BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1873:2)

UNDERDÅNIGT

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

angående

Skogsförhållandena i Norrland
och åtgärder för åstadkommande af en förbättrad skogshushållning
derstädes,

afgifvet den 21 December 1870

dertill i nåder förordnad Komité.

STOCKHOLM

HVAR HÅEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI

1871.

INNEHALL.

Betänkande.

Inledning.........................................

Arbetsredogörelse .................................... .....................................

Skogslagstiftning ....................................... .......................................................

svensk, företrädesvis norrländsk.............................................................

utländsk .............................................

Beskrifning öfver Norrland

i allmänhet...............................................

Norrbottens län ......... ................................

Westerbottens län .............................................................................

Wester-Norrlands län ..........................................

Jemtlands län..............................................

Gefleborgs län...........................................

Sammandrag för hela Norrland......................’’ ’’’ LLLLLL..........................

Utredning af förhållanden, från hvilka den norrländska skogsförödelsen är att härleda så ock
om densammas verkningar; hvarvid följande ämnen kommit under betraktande, nemligen Misshushållning

med husbehofsvirke...........................

Svedjande....................................................

Skogseld .................................................

Tjärubränning........................................

Pottaskeberedning.....................................

Bruks- och bergverksrörelsen..............................................................

Nybyggesväsendet .....................................

Afvittringsverket ..........................................

Laga skiften ........................................

Trävarurörelsen .............................................

Skogsåverkan .......................................

Skogsköp ......................................................

Användande för industrien af omoget virke
Skogsservituter .........................................

Motiver för förslag till Skogsordning för Norriand..........................

samt framställning rörande ifrågasatt reorganisation af skogsstaten
Föislag till Skogsordning för Norrland.

Kap.

Kap. 9.

Kap. 10.

Kap. 11.
Kap. 12.
Kap. 13.
Kap. 14.
Kap. 15.

Om kronoskogar i allmänhet

Om kronoparker.............................................

Om krono-öfverloppsmark och oafvittrad kronomark

Om kronoskogar, som blifvit åt privilegierade sågverk för stockfångst anslagne
...........................

Om kronohemman® och krononybyggens skogar...................

Om boställsskogar samt kungsladugårdars och andra kronan omedelbart

förbehållna hemmans och lägenheters skogar...........................

Om skogar a allmänna inrättningars hemman ........................

Om enskilde tillhöriga hemmans skogar, belägne utom Norrbottens och Westerbottens
lappmarker.........................................

Om afsöndring af mark för skogsbruk, så ock om hushållningen med skogen
a dylik mark .....................................................

Om enskilde tillhöriga hemmans skogar inom Norrbottens och Westerbottens
lappmarker ...............................................

Om utsyning och försäljning af skogsalster från kronans skogar...............

Om mulbete och höslatter a kronoskog .............................

Allmänna föreskrifter^ till förekommande af skogsförödelse.............

Om ansvar för skogsåverkan och andra förbrytelser rörande skogarne
Särskilda bestämmelser rörande de till skogsstaten hörande tjensteman och
betjente inom de norrländska länen .

Sidd.

1—4

5-8

8-41

8—32

32—41

42—46

46—58

58—68

68—77

77-85

85—93

93-110

101

103—105

106

106-109

109— 110

110— 111
111

111—113

113

114- 115

115— 124
124—129
129—133
133—135
135-136
137—228
228—231

232

233

233—235

236.....241

141—244

244—249

249—250

251—256

256-259

260-261

261—274

274— 275

275— 277
277—287

287—291

Särskilda förslag angående:

a) Utsträckt rätt till utbrytning af skogsservitut.......................................................

b) Tillägg till Afvittringsstadgan............................................................................

c) Bildande af ett nytt revier ..............................................................................

d) Arvoden till extra Kronojägare .......................••••...........................................

ej Anskaffande af tjenliga bostäder åt

fj Kostnadsfri utdelning af läroböcker i skogshushållning m. m. samt premium foi foi Slutord,

tillika, innefattande framställning angående Stora Kopparbergs lan .......................

Sidd.

292

293— 294

294— 295

295— 297
297—298

298-

300-

-300

-302

Reservation

Lätt. A.

» B a.

» B b.

B C.

» B d.

» Be.

» B f.

» C a.

» C b.

» Ce.

» C d.

» 6''e.

» Cf.

» D a.

* Db.

» 77 c.

» 77 d.

» 77 e.

» Df.

» 7J «.

» K b.

» K c.

■<: E d.
» E e.
» 7.’ /■.

» 7d

» ty n.

» t? i.
» 77 cf.

> 77 7.

7 a.
Ib.

305—316
316-330
330-338
339-353
353-368
369—371
372—392

Bilagor.

af Landshöfding Almqvist ................................................................

» Förste Landtmätaren Nyström ...........................................................

» Bruksegaren Häggström ....................................................................

» Skogsinspektören Österdahl.............................................................

» Skogsinspektören Kjellerstedt ..........................................................

» v. Häradshöfdingen Astrand ...............................—............................

Yissa från Länsstyrelserna i Norrland infordrade uppgifter................••........

Sammandrag öfver hemman, lägenheter och arealer inom Norrbottens lan.

>} ° >} » Westerbottens lan.

j „ » » Wester-Norrlands län.

» ... Jemtlands län.

» :i Gefleborgs län.

Generalsammandrag öfver hemman lägenheter och arealer inom_ Norrland.

Aproximativ beräkning öfver grundmassan a och arliga atkastningen

„ » » » Westerbottens län.

x ;> » » Wester-Norrlands län.

:> » Jemtlands län.

» » » Gefleborgs län.

Sammandrag öfver grundmassan å och af kastningen af samtliga skogar inom Norrland.
Aproximativ beräkning öfver grundmassan a och arliga af kastningen al vissa IcronosJcogar inom
F ~ Norrbottens lan.

;> s » » Westerbottens län.

» » » Wester-Norrlands län.

;> » » » Jemtlands län.

» Gefleborgs län.

Sammandrag öfver grundmassan å och årliga atkastningen af vissa kronoskogar inom Norrland.
Am-oximativ beräkning öfver grundmassan a och årliga afkastningen af bostäUsshogarne inom
" 1 Norrbottens län.

3 >, ;> » » Westerbottens län.

'' ■ » » Wester-Norrlands län.

» » Jemtlands län.

I » » » » Gefleborgs län.

Sammandrag öfver grundmassan å och årliga afkastningen af boställsskogarne inom Norrland.
Aproximativ beräkning öfver afverkning och industriel förbrukning af virke inom de Norrländska
länen aren 1863—1868. a , , ,

Uppgift öfver afverkningen a kronans skogar inom de Norrländska lanen och statsverket ctei för

beredd inkomst åren 1863—1868.

Sammandrag öfver d:o J"°. ,. . , •

Sammandrag öfver inkomsterna från och utgifterna for förvaltningen af kronans skogai i
Norrland under åren 1866, 1867 och 1868. ...

Aproximativ beräkning öfver inkomsterna från och utgifterna för förvaltningen af kronans
skogar i Norrland, uppgjord med afseende ä närmaste framtiden och pa grund af de torsiag
till skogshushållningens ordnande, Komitén afgifvit. 0 .... ,o , ,

Summarisk uppgift a skogsprodukter, afskeppade från Norrland aren 18b4—68 (upprattad aisvis).

j>;0 d:o d:o ( » länsvis;.

Summarisk uppgift å sågverk inom Norrland. .OTu1

Tablå öfver privilegierade sågverk och dem beviljad stockfångst från kronans skogar i JNoirlanci.
Tabell, utvisande antalet af de inom Norrländska länen i Härads-Rätternas Intecknmgs-Urotokoller
under de tio sista åren eller till och med år 1868 intagne afhandlingar om upplåten ratt
till skogsafverkning och vilkoren derför. ,

Tabell, utvisande antalet af de inom Norrländska länen vid Harads-Ratterna afdomde skogsåverkansmål
samt af deruti sakfällda eller frikända personer under aren 18b3—18b8.

Stormägtigste Allernådigste Konung!

Med anledning af Riksdagens i underdånig skrifvelse den 13 Maj
1868 derom framställda begäran har Eders Kongl. Maj:t den 18 Juni
samma år i nåpler funnit godt att åt en särskild Komité, dertill undertecknade
jemte numera aflidne Förste Landtmätaren J. W. Pilo nådigst

INLEDNING.

blifvit förordnade, uppdraga att, efter inhemtad noggrann kännedom om
de Norrländska skogsförhållandeng i allmänhet samt om dem, hvilka
anginge Eders Kongl. Maj:ts och Kronans äfvensom öfrige under allmän
vård och uppsigt i de norra provinserna varande skogar i synnerhet, och
efter nogsamt öfvervägande af alla de omständigheter, rätts- och lokalförhållanden
m. m., som på skogshushållningen och deraf beroende industriel
verksamhet i dessa provinser kunde hafva inflytande, upprätta
och, om möjligt, före nästpåföljande lagtima Riksdag till Eders Kongl.
Maj:t afgifva ej mindre fullständigt utlåtande öfver omförmälda och
dermed i omedelbart sammanhang stående frågor än ock förslag såväl
till lämpliga lagbestämmelser som till behöfliga författningsstadga-nden
för åstadkommande af en förbättrad och efter tidsförhållandena samt
på vetenskapliga grunder ordnad skogshushållning i de Norrländska provinserna,
hufvudsakligast beträffande de under allmän vård stående, men
ock i lämpliga fall vidkommande de enskildas dervarande skogar; hvarförutom
särskildt utlåtande borde af Komitén meddelas, på hvad sätt,
enligt Komiténs åsigt, Eders Kongl. Maj:t och Kronan kunde beredas all
den inkomst, som af dess ifrågavarande skogar skäligen kunde förväntas.

Vidare har Eders Kongl. Maj:t dels före Komiténs första sammanträde,
hvilket egde rum den 18 Juli 1868, dels ock sederrtiera, genom
nådiga remisser under nedannämnde dagar, behagat låta följande handlingar
till Komitén öfverlemnas för att i sammanhang med öfriga, på
Komiténs utredning beroende frågor komma under behandling, nemligen: l:o)

den 4 Juli 1868.

a) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Norrbottens län underdåniga
skrifvelse den 30 April 1868 med en af skogstjenstemännen i
länet gjord underdånig framställning, att den, enligt Eders Kongl. Majrts
nådiga Bref den 22 November 1867, skogs- och jägeri tjensteman tillkommande
rättighet till åtnjutande af provision för af dem i beslag

INLEDNING.

tagna åverkade skogseffekter måtte upphöra och visst årligt arvode i
stället anvisas;

b) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Westerbottens län underdåniga
skrifvelse den 18 April 1868 med enahanda ansökning af
skogstjenstemännen derstädes;

c) Eders Kongl. Maj:ts sistbemälde Befallningshafvandes underdåniga
skrifvelse jemväl af den 18 April 1868 med skogstjenstemännens i Westerbottens
län underdåniga ansökning den 29 nästförutgångne Februari
om förändrade bestämmelser i fråga om kostnaderna för virkesutsyningar,
enligt 2 § i Eders Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den 21 December
1865;

2:o) den 11 December 1868:

Ett af Skogsstyrelsen med underdånigt memorial den 3 December
1868 till Eders Kongl. Maj:t aflemnadt transsumt af det vid Andra
Skogsmötets sammanträde här i Stockholm den 8 Augusti samma århållna
protokoll, innefattande mötets beslut jemte diskussion ej mindre
i anledning af den mötet förelagda frågan, hvilka åtgärder kunde och
borde vidtagas för en konseqvent tillämpning af 1865 års utsyningsförordning
för de norra länen, än ock rörande ofvanförmäldä underdåniga
framställningar om indragande af beslagareprovisionen och förändring af
bestämmelserna om kostnaderna för virkesutsyningar;

3:o) den 5 November 1869:

a) Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegii underdåniga skrifvelse
den 30 December 1864 med flera dithörande handlingar, angående
förslag till fullständigt ordnande af ny byggesväsendet; och

b) Kammarkollegii underdåniga skrifvelse den 20 December 18.64,
angående undersökning af de rörande kronans jord och skogar inom
Norrbottens län utfärdade privilegier, tillika med särskilda skrivelser af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens, Wester-Norrlands
och Jemtlands län, innefattande redogörelse för innehållet och be -

INLEDNING.

skaffenheten af de privilegier å stockfångst från kronoskogar, som blifvit
inom sistnämnde trenne län meddelade;

4:o) den 9 Februari 1870:

Skogsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 31 nästförutgångne Januari
med underdånig ansökning af skogstjenstemännen inom Norrbottens
län om förändrade bestämmelser angående kostnaderna för virkesutsyningar;
samt

5: o) den 30 Juli 1870:

Kammarkollegii under samma dag aflåtna underdåniga skrifvelse i
fråga om stockfångstprivilegierna för sågverk inom Westerbottens län.

Härjemte får Komitén i underdånighet anmäla, hurusom Skogsstyrelsen
med skrifvelse den 30 Juni 1868 till Komitén öfversändt dels en
af handelshuset James Uickson & C:o hos Styrelsen skriftligen gjord
hemställan om meddelande af föreskrifter till hämmande af skogsåverkan
i Norrland och betryggande af handel om virke, som å Kronans
skogar derstädes blifvit lofligen afverkadt, jemte deröfver af undertecknade,
Österdahl och Kjellerstedt, i egenskap af Skogsinspektörer, efter
anmodan af Skogsstyrelsen, afgifna förklaringar samt af Dickson & C:o
emot desamma aflåtna påminnelser, dels ock skriftlig framställning af
Ofverjägiiren i Norrbottens län C. Degerman med förslag till påbud om
stämpling af all äfven med laglig rätt afverkad skog, som vore ämnad
att föras från bole; hvilka handlingar Skogsstyrelsen, under förklarande,
att Styrelsen i betraktande af det uppdrag, Komitén erhållit, förmenade
sig icke böra för närvarande med omförmälda ärenden taga befattning,
lemnat Komitén till det afseende, Komitén dervid kunde fästa.

AKBETSKEDOGÖKEESE. 5

Till fullgörande af ifrågavarande nådiga uppdrag har Komitén, för Arbetsredoatt
vinna närmare kännedom om de Norrländska sk o g-sfö r h åll an de na feöielse''
och dermed i sammanhang stående frågor, från vederbörande embetsverk
och myndigheter infordrat vissa statistiska uppgifter, såsom här nedan
vidare förmäles, äfvensom till besvarande af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inom Norrland framställt särskilda, jemväl bör nedan upptagna
frågor, genom hvilka Komitén hufvudsakligen åsyftat att erhålla
bidrag till upplysning ej mindre om skogarnes nuvarande tillstånd, än
ock om det inflytande, skogshushållningen, sådan den hitintills varit
handhafd, utöfvat å de Norrländska provinsernas- utveckling i allmänhet
samt å jordbruksnäringen och allmogens ställning så i ekonomiskt som
moraliskt hänseende. Men då det icke kunnat vara att förvänta, det
Komitén endast på de uppgifter och meddelanden, Komitén sålunda erhållit,
skulle kunna bilda sig tillräckligen omfattande och fullt tillförlitligt
omdöme i alla de frågor, som utgjort föremål för Komiténs arbete,
har Komitén ock låtit sig angeläget vara att genom omedelbar undersökning
i den mån, tid och omständigheter medgifvit, söka förskaffa sig
den närmare kännedom om förhållandena, som af det nådiga uppdragets
beskaffenhet betingats, samt för sådant ändamål under 1868 års
sommar och höst samt vintren och sommaren 1869 företagit planmessigt
ordnade resor inom hvart af de Norrländska länen, dervid företrädesvis
de egentliga skogsdistrikten jemte de större floddalarna och flottlederna
med deromkring belägna skogsområden gjorts till föremål för uppmärksamhet,
''äfvensom Komitén i enahanda syfte besökt de större sågverksanläggningarna
och de betydligare afskeppningsorterna; hvarförutom
Komitén ej mindre till erforderlig ledning vid de undersökningar angående
skogsförhållandena, Komitén företagit, än ock för belysande af
den framställning i ämnet, Komitén har att afgifva, låtit upprätta en
härhos bifogad karta öfver Norrland, hvilken utvisar vidden och omfånget
af den afvittrade och oafvittrade marken, fjelltrakterna, kronoparker,
kronoöfverloppsmärker och åt sågverk utbrutne privilegiiskogar,

AEBETSREDOGOKELSE.

gränsen emellan öfre och nedre lappmarken, äfvensom läns-, provins-,
härads- och sockengränsor, samt vidare upptager Norrländska flodsystemet
jemte sågverk, grufvor, jernbruk och masugnar in. m.

De statistiska uppgifter, Komitén infordrat, äro hufvudsakligen följande,
nemligen från:

Landtmäterikontor en: å arealinnehållet för hvarje socken af derstädes

belägne sockenallmänningar, säteri-, frälse-, skatte- och kronohemman

samt boställen, oskattlagde torp och nybyggen, Kronan förbehållen öf verloppsmark,

kronoparker, privilegierade stockfångstskogar, rekogni \ tionsskogar

och oafvittrade skogar, äfvensom huru stor del af hela arealen
vore att hänföra till inrösningsjord, till impedimenter och till skogbärande
mark;

Länsstyrelserna: väsentligen enahanda uppgifter, aproximativt beräknade
för oafvittrade socknar, samt vidare särskilda uppgifter dels k .sågverk
och summariskt å hemman och lägenheter i hvarje socken, der
skogsprodukter till afsalu förarbetas, så ock å de virkesbelopp, som dertill
årligen förbrukats, tillika med afskrift af alla för bruk och sågverk
utfärdade privilegier på stockfångst från kronans skogar, dels å afverkningen
af skogseffekter å kronoskogar och statsverket derför beredd inkomst
under åren 1863—68, dels å utgifterna för förvaltningen af kronans
skogar under åren 1866—68, auktions- och beslagsprovision deri
inberäknad, dels ock å de från städer och landthamnar till inrikes orter
under samma tid afskeppade trävaror;

Generaltullstyrelsen: ej mindre å beloppet af de olika slags trävaror,
som under förenämnda sex år från Tullkamrarna i Norrland blifvit till
utrikes ort exporterade, än äfven å värdet deraf; och från Tullkamrarna
uppgift å de under år 1869 afskeppade trävaror;

Jägmästareexpeditionerna: å kostnaderna för utsyning af virke åren
1863—68;

Skogsstyrelsen: å beloppet af det virke, som, med tillämpning af
Kongl. Förordningen den 21 December 1865, årligen blifvit, på grund af

ARBETSREDOGÖRELSE.

2 § i berörde Förordning, åt kronohemmans- och nybyggesåboer utsynadt;
samt från

Domhafvanderne: uppgift dels å de under loppet af de sista tio åren
vid Härads-rätterna intecknade kontrakter om aftorkning'' af skog å hemman
och lägenheter tillika med de vilkor, hvarunder upplåtelsen skett,
och dels å antalet åverkansmål, som under åren 1863—68 vid Härads-rätterna
varit af såväl allmän åklagare som enskild part anhängiggjorda,
så ock å antalet af de i dessa mål fällde och frikände personer.

Öfver en del af omförmälde uppgifter har Komitén upprättat sammandrag
och torde få tillfälle att, allt efter som planen för framställningen
det fordrar, ''längre fram i betänkandet dem meddela.

De till besvarande af Länsstyrelserna framställda, här ofvan berörda
frågorna äro:

l:o) Finnas socknar, der skogen är för husbehof otillräcklig, och
hvilka äro dessa socknar?

2:o) Gifves det socknar, der skogen är endast för husbehof tillräcklig,
och hvilka äro dessa?

3:o) Kan befolkningen i dessa socknar hafva att genom körslor och
dagsverken vid på, annat håll bedrifven skogsafverkning påräkna någon
inkomst?

4:o) Har den behållna inkomst, som genom skogsafverkning tillfallit
allmogen, i allmänhet kommit jordbruket till godo?

5:o) Kan jordbruket i de trakter, der skog icke finnes till afsalu,
anses hafva vunnit någon större utveckling?

6:o) Ar allmogens ekonomiska ställning i allmänhet bättre, der jordbruket
är, om icke den enda, dock den hufvudsakligaste inkomstkällan? 7:o)

Anses den säljbara skogens tillgodogörande på möjligen kortaste
tid vara önskligare än en för all framtid beräknad, jemnt fortgående
skogsafverkning?

ARBETSREDOGORELSE.

8:o) Kan anläggningen af nybyggen anses hafva motsvarat sin hufvudsakligaste
uppgift, jordbrukets utbredning till aflägsnare trakter? och
9:o) Har det visat sig, huruvida pybyggen blifvit inom länet eller
vissa delar deraf anlagde mera för skogens tillgodogörande än för jordens^^upparbetande
?

Då den skiljaktighet i omdömen, åsigter och uppfattning, som vid
besvarandet af dessa frågor gjort sig gällande, lagt hinder i vägen för
fullständigt återgifvande i lämpligt sammandrag af de meddelade yttrandena,
har Komitén funnit sig böra låta samma yttranden, såsom bilagor
under Litt. A., i oförändradt skick åtfölja detta underdåniga betänkande.

Svensk, före- Innan Komitén öfvergår till redogörelse för de iakttagelser, Komitén

Norrländsk ifrågavarande hänseenden gjort, har Komitén ansett sig böra lemna

skogslag- en kort framställning Om den Norrländska skogshushållningens successiva
stiftning. ö '' 8 '' ®

utveckling från äldre tider och de hufvudsakligaste åtgärder, som från

lagstiftningens sida med afseende derå blifvit vidtagne; i sammanhang
hvarmed Komitén, som jemväl sökt vinna kännedom om främmande länders
skogslagstiftning, för att deraf hemta ledning för omdömet vid afgifvandet
af förslag till de åtgärder, våra skogsförhållanden kunna kräfva,
äfven trott sig böra meddela, hvad Komitén dervid funnit förtjena uppmärksamhet.

Vid tiden för kulturens början i vårt fädernesland utgjorde skogarne
likasom jorden ett föremål, hvilket, såsom de äldsta urkunder gifva vid
handen, ansågs vara utan viss egare. Det stod då en hvar öppet att
genom odling intaga samt sålunda bereda sig eganderätt till huru mycken
mark som helst; och ännu länge efter det ett mera ordnadt samhällsskick
kommit till stånd, erkändes occupationsrätten såsom laga fång,

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNING.

ehuru den, i man som odlingen framskred, underkastades inskränkning.
Sålunda kommo först från den allmänna odlingar ätten att undantagas
sådane emellan uppodlade egor belägna skogssträckor, som för odlarne
au sågos behöfliga dels för att bereda dem erforderlig tillgång på skogsprodukter
och dels för att lemna dem tillfälle att utvidga sina odlingar.
Dylika skogssträckor benämnas i våra gamla Landskapslagar Allmänningar,
en benämning, som dock äfven omfattade skog, som ännu ej blifvit inkräktad
och följaktligen ansågs icke tillhöra någon. För den rätt, Kronan
i sednare tider tinnes hafva till de betydliga skogar, öfver hvilka
den förfogat, gifva våra gamla lagar icke något bestämdt stöd; men af
andra äldre handlingar kan skönjas, hurusom under Medeltiden Regenterna
oaflåtligt sträfvade att tillvinna Kronan magt öfver de skogar,
som ännu ej voro enskild person underlagde; och hvad särskildt beträffar
Norrland, togs under Konung Gustaf I:s regering steget i antydda
riktningen fullt ut, i det denne Konung genom plakatet och påbudet
den 20 April 1542 fann för godt förklara, »att sådane egor, som ligga
obygda, höra Gud, Konungen och Sveriges Krona till.» Långt ifrån
likväl att odlingen å de norra skogarne, till hvilka äfven ödeskogarne i
Dalarne och Wermland räknades, genom denna, sedermera bekräftade
regeringsåtgärd hämmades, gick tvertom den tiden lagstiftningen i afseende
å nämnda skogar hufvudsakligen ut på att befrämja desammas
uppodling och bebyggande; och äfven efter det, genom de följande
Wasakonungarnes nit för upphjelpande af näringar, handel och sjöfart,
skogarne i riket börjat få ett mera allmänt erkändt värde, samt till
följd häraf uppmärksamheten blifvit riktad på nödvändigheten att förebygga
de missbruk af nyttjanderätten till Kronans skogar i allmänhet,
som då lärer yttrat sig genom anläggande af nybyggen och sågqvarnar,
åverkan samt isynnerhet omåttligt och vårdslöst svedjande, ansågs odlingsoch
nyttjanderätten å skogarne i de norra orterna icke böra inskränkas.
Uti de författningar (Skogs-Ordningarne af den 22 Mars 1647 och den 29
Augusti 1664), som vid denna tid till skydd för Kronans öfrige skogar

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNINGk*

utfärdades, blefvo nemligen de norrländska skogarne undantagne från
de genom samma författningar, särdeles mot svedjande, meddelade sti änga
förbud, äfvensom det tilläts, att de Finnar, som a dessa skogar nedsatt
sig och antingen rödjat åker och äng eller ock utfäste sig dertill eller
att betjena bergverken, fingo behålla hvad de rödjat och rättighet att
rödja ännu mera. Mot dessa åsigter, hvilka i främsta rummet gingo ut
på att befordra odlingen af ifrågavarande marker, inträdde någon tid
derefter en reaktion, i det genom Kongl. Förordningen om skogarne i
Norrland, Dalarne och Wermland jemte Finland den 19 December 1683
påbjöds, att, sedam genom undersökning blifvit utrönt, hvad af nämnde
skogar borde bygdelagen tillkomma, all annan mark skulle derifrån såsom
Kronans tillhörighet afvittras och de Kronan sålunda tillkommande skogar
ställas under Bergskollegii uppsigt för att, bergverken till nytta,
mellan bruken fördelas. Sålunda blefvo inom vissa trakter icke oansenliga
skogssträckor, emot årlig afgäld eller s. k. rekognition, upplåtna
till bruks- och bergverk, som sedermera till dessa skogar, Rekognitionsskogar
benämnda, förvärfvat sig skattemannarätt, så att numera endast
några få af dem, i följd af tillfälliga omständigheter, återstå såsom ännu
tillhörande Kronan. — Äfven Skogsordningen den 12 December 1734
afsåg hufvudsakligen bergverksintresset, till följd hvaraf den k innarne
medgifna tillåtelsen att rödja å skogarne inskränktes till de Finnar, som
kunde utfästa sig att betjena bergverken.

Men kort derefter fästades ånyo uppmärksamheten på vigten af
skogarnes uppodling; och enligt Kongl. Förklaringen den 5 April 1739
fingo Landshöfdingarne till åliggande att draga försorg om ödeskogarnes
bebyggande och uppödlande, hvarjemte odling af ödesjord blef, genom
odlarne af sådan mark förunnad frälsefrihet å deras nybyggen, särskildt
uppmuntrad. Enahanda åsigter gjorde sig äfven gällande såväl i den
Skogsordning, som utkom den 19 December 1793, som ock i Skogsordningen
af den 1 Augusti 1805, hvarigenom föreskrefs, att sedan, i
öfverensstämmelse med derom utfärdade särskilda författningar, afvit -

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNING.

tring blifvit å de stora skogarne verkställd, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skulle låta afmäta, beskrifva och på karta lägga öfverloppsmarkerna
samt i mån af de tillfällen till nyttig odling, som inom desamma
sig företedde, i underdånighet föreslå hvad antal nybyggen,
hvartdera med ett område af ungefär Vs mantals egovidd, derstädes
kunde anläggas, hvarefter Kongl. Maj:t ville sig utlåta, huru och under
hvad vilkor sådane nybyggen till hugade odlare finge upplåtas, hvilket
sedermera äfven skett genom de tid efter annan utfärdade afvittringsförfattningarne,
äfvensom Landshöfdingarne anbefalldes att inkomma med
berättelser, huru vidt och på hvad sätt till Kronans förmån försäljning
af skogsalster från kronomärkerne redan skett samt än vidare kunde
tillåtas och befordras eller inskränkas.

Det antagna systemet af kronomarkernas föryttrande vann utbildning
genom de följande tidernas nationalekonomiska åsigter, och de
tvifvelsmål, som derpå grundade sig om fördelarne af egendom i statens
hand, vunno stöd af det dåliga tillstånd, hvari samtlige kronoskogarne
i riket vid början af innevarande århundrade befunno sig. På 1809—
1810 årens riksdag väcktes derföre fråga om de publika skogarnes afyttrande
till enskilde, och i underdånig skrifvelse den 26 April 1810
anhöllo Rikets Ständer, att Kongl. Maj:t, efter nödiga upplysningars inhemtande,
måtte bestämma, hvilka och huru stora Kronans parker och
skogar borde för allmänt behof qvarblifva, samt låta försälja de öfrige
genom auktion till den mestbjudande, som då skulle åtnjuta full eganderätt
mot erläggande af grundränta. Sedan detta ämne ånyo förekommit
vid 1818 års riksdag, och Ständerna gjort underdånig framställning om
grunderna för den föreslagna åtgärdens verkställighet, aflat Kongl. Maj:t
vid 1823 års riksdag nådig proposition, som med några få ändringar
och tillägg af Rikets Ständer antogs; och de sålunda genom Kongl.
Mapts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut fastställda grunder
kungjordes genom Ivammarkollegii Cirkulärbref den 14 April 1824, i
enlighet hvarmed sedermera högst betydliga skogssträckor i mellersta

SVENSK SK0GSLAGST1FTNING.

och södra delen af riket efterhand blefvo Kronan mot ringa ersättning
afhände. Beträffande åter de vid afvittring öfverblifna kronomarkerna
i de norrländska länen förklarades i samma Cirkulärbref: »att de i anseende
till folkbrist och felande kommunikationer i deras ^närvarande
skick voro af föga värde och icke kunde med större nytta för det allmänna
användas än till nya hemmans anläggning för att befordra landets
uppodling och befolkning, hvarföre dessa skogar vid den reglering, som
komme att företagas, icke vidare kunde komma i fråga, utan skulle med
dem förhållas efter de författningar, som i förenämnda ändamål redan
vore gifna eller vidare kunde af Kongl. Maj:t i nåder meddelas.»

Att genomföra de åsigter om grunderna för hushållningen med
Kronans skogar i de norrländska länen, som sålunda gjort sig gällande,
var afvittring sverkets ursprungliga uppgift. Redan genom 1683 års
skogsordning anbefalld fortgick afvittringen dock i början endast ytterst
långsamt. Väl blef den 23 November 1742 en instruktion för afvittringsverket
i Ångermanland utfärdad; och för Jemtland förordnades den 2
December 1754 två Afvittrings-landtmätare och en särskild AfvittringsRätt;
men i båda provinserna afstannade göromålen snart samt återtogos
sedan först år 1821, dä början gjordes med Jemtland, för hvilken provins
ny Afvittringsstadga utfärdades den 8 December 1820. Enligt denna
stadga skulle afvittringen hafva till föremål, icke allenast att skilja
Kronans marker från enskildes egor, utan ock att af Kronans marker
tillägga svaga hemman fyllnad i deras behof, urskilja hvad hemman,
utöfver deras mantal och ränta, i egor innehade, inom samfällighet^1
dela egorne hemmanen emellan, när sådant, till förekommande af egoblandningar
mellan Kronan och enskilde, kunde pröfvas nödigt, samt
att genom dessa anstalter bereda för heminansåboarne full visshet och
säkerhet om deras egorymd och för idoge arbetare tillfälle till nya hemmans
anläggning på kronoallmänningar och öfverloppsmarker samt således
befrämja landets uppodlande och bebyggande. Hvarje helt hemman
skulle, när utrymmet så medgåfve, tilldelas från 500 till 3000 tunnland,

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNING.

impedirnenter deri icke inberäknade. De öfverblifvande markerna borde
från samfälligheten utbrytas och till nya hemman indelas, dock icke under
l/8 och icke öfver ett helt mantal, eller ock, der den öfverblifvande
egorymden vore mindre, än att den kunde för % mantal svara, densamma
såsom kronotorp upplåtas till odling mot ränta. Och i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med omförmälde författning, hvilken, enligt
Kongl. Brefvet den 9 Mars 18*25, i väsentliga delar äfven borde för
Herjeådalen gälla till efterföljd, utfärdades under den 10 Februari 18*24
särskild stadga för afvittringen i Wester-Norrlands, Westerbottens och
Norrbottens län. Enligt denna stadga, hvilken, jemlikt Kongl. Brefvet
den 12 Maj 1832, borde tillämpas jemväl för då återstående afvittring i
Gefleborgs län, utgör den egovidd af duglig mark, som bör helt hemman
tilldelas, 700 till 2,500 tunnland.

För öfrigt har en mängd författningar efterhand utkommit för påskyndande
och närmare reglerande af afvittringsverket, som nu så fortskridit,
att, förutom Norrbottens och Westerbottens lappmarker, endast
mindre delar af de två nordligaste länen tillika med en i sednare tider
från Stora Kopparbergs län till Gefleborgs län förlagd del af Orsa socken
återstå oafvittrade. Hvad nämnde lappmarker angår, hafva de egendomliga
förhållanden och i flera afseenden väsentliga skiljaktigheter, som de vid
jemförelse med kustlandet förete, ansetts påhålla särskilda föreskrifter.
Sålunda blef för afvittring och skattläggning i Luleå lappmark den 13
December 1850 utfärdad särskild stadga, enligt hvilken afvittringen der
jemväl skulle hafva till föremål att urskilja och bestämma de delar af
lappmarken, der tillsvidare och intilldess Kongl. Maj:t annorlunda förordnade,
anläggning af nybyggen icke må ega rum, utan lappallmogen
hafva oinskränkt rätt till bete för sina renar. Afvittringsarbetet i nämnda
lappmark hann dock icke längre än till vidtagande af åtgärder för uppgående
af sockengränsorna, då under år 1860 dåvarande Landshöfdingen
i Norrbottens län till Eders Kongl. Maj:t inkom med den underdåniga
hemställan, att ifrågavarande afvittringsstadga måtte förklaras icke skola

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNING.

till efterlefnad gälla, innan mera tillförlitliga underrättelser om lappmarkstrakternas
verkliga värde hunnit inhemtas genom det ekonomiska
kartearbete, som inom länet var under utförande, samt Eders Kongl.
Maj:t, med ledning deraf, blifvit, satt i tillfälle att närmare bedöma, huru
skogarne i lappmarken må kunna till det allmännas gagn på förmånligaste
sätt användas — en framställning, som föranledde Eders Kongl.
Maj:t att medelst nådigt Bref den 28 December 1861 anbefalla Dess
Befallningshafvande i länet att, så snart omständigheterna det medgåfve
och i god tid, innan de allmänna afvittringsarbetena ansåges böra till
Luleå lappmark utsträckas, inkomma med underdånigt förslag till ny
stadga för afvittring och skattläggning i samma lappmark, hvarvid jemväl,
efter samråd med.Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens
län, borde tagas under öfvervägande, huruvida icke för alla lappmarkerna
inom berörde två län gemensamma grunder för dervarande hemmans
och lägenheters afvittring och skattläggning lämpligen må kunna
bestämmas; och lär det förslag till afvittringsstadga för lappmarkerna,
som i anledning häraf blifvit utarbetadt, för närvarande vara på Eders
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende.

För främjande af det ändamål, dispositionen af de norrländska kronoskogarne,
på sätt nämndt är, afsåg att befordra, nemligen landets uppodling
och bebyggande, beviljades nybyggarne åtskilliga förmåner. Sålunda
tillförsäkrades dem frihet under viss tid från erläggande af skatt
och ränta till kronan. Äfven mera direkta bidrag till afhjelpande af de
svårigheter, som mötte nybyggarne i fråga om bestridandet af de första
kostnader, som till anläggande af nybyggen erfordras, koinmo dem till
del genom rättigheten, som medelst särskilda författningar dem förunnades,
att under vissa vilkor af kronan erhålla till beloppet bestämdt
understöd i spanmål och, inom en del af Norrland, jemväl i penningar.
Och med afseende å framtiden tillerkändes nybyggarne rättighet att utan
erläggande af skattelösen få deras nybyggeshemman omförde från kronotill
skattenatur. I sådant afseende är först genom Kongl. Brefvet den

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNING.

6 Maj 1817 för nybyggare i Norrbottens och Westerbottens län stadgadt,
att nybyggen derstädes från den tid de, efter fullbordade odlingsskyldigheter,
begynna erlägga skatt och ränta till Kongl. Maj:t och Kronan, må
utan skattelösens erläggande genast anses och i jordeböckerna upptagas
såsom skattehemman; hvilken rättighet sedermera genom Kongl. Brefvet
den 10 Februari 1824 utsträcktes jemväl till »hädanefter blifvande nybyggare
i rikets öfriga norra provinser, Gefleborgs län derunder äfven
inbegripet». Och genom Kongl. Brefvet den 17 Februari 1847 fingo
innehafvarne af dylika nybyggeshemman, de der således äro att skilja
från sådane äldre nybyggeshemman, som, redan innan förstomförmälda
författningar utfärdades, inträdt i skattskyldighet och hvilka äro underkastade
de för skattemannarätts förvärfvande i allmänhet fastställda grunder,
sig tillagd rättighet till skatteomföring af deras hemman, så snart
odlingsskyldigheterna, enligt vederbörlig syn, ''blifvit fullgjorde, äfven om
de för dem beviljade frihetsår då ej tilländagått.

Enligt äldre författningar egde kronoåbo i allmänhet att endast till
husbehof använda hemmanets skog; men kronoåboerna i de Norrländska
länen blefvo genom särskilda författningar efterhand tillerkände vidsträcktare
rättigheter till skogens begagnande. Dessa författningar gå
dock icke synnerligen långt tillbaka och hade från början till angifvet
syftemål allenast att bereda den fattiga befolkningen någon hjelp och
understöd medelst öppnade tillfällen till tjärubränning, pottaskeberedning
och dylika binäringar. Först tilläts genom Kongl. Brefvet den 11
Januari 1814, att stubbar å kronoallmänningar, parker och gehäg fingo
till tjärubränning i mån af tillgångarne, efter af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
meddelade resolutioner, utsynas, äfhemtas och begagnas.
Sedan derefter medelst Kongl. Brefvet den 21 Februari 1826 för så
beskaffad utsyning af stubbar, jemte torra träd och vindfällen, från skogarne
i Westerbottens län en viss stubböresafgift blifvit bestämd, äfvensom
tillstånd meddelats, att för tillverkning af pottaska utsyning från
berörda skogar fick ske af stubbar, rötter och vindfällen af löfträd, samt

SVKNSK 8KOG8L, AGSTIFTNTNG.

1 6

afgifter derför blifvit bestämde, stadgades genom Kongl. Brefvet den 6
Maj 1830, icke allenast att åboerna å de kronohemman och nybyggen
inom de Norrländska länen, hvilkas områden voro genom afvittring eller
eljest behörigen bestämda och afrösade, skulle ega rättighet att, utan
föregången ansökning och syn samt utan afgift, till tjärubrärming afhemta
dertill tjenliga stubbar, rötter och vindfällen å sina egna områren,
utan ock att, der hemmanens och nybyggenas områden på förenärnnda
sätt ännu icke voro stadgade, enahanda rättighet tillsvidare finge
kronohemmans- och nybyggesåboer äfvensom skattehemmansegare å de
till deras hemman och lägenheter närmast gränsande kronomärke]’ tillkomma.
Genom Kongl. Brefvet den 3 Mars 1837 förklarades derefter,
att hvad 1830 års nyssberörda Kongl. Bref innehöll rörande tillåtelse att
till tjärubränning afhemta stubbar, rötter och vindfällen, skulle för de i
samma Kongl. Bref omförmälde hemman och nybyggen samt områden
och kronomärke]'' få i alla delar och under deri stadgade vilkor samt
sålunda äfven utan afgifts erläggande tillämpas i afseende å afhemtning
af stubbar, rötter och vindfällen, tjenliga till pottaskctillverkning; men
att med afhemtning af slike skogseffekter från kronans öfriga skogsområden,
för beredande af pottaska, skulle i öfverensstämmelse med Kongl.
Brefvet den 21 Februari, 1826 förhållas.

Något sednare antogo deremot författningarne om kronoåboers rättighet
till skogen en helt annan karaktär, i det de öppnade kronans skogar
i de norra länen för en vidsträckt afverkning, som snart blef en af dessa
orters vigtigaste näringar. Sålunda förordnades genom Kongl. Brefvet
den 16 Februari 1842 i afseende å de kronoåboer inom Gefleborgs län,
som för sina hemman eller nybyggen fått afvittrade områden sig tillagde,
att Kongl. Majrts Befallningshafvande skulle ega att från sådane
områden, på anmälan och efter syn i stadgad ordning, tillåta »en lämplig
och med skogens framtida bestånd förenlig försäljning af skogseffekter,
utan att någon stubböresafgift, härför må erläggas». Och hvad beträffar
kronoåboer inom de öfriga Norrländska länen, blefvo deras rättig -

SVENSK SICOGSL ANSTIFTNING.

heter till skogen närmare bestämde medelst Kongl. Brefven den 5 April
1889, den 11 April 1844 och den 24 November 1857. Enligt dessa författningar
skulle kronoåboerna ega att utan ansökning och syn samt
utan afgift, men under kontroll af kronobetjeningen, till afsalu och kolning
begagna torra träd och vindfällen inom åboernas egna områden
eller, der de icke genom afvittring eller eljest fått vissa områden för
sina hemman bestämda, inom närmast angränsande kronomark. Äfven
fick kolning af växande skog ega rum, men icke annorledes än efter ansökning
och syn samt med skyldighet för den åbo, som icke fått visst
område för sitt hemman faststäldt, att för kolningen erlägga en afgift
till kronan af en skilling banko för hvarje tretton-qvarters kubikstafrum
ved. Och kronoåboer i Norrbottens och Westerbottens län förunnades
tillika rättighet att från deras genom afvittring eller eljest bestämda
områden till sågverken afyttra sågtimmer af minst tio tums diameter i
lilländan, dock under enahanda vilkor, som i afseende å kolning å växande
skog voro föreskrifna; hvarjemte förklarades, att, i likhet med hvad tillförene
varit vanligt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i sistnämnda båda
län, på ansökning af såväl krono- som skattehemmansåboer derstädes
om tillåtelse att från kronans skogar afhemta fullmogna, till timmer,
plankor och bräder tjenliga träd för afsalu, tillsvidare egde att, efter det
syn å trakten blifvJt af kronobetjent med biträde af två Nämndemän
verkställd, pröfva och bestämma, om och i hvad mån den sökta afverkningen
finge, efter utsyning och mot vanlig afgift, ega ruin, med iakttagande
dervid, att den skogstrakt, der utsyningen skulle ske, icke hårdare
anlitades, än att den för framtiden kunde lemna enahanda årlig
tillgång- af sådane träd, som till timmer eller bräder voro användbara.
Dessutom är genom särskilda författningar tillstånd lemnadt äfven till
användande, under vissa vilkor, af brandskadad skog för afsalu.

Medgifvandet att anlägga nybyggen och upplåtelse af vissa skogstrakter
till bruk och bergverk utgöra emellertid, icke de enda sätt,
hvarpå Kronans skogar i Norrland blifvit disponerade. Äfven genom

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNING.

ett annat förfogande har grund blifvit lagd för en stor del af de oafvittrade
skogarnes afhändande från Kronan, nemligen derigenom att tid
efter annan tillstånd till viss årlig stockfångst från berörde skogar meddelats
åtskilliga sågverk inom de fyra nordligaste länen. Uti äldre tider,
äfven sedan i öfrige delar af riket skogens produkter börjat tillvinna sig
mera allmänt erkändt värde, så att åtgärder mot skogsförödelse funnos
erforderliga, var afverkningen för sågverksrörelsen i Norrland fullkomligt
fri. Betraktad såsom medel för befordrande af landets befolkande ansågs
den böra befrämjas. Ur sådan synpunkt blefvo ock i 1647 års
skogsordning, hvarigenom det förbjöds att å Kronans skogar hugga sågtimmer,
från detta förbud uttryckligen undantagna Norrland, Dalarne och
Wermland, »som med sko»'' öfverflöda och hvarest det saklöst kunde göras»,
ett medgifvande, som jemväl i 1664 års skogsordning tick rum. Men
sedan, i den mån bruks- och bergverksrörelsen tilltagit, behofvet af
skogstillgång för denna näringsgren ökats, började den, på sätt nyss
nämndt är, lemnade tillåtelsen till oinskränkt utverkning, derför någon
afgift till Kronan ditintills synes icke hafva utgått eller varit stadgad,
ådraga sig uppmärksamhet från statens sida. I underdånig skrifvelse
den 11 Oktober 1738 förklarade nemligen Rikets Ständer, att, enär det
försports, hurusom skogarne på åtskilliga ställen genom öfverflödigt sågande
alltför mycket medtogos och utöddes, det vore angeläget, att de
tillåtne och utan särskilde privilegier inrättade sågverk och qvarnar efter
landets behof och skogarnes tillstånd blefvo af Landshöfdingarne under
vederbörande Kollegiers inseende inskränkte till något visst qvantum
årligen äfvensom till skälig afgift till Kronan taxerade. Långt ifrån
likväl att Rikets Ständer med denna skrifvelse afsågo att hämma trävarurörelsens
utbildande, innehöll den fasthellre tillika åtskilliga framställningar,
de der gingo bestämdt ut på att uppmuntra och vidare utbilda
samma näringsgren. Och blef hvad Rikets Ständer hemställt af
Kongl. Maj:t gilladt och genom nådigt Bref den 23 Februari 1739 Kammar-
och Kommerse-Kollegierna samt vederbörande Landshöfdingar till

SVENSK S K O G S L A G S TIF T NIN G.

efterrättelse och behörigt iakttagande anbefaldt. Från detta Kongl. Bref
härleder sig grunden för de åt sågverken i Norrland utfärdade privilegier
på stockfångst från Kronans skogar. Uti dessa privilegier, meddelade i
början af Kammar- och Kommerse-Kollegierna gemensamt och sedermera
ensamt af Kammar-Kollegium, hafva sågverken, efter syn på stället och
pröfning af kronoskogarnes tillstånd, fått såsom årlig stockfångst derifrån
sig anslaget visst antal sågtimmer, vanligen emot bestämd afgäld
till Kronan under namn af'' stubböresafgift samt med förbehåll i allmänhet
å Kronans sida, att växande timmerskog icke finge i närheten af
byar och gårdar uthuggas eller nybyggesanläggningar å de upplätne
skogstrakterna förhindras, der tillfälle dertill funnes. Stubböresafgifterna,
afsedda att beräknas efter skogens beskaffenhet och den större eller
mindre svårighet, som med framforslingen var förenad, äro följaktligen
icke för alla sågverk lika, utan utgå, enligt somliga privilegier, med
endast en eller två skillingar, enligt andra åter med ända till sex skillingar
banko för hvarje träd. Äfven finnas privilegier på stockfångst
meddelade, utan att hvarken vid privilegiernas beviljande eller sedermera
stubböresafgift blifvit fastställd.

Vid 1818 års riksdag hade emellertid Rikets Ständer, i sammanhang
med ofvanomförmälcla underdåniga framställning om kronoskogarnes
försäljande, fästat uppmärksamhet å nödvändigheten af en bättre hushållning
med Kronans skogar; och efter det med anledning häraf fråga
blifvit hos Kammar-Kollegium väckt, huruvida det hädanefter som tillförene
finge lenmas tillstånd till nya sågverksanläggningar med rättighet
till viss årlig stockfångst för alltid från uppgifne kronoskogstrakter, har
Eders Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den 3 Juni 1820 förordnat, att, intilldess
Eders Kongl. Maj:t fattat nådigt beslut angående kronoskogarnes
framtida användande, något tillstånd till stockfångst från desamma icke
finge meddelas; hvilket förbud medelst Kongl. Brefvet den 2 Maj 1826
förklarades skola fortfara, intilldess afvittringen i länen blifvit afslutad
och till följd deraf annorlunda i ämnet kunde varda föreskrifvet; dock

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNING.

att, der ansökningar om upplåtelse till stockfångst från Kronans skogar
blifvit ingifne och undersökningar försiggått före den 30 Juni 1820, så
beskaffade mål fingo efter dåvarande föreskrifter i ämnet granskas och
afgöras. Men då det ansågs både i allmänt och enskildt afseende vara
af vigt, att, likasom förut för Jemtland skett, förordnande meddelades,
huru vid afvittringen i Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens
län borde med de åt sågverk derstädes upplåtne skogstrakter förhållas,
så att dessa sågverks framtida bestånd försäkrades genom orubblig be>
sittning af nödig skogsmark för verkens drift och för sågverksegarne
uppkomme ett dittills
och derå införa en för skogens bestånd ändamålsenlig hushållning, blef
tillika genom förberörda Kongl. Bref af den 2 Maj 1826 stadgadt, att
ifrågavarande sågverk skulle af- de till dem upplåtne skogstrakter, och
om dessa genom derå tid efter annan upplåtne nybyggen blifvit eller
genom anslag af mark till fyllnad för dessa eller oafvittrade äldre hemman
vid afvittringen kunde blilva förminskade, af annan befintlig odisponerad
kronans mark till ersättning derför undfå så stort område till
hemman under vanlig besittningsrätt indeldt och skattlagdt, att, med
skogens framtida bestånd, sågverken alltid måtte derifrån kunna erhålla
det antal träd, som, efter sågverkens privilegier, till afverkning beviljade
blifvit; och bestämdes genom Kongl. Brefvet den 18 Juli 1827 de grunder,
efter hvilka de sålunda i stället för stockfångsträttigheter sågverken
tilldelade skogar borde till hemman indelas och skattläggas. — Sedermera
har Eders Kongl. Maj:t, i anledning af gjorda underdåniga framställningar
och då ändamålet med de sedan längre tid fortgående åt^ärderna
för de norra orternas bättre bebyggande ansåges ej kunna vinnas,
med mindre vilkoren för de ifrågavarande skogsmarkernas öfverlemnande
åt enskilda under besittningsrätt jemkades till närmare öfverensstämmelse
med dervarande naturförhållanden, i nådigt Bref till Kammar-Kollegium
den 29 Maj 1852 funnit skäligt att, med upphäfvande af Kongl. Brefven
den 2 Maj 1826 och den 18 Juli 1827, till iakttagande uti Wester-Norr -

SVENSK SKOGSLÅGSTIFTNING.

lancls, Westerbottens och Norrbottens län förordna hufvudsakligen följande:
att det genom Kongl. Brefvet den 3 Juni 1820 stadgade förbudet
mot tillstånds meddelande, såsom förut skett, till viss årlig stockfångst
från kronans skogar för sågverk uti nämnda län skulle fortfara
och sådana upplåtelser af kronans skogar följaktligen tillsvidare icke beviljas;
att sågverken i berörda län skulle af dem för stockfångst redan
upplåtna skogstrakter undfå så stort område antingen till hemman under
vanlig besittningsrätt indeldt och skattlagdt eller mot skogsränta
sig öfverlåtet, att, med skogens framtida bestånd, sågverket kunde derifrån
erhålla det antal träd, som, efter sågverkets privilegier, beviljade
blifvit; att, ehuruväl afvittringsstadgan i allmänhet skulle tjena till efterrättelse
vid hemmansindelningen äfven på de skogstrakter, Indika varit
sågverksegare till stockfångst upplåtne, finge likväl, der marken vore
af särdeles dålig beskaffenhet, skogsväxten mer än vanligt trög och ringa
tillfällen till verkställande af odlingar derå, tunnlandtalet för hemmanen
ökas till och med till 3,000 tunnland på helt mantal och inom Luleå
lappmark till och med till 4,000 tunnland, samt frihetsår, dock icke
öfver femton, dessa hemman tilldelas; att, då vid afvittringen någon del
af den till stockfångst upplåtne mark till nya hemman eller kronotorp
indelades, sågverksegaren skulle af den återstående öfverloppsmarken
undfå så stor del, som befunnes erforderlig för att betrygga sågverket
vid tillgodonjutandet af den detsamma tillförsäkrade årliga stockfångst;
att den åt sågverken sålunda upplåtna skogsmark icke skulle till hemman
indelas eller till hemmantal skattläggas, utan borde i öfverensstämmelse
med Kongl. Brefvet den 29 November 1796, efter afräkning af
impedimenter, beläggas med skogsränta, på sätt Kongl. Förordningen
den 28 Juni 1775 och Kongl. Brefvet den 5 December 1780 för skattläggningars
verkställande i Savolax och Karelen föreskrefvo; att, om de
dittills åt sågverken upplåtne skogstrakter, genom derå tid efter annan
anlagda nybyggen eller genom anslag af mark till fyllnad för dessa eller
oafvittrade äldre hemman, vid afvittringen blifvit eller kunde blifva för -

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNING.

minskade, sågverksegare då skulle af annan befintlig odisponerad kronans
mark, såvidt tillgång funnes, derför undfå ersättning, vare sig uti
till hemman indeldt och skattlagdt eller uti mot skogsränta öfverlåtet
område till så stor rymd, som erfordrades för att sågverket, med skogens
framtida bestånd, alltid kunde finna tillgång på det antal träd,
som, efter sågverkets privilegier, till afverkning beviljade blifvit; att, i
händelse det under sågverket upplåtna skogsområdet, sedan derå befintliga
odlingsmarker, äfvensom den skogsmark, hvilken för deruppå
blifvande hemmans och lägenheters bebyggande samt dessas husbehof
af skog kunde erfordras, blifvit afräknade, icke skulle lemna tillgång
för afhemtande af det antal träd, som sågverket till afverkning
beviljade blifvit, sågverket från kronans närmast belägna odisponerade
mark, såvidt tillgång dertill funnes, skulle erhålla nödigt fyllnadsanslag
af skog emot skogsräntas utgörande; att, om deremot skogen inom det
åt sågverk upplåtna område befunnes så betydlig, att derifrån, med skogens
bestånd, kunde erhållas större antal träd årligen, än hvartill sågverket
vore berättigadt, sågverksegare icke finge behålla mer skogsmark,
vare sig af den dess hemman åtföljande eller af den med skogsränta
belagda, än som motsvarade sågverkets, enligt privilegierna, tillerkända
stockfångst; att vid all beräkning af skogsmark, som ansloges
till sågverken under hvad namn som helst, noggrann undersökning af
markens beskaffenhet och skogens växtlighet skulle verkställas till utrönande
af den afverkning, hvilken, med skogens fortfarande bestånd, framgent
årligen kunde derå ega rum; att sågverksegare, hvilken från åt
sågverket emot skogsränta anslaget skogsområde egde att årligen hugga
och afhemta det, enligt nästföregående punkt, beräknade antal till sågtimmer
tjenliga träd af minst tio tum i lilländan, icke finge något derutöfver
afverka, såvida ej i framtiden utröntes, att genom omsorgsfull
vård och ordnad hushållning skogen så förökats, att den, med sitt fulla
bestånd, medgåfve årlig fällning af ett större antal träd, och tillstånd
till högre afverkning erhållits; att vederbörande embetsmyndigheter egde

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNING.

öfver skogshushållningen på de åt sågverken emot skogsränta upplåtne
marker utöfva den tillsyn, som funnes nödig för erhållande af visshet
derom, att denna hushållning öfverensstämde med hvad i sådant hänseende
vore eller framdeles kunde blifva stadgadt; att den emot skogsränta
öfverlåtna mark, som i stället för förut egande stockfångst undtinges
till ett sågverk, skulle allt framgent oskiljaktigt åtfölja samma
sågverk, hvilket borde ansvara för skogsräntans behöriga utgörande;
samt att, derest i framtiden sågverk skulle nedläggas, den sågverksegaren
mot skogsränta tilldelade marken borde till kronans disposition återfalla.
— Dessa stadganden äro ännu gällande med undantag likväl af föreskriften,
det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i den händelse
stockfångstområde funnes kunna lemna tillgång till fällande af ett större
antal träd, än som vid områdets utbrytning beräknats, skulle ega meddela
tillstånd till högre afverkning, hvilken föreskrift är, genom Eders Kongl.
Maj:ts nådiga skrifvelse till Kammar-Kollegium den 21 December 1865
förändrad derhän, att det numera beror af Eders Kongl. Maj:ts egen
pröfning, att, sedan Skogsstyrelsen yttrat sig öfver skogens förmåga att
tåla en högre afverkning, bestämma, på hvilka vilkor en sådan förökad
.stockfångst må kunna medgifvas, äfvensom att fastställa en deremot svarande
förhöjning i afgifterna till kronan; hvarjemte och då åtgärder ansåges
böra vidtagas för en skyndsammare verkställighet af- den utbrytning,
som genom Kongl. Brefvet den 29 Maj 1852 blifvit föreskrifven,
men tillämpningen af samma brefs föreskrifter försenats hufvudsakligen
derigenom, att inga medel funnits anslagna för bekostande af utbrytningsförrättningarne,
hvilka derföre måst anstå, tilldess att antingen sågverksegarne
låtit verkställa dem på egen bekostnad eller trakten blifvit
föremål för allmän afvittring, i sammanhang hvarmed utbrytningen kunnat
på allmän bekostnad försiggå, Eders Kongl. Maj:t anbefallt Dess Befallningshafvande
i Westerbottens och Norrbottens län att föranstalta om
en skyndsam tillämpning af nämnda brefs föreskrifter å de inom dessa
län belägna privilegierade sågverk, såvjdt sådant utan förnärmande af

SVENSK SKOGSLAGSTIETNING.

annans rätt kunde ske, samt tillika förordnat, att deraf föranledda kostnader
skulle, der utbrytningen skedde utan sammanhang med allmänna
afvittringen, af skogsplanteringskassan gäldas.

Likasom, på sätt nu är anfördt, sågverkens rätt till stockfångst från
Kronans skogar blef närmare reglerad och anspråket på vidare upplåtelser
af sådan beskaffenhet genom förbud inskränkt, började ock något
sednare det ditintills i afseende å nybyggesväsendet följda systemet att
ådraga sig en uppmärksamhet, som hade väsentliga ändringar i detta
system till följd. Den grundsats, som i lagstiftningen rörande användandet
af Kronans genom afvittring bestämda öfverloppsinarker ditintills
gjort sig gällande, nemligen att dessa marker, såsom det heter i Kammar-Kollegii
Cirkulär den 14 April 1824, vore, i anseende till folkbrist
och felande kommunikationer, af föga värde och »icke kunde med större
nytta för det allmänna användas än till nya hemmans anläggning för
att befordra landets uppodling och befolkning», befarades kunna i sin
fortsatta tillämpning, sedan skogen vunnit ett förut icke anadt värde,
leda derhän, att personer, under förevändning af nybyggens och hemmans
anläggning, finge tillegna sig betydliga områden af de skogbärande
öfverloppsmarkerna, men sedermera inskränkte sina odlingsföretag till
det minsta, som möjligen läte sig med jordens bibehållna besittning
förena, och riktade sina hufvudsakliga sträfvanden på ett skogshygge,
beräknadt för största möjliga vinst under de närmaste åren, men utan
omtanka ens för skogens framtida bestånd och ännu mindre för landets
varaktiga uppodling. En så beskaffad företagsamhet befanns ock hafva
på flera ställen inom de norra länen redan uppenbarat sig 09b visat
sina förderfliga verkningar i afröjda skogar utan något i stället uppkommet
jordbruk af betydenhet. Dessa missbruk af nybyggesrätten ledde
tanken på angelägenheten att för Kronan bibehålla och sålunda äfven
åt framtiden bevara de skogsmarker, som vid afvittringarne blefvo öfriga
samt till följd af sitt läge och sin beskaffenhet kunde såsom sammanhängande
kronoskogar med fördel ställas under allmän förvaltning till

SVENSK SKOGS LAGSTIFTNING.

eu regelbunden skogshushållning. Och såsom en förberedande åtgärd i
omförmälda hänseende täcktes Eders Kongl. Maj:t, genom nådig Skrifvelse
till Kammarkollegium den 25 Maj 1860 förordna hufvudsakligen,
att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de norrländska länen borde,
hvar för sig, genom vederbörande Landtmätare och Jägeribetjening låta
å Kronans genom afvittring bestämda öfverloppsmarker verkställa undersökning
för att utröna, hvilka delar af dessa marker hade det sammanhängande
läge och voro af -den beskaffenhet, att de skäligen borde såsom
kronoskogar bibehållas och användas, samt hvilka delar af öfverloppsmarkerna
deremot hade den spridda belägenhet eller voro af den
natur, att de icke med nytta och förmån kunde af Kronan bibehållas,
utan lämpligen borde åt enskilda öfverlåtas, samt att Länsstyrelserna
derefter borde inkomma med underdåniga förslag rörande förmånligaste
sättet för nämnde skogars användande; hvarjemte den föreskrift meddelades,
att under tiden, intill dess omförmälda undersökning och reglering
af öfverloppsmarkerna försiggått, inga nya anläggningar af nybyggen på
afvittrade öfverloppsmarker iinge ega rum. — Sedan derefter äfven
Rikets Ständer yttrat den åsigt, att säkerhet om skogarnes bestånd
syntes kunna vinnas derigenom, att staten i vidsträcktare mån, än ditintills
skett, sjelf uppträdde såsom skogsegare, och i sammanhang dermed
gjort underdånig hemställan om de-åtgärder, Rikets Ständer ansågo
böra till skogarnes bevarande för det allmänna vidtagas, utfärdades Kong].
Förordningen den 21 December 1865, enligt hvilken sådane öfverloppsmarker
och delar deraf, som i anseende till deras sammanhängande läge,
skogsmarkens äfvensom sjelfva skogens allmänna beskaffenhet, lägenhet
till flottning, tillfälle för afsättning, virkesbehofvet i orten samt andra
dylika omständigheter äro till kronoparker lämpliga, skola dertill användas;
i sammanhang hvarmed föreskrefs, dels att vid afvittringar och
storskiften skall, efter särskildt angifna grunder, viss mark till kronopark
afsättas, dels ock huru förfaras bör, då undantagsvis anledning förekommer,
att äfven från oafvittrad skog och utan sammanhang med den

SVENSK SK0GSLA0STIFTNIN6.

allmänna afvittringen kronomark lämpligen kan och bör afsättas. Härförutom
och jemte det Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition till
Rikets Ständer framställde de grunder, Eders Kongl. Maj:t för öfrigt
ansåg böra vid dispositionen af kronomarkerne iakttagas, fann Eders
Kongl. Maj:t godt att, i afvaktan på Rikets Ständers beslut i ämnet,
genom nådig Kungörelse af samma dag, tillsvidare förbjuda all anläggning
af nybyggen, vare sig å afvittrad eller oafvittrad mark.

Redan följande året, efter det Rikets Ständer- anmält sitt bifall till
hvad Eders Kongl. Maj:t uti omförmälde proposition föreslagit, blef berörda
förbud genom Kongl. Kungörelsen den 29 Juni 1866 upphäfdt
samt tillstånd lemnadt att å såväl afvittrad mark, som äfven å sådane
öfverloppsmarker, som vid föreskrifven undersökning befunnits till kronoparkers
bildande otjenliga, anlägga nybyggen, om dertill lämpliga lägenheter
funnos. Hvad deremot angår kronoparkerna, stadgades genom
allmänna skogsordningen af samma dag;, att de skola bibehållas oförminskade
och stå under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning
samt behandlas efter sådane på vetenskapliga reglor grundade, för
särskilda ortförhållanden lämpade hushållningsplaner, som afse skogens
framtida bestånd och högsta afkastning. Och då det vidare ansågs af
vigt, att Kronan jemväl för all framtid förbehöll sig rättighet att deltaga
i vården om den växande skogen å blifvande nybyggen, och enahanda
förbehåll syntes kunna göras äfven i fråga om vissa äldre nybyggen,
öfver hvilka Kronans fria dispositionsrätt kunde anses återställd,
utfärdades, i öfverensstämmelse härmed, jemväl under den 29 Juni 1866,
en Kongl. Förordning, hvari stadgas hufvudsakligen: att å skattehemman,
som uppkommer af nybygge, hvilket »hädanefter» från kronan upplåtes,
skattemannen ej eger annan rätt öfver hemmanets skog, än att han derifrån
må, dels, utan utsyning, till husbehof hemta nödigt virke och
bränsle och dels, efter utsyning och stämpling af vederbörande skogs
tjensteman, fritt taga och försälja hvad derutöfver kan, med bevarande
för framtiden af skogens bestånd, årligen afverkas; att för uppodling af

SVENSK SKOGS LAGSTIFTNING.

åker och äng skog å hemmanet ej heller må fällas annorledes, än nu
sagdt är, med mindre skattemannen dertill erhållit tillstånd af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, på sätt särskiklt är i författningen föreskrifvct;
samt att hvad sålunda är stadgadt för skattehemman, uppkommet
af nybygge, som hädanefter från kronan upplåtes, äfven gäller för skattehemman,
som uppkommer af redan upplåtet nybygge, för hvilket föreskrifna
byggnads- och odlingsskyldigheter icke blifvit inom behörig tid
fullgjorda.

1 det systeni för dispositionen af Kronans öfverloppsmarker, som
sålunda antagits, återstod dock ännu en lucka att fylla. A dessa marker
förekomma nemligen trakter, de der till följd af sitt läge i oregelbundna
figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans områden eller
annars genom sin särskilda beskaffenhet äro mindre tjenliga att såsom
kronoparker bibehållas och i anseende till ringa odlingslägenheter ej
heller lämpligen kunna-till anläggande af nya hemman användas. 1 afseende
å dylika trakter förordnades, genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga
Skrifvelse till Kammar-Kollegium den 29 Juni 1860, att, med undantag
af s. k. renbetesland, desamme skola, efter Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande
i hvarje särskildt fall, antingen, der vissa hemman eller byalag a
marken begagna mulbete mot smörränta, med dessa hemman förenas
utan skatteköpeskilling, men med tillökning i hemmanens mantal och
ränta, på sätt afvittringsförfattningarne föreskrifva, eller ock beläggas
med skogsränta, i enlighet med hvad Kongl. Förordningen den 28 Juni
1775 och Kongl. Brefvet den 5 December 1780 för skattläggningarnes
verkställande i Savolax ock Karelen föreskrifva, samt åt den högstbjudande
under eganderätt försäljas med förpligtelse för köparen, om marken
är mot smörränta upplåten fäbodelägenhet, att lemna innehafvande
deraf ostörde i deras rätt till bete och nödigt bränsle, äfvensom till
virkesfångst för hus och hägnader, som för betesrättens begagnande äro
behöfliga; dock att i begge dessa fall blifvande enskilde egare af marken
skola i fråga om nyttjanderätten till derå växande skog vara under -

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNIHG.

kastade enahanda bestämmelser, som i afseende på skog å skattehemman,
uppkommet af nybygge, hvilket hädanefter från Kronan upplåtes, gälla
för sådant hemmans egare, enligt ofvannämnde derom utfärdade nådiga
Förordning.

Jemte det genom nu omförmälda, ännu gällande fönfattningar bestämmelser
meddelades om sättet för disponerandet af den Kronan tillhöriga
mark, som i de norra länen icke af odlingen upptages, utan bör
för skogsväxt besparas, vidtogos ock de åtgärder, som ansågos erforderliga
för bevarande eller användande af den växande skogen; hvilka
förhållanden reglerades genom Kongl. Förordningen den 21 December
1865 angående utsyning och försäljning af skogsalster. Denna författning
hvilar å den grundsats, att all afverkning af skogsalster å Kronans
skogar skall ske efter utsyning af vederbörande skogstjensteman, med
undantag allenast för den afverkning till husbehof, som ansetts böra
tillkomma kronoåboer samt de frälse- och skattehemmansegare, som
ännu ej fått vissa områden för sina hemman bestämda, samt att all den
skogsmark, öfver hvilken Kronan eger att disponera, i allmänhet bör
hållas öppen till utsyning, icke, såsom förut i viss mån varit fallet, för
den jordbrukande befolkningen allenast, utan för allmän täflan om skogens
produkter. Da således den jordbrukande befolkningens företrädesrätt
till erhållande -af utsyning å kronomarkerna upphäfdes, fingo i stället
de egare och innehafvare af hemman och nybyggen, som icke under
skattemannarätt innehafva bestämda skogsområden, sig tillagd uteslutande
rätt, till utsyning inom de områden, som närmast angränsa deras odlade
egor, i enlighet med vissa uti ifrågavarande förordning stadgade grunder;
och för det virke, som sålunda utsynas, skola, enligt samma författning,
ej stubbören eller deremot svarande afgifter till Kronan erlä<rs’as,
men den, som utsyningen påkallat, vara skyldig att sjelf gälda eller,
såsom sedermera genom Kongl. Skrifvelsen till Skogsstyrelsen den 11
Maj 1866 blef bestämdt, deltaga i gäldandet af synekostnaden efter vissa
i nyssnämnda liådiga Skrifvelse jemte Kongl. Skrifvelsen den 16 Juni

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNING.

•2!)

1867 fastställde grunder. Enahanda rätt till uteslutande utsyning tillädes
äfven egare af sågverk med afseende å de områden, som blifvit åt dem
i ersättning för privilegierad stockfångst upplåtne, ehvad dessa äro till
hemman indelade och skattlagde eller med skogsränta belagde. I fråga
åter om kronoparker, öfverloppsmarker samt de delar af oafvittrade
skogar, för hvilka uteslutande rätt till utsyning ej eger rum, skall, i den
mån tillgång finnes, virke efter utsyningsförslag, som vederbörande skogstjensteman
har att uppgöra, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
försorg åt den mestbjudande försäljas, hvarefter, i enlighet med utsyningslängd,
upprättad på grund af auktionsprotokollet, utstämpling af det
försålda virket skall företagas. De rent forstliga grunder, efter hvilka
utsyningarne böra ske, äro i författningen angifna dels genom den allmänna
bestämmelsen, att skogstrakt ej må hårdare anlitas, än med skogens
bestånd i framtiden är förenligt och att utsyningen helst bör så
inskränkas, att hvarje skogstrakt för framtiden må lemna enahanda årlig
tillgång på sådana träd, som till sågtimmer eller bräder äro användbara,
under iakttagande likväl dervid, att skog ej så länge må sparas, att den
af ålder tager skada, om hvilket allt Skogsstyrelsen har att meddela
skogstjenstemännen nödiga föreskrifter, dels ock medelst bestämmelser
angående de särskilda slag af virke, som må utsynas, hvarvid något
undantag icke gjorts i afsende å de, enligt äldre författningar, Kronan
förbehållne maste- och storverksträd, utan dessa blifvit till utsyningsbart
virke hänförda, men deremot meddelats bestämmelse, hvarigenom i allmänhet
den fullt växtliga skogen skulle skyddas mot afverkning, till dess
trädet uppnått sådan utveckling, att det vid 24 fots höjd från roten håller
minst 9 decimaltum i genomskärning. Undantagsvis må dock åt privilegierade
sågverk med utbrutna områden utsynas till sågtimmer tjenliga
träd, som i lilländan hålla minst 81 tum. För öfrigt upptager den till
sitt hufvudsakliga innehåll nu angifna författningen särskilda föreskrifter,
huru förfaras bör: då enskilda personer, bolag eller kommuner önska,
att tillfälle till utsyning inom viss trakt må beredas; då utsyningsförslag

SVENSK SKOGSL AGSTIFTNING

omfattar trakt, der sågverk har rätt till stockfångst; och då kronopark,
för hvilken indelnings- och hushållningsplan blifvit uppgjord, tinnes
kunna under en längre följd af år med säkerhet afkasta ett större antal
till bjelkar och sågtimmer tjenliga träd; äfvensom huru i allmänhet virket
bör vid auktionen utbjudas samt inom hvad tid detsamma skall
vara afverkadt och ur kronans skogar bortfördt, med dera stadganden,
de der ansetts för tillämpningen af författningen nödige.

Hvad slutligen beträffar enskilde tillhörige skogar, var dispositionsrätten
öfver dem i den äldre lagstiftningen inskränkt genom förbud mot
fällande af maste- och storverksträd äfvensom s. k. bärande träd eller
ek, bok, apel och oxel. Redan före utfärdandet af 1647 års Skogsordning
skulle en hvar — frälseman eller bonde — som högg bärande
träd, för hvarje sådant plantera och från boskap freda två nya af samma
slag. Från denna återplanteringsskyldighet befriades egare äf frälsejord
genom 1734 års lagstiftning, hvaremot den bibehölls för skatteoch
kronojord; och i afseende å masteträd på skattejord stadgades, att
de icke fingo huggas eller säljas utan hembud till kronan; hvarefter i
1739 års Förklaring öfver 1734 års Skogsordning bestämdes, att de
masteträd och spiror, som ej funnos för kronan behöfiiga, skulle, sex
månader efter det de blifvit Amiralitets-Kollegium hembjudne, genom
Landshöfdingarnes föranstaltande fällas och till den mestbjudande försäljas
samt skattebonden erhålla hela den influtna köpeskillingen och
kronobonde!! halfva beloppet deraf. I dessa stadganden skedde sedermera
en väsentlig förändring genom Kongl. Förordningen den 21 Februari
1789, som tillförsäkrade skattemännen en lika fri dispositionsrätt
som frälsemännen öfver deras hemman, allenast med undantag af de för
Kronans behof tjenliga ek- och masteträden och utan inskränkning i
frälse-ränte-egares rätt till vissa bärande träd å frälseskattejord; och
från skyldigheten att till Kronan hembjuda ek- samt maste- och storverksträd
kan numera, enligt Kongl. Förordningen den 28 Oktober
1831, egare af kronoskattehemman friköpa sitt hemman genom erläg -

SVENSK SKOGSLAGSTIFTNING.

gande af lösen till Kronan, beräknad efter 24 skillingar banko för helt
mantal.

