mom. 3. Stängsels anbringande å rif- och skärmaskiner eller saftvinningsapparater
är naturligtvis det tillförlitligaste medlet att förebygga nämnda redskaps olofliga
begagnande, sedan den ständiga tillsynen vid fabriken upphört; men, då af de angifna
stängningssätten stundom icke något låter sig användas, utan att fabrikantens frihet
lider allt för stort intrång, såsom då både rif- eller skärmaskiner och saftvinningsapparater
samtidigt erfordra reparation, och fabrikanten finner med sin fördel mest förenligt
att låta verkställa denna omedelbart efter afverkningsperiodens slut, så har åt
kontrollören rättighet blifvit lemnad, att i sådana fall vidtaga annan säkerhetsåtgärd, som
han anser motsvara det afsedda ändamålet, t. ex. att taga i förvar en eller annan maskindel,
utan hvilken redskapen icke kan användas. Likväl har det synts Kommissionen
nödigt, att dylik åtgärd underställes chefens för kontrollbyrån pröfning, för att, i händelse
den af honom ej anses fullt betryggande, nödiga föreskrifter måtte blifva kontrollören
meddelade.

§ 32.

Mom. 2. Då kontrollörs tjenstebesök vid en fabrik, sedan betafverkningen derstädes
upphört, har till hufvudsakligaste ändamål dels att öfvervaka, det ingen oloflig

afverkning eger rum, dels att ur fabriksböckerna och andra källor hemta de för statistiken
nödiga uppgifterna, men det med full säkerhet kan antagas, att efter Maj manads
utgång icke någon afverkning af råa betor kan ifrågakomma, och att under nagra af
sommarmånaderna, åtminstone vid eu del fabriker, allt arbete hvilar, sa har Kommissionen
ansett, att kontrollör, när omständigheterna sådant tillstädja, må af chefen för kontrollbyrån
kunna under en del af sommaren frikallas från besök vid en eller flera af de
fabriker, som stå under hans tillsyn.

§ 33.

Kontrollörerna åläggas i denna § att ur fabriksböckerna i en särskild anteckningsbok
göra sådana utdrag, som chefen för kontrollbyrån bestämmer, och hvilka naturligtvis
i främsta rummet böra visa, huru mycket socker vunnits efter de afverkade betorna,
samt att till nämnde chef månadtligen insända afskrift af de gjorda utdragen. Ändamålet
med sistnämnda stadgande är icke endast att, i den man tillverkningen fortskrider,
sätta chefen för kontrollbyran i kännedom om de vunna fabriksresultaten, utan ock
att från hans sida möjliggöra en kontroll, att de ifrågavarande utdragen på föreskrifvet
sätt och i vederbörlig ordning verkställas.

§ 34.

Den kontrollörerna i denna § ålagda förbindelse innebär att de hvarken må till
obehörig person meddela, hvad de i följd af sin tjensteställning kunnat inhemta rörande
de tekniska eller ekonomiska förhållanderna vid en fabrik, ej heller deraf söka för egen
del draga fördel. Derest icke kontrollörerna i nämnda hänseende iakttaga all den grannlagenhet,
man af dem har rätt att fordra, skulle en fabrikant lätteligen kunna tillskyndas
både skada och obehag, och det torde äfven vara att befara, det fabrikanter derigenom
kunde blifva föranledde att på ett origtigt eller vilseledande sätt uppställa och föra de
böcker öfver sin tillverkning, hvilka de äro skyldige att vid anfordran för kontrollörerna
uppvisa, eller åtminstone blifva mindre benägna att meddela de upplysningar rörande
tillverkningen, som af dem önskas.

Att ålägga uppsyningsmännen en dylik förbindelse har icke synts behöfligt, enär
dessa icke äro berättigade att se fabriksböckerna och till följd af sin sysselsättning vid
fabrikerna i allmänhet mindre än arbetarne derstädes äro i tillfälle att om fabrikens
tekniska och ekonomiska detaljer taga kännedom.

§ 36.

De närmare bestämmelserna rörande de för upprättandet af en tillförlitlig statistik
öfver hvitbetssockerindustrien erforderliga uppgifter, samt de uppskattningar och beräk -

ningar, hvilka i ett sådant arbete måste ingå, har Kommissionen så mycket heldre ansett
sig böra öfverlemna åt chefen för kontrollbyrån, som ett försök att lemna detaljföreskrifter
härom lätteligen i ett eller annat hänseende kunde hindra byråchefen att
på det sätt han anser ändamålsenligast ordna denna vigtiga del af kontrollsystemet.
Endast beträffande tiden för de statistiska uppgifternas insändande till kontrollbyrån
har Kommissionen funnit sig böra lemna föreskrift, helst någon tveksamhet härvid ej
gerna kan förefinnas, enär tillverkningsårets utgång och den samtidigt dermed skeende
afslutningen af fabriksböckerna i detta hänseende böra vara bestämmande.

För ordningsstadgans öfriga §§, af hvilka större delen innehålla föreskrifter, som
hufvudsakligen öfverensstämma med de för kontrollen öfver bränvinstillverkningen i riket
gällande, torde några särskilda motiver icke behöfva anföras.

De till Kommissionen remitterade handlingar varda härjemte underdånigst återställde.

Kommissionen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Ållernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

tmtUrdånigsle tropligtig^#
tjenare och undersäter

KNUT STYFFE.

J. Tranchell. Johan Lang.

Stockholm d. 28 Sept. 1872.

Förslag till förordning om beskattning af hvitbetssocker tillverkningen

i riket.

Art. I.

Om skattens beräkning och erläggande.

§ 1.

För allt hvitbetssocker, som från och med den 1 Juli 1873 inom landet tillverkas,
erlägges tillverkningsafgift, hvilken tillsvidare utgår efter uppskattadt utbyte i råsocker
af de till sockertillverkningen använde kvitbetorna och efter den beräkning, att en centner
råa (ej torkade) hvitbetor lemna ett utbyte af sju och ett hälft skålpund, och en
centner torkade hvitbetor ett utbyte af trettiosju och ett hälft skålpund dylikt socker.

§ 2.

Tillverkningsafgiften å det enligt § 1 beräknade sockerutbytet utgör från och med
den 1 Juli 1873 till den 1 Juli 1876 tjugo procent, från och med den 1 Juli 1876 till
den 1 Juli 1879 fyratio procent, från och med den 1 Juli 1879 till den 1 Juli 1882 *
sextio procent och derefter åttio procent, allt af den tullsats, som vid hvarje tid är gällande
för råsocker mörkare än N:o 18 af den i verldshandeln antagna Holländska standarden.

§ 3.