Stadgande?), som vidare inskränka nyttjanderätten till enskild skog,
innefattas i de föreskrifter om nyttjande af bys oskiftade egor i skog
och mark, hvilka innehållas i 10 Kap. Byggninga-Balken. Äfvenså är
uti Skiftesstadgan delegare i skifteslag, vid vite och skadans ersättande,
förbjudet att, derest skog å egorna finnes, densamma till afsalu eller
svedjande nyttja, innan skiftet blifvit afslutadt och tillträde af lotterna
skett; hvarförutom såväl den äldre lagstiftningen rörande fiskerierna i
riket som den nu gällande Fisker istadgan af den 20 Juni 1852 upptager
förbud för egare till skogsbackar eller lundar, hvilka äro belägna invid
fiskevatten, der fiskerirättigheten honom ej uteslutande tillhörer, att dem
afrödja, så framt veterligt är, att de gjort fisket nytta. Men derjemte
har af ålder, ända sedan lagstiftningen först började att åt skogarnes
bevarande egna sin omtanka, den särskilda inskränkning i nyttjanderätten
förefunnits, att svedjande äfven å skiftade skatteegor af viss beskaffenhet
varit förbjuden. Stadgandena härom förefinnas i 14 Kap.
Byggninga-Balken, men hafva under tidernas lopp genom särskilda författningar
undergått betydliga förändringar, hvarigenom förbudet ansenligt
förlorat i omfattning. Genom 1805 års Skogsordning är endast å
sandmo samt bergaktig och stenbunden mark, belägen utom åker, äng
och rätter beteshage, svedjande allmänneligen förbjudet, utom i de orter,
der Kongl. Maj:t för särskilda omständigheter annorlunda förordnat.
Det sålunda lemhade tillfället att erhålla undantag från det allmänna
förbudet liar föranledt särskilda provinser att tid efter annan åt sig utverka
sådana. Genom ett Kongl. Bref, af samma dag som nämnda Skogsordning,
stadgades, att allmogen i Norra Ångermanland och Medelpad
skulle få svedja äfven å mark, der sådant eljest ej var tillåtet, äfvensom
att i öfriga delar af Wester-Norrlands och Gefleborgs län utsyning dertill
kunde erhållas för flera år på en gång; hvarförutom åtskilliga medgifvanden,
hvilka äro äldre än Skogsordningen, ansetts fortfarande hafva

SVENSK SK0GSLAG8TIFTNING.

tillämplighet, t. ex. Kongl. Brefvet den 11 Februari 1796, enligt hvilket
allmogen i Helsingland och vissa socknar af Ångermanland tick svedja
äfven å sandjord, bergaktig och stenbunden mark, när den funnes tjenlig
till bete, skog eller uppodling och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lemnade
sitt samtycke, samt Kongl. Brefvet den 16 September 1799, som
förunnade vissa socknar i Medelpad samma frihet. Dock har sistberörda
medgifvande sedermera blifvit återkalladt genom Kongl. Brefvet den 1
Augusti 1845; och genom Kongl. Kungörelsen den 2 Mars 1849 förordnades,
att den hemmansegare, som antingen sjelf åstundadé eller ville
tillåta antagen åbo att svedja å dertill förbuden mark, egde att i orter,
der ej särskildt kunde varda annorlunda förordnadt, anmäla sig hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som skulle låta två erfarne män besigtiga
stället och sedan pröfva, om ansökningen borde bifallas, inskränkas
eller afslås.

Utom de mera speciela stadganden, som, på sätt nämndt är, inskränkt
skattemans rätt att disponera öfver sin skog, förefinnas äfven
andra, mera generela föreskrifter, som i afseende å skogsvården ställt
skattebonden under kronans uppsigt. Sålunda blef genom 1734 års lagstiftning
honom ålagdt, vid vite, att nyttja sin skog sparsamt, så att den
ej utöddes och hemmanet förderfvades, samt att först taga vindfällen,
torra träd, q vistar och stubbar till vedbrand, innan friska träd dertill
finge fällas. Detta stadgande upphäfdes genom ofvanomförmälda Kongl.
Förordning den 21 Februari 1789, men blef i viss mån återupplifvadt
genom den ännu ej ändrade bestämmelsen i 1805 års''Skogsordning, att,
om skatte- eller frälsebonde missbrukar sin rätt till skogen, så att fara
för hemmanets bestånd och oförmåga att skatten utgöra kan uppkomma,
ränteegareu är berättigad laga rättelse derå söka.

UTLÄNDSK SKOGSLAGSTIFTNING. 33

Vida mer genomgripande än i Sverige har åtskilliga främmande
länders lagstiftning sökt ''ordna den enskilda skogshushållningen på det
sätt, som ansetts motsvara skogarnes ändamål. Mera tätt befolkade
hafva flera af dessa länder tidigare fått kännbar erfarenhet af behofvet,
först att spara ännu befintlig skog och sedermera att återuppdraga skog
-i stället för den, som blifvit förödd. Vid betraktande af de föreskrifter,
utländska lagar i dessa hänseenden innehålla, och den utbildning de efterhand
vunnit, skall ett af de föremål, som tager uppmärksamheten i anspråk,
befinnas vara, huru de mer eller mindre fullständigt lyckats öfvervinna
det för allmännare åstadkommande af en rationel skotrshushållning
väsentliga hinder, som ofta möter uti den enskilda eganderättens
obenägenhet att underkasta sig inskränkningar, huru angelägna för det
allmännas väl de än måtte vara. Likasom tidpunkten för en verklig
skogslagstiftnings införande i de främmande europeiska länder, som nu
deraf äro i åtnjutande, varit olika, visa sig ock de medel, hvaraf staten
för vinnande af det åsyftade ändamålet begagnat sig, hafva varierat efter
omständigheterna, hvilka åter berott ej mindre af det i somliga länder
tidigare erfarna behofvet af skogshushållningens reglerande, än ock af
skiljaktighet i samhällsformerna, de der på ena stället gjort en genomgripande
lagstiftning lättare verkställbar än på ett annat. Merendels
har den magt, staten utöfvat i fråga om den enskilda skogshushållningen,
yttrat sig dels i förbud mot öfverflödig och omåttlig utverkning
och dels i föreskrifter om återuppdragande af skog, der den funnes
förödd.

Det förra eller magten att hindra den enskilde att anlita sin skog
till öfverdrift, har uttalat sig på hvarjehanda sätt. I Tyskland: visar sig
tidigt en regeringarnes omvårdnad om enskildes skogar, först i form endast
af förmaningar i allmänna ordalag till sparsamhet samt hotelse, att
misshushållaren ej egde få utsyning på kronans skogar, men slutligen i
form af bestämda lagbud och reglementen. Kommuners, korporationers
och stiftelsers skogar hafva i de flesta tyska stater blifvit ställda under

Utländsk

skogslag stiftning.

UTLÄNDSK SKOGSLAGSTIFTNING.

(len allmänna Forst-styrelsen, dock vanligen på det sätt, att egarne eller
de korporationer, undef hvilka skogarne lyddfe, fingo sjelfva utse sina
skogsförvaltare, de der likväl skulle vara lika qvalificerade som statens,
och om sådant tillsättande af skogsförvaltare försummas, verkställes det
genom de offentliga myndigheternas försorg. I Bayerska skogslagen, utfärdad
1852, tillägges härjemte, att äfven privatskogarne äro underka-,
stade vissa polisföreskrifter. Skifte af samfällig privatskog beviljas icke,
såvida ej den hvarje egendom tillfallande lott är stor nog för särskild

forstmessig skötsel. Och om någon vill använda sin skogsmark till trädgård,
vingård, åker eller äng, skall han anmäla sin afsigt hos ForstAmtet,
som undersöker förhållandet och remitterar målet till Forstpolisen,
hvilken åter förelägger viss tid, inom hvilken den afröjda marken
skall vara använd till den odling, för hvars utförande skogens borttagande
medgifvits.

En i Tyskland, i synnerhet i de stater, som hafva mera bergiga
trakter, allmänt vedertagen inskränkning i den enskildes rätt att afverka
sin skog är, att denna ej må förstöras på bergåsar och höjder, branta,
bergväggar och sluttningar, der bergras, jordskred, laviner eller dylikt
kan befaras. Der skogen icke med afseende härå är nödvändig såsom
s. k. skyddsskoq och marken tjenlig till odling, kan barhuggning få ske,
dock icke utan anmälan och särskildt tillstånd, som meddelas efter af
Forst-myndigheterna verkställd besigtning och yttrande om den tid,
hvarinom odlingen skall vara verkställd. Dessutom är äfven den enskilde
egaren i afseende på vården af sin skog underkastad samma allmänna
inskränkningar, som gälla för kronans och korporationers skogar,
såsom förbud mot betande nattetid eller utan vallhjon, mot elds uppgörande
inom visst afstånd från skogen, skyldighet att efterkomma skogspolisens
föreskrifter om insekters utödande, med flera dylika föreskrifter.
Äfven utsätter skogsegaren sig för böter, om han föröfvar olofligt hygge
å sin egen skog, såframt denna är skyddsskog.

1 Österrikes nya Skogslag af den 3 December 1852 äro dessa in -

UTLÄNDSK SKOGSLAGSTIUTNING. 35

skrankande föreskrifter ännu strängare. För skog, söm är af tillräcklig
vidd att kunna forstmessigt behandlas, måste egaren antaga sakkunnig
förvaltare, hvilken skall af Forststyrelsen godkännas och i sin förvaltning
är oberoende af egaren. Ingen skogsmark får utan tillstånd användas
till annat än skogsbruk, vid äfventyr af icke obetydliga böter och
skyldighet att, der det skett, åter uppdraga skog inom af sakkunnige
män bestämd tid; och är det icke inom utsatt tid verkstäldt, förnyas
bestraffningen. Vid enahanda äfventyr åligger det egaren att uppdraga
skog på förut bara trakter inom skogsmark, likasom ock pa ställen, der
skog är med vederbörligt tillstånd fälld. Skulle genom egenmägtig afverkning
skogen utödas å trakt, der densammas återställande är omöjligt,
ådrager sig egaren förhöjdt bötesansvar. Afverkning får icke ske
så, att grannes skog utsättes för skada af storm; är sådan att befara,
måste en stormkappa, åtminstone 20 famnar bred, qvarlemnas vid gränsen;
och endast blädningshygge får ske, till dess grannskogen är, enligt

vetenskapliga grunder, afverkad.

På sådan mark, der sand kan flyga, ifall breda tegar på en gång
uthuggas, äfvensom å mycket höga och oländiga ställen får skog fällas
endast i smala rimsor, som böra genast åter besås; och högskogar vid
skogsvegetationens öfverstå gräns få endast afverkas genom blädningshygge.
Vid stränder och på bergsluttningar, der jordras kunna befaras,
får icke skog fällas eller stubbar uppbrytas, med mindre man på förhand
genom vidtagande af lämpliga åtgärder betryggat sig mot faran. Betande
är förbjudet uti de till återväxt bestämda skogstrakterna; och i
skog af hvad beskaffenhet den än vara må få ej flera kreatur släppas,

än som der hafva tillräckligt bete. De för betande fredade trakterna

(sparskogar) skola i högskog utgöra minst Ve och i lågskog minst Vä af
hela skogsvidden. Betesdjuren skola genom vallning eller annorledes
hållas från sparskogen, beta i hjordar, så vidt möjligt är, och på omvägar
drifvas till betet, så att de icke komma åt sparskogen. Äfven är
det med noggrannhet föreskrifvet, huru skogs-strö (ett i alla tyska skogs -

UTLÄNDSK SKOG SLAG STIFTNING.

lagstiftningar omsorgsfullt behandladt ämne), ris, buskar, mossa in. in. få
lieintas, huru högt träd få qvistas o. d.

Frågan om betryggande mot jordras, laviner eller andra faror, som
kunna uppkomma genom skogs utrotande, löses i Österrikiska Skogslagen
genom den föreskrift, att så belägna skogar sättas under »bann» d. v. s.
fredlysning och allmän vård. De, Som skola förvalta bannskogar, äro
edsvurne och ansvarige. Fråga om en skogs sättande under bann kan
väckas af kommuner eller enskilde, dem saken rörer, eller ock af någon
statens embetsman; och en kommission af sakkunnige yttrar sig, innan
beslut fattas.

Den schweitziska kantonen Freiburg fick år 1850 en skogslag, som,
ungefär i likhet med de tyska lagarne i allmänhet, föreskrifver, att skog
icke får utrotas på mark, der ingen annan odling är möjlig att åstadkomma
(eller, såsom det i de tyska lagarne heter, å »absolut» skogsmark)
eller der utrotandet kan blifva vådligt för sjelfva skogsgrunden eller för
grannars egor medelst jordras, laviner, storm eller dylikt. Brytes häremot,
måste egaren inom högst ett år åter på stället uppdraga skog
och ersätta den skada, någon granne kan af utrotandet hafva lidit; och
försummad återplantering verkställes af vederbörande myndighet på den
försumliges bekostnad. Enahanda föreskrift, som österrikiska lagen innehåller
om »stormkappa», finnes äfven i den freiburgska. Der flera högskogar
stöta tillhopa, måste, då i den ene kalhuggning är tillämnad, ett
förberedande bygge verkställas minst tre år före den slutliga afverkningen.
Allt timmer, som skall användas till sågnings-, byggnads- eller
annat virke, skall stämplas och får icke ostämpladt mottagas vid sågverk
— en föreskrift, som återfinnes äfven i den sachsiska och andra
tyska lagar. Endast från den 1 Oktober till den 1 Juni får, vid äfventyr
af icke obetydliga böter, skog fällas och uppbilas; hvilket stadgande,
med någon variation i afseende å tiden, är upptaget i flera lagar. Föreskrifterna
om åtgärder till skogens fredande mot insekter, om skyldighet
att, mot ersättning, lemna myndigheterna virke till hastigt påkommande

UTLÄNDSK S K 0 G S L A G S TIF T NING.

vattenbyggnader, om byggnaders anläggande och elds uppgörande endast
på visst afstånd från skogen gälla för den enskildes likaväl som för de
under allmän vård ställda skogar. — Den freiburgska lagen är för öfrigt
anmärkningsvärd särskildt i så måtto, som de i den enskildes dispositions-
och förvaltningsrätt icke obetydligt ingripande stadgandena kommit
till stånd under en af de friaste statsförfattningar, något land eger,
och således endast på grund af erfarenhet och allmän öfvertygelse om
nödvändigheten af så beskaffade föreskrifter.

I Frankrike utkom år 1669 en Skogsordning, som närmare bestämde
tillämpningen af grundsatser, de der egentligen redan i början af 1500-talet varit antagna. Denna lag stadgade uttryckligen, att alla skogar i
riket skulle vara underkastade den offentliga skogsregimen. Bestämda
föreskrifter meddelades om den ålder, högskog (futaie) och slagskog (tailli)
skulle ega, innan utverkning fick ega rum, om qvarlemnande af fröträd på
den afverkade trakten m. m. För öfvervakande af dessa föreskrifter indelades
riket i vissa forstdistrikt; och alla till forstregimen hörande mål
dömdes af ^särskilda fora privilegiata. Omförmälda lag gällde till mot
slutet af 1700-talet, då revolutionen löste alla dessa band; och de stadgandcn
i afseende å enskildes rätt att begagna sin skog, som den år
1827 utfärdade franska skogslagen innehåller, äro mindre stränga. Dt;
inskränka sig till förbud mot utödande af skog å branta bergsluttningar
samt föreskrift om skyldighet för egare af skog, som vill uthugga densamma
föl- verkställande af odling, att derom göra anmälan och afvakta
regeringens tillstånd, hvarförutan det ej får ske.

I Danmark antogos äfven tidigt stränga föreskrifter om skogens
vård och skonande. De afsågo dock till en början blott kronans egendomar
och skogar, tillhörande »selveiere» (närmast motsvarande skattebönder
här i Sverige); men redan 1681 blefvo jemväl »proprietarier»
och »jord-drotter». (hvilka torde kunna anses motsvara vårt lands säterioch
frälseegåre) underkastade temligen inskränkande stadganden. Att
emot ett genom amtmannen meddeladt förbud fortfara med sin skogs

UTLÄNDSK SKOGSLANSTIFTNING.

uthuggande, till försäljning, kunde till och med hafva den påföljd, att
gård och grund, der skogen stått, förverkades till kronan. Några år
derefter utfärdades ett påbud, enligt hvilket selveiere fingo på sin skog
hugga endast ett eller annat träd till nödtorft; och detta stadgande utsträcktes
äfven till proprietariers skog, så framt de ej egde någon sätesgård
inom församlingen, eller i fall sätesgården ej hade 200 tunnor
»hartkorn» samladt gods. I detta fall fick blott huggas till eget och
bönders behof vid 500 riksdalers bot. Straffet för enahanda öfverträdelse
af andra slags hemmansegare voro ytterst stränga: »fri gårds»
egare förlorade gårdens frihet och skulle skatta såsom selveiere; selveieren
skulle skatta som en »vaarned» (kronobonde), och vaarneden förlorade
sin »fleste» eller besittningsrätt o. s. v. Förordningen af den 27
September 1805, som i hufvudsakliga delar ännu är gällande, upptog
dessa inskränkande bestämmelser nästan oförändrade. Att föröda skog
förblef förbjudet, utom då det var nödigt för verkställande af något
skifte af samfällig skog eller då räntekammaren gaf någon jorddrott
tillstånd dertill, hvilket dock icke finge beviljas, om han ej.styrkte, att
han i det hela förbättrat sina skogar. Utbyte af en skogsdel mot annan
jord till bete kunde han äfven få verkställa, om han sjelf vore innehafvare
af skogsbetesrätten och forbonde sig att freda den öfriga skogen. Öfverträdelse
straffas med böter efter tunnlandtalet. Från detta stadgande
undantagas likväl de trakter, som användas till djurgårdar, äfvensom
spridda, mindre skogslundar; dock få icke heller de helt och hållet
nedhuggas.

Såsom korrektiv mot de förstörande verkningarne af egendomsköp,
som ske under beräkning att genom afverkning af skogen skaffa medel
till betäckande af köpesumman, föreskrifter sistomförmälda författning,
att ingen, som köper skog, ehvad han eger fullständig sätesgård (af mer
än 200 tunnor hartkorn) eller icke, får under de första tio åren efter
köpet å skogen hugga annat än till egen och godsets nödtorft, såvida
han ej inför räntekammaren styrker, att hygget ej är för skogen menligt.

UTLÄNDSK SKOGSLAGSTIFTNING.

Öfverträdes detta förbud, anses det olofligen huggna vara förverkadt.
Finnes det ej qvar in natura, bör värdet deraf gäldas efter inätismanna
ordom.

Den nya Finska skogslagen af den 9 September 1851, hvilken jemte
föreskrifter angående afvittringsverkets fortskyndande innefattar bestämmelse
om införande af rationel skogshushållning å kungsgårdars, kronohemmans,
boställens och andra under Kronans disposition stående skolår,
är mera återhållsam i fråga om inskränkning af den enskildes rätt
att disponera öfver sin skog. 1 det nämnda lag uttryckligen förklarar,
att såväl frälse- som skatteman må nyttja sin enskilda lagligen afrösade
och afvittrade skog och mark med den fulla egande- och förfogningsrätt,
som Förordningen af den 21 Februari 1789 honom tillägger, innehåller,
den dock tillika det äfven i den äldre svenska lagstiftningen förekommande
stadgandet, att, om skattebonde så missbrukar denna frihet,
att fara för hemmanets bestånd och förmåga att skatten utgöra kunde
uppkomma, den, som eger räntan af hemmanet, må laga rättelse derå
söka; är det Kronan, skall Guvernören i länet deröfver hafva inseende.
Och i ändamål, såsom det synes, att befordra den med detta lagbud
åsyftade verkan, föreskrifves tillika, ej mindre att det åligger vederbörande
skogs- och kronobetjente att, när de sådane missbruk förnimma,
derom vid ansvar genast inberätta till Guvernören, som förordnar aktor
att åtal vid domstol lagligen utföra, än äfven att Guvernören, intilldess
domstol slutligen förordnat, om och i hvad mån den öfverklagade skogsafverkningen
får fortsättas, eger att efter omständigheterna förbjuda allt
begagnande af skogen till andra behof än dem, som för lägenhetens
häfd och underhåll nödvändige äro. Förtjent af uppmärksamhet synes
dessutom äfven det stadgandet i omförmälda lag, att, om någon köpt
eller annorledes ernottagit det han visste vara olofligen afverkadt, han
skall bota såsom för åverkan.

Enligt äldre norska lagar var rättigheten till skogsafverkning begränsad
derigenom, att den, under olika former, gjordes beroende på

UTLÄNDSK SKOGSLAG,STIFTNING.

tillstånd än af en, än. af en annan myndighet. Dessa i allmänhet ganska
stränga lagar blefvo, den ena efter den andra, upphäfda, så att endast
föga deraf återstod såsom gällande mot slutet af 1840-talet, då en
kommission nedsattes för att »inhemta upplysningar om de nuvarande
skogarnes tillstånd och öfverse lagstiftningen om skogs-, sågverks- och
flottningsväsendet». Denna kommission, som anställde vidlyftiga och
noggranna forskningar, äfven angående orsakerna till skogarnes starka
medtagande i sednare tider, och fann anledningen härtill i väsentlig
mån vara att söka i de allmänt förekommande öfverlåtelserna af skogsmark
för afverkning på viss tid, afgaf ett sakrikt betänkande, som föranledde
en Kongl. proposition till Storthinget år 1854 hufvudsakligen af
den syftning, att dylika öfverlåtels.-r måtte förbjudas. Denna proposition
blef dock icke af Storthinget antagen. Men sedermera den 22 Juni
1863 utkom en ny skogslag, som, jemte det den reglerar vården och
förvaltningen af allmänningsskogane, egnar synnerlig uppmärksamhet åt
afhjelpandet af de svårigheter för genomförande af en rationel hushållning
med de enskilda skogarne, som möta, då annan än egaren af skogen
har rättighet att begagna densamma för vissa ändamål, såsom till
bete, kolning, svedjande, bark- och löftägt m. m. Från dylika servituter
får, enligt nämnda lag, egaren af skogen, om han så åstundar, befria
sig antingen genom lösen i penningar eller, om servituten finnes vara af
öfvervägande vigt för det ändamål, den afser att uppfylla, genom utbrytning
efter syn och uppskattning; hvarförutom, till förebyggande af
skogsservituters uppkomst, föreskrifter äro meddelade, som dels helt
och hållet förbjuda, att sådane i framtiden vidhäftas skogen, och dels
inskränka och begränsa dem till viss tid.

Skyldighet för den enskilde att medelst skogssådcl eller plantering
uppdraga skog, vann tidigt insteg i Danmark. Redan 1670 förordnades,
att alla uthuggna ställen i skogar skulle med ek, bok och ask besås
eller planteras, och de dertill anvisade platserna inhägnas, plantorna
fredas från betesdjur samt de unga träden skäras och ansas. Flera sed -

UTLÄNDSK SKOGSLAGSTIFTNING.

nare författningar der i landet gå i samma riktning. Genom 1805 års
Skogsordning ålades skogsegaren att antingen vidtaga åtgärder för skogskultur
öfver hela skogen i ett sammanhang, eller ock, om skogen var
till regelbundna hyggen indelad, uppdraga ungskog på de trakter, som
sålunda forstmessigt behandlades. Tillsynen öfver författningens efterlefnad
uppdrogs åt amtmännen och räntekammaren. Om någon skogsegare
befunnes icke vederbörligen freda den skog, han borde för ungskogs
uppdragande freda, eller han anlitade skogen så, att ungskog icke
kunde genom sjelfsådd uppkomma, skulle han bota för hvarje tunnland

- o

sålunda vanvårdad skogsmark. A den vanvårdade trakten skulle sedei’-mera, på egarens bekostnad, hållas syn hvarje år, intill dess marken befanns
bringad till full återväxt; och om vid tredje syneförrättningen
skogen icke var vederbörligen planterad, skulle densamma, jemväl på
egarens bekostnad, tagas under forstnärlig behandling.

Den nyare franska skogslagstiftningen (af år 1860) innehåller detaljerade
föreskrifter, huru förfaras bör, då skogskultur tinnes erforderlig;
och äfven uti flertalet af de tyska skogslagarne är skyldigheten att återuppdraga
skog antagen. Tillsynen öfver verkställigheten hvilar på den
offentliga forststyrelsen.

Freiburgska lagen särskildt innehåller det stadgande, att, om skog
afrödjes å mark, som icke är för annan odling tjenlig eller der allmänna
säkerheten fordrar fortfarande skogsväxt, egaren är pligtig att inom
högst ett år åter uppdraga skog, enligt föreskrift, som skogsförvaltnino''en
har att meddela; och i händelse af försummelse verkställes den er Ö

forderliga kulturen på egarens bekostnad.

Beskrifning
öfver Norrland.

T tanka, att. en kort skildring af de Norrländska provinsernas naturbildning,
klimat, jordmån och kultur i allmänhet skall underlätta bedömandet
af de Norrländska skogsförhållandena, har Kornitén trott sig

böra här lemna en sådan allmän öfversigt, rörande hela

1 \

Norrland.

Donna betydliga landsdel, som i söder börjar med Gestrikland, nära
vid Dalelfvens utlopp i Bottniska viken, och norrut sträcker sig till
Torneå och Muonio elfvar, hvilka utgöra riksgränsen mot Ryssland, är
belägen vid pass emellan 60° 11 och 69" 5'' nordlig bredd samt 30° och
41" 46 östlig längd från Ferro. Med geografisk längd af omkring 80
mil och bredd från Bottniska viken till norska fjell ryggen af ungefär
30 mil omfattar Norrland en areal, som icke obetydligt öfverst!ger vidden
af hela det öfriga Sverige.

I äldre tider utgjorde Norrland ett enda höfdingedöme, som, under
något skiljaktiga benämningar, innefattade provinserna Helsingland, Medelpad,
Jemtland, Herjeådalen, Ångermanland och Westerbotten, derunder
äfven nuvarande Norrbotten inbegreps. Först på 1600-talet indelades
landet i tvenne höfdingedömen, af hvilka det ena, Wester-Norrlands
län, utgjordes af de fem förstnämnde provinserna jemte Gestrikland, som
ditintills lydt under Upland, samt det andra, Westerbottens län, bestod
af det öfriga Norrland.

Denna indelning blef år 1762 förändrad så, att från Wester-Norrlands
län afsöndrades provinserna Gestrikland, Helsingland och Herjeådalen
till särskildt län under benämning Gefleborgs län; hvarefter år

BESKRIFNING ÖFVER NORRLAND I ALLMÄNHET

1810 af Jemtland och Herjeådalen bildades Jemtlands län samt Westerbottens
län sönderdelades till två, Westerbottens och Norrbottens län.

Från Kölen, som utgör större delen af Norrlands gräns åt vester och
der på somliga ställen landet böjer sig uppöfver snölinien, sänker detsamma
sig småningom såväl i öster mot Bottniska viken, som i söder
mot Gestrikland, hvilken provins bildar en naturlig öfvergång från Uplands
slättland till det ursprungliga och egentliga Norrland, som till öfvervägande
del utgöres af berg, skogar och vattendrag. Mellan höjderna,
som bestå dels af fjell och dels af mer eller’ mindre höga, stundom
enskildt förekommande, men oftast längre sammanhängande, än kala
och än skogbeväxta bergmassor, visa sig bördiga dalar, sjöar, träsk, kärr
och myror samt mägtiga sträckningar af skogsmark. Vattnets afledande besörjes
af talrika bäckar och åar samt större elfvar, som från fjellryggen i
djupa och breda inskärningar mellan bergen bana sig en väg till hafvet.

Med afseende å formationen och kulturens ståndpunkt samt landets
emottaglighet för odling kunna de nordligare provinserna anses sönderfalla
i tre hufvuddelar, nemligen: kustlandet, skogslandet och fjellandet.
af hvilka det förstnämnda på en sträcka af tre, fyra till fem mil
och derutöfver från kusten är nästan fullkomligt slättland, der odlingen,
gynnad af ett genom hafvets grannskap mildradt klimat, gjort ansenliga
inkräktningar å skogen, som, i tilltagande från kusten, når sin största
omfattning inom den angränsande regionen eller skogslandet, hvarest,
synnerligast inom den del deraf åt fjellen till, som faller under benämningen
lappmark, äfven sjöar, myror och träsk antaga väldiga proportioner;
hvarefter, i den mån afståndet till fjellryggen minskas, växtligheten
aftager, sä att den slutligen icke mägtar frambringa annat än
dvergartade träd och buskar jemte obetydligare fjellväxter.

I sin sträckning åt söder antager landet, från mellersta delarne af
Norrland räknadt, en något förändrad karaktär, i det bergshöjderna, fö o reträdesvis

inom Ångermanland, men äfven i Medelpad och Helsingland,
gå längre ned mot kusten, hvaremot den odlade bygden delvis och syn -

BESKRIFNING ÖFVER NORRLAND I ALLMÄNHET

nerligen i ådalarne sträcker sig längre inåt landet, så att öfvergången
från kustlandet till skogslandet mångenstädes är mera svår att urskilja;
ocli inom Gestrikland bortfaller denna skillnad slutligen nästan alldeles.

Jemtland åter, som från norra sidan mot fjellgränsen utgör fortsättning
af Westerbottens län och icke å någon sida stöter till hafvet, har
för öfrigt sin egendomlighet ej endast i yttre naturbildning genom de
höga fjell, hvilka på en utsträckning af omkring 40 mil nästan i form
af en hästsko skiljer den delen från det öfriga Norrland, utan ock i de
inre jordlagrens från öfriga delar af Norrland mer eller mindre skiljaktiga
beskaffenhet.

De bergarter, hvaraf höjdsträckningarne i Norrland bestå, förete i
olika provinser mer eller mindre väsentliga skiljaktigheter. En sådan
af framstående betydenhet är den rika, nära nog outtömliga tillgång på
malm, i synnerhet jernmalm, som en del af bergen’ inom Norrbotten
innehåller. För öfrigt är inom hela Norrland den fasta marken i allmänhet
af beskaffenhet, att den förenar alla de vilkor, som erfordras för
uppdragande med fördel af de trädslag, temperaturförhållandena medgifva.
De ojemförligt allmännast förekommande trädslagen bestå af tall
och gran, än hvar för sig och än i blandade bestånd. Af löfträd, hvarpå
äfven någon tillgång finnes och hvilka förekomma än så, att de för
sig bilda mindre lundar eller skogsdungar, och än i blandning med barrskogen,
visa sig björk, al och asp vara de vanligaste. De ädlare trädslagen
ek och bok saknas deremot alldeles, med undantag dock för sydligaste
delen af Gestrikland, der ek till någon inskränkt, ej nämnvärd
myckenhet påträffas.

Äfven för bedrifvande af jordbruk är, der läge och andra dylika
omständigheter sådant medgifva, jordmånen i allmänhet ganska lämplig, i
synnerhet om denna näringsgren icke uppställer sädesproduktion såsom sitt
enda eller förnämsta mål, utan hufvudsakligen afser ladugårdsskötsel, dertill
de rikliga tillgångarne på utmärkta ängeslägenheter och vidsträckta betesmarker
synas mana. Odlingstillfällena, i allmänhet till icke ringa grad

BESKRIFNING ÖFVER NORRLAND I ALLMÄNHET

redan begagnade inom kustlandet, aftaga i den mån landet liöjer sig åt
fjellryggen, med de undantag likväl, söm bildas af de större floddalarne
jemte området omkring de tillstötande bivattnen, der vidsträckta odlingsiägenheter
så i fast som vattendränkt mark förefinnas. Och likasom
det är att antaga, att utom Jemtland, som blifvit koloniseradt genom
inflyttningar från Norge, Norrlands bebyggande fortskridit i riktningdels
från söder och dels från öster, visa sig ock kulturens framsteg med
hänsyn till odlingen i viss mån hafva följt samma riktning, så att, då
den odlade delen af Gefleborgs län utgör 9 procent af länets hela
areal, den i jemnt aftagande belöper sig inom Norrbottens län till endast
1?/18 procent. Härvid bör dock äfven tagas i betraktande, att de
så kallade impedimenterna eller områden, de der till följd af sin naturliga
beskaffenhet äro för odling, af hvad slag den vara må, alldeles
otjenliga, såsom sjöar, fjell, vissa mossar och myror m. in., upptaga
inom Norrbotten jemförelsevis långt större vidd än inom Gefleborgs län.
De uppgå nemligen inom detta sistnämnda län endast till 16 procent,
men, under jemnt tilltagande mot norr, inom Norrbottens län till icke
mindre än 76" is procent. Enahanda förhållande, som med inrösningsjorden,
eger ock rum med den till skogsbörd dugliga marken, som inom
Gefleborgs län utgör 75 procent samt inom Norrbottens län allenast
25 procent af arealen.

Jemte jordbruket, som i förening med boskapsskötsel antagligen af
ålder utgjort Norrlands modernäring, utbildade sig ock efterhand andra
näringar, såsom bruks- och bergverkshandteringen samt skogsskötseln.
Och sedan under inflytelsen häraf folkmängden tillväxt samt behofvet
af mera ordnade utvägar för varuutbyte börjat göra sig kännbart, blefvo
småningom på åtskilliga derför lämpliga orter inom landet städer anlagde,
hvilket förhållande emellertid inträdde så sent, att norr om Gefle
icke någon köpstad förefanns förrän vid slutet af 1500-talet. Vid sidan
af omförmälde näringar bestå för öfrigt de vigtigåre binäringarne inom
Norrland af kolning och körslor, tjärutillverkning, pottaske- och salpeter -

BESKRIFNING ÖFVER NORRLAND l ALLMÄNHET.

beredning, väfnad samt jagt och fiske. Dessa näringar äro dock ej öfver
hela landet af lika betydenhet, utan intager, allt efter omständigheterna
och de skilda trakternas naturliga beskaffenhet, i vissa provinser den
ena och i andra deremot en annan näring främsta rummet, än i förening
med och än på bekostnad af andra näringar. Särskildt har i
vissa sednare bebyggda, ännu ej mera betydligt odlade trakter skogsskötsel
visat sig lemna så väsentliga bidrag till befolkningens underhåll,
att derigenom den egentliga modernäringen blifvit mer eller mindre
tillbakasatt.

Efter denna allmänna öfversigt af de Norrländska förhållandena
har Komitén nu att särskildt för hvarje län redogöra för de omständigheter,
Komitén med hänsyn till ändamålet för dess'' verksamhet funnit
förtjenta af närmare uppmärksamhet och utredning; hvarvid Komitén, i
ordning efter länens läge från norr, börjar med

Norrbottens län.

Enligt bifogade tabell, Litt. B a, upprättad hufvudsakligen på grund
af uppgifter från Landtmäteri-kontoret och andra af Komitén infordrade
upplysningar, beräknas detta län innehålla 130,698 mantal säteri- och
frälsehemman, 545,009 mantal skattehemman, 1 1,227 mantal boställen och
290,603 mantal kronohemman eller tillhopa 977,537 mantal samt 412
oskattlagde torp och nybyggen. För öfrigt utgöres länet af Kronan
förbehållen öfverloppsmark, kronoparker, till sågverk i ersättning för
privilegierad stockfångst anslagne skogar och af oafvittrad mark samt
antages omfatta i vidd 123,315,806 qvadratref, motsvarande 951 Va qvadratmil
eller omkring lU af hela riket. Af denna areal, som utgör
mer än % af hela Norrland, belöpa sig på säteri- och frälsehemman
3,483,188 qvadratref, skattehemman 10,470,947 qvadratref, boställen

BESKRIFNING ÖFVER NORRBOTTENS LÄN.

146,853 qvadratref, kronohemman 10,104,845 qvadratref, oskattlagde torp
och nybyggen 2,862,050 qvadratref, beräknad öfverloppsmark 92,819,800
qvadratref, kronoparker 2,195,129 qvadratref, privilegierade stockfångstskogar
1,232,994 qvadratref samt oafvittrad mark 99,841,227 qvadratref.

Med afseende å markens naturliga beskaffenhet hänföras af hela
arealen 1,702,029 qvadratref till inrösningsjord, 91,287,922 qvadratref
till impedimenter, bestående af vidsträckta fjelltrakter, sjöar, berg, mossar
och myror samt andra för skogsbörd otjenliga marker, och återstoden
30,325,855 qvadratref, motsvarande nära 5,415,332 tunnland, till skog■
bärande mark, hvilken sednare således utgör omkring l/\ af länets vidd.

Såsom redan förut blifvit antydt, äro skogarne inom de tre hufvuddelarne
af länet, — kustlandet, skogslandet och fjellandet — märkligt
olika. Visserligen intaga äfven inom kustlandet skogarne ännu största
delen af vidden derstädes; men, utom det att odlingen i den delen af
länet gjort jemförelsevis betydliga framsteg, äro skogarna der i allmänhet
alltför hardt anlitade för afverkning, så att trakter finnas, hvarest skogen
ej är ens för husbehof tillräcklig; och torde orsaken härtill vara att
söka mindre deruti, att, i mån som odlingen framskridit och befolkningen
tillväxt, åtgången af virke till husbehof ökats, än i den omständighet,
att de naturliga fördelar, grannskapet af flottbara vattendrag erbjuda
vid arbetet för framforsling af virket, och de af ortens läge i öfrigt befordrade
tillfällen till lätt afsättlighet af skogsprodukter förenat sig att
i dessa trakter göra skogsafverkningen mera lönande. Af sådan anledning
har flerstädes icke allenast nästan all gröfre skog blifvit afverkad
dels till sågtimmer och bjelkar och dels för andra ändamål, hvarvid
tillika, ehuru i endast ringa grad, barkning för tjärutillverkning förekommit,
utan hygget har derjemte sträckt sig till den yngre skogen,
deraf stor mängd afverkats till sparrar af endast sex tum i fyrkant och
derunder ända'' till allenast tre tum. Till det ofördelaktiga tillstånd,
hvari skogarna uti kustlandet befinna sig, hafva dessutom jemväl skogseldar
icke oväsentligt bidragit. — Äfven inom skogslandet är på icke

BESKRIFNING ÖFVER NORRBOTTENS LÄN.

oansenliga sträckningar utmed de större vattendragen skogen betydligt
medtagen, men längre inåt landet och synnerligast i trakter, der virkets
afforsling icke varit af ordnade flottleder underlättad, förekomma vidsträckta
skogar med goda tillgångar och försvarliga bestånd. Icke få
skogar finnas, som antagligen ännu ej varit för afverkning berörda-; men
långtifrån alla af dem äro af den goda beskaffenhet, som af ett sådant
förhållande kunde synas vara att förvänta. A de flesta trakter der i
orten hafva nemligen skogseldar, hvilka under såväl sednare som mer
aflägsna tider starkt härjat skogen, lemnat i ögonen fallande spår efter
sin förstörande framfart; hvarförutom å vissa trakter förekomma öfvermogna,
skadade träd, de der genom att förqväfva eller i växten hindra
de yngre träden, äfven i sin mån utöfva menligt inflytande i fråga om
skogens utveckling och slutenhet. — Starkt, aftagande i växtlighet inom
fjellbygden gifva de skogar, som der hufvudsakligast. vid vattendragen
förekomma, föga mera i tillgång, än ortens eget behof kräfver.

För åstadkommande af närmare utredning om skogarnes inom hela
länet nuvarande tillstånd och beskaffenhet samt bedömande af frågan,
om och i hvad mån skogshushållningen derstädes kan anses motsvara
sitt ändamål, att, med skogens fortfarande bestånd, bereda den möjligen
högsta afkastning, har Komitén, på grund af inkomna uppgifter och de
undersökningar, Komitén sjelf anställt, uppgjort aproximativ beräkning
ej mindre öfver skogbärande markens nuvarande grundmassa och årliga
afkastning under närmaste tiden än ock öfver dess framgena tillgång
och afkastning, under antagande af sådan behandling och vård, att densamma
småningom höjes, äfvensom öfver länets årliga skogsbehof. Härvid
har Komitén ansett sig böra taga hvarje kommun för sig till föremål
för betraktelse, helst skogsförhållandena inom skilda delar af länet,
såsom ofvan är anfördt och den af Komitén öfver dess beräkningar i
omförmälda hänseenden upprättade, under Litt. Ca bifogade tabell närmare
utvisar, äro väsentligen olika, så att, då inom några kommuner
grundmassan befunnits uppgå till 450 kubikfot på hvarje qvadratref eller

BESKKIFNING ÖFVER NORRBOTTENS LÄN.

omkring 25 famnar, efter 100 kubikfot fast mått per famn, på hvart
tunnland, den deremot inom andra belöper sig till vida mindre och inom
tvenne kommuner till endast 250 kubikfot på qvadratrefven eller 14
famnar på tunnlandet, likasom, i fråga om årliga afkastningen, den visat
sig i olika trakter variera, i allmänhet emellan 0,035 träd på qvadratrefven,
motsvarande omkring 1 träd på fem tunnland, och 0,012 träd på
qvadratrefven eller ungefär ett träd på 15 tunnland, men ock vidare
ända derhän, att inom en kommun afkastningen icke kunnat antagas till
mera än efter 0,003 träd på qvadratrefven eller vid pass 1 träd på 60
tunnland. Enligt de beräkningsgrunder, Komitén följt, utgör samtliga
skogarnes inom länet nuvarande grundmassa tillhopa 11,251,364,300
kubikfot.

För att finna hvad denna grundmassa, med skogens fortfarande bestånd,
kan under närmaste framtiden årligen afkasta såväl i mogna eller
dugliga träd, om minst 8,3 tum i diameter på ett afstånd af sexton fot
från roten, som i annat för industrien mindre värdefullt, men för ortens
behof användbart virke, har Komitén icke allenast tagit i beräkning
huru mycket af nuvarande grundmassan inom hvarje kommun utgöres
af det ena eller andra slaget virke, utan äfven med sorgfällighet sökt
utröna, huru lång tid i allmänhet erfordras för att i de trakter, hvarom
nu är fråga, bringa träden till full mognad, samt härvid kommit till det
antagande, att dertill åtgår en tidrymd af 230 år. Då det likväl icke
kan vara med grunderna för en ändamålsenlig skogshushållning öfverensstämmande,
att alla träden lemnas på sådan tillväxt, utan en del träd
måste, för gallring inom alltför täta bestånd eller eljest för tillfälliga
behof, afverkas, innan de hunnit till mognad, men dylik afverkning icke
torde kunna beräknas komma att släcka sig till träd, som icke uppnått
åtminstone 50 år, hvilken tidrymd följaktligen af Komitén antagits såsom
lägsta omdrefstiden för det omogna virket, skulle medelomdrefstiden
utgöra 140 år, samt sålunda, med beräkning af 30 kubikfot å hvarje
fullmoget träd af ofvanberörde dimensioner, hela grundmassan, fördelad

BESKRIFNING ÖFVER NORRBOTTENS LÄN.

efter omdrefstiden, lemna årlig afkastning under närmaste framtiden
till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 648,627 stycken eller 19,458,810 kubikfot

och i annat virke af.......................................................... 60,908,078 »

eller tillhopa ......................................................................... 80,366,888 kubikfot.

Beträffande ortens ärliga skogsbehof har Komitén trött det kunna
antagas, att för hvarje person erfordras i mogna träd 45 kubikfot eller
lV2 träd och i annat virke 255 kubikfot, efter hvilken beräkningsgrund
och då folkmängden i länet, enligt Statistiska Central-Byråns uppgift för
år 1868, uppgått till 75,781 personer, för hela länet årligen behöfvas:

i mogna eller dugliga träd 113,672 stycken eller...... 3,410,160 kubikfot

och i annat virke................................................. 19,324,155 »

eller tillhopa ........................................................................... 22,734,315 kubikfot.

I öfverensstämmelse härmed och ehuru, såsom tabellen utvisar, årliga
behofvet inom 8 af länets 20 kommuner öfverstiger den för de förra
beräknade afkastningen, så att brist antages der uppstå till belopp af
8,802 stycken eller 264,060 kubikfot mogna eller dugliga träd och
1,969,793 kubikfot i annat virke, deraf omkring % belöpa på de inom
länet belägna städerna, skulle skogarne inom länet i dess helhet lemna
öfverskott i afkastningen för närmaste tiden till belopp:
i mogna eller dugliga träd af 534,955 stycken eller 16,048,650 kubikfot

och i annat virke af.......................................................... 41,583,923 »

eller tillhopa......................................................................... 57,632,573 kubikfot.

Detta öfverskott motsvarar dock, efter Koiniténs åsigt, ingalunda de
anspråk, som den naturliga beskaffenheten af marken medgifver, under
förutsättning, att den bringas i fullständigt skogbeväxt skick och egnas
ändamålsenlig skötsel och vård. Vid den beräkning, som i sådant hänseende
blifvit af Komitén anställd, har Komitén, med iakttagande af
enahanda förfaringssätt, som för utredningen om skogarnes nuvarande
tillstånd blifvit följdt, att göra hvarje kommun för sig till föremål för
bedömande, funnit, att inom samtliga kommunerna icke obetydligen för -

BESKRIFNING ÖFVER NORRBOTTENS LÅN

höjd afkastning både i mogna eller dugliga träd och i annat virke borde
kunna vara att påräkna. Enligt samma beräkningar skulle nemligen,
såsom af tabellen kan vidare inhemtas, grundmassan och den årliga afkastningen
i framtiden kunna uppbringas:
grundmassan till 16,188,067,700 kubikfot
samt af kastningen:

i mogna eller dugliga träd till 1,344,965 stycken eller 40,348,950 kubikfot

och i annat virke till........................................................ 75,280,105 »

eller tillhopa.................................................................... 115,629,0.>5 kubikfot.

I öfverensstämmelse med det nådiga uppdrag, Komitén erhållit,
skulle det nu åligga Komitén att lemna redogörelse för de under allmän
uppsigt stående skogarne; och till detta slag af skogar äro otvifvelaktigt
äfven kronohemmans och krononybyggens skogar att hänföra; men i
betraktande de^af, att dessa sistnämnde skogar icke kunna antagas komma
att fortfarande bibehålla sin nuvarande egenskap, utan efterhand, genom
skatteomföring, till största delen öfvergå i enskild ego, och Kronan dessutom
icke af dem har någon inkomst, har Komitén trott sig böra undvika
att inblanda dem i den särskilda redogörelse, Komitén har för afsigt
att afgifva angående de öfrige allmänna skogarne i länet, hvilka
bestå af kronop''arker, öfverloppsmarker och till sågverk i ersättning för
privilegierad stockfångst anslagen mark samt boställen tillhörige skogar.
I afseende å desse allmänna skogar deremot har Komitén, i ändamål att
åskådliggöra de förhållanden, Komitén om dem inhemtat, upprättat
tvenne tabeller, Litt. Da och Ea, af hvilka den förre innefattar sammandrag
öfver kronoparkerne, öfverloppsinarkerne och de privilegierade
stockfångstskogarne jemte aproximativ beräkning öfver dessa skogars
nuvarande grundmassa och årliga afkastning under närmaste tiden, äfvensom
öfver den tillgång och afkastning de, med hänsyn till markens bördighet
och under antagande af skogens ändamålsenliga skötsel och vård,

svnas kunna komma att i framtiden lemna, samt den sednare, jemväl på

aproximativa beräkningar grundade tabellen afser boställsskogarne.

BESKRIFNING ÖFVER NORRBOTTENS LAN.

Enligt dessa båda tabeller, vid hvilkas upprättande Komitén följt enahanda
beräkningsgrunder och förfaringssätt i öfrigt, som för redogörelsen
angående samtliga skogarna inom länet blifvit iakttagne, skulle ifrågavarande
skogar tillsammans innehålla:

i skogbärande mark 17,998,869 qvadratref eller 3,214,084 tunnland och
i grundmassa 6,626,849,600 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:
i mogna eller dugliga träd af 388,041 stycken

eller.........................................................................

och i annat virke af ...............................................

eller tillhopa ................................................................

11,641,230 kubikfot
35,693,411

........................................................... 47,334,641 kubikfot.

Kronoparker och öfverlopp smarker tillsammans antagas innehålla:
i skogbärande mark 17,078,060 qvadratref eller 3,049,654 tunnland och
i grundmassa 6,268,953,150 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:
i mogna eller dugliga träd af 356,267 stycken

eller ....................................................................

och i annat virke af ...............................................

eller tillhopa ..............................................................

10,688,010 kubikfot
34,090,228 »

.......................................................... 44,778,238 kubikfot,

„ \

Desse två sistnämnde slag af skogar skulle, efter Komiténs beräk -

ning, om de bringas i fullständigt skogbeväxt skick samt egnas ändamålsenlig
skötsel och vård, i framtiden kunna afkasta:
i mogna eller dugliga träd 751,435 stycken eller .. 22,543,050 kubikfot

och i annat virke................................................................ 42,597,550 »

eller tillhopa ........................................................................ 65,140,600 kubikfot.

Hvad särskildt angår kronoparkerna, till hvilket slag af allmänna
skogar Komitén räknat ej mindre sådane, som redan äro dertill bestämde,
än äfven de skogsområden, som äro ifrågasatta att till kronoparker
användas, men ännu ej hunnit att dertill genom nådigt beslut
bestämmas, antagas de innehålla:

BESKRIFNING ÖFVER NORRBOTTENS LÄN.

i skogbärande mark 1,278,000 qvadratref eller 228,214 tunnland och

i grundmassa 473,500,000 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 25,482 stycken eller 764,460 kubikfot

och i annat virke af ........................................................ 2,617,684 »

eller tillhopa ................................................................... 3,382,144 kubikfot.

Of v erl opp sm arkern a, till hvilka Komitén hänfört jemväl den mark,
som efter slutad afvittring antagligen kommer att såsom kronans tillhörighet
öfverblifva, beräknas innehålla:

i skogbärande mark 15,800,060 qvadratref eller 2,821,439 tunnland och

i grundmassa 5,795,453,150 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 330,785 stycken eller 9,923,550 kubikfot

och i annat virke af ................................................. 31,472,544 »

eller tillhopa ............................................................... 41,396,094 kubikfot.

De privilegierade stock/dngstskogarne, beräknade att omfatta äfven
skogsområden, som väl ännu ej genom laga kraft egande beslut äro i ersättning
för sågverk beviljad stockfån^st anslagne, men, på sätt anmärkningarne
i tabellen vidare utvisa, synas komma att dertill erfordras, antagas
innehålla:

i skogbärande mark 810,680 qvadratref eller 144,764 tunnland och

i grundmassa 319,666,200 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 29,765 stycken eller 89 2,950 kubikfot

och i annat virke af ...................................................... 1,390,380 »

eller tillhopa .............................................................. 2,283,330 kubikfot.

Men i fullt skogbeväxt skick och ändamålsenligen okötte och vårdade
skulle desse sednare skogar i framtiden kunna afkasta:

i mogna eller dugliga träd 35,670 stycken eller......... 1,070,100 kubikfot

och i annat virke.............................................................. 2,022,065 »

eller tillhopa.................................................................. 3,092,165 kubikfot.

BESKRIFNING ÖFVER NORRBOTTENS LÄN.

Boställsskogarna beräknas innehålla:
i skogbärande mark 109,129 qvadratref eller 19,487 tunnland och
i grundmassa 38,230,250 kubikfot;
samt nu afkasta:

i mogna eller dugliga träd 2,009 stycken eller......... 60,270 kubikfot

och i annat virke............................................................ 212,803 »

eller tillhopa......................................................................... 273,073 kubikfot.

Då från denna afkastning afräknas boställenas årliga skogsbehof,
hvilket under antagande, att hvarje helt mantal har att förse ett antal
af 50 personer med dess förnödenheter af skogseffekter, efter förut uppgifven
grund, utgör 75 mogna eller dugliga träd och 12,750 kubikfot
annat virke på mantalet, skulle, derest boställena inom lappmarken, som
ännu ej undergått afvittring, åsättas, såsom Komitén aproximativt beräknat,
tillhopa 2,250 mantal, och sålunda alla boställena inom länet
komma att utgöra tillsammans 13,476 mantal, årliga afkastningen, hvilken
i fråga om några af dem ej räcker till betäckande af årliga skogsbehofvet,
dock, för boställena inom hela länet räknadt, nu lemna öfverskott
utöfver skogsbehofvet till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 999 stycken eller ........... 29,970 kubikfot

och i annat virke af............................................................... 40,988 »

eller tillhopa............................................................................ 70,958 kubikfot.

Om åter boställsskogarne bringas i fullt skogbeväxt skick, skulle,
under antagande tillika, att de varda jemväl i öfrigt ändamålsenligen
skötte och vårdade, desamma i framtiden kunna afkasta:

i mogna eller dugliga träd 4,802 stycken eller ........... 144,060 kubikfot

och i annat virke....................................................................... 272,189 . »

eller tillhopa............................................................................ 416,249 kubikfot.

Vid jemförelse af förhållandena emellan samtlige skogarne inom
länet, å ena sidan, och ofvanomförmälda särskildt upptagne allmänna
skogar, å den andra, befinnes, att nuvarande grundmassan å de förra öfverstiger
grundmassan å de sednare med 4,624,514,700 kubikfot, äfven -

BESKRIFNING ÖFVER NORRBOTTENS BÄN.

som att den årliga afkastning, samtlige skogarne beräknats under närmaste
tiden lemna, öfverskjuter afkastningen af de allmänna skogarne
med 33,032,247 kubikfot, deraf 260,586 stycken eller 7,817,580 kubikfot
mogna eller dugliga träd och 25,214,667 kubikfot i annat virke; och då
detta öfverskott å afkastningen minskas med skilnaden emellan hela länets
och boställenas årliga skogsbehof, hvilken skilnad belöper sig till
112,662 Stycken eller 3,379,860 kubikfot mogna eller dugliga träd och
19,152,340 kubikfot i annat virke, skulle återstoden utgöra hvad af enskilde
tillhöriga eller eljest under enskild vård stående skogar, i länet kan,
utan att skogens framgena bestånd äfventyras, anses årligen under närmaste
tiden vara för industriela ändamål påräkneligt; belöpande sig samma
återstod:

i mogna eller dugliga träd till 147,924 stycken eller 4,437,720 kubikfot

och i annat virke till ...................................................... 6,062,327 »

eller tillhopa.................................................................... 10,500,047 kubikfot.

Om deremot skogsmarken försättes i fullständigt skogbeväxt skick
samt ändamålsenlig skötsel och vård lemnas skogen, skulle, under antagande
tillika, att det af Komitén beräknade årliga skogsbehofvet ej ökas,
det belopp af de enskilde tillhörige eller under enskild vård stående
skogarnes afkastning, som i framtiden kunde vara för industrien årligen
att påräkna, uppgå:

i mogna eller dugliga träd till 440,396 stycken

eller................................................................................ 13,211,880 kubikfot

och i annat virke till ................................................. 11,235,961 »

eller tillhopa ...................................................................... 24,447,841 kubikfot.

I ändamål att åstadkomma en mera åskådlig framställning rörande
skogshushållningen och i sammanhang dermed få ådagalagdt, om och i
hvad mån de Norrländska skogarne sednare tiden varit underkastade
större utverkning, än de med hänsyn till deras framgena bestånd
kitnnat tåla, har Komitén, dels med ledning af de uppgifter, Komitén
erhållit såväl från General-Tullstyrelsen om afskeppningen af skogseffek -

56 BESKRIFNING ÖFVER NORRBOTTENS LÅN.

ter från hamnarne i Norrland under åren 1864—1868, som ock, genom
Länsstyrelserna, från Jägeri- och Kronobetjeningen å beloppet af skogsprodukter,
som under samma tid jemte år 1863 blifvit inom de Norrländska
länen afverkade och förarbetade, dels ock på grund af de upplysningar,
Ivomitén eljest varit i tillfälle att förskaffa sig, uppgjort tabellen
Litt. F, innefattande aproxiinativ beräkning öfver det antal sågtimmer,
bjelkar och sparrar samt andra för industrien mindre värdefulla
träd, såsom pitprops, årämnen och dylikt virke, som under nämnda
sex år blifvit afverkade och vid sågverk eller annorledes för industriela
ändamål förbrukade. Af denna tabell är, i fråga särskildt om Norrbottens
län, att inhemta, hurusom afverkningen af sågtimmer, bjelkar och
sparrar från år 1863, då den uppgick till sammanlagdt 490,536 träd,
sedermera., med undantag af år 1866, då den var något, fastän obetydligt,
lägre, årligen ökats, så att den 1867 uppgick till 771,498 träd. Följande
året, då afverkningen belöpte sig till endast 734,911 träd, utvisar
således väl icke ytterligare förhöjning, utan tvertom någon minskning i
afverkningen, men anledningen härtill torde icke vara att söka i annat
än den tillfälliga omständighet, att det största bolaget inom orten nödgats
till sina borgenärers förnöjande afstå sin egendom, i följd hvaraf
verksamheten vig bolaget tillhöriga sågverk i länet någon tid varit icke
oansenligen inskränkt. — Till den förhöjda afverkning, som, på sätt nämndt
är, under tiden från år 1863 egt rum, hafva de olika slagen af virke
icke i lika mån bidragit, utan förete sig dervid väsentliga skiljaktigheter.
Sålunda befinnes, att, under det afverkningen af sågtimmer, uppgående
1863 till 393,736 och de följande åren till högst 574,982 och
minst 497,813 träd, som beräknats vara afverkade 1868, vunnit en icke
obetydlig tillökning, afverkningen af bjelkar deremot, uppgående för år
1863 till 15,835 och de tre följande åren till vida mindre samt 1867 till
14,186 och 1868 till allenast 4,725, icke tillväxt, då åter sparrhygget
under ifrågavarande tid ökats till den grad, att det från.år 1863, då
det uppgick till 80,965 och följande året, då det utgjorde 66,215 träd,

BESKRIFNING ÖFVER NORRBOTTENS LÄN.

sedermera, under jemnt stigande, belöpte sig för år 1868 till icke mindre
än 232,373 träd eller nära Va af årets hela afverkning. I fråga om
pitprops, årämnen och dylikt virke har afverkningen, som var högst
1863, då den utgjorde 8,600 träd och minst 1864, då den uppgick till
endast 2,300 träd, under de följande fyra åren något ökats. — Om nu
den jemförelse, Komitén har att anställa, grundas å det belopp af 734,911
träd, bestående af sågtimmer, bjelkar och sparrar, som antagits vara år
1868 afverkade och med undantag af omkring 200,000 träd, hvilka i
följd af lokala förhållanden blifvit förarbetade inom Westerbottens län,
förbrukats inom Norrbottens län, skulle, sedan från detta belopp afräknats
det antal träd, 263,792 stycken, som, på sätt vidare kan inhemtas af
de tabeller, Litt. Ga och Gb, Komitén uppgjort öfver afverkningen af
skogseffekter å Kronans skogar och Statsverket derför beredd inkomst
under åren 1863—1868, blifvit 1868 afverkade å ofvanomförmälde allmänna
skogar utom boställsskogarne, hvilka, såsom Komitén funnit sig
• kunna antaga, icke under den tid, hvarom fråga är, varit i någon afsevärd
grad anlitade för annat än husbehof, återstoden,. 471,119 träd, vara
att betrakta såsom afverkade å enskilde tillhörige eller under enskild vård
stående skogar; men det belopp, som antagits under närmaste tiden vara
af dessa skogar för industrien årligen att påräkna i moget eller dugligt
virke, utgör allenast 147,924 träd; hvadan öfver af verkning å samma skogar
år 1868 skulle hafva egt rum till belopp af omkring 300,000 träd,
deraf vid pass 2A utgjort sparrar. Med anledning af den betydliga andel,
sparrhygget sålunda befinnes hafva i öfverafverkningen, kan väl erinras,
att, såsom Komitén har sig bekant, deruti äfven ingått träd, som
« hållit 6 ä 7 tum i fyrkant och således varit föga mindre än vanliga sågtimmerträd;
men å den andra sidan må ej heller förbises, att, enligt
hvad uppgifterna från General-Tullstyrelsen å exporteradt virke för året
gifver vid handen, sparrarne i medeltal innehållit allenast emellan 5 och
6 kubikfot, då deremot sågtimmerträden beräknats hålla emellan 11 och
12 kubikfot eller den storlek, att hvarje träd kunnat lemna 1 xli vanligt

BESKRIFNING ÖFVER NORRBOTTENS LÄN.

sågblock. För öfrigt och likasom, efter de af Komitén tillämpade beräkningsgrunder,
öfverafverkningen för år 1867 varit ännu större, torde
det icke heller böra här lemnas oanmärkt, att, såsom Komiten trott sig
finna af infordrade uppgifter för 1869, dem Komitén likväl, enär de
icke omfattat hela året, ej kunnat''omedelbarligen taga i beräkning, afverkningen
å sednaste tiden visat sig vara betydligt i tilltagande, så att
ställningen i omförmälda hänseende för det året synes blifva ändå mera
ofördelaktig.

Hvad åter angår de allmänna skogar inom länet, hvarom här ofvan
förmäles, synes någon öfverafverkning å dem den sednare tiden icke
hafva egt rum. Den årliga afkastning, de beräknats nu kunna lemna,
minskad med boställenas årliga skogsbehof, belöper sig nemligen till
387,031 träd, hvaremot det belopp, som å dessa skogar blifvit år 1868
afverkadt, utgör endast 263,792 träd; och skulle de således nyssnämnda
år kunnat tåla en afverkning af mer än 100,000 träd utöfver hvad å
dem blifvit afverkadt.

I öfverensstämmelse med hvad nu är anfördt, skulle, för hela länet
räknad t, öfver afverkning en år 1868 hafva uppgått till omkring 200,000 träd.

Westerbottens län

är, i öfverensstämmelse med Landtmäterikontorets jemte andra Komitén
tillhandakomna, uti tabellen Kitt, Bb sammanförde uppgifter, beräknadt
att innehålla 1,827 mantal säteri- och frälsehemman, 802,927 mantal
skattehemman, .15,814 mantal boställen och 232,298 mantal kronohemman,
eller tillhopa 1,052,866 mantal, samt 319 oskattlagde torp och nybyggen.
Dessutom består länet af kronan förbehållen öfverloppsmark, kronoparker,
till sågverken i ersättning för privilegierad stockfångst anslagna
skogar, en rekognitionsskog och oafvittrad mark.

Länets vidd antages utgöra 67,470,233 qvadratref, motsvarande 520
Va qvadratmil, deraf belöpa sig på säteri- och frälsehemman 39,780 qvadratref,
skattehemman 14,928,241 qvadratref eller, med inberäkning af

BESKRIFNING ÖFVER WESTERBOTTENS LÄN.

rekognitionsskogen, hvilken antagligen snart kommer att öfvergå till
skatte, 14,967,307 qvadratref, boställen 108,698 qvadratref, kronohemman
10,358,888 qvadratref, oskattlagde torp och nybyggen 1,840,000 qvadratref,
beräknad öfverloppsmark 37,793,574 qvadratref, kronoparker 1,353,931
qvadratref, privilegierade stockfångstskogar 1,00^,055 qvadratref samt
oafvittrad mark 51,230,333 qvadratref.

Af hela arealen äro 1,926,107 qvadratref att hänföra till inrösningsjord,
41,499,864 qvadratref till impedimenter, bestående af ansenliga
fjelltrakter, sjöar, berg, odugliga mossar och myror jemte andra för skogsbörd
otjenliga marker, samt återstoden, 24,044,262 qvadratref, motsvarande
4,293,618 tunnland, till skogbärande mark, den der följaktligen i
vidd omfattar omkring 3/s af länet.

Likasom detta län till sin naturbilning är väsentligen lika det angränsande
Norrbottens län, företer sig ock i fråga om skogarnes naturliga
tillstånd och beskaffenhet föga annan skiljaktighet de båda länen
emellan, än som betingas af det förevarande länets mindre nordliga läge
och en för tallskog något tjenligare jordmån. Äfven i afseende å hushållningen
med skogarne och orsakerna i öfrigt till desammas nuvarande
skick äro nämnda län med hvarandra fullt jemförliga. Sålunda befinnes
jemväl inom Westerbottens län såväl kustlandet, med de tillfällen till
lätt afsättlighet af skogsprodukter, det erbjuder, som den del af mellersta
bältet eller det egentliga skogslandet, der upparbetade floltleder äro
att tillgå, för afverkning vida hårdare anlitadt, än som med nödig omtanka
för skogens framtida bestånd kan vara förenligt, så att, inom kustlandet
åtminstone, exempel icke saknas på trakter, der skogsbrist redan
är för handen. Hvad särskildt beträffar sjelfva sättet för skogsalsterns
tillgodogörande, har det vid beskrifningen af förhållandena inom Norrbottens
län anmärkta sparrhygget också inom det nu ifrågavarande länet,
synnerligast under sednare tider, visat sig utgöra en ej obetydlig
del af afverkningen, men hitintills icke bedrifvits allmänneligen öfver
hela länet utan hufvudsakligen inom de nordligast belägna socknarna

BESKRIFNING ÖFVER WESTERBOTT15NS LAN.

och företrädesvis inom Skellefteå socken, der det sträckt sig flera mil

inåt landet; hvaremot det inom Westerbottens län icke sällan använda,

äfven mycket skogsödande förfaringssättet att medelst barkning af unga
träd bereda virke för tjärubränning förekommer mera allmänt spridt
öfver flera delar af länet. För öfrigt synes hvad i afseende å skogarna
i Norrbottens län blifvit anfördt om den förstörelse, skogseldar såväl
inom kustsocknarne som i det inre af landet utöfvat, äfvensom om det
menliga inflytande, som i aflägsnare trakter, dit afverkningen i brist på
upparbetade flottleder ännu ej hunnit sträcka sig, ungskogen röner af
öfvermogna, mer eller mindre skadade träd, som der få qvarstå, hafva
tillämplighet jemväl å Westerbottens län; dock att de trakter, der skogen
lidit genom öfvermogna träds qvarlemnande inom ifrågavarande län,
äro jemförelsevis obetydliga. Och i afseende å skogarne inom fjellbygg den

är ej heller något af vigt att tillägga vid hvad i den delen blifvit

omförmäldt vid framställning af förhållandena inom föregående län.

För den närmare redogörelse, Komitén bör lemna i afseende å skogarnes
inom Westerbottens län tillstånd och beskaffenhet, har Komitén
följt den plan, Komitén vid beskrifningen af Norrbottens län för sig utstakat,
och går således nu först att redogöra för samtliga skogarne inom
länet, dervid Komitén anser sig jemväl böra förutskicka den erinran,
att, hvad såväl dessa som de särskilda slagen af skogar beträffar, Komitén
för de beräkningar, Komitén anställt, iakttagit enahanda förfaringssätt,
som för framställningen om tillståndet inom Norrbottens län vunnit
tillämpning. Af den tabell, Litt. Cb, Komitén med aproximativ beräkning
upprättat ej mindre öfver skogbärande markens inom Westerbottens
län nuvarande grundmassa och årliga afkastning under närmaste tiden
än ock öfver dess framgena tillgång och ‘afkastning, under antagande af
sådan skötsel och vård, att ökad afkastning småningom vinnes, äfvensom
öfver ortens årliga skogsbehof, kan sålunda inhemtas, hurusom högsta
tillgången i grundmassa inom särskilda kommuner utgöres af 550 kubikfot
på qvadratrefven eller omkring 31 famnar, efter 100 kubikfot fast

BESKRIFNING ÖFVER WESTERBOTTENS LAN.

matt per famn, på hvarje tunnland, då den deremot inom andra belöper
sig till ansenligt mindre, såsom 450 och 325 kubikfot på hvar qvadratref,
och inom tvenne kommuner till allenast 175 kubikfot på qvadratrefven
eller nära 10 famnar på tunnlandet; och skulle, efter sådan beräkning,
nuvarande grundmassan för hela länet uppå till 9,947,310,600
kubikfot.

Med antagande af omdrefstiden inom > förevarande län för mogna
träd, om minst 8,3 tum i diameter på ett afstånd af 16 fot från roten,
till 210 år och i fråga om annat, för industrien mindre värdefullt, men
för ortens behof användbart virke till 50 år och således en medeloindrefstid
af 130 år, skulle den årliga afkastning,'' omförmälda grundmassa
beräknas nu lemna och hvilken inom skilda delar af länet i allmänhet
varierar emellan 0,040 träd på qvadratrefven, motsvarande omkring ett
träd på 4V2 tunnland, och 0,012 träd på qvadratrefven eller vid pass ett
träd på 15 tunnland, men inom en kommun befunnits uppgå till endast
0,003 träd på qvadratrefven eller omkring ett träd på 60 tunnland, belöpa
sig, efter beräkning af 30 kubikfot på hvarje träd:
i mogna eller dugliga träd till 521,647 stycken eller 15,649,410 kubikfot

och i annat virke till ................................................... 60,868,363 »

eller tillhopa ..................................................................... 76,517,773 kubikfot.

Arliga skogsbeliofvet för orten, här likasom i fråga om Norrbottens
län beräknadt att för hvarje person uppgå i mogna eller dugliga träd
till 45 kubikfot eller I1/., träd och i annat virke till 255 kubikfot, skulle,
då folkmängden i hela länet, enligt Statistiska Central-Byråns uppgift för
år 1868, utgör 89,237 personer, således belöpa sig:
i mogna eller dugliga träd till 133,855 stycken eller 4,015,650 kubikfot

och i annat virke till ....................................................... 22,755,435 »

eller tillhopa ................................................................ 26,771,085 kubikfot.

Efter dessa grunder och sedan den brist i afkastning, som, enligt
Komiténs beräkningar, skulle uppstå för 7 af länets 22 kommuner och
deraf nära hälften belöper sig å de två stadskommunerna, blifvit fylld,

BESKRIFNING ÖFVER WESTERBOTTENS LÄN.

skulle samtliga skogarue inom länet under närmaste tiden lemna årligt
öfverskott i afkastningen till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 387,71)2 stycken eller 11,633,760 kubikfot

och i annat virke af ................................................ 38,112,928 »

eller tillhopa ..................................................................... 49,746,688 kubikfot.

I framtiden åter skulle, om marken försättes i så fullständigt skogbeväxt
skick, som dess naturliga beskaffenhet medgifver, och skogen
egnas ändamålsenlig skötsel och vård, såväl grundmassan som årliga
afkastningen, på sätt tabellen innehåller, kunna uppbringas:
grundmassan till 14,387,900,500 kubikfot
samt afkastningen:

i mogna eller dugliga träd till 1,197,529 stycken eller 35,925,870 kubikfot

och i annat virke till .............................,.................... 74,750,288 »

eller tillhopa ................................................................... 110,676,158 kubikfot.

De allmänna skogar inom länet, Komitén på enahanda grunder, som
i fråga om Norrbottens län äro angifna, funnit sig böra göra till föremål
för särskild framställning, bestå af kronoparker, öfverloppsmarker, till
sågverk i ersättning för privilegierad stockfångst anslagen mark och
boställen tillhörige skogar. Dessa skogars tillstånd och beskaffenhet
har Komitén sökt åskådliggöra uti tabellerna Litt. Db och Eb, af hvilka
den förra innefattar sammandrag öfver kronoparkérne, öfverloppsmarkerna
och de privilegierade stockfångstskogarne tillika med aproximativ beräkning
ej mindre öfver nuvarande grundmassan och årliga afkastningen
under närmaste tiden, än äfven öfver den tillgång och afkastning, de, med
hänsyn till markens bördighet och under antagande af skogens ändamålsenliga
skötsel och vård, anses böra kunna i framtiden lemna, samt den
sednare tabellen upptager enahanda förhållanden rörande boställsskogarne
jemte boställenas årliga skogsbehof; och befinnes vid sammanställning
af de båda tabellerna, att omförmälde allmänna skogar med en areal af
tillhopa 10,077,029 qvadratref eller 1,799,469 tunnland skogbä-rande
mark för närvarande innehålla:

BESKRIFNING ÖFVER WESTERBOTTENS LÅN.

i grundmassa 4,427,415,000 kubikfot;
samt lemna årlig afkastning till belopp:
i mogna eller dugliga träd af 235,890 eller

och i annat, virke af........................................

eller tillhopa........................................................

34,057,037 kubikfot,

7,076,700 kubikfot
26,980,337 ».

af hvilka belopp kronoparker och öfverloppsmarker tillsammans, beräknade
att innehålla 8,803,690 qvadratref eller 1,572,087 tunnland skogbärande
mark, upptaga:
i grundmassa 3,809,496,300 kubikfot
samt årlig afkastning:

i mogna eller dugliga träd af 195,019 eller.............. 5,850,570 kubikfot

och i annat virke af............................................... 23,453,247 »

eller tillhopa ................................................................ 29,303,817 kubikfot;

men uppbringade i enlighet med ofvanomförmälda antaganden, skulle
nyssnämnda tvänne slag af skogar kunna i framtiden lemna årlig afkastning
till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 440,185 stycken eller 13,205,550 kubikfot

och i annat virke af....................................................... 27,291,502 »

eller tillhopa ........................................................................ 40,497,052 kubikfot,

Kronoparkerne, af Komitén beräknade att omfatta jemväl sådan
mark, som ännu endast är ifrågasatt att dertill användas, antagas innehålla
:

i skogbärande mark 911,035 qvadratref eller 162,685 tunnland
och i grundmassa 451,954,950 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 26,710 stycken eller 801,301 kubikfot

och i annat virke af......................................................... 2,675,276 »

eller tillhopa......................................................................... 3,476,576 kubikfot,

Ofverloppsmarkerne, derunder af Komitén inbegripits äfven de skogsområden,
- som efter afvittringens slut antagligen komma att såsom Kronans
tillhörighet öfverblifva, beräknas innehålla:

BESKRIFNING ÖFVER WESTERBOTTENS LÄN.

i skogbärande mark 7,892,655 qvadratref eller 1,409,403 tunnland och

i grundmassa 3,357,541,350 kubikfot;

samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 168,309 stycken eller 5,049,270 kubikfot

och i annat virke af.............s........................................ 20,777,971 »

eller tillhopa......................................................................... 25,827,241 kubikfot.

De privilegierade stockfängstskogarne, beräknade att omfatta icke
allenast den mark, som genom laga kraft egande beslut redan blifvit
till sågverk i ersättning för beviljad stockfångst anslagen, utan ock
skogsområden, som synas vara för sådant ändamål ytterligare erforderlige,
antagas innehålla:

i skogbärande mark 1,160,691 qvadratref eller 207,266 tunnland och

i grundmassa 572,877,000 kubikfot;

samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 38,571 stycken eller 1,157,130 kubikfot

och i annat virke af...................................................... 3,249,616 ”

eller tillhopa............................................. 4,406,746 kubikfot.

Dessa sednare skogar skulle deremot, om de blefvo försatte i fullt
bevuxet skick samt egnade ändamålsenlig skötsel och vård, i framtiden
kunna lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 58,035 stycken eller 1,741,050 kubikfot

och i annat virke af.............................................................. 3,598,128

eller tillhopa....................................................

Bo ställsskog arne beräknas innehålla:
i skogbärande mark 112,648 qvadratref eller 20,116 tunnland och
i grundmassa 45,041,700 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

5,339,178 kubikfot.

i mogna eller dugliga träd af 2,300 stycken, eller

och i annat virke af..........................................................

eller tillhopa

69,000 kubikfot
277,474 »

.......................................................................... 346,474 kubikfot.

Under antagande, ej mindre, att från hvarje helt mantal 50 personer

BESKRIFNING ÖFVER WESTERBOTTENS LÄN.

hafva att bekomma hvad de i skogseffekter behöfva och att således,
efter förut uppgifven grund, årliga skogsbehofvet för hvart mantal utgör
75 mogna eller dugliga träd och 12,750 kubikfot annat virke, än
äfven att boställena inom lappmarken, der afvittring ännu ej försiggått,
motsvara tillhopa 3,500 mantal'' och följaktligen alla boställena inom länet
innehålla tillsammans 19,314 mantal, skulle årliga skogsbehofvet för samtlige
boställena belöpa sig till 1,448,5 stycken eller 43,455 kubikfot
mogna eller dugliga träd och 246,255 kubikfot annat virke; och då den
årliga afkastningen minskas med det årliga skogsbehofvet, skulle, sedan
de boställen, för hvilka, på sätt tabellen utvisar, afkastningen med sammanlagdt
462,5 stycken eller 13,875 kubikfot mogna träd och 87,248
kubikfot annat virke understiger skogsbehofvet, jemväl beräknats få
denna brist fylld, återstoden utgöra det belopp, hvarmed, för hela länet
räknadt, boställsskogarnes afkastning öfverskjuter skogsbehofvet; belöpande
sig, efter dessa beräkningar, samma öfverskott:

i mogna eller dugliga träd till 851,5 stycken, eller ...... 25,545 kubikfot

och i annat virke till ................................................................ 31,219 »

eller tillhopa .............................................................................. 56,764 kubikfot.

Med hänsyn åter till markens bördighet och under antagande af
skogens ändamålsenliga skötsel och vård skulle i framtiden boställssko -

garnes årliga afkastning kunna uppgå:

i mogna eller dugliga träd till 5,632 stycken eller..... 168,960 kubikfot.

och i annat virke till ............................................................. 349,220 »

eller tillhopa ........................................................................... 518,180 kubikfot,

Ur nu omförmälda förhållanden, med hvarandra jemförde, framgår, att
nuvarande grundmassan å samtlige skogar inom länet öfverstiger grundmassan
å de ofvannämnde allmänna skogarne med 5,519,895,600 kubikfot,
äfvensom att den årliga afkastning, samtlige skogarne beräknats
under närmaste tiden lemna, öfverskjuter afkastningen af de allmänna
skogarne med 285,757 stycken eller 8,572,710 kubikfot mogna eller
dugliga träd och 33,888,026 kubikfot annat virke; hvadan, sedan detta

BESKRIFNING ÖFVER WESTERBOTTENS LÄN.

öfverskott å afkastningen minskats med skilnaden emellan hela ortens
och boställenas årliga skogsbehof, hvilken skilnad belöper sig till 132,406,5
stycken eller 3,972,195 kubikfot mogna eller dugliga träd och 22,509,180
kubikfot annat virke, återstoden skulle utgöra hvad af enskilde tillhörige
eller eljest under enskild värd stående skogar i länet kan, utan att skogens
framgena bestånd äfventyras, anses årligen under närmaste tiden vara
för industriel ändamål p&räkneligt; och uppgår denna återstod:
i mogna eller dugliga träd till 153,350,5 stycken eller 4,600,515 kubikfot

och i annat virke till......................................................... 11,378,846 »

eller tillhopa ...................................................................... 15,979,361 kubikfot.

Betraktad från synpunkten af det antagande, att skogbärande marken
bringas i fullt bevuxet skick och ändamålsenlig skötsel och vård
kommer skogen till del, skulle, under förutsättning derjemte, att årliga
skogsbehofvet icke förändras, den afkastning af enskilde tillhörige eller
under enskild vård stående skogar, som i framtiden kunde för industrien
årligen påräknas, belöpa sig:

i mogna eller dugliga träd till 561,270,5 stycken eller 16,838,115 kubikfot

och i annat virke till ................................................... 21,002,258 »

eller tillhopa ......................................................................... 37,840,373 kubikfot.

I afseende å frågan om hushållningen sednare tiden med skogarne
inom länet är närmare redogörelse att finna uti den af Komitén upprättade,
vid beskrifningen öfver Norrbottens län omförmälda tabellen
öfver afverkning och industriel förbrukning under åren 1863—1868.
Såsom denna tabell, Litt. F., utvisar, har afverkningen inom förevarande
län under nämnde tid, med undantag af år 1866, då den befunnits något
mindre än föregående året, varit i stigande, så att den från år 1863,
då den belöpte sig till 658,873 träd, år 1868 uppgick till 995,509 träd,
bestående af sågtimmer, bjelkar och spärrar. Bland dessa särskilda slag
af virke befinnes afverkningen af bjelkar hafva vunnit den minsta tillökningen.
År 1863 belöpte den sig till 32,284 och 1868 till 36,524
träd samt under mellantiden än till något mera än till mindre. 1 fråga

BESKRIFNING ÖFVER WESTERBOTTENS LÄN.

(i 7

om sågtimmer visar sig tillökningen ansenligt större. Från 506,570 träd,
som beräknats afverkade 1863, har nemligen afverkningen år 1868 uppgått
till 633,599 träd. Men isynnerhet har sparrhygget tilltagit. År
1863 utgjorde afverkningen af sådane träd 120,019 och följande året
något mindre, då den deremot år 1865 steg till 205,336 och 1868 till
325,386 träd, så att den då belöpte sig till inemot 1/,i af hela. afverkningen
för det året. Angående pitprops, årämnen och dylikt för industrien
mindre värdefullt virke är här ej annat att förmäla, än att afverkningen
under den tid, hvarom fråga är, varierat emellan 1000 och
2,900 träd, hvilket sednare antal beräknats vara hugget är 1868. — Dä
nu, såsom de öfver afverkningen af skogscffekter å Kronans skogar upprättade
tabeller, Litt. Ga och Gb, vidare utvisar, det antal träd, som
beräknats vara under år 1868 afverkade å ofvanomförmälda allmänna
skogar inom länet med undantag likväl af boställsskogarne, dem Komitén
af enahanda skäl, som vid framställningen af skogsförhållandena
inom Norrbottens län uppgifvits, ansett sig kunna från beräkningen i
berörda hänseende utesluta, uppgår till 142,966 stycken, skulle, om detta
belopp afräknas från det antal, 995,509 stycken träd, bestående af sågtimmer,
bjelkar och sparrar, som antagits vara samma år inom hela
länet för industriela ändamål afverkade, återstående 852,543 träd utföra
hvad för sådant ändamål blifvit under det året afverkade å enskilde tillhöriga
eller under enskild vård stående skogar inom länet. — Af dessa
sistnämnda skogar kan dock, såsom Komitén vid dess beräkningar funnit,
icke under närvarande förhållanden vara för industrien årligen att påräkna
i moget eller dugligt virke mera än 153,350,5 stycken träd; och
skulle följaktligen dessa skogar under år 1868 hafva varit utsatta för
öfver af verkning till belopp af något mer än 699,000 träd, — ett förhållande,
som i fråga om den betydande andel, det hufvudsakligen inom
nordligaste delen af länet bedrifna sparrhygget har i afverkningan, påkallar
enahanda erinran, som vid motsvarande del af framställningen
rörande Norrbottens län ansetts erforderlig; hvarförutom äfven här må

BESKRIFNING ÖFVER WESTERBOTTENS LAN.

nämnas, hurusom Komitén, långt ifrån att ega skäl till den förhoppning,
att beräkningarne, om de utsträcktes till ar 1869, skulle visa sig i
fördelaktigare dager, fasthellre i de uppgifter, som för en del af aiet
inkommit, trott sig finna grundad anledning att befara, det öfverafverkningen
dä uppgår till icke obetydligt högre belopp än året
förut.

De här ofvan nämnde allmänna skogarne inom W esterbottens län
skulle deremot, om a dem tillämpas enahanda beräkningsgrunder, som
för det andra slaget af skogar blifvit följde och i öfrigt finnas vid beskrifningen
af Norrbottens län närmare angifnc, icke undei sednare tiden
hafva varit utsatte för öfverafverkning, utan tvertom under år 1868
kunnat tåla en afverkning af omkring 90,000 träd utöfver det belopp,
hvartill den antagits uppgå.

På grund af nu framställde förhållanden skulle, för hela länet räknadt,
öfver afverkning en för år 1868 hafva belöpt sig till mer än 600,000
träd.

Wester-Norrlands län.

1 enlighet med Landtmäterikontorets uppgifter, sammanförda i tabellen
Ditt. B c och efter der förekommande bråktals förvandling till
närmast motsvarande decimalbråk, antages detta län innehålla 17,401
mantal säteri- och frälsehemman, 1,619,673 mantal skattehemman, 45,508
mantal boställen och 150,309 mantal kronohemman, eller tillhopa 1,832,891,
mantal, samt består för öfrigt af två sockenallmänningar, Kronan förbehållen
öfverloppsmark, kronoparker och till sågverken i ersättning för
privilegierad stockfångst anslagen mark.

Vidden af hela länet anses utgöra 27,960,036 qvadratref eller 215 ''*4
qvadratmil, deraf belöpa sig på säteri- och frälsehemman 220,676 qvadratref,
skattehemman 21,719,731 eller, om äfven de två sockenallmänningarne
räknas hit, 21,804,947 qvadratref, boställen 305,974 qvadratref,
kronohemman 3,899,410 qvadratref, Kronan förbehållen öfverloppsmark

BKSKK1FNING ÖFVER WESTER-NORRLANDS LÄN. b.)

640,483 qvadratref, kronoparker 703,481 qvadratref och privilegierade
stockfångstskogar 385,065 qvadratref.

Af hela arealen hänföras 1,870,543 qvadratref till inrösningsjord,
6,563,248 qvadratref till irapedimenter, bestående af sjöar, berg, mossar
och myror jemte andra för skogsbörd otjenliga marker, och återstoden,
19,526,245 qvadratref, motsvarande 3,486,829 tunnland, till skogbärande
mark, hvilken således utgör omkring 7a af länets vidd.

Genom sin yttre daning flerstädes bruten af mer eller mindre betydliga
berg och höjdsträckningar, livilka i riktning från nordvest mångenstädes
gå ända ned till kusten och emellan sig bilda nästan paralelt
fortlöpande dalgångar, genomskurna af vattendrag, visar sig skogsmarken
till sin naturliga beskaffenhet i allmänhet lika öfver hela länet.
Jemförd med skogsmarken inom de två nordligaste länen, röjer den
större bördighet, i följd hvaraf skogen utbildas hastigare och företer
mera slutna bestånd. Hufvudsakligast utgöres den af tall och gran,
livilka trädslag, stundom hvar för sig i mer eller mindre reguliera bälten,
men vanligen i blandade bestånd, intaga ungefär lika del af skogsvidden,
hvarförutom, synnerligast i dalgångarne och å bergsluttningar,
som varit brukade för svedjande, förekommer ej så ringa löfskog, såsom
björk, asp och al. Skogarnes nuvarande tillstånd är deremot icke lika
Öfver hela länet, utan förete sig i det afseendet väsentliga skiljaktigheter
'' emellan olika delar af detsamma. Inom kustsocknarne, särdeles i Medelpad
och äfven inåt landet uti floddalarne eller öfverhufvud der upparbetade
flottleder finnas, har afverkningen, ä skatteskogarne åtminstone,
fatt den utsträckning, att, der flottleder längre tid varit begagnade, nära
på all gröfre skog är uthuggen, så att skogsbrist, som inom någon,
fastän mindre, del af nyssnämnde provins kan anses redan vara förhanden,
ä andra trakter visar sig hotande. I de delar af länet åter, der
skogarne, vare sig genom deras från flottbart vattendrag mera aflägsna
läge eller det hägn, som egenskapen af allmän skog dem beredt, varit
skyddade för öfverdrifven afverkning, påträffas skogssträckningar med

BESKRIFNING ÖFVER WESTER-NOERLANDS LÄN.

göda, temligeu jemna bestånd. Utom den gröfre skogen, som företrädesvis
gjorts till föremål för afverkning, har hygget den sednare tiden
börjat sträcka sig jemväl till virke af smärre dimensioner, hvilket omdöme
dock är mindre tillämpligt i fråga om sparrar än beträffande an-„
dra virkessorter, såsom pitprops, årämnen och dylikt virke, deraf inom
förevarande län afverkats mera än inom de två nordligaste länen tillsammans.
Här likasom uti de begge sistnämnda länen hafva ock skogseldar,
under den sednare tiden likväl i något mindre grad, anställt betydande
härjningar; och har dessutom, i trakten söder om Angermannaelfven
och särdeles inom Medelpad, svedjande förekommit mera allmänt,
ån att det må lemnas utan uppmärksamhet vid angifvandet till sina
grunddrag af orsakerna till det mindre goda skick, hvari skogarne inom
Wester-Norrlands län sig befinna, dervid dock bör tilläggas, att detta
sätt att minska skogstillgången sedan någon tid tillbaka varit och fortfarande
synes vara i aftagande.

Enligt den för närmare redogörelse angående samtliga skogarne inom
lånet upprättade tabell, Litt. Ce, hvilken, grundad å aproximativa beräkningar,
afser såväl skogarnes nuvarande tillstånd och afkastningen
under närmaste tiden som ock de tillgångar, hvilka, på sätt här nedan
vidare angifves, i framtiden synas kunna vara att påräkna, utgöres den
högsta tillgång i grundmassa, som inom länet förekommer, af 633 kubikfot
på qvadratrefven eller omkring 35 famnar, efter 100 kubikfot fast
mått per famn, på hvarje tunnland samt den lägsta af 250 kubikfot på
qvadratrefven eller 14 famnar på tunnlandet, men belöper sig inom flertalet
af kommunerna till 500 kubikfot på qvadratrefven eller 28 famnar
på tunnlandet; och uppgår nuvarande grundmassan för hela länet till
10,711,854,842 kubikfot.

Arliga afkastningen är af Ivomitén beräknad efter 0,044 träd på qvadratrefven,
motsvarande omkring ett träd på 4 tunnland, för de skogrikaste
kommunerna och efter 0,015 träd på qvadratrefven eller omkring
ett träd på 12 tunnland för de kommuner, som äro på skog mest ut -

BESKRIFNING ÖFVER WESTER-NORRLANDS LÄN.

blottade, men efter 0,029 träd på qvadratrefven eller omkring ett träd
på 6 tunnland för de flesta kommunerna. Omdrefstiden har Komitén
här ansett kunna antagas, till 190 år för mogna träd, om 8,3 tum i diameter
på ett afstånd af 16 fot från roten, och 50 år i fråga om annat,
för industrien mindre värdefullt, men för ortens behof användbart virke,
hvadan medelomdrefstiden beräknas till 120 år; och skulle, efter dessa
grunder och med beräkning af 30 kubikfot på hvarje träd, samtliga skogarna
under närmaste tiden lemna årlig afkastning till belopp:
i mogna eller dugliga träd af 697,649 stycken eller 20,929,470 kubikfot

och i annat virke af......................................................... 68,335,987 »

eller tillhopa .................................................................... 89,265,457 kubikfot.

Ortens årliga skogsbehof harKomitén funnit kunna antagas utgöra i
mogna träd 45 kubikfot eller 1 Va träd och i annat virke 235 kubikfot
för hvarje person; och då, enligt Statistiska Central-Byråns uppgift för
1868, folkmängden i länet uppgår till 131,019 personer, skulle följaktligen,
för fyllande af hela länets behof af skogsförnödenheter, årligen erfordras
:

i mogna eller dugliga träd 196,529'' stycken eller ... 5,895,870 kubikfot

och i annat virke............................................................... 30,789,465 »

eller tillhopa ....................................................................... 36,685,335 kubikfot.

T följd häraf och med iakttagande, att de fyra kommuner, deribland
länets begge städer, för hvilka, såsom tabellen närmare utvisar, årliga
skogsbehofvet beräknats öfverstiga årliga afkastningen med tillhopa
22,588 stycken eller 677,640 kubikfot mogna träd och 5,772,014 kubikfot
i annat virke, få den sålunda bristande afkastningen fylld från andra
kommuner i orten, skulle, för hela länet räknadt, samtliga skogarne under
närmaste tiden lemna årligt öfverskott i afkastningen till belopp:
i mogna eller dugliga träd af 501,120 stycken eller 15,033,600 kubikfot

och i annat virke af......................................................... 37,546,522 »

eller tillhopa ..................................................................... 52,580,122 kubikfot.

Om deremot beräkningen grundas mera uteslutande å markens na -

BESKRIFNING ÖFVER WESTER-NORRLANDS LÄN.

turliga beskaffenhet eller bördighet samt dervid tillika antages, att marken
bringas i så fullständigt skogbeväxt skick, som möjligt, äfvensom
att skogen lemnas den skötsel och vård, som af vilkoren för en ändamålsenlig
skogshushållning betingas, skulle grundmassan och årliga afkastningen
af de skogar, hvarom nu är fråga, i framtiden uppgå:
grundmassan till 15,699,100,980 kubikfot
samt af kastningen: -

i mogna eller dugliga träd till 1,386,362 stycktn

eller.......................................................................... 41,590,860 kubikfot

och i annat virke till................................................. 89,234,981 »

eller tillhopa ................................................................. 130,825,841 kubikfot.

Den närmare redogörelse för de allmänna skogar inom länet, Komitén
nu har att lemna, innefattas i tabellerna Ditt. De och Ec, af hvilka
den förra afser kronoparker, vid afvittringen öfverblifna kronomarker
och till sågverk i ersättning för privilegierad stockfängst anslagen mark,
samt den sednare tabellen har länets boställsskogar till föremål; och antagas
omförmälda allmänna skogar tillhopa innehålla:
i skogbärande mark 1,477,823 qvadratref, motsvarande 263,897 tunnl. och
i grundmassa 887,247,975 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 47,978 stycken eller 1,439,340 kubikfot

och i annat virke af.............................................. 5,954,392 »

eller tillhopa......................................................................... 7,393,732 kubikfot.

Häraf belöpa sig å kronoparker och öfverloppsmarker tillsammans:

i skogbärande mark 697,028 qvadratref eller 124,469 tunnland och

i grundmassa 425,147,809 kubikfot
\

samt årlig afkastning:

i mogna eller dugliga träd af 28,906 stycken eller 867,180 kubikfot

och i annat virke af................................................ 2,675,717_»

eller tillhopa........................................................................... 3,542,897 kubikfot.

Men i framtiden skulle, under enahanda antaganden som i fråga om

BESKRIFNING ÖFVER WESTER-NORRLANDS LÄN.

samtliga skogarne här ofvan äro lagde till grund för beräkning, kronoparkerna
och öfverloppsmarkerna tillhopa kunna lemna årlig afkastning
till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 49,489 stycken eller 1,484,670 kubikfot

och i annat virke af.......................................................... 3,185,417 »

eller tillhopa......................................................................... 4,670,087 kubikfot.

Kronoparkerna ensamt antagas innehålla:
i skogbärande mark 465,868 qvadratref eller 83,191 tunnland och
i grundmassa 279,933,274 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 18,811 stycken eller 564,330 kubikfot

och i annat virke af.......................................................... 1,768,447 »

eller tillhopa .......................................................................... 2,332,777 kubikfot!

Öfverloppsmarkerna. beräknas innehålla:
i skogbärande mark 231,160 qvadratref eller 41,279 tunnland och
i grundmassa 145,214,535 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 10,095 stycken eller 302,850 kubikfot

och i annat virke af............................................................. 907,270 »

eller tillhopa...............................................................7....... 1,210,120 kubikfot.

De privilegierade stockfångstskogarne, hvarunder Komitén inbegripit
äfven sådan kronomark, som väl ännu ej genom laga kraft egande beslut
blifvit till sågverk i ersättning för beviljad stockfångst anslagen, men
synes kunna komma att dertill användas, äro af Komitén antagna att
innehålla:

i skogbärande mark 553,863 qvadratref eller 98,904 tunnland och

i grundmassa 344,346,008 kubikfot;

samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 11,634 stycken eller 349,020 kubikfot

och i annat virke af.............................................................. 2,520,530 »

eller tillhopa........................................................................... 2,869,550 kubikfot,

BESKRIFNING ÖFVER WESTER-NORRLANDS LÄN.

Försatte i fullständigt skogbeväxt skick samt egnade ändamålsenlig
skötsel och vård, skulle deremot sistnämnde skogar i framtiden kunna
uppbringas till årlig afkastning:

i mogna eller dugliga träd af 39,324 stycken eller 1,179,720 kubikfot

och i annat virke af............................................... 2,531,162 »

eller tillhopa.......................................................................... 3,710,882 kubikfot.

Boställsskogarna äro beräknade att innehålla:
i skogbärande mark 226,932 qvadratref eller 40,523 tunnland och

i grundmassa 117,754,158 kubikfot;

samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 7,438 stycken eller.

och i annat virke af.....................................................

eller tillhopa.................................................................

223,140 kubikfot
758,145 »

981,285 kubikfot.

Under antagande, att hvarje helt mantal har att förse ett antal af
femtio personer med hvad de i skogsförnödenheter behöfva, belöper sig,
efter förut uppgifven beräkningsgrund, årliga skogsbehofvet för hvarje
mantal till 75 mogna träd och 11,750 kubikfot i annat virke eller
för alla boställena till 3,448 träd eller 103,440 kubikfot i mogna eller
dugliga träd samt 540,171 kubikfot i annat virke; och då dessa belopp
afräknas från årliga afkastningen, skulle, fastän för en del boställen årliga
skogsbehofvet öfverstiger afkastningen, boställsskogarne, öfverhufvud
taget, lemna årligt öfverskott till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 3,990 stycken eller....... 119,700 kubikfot

och i annat virke af............................................. 211,974 »

eller tillhopa.............................................................................. 331,674 kubikfot.

Uppbringade i möjligen bästa skick, skulle boställsskogarne i fram.
tiden kunna lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 16,112 stycken eller

och i annat virke af...........................................................

eller tillhopa........................................................................

483,360 kubikfot
1,037,084 »

.................................................................... 1,520,444 kubikfot.

Sinsemellan jemförde, gifva nu omförmälda förhållanden vid handen,

BESKRIFNING ÖFVER WESTER-NORRLANDS LAN.

dels att samtliga skogarne hafva 9,824,606,867 kubikfot mera i grundmassa
än de ofvannämnde allmänna skogarne, dels oek att den afkast -

ning,

samtliga skogarne antagits under närmaste tiden lemna, öfverskjuter
afkastningen af de allmänna skogarne med 649,671 stycken eller
19,490,130 kubikfot mogna eller dugliga träd och 62,381,595 kubikfot
annat virke. I öfverensstämmelse härmed och då från detta öfverskott
afräknas det belopp af 193,081 stycken eller 5,792,430 kubikfot mogna
eller dugliga träd och 30,249,294 kubikfot annat virke, hvarmed hela
länets årliga skogsbehof öfverstiger hvad i sådant hänseende blifvit för
boställena beräknadt, skulle de enskilde tillhörige eller eljest under enskild
värd stående skogarne, utan fara för skogens framgena bestånd, årligen
under närmaste tiden kunna för industriela ändamål lemna:
i mogna eller dugliga träd 456,590 stycken eller ... 13,697,700 kubikfot

och i annat virke............................................................... 32,132,301 »

eller tillhopa ........................................................................ 45,830,001 kubikfot.

Med enahanda tillämpning af de förhållanden, som grundats å förutsättningen,
att skogsmarken bringas i så godt skick, som möjligen kan
åstadkommas, äfvensom att skogen ändamålsenligen skötes och vårdas,
skulle, derest tillika antages, att årliga skogsbehofvet förblifver oförändradt,
det belopp, som af enskilda tillhörige eller under enskild vård stående
skogar i framtiden kunde vara för industrien årligen att påräkna,
uppgå:

i mogna eller dugliga träd till 1,088,356 stycken

0]ler................................................................................ 32,650,680 kubikfot

och i annat virke till ......................................................... 52,232,024 »

eller tillhopa .................................................................... 84,882,704 kubikfot.

Såsom vidare kan inhemtas af den tabell, Litt. F., Komitén för belysande
af frågan, huru under sednare tiden hushållats med skogarne i
Norrland, upprättat öfver afverkning och industriel förbrukning åren
1863—1868, har afverkningen inom förevarande län af sågtimmer, bjelkar
och sparrar, då dessa slag af virke icke räknas hvart för sig utan

BESKRIFNING ÖFVER WESTER-NORRLANDS LÄN.

tillsammans, under nämnda sex år än stigit och än fallit. Den utgjorde
1863 1,262,272 träd, följande året något mera och derpå under två år
något mindre, hvarefter den under två år åter jemförelsevis betydligt
tilltog, så att den 1868 uppgick till 1,386,719 träd. Hvad de nyssberörda
slagen af virke särskildt beträffar, har afverkningen af bjelkar
under den tid, jemförelsen afser, visat sig högst 1863, då den beräknats
till 193,104 stycken, och minst 1866, då den antagits till 121,511 stycken,
hvarpå den åter något stigit och 1868 belöpt sig till 129,748 träd. Sparrhygget,
som år 1863 omfattat 37,947 träd och de fyra följande åren
något mindre belopp samt 1868 uppgått till 42,649 träd, har således
icke i någon väsentligare mån bidragit till den förhöjning i afverkningen
öfverhufvud, som inträffat mot slutet af den period, hvarom fråga är,
utan är den förnämligast att härleda från sågtimmerträden, deraf år
1863 afverkats 1,031,221 stycken samt de fyra följande åren än mera
och än mindre, men 1868 ett antal af 1,214,322 stycken träd. Hvad
särskildt angår pitprops, årämnen och dylikt mindre värdefullt virke, har
afverkningen, som 1863 uppgått till 19,000 och följande året till 13,800
träd, derefter årligen tilltagit och 1868 hunnit till 50,700 träd. — Det
antal träd, som, på sätt de af Koinitén uppgjorda, under Ditt. Ga och
Gb bifogade tabeller öfver afverkningen af skogseffekter å Kronans skogar
vidare upplysa, beräknats vara under år 1868 afverkadt å ofvanomförmälda
allmänna skogar utom boställsskogarna, belöper sig till 34,274
stycken; och om detta belopp afräknas från det antal, 1,386,719 stycken,
träd, bestående af sågtimmer, bjelkar och sparrar, som antagits vara
samma år inom hela länet för industriela ändamål afverkade, skulle
återstoden, 1,352,445 stycken tråd, utgöra hvad för sådant ändamål blifvit
1868 afverkadt å enskilda tillhöriga eller under enskild vård stående
skogar. Men dessa skogar kunna, såsom Komitén härofvan ''sökt. ådagalägga,
icke under närvarande förhållanden utan öfverafverkning för
industrien lemna mera än 456,590 stycken träd om året; och torde
således kunna antagas, att nyssnämnde skogar år 1868 varit under -

BESKRIFNING ÖFVER WESTER-NORRLANDS LÄN. 77

kastade öfver af verkning till belopp af omkring 890,000 träd. Att ställningen
i berörda hänseende för år 1869 ingalunda kommer att visa si<>''
gynnsammare utan tvertom vida ofördelaktigare, har Komitén trott sig
kunna sluta af de för en del af samma år till Komitén insända uppgifterna.

Vidkommande åter de ofvan nämnda allmänna skogarne inom länet, sä
synes icke allenast icke någon öfverafverkning å dem hafva den sednare
tiden egt rum, utan leder beräkningen i fråga om dessa skogar till det
antagande, att å dem kunnat år 1868 afverkas omkring 10,000 stycken
träd utöfver det belopp, hvartill afverkningen beräknats då hafva uppgått.

hör hela länet räknadt, skulle, i följd af hvad nu är vordet anfördt,
öfver af verkningen år 1868 hafva belöpt sig till omkring 880,000 träd.

Jemtlands län

beräknas, enligt Landtmäterikontorets uppgifter — tabellen Litt. Bd —
innehålla 1,250 mantal säteri- och frälsehemman, 1000,811 mantal skattehemman,
76,969 mantal boställen och 22,771 mantal kronohemman eller
tillhopa 1101,801 mantal samt utgöres dessutom af kronoparker och
krono-öfverloppsmark.

Länets vidd antages uppgå till 57,550,571 qvadratref eller 444 qvadratmil,
deraf belöpa sig å säteri- och frälsehemman 112,682 qvadratref,
skattehemman 51,778,224 qvadratref, deruti inbegripne 6,885,834 qvadratref
renbetesfjell, boställen 2,332,781 qvadratref, kronohemman 2,030,628
qvadratref samt å kronoparker och öfverloppsmark tillhopa 1,296,256
qvadratref.

Af hela arealen skulle, enligt ofvan omförmälda uppgifter, 1,685,566
qradratref vara inrösningsjord, 28,294,600 qvadratref impedimenter och
återstoden, 27,570,405 qvadratref, skogbärande mark. Detta öfverensstämmer
dock, hvad impedimenterna och den skogbärande marken beträffar,
icke med de af Komitén vid dess undersökningar gjorda iakttagelser,
enligt livilka mera mark, nemligen renbetesfjellen, synes vara

BESKRIFNING ÖFVER JEMTLANDS LÄN.

till impedimenter att hänföra. Med den jemkning således i samma uppgifter,
hvartill Komitén funnit sina undersökningar föranleda, skulle
impedimenterna, bestående af fjell, sjöar, berg, mossar, myror och andra
för skogsbörd otjenliga marker, uppgå till 35,180,434 qvadratref och
den skogbärande marken till 20,684,571 qvadratref, motsvarande 3,693,673
tunnland, eller något mer än Va af länets vidd.

I vester begränsadt af norska fjellryggen, som genom åtskilliga
förgreningar sträcker sig äfven inåt länet, utgör detsamma till icke
ringa del ett fjelland, der å höjder och sluttningarna, till följd af den
grundare jordmånen och bristande skydd emot vindarne, tallskogen aftager
så i utbildning som slutenhet, men granen ännu befinnes frodig
till dess, i mån som afståndet mot fjellryggen minskas, äfven den under
intrycket af fjellnaturen visar sig allt mer och mer aftynande samt slutligen
nästan alldeles upphör. — Den ena delen af länet, Herjeådalen,
är derjemte en af berg uppfylld provins, som väl i allmänhet är vida
mindre bördig än provinsen Jemtland, men dock mångenstädes, i synnerhet
åt gränsen mot Stora Kopparbergs och Gefleborgs län, företer goda
tillgångar på så väl tall- som granskog. Oberäknadt de jemförelsevis
icke särdeles betydliga trakter, som utgöras af fjellarmar från vestra
riksgränsen, kan det inre af provinsen Jemtland anses bilda en vidsträckt
högslätt, bruten af mer eller mindre ansenliga, vanligen skogbeklädda
åsar eller höjder, som i flera riktningar, men merendels från
nordvest till sydost, genomstryka landet. Till jordarten bestående väsentligen
af silurisk kalk, företer denna del af provinsen hög grad af
bördighet. Skogarne härstädes, än tall och än gran, ofta i blandade bestånd,
äro ock flerstädes af god beskaffenhet. Trakter finnas likväl, der,
till följd af de framsteg, odlingen gjort, skogstillgången ej är för mera
än husbehof tillräcklig; likasom i de många och ansenliga floddalar inom
såväl Jemtland som Herjeådalen, der ordnade flottleder kommit till stånd,
afverkningen sedan någon tid tillbaka fortgått med rastlös ifver och, allt
efter som tillgång på duglig skog minskats, sträckt sig jemväl till mera

BESKRIFNING ÖFVER JEMTLÅNDS LÄN.

aflägsna områden. Den har dock till ojemförligt största delen omfattat
endast träd af gröfre dimensioner, hvarföre ock nästan allestädes, der
markens beskaffenhet sådant medgifver och skogseld icke dragit fram,
tillväxtskogen är i godt skick; men inom skilda delar af hela länet förekomma
ofta ansenliga sträckningar, der skogen äfvensom sjelfva marken
befinnes synnerligen svårt härjad icke allenast af skogseldar, i den bemärkelse
detta ord gemenligen tillägges, utan ock, fastän till mindre
grad och i allmänhet under en något aflägsen tid, genom svedjande.

Såsom den tabell, Ditt. Cd, Komitén uppgjort öfver samtliga skogarne
i länet, vidare utvisar, är den högsta tillgång, någon kommun inom
länet i medeltal har att framte, beräknad utgöra 625 kubikfot på qvadratrefven,
motsvarande omkring 35 famnar, efter 100 kubikfot fast.
mått per famn, på hvarje tunnland, samt den lägsta 70 kubikfot på qvadratrefven
eller vid pass 4 famnar på tunnlandet. Af dessa båda beräkningsgrunder
är den sednare dock icke tillämpad'' å mera än en af
länets 52 kommuner, nemligen Ovikens socken, som till stor del består
af ansenliga fjell, hvilka väl äro något, men endast ytterst svagt, beklädda
med skog. Den förra beräkningsgrunden åter är följd i afseende
å 18 kommuner. Af de öfriga kommunerna hafva några få antagits
innehålla 250, andra 350 eller 450, men flertalet 550 kubikfot på qvadratrefven;
och belöper sig, efter sådan beräkning, nuvarande grundmassan
för hela länet till 11,237,463,755 kubikfot.

Ärliga afkastning en har Komitén ansett kunna antagas, för de skogrikaste
kommunerna till 0,045 träd på qvadratrefven, motsvarande omkring
ett träd på 4 tunnland, samt för en kommun till allenast 0,003
träd på qvadratrefven eller omkring ett träd på 60 tunnland, men för
flertalet af de öfriga kommunerna varierande emellan 0,035 träd på qvadratrefven
eller omkring ett träd på 5 tunnland och 0,018 träd på qvadratrefven
eller vid pass ett träd på 10 tunnland. I öfverensstämmelse
härmed och derest tillika antages, att omdrefstiden för mogna träd, om
minst 8,3 tum i diameter på ett afstånd af 16 fot från roten, utgör 190

BESKRIFNING ÖFVER JEMTLANDS LÄN*

år och i afseende å annat för industrien mindre värdefullt, men för ortens
behof användbart virke 50 år samt medelomdrefstiden således 120
år, skulle, med beräkning derjemte att hvarje träd innehåller 30 kubikfot,
årliga afkastningen af samtliga skogarne under närmaste tiden
uppgå:

i mogna eller dugliga träd till 765,371 stycken

eller................................................................................ 22,961,130 kubikfot

och i annat virke till ...................................................... 70,684,400 »

eller tillhopa .................................................................... 93,645,530 kubikfot.

Då, enligt Statistiska Central-Byråns uppgift för 1868, folkmängden
i länet utgör 70,082 personer, skulle, om hvarje person beräknas för sin
nödtorft årligen behöfva i mogna träd 45 kubikfot eller 1 Va träd och i
annat virke 235 kubikfot, ärliga .skogsbehofvet för hela länet belöpa sig:
i mogna eller dugliga träd till 105,123 stycken eller 3,153,690 kubikfot

och i annat virke* till .................................................. 16,469,270 »

eller tillhopa ................................................................... 19,622,960 kubikfot

Efter dessa grunder och sedan från det sammanlagda belopp, hvarmed,
enligt tabellen, årliga afkastningen inom de flesta kommunerna öfversegel’
det årliga skogsbehofvet, afräknats det belopp af tillhopa 2,856
stycken eller 85,680 kubikfot i mogna eller dugliga träd och 972,799
kubikfot i annat virke, hvarmed i fråga om tre kommuner, deribland
länets stadskommun, skogsbehofvet antagits öfverskjuta afkastningen, visar
sig för hela länet årligt öfverskott:

i mogna eller dugliga träd af 660,248 stycken eller 19,807,440 kubikfot

och i annat virke af..................................................... 54,215,130 »

eller tillhopa ...................................................................... 74,022,570 kubikfot.

Med hänsyn deremot till markens naturliga beskaffenhet och så
framt den bringas i fullständigt skogbeväxt skick, samt ändamålsenlig
skötsel och vård egnas skogen, skulle, efter Komiténs beräkningar, grundmassan
och årliga afkastningen af samtliga skogarne inom länet i framtiden
uppgå:

BESKRIFNING ÖFVER JEMTLANDS LÄN.

grundmassan till 14,479,199,700 kubikfot
samt af kastningen:

i mogna eller dugliga träd till 1,241,074 stycken

eller.......................

och i annat virke till
eller tillhopa ...............

120,659,998 kubikfot.

37,232,220 kubikfot
83,427,778 »

De allmänna skogar inom länet, Komitén har att upptaga till särskild
redogörelse, bestå af kronoparker, kronoöfverloppsmark och boställen
tillhörige skogar, af hvilka de två förstnämnda slagen af skogar
af handlas i tabellen Ditt. Dd och boställsskogarne i tabellen Ditt. Ed;
och antagas samtliga allmänna skogarne innehålla:

i skogbärande mark 1,464,600 qvadratref eller 261,536 tunnland och

i grundmassa 768,188,600 kubikfot;

samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 52,448 stycken eller 1,573,440 kubikfot

och i annat virke af..................................................... 4,828,131 »

eller tillhopa ....................................................................... 6,401,571 kubikfot.

Deraf belöpa sig å kronoparker och kronoöfverloppsmark tillsammans
:

i skogbärande mark 425,200 qvadratref eller 75,929 tunnland och
i grundmassa 193,081,100 kubikfot;
samt årlig afkastning:

i mogna eller dugliga träd af 12,955 stycken eller .. 388,650 kubikfot

och i annat virke af....................................................... 1,220,359 »

eller tillhopa

1,609,009 kubikfot.

Om deremot kronoparkerna och kronoöfverloppsmarken försättas
i så fullständigt skogbeväxt skick, som markens naturliga bördighet

O Ö

medgifver, samt ändamålsenlig skötsel och vård egnas skogen, skulle,
efter Komiténs beräkningar, dessa skogar i framtiden kunna lemna årlig
afkastning till belopp:

BESKRIFNING ÖFVER JEMTLANDS LÄN.

i mogna eller dugliga träd af 25,512 stycken eller .. 765,360 kubikfot

och i annat virke af...................''.................................. 1,714,974 »

eller tillhopa...........................................................................	2,480,334 kubikfot.
Kronoparkerna ensamt antagas innehålla: i skogbärande mark 18,200 qvadratref eller 3,250 tunnland och
i grundmassa 11,375,000 kubikfot; samt nu lemna årlig afkastning till belopp: i mogna eller dugliga träd af 819 stycken eller ......	..... 24,570 kubikfot
och i annat virke af............................................................	..... 70,222 »
eller tillhopa..............,.........................................................	..... 94,792 kubikfot.
Kronoöfverloppsmarken beräknas innehålla: i skogbärande mark 407,000 qvadratref eller 72,679	tunnland och
i grundmassa 181,706,100 kubikfot; samt nu lemna årlig afkastning till belopp: i mogna eller dugliga träd af 12,136 stycken eller ..	364,080 kubikfot
och i annat virke af...........................................................	1,150,137 »
eller tillhopa...........................................................................	1,514,217 kubikfot.
Boställsskogarne äro beräknåde att innehålla: i skogbärande mark, 1,039,400 qvadratref eller 185,607 tunnland och
i grundmassa 575,107,500 kubikfot; samt nu lemna årlig afkastning till belopp: i mogna eller dugliga träd af 39,493 stycken eller	1,184,790 kubikfot
och i annat virke af.............................................................	3,607,772 »

eller tillhopa....................................................................... 4,792,562 kubikfot.

Under antagande, att bland boställena hvarje helt mantal har att
förse 50 personer med hvad de af skogsprodukter behöfva och att följaktligen,
efter förut uppgifven grund, årliga skogsbehofvet för hvart
mantal utgör 75 mogna eller dugliga träd och 11,750 kubikfot i annat
virke, skulle årliga skogsbehofvet för samtliga boställena belöpa sig till
5,773 stycken eller 173,190 kubikfot mogna eller dugliga träd samt
981,354 kubikfot i annat virke; och om nu från årliga afkastningen från -

BESKRIFNING ÖFVER JEMTLANDS LÄN.

räknas årliga skogsbehofvet, skulle, fastän för några boställen, såsom tabellen
utvisar, afkastningen icke fullt betäcker skogsbehofvet, boställsskogarne
i sin helhet lemna öfverskott i årliga afkastningen till belopp:
i mogna eller dugliga träd af 38,720 stycken eller .. 1,011,600 kubikfot

och i annat virke af............................................................. 2,626,418 »

eller tillhopa ....................................................................... 3,638,018 kubikfot.

Med hänsyn åter till markens naturliga bördighet och under antagande
af skogens ändamålsenliga skötsel och vård, skulle i framtiden
årliga afkastningen af boställsskogarne kunna uppbringas:
i mogna eller dugliga träd till 62,364 stycken eller 1,870,920 kubikfot

och i annat virke till ......................................................... 4,192,247 »

eller tillhopa.......................................................................... 6,063,167 kubikfot.

Såsom följd af hvad nu angående såväl samtlige skogarne i länet
som om ofvanomförmälda allmänna skogar är vordet anfördt, framställer
sig det förhållande, att nuvarande grundmassan å de förra öfverstiger
grundmassan å de sednare med 10,469,275,155 kubikfot, äfvensom att
den afkastning, samtliga skogarne beräknats under närmaste tiden lemna,
öfverskjuter afkastningen af de allmänna skogarne med 712,923 stycken
eller 21,387,690 kubikfot mogna eller dugliga träd ocli 65,856,269 kubikfot
i annat virke; och då detta öfverskott i afkastningen minskas
med skilnaden emellan hela länets och boställenas årliga skogsbehof,
hvilken skilnad belöper sig till 99,350 stycken eller 2,980,500 kubikfot
i mogna eller dugliga träd och 15,487,916 kubikfot i annat virke, utgör
återstoden hvad af enskilde tillhörige eller eljest under enskild vard stående
skogar i länet kan, utan att skogens framgena bestånd äfventyras, anses
årligen'' under närmaste tiden vara för industriela ändamål påräkneligt;
uppgående denna återstod:

i mogna eller dugliga träd till 613,573 stycken eller 18,407,190 kubikfot

och i annat virke till .................................................. 50,368,353 »

eller tillhopa....................................................................... 68,775,543 kubikfot.

Enahanda jemförelse, grundad å förhållandena, sådana de beräknats

BESKRIFNING ÖFVER JEMTLANDS LÄN.

kunna framställa sig, i händelse skogsmarken bringas i fullt bevuxet
skick samt skogarne varda ändamålsenligt skötte och vårdade, leder åter
till den slutföljd, att, så framt nemligen årliga skogsbehofvet ej undergår
förändring, af de enskilde tillhörige- eller under enskild vård stående
skogarne i framtiden skulle för industrien årligen vara att påräkna:
i mogna eller dugliga träd 1,053,848 stycken eller 31,615,440 kubikfot.

och i annat virke............................................................. 62,032,641 »

eller tillhopa..................................................................... 93,648,081 kubikfot.

Enligt den af Komitén öfver afverkning och industriel förbrukning
upprättade tabellen Litt. F., har afverkningen inom Jemtlands län under
den period, åren 1863—1868, tabellen afser, ständigt varit i tilltagande.
Den utgjorde under det förstnämnda året 780,815 träd, men
uppgick 1868 till 1,262,363 träd, bestående af sågtimmer, bjelkar och
sparrar. Denna betydliga tillväxt i afverkningen är för hvarje år till
ojemförligt största delen att härleda från sågtimmerträden, af hvilket
slag 1863 afverkats 630,399 och 1868 omkring dubbelt så mycket eller
1,200,359 träd. Afverkningen af bjelkar, beräknad för 1863 till 147,456
träd, har under de två följande åren något stigit, men derefter aftagit,
så att den 1868 nedgått till 60,160 träd. Sparrhygget, som 1863 omfattat
2,960 träd och det sista året af perioden endast 1,844 träd, har
icke under något af de år, hvarom fråga är, hunnit öfver 3,180 träd,
som antagits vara afverkade 1867. Hvad pitprops och dylikt virke beträffar,
har afverkningen inom förevarande län varit så obetydlig, att
Komitén ansett någon beräkning deraf icke lämpligen kunna ifrågakomma.
— Om nu det belopp af 1,262,363 träd, som antagits vara år 1868
inom hela länet för industriela ändamål afverkade, minskas med det
antal träd, 13,847 stycken, som, på sätt vidare kan inhemtas af de öfver
afverkningen af skogseffekter från Kronans skogar in. in. upprättade
tabeller, Litt. Ga och Gb, antagits vara samma år afverkade å ofvanomförmälda
allmänna skogar, med undantag likväl af boställsskogarne,
skulle återstoden, 1,248,516 stycken träd, vara att anse såsom afverkade

BESKRIFNING ÖFVER JEMTLANDS LÄN.

å enskilde tillhörige eller under enskild vård stående skogar. Men af dessa
skogar kan, såsom Komitén förut sökt ådagalägga, icke under nuvarande
förhållanden vara för industrien årligen att påräkna mera i moget eller
dugligt virke än 613,573 träd; och torde såsom slutföljd häraf framgå,
att under år 1868 öfver af verkning å samma skogar egt rum till belopp
af omkring 630,000 träd; hvarvid ock bör tilläggas, att äfven inom
ifrågavarande län afverkuingen under förra delen af år 1869 visat sådan
benägenhet för ytterligare tillväxt, att förbättrad ställning i berörda
hänseende för det året ingalunda är att emotse.

Enahanda beräkning i afseende å de ofvanomförmälda allmänna
skogarne inom länet utfaller så, att de ej kunna anses hafva under sednare
tiden varit anlitadé mera, än de med hänsyn till skogens framtida
bestånd medgifvit, utan skulle de år 1868 kunnat tåla en afverkning
af omkring 30,000 träd utöfver det belopp, hvartill den antagits då hafva
uppgått.

Efter nu anförda grunder skulle, för hela länet räknaclt, öfverafverkningen
1868 belöpt sig till omkring 600,000 träd.

Gefleborgs län.

Enligt Landtmäterikontorets uppgifter — tabellen Litt. Be —- jemte
andra upplysningar, som Komitén förskaffat sig, innehåller detta län
59,300 mantal säteri- och frälsehemman, 2,017,900 mantal skattehemman,
58,500 mantal boställen och 38,700 mantal kronohemman eller tillhopa
2,174,400 mantal, deruti dock icke inbegripen den i åberopade tabellen
icke upptagna del af Orsa socken i Stora Kopparbergs län, som genom
Kongl. Brefvet den 13 November 1863 blifvit förlagd till Loos socken
af ifrågavarande län och ännu ej undergått storskifte eller afvittring;
och utgöres länet för öfrigt af kronoöfverloppsmark, deraf en del numera
öfvergått till kronoparker, samt en rekognitionsskog och en
sockenallmänning.

BESKRIFNING ÖFVER GEFLEBORGS LÄN.

Vidden af hela länet, äfven omfattande förenämnda särskildt tillagda
del, beräknas till 21,926,534 qvadratref eller omkring 169 qvadratmil,
deraf belöpa sig på säteri- och frälsehemman 1,049,712 qvadratref, skattehemman
17,714,818 eller, med tillägg af rekognitionsskogen och sockenallmänningen,
18,236,886 qvadratref, boställen 469,205 qvadratref, kronohemman
803,918 qvadratref, krono-öfverloppsmark 308,413 qvadratref
samt oafvittrad mark, bestående af omförmålda del af Orsa socken,
1,058,400 qvadratref; och hänföras af hela arealen 1,938,217 qvadratref
till inrösningsjord, 4,127,271 qvadratref till impedimenter, bestående af
sjöar, berg, mossar, myror och andra för skogsbörd otjenliga marker,
samt återstoden, 15,861,046 qvadratref, motsvarande 2,832,330 tunnland,
till skogbärande mark, hvilken följaktligen utgör omkring % af länet.

Af de tvenne provinser, förevarande län omfattar, framställer sig
den ena, Helsingland, till hufvudsaklig del såsom ett starkt kuperadt
skogsland, der likväl i de ansenliga floddalarne odlingen gjort jemförelsevis
högst betydande framsteg, likasom nedåt kusten, hvarest landet på
en sträckning af omkring en å två mil från hafvet visar sig mera såsom
slättland. Utmed kusten företer skogsmarken mindre grad af växtlighet,
äfvensom skogarne der i allmänhet äro alltför hårclt anlitade, så att
skogsbrist i en och annan socken redan inträdt och i åtskilliga andra
synes snart nog vara att befara. Inåt landet deremot tilltaga skogarne
i växtlighet och hinna, särdeles i de nordligare delarne af provinsen,
en utveckling, som, både hvad de enskilda träden och skogens slutenhet
beträffar, ställer Helsingland främst bland de norrländska provinserna.
Af de trädslag, nästan uteslutande tall och gran, som, i blandning om
hvarandra, här förekomma, är det förra öfvervägande. Hvarken till sin
naturbildning eller i afseende å skogarnes beskaffenhet skilja sig de nordliga
delarne af Gestrikland i någon väsentligare mån från södra Helsingland;
men från och med mellersta delen af Gestrikland öfvergår denna
provins småningom till fullkomligt slättland med någorlunda gotl tillgång
på skog i de inåt landet belägna socknarne, men ringa i kust -

BESKRIFNING ÖFVER GEFLEBORGS LÄN.

socknarne. Bruks- och bergverksrörelsen, som inom Gestrikland af ålder
haft en omfattande utsträckning, tager betydligt af provinsens skogstillgångar
i anspråk för kolning. Flerstädes bedrifves emellertid äfven
afverkning för expoid; och utmed floddalarne inom hela länet och öfverhufvud
i de trakter, der skogen utan svårighet kunnat åtkommas, har
någon tid afverkningen fortgått i en omfattning, som icke synes hafva
varit af omtankan för skogens framgena bestånd förestafvad, helst under
sednaste tiden hygget sträckt sig jemväl till träd af mindre dimensioner.
Bland de sätt, hvarigenom skogarne inom Gefleborgs län blifvit medtagne,
må för öfrigt här, likasom vid beskrifningen af de öfriga norrländska
länen, nämnas skogseldar, ehuru något mindre framstående,
hvarförutom svedjande förekommit mera allmänt, än att det här kan
med tystnad förbigås, hvarvid likväl bör tilläggas, att det å sednare
tiden ej obetydligt aftagit.

Såsom vidare kan inhemtas af den för närmare redogörelse angående
samtlige skogarne inom länet af Komitén upprättade tabell Lått. Ce, antages
den högsta tillgång i grundmassa, som inom någon kommun i
medeltal förekommer, utgöra 700 kubikfot på qvadratrefven, motsvarande
omkring 39'' famnar, efter 100 kubikfot fast mått per famn, på hvarje
tunnland och den lägsta 285 kubikfot på qvadratrefven eller vid pass
16 famnar på tunnlandet. Den förra beräkningsgrunden är af Komitén
följd i afseende å 4 af länets kommuner. Men för flertalet af de öfriga
kommunerna är tillgången beräknad efter 429 kubikfot på qvadratrefven
eller omkring 24 famnar på tunnlandet. I öfverensstämmelse härmed
belöper sig nuvarande grundmassan för hela länet till 8,250,354,831
kubikfot.

Årliga af ka st/p,ing en har Komitén funnit böra beräknas efter 0,060
träd på qvadratrefven eller omkring ett träd på 3 tunnland inom de
skogrikaste kommunerna och 0,018 träd på qvadratrefven eller omkring
ett träd på 10 tunnland inom de kommuner, som hafva minsta tillgång
på skog, samt efter 0,030 träd på qvadratrefven eller omkring ett träd -

BESKRIFNING ÖFVER GEFLEBORGS LÄN.

på 6 tunnland inom de flesta återstående kommunerna. Medelomdrefstiden,
beräknad efter en tid af 170 år för mogna träd om minst 8,3 tum
i diameter på ett afstånd af 16 fot från roten och 50 år i fråga om
annat för industrien mindre värdefullt, men för ortens behof användbart
virke, antages sålunda utgöra 110 år. Efter dessa grunder och
med beräkning af 30 kubikfot på hvarje träd skulle samtliga skogarne
i länet under närmaste tiden lemna årlig afkastning till belopp:
i mogna eller dugliga träd af 640,706 stycken eller 19,221,180 kubikfot

och i annat virke af........................................................ 55,782,046 »

eller tillhopa .................................................................... 75,003,226 kubikfot.

Om det antages, att hvarje person inom länet till sin nödtorft årligen
behöfver i mogna träd 45 kubikfot eller lVa träd och i annat
virke 235 kubikfot, skulle, derest länets folkmängd beräknas, såsom den
af Statistiska Central-Byrån för år 1868 uppgifvits, till 145,701 personer,
hela länets årliga skogsbehof belöpa sig:

i mogna eller dugliga träd till 218,550 stycken eller 6,556,500 kubikfot

och i annat virke till .................................................... 34,239,735 »

eller tillhopa ''................................................................. 40,796,235 kubikfot.

I enlighet härmed och sedan de kommuner, deribland länets
städer, för hvilka, efter Komiténs beräkningar, årliga afkastningen ej är
för husbehof tillräcklig, fått bristen från andra kommuner fylld, skulle
samtlige skogarne inom länet lemna årligt öfverskott i afkastningen till
belopp:

i mogna eller dugliga träd af 422,156 stycken eller 12,664,680 kubikfot

och i annat virke af ...................................................... 21,542,311 »

ell r tillhopa ........................................................................ 34,206,991 kubikfot.

För den händelse åter marken komme att bringas i så fullständigt
skogbeväxt skick, som dess naturliga beskaffenhet medgifver, samt ändamålsenlig
skötsel och vård egnas skogen, har Komitén, såsom tabellen
närmare utvisar, ansett grundmassan och den årliga afkastningen af
• samtliga skogarne i framtiden kunna uppbringas:

BESKRIFNING ÖFVER GEFLEBORGS LÅN.

grundmassan till 13,973,446, 940 kubikfot
och afkastningen:

i mogna eller dugliga träd till 1,411,618 stycken eller 42,348,540 kubikfot

och i annat virke till............................................ 84,682,796 »

eller tillhopa.................................................................... 127,031,336 kubikfot.

De allmänna skogar inom länet, för hvilka Komitén har att afgifva
särskild utredning, utgöras af kronoparker, öfverloppsmark och skogar,
som höra till boställen. Samtliga dessa skogar, af hvilka de två förstnämnde
slagen äro för närmare redogörelse upptagne i tabellen Litt.
De och boställsskogarne i tabellen Litt. Ee, antagas tillhopa innehålla:
i skogbärande mark 915,242 qvadratfot eller 163,436 tunnland och
i grundmassa 472,222,791 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 38,152 stycken eller 1,144,560 kubikfot

och i annat virke af........................................................... 3,148,374 »

eller tillhopa.......................................................................... 4,292,934 kubikfot.

Häraf belöpa sig å kronoparker och öfverloppsmark tillsammans:
i skogbärande mark 586,542 qvadratref eller 104,740 tunnland ocli
i grundmassa 302,774,291 kubikfot;
samt årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 25,118 stycken eller... 753,540 kubikfot

och i annat virke af............................................................ 1,998,954 »

eller tillhopa....................................................................... 2,752,494 kubikfot.

I framtiden åter skulle, under enahanda antaganden, som i fråga
om samtliga skogarne inom länet, på sätt ofvan förmäles, äro lagde till
grund för beräkning, kronoparkerna och öfverloppsmarken tillhopa kunna
lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 52,202 stycken eller 1,566,060 kubikfot

och i annat virke af...........................................................v 3,131,608 »

eller tillhopa ........................................................................ 4,697,668 kubikfot.

BESKRIFNING ÖFVER GEFLEBORGS LÄN.

Kronoparkerna ensamt antagas innehålla:''
i skogbärande mark 197,342 qvadratref eller 35,240 tunnland och
i grundmassa 131,526,291 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 11,107 stycken eller 3o3,210 knbikfot

och i annat virke af............................................................. 862,484 »

eller tillhopa........................................................................... 1,195,694 kubikfot.

Öfverloppsmarken beräknas innehålla:
i skogbärande mark 389,200 qvadratref eller 69,500 tunnland och
i grundmassa 171,248,000 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 14,011 stycken eller 420,330 kubikfot

och i annat virke af.......................................................... 1,136,470 »

eller tillhopa......................................................................... 1,556,800 kubikfot.

Boställsskogarne äro beräknade att innehålla:
i skogbärande mark 328,700 qvadratref eller 58,696 tunnland och
i grundmassa 169,448,500 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 13,034 stycken eller 391,020 kubikfot

och i annat virke af.............................................................. 1,149,420 »

eller tillhopa.......................................................................... 1,540,440 kubikfot.

Under antagande, att hvarje helt mantal har att förse ett antal af
50 personer med hvad de i skogsförnödenheter behöfva, belöper sig
efter förut uppgifven beräkningsgrund årliga skogsbehofvet för hvarje
mantal till 75 mogna eller dugliga träd och 11,750 kubikfot i annat
virke eller för alla boställena till 4,387 stycken eller 131,610 kubikfot
mogna eller dugliga träd och 687,375 kubikfot i annat virke; och då
dessa belopp afräknas från årliga afkastningen, skulle, fastän för en del
boställen årliga skogsbehofvet öfverstiger afkastningen, boställsskogarne,
för hela länet iäknadt, lemna årligt öfverskott till belopp:

BESKRIFNING ÖFVER GEFLEBORGS LÅN.

i mogna eller dugliga träd af 8,647 stycken eller 259,410 kubikfot

och i annat virke af............................................................... 462,045 »

eller tillhopa............................................................................. 721,455 kubikfot.

Om deremot boställsskogarne uppbringas i så godt skick, som markens
naturliga bördighet medgifver, samt egnas ändamålsenlig skötsel
och vård, skulle de i framtiden kunna lemna årlig afkastning till belopp:
i mogna eller dugliga träd af 29,583 stycken eller 887,490 kubikfot

och i annat virke af........................................................... 1,748,032 »

eller tillhopa............................................................................ 2,635,522 kubikfot.

Vid jemförelse i åsyftad riktning af nu anförde förhållanden gifva
dessa vid handen, dels att samtliga skogarne hafva 7,778,132,040 kubikfot
mera i grundmassa än de ofvannämnde allmänna skogarne, dels ock
att den afkastning, samtlige skogarne antagits under den närmaste tiden
lemna, öfverskjuter afkastningen af de allmänna skogarne med 602,554
stycken eller 18,076,620 kubikfot mogna eller dugliga träd och 52,633,672
kubikfot annat virke; och då från detta öfverskott afräknas det. belopp
af 214,163 stycken eller 6,424,890 kubikfot mogna eller dugliga träd
och 33,552,360 kubikfot annat virke, hvarmed hela länets årliga skogsbehof
öfverstiger hvad i sådant hänseende blifvit för boställena beräknadt,
skulle de enskilde tillhörige eller eljest under enskild vard stående
skogarne, utan fara för skogens framgena bestånd, årligen under närmaste
tiden kunna för industriela ändamål lemna:

i mogna eller dugliga träd 388,391 stycken eller 11,651,730 kubikfot

och i annat virke............................................................... 19,081,312 »

eller tillhopa .......................................................................... 30,733,042 kubikfot.

Härvid har Komitén trott sig böra göra den erinran, att, fastän
Komitén icke förbisett, hurusom en betydlig del af den afkastning, skogarne
i Gestrikland utöfver det personliga behofvet lemna, stannar inom
provinsen, ity att den användes till kolning för bruks- och bergsrörelsen,
som der intager ett framstående rum, Komitén dock, i betraktande
deraf, att samma afkastning likväl medelbarligen kommer industrien

BESKRIFNING ÖFVER GEFLEBORGS LÄN.

tillgodo, funnit anmärkta förhållandet icke höra föranleda till annan afvikelse
från de grunder, Komitén vid beräkningen af skogstillgångarne
i allmänhet följt, än att, då skog, som är afsedd för kolning vanligen
ställes på kortare omdrefstid, afkastningen af högskogen inom Gestrikland
beräknats något lägre, än eljest skulle hafva skett.

Under antagande, att skogsmarken bringas i så godt skick, som
möjligen kan åstadkommas, äfvensom att skogen ändamålsenligen skötes
och vårdas, skulle, derest tillika förutsättes, att årliga skogsbehofvet
förblifver oförändradt, det belopp, som af enskilde tillhörige eller under
enskild vård stående skogar i framtiden kan vara för industrien årligen
att påräkna, uppgå:

i mogna eller dugliga träd till -1,115,670 stycken eller 33,470,100 kubikfot

och i annat virke till........................................................ 46,250,796 »

eller tillhopa ................................................................. 79,720,896 kubikfot.

Af den öfver afverkning och industriel förbrukning upprättade tabellen,
Litt. F., framgår, i fråga om hushållningen sednare tiden med
skogarne inom förevarande län, att afverkningen, då den beräknas efter
antalet sågtimmer, bjelkar och sparrar sammanlagdt, under den period
af sex år, tabellen omfattar, årligen stigit, så att den från 1863, då
688,035 träd afverkats, år 1868 uppgått till 903,460 träd. Äfvenså har
afverkningen af sågtimmerträd, beräknad för år 1863 till 634,949 och
för år 1868 till 878,664 träd, med hvarje år tilltagit; hvaremot afverkningen
af bjelkar, som 1863 belöpte sig till 51,396 träd och under de
tva följande åren något tilltog, derefter årligen minskats, så att den
1868 utgjorde endast 17,205 stycken. Sparrhygget, varierande emellan
1,690 träd, som beräknats afverkade 1863, och 7,591 träd, hvartill afverkningen
för 1868 antagits uppgå, har således något ökats. Hvad
pitprops, årämnen och dylikt mindre värdefullt virke beträffar, har afverkningen,
som 1863 belöpte sig till 3,500 träd och under de två följande
åren visade sig i aftagande, derefter åter stigit, under åren 1866
och 1867 obetydligt men 1868 ända till 75,700 träd, deraf 71,791 stycken

''BESKRIFNING ÖFVER GEFLEBORGS LÄN. 9§

antagits utgöra pitprops. — På sätt de öfver afverkningen af skoo-seffekter
å Kronans skogar uppgjorda tabeller, Litt. Ga ocli G b, närmare
utvisa, är af Komitén antaget, att å ofvannämnde allmänna skogar, med
undantag likväl af boställsskogarna, under år 1868 afverkats tillhopa
17,655 träd; och om nu detta belopp afräknas från det antal, 903,460
stycken träd, bestående af sågtimmer, bjelkar och sparrar, som antagits
vara inom hela länet för industriela ändamål samma år afverkade, skulle
återstående 885,805 träd vara att anse såsom afverkade å enskilde tillhörige
eller under enskild värd stående skogar; men det belopp, som, efter
Komiténs beräkningar, under närvarande förhållanden kan af dessa skogar
för industrien årligen påräknas i moget eller dugligt virke, uppgår
icke till mera än 388,391 träd, af hvilka förhållanden synes vara att
sluta, det öfverafverkning å samma skogar under år 1868 egt ruin till
belopp af nära 500,000 träd; och torde, att döma efter de uppgifter
för en del af 1869, som Komitén fått emottaga, öfverafverkningen för
det året komma att visa sig vida större.

De ofvanomförmälda allmänna skogarne inom länet synas deremot
icke under sednare tiden hafva varit utsatte för öfverafverkning, utan
skulle, efter de grunder, Komitén tillämpat, desamma under år 1868
kunnat tåla en afverknifig af omkring 16,000 träd utöfver det belopp,
som befunnits då hafva blifvit der afverkadt.

För hela länet räknadt uppgår, i öfverensstämmelse med hvad nu är
anfördt, öfverafverkningen för 1868 till omkring 480,000 träd.

hör beredande af lättnad vid öfversigten af skogsfö r h ål lande na rö-Sammamh
rande hela Norrland och befordrande af tillfälle till anställande af jern- öfver hel
förelse emellan de särskilda länen har Komitén i tabellerna Litt. Bf,

Cf, Df och Ef sammanfört arealuppgifterna och resultatet, för hvarje
län, af de aproximativa beräkningar, Komitén, såsom ofvan är anfördt,

SAMMANDRAG ÖFVER HELA NORRLAND.

i afseende å de norrländska skogarnes grundmassa och afkastning
anställt.

Under iakttagande i fråga om den förstnämnde af dessa tabeller ej
mindre deraf, att den icke omfattar den del af Orsa socken, som under
sednare tiden blifvit från Stora Kopparbergs län förlagd till Gefleborgs
län, än äfven af de grunder, Komitén, såsom förut är anfördt, ansett sig
böra följa vid beräkningen af impedimenter inom Jemtlands län, skulle
den skogbärande marken inom Norrland omfatta en vidd af 110,441,979
qvadratref, motsvarande 19,721,782 tunnland.

Nuvarande grundmassan å denna skogsmark är beräknad till
51,398,348,328 qvadratref samt ärliga af kastningen:

i mogna eller dugliga träd 3,274,000 stycken eller 98,220,000 kubikfot

och i annat virke till ..................................................... 316,578,874 »_

eller tillhopa ..................................................................... 414,798,874 kubikfot.

Årliga skogsbehofvet för hela Norrland antages utgöra:
i mogna eller dugliga träd 767,729 stycken eller 23,031,870 kubikfot

samt i annat virke ................................................ 123,578,060 »_

eller tillhopa........................................................................ 246,609,930 kubikfot.

Och sedan från afkastningen afräknats hvad för ortens behof af
skogsprodukter erfordras, belöper sig arliga öfver skottet:
i mogna eller dugliga träd till 2,506,271 stycken eller 75,188,130 kubikfot

samt i annat virke till........................................... 193,000,814 ”

eller tillhopa........................................................................ 268,188,944 kubikfot.

Detta betydliga öfverskott i afkastningen, så vidt den icke omfattar
de såsom mogna eller dugliga upptagna träden, utan afser annat viike,
påkallar den erinran eller förklaring, att icke på långt när allt detta
virke kan antagas komma industrien till godo. Till någon del häiflytande
från den medelomdrefstid, som för en ordnad skogshushållning al
Komitén beräknats, har samma öfverskott sin egentliga grund i den
naturens sjelfgallring, som uti hvarje skog oafbrutet fortgår, dervid
• yttrande sig dels genom öfvermogna eller förtorkade träd, som af sig

SAMMANDRAG ÖFVER HELA NORRLAND.

sjelfva kullstörta och förmultna, samt dels i mera tillfälliga former,
såsom då snötryck, storm, skogseld med mera sådant verkar att minska
ståndskogens grundmassa; hvarförutom här ej må förbises, att en icke
ringa del af det virke, som kunde och borde medelst hjelpgallring uttagas
eller vid timmerafverkning öfverblifver, till följd af de svårigheter,
som mångenstädes i mera aflägsna bygder äro med framforslingen förenade,
icke med fördel kan användas, utan af denna orsak måste i skogen
qvarlemnas; och af det öfriga åtgår antagligen en stor del för kolning,
tjärubränning, tillverkning af de kärl, som dervid ifrågakomma,
och andra dylika behof, så att hvad derefter må för industrien återstå
till export torde vara af jemförelsevis mindre betydenhet.

I framtiden skulle, om marken bringas i fullt bevuxet skick samt
ändamålsenlig skötsel och vård egnas skogen, grundmassan och årliga
afkastningen af samtliga skogarne, enligt Komiténs beräkningar, uppgå:
grundmassan till 74,727,715,820 kubikfot;
samt afkastningen:

i mogna eller dugliga träd till 6,581,548 stycken eller 197,446,440 kubikfot

och i annat virke till ..................................................... 407,375,948 »

eller tillhopa ........................................................................... 604,822,388 kubikfot.

De allmänna skogar inom Norrland, för hvilka Komitén afgifvit särskild
redogörelse, äro sammanförde i tabellerna Litt. Df och Ef, af
hvilka den sednare afser boställsskogarne samt den förre kronoparker,
öfverloppsmark och privilegierade stockfångstskogar.

Samtliga dessa skogar antagas omfatta en areal af tillhopa 31,732,563
qvadratref, motsvarande 5,666,529 tunnland, i. skogbärande mark samt
nu innehålla en grundmassa af 13,181,921,966 kubikfot och lemna ärlig
afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 762,509 stycken eller 22,875,270 kubikfot

och i annat virke af........................................................... 76,604,645 »

eller tillhopa ........................................................................... 99,479,915 kubikfot.

Häraf belöpa sig å kronoparker och öfverloppsmark tillsammans:

SAMMANDRAG ÖFVER HELA NORRLAND.

i skogbärande mark 27,590,520 qvadratref eller 4,926,878 tunnland;
i grundmassa 10,999,450,650 kubikfot
samt årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 618,265 stycken eller 18,547,950 kubikfot

och i annat virke af........................................................... 63,438,505 »

eller tillhopa ......................................................................... 81,986,455 kubikfot.

Men uppbringade i enlighet med ofvanomförmälda antaganden, skulle
dessa sistnämnda tvenne slag af skogar i framtiden kunna lemna årlig
afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 1,318,823 stycken eller 39,564,690 kubikfot

och i annat virke af ........................................................ 77,921,051 »

eller tillhopa .................................................................... 117,485,741 kubikfot.