Inom fjorton dagar efter slutet af hvarje kalendermånad, under hvilken afverkning
åt hvitbetor vid sockerfabrik egt rum, skall tillverkningsafgiften för den under samma
månad afverkade betmängden erläggas i landtränteriet i det län, hvarest fabriken är belägen.
Afslutas sådan afverkning före utgången af någon månad, skall tillverkningsafgiften
erläggas inom fjorton dagar efter den dag, afslutningen egt rum.

§ 4.

Afskrifning eller återbetalning af tillverkningsafgift, i anledning af möjligen uppstående
förluster af hvitbetor eller fabrikater, eger icke rum.

Art. II.

Om anmälan till livitbetssock ertill verkning och vissa andra
fabrikantens åligganden.

§ 5.

Mora. 1. Hvitbetssockerfabrikaut vare pligtig att minst 2 månader, innan fabriken
första gången efter den 1 Juli 1873 träder i verksamhet, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i det län, der fabriken är belägen, inlemna skriftlig anmälan, innehållande
noggranna uppgifter beträffande:

a) fabrikens belägenhet;

b) de särskilda till densamma hörande byggnader;

c) förvaringsrummen för såväl betor som de särskilda fabrikaterna;

d) de egentliga fabrikslokalerna;

e) de fasta apparater, som tjena till betornas tvättning, rifning eller skärning samt
torkning, der sådan användes, äfvensom till saftens utpressning eller urlakning;
och

f) de kärl, som äro afsedda för saftens skedning och kokning, äfvensom för klarning,
skolande kannerymden af hvart och ett af dessa kärl derjemte vara angifven.

Mom. 2. Vid denna anmälan skall vara fogad planritning öfver samtliga fabrikslokalerna,
å hvilken finnes tydligt angifvet hvarje lokals ändamål, samt hvarest ofvaunämnde
apparater och fasta kärl äro uppställde.

Mom. 3. Alla förändringar, som inom fabriken sedermera vidtagas, vare sig med
afseende på sjelfva inredningen, eller på uppställningen af ofvan omförmälda apparater och
fasta kärl, skola jemväl ofördröjligen, på sätt i mom. 1 och 2 stadgas, hos Kong!. Maj:ts
Befallningshafvande anmälas. Anskaffas nya dylika apparater eller fasta kärl, eller förändras
redan befintliga, skall anmälan derom göras i enahanda ordning, och får sålunda
anskaffad eller förändrad redskap ej af fabrikanten användas, förrän sådan anmälan skett.

§ 6.

M om. 1. Då anmälan, som i föregående § omförmäles, skett, tillhör det Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att genom kontrolltjensteman låta tillse, att anorduingarne
inom fabriken äro författningsenliga och de gjorda uppgifterna riktiga.

M om. 2. Uppmätning af pannor och andra fasta kärl företages likväl endast,
när särskilda omständigheter dertill föranleda, och vare i sådant fall fabrikanten pligtig

att ställa nödigt antal arbetare samt erforderliga målkärl till kontrolltjenstemannens
förfogande.

Mom. 3. Vid den besigtning, som på grund af föreskriften i mom. 1 skall ega
rum, åligger det fabrikanten att, på kallelse af besigtningsmannen, sjelf eller genom ombud
vara närvarande; och skall öfver förrättningen föras protokoll i 2:ne exemplar, som
undertecknas ej mindre af fabrikanten eller hans ombud än af förrättningsmannen. Det
ena exemplaret insändes af besigtningsmannen till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, och
det andra tillställes fabrikanten eller hans ombud.

Å de i § 5 omförmälda fasta apparater och kärl skall fabrikant låta anbringa
ordningsnummer, och å de sednare jemväl uppgift om kanuerymden, allt efter föreskrift,
som vid den i § 6 stadgade besigtning meddelas. Sålunda anbragta nummer och uppgifter
skola af fabrikanten i behörigt skick underhållas.

§ 3.

Anmälan, som i § 5, mom. 1 och 3, föreskrifves, skall inlemnas i tvenne exemplar.
Sedan den i § 6 omförmälda granskning blifvit verkställd, förses båda exemplaren med
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes intyg om den verkställda granskningen, hvarefter det
ena återställes till fabrikanten, som är skyldig att, när så påfordras, hålla detsamma tillgängligt
för vederbörande kontrolltjenstemän, och det andra insändes till den vid Kongl.
Civil-Departementet inrättade kontrollbyrå.

Detsamma gälle ock om den planritning, som i § 5, mom. 2, omförmäles.

§ 9.

Mom. 1. Hvitbetssockerfabrikant vare förpligtad, att öfver tillverkningens gång
föra sådan bok, att derur med lätthet kan inhämtas, huru mycket af särskilda sockerfabrikater
vunnits efter de vid fabriken afverkade betorna, äfvensom i öfrigt sådana upplysningar
erhållas, som för upprättande af en tillförlitlig statistik öfver hvitbetssockerindustrien
erfordras. Fabrikant, som icke sjelfmant så anordnar och förer denna fabriksbok,
att de erforderliga uppgifterna ur densamma med lätthet kunna vinnas, vare skyldig
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som chefen för den i nästföregående § omförmälda
kontrollbyrån, med afseende å bokens anordning och förande, meddelar.

Mom. 2. Nämnda bok skall, när helst så påfordras, hållas tillgänglig för den
kontrollör, under hvars inseende fabriken är ställd.

§ 10.

Mom. 1. Minst fjorton dagar innan fabrikant under något tillverkningsår, hvilket
räknas från och med den 1 September det ena till och med den 31 Augusti det påföljande
året, börjar afverkning af hvitbetor, skall han hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen
uppgifva:

a) dagen, då afverkningen är ämnad att taga sin början;

b) huruvida afverkningen skall fortgå natt och dag eller endast om dagen;

c) hvilken tillverkningsmetod kommer att följas;

d) huru stor mängd betor, råa eller torkade, som i medeltal är beräknad att i
dygnet afverkas; samt

e) vid hvilken tid betafverkningen kan antagas komma att afslutas.

Mom. 2. Samtidigt med aflemnandet af förenämnda uppgifter skall fabrikanten hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ställa fullgod säkerhet för så stort skattebelopp, som
fullt motsvarar den af honom uppgifna betafverkning under 2:ne månader.

Mom. 3. Sedan den i föregående mom. omnämnda säkerhet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
blifvit pröfvad och godkänd, eger fabrikanten att af Kong], Maj:ts Befallningshafvande
erhålla tillståndsbevis för bedrifvande af hvitbetssockertillverkning under tillstundande
afverkningsperiod.