Kronoparkerna ensamt, beräknade att omfatta jemväl sådan mark,
som ännu endast är ifrågasatt att dertill användas, antagas innehålla:
i skogbärande mark 2,870,445 qvadratref eller 512,579 tunnland och
i grundmassa 1,348,287,515 qvadratref;
samt för närvarande lemna årlig afkastning till belopp:
i mogna eller dugliga träd af 89,929 stycken eller 2,487,870 kubikfot

och i annat virke af......................................................... 7,994,113 »

eller tillhopa ..................................................................... 10,481,983 kubikfot,

0fverloppsniarkerna, derunder inbegripits äfven de skogsområden,
som efter afvittringens slut antagligen komma att såsom Kronans tillhörighet
öfverblifva, beräknas innehålla:

i skogbärande mark 24,720,075 qvadratref eller 4,414,299 tunnland och

i grundmassa 9,651,163,135 kubikfot;

samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 535,336 stycken eller 16,060,080 kubikfot

och i annat virke af.......................................................... 55,444,392 »

eller tillhopa........................................................................... 71,504,472 kubikfot,

De privilegierade stockfängstskocjarne, beräknade att omfatta icke allenast
den mark, som genom laga kraft egande beslut redan blifvit till

SAMMANDRAG ÖFVER HELA NORRLAND.

sågverk i ersättning för beviljad stockfångst anslagen, utan ock skogsområden,
som synas vara för sådant ändamål ytterligare erforderlige,
antagas innehålla:

i ^kogbärande mark 2,525,234 qvadratref eller 450,934 tunnland och
i grundmassa 1,236,889,208 kubikfot;
samt.nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 79,970 stycken eller 2,399,100 kubikfot

och i annat virke af.............................................................. 7,160,526 »

eller tillhopa......................................................................... 9,559,626 kubikfot.

Af de 44 sågverk, till hvilka dessa 79,970 träd utgå, äro 16 belägna
i Norrbottens län, 23 i Westerbottens samt återstående 5 i WesterNor
rlands län; och utgör den afgift, som för samma stockfångst i stubbören
eller skogsränta till statsverket erlägges, tillhopa 7,833 rdr 74 öre
eller i medeltal omkring 9,8 öre för hvarje träd, allt på sätt närmare
kan inhemtas af den inom Komitén, på grund af inkomna uppgifter
upprättade, under Litt. L. bifogade tablå, der omförmälda jemte andra
förhållanden rörande hvarje sågverk för sig finnas fullständigt upptagne.

1 framtiden skulle, efter Komiténs beräkning, de privilegierade stockfångstskogarne,
om de blefvo försatte i fullt bevuxet skick samt egnade
ändamålsenlig skötsel och vård, kunna lemna årlig afkastning till belopp:
i mogna eller dugliga träd af 133,029 stycken eller 3,990,870 kubikfot

och i annat virke af............................................................ 8,151,355 »

eller tillhopa ......................................................................... 12,142,225 kubikfot.

Boställsskogarne beräknas innehålla:
i skogbärande mark 1,816,809 qvadratref eller 324,430 tunnland och
i grundmassa 945,582,108 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 64,274 stycken eller 1,928,220 kubikfot

och i annat virke af............................................................ 6,005,614 »

eller tillhopa.............................................................................. 7,933,834 kubikfot.

Boställenas drligä skogsbehof antages utgöra:

»8

SAMMANDRAG ÖFVER HELA NORRLAND.

i mogna eller dugliga träd 16,067 stycken eller......... 482,010 kubikfot

och i annat virke............................. 2,626,970 »

eller tillhopa........................................................................... 3,108,980 kubikfot.

Det öfverskott i årliga afkastningen, hoställsskogarne för närvarande
lemna, belöper sig sålunda:

i mogna eller dugliga träd till 48,207 stycken eller 1,446,210 kubikfot.

och i annat virke till .............................................. 3,378,644 »

eller tillhopa.......................,................................................... 4,824,854 kubikfot.

Fullt skogbeväxta samt egnade ändamålsenlig skötsel och vård, skulle
deremot hoställsskogarne i framtiden kunna afkasta:
i mogna eller dugliga träd 118,493 stycken eller 3,554,790 kubikfot

och i annat virke................................................... 7,598,772 »

eller tillhopa........................................................................ 11,153,562 kubikfot.

Vid jemförelse af nu omförmälda förhållanden emellan samtlige
skogar inom Norrland, å ena sidan, och ofvanberörde allmänna skogar,
å den andra, befinnes, att nuvarande grundmassan å de förra öfverstiger
grundmassan å de sednare med 38,216,426,362 kubikfot, äfvensom att
den årliga afkastning, samtliga skogarne beräknats under närmaste tiden
lemna, öfverskjuter afkastningen af de allmänna skogarne med 2,511,500
stycken eller 75,344,730 kubikfot mogna eller dugliga träd och 239,974,229
kubikfot i annat virke; och då detta öfverskott i afkastningen minskas
med skilnaden emellan hela Norrlands och boställenas årliga skogsbehof,
hvilken skilnad belöper sig till 751,662 stycken eller 22,549,860 kubikfot,
i mogna eller dugliga träd och 120,951,090 kubikfot annat virke,
skulle återstoden utgöra hvad af enskilde tillhörige eller under enskild
vård stående skogar i de norrländska länen kan, utan att skogens fratngena
bestånd äfventyras, anses årligen under den närmaste tiden vara
för industriela ändamål påräkneligt; belöpande sig samma återstod:
i mogna eller dugliga träd till 1,759'',838 stycken eller 52,794,870 kubikfot

och i annat virke till...................................................... 119,023,139 »

eller tillhopa

171,818,009 kubikfot.

SAMMANDRAG ÖFVER HELA NORRLAND.

Om åter skogsmarken försättes i fullständigt skogbeväxt skick samt
ändamålsenlig skötsel och vård kommer skogen till del, skulle, under
antagande tillika, att det beräknade årliga skogsbeliofvet förblifver oförändradt,
det belopp af de enskilde tillhörige eller under enskild vård
stående skogarnes afkastning, som i framtiden kunde vara för industrien
årligen att påräkna, uppgå

i mogna eller dugliga träd till 4,259,541 stycken eller 127,786,230 kubikfot

och i annat virke till ........................................................ 192,753,680 »

eller tillhopa .................................................................... 320,539,910 kubikfot.

Såsom tabellen Litt. F. närmare utvisar, är den industriela förbrukningen
af sågtimmer, bjelkar och sparrar inom hela Norrland för år
1863 beräknad till 3,880,531 träd. Den befinnes derefter hafva år från
år, med undantag af 1866, då den något obetydligt minskades, varit i
tilltagande, så att den 1868 uppgick till 5,282,962 träd; och då från
detta belopp afräknas det antal träd, 472,534 stycken, som, enligt de
öfver afverkningen å kronoskogarne upprättade tabellerna Litt. Ga och
G b, beräknats nyssnämnda år vara afverkade å ofvanomförmälda allmänna
skogar, boställsskogarne dock undantagne, skulle återstoden,
4,810,428 träd, vara att anse såsom afverkad å enskilde tillhörige eller
under enskild vård stående skogar. Det belopp, som antagits under närmaste
tiden vara af dessa skogar för industrien årligen att påräkna i
mogna eller dugliga träd, uppgår likväl icke till mer än 1,759,838 träd;
hvadan öfver af verkning å samma skogar år 1868 skulle hafva egt rum
till belopp af något mer än 3,050,000 träd.

Förberörde allmänna skogar hafva deremot, enligt Komiténs beräkningar,
1868 kunnat tåla en afverkning af nära 290,000. träd utöfver
hvad å dem blifvit afverkadt.

Den behållning, sistberörda skogar under sednare tiden lemnat, har
varit ganska oansenlig. På sätt närmare kan inhemtas af det under
Litt Ha bilagda, på grund af inkomna uppgifter upprättade sammandrag
öfver inkomsterna från och utgifterna för förvaltningen af Kronans

100

SAMMANDRAG ÖFVER HELA NORRLAND.

skogar i Norrland under åren 1866, 1867 och 1868, belöpte sig nemligen
behållningen för det förstnämnda året till allenast 2,550 rdr 98
öre samt 1868 till 12,642 rdr 43 öre, och för år 1867 öfverstego utgifterna
inkomsterna med 14,039 rdr 54 öre, så att följaktligen behållningen
för de tre åren i medeltal icke uppgått till mera än omkring
380 riksdaler.

Så framt åter de förslag godkännas, hvilka af Komitén i sednare
afdelningar af detta underdåniga betänkande blifvit framställde till ordnande
af hushållningen med Kronans skogar, skulle, efter de af Komitén
på grund af dessa förslag uppgjorda, i tabellen Litt. Hb utförligt upptagna
beräkningar öfver inkomster och utgifter, samma skogar redan
under den närmaste tiden och oaktadt bland utgifterna, till hufvudsakligaste
delen utgörande den aflöning, som, enligt Komiténs förslag, skulle
tillkomma skogsstatens tjensteman och betjente, derutöfver upptagits
kostnader för skogskultur och andra ändamål till belopp af mer
än 30,000 rdr årligen, som icke vid uppgörandet af ofvanberörda
sammandrag, Litt. Ha, tagits i beräkning, lemna årlig behållning af
172,701 rdr.

1 öfverensstämmelse med hvad ofvan nämndt är om den öfverafverkning,
för hvilken de enskilda skogarne varit utsatte, och det öfverskott
i afkastning, de allmänna skogarne antagits lemna, skulle, för hela
Norrland räknadt, öfver af verkning en 1868 hafva uppgått till omkring

2,760,000 träd, deraf belöpa: å Norrbottens län 200,000, å Westerbottens
län 600,000, å Wester-Norrlands län 880,000, å Jemtlands län 600,000
och å Gefleborgs län 480,000 träd.

101

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN.

Genom deri skildring, Komitén nu lernnat rörande de norrländska Om den
skogarne, förmenar Komitén sig hafva ådagalagt, hurusom dessa skogar
ingalunda äro i det skick, att de kunna allt framgent tåla den år från ödelsen.
år ökade afverkning, som sednare tiden egt rum. .Lika uppenbart är
ock, att den misshushållning, för hvilken skogarne varit utsatte, måste,
om den får fortgå, förr eller sednare medföra allmän skogsbrist. De
bekymmer för framtiden, detta tillstånd är egnadt att ingifva, mana till
de kraftigaste ansträngningar att, medan tid ännu är, söka förebygga
den hotande faran. För en hvar, som vill taga i allvarligt betraktande
den betydelse, skogarne ega, framställa sig sjelfmant de vådor, det rådande
slöseriet med skogstillgången kan medföra, icke allenast för sjelfva
den landsända, hvarom egentligen nu endast är fråga, utan för hela
fäderneslandet, hvaraf Norrland utgör en så betydlig del och, med afseende
å de resurser, det onekligen inom sig eger att, der dessa
varda rätt vårdade och tillgodogjorda, befordra och höja nationalrikedomen,
bildar en så vigtig beståndsdel. Äfven i de af naturen mest
gynnade länder äro skogsprodukter oumbärliga för tillfredsställande af
de fysiska behofven, och för Norrland med dess hårda klimat utgör tillräcklig
mängd af denna vara till bränsle och bygnadsämnen nästan första
vilkoret för landets beboelighet. Dessutom erfordi’as för våra hufvudsakliga
näringar, såsom landtbruket, bergshandteringen, skeppsfarten och
isynnerhet sågverksrörelsen, tillgång på skog, hvaraf jemväl åtskilliga
andra industrigrenar i mer eller mindre mån äro beroende; och bland
de effekter, som hitintills kunnat från Sverige föras till täflan på verldsmax-knaden,
intaga skogsalster från Norrland ett af de mest framstående

102

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN.

rummen. Men jemväl med hänsyn uteslutande till de yttre vilkor, af
hvilka landets egen förmåga att uppehålla och utveckla den kultur,
hvaraf det är mägtigt, omedelbarligen beror, har skogen en vigtig betydelse,
såsom ett nödvändigt skyddsmedel för vegetationen. De på
sakkunskap grundade omdömen, som af utmärkte vetenskapsmän afgifvits
om det fördelaktiga inflytande, skogarne utöfva i fråga om reglerandet
af nederbörden och vattentillgången samt öfverhufvud i fråga om motverkande
af temperaturens ytterligheter, synas alltför ofta hafva vunnit
bekräftelse af erfarenheten, att någon ovisshet derom ännu skulle kunna
ega rum. Särskildt hvad Norrland beträffar, vittna derom de trakter,
som utan skydd af skog ligga blottade för de skarpa fjellvindarne, hvilka,
der de få fritt tillträde, nästan omintetgöra hvarje försök till odling —
något, som skulle inträffa, äfven om jordmånen i sig sjelf vore af tjenligaste
art. Att vidare här framhålla och utveckla den bestämmelse,
skogen fått af naturen sig anvisad, samt ådagalägga nödvändigheten af
att söka förebygga de olyckor, misshushållning med skogen har till följd,
torde icke vara af nöden. Ingen öfverdrift, men, efter Komiténs åsigt,
ett lika sannt som nedslående uttryck af den verkliga ställningen i Norrland,
sådan den ter sig för en hvar, som, oförvillad af enskilda intressen,
vill se längre än till den skenbara eller i alla händelser flyktiga fördel,
en öfverdrifven afverkning kan medföra, synes ligga i det enskildt och
offentligt ofta upprepade påståendet, att skogsförödelsen, om den lemnas
ohejdad, skall förr eller sednare förvandla Norrland till föga annat än
en fullkomlig ödemark, i all framtid omöjlig för all kultur. Att tiden
är inne för vidtagande af alla de åtgärder till förekommande af vidare
skogsförödelse, som kunna stå till buds, har för öfrigt äfven allmänna
meningen, sådan den vid flera tillfällen uppenbarat sig, otvetydigt gifvit
tillkänna, i det den för sådant ändamål påkallat lagstiftningens mellankomst.
Då likväl de förslag, Komitén har att framställa till befordrande
af en ändamålsenligare hushållning med skogstillgångarne, måste vara
beroende af de orsaker, från hvilka skogarnes nuvarande tillstånd för -

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: HUSBEHOFSVIRKE.

103

nämligast äro att härleda, har Komitén, som i det föregående endast
lemnat en antydan eller ett mindre fullständigt omdöme angående samma
orsaker, af hvilka somliga äro gemensamma för hela Norrland och åtskilliga
stå till hvarandra i det förhållande, att de lämpligen böra i ett
sammanhang skärskådas, ansett af vigt att, innan Komitén öfvergår till
framställning af de åtgärder, som från lagstiftande eller verkställande
magtens sida må vara att vidtaga, här lemna en sammanfattad redogörelse
för de omständigheter, som vare sig omedelbart eller i förenad
samverkan bidragit att minska skogstillgången; dervid Komitén äfven
torde få tillfälle att, i den mån sådant finnes erforderligt, vttra sig om
det inflytande, skogarnes behandling utöfvat å kulturen i allmänhet och
således jemväl, bland .annat, å befolkningens ställning så i moraliskt som
ekonomiskt hänseende.

Likasom det kan antagas, att de, så vidt kändt är, äldste innebyg-Misshuskållgarne
i Norrland — Lappfolket — i fordna tider, äfven innan de blifvit Inil,1s“®.''1
af den sednare inflyttade jordbrukande befolkningen undanträngde åt virke,
fjelltrakterne, hufvudsakligen egnat sig åt enahanda nomadlif, som de
ännu fora, torde ock häraf följa, att deras behof att för nödtorft anlita
skogen varit alltför ringa att här kunna komma under betraktande.

Men i den mån odlingen vunnit insteg, har ett annat förhållande inträdt.

Redan för att erhålla nödigt utrymme till boningsplats måste nybyggarens
omtanka riktas på att undanrödja skogen, hvaraf, såsom flera urkunder
gifva vid handen, Norrland fordom haft så rikt öfverflöd. Hvad
sålunda eller eljest blifvit af skogen i äldre tider användt för husbehof,
då detta ord tages i den inskränkta bemärkelse, att det omfattar allenast
virke för husbygnader, vedbrand och dylika förnödenheter, kan väl
icke i och för sig hafva varit af någon särdeles betydenhet; men den
från början till en viss grad berättigade eller åtminstone förklarliga
föreställningen om skogstillgångarnes outtömlighet och ringa värde för
industrien alstrade vanan att vid skogens anlitande för husbehof utan
urskiljning företrädesvis rikta uppmärksamheten å det virke, som med

104

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: HUSBEHOFSVIRKE.

användbarhet förenade största lättheten att åtkommas; och i en sednare
tid, dit denna vana fortplantat sig, har den, utan att dock kunna hemta
något stöd från berörda föreställning, hvilken för längesedan upphört
att ega giltig grund, utöfvat ett ganska" förderfligt inflytande på skogshushållningen.
Sålunda är den händelse att hänföra till undantagsfall,
då för vedbrand och dylika behof användes annat än frisk, växande
skog. Vindfällen eller eljest skadade träd, toppändar, grepar och annat
sådant virke, som med fördel skulle kunna begagnas för hvarjehanda
nyttiga ändamål, lemnas merendels qvar i skogen, der det endast tjenar
till att gifva näring åt uppkommande skogseldar, förqväfva eller i växten
hämma uppspirande trädplantor och jemväl på annat sätt vara för en
ändamålsenlig skogshushållning till hinder; och gäller detta äfven om
trakter, der afverkningen för afsalu vunnit ansenlig utsträckning och
hvarest följaktligen lemningarne efter fällda träd är högst betydlig.
Den skadliga inverkan, sådan misshushållning utöfvat å skogarnes tillstånd,
särdeles i de sedan längre tid tillbaka bebyggda, mera rikt befolkade
orterna, vinner i betydenhet, då, såsom ofta är fallet, icke allenast
mogen, för industrien duglig skog anlitas för behof, dertill blott
sämre virke lämpligen borde begagnas, utan för sådant ändamål tillgripes
omogen skog samt unga, resliga träd, som, der de lemnats på
tillväxt, lofvat att utbilda sig till värdefullt timmer. En annan mindre
allmän, men dock anmärkningsvärd afart af skogshushållningen är oseden
att medelst afskalande af barken från unga, på rot stående träd bereda
dem till ved, hvartill, äfvensom till tjäruvirke, de anses företrädesvis
tjenliga dels i följd af den torrhet, som sålunda bibringas dem, och dels
genom den större samling af kåda, de efter någon tid befinnas innehålla.
De menliga följder, misshushållning med skog, om den får hejdlöst
fortgå, oundvikligen måste medföra, hafva ock, såsom förut är omnämndt,
mångenstädes i Norrland redan inställt sig, i det på flera trakter,
isynnerhet utåt kusten, befolkningen måste utom egna områden på
ett afstånd ofta af flera mil hemta sina förnödenheter af byggnadsvirke

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: HUSBEHOFSVIRKE.

105

och i åtskilliga orter äfven af vedbrand. Den omständighet, att brist
på skog för husbehof sålunda inom vissa kommuner redan är för handen,
under det att andra i afseende å läge och kultur jemförliga samhällen
ännu ej kommit på långt när derhän, berättigar dock icke i allmänhet
till den slutsats, som skulle inom dessa sednare kommuner iakttagits
bättre hushållning med skogarne än inom de förra. Ett sådant
omdöme torde endast mera sällan vinna bekräftelse af erfarenheten,
som deremot gifver vid handen, att den misshushållning med skog,
Komitén nu skildrat, till sina grunddrag visat sig af enahanda beskaffenhet
nästan öfver hela Norrland. Rätta anledningen till den antydda
skiljaktigheten torde oftast vara att söka deruti, att vid tillämpning af
äldre författningar rörande afvittringsverket vissa byar fått åt sig anslagne
jemförelsevis vida mindre skogsområden än andra; hvarförutom
här må erinras, att verklig skogsbrist i den mening, som skulle skogen
redan nu vara så medtagen, att den, äfven om hela grundmassan på en
gång eller i mån af behof efterhand anlitades, icke för närvarande vore
för ändamålet tillräcklig, ingalunda ännu inträffat inom alla kommuner,
der, enligt de af Komitén uppgjorda tabellariska beräkningarne öfver
skogstillgångarne, Komitén antagit brist vara för handen. Tillgångarne
inom flera af dessa kommuner äro utan tvifvel af den betydenhet, att
så beskaffad skogsbrist, som nyss nämndes, icke på lång tid ännu är att
emotse. Men om förhållandet betraktas ur den synpunkt, från hvilken,
såsom framställningen i tabellerna vid närmare granskning ock lärer utvisa,
Komitén utgått, att nemligen till förekommande af skogskapitalets
minskning och den totala skogsbrist, som, der minskningen fortgår, förr
eller sednare oundvikligen måste deraf följa, grundmassan icke må anlitas
utöfver hvad den efter omdrefstiden kan årligen lemna i afkastning,
torde påståendet, att skogsbrist redan är för handen inom alla de kommuner,
der efter sådan grund årliga afkastningen ej förmår betäcka
årliga skogsbehofvet, icke kunna jäfvas.

Svedjande.

Skogseld.

106 NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SVEDJANDE.

Med nödvändigheten för Norrlands förste nybyggare att anlita skogen
för husbyggnader, vedbrand och dylika behof förenade sig naturligtvis
omtankan att, för erhållande af de förnödenheter, som icke kunde
vara att hemta af de ursprungliga näringsmedlen, jagt och fiske, söka
bereda jorden för odling. Uteslutande hänvisade till egna krafter, hafva
de dervid, för undanrödjande af öfverflödig skog, antagligen begagnat
sig af elden såsom hjelpmedel. Från dessa kulturens äldsta tider leder
sålunda svedjande sitt ursprung. Huruvida detta redan från början varit
användt på enahanda sätt, som under en sednare tid blifvit det vanligaste,
att nemligen omedelbart efter förbränningen utan annan vidare
åtgärd än besädandet hemta skördar ur askan, låter sig icke med någon
grad af visshet bestämmas. Af flera omständigheter synes likväl sannolikt,
att fordom, i de två nordligaste länen åtminstone, brännandet
merendels företagits allenast i afsigt att få den fällda skogen undanröjd,
så att hinder för markens uppodlande deraf icke skulle möta, eller,
såsom äfven kan antagas, för att såmedelst söka förhjelpa sig till bättre
betesmark. Äfven under sednare tider har svedjande för omedelbart
besädande blott sällan förekommit inom nämnde två län; hvaremot inom
Ångermanland, Jemtland och Helsingland ansenliga områden bära vittne
om det förderfliga inflytande, detta sätt att tillgodogöra sig växtkraften
utöfvat på skogarnes tillstånd. Då likväl, såsom redan i de särskilda
länsbeskrifningarne är vordet antydt, svedjandet under sednare tiden
allmänneligen visat sig vara i aftagande, torde det icke utan skäl vara
att hoppas, att den tid icke skall vara synnerligen aflägsen, då svedjandet
helt och hållet förlorat det förtroende, som utgjort grunden för dess
användande.

Men om det än således kunde antagas, att svedjandet småningom
skall af sig sjelf upphöra, måste dock deråt egnas allvarlig uppmärksamhet
i så måtto, som det helt visst ofta utgjort upphofvet till det slag
af vådeld, som innefattas under benämningen skogseld. Den förödelse,
sådan eld anställt å de norrländska skogarne, är så ansenlig, att, der

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSELD.

107

tillfälle till jemförelse kunde beredas, den sannolikt skulle befinnas hafva
medtagit vida mera skog, än som fallit för yxan. Verkningarne af denna
förstörelse äro desto mera genomgripande, som de flerstädes sträckt sig
jemväl till sjelfva marken, hvars växtkraft för lång tid, om icke för alltid,
blifvit förtärd. Lika sällsynt det i allmänhet är äfven i aflägsna
trakter att påträffa några jemna bestånd af urgammal skog eller träd,
som uppnått någon högre ålder, såsom 4 k 500 år eller derutöfver, lika
ofta framställa sig tydliga lemningar efter skogseldarnes framfart; ocli
äfven af andra otvetydiga tecken framgår det med hög. grad af sannolikhet,
att nästan all mark i Norrland, som icke haft skydd af sin naturliga
beskaffenhet, varit af eld härjad. Undantag härifrån bilda i viss
mån de trakter, der lappbefolkningen har sitt stamhåll. Mindre allmänt
visa sig nemligen der spår efter förbränning, hvilket förhållande synes
kunna förklaras deraf, att samma befolkning antagligen noga afhållit sig
från uppsåtligt anläggande af skogseld, hvarigenom den för lappfolkets
näringslif så vigtiga renmossan skulle blifvit förstörd. — Orsakerna till
uppkomsten af skogseldar äro flerehanda. Att vårdslöshet vid svedjande
deri har framstående del, är redan nämndt; och torde detta särdeles i
äldre tider hafva varit förhållandet; men äfven sedermera och ännu inpå
sista tiden har förbiseende af eller likgiltighet för de i lag påbjudna
försigtighetsmått att genom kringhuggning af den för svedjande utsedda
platsen och jordens uppgräfvande deromkring m. m. söka förebygga
eldens spridande, ofta gifvit upphof till vådeld. I sammanhang härmed
kan jemväl nämnas jordbränning för myrodling eller så kalladt kyttande
såsom en af orsakerna till skogseld; och har för öfrigt, enligt hvad erfarenheten
visat, sådan icke sällan uppkommit i följd af mera tillfällig
ovarsamhet, såsom genom vallhjon, de der pläga upptända eld för att
medelst röken skydda sig och hjorden från insekter; genom vägfarande,
arbetare vid timmerflottning och fiskare, hvilka till skydd mot kölden
eller eljest upptändt eld, utan att den släcka; genom arbetare vid höoch
sädesbergning, då eld uppgöres för matlagning, med flera dylika

108

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSELD.

fall, samt någon gång genom ren olyckshändelse, såsom åskslag. Till
dessa de vanligaste fallen, då den verkan, elden i sin utsträckning åstadkommit,
icke varit förutsedd eller åtminstone icke åsyftad, komma vidare
de mera sällsynta fall, der uppsåtlig anläggning af skogseld egt
ruin, såsom då skog antändts i beräkning att förbättra betesmarken eller,
fastän ännu mera sällan, i afsigt att medelst förstörande af renmossan
hindra lappfolket att närma sig nybyggesområden, der renarne befaras
öfva skada å utestående höstackar. Alldeles oanmärkt synes dessutom
icke böra lemnas, att då genom åtskillige författningar, som gällde innan
allmänna Utsyningsförordningen den 21 December 1865 utkom, utsyning
af brandskadad skog särskildt me''dgifvits, fall kunde förekomma, der
skogseld å kronomark tillskyndade enskilde personer fördelar i så måtto,
att den beredde ökade tillfällen till loflig afverkning mot en rirnra afgift;
hvadan ock emot samma författningar, innan de upphäfdes, såväl
hos Rikets Ständer som i enskilda underdåniga framställningar hos
Kongl. Maj:t erinrats, att dylika stadganden verkade såsom ett premium
för anläggande af skogseldar. Den likgiltighet för hämmandet af uppkommen
skogseld, som fordom kunde finna någon ursäkt i det förhållandet,
att skogen då ännu ej lyckats i de nordliga bygderna tillvinna
sig mera allmänt erkändt värde, har emellertid, äfven der så beskaffade
egennyttiga afsigter, som nyss blifvit antydda, icke kunnat finnas, fortfarande
bibehållit sig, om icke oförminskad, dock utan att undergå någon
synnerligen stor förändring. Visserligen kan det icke förnekas, att
befolkningens fåtalighet och deraf följande brist på erforderlig arbetsstyrka
mången gång skulle, jemväl om krono- och jägeribetjeningen
iakttagit hvad dem lagligen ålegat och försök till släckning i god tid
blifvit anställde, hafva gjort dessa fruktlösa; men utan fara för misstag
torde, å andra sidan, ock kunna med säkerhet påstås, att antalet af de
fall är vida öfvervägande, då skogseldarne ieke skulle fått på långt-när
den betydliga utsträckning,, de erhållit, om befolkningen med nit fullgjort
hvad lag i thy fall bjuder. Huruvida eljest de straffbestämmelser,

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: TJÄRUBRÄNNING. 109

som åsyfta att gifva kraft åt lagens stadganden i detta hänseende, äro
af beskaffenhet, att af dem under sednare tider kunnat vara att förvänta,
det de skulle uppfylla sitt ändamål, får Komitén tillfälle att
framdeles under den afdelning, som innefattar Koiniténå förslag till
skogsordning, taga i betraktande. För öfrigt har Komitén, beträffande
frågan om skogseldar, här ej annat att tillägga, än att, om de ock
kunna anses hafva under sednare tider något aftagit, de likväl ännu
förekomma nog ofta för att med allt fog påkalla högsta grad af uppmärksamhet.

Sedan kulturen i de norra orterna hunnit den utveckling, att befolkningen
kunde börja rikta sin omtanka på skogens användande för
industrien, blef tjärubränning ett af de första föremål, som tog näringsfliten
i anspråk. Detta sätt att förädla skogens alster hann dock aldrig
till någon större betydenhet i andra än de två nordligaste länen, der
ännu under adertonde århundradet tjäran intager främsta rummet bland
exporterade skogsprodukter. Af de utaf Komitén upprättade under Litt.
Ia och Ib bilagde tabeller öfver skogsprodukter, som under åren 1864
■—1868 blifvit från de norrländska hamnarne till utrikes ort afskeppade,
visar sig också, att tjära fortfarande utgör en icke oväsentlig del af exporten.
Det inflytande, tjärubränningen utöfvat till minskande af skogskapitalet,
är emellertid icke betydligt, enär dervid merendels icke användes
annat virke än förtorkade skogseffekter, stubbar och rötter; och
om detta alltid vore fallet, skulle tjärutillverkningen genom den upprensning
af skogarne, hvartill den gåfve anledning, icke kunna hafva
annat än fördelaktig inverkan i fråga om skogshushållningen; men ett
motsatt förhållande inträffar, då, såsom icke sällan är händelsen, tjäruvirket
tages af vacker, växande ung tallskog. Så bedrifven, förtjenar
nämnda näringsgren ingalunda uppmuntran utan fasthellre att kraftigt
motverkas; ty utom den misshushållning, som ligger redan deruti, att
värdefull skog användes, der sämre virke kunde med fördel begagnas,
måste härvid äfven tagas i betraktande, att tillverkning af tjära, hvartill,

Tjärubrän ning.

Pottaskeberedning.

110 NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: POTTASKEBEEEDNING.

enligt beräkning i Ivongl. Brefvet den 11 Januari 1814, antagits för en
tunna åtgå sex å sju lass virke, i och för sig är särdeles skogsödande,
utan ock att priset å denna vara är så ringa, att det knappast kan anses
återgäldar det arbete, som derå nedlägges, än mindre sträcka sig till
någon godtgörelse för sjelfva virket. Ensidigt betraktadt skulle detta
förhållande kunna synas leda till den slutföljd, att i alla händelser tjärubränning
är ett föremål, deråt arbetskraften icke borde egnas, hvilket
omdöme utan tvifvel också eger giltig grund i den händelse, då, såsom
stundom inträffar, jordbruket får stå tillbaka för tjärutillverkningen, eller
öfverhufvud då tillfälle till förmånligare användande af arbetskraften
förefinnes; men ofta är i de nordligaste trakterna detta icke fallet. Låns:
tid af året lemnar jordbruket der öfrig för andra sysselsättningar, och
den arbetsförtjenst, ortens binäringar erbjuda, är ofta otillräcklig eller
af alltför tillfällig beskaffenhet, att kunna med tillförsigt påräknas. Derföre
må, efter Komiténs åsigt, tjärubränningen, såsom en väl behöflig
utväg för den mindre bemedlade befolkningen att förskaffa sig erforderligt
bidrag för sin utkomst, icke obetingadt anses såsom en förkastlig
näringsgren. Rätt tillämpad och understödd af sednare tidens på en
förbättrad tillverkningsmethod riktade uppfinningar, skulle fasthellre
tjärubränningen, utsträckt äfven till de sydliga delarne af Norrland, der
den nu är nästan alldeles förbisedd, icke osannolikt kunna komma till
den utbildning, att den medförde icke ringa gagn så för den enskilde
som för det allmänna.

Något sednare än tjärubränningen började beredningen af pottaska.
Icke ens förr, då den likväl sannolikt var mera anlitad än nu, har pottasketillverkningen
kunnat öfva något afsevärdt omedelbart inflytande på
skogarnes tillstånd; ty, ehuru den drager jemförelsevis mera virke än
tjäran, har den aldrig hunnit den utbredning, att skogarne deraf lidit
egentligt men, helst dertill merendels användes endast föråldrad eller
skadad löfskog. Såsom binäring betraktad ingalunda bättre utan snarare
sämre än tjärubränning är för öfrigt tillverkningen af pottaska numera

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: BRUKS- OCH BERGVERKSRÖRELSEN. 111

alltför inskränkt att förtjena vidare uppmärksamhet, om icke i så måtto,
att den är att räkna bland de orsaker, från hvilka skogseld rätt ofta
härledt sig.

Den särskilda vårdnad från statens sida, som förr under en följd af
år kommit bruks- och bergverksrörelsen till del, har yttrat sig på flerehanda
sätt. En af dessa yttringar och icke den minst inflytelserika har
varit omsorgen att medelst privilegier söka tillförsäkra bruken den Elfgång
på skog för kolning, hvarförutan rörelsen ansetts icke kunna med
framffånsr bedrifvas. Af den mängd bruk, som med eller utan sådane
privilegier uppstått i Norrland, äro väl flera tid efter annan åter nedlagde,
men det antal, som ännu återstår, är tillräckligt för att i vissa
trakter utöfva väsentligt inflytande å skogshushållningen. Isynnerhet är
detta förhållandet i Gestrikland, der nämnda rörelse af ålder varit och
fortfarande är af framstående betydenhet. Nödvändigheten att jemnt
underhålla det erforderliga förrådet af kol betingar der ofta skogens
anlitande innan den ännu hunnit full utveckling. Att detta företrädesvis
inträffar vid de bruk, som äro grundade på beräkning af kolfångst
jemväl från andra än brukens egna skogar, är en följd deraf, att den
del af jordbrukande befolkningen, som har skog utöfver eget behof, numera
ofta finner det fördelaktigare-att afverka skogen för export än att,
såsom förr, använda den till kolning. Den inverkan, skogarne inom de
öfriga norrländska provinserna röna af bruks- och bergverkshandteringen,
är, såsom redan blifvit antydt, i förhållande till den afverkning, som förandra
ändamål eger rum, numera jemförelsevis ringa, hvartill äfven den
omständigheten i sin mån bidrager, att vid åtskilliga bruk alfallet från
sågarne tillgodogöres såsom kolningsvirke, ett förfarande, som tvifvelsutan
är förtjent att allmänneligen efterföljas.

Med det ämne, Komitén har under behandling, sammanhänger frågan
om nybyggesväsendet. Utan att dock nu söka ingå i någon fullständigare
utredning af berörda fråga, den Komitén, på grund af Eders, Kongl.
Maj:ts nådiga remiss i ämnet, har för afsigt att taga under särskildt öf -

Bruks- och
kergverksrörelsen.

Nyhygges väsendet.

112

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: NYBYGGESVÄSENDET.

vervägande, kan Komitén likväl icke underlåta att här göra densamma
till föremål för betraktande, i den mån skogarnes nuvarande tillstånd
kan anses vara från nybyggesväsendet att härleda. Och om det än icke
kan bestridas, att i många fall det ändamål vunnits, som utgjort yttersta
grunden för såväl äldre som sednare'' tiders lagstiftningsåtgärder i
ämnet, att nemligen genom odlingens utbredande till aflägsnare trakter
befordra landets befolkande och framåtskridande, lärer, å den andra sidan,
icke heller kunna förnekas, att i flera oter, särdeles inom Norroch
Westerbottens samt Wester-Norrlands län, nybyggesanläggningarne
haft till följd, att skogarne derstädes blifvit anlitade vida hårdare, än
med det allmännas fördel öfverensstämmer. Att nybyggaren under vissa
vilkor må från skogen hemta bidrag för sin utkomst, är icke stridande
mot nybyggesväsendets ändamål, äfvensom det torde få medgifvas, att
de svårigheter, med hvilka nybyggaren har att kämpa under missväxtår
och då tillfällen till biförtjenst saknas, stundom nå den höjd, att de
missbruk af medgifven rättighet till skogens begagnande, hvartill han
gjort sig skyldig, kräfva det skonsammaste bedömande. Dessa missbruk
torde dessutom i äldre tider varit af temligen ringa inflytande å skogarnes
tillstånd; men icke så i en sednare tid, då den högt uppdrifna
trävarurörelsen flerstädes erbjudit nybyggaren förut saknade tillfällen att
med fördel afyttra skogens produkter. Ingalunda sällsynta äro derföre
numera de fall, då nybyggaren befinnes hafva gifvit vika för frestelsen
att öfverträda sin rättighet till skogens begagnande, och verkningarne
häraf äro så mycket kännbarare, som antalet nybyggen under sednare
tiden vunnit högst betydlig tillväxt. Men utan att någon lagöfverträdelse,
från nybyggarens sida åtminstone, kan anses ega rum, har, såsom
erfarenheten visat, nybyggesväsendet, sådant det nu är ordnadt, icke
sällan gifvit anledning till öfverdrifven skogsafverkning. Ej få äro nemligen
de fall, då, efter endast ofullständigt fullgörande af de odlingsoch
byggnadsskyldigheter, som utgöra vilkor för rättigheten att få nybygge
omfördt till skatte-lägenhet, skogen å densamma hastigt afverkats,

113

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: AFVITTRINGSVERKET.

utan att derefter odlingen blifvit fullföljd eller hållen vid magt. Om
den missriktning, nybyggesväsendet sålunda tagit, med hvad mera som
hörer till detta ämne, får dock, på sätt ofvan är antydt, Komitén tillfälle
att vidare yttra sig i sammanhang med bedömandet af frågan i
dess helhet.

Då ett af grundvilkoren för införande af regelbunden skogshushåll- Afvittrings verket.

ning måste vara, att skogen är till sina gränsor bestämd, samt det för
öfrigt icke kunnat förväntas, att den enskilde hemmansegaren skulle
egna skogen tillbörlig omsorg och vård, innan han fått sin lott deri afskild,
måste den långsamhet, hvarmed afvittring sverket bedrifvits, hafva
inverkat ganska menligt å skogarnes tillstånd. Härvid bör dock tilläggas,
att å sednare tiden afvittringen fortgått med den raskhet, omständigheterna
synas hafva medgifvit, så att numera, utom Norr- och Westerbottens
lappmarker, föga återstår oafvittradt. Men den förhoppning om
en förbättrad skogshushållning, hvartill ur nämnda synpunkt afvittringens
fullbordande i nedra landet berättigat, har icke alltid blifvit uppfylld,
ity att ei‘farenheten ej sällan visat, hurusom den friare dispositionsrätt
öfver skogen, afvittringen tillfört de enskilde, icke yttrat sig i
ökad omtanka för skogens förkofrande eller bibehållande, utan fasthellre
i sträfvandet att för den tillfälliga fördel, en hastig, till ytterlighet drifven
afverkning kan erbjuda, tillgodogöra sig skogen; och der så skett,
har den i och för sig välgörande afvittringen kommit att blifva en medelbart
bidragande orsak till skogsförödelse. I öfrigt må här jemväl
lemnas rum åt den anmärkning, att vid tillämpning af afvittringsförfattningarne
kronans rätt stundom blifvit på ett betänkligt sätt förbisedd i
så måtto, att till följd af bristande noggranhet vid graderingen åtskilliga
hemman, isynnerhet i Jemtland, men äfven i Helsingland, såsom impedimenter
fått sig tillagd duglig skogsmark till den betydliga vidd, att
den på vissa ställen uppgår ända till 20,000 tunnland och deröfver, för
helt mantal räknadt, och således till mångdubbelt mera, än dem rätteligen
bort tillkomma.

114

NORRLÄNDSKA SICOGSFÖRÖDELSEN: LAGA SKIFTEN.

»• Att de grunder, hvarå föreskrifterna för verkställighet af laga skiften
hvila, icke till alla delar låta förena sig med de vilkor, som betingas af
en mera uteslutande på omsorgen för skogarnes bevarande riktad omtanka,
torde icke kunna bestridas, om än härvid tillika må medgifvas, att denna
bristande öfverensstämmelse är, till en viss grad åtminstone, påkallad af
det ändamål, skiftesverket har till uppgift att befordra. Den stridighet
i antydda afseendet, som förefinnes emellan två så vigtiga grenar af nationalekonomien
som skiftesverket och skogshushållningen, har icke kunnat
hafva någon fördelaktig inverkan å skogarnes behandling. Ett af
de sätt, hvarpå skiftesverkets menliga inflytande å skogarne visat sig, är
att söka deruti, att, då vid laga skifte delegare mistat jord, derå han
haft skog fredad, och fått i stället annan jord, derå ingen eller sämre
skog funnits, eller då vid delning af samfäld skog icke lika god ståndskog
varit å alla lotterna att tillgå, den, som i stället för sparda skogslotter
bekommit afbrukad mark eller eljest i ståndskog blifvit lidande,
erhållit godtgörelse genom honom lemnad rättighet att medelst skogens
af brukande inom viss kortare tid göra sig skadeslös. Att den afverkning,
som pa grund häraf egt rum, i de flesta fall icke varit inskränkt
inom de gränsor, en ändamålsenligt ordnad plan för skogshushållningen
har att utstaka, utan sträckt sig till afbrukning både af mera och annat
virke, än den kunnat medgifva, lider intet tvifvel. Då likväl, såsom erfarenheheten
gifver vid handen, de fall, der större skogsliqvider inom
de norrländska provinserna förekommit, äro att räkna till undantagen,
torde omförmälda liqvidationssätt, betraktadt såsom orsak till skogarnes
nuvarande tillstånd, icke kunna tillmätas någon synnerlig betydenhet.
Men, likasom förut är nämndt om afvittringsverket, har ock skiftesverket
genom den möjlighet detsamma beredt hemmansegaren att, sedan
han fått sin lott i skogen afskiljd, på en gång tillgodogöra sig hela eller
större delen af skogskapitalet, i sin mån gifvit anledning till skogens förstörande,
vare sig genom öfverdrifven afverkning för egarens egen räkning

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: TRÄVARURÖRELSEN.

115

eller, såsom merendels varit händelsen, genom öfverlåtande af skogen
till annan för afbrukning under viss tid.

Om den misshållning med skogen, som dylika öfverlåtelser nästan
alltid medföra, torde Komitén få tillfälle att längre fram vidare yttra
sig, och ville derföre här endast hafva erinrat, att, hvad särskildt beträffar
Jemtland, Herjeådalen och Helsingland, i hvilka provinser särdeles
vidsträkta egovidder vid afvittringen tillfallit åtskilliga byalag,
hvarigenom kostnaderna för verkställighet af laga skifte der uppgått till
jemförelsevis betydande belopp, hemmansegarne ej sällan funnit sig för
betäckande af dessa kostnader nödsakade att, på sätt nyss är nämndt,
afhända sig skogen.

Bland de orsaker, som mera omedelbart verkat till minskande af
skogskapitalet, intager sågverksrörelsen i förening med skogshandteringen
i öfrigt måhända det främsta rummet. Vid hvilken tid de norrländska
skogarne först började göras till föremål för industriel beräkning och
allmännare företagsamhet lärer numera icke kunna med bestämdhet afgöras,
men en forskning i sådan riktning leder med jcke ringa grad af
sannolikhet till det antagande, att man redan för mer än 200 år sedan
börjat uppfatta skogshandteringens betydelse för dessa orter. Utan att
således vara en alldeles förbisedd näringsgren, hann dock sågverksrörelsen
icke förr än i långt sednare tider den utveckling, som nu ådrager
den så allmän uppmärksamhet. Visserligen funno Rikets Ständer redan
vid 1738 års riksdag anledning till den klagan, att skogarne då alltför
mycket inedtogos och utöddes »genom öfverflödigt sågande». Några närmare
uppgifter härom meddelades likväl icke; men af åtskilliga förhållanden,
som Landshöfdingarne i sina embetsberättelser på 1700-talet upptogo
till betraktelse, synes kunna slutas, huru jemförelsevis obetydlig
trävarurörelsen då ännu var. I jemnbredd med den stigande kulturen
i allmänhet mångfaldigade sig emellertid behofven af förädlade skogsprodukter,
hvilka i samma mån fingo ökadt värde, och detta i förening
med den ymniga tillgång på skog, Norrland egde, och den vigtiga hjelp,

Trävarurö relsen.

116

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: TRÄVARURÖRELSEN.

landets vidt utgrenade flodsystem erbjöd såsom naturliga kommunikationsmed
rl, fi ammanade efterhand allt fler och fler anläggningar för
skogspi odukternas föiadlande till plankor och bräder. Företrädesvis
lämpliga för dylika anläggningar befunnos de större elfvarne i anseende
till den lätthet, hvarmed virket i floddalarne kunde åtkommas. Men
ofta anlitades äfven bifloder, der anläggningen kunde med mindre kostnad
verkställas. Efter sålunda småningom vunnen utbildning hade trävarurörelsen
på 1840-talet nått en höjd, som ånyo framkallade varnande
rop mot öfverdrifven skogsafverkning. 1 alldeles motsatt riktning drogs
dock spekulationen af den förbättring i konjunkturerna för skogshandteringen,
som till följd af ökad samfärdsel med utlandet jemte andra
omständigheter då inträdde. Af stort inflytande i sådant hänseende var
åtgärden att medelst betydligt minskande af tullsatserna å virke, som
fördes till England, öppna hamnarne der för en friare täflan; och de tillfällen
till stegrad kommersiel verksamhet, som sålunda yppade'' sig, lemnades
icke obegagnade. Närmaste följden af den ifver, hvarmed spekulationen
nu kastade sig å skogshandteringen, var anläggandet af åtskilliga
nya sågverk, äfvensom en mängd äldre verk ombyggdes och förändiades,
så att försågningen å dem kunde så mycket som möjligt ökas;
hvarförutom något längre fram äfven ånga började användas till drifkraft,
hvarigenom det åsyftade målet — ett hastigt tillgodogörande af
skogen — i hög grad befordrades. Oberäknadt en mängd mindre vattensågar,
som luifvudsakligast användas till sågning för husbehof, uppgår,
såsom hosföljande, af Komitén upprättade, under Litt K. bifogade
tabell närmare utvisar, antalet sågverk inom hela Norrland för närvarande
till icke mindre än 508 stycken, deraf 48 äro inrättade för ångkraft,
de öfriga för vattendrift; och är den största delen af dessa försedd
med flera, många med ett betydligt antal dels enkla och dels dubbla
ramar. Af hela antalet sågverk belöpa sig de flesta på Wester-Norrlands
lan, som, förutom mer än 150 husbehofssågar, räknar tillhopa 225 sågverk,
deraf 30 ångsågar. Inom Jemtlands län deremot finnas endast 13

117

NORRLÄNDSKA-SKOGSEÖRÖDELSEN: TRÄVARURÖRELSEN.

sågverk, deraf 12 äro att hänföra till husbehofssågar. Den ojemförligt
största delen af virke, som der i länet fälles för afsalu, förarbetas nemligen
dels inom Wester-Norrlands och dels inom Gefieborgs län. I ordningen
näst efter Wester-Norrlands län kommer, hvad antalet salusågar
beträffar, Gefieborgs län med 161, derefter Westerbottens län med 65
och Norrbottens län med 44 sågverk. Dessutom må, i fråga särskildt
om de två nordligaste länen, icke lemnas oanmärkt den derstädes nog
allmänt utbredda seden att tillverka bräder medelst handsåsniner. Beloppet
af det virke, som sålunda förbrukas, är väl, i jemförelse med förbrukningen
vid vatten- och ångsågarne, onekligen ringa; men till sin
art visar sig bandsågningen förderflig, dels i så måtto, att den produkt,
som åstadkommes, i förhållande till arbetet, som derå nedlägges, är högst
obetydlig och dertill i allmänhet af sämre beskaffenhet, så att den i användbarhet
icke kan på långt när mäta sig med den produkt, sågverken
gemenligen lemna, och dels derigenom att för handsågning ofta användas
omogna träd, de der lemna allenast en planka af hvarje block;
hvarförutom bandsågningen visat sig utöfva menligt inflytande å de dermed
sysselsatte arbetarnes fysiska utveckling. Antagligen skall dock, i
den mån priset å virke i allmänhet höjer sig, så att skilnaden emellan
den förädlade och oförädlade varans värde minskas och afnämaren följaktligen
kan finna det med sin fördel mera förenligt att till sågverksegarc
afyttra varan i oförädladt skick, bandsågningen allt mer och mer
aftaga, hvarpå vissa socknar inom Norrbottens län under sednare tiden
ock lemnat exempel.

Redan i det föregående har Komitén visat, till hvad belopp den
industriela förbrukningen af de mera värdefulla skogsprodukterna under
de sednare åren uppgått. För att emellertid åt det vigtiga ämne, som
nu föreligger Komitén, söka gifva all den utredning och belysning, som
stått Komitén till buds, har Komitén, på grund af uppgifter från GeneralTullstyrelsen,
upprättat tabellerna Litt. Ha och Hb, utvisande, för hvarje
län, beloppet af de särskilda slag af skogsprodukter, som under åren

118

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: TRÄVARURÖRELSEN.

1864—1868 blifvit från de norrländska hamnarne till utrikes ort afskeppade,
äfvensom summariskt det värde, som vid tullbehandlingen
blifvit samma produkter åsatt. Den förra af dessa tabeller upptager
exporten för hvarje län särskildt, år efter år. Den sednare, afsedd att
underlätta jemförelsen af förhållandena länen emellan, är uppgjord i så
till vida omvänd ordning, att den utvisar årliga exporten län efter län.
I sammanhang härmed bör ock erinras, hvad Gefleborgs län vidkommer,
att en stor del af det virke, som exporterats från Gefie tullkammardistrikt,
icke blifvit afverkadt inom något af de norrländska länen utan
inom Kopparbergs län, derifrån det afförts dels på Gefie—Dala jernväg
och dels medelst flottning utåt Dalelfven; och då det icke kunnat utredas
eller med tillförlitlighet beräknas, till hvad belopp detta virke
uppgått, har för Komitén endast återstått att söka göra uppgifterna om
exporten från Gefleborgs län så litet vilseledande som möjligt, för hvilket
ändamål exporten från nämnda tullkammardistrikt blifvit i tabellerna
särskildt för sig utförd.

Vid betraktandet af dessa tabeller visar sig Wester-Norrland vara
det län, från hvilket största afskeppningen af skogsprodukter egt rum.
Den belöper sig nemligen för 1868 i tullvärde till närmare 16 millioner
riksdaler. 1 ordningen derefter följer Gefleborgs län, för hvilket, efter
afdrag af virke, som afskeppats från Gefie tullkammardistrikt, den samma
år uppgått till omkring 8 millioner, derefter Westerbottens län med
något mer än 6V2 millioner och sist Norrbottens län med omkring 3
millioner. För alla dessa län tillika med Jemtland, hvars skogsprodukter
under ifrågavarande tid kunna antagas vara exporterade dels från
\fy ester-Norrlands och dels från Gefleborgs län, skulle således inkomsten
af exporterade skogsprodukter 1868 hafva utgjort tillhopa närmare 33V2
millioner riksdaler eller, om exporten från Gefie tullkammardistrikt
äfven inräknas, något mer än 39 millioner; och är all anledning att
antaga, det exporten för 1869 vida öfverstigit detta belopp, hvarom
Komitén ock haft för afsigt att förebringa närmare upplysning; men de

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: TRÄVARURÖRELSEN.

119

i sådant hänseende gjorda bemödanden hafva strandat mot svårigheten
att erhålla så fullständiga upplysningar, som för ändamålet varit erforderliga.

Dessutom hafva skogsprodukter blifvit från'' de norrländska hamnarne
afskeppade till orter inom riket. De af Komitén infordrade uppgifter
härom äro emellertid icke af beskaffenhet, att någon säker utredning
eller beräkning af beloppet och värdet kan å dem grundas.
Dels hafva nemligen dessa uppgifter befunnits mindre fullständiga och
dels kan det med visshet antagas, att den betydligaste delen af de trävaror,
som fraktats från en till annan hamn inom Norrland, derefter
blifvit från den sednare hamnen till utrikes ort afskeppad och således
ingått uti den redogörelse, Komitén angående den utrikes exporten afgifvit.

I alla händelser torde ock de redan anförda siffrorna vara tillräckliga
att ådagalägga, till hvilken betydande omfattning trävarurörelsen
eller skogshandteringen under sednare tiden blifvit uppdrifven; och om
än meningarne kunna vara delade derom, huruvida detta är mera till
båtnad biler till skada, helst då i betraktande tages, att en stor, måhända
största delen af den vinst, rörelsen afkastat, icke stannat inom
Norrland eller ens inom riket, enär, såsom kändt är, en mängd af de
betydligare sågverken hafva till egare eller förlagsgifvare personer, som
äro bosatte dels utom Norrland och dels-utom riket, lärer dock ingen
bestrida, att en näringsgren, som visat sig ega förmåga af en utveckling,
hvartill motstycke inom fäderneslandet torde saknas, i alla händelsei
åi förtjent af den största uppmärksamhet. Onekligt är ock, att
ordnandet af kommunikationsleder icke allenast å vattendragen utan
äfven flerstädes å fasta landet innefattar en varaktig förbättring, till
hvilken trävarurörelsen i väsentligaste man bidragit, äfvensom att den
framkallat en liflighet i den koinmersiela och industriela verksamheten
i allmänhet, som den förutan icke skulle hafva uppstått. Men sin förnämsta
betydelse får skogshandteringen såsom en för befolkningen vigtig

120 NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: TRÄVARURÖRELSEN.

binäring, vid hvilken den kan vinna arbetsförtjenst största delen af den
tid på året, då jordbruket till följd af klimatiska förhållanden ej kan
taga krafterna synnerligen i anspråk. De uti dessa nordliga trakter ofta
återkommande missväxtåren, som icke medgifva landtmannen att med
trygghet påräkna sin fulla utkomst uteslutande af jordbruket, göra det
deremot till en angelägenhet af högsta vigt att söka åt honom för framtiden
bevara utvägen att, oberoende af mer eller mindre ogynnsamma
väderleksförhållanden, bereda sig en biinkomst af skogsafverkningen och
det arbete, en rationel skogsvård och trävaruförädling allt fortfarande
bör lemna, jemte det den erbjuder underlättade tillfällen till afsättning
af landtbrukets produkter. Så ordnad vore skogshandteringen det kraftigaste
medel i den allmänna kulturens hand att förse dessa bygder med
en oberoende, välmående och stadigvarande befolkning, som, med blicken
fast riktad på hufvudändamålet — jordens odling och behöriga
skötsel — skulle, på samma gång den betryggade sin egen framtid,
säkert, om än långsamt, besegra de hinder, mot hvilka Norrland i kampen
för sin utveckling har att strida. Men jordbruket och skogshandteringen
hafva icke, såsom dessa näringar bort, gått hand i hand. Den
sednare, som bort vara allenast ett stöd för den förra, har i vissa trakter
skjutit denna i bakgrunden och, långt ifrån att inskränka sig till att
vara blott medel för ett vigtigare ändamål, gjort sig sjelf till mål;
hvarigenom det har inträffat-, som, efter hvad erfarenheten lärt, oftast
blir följden, då en binäring utbildar sig på modernäringens bekostnad
och sålunda åstadkommer ett onaturligt, konstladt tillstånd, att nemligen
de fördelar, som å ena sidan må hafva vunnits, uppvägas af de olägenheter,
som å andra sidan uppstått, och följaktligen landets framåtskridande
i det hela icke främjats.

Då Komitén nu går att framställa de förhållanden, hvarur detta
tillstånd utvecklat sig, ville Komitén först korteligen erinra om den
grundsats, hvarå lagstiftningen för användandet af de norrländska kronoskogarnes
afkastning under de sednare decennierna, innan samma skogar

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: TRÄVARURÖRELSEN.

121

genom nu gällande Utsyningsförordning af den 21 December 1865 öppnades
föi allmän täflan, hufvudsakligen var bygd. I det genom Kongl.
Brefvet den 11 April 1844 och sednare författningar tillfälle till en vidsträcktare
afverkning lemnades kronohemmans- och nybyggesåboer samt
innehafvare af skattehemman, åsyftades utan tvifvel att genom monopoliserande
i landtmannens hand af så stor del utaf kronoskogarnes afkastning,
som icke redan genom privilegier var disponerad, understödja
och skydda jordbruksintresset. Då råvaran eller det växande trädet
sålunda, mot en ringa afgift, lemnades i första hand åt jordbrukaren,
att af honom afyttras för förädling eller export, skedde det antagligen
i tanka, att den vinst af trävarurörelsen, som förmodades komma att
stadna hos allmogen, skulle användas för landets uppodling och jordbrukets
upphjelpande. Men dessa, till sin syftning så välmenande åtgärder
ledde icke till landtmannanäringens förkofran; ty så snart allmogen
fann, att trävarurörelsen, med de tillfällen till utveckling Sorn
den hade, lemnade högre afkastning för stunden, än af jordbruket
kunde vinnas, började detta sednare försummas. I alla de trakter, der
skogsafverkning i större skala bedrifvits, uppjagades småningom dagsverksprisen
till en sådan höjd, att det knappast mer var för jordbruket
möjligt att med trävarurörelsen täfla om arbetskrafterna; och den sednare
tiden med dess till ytterlighet uppdrifna afverkning har ingalunda
reglerat förhållandet i berörda hänseende. Behofvet af betydligt antal
dragare för timmerforslingen har flerstädes gifvit landtmannanäring-en
den ensidiga riktning, att den numera nästan uteslutande sträfvar att
producera foder, deraf vinsten för jordbruket eller ladugården är
ingen eller högst obetydlig, då dragarne större delen af året sysselsättas
med skogskörslor fjerran från hemmanen, hvarigenom jorden beröfvas
dess nödiga gödning. Ej få hemman, som för något mer eller mindre
än ett tiotal af år sedan voro i försvarligt skick, visa sig derföre ock
nu med sina hardt medtagna skogar och utmagrade, vanskötta inegor,
de der knappt mägta producera spaninål ens för hemmanets eget behof,

122 NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: TRÄVARURÖRELSEN.

i ett tillstånd, som alltför tydligt bekräftar sanningen af det påståendet,
att jordbruket i de trakter, der en mera omfattande trävarurörelse bedrifvits,
under den sednare tiden, långt ifrån att hafva vunnit utveckling,
tvärtom, somligstädes åtminstone, gått tillbaka. Och vill man till
föremål för betraktelse särskildt taga den ej obetydliga del af nybyggesanläggningar,
till hvilka trävarurörelsens utbildande gifvit anledning,
leder undersökningen derhän, att nybyggesväsendets ändamål — jordens
uppodling — icke kan anses hafva annat än ofullständigt vunnits; ty
jemte det att, såsom förut är anmärkt, många anläggningsresolutioner
utverkats hufvudsakligen i ändamål att åtkomma skogen, hafva flerstädes
de utan grundlighet verkställda odlingarne blifvit. nästan alldeles öfvergifna,
sedan de genom skatteoinföring blifvit från kontroll fria. Och
den naturliga följden häraf har varit, att åtskilliga sådana nyhemman,
sedan skogen blifvit uthuggen, ej längre förmått draga den dem åsätta
skatt, utan råkat i ödesmål — något, som ej heller är exempellöst i
fråga om gamla skattehemman, som icke haft betydligare jordbruk, utan
varit mera beroende af de jemna näringsbidrag, skogen kunnat lemna,
innan den blifvit alltför starkt anlitad.

Den ansenliga arbetsstyrka, trävarurörelsen dragit från landtbruket,
har dock icke varit tillräcklig för den rastlöst fortgående afverkningen,
hvilket haft till följd, att, synnerligast inom de tre sydligare, men äfven,
ehuru i mindre grad, inom de två nordligaste länen, främmande arbetare,
till större delen från Wermland, Norge, Dalarne och Finland, i mängd
strömmat till, för att med Norrlands egen befolkning dela arbetsförtjensten.
Att dessa invandringar af löst folk icke befordrat sedligheten
i de bygder, som det för sin verksamhet utvalt, derom vittna de till en
del förut nästan okända oordningar och lagöfverträdelser af hvarjehanda
slag, som numera der ingalunda äro sällsynta; och i materielt hänseende
lärer något egentligt gagn för kommunerna icke kunna förväntas af
personer, de der gemenligen, utan tanka på framtiden, vid första lägliga
tillfälle lättsinnigt förslösa sin arbetsförtjenst samt följaktligen vid in -

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: TRÄVARURÖRELSEN.

123

träffande minskning i arbetsförmågan eller tillfällig rubbning eller inskränkning
i den rörelse, hvaråt de egnat sig, genast råka i armod,
stundom åtföljdt af brott och elände — något, som för öfrigt äfven
är händelsen med Norrlands egen, genom trävarurörelsen tillskapade,
till antalet högst betydliga lösa befolkning. Härifrån torde ock i sin
mån kunna härledas orsakerna till den tryckande fattigförsörjning, hvaraf
kommunerna mångenstädes äro betungade. Men äfven på landets fasta
befolkning har den alltför högt uppdrifna trävarurörelsen haft ett ofördelaktigt
inflytande både i ekonomiskt och moraliskt hänseende; ty, då
den förtjenst, trävarurörelsen lemnat, från början betraktats endast såsom
en mera tillfällig inkomst, lämplig att fylla de behof, hvartill
modernäringen icke förslog, men denna inkomst, i mån som rörelsen
utbildat sig, blifvit alltmer och mer riklig, har omtankan för sparsamhet,
som förr var en, om ock i flera fall af nödvändigheten förestafvad,
dock så vanlig dygd i de norra orterna, lemnat rum för benägenhet att
på öfverflöd förspilla de jemförelsevis lätt förtjenta penningarne. Vanan
vid ett mera kostsamt och oregelbundet lefnadssätt, som fått insteg
under det ofta långvariga vistandet utom hemmet och den lifligare samfärdsel
i allmänhet, trävarurörelsen medför, har ock efterhand från hemmet
aflägsnat den enkelhet i lefnadsordning, som förr var ett utmärkande
drag för den norrländska allmogen. Icke såsom en tillfällighet,
men såsom en nödvändig återverkan af lefnadssättet visar sig derföre,
att i de trakter, der trävarurörelsen företrädesvis utbildat sig, befolkningen,
trots de betydande tillgångar, hvaraf den kommit i åtnjutande,
i allmänhet ingalunda är mera ekonomiskt oberoende än allmogen i de
bygder, der skogshandteringen ännu ej hunnit blifva hufvudsak och
landtbruksnäringen varit den väsentligaste inkomstkällan, utan synes
fasthellre uti de förra trakterna ställningen i det hela vida sämre.
Lemnande derhän, i hvad mån detta tilläfventyrs kan hafva sin grund
jemväl i den omständigheten, att i flera fall större delen af den vinst
på trävarurörelsen, som lagstiftningen genom den allmogen tillagda, dock

124

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSÅVERKAN.

numera upphäfda, företrädesrätt till kronoskogarnes afkastning beräknat
skola tillfalla den jordbrukande befolkningen, i stället kommit sågverksegarne
till godo, kan Komitén likväl icke underlåta att i berörda hänseende
fästa uppmärksamhet å det allmänt kända förhållandet, att trävaruhandlare,
efter aftal med personer af allmogen, begagnat sig af
dessas namn, för att utverka utsyningsresolutioner åt sig sjelfva. Uppenbart
är väl åtminstone, att den på sådant sätt uppkomna vexelverkan
emellan jordbrukare och trävaruhandlare icke varit egnad att befästa
aktningen för stadgad ordning.

Skogsåver- Men intet bär måhända tillförlitligare vittnesbörd om den bristande
ai1'' aktning för lagarne, som nu är rådande i Norrland, än det gränslösa
sjelfsvåld, hvarmed en stor del af befolkningen inom åtskilliga orter
hänger sig åt bedrifvandet af skogsåverkan. Att vilja leda dessa förbrytelsers
ursprung uteslutande från sednare tiders demoralisation, skulle
dock vara förhastadt. De hafva länge varit rotfasta i de norra orterna,
fastän det varit den sednare tiden förbehållet att gifva dem en omfattning,
som icke kan annat än väcka den lifligaste oro. Att i äldre tider,
då skogen först genom det arbete, som derå nedlades, fick något egentligt
värde och, ehuru den tillhörde kronan, lemnades nästan utan vård
och tillsyn samt betraktades föga annorlunda än såsom ett föremål,
hvilket en hvar saklöst egde söka göra sig till godo, det allmänna rättsmedvetandet
icke kunde med stränghet bedöma de ingrepp, som genom oloflig
afverkning gjordes, ligger i sakens natur. Den sålunda uppkomna vanan
att fritt förfoga öfver skogen hade dessutom, om icke ett berättigadt
stöd, åtminstone en till viss grad antaglig ursäkt i fordna tiders bristande
eller ofullständiga bestämmelser i afseende å den enskildes rätt
till skogens begagnande; och i en sednare tid, efter det förhållandena
derutinnan blifvit reglerade, så att misstag om vidden af rättigheterna
icke längre kunde förebäras såsom ursäkt för desammas öfverskridande,
saknades ännu länge erforderliga krafter för utöfvande af den kontroll,
hvarförutan det så mycket mindre kunnat förväntas, att de gifna före -

♦

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSÅVERKAN.

125

skrifterna skulle efterlefvas, som med det vaknande intresset för sågverksrörelsen,
hvilken förnämligast gifvit skogarne erkändt värde, frestelsen
att anlita dem väsentligen ökades. Otvifvelaktigt är det sålunda,
att, ehuru de rättigheter till årlig stockfångst från kronoskog, som blifvit
äldre sågverk medgifne, ingalunda voro obegränsade, utan inskränkte
till visst antal timmer och till viss för afverkningen insynad trakt, dessa
rättigheter å flera ställen blifvit högst betydligt öfverskridna. Icke oansenliga
vidder af kronans skogar hafva på detta sätt varit utsatte för
obehörigt intrång; och då de tillgångar, som sålunda bereddes, emellertid
icke voro på långt när tillräckliga att fylla de behof af virke, som
med sågverksrörelsens utvidgande uppstod, fick i samma mån befolkningen
i allmänhet förut saknadt tillfälle att med vinst föryttra de skogseffekter,
den kunde anskaffa, hvarvid den mindre samvetsgranna delen
af folket lät sig ledas mera af utsigten till vinning än af den rättskänsla,
de ännu dunkla och orediga begreppen om skyldigheten att icke träda
kronans rätt för nära förmådde ingifva. I sådan riktning har sträfvandet
att tillgodogöra skogens alster mångenstädes fortgått, jemväl efter
det rättsbegreppen blifvit mera utvecklade och äfven sedan den fåtaliga,
af hvarjehanda tjenstgöromål upptagna kronobetjeningen, på hvilken det
länge ensamt hvilade att genom laga beifran af olofligt intrång å kronans
skogar söka upprätthålla ordningen derstädes, uti skogsstaten fått
en betydlig och väl behöflig förstärkning i berörda hänseende.

Att dessa förhållanden icke framträda i enahanda gestalt öfver hela
Norrland, utan förete sig vida märkligare inom somliga län än inom andra,
är en naturlig följd af de särskilda omständigheter, som inom en del län varit
mera gynnsamma än inom de öfriga för utbildande af åverkanssystemet.
Inom de två nordligaste länen, som sednare än de öfrige blifvit föremål
för allmän afvittring och der följaktligen vanan att betrakta den ditintills
i allmänhet icke genom några bestämda gränser skiljda skogen nästan
såsom en för alla gemensam tillhörighet hunnit slå fastare rötter,
samt dessutom lokala förhållanden erbjudit större trygghet mot upptäckt

126

NOKRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSÅVERKAN.

vid den olollma handteringens utöfvande och det kommersiela intresset
städse varit villigt att bereda utväg för de åverkade produkternas fördelaktiga
realiserande, förekomma nemligen åverkningar i vida större
mängd än inom de tre sydligare länen. Af den tabell, Litt. N, Komitén
till upplysning i förevarande ämne, på grund af uppgifter från vederbörande
domhafvande, upprättat, öfver åverkansmål, som under åren 1863
—1868 blifvit vid Härads-rätterna i Norrland afdömda, visar sig sålunda,
exempelvis för 1868, att, under det inom Westerbottens län, b vilket, i
fråga om åverkansbrottens allmännelighet och omfattning, sorgligt utmärker
sig framför de öfriga länen, antalet mål utgjorde 168 och deri
fällde personernas antal 167, inom Jemtlands län icke afdömts mera än
5 åverkansmål, deri endast 3 personer blifvit åt saken fällde. Med Westerbotten
täflar, såsom nyss är antydt, Norrbottens län. Hvad Gefleborgs
län beträffar, skulle väl omförmälde uppgifter från Domliafvanderne
kunna synas gifva vid handen, att skogarne der mera än inom
Norrbotten varit utsatta för åverkan, ity att antalet af de inom det
förra länet afdömde mål och deri sakfällde personer under nämnda 6
år med allenast ett undantag är högre än inom Norrbottens län. En

sådan föreställning vore dock utan tvifvel oriktig. Åtminstone har
Komitén för sin uppfattning trott sig finna giltigt stöd i den omständigheten,
att beloppet af det virke, som inom Norrbottens län blifvit taget
i beslag och försåldt för kronans räkning, så högst betydligt öfverstiger
beloppet af dylikt virke inom Gefleborgs län. Exempelvis må endast
anföras, hurusom detta virke, enligt uppgifter från vederbörande skogstjenstemän,
för år 1865 belöpte sig inom Norrbotten till icke mindre än
40,296 stycken timmer och bjelkträd samt 13,432 sparrar, men inom
Gefleborgs län till endast 15 stycken timmer och bjelkträd; hvilket förhållande
synes antyda, att åverkningarne inom sistnämnda län varit riktade
mera mot enskildes skogar, der, af lätt begripliga skäl, de svårligen
kunna vinna den utsträckning, hvartill kronoskogar, deraf Norrbottens
län har ansenligt mera än Gefleborgs län, lemna tillfälle. • En

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSÅVERKAN.

127

jemförelse de båda länen emellan för de öfriga ifrågavarande åren
skulle väl icke utfalla med alldeles enahanda resultat, men torde i alla
händelser lemna utom allt tvifvel, att ju den olofliga afverkningen åtminstone
å kronans skogar varit vida mer •omfattande i Norrbotten än
inom Gfefleborgs län; hvilket för öfrigt kan närmare inhemtas af de tabeller,
Litt. Ga och Gb, "Komitén uppgjort öfver all den afverkning,
som under förenämnda 6 år egt rum å de norrländska kronoskogarne.
Dessa tabeller utvisa dessutom, hurusom åverkningarne å samma skogar,
långt ifrån att vara i aftagande, tvärtom synas under de sednare åren
hafva icke obetydligt tilltagit. Från år 1865, då de i beslag tagne timmer-
och bjelkträden för hela Norrland uppgingo till något mer än

28,000 stycken, har antalet årligen ökats, så att det 1867 belöpte sig
till mer än 125,000 och följande året till nästan lika mycket. Inom
Westerbottens län ensamt utgjorde beslagsvirket för 1866 öfver 100,000
träd, förutom sparrar och andra mindre värdefulla skogsalster.

Nu anförda förhållanden, med hvad mera de åberopade tabellerna utvisa,
gifva dock ingalunda en fullständig föreställning om det verkliga tillståndet.
Det bör äfven bemärkas, att en ej ringa del af hvad som blifvit å
kronoskogarne åverkadt icke för kronan kommit till rätta och att intrånget
således varit vida betydligare, än af tabellerna kan synas. Att det icke
varit för den bevakande tjenstepersonalen möjligt att mot dylikt intrång
skydda skogarne, inses lätt af en hvar, som vill taga i betraktande, å
ena sidan, vidsträcktheten af bevakningsområdena, uppgående på sina
ställen ända till 10 å 11 mil i längd, och de bevakandes antal, inskränkt
till 2 å 3 personer, samt å andra sidan, att dessa områden dock skola
skyddas mot en befolkning, af hvilken en stor del i de trakter, der betydligare
kronoskogar finnas, icke drager i betänkande att, så snart den
tror sig kunna undgå rättvisans arm, öfverlemna sig åt bedrifvandet af
oloflig afverkning. Härtill komma äfven de svårigheter, som ofta möta
för skogsbetjeningen att, äfven der den finner åverkan nyss vara be o gången,

tillvarataga det åverkade. Åtgärden, att genom virkets träns -

128

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSÅVERKAN.

porterande in på angränsande skatteområde och der sammanblanda det
med lofligen afverkadt timmer, har i flera fall varit tillräcklig att gäcka
alla bemödanden i omförmälda hänseende. Till fredande af det åverkade
från konfiskation begagnas dessutom jemväl andra utvägar, såsom
att virket, efter att hafva blifvit åsatt märke, så att det sedermera må
kunna igenkännas, nedstörtas i öppna otillgängliga forsar eller undangömmes
i upphuggna vakar under isen för att med vårfloden föras till
sin bestämmelse. På sådant sätt hafva icke sällan åverkade skogseffekter,
äfven sedan de blifvit tagna i beslag och försedda med kronomärke,
undansnillats kronan. — Hvilket inflytande åverkningarne, isynnerhet
inom Westerbottens län, haft till minskande af skogstillgången,
kan slutas deraf, att, såsom de här ofvan åberopade tabellerna utvisa,
under åren 1867 och 1868 de i beslag tagne försålde skogseffekterna
utgjort omkring dubbelt så mycket, som det till försäljning utsynade
virket; och året förut företer ett ännu ofördelaktigare resultat, ty då
belöpte sig inom nyssnämnda län det virke, som till försäljning utsynades,
icke till V12 af det virke, som tagits i beslag; hvarvid dock bör erinras,
att i följd af särskilda tillfälliga omständigheter utsyningsvirket
det året uppgick till vida mindre belopp än de följande åren. Och må
dessutom vid bedömandet af de förhållanden, tabellerna utvisa, i allmänhet
icke förbises, att det såsom åvei’kadt upptagna virket jemväl
omfattar de i beslag tagnä skogsprodukter, som blifvit oloflligen afverkade
inom sådana oafvittrade områden, som sedermera vid afvittringen
tillfallit eller antagligen komma att tillfalla enskilda tillhöriga hemman.
Om det belopp, hvartill detta virke uppgått, är dock Komitén icke i
tillfälle att lemna närmare upplysning.