Mom. 4. Inträffa, sedan den i mom. 1 omförmälda anmälan blifvit iulemnad, förhållanden,
som göra eu afvikelse i ett eller annat hänseende från fabrikantens hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande förut gjorda uppgifter nödig, vare fabrikanten jemväl förpligtad
sådant, så fort ske kan, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen anmäla, samt
att, då fråga är om ökad afverkning, för det emot tillökningen svarande skattebeloppet
ställa fullgod säkerhet, på sätt i mom. 2 stadgas.

Mom. 5. De i mom. 1 och 4 föreskrifna anmälningar ingifvas i 3:ne exemplar, af
hvilka Kongl. Maj:ts Befallningshafvande behåller ett, öfverlemnar ett till vederbörande
kontrollör, för att af honom, efter deraf tagen kännedom, tillställas uppsyningsmännen vid
fabriken, samt öfversänder det tredje, försedt med uppgift om den godkända säkerheten,
då sådan erfordras, till den i Kongl. Civil-Departementet inrättade kontrollbyrån.

§ 11-

Om afverkning af hvitbetor icke börjas inom fem dagar efter den i fabrikantens
anmälan uppgifna tid, eller under den uppgifna tillverkningstiden någon gång afbrytes längre
än fem helgfria dygn, utan att vådeld eller annan svårare olyckshändelse dertill varit vållande,
eller före den uppgifna tiden afslutas, utan att detta minst åtta dagar förut blifvit

hos Kong]. Maj:ts Befallningshafvande amnäldt, vare fabrikant skyldig ersätta all den kostnad
för kontrollen vid hans fabrik, under den tid betafverkning der icke eger rum, som
staten kan komma att vidkännas.

§ 12.

Fabrikant ställe sig för öfrigt till efterrättelse hvad den för hvitbetssockerfabrikerna
utfärdade ordningsstadgan om hans åligganden innehåller, samt de föreskrifter kontrollör i
enlighet med densamma meddelar.

Art. III.

Om tillsyn vid livithetssockerfabrik.

§ 13.

Mom. I. Den närmaste kontrollen vid hvitbetssockerfabrik utöfvas af edsvurne uppsyningsman,
som förordnas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet och stå under inseende
af en utaf Kongl. Maj:t tillförordnad kontrollör. I fabrik, der afverkning af betor
eger rum oafbrutet natt och dag, skola uppsyningsmännen till antalet i allmänhet vara
3:ne, men, der afverkningen försiggår endast om dagen, 2:ne. Uppsyningsmännens antal kan
dock ökas derutöfver, ifall omständigheterna någorstädes skulle göra en strängare kontroll nödig.

Mom. 2. Der så lämpligen ske kan, uppdrages inseendet öfver flera fabriker åt en
gemensam kontrollör.

Mom. 3. Kontrollörers och uppsyningsman närmare åligganden bestämmas i ordningsstadgan.

§ 14.

Mom. 1. Då uppsyningsman är i tjenstgöring, åtnjuter han af staten 5 Rdr om
dagen i arvode samt resekostnadsersättning enligt ordningstadgan.

Mom. 2. Ersättningen till kontrollör bestämmes af Kongl. Maj:t efter omfattningen
af hans göromål.

Mom. 3. Fabrikanten vare skyldig att, så länge kontrollpersonalen bör vid fabriken
uppehålla sig, åt densamma i fabrikens omedelbara närhet kostnadsfritt upplåta 2:ne,
eller, ifall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande så finner nödigt, 3:ne eldade, städade samt
med nödiga möbler och sängkläder försedda boningsrum, samt att åt den eller dem bland
nämnda personal, som sådant önska, anskaffa lämplig kost emot en ersättning af 1.50 Rdr
om dagen för hvarje person.

Kontrollörerna lyda under chefen för den vid Kong], Civil-Departementet inrättade
kontrollbyrå, hvilken har öfverinseende öfver hvitbetssockerbeskattningen i riket.

§ 16.

Sedan sådant tillståndsbevis, som i § 10 mom. 3 omförmäles, blifvit hvitbetssockerfabrikant
meddeladt, förordne Kong!. MajVts Befallningshafvande nödigt antal uppsyningsman
för fabriken.

§ 1^.

I fabriker, der råa betor afverkas, uppvägas betorna af uppsyningsmännen omedelbart
innan de bringas i rif- eller skärmaskinerna, samt i den mån afverkningen fortgår.
I fabrik åter, hvarest torkade betor förarbetas, uppvägas dessa vid införandet i den afdelning
af fabriken, i hvilken urlakningskärlen finnas.

§ 18.

A Sön- eller Helgedag emellan kl. 6 om morgonen och kl. 6 om aftonen må uppvägning
eller afverkning af betor å rif- eller skärmaskiner, eller fyllning af urlakningskärl,
icke ega rum.

§ 19.

För betornas uppvägning vare fabrikant skyldig att anskaffa och underhålla våg
efter fastställd modell, äfvensom nödiga vigter. Vågen anbringas i fabrik, der råa betor
afverkas, i närheten af rif- eller skärmaskinerna, samt i fabrik, hvarest torkade betor förarbetas,
vid ingången till den afdelning af fabriken, i hvilken urlakningskärlen befinna sig,
allt på sätt kontrollören eger närmare bestämma. Allt arbetsbiträde, som erfordras för
betornas framskaffande till och bortförande från vågen, äfvensom för uppvägningen, lemnas
af fabrikanten.

§ 20.

Fabrikanten åligge jemväl att vidtaga sådana anordningar, att den med betornas
uppvägning sysselsatte kontrolltjenstemannen är i möjligaste mån skyddad för väta, köld
och drag, samt att i fabriken till kontrollpersonalens förfogande ställa ett behörigen uppvärmdt
och upplyst rum af minst 100 qvadratfots golfyta, hvilket bör vara beläget ome -

delbart invid vågen och så inrättadt, att derifrån kan öfvervakas ej mindre vågen än inmatningen
i rif- eller skärmaskinerna, eller i fabrik, hvarest torkade betor förarbetas, fyllandet
af urlakningskärlen. Den närmare beskaffenheten af detta rum och de möbler, hvarmed
detsamma bör af fabrikanten förses, bestämmes i ordningsstadgan.

Art. IV.

Ansvarsbestämmelser.

§ 21.

Hvar, som utan dertill erhållet behörigt tillstånd, eller å annan tid än det honom
meddelade tillståndsbeviset omfattar, utaf hvitbetor tillverkar socker i fast eller flytande
form, gälde den i § 2 stadgade tillverkningsafgift för den betmängd, som bevisligen blifvit,
eller enligt § 24 beräknas hafva blifvit olofligen afverkad, samt böte första gången afgiftens
dubbla och andra gången dess fyrdubbla belopp; dock må böterna icke understiga i
förra fallet 500 och i det sednare 1000 Rdr. Den, som sig sålunda 2:dra gången förbryter,
hafve dessutom förverkat rättigheten att hvitbetssockertillverkning i riket utöfva.
Skulle han ytterligare blifva med sådan förbrytelse beträdd, erlägge den stadgade tillverkningsafgiften
och böte åtta gånger dennas belopp, dock icke mindre än 2000 Rdr.

§ 22.

Mom. 1. Den, som i stadgad ordning erhållit tillstånd att bedrifva hvitbetssockertillverkning,
men dervid afverkar hvitbetor, utan att dessa blifvit af vederbörande kontrolltjensteinan
uppvägde, vare underkastad samma ansvar, som i föregående § är stadgadt.

Mom. 2. Finner domaren att sådan afverkning icke skett i uppsåt att begå skatteförsnillning,
straffes den skyldige endast med böter från och med 10 till och med 100 Rdr,
och erlägge den tillverkningsafgift, som motsvarar den afverkade men ej uppvägde betmängden.

§ 23.

Har sådan oloflig afverkning, hvarom i §§ 21 och 22 sägs, blifvit verkställd i lokal
eller medelst rif- eller skärmaskin eller urlakningskärl, hvarom anmälan i behörig ordning
icke skett, eller har dervid åsatt lås blifvit öppnadt eller borttaget, eller försegling eller
blystämpling bruten, ökas de i nämnda §§ stadgade böterna med sitt halfva belopp.

M om. 1. Vid förbrytelse, som i § 21 omförmäles, beräknas den försnillade skatten
och bötesbeloppet efter den mängd hvitbetor, som under sednaste 3:ne månader före upptäckten
af förbrytelsen anses hafva kunnat afverkas medelst den dervid använda redskap,
så framt ej antingen en större afverkning bevisligen skett, eller ock det kan styrkas, att
den olagliga afverkningen icke egt rum i sådan omfattning, som enligt ofvan angifna grund
beräknats.

Mom. 2. På lika sätt beräknas jemväl den försnillade skatten och bötesbeloppet
vid den förbrytelse, hvarom § 22 mom. 1 handlar, ifall dervid begagnats lokal eller redskap,
som icke blifvit i behörig ordning anmäld.

Mom. 3. Har vid oloflig afverkning redskap, som kontrolltjensteman medelst försegling
eller på annat sätt försatt ur bruk, blifvit använd, beräknas den försnillade skatten
och böterna efter den mängd hvitbetor, som medelst nämnda redskap har kunnat förarbetas
från den tid, då redskapens försegling, eller annan, för att förekomma dess olofliga begagnande,
vidtagen anordning, af kontrolltjensteman sednast befanns vara i behörigt skick,
och intilldess underslefvet blef upptäckt.

§ 25.

Mom. 1. Försök till sådant underslef, som i § 22 mom. 1 omförmäles, straffes,
änskönt oloflig afverkning af hvitbetor ej följt, l:sta gången med böter från och med 50
till och med 500 Rdr. Yarder någon dermed ytterligare beträdd, böte dubbelt.

Mom. 2. Samma ansvar vare äfven den underkastad, som vidtager någon åtgärd,
hvarigenom, vid uppvägningen af hvitbetorna, dessas vigt blifver af vågen oriktigt angifven.

§ 26.

Den, som olofiigen öppnar eller borttager lås, eller bryter fösegling eller blystämpling,
som kontrolltjensteman å redskap anbragt till förekommande af dess obehöriga begagnande,
straffes, äfven om icke någon oloflig afverkning eller försök dertill bevisligen
egt rum, med böter från och md 50 till och med 1,500 Rdr.

§ 27.

Fabrikant, som under tjugo på hvarandra följande arbetsdygn, i medeltal per dygn
afverkat mer än en femtedel utöfver hvad han hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
föreskrifven ordning anmält, böte från och med 100 till och med 500 Rdr, och ställe
genast fullgod säkerhet för det emot tillökningen svarande skattebeloppet, på sätt i § 10
mom. 2 sägs.

§ 28.

Söker fabrikant genom nekad handräckning, vägradt företeende af handlingar
eller fabriksböcker, eller på annat sätt, för kontrolltjenstemau lägga hinder emot hans
tjensteutöfning, straffes med böter från och med 50 till och med 1,000 Rdr.

§ 29.

Uraktlåter eljest fabrikant något af hvad i denna författning eller gällande ordningsstadga
föreskrifves, och för hvilket särskildt ansvar icke är bestämdt, straffes med
böter från och med 10 till och med 100 Rdr, och ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
alltid att vid lämpligt vite honom ålägga, att sin skyldighet genast eller inom utsatt tid
fullgöra, eller ock att låta betafverkningen tillsvidare afbryta.

§ 30.

Vägrar någon den, som enligt § 38 mom. 1 eger att för upptäckande af förbrytelser
emot denna författning undersökning anställa, tillträde till rum eller byggnad, der
enligt samma § undersökning ske må, eller söker emot sådan undersökning på annat sätt
lägga hinder, böte från och med 100 till och med 1,000 Rdr.

§ 31.

När förbrytelse emot denna författning begås af arbetare eller annan person,
som vid hvitbetssockerfabrik är anställd, stånde fabrikanten samma ansvar, som om
han förbrytelsen sjelf utfört, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att densamma
skett utan hans vetskap och vilja. Den, som förbrytelsen utfört eller deri tagit del och
om dess lagstridighet måste anses hafva haft kännedom, vare dock jemväl underkastad
ansvar efter samma grunder, som rörande delaktighet i brott i allmänhet äro stadgade.

§ 32.

Fabrikant, som sjelf eller genom annan åt någon vid hans fabrik anställd kontrolltjensteman
såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och med 20 till och med
200 Rdr. Kontrolltjensteman, som gåfvan emottager, vare lika ansvar underkastad och
miste derjemte sin befattning.

§ 33.

Mom. 1. Skulle kontrollör, uppsyningsman eller den, som är tjenstepligtig att
förbrytelser emot denna författning åtala, beträdas med att, genom afsigtig underlåtenhet

af sina tjensteåligganden eller på annat sätt, medvetet hafva främjat försnillning af den
afgift, fabrikant bör erlägga, straffes med fängelse eller straffarbete från och med sex
månader till och med två år.

Mom. 2. Visar någon af förenämnde tjenstemän eller betjente försummelse eller
vårdslöshet i sina åligganden, varde antingen för alltid eller under viss tid från tjensten
eller befattningen skiljd, eller ock fälld till högst 200 ftdr böter.

§ 34.