Uti beslagsvirket ingå visserligen äfven sparrar och dylikt mindre
värdefullt virke. I allmänhet åverkas dock sådant endast närmare kusten,
der föga annat finnes att tillgripa, och inom Westerbottens län till
jemförelsevis högst ringa belopp. I det inre landet deremot väljer åverkaren
naturligtvis i främsta rummet de värdefullaste träden; och då

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSROP.

129

ordnad skogshushållning förutsätter noggrann beräkning af skogens grundmassa
och jemn fördelning af afverkningen, är det uppenbart, att, i anseende
till de rubbningar i denna beräkning och fördelning, åverkningarne
uti de två nordligaste länen åstadkomma, om de fortgå såsom
hitintills, genomförandet af en på vetenskapliga reglor grundad hushållning
med kronans skogar i dessa bygder knappt är tänkbart. Beklagligare
än detta torde emellertid vara den missriktning i moraliskt hänseende,
hvari befolkningen genom vanan vid åverkningar föres. Att
söka fullständigt utreda, hvarthän den sålunda beträdda vägen slutligen
kan leda, ligger dock utom gränsen för Komiténs förmåga af förutseende.
Men uthållande redlighet mot enskilda lär väl icke kunna vara
att förvänta hos den, som icke lemnar något tillfälle obegagnadt att
afhända kronan dess egendom, och beklagansvärd är i sanning den befolkning,
der eganderättens helgd icke har säkrare stöd, än den borgerliga
lagen mägtar förläna.

Om sågverksrörelsen, för hvilken den ojemförligt största delen af Skogsköp.
det å kronans skogar genom åverkan tillgripna virket blifvit använd, således
direkt eller indirekt utöfvat ett mägtigt inflytande i fråga om det
tillstånd, hvari dessa skogar uti vissa trakter sig befinna, så har den
det obestridligen i ännu högre grad beträffande de enskilda skogarne,
genom de s. k. skogsköpen. Otillräckligheten af det virke, som kunde
vara från kronans skogar för sågverken att påräkna, riktade egarnes omtanka
åt sträfvandet att genom aftal med enskilda söka tillförsäkra verken
den tillgång på skog, som för uppnående af anläggningarnes ändamål
ansetts erforderlig. I sådan syftning började för omkring 20 å 30
år tillbaka kontrakter uppgöras, hvarigenom enskilda hemmansegare eller
byalag till sågverksegare för afverkning upplåtit sina skogar i dess helhet
eller med vissa undantag. Vilkoren vid dessa upplåtelser äro vexlande.
Tiden för desammas bestånd, alltid begränsad genom de af lagen
för aftal om nyttjanderätt till fast egendom i allmänhet högst medgifva
50 år, som ock torde vara den för dylika kontrakter vanligaste tiden, är

130

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSKÖP.

emellertid ofta inskränkt till ett eller annat tiotal af år eller mindre.
Afverknintrsrätten, i många fall fullkomligt oinskränkt, är i andra regierad
genom bestämmelse om de dimensioner, stundom något mer och
stundom något mindre än 8 tum i genomskärning på en längd af 14
fot, träden måste hafva för att vara afverkningsgilda, och med den i
ett för allt utfästa kontanta köpesumman, som utgör den hufvudsakligaste
och i de flesta fall den enda godtgörelsen, är i en del kontrakter
förenad rättighet för hemmansegaren till uppbärande af viss årlig afgäld
i penningar, spanmål eller annan räntepersedel. I mån som den utvidgade
sågverksrörelsen kräft ökad skogstillgång, hafva dessa upplåtelser
vunnit utbredning, så att numera i somliga orter sågverksegarne och
andra trävaruspekulanter underlagt sig dispositionsrätten till väsentlig
del af de enskilda skogarnc. Isynnerhet Jemtlands län, men äfven Gefleborgs
och Wester-Norrlands län, hafva utgjort föremål för spekulation i
berörda hänseende. Från 425 mantal af 1,101, hvartill, med afräkning
af bråkdelar, hela skattetalet inom förstnämnda län uppgår, eller från
mer än Vs af länets hemmantal, är genom afhandlingar af ifrågavarande
beskaffenhet under de sista tio åren, räknade till och med 1868, afvt-rkningsrätten
upplåten. Under samma tid har sådan upplåtelse skett, inom
Gefleborgs län från närmare Vä, inom Wester-Norrland från nära Vr, och
mom Westerbottens län från något mer än Vis, men inom Norrbottens
län, der dylika ufonl ännu åro sällsynta, från allenast omkring /s25 af
hela hemmantalet; hvilka beräkningar grunda sig hufvudsakligen å vederbörande
domhafvandes uppgifter om de under nämnda decennium
vid Härads-rätterna intecknade afhandlingar; och äro närmare statistiska
uppgifter i omförmälda hänseenden att inhemta af den tabell, Litt. M,
Komitén för utredning af förevarande fråga upprättat.

De orsaker, som göra dessa skogsköp förtjenta af synnerlig uppmärksamhet,
äro fierehanda. Ej lär det kunna förväntas, att den, hvars enskilda intresse
icke är på annat sätt förbundet med det tillstånd, hvari den åt honom
för afbrukning upplåtna skogen vid kontraktstidens slut må sig befinna, än

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSKÖP.

131

att beräkningen bjuder honom tillse, att han då kan hafva hunnit tillgodogöra
sig skogen i så vidsträkt mån, som kontraktet medgifvit, skall,
i strid med denna beräkning, särdeles beflita sig om skogens vård; men
i sjelfva aftalets natur och ändamål ligger deremot en uppenbar fara
för skogens anlitande utöfver hvad den med framtida bestånd kan låta,
isynnerhet der, såsom ofta är händelsen, afverkningsrätten är oinskränkt,
så att den kan sträcka sig äfven till omoget virke. Icke allenast under
kontraktstiden utan ock under den sekellånga tid, skogen behöfver för
åtei’växt, är hemmansegaren beröfvad den i missväxtår så nödvändiga utvägen
att genom skogens anlitande söka hålla nöden på afstånd. Ehuru
af den mängd kontrakter om skogsköp, som blifvit upprättade, måhända
största delen ännu är gällande, har erfarenheten af de fall, der kontraktstiden
redan gått till ända, lemnat alltför många bidrag till bevis
för rigtigheten af omdömet om skogsköpens ofördelaktiga inflytande å
skogarnes tillstånd. På icke få ställen äro af denna anledning skogarne
så medtagna, att de icke räcka till för mer än husbehof, på andra så
att de knappt förslå ens dertill. Och äfven der afbrukningsrätten icke
varit oinskränkt har ungskogen ofta lidit högst betydligt genom den
vårdslöshet eller ovarsamhet, hvarmed det af främmande, för hemmansegarens
rätt och bästa föga intresserade personer handhafda afverkningsoch
utdrifningsarbetet utöfvats. Väl kan det i allmänhet invändas, att, då
hemmansegaren måste anses genom den vid afbrukningsrättens öfverlåtande
betingade köpesumman hafva erhållit full godtgörelse för den
minskning i värde, hemmanet genom skogens afverkande tillskyndas, och
han haft sig öppet lemnadt att genom det erhållna kapitalets användande
för jordens uppodling och heramansbrukets förkofrande bereda
sig och efterkommande en lika trygg och oberoende ställning å hemmanet,
som om den öfverflödiga skogen derå bibehållits, någon skada
eller förlust genom densammas öfverlåtande icke inträffat, vare sig för
hemmansegaren eller för det allmänna; och under antagande, att köpesumman
verkligen motsvarar skogens värde i och för sig betraktadt —■

132

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSKÖP.

något, som i flera, om icke de flesta, fall torde kunna betviflas — må
det icke förnekas, att, oafsedt den vigtiga omständigheten, att skogens
bevarande vid jemn uthållighet för framtiden är ett af hufvudvilkoren
för den norrländska kulturens vidmagthållande och befordrande, invändningen
för öfrigt kan synas ega en viss grad af giltighet. Men den
vinner icke stöd af erfarenheten, som, på sätt i det föregående är antydt,
tvärtom ådagalagt, att de genom skogsköpen allmogen tillförda,
onekligen rätt betydliga kapitalen i allmänhet ingalunda blifvit använda
för upphjelpande af jordbruksnäringen, utan merendels blott tjenat till
att väcka förut slumrande begär efter ett öfverflödigt lefnadssätt. På
sådant sätt hafva de oftast blifvit förslösade, dessa i mångens tanka så
lätt och likasom tillfälligtvis förvärfvade kapital, som den ditintills vid
lika inskränkta tillgångar som enkelt lefnadssätt vande landtmannen från
början betraktat nästan såsom outtömliga och hvilkas vansklighet och
förgänglighet han icke lärt inse förr, än de försvunnit, dervid efterlemnande
endast de stegrade behofven och den missbelåtenhet, de alstra,
då de icke vidare kunna tillfredsställas; och om man härvid tillika tänker
sig, att, sedan köpesumman för skogen blifvit förspilld och hemmansbruket
råkat i lägervall, köparen med begagnande af sin obestridliga rätt
att för afverkningen använda det arbetsbiträde, honom godt synes, för
arbetslegans nedtryckande dertill anlitar endast främmande arbetare, så
att hemmansegaren måste antingen afstå från det tillfälle till arbetsförtjenst,
som hans egen skog erbjuder, eller ock obetingadt underkasta
sig de vilkor, köparen ensidigt bestämmer, är detta en föreställning,
som icke saknar full motsvarighet i verkligheten.

Om af hvad nu är anfördt får antagas, att skogsköpen icke befordrat
jordbrukets framåtskridande och ej heller eljest bidragit att höja välståndet
inom allmogeklassen, återstår att tillse, huruvida de kunna anses hafva varit
sjelfva den rörelse till båtnad, med afseende å hvilken de egt rum. Äfven
detta torde kunna ifrågasättas; ty då, såsom förut är antydt, en icke
ringa del af sågverksanläggningarne grundats dels på utländska, dels

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: ANVÄNDANDE AF OMOGET VIRKE. 138

på inom riket försträckta kapital, hvilka med dryg ränta skola förlagsgifvarne
återgäldas, hafva många sågverksegare funnit sig nödsakade att,
för anskaffande af medel till den ofta högst betydliga anläggningskostnadens
amorterande och bildande af rörelsekapital, till ytterlighet forcera
afverkningen äfven i tider, då konjunkturerna genom exportprisens
låghet gjort sådant till gifven misshushållning i dubbelt mått — ett förfarande,
som, der det fortgår, har till naturlig följd, utom annat, att
den för landet i flera afseenden så vigtiga näringen förr eller sednare
måste upphöra eller alltför betydligt inskränkas.

Länge ännu kan dock utan tvifvel sågverksrörelsen fortgå, om den,Användande

o n c ^ ju(|j|

med förbiseende af angelägenheten att för tillväxt spara ungskogen, strjen at sträcker

sin verksamhet äfven till omoget virke, hvarmed början ock re- omo»et

virke.

dan är gjord i vissa orter. Att sådant endast undantagsvis kan ifrågakomma
i trakter, der moget timmer, hvilket lemnar vida högre behållning
än det omogna, ännu finnes i tillräcklig myckenhet, ligger i sakens
natur. Derföre visar sig också, att i de tre sydligare länen af Norrland
omoget virke mindre ofta användes till försågning. I de två nordligaste
länen åter, der sågverksrörelsen länge bedrifvits i betydlig omfattning
och der den åtkomliga skogstillgången är jemförelsevis mindre,
finnes en mängd sågverk, som redan nu för sin rörelse begagna alla
träd, hvilka möjligen kunna bära afverknings- och utdrifningskostnaden.

Äfven handsågningen medtager i dessa orter ej obetydligt af omogen
skog. Ringa är likväl beloppet af det. omogna virke, som försågas, i
jemförelse med de oerhörda qvantiteter deraf, som genom sparrhygget
inom Norrbottens län och de nordligast belägna socknarne af Westerbottens
län förbrukats. Redan förut, vid framställningen af skogsförhållandena
inom hvarje län för sig, har Komitén varit i tillfälle att visa,
hurusom denna gren af skogshandteringen, sträckande sig till träd af
allenast några tums diameter och företrädesvis riktad mot den mest lofvande
ungskogen, under jemn tillväxt inom de båda sistnämnda länen nått den
höjd, att den under ett af de sednare åren omfattat nära Vs af hela afverk -

134 NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: ANVÄNDANDE AF OMOGET VIRKE.

ningen derstädes, och under den sednaste tiden har detta sätt att tillgodogöra
skogen på sina ställen anlitats med en ifver, gränsande nästan
till fullkomlig besinningslöshet. De med transporten af sparrar från de
inre delarne af landet förenade svårigheter hafva hitintills någorlunda
skyddat ungskogen der från förödelse af ifrågavarande beskaffenhet. Det
lyckosamma häruti förringas likväl, då i betraktande tages, att en jemnare
fördelning af sparrhygget skulle hafva gjort verkningarne deraf
mindre kännbara i de orter, som nu företrädesvis varit derför utsatta,
nemligen kustsocknarne på en strecka från hafvet af fem till sex mil
och någon gång derutöfver. I dessa orter är emellertid nu sparrhyggets
ofördelaktiga inflytande, uppenbarande sig, på somliga ställen i redan
inträdd betänklig skogsbrist och på andra i ett tillstånd, som icke särdeles
långt skiljer sig derifrån, så mycket mera kännbart, som följderna drabba
den bördigaste, mest uppodlade och folkrikaste bygden, den der naturligtvis
i högre grad än de mindre befolkade trakterna kräfver tillgång
på skog för husbehof; och länge lärer det — att döma efter förhållandena,
sådane de hitintills visat sig — ej dröja, innan sparrhygget, om
det lemnas ohejdadt, med sin förstörelse hemsökt de flesta möjligen åtkomliga
trakter af såväl Norrbottens som Westerbottens län. Men ej
endast såsom särdeles skogsödande är sparrhygget ovilkorligen fördömligt;
betraktadt såsom näringsgren, är det ock alldeles förkastligt i anseende
till den ringa behållning, det lemnar, föga öfverstigande kostnanaden
för huggningen och utdrifningen. I alla hänseenden innefattar
således afverkningen af sparrar den största misshushållning med skogstillgången,
så mycket vådligare för de norra orterna, som der inom vidsträckta
trakter nästan helt och hållet saknas materialier, tjenliga att ersätta
bristen på byggnadsvirke. -— Ehuru, såsom ofvan är antydt, de
tre sydligare länen, i fråga om beloppet af det omogna virke, som derstädes
för industriela ändamål afverkats, icke kan komma i jemförelse
med de nordligare orterna, är dock, på sätt vid beskrifningen af de
särskilda länen är utförligare framstäldt och af den öfver årliga förbruk -

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSSERVITUTER.

135

ningen upprättade tabell, Litt. F, fullständigt kan inhemtas, sådan afverkning
ingalunda för dem främmande. Isynnerhet har inom Gefleborgs
län afverkningen af pitprops, till sin beskaffenhet lika förderflig som
sparrhygget, visat betänklig tillväxt. Dessa båda sätt att bruka skogen,
likasom i allmänhet den benägenhet, som flerstädes uppenbarat sig, att,
der den mogna skogen ej längre är tillräcklig för tillfredsställande af
den öfverdrifna spekulationens och vinningslystnadens anspråk, gripa till
omoget virke, som, lemnadt att utveckla sig till mognad, skulle förläna
såväl industrien som kulturen det säkraste stöd, torde, om de icke genom
lagstiftningens mellankomst återföras inom de gränsor, som nödig
omtanka för skogens bevarande undan oförståndets eller egennyttans ingrepp
utstakar, utan lemnas tillfälle att fortfarande såsom hitintills fritt
utbreda sig, måhända inom kort hafva vunnit en utsträckning, som på
det allvarsammaste hotar Norrlands framtid.

Bland de orsaker, ,som haft ofördelaktigt inflytande på den norrländska
skogshushållningen, har Komitén slutligen att fästa uppmärksamhet
äfven å de servituter af mulbetes- eller andra dylika rättigheter,
hvarmed åtskilliga skogar äro belastade. Isynnerhet inom Gefleborgs
län förekomma vidsträckta trakter, der rättigheten till mulbete öfver hela
skogen är för flera hemman eller byalag gemensam, fastän dessa i öfrigt
äro genom laga skifte skiljde. Utan att nu söka utreda frågan, huruvida
det icke i alla händelser varit stridande mot skiftesförfattningarnes både
anda och bokstaf, att sådane, oftast på urminnes häfd grundade rättigheter
vid skiftet bibehållits såsom samfällighet, torde Komitén lämpligen
kunna inskränka sig till anförande af de hufvudsaldigaste olägenheter
med afseende å skogsvården, utöfvandet af dessa rättigheter medföra.
Då en rationel skogshushållning betingar såsom ett oeftergiflig^ vilkor,
att egaren af skogen skall vara i tillfälle att vidtaga alla de åtgärder,
som af reglorna för skogens ordentliga skötsel och vård påkallas, men
egaren af en skog, hvarå annan har oinskränkt rätt till mulbete, är
deraf förhindrad att, om så skulle behöfvas, för skogssådd eller plante -

Skogsservi tnter.

136

NORRLÄNDSKA SKOGSFÖRÖDELSEN: SKOGSSERVITUTER.

ring eller hvad annat ändamål som helst afstånga ens den obetydligaste,
del af marken, är det uppenbart, att den obegränsade mulbetesrätten
icke kan stå tillsammans med grunderna för en rationel skogsvård; och
äfven der särskilda åtgärder för skogskultur icke ifrågakomma, utan det
öfverlemnas åt naturen att ensam sörja för skogens återväxt, kan den
del af ungskogen, som ej hunnit växa undan kreaturens bett, icke undgå
att röna menligt inflytande af de betande kreaturen, särdeles'' om
dessa utgöras af getter, hvilket för sin benägenhet att vid betande anlita
och förderfva skogsplantor och telningar företrädesvis kända djurslag
till stor myckenhet underhålles inom Gefleborgs län. Ingen lärer
således förneka, att det i skogsvårdens intresse vore önskvärdt, att anmärkte
förhållandena, de der svårligen torde kunna genom överenskommelser
på enskild väg regleras, blefve ett af de föremål, å hvilka
lagstiftningen riktade sin omtanka.

Ur de iakttagelser, Komitén, såsom nu är omförmäldt, gjort angående
de norrländska skogsförhållandena, har Komitén hemtat stöd för
det förslag till Skogsordning för Norrland, som finnes här nedan infördt. I
tanke, att en sammanfattning af det hufvudsakligaste af alla de stadganden
rörande skogarne, som icke till följd af ämnets beskaffenhet måste i särskilda
författningar inrymmas, skulle medföra större lätthet, isynnerhet
för allmänheten, att vid förefallande behof förskaffa sig kännedom om den
föreskrift, hvars tillämpning kunde vara i fråga, än om samma stadganden,
såsom hitintills, förekomme spridda i flera författningar, har Komitén
i nämnda förslag sökt sammanföra det väsentligaste af hvad som rörer
hushållningen med och vården om såväl kronans som enskilda tillhöriga
skogar. Af sådan anledning återfinnas i förslaget stadganden,
som hvarken till innehåll eller form förete egentlig skiljaktighet från
hvad i motsvarande fall redan nu länder till efterrättelse; men då förslaget
i åtskilliga andra delar deremot är från nu gällande lagbestämmelser
mer eller mindre afvikande och i några fall innefattar föreskrifter
i ämnen, som hitintills ansetts kunna åt den enskilda omtankan fritt
öfverlemnas, får Komitén nu i korthet redogöra för de principiela grunder,
på hvilka förslaget hvilar.

Utgående från den åsigt, att alla kronans skogar fortfarande, såsom
hitintills, skola stå under skogsstatens tillsyn och kontroll samt vissa af
dem, såsom kronoparker med flera, derjemte af nämnda stat omedelbart
vårdas och förvaltas, hvarom förslaget i 1 Kap. innehåller föreskrift, har
Komitén ansett andra allmänna föreskrifter om hushållningen med dessa
skogar icke påkallas. De särskilda bestämmelser, som för hvarje slag

af samma skogar funnits erforderliga, komma här nedan att omförmälas.

Motiver för
förslag till
Skogsordning
för
Norrland.

Kap. 1. § 1.

138

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 2. §§ 2—3.

Kap. 2.

§§ 2-3

Hvad särskildt beträffar kronoparker, har Komitén väl såsom allmän
regel upptagit det i 1 Kap. 1 § af Kongl. Förordningen den 29
Juni 1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket
förekommande stadgande, att de böra bibehållas oförminskade; men då
det icke saknas exempel derpå, att kronoparker blifvit bildade af områden,
de der sedermera i anseende till oformlighet och otjenligt läge
emellan enskildes egor eller eljest befunnits mindre lämpliga för införande
af ordnad skogshushållning, såsom 2 § i nämnda Kap. bjuder och
Komitén äfven för sin del föreslagit, har Komitén trott det vara af vigt,
att den reglering af området, som omständigheterna kunde medgifva,
icke genom ett ovilkorligt stadgande om kronoparkernes bibehållande
oförminskade blefve omöjliggjordt. Fall kunna nemligen gifvas, der det
skulle lända både det allmänna och den enskilde till fördel, om någon
del af en kronopark, som icke kunde till nytta för kronan skötas, blefve
i utbyte mot annan angränsande mark öfverlåten. Isynnerhet framställer
sig detta såsom önskvärdt i afseende å kronoparker, som hafva det
läge och den form, att de till vissa större eller mindre delar skjuta in
emellan enskilda tillhöriga skogar. Lättheten för åverkare att, genom
det å sådan kronopark olofligen huggna virkets transporterande in på
det angränsande skatteområdet, nästan omintetgöra verkan af spaningarna
efter det åverkade, kan nemligen icke annat än i hög grad försvåra
bevakningen. Af dessa skäl har Komitén i 2 § föreslagit, att, der
för främjande af skogsvården viss del af kronopark finnes lämpligen
kunna mot angränsande mark utbytas, slikt byte må ega rum. Något
hinder att för enahanda ändamål genom inköp af mark tillöka kronopark
lärer icke finnas i nu gällande lag. Särskild föreskrift i sådant
hänseende kunde derföre synas öfverflödig; men, under antagande, att
uttryckligt stadgande derom skulle innefatta en påminnelse för den förvaltande
personalen om uppmärksamhet i sålunda antydd riktning, har
äfven ett dylikt stadgande blifvit i § inrymdt.

MOTIVER TILL SKOGSORDNING L KAP. 3. §§ 4—7.

139

I 3 Kap. af förslaget framställas de allmänna föreskrifter om odisponerad
kronoöfverloppsmark och oafvittrad kronomark, som Komitén
funnit erforderliga. Då meningarne numera icke torde vara delade derom,
att, för bevarande af kronans skogar undan vanvård och förstörelse,
endast så mycket deraf bör åt enskilda öfverlemnas, som, med tillbörligt
afseende å angelägenheten att icke lägga hinder i vägen för odlingens
framåtskridande, ej med fördel kan af staten vårdas och förvaltas, har
Komitén icke kunnat tveka att, i enlighet med redan nu gällande, i
Kongl. Förordningen den 21 December 1865 antagna grundsats, föreslå,
att den odisponerade öfverloppsmarken, efter undersökning på sätt nu
är föreskrifvet, företrädesvis bör användas till bildande af kronoparker.
Hvad af sådan mark linnes icke vara dertill tjenlig anser Komitén i
främsta rummet böra mot annan till bildande af ny eller tillökande af
redan bestämd kronopark lämplig mark utbytas, om tillfälle dertill erbjuder
sig. Beträffande grunderna för dispositionen af öfverloppsmark
i öfrigt, fullständigt upptagne i Kongl. Skrifvelse]) till Kammarkollegium
den 29 Juni 1866 och Kongl. Kungörelsen af samma dag, har Komitén
trött andra föreskrifter derom icke böra i Skogsordningen meddelas, än
att den skall till enskilde försäljas eller på annat sätt upplåtas, efter förslag,
som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade att upprätta och, der
fråga vore om upplåtelse för annat än till anläggande af nybygge, Kongl.
Maj:ts pröfning underställa.

I afseende å de i 3 § af ofvannämnde Kongl. Förordning den 21
December 1865 gifna föreskrifter, huru vid afvittring skall förfaras, på
det att statens intresse i fråga om marks afsättande till bildande af
kronoparker må varda behörigen iakttaget, äro Komiténs äsigter något
afvikande från de bestämmelser, .samma § innehåller. Bland dessa bestämmelser
förekommer det stadgande, att, om den skogstjensteman, som
vid afvittringen har att bevaka kronans rätt i berörda hänseende, väcker
fråga om kronoparks afsättande, afvittringslandtmätaren skall, efter fullbordad
mätning och kartläggning, men innan det slutliga afvittringsför -

Kap. 3.
§§ 4—7.

140

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 3. §§ 4—1.

slaget uppgöres och skiftesläggningen sker, i samråd med skogstjenstemannen
uppgöra provisoriskt förslag till områden för en eller flera kronoparker
och underställa detsamma Skogsstyrelsens bedömande; hvarefter
och sedan bemälda Styrelse deremot framställt de anmärkningar, hvartill
skäl kunde förefinnas, frågan skulle af Kong]. Maj:ts Befallningshafvande
i sammanhang med landtmäteriförrättningen i dess helhet pröfvas.
Detta stadgande anser Komitén lemna rum för den erinran, att, om berörda
provisionela förslag skall motsvara sitt ändamål, att, till ledning
för en myndighet, som antagligen saknar omedelbar kännedom om de
lokala förhållandena, utgöra en åskådlig framställning af de omständigheter,
som på frågan kunna hafva inverkan, förslaget måste vara upprättadt
med en noggrannhet och fullständighet, som icke utan betydlig
uppoffring af tid och möda låter sig verkställas; och då nu härtill kommer,
att den granskning af förslaget, som hos Skogsstyrelsen skulle ega
ruin, väl svårligen kan ändamålsenligen företagas, utan att Styrelsen
tillika erhåller del af nästan alla till den ifrågavarande afvittringsförrättningen
i dess helhet hörande handlingar, torde det kunna med skål
ifrågasättas, huruvida icke den olägenhet, samma stadgande medför i
så måtto, att det ovilkorligen inverkar menligt i afseende å fortgången
af afvittringen, hvilken i afvaktan på Skogsstyrelsens yttrande i
ämnet måste under längre eller kortare tid hvila, är större, än att
den kan uppvägas af den fördel, som med någon grad af sannolikhet
kan vara af stadgandet att påräkna, helst förslaget skulle upprättas, innan
slutliga afvittringsförslaget uppgöres och skiftesläggningen sker samt
således innan ännu det är afgjordt, hvilka rubbningar det ifrågavarande
förslaget i följd af enskilda liemmansegares anmärkningar och yrkanden
under öfverläggningarne för sjelfva skiftesplanens uppgörande kan komma
att undergå. Deremot föreställer sig Komitén, att det allmänna intresset
ingalunda skulle löpa fara att vid afvittringen äfventyras, om det
blefve endast åt den skogstjensteman, som då förer kronans talan, öfverlemnadt
att tillse, det öfverloppsmarken beredes sådant läge, att den

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 3. §§ 4-7.

141

må kunna till kronopark användas; och har derföre Komitén i 6 § föreslagit
ett stadgande i sådan syftning, med tillägg, att, om skogstjenstemannen,
efter det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelat utslag angående
afvittringen, funne kronans rätt och bästa vara förbisedd, han
skulle ega att mot utslaget i laga ordning anföra besvär.

Stadgandet i 4 § af förberörde Kongl. Förordning, enligt hvilket
viss mark från oafvittrad skog skulle jemväl före den allmänna afvittringen
och således utan sammanhang dermed kunna medelst särskild afvittring
afsättas till kronopark, finner Komitén icke heller böra oförändradt
bibehållas. Det med samma stadgande åsyftade hufvudsakliga ändamålet,
som väl torde få anses vara att förekomma, det icke marken,
i afvaktan på den allmänna afvittringen, blefve på ett för det allmänna
mindre fördelaktigt sätt disponerad, synes nemligen kunna vinnas genom
vida mindre uppoffring, än som med en särskild, i alla händelser ganska
kostsam afvittring är förenad. Ett förordnande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
hvarigenom det till bildande af kronopark ifrågaställda
området blefve mot nybyggesanläggningar och andra för ändamålet
främmande dispositioner fridlyst, torde hafva väsentligen enahanda verkan,
som genom afvittringen skulle åstadkommas. Skilnaden inskränker
sig dertill, att med områdets förklarande för kronopark komme att anstå,
till dess allmän afvittring öfvergått trakten, en omständighet, som icke
lärer förtjena synnerligt afseende, då i betraktande tages, att skogsstatens
personal ej är större, än att den torde hafva full sysselsättning med
att, jemte öfriga tjensteåligganden, vederbörligen sköta de kronoparker,
som redan finnas, samt att dessutom skogen äfven å de oafvittrade marker,
i afseende å hvilka uteslutande rätt till utsyning ej eger rum, står
under skogsstatens vård och förvaltning. Då det emellertid icke kan
förutsättas, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utan föregående undersökning
eger den kännedom om skogarnes beskaffenhet, hvarå förordnandet
om fridlysning skulle grundas, har Komitén trott det lämpligen
kunna föreskrifvas, att, der vederbörande revierförvaltare finner nå -

142

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 4. §§ 8—19.

got område i oafvittrad trakt tjenligt för bildande af kronopark, och
Skogsstyrelsen, efter anmälan derom, anser närmare undersökning böra
verkställas, sådan skall ega rum; hvarefter på Kong]. Maj:ts Befallningshafvande
skulle ankomma att meddela det förordnande i ofvan antydd
riktning, hvartill undersökningen kunde föranleda. I öfverensstämmelse
med dessa åsigter är § 7 i Komiténs förslag affattad.

Hvad sistberörda Kongl. Förordning i öfrigt innehåller angående
vissa iakttagelser vid afvittring, synes Komitén innefatta bestämmelser i
frågor, som lämpligen kunna och böra i sammanhang med allmänna afvittringen
efter omständigheterna afgöras i öfverensstämmelse med de
föreskrifter, som för densamma i allmänhet lända till efterrättelse. Äfvenså
torde skäl ej saknas för det antagande, att inom Norrland numera
icke finnes någon trakt, å hvilken kan tillämpas stadgandet i 2 § af meranämnde
Kongl. Förordning, att, om å öfverloppsmark, som finnes vara
till kronopark tjenlig, hemman eller nybygge efter deri föregångna afvittringen
uppkommit, detsamma skall genom ny afvittring från kronoparken
utbrytas; och då det icke lärer kunna eller åtminstone, såsom
det Komitén synes, icke böra förutsättas, att dylik trakt hädanefter varder
annat än undantagsvis till hemman eller nybygge upplåten, har icke
heller omförmälda stadgande, som, der det förnyades, möjligen kunde
blifva endast missledande, af Komitén i dess förslag upptagits.

I fråga om rättighet för sågverk till viss årlig stockfångst från kronans
skogar har Komitén uti 4 Kap. föreslagit några ändringar i nu gällande
föreskrifter. Delande den genom Kongl. Brefvet den 29 Maj 1852
fastställda grundsats, att nytt tillstånd till sådan stockfångst icke vidare
må meddelas, har Komitén trott, att någon jemkning i grunderna och
vilkoren för utbrytning af dylika rättigheter, der de redan existera, kan
erfordras.

Att det i skogsvårdens allmänna intresse ej är utan vigt, att de
sågverk, hvilka icke redan erhållit vissa områden sig tilldelade i ersättning
för den stockfångst, som genom privilegier blifvit dem förunnad,

143

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 4. §§ 8—19.

få utbrytningen verkställd, sä snart lämpligen ske kan, är otvifvelaktigt,
men lika ovedersägligt är ock, att utbrytningen, om den företages särskild^
är förenad med vida betydligare kostnader, än om den eger rum
i sammanhang med allmänna afvittringen. Äfvenså torde det kunna antagas,
att i flera fall olägenheten deraf, att med utbrytningen får anstå till
dess den vid allmänna afvittringen kan försiggå, ej är af synnerlig betydenhet,
helst alla de trakter, der särskild utbrytning numera skulle
kunna ifrågakomma, äro belägna inom lappmarkerna, dit ordnad skogshushållning
i allmänhet ännu ej hunnit sträcka sig, samt sågverksegaren
icke har annan rättighet till den för stockfångst insynade trakten, än att
han eger att derifrån, efter utsyning, erhålla det antal träd, som, enligt
privilegierna, honom tillkommer, hvilken rättighet numera ej kan lägga
hinder i vägen för försäljning för kronans räkning af det virke, samma
trakt finnes derutöfver kunna lemna i afkastning. Af dessa skäl hufvudsakligen
har Komitén föreställt sig, att särskild utbrytning af sågskog
icke, såsom nu är förhållandet, bör vara regel, utan fasthellre endast
undantagsvis tillåtas, på sätt i 10 § är af Komitén föreslaget.

Mark, som i ersättning för beviljad stockfångst tilldelas sågverk,
skall, enligt nu gällande föreskrifter i ofvannämnda Ivongl. Bref, antingen
till hemman under vanlig besittningsrätt indelas och skattläggas
eller ock med skogsränta beläggas. Dessa föreskrifter har Komitén, för
sin del, funnit böra förändras derhän, att marken alltid belägges med
skogsränta och således icke vidare varder till hemman indelad. Förslaget
härom, framstäldt i 14 §, grundar sig ytterst derå, att sågverksegare
icke bör kunna anses hafva giltigt anspråk att genom utbrytningen vinna
annan förmån än trygghet i sin rätt att erhålla det antal träd, som,
efter privilegierna, blifvit till afverkning beviljade. Genom områdets indelande
till hemman kommer dock vidsträcktare förmån honom till del;
ty, utom det att han dervid jemväl erhåller odlingsmark, som eljest
skulle för allmän täflan hållas öppen, beredes honom tillika tillfälle att
i den ordning, som för kronohemman i allmänhet är eller varder stad -

144

MÖTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 4. §§ 8-19.

gad, förvärfva sig friare dispositionsrätt öfver skogen, än honom skulle
tillkomma, derest området belädes med skogsränta. Den erinran, som
härvid kan göras, att, då denna friare dispositionsrätt icke vinnes, med
mindre alla de vilkor uppfyllas, som i afseende å hemmanets uppodlande
och bebyggande äro föreskrifne, det allmänna intresset derigenom är behörigen
tillgodosedt, kan utan tvifvel i vissa fall hafva full giltighet,
men eger icke tillämplighet i det fall, att sågverksegare, som vid hemmansindelningen
kommit i åtnjutande af den rätt till erhållande af större
tunnlandtal, som genom 3 mom. af nämnda Kongl. Bref är honom tillagd,
nedlägger sågverket. Om i sådant fall sågverksegaren dock iakttagit
hvad honom i afseende å odlings- och byggnadsskyldigheten ålegat, skulle
han komma att behålla hemmanet och det med den tillökning i mark,
som lemnats endast i syftning att betrygga verkets bestånd, samt honom
sålunda tillskyndas en fördel på det allmännas bekostnad, hvilket numera
torde kunna undvikas, enär inom lappmarkerna i allmänhet icke
lärer saknas tillfälle att för de sågverk, som ännu ej fått visst område
sig tilldeladt, utstaka detta å trakt, som ej är till odling tjenlig.

Hvad angår sjelfva det sätt eller förfarande, som bör för områdestilldelninaren
iakttagas, har Komiten trött bestämmelserna derom böra
byggas å den grundsats, att sågverksegaren i intet fall må tillerkännas
större område, än att derifrån må kunna erhållas det antal till sågtimmer
dugliga träd, som, enligt sågverkets privilegier, äro till afverkning
beviljade. Endast markens naturliga bördighet och deraf beroende förmåga
att framalstra skog till belopp, motsvarande privilegierna, synes således
böra läggas till grund för bestämmandet af den egovidd, som skall
sågverket tillerkännas. Skulle bestämmandet af områdets omfång grundas
jemväl å den tillfälliga omständigheten, huruvida den befintliga
ståndskogen vid utbrytningsförrättningen vore i bättre eller sämre skick,
skulle det endast ytterst sällan kunna undvikas att tillägga sågverket
större område, än som ur ofvannämnde synpunkt bör detsamma tillkomma.
Antagligen äro nemligen de fall högst få, då beräkningen af

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 4. §§ 8—19. 145

den befintliga ståndskogen fullt öfverensstämmer med uppskattningen af
markens produktionsförmåga. Isynnerhet måste det, såsom erfarenheten
äfven visat, ofta inträffa, att område, som är afsedt att i ersättning för
privilegierad stockfångst tilldelas sågverk, befinnes af beskaffenhet, att
det väl i allmänhet kan lemna tillgång på det antal träd, som, enligt
privilegierna, tillkommer sågverket, men att dock, i följd af ojemnhet i
skogens utveckling, brist under någon tid uppstår, så att, med skogens
fortfarande bestånd, fulla trädantalet ej då kan utgå; och den utväg,
som för detta, af nu gällande lagstiftning icke förutsatta fall hitintills
någon gång anlitats, att för bristen tillerkänna sågverksegaren visst område
mot skogsränta, kan icke vara med det allmännas intresse förenlig,
enär sådant förfarande uppenbarligen innefattar en utsträckning af redan
beviljade privilegier och följaktligen står i strid med åsigten, att nytt
tillstånd för sågverken till årlig stockfångst från kronoskog icke vidare
bör meddelas. Ej heller lärer förhållandet kunna på ett tillfredsställande
sätt regleras genom en bestämmelse af den syftning, att, om sågverksegaren
under någon tid icke kunde från det honom tilldelade området
erhålla hela det antal träd, hvartill han, enligt privilegierna, vore berättigad,
han skulle ega att framdeles, i mån af skogens tillväxt, bekomma
fyllnad. Utom andra olägenheter, såsom i fråga om kontrollen och dylikt,
skidle ett sådant förfarande naturligtvis ofta kunna medföra det för
sågverksegaren menliga och mot billighet stridande förhållande, att han
för längre tid lemnades i saknad af det virke, privilegierna honom tillförsäkrat.
Deremot synes det Komitén, som skulle sågverksegarens fördel
blifva nöjaktigt tillgodosedd, utan att det allmännas intresse förnärmades,
om, såsom ock hitintills stundom inträffat, sågverksegaren tillerkändes
rätt att under den del af första omdrefstiden, då han icke af
det utbrutna området kan erhålla fulla trädantalet, bekomma återstoden
från annan kronomark, utan att dock någon rätt till sjelfva marken blefve
sågverksegaren tillagd; och för detta ändamål eller för att få utrönt,
huruvida sådant fall är för handen, att rättighet till erhållande under

146 MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 4. §§ 8—19.

viss tid af det bristande trädantalet bör sågverksegaren tillerkännas, är
det af vigt, att vid den förrättning, då visst område för sågverksegaren
utbrytes, förrättningsmännen äfven verkställa den undersökning och beräkning
af den befintliga ståndskogen, som erfordras. I nu anförda åsigter
har Komitén hemtat stöd för de af Komitén ill och 12 §§ föreslagne
stadganden.

Den händelse åter, att för privilegierad stockfångst insynad trakt
under tiden, innan utbrytning ifrågakommer, ej kan med framtida bestånd
lemna fulla trädantalet, i hvilket afseende nu gällande lagstiftning
ej heller innehåller någon föreskrift, har Komitén ansett vara af beskaffenhet,
att den icke kan föranleda till annat, än att, såsom Komitén i
9 § föreslagit, sågverksegaren må njuta till godo mot bristen svarande
nedsättning i den för stockfångsten bestämda stubböresafgiften, intilldess
utbrytning kommer att ega rum.

Då, så framt Komiténs förslag i 11 och 12 §§ vinna bifall, kronan
skulle blifva förbunden att, der det för privilegierad stockfångst utbrutna
området för något år icke medgifver fällning af hela det antal träd, privilegierna
afse, lemna sågverksegaren det bristande trädantalet från annan
kronomark, lärer sågverksegaren icke ur rättslig synpunkt kunna
göra anspråk på det öfverskott i afkastning utöfver den privilegierade
stockfångsten, som samma område under annan tid kan lemna. Detta
öfverskott kan icke vara att betrakta annorlunda än såsom en kronans
tillhörighet. Men enär, i betraktande deraf, att skogen dock icke står
under kronans utan under sågverksegarens vård och förvaltning, billigheten
torde fordra, att sågverksegaren tillerkännes företrädesrätt till erhållande
af det virke, skogen utöfver privilegierna kan gifva i afkastning,
samt den utsigt, som sålunda öppnas för sågverksegaren att. genom
en ändamålsenlig skogsvård bereda sig sjelf omedelbar fördel, utan
tvifvel skall i sin mån bidraga att framkalla bemödanden till höjande af
skogens afkastning, har Komitén i 13 § framställt ett förslag, som går
derpå ut, att, om sågverksegaren ville komma i åtnjutande af öfverskot -

JIOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 4. §§ 8—19.

147

tet, han skulle ega att derom göra underdånig ansökning hos Eders
Kongl. Maj:t; och endast i den händelse, att sågverksegaren icke ville
af omförmälda rättighet sig begagna och det öfverskjutande virket ansåges
böra för främjande af skogsvården afverkas, skulle, enligt Komiténs
förslag, dermed förfaras i enlighet med föreskrifterna om försäljning
af annat kronan tillhörigt virke.

För öfrigt har Komitén trott, att förenämnde rättighet icke borde
beviljas för mer än högst tio år hvarje gång. I allmänhet torde det
nemligen icke kunna med någon grad af säkerhet beräknas, att skogen
under längre tid tål den högre afverkningen, likasom ock förändrade
konjunkturer kunna påkalla en förändring i afseende å den afgift, som
för den förökade stockfångsten bör erläggas; och hvad särskild t beträffar
beloppet af denna afgift, hvars bestämmande, efter Koiniténs förslag
och i likhet med den föreskrift, som redan finnes i Eders Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref den 21 December 1865 meddelad för den händelse, att
stockfångstområde lemnar öfverskott i afkastningen, skulle bero af Eders
Kongl. Maj:t, har det synts Komitén lämpligt att, till befordrande af en
ändamålsenlig skogshushållning, uttryckligen blefve stadgadt, att afseende
skulle fästas derå, huruvida tillökningen i afkastning tillkommit i följd
af särskilda åtgärder från sågverksegarens sida, såsom genom skogens
behandling efter fastställd hushållningsplan eller eljest genom derå för
vård eller skogsodling nedlagde kostnader.

Till det nyss behandlade ämnet om användandet af det öfverskott
af mogna träd, sågverk tilldelad skog kan lemna, sluter sig frågan, huru
förfaras skall med omoget virke, som finnes böra för gallring fällas eller
eljest utan skada för skogen kunna tagas. 1 nu gällande författningar
är ej någon föreskrift derom meddelad; och medgifvas måste, att skogarne
inom de län, der sågverksegare fått stockfångst sig beviljad, i allmänhet
ej äro af beskaffenhet, att gallring erfordras. Exempel på motsatsen
saknas dock icke redan nu; och om, såsom det väl kan vara att
hoppas, ordnad hushållning varder å de större sågverksskogarne införd,

148

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 4. §§ 8—19.

skola antagligen ock tillfällena till verkställande af gallring ökas. Dessutom
förekomma flerstädes träd, som nått all den utveckling, de kunna
hinna, utan att likväl vara till sågtimmer dugliga, och hvilka följaktligen
böra fällas. Frånvaron af all föreskrift i ämnet synes således bilda
en lucka, dén Komitén, med skogshushållningens befordrande till hufvudsakligt
mål, sökt fylla genom 18 § af sitt förslag, hvaruti hemställes,
att virke af ifrågavarande beskaffenhet skall, under vissa vilkor och
kontroller, tillfalla sågverksegaren; och då gallringsåtgärdens egentliga
ändamål måste vara att befordra utvecklingen af den öfriga skogen, för
hvars tillgodogörande i stadgad ordning kronan njuter ersättning af sågverksegaren,
samt gallringsvirket dessutom, särdeles i aflägsna trakter,
icke i allmänhet torde kunna lemna annat än ganska ringa behållning,
har Komitén ansett rättigheten till erhållande af gallringsvirket icke
böra med särskild afgift till Kronan beläggas.

Det sätt, hvarpå sågverksegaren i allmänhet må begagna sig af den
rätt till stockfångst, honom tillkommer, innefattar, i Komiténs tanka, ett
ämne af ej obetydlig vigt såväl för sågverksegaren som för det allmänna.
Ått frångå idéen om rättighetens regelbindande genom föreskrifter
i afseende å den kontroll, hvarunder den må utöfvas, skulle
vara betänkligt. Det nu gällande stadgande, att afverkningen ej får ske
annorledes än efter utsyning, har Komitén alltså ansett böra bibehållas, och
äfvenså den bestämmelse, att sågverksegaren må åtnjuta stockfångsten årligen.
Beträffande åter den händelse, att han icke vill begagna den årligen,
utan åstundar att genom besparing för någon tid bereda sig en
större samlad afverkning, skiljer sig Komiténs förslag något från nu gällande
föreskrifter. Enligt 10 punkten af Kongl. Brefvet den 29 Maj
1852 eger den sågverksegare, som något år hugger mindre antal träd,
än det bestämda, att under de nästpåföljande fem åren fälla och afföra
det besparda antalet; hvarförutom genom allmänna Utsyningsförordningen
den 21 December 1865, hvilken, jemlik! Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse
till Kammarkollegium samma dag, skall tillämpas jemväl å de

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 4. §§ 8-19.

149

privilegierade sågverksskogarne, är stadgadt, ej mindre att utsynadt
virke skall i allmänhet vara afverkadt och ur kronans skogar bortfördt
innan den 1 Juni året näst efter det, då utsyningen skedde, än äfven
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likväl eger i detta afseende medgifva
längre tid, dock högst fem år från utsyningen. Till hvilka förvecklingar
och svårigheter vid utöfvandet af den erforderliga tillsynen
och kontrollen vid afverkningen dessa bestämmelsnr kunna leda och,
efter hvad erfarenheten ådagalagt, mången gång ledt, är alltför uppenbart,
att Komitén skulle behöfva genom anförande af exempel belysa
detta förhållande. Lika uppenbart är ock, hvad jemväl erfarenheten bekräftat,
att de antydda olägenheterna, jemte det de taga jägeribetjenin-,
gens tid alltför starkt i anspråk, erbjuda mindre samvetsgranna sågverksegare
tillfälle att, i förlitande på den oreda, som genom sammanblandande
af flera års afverkning och trädens afhemtande i oregelbunden
ordning åstadkommes, strafflöst öfverskrida sina rättigheter. Om Komitén,
med stöd af dessa omständigheter, får antaga, att nu gällande stadganden
ej kunna anses fullt lämpliga, återstår att tillse, huruledes, i det
allmännas intresse, större enkelhet och reda kan vinnas, utan att enskilds
rätt eller befogade anspråk trädas för nära. Dervid har Komitén ej
förbisett angelägenheten deraf, att sågverksegaren icke genom skärpta
föreskrifter tvingas att å tider, då det kan vara för honom olämpligt,
uttaga sin stockfångst. Flera omständigheter — såsom att tillgång på
det antal timmer, som för rörelsens bedrifvande under året kan erfordras,
tillfälligtvis yppat sig å annat håll, att den privilegierade stockfångsten
för somliga sågverk är af den ringa betydenhet eller skogens
belägenhet sådan, att sågverksegaren, i anseende till utdrifningskostnaderna,
icke med fördel kan begagna sig af sin rätt till virket, om han
skulle nödgas uttaga detsamma årligen, med mera dylikt — göra det
önskvärdt, att honom lemnas tillfälle att, i den mån förhållandena det
medgifva, samla afverkningen. Men å andra sidan synes ock, ur det allmänna
intressets synpunkt, billigtvis kunna på sågverksegaren ställas det

150

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 4. §§ 8—19.

anspråk, att lian inrättar sin hushållning så, att den tillsyn och kontroll,
han med afseende å den privilegierade stockfångsten är underkastad,
icke varder för staten mera betungande, än nödvändigheten kräfver.
Hufvudsakligen på grund af hvad nu är anfördt, har Komitén i 17 §
föreslagit, att, om sågverksegare vill komma i åtnjutande af den beviljade
stockfångsten för mera än ett år på en gång, och han anmäler det
hos vederbörande revierförvaltare före den 1 April det år utsyning åstundas,
han eger erhålla utsyning för en tid af högst fem år på en gång,
dock icke förskottsvis. Utsyning för längre tid anser Komitén äfven
höra kunna sågverksegaren beviljas, men Komitén har funnit det betänk.
ligt att låta sådant bero endast på anmälan eller ens på revierförvaltarens
pröfning, utan har Komitén trott, att rättighet till slik utsyning
borde hos Skogsstyrelsen sökas. Tiden, inom hvilken det utsynade virket
bör vara afverkadt och ur skogen affördt, synes Komitén lämpligen
kunna bestämmas till den 1 Juli året näst efter det, då utsyningen
skett, med rätt likväl för sågverksegaren att, om han önskar längre tid
och anmäler det hos revierförvaltaren, dermed dröja ytterligare ett år,
då virket ovilkorligen skall vara affördt. Denna sednare bestämmelse,
såsom gemensam för dera slag af skogar, är införd i 70 § under det
Kap., der utsyning och försäljning af skogsalster från kronoskog afhandlas.

I 19 § har Komitén föreslagit, att, om oloflig utverkning sker inom
område, som blifvit sågverksegare i ersättning för beviljad stockfångst
tilldeladt, beloppet af den utsyning, som eljest bort honom tillkomma,
skall, ehvad afverkningen föröfvats af sågverksegaren sjelf eller af annan
person, minskas med det antal träd, som blifvit olofligen afverkadt, och
gerningsmannen dessutom straffas såsom för åverkan. Då sågverksegarens
intresse sålunda göres omedelbart beroende deraf, att den till hans
vård och nyttjande öfverlemnade egendomen fredas, torde det kunna
förväntas, att sågverksskogarne mindre än hitintills varda utsatta för
olofligt hygge; hvarförutom Komitén genom omförmälde bestämmelse

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 5.

§§ 20—29.

151

åsyftat att i möjligaste måtto förhindra, att skogens framtida bestånd
nndergräfves genom densammas anlitande på obehörigt sätt, hvilket
kunde befaras, derest det olofligen huggna virket icke vid utsyningen
toges i beräkning.

Då i ordningen nu följer det Kap. uti Komiténs förslag, som afser Kap. 5. §§
kronohemmans och krononybyggens skogar, möter dervid först frågan 20—29‘
om bestämmande af de områden, inom hvilka åboerna skola ega att utöfva
de rättigheter med afseende å skogen, som må dem tillkomma.

Rörande de hemman eller nybyggen, som genom afvittring eller eljest
redan fått vissa områden sig tilldelade, kan någon tvekan eller villrådighet
i berörda hänseende icke uppstå. Om deremot hemmanet eller
nybygget icke utgjort föremål för afvittring och ej heller eljest fått bestämdt
område sig tillerkändt, skall, enligt Utsyningsförordningen den
21 December 1865, detsamma, i allmänhet eller der ej lokala omständigheter
föranleda till undantag, beräknas för enstaka hemman eller nybygge
till ett afstånd, från bolstaden åt hvarje håll af V8 mil, för mindre
by af högst tre grannar till ett afstånd af ''V* mil och för större by till ett
afstånd af Vs mil; hvarvid tillika skall iakttagas, att, om hemman eller
nybyggen, som ej tillsammans utgöra byalag, äro så nära intill hvarandra
belägna, att visst område skulle, enligt nämnda grunder, blifva för
dem gemensamt, de skola ega sinsemellan lika rätt till utsyning inom
detsamma. Det torde få antagas, att med detta stadgande åsyftats, ej
mindre att, på samma gång kronans marker öppnades för allmän täflan
om den afkastning, de i skogsalster kunde lemna, söka tillförsäkra de
åboer, hvilka ej fått vissa områden sig tilldelade, enahanda skydd mot
intrång genom utsyning af virke för kronans räkning inpå deras blifvande
områden, som kommit de åboer till del, hvilka redan fått bestämda
områden sig tillerkända, än äfven att, i den mån skogens och
jordmånens beskaffenhet medgifva, bereda ifrågavarande åboer lika rätt
sinsemellan. Detta mål har dock icke genom berörda stadgande kunnat
vinnas, emedan de förhållanden, hvarå detsamma skolat tillämpas, varit

152 MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP.1 5. §§ 20—-29.

alltför olikartade att, under iakttagande af åsyftad lika rätt för alla,
kunna derunder inpassas. Genom områdets beräknande efter en viss
radie har nemligen inträffat, att äfven i trakter, som, livad skogens och
jordmånens beskaffenhet angår, äro med hvarandra fullt jemförliga, högst
betydlig ojemnhet i virkestilldelningen uppstått till följd deraf, att åboernas
antal i de skilda trakterna icke varit lika. Sålunda hafva på icke
få ställen, der antalet åboer inom byn uppgår till 30 å 40 och derutöfver,
dessa fått åtnöja sig med enahanda skogsanslag, som på andra ställen
endast 4 åboer haft att sig emellan fördela; och saknas icke
exempel på fall, der ojeinnheten sträckt sig vida längre, så att, under
det en åbo bekommit på sin lott 200 träd, en annan icke undfått mera
än 10. Den föreställning om obillighet, som dylika förhållanden måste
ingifva, mildras ingalunda derigenom, att, till följd af de bestämmelser,
efter hvilka utsyningskostnaden skall gäldas, en åbo, som erhåller endast
10 träd åt sig utsynade, kan, hvad ock erfarenheten mera än en gång
ådagalagt, komma att vidkännas större kostnader.för detta ringa antal,
än som drabba en annan åbo, den der i utsyning bekommit 200 träd
och derutöfver. Att ett system, hvarunder så beskaffade missförhållanden
få tillfälle att framträda, ej kan annat än medföra beklagliga följder,
är uppenbart. Bland dessa må här särskildt nämnas endast den verkan,
att, då åboer, som gå miste om fördelar, på hvilka de icke utan skäl
anse sig kunna hafva lika grundade anspråk som andra, hvilka komma
deraf i åtnjutande, af den orättvisa, för hvilken de sålunda finna sig
vara föremål, taga sig anledning att genom olofligt hygge å kronomark
söka hålla sig skadeslösa, det kan befaras, att sådant skall i sin mån bidraga
att undanskjuta den tidpunkt, då befolkningen i allmänhet hunnit
komma till full insigt om vidden och beskaffenheten af den brotslighet,
skogsåverkan innebär, äfven då enskilds rätt derigenom icke förnärmas.

Under antagande, att hvad nu är anfördt knappast lemnar rum för tvekan,
huruvida grunderna för områdestilldelningen böra ändras eller jemkas
till närmare öfverensstämmelse med rättvisans och billighetens fordrin -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 5. §§ 20-29.

153

gar, torde Koinitén i afseende å hvad för öfrigt må vara mot omförmälda
stadgande att anmärka endast behöfva antydningsvis erinra om
de svårigheter, som vid tillämpningen af bestämmelsen, att området skall
beräknas till visst afstånd från bolstaden, ofta måste uppstå i så måtto,
att, da till bolstaden rätteligen lära böra räknas alla de inegor, som
tillhöra den egendom, hvarom fråga är, men dessa vanligen eller åtminstone
icke sällan äro vidt spridda, betänkliga förvecklingar måste uppkomma,
särdeles der hemman eller nybyggen, som icke höra till samma
byalag, eller der särskilda bvalag äro så nära intill hvarandra belägna
att cirklarne, som skulle utmärka de områden, hvilka i regeln borde
hvartdera hemmanet eller byalaget tillkomma, skära hvarandra.

Att dessa svårigheter skulle undvikas och på samma gång rättvisa
och billighet vid områdets beräknande befordras, om hvarje åbo, i afvaktan
på afvittring eller provisionel skattläggning, kunde i öfverensstämmelse
med de grunder, som för marks tilldelande vid allmänna afvittringen
äro gällande, tillerkännas visst område, lärer icke kunna bestridas.
Väl må ock, å den andra sidan, medgifvas, att, då de åtgärder,
som för dylik tilldelning erfordras, förutsätta insigter, som företrädesvis
äro hos landtmätare att påräkna, det skulle medföra alltför stora kostnader,
om sådan tjensteman skulle för ändamålet anlitas; men i betraktande
deraf, att det icke kan vara erforderligt, att beräkningen verkställes
med den noggrannhet, som en för all framtid eller för längre tid
gällande tilldelning påkallar, utan det hufvudsakligaste ändamålet vore
vunnet, endast området komme att ungefärligen motsvara hvad som vid
afvittring eller provisionel skattläggning kunde hemmanet eller nybygget,
efter skattetal, tillkomma, har Komitén så mycket hellre trott det kunna
utan våda öfverlemnas åt vederbörande skogstjensteinan att i sammanhang
med utsyningen anvisa området på sätt nyss nämndt är, som det
torde kunna med säkerhet antagas, att skogstjenstemännen i allmänhet
ingalunda äro i saknad af de insigter, som för ändamålet kunna erfordras.

154

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 5. §§ 20 29.

Den svårighet, som för genomförandet af omförmälda grundsats
kunde möta deri, att nybyggen finnas, som ej ännu åro visst mantal
åsätta, skulle, efter Komiténs mening, kunna undanrödjas genom en bestämmelse,
att dylikt nybygge alltid beräknas till Vs mantal, som är det
hemmantal, hvilket allmännast förekommer. Och i trakter, för hvilka
fastställd afvittringsstadga ej finnes att tillämpa, skulle området lämpligen
kunna beräknas enligt den grund, att helt mantal tillerkännes 3,000
tunnland duglig mark.

Med det ämne, som nyss utgjort föremål för Komiténs framställning,
sammanhänger frågan om de vilkor, hvarunder kronohemman och kiono
nybyggen må åtnjuta den afkastning, skogen utöfver husbehofvet kan
lemna. Då likväl denna fråga äfven hörer till ett ämne, som är för
flera slag af skogar gemensamt, och Komitén af sådan anledning kommer
att å annat ställe längre fram i detta betänkande deråt egna uppmärksamhet,
har Komitén trött sig lämpligen kunna här inskränka sig
till det yttrande, att Komitén — som tagit i öfvervägande, huruvida det
kunde vara ändamålsenligt, att åtgärder vidtoges för införande af ordnad
hushållning å ifrågavarande slag af skogar, men ansett sådant icke
höra ske, särskildt i anseende dertill, att, om åboerna bibehöllos vid
rättigheten att, sedan åboskyldigheterna blifvit fullgjorda, få hemmanet
omfördt till skatte och sålunda förvärfva sig friare dispositionsrätt öfver
skogen kostnaderna för densammas indelande sannolikt i de flesta fall
skulle befinnas vara gagnlöst använde ■ för öfrigt funnit det med billighet
och rättvisa öfverensstämmande, att, då kronan icke har någon inkomst
af kronohemmans och nybyggens skogar, åboerna för det virke,
som de utöfver husbehofvet erhålla, i allmänhet få vidkännas en afgift,
motsvarande de kostnader, som för tillsyn och kontroll å skogen drabba
kronan.

Den misshushållning, kronohemmans- och nybyggesåboer ofta låtit
komma sig till last vid utöfvandet af deras rätt till skogens användande
för husbehof, har föranledt de i 21 § föreslagna föreskrifter, gående

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 5. §§ 20—29.

155

derpå ut, att den mindre dugliga skogen företrädesvis bör till husbehof
användas; och i tanka, att det på en gång verksammaste och lämpligaste
medlet att förmå åboerna till iakttagande af samma föreskrifter
är att göra deras rätt till skogens afkastning i öfrigt direkt beroende
af det sätt, hvarpå de utöfva sin omförmälda rättighet eller eljest behandla
skogen, har Komitén i 25 § föreslagit, att åbo, som medelst öfverflödigt
användande för husbehof af frisk, duglig skog eller annorledes
vissvårdar skogen, må af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunna förklaras
för en tid af högst tre år förlustig rättigheten att der erhålla utsyning.

Föröfvas eljest oloflig afverkning inom kronohemmans område, skulle,
enligt Komiténs förslag i 26 §, af enahanda skäl som i fråga om sågverksskogarne
äro anförda, åbon sådant vidkännas genom minskning till
motsvarande belopp i utsyningen. Dylik påföljd är ock i 27 § föreslagen
för nybyggare, men endast i den händelse annan än han sjelf föröfvat
afverkningen eller gerningsmannen ej upptäckes. Beträdes nybyggaren
sjelf med oloflig afverkning, skulle han, efter Komiténs förslag,
utom Averkansansvar, för en tid af tre år förlora rätt till utsyning och,
om det sker andra gången, dömas sin åborätt förlustig; och har Komitén
ansett dessa påföljder böra drabba nybyggaren, äfven då han begår
åverkan å närliggande kronoskog. Den större stränghet, som sålunda
hos Komitén gjort sig gällande i fråga om den olofliga afverkning, nybyggare
föröfvar, har Komitén trott finna berättigande deri, att, då nybyggaren,
hvilken icke har den stadgade åborätt till nybygget, som
åboen å kronohemman har till detta, utan nybyggaren, innan han ännu
inträdt i skattskyldighet, snarare synes vara i sitt förhållande till kronan
att betrakta såsom brukare af privategendom i förhållande till egaren,
den förnärmelse af kronans rätt, han kan tillåta sig genom att olofligen
vända dess egendom sig till godo, torde kräfva svårare straff,
än om enahanda förbrytelse blifvit under andra omständigheter begången.

156

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 5. §§ 20—29.

Då det icke torde vara med nödig omtanka för skogarnes skyddande
mot skogseld förenligt att låta enskilda af dylikt olycksfall vänta
sig fördelar, som icke eljest kunnat komma dem till godo, hvilket skulle
kunna inträffa, derest kronohemmans- och nybyggesåboer egde fritt använda
alla skadade träd inom deras områden, har Komitén funnit sig
böra i 24 § föreslå, att, der genom brand eller annorledes skadade, men
dock dugliga träd finnas till större myckenhet, än för husbehof erfordras,
skall hvad åboen deraf, efter utsyning, tillerkännes tagas i beräkning
vid bestämmande af det belopp, honom för öfrigt kan i utsyning
tillkomma; hvarförutom i 11 Kap., angående grunderna och vilkoren för
utsyning i allmänhet, är föreslaget, att dylika träd alltid böra först
utsynas.

På det att de allmänna bestämmelser, som hafva skogens bevarande
vid jemn uthållighet till syftemål, ej må verka hinderligt för markens
uppodlande, är i 29 § framstäldt förslag derom, att åbo, som i sådan
afsigt vill fälla skog utöfver husbehof å någon viss trakt, skall ega att
bekomma utsyning derstädes. Men för att, å andra sidan, jemväl förebygga,
att en förevändning om afsigt att odla begagnas såsom täckmantel
för den verkliga afsigten att endast åtkomma skogen, har Komitén
tillika föreslagit, att dylik utsyning ej må beviljas i annan händelse, än
att åboen medelst syneinstrument eller intyg af trovärdiga män gitter
styrka, att den ifrågaställda trakten är för odling tjenlig.

Under antagande för öfrigt, att det icke kan vara med det allmänna
intresset öfverensstämmande, att åboerna med afseende å användandet
af skogens produkter underkastas strängare uppsigt, än vilkoren för
densammas framgena bestånd betinga, samt då dessa vilkor icke äro beroende
af sättet, huru stubbar och rötter tillgodogöras, men det i trakter,
der tjärbränning idkas, är af vigt för åboerna, att dem beredes tillfälle
att utan omgång eller afgift komma i besittning af virke, som dertill
erfordras, har Komitén i 22 § framställt förslag derom, helst sådan
frihet för åboerna kunde i sin mån verka derhän, att den friska, dugliga

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 6. §§ 30 — 36.

157

skogen blefve för nyttigare ändamål sparad. Äfven har Komitén trott
det utan fara kunna åt åboerna öfverleinnas att fritt taga skadad löfskog
för pottaskeberedning, så ock att till en i vissa trakter väl behöflig
lättnad i omsorgen för kreaturens utfodring använda löfskogen för
löftägt, dock under iakttagande, att det ej sker medelst topphuggning,
hvarigenom skogen i sin växt skadas.

Innan de grunder för hushållningen med boställsskogarne blefvo an- Kap. (i. §§
tagna, på hvilka nuvarande lagstiftning i detta ämne är bygd, gällde
såsom regel, att boställsinnehafvare ej egde att nyttja boställets skog
annorledes än till husbehof. Denna i 23 § af Kongl. Förordningen om
skogarne i riket den 1 Augusti 1805 fastställda regel inskränktes endast
af det i samma § stadgade undantag för det fall, att boställe hade ansenlig
skog, deraf kolning till afsalu förut skett, i hvilket fall sådan
fortfarande skulle få ega rum till belopp, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
efter undersökning af skogstjensteman eller kronobetjent, hade
att bestämma. Sedermera och jemte det genom Militieboställsordningen
den 23 Januari 1836 meddelades föreskrifter, hvilka kunna anses innefatta
början till försök att få ordnad hushållning å boställsskogarne införd,
blef berörda undantag något utsträckt, i det genom nämnda boställsordning
— hvilken, ehuru egentligen gällande allenast för militieboställen,
dock i brist af närmare föreskrifter rörande öfriga boställen tjenat
till ledning vid bestämmande af de vilkor, hvarunder vederbörande myndigheter,
med tillämpning af omförmälda § i 1805 års skogsordning, äfven
för civil- och ecklesiastikboställen medgifvit boställshafvarne att i
vidsträcktare mån än till husbehof åtnjuta afkastningen — tillika stadgades,
att, der skogstillgången vore större, än som erfordrades till husbehof
för det närvarande och framgent äfvensom för att understödja närliggande
boställen, som saknade tillgång på byggnadsvirke å egen skog eller
från kronopark eller allmänning, det skulle ankomma på Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
och Regementschefens gemensamma förordnande och bifall,
huruledes och i hvad mån boställsinnehafvare kunde få genom afsalu

158

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 6. §§ 30—36.

sig till nytta använda den öfverfiödiga skogstillgången i effekter af timmer,
tjära, bräder, ved eller kol. Omförmälda stadganden och föreskrifter
hafva emellertid icke befunnits lämpliga eller, vare sig med afseende
å det allmänna eller enskilda intresset, tillfyllestgörande; och
efter det Rikets Ständer vid särskilda riksmöten uttalat sina åsigter i
ämnet, blef, i öfverensstämmelse med det af Rikets Ständer vid 1862—
63 års riksdag framställda underdåniga förslag till reglerande af hushållningen
med ifrågavarande skogar, genom Kongl. Förordningen den
29 Juni 1866, i afseende å boställsskogarne stadgadt hufvudsakligen: att
a samtlige åt civil-, militie- och ecklesiastikstaterne anslagne boställen
regelbunden skogshushållning skulle införas och, der Skogsstyrelsen, med
afseende å skogens omfattning och beskaffenhet, pröfvade sådant tjenligt,
indelning till trakthuggning ega rum; att, der sådane skogar icke redan
blifvit till trakthuggning indelade, undersöknig, i den mån dertill anslagne
medel lemnade tillgång eller ock boställshafvare eller boställsdirektioner
ville kostnaden derför sjelfva utgifva, skulle ske om det hushållningssätt,
som för skogen lämpligen kunde användas, och Skogsstyrelsen
ega förordna behörig skogstjensteman att, mot särskild ersättning
enligt taxa, sådan undersökning förrätta samt att uppgöra och till fastställelse
af Skogsstyrelsen ingifva förslag till hushållningsplan; att vid
uppgörande af sådan plan'' afseende skulle fästas derpå, att boställshafvarens
årliga behof af skogsfång och bete, såvidt möjligt vore, tillfredsställdes,
äfven om skogens uppbringande till dess största möjliga afkastning
skulle derigenom fördröjas; att, om boställes skog i betydligare
mån öfverstege dess behof af skogsfång, Kongl. Maj:t, uppå Skogsstyrelsens
hemställan, ville förordna, att skogen i sin helhet eller lämpligdel
deraf skulle ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning,
såsom om kronoparker vore stadgadt, men att det eljest ålåge boställshafvaren
att bevaka och sköta skogen med iakttagande af den hushållningsplan,
Skogsstyrelsen fastställt; att, intilldess ordnad hushållning
blifvit å skogen införd, boställshafvaren finge endast till husbehof an -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 6. §§ 30-36.

159

vända densamma, der ej vidsträcktare rätt redan blifvit visse boställshafvare
för deras tjenstetid tillerkänd, men att boställshafvaren sedermera,
jemte det han alltid egde åtnjuta hvad af skogens afkastning honom
med afseende på dittills åtnjuten rätt och boställets behof af skogsfång
skäligen borde tillkomma, derutöfver kunde, om skogen stode under
hans egen vård, erhålla viss andel i afkastningen, hvilken andel efter
den större eller mindre kostnad, som vore med skogens skötsel förenad,
kunde bestämmas ända till halfva behållna afkastningen utöfver husbehofvet;
att i fråga om hvad af boställsskogs afkastning finge, efter införande
af ordnad hushållning derstädes, boställshafvaren tilläggas, Skogsstyrelsen
skulle, innan hushållningsplan för bostället fastställdes, hos
Kongl. Maj:t göra underdånig framställning, hvarpå Kongl. Maj:t ville,
efter vederbörandes hörande, i hvarje särskildt fall förordna; att af boställsskogs
afkastning borde gäldas i främsta rummet kostnaden för dess
skötsel, men förskjuten indelningskostnad endast i den mån boställshafvaren
ändock kunde bekomma sitt fulla husbehof; samt att den behållna
afkastning af boställes skog, som ej tillfälle boställshafvaren, skulle vid
militieboställen disponeras af vederbörande Boställsdirektion, vid de ecklesiastika
boställena användas, i öfverenssämmelse med Kongl. Förordningen
den 11 Juli 1862, till bidrag vid reglerande af presterskapets inkomster,
och för landshöfdingeboställen ingå till landshöfdingelöneregleringsfonden,
men i öfriga fall tillfalla skogsplanteringskassan.