Varder, till utrönande af förbrytelse emot denna författning, undersökning hos
någon anställd emellan kl. 9 om aftonen och kl. 5 om morgonen, men sådan förbrytelse
ej upptäckt, böte förrättningsmannen från och med 5 till och med 50 Rdr, der han ej
finnes hafva till undersökningen haft giltig anledning.

§ 35.

Böter, som enligt denna författning ådömas, skola, om tillgång till deras gäldande
ej finnes, förvandlas enligt allmän strafflag. Då tillverkningsafgift jemte böter blifvit
ådömda, skola böterna sist uttagas, och om de ej kunna med penningar till fullo gäldas,
skola de till fängelsestraff förvandlas.

§ 36.

Af böter, som enligt denna författning ådömas, tillfälle två tredjedelar åklagaren
och en tredjedel fattigkassan i den stad eller socken, hvari den åtalade förbrytelsen blifvit
begången. Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.

Art. V.

Föreskrifter rörande författningens verkställighet.

§ 37.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hålle hand öfver iakttagande af hvad i denna
författning är stadgadt.

§ 38.

Mom. 1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente åligge att
förbrytelser emot denna författning åtala.

Mom. 2. I öfrigt ege enlivar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal,
dock ej barn emot föräldrar, ej heller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, emot husbondefolk.

Mom. 3. Då åtal anställes af annan person än den, som i inom. 1 nämnd är,
gifve han sin talan allmän åklagare så tidigt tillkänna, att denna må kunna målets utförande
öfvervara.

§ 39.

Mom. 1. De i föregående § mom. 1 omförmälde allmänna åklagare ege att i hvarje
lokal, som af enskild person eller bolag innehafves samt icke är inrättad uteslutande till
boningsrum, anställa undersökning af förbrytelser emot denna författning; dock må af
nämnde allmänna åklagare dylik undersökning icke verkställas i hvitbetssockerfabrik, så
länge denna står under tillsyn af de i § 13 nämnde uppsyningsman, så framt ej undersökningen
blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anbefalld eller af vederbörande kontrolltjensteman
begärd.

Mom. 2. Sådan undersökning bör göras i 2:ne vittnens närvaro, och bör förrättningsmannen,
för att tillgodonjuta det skydd, som honom dervid tillkommer, vid förrättningen
på sig synbart bära påbjudet tjenstetecken, eller, innan förrättningen företages, fullmakt
eller förordnande uppvisa.

Mom. 3. Bor förrättningsmannen inom orten eller är der allmänt känd, vare han
frikallad från skyldigheten att sin behörighet sålunda styrka.

Art. VI.

Allmänna bestämmelser.

§ 40.

Med fabrikant menas öfverallt i denna författning den, som, i egenskap af egare,
innehafvare, disponent eller verkställande direktör, har högsta inseendet öfver fabriks
skötsel, och till hvilken derföre det i § 10 mom. 2 omförmälda tillståndsbevis är stäldt.

§ 41.

Hvad i denna, författning blifvit stadgadt om sockertillverkning af hvitbetor, galle
äfven om sådan tillverkning af andra sockerhaltiga rotfrukter.

Förslag till ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikcrna
i riket.

Art. I.

Om fabrikernas inrättning samt redskap för betornas uppvägning.

§ 1.

Uti hvitbetssockerfabrik skola alla rif- och skärmaskiner vara uppställda i ett rum
och derstädes så anordnade, att inmatningen i desamma från kontrollpersonalens embetslokal
i fabriken med lätthet kan öfvervakas.

§ 2.

Kontrolltjenstemännens i föregående § omförmälda embetslokal, hvars belägenhet
och storlek genom lagen om hvitbetssockerbeskattningen äro bestämda, skall inåt fabriken
hafva ett stort fönster så anbragt, att genom detsamma kan öfverses ej mindre vågen för
betornas uppvägning, än inmatningen i rif- eller skärmaskinerna. Nämnda lokal förses af
fabrikanten med ett skrifbord, 3:ne stolar och ett säkert samt i öfrigt lämpligt förvaringsrum
för de till kontrollen hörande handlingar och öfriga effekter.

§ 3.

Ordningsnummern å alla i § 5 af beskattningslagen omförmälda apparater och fasta
kärl, äfvensom kannerymden af de sednare, skola på tydligt och varaktigt sätt anbringas,
antingen medelst oljefärg å sjelfva redskapen, eller ock på annat lämpligt sätt, som kontrollören
godkänner.

§ 4.

Såväl den våg, hvarmed betornas vågning sker, som de behållare, i hvilka betorna
framföras till vågen, skola vara förfärdigade i enlighet med modeller, som utaf chefen för
den i Kongl. Civil-Departementet inrättade kontrollbyrån blifvit. fastställde. Behållarne,
hvilka förses med tydliga ordningsnummer, skola rymma minst 5 centner råa hvitbetor
och alla hafva samma vigt. För att med lätthet kunna åvägabringa denna likhet i vigten,
skall å hvarje behållare vara fästad en liten med lås försedd låda af jernplåt, i hvilken
jern- eller blybitar kunna inläggas och hvartill nyckeln förvaras af uppsyningsmännen.

Art. II.

Om kontroll vid kvitketssockerfalmk.

§ 5.

Kontroll vid hvitbetssockerfabrik å tid, hvarunder enligt meddeladt tillståndsbevis
afverkning af hvitbeta- der må ega rum, utöfvas af kontrollör och uppsyningsman. Under
den öfriga delen af året utöfvas kontrollen derstädes i allmänhet endast af kontrollör.

§ 6.

Kontrollör förordnas af Kongl. Maj:t på förslag af chefen för den vid Kongl.
Civil-Departementet inrättade kontrollbyrån, som eger bestämma, vid hvilken eller hvilka
fabriker kontrollören skall utöfva tillsyn.

Uppsyningsman förordnas och inkallas i tjenstgöring af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;
börande sökande till sådan befattning vid ansökningen, som skall vara af honom
egenhändigt skrifven, foga ej mindre de bevis, hvarmed han vill styrka sin lämplighet för
befattningen, än äfven, om han står i tjensteförhållande, att han erhållit den för befattningens
emottagande erforderliga tjenstledighet.

§ 8.

Uppsyningsmännen lyda närmast under den för fabriken anställde kontrollör, och
denne åter under chefen för den vid Kongl. Civil-Departementet inrättade kontrollbyrån;
och äro såväl kontrollörer som uppsyningsman pligtige ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som nämnde chef dem å embetets vägnar meddelar.

§ 9.