Att denna lagstiftning innefattar ett vigtigt framsteg i så måtto,
som den berättigar till antagande, att boställsskogarne, då ordnad hushållning
hunnit å dem införas, varda ändamålsenligare vårdade, än hitintills
i allmänhet egt rum, och sålunda uppbringas till högre afkastning, kan
icke förnekas; och det sträfvande, samma lagstiftning derjemte röjer, att
söka bereda kronan någon inkomst af nämnda skogar, påkallar väl äfven
erkännande; men i detta sednare hänseende är dock, efter Komiténs förmenande,
åtskilligt lemnadt öfrigt att önska. Det synes nemligen Komitén
antagligt, att de inkomster af boställsskogarne, som återstå efter

160

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 6. §§ 30--36.

afdrag af kostnaderna för desammas indelning och skötsel samt af hvad
boställshafvare, boställsdirektioner och löningsfonder skulle erhålla, icke
på långt när förslå att betacka de utgifter, statsverket får vidkännas för
vård och förvaltning samt tillsyn å dessa skogar. Att förhållandena gestalta
sig så i fråga om boställena uti de norrländska länen, torde åtminstone
vara ovedersägligt; och då sådant icke lärer låta förena sig
med de grunder, som böra följas vid förvaltningen af kronans egendomar
och hvilka grunder hafva till mål att bereda staten all den inkomst,
som utan förbiseende af vigtigare intreSsen och utan förnärmande af enskild
rätt kan vinnas, har Kornitén tagit i öfvervägande, huruvida icke
hushållningen med de norrländska boställsskogarne kunna regleras till
närmare öfverensstämmelse med dessa grunder. Utgående härvid från
det ostridiga förhållande, att boställena i allmänhet tillhöra kronan, fäster
sig Komitén derjemte vid den omständighet, att, ehuru de blifvit
vissa embets- och tjensteman till bruk och nyttjande för deras tjenstetid
upplåtna, och kronans dispositionsrätt sålunda är inskränkt, detta
dock icke ursprungligen gällt om den till boställe hörande skogen i vidsträcktare
mån, än att boställshafvaren tillförsäkrats rätt att deraf taga
hvad till husbehof kunde erfordras. Det öfriga af skogens afkastning
var kronans tillhörighet, på hvilken boställshafvaren icke kunde hafva
något i lag eller sakens natur grundadt anspråk att framställa; och de
undantagsstadganden, i kraft af hvilka boställshafvare genom särskilda
resolutioner, der skogstillgången varit ymnigare, fått sig tillagd rätt att
under vissa vilkor använda skogen äfven till afsalu, åsyftade egentligen
endast att uppmuntra boställshafvaren till iakttagande af en omsorgsfullare
skogsvård och lära för öfrigt icke kunna anses hafva tillkommit annorledes
än i följd deraf, att under en tid, då kronan ännu ej hade tillfälle
att genom skogsstaten omedelbarligen taga hand om kronoskogaines
afkastning, utväg saknades att på lämpligare sätt tillgodogöra den
öfverflödiga skogstillgången. Så är emellertid numera icke förhållandet.
Och då det oaktadt, enligt nu gällande lagstiftning, icke någon del af

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 6. §§ 30—36. 161

den behållna afkastning utöfver husbehofvet, militie-, ecklesiastik- och
landshöfdingeboställena lemna, skulle ingå till statsverket, utan, jemväl
der kronan ensam bekostar vården och förvaltningen, tillfalla boställsdirektioner
och löningsfonder, af hvilka dock, såvidt Komitén kunnat
finna, ingendera har bättre grundad rätt dertill än boställshafvarne, synes
det Komitén, som statens tillgångar härigenom blifvit disponerade
på ett för ändamålet främmande sätt. För anskaffande af de medel,
som för ifrågavarande löneregleringar eller förstärkning af boställskassor
må vara erforderliga och skäligen kunna af staten begäras, torde, såsom
Komitén föreställt sig, andra lämpligare utvägar kunna beredas; och lärer
det numera i allmänhet icke vara af nöden och ej heller ur någon
synpunkt för det allmänna gagneligt, att boställsskog af den omfattning
och beskaffenhet, att den öfverstiger boställets behof af skogsfång, står
under vård oeh förvaltning af någon annan än skogsstaten, hos hvilken
de egenskaper och insigter företrädesvis måste finnas, som utgöra en
garanti för skogens ordentliga skötsel. Äfven med den sorgfälligaste
pröfning af de omständigheter, efter hvilka boställshafvarens rätt till andel
i afkastningen utöfver husbehof af sådan till ordnad hushållning indelad
skog, som står under hans vård, skulle komma att i hvarje särskildt
fall bedömas, torde det svårligen kunna undvikas, att en boställshafvare
varder tillerkänd jemförelsevis större fördelar, än som tillkomma en
annan lika berättigad; och då, såsom ofvan nämndt är, boställsskogarne
ursprungligen ej varit afsedda för annat än husbehofvet, skulle genom
en föreskrift, att hela afkastningen derutöfver borde tillfalla kronan, inkomsterna
för ernbets- och tjensteman inom samma tjenstegrad bringas
till närmare likhet, än nu är förhållandet, då de i icke oväsentlig mån
kunna bero af den tillfälliga omständigheten, huruvida skogen å bostället
är af beskaffenhet att medgifva afverkning för afsalu. I det Komitén
således, hufvudsakligen af skäl, som nu äro anförda, ansett, att
staten borde öfvertaga vården och förvaltningen af alla de boställsskogar
i de norrländska länen, som hade öfverflödig skogstillgång och voro

162 MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 6. §§ 30—36.

lämpliga för införande af ordnad hushållning, men ock, å andra sidan,
i regeln ensam tillgodonjuta afkastningen, allt likväl endast i den mån
sådant kunde ske, utan att nuvarande boställshafvare rubbas i den rätt,
som för hans tjenste- eller besittningstid kan honom lagligen tillkomma
på grund af särskilda resolutioner eller åtgärder, dem han i kraft af
hitintills gällande författning må hafva i afseende å skogen vidtagit, har
Komitén dock tillika trott det icke vara utan vigt för det allmänna, att,
ehuru sjelfva skötseln af skogen icke vidare skulle komma att hvila på
boställshafvaren, han emellertid bibehölles uti sådan ställning i förhållande
till skogen, att hans biträde kunde vara att påräkna i fråga om
densammas skyddande mot intrång genom oloflig afverkning. Af denna
anledning och enär ett dylikt biträde väl icke billigtvis torde kunna boställshafvaren
åläggas, utan att honom derjemte tillförsäkras någon förmån,
som synes helst böra väljas så, att den på samma gång utgör ersättning
för hans besvär och i möjligaste måtto innefattar borgen för
att det påräknade biträdet skall hafva åsyftad verkan, har Komitén funnit,
att boställshafvare, som egnar skogen nöjaktig uppsigt, bör erhålla
viss andel i den behålla afkastningen, hvilken andel Komitén antagit
kunna bestämmas till Vio, och i tanka, att denna boställshafvarens rätt
icke borde göras beroende af någon vidlyftigare undersökning eller bevisning,
utan pröfningen, huruvida sådant fall vore för handen, att boställshafvaren
kunde anses hafva fullgjort hvad på honom ankomme, inskränkas
till möjligen största enkelhet, föreslår Komitén, att berörda andel
må tillkomma en hvar boställshafvare, som medelst intyg af vederbörande
revierförvaltare förmår styrka, att åverkan å skogen under året
ej egt rum eller, om så skett, af hvem den är begången.

De skiljaktigheter i afseende å omfång och beskaffenhet, som olika
boställsskogar förete, utesluta möjligheten att för dem alla införa lika
brukningssätt. På somliga torde den öfverflödiga skogen med fördel
kunna till kronopark indelas. På andra boställen deremot synes det
vara tjenligast, att hela skogen göres till föremål för behandling i ett

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 6. §§ 30—36. 163

sammanhang, under det på en del åter skogen ej kan lemna mera virke
i afkastning, än till husbehof tarfvas. Närmare undersökning af hvarje
särskild boställsskog är således af nöden för att få tillförlitligen utrönt,
om och huruvida skogens afkastning öfverstiger husbehofvet, äfvensom
för att derefter bestämma behandlings- eller brukningssättet. Och med
afseende å angelägenheten deraf, att genomförandet af den föreslagna
regleringen icke af förekommande omständigheter undanskjutes till en
mera eller mindre aflägsen framtid, utan bringas å bane sednast i sammanhang
med nuvarande boställshafvares afgång, har Komitén framställt
det förslag, att, der erforderlig undersökning icke redan egt rum, vederbörande
revierförvaltare skulle vid först inträffande laga syn eller
ekonomisk besigtning, efter förut inhemtad kännedom om skogens beskaffenhet,
yttra sig rörande de omständigheter, på hvilka frågan om
skogens indelning till ordnad hushållning kunde bero. Genom förslaget,
att äfven Synerätten eller förrättningsmännen hade att meddela utlåtande
i ämnet, har Komitén egentligen åsyftat att bereda boställshafvaren
säkerhet för den rätt till åtnjutande af skogsfång för husbehof och
de förmåner i öfrigt, som lagligen kunna honom tillkomma. Då det
emellertid icke skulle vara lämpligt eller ens verkställbart, att den undersökning,
hvarefter förhållandena vid synen eller den ekonomiska besigtningen
komma att bedömas, gåfves den omfattning, att allenast derå
kunde grundas definitivt beslut om den hushållning med skogen, som
för framtiden vore att iakttaga, skulle dock genom samma undersökning
alltid vinnas den vigtiga fördelen, att Skogsstyrelsen, hvilken det, enligt
Komiténs förslag, skulle tillhöra att meddela definitivt beslut i ämnet,
aldrig vore i saknad af säker ledning för sitt omdöme vid bestämmandet
af de åtgärder, som för närmare undersöknings verkställande ytterligare
borde vidtagas; och om, såsom Komitén tillika föreslagit, den föreskrift
meddelas, att såväl beslut, hvarigenom boställsskog ställes under
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, som den hushållningsplan,
hvilken varder för skogen fastställd, alltid skall delgifvas den myndig -

164

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 6. §§ 30—36.

het, under hvars inseende bostället lyder och hvilken skulle ega att
deremot i vanlig ordning anföra underdåniga besvär, har Komitén föreställt
sig, att, der fr.ågan icke i besvärsväg blefve dragen under Kong],
Maj:ts pröfning, det icke kunde vara med något äfventyr förenadt att i
slikt fall låta vid Skogsstyrelsens beslut bero och följaktligen detta, sedan
det sålunda vunnit laga kraft, lända till efterrättelse, utan att behöfva
Kongl. Maj:ts pröfning underställas.

I den redan nu stadgade rättigheten för socknemän att från prestebords
skog, efter utsyning, erhålla virke till kyrko- och prestgårdsbyggnad,
har Komitén så mycket mindre ansett sig böra föreslå någon
ändring, som denna rättighet icke strider emot, utan snarare betingas
af det ändamål, de ecklesiastika boställena hafva till uppgift att befordra.

Sedan Komitén nu framställt de hufvudsakliga grunder, efter hvilka,
enligt Komiténs åsigt, skogshushållningen å de norrländska boställena i
allmänhet bör regleras, men Komitén funnit sig böra från denna reglering
undantaga de ecklesiastika boställen, som tillkommit genom enskild
donation eller eljest genom köp eller annat laga fång äro af församlingarne
sjelfva förvärfvade, återstår för Komitén att förklara anledningen
till samma undantag; och är denna att finna deruti, att, såsom Komitén
förmenar, dylika boställen ej äro att betrakta annorlunda än såsom församlingarnes
enskilda egendom, i hvars förvaltning eller disposition staten
icke rättsenligt lärer kunna ingripa vidare, än att den eger öfvervaka
och tillse, att densamma icke användes på ett sätt, som strider
mot det allmänna bästa och det särskilda ändamål, för hvilket de blifvit
anslagna.

Hushållningen med skogarne å kungsladugårdar, till statsverket indragna
boställen samt andra hemman och lägenheter, hvilka förvaltas
eller äro utarrenderade för kronans räkning, har Komitén ansett lämpligen
kunna, i den mån redan upprättade arrendekontrakt det medgifva,
regleras efter hufvudsakligen enahanda grunder, som för boställssko -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 7. §§ 37—39. 165

garne i allmänhet äro föreslagne och hvilka grunder icke i någon väsentligare
grad strida mot nu gällande, i 1866 års Skogsordning upptagne
föreskrifter i afseende å förstnämnda slag af skogar.

Hvad i 4 Kap. af 1866 års Skogsordning är föreskrifvet i fråga om Kap. 7.

1 CD CD CD ^

hushållningen med skogarne å allmänna inrättningars hemman, som icke s
med stadgad åborätt innehafvas, skiljer sig deruti från de i 6 Kap. af
samma Skogsordning meddelade föreskrifter i afseende å dylika inrättningars
hemman, till hvilka åboerna hafva stadgad åborätt, att, under
det för de förra gäller såsom allmän regel, att ordnad hushållning skall
å dem införas, denna regel i fråga om de sednare är inskränkt till det
fall, att åboen, som i allmänhet icke skulle ega att använda skogen annorledes
än till husbehof, på ansökning vunnit tillstånd att begagna den
äfven till afsalu, i hvilken händelse han hade att anmäla sig hos Skogsstyrelsen
för erhållande af hushållningsplan. Då det likväl, efter Komiténs
åsigt, är af lika vigt, att dessa sistnämnde skogar, som de förra,
göras till föremål för en rationel behandling, och sådant icke torde böra,
såsom nu synes vara förhållandet, få i första hand bero på åboens godtfinnande,
har Komitén ansett omförmälda skiljaktighet böra undanrödjas,
så att berörda regel må komma att tillämpas jemväl å hemman, som
med stadgad åborätt innehafvas. I öfrigt har Komitén i sitt förslag bibehållit
nu gällande stadganden rörande begge slagen af hemman, allenast
med de jemkningar, som påkallats deraf, att samma stadganden, såsom
i grunden lika, blifvit af Komitén i dess förslag under ett gemensamt
Kap. — det 7:de — sammanförda.

I föregående afdelningar af detta betänkande har Komitén ådaga- Kap. 8.

_ §§ 40_45

lågt, hurusom de enskilda skogarne under en följd af år och särdeles
under den sednaste tiden varit anlitade’ vida hårdare, än som med vilkoren
för desammas framtida bestånd öfverensstämmer. Följderna deraf
hafva ock visat sig i mångenstädes redan inträdd skogsbrist eller i ett tillstånd,
som mer eller mindre närmar sig till brist. Jordbruket i de trakter,
der trävarurörelsen i någon betydligare omfattning bedrifvits, har

166 MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 8. §§ 40—45.

i allmänhet ingalunda skridit framåt utan fasthellre, somligstädes åtminstone,
gått tillbaka, likasom befolkningens ställning så i ekonomiskt som
moraliskt hänseende flerstädes försämrats. Om och i hvad mån orsakerna
till den allt oftare återkommande missväxten, hvilken, utom det
lidande den tillskyndat dem, som varit derför utsatte, förorsakat staten
ansenliga utgifter, varit att härleda från skogsförödelsen, kan väl icke
med någon grad af bestämdhet utredas, men i betraktande af det inflytande,
skogarne utöfva på klimat och temperatur, synes det icke osannolikt,
att den förstörelse, för hvilken skogarne i norra orterna varit utsatte,
dertill bidragit. Dessa och flera andra omständigheter, alla förut
närmare utvecklade, göra det till en lifsfråga för Norrland, att dess återstående
skogstillgångar och framför allt den uppväxande ungskogen varda
bevarade undan ett oförnuftigt användande och att en ändamålsenligare
skogshushållning i allmänhet införes. Att detta ändamål skulle kunna
vinnas allenast genom främjad upplysning om skogarnes vigt och betydelse
så i naturens som i den enskildes ekonomi eller genom föredömliga
exempel är mera att önska än att hoppas. Alla tiders och alla civiliserade
länders erfarenhet och framförallt det nuvarande tillståndet i Norrland,
sådant det för den uppmärksamme betraktaren visar sig, torde bekräfta
riktigheten af den satsen, att, då skogskapitalet lemnar vida högre afkastning,
när det under icke alltför ogynnsamma konjunkturer hastigt
förvandlas i penningar, än om egaren, med tanka på sin pligt att lemna
detta kapital oförminskadt i arf åt efterkommande, låter sig nöjas med
den afkomst det sålunda allenast genom naturenligt begagnande kan gifva,
den i skogskapitalets egen natur och beskaffenhet grundade frestelsen
för den enskilde, att genom snar realisation betrygga sitt eget välstånd,
i allmänhet lätt besegrar hans genom egennyttan vilseledda känsla af
skyldighet att icke tillintetgöra en tillgång, som för efterkommandes
bergning och det allmänna bästa är oumbärlig.

Om det således får antagas, att den enskilda omtankan i afseende
å skogshushållningen icke annorledes än genom lagstiftningens mellan -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 8. §§ 40—45. 167

komst kan ledas i riktning, att den icke träder statens allmänna väl för
nära, möter frågan, huruvida staten ur rättslig synpunkt är befogad att
genom lagbud ordna hushållningen med de enskilde skogarne samt huru
långt den dervid kan och bör gå. Denna fråga är af den vigt, att Komitén
ansett det icke olämpligt att här korteligen erinra om de åsigter, som gjort
sig gällande vid ett och annat af de tillfällen, då den tillförene varit föremål
för behandling af den lagstiftande magten eller eljest för allmänt bedömande.
Vid 1853—1854 årens riksdag yttrade Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse af den 5 December 1854, bland annat: att, med fästadt
afseende å de alltmer bekymrande resultater, som af skogshushållningen i
riket lemnades, Rikets Ständer ansågo lagstiftningens mellankomst vara af
behofvet högt påkallad för att afvärja vådorna af den vanvård, hvaraf skogarne
lidit, och af den ringa omsorg, som, oansedt den stora afverkningen,
egnades åt deras återväxt, samt att statens befogenhet att meddela
sådana inskränkningar i den enskildes dispositionsrätt öfver skogen, hvarigenom
dess bestånd iakttoges, ock obetingadt egde sin grund i detta naturalsters
oumbärlighet. — Och den, ej mindre i anledning af hvad sålunda
än ock vid det år 1853 hållna sjette allmänna Svenska Landtbruksmötet
förekommit i fråga om möjligheten att förekomma ödeläggelse af enskild
skogsegendoin, af Eders Kongl. Maj:t år 1855 i nåder förordnade Komité,
hvilken fick sig uppdraget att afgifva underdånigt utlåtande och förslag,
om och hvilka åtgärder från lagstiftande eller verkställande magtens
sida kunde vara att vidtaga i ändamål att förekomma den öfverklagade,
till framtida skogsbrist och menliga klimatiska verkningar ledande förödelsen
af skogarne i landet samt att i allmänhet befordra en förbättrad
skogshushållning, har i sitt den 28 Juni 1856 aflåtna underdåniga betänkande
— jemte antagande såsom ådagalagdt, att med landets skogar i
hög grad misshushållades samt att skogsbrist, som redan i åtskilliga delar
af landet vore för hand, äfven i andra snart kunde befaras och i allmänhet
för hela riket skulle, om ock först efter någon längre tids förlopp,
inträda, så framt skogarne ej blefve bättre vårdade än ditintills —

168 MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 8. §§ 40—45.

tillika förmält, bland annat: att till en klok statsekonomis fordringar
hörde, att alla ett lands hjelpkällor togos i anspråk för befordrande och
ökande af nationalrikedomen, hvilket borde ske på det sätt, som bäst
öfverensstämde med hvar]e tillgängs särskilda natur och beskaffenhet, att
då dessa reglor borde vinna tillämpning äfven i afseende å beredande
och ökande af de produkter, som skogen kunde lemna, deraf blefve en
följd, att all sådan mark, som icke med fördel ansågs kunna odlas till
frambringande af nya skördar för jorbrukaren, men deremot med få undantag
vore eller kuude blifva tjenlig till skogsproduktion, borde dertill
användas; hvartill komme, att misshushållning med skog innebure för
hvarje land en stor våda och särskildt för vårt kunde medföra de största,
måhända oersättliga olyckor; hvaruppå nämnda Komité, efter utvecklande
af den till stöd för sistberörda omdöme åberopade betydelse, skoo-arne
för ett land egde såsom vilkor för dess beboelighet och odling
samt dess innevånares uppehälle och välbefinnande, äfvensom tillkännagifvande
af de olika meningar, som gjort sig gällande rörande de sätt
och de medel, staten för befrämjande af skogarnes vård borde använda,
vidare anfört: att Komitén, erkännande det rätta uti och fördelarne af
den största möjliga frihet i näringarne, ansåge det likväl icke kunna
vara något tvifvel underkastadt, att, om det sätt, hvarpå denna frihet
utöfvades, skulle befinnas vådligt för samhällets bestånd eller allas väl,
staten hade både rätt och pligt att förekomma frihetens missbruk och
bestämma dess utöfvande så, att den ej hotade samhällets tillvaro eller
förnärmade andras rätt; att ett dylikt statens tillgörande, långt ifrån att
innefatta en inskränkning af den enskildes förnuftiga frihet, deremot utgjorde
enda vilkoret för möjligheten af en sådan frihets begagnande; att
den enskilde endast under skydd af det ordnade rättstillstånd, staten beredde,
kunde utöfva sin rätt till egendom och njuta frukterna deraf;
samt att genom de gränser derför, som staten — ur omsorgen för allas
väl — bestämde, följaktligen icke skedde något ingrepp i den enskildes
förnuftsenliga rätt i afseende å förfogandet öfver sin egendom; på grund

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 8. §§ 40-45. 169

af hvilka med flera anförda omständigheter bemälde Komité ansett, att
skogshushållningen, till följd af sin beskaffenhet, mindre än någon annan
näring kunde af staten, såsom vårdaren af allas väl och* målsman för
efterkommande generationer, öfverlemnas åt den enskildes oinskränkta
godtycke; i sammanhang hvarmed Ivomitén, som följaktligen varit af den
åsigt, att staten rättsenligt hade åliggande och befogenhet att vaka öfver
begagnandet och behandlingen af de skogar, som tillhörde enskilde personer,
uttryckt den mening, att staten dervid dock borde söka att med
det nödiga afseendet å samhällets väl förena friheten i den enskildes
dispositionsrätt, så att statens ingripande icke komme att sträcka sig
längre, än samhällets bestånd och omsorgen för allas väl ovilkorligen
kräfde, och den enskildes frihet så litet som möjligt inskränktes.

Vid behandling hos Eders Kongl. Maj:t af de underdåniga förslagtill
lagstadganden angående skogarne i riket, som af ofvannämnde Komité
afgifvits, har äfven Eders Kongl. Maj:t, på sätt i nådig skrifvelse
till Rikets Ständer af den 30 Maj 1857 tillkännagifvits, beträffande det
af Ivomitén föreslagna stadgande om enskilde jordegares förpligtande att
i vissa fall draga försorg om återväxt af skog å afröjd skogsmark, förklarat
sig erkänna riktigheten af åsigten, att staten måste anses ega befogenhet
att, såvidt sådant vore erforderligt till afvärjande af vådorna
af en allmännare skogsbrist i särskilda trakter af riket, bestämma sådana
inskränkningar i de enskildes dispositionsrätt öfver skogen, hvarigenom
dess framtida bestånd kunde betryggas.

Rättigheten till viss öfveruppsigt i afseende å den enskilda skogshushållningen
är dessutom genom såväl äldre som nyare stadganden i
vår lagstiftning erkänd och bekräftad. Sålunda innehåller 10 Kap. 8 §
Byggningabalken: »Skattebonde må nyttja sin enskilda skog till hustarf
och salu; dock det så sparsamt, att skogen ej utödes och hemmanetförderfvas.
Vare ock skyldig att först taga vindfällen, torra träd, qvistar
och stubbar till vedbrand, innan friska träd dertill fällas. Finnes skattebonde
sin frihet missbruka; böte tio daler.» Detta stadgande är väl se ''

170 MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 8. §§ 40—45.

dermera genom Kongl. Förordningen den 21 Februari 1789 ändradt, så
att skatteman skulle ega fri dispositionsrätt öfver sitt hemman och dess
genom laga refning och rågång fastställda byamål, med undantag allenast
i fråga om de för kronans behof tjenlige eke- och masteträd, dem
han dock, enligt en sednare författning, skulle få lösa; men i 18 § af Kongl.
Förordningen den 1 Augusti 1805 om skogarne i riket qvarstår emellertid
ännu den bestämmelsen, att, om skatte- eller frälsebonde missbrukar
sin rätt till skogen, så att fara för hemmanets bestånd och förmåga att
skatten utgöra kan uppkomma, ränteegaren är berättigad laga rättelse
derå söka och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i det fall, att kronan
har räntan, pligtig att, när sådana missbruk förnimmas, förordna aktor
att målet vid domstol åtala. Mera likväl än denna föreskrift, hvilken
icke lärer annat än ytterst sällan, om ens någonsin, vunnit tillämpning,
torde den till förekommande af skogsförödelse på Gotland den 10 September
1869 utfärdade Kongl. Förordning vittna till bekräftelse af påståendet,
att statens rätt och befogenhet att, der så erfordras, ingripa i
den enskildes skogshushållning, redan gjort sig i vår lagstiftning gällande.
Berörda författning, hvarigenom föreskrifves i allmänhet, att den till
skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas, der den ej odlas till åker
eller äng eller afrödjes till trädgård eller byggnadstomt eller för annat
likartadt ändamål, innehåller nemligen tillika, att, om så beskaffad mark
varder för annat ändamål sköflad eller förödd, så att skogens, naturliga
återväxt omöjliggöres eller äfventyras, och det icke sker till följd af
föreläggande vid laga skifte eller annat laga tvång, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eger vid verkande vite förbjuda, att skogen å ifrågavarande
hemmans eller egendoms till skog eller beteshage häfdade mark tillsvidare
anlitas för annat än husbehof. Och om det än, med afseende å det
kända förhållandet, att såväl Gotlands läns landsting som Hushållningssällskapet
och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derstädes enhälligt
uttryckt önskan om utfärdande af en sådan lag, härvid kan erinras, att
densammas tillkomst sålunda egentligen icke är att betrakta annorlunda än

urAmTT/im rnrx r CJTr AA Q AT>n\TT\Trf TT- A T> Q XX A f\ A 1 71

MUliViiiJtC j. lJUij bivv^\jrowxvi_»i.>xaMx. ivAi . <_>. rrv/ i v. jl « x

såsom ett erkännande af provinsiel sjelfstyrelserätt, torde dock med säkerhet
äfven få antagas, att denna önskan ej skulle hafva lyckats hos de
lagstiftande myndigheterna göra sig hörd, om den afsett ett princidvidrigt
ingrepp i den enskildes fria dispositionsrätt öfver sin egendom.

Icke för att vidare söka några bevis för åsigten, att staten eger både
rätt och pligt att genom lagbud så ordna den enskilda skogshushållningen,
att den ej strider emot det allmänna bästa, hvilken åsigt Komitén, i öfverensstämmelse
med hvad ofvan nämndt är, för sin del finner icke kunna
på någon giltig grund bestridas, men i tanka, att det icke skulle vara en
för det förevarande ämnet främmande eller likgiltig utredning att känna,
hvilken ståndpunkt den del af befolkningen intar i förhållande till frågan
om inskränkning i den enskildes rätt att fritt disponera öfver skogen,
hvars intressen måhända närmast deraf beröras, nemligen den jordbrukande
klassen, har Komitén förskaffat sig del af Landtbruks-Akademiens
handlingar angående en* derstädes väckt motion, att samtliga Hushållningssällskapen
i riket skulle uppmanas att vid deras allmänna sammankomster
till öfverläggning upptaga den vid 12:te allmänna landtbruksmötet
framställda frågan, huruvida en ändamålsenlig skogsskötsel kunde åstadkommas
endast på öfvertygelsens väg, utan att lagstiftningen bestämde
något om den enskilda skogshushållningen; och har Komitén af dessa
handlingar inhemtat, att bland de 25 af rikets samtliga Hushållningssällskap,
utgörande tillsammans 26, hos hvilka berörda fråga kommit till
slutlig behandling, 19 och deribland 4 af de nordliga länens Hushållningssällskap
uttryckt den mening, att en ändamålsenlig skogshushållning
å enskilde skogar ej ensamt på öfvertygelsens väg stode att vinna, utan
vore det nödigt, att lagstiftningen i sådant syfte på ett eller annat sätt
mellankomme; hvaremot de öfriga 6 och deribland Gefleborgs läns Hushållningssällskap
ansett, att lagstiftningen ej borde i den enskilda skogshushållningen
ingripa. I sammanhang härmed torde ock kunna nämnas,
att vid de sammanträden med sågverksegare och andra för skogshushållningen
intresserade personer, som särskildt inom Norrland distriktvis

172 MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 8. §§ 40—45.

föranstaltats i anledning af ett utaf sågverksegare i Helsingland hos Komitén
framstäldt förslag till skogshushållningens ordnande, åtskilliga yttrat
sig i enahanda syftning som flertalet af Hushållningssällskapen, men
andra för den motsatta åsigten.

Frågan om de åtgärder, som från statens sida kunna och böra vidtagas
i ändamål att bevara de enskilda skogarne i Norrland undan vidare
förstörelse och befordra desammas bibehållande i framtiden vid en
grundmassa, som må anses för landets behof betryggande, innefattar en
af de vigtigaste och tillika svåraste uppgifter, Komitén haft sig förelagde
att lösa. Emot de af förra Skogskomitén i sådan syftning föreslagne
stadganden — dock icke inskränkte till de norrländska länen, utan omfattande
hela riket och gående hufvudsakligen derpå ut, att, om skogen
å till skogsbörd egnad mark, utan ändamål af odling, sköflades och föröddes,
så att hvarken fröträd, ungskog eller växande plantor funnos
qvar å marken till den mängd och beskaffenhet, som sakkunnige män
pröfvade erfordras för fullgod återväxt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
efter undersökning, skulle ega, vid vite, tillsvidare förbjuda skogens
anlitande till annat än husbehof, äfvensom, der förbudet icke hörsammades,
ställa skogen för viss kortare tid, på egarens bekostnad, under
uppsigt för att sålunda bringa förbudet till åtlydnad — förekommo
hos Eders Kongl. Maj:t, såsom nådiga skrifvelsen till Rikets Ständer af
den 30 Maj 1857 utvisar, sådana betänkligheter, att Eders Kongl. Maj:t
ansåg sig då förnärvarande icke böra till Rikets Ständer framställa något
förslag i omförmälda syftning. Berörda förslag, hvilket i så måtto
innefattade föreskrift om skogsodling, att det, utom hvad nämndt är,
tillika innehöll den föreskrift, att, när jordegare, mot hvilken omförmälda
förbud blifvit tillärnpadt, visade, att han vidtagit ändamålsenliga
åtgärder för den afbrukade skogens bringande till återväxt, förbudet
skulle återkallas och upphäfvas, kom likväl sedermera i något förändrad
form, genom enskild motion, under pröfning vid 1868 års riksdag
och vann tillstyrkande af dåvarande Lagutskott utan annan väsent -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 8. §§ 40—45. 173

ligare förändring, än att påföljden för den, som sköflade eller förödde
sin skog, inskränktes till förbud att begagna den annorledes än för husbehof;
men vid behandlingen i kamrarne lyckades förslaget icke tillvinna
sig riksdagens bifall. Vid följande riksdag, då det af föregående riksdagens
Lagutskott framställda förslag, genom enskild motion, som dock afsåg
allenast Gotlands län, ånyo drogs under pröfning, blef detsamma emellertid
för nyssnämnda län antaget och återfinnes nu i ofvanberörda, till
förekommande af skogsförödelse på Gotland utfärdade Kongl. Förordning.

De stadganden, denna författning innehåller, tilläfventyrs lämpliga
och tillräckliga för den landsort, de afse, skulle dock, efter Komiténs
förmenande, icke för Norrland vara tillfyllestgörande. Lokala och
territoriela förhållanden äfvensom ortens behof i allmänhet synas göra
andra föreskrifter för de norrländska länen företrädesvis erforderliga.
Det torde kunna befaras, att den i samma författning mot skogsförödelse
stadgade påföljd — förbud att begagna skogen annorledes än till husbehof
— i de flesta fall, då den kunde vinna tillämpning, skulle komma
försent för att skydda ungskogen. Och med hufvudsakligt afseende å
nödvändigheten att under alla förhållanden bevara den undan förstörelse,
så att i Norrland alltid måtte komma att finnas en skogsmassa, som vore
mot allmännare skogsbrist för framtiden betryggande, har Komitén trott
det säkraste medlet för detta ändamåls ernående vara att söka i föreskrifter
af beskaffenhet, att derigenom skogsegaren betoges all utsigt
att medelst ungskogens anlitande bereda sig någon fördel och frestelsen
dertill således förlorade sin förledande magt. Att i sådan syftning,
vid påföljd af konfiskation och bötesansvar, förbjuda all afverkning af
träd under vissa dimensioner, skulle dock utan tvifvel vara ett alltför
betänkligt ingrepp i den enskildes dispositionsrätt. Svårligen lärer det
kunna honom betagas att för eget husbehof använda skog af hvilka dimensioner
som helst. Äfvenså och då virke af mindre dimensioner äro
för hvarjehanda ändamål inom orten i allmänhet behöfliga, torde billigheten
fordra, att all afyttring af virke inom orten lemnas fri, desto hellre

174 MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 8. §§ 40—45.

som, der afverkningen icke öfverskrider ortens eget behof af skogsprodukter,
någon synnerlig våda deraf för framtiden icke i allmänhet lärer kunna
uppstå. Deremot synes all föryttrirg utom orten af virke under vissa
dimensioner böra genom bestämda lagbud på det kraftigaste motverkas.
Och då ifrågavarande ändamål icke torde kunna vinnas, med mindre den
gräns, hvarunder afverkningen för export sålunda icke skulle få sträcka
sig, bestämmes så, att icke något träd blefve dertill användt, som ej
uppnått mognad, hvilket i allmänhet torde kunna antagas inträffa, då
trädet vid 16 fot från roten håller 8,3 decimaltum i genomskärning, har
Komitén i 42 § föreslagit såsom allmän regel, att, om träd afverkas, innan
det uppnått dessa dimensioner, det icke må från orten afskeppas.

Utöfvandet af erforderlig kontroll å efterlefnaden af denna föreskrift
torde, hvad beträffar rundvirke och äfven bilade virkespjeser, icke möta
någon svårighet, om vederbörande tullbetjening, på hvilken föreskriftens
öfvervakande i sista hand skulle bero, deråt egnar erforderlig uppmärksamhet.
Vore deremot trädet försågadt till bräder eller plank, när det
förekomme till afskeppning, skulle det i de flesta fall blifva särdeles
svårt, om icke omöjligt, att med full säkerhet urskilja, huruvida den
förädlade varan tillkommit af undermåligt virke. Visserligen kunna i
många fall växtringarne och äfven andra märken lemna ledning i berörda
hänseende, men fullt tillförlitligt omdöme i hvarje särskildt förekommande
fall lärer icke med någon grad af säkerhet kunna på dessa
kännetecken grundas. I betraktande häraf och då det likväl måste vara
af synnerlig vigt, att kontrollen mot undermåligt virkes användande till
försågning för export göres så lätt verkställbar och tillförlitlig, som
möjligt, men, så vidt Komitén kunnat finna, detta icke står att vinna
annorledes än genom absolut förbud mot all försågning af dylikt virke,
har Komitén ansett sig böra framställa förslag derom. Den olägenhet,
som af detta förbud skulle för den enskilde uppstå genom det tvång,
han blefve underkastad med afseende å sjelfva sättet för tillredandet af
det undermåliga virke, han kunde vilja för egen del begagna, torde icke

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 8. §§ 40—45. 175

såsom ett vara af någon betydenhet i jemförelse med det ändamål, som derigenom
befordras, och lärer i alla händelser finna fullkomligt rättfärdigande
deri, att den är af omständigheternas kraf med nödvändighet betingad.

Påföljden för öfverträdelse af de i omförmälda hänseende föreslagne
förbud har Komitén ansett lämpligen kunna bestämmas till varans förlust
jemte böter, 5 rdr eller mera till och med 500 rdr, såsom i 90 §
af förslaget närmare upptages. Och då beskaffenheten af denna påföljd
gör det angeläget ej mindre för skogsegaren än för dem, på hvilka kontrollens
handhafvande skulle hvila, att, till undvikande af förvecklingar
och misstag, det moment, då undermåligt virke skulle vara beslag underkastadt
och hvilket naturligtvis borde anses vara för handen, när af
omständigheterna kunde slutas, att virket vore afsedt att på otillåtet
sätt användas, varder så noga bestämdt, att någon tveksamhet om gränsen
för ömsesidiga rättigheter och skyldigheter icke må uppstå, har
Komitén häruti hemtat stöd för den af Komitén föreslagna föreskrift,
att undermåligt virke ej må intagas inom område, som vid såginrättning
begagnas till sågplats, sågbacke eller sågränna.

Likasom i de nu omförmälda förslagen har Komitén jemväl för ofritt
vid bemödandet att ordna den enskilda skogshushållningen så, att
allmännare skogsbrist- förekommes, haft till ögonmärke att söka undvika
andra inskränkningar i den fria dispositionsrätten, än som af behofvet
oundgängligen påkallas. 1 sådan riktning och då grunderna för en förnuftig
hushållning fordra, att ett afverkadt träd varder till dess möjligen
största del fördelaktigt användt, har Komitén i 2 mom. af 42 § inrymt
föreskrift, åsyftande att undanrödja alla hinder, som af öfrige föreslagna
stadganden eljest kunde möta för fritt användande af den öfre
delen af ett fullmåligt träd eller toppstocken.

Äfvenså och enär det ej heller vore hvarken med klokhet eller billighet
öfverensstämmande, att, om någon skog funnes af beskaffenhet,
att för dess ordentliga skötsel och vård, såsom för gallring inom alltför
täta bestånd eller eljest, erfordrades, att virke af mindre dimensioner

176 MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 8. §§ 40—45.

afverkades, skogsegaren skulle vara förhindrad använda dylikt virke, på
sätt han kunde finna för sig förmånligast, har Komitén i 43 § sökt åt
skogsegaren bevara denna rättighet, hvars utöfvande likväl skulle bero
på undersökning i hvarje särskildt fall af vederbörande revierförvaltare.

Af flera skäl har det synts Komitén önskligt, att krono- och skogsbetjeningens
inblandning i den enskildes hushållning kunde undvikas och
kommunerna sjelfva, såsom närmast intresserade i saken, hålla hand deröfver,
att skogarne icke missvårdas. Men vid närmare öfvervägande har
Komitén trott det kunna befaras, att, om tillsynen blefve beroende allenast
af kommunerne, de åsyftade verkningarne af de föreslagne förbuden
mångenstädes skulle i väsentlig mån förfelas; hvarföre Komitén så
till vida gått en medelväg, som Komitén stannat i den åsigten, att öfvervakandet
af hushållningen med de enskilda skogarne borde utöfvas af kronooch
skogsbetjening, äfvensom tulltjensteman inom hamn- eller lastageplats,
samt kommunerna jemte landstingen samfäldt, så att, utom statens
bemälde tjensteman och betjente, jemväl ledamot af kommunal- eller
sockennämnd, stadsfullmägtig samt den eller de, som af landsting och
af kommunalstyrelse kunde varda dertill särskildt utsedde, skulle, på
sätt i 98 § är föreslaget, ega att öfverträdelser i omförmälda hänseenden
genom åtal i laga ordning beifra; och då det torde kunna antagas,
att nitet vid tillsynens utöfvande lifvas, i mån som det varder med utsigt
till vinnande af enskild fördel förenadt, samt dessutom billigheten
fordrar, att de enskilde personer, som varda besvärade med uppdrag af
ifrågavarande beskaffenhet, beredes skälig ersättning derför, efter som
omständigheterna medgifva, har Komitén föreslagit, att böter för öfverträdelser
af förbuden rörande de enskilda skogarne, äfvensom behållningen
af undermåligt virke, som dö mes förbrutet, skulle fördelas så, att
% deraf tillfalla åklagaren, på sätt 102 och 104 §§ närmare utvisa, samt
endast återstående Vs tillkommer kronan.. Den afvikelse, detta förslag
innefattar från den i allmänna Strafflagen antagna grundsats, enligt hvilken
alla böter, som der äro stadgade, skola tillfalla kronan ensam, har

177

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 8. §§ 40—45.

synts Komitén desto mindre förtjena uppmärksamhet, som, utom det att
samma afvikelse är grundad i sakens särskilda natur, den har sin motsvarighet
i åtskilliga under sednare tider utkomna författningar af öfvervägande
ekonomisk beskaffenhet.

Det af Komitén i 98 § tillika framställda förslag, att, der egare
eller innehafvare af för alltid afsöndrad lägenhet öfverträder den rätt
till skogens begagnande, honom tillkommer, äfven egaren af det hemman,
hvarifrån lägenheten är afsöndrad, må slik öfverträdelse åtala,
grundar sig derå, att, då hemmansegarens intresse i så måtto är beroende
af det sätt, hvarpå hushållningen med lägenhetens skog handhafves,
att hans rättighet till utbekommande af den årliga afgäld, som är
lägenheten åsatt, kunde äfventyras, derest skogen föröddes, det synts
böra lemnas hemmansegaren öppet att, på sätt nämndt är, öfvervaka
hushållningen med skogen.

Af hvad Komitén här ofvan anfört derom, att de till förekommande
af skogsförödelse på Gotland gifne stadganden icke vore för Norrland
tillfyllestgörande, följer dock ingalunda, att Komitén anser dylika stadganden
vara för de norrländska länen öfverflödiga. Tvärtom finner Komitén
det vara af stor vigt, att, om den till skogsbörd egnade marken
der afrödjes annorledes än för odling eller annat likartadt gagneligt ändamål,
kraftiga åtgärder vidtagas för densammas återbringande i skogbeväxt
skick. Huruvida åter inom de orter, hvarom nu är fråga, någon
verksam påföljd i sådant hänseende skulle kunna vara att förvänta allenast
deraf, att den genom afverkning eller afrödjning missvårdade skogen
ställdes under förbud mot anlitande för annat än husbehof, synes
emellertid Komitén mer än tvifvelaktigt. Det torde nemligen kunna befaras,
att ett sådant förbud mångenstädes icke skulle hafva annan verkan,
än att hemmansegaren, nöjd med den vinst han redan af den afmejade
skogen skördat, sorglöst öfverlemnade åt sina efterkommande
att, om de funno det med sin fördel öfverensstämmande, vidtaga åtgärder
för skogens återväxt, och sålunda det vigtiga. ändamålet äfventyras.

178

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 9. §§ 46—54.

Nödvändigheten att betrygga det allmänna mot följderna af ett dylikt
äfventyrande, som skulle kunna lända de norra orterna till ohjelplig
skada, påkallar, efter Komiténs förmenande, bestämda föreskrifter om
skyldighet för den enskilde att i fall, som ofvan äro antydda, inom viss
tid befordra skogen till återväxt. Förslag till dylika föreskrifter, i hvilka
Komitén med sorgfällighet sökt betrygga så väl den enskilde mot de
olägenheter, som för honom skulle uppstå, om det beslut, hvarefter han
hade att rätta sig, komme att grundas på mindre noggrann undersökning
af skogens tillstånd och beskaffenhet, som ock det allmänna mot
äfventyret att se statens sträfvanden för dess sjelfbestånd och förkofran
genom bristande aktning för gifna föreskrifter omintetgjorda, upptagas i
45 §, till hvilken Komitén alltså får hänvisa, endast här tilläggande, att
den på en gång lämpligaste, verksammaste och naturligaste påföljden för
underlåtenhet att ställa sig föreskrifterna om skogsodling till efterrättelse
i allmänhet synts Komitén vara att söka, icke uti förbud mot skogens
anlitande annnorledes än för husbehof, utan dels i viten, dels ock
företrädesvis i stadgandet, att hvad af den enskilde eftersattes skall på
hans bekostnad genom det allmännas försorg verkställas.

Kap. 9. Om de af Komitén sålunda till förebyggande af ungskogens förstö ^

4‘ rande och åstadkommande af erforderlig återväxt å förödd skogsmark

föreslagne stadganden vinna bifall, skall utan tvifvel den största faran, ,
som i detta hänseende hotar Norrlands framtid, vara förebygd. För en
fullt ändamålsenlig skogsskötsel är det dock icke nog, att skogsegaren
inskränker sig till att icke anlita annat än den mogna skogen och verkställer
skogskultur, i mån det är behöfligt. Dertill fordras äfven, att
afverkningen fördelas efter grundmassans beräknade förmåga af uthållighet,
så att skogen årligen må lemna någorlunda lika afkastning. En sådan
på vetenskapliga reglor grundad skogsvård torde dock, om den
skall medföra något väsentligare gagn, betinga större skogsareal, än som
i allmänhet kommit på enskilda hemmans lott, och förutsätter naturligtvis
äfven ett intresse att bibehålla grundmassan oförminskad, som

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 9. §§ 46—54.

179

icke kan antagas hos den, hvilken endast under viss tid eger nyttja skogen.
Ett vigtigt moment i sträfvandet att befordra en rationel skogs o

o O c?

hushållning innefattas derföre i främjandet af skogsarealernas bibehållande
eller återbringande, under eganderätt, i sarnladt skick. Detta är
ock så till vida erkändt af sednare tiders lagstiftning, som den alltmer
och mer undanröjt de hinder, en förut på jordens odling och dermed i
omedelbart sammanhang stående frågor nog ensidigt riktad omtanka
uppställt mot bildandet af större sammanhängande skogsegendomar. Det
steg i sådan riktning, som genom utfärdandet af Kongl. Förordningen
den 6 Augusti 1864 och Kongl. Kungörelsen den 8 September 1868
togs, torde icke lemna ruin för någon önskan om vidare utsträckning af
rättigheten att afsöndra mark för skogsbruk. Genom denna sednare
författning stadgas nemligen, att, om innehafvare af hemman åstundar
att större afsöndring än Vio eller, då frågan rörer säteri-, rå- och rörssamt
insockne frälsehemman, Vä deraf verkställa, han må sådant anmäla
hos Konungens Befallningshafvande, som har att, beträffande såväl tillstånd
dertill som bestämmande af afgäld å jorden, meddela utslag och
dervid så förordna, att, å ena sidan, säkerheten för hemmansräntans och
öfriga skyldigheters framtida utgörande förvaras och, å den andra, jordens
odling eller ändamålsenlig skogshushållning, när sådan genom skogsmarks
upplåtande under full eganderätt afses, varder befordrad. Tvärtom
synes lagstiftningen härvid hafva gått längre i antydda riktningen,
än med tillbörligt afseende å skogarnes förnämsta ändamål torde vara
förenligt; ty ingenstädes är det likgiltigt, huruvida hemmansegaren å
sitt hemman har skog, som fyller hans behof af skogseffekter, men i de
norra orterna, der behofvet af skogsprodukter såväl för byggnadsmaterialier
som bränsle är större och, i anseende till landets vidsträckthet,
svårigheterna att, der skogsbrist i en trakt är rådande, från annat håll
anskaffa hvad som felas mera kännbara, är det af högsta vigt, att hemmansegaren
icke inom sitt eget område saknar denna nödvändighetsvara,
intet i nämnda författning hindrar likväl, att vid dess tillämpning en

180

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 8. §§ 46---54.

hemmansegare, som icke åsj^ftar annat än att af sin skogstillgång draga
möjligen största vinst för tillfället, kan tillåtas att. från sitt hemman afsöndra
all dess skogsmark, endast säkerheten för hemmansräntans och
öfriga utskylders framtida utgörande derigenom icke äfventyras. Dylika,
mindre antagliga ytterligheter behöfva dock icke förutsättas för att
finna de vådor i omförinälda hänseende, hvartill författningen kan föranleda.
Den korta tid, författningen varit tillämpad, har väl icke varit
tillräcklig för att de af Komitén yttrade farhågor ännu skulle hunnit af

erfarenheten bekräftas. Åtminstone vet Komitén icke något exempel ur
verkligheten att åberopa; men i den erfarenhet, Komitén vunnit om riktningen
af befolkningens sträfvanden i allmänhet att, der så erbjuder sig,
för tillfällig vinning utan tanka på framtiden hastigt realisera sin skogstillgång,
anser Komitén sig hafva fullgiltig^ stöd för sina omförmälda
åsigter och på samma gång skäl för det förslag, Komitén i 47 § framställt
derom, att i intet fall må från hemman afsöndras mera mark för
skogsbruk, än att återstoden, under förutsättning af ändamålsenlig skötsel
och vård, finnes tillräcklig att i all framtid fylla hemmanets behof
af skogsalster. Den undersökning, som, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
till ledning, således alltid borde föregå hvarje upplåtelse för
skogsbruk, då afsöndringen afsåge mera än Vin eller, i fråga om hemman
af ypperligare jordnatur, mera än Vä af hemmanets hela egovidd,
skulle, eftör Komiténs förslag, för att vinna all den tillförlitlighet, omständigheterna
kunde medgifva, verkställas af landtmätare med biträde
af gode män och i närvaro af skogstjensteman. Frågan om beloppet af
den årliga afgäld, som skulle den afsöndrade lägenheten åsättas, torde
ock lämpligen böra i sammanhang med undersökningen i öfrigt göras
till föremål för utredning; och har Komitén, som trott, att, förrättningsmännen
till ledning för den beräkning i afseende å afgäldens belopp, de
vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet skulle verkställa, någon
viss allmän grund för uträkningen borde bestämmas, i sådant hän -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 9. <§§ 46-54.

181

seende antagit, att ett tunnland inegor motsvarar minst 5 och högst 20
tunnland skogsmark.

De förslag, hvarom nu förmäldt är, afse endast de fall, då skogsmark
af större vidd varder under eganderätt afsöndrad. Ledd af önskvärdheten,
att de skogslotter, som icke vore för hemmanens egna behof
erforderliga, allmänneligen koinme att sammanföras till skogsegendomar
af den storlek och beskaffenhet, att egaren kunde finna med sin fördel
förenligt att der införa ordnad, på vetenskapliga regler grundad hushållning,
har Komitén sökt finna medel för främjandet af detta ändamål.
I fall af beskaffenhet som detta lär dock lagstiftningen, äfven om den
träder gränsan för sin befogenhet så nära som möjligt, föga förmå, der
den icke af de enskildes egna sträfvanden understödjes. Genom lagbud
kan ingen tvingas att förskaffa sig och ej heller att aflåta egendom af
viss beskaffenhet. Men lagstiftningen kan i så måtto underlätta tillfället
till bildande af större sjelfständiga skogsegendomar, att den motverkar
skogarnes disponerande på- ett mot detta ändamål stridande sätt.
Nödvändigheten för sågverksegarne att, till betryggande af den rörelse,
de oftast med dryga kostnader förberedt, rikta sin omtanka på förvärfvandet
af enskildes skogar skulle, om dessa icke finge upplåtas annorledes
än under eganderätt, sannolikt bringa det derhän, att skogstillgångarne
blefve mera samlade. Att nu på en gång taga ett sådant steg
fullt ut, skulle dock i flera hänseenden vara betänkligt, ity att det kunde
förqväfva eller alltför mycket hämma den för Norrlands framtid så vigtiga
sågverksörelsen. Men en inskränkning i rättigheten att för viss tid
upplåta mark för skogsbruk anser Komitén icke allenast vara af tillståndet
inom Norrland, sådant Komitén förut framställt detsamma, rättfärdigad,
utan med tvingande magt påkallad. Isynnerhet är detta förhållandet
beträffande det hitintills så ofta anlitade sättet att upplåta afverkningsrätt
till skog, utan att jorden tillika afsöndras. Det menliga
inflytande dessa upplåtelser, på sätt Komitén i föregående afdelning af
detta betänkande anfört, redan utöfvat och utan tvifvel än vidare kom -

182

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 9. §§ 46''-54.

ma att utöfva så väl å skogarnes tillstånd, som i flera andra afseenden,
göra det till en angelägenhet af framstående vigt, att tiden för dylika
upplåtelser begränsas, så att åtminstone en efterkommande hemmansegare,
som önskar sjelf öfvertaga hushållningen med sin skog, icke må
genom föregående aftal derifrån alltför länge hindras. I öfverensstämmelse
med dessa åsigter har Komitén föreslagit, dels att för skogsbruk
ej må annorledes än under eganderätt afsöndras mera än Vio eller, då
frågan rörer hemman af ypperligare jordnatur, mera än 7-> af hemmanets
hela egovidd, dels att upplåtelse af afverkningsrätt till skog på viss
tid, utan att jorden tillika afsöndras, ej får ske för längre tid än högst
tio år, dels och att sådan upplåtelse ej må ega ruin i den "händelse, att
från hemmanet förut är för skogsbruk afsöndrad så stor del af egovidden,
att den skog, som återstår, icke öfverstiger hvad för hemmanets
eget behof af skogsalster tarfvas.

Något förpligtande för egare af skogsegendom att der införa ordnad
hushållning har Komitén ansett icke kunna ifrågakomma. Men till en
uppmuntran i sådan riktning har Komitén föreslagit, att den, som låter
upprätta särskild, på vetenskapliga reglor grundad hushållningsplan för
skogens behandling, eger att få densamma af Skogsstyrelsen pröfvad.
Denna rättighet, hvilken likväl torde böra inskränkas till skogsegendomar
af en viss omfattning, af Komitén föreslagen till en vidd af minst 1000
tunnland, skulle, för att medföra åsyftad verkan, motsvaras af ovilkorlig
skyldighet för skogsegaren att vid afverkningen ställa sig den godkända
hushållningsplanen till efterrättelse. Påföljden för densammas öfverskridande,
deröfver revierförvaltaren i främsta rummet hade att vaka, synes
lämpligen kunna, i öfverensstämmelse med hvad för öfverträdelse af föreskrifterne
rörande de enskilda skogarne i allmänhet är föreslaget, bestämmas
till varans förlust jemte böter.

Hvad för öfrigt.beträffar hushållningen med skogen å afsöndrad mark,
har Komitén trott de reglor och bestämmelser, som skulle gälla för enskilda
hemmans skogar, kunna antagas, endast med de ändringar eller

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 10. §§ 55—56.

183

tillägg, som betingas deraf, att faran för misshushållning med skogen å
en särskildt för densammas tillgodogörande afsöndrad eller upplåten
skogstrakt i allmänhet torde vara större, än om skogen stode uteslutande
under hemmansegarens vård. Af denna anledning har Komitén framställt
ett förslag, som går derpå ut, att egare af afsöndrad skogsmark
icke, såsom hemmansegaren, skulle vara berättigad att både för husbehof
och afsalu inom orten afverka träd af livilka dimensioner som helst,
utan denna rättighet för egaren af afsöndrad lägenhet inskränkas så, att
han icke utan vederbörande revierförvaltares, efter förutgången undersökning,
meddelade tillstånd skulle ega att annorledes än för husbehof
sträcka afverkningen till träd, som icke uppnått den storlek, som för exportabelt
virke i allmänhet är föreslagen.

Af enahanda skäl, som nyss äro anförda, har Komitén ock antagit
det vara af nöden, att, då skogen å afsöndrad mark finnes missvårdad,
så att åtgärder för skogskultur behöfva vidtagas, skogsegaren, utom de
påföljder, som äro för hemmansskogar stadgade, underkastas det äfventyr,
att, der för skogens skyddande och bevarande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
pröfvar så skäligt, egaren vid vite för viss tid förbjudes
begagna densamma annorledes än för husbehof.

De förslag till stadganden rörande enskilde tillhöriga hemmans sko- Kap. 10.
gar, som hitintills utgjort föremål för behandling, afse icke Norrbottens ^
och Westerbottens lappmarker. För dessa trakter synas andra föreskrifter
vara erforderliga. Angelägenheten att icke genom efterlåtenhet äfventyra
förlusten af det skydd skogarne i lappmarken, såsom en naturlig
stormkappa, nu lemna mot de för kulturen så menliga fjellvindarne,
gör det deremot till en nödvändighet att, så långt omständigheterna medgifva,
söka bevara dessa skogar från förstörelse. En gång uthuggna,
skulle de till följd af klimatiska förhållanden sannolikt aldrig kunna bringas
till ordentlig återväxt, och på samma gårig måhända en stor del af
det nedra landets kultur vara till spillo gifven. Mot en dylik fara äro
de af Komitén i afseende å enskilda skogarne i allmänhet föreslagna

184

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 10. §§ 55—56.

stadganden icke betryggande; och något hinder för meddelandet af strängare
föreskrifter rörande hushållningen med skogarne i lappmarken lärer
icke möta af den rätt, hemmansegarne der ega till skogen. Hvarken genom
äldre eller nyare författningar hafva de fått sig försäkrad annan
rätt till skogen, än som tillkommer kronohemmansåbor. Alla skogar der
äro således ännu statens tillhörighet. Allmänna afvittringen skulle i viss
mån kunna rubba detta förhållande; men först i sednare tider börjad,
är den ännu ingenstädes inom nämnda lappmarker slutad. Det tillfälle,
som följaktligen ännu finnes att utan ringaste kränkning af eller ingrepp
i enskild eganderätt förbinda den rättighet till skogens begagnande, som
anses böra tillkomma hemmansegaren i. den ort, hvarom fråga är, med
sådana föreskrifter, att skogarnes förstörelse i möjligaste måtto förebygges,
utan att utvägarne till nödtorftig bergning varda innevånarne betagna,
torde sålunda icke böra leinnas obegagnad. Utgående från dessa åsigter,
har Komitén trott det vara lämpligt, att enskilde hemmansegare i
de båda oafvittrade lappmarkarne allt framgent och således äfven efter
det afvittring egt rum, bibehållas i väsentligen enahanda ställning i förhållande
till skogen, som de nu innehafva, så att de i regeln icke skulle
ega använda den annorledes än dels för husbehof och dels i öfrigt efter
utsyning af vederbörande skogstjenstman. Genom de af Komitén i sådan
syftning föreslagna stadganden skulle ock för det allmänna vinnas
den högst väsentliga fördelen, att derigenom kunde förekommas de betydande
olägenheter och svårigheter i afseende å bevakandet af kronans
egna skogar, som helt säkert skulle uppstå, derest egarne af frälse- och

skattehemman i lappmarken, efter afvittringen, icke underkastades andra

•»

inskränkningar i afseende å skogens begagnande, än hemmansegarne i det
nedra landet. Redan genom åtgärden att föra det å kronoskog åverkade
virket in på enskild person tillhörigt hemmans skogsområde skulle i de
flesta fall all verkan af skogsbetjeningens spaningar efter virket omintetgöras;
men isynnerhet skulle svårigheterna visa sig framstående i de fall,
då uti vattendragen, som leda från de vidsträckta lappmarkerna, ostämp -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 10. §§ 55-56.

185

ladt virke anträffades. I ovissheten, huruvida detta virke dock vore
lofligen afverkadt, skulle nemligen skogspersonalen icke utan förutgångna,
till följd af lokala och territoriela förhållanden sannolikt oftast fruktlösa,
forskningar kunna tilltro sig att taga dylikt virke i beslag — en villrådighet,
som deremot, om Komiténs förslag godkännas, desto mindre torde
kunna uppkomma, som det vore att antaga, att icke något lofligen afverkadt
moget virke koinme att från lappmarkstrakterne nedflottas åt
kusten, utan att vara med kronomärke försedt.

Då emellertid hemman inom lappmarken finnas, som sakna skog för
eget behof, ocli tillfället för egarne af sådane hemman, att inom orten
förskaffa sig hvad som brister, torde böra underlättas, skulle, efter Komiténs
förslag, äfven utan utsyning utverkning för afsalu inom lappmarkerna
få ega rum, dock icke af större träd, hvilka med fördel kunde
fraktas nedåt kustlandet, utan endast af mindre, till dimensionen bestämdt
virke.

Den uppoffring, staten måste vidkännas för handhafvande! af den
tillsyn och kontroll, hvarunder lappmarksskogarne, enligt Komiténs förslag,
skulle hållas, kan väl icke blifva så stor, att till följd deraf hinder
kan möta för genomförandet af förslaget; men kostnaderna i detta hänseende
blifva dock utan tvifvel alltid af den betydenhet, att det icke
skäligen kan begäras, att det virke, hemmansegarne utöfver eget behof
bekomma, lemnas dem utan all ersättning. Ett sådant anspråk å den
enskildes sida skulle, efter Komiténs förmenande, vara så mycket mera
obefogadt, som hemmansegarne i lappmarken, måhända just med afseende
derå, att de icke egentligen fått sig tillförsäkrad rätt till annat än hemmanets
inegor, äro, i jemförelse med hemmansegarne inom det öfriga
Norrland, synnerligen lågt beskattade. Hemmansränta!! inom lappmarken
är nemligen en gång för alla bestämd till allenast Tio rdr rmt för helt
mantal. Ur såväl rättvisans som billighetens synpunkt har följaktligen
Komitén föreslagit, att för hvarje träd, som utsynas, viss afgift till ena -

186

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77.

handa belopp, som för utsyning af virke å kronohemmans och nybyggens
skogar är föreslaget, skall erläggas.

Kap. 11. Uti 11 Kap., angående utsyning och försäljning af skogsalster från

t§ 57—77. kronans gkogar, har Komitén, ledd af den grundsatsen, att, med iakttagande
af alla vilkor för skogens framtida bestånd, egaren må af densamma
njuta möjligen största afkastning, väl bibehållit det väsentligaste
af nu gällande stadganden, inrymde i Kong]. Förordningen den 21
December 1865, men tillika funnit åtskilliga ändringar och tillägg erforderliga,
åsyftande att bereda kronan ökad inkomst af dess egendom samt
de enskilde förmånen af tryggad säkerhet för åtnjutande af de rättigheter,
som dem tillkomma, i förening med en jemnare fördelning inom rättvisans
gränsor af de motsvarande skyldigheterna.

Hvad först angår de skogar, å hvilka enskilde hafva uteslutande rätt
till utsyning, har Komitén, i fråga om tiden, inom hvilken anmälan om
utsyning sist borde göras, ansett denna böra förändras från den 1 Mars
till den 1 April. Derigenom komme icke utsyningens verkställande att
i minsta mån fördröjas, enär skogsstatens tjensteman under nämnda båda
månader äro fullt upptagne af kontrollresor och således icke hafva tillfälle
att förr än längre fram under året företaga utsyning, dertill i allt
fall sommaren är lämpligare än våren; men för de enskilde kan det i
vissa fall, såsom då ombyte af åbo å hemman egt rum, hvilket i regeln
skall ske den 14 Mars, vara af vigt, att nye åbon för sin anmälan har
tid på sig till den 1 April.

Tiden, inom hvilken äskad utsyning skall verkställas, är nu bestämd
till den 1 Oktober. Men för den händelse hinder möter för utsyningens
verkställande inom den tiden, saknas föreskrift, huru i slikt fall skall
förfaras. Hitintills har det tillgått så, att de utsyningsförrättningar, som
icke inom den utsatta tiden medhunnits, företagits i mån det sedermera
kunnat ske, hvarvid stundom inträffat, att utsyningen icke kommit att
försiggå förr än mot slutet af året, derigenom den enskilde tillskyndats
den svåra olägenheten, att den för afverkning och utdrifning fördelakti -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77. 187

»•aste tiden — Oktober och November månader -— för honom gått för C lorad.

Denna olägenhet har synts Komitén böra undanrödjas genom den
föreskrift, att, om laga hinder möter för afslutande af utsyningsförrättnino-
före den 1 Oktober, vederbörande revierförvaltare hade att derom
ofördröjligen göra anmälan hos Skogsstyrelsen, som då skulle ega förordna
annan skogstjensteinan att verkställa den eller de förrättningar,
revierförvaltaren tinnes icke kunna inom nämnda tid sjelf medhinna; och
då det ej är af mindre vigt för dem, som icke hafva uteslutande rätt
till utsyning inom visst område, men af kronan tillhandlat sig virke, som
skall utstämplas, att ovilkorligen få stämpligen verkstäld före den 1 Oktober,
har Komiten trott berörda föreskrift böra gälla äfven i afseende
å förrättningar af denna sednare beskaffenhet.

Beträffande för öfrigt de syneförrättningar, som hafva till ändamål
att närmare bestämma den afverkning, som tillkommer dem, hvilka ega
uteslutande rätt till utsyning inom vissa områden, framställer sig den
såväl för det allmänna som för de enskilda vigtiga frågan, huru kostnaderna
för dessa syneförrättningar böra gäldas. Genom ofvannämnde
Kongl. Förordning är i 4 § föreskrifvet, att för virke, som sålunda utsynas,
stubbören eller deremot svarande afgifter till kronan ej skola erläggas,
men att den, som utsyning påkallat, är skyldig att sjelf gälda
synekostnaden, enligt grunder, som Eders Kongl. Maj:t förbehöll sig att
bestämma; hvarefter genom nådig skrifvelse till Skogsstyrelsen den 11
Maj 1866 förordnades, att utsyningssökande icke skulle gälda kostnaden
för utsyningsresorna, utan endast för den tid, förrättningen å stället upptagit,
till skogstjenstemännen såsom godtgörelse erlägga ett arvode af
Fem rdr om dagen samt förse dem med kost och husrum eller gifva
ersättning derför på det sedermera, genom nådig skrifvelse af den 13
Juni 1867, närmare bestämda sätt, att, om förrättningsmannen sjelf förskaffade
sig kost och husrum, godtgörelsen skulle beräknas, för kost till
En rdr 50 öre och för husrum till 50 öre om dagen.

188

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77.

Uti de i inledningen till detta betänkande omförmälda underdåniga
ansökningarne af skogstjensteinännen i ISiorrbottens och Westerbottens
län om ändring i berörda bestämmelser angående kostnaderna för virkesutsyningar
hafva bemälde tjensteman hufvudsakligen anfört: att kostnaderna
drabbade utsyningssökanderna mycket olika och ojemnt; att svårighet
oftast uppstode för skogstjensteinännen att, såsom dem ålåge, för
den händelse mer än en förrättning å dagen verkställdes, repartisera
kostnaderna; samt att den ersättning, som för dylika förrättningar tiilkomme
skogstjensteinännen, vore alltför ringa; för utveckling af hvilka
skäl skogstjensteinännen inom Westerbottens län andragit, hurusom, hvad
anginge debiteringens ojemnhet, det vore klart, att, då en nybyggare
måste betala lika mycket som en större by, när blott en förrättning handlades
om dagen, den förre blefve för sin utsyning oskäligt mera betungad
än åboerne i den större byn. Åt nybyggaren med ej fullt sjundedelen
så stort område som den större byn kunde naturligtvis blott i
proportion derefter utstämpling beviljas, till följd hvaraf utsyningskostnaden
per träd blefve för nybyggaren mångdubbelt större än för åboerna
i den större byn; hvarförutom ofta inträffade, att för utsyning åt en aflägse
boende nybyggare åtginge lika lång tid som för flera, ej långt
fi ån hval andia boende, så att äfven till följd häraf en jemförelsevis betydlig
ojemnhet i debiteringen uppstode; för närmare belysande af hvilka
förhållanden fanns vid ansökningen fogad en å utsyningslängderna inom
Westerbottens län för år 1867 grundad tablå, utvisande, att, under det
för somliga åboer utsyningskostnaden för hvarje träd uppgick ända till
35 öre, den för andra icke belöpte sig ens till 7, öre trädet, — Den
anmärkta repartiseringsskyldigheten vore, såsom sökanderne vidare andragit,
oftast så svår att fullgöra, att antingen tjenstemännen sjelfva eller
utsyningssökanderna derå vid flera tillfällen blcfvo lidande. Mer än en
gång hade det händt, att förrättningsmannen, i tanka att han skulle medhinna
ytterligare en förrättning på dagen, tagit betaldt endast för en half
dag å det ställe, der första ussyningen för dagen egt rum, samt deref -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. il. §§ 57''—''11.

189

ter begifvit sig å väg till nästa nybygge. Men, då vägar icke funnes,
utan man gående eller roende måste fortskaffa sig, vore den tid, som
åtginge för att komma från ett ställe till ett annat, icke lätt att beräkna.
Ofta nog måste man vandra rundt omkring en större sjö, enär båt
icke funnes att tillgå på den sida, derifrån man komme; hvilket förorsakade
tidsutdrägt, så att någon ytterligare förrättning den dagen icke
medhunnes; och förrättningsmannen hade sålunda gått miste om hälften
af sitt dagsarvode. Äfven om skogstjenstemannen i beräknad tid frainkomme
till nybygget, fördröjdes förrättningen ofta deraf, att nybyggaren
vore långt hemifrån sysselsatt med inbergning af hö, hvilka göromål i
de nordliga orterna fortgingo från medlet af Juli, till dess snö folie. Sällan
ginge någon dag förbi, utan att oförutsedda omständigheter sålunda
fördröjde förrättningen; men skyldigheten att repartisera kostnaderna och
utsätta desamma i syneprotokollet, hvilket skulle aflemnas, innan förrättningsmannen
sig från stället begåfve, vore det oaktadt alltid densamma.
Jemväl kunde å andra sidan inträffa, att förrättningsmännen, troende sig
icke medhinna mer än en förrättning, toge full betalning för den första
förrättningen å dagen, änskönt, såsom sedermera befunnits, ytterligare
en förrättning å dagen kunnat medhinnas; hvarigenom förrättningsmännen
vid det förhållande, att de icke egde att för den dagen debitera
mera än de redan uppburit, dömdes till lättja och overksamhet, derpå
såväl de sjelfva som utsyningssökanderna blefvo lidande. — Och hvad
beträffade sjelfva beloppet af den ersättning, som vore bestämd att för
ifrågavarande förrättningar utgå, är af skogstjenstemännen i Westerbottens
län anmärkt, att den icke stode i öfverensstämmelse med de höga
matpriser, som der''i länet vore gällande, och de dryga fortskaffningskostnaderna.
A flera orter funnes icke gagnelig föda att tillgå, hvarföre
förrättningsmännen voro nödsakade att fortskaffa sådan genom särskilda
bärare; och under sommarvärmen blefve den ofta förstörd, hvilket ytterligare
förhöjde lefnadskostnaden. Men äfven å ställen, der föda kunde
erhållas, utgjorde Två rdr om dagen icke tillräckligt traktamente. Väl kunde

190

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77.

de fordra ersättning in natura, men det missnöje, som då uppstodeå
ställen, som de oupphörligen under tjensteresorna måste besöka, nödgade
dem att hellre med egen uppoffring ersätta skilnaden. Det, som synnerligast
bidroge till resornas fördyrande, vore dock bristen på vägar. Genom
bärare måste sakerna fortskaffas, och förrättningsmännen sjelfve tingo
gå. Ofta nog måste tvenne bärare anlitas, när färden vore lång samt
mat- och klädesförråden derföre måste vara större. Uppför de strida
elfvarne kunde ej mindre än tvenne roddare begagnas; och minst En
rdr per mil för hvarje roddare måste betalas, men mången gång, när
bördorna voro tunga, forssarne svåra eller vägen lång, ännu mera. Då
nu härtill komme att förrättningsmännen på många ställen icke utfinge
sitt arvode, att derå resedagar, hvarunder förrättning icke verkställdes,
alltid under hvarje resa inträffade, samt att för derunder infallande
sön- och helgdagar, på hvilka något arbete icke kunde ega
rum, traktamente icke bestodes, vore uppenbart, att behållningen oftast
blefve ingen, men att deremot förlust mången gång uppstode. Den resekostnadsersättning
af 400 rdr årligen, som skulle till skogstjenstestemännen
utgå för alla resor i kronans ärenden, föranledda af utsyningsförordningen
och författningen om kronoparkers bildande, behöfdes till fullo
för det afsedda ändamålet, hvadan någon beräkning å dessa medel såsom
resekostnad i och för utsyningarne åt enskilde icke kunde göras. Dessutom
hade i anseende dertill, att någon ersättning åt den revierförvaltaren
såsom biträde vid dessa förrättningar åtföljande skogsuppsyningsmannen
icke vore beviljad, den förre måst vidkännas utgifter för den sednares
lefnadskostnad och husrum. Oundvikligt nödvändigt vore det nemligen,
att skogsuppsyningsmännen, hvar inom sitt bevaknfngsområde, medföljde
revierförvaltaren, förnämligast af det skäl, att en noggrann kännedom om
stället för utstämplingen erfordrades för handhafvande af kontrollen öfver
afverkningen men äfven derföre, att förrättningsmännen ovilkorligen
måste medhafva ett pålitligt och säkert vittne, som kunde intyga, huru
det tillginge vid förrättningarne, öfver hvilka begär att klandra och lust

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57-77.

191

till klagan så ofta förspordes. — På dessa, jemväl af skogstjenstemännen
inom Norrbottens län i de väsentligaste delarne åberopade skäl hafva
sökanderne, jemte hemställan, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder
stadga, att skogsuppsyningsman skulle vara skyldig att såsom biträde vid
utsyningsförrättningar inom sitt bevakningsområde, på revierförvaltarens
kallelse, närvara, tillika i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
måtte i nåder förordna: att utsyningssökande för de förrättningar, som
i 2 § af utsyningsförordningen omförmäldes, skulle, förutom utgifvande
af ett arvode till revierförvaltaren af Fem rdr för hvarje förrättning,
erlägga i ersättning för kost och husrum, till revierförvaltaren hyra
rdr och till den biträdande skogsuppsyningsmannen Två rdr för hvarje
dag, som i och för förrättningen åtgår; att revierförvaltaren, så snart
utsyningarne inom revieret för året voro afslutade, skulle till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet ingifva längd öfver de verkställde
utsyningarne jemte räkning å kostnaderne, beräknade efter ofvan ano-ifne
grunder; att kostnaderne skulle derstädes utanordnas från skogsplanteringskassans
medel; samt att, sedan så beskaffade längder jemte
räkningar från alla revierförvaltare i länet inkommit, fördelning å hvarje
sökande af kostnaderne efter det utstämplade trädantalet inom hela länet
skulle, under iakttagande, hvad lassvirke beträffade, att 4 lass ansågos
motsvara ett träd, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande verkställas, hvarefter
längderna borde öfverlemnas till vederbörande kronouppbördsman,
för att samtidigt med kronoutskylderna indrifvas och derefter skogsplanteringskassan
godtgöras.