Kontrollörer och uppsyningsman, hvilka icke förut, i egenskap af civila embetsoch
tjenstemän eller betjente, aflagt embets- och tjensteed, skola, innan de första gången
inträda i tjengöring, sådan ed inför Kongl. Maj:ts Befallninshafvande aflägga.

§ io.

Mom. 1. Uppsyningsmännens förnämsta åligganden äro: att uppväga alla de betor,
som vid fabriken afverkas; att föra föreskrifna anteckningar och journaler; att noga öfvervaka,
det icke betor afverkas, utan att de blifvit af dem behörigen uppvägda; att tillse,
det de för kontrollen i öfrigt gifna stadganden städse iakttagas; och att, då de finna öfver -

trädelse af gällande föreskrifter vara begången, sådant efter omständigheterna antingen för
kontrollören eller omedelbart för allmän åklagare ofördröjligen anmäla.

Mom. 2. Fördelningen af göromålen emellan uppsyningsmännen vid en fabrik bestämmes
af kontrollören, i enlighet med de allmänna föreskrifter derom, som chefen för
koutrollbyrån meddelar.

§ 11.

Innan uppsyningsmännen till tjenstgöringsställe afresa, skola de genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes försorg förses med hvitbetssockerbeskattningen rörande författningar
och för kontrollens utöfvande erforderliga effekter samt följande efter fastställda formulärer
upprättade böcker:

a) anteckningsböcker, att begagnas hufvudsakligen vid betornas uppvägning, till det
antal, att hvar och en af uppsyningsmännen erhåller ett exemplar för hvarje
kalendermånad, hvarunder betafverkningen enligt fabrikantens anmälan är afsedd
att fortgå;

b) en vågjournal, i hvilken vägningsresultaten sammanföras;

c) en bok, hvari regodöres för afbrott i betafverkningen; samt

d) en bok, benämnd revisionsbok, i hvilken för kontrollen erforderliga anteckningar
göras ej mindre af kontrollören, när han besöker fabriken, än af uppsyningsmännen,
vid deras besök derstädes under Sön- och Helgdagar samt vid andra
tillfällen, då af någon anledning betafverkningen hvilar, och deras ständiga närvaro
i fabriken icke är nödig, hvarjemte i samma bok antecknas tiden, då redskap
medelst försegling eller annan åtgärd stänges, samt när den åter frigöres.

§ 12.

Uppsyningsmännen skola infinna sig vid fabrik, der de blifvit anställde, minst 24
timmar före den tid, då afverkningen af betor derstädes enligt tillståndsbeviset må begynna,
samt sina förordnanden för fabrikanten vid ankomsten förete.

§ 13.

Varder till tjenstgöring inkallad uppsyningsman af sjukdom eller annat laga förfall
hindrad att å tid, som i nästföregående § sägs, sig vid fabriken inställa, gifve han det för
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ofördröjligen tillkänna.

§ 14.

Mom. 1. Har det föreskrifna antalet uppsyningsman sig vid fabriken icke inställt
å den i § 12 bestämda tid, skall den eller de, som tillstädeskommit, derom ofördröjligen

göra anmälan såväl hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande som hos kontrollören, och ege
dessutom, om sådant för kontrollens behöriga utöfvande finnes nödigt, att i stad hos magistrat
och å landet hos närmaste kronobetjent begära erforderligt biträde. Magistrat eller
kronobetjent, hos hvilken sådan begäran skett, besörje då, att i uteblifven uppsyningsmans
ställe annan tjenlig person ofördröjligen inställer sig vid fabriken, för att såsom uppsyningsman
tjenstgöra, tilldess Kongl. Maj:ts Befallningshafvande annorlunda förordnar.

Mom. 2. Tillstädeskommer icke någon uppsyningsman å föreskrifven tid, åligger
fabrikanten att sådant förhållande antingen hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller
kontrollören ofördröjligen anmäla.

§ 15.

Sedan uppsyningsmänneu till fabrik anländt och, på sätt i § 12 stadgas, sin behörighet
hos fabrikanten styrkt, böra de begifva sig i fabriken och med ledning af de
planritningar med tillhörande beskrifning, som fabrikanten jemlikt beskattningslagen är
skyldig hålla dem tillhanda, göra sig noga underrättade om fabrikslokalerna och der befintliga
apparater och maskiner, samt tillse, att lås, försegling eller blystämpling, som
under tider, då betafverkning icke eger rum, jemlikt § 22 bör vara antingen å rif- och
skärmaskinerna eller å saftvinningsapparaterna anbragt, är i behörigt skick. Lås, försegling
eller blystämpling må dock ej från nämnda maskiner och apparater borttagas, förrän
desamma skola sättas i verksamhet.

§ 16.

Omedelbart innan uppvägningen af betor börjar, skall den uppsyningsman, som har
första vakten, tillse, det vågen är riktig, samt att vigten af de behållare, hvari betorna
uppvägas, är öfverensstämmande med deras gemensamma motvigt; och skall han anteckna
resultatet af undersökningen i sin uti § 11 omförmälda anteckningsbok. Hvarje gång en
uppsyningsman aflöser en annan vid vägningen, skall den förre anställa en dylik undersökning
och resultatet på lika sätt i sin anteckningsbok inskrifva.

§ 17.

Mom. 1. Vid hvarje vågning bringas alltid en lika vigt betor på vågen. Vigtbeloppet
bestämmes årligen af kontrollören för hvarje fabrik vid afverkningens början;
dock får detsamma ej understiga 5 centner.

Mom. 2. De behållare, hvari betorna vid vägningen befinna sig, böra, såvidt ske
kan, alltid i samma ordningsföljd framföras till vågen.

§ 18.

Vid eller i närheten af rif- eller skärmaskinerna må betor icke uppläggas, och skola
derföre de uppvägda betorna alltid direkte ur behållarne i rif- eller skärmaskinerna inmatas.

§ 19.

Mom. 1. Efter hvarje vågning inskrifver vakthafvande uppsyningsman genast med
bläck i sin anteckningsbok tiden då vägningen skedde, behållarens ordningsnummer och
betornas nettovigt. Efter slutet af hvarje vakt hopsummerar han vigten af de under vakten
uppvägda betorna, och, sedan summeringen blifvit af efterträdaren granskad och i anteckningsboken
attesterad, införer han resultatet i vågjournalen.

Mom. 2. Vågjournalen afslutas för hvarje kalendermånad å första helgfria dag
efter månadens utgång eller, då afverkningen för tillverkningsåret upphör, å nästa helgfria
dag derefter. Hvarje sådan afslutning granskas och bestyrkes till sin riktighet såväl af
samtlige uppsyningsmännen som af kontrollören, så snart han till fabriken anländer.