De olägenheter, nu gällande bestämmelser angående gäldandet af
kostnaderna för virkesutsyningar åt dem, som hafva uteslutande rätt till
utsyning inom visst område, vid tillämpningen i flera hänseenden medföra,
synas onekligen vara af beskaffenhet att påkalla ändring i samma
bestämmelser. Den måhända väsentligaste af dessa olägenheter — den mot
all rättvisa och billighet stridande olikhet i förmåner utan motsvarande
uppoffringar, som berörda bestämmelser för utsyningstagarne medföra i fall,

192

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57-77.

der anspråken å ena sidan dock icke hafva giltigare grund än å den andra
— skulle väl minskas, om det af Komitén framställda förslag till reglerande
af frågan om bestämmande af visst område för kronohemman och
inbyggen vinner bifall; men sådan verkan af denna reglering kan ej förväntas,
att icke de olägenheter, som återstå, göra en ändring i föreskrifterna
för omförmälda kostnaders gäldande högeligen önskvärd. En undersökning
af grunderna för de enskildes rättighet, att från kronans skogar
erhålla virke utöfver husbehof, ställer det utom allt tvifvel, att staten
ur rättslig synpunkt är oförhindrad att för åtnjutandet af samma
rättighet uppställa sådana vilkor, som erfordras, på det att kronan må
varda godtgjord för den uppoffring, den i och för tillsyn och kontroll
å skogen får vidkännas; och äfven från billighetens synpunkt torde någon
afsevärd anmärkning mot denna åsigt icke vara att framställa. Utgående
således från den meningen, att för allt virke, som från kronans
skogar tillfaller enskilde med fri dispositionsrätt, borde i allmänhet utgifvas
godtgörelse till belopp, som motsvarade de utgifter kronan i och
för tillsyn och kontroll å samma skogar underkastades, har Komitén — i
betraktande jemväl deraf, att det skulle vara svårt, om icke alldeles
omöjligt, att, särdeles i fall, der utsyningen företoges i sammanhang med
de förrättningar, skogstjenstemännen hafva att företaga i och för utsyning
och utstämpling af virke, som är afsedt att från de under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning stående skogarne försäljas, verkställa
en jemn och rättvis fördelning mellan kronan och de enskilde samt
emellan dessa sednare inbördes af de kostnader, samtliga förrättningarne
i sin helhet medfört — trott det vara lämpligt, att de, som äro till utsyning
af ifrågavarande beskaffenhet berättigade, i stället för dem nu åliggande
skyldighet att ersätta förrättningsmannen, tillförbindas att för
hvarje, träd af en viss storlek, som utsynas, erlägga viss afgift till kronan.
Hvad särskildt angår beloppet af denna afgift, har Komitén, med
ledning af tillgängliga uppgifter från vederbörande revierförvaltare, anställt
beräkning i afseende å de kostnader, utsyningstagare, enligt nu

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77.

193

gällande föreskrifter, få vidkännas för utsyningen, och dervid kommit till
det resultat, att dessa kostnader under sednare tiden i medeltal belöpt
sig till 4,3 öre för hvarje träd. Att detta belopp icke förslår att betacka
alla de utgifter, som för utsyningens verkställande och utöfvandet
af den erforderliga kontrollen för öfrigt drabba staten, derest utsyningstagarne
varda från ersättningsskyldighet befriade, är uppenbart; men om
berörda belopp ökas med omkring 50 procent, så att utsyningstagare
komme att för hvarje träd af sågtiinmers storlek erlägga till kronan en
afgift af 6 öre och i förhållande derefter för mindre virke, lassvis beräknadt,
föreställer sig Komitén, att det allmännas intresse skulle blifva
nöjaktigt tillgodosedt-, utan att den enskildes billiga anspråk träddes för
nära; och har derföre Komitén föreslagit afgiftens bestämmande till ö
öre per träd, på sätt närmare kan inhemtas af 58 §, som äfven innehåller
föreskrift, huru samma afgift bör inbetalas.

Hvad skogstjenstemännen i ofvanberörde underdåniga ansökningar
anmärkt om det dröjsmål vid syneförrättning, som vållas deraf, att sökanden
ofta är frånvarande, när förrättningsmannen till stället anländer,
torde kunna och böra afhjelpas genom stadgande, att sökandens frånvaro
icke hindrar förrättningens fortgång och att syneinstrument, som
icke varder, innan förrättningsmannen från stället afreser, till sökanden
eller hans ombud aflemnadt, skall tillställas någon pålitlig, i närheten af
sockenkyrkan boende person, för att vid anmälan vederbörande tillhandahållas.

Den jemnkning i grunderna för skogstjenstemännens aflöning, som
blir en följd af förslaget om erläggande till kronan af viss stämplingsafgift,
får Komitén tillfälle att framställa i sammanhang med frågan om
reglerande af bemälde tjenstemäns aflöning i allmänhet.

Vidkommande de kronoskogar, som stå under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning, har Komitén trott det skola lända såväl det
allmänna som de enskilde till gagn, om ntsyningsförslagen, hvilka ligga

till grund för afkastningens försäljning å auktion, icke, på sätt nu eger

194

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77.

ruin, inskränktes till allenast ett års afverkning, utan blefve utsträckta,
så att de hvarje gång omfattade årliga afkastningen under något längre
tid, såsom tre år. Utom den minskning i förvaltningsbesväret, en sådan
anordning skulle medföra, vunnes derjemte den vigtiga fördelen, att, då
tillfälle blefve allmänheten beredt att på en gång försäkra sig om en
större virkestillgång, detta skulle framkalla lifligare täflan vid auktionerna
och följaktligen verka till förhöjning af kronans inkomster. Då
likväl genomförandet af en dylik anordning förutsätter noggrannare
kännedom om skogarnes beskaffenhet, än skogstjenstemännen nu i allmänhet
kunna anses ega, skulle det icke vara välbetänkt att genom ett
ovilkorligt påbud redan nu binda den förvaltande personalen vid iakttagandet
af omförmälda förfarande, utan borde, efter Komiténs förmenande,
anordningens genomförande till en början lämpas efter förhållandena
i hvarje särskildt fall och först efter det så lång tid förflutit, att
skogstjenstemännen kunna anses hafva hunnit förskaffa sig erforderlig
kännedom om skogarne, och hvilken tid Komitén trott kunna antagas
till fem år, påbjudas såsom allmän regel.

Äfvenså och då, hvad beträffar dem, som hafva uteslutande rätt
till utsyning inom vissa områden, det uppenbarligen skulle lända såväl
dem som det allmänna till fördel, om jemväl denna utsyning, som nu
lemnas årligen, komine att hvarje gång omfatta tre års afkastning, har
Komitén i 61 § föreslagit ett härmed öfverensstämmande stadgande, hvilket
dock icke afser sågverksegares privilegiistockfångst, i afseende hvarå
ett annat förhållande eger rum.

Uti nyssnämnda §, som innefattar de forstnärliga grunder, hvilka
vid utsyning och utstämpling böra följas, har Komitén jemväl, utom
hvad nu gällande författning derom innehåller, i 2 mom. inrymt en föreskrift,
som har till syftemål att förhindra, det sjelfva utstämplingen af
det antal träd, som är afsedt att afverkas, sprides öfver större del af
skogen, än nödvändigheten kräfver, utan koncentreras, så att afverkningsbeloppet
må vara inom möjligen minsta område att tillgå.

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77.

195

Vid upprättande af utsyningsförslag skall, enligt 12 § i nu gällande
utsyningsförordning, förrättningsmannen, efter trakternas belägenhet och
skogens olika beskaffenhet, indela utsyningsområdena i vissa afverkningsblock.
Till denna bestämmelse har Komitén i dess förslag fogat den
föreskrift, att förrättningsmannen derjemte bör, till ledning för hugade
köpare, med tjenliga märken beteckna de träd, som äro afsedda att försäljas.
Det torde nemligen vara uppenbart, att, om köparne sålunda
beredes tillfälle att på förhand försäkra sig om beskaffenheten af det
virke, de vilja göra till föremål för anbud, virket skall betinga vida
högre pris, än om, såsom nu är förhållandet, de först efter auktionen
vid utstämplingen af virket derom erhålla kännedom.

1 sammanhang härmed har Komitén föreslagit, att förrättningsmannen
skall lemna uppgift å de priser, han, med afseende å såväl virkets
beskaffenhet som afverkningsställets belägenhet, utdrifningskostnaden och
andra dylika omständigheter, anser virket betinga. Denna bestämmelse
anser Komitén vara af en viss vigt i så måtto, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
på hvars pröfning auktionsanbudens antagande, efter Komiténs
förslag, skulle bero, icke vid denna pröfning må sakna den ledning
för sitt omdöme, som kan vara erforderlig.

Tiden, inom hvilken utsyningsförslagen skola till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ingifvas, nu bestämd till den 1 April, har Komitén, i
betraktande af angelägenheten deraf, att auktionernas förrättande icke
må varda onödigtvis fördröjd, ansett böra förändras till den 1 Mars, då
förslagen otvifvelaktigt kunna hinna vara upprättade.

För den händelse enskilda personer, bolag eller kommuner önska,
att tillfälle till utsyning inom viss trakt må beredas, skola de, enligt
2 mom. i 8 § af utsyningsförordningen, före den 1 Mars det år utsyningen
åstundas göra, skriftlig anmälan derom hos vederbörande revierförvaltare,
hvilken då är pligtig att, om giltiga hinder ej möta, i främsta
rummet uppgöra utsyningsförslag för sålunda anvisade trakter. Detta
stadgande har Komitén trott böra jemkas derhän, att de enskildes ön -

196

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77.

skan i omförmälda hänseende icke måtte komma att inverka alltför mycket
störande å den jemna gången af skogstjenstemannens öfriga åligganden;
i hvilken syftning Komitén föreslagit, att anmälan för slik utsynings
verkställande bör ske inom den 1 Juni året näst före det, då utsyningen
åstundas. Och enär skogstjenstemannen sålunda får tillfälle
att i sammanhang med andra tjenstegöromål skaffa sig erforderlig kännedom
om den anvisade trakten, der den ej förut är honom tillräckligt
bekant, har det äfven synts Komitén, som den särskilda undersökning,
hvilken för ändamålet kan erfordras, icke, på sätt förenämnda § tillika
föreskrifver, bör af sökanden bekostas, utan han vara från all kostnad i
det afseendet fri.

Sedan utsyningsförslagen till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inkommit,
skola, enligt 13 § i utsyningsförordningen, bemälda myndigheter
föranstalta om det till utsyning bestämda virkets försäljning på
offentlig auktion inom orten samt med ledning af skogstjenstemännens
förslag stadga auktionsvilkoren, dock utan att bestämma något minimipris,
äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åligger tillse, att någon lämplig
del af virket varder utbjudet i mindre poster om 50 bjelkar och 100
sågtimmer eller lass. Det resultat, dessa bestämmelser vid tillämpningen
lemnat, har icke varit tillfredsställande. Mången gång har virket
blifvit försåldt till priser, som icke ens betäckt förvaltningskostnaden,
och i allmänhet långt under verkliga värdet, såsom närmare kan inhemtas
af de utaf Komitén öfver afverkningen å de norrländska kronoskogarne
och statsverket derför beredd inkomst under åren 1863—1868
upprättade tabellerna, Ditt. Ga och G b, till hvilka Komitén alltså får
hänvisa och här endast exempelvis åberopa förhållandet inom Norrbottens
län för år 1867, då försäljningssumman för 273,805 träd jemte
11,508 lass annat virke icke uppgick till mera än 34,017 rdr 16 öre.
Anledningen till dessa för staten högst ogynnsamma förhållanden är ingalunda
att söka i verklig brist på konkurrens, utan hufvudsakligen i
den omständigheten, att de spekulanter, som för bedrifvandet af sin in -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77.

197

dustriela rörelse företrädesvis behöfva större virkespartier, under enig
samverkan för befordrande af egen fördel, efter öfverenskommelse afhållit
sig från att utöfver en viss gräns med hvarandra täfla om den utbjudna
varan. Att helt och hållet omintetgöra verkan af dylika överenskommelser,
utan att det allmännas fördel tillika förspilldes, torde
icke vara möjligt. Men ett fördelaktigt inflytande i omförmälda hänseende
skulle, efter Ivomiténs förmenande, vara att förvänta, om, jemte
det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande alltid förbehölles rättighet att, efter
pröfning, antaga eller förkasta de anbud, som göras, åt Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande jemväl inrymdes rättighet att, då antagligt anbud
icke sker, utlysa ny auktion, att förrättas såväl å det ställe inom orten,
der första auktionen egt rum, som inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
samtidigt, hvarigenom spekulanterna på ena stället komme att
hållas i okunnighet om de anbud, som å andra stället göras, äfvensom
att söka under hand åstadkomma försäljningen. I öfverensstämmelse
med dessa åsigter äro ock Komiténs förslag i ämnet affattade.

Då, särdeles vid större virkesauktioner, anbuden kunna bero af det
sätt, hvarpå utropen ske, har Komitén trott det icke böra helt och hållet
öfverlemnas åt auktionsförrättaren att bestämma, huru virket skall
utropas. De allmänna grunder i sådant hänseende, Komitén ansett böra
stadgas och hvilka åsyfta ej mindre att bereda ortens befolkning i allmänhet
tillfälle att fylla sitt behof af skogsprodukter än äfven att, der
utsyningsförslag omfattar mera än ett års afverkning, få utrönt det förmånligaste
pris en utbjuden virkespost betingar, då den på särskilda
sätt utropas, innefattas i 67 § af förslaget.

Det hitintills tillämpade stadgandet i den numera upphäfda instruktionen
för skogs- och jägeristaten i riket den 16 Mars 1838, att auktionen
skall förrättas af dertill utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnad
kronobetjent, har Komitén ansett böra bibehållas; hvaremot den
i samma instruktion tillika meddelade föreskrift, att auktionsförrättaren
skall erhålla två procents provision å försäljningssumman icke är af Ko -

198

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77.

mitén i dess förslag upptagen. Det har nemligen synts Komitén, som
skulle en sådan ersättning vara alltför hög i förhållande till besväret —
ett missförhållande, som i framtiden torde ansenligen ökas, om, såsom
åsyftadt är, hvarje auktion kommer att omfatta tre års afverkning. Dessutom
har Komitén icke kunnat finna, att den åtgärd till försäljning af
kronan tillhörigt gods, för hvilken kronobetjent genom förordnandet att
förrätta auktionen skulle anlitas, är af väsentligen annan beskaffenhet än
andra förrättningar i kronans ärender, för hvilka särskild godtgörelse je
eger rum. Skulle åter provisionen vara afsedd, mindre att utgöra ersättning
för besväret, än att betäcka förluster, för hvilka auktionsförrättaren
kan utsätta sig genom att utan anmärkning antaga insolventa spekulanters
anbud, förlorar äfven denna grund sin giltighet, om föreskrift
lemnas, att för auktionsanbud skall ställas godkänd borgen eller säkerhet,
derom Komitén ock framställt förslag. Af dessa skäl och då det
likväl, efter Komiténs åsigt, icke torde vara med billighet öfverensstämmande
att fordra, det auktionsförrättaren skall sjelf vidkännas kostnaden
för sin inställelse och uppehälle vid förrättningen, har Komitén funnit
sig föranlåten att, i stället för bestämmelsen om viss provision till den,
som förrättar auktionen, föreslå, att han eger af allmänna medel njuta
ersättning för resa efter en häst till och från förrättningsstället samt
dagtraktamente i enlighet med gällande resereglemente.

Äfven i fråga om auktionsmedlens indrifvande har Komitén ansett
den hitintills följda ordningen, grundad å stadgandet i förberörda instruktion,
att auktionsprotokollet skulle insändas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
för utfärdande af behöriga uppbördsordres derå till
Kronofogden, som, i den mån medlen hunnit indrifvas och hvilket sist
inom nästpåföljande April månads utgång till fullo borde vara verkstäldt,
ålåge att desamma i Landtränteriet leverera, böra förändras, så att uppbörden
kunde verkställas med mindre omgång och besvär, än nu ofta
varit förhållandet. Detta mål skulle, i Komiténs tanka, vinnas genom
föreskrift, att auktionsmedlen böra debiteras och indrifvas på sätt och i

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77.

199

den ordning, som för allmänna utskylders gäldande är stadgadt, samt
betalningen följaktligen erläggas vid allmänna uppbördsstämman i orten
året näst efter det, då utstämplingen verkställes.

Den minskning i besväret med uppbörden, som af omförmälda anordning
skulle blifva en följd, medför ock den fördelen, att uppbördsmannens
provision, som, på grund af 1838 års instruktion för skogsoch
jägeristaten, utgått med två procent af försäljningssumman, desto
hellre torde kunna indragas, som kronans uppbördsman icke i allmänhet
ega att för indrifning af kronans medel tillgodoberäkna sig särskild
ersättning.

Med afseende derå, att i de flesta fall, särdeles då förnyad auktion
erfordras, hinder sannolikt skulle möta för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, på sätt nu är såsom allmän regel föreskrifvet, låta utsyningslängderna
för året komma skogstjenstemännen till handa före den 1
Juni, har Komitén i sitt förslag utsträckt tiden till den 15 i samma
månad.

Att handhafvandet af den kontroll, skogsbetjeningen åligger att utöfva
för öfyervakande, att vid afverkningen och utdrifningen af försåldt
virke stadgad ordning iakttages och lagliga rättigheter icke öfverskridas,
måste blifva mera betungande, ju större frihet köparen har att välja tiden
för afverkningen och afhemtningen, är uppenbart; och äfven i andra
afseenden är det för befordrande af ordning och lättnad i skogsförvaltningen
af vigt, att denna tid icke utsträckes utöfver hvad omständigheterna
kunna påfordra. Dervid må dock å andra sidan ej heller
förbises angelägenheten deraf, att köparen icke genom bestämmandet af
för kort tidrymd bringas i förlägenhet; och synes i alla händelser utsättandet
af en viss tid, som icke i något fall finge öfverskridas, vara
att föredraga framför en föreskrift, som gjorde tidens bestämmande beroende
på den ovissa utgången af en ansökning eller eljest på särskild
pröfning. Stödd på dessa åsigter, har Komitén vid betraktandet af nu
gällande stadgande, att utsynadt virke skall i allmänhet vara afverkadt

200 MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77.

och ur kronans skogar bortfördt före den 1 Juni året näst efter det, då
utsyningen skedde, med rätt likväl för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att antingen vid auktionsvilkorens bestämmande eller uppå särskild ansökning
samt efter vederbörande skogstjenstemans hörande i detta afseende
medgifva längre tid, dock högst fem år från utsyningen, funnit
samma stadgande lämpligen kunna och böra förändras derhän, att tiden,
inom hvilken afverkningen och afhemtningen skulle ske, bestämdes till
den 1 Juli året näst efter det, då utstämplingen blifvit verkställd, med
rätt likväl för köpare, som önskade dermed dröja, att, om han inom
nämnde tid anmälde det hos vederbörande revierförvaltare, erhålla tid
att fullgöra hvad honom ålåge till den 1 Juli nästpåföljande år, då virket
ovilkorligen borde vara affördt, vid äfventyr, som redan nu är stadgadt,
att köparen skulle vara sin rätt till virket förlustig.

Plägseden, att i skogen qvarlemna toppstockar, är i flera hänseenden
förderflig. Redan den omständigheten, att en mängd virke sålunda gifves
till spillo, som med fördel kunde äfven för industriela ändamål användas,
torde vara tillräcklig att påkalla åtgärder för främjandet af
bättre hushållning. Härtill kommer dessutom, att de hopade samlingar
af mer eller mindre dugliga skogsalster, som efter hvarje större afverkning
uppstå, i hög grad försvåra sjelfva skogsvården, icke minst genom
den näring de gifva skogseldar. Önskvärdt vore derföre, om köpare af
virke från kronans skogar kunde förmås att icke i skogen qvarlemna
mera af träden än det affall, såsom ris och qvistar, hvilket, till en viss
mängd lemnadt att ruttna, tjenar att gifva näring åt växtkraften. En
föreskrift derom skulle dock vara svår, om icke omöjlig, samt i alla
händelser mer än skäligt betungande att iakttaga. Men genom ett stadgande,
som icke åsyftar annat, än att så mycket af ett träd, som synes
kunna utan svårighet afforslas och med fördel användas, ovilkorligen
varder ur skogen affördt, torde det enskilda intresset icke trädas för
nära. Komitén föreslår alltså, att toppstock, som vid 14 fots längd från
storändan håller 7,5 decimaltum eller mera i genomskärning, skall vid

201

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57 — 77.

den tid, då sjelfva trädet sednast bort vara affördt, från skogen vara
afhemtad; och da, hvad påföljden för underlåtenhet härutinnan angår,
någon verkan icke kan väntas af det för försummadt afheintande af träd
i allmänhet stadgade äfventyr af varans förlust, har Komitén såsom ansvarspåföljd
i förevarande fall föreslagit böter till belopp af Fem rdr
för hvarje stock.

Stadgandet om ovilkorlig skyldighet för köpare att från skogen
bortföra toppstock af en viss storlek påkallar ock sådan föreskrift om
kontrollstämpling, att köparen betryggas i sin rättighet att använda stocken
till försågning eller för export; och har Komitén ansett, att rättighet
till erhållande af kontrollstämpling äfven borde tillkomma dem, som
hafva uteslutande rätt till utsyning inom vissa områden. De närmare
föreskrifterna i dessa ämnen innefattas i 70 §.

Det i 19 § af utsyningsförordningen förekommande stadgandet, att,
derest Skogsstyrelsen finner kronopark, för hvilken indelnings- och hushållningsplan
blifvit uppgjord, kunna under en längre följd af år med
säkerhet afkasta ett större antal till bjelkar och sågtimmer tjenliga träd,
rättigheten att, efter årlig utsyning, afverka visst antal träd må kunna
för en tid af högst tjugo år utbjudas, har Komitén ansett böra bibehållas
utan annan väsentligare förändring, än aft, då under en så långtid
priserna å virke till följd af omständigheter, som icke med någon
grad af visshet eller ens sannolikhet låta sig på förhand beräknas, kunna
ansenligen förändras, tiden för upplåtelsen torde böra till tio år inskränkas.

Enär det otvifvelaktigt är af icke ringa vigt, att upparbetandet af
flottleder i trakter, der sådana saknas, i möjligaste måtto främjas, har
Komitén häruti funnit skäl för framställande af det förslag, att, om någon
för verkställande af dylikt eller annat arbete af allmänt gagn önskar
att från kronans skogar komma i åtnjutande af virke från andra
trakter eller af andra dimensioner, än som med antagen ordning för
försäljning af skogsalster från kronans skogar i allmänhet öfverensstäm -

202

MOTIYER TILL SKOGSORDNING. KAP. 11. §§ 57—77.

iner, Skogsstyrelsen skulle ega att bestämma, om och på hvad vilkor det
kunde beviljas, utan att auktion egde rum.

Genom det af Komitén i 74 § framställda förslag, att förrättningar,
som afse utsyning och utstämpling af försåldt virke, skola, i den mån
lämpligen ske kan, verkställas i ett sammanhang med de utsyningsförrättningar,
hvilka hafva till föremål att bestämma afverkningsbeloppet
för dem, som hafva uteslutande rätt till utsyning inom vissa områden,
har Komitén åsyftat att bringa sådan ordning i utsyningsarbetena, att
de må varda för det allmänna så litet betungande som möjligt; och då
erfarenheten nogsamt ådagalagt, hvilka svårigheter möta för skogstjenstemännen
att, när de skola företaga flera på hvarandra följande förrättningar,
på förhand bestämma tiden, då de kunna vara till hvarje särskild
trakt att förvänta, synes det lämpligast, att det kungörande, som
bör föregå, inskränkes till utsättande af tiden och stället för den förrättning
inom hvarje socken, som under året först förekommer, samt
angifvande för öfrigt allenast i hvilken ordning öfrige förrättningar inom
socknen, hvar efter annan, komma att ega rum.

De af Komitén i 3 mom. af 74 § föreslagne, till en del nya och till
en del från nu gällande föreskrifter något afvikande bestämmelser om
hvad som skall iakttagas i afseende å kungörandet af förrättningarnes
afslutande, meddelandet af besvärshänvisning och fullföljd af klagan äro
alla af beskaffenhet, att någon särskild framställning af grunderna, hvarå
de sig stödja, .icke lärer vara erforderlig.

Under enahanda antagande i afseende å de föreskrifter, Komitén uti
75 § föreslagit, torde Komitén i fråga om dem kunna inskränka sig till
förklarandet, att desamma innefatta hitintills saknade bestämmelser,
huru förfaras skall, då besvär i utsyningsfrågor till Skogsstyrelsen inkomma.

De allmänna föreskrifter, Komitén ansett nödiga för upprätthållande
af ordning vid afverkning och utdrifning af utsynadt virke samt öfvervakande,
att afverkningsrätten icke öfverskrides, innefattas i 76 och 77

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 12. § 78.

203

§§, af hvilka den sistnämnde äfven upptager det stadgandet, att kronojägare
skall, såframt hinder af angelägnare tjenstegöromål ej möter och
revierförvaltaren anser det erforderligt, vid utstämpling af virke vara
tillstädes och revierförvaltaren tillhandagå. En dylik bestämmelse synes
behöflig särskildt i betraktande deraf, att, om kronojägaren icke deltoge
i ut.stämplingen, han svårligen skulle kunna vinna den närmare kännedom
om förhållandena i hvarje särskildt fall, som erfordras för utöfvande
af kontroll och tillsyn vid afverknings- och utdrifningsarbetet.

I 12 Kap. af förslaget, angående mulbete och höslåtter å kronoskog, Kap.^12.
har Komitén från Kongl. Förordningen den 29 Juni 1866 upptagit nu
gällande stadganden i ämnet utan andra väsentligare förändringar eller
tillägg, än som funnits erforderliga för att bringa samma stadganden i
öfverensstämmelse med de föreskrifter, Komiten föreslagit i afseende a
försäljning af virke, så att denna försäljning och upplåtelsen af mulbete
och höslåtter kunde komma att ega rum i ett sammanhang.

Till förekommande af skogsförödelse har Komitén i 13 Kap. före-Kap. l.f^„
slagit de allmänna föreskrifter, som, utöfver hvad redan i sådant hänseende
är framstäldt, ansetts vara behöfliga.

Då den på sina ställen inom de nordligare orterna gängse, för ungskogens
naturliga tillväxt och utveckling förderfliga oseden att, föi beredande
af tjäruvirke eller annat dylikt ändamål, från växande träd afskilja
barken, icke torde upphöra, med mindre den genom bestämdt förbud
varder stäfjad, har Komitén icke tvekat att derom framställa förslag.
Som likväl barkning endast mera sällan förekommer annorledes
än för tjärubränning, dertill gemenligen icke användes annat än virke
af tallträd, har Komitén trott förbudet böra till detta trädslag inskränkas.
Och synes påföljden för öfverträdelse af förbudet lämpligast kunna
bestämmas till böter, af Komitén i 95 § föreslagne till 5 rdr eller mera
till och med 100 rdr.

Att svedjande, isynnerhet om det sker å sandmo eller bergaktig och
stenbunden mark, är högst skadligt, derom torde meningarne numera

204

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 13. §§ 79—83.

icke vara delade. Den tillfälliga vinst, detsamma kan medföra, inskränker
sig i allmänhet till ett års gröda och några få års bete; men den
skada, som derigenom åstadkommes, är nästan oberäknelig. Utom den
ganska betydliga mängd virke, som vid större svedjefall förspilles, varder
merendels, genom matjordens förbränning, växtligheten förstörd, stundom
måhända för alltid, oftast för mansåldrar, eller till dess annan mylla
hunnit bilda sig, hvari trädplantor kunna uppspira. Är jordmånen af
naturen mera stark och bördig, blir visserligen skadan mindre; men att
egentligt svedjande eller den så kallade fallbränningen, dervid skogen
kullfälles och på platsen, der den fallit, med stammar, grenar och qvistar
antändes, alltid, då den verkställes å mark, som är till skog eller betesmark
häfdad, är mera skadlig än gagnelig, torde icke af någon bestridas,
helst om dervid jemväl tages i betraktande den synnerliga fara för
skogseld, som derigenom uppstår och hvarpå erfarenheten gifvit så många
varnande exempel. Och med än mera visshet kan antagas, att bränning
af ljungfält i alla händelser är förderflig, enär ljung, som i allmänhet endast
förekommer på mark med synnerligen svag jordmån, genom det skydd,
den lemnar uppspirande skogsplantor under deras första utvecklingsstadium,
möjliggör återväxt af skog, som å dylik''mark svårligen kan på
annat sätt åvägabringas. Helt annorlunda är deremot förhållandet med
den mångenstädes öfliga risbränningen, hvilken icke allenast är vid mera
omfattande odlingsföretag af gagn för jordbruket, utan med skäl kan räknas
för ett af de tjenligaste medel för skogarnes rensande från öfverflödigt
affall efter de afverkade träden, förutsatt nemligen att nödiga försigtighetsmått
mot eldens spridande iakttagas. Den lätta och hastiga
förbränning, som genom antändning af riset, då det är jemnt utbredt
eller sammanfördt i högar, åstadkommes, sträcker sig gemenligen endast
till den öfverstå jordytan och har flerstädes vid skogskultur visat sig
utöfva gagneligt inflytande på växtligheten. 1 öfverensstämmelse med
dessa åsigter, livilka äfven förut under sednare tider, då ämnet varit
föremål för allmännare behandling, i hufvudsak gjort sig gällande, såsom

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KÅP. 13. §§ 79—83.

205

hos den af Eders Kongl. Maj:t år 1855 förordnade Skogskomité och äfven
hos Rikets Ständer, särskildt vid 1862—1863 års riksdag, har Komitén
i 80 § föreslagit ovilkorligt. förbud mot ljungbränning, äfvensom mot
svedjande i allmänhet, derifrån dock undantagen risbränning, då den företages
på sätt ofvan är förmäldt; och är påföljden för öfverträdelse af
förbudet föreslagen att utgöras af böter, 5 rdr eller mera till och med
100 rdr.

De stadganden, allmänna lagen i 15 Kap. Byggninga-JBalken innehåller
i fråga om sättet och ordningen för hämmande och förekommande af
skogseld, äro väl af beskaffenhet, att, om de med noggrannhet iakttoges,
de skulle kunna vara tillfyllestgörande. Men erfarenheten har visat, att
de icke förmått uppfylla sitt ändamål. De ändringar och tillägg, Komitén,
med bibehållande af samma stadganden i hufvudsak, föreslagit och
hvilka innefattas i 81 och 82 §§, afse dels att genom bestämdare och i
viss mån skärpta föreskrifter förebygga uppkomsten af skogseld, dels ock
att, om eld kommit lös, genom bestämmelser om hvad då från såväl
krono- och skogsbetjenings som befolkningens sida må vara att iakttaga,
söka'' främja släckningen af elden.

Utom den vårdslöshet, hvarifrån eldens uppkomst varit att härleda,
torde dock, såsom i en föregående afdelning af detta betänkande är antydt,
den likgiltighet, hvarmed befolkningen i allmänhet åsett eldens
framfart, vara en af de förnämsta orsakerna till den betydliga utsträckning,
skogseldarne i Norrland erhållit; och om än medgifvas måste, att
numera, genom allmänna Strafflagen, straffet för den, som genom vårdslöshet,
oförsigtighet eller försummelse är vållande till eldskada å annans
egendom, motsvarar förbrytelsen, lärer inga kunna påstå, att de påföljder,
allmänna lagen bestämmer för den, som försummar hvad honom för eldens
släckning åligger, äro tidsenliga. Denna lag, som i 4 § af ofvannämnda Kap.
i Byggninga-Balken föreskrifver, att, då skogseld uppkommer, grannar och
socknemän skola skynda dit att släcka, har emellertid för detta fall, som
afser det stadium, då faran ännu är ringa, men möjligheten att hämma

206

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 13. §§ 79—83.

eldens vidare framfart desto större, icke annat medel för att gifva eftertryck
åt lagbudet än det obetydliga bötesbeloppet af två daler silfvermynt,
motsvarande en rdr rmt; och äfven sedan faran tagit till, så att vederbörande
tjensteman böra derom underrättas och budkafle till angränsande
byar affärdas, utsätter sig den, som alldeles försummar att inställa sig
för att i släckningsarbetet deltaga, icke för svårare påföljd än böter till
belopp af fem daler eller två rdr femtio öre, ett belopp, som icke är
högre, än att den försumlige, äfven om han sakfälles, ej utan skäl torde
kunna finna med sin fördel mera förenligt att använda sina krafter på
annat, frivilligt åtaget arbete. Utgående för öfrigt från den åsigten, att
de fall, då någon försummar hvad i afseende å befordrandet af eldens
släckning lag stadgar, äro närmast jemförliga. med den händelse, att någon
genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse är vållande till
eldskada, för hvilken förbrytelse straffet är i Straffllagen bestämdt till
fängelse i högst sex månader eller böter, har Komitén i 97 § föreslagit
straffpåföljden för omförmälda fall till böter, 5 rdr eller mera till och
med 100 rdr, eller fängelse, såsom nyss nämndt är.

Då vid skogseld, ej mindre än vid annan vådeld, framgången af de
åtgärder, som för släckningen vidtagas, i väsentligaste mån beror deraf,
att tiden, innan elden hunnit större utsträckning, ej försittes, samt det
jemväl för öfrigt torde kunna med full säkerhet antagas, att utfästandet
af någon belöning för den eller dem,'' som företrädesvis utmärkt sig vid
skogseld, skulle hafva ett högst välgörande inflytande till framkallande
eller befordrande af större nit hos befolkningen i fråga om eldens hämnande,
har Komitén i 83 § framställt ett förslag, som går derpå ut, att
Kongl. Majrts Befallningshafvande under vissa vilkor skulle ega att i berörda
hänseende utdela vedergällning till belopp af 25 rdr för hvarje
tillfälle, då skogseld timat.

Den, som upptäcker upphofsmannen till skogseld, som icke af svedjande
uppkommit, eger, enligt 61 § i 1805 års skogsordningen, undfå
en belöning af 33 rdr 16 sk., så framt sådan belöning kan jemte bö -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 14. §§ 84-107.

207

terna och skadans ersättning af den brotslige gäldas. Detta stadgande har
Komitén ansett böra upplifvas, dock icke med de inskränkningar, detsamma
nu innehåller, utan så, att det afsåge hvarje fall, då skogseld utbrutit,
samt föröfrigt med den förändring, att belöningen, hvilken Komitén
trott lämpligast kunna af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämmas
till något belopp, ej öfverstigande 100 rdr, skulle af allmänna medel utgå.

Dylik belöning bör dock, efter Komiténs förmenande, icke utgå i det fall,
att gerningen tinnes föröfvad af någon, som, enligt grunderna i 5 Kap.
Strafflagen, ej är för densamma fullt straffbar; genom hvilket undantag
från regeln Komitén afsett att i möjligaste måtto förekomma det tillfälle
till svekfullt förfarande, hvartill egennyttan och illviljan eljest i den
utsigt till vinning, omförmälda stadgande medför, kunde finnna anledning.

I 14 Kap. har Komitén sammanfört dels de hufvudsakligaste af re- Kap. 14.
dan nu gällande, från 19 och 24 Kap. i Strafflagen hemtade straffbestämmelser,
som afse förbrytelser rörande skogarne, dels ock de nya och förändrade
straffbestämmelser, Komitén funnit erforderliga.

Den fråga, som här först framställer sig, är den, huru tillgrepp af
växande skog skall anses och straffas. De bekymmer, det i Norrland nu
rådande, förut skildrade tillståndet är egnadt att ingifva, hafva manat
Komitén att med den största sorgfällighet söka de medel, som må kunna
vara tjenliga att stäfja den hänsynslöshet, hvarmed, synnerligast inom de två
nordligaste länen, åverkan föröfvas; dervid Komitén, under öfvervägande
af de omständigheter, som synts kunna på frågan hafva inflytande, jemväl
tagit i betraktande de upplysta omdömen, som gjort sig gällande, då
ämnet förut varit föremål för allmännare behandling; och torde en kort
framställning af det hufvudsakligaste, som under sednare tider derom
förekommit, vara af ämnets vigt icke allenast rättfärdigad, utan påkallad.
Äfven före 1853—1854 årens riksdag framställd till bedömande,
utan att dock medföra något resultat, föranledde omförmälda fråga vid
nyssnämnda riksdag till en underdånig skrifvelse af den 30 November

208

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 14. §§ 84—407.

1854, deri Rikets Ständer i underdånighet andragit, bland annat: att, med
anledning af gjorda framställningar om behofvet af skärpning i straffet
för skogsåverkan, Rikets Ständer tagit i öfvervägande, huruvida skogsåverkan
borde såsom stöld straffas; att i afseende derå förekomme, att
berörda brott, såvidt dermed förstodes tillgrepp af växande träd på annans
egor, i sjelfva verket hade samma egenskap, som annat olofligt
tillgrepp, eller det, som vår lag betecknade såsom tjufvad; att, om detta
ej erkändes, kunde ej heller tillgrepp af växande säd anses för tjufnad,

men att derom icke torde finnas olika meningar; att fullt giltiga skäl

således syntes saknas för den skilnad lagen gjorde emellan omförmälda
särskilda tillgrepp, enär genom båda afhändes en annan hvad honom tillhörde
och kränktes en annans eganderätt, den der ej vore mindre helig
i ena än andra fallet; att det visserligen torde anmärkas, att säden vore
eu produkt af nedlagt arbeta, men samma förhållande kunde vara med
växande träd, och lagen gjorde destomindre afseende derpå, huruvida
fröet till trädet varit nedlagt i jorden af menniskor, som åverkan å planterade
fruktträd ej hänfördes till stöld; att under de förhållanden, som
i en förfluten tid måste förutsättas, då skogarne knappast voro tagne i
enskild besittning och deras alster egde ringa värde, en viss ofullständig

eganderätt till växande vilda träd hade i lagstiftningen kunnat antagas

och dessa träds fridlysning mot tillgrepp derför stadgas mindre sträng,
än lagen till fredande af annans egendom; att, om en sådan lagstiftning,
hvilken ej läte förena sig med en framskriden bildnings mera bestämda
rättsbegrepp, icke desto mindre alltför länge bestått, under det bildningen
fortgått och andra förhållanden uppkommit, hvarigenom eganderätten
till skog blifvit lika fullkomlig och nödvändig som all annan eganderätt,
så följde deraf endast, att lagens förändrande nu vore desto mera
af nöden, ju mera ett alltför långvarigt fördröjande af en sådan ändring
kunde hafva framkallat förhållanden, som försvårade dess verkställande,
enär den utan tvifvel skulle lättare försiggått, om den längesedan blifvit
företagen, under det skogsbristen, i förhållande till folkmängden, ännu

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 14. §§ 84-107. 209

var mindre i de orter, som för närvarande deraf besvärades; att denna
brist troligen skulle i detta fall ej heller nu varit så stor, som den vore,
och straffen för skogshygge blifvit i samma mån sällsyntare, som de varit
allvarsammare och mera svarande mot brottens natur; samt att det
säkerligen ej kunde vara annat än lagens slapphet, som förledt så många
att blifva förbrytare, och att dessa måste genom lagens kraft afskräckas
från att trotsa den samt lagstiftaren icke genom deras mängd låta afhålla
sig från utöfvandet af rättvisans fordran; och, jemte det Rikets
Ständer, under åberopande af dessa grunder, tillkännagåfvo, att, efter
Rikets Ständers åsigt, skogsåverkan således borde såsom tjufnad anses
och bestraffas, hade Rikets Ständer tillika i underdånighet anhållit om
utarbetande af förslag ej mindre till en lag i sådan syftning än äfven
till de flera förändringar, som med anledning deraf blefvo nödiga i lag
och författningar.

Den år 1855 nådigst tillsatta Skogskomité, hvilken fick omförmälda
underdåniga skrifvelse till sig öfverlemnad med befallning att i samman
hang med dess öfrige arbeten taga densammas innehåll i öfvervägande,
fann ock, hufvudsakligen på enahanda skäl, som blifvit af Rikets Ständer
anförda, frågan, huruvida fällning och tillgrepp af annans skog skulle
bestraffas såsom tjufnad, icke från vetenskaplig synpunkt kunna besvaras
annorlunda än jakande, äfvensom att tiden för genomförande af den
ifrågasatta lagförändringen vore inne; i öfverensstämmelse hvarmed Komiténs
förslag till lagbestämmelser i ämnet ock affattades, likväl med
den modifikation, att tillgrepp i skog af löf, ris och dylikt icke skulle
betraktas annorlunda än såsom åverkan och straffas endast med böter,
till hvilken modifikation Komitén föranleddes deraf, att Komitén ansåg,
det man icke på en gång borde öfvergå till alltför stor stränghet.

Detta förslag föranledde dock, såvidt Komitén har sig bekant, icke
annan omedelbar åtgärd från Eders Kongl. Maj:ts sida, än att Edeis
Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse af den 30 Maj 1857 till Rikets Ständer
vid 1856—1858 årens riksdag — med öfverlemnande af Komiténs betän 27 i -

210

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 14. §§ 84-107.

kande och tillkännagifvande, hurusom Eders Kongl. Maj:t vid betraktande,
bland annat, deraf att de grunder, hvarpå lagstiftningen i fråga om
skogshushållningen borde byggas, ännu ej blifvit närmare bestämda, ansett
den slutliga granskningen af de uppgjorda förslagens bestämmelser i
alla deras särskilda delar lämpligen kunna anstå — framställt de allmänna
bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t funnit böra läggas till grund för
en ny lagstiftning i ämnet och dervid, beträffande förevarande fråga, uttryckt
den åsigt, att förhöjda och i viss mån förändrade ansvarsbestämmelser
för tillgrepp och åverkan i skog vore erforderliga; emot hvilken
åsigt Rikets Ständer i underdånig skrifvelse af den 16 Februari 1858 förklarat
sig icke hafva något att erinra.

Sedermera, efter det genom Strafflagen den 16 Februari 1864 ansvaret
för skogsåverkan blifvit betydligen skärpt, ehuru icke i enlighet
med Skogskomiténs förslag, kom emellertid detta förslag, genom enskilda
motioner, under pröfning vid 1868 års riksdag; och i det betänkande,
Lagutskottet då afgaf i frågan, yttrades bland annat, att, äfven om man
kunde förbise den ganska väsentliga skilnaden emellan sådan egendom,
hvarå egaren nedlagt något arbete, och det vildt växande trädet samt
den sannolikt på en sådan skiljaktighet grundade föreställningen hos den
störa mängden af folket om den större brotsligheten uti ett tillgrepp af
den förra, än i tillegnande! af skogens naturliga, af menniskohänder ditintills
ovidrörda alster, skulle en förändring af brottets karakter enligt
lagen ostridigt försvåra bevisningen emot den tilltalade. Det vore nemligen
redan svårt, att i åverkansmål åstadkomma så mycken bevisning,
att den tilltalade kunde ådömas edgång, och sällan vore fullt bevis
att tillgå; men om brottet komme att anses och straffas såsom stöld,
skulle, enligt utbildad praxis, domaren merendels anse sig förhindrad att
ålägga värjemålsed och följden alltså blifva den, att flertalet af åverkare
gingo fria från ansvar, hvilket åter, långt ifrån att medföra minskning
af ifrågavarande brott, fasthellre kunde leda till motsatsen i följd af den
större sannolikheten af straffrihet. Dessutom kunde, enligt gällande lag,

MOTIVEK, TILL SKOGSORDNING. KAP. 14. §§ 84—107.

211

ansvaret för åverkan redan nu blifva lika högt och i vissa fall högre, än
för icke qvalificerad eller itererad stöld, då lagen för åverkan stadgade
ända till 1000 rdrs böter och i svårare fall straffarbete i till och med
ett år. Den enda och egentliga skilnaden emellan straffen för stöld och
för åverkan vore, att tjufven äfven skulle dömas till förlust af medborgerligt
förtroende för alltid eller pa viss tid; och betviflade Utskottet,
ätt en sådan påföljd vore lämplig för åverkansbrott, hvilka åtminstone
då ännu icke af det allmänna rättsmedvetandet stämplades såsom lika
nesliga som stöld, derest ej särskilda omständigheter tillkommo, som försvårade
brottets karakter, utan tvärtom, till följd af många samverkade
orsaker, i allmänhet bedömdes vida mildare. Af dessa skäl hemställde
Utskottet, att motionerna måtte lemnas utan afseende. Och blef denna
Utskottets hemställan af Riksdagen bifallen, utan att någon röst i motsatt
syftning höjdes.

Utan att nu vid den pröfning, Komitén har att egna förevarande
fråga, taga uteslutande hänsyn till någon af de skiljaktiga meningar, som
under föregående behandling af samma ämne vid olika tillfällen gjort
sig gällande, har Komitén, lika med Rikets Ständer vid 1853—1854 årens
riksdag och förra Skogskornitén, ansett det icke kunna bestridas, att
skogsåverkan, betraktad från det bildade omdömets ståndpunkt, icke sak
nar något af de väsentliga kännetecken, som utmärka vanlig tjufnad. Öfvertygad
således, att den tid skall komma, då skogsåverkan måste få
samma namn och samma straff, som annat tillgrepp, kan Komitén dock
icke annat än betvifla, att tiden för genomförandet af en sådan förändring
redan skulle vara inne. Den, såsom Komitén i en annan afdelning
af detta betänkande antydt, uti äldre tiders, visserligen numera förändrade,
förhållanden grundade, men ännu djupt rotade och först på
sednare tider med tillbörligt allvar och kraft från åklagaremagtens sida
bekämpade vanan hos en stor del af befolkningen i de norra orterna att,
der tillfälle yppar sig, utan betänkande anlita synnerligen kronans, nästan
såsom gemensam egendom betraktade, skogar, har, efter Ivoiniténs

212

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 14. §§ 84—107.

åsigt, ännu i allmänna tänkesättet alltför fast stöd, att detta skulle kunna
bringas på fall genom ett så enkelt medel som ett direkt lagbud. De
af Lagutskottet vid 1868 års riksdag framhållne praktiska svårigheter,
som i anseende till lagskipningens större fordringar i fråga om måttet
af bevisning rörande tjufnadsbrott skulle möta vid tillämpningen af en
lag, som förvandlade skogsåverkan till stöld, torde icke låta sig öfvervinnas
förr än befolkningen i allmänhet, efter vunnen insigt om åverkansbrottets
egentliga natur och beskaffenhet, finner sig af sin rättskänsla
manad att, likasom nu i fråga om vanliga tjufnadsbrott, vid anskaffandet
af bevisning för den brottsliges fällande räcka åklagare — och domaremagten
en hjelpsam hand. Ett för tidigt genomförande af den ifrågasatta
lagförändringen skulle ej osannolikt hafva till följd, att det åsyftade
ändamålets vinnande blefve i hög grad fördröjdt, om icke till och med
omöjliggjord t. Härtill kommer dessutom, att det torde vara mindre lämpligt
att antaga en lag, som komme att stämpla en inom viss del af riket
begången gerning såsom brott af helt annan beskaffenhet, än der samma
gerning under fullkomligt enahanda förhållanden föröfvades inom en annan
landsort. — Men fastän Komitén således funnit det alltför betänkligt
att förorda en lagbestämmelse, som afsåge att förändra den karakter,
skogsåverkan nu, enligt lag, eger, har Komitén, som jemväl trott nu
gällande straffbestämmelser för sjelfva gerningen böra bibehållas oförändrade,
likväl icke öfvergifvit tankan på möjligheten för lagstiftningen att
genom andra, mindre genomgripande åtgärder åstadkomma förbättring i
det nuvarande beklagansvärda tillståndet. Att de fall, då anledningen
till begången åverkan kan sökas i omedelbart behof af skogseffekter, äro
jemförelsevis högst få, torde vara ostridigt. Den utsträckning, åverkningarne
erhållit, har deremot sin egentliga grund deri, att åverkadt virke,
äfven då det måste vara alldeles uppenbart, att det icke kan vara på
ärligt sätt åtkommet, merendels går i handel såsom vore det rättfånget
gods. I mån som tillfället till afsättning deraf försvårades, skulle följaktligen
frestelsen att begå åverkan minskas. Wisserligen är redan nu i

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 14. §§ 84-107.

213

3 Kap. 9 § Strafflagen den delaktighet i åverkansbrott, hvartill den gör
sig skyldig, som köper åverkade skogsprodukter, belagd med straff, dock
mindre än om lian sjelf föröfvat gerningen. Men utom det att berörda
lagrum ytterst sällan, om ens någonsin, lärer varit å skogsåverkan tillämpadt
— ett förhållande, som väl knappast torde kunna finna sin förklaring
i annat än ett allmänt missförstånd eller förbiseende åf samma lagrum
— föreställer sig Komitén, att, om straffet för delaktighet i åverkan
skärptes derhän, att, i öfverensstämmelse med hvad för delaktighet
i vanlig tjufnad är stadgadt, den delaktige komme att straffas såsom
vore han sjelf gerningsman, mången, som nu utan tvekan tillhandla!'' sig
virke, det han vet vara åverkadt, skulle derifrån afhålla sig, helst om
det härjemte finge förväntas, att domstolarne mera allmänt, än hitintills
torde kunna anses hafva varit förhållandet, påaktade lagens anda och
det enda förnuftiga ändamålet med den vidsträckta latituden i straffbestämmelserna,
som sätter domaren i tillfälle att, allt eftersom förmildrande
eller försvårande omständigheter förete sig, lämpa straffet efter
den grad af brottslighet, hvarom den tilltalade är förvunnen. 1 öfverensstämmelse
med dessa åsigter har Komitén i 85 § föreslagit, att den,
som tillhandlar sig virke, det han vet vara åverkadt, eller eljest före,
vid eller efter brottets utförande detsamma med råd eller dåd främjar,
skall straffas som vore han sjelf gerningsman.

Det Kap. i förslaget, hvari ansvarsbestämmelserna äro upptagne,
innehåller ock allmänna stadgande!) i de öfriga ämnen, som med samma
bestämmelser ega gemenskap, såsom i fråga om åtals utförande och rätt
att anställa beslag, om böters och andra sakörens fördelning och förvandling,
om försäljning af virke, som tages i beslag, med mera dylikt. I
afseende å några af dessa stadganden äro grunderna, hvarå de sig stödja,
redan i det föregående framställda, och åtskilliga af de öfrige bestämmelserna
synas vara af beskaffenhet, att särskild motivering icke torde
vara af nöden; andra åter kunna tarfva någon närmare förklaring.

Af denna sednare beskaffenhet är Komiténs förslag rörande Krono -

214

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 14. §§ 84—107.

jägares behörighet att anställa åtal. Vid jemförelse af Kongl. Förordningen
angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket den
29 Juni 1866 och Kongl. Instruktionen för Skogsstyrelsen och Skogsstaten
den 19 November 1869 samt öfrige författningar rörande skogarne
kan tvekan uppstå, huruvida och i hvilka fall Kronojägare eger att åtala
förbrytelser mot skogsförfattningarne. Till undanrödjande af denna tveksamhet
och äfven för att bringa föreskrifterna i ämnet till närmare öfverensstämmelse
med den ställning, Jägmästaren, enligt gällande instruktion,
intar i förhållande till honom underlydande Kronojägare, har Komitén,
jemte det den i 2 mom. af 98 § föreslagit såsom allmän regel,
att tjensteman och betjente vid skogsstaten skulle, hvar inom sitt tjenstgöringsområde,
åtala de förbrytelser mot Skogsordningen, som höra under
allmänt åtal, dervid fogat ett tillägg, hvarigenom Kronojägares behörighet
att sjelfständigt utföra åtal inskränkes till de fall, då Jägmästaren
för sin del icke* finner skäl vara för handen att beifra förbrytelser,
som hos honom af Kronojägaren anmälas.

Med frågan om behörighet i allmänhet att åtala öfverträdelse!'' af
Skogsordningen sammanhänger frågan om rättighet att taga virke i beslag,
som är olofligen afverkadt eller eljest såsom förbrutet att anse.
Med afseende såväl å ifrågavarande förbrytelsers beskaffenhet som ändamålet
med beslagsåtgärden är det utan tvifvel af vigt, att upptäckten af
förbrytelse, som kan föranleda till beslag, utan tidsutdrägt åtföljes af
beslaget; och skulle det väl derföre ur sådan synpunkt varit önskvärdt,
om med den rättighet att åtala vissa förbrytelser, som i 98 § af Komiténs
förslag blifvit inrymd åt ledamot af kommunal- eller sockennämnd,
stadsfullmägtig samt dem, som af landsting och af kommunalstyrelse å
landet eller i stad varda dertill särskildt utsedda, kunnat förenas behörighet
att verkställa beslag. Angelägnare är dock, att allmännheten i
möjligaste måtto skyddas mot följderna af ett utan laglig anledning
verkstäldt beslag; och svårligen lärer det kunna antagas, att nämnde
personer i allmänhet äro i den ställning eller i besitsning af de egen -

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 14. §§ 84-107.

215

skaper, hvarförutan trygghet i omförmälda hänseende ej kan vara att
påräkna. Derföre har Komitén ansett rättigheten att med beslag belägga
virke icke böra tillkomma andra än allmän åklagare, tjensteman
och betjente vid skogsstaten samt tullstatens tjensteman, desse sistnämnde
inom hamn- och lastageplats. Den åtgärd, landstingets eller
kommunernes fullmägtige hade att vidtaga i de fall, då de upptäckte
någon förbrytelse, som ansåges böra medföra beslag, skulle följaktligen,
enligt Komiténs förslag, inskränka sig till en anmälan om förhållandet
hos någon af dem, som voro behöriga att verkställa beslaget; och då
det icke skäligen kan betagas den, som verkställt beslaget, att, till försvarande
af beslagsåtgärden, för hvilken han bär ansvaret, sjelf utföra
åtalet, skulle således landstingets eller kommunens fullmägtige i dylika
fall betraktas endast såsom angifvare, men likväl alltid i så måtto vara
intresserade af målets utgång, som de hade att emotse viss andel i de
sakören, som på åtalet kunde utfalla.

I afseende å försäljningen af virke, som blifvit åverkadt å kronoskogarne
inom Norrbottens och Westerbottens län, stadgar Kongl. Brefvet
till Skogsstyrelsen den 22 November 1867, att, der beslag egt rum,
Länsmannen i församlingen må, på begäran af beslagaren,'' utlysa och
förrätta auktionen, med förbehåll likväl af Länsstyrelsens rätt att pröfva
auktionsanbudens antaglighet. Då det emellertid i allmänhet icke torde
vara erforderligt eller lämpligt, att dylikt virke föryttras i annan ordning,
än som vid försäljning af andra skogseffekter från kronans skogar
bör iakttagas, har Komitén föreslagit, att försäljningen af åverkadt beslagsvirke
äfvensom indrifningen af auktionsmedlen skall ske i öfverensstämmelse
med föreskrifterna för virkesauktionerna i allmänhet. Undantagsvis
kunna dock fall förekomma, der svårigheten att bevaka virket
betingar skyndsammare försäljning, än som är möjlig, om Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes förordnande skulle afvaktas, och i dylika fall
synes det Komitén lämpligt, att närmaste kronobetjent eller, om han är
hindrad, vederbörande skogstjensteman må ega att, utan särskildt för -

216

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 14. §§ 84-107.

ordnande, utlysa och förrätta auktionen; derom Koniitén ock i 100 §
framställt förslag.

Föreskriften i ofvannämnda Kong]. Bref, att, om vid förnyad auktion
å beslagsvirke skäligt anbud å detsamma ej erhålles, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande eger att derom göra anmälan hos Skogsstyrelsen,
som då har att förordna, huru med virket skall förfaras, har Komitén
icke tvekat att förorda till bibehållande, då grunden för denna föreskrift —
åsyftande att, till förebyggande af otillåten afverkning å kronans skogar,
omintetgöra de icke sällan med framgång uppgjorda beräkningarne, att,
äfven om det åverkade virket blefve belagdt med beslag, det i allt fall,
genom prisets nedtryckande vid försäljningen, slutligen skulle mot jemförelsevis
ringa betalning komma trävarurörelsen till godo — obestridligen
är fullkomligt riktig, om än resultatet af de anordningar, som i
omförmälda syftning vidtagits, hitintills icke motsvarat de förhoppningar,
man vid tillämpningen af samma föreskrift kan hafva fästat.

När anledning förekommer dertill, att å kronoskog åverkadt, i beslag
taget virke blifvit olofligen tillgripet eller på annat sätt inkommit
bland sågverksegarnes timmer, ega, enligt förberörda Kongl. Bref, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i de båda nordligaste länen att för erforderlig
kortare tidrymd förordna skogstjenstemän att såsom kontrollanter vid
sågverken tillse, det icke dylikt virke varder försågadt. Äfven detta
stadgande är af Komitén i dess förslag upptaget, dock med sådana ändringar
och tillägg, att stadgandet ma kunna vinna tillämpning i alla de
fall, då inom något af de norrländska länen särskilda åtgärder för uppsigt
å eller tillvaratagande af kronans beslagsvirke kunde erfordras, samt
kontrollanternes verksamhet utsträckas äfven till flottlederna. Och enär
ifrågavarande befattningar icke torde vara af beskaffenhet att för utöfningen
kräfva egenskaper, som icke kunna vara att finna jemväl hos andra
än skogstjenstemän, har Komitén tillika trott sig böra hemställa, att,
der icke skogstjenstemän, hvilka, efter Komiténs förslag, företrädesvis
borde till kontrollanter användas, äro för ändamålet att tillgå, annan

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 14. §§ 84—107. 217

lämplig person må dertill utses. Aflöningen för kontrollanterna, nu bestämd
att af allmänna medel utgå och beräknas efter sjunde klassen af
resereglementet, synes ock skäligen kunna nedsättas, så att kontrollant,
som icke till följd af den ordinarie befattning inom skogsstaten, han
kan ega, är till högre ersättning berättigad, hänföres allenast till åttonde
klassen och sålunda, jemte skjutsersättning efter En rdr 25 öre milen,
för åtnjuta i dagtraktamente Fyra rdr, en godtgörelse, som torde fullt
motsvara det med kontrollantbefattningen förenade besvär.

Då den rätt, Kronan, efter Komiténs förslag, skulle erhålla till sådant
enskilda tillhörigt virke, som tages i beslag och varder dömdt förbrutet,
inskränker sig till viss mindre andel i försäljningssumman, och
grunden för denna rätt dessutom är af helt annan beskaffenhet än i
fråga om beslagsvirke, som blifvit å kronoskog olofligen afverkadt, torde
de rörande beslagsvirke af denna sednare beskaffenhet föreslagne föreskrifter
icke vara lämpliga i fråga om försäljningen af förstberörda virke,
utan har Koinitén i 103 § hufvudsakligen endast föreslagit, att dylikt
virke skall å offentlig auktion försäljas och att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
på anmälan, har att derom föranstalta.

Den af Koinitén sålunda uppställda allmänna regien medgifver icke,
att virket försäljes förr, än det är af laga Domstol dömdt förbrutet. I
vissa fall skulle dock ett afvaktande af slutligt Utslag i målet kunna
medföra väsentlig olägenhet och omständigheterna påkalla större skyndsamhet
vid försäljningen, såsom då det skäligen kunde befaras, att virket
under tiden skulle förkomma eller lida betydligare minskning i värde;
och uti dylika fall skulle, enligt Komiténs förslag, den Domstol, på hvars
handläggning målet beror, eller, der större skyndsamhet är af nöden,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ega förordna, att, änskönt målet ännu
ej är afgjordt, virket må försäljas; hvarförutom Koinitén, för att i möjligaste
måtto betrygga allas rätt, i nämnde § inrymt den föreskrift, att
försäljningsmedlen, så snart de hunnit indrifvas, böra till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande inlevereras.

218

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 15. §§ 108—112.

Kap. 15
§§ 108—1

Sista Kap. af Komiténs förslag till Skogsordning innefattar de särskilda
bestämmelser rörande skogstjenstemännens åligganden och lönevilkor,
som Komitén funnit erforderliga.

Icke allenast i de af Komitén förut till innehållet anförda underdåniga
framställningar af skogstjenstemännen inom Norrbottens och Westerbottens
län om förändrade föreskrifter i afseende å kostnaderna för
virkesutsyningar hafva desse tjensteman sökt visa behofvet af förbättring
i deras lönevilkor. Äfven i två andra till Komiténs behandling nådigst
remitterade underdåniga ansökningar af samma tjensteman hafva de i så
måtto påkallat en förändrad reglering af löneförmånerna, som de i underdånighet
anhållit, att den dem, enligt gällande författningar, tillkommande
rättighet att erhålla viss provision för af dem i beslag tagna, å
kronoskog åverkade skogseffekter, hvilken rättighet genom Kongl. Cirkuläret
den 22 November 1867 blifvit sålunda bestämd, att de skulle
ega såsom beslagarearvode tillgodonjuta 20 procent af behållna försäljningssumman
i de fall, då åverkaren af det i beslag tagna virket upptäcktes
och sakfälldes, samt sex procent af berörda summa, då åverkaren
förblefve oupptäckt eller i brist af bevis icke kunde till ansvar fällas,
måtte upphöra samt dem beredas ersättning för den minskning i
inkomst, de genom beslagareprovisionens indragning komme att vidkännas;
till stöd för hvilken framställning hufvudsakligen åberopats den
omständigheten, att omförmälda rättighet ofta föranledt dertill, att skogstjenstemännen
såväl muntligen som skriftligen fått från allmänhetens
sida uppbära den för deras heder kränkande tillvitelsen, att de vid utöfningen
af sin tjenst mången gång leddes af egennyttiga beräkningar,
i det de, för att bereda sig beslagareprovision, skulle hafva i utsyningsförslagen
upptagit och vid utsyningen åt enskilda anslagit virke i så
obetydlig mängd eller af så dålig beskaffenhet eller så olämpliga dimensioner,
att sågverksegare och allmoge derigenom drifvits till skogsåverkan;
hvarförutom uppmärksamheten fästas derå, att det i allmänhet
syntes mindre lämpligt att i lagstiftningen ställa föröfvandet af lagbrott

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 15. §§ 108--112.

210

i förening med tjensteinannens fördel, att för öfrigt anledning icke torde
förefinnas att antaga, det skogstjenstemännen mera än andra tjensteman
vore i behof af den särskilda eggelse till tjenstenit, som rättigheten att
åtnjuta beslagareprovision kunde innebära, samt att bibehållandet af
denna rättighet icke öfverensstämde med den i lagstiftningen såsom allmängiltig
princip uttalade grundsats, att böter m. m., som förut tillfallit
en del tjensteman, skulle, mot viss ersättning för minskad inkomst,
ingå till kronan.

Den lön, Jägmästarne inom de norrländska länen hafva att uppbära,
utgör, enligt nådigst fastställd Utgifts stat af den 10 December 1869, för
lägsta lönegraden 900 rdr, för den andra 1,000 rdr, för den tredje 1,200
rdr, för den fjerde 1,500 rdr och för den högsta 2,000 rdr, allt med tilllägg
af 400 rdr i resepenningar, hvilka utgå utan afseende å det större
eller mindre omfång, resorna för året omfattat. Dessutom eger Jägmästare,
dels i enlighet med 1865 års Utsyningsförordning, jemförd med
Eders Kongl. Maj:ts Bref den 11 Maj 1866 och den 18 Juni 1867, att
för utsyning åt dem, som hafva uteslutande rätt till utsyning inom vissa
områden, af utsyningstagaren för sjelfva förrättningen erhålla arvode af
5 rdr och i ersättning för kost och husrum 2 rdr eller tillhopa 7 rdr
om dagen, dels ock, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts Taxa den 13 Juni
1867, att för alla extra förrättningar å allmän skog, hvilka verkställas
på grund af särskild t, utaf vederbörande myndighet meddeladt förordnande,
erhålla ersättning för resekostnad jemte arvode för förrättningen,
beräknad efter gällande resereglemente, så framt icke förrättningen afser
fullständig uppmätning, uppskattning och indelning af skog, i hvilket fall
arvodet beräknas efter särskilda i taxan angifna grunder. De efter omständigheterna
varierande förhållanden, af hvilka Jägmästarnes extra inkomster,
deri inbegripne beslags- och auktionsprovision, äro beroende,
medgifva icke uppgörandet af en beräkning, som med tillförlitlighet kan
visa, till hvad belopp dessa inkomster årligen uppgå; men med ledning
af de uppgifter i sådant hänseende, Komitén från vederbörande skogs -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAI>. 15. §§ 108—-112.

220

tjensteman infordrat, har Komitén antagit, att samma inkomster, utom''
den mera tillfälliga beslagareprovisionen, i medeltal för hvarje Jägmästare
belöpa sig till 1000 rdr årligen inom de två nordligaste länen och till
700 rdr om året i de öfriga norrländska länen; och skulle således bemälde
tjenstemäns inkomster af deras befattningar i allmänhet kunna anses
uppgå: inom de två nordligaste länen till 2,300 rdr för lägsta och 3,400
rdr om året för högsta lönegraden samt inom de tre sydligare länen till

2,000 rdr för den lägsta och 3,100 rdr årligen för den högsta lönegraden.

Hvad af dessa inkomster kan återstå efter afdrag af utgifterna
för resor i tjensten torde knappast vara tillräckligt att bereda innehafvarne
anständig utkomst och det ekonomiska oberoende, hvarförutan
den sjelfständighet i omdöme och handlingssätt, som skogstjenstemannens
ställning, särdeles i hans förhållande till allmänheten, påkallar,
lätt kan äfventyras. Härtill kommer ock, att de med Jägmästarebefattningarne
i Norrland förenade göromål, till följd af revieres betydliga utsträckning,
de svårigheter, som bristen på ordentliga vägar och ett hårdt
klimat medföra, samt de försakelser af mångahanda slag, som vanligen
åtfölja tjenstens utöfvande, onekligen i allmänhet äro vida mera ansträngande
äu dylika befattningar i öfriga delar af riket, men deremot tillfällena
till förvärfvande af biinkomster sällsyntare — allt omständigheter,
som måste bidraga dertill, att skogstjenstemannen i de norra orterna gemenligen
sträfvar, att, då ledighet annorstädes yppar sig, få utbyta sitt
tjenstgöringsdistrikt mot ett annat, som synes bättre egnadt att uppfylla
hans anspråk och önskningar; hvilket förhållande åter icke kan hafva annat
ån ett högst menligt inflytande i fråga om skogsvården, som, för att rätt.
handhatvas, förutsätter en genom omedelbara undersökningar vunnen,
merendels först efter längre tids arbete småningom förvärfvad grundlig
kännedom om skogens tillstånd och beskaffenhet samt lokala förhållanden
och ortens egendomligheter i öfrigt. Äfvenså torde härvid böra
tagas i betraktande, att, derest de af Komitén föreslagne föreskrifter rörande
de enskilde skogarne skulle vinna bifall, skogstjenstemännens verk -

MOTIV KR TILL SKOGSORDNING. KAP. 15. ^ 108-112.

221

samhet kommer att tagas i anspråk för utöfvande af den tillsyn och kontroll,
hvarunder samma skogar, enligt förslaget, skulle stå, ,och följaktligen
berörda föreskrifter medföra en tillökning i skogstjestemännens göromål,
som icke billigt vis lärer kunna dem åläggas, utan att tillika någon
förbättring i deras löneförmåner dem beredes.

O Ö

Om det således, af hvad nu är anfördt, får antagas, att ifrågavarande
tjenstemäns lönevilkor ur såväl billighetöns som det allmänna intressets
synpunkt tarfva förbättring, återstår att tillse, huru en reglering
i sådan syftning må kunna åstadkommas på ett sätt, att icke allenast
tjenstemännens anspråk mot staten utan ock dennes anspråk på en
mot det allmännas uppoffringar svarande gagnelig verksamhet varda tillgodosedda.
Under förutsättning, att detta mål icke kan fullständigt vinnas,
med mindre inkomsterna till väsentlig del göras beroende af den
sjelfverksamhet, tjenstemännen utveckla, har Komitén undvikit att föreslå
någon tillökning af deyi ordinarie lön, som i gällande utgiftsstat är för
Jägmästarne bestämd; och då det icke heller kan vara med nyss uttalade
åsigt öfverensstämmande,-att Jägmästarne, utan afseende å det större
eller mindre omfång deras tjensteresor omfatta, erhålla till visst belopp
fastställda resepenningar, har Komitén trott bestämmelsen härom böra
förändras. Den erfarenhet, som vunnits under den korta tid dessa respenningar
utgått, har äfven varit tillräcklig att visa olämpligheten af
samma bestämmelse. Mången skogstjensteman har nemligen i otillräckligheten
af sina inkomster trott sig finna giltig anledning att betrakta
reseanslaget endast såsom en behöflig tillökning af den fasta lönen och
under intrycket häraf icke kunnat utan en viss, från hans synpunkt naturlig,
motvilja underkasta sig tjenstegöromål, som påkallat resor, för hvilka
han icke egt tillgodoräkna sig särskild ersättning. Och dä för öfrigt
ingen lärer bestrida, att i alla händelser intresset för dylika göromål befordras,
i samma mån de varda närmare förbundna med tjenstemännens
egen fördel, har Komitén icke tvekat att framställa ett förslag, enligt
hvilket det fasta reseanslaget för Jägmästarne skulle upphöra och dessa

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 15. §§ 108 —112.

222

i stället för göromål af omförmälda beskaffenhet erhålla godtgörelse enligt
kontrollerad räkning. Mindre välbetänkt skulle det dock vara att
åt Jägmästarne inrymma obegränsad och ovilkorlig rätt till särskild godtgörelse
för de förrättningar, hvarom nu är fråga. Sådant kunde hafva
till följd, att staten finge vidkännas större utgifter för resor, än nödigt
och nyttigt vore. Till förekommande häraf torde böra bestämmas en
gräns, hvarutöfver i allmänhet anspråket på godtgörelse ej skulle få utsträckas;
och efter nogsamt öfvervägande af de omständigheter, som på denna
fråga kunna hafva inverkan, har det synts Komitén att, hvad angår de
tre sydligare länen, den summa, hvilken i förberörda räkning icke skulle
få öfverskridas, bör bestämmas till 1,200 rdr om året samt för revieren inom
de två nordligaste länen, hvilka i de afseenden, som här företrädesvis
böra tagas i betraktande, väsentligen skilja sig från förstnämnda delar
af Norrland, maximibeloppet fastställas till 1,500 rdr årligen. Men likasom
Jägmästarnes anspråk synts böra genom allmän regel begränsas,
torde ock sjelfva denna regel böra genom undantag något inskränkas, så
att den icke må lägga absolut hinder i vägen för den skogstjensteman, som,
efter pröfning af vederbörlig myndighet, kan finnas deraf förtjent, att
erhålla ersättning jemväl till högre belopp, än nyss nämndt är; och på
samma gång den af Komitén i sådan syftning föreslagna föreskrift, att,
der faststäldt maximibelopp vore i räkningen öfverskridet, det skulle
ankomma på Skogsstyrelsen att i hvarje särskildt fall pröfva och bestämma,
om och i hvad mån Överskjutande beloppet i anseende till beskaffenheten
af de verkställda förrättningarne må kunna gäldas, endast
medför ett rättvist erkännande af en nitisk och skicklig Jägmästares
förtjenster om det allmänna, skulle den ock, såsom Komitén föreställer
sig, innefatta en nyttig uppmuntran och ett icke förkastligt medel att
gifva Jägmästarens verksamhet den riktning, att han, då valfrihet i afseende
å tjensteförrättningars företräde sinsemellan kan ifrågakomma, icke
vid valet må låta sig ledas och bestämmas af något annat än tankan på
det allmänna bästa.

223

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 15. §§ 108—112.

Vidkommande särskildt sättet, huru Jägmästarne skulle ega beräkna
den godtgörelse, som, enligt ofvan anförde grunder, skulle dem tillkomma,
har Komitén trott, att gällande resereglemente borde lända till efterrättelse,
dock med den inskränkning, att, om resa och förrättning verkställdes
å samma dag, traktamente icke skulle få beräknas för mera än
en dag. Denna sednare bestämmelse har Komitén ansett vara påkallad
deraf, att, då ifrågavarande förrättningar ofta äro af den beskaffenhet,
att de icke upptaga mer än någon del af dagen, det kunde blifva för
staten alltför betungande, om förrättningsmannen lemnades öppet att, der
resan företoges å samma dag, tillgodoräkna sig dubbelt dagtraktemente,
hvartill förrättningsmannen åter torde vara oförhindrad, om resereglementet
utan nämnde inskränkning skulle tillämpas.

Utom de förrättningar, som hafva uppmätning, uppskattning och indelning
af allmän skog till föremål och hvilka förrättningar äro af den
beskaffenhet, att godtgörelse derför fortfarande såsom hitintills torde böra
utgå efter fastställd taxa, skulle den ersättning, Jägmästarne för öfrigt,
enligt ofvannämnde grunder, hade att åtnjuta, komma att omfatta alla
tjensteförrättningar, som icke afsåge af enskild person påkallad åtgärd
rörande skog, som är honom enskildt tillhörig; och då i berörda ersättning
således skulle inbegripas utgifterna för kontrollresor, dertill hitintills
icke obetydliga bidrag af staten lemnats, samt den utsyningsafgift, som,
efter Komiténs förslag, de, hvilka hafva uteslutande rätt till utsyning
inom vissa områden, hädanefter skulle erlägga i stället för dera nu åliggande
skyldighet att ersätta förrättningsmannen, komme att odelad tillfalla
staten, torde den af Komitén föreslagna lönereglering icke kunna
medföra väsentligen, om ens något, ökade utgifter för staten.

Hvad nu angår den af skogstjenstemännen inom de två nordligaste
länen väckta frågan om upphäfvande af den dem förunnade rättigheten
till viss provision af försäljningssumman för å kronoskog åverkadt virke,
som af dem tages i beslag, må det väl icke förnekas, att det i sådant
hänseende åberopade skäl, att nemligen berörda rättighet gifvit anled -

224

MOTIVER TILL SKOGSORDNING.

kap. 15. §§ 108—112.

ning till smädliga och skogstjenstemännens heder kränkande omdömen
om deras verksamhet i tjensten, ej är utan vigt. Att helt och hållet indraga,
beslagareprovisionen skulle dock, efter Komiténs förmenande, icke
vara lämpligt; ty obestridligt är, att den innefattar en eggelse till tjenstenit
i en riktning, der sådant af omständigheterna företrädesvis betingas;
och för det åsyftade ändamålets vinnande torde provisionens borttagande
ej heller vara nödigt, då samma ändamål antagligen kan vinnas
allenast derigenom, att provisionen nedsättes, så att den till följd af sin
jemförelsevis ringa betydenhet rimligtvis icke vidare kan gifva anledning
till förtal. Sådan nedsättning — af Komitén i 104 § föreslagen till hälften
af de genom nu gällande författningar stadgade belopp, eller till 10
procent af försäljningssumman i det fall, att åverkaren upptäckes och
sakfälles, samt 3 procent, då han förblifver oupptäckt eller i brist af
bevis ej varder åt saken fälld — torde ock kunna ega rum utan att påkalla
någon annan förhöjning af Jäginästarnes löneinkomster för öfrigt,
än den Komitén i sitt förslag, på sätt förut nämndt är, sökt dem bereda.
Och då anspråken på enhet i lagstiftningen torde fordra, att omförmälda
förändring af nu gällande föreskrifter om beslagareprovision, i hvad de
afse skogstjenstemännen, utsträckas, så att den omfattar jemväl kronobetjente,
hvilka nu hafva enahanda rätt till beslagareprovision, som skogstjenstemännen,
har Komitén i enlighet med dessa grunder aflfattat sitt
förslag i ämnet.

Då de åsigter, Komitén här ofvan uttalat i fråga om olämpligheten
af fasta, en gång för alla bestämda resepenningar för Jägmästarne, i hufvudsakliga
delar torde hafva tillämplighet jemväl i afseende å Skogsinspektörerna,
till hvilka sådane, enligt gällande utgiftsstat, nu utgå
med 1000 rdr om året för första inspektionsdistriktet, omfattande Norrbottens
och Westerbottens län, utom Asele revier, samt 750 rdr årligen
för andra inspektionsdistriktet, omfattande nyssnämnda revier jemte de
öfriga norrländska länen, har Komitén funnit enahanda förändring, som
angående Jägmästarne blifvit föreslagen, böra genomföras i fråga om

MOTIVEK TILL SKOGSORDNING. KAP. 15. §§ 108 —112.

225

Skogsinspektörerna och således dessa, i stället för nämnda reseanslag,
för alla med resor förenade tjensteförrättningar erhålla godtgörelse enligt
räkning; och då, så framt de af Komitén föreslagna föreskrifter rörande
skogshushållningen i allmänhet vinna bifall, Jägmästarne skulle för utöfvandet
af sina befattningar erhålla vidgad verksamhet, och Skogsinspektörerna,
hvilka det, enligt gällande instruktion, tillhör att oaflåtligen öfvervaka,
att dem underlydande tjenscemän och betjente med nit och omsorg
fullgöra sina åligganden, sålunda äfven skulle till följd af omförmälde
föreskrifter erhålla en utsträckt verksamhet, samt det vid sådant
förhållande ej kan antagas, att nuvarande reseanslag förblifva tillräckliga,
har det synts Komitén skäligt, att det belopp, som i allmänhet
icke skulle få af Skogsinspektör i räkningen öfverskridas, varder faststäldt
till 1,500 rdr om året för Skogsinspektören i första och 1,200 rdr
om året för Skogsinspektören i det andra inspektionsdistriktet, med förbehåll
likväl för Skogsstyrelsen att i hvarje särskildt fall efter omständigheterna
pröfva och bestämma, huruvida ersättningen må kunna med
högre belopp utgå. Hvad angår sjelfva sättet för godtgörelsens beräknande,
har Komitén trott resereglementet böra lända till efterrättelse
med den inskränkning, som i fråga om Jägmästarne nämnd är; och enär
Skogsinspektörer ej äro i resereglementet upptagne, samt bestämmelse
ej heller eljest tinnes meddelad om den klass, till hvilken dessa tjensteman
skola hänföras, torde föreskrift härom vara erforderlig; hvarvid dét
synts Komitén lämpligt, att de varda hänförda under samma klass, till
hvilken Öfverjägmästare räknas, eller den sjette.

Äfven kronojägarnes aflöning har Komitén ansett böra undergå reglering.
Enligt nu gällande utgiftsstat för skogspersonalen, ega de i de
norrländska länen anställda kronojägarne att åtnjuta 250 rdr i lön samt
enahanda belopp i »rese- och tjenstgöringspenningar samt hyresersättning»
eller tillhopa 500 rdr om året. Denna aflöning synes Komitén icke vara
tillräcklig, särdeles med fästadt afseende derå, att nämnde befattning, om

den skall rätt skötas, i allmänhet icke medgifver innehafvaren att egna sig

226 MOTIV KR TILL SKOGSORDNING. KAP. 15. §§ 108—112.

åt andra göromål, än tjensten påkallar; hvarförutom härvid torde böra tagas
i betraktande, att, då kronojägaren, till följd af sitt åliggande att i första
hand utöfva den omedelbara bevakningen och kontrollen inom den trakt,
han fått sig till tjenstgöringsområde anvisad, ofta torde vara utsatt för
frestelsen att genom slapphet i fullgörandet af sina skyldigheter söka bereda
sig ökade inkomster, såväl billighet som omtankan för det allmänna
bästa torde fordra, att en sådan kronans tjenare icke lemnas i saknad af
det skydd mot frestelsen, som en i ekonomiskt hänseende tryggad ställning
kan förläna. För öfrigt lärer här med icke mindre skäl än vid
frågan om den för Jägmästarne anslagne reseersättningen kunna anmärkas,
att bestämmelsen om fasta rese- och tjenstgöringspenningar för kronojägarne
ingalunda är egnad att framkalla tjenstenit, der sådant felas.
Då nu Komitén således är af den åsigt, att kronojägarnes aflöning bör
regleras så, att den enskildes billiga fordringar tillfredsställas, utan att
statens fördel varder förbisedd, följer deraf, att, enligt Komiténs mening,
kronojägarne, i stället för dem nu tillkommande rese- och tjenstgöringspenningar,
böra tilläggas visst arvode i mån af den verksamhet, de utveckla.
De tjensteåligganden, kronojägarne hafva att bestrida, äro af
beskaffenhet, att de i allmänhet icke påkalla eller ens medgifva »resor»,
men förutsätta deremot flitiga fotvandringar inom bevakningstrakten.
Den väglängd, som dervid tillryggalägges, lärer väl derföre icke skäligen
kunna tagas till grund för beräkningen af det arvode, som utöfver
den fasta lönen må kronojägaren tillkomma, utan torde detta lämpligen
bestämmas till godtgörelse för hvarje dag kronojägaren, enligt dagbok,
korteligen angifvande beskaffenheten af hans verksamhet i tjensten, användt
utom hemmet för utöfvande af sin befattning; och hvad angår
sjelfva beloppet af detta arvode, hvilket Komitén föreslagit till En rdr
25 öre om dagen, har Komitén utgått från den beräkningen, att kronojägaren,
förutom den kontanta lönen, 250 rdr, och 50 rdr i hyresersättning,
skulle genom jemn verksamhet i tjensten, efter afdrag för behöfliga
hvilodagar, kunna bereda sig en årlig inkomst af högst 325 rdr, hvari -

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 15. §§ 108—112.

227

genom hans aflöning, oberäknad! de helt och hållet tillfälliga förmåner,
som genom rättigheten till andel i beslags- och bötesmedel under vissa
förhållanden kunde honom tillflyta, skulle uppgå till 625 rdr om året.

I nu gällande instruktion för Skogsstyrelsen och Skogsstaten är den
föreskrift meddelad, att till nämnda stat hörande personer skola, der ej
Skogstyrelsen för särskilda fall medgifvit. undantag, vara bosatte hvar
inom sitt tjenstgöringsområde. Alldeles oförhindrade äro de deremot
att inom tjenstgöringsområdet välja sin bostad, hvarhelst de för godt
finna. Detta synes Komiten icke vara lämpligt. De olägenheter för det
allmänna, som kunna uppstå och, efter hvad erfarenheten visat, icke sällan
uppstått i de fall, då Jägmästare och lvronojägare äro bosatta alltför
aflägse från de trakter, der deras närvaro företrädesvis varit behöflig,
torde påkalla en förändring i syftning, att dessa tjensteman och betjente
nödgades att vid valet af bostad se till, att icke derigenom möjligheten
att nöjaktigt uppfylla deras tjensteåligganden äfventyras. För det förslag,
Komitén i ''sådan riktning uti 111 § framställt, har Komitén hemtat
stöd jemväl deraf, att, om de af Komitén föreslagna bestämmelser till
reglerande af skogsstatspersonalens aflöning tillvinna sig godkännande,
och särskild ersättning således komme att utgå för alla tjensteförrättningar
utom hemmet, staten skulle kunna blifva mer än skäligt betungad,
derest tjensteinnehafvarne fortfarande hade sig öppet lemnadt att inom
sina merendels mycket vidsträckta tjenstgöringsområden efter behag välja
boningsort. Och något hinder ur rättslig synpunkt för genomförande af
den åsyftade förändringen redan i afseende å nuvarande innehafvare af
ifrågavarande tjenster torde så mycket mindre möta, som de icke lära
vara tillsatta annorledes än på förordnande samt med skyldighet att underkasta
sig den förändrade tjenstgöring, som kan ifrågakomma.

Likasom det med säkerhet kan antagas, att skogsförödelsen i Norrland
mångenstädes härledt sig uteslutande från egennyttiga beräkningar
och en vinningslystnad, som icke låter sig rättas annorledes än genom
lagstiftningens allvarsamma ingripande i den enskilda skogshushållningen,

228

MOTIVER TILL SKOGSORDNING. KAP. 15. §§ 108-112.

lika visst torde det ock vara, att den vårdslöshet i behandlingen af skogstillgången,
som inom de norrländska länen är så allmän, i flera fall åtminstone
till någon del härleda sig från bristande kännedom om grunderna
och vilkoren för en rationel skogshushållning. Antagligen skulle
således en af de orsaker, som i sin mån bidragit till skogarnes nuvarande
dåliga skick undanrödjas, i och med detsamma befolkningen erhölle
den kunskap i berörda hänseende, som nu felas; och till befordrande af
detta ändamål har Komitén i 107 § föreslagit, att Jägmästaren bör låta
sig angeläget vara att, i den mån öfriga tjensteåligganden det medgifva,
söka genom råd och upplysningar bibringa befolkningen inom revieret
kännedom om grunderna ocli vilkoren för skogens råtta vård och skötsel,
fördelaktigaste sättet att, med bibehållande af grundmassan oförminskad,
tillgodogöra sig skogens alster och mera sådant, som kan bidraga
till allmännare utbildande af en ändamålsenlig skogshushållning. Nåo-ra
föreskrifter till närmare reglerande af skogstjensternännens verksamhet i
omförmälda hänseende har Komitén icke trott vara erforderliga, utan
föreställer sig Komitén, att det lämpligen kan öfverlemnas åt vederbörande
Jägmästares eget omdöme att under de resor, tjensten i öfrigt
påkallar, efter omständigheterna begagna sig af de tillfällen till spridande
af upplysning i nämnda riktning, som dervid kunna erbjuda sig.

Ifrågasatt
reorganisation
af skogs-ö

Då framgången af de åtgärder, som från statsmagternas sida vidtagas
till befrämjande af en ändamålsenlig hushållning med kronans skostaten.
gar, till icke ringa del beror af det sätt, hvarpå förvaltningen och vården
handhafves och letles samt kontrollen'' öfver de gifna föreskrifternas
tillämpning utöfvas, måste det ock vara af synnerlig vigt, icke allenast
att de organer, hvilka hafva att besörja fullgörandet af nämnda funktioner,
hvar för sig äro i besittning af de egenskaper, som för ändamålet
kunna tagas i anspråk, utan äfven att samma organer inbördes stå till
hvarandra i sådant förhållande, att icke den för hufvudändamåiets fullständiga
vinnande nödiga samverkan omöjliggöres eller äfventyras. Det
är med uppfattningen häraf Komitén ansett sig icke kunna underlåta att

IFRÅGASATT REORGANISATION AF SKOGSSTATEN.

229

taga under öfvervägande, huruvida nu gällande föreskrifter i berörda
hänseende, innefattade i Nådiga Instruktionen för Skogsstyrelsen och
Skogsstaten den 19 November 1869, motsvara det ändamål, de ur omförmälda
synpunkt hafva att uppfylla. Långt aflägsen från den underlydande
personal, på hvilken omedelbara förvaltningen af och vården om
de allmänna skogarne hvilar, torde den efter centralisationsidén organiserade
Skogsstyrelsen svårligen vara i tillfälle att annat än medelbarligen
hålla tillsyn öfver sättet och ordningen för genomförande i detalj af
det system, som vid skogsförvaltningen bör tillämpas, eller med erforderlig,
på speciel kännedom om skilda orters egendomligheter grundad
noggrannhet besörja vidtagandet af de åtgärder, som, till befordrande af
önskvärd enhet i förvaltningen eller främjande för öfrigt af en rationel
skogshushållning, kunna af de efter olika omständigheter vexlande förhållandena
betingas. Behofvet för Skogsstyrelsen af verksamma organer,
de der genom sin ställning såsom kontrollerande myndigheter kunde
bilda en fast föreningslänk emellan styrelsen och den förvaltande personalen
eller Jägmästarne, har förenämnde instruktion sökt afhjelpa genom
de bestämmelser, som der finnas inrymde i ifråga om Skogsinspektörerna,
hvilka, enligt instruktionen, skola, hvar inom sitt distrikt, vara chefer för
den öfriga derstädes allställda skogsstatspersonalen. Men de närmare föreskrifter,
instruktionen innehåller om sättet, huru Skogsinspektören skall
utöfva sin befattning, äro, i Komiténs tanka, af beskaffenhet, att detta
chefskap är mera skenbart än verkligt. Utom de qvartalsrapporter, hvilka
det åligger Jägmästarne att till Skogsinspektören insända, stå dessa tjensteman
för öfrigt ej egentligen i annan förbindelse med hvarandra, än
att Skogsinspektören i allmänhet har till pligt att öfvervaka, att de honom
underlydande tjensteman och betjente med nit och omsorg fullgöra
sina åligganden. De i skogsförvaltningen djupt ingripande förslag af
hvarjehanda art, såsom till skogsindelningar, hushållningsplaner samt
skogsodlings- och andra arbetsförslag, hvilka Jägmästarne hafva att uppgöra,
skola af dem för granskning insändas direkte till Skogsstyrelsen,

230

IFIil GÅS ATT REORGANISATION AF SKOGSSTATEN.

utan att således Skogsinspektören är i tillfälle att om desammas lämplighet
sig yttra eller eljest något dervid påminna. Äfven torde det icke
böra lemnas oanmärkt, att den nuvarande instruktionen icke utesluter
möjligheten af sådant förfarande från styrelsens sida, att Skogsinspektören
kan komma att sväfva i fullkomlig okunnighet om de föreskrifter,
styrelsen kan hafva meddelat de Skogsinspektören underlydande tjensteman.
Att under sådana förhållanden Skogsinspektörens befattning lätteligen
kan komma att inskränka sig till föga annat än en slags iiskalstjenst
utan något väsentligt inflytande på skogshushållningen, synes vara
uppenbart. Skall Skogsinspektören i verkligheten kunna utöfva chefskap
öfver Jägmästarne och något verksammare inflytande på skogshushållningen
inom orten, synes det Komitén oundgängligt, att alla förslag,
som af dessa böra upprättas, genom Skogsinspektören insändas till vederbörande
myndigheter, åtföljda af Skogsinspektörens utlåtande i ämnet,
äfvensom att de föreskrifter, styrelsen kan finna nödigt meddela
Jägmästarne, likaledes genom Skogsinspektören dem tillställas, eller, med
andra ord, att Skogsinspektören i alla afseenden blifver en mellanlänk
emellan styrelsen och den i landsorten anställde förvaltande och bevakande
skogsstatspersonalen samt att denna personal i hvarje förekommande
fall skall vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
Skogsinspektören i tjensten meddelar. Endast sålunda kan, efter
Komiténs förmenande, den större erfarenhet, det mognare omdöme och
de mera odlade insigter, Skogsinspektörerna måste förutsättas ega, tillgodogöras
på ett för det allmänna fullt tillfredsställande sätt. Men
fastän Komitén således på nu anförde, ehuru ingalunda fullständigt utvecklade
grunder, till hvilka ännu åtskilliga, efter Komiténs omdöme, ej
oväsentliga skäl kunde läggas, är af den åsigt, att en förändring af
instruktionen i antydd riktning skulle medföra icke ringa gagn, har
Komitén likväl icke funnit sig böra framlägga något detaljeradt förslag
härom, enär samma instruktion icke afser endast Norrland, som deremot
ensamt utgör föremålet för det Komitén lemnade nådiga uppdra -

IFRÅGASATT REORGANISATION AF SKOGSSTATEN. 231

get, utan omfattar hela riket, samt det synts Komitén mindre välbetänkt
att genom det lösryckande ur sitt sammanhang af blott vissa, på
det hela dock väsentligen inverkande delar af instruktionen, som meddelandet
af särskilda instruktionsföreskrifter för skogsstatspersonalen i Norrland
skulle utgöra, rubba den enhet i hela skogsförvaltningens gång och
sättet för de dertill hörande ärendenas beredning och handläggning,
som nu eger rum; hvartill dessutom kommer, att, då Komitén tror sig
hafva anledning att antaga, det nu gällande instruktion, hvilken ännu ej
varit ens ett år tillämpad, snart skall visa sig mindre lämplig jemväl i
andra än de af Komitén härofvan omförmälda hänseenden, omständigheterna
synas mana att, innan någon mera genomgripande förändring vidtages,
afvakta den tidpunkt, då erfarenheten om de verkningar, det nu
rådande systemet medfört, hunnit lemna lika ojäfaktiga bevis för nödvändigheten
af en reform som säker ledning för genomförandet i ett
sammanhang af alla de förändringar, som må anses erforderliga. Och
då Komitén, detta oansedt, aktat nödigt göra instruktionsfrågan till föremål
för framställning i förevarande underdåniga betänkande, har sådant
följaktligen skett hufvudsakligen af den anledning, att Komitén ansett
samma fråga vara af alltför stor vigt att nu böra med tystnad förbigås
och möjligen blifva för längre tid, än önskligt är, lemnad å sido.
Sitt egentliga syftemål har Komitén således till hufvudsaklig del vunnit,
om Komitén med denna framställning förmått vid ämnet fästa en uppmärksamhet,
som kan bidraga till en lycklig lösning af frågan, när tiden
dertill finnes vara inne.

Förslag

till Skogsordning för Norrbottens, Westerbottens, WesterNorrlands,
Jemtlands och. Gefleborgs län.

Kap. 1.

Om kronoskogar i allmänhet.

§ I Mom.

1. Till kronoskogar räknas kronoparker, vid afvittring öfverblifven
odisponerad kronoöfverloppsmark, oafvittrad kronomark, åt
privilegierade sågverk för ärlig stockfångst anslagen mark, kronohemmans
och krononybyggens genom afvittring bestämda eller, der afvittring
ännu ej egt rum, provisionelt tillerkända skogsområden, boställsskogar,
kungsladugårdars och andra kronan omedelbart förbehållna hemmans
och lägenheters skogar samt recognitionsskogar.

M o m. 2. Alla kronoskogar stå under skogsstatens tillsyn och kontroll.

Mom. 3. Kronoparker, odisponerad öfverloppsmark, de delar af
oafvittrad kronomark, der uteslutande rätt till utsyning af skogsalster ej
eger rum, samt de boställsskogar, kungsladugårdars och andra kronan
förbehållna hemmans och lägenheters skogar, i afseende å hvilka, efter
hvad här nedan i 6 Kap. vidare sägs, särskildt varder så förordnadt,
skola äfven stå under omedelbar vård och förvaltning af skogsstaten.

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 2.

233

Kap. 2.

Om JcronoparJcer.

§ 2.

Kronoparkerna skola bibehållas oförminskade; dock att, der kronopark
till följd af områdets oformlighet eller eljest är af beskaffenhet, att,
för främjande af skogsvården, viss del tinnes lämpligen kunna mot angränsande
mark utbytas, slikt byte må, efter derom af Skogsstyrelsen
gjord underdånig hemställan, ega rum, på sätt och i den ordning, gällande
skiftesstadga föreskrifver. För enahanda ändamål må ock, der så
erfordras, kronopark genom inköp af mark tillökas. Förslag till dylikt
köp med de vilkor, hvarå köpet sig grundar, skall äfven af Skogsstyrelsen
uppgöras och Kongl. Maj:ts pröfning underställas.

§ 3.

Kronoparker böra behandlas efter sådana, på vetenskapliga reglor
grundade, för särskilda ortförhållanden lämpade hushållningsplaner, som
afse skogens framtida bestånd och högsta afkastning.

Kap. 3.

Om hronoöfverloppsrnarh och oafvittrad hrono7narh.

§ 4.

Kronans odisponerade öfverloppsmarker skola, der sådant i anseende
till deras sammanhängande läge, skogsmarkens äfvensom sjelfva
skogens allmänna beskaffenhet, lägenhet till flottning, tillfälle till afsättning
af skogsalster, virkesbehofvet i orten och andra dylika omstän 30 -

234 FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 3.

digheter finnes lämpligt, företrädesvis användas till bildande af kronoparker.

§ 5.

Mom. 1. För utrönande, huruvida öfverloppsmark är till bildande
af kronopark tjenlig, åligger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, der
så ej redan skett, låta genom landtmätare med biträde af skogstjensteman,
hvilka båda= skola af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnas,
företaga undersökning å stället samt derefter till Kongl. Maj:t afgifva
underdånigt yttrande i ämnet; ankommande sedermera på Kongl. Maj:t
att bestämma, hvilken mark bör för kronopark förklaras.

Mom. 2. Öfverloppsmark, som i anseende till läge eller eljest finnes
vara af beskaffenhet, att den icke egnar sig för bildande af kronopark,
bör, efter derom af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande gjord underdånig
hemställan, mot annan för bildande af ny eller tillökande af redan bestämd
kronopark lämplig mark utbytas, på sätt och i den ordning, skiftesstadgan
föreskrifver. Möter hinder derför, skall sådan öfverloppsmark
till enskilde försäljas eller på annat sätt upplåtas, efter förslag, som
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har att uppgöra och, der fråga är om
upplåtelse för annat än till anläggning af nybygge, Kongl. Maj:ts pröfning
underställa.

§ 6.

Vid afvittring skall, i den mån sådant i öfverensstämmelse med
grunderna för afvittringen låter sig göra, viss mark afsättas för bildande
af kronopark. Kronans rätt i detta afseende bevakas af behörig skogstjensteman,
som efter anmälan af vederbörande landtmätare om tiden,
då afvittringsförrättningen så långt fortskridit, att fråga om markens
fördelning förekommer, af Kongl. Majtts Befallningshafvande förordnas
att vid de sammanträden, som med hemmansegarne hållas i frågan, tillse,
att den kronan såsom dess'' afskiljda del tillkommande mark beredes så -

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 3.

235 ‘

dant läge, att i anseende dertill jemte de omständigheter i (ifrigt, som,
enligt de i 4 § stadgade grunder, böra i fråga om bildande af kronor
park tagas i betraktande, den må kunna till kronopark användas.

Finner skogstjenstemannen, efter det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
meddelat utslag angående afvittringen, kronans rätt och bästa i
omförmälda hänseende vara förbisedd, ege han mot utslaget i laga ordning
anföra besvär; och bör han, om besvär anföras, ofördröjligen insända
afskrift deraf till Skogsstyrelsen.

Sedan öfverloppsmarken genom laga kraft egande beslut blifvit till
sina gränsor bestämd, ankomme på särskild underdånig framställning,
såsom i 5 § sägs, huruvida den mark må för kronopark förklaras.

§ 7.

Der vederbörande revierförvaltare finner något område i oafvittrad
trakt lämpligt för bildande af kronopark, göre han framställning derom
hos Skogsstyrelsen. Anser då Skogsstyrelsen framställningen förtjent af
uppmärksamhet, så att närmare undersökning bör ske, gifve det Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande tillkänna; hvarefter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förordnar landtmätare och honom biträdande skogstjensteman
att undersöka, ej mindre huruvida marken i allmänhet, efter de i 4 §
stadgade grunder, är till kronopark tjenlig, än äfven huruvida tillräckligt
utrymme ändå finnes för redan ''anlagda hemman och nybyggen, så
ock om marken i anseende till befintliga, ännu ej upptagna odlingslägenheter
lämpligare kan till anläggning af nya hemman användas; och eger,
i den mån samma undersökning dertill föranleder, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förordna, att den ifrågaställa trakten tillsvidare ej må
genom upplåtelse för anläggande af nybyggen eller annorledes i strid
med det åsyftade ändamålet disponeras, hvarom allmän kungörelse bör
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utfärdas.

236 FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 4.

Kap. 4.

Om kronoskogar, som blijvit ät privilegierade sågverk för stockfångst

anslagne.

§ 8.

Nytt tillstånd för sågverk till viss årlig stockfångst från kronoskog,
på sätt äldre författningar rnedgifvit, må icke vidare meddelas.

§ 9.

Egare af sågverk, som redan, enligt gällande privilegier, har rätt
till årlig stockfångst från kronoskog, må fortfarande, intilldess visst område
derför, i enlighet med de här nedan i 10 och 11 §§ stadgade grunder,
varder utbrutet, årligen, så vidt tillgång finnes inom den i privilegierna
afsedda skogstrakten, derifrån erhålla det antal träd, som, enligt
privilegierna, sågverket tillkommer.

Finnes skogen ej kunna med framtida bestånd lemna fulla trädantalet
i årlig afkastning, njute sågverksegaren till godo mot bristen svarande
nedsättning i den för stockfångsten bestämda stubböresafgiften,
intilldess utbrytning, såsom ofvan förmäles, kommer att ega rum.

§ 10.

Der sågverk ännu ej fått visst område i ersättning för privilegierad
stockfångst sig tilldeladt, och åtgärder för utbrytningen medelst markens
uppmätning eller annat dylikt arbete ej heller äro vidtagne, skall med
utbrytningen anstå, intilldess i sammanhang med allmänna afvittringen
i orten sådan kan verkställas, så framt den ej för åstadkommande af ändamålsenligare
skogsvård inom vidsträcktare trakter eller eljest för all -

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 4.

237

mänt gagn pröfvas vara erforderlig, i hvilket fall, äfvensom för den händelse
sågverksegaren vill sjelf bekosta förrättningen, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
må, der det utan förnärmande af annans rätt kan ske,
om slik utbrytning förordna.

§ 11.

Vid allmänna afvittringen eller medelst särskild utbrytning, der sådan
anses böra ega rum, skall, efter uppskattning af landtmätare med
biträde af gode män och vederbörande skogstjensteman, sågverket af
den i privilegierna afsedda skogstrakten eller, derest den blifvit annorlunda
disponerad eller erfordras till utmål för hemman eller nybyggen,
af annan lämpligt belägen kronotrakt, såvidt tillgång tinnes, under full
och orubbelig besittningsrätt tilldelas så stort område, att derifrån må
kunna erhållas det antal till sågtimmer dugliga träd, som, enligt sågverkets
privilegier, till afverkning beviljade blifvit.

§ 12.

Vid uppskattning för områdestilldelning, hvarom i nästföregående §
förmäles, må afseende icke fästas å annat än markens naturliga bördighet
och deraf beroende förmåga att framalstra skog, till belopp motsvarande
privilegierna; men förrättningsmännen åligger att, för utrönande
tillika, huruvida den befintliga ståndskogen är af beskaffenhet, att
den, med jemn uthållighet, kan lemna årlig tillgång på det antal träd,
som sågverket tillkommer, jemväl verkställa den undersökning och beräkning,
som för sådant ändamål erfordras; och om dervid finnes, att
skogen å det område, som är afsedt att sågverket tilldelas, under någon
tid icke kan med fortfarande bestånd lemna full tillgång till hela den
privilegierade stockfångsten, skall, i sammanhang med områdestilldelningen,
sågverket tilläggas rättighet att, så länge berörda förhållande fort -

238

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 4.

far, efter utsyning, bekomma det bristande trädantalet från annan kronomark,
der sådan är att tillgå.

§ 13.

Der sig visar, att det sågverk i ersättning för privilegierad stockfångst
tilldelade område under någon tid kan lemna mera till sågtimmer
dugligt virke i afkastning, än som motsvarar sågverkets privilegier, ege
sågverksegaren, om han vill komma i åtnjutande af samma öfverskott,
att derom göra underdånig ansökning hos Kongl. Maj:t; och om då finnes,
att skogen kan tåla den ifrågasatta högre afverkningen, må sågverksegaren
för en tid af högst tio år hvarje gång tillerkännas rättighet
att erhålla öfverskottet, efter utsyning och mot särskild afgift, som af
Kongl. Maj:t efter omständigheterna bestämmes, hvarvid afseende skall
fästas derå, huruvida tillökningen i afkastning tillkommit i följd af särskilda
åtgärder från sågverksegarens sida, såsom genom skogens behandling
efter fastställd hushållningsplan eller eljest genom derå för vård
eller skogsodling nedlagde kostnader.

Vill sågverksegaren icke af omförmälda rättighet sig begagna, och
anses det Överskjutande virket böra för främjande af skogsvården afverkas,
kommer med öfverskottet att förfaras, såsom om annat virke, hvilket
bör för kronans räkning försäljas, framdeles sägs.

§ 14.

Mark, som varder sågverk i ersättning för beviljad stockfångst tilldelad,
skall alltid, i öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet den 29 November
1796, efter afräkning af impedimenter, såsom sjöar, onyttiga
måssar, berg och sådan stenbunden mark, hvarå gagnelig skog hvarken
växer eller kan växa, beläggas med skogsränta, på sätt Kongl. Förordningen
den 28 Juni 1775 och Kongl. Brefvet den 5 December 1780 för
skattläggningars verkställande i Savolax och Karelen föreskrifva, eller

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 4.

så, att den dugliga marken, allt efter dess naturliga art och godhet samt
närbelägenhet till afsättningsort, åsättes minst ett och högst sex runstycken
banko för hvarje tunnland; dock med iakttagande, att, derest
skogsräntan, på detta sätt beräknad, någorstädes skulle komma att understiga
hvad för stockfångsten förut bort i stubböresafgift utgå, räntan
bestämmes till ett samma afgift motsvarande belopp; skolande räntan
utgå från och med det år, hvarunder skogsområdet, efter laga kräftvunnet
utslag angående tilldelningen, sågverket tillfallit.

§ 15.

M om. 1. Den sågverk mot skogsränta tilldelade mark skall alltframgent
oskiljaktigt åtfölja samma sågverk, hvilket ansvarar för skogs -räntans utgörande. Nedlägges sågverket, återfaller marken till kronans
disposition.

Mom. 2. Kostnaden för tilldelningen skall af afvittringsmedlen
utgå, der icke sågverksegaren, till följd af sitt åtagande, såsom i 10 §
sägs, är pligtig att den vidkännas.

§ 16.

Af den rätt till årlig stockfångst, som, på grund af privilegier, tillkommer
sågverk, må, ehvad visst område derför är utbrutet eller ej,
sågverksegaren icke begagna sig annorledes än efter utsyning och stämpling
samt under kontroll af vederbörande skogstjensteman, på sätt i denna
Skogsordning stadgas; och bör träd, som åt sågverksegare utsynas, vara
af den storlek, att, då trädet vid vanlig höjd från roten afverkas, rotstocken
på ett afstånd af 16 fot från storändan håller minst 8,3 decimaltum
i genomskärning (diameter). Om den tid, inom hvilken åt sågverksegare
utsynadt privilegiivirke skall vara ur skogen bortfördt, stadgas i
70 §.

240

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 4.

§ 17-

Vill sågverksegare komma i åtnjutande af beviljad stockfångst för
mer än ett år på en gång, anmäle det hos vederbörande revierförvaltare
före den 1 April det år, utsyningen åstnndas. Sker sådan anmälan,
vare sågverksegaren berättigad erhålla utsyning för en tid af högst fem
år på en gång, dock icke förskottsvis. Önskar han få utsyning för
längre tid, söke det hos Skogsstyrelsen, som eger att derom efter omständigheterna
förordna.

§ 18.

Sågverksegare, som vill, att honom i ersättning för beviljad stockfångst
tilldelad skog behandlas efter ordentlig, på vetenskapliga reglor
grundad hushållningsplan, må, på egen bekostnad, låta sådan upprätta.
Den får dock ej tillämpas, innan den blifvit af Skogsstyrelsen pröfvad
och med eller utan rättelse godkänd. Men om vid tillämpning af dylik
fastställd hushållningsplan virke, som ej är till sågtimmer tjenligt, finnes
utan skada för skogen kunna tagas, må sågverksegaren det gallringsvirke
utan särskild afgift till kronan erhålla; ankommande på Skogsstyrelsen
att bestämma, hvad för öfvervakande, att den i förevarande § omförmälda
rättighet icke öfverskrides eller missbrukas, är att iakttaga; och
må gallringsvirke af den storlek, att stocken, som deraf erhålles, i storändan
uppnår fem decimaltum eller mera i genomskärning, icke fällas,
utan att derförinnan vara af vederbörande revierförvaltare stämpladt.

§ 19.

Sker oloflig afverkning af skogsalster inom område, som blifvit sågverksegare
i ersättning för beviljad stockfångst tilldeladt, skall, ehvad
afverkningen föröfvats af sågverksegaren eller af annan person, beloppet
af den utsyning, som eljest bort sågverksegaren tillkomma, minskas med

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 5.

241

enahanda antal träd, som blifvit olofligen afverkade. Dessutom straffes
gerningsmannen, såsom om skogsåverkan framdeles sägs.

Kap. 5.

Om kronohemmans och krononyhyggens skogar.

§ 20.

Mom. 1. Inom område, som för kronohemman eller nybygge blifvit
genom afvittring bestämdt eller är åbon endast provisionelt tillerkändt,
må han utan afgift och utsyning taga, på sätt i nästföljande §
sägs, hvad till hemmanets eller nybyggets husbehof oundgängligen tarfvas.

Mom. 2. Der kronohemman eller nybygge icke genom afvittring
och ej heller eljest fått visst område sig tillagdt, skall vederbörande
revierförvaltare i sammanhang med den utsyning åt åbon, som kan ifrågakomma,
anvisa det skogsområde, som, intilldess vid afvittring eller provisionel
skattläggning kan annorlunda förordnas, må hemmanet eller nybygget
tillkomma. Detta område skall företrädesvis utses af mark, som
är närmast bostaden eller de närmast bostaden belägna inegorna; och
bör vidden af området beräknas efter hemmanets eller nybyggets mantal,
i öfverensstämmelse med den afvittringsstadga, som är för orten
gällande, eller, der afvittringsstadga ej finnes att tillämpa, eldigt den
grund, att helt mantal tillerkännes 3,000 tunnland duglig mark. Är ej
nybygge provisionelt skattlagdt, beräknas detsamma till Vs mantal. Medgifver
ej belägenheten, att hvart hemman eller nybygge för sig erhåller
visst skogsområde, må detta för flera gemensamt anvisas.

§ 21.

Till husbehofsvirke skola i främsta rummet användas torra, vindfällda
eller eljest skadade träd, skatar och dylika mindre värdefulla

242

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAR. 5.

skogsalster. Hvad af friska träd kan erfordras bör företrädesvis tagas
å ställe, som vederbörande revierförvaltare inom dertill lämplig trakt af
hemmanets eller nybyggets område anvisar och der det med minsta
skada för skogen i dess helhet kan ske.

§ 22.

Stubbar och rötter, tjenliga för tjärnbränning, äfvensom skadad löfskog
för pottaskeberedning eger kronohemmans- och nybyggesåbo, jemväl
utan särskildt tillstånd eller utsyning, taga inom hemmanets eller
nybyggets område; hvarförutom åbon må fritt använda löfskogen för
löftägt, dock icke medelst topphuggning, hvarigenom skogen i sin växt
skadas.

§ 23.

Mom. 1. Det virke, kronohemmans eller nybygges skog vidare kan
med framtida bestånd lemna i afkastning, tillfaller äfven åbon, men icke
annorledes än efter utsyning och emot särskild afgift, såsom 11 Kap. i
denna Skogsordning innehåller.

Mom. 2. Inom skogsområde, som hörer till tvenne eller flera hemman
eller nybyggen gemensamt, njute hvardera åbon utsyning efter
hemmantalet.

§ 24.

Der vindfällda eller genom brand eller annorledes skadade, men
dock dugliga träd finnas till större myckenhet, än för husbehof erfordras,
skall hvad kronohemmans- eller nybyggesåbo deraf, efter utsyning,
tillerkännes, tagas i beräkning vid bestämmande af det belopp, honom
för öfrigt kan i utsyning tillkomma.

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 5.

243

§ 25.

Varder genom syn å kronohemman eller nybygge i behörig ordning
utredt, att åbon, i strid med föreskrifterne uti 21 §, medelst öfverflödigt
användande för husbehof af frisk, duglig skog eller eljest missvårdat
skogen, må, på anmälan af vederbörande revierförvaltare, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, efter som omständigheterna föranleda, förklara åbon
för en tid af högst tre år förlustig rättigheten att erhålla utsyning från
hemmanets eller nybyggets skog.

§ 26.

Föröfvas eljest oloflig utverkning inom kronohemmans område, skall,
ehvad åbon sjelf eller annan person den gjort, utsyningen för följande
år minskas med det antal träd, som blifvit olofiigen afverkade; hvarförutom
gerningsmannen straffes, efter ty 84 ■§ för skogsåverkan bestämmer.

§ 27.

Mom. 1. Beträdes nybyggare med oloflig afverkning, vare sig å
nybyggets eller annan närliggande kronoskog, ansvare såsom för åverkan
och vare för tre år förlustig sin rätt till utsyning från nybyggets
skog. Har afverkningen skett å nybyggets skog och varder gerningsmannen
ej upptäckt, skall utsyningen för följande år minskas med det
antal träd, som blifvit olofligen afverkade.

Mom. 2. Föröfvar nybyggare andra gången åverkan, såsom ofvan
sagdt är, skall han, jemte det ansvar, som å sjelfva gerningen följa bör,
dömas sin åborätt förlustig.

Mom. 3. Der nybyggare af en eller annan anledning pröfvats hafva
förverkat sin åborätt, åligge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, innan
nybygget till annan upplåtes, inhemta vederbörande revierförvaltares,

244

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 5.

så ock Skogsstyrelsens yttrande, huruvida detsamma, för bildande eller
tillökande af kronopark eller eljest för främjande af vården om kronans
skogar, må vara för kronan behöfligt.

§ 28.

Önskar kronohemmans- eller nybyggesåbo, som är till utsyning berättigad,
att, för verkställande af odling till åker eller äng, fälla skog,
utöfver husbehof, å någon viss del af hemmanets eller nybyggets område,
skall utsyning derstädes honom lemnas, så vidt han medelst instrument
öfver den å hemmanet eller nybygget sist hållna laga syn eller
besigtning eller ock medelst två trovärdiga mäns intyg styrker, att den
ifrågaställda trakten, hvilken i berörda instrument eller intyg bör vara
till läge, storlek och beskaffenhet noga beskrifven, är för odling tjenlig.
Ej må dock i något fall åbon sålunda tillerkännas mera virke, än hvartill
han i mån af skogens beskaffenhet i dess helhet tinnes berättigad.

§ 29.

För kronotorp gälle, i tillämpliga delar, allt hvad i förevarande Kap.
är för krononybygge stadgadt.

Kap. 6.

Om bo ställs sko g ar tamt kungsladugårdars och andra kronan omedelbart
förbehållna hemmans och lägenheters skogar.

§ 30.

Skogar, hörande till militie- och civilstaternas boställen samt de
ecklesiastikboställen, som icke tillkommit genom enskild donation eller

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 6.

245

eljest genom köp eller annat laga fång äro af församlingarne sjelfva förvärfvade,
så ock skogar å kungsladugårdar, till Statsverket indragna boställen
samt andra hemman och lägenheter, hvilka förvaltas eller äro utarrenderade
för kronans räkning, skola stå under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning, der, på sätt i nästföljande § förmäles, särskildt,
varder så förordnadt.

§ 31.

Mom. 1. Vid först inträffande laga syn eller ekonomisk besigtning
å boställe eller annan egendom, som i nästföregående § nämnd är, åligger
vederbörande révierförvaltare, hvilken af Kongl. Majrts Befallningshafvande
meddelas underrättelse om tiden för synen eller besigtningen,
att, efter förut inhemtad kännedom om skogens beskaffenhet, yttra sig,
huruvida den med framtida bestånd kan lemna mera virke i årlig afkastning,
än för husbehof tarfvas, äfvensom, der så finnes, huruvida skogen
är för införande af ordnad hushållning lämplig; hvarefter af Synerätten
eller förrättningsmännen meddelas utlåtande i ämnet; och bör
samma utlåtande jemte revierförvaltarens berörda yttrande, genom hans
försorg, ofördröjligen insändas till Skogsstyrelsen. Finner då bemälda
styrelse omständigheterna sådana, att skogen synes böra göras till föremål
. för ordnad hushållning, läte genom behörig skogstjensteman, 4om
dertill af Skogsstyrelsen särskildt förordnas, närmare undersökning i berörda
hänseende anställas; vid hvilken undersökning skogstjenstemannen,
jemte noggrannt beräknande, huru stor del af skogen tarfvas för husbehof,
har att bedöma, huruvida Överskjutande delen är af beskaffenhet,
att den frånskiljd kan med fördel behandlas såsom kronopark, eller, der
så ej är fallet, om samma del i förening med den för husbehofvet beräknade
skogsmarken eljest medgifver införande af ordnad hushållning.
I dessa afseenden bör skogstjenstemannen till Skogsstyrelsen afgifva fullständigt,
på vetenskapliga reglor grundadt och efter ortförhållandena

246

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 6.

lämpadt yttrande, äfvensom förslag till den hushållningsplan, som deraf
kan betingas. Om derefter Skogsstyrelsen vid slutlig pröfning anser
skogen till större eller mindre del böra till kronopark eller eljest till
ordnad hushållning indelas och förty ställas under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning, skall beslutet derom jemte den hushållningsplan,
som för skogen varder fastställd, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
försorg, mot bevis, meddelas den myndighet, under hvars inseende
egendomen lyder; egande samma myndighet, der omständigheterna
så föranleda, att, för beslutets och hushållningsplanens Överklagande
hos Kongl. Maj:t genom underdåniga besvär i vanlig ordning, vidtaga
de åtgärder, hvartill den lagligen må finna sig befogad.

Mom. 2. Hvad i nästföregående mom. stadgas'' om åtgärder för införande
af ordnad skogshushållning eger dock ej tillämplighet i det fall,
att de åtgärder, som på grund af hitintills gällande författning må i sådant
hänseende vara vidtagne, redan så långt fortskridit, att vid tiden,
då denna Skogsordning inträder i gällande kraft, vederbörande skogstjensteman
till Skogsstyrelsen inkommit med förslag till hushållningsplan;
men den plan för skogshushållningen, som i anledning deraf är
eller varder af Skogsstyrelsen fastställd, skall, på sätt och för ändamål
ofvan nämndt är, meddelas den myndighet, under hvars inseende egendomen
lyder.

Vid tillämpningen af förevarande § iakttages för öfrigt, att den
rätt till skogen, som på grund af kontrakt eller särskilda resolutioner
eller eljest kan lagligen tillkomma innehafvaren, ej må i något afseende
förnärmas eller rubbas, och ty bör vid den laga syn eller ekonomiska
besigtning, då frågan om disposition af skogen förekommer till behandling,
alltid noga utredas och i syne- eller besigtningsinstrumentet fullständigt
antecknas, huruvida i anseende dertill hinder för införande af
förändrad skogshushållning kan möta.

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 6.

•247

§ 32.

Mom. 1. Ej må boställshafvare, åbo eller arrendator af hemman
eller lagenhet, som i detta Kap. afses, begagna skogen annorledes än till
husbehof, så framt icke på grund af särskild resolution eller arrendekontrakt
eller, då fråga är om boställe, i följd af åtgärder, som med
stöd af hitintills gällande författningar redan äro vidtagne, vidsträcktare
rätt till skogen kan honom för hans tjenste- eller besittningstid tillkomma.
Hvad till husbehof erfordras må han utan utsyning taga å den
del af boställets, hemmanets eller lägenhetens skog, som för sådant ändamål
är afsatt, eller, der viss del ej är eller varder afskiljd, från skogen
i dess helhet.

M om. 2. Äfven eger han, oberoende af den hushållningsplan, som
för viss del eller för hela skogen kan varda fastställd, njuta rätt till
mulbete och höslåtter öfver hela skogen; dock att, der för skogsodling,
såsom till fredande af sådd eller plantering, erfordras, att viss del af
skogen hålles afstängd, boställshafvaren, åbon eller arrendatorn är pligtig
att utan anspråk på skadeersättning det intrång tåla. Ej må likväl
sålunda, honom till mehn, mera än högst 1/20 af hela skogsarealen samtidigt
hållas afstängd; och vare han fri från allt deltagande i kostnaden
för stängselns uppförande och underhåll.

Mom. 3. Vill innehafvare af hemman eller lägenhet, hvarom i detta
Kap. är fråga, å dertill hörande skogsmark verkställa nyodling, anlägga
torp eller upprödja beteshage, göre ansökning derom hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, som, efter vederbörande skogstjenstemans hörande,
deröfver meddelar utslag, och skall detta, i händelse af bifall, underställas
Kammar-kollegium eller annan motsvarande myndighet, hvarunder
hemmanet eller lägenheten lyder. Ej må derstädes i sådan fråga meddelas
beslut, som föranleder till rubbning af fastställd hushållningsplan,
innan Skogsstyrelsen förut lemnats tillfälle att i frågan sig yttra.

248

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 6.

§ 33.

När socknemän skola kyrka eller prestgård bygga eller bättra, må
de, efter utsyning, utan annan afgift än för utsyningen från prestebolets
skog erhålla det virke, som tarfvas, så vidt skogen, utöfver hvad för boställshafvarens
husbehof erfordras, dertill lemnar tillgång.

§ 34.

Kronan bekostar såväl vård och skötsel som indelningen af de skogar,
hvarom i detta Kap. är fråga, men eger ock, med de undantag §§
32, 33 och 35 innehålla, samt der icke särskilda resolutioner eller privilegier
annat förmå, njuta hela afkastningen, dock under iakttagande,
hvad boställsskogar beträffar, att boställshafvare, som medelst intyg af
vederbörande revierförvaltare, förmår styrka, att åverkan å skogen under
året ej egt rum, eller, om sådan föröfvats, af hvem den är begången,
må i ersättning för den uppsigt, han sålunda får anses hafva egnat
skogen, erhålla Vio hvad å det årets afkastning återstår, sedan derifrån
afräknats de kostnader, som under årets lopp blifvit för skogens
skötsel och vård nedlagda. För att komma i åtnjutande af denna rätt,
bör boställshafvaren, försedd med omförmälda intyg, anmäla sig hos
Skogsstyrelsen, som, der han finnes till andel i afkastningen berättigad,
deröfver meddelar bevis, så att boställshafvaren, vid detsammas företeende
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, kan der få uppbära de medel,
honom tillkomma.

§ 35.

Der å militieboställe skogen lemnar tillgång utöfver hvad för eget
behof tarfvas, men annat inom tre mils afstånd derifrån beläget militieboställe
saknar skog för husbehof, må från det förra bostället af öfver -

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 6.

249

skottet erhållas hvad till fyllande af det sednare boställets behof af
skogseffekter erfordras.

§ 36.

Likasom de kontrakter om arrende af boställen och annan kronan
tillhörig egendom, hvilka redan äro i behörig ordning utfärdade, böra i
fråga om skogen orubbadt lända till efterrättelse den tid, de afse, skola
ock i arrendekontrakter, som hädanefter upprättas, alltid intagas de
rättigheter och skyldigheter, som, enligt gällande författningar, arrendatorn
i afseende å skogen tillkomma.

Kap. 7.

Om skogar å allmänna inrättningars hemman.

§ 37.

Skogar å kyrko-, akademie-, hospitals-, krigsmanshus- samt andra
allmänna inrättningars hemman och lägenheter må, derest icke för något
fall särskilda medgifvanden och föreskrifter annat förmå, i allmänhet endast
till husbehof af åbon användas. Dock egen, i afseende å hemman
och lägenheter, som under stadgad åborätt innehafvas, de myndigheter,
under hvilkas vård de stå, att, på ansökning af åbon, medgifva honom
rätt att Under behörigt iakttagande af den hushållningsplan, som för
skogen kan varda fastställd, densamma äfven till afsalu begagna.

§ 38.

Å samtlige till allmänna inrättningars hemman och lägenheter hörande
skogar skall, så vidt ske kan, ordnad skogshushållning införas;

250

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 7.

och ty bör den styrelse eller myndighet, som öfver dylik egendom har
inseende, eller ock, der sådant särskildt tillstånd vunnits, hvarom i föregående
§ är sagdt, åbon anmäla sig hos Skogsstyrelsen för erhållande
af hushållningsplan. Skogsstyrelsen förordnar då behörig skogstjensteman
att, mot särskild ersättning, verkställa undersökning och uppgöra
förslag till hushållningsplan, som derefter ingifves till Skogsstyrelsen för
vinnande af dess fastställelse. Nämnda ersättning skall, i det fall anmälan
om erhållande af hushållningsplan göres af åbon, utaf honom
gäldas.

Derest vid dessa egendomar ordnad skogshushållning redan är införd
eller för sådant ändamål nödig hushållningsplan finnes uppgjord, skall, ''
jemte anmälan härom, samma plan insändas till Skogsstyrelsen, hvilken
tillser, att den är bygd på antagliga grunder, samt eger att i händelse
af behof dervid göra erforderliga rättelser.

§ 39.

Mom. 1. Sedan hushållningsplan blifvit för dylik skog fastställd,
åligger det vederbörande skogstjenstemän att hålla tillsyn å densammas
efterlefnad samt att om anmärkta öfverträdelser och försummelser göra
anmälan hos Skogsstyrelsen, äfvensom, der egendomen brukas af arrendator
eller landbo, hos den styrelse eller myndighet, som inseende å
egendomen häfver.

Mom. 2. Vill innehafvare af hemman eller lägenhet, som i detta
Kap. afses, å dertill hörande skogsmark verkställa nyodling, anlägga torp
eller upprödja beteshage, lände i alla afseenderi till efterrättelse hvad i
3 mom. af 32 § sagdt är.

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 8.

251

Kap. 8.

Om enskilde tillhöriga hemmans skogar, belägne utom Norrbottens och

Westerbottens lappmarker.

§ 40.

I afseende å sådana frälse- eller skattehemman utom Norrbottens
och Westerbottens lappmark, som icke hafva genom afvittring bestämda
områden, gälle i tillämpliga delar, beträffande skogen, hvad om kronohemman
är i 5 Kap. stadgadt.

§ 41.

Egare af frälse- eller skattehemman, hvars område är genom
afvittring bestämdt, må, derest icke gällande aftal eller resolutioner
annat förmå, fritt nyttja sin enskilda skog, så till husbehof som för afsalu,
dock med de inskränkningar, här nedan stadgas.

§ 42.

Mom. 1. Afverkas träd, som icke i genomskärning (diameter) håller
minst 8,3 decimaltum på ett afstånd af 16 fot från storändan eller 11
decimaltum i storändan, må, der afverkningen ej skett till följd af föreläggande
vid laga skifte eller eljest med vederbörligt tillstånd, såsom i
nästföljande § sägs, det träd icke till plank, bräder eller annat dylikt
försågas eller intagas inom område, som vid såginrättning, ehvad den
drifves medelst ånga, vatten- eller handkraft, begagnas till sågplats, sågbacke
eller sågränna, och ej heller i form af sparre, pitprops eller annat
rundvirke från orten afskeppas.

252

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 8.

Mom. 2. Der träd af den storlek, som i 1 mom. omförmäles, eller
deröfver, lemnar mer än en sågstock, vare egaren lika berättigad till
fritt användande af den öfre delen af trädet eller toppstocken som af
rotstocken, så framt det tydligen visar sig eller ådagalägges, att samma
del är till toppstock att hänföra.

M om. 3. Sparre, som är bilad så, att ursprungliga tjockleken vid
16 fots längd ej kan utrönas, skall, för att icke anses såsom undermålig,
vid 30 fots längd från storändan hålla minst 6 decimaltum i genomskärning
eller, om sparren äfven vid denna längd är fyrkantig, enahanda
mått emellan de hvarandra motsatta hörnen, samt i förhållande derefter
för större eller mindre längd.

§ 43.

Mom. 1. År skog af beskaffenhet, att för dess ordentliga skötsel
och vård erfordras, det virke af mindre än de i 1 mom. af nästföregående
§ nämnda dimensioner afverkas, må egare, som åstundar använda
det virke för afskeppning eller till försågning, anmäla sig hos vederbörande
revierförvaltare, hvilken åligger verkställa den undersökning af
skogen, som af omständigheterna påkallas. Finnes dervid slik afverkning
vara med grunderna för en ändamålsenlig skogshushållning öfverensstämmande,
må egaren fritt förfoga öfver det virke, skogen sålunda
anses utan skada kunna lemna; dock med iakttagande, att träd, som vid
storändan håller 5 decimaltum eller mera i genomskärning, ej må afföras,
innan det genom förrättningsmannens försorg blifvit med kronomärke
stämpladt. Vill egaren, sig till säkerhet, hafva virke jemväl af
mindre dimensioner stämpladt, vare dertill berättigad. Vill han det ej, utan
låter sig nöjas med det bevis om hans rättighet, som innefattas i instrumentet
öfver förrättningen, ligge förrättningsmannens vårdnad derå, att
i instrumentet lemnas sådan upplysning om beloppet och beskaffenheten
af berörda virke, att detsamma i förekommande fall må, fastän ostämp -

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 8.

253

ladt, varda fredadt från den påföljd, öfverträdelse af föreskrifterna i 42
§ medför. Varder förrättningen begärd före den 1 Juni, skall, der så
ske kan och jordegaren det önskar, undersökningen och utstämplingen
företagas i sammanhang med de utsyningsförrättningar å kronans skogar,
som under året förekomma. Verkställes förrättningen i sådan ordning,
gälle, i fråga om aflemnande af syneinstrument, meddelande af besvärshänvisning
och fullföljd af klagan mot förrättningsmannens åtgärd eller
utlåtande, hvad i 11 Kap, i afseende å der omförmälda syneförrättningar,
sägs. Företages förrättningen särskildt, bör syneinstrumentet, innan
förrättningsmannen från stället afreser, sökanden, mot bevis men utan
lösen, tillställas och den underrättelse i syneinstrumentet meddelas, att
klagan mot förrättningen får föras genom besvär hos Skogsstyrelsen
innan klockan tolf å fyratiofemte dagen från den, då instrumentet aflemnas,
samma dag oräknad.

Hvad nu är sagdt lände till efterrättelse, äfven der ordnad hushållning
är å skogen införd.

Mom. 2. Vill någon, sig till säkerhet, hafva virke af ofvanomförniälde
beskaffenhet kontrollstämpladt, sedan detsamma blifvit försågadt
eller annorledes bearbetadt, ege att få sådan stämpling genom vederbörande
skogstjenstemans försorg verkställd, så framt det tydligen kan visas,
att varan, som är i fråga, tillkommit af virke, som i nästföregående
mom. afses.

Mom. 3. Om undermåligt virke, som till följd af föreläggande vid
laga skifte varder afverkadt, skall, der egaren vill använda det virket
till afskeppning eller för försågning, i tillämpliga delar gälla hvad i 1
och 2 mom. af förevarande § stadgadt är.

§ 44.

Den af naturen till skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas,
så framt den ej odlas till åker eller äng eller afrödjes till byggnadstomt
eller nödig beteshage eller för annat likartadt gagneligt ändamål.

254

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 8.

§ 45.

Mom. 1. Varder, i strid med stadgandet uti nästföregående §, skogsmark
afröjd eller förödd, så att hvarken fröträd, ungskog eller växande
plantor finnas å marken qvar till den myckenhet och af den beskaffenhet,
som, enligt vilkoren för en ändamålsenlig skogshushållning, äro för
skogens framtida bestånd erforderliga, och har det icke skett till följd
af föreläggande vid laga skifte eller af annat laga tvång, vare jordegaren
skyldig sörja för god återväxt af skog, sådan markens art och ortens
naturförhållanden medgifva, antingen genom sådd af skogsfrön eller genom
plantering.

M om. 2. Finner någon af dem, hvilka, enligt hvad i denna Skogsordning
här nedan sägs, det tillkommer att öfvervaka hushållningen med
de enskilda skogarne, försumlighet i omförmälda hänseende ega rum,
anmäle det hos Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande, som förordnar vederbörande
revierförvaltare att, efter undersökning å stället, afgifva fullständigt,
på vetenskapliga reglor grundadt yttrande i frågan jemte förslag
till de åtgärder för skogens återbringande i fullgodt skick, han anser
omständigheterna påkalla. Öfver detta förslag infordre Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i den för likartade ärenden vedertagna ordning, jordegarens
förklaring. Godkänner han då förslaget eller lemnar han detsamma
utan giltig anmärkning, meddele Kongl. Maj:t Befallningshafvande
genast utslag i målet med föreläggande för jordegaren att verkställa den
skogsodling, förslaget afser.

Mom. 3. Om deremot joi degaren i sin förklaring bestrider riktigheten
af de uppgifna förhållanden, hvarå revierförvaltarens förslag sig
grunda]1, eller gör han eljest anmärkning af beskaffenhet, att vidare undersökning
anses erforderlig, förordne Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tre gode män, af hvilka en bör vara skogstjensteman, att vid syn å stället
undersöka förhållandet. Tiden för denna syn utsättes af Kong]. Maj:ts
Befallningshafvande, som äfven låter derom underrätta parterna, utan

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 8.

255

att dock någonderas frånvaro må hindra förrättningens fortgång. Det
yttrande, gode männen afgifva, skall, jemte öfriga till målet hörande
handlingar, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändas till Skogsstyrelsen,
som meddelar sitt utlåtande i ämnet. Derefter gifve Kongl. Majrts
Befallningshafvande utslag i saken.

Mom. 4. Der någon pröfvas skyldig verkställa skogsodling, såsom
i 2 och 3 mom. sägs, skall alltid tillika bestämmas, inom hvilken tid,
högt två år efter det utslaget blifvit jordegaren delgifvet, arbetet sednast
bör påbörjas, äfvensom när detsamma skall vara fullbordadt, så ock
huru mycket deraf årligen bör verkställas. Tiden, inom hvilken hela arbetet
skall vara fullbordadt, må icke utsättas till mera än högst tio år,
der icke skogens förödda tillstånd härledt sig från olycksfall, såsom skogseld,
storm, snötryck eller annan dylik händelse, då arbetet, efter omständigheterna
i hvarje särskildt fall, må på en längre följd af år fördelas.
För underlåtenhet att fullgöra hvad sålunda i ena eller andra hänseendet
varder föreskrifvet skall, utom den påföljd, nästföljande mom. innehåller,
att det försummade arbetet kommer på den tredskandes bekostnad att
verkställas, derjemte i utslaget sättas vite till belopp af tio Riksdaler eller
mera till och med etthundra Riksdaler. Pröfve ock Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
efter omständigheterna, om och i hvad mån kostnaden för
den syn, som i 3 mom. omförmäles och dertill nödiga medel må af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande förskjutas, bör af någondera parten gäldas.

Emot Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes utslag i dessa mål får klagan
föras hos Kongl. Maj:t i den ordning, som för fullföljd af talan i
ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Mom. 5. Öfver iakttagandet af hvad i afseende å skogsodling varder
någon förelagdt vake vederbörande revierförvaltare; och ty bör utslag,
hvarigenom någon fått slikt föreläggande, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
försorg revierförvaltaren tillställas. Finner han derefter
försumlighet å jordegarens sida ega rum, anmäle det hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, som då, efter jordegarens hörande, eger med -

256

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 9.

dela revierförvaltaren förordnande att, på jordegarens bekostnad, verkställa
hvad af det föreskrifna arbetet är eftersatt, dertill, om så erfordras,
nödiga medel må af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förskottsvis lemnas;
men sedan det arbete blifvit utfördt, för hvilket sådant förskott lemnats,
läte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter anmälan derom af revierförvaltaren,
medlen hos den tredskande i vederbörlig ordning uttagas.

Kap. 9.

Om afsöndring af mark för skogsbruk, sä ock om hushållningen med

skogen å dylik mark.

§ 46.

För skogsbruk må ej annorledes än under eganderätt afsöndras mera
än Vio eller, då frågan rörer säteri-, rå- och rörs- samt insockne frälsehemman,
mera än V5 af hemmanets hela egovidd.

§ 47.

M om. 1. Astundar egare af hemman att derifrån under eganderätt
afsöndra mera än yi0 eller, då fråga är om säteri-, rå- och rörs samt
insockne frälsehemman, mera än Vs af egovidden, må han sådant anmäla
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som, der uppenbart är, att afsöndringen
är afsedd hufvudsakligen för odling eller eljest för annat ändamål
än till skogsbruk, i anledning af samma anmälan förfar i enlighet
med Kongl. Förordningen den 6 Augusti 1864, angående grunderna och
vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, samt Kongl. Kungörelsen
den 8 September 1868.

Mom. 2. I annat fall förordne Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
landtmätamre att, ed biträde af gode män och i närvaro af skogstjenste -

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 9.

257

man, som äfven af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnas, vid syn
å stället undersöka, ej mindre huruvida den till afsöndring ifrågasatta
lägenheten är af beskaffenhet, att den må anses vara afsedd hufvudsakligen
för skogsbruk, än äfven såväl i allmänhet, huruvida utan äfventyr för
hemmansräntans och öfriga utskylders framtida utgörande afsöndringen kan
tillåtas, som ock särskildt, der afsöndringen finnes vara hufvudsakligen
för skogsbruk afsedd, huruvida skogen å den mark, som skulle för hemmanet
bibehållas, är, under förutsättning af ändamålsenlig skötsel och
vård, tillräcklig att, jemväl om hemmanet komme att, efter hvad omständigheterna
i orten kunna medgifva, undergå klyfning eller göras till föremål
för utsträckt odling, i all framtid fylla hemmanets behof af skogsalster.
Vid synen skall icke allenast det område, hemmansegaren vill
afsöndra, utan ock, der förrättningsmännen finna den ifrågasatta afsöndringen
icke kunna till hela dess utsträckning tillåtas, den mindre del
de, efter nu angifna grunder, anse kunna upplåtas, genast a karta utmärkas
samt å marken medelst gränslinie eller eljest tydligen betecknas
äfvensom, der så äskas, ordentligen afrösas; hvarförutom förrättningsmännen
åligger att afgifva förslag i afseende å beloppet af den arliga
afgäld till hemmansegaren, som skall lägenheten åsättas, och hvilken ej
må vara mindre, än att den motsvarar hvad af hela hemmanets räntor
och öfriga allmänna utskylder, vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet,
å lägenheten belöper ; och må denna jemförelse grundas derå,
att ett tunnland inegor anses motsvara minst fem och högst tjugo tunnland
skogsmark.

Mom. 3. Sedan förrättningsmänen till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inkommit med sitt utlåtande, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, efter pröfning af omständigheterna, meddela utslag i enlighet
med nu stadgade grunder; och bör derefter, om afsöndring tillåtes, lågenheten,
der icke redan vid synen så skett, ordentligen afrösas.

För utöfvande af den tillsyn och kontroll i afseende å hushållningen
med skogen, hvarunder skogsegendom af nu omförmäld beskaffenhet

258

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 9.

skall stå, bör, genom Korigl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg, ettexemplar
af utslaget vederbörande revierförvaltare tillställas.

§ 48.

Upplåtelse af afverkningsrätt till skog under viss tid, utan att jorden
tillika afsöndras, vare icke förbjuden; men sådan upplåtelse får ej
ske för längre tid än högst tio år och må ej ega rum i den händelse,
att från hemmanet förut är för skogsbruk afsöndrad så stor del af egovidden,
att den skog, som återstår, icke öfverstiger hvad för hemmanets
eget behof af skogsalst.er tarfvas; och ty må inteckning för afhandlingen
ej meddelas förr, än vederbörligen styrkt är, att hinder för afhandlingens
bestånd i omförmälda hänseende ej möter.

§ 49.

Hvad i 8 Kap. är stadgadt i afseende å afvittrade frälse- och skattehemmans
skogar skall, allenast med undantag och tillägg, som här nedan
i 50, 51 och 52 §§ följa, samt, hvad Norrbottens och Westerbottens lappmarker
beträffar, under iakttagande jemväl af hvad i 10 Kap. föreskrifves,
gälla äfven i fråga om för alltid afsöndrade lägenheters skogar.

§ 50.

Om egare af afsöndrad skogsegendom, den der i ett sammanhang
omfattar en vidd af minst 1,000 tunnland eller 5,600 qvadratref, låter
upprätta särskild, på vetenskapliga reglor grundad hushållningsplan
för skogens behandling, vare han berättigad få den af Skogsstyrelsen
pröfvad. Varder hushållningsplanen då med eller utan rättelse fastställd,
må densamma icke vid afverkningen öfverskridas. Deröfver vake i främsta
rummet vederbörande revierförvaltare.

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 9''.

259

§ 51.

A afsöndrad lägenhet, större eller mindre och ehvad den är till ordnad
skogshushållning indelad eller ej, må träd, som ej är af den storlek, att,
om det vid vanlig höjd afverkas, rotstocken i genomskärning (diameter)
håller minst 8,3 decimaltum på ett afstånd af 16 fot från storändan
eller 11 decimaltum i storändan, ej fällas, sa framt det icke sker allenast
för eget behof, eller ock, såsom i 43 § sagdt är, med vederbörande
revierförvaltares tillstånd eller till följd af föreläggande vid laga skifte.

§ 52.

Finnes skogen å afsöndrad lägenhet i det skick, att, efter de i 4o
§ stadgade grunder, skogsodling erfordras, må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
jemte meddelande af det föreläggande, hvartill, i öfverensstämmelse
med föreskrifterna i samma §, omständigheterna föranleda,
tillika, der för skogens skyddande och bevarande så pröfvas nödigt, vid
verkande vite för viss tid förbjuda skogens begagnande annorledes än
för husbehof.

§ 53.

Å skog, som för afverkning under viss tid upplåtes, må, hvad vilkor
upplåtelsehandlingen än innehåller, den, till hvilken upplåtelsen skett,
ej afverka mindre träd, än i 51 § sagdt är.

§ 54.

Der i fråga om jordafsöndring särskilda föreskrifter ej äro i denna
Skogsordning meddelade, lände till efterrättelse hvad lag och gällande
författningar i thy fall stadga.

260

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 10.

Kap. 10.

Om enskilde tillhöriga hemmans skogar inom Norrbottens och Westerbottens

lappmarker.

§ 55.

Mom. 1. Egare af frälse- eller skattehemman i nämnda lappmarker
vare berättigad att å skogen inom det område, som är eller, i öfverensstämmelse
med de i 21 § för kronohemman och nybyggen stadgade
grunder eller eljest i behörig ordning, varder för hemmanet bestämdt,
fritt taga icke allenast hvad till eget husbehof tarfvas, utan äfven
för afyttrande inom orten sådana mindre träd, som, vid vanlig höjd
från roten afverkade, i genomskärning (diameter) ej uppnå 8,3 decimaltum
på ett afstånd af 16 fot från storändan eller 11 decimaltum i storändan.
Ej må dock virke af denna beskaffenhet tagas till större belopp,
än som för behofvet inom lappmarkerna kan erfordras.

Mom. 2. Hvad skogen derutöfver kan med framtida bestånd lemna
i afkastning tillkommer äfven hemmansegaren, men icke annorledes än
efter utsyning och emot särskild afgift, såsom i 11 Kap. sägs.

Mom. 3. Astundar hemmansegare att, för verkställande af odling
till åker eller äng, å någon viss del af hemmanets område afverka sko»''
utöfver hvad han, såsom ofvan sagdt är, eger fritt taga, bör utsyning
derstädes honom lemnas, dock icke till större belopp hvarje gång, än
hvartill han, i mån af skogens beskaffenhet i dess helhet, kan vara berättigad.

§ 56.

Ej må egare af hemman i Norrbottens och Westerbottens lappmarker
begagna sig af skogen annorledes, än nu sagdt är, utan skall densamma
allt framgent och således äfven efter det allmän afvittring egt

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 11.

261

rum, stå under den tillsyn och kontroll af skogsstaten, hvartill föreskrifterna
i detta Kap. föranleda.

Kap. 11.

Om utsyning och försäljning af skogsalster från Kronans skogar.

§ 57.

Mom. 1, De, som hafva uteslutande rätt till utsyning af skogsalster,
såsom egare af frälse- och skattehemman i Norrbottens och Westerbottens
lappmarker samt alla kronohemmans- och nybyggesåboer inom
hemmanets eller nybyggets område, sådant detta genom afvittring eller
eljest är eller varder bestämdt, egare af frälse- och skattehemman i allmänhet
inom område, som icke genom afvittring utan endast provisionelt
är eller varder dylikt hemman tillerkändt, samt sågverksegare inom
område, som blifvit i ersättning för privilegierad stockfångst upplåtet,
ehvad det är till hemman indeladt och skattlagdt eller med skogsränta
belagdt, skola, för att komma i åtnjutande af den rätt, som, enligt stadgade
grunder, i berörda hänseende dem tillkommer, derom göra anmälan
hos vederbörande revierförvaltare före den 1 April det år utsyningen
åstundas.

Mom. 2. Revierförvaltaren åligger att derefter inom den 1 Oktober
samma år hålla syn å stället i sökandens eller hans ombuds närvaro.
Är sökanden hvarken sjelf eller genom ombud tillstädes, må sådant
dock icke hindra förrättningens fortgång; och skall vid synetillfället,
i sammanhang med verkställandet af den utsyning, hvartill sökanden
finnes berättigad, hvarje utsynadt träd, som, då det vid vanlig höjd
från roten afverkas, håller i storändan minst 5 decimaltum i genomskärning
(diameter), behörigen stämplas.

262

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 11.

Mom. 3. Skriftligt instrument öfver utsyningen bör, der så ske
kan, innan förrättningsmannen från stället afreser, sökanden eller hans
ombud tillställas. De syneinstrument, som icke varda sålunda aflemnade,
skola, genast efter det årets alla utsyningsförrättningar inom socknen
äro afslutade, genom förrättningsmannens försorg tillställas någon
pålitlig, i närheten af sockenkyrkan boende person för att vid anmälan
vederbörande tillhandahållas.

M om. 4. För förrättning af omförmälda beskaffenhet må ej sökanden
påläggas annan afgift, än i nästföljande § sägs. Lösen för syneinstrumentet
må således ej fordras, men sökanden vare pligtig att om
einottagandet gifva bevis.

M om. 5. Hvad nu är stadgadt i afseende å dem, som ega uteslutande
rätt till utsyning inom visst område, galle äfven för sågverksegare,
som, på grund af privilegier, har rätt till årlig stockfångst, derför visst
skogsområde ännu ej är utbrutet.

§ 58.

Mom. 1. För hvarje träd, som, i öfverensstämmelse med föreskriften
uti nästföregående §, varder utsynadt, skall, der trädet är af den
storlek, att detsamma, vid vanlig höjd från roten afverkadt, håller minst
8,3 decimaltum i genomskärning på ett afstånd af 16 fot från storändan,
till kronan erläggas en afgift af sex öre. I afseende å annat virke