Mom. 3. Efter hvarje tillverkningsperiods slut upprättas af denna journal ett
sammandrag för hela tillverkningsperioden.

§ 20.

Vid hvarje sådan afslutning af vågjournalen, som nästföregående § mom. 2 omförmäler,
skola uppsyningsmännen af nämnda journal taga 3:ne utdrag, innehållande afslutningens
resultater; och skola af dessa utdrag, sedan de af kontrollören blifvit granskade
och bestyrkte, tvenne med först afgående post af honom afsändas, det ena till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande och det andra, åtföljdt af uppsyningsmännens anteckningsböcker
för föregående månad, till chefen för kontrollbyrån, samt det tredje tillställas fabrikanten.

§ 21.

Uti den i § 11, punkten c), omförmälda bok antecknar vakthafvande uppsyningsmannen
de afbrott i betafverkningen, som under hans vakt inträffa, tiderna, då de börja
och sluta, samt anledningen till desamma. Han införer deri äfven totalvigten af de under
hans vakt uppvägda betor samt uträknar och antecknar, huru mycket betor rif- eller skärmaskinerna,
under den del af vakten dessa varit i regelbunden gång, i timman afverkat.
Boken afslutas för hvarje kalendermånad, då medelafverkningen per timme verklig arbetstid
under hela månaden uträknas och inskrifves, hvarefter räkningens riktighet af samtlige
uppsyningsmännen genom deras underskrift bestyrkes.

Mom. 1. Under Sön- och Helgdagar, äfvensom eljest, då afverkningen af betor
tillfälligtvis måste hvila längre än 6 timmar, skall den uppsyningsman, under hvars vakt
afbrottet inträffar, med lås, försegling eller blystämpling stänga rif- och skärmaskiner; och
skola dessa maskiner derföre vara så inrättade, att sådant stängsel på fullt betryggande
sätt lätteligen kan å dem anbringas.

Mom. 2. Om af någon anledning, t. ex. behof att reparera rif- eller skärmaskiner,
det i föregående mom. beskrifna förfarande icke skulle kunna användas, skola i
stället saftvinningsapparaterna på lika sätt stängas.

Mom. 3. Hvad i föregående momenter blifvit stadgadt om anbringande å redskap
af lås, försegling eller blystämpling skall jemväl tillämpas vid betafverkningens slut. Möter
deremot giltigt hinder, eger kontrollören att vidtaga annan säkerhetsåtgärd, som han anser
mot oloflig afverkning betryggande; dock skall han i sådant fall hos chefen för kontrollbyrån
derom ofördröjligen göra anmälan.

§ 23.

Mom. 1. A de tider, då redskap, enligt nästföregående §, mom. 1 och 2, medelst
lås, försegling eller blystämpling är försatt ur bruk, skall hvarje uppsyningsman minst en
gång i dygnet göra besök i fabriken, för att tillse, det förenämnde anordning är i behörigt
skick, och sina iakttagelser såväl derom som om öfriga, i revisionsbokens rubriker angifna,
förhållanden i samma bok inskrifva.

Mom. 2. Har åter vid sådana tillfälliga afbrott i afverkningen, hvarom i nästföregående
§ mom. 1 sägs, hvarken rif- och skärmaskiner eller saftvinningsapparater kunnat
på föreskrifvet sätt stängas, är hvarje uppsyningsman pligtig att minst fyra gånger i dygnet
besöka fabriken, för att förvissa sig, det ingenting olofligt der förehafves, samt i revisionsboken
göra behöriga anteckningar.

§ 24.

Befinnes medelafverkningen under 20 på hvarandra följande arbetsdygn med mer än
en femtedel öfverstiga den af fabrikanten till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppgifna,
skall sådant af uppsyningsmännen ofördröjligen anmälas för bemälde Befallningshafvande,
som, ifall fabrikanten ej genast ställer antaglig säkerhet för det skattebelopp, hvilket motsvarar
den ökade afverkningen, eger förbjuda all afverkning, intilldess dylik säkerhet blifvit
ställd.

§ 25.

Uppsyningsmännen skola omsorgsfullt förvara ej blott alla kontrollen rörande handlingar,
utan ock lås, embetssigill och andra effekter, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eller kontrollören blifvit till dem öfverlemnade, så att ingen obehörig person må till
dem ega tillgång.

§ 26.

Då giltiga skäl göra tjenstledighet för uppsyningsman behöflig, eger Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande eller kontrollör sådan bevilja och, då så erfordras, annan lämplig person
förordna att den tjenstledige uppsyningsmannens befattning under tiden bestrida. Kontrollören
eger dock icke bevilja tjenstledighet för längre tid än en vecka, hvarföre, om
längre tjenstledighet erfordras, sådan bör hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sökas.

§ 27.

Insjuknar uppsyningsman under tid, då han vid hvitbetssockerfabrik är i tjenstgöring,
så att han ej kan sina tjensteåligganden fullgöra, skall han, derest han det förmår,
eller i motsatt fall annan vid fabriken anställd uppsyningsman sådant ofördröjligen anmäla
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller kontrollören, på det annan uppsyningsman, om
så erfordras, må kunna vid fabriken anställas. Skulle vikarie mycket skyndsamt behöfvas,
ege uppsyningsman derjemte att om förhållandet göra anmälan, i stad hos Magistrat och
på landet hos närmaste kronobetjent, hvilka då föranstalte, att uppsyningsmansbefattningen
varder af tjenlig person bestridd, intilldess den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller
kontrollören förordnade uppsyningsmännen hinner anlända.

§ 28.

Mom. 1. För resor i tjensteärenden tillkomme uppsyningsman resekostnads- och
traktamentsersättning enligt åttonde klassen i gällande resereglemente. Uppsyningsman, som
är bosatt utom det län, der han blifvit anställd, må dock ej vid reseräknings uppgörande
för resorna till och från tjenstgöringsorten upptaga längre väg än från länsgränsen samt
dit tillbaka.

Mom. 2. Uppsyningsman resekostnads- och traktamentsersättning anordnas af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till utbetalning å landtränteriet, sedan hans reseräkning
blifvit behörigen granskad. Tjenstgöringsarvodet, hvilket utgår från kl. 12 den dag, då
hans tjenstgöring vid fabriken börjar, till samma tid den dag, då tjenstgöringen derstädes

upphör, ege han utbekomma antingen för en månad i sender, om han sådant önskar, eller
ock vid tjenstgöringstidens slut; dock må slutliqvid ej ske, förrän emottagna kontrolleffekter
och tjenstehandlingar blifvit behörigen aflemnade.

§ 29.

Den, som i något af de fall, hvilka i §§ 14, 26, 27, 30 och 37 omförmälas, blifvit
satt i uppsyningsmans ställe, åtnjute under sin tjenstgöringstid samma arvode och öfriga
förmåner, som uppsyningsman tillkommer.

§ 30.

Gör uppsyningsman sig skyldig till oredlighet, oskicklighet, opålitlighet eller liknöjdhet,
eller underlåter han efterkomma af kontrollören honom i tjensten gifna föreskrifter,
ege denne att honom från utöfningen af uppsyningsmansbefattningen genast skilja och
annan tjenlig person förordna att befattningen bestrida, tilldess Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som ofördröjligen bör om åtgärden underrättas, i ämnet beslutat.

§ 31.

Så snart kontrollör blifvit förordnad, insände han uppgift å sin adress, dels till
chefen för kontrollbyrån, dels ock till Kongl. Majrts Befallningshafvande i det eller de län,
hvarest de under hans tillsyn stående fabriker äro belägna, och skulle hans adress sedermera
komma att förändras, vare han jemväl pligtig att nämnda myndigheter derom underrätta.

§ 32.

Mom. 1. Under den tid afverkning af betor vid fabrik eger rum, skall kontrollör
minst en gång i veckan besöka fabriken, för att tillse, det uppsyningsmännen sina pligter
behörigen fullgöra, meddela dem nödiga föreskrifter och anvisningar, granska deras anteckningsböcker
och öfriga kontrollen rörande handlingar och derom i desamma göra anteckning,
äfvensom undersöka de vågar och vigter, hvarmed betorna uppvägas.

Mom. 2. Sedan afverkning af betor för tillverkningsåret vid fabrik upphört, skall
kontrollör, intilldess betafverkning der ånyo börjar, minst en gång i månaden besöka fabriken,
så framt ej chefen för kontrollbyrån honom från sådant besök under en eller annan
månad frikalla!''.

Mom. 3. Finner kontrollör vid tjenstebesök i fabrik något att anmärka, föreskrifve
han skyndsam rättelse, och är öfverträdelse begången, som till åtal bör föranleda, göre han
hos allmän åklagare om förhållandet ofördröjligen anmälan.

§ 33.

Mom. 1. Vid sina i nästföregående § omnämnda besök skall kontrollör jemväl
taga noggrann kännedom om de fabriksböcker, hvilka fabrikanten är skyldig föra och vid
anfordran hålla kontrollören tillhanda, samt utur dem i en särskild anteckningsbok införa
de uppgifter, som chefen för kontrollbyrån bestämmer.

Mom. 2. Före den 15 i hvarje månad skall kontrollör till chefen för kontrollbyrån
insända afskrift af nämnda anteckningsbok för sistförflutna månad.

§ 34.

Af hvad hontrollör vid tjenstebesök i fabrik ur de i föregående § omförmälda fabriksböcker
eller på annat sätt iuhemtar rörande fabrikationens tekniska eller ekonomiska
förhållanden, må han, vid ansvar såsom för tjenstefel, icke göra annat bruk än hans
tjenstepligt honom ålägger.

§ 35.

Inom 14 dagar efter hvarje månads slut insände kontrollör till chefen för kontrollbyrån
uppgift å de hvitbetssockerfabriker, han under månaden besökt, tiderna för besöken
och hvad anmärkningsvärdt dervid förefallit. Inträffar under månadens lopp något af större
vigt, bör anmälan derom genast till bemälde byråchef insändas.

§ 36.

Mom. 1. Kontrollör åligger att inom 14 dagar, sedan afverkningen af betor vid
fabrik, som varit ställd under hans tillsyn, för tillverkningsåret upphört, till chefen för
kontrollbyrån insända de fabriken tillhörande i § 11, punkterna b, c, och d, upptagna
kontrollhandlingar, jemte uppgift å uppsyningsmännen vid fabriken, deras yrken och tjenstgöringstid.

Mom. 2. Han skall ock inom den 10 September hvarje år till nämnde byråchef
insända, i enlighet med faststäldt formulär sammanställde, statistiska uppgifter rörande hvarje
under hans tillsyn ställd fabrik.

§ 37.

Kontrollör ege, när han så finner lämpligt, att från en fabrik till annan förflytta
uppsyningsman samt föranstalta, att dennes befattning varder af tjenlig person uppehållen,
tills annan uppsyningsman hinner anlända. Sådan åtgärd skall dock af kontrollören hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ofördröjligen anmälas.

§ 38.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ege, då han så för godt finner, att från kontrollör
infordra yttrande och förslag rörande uppsyningsmäns antagande vid de särskilda
hvitbetssockerfabrikerna inom länet. Kontrollör bör dock, när han finner omständigheterna
sådant påkalla, till Kongl. Majrts Befallningshafvande sjelfmant göra framställningar i omförmälda
hänseende.

§ 39.

Kontrollörs aflöning bestämmes af Kongl. Maj:t, sedan chefen för kontrollbyrån med
underdånigt förslag derom inkommit. För resor i tjensteärenden tillkomme kontrollör resekostnads-
och traktaments-ersättning enligt 5:te klassen af gällande resereglemente, hvilken
ersättning utbetales från ränteriet i det län, der tjenstgöringen egt rum, och, om tillsynen
sträckt sig till fabriker belägna i flera län, från ränteriet i det län, som i kontrollörens
förordnande först namnes, sedan reseräkningen blifvit af kontrollbyrån granskad och godkänd.

§ 40.

De för kontrollen å hvitbetssockerbeskattningen behöfliga effekter och handlingar
varda på reqvisition Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillsända genom kontrollbyran, som
dervid uppgifver de pris, efter hvilka förkomne eller skadade effekter skola ersättas.

§ 41.

Rörande förvaring, utdelning, redovisning och afskrifning af dylika effekter, gälle
hvad om de för kontrollen af bränvinstillverkningen behöfliga instrumenter m. in. i dessa
hänseenden är stadgadt.

§ 42.

Chefen för kontrollbyrån, hvilken har öfverinseendet- öfver kontrollen å hvitbetssockertillverkningen
i riket, tillkomme att, utöfver hvad i beskattningslagen och denna

ordningsstadga är vordet föreskrifvet, meddela kontrollörer och uppsyningsman erforderliga
instruktioner, äfvensom att fastställa formulärer till alla kontrollen rörande böcker och
handlingar.

§ 43.

Derest fabrik för bearbetning af torkade betor skulle här i landet uppstå, komma
för sådan fabrik särskilda föreskrifter att meddelas i de delar, der denna ordningsstadga
icke är tillämplig.

Innehållsförteckning.

Underdånigt betänkande .......................................................................................... ^4 3

Förslag till förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket............... » 30

Förslag till ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna i riket .................................... » 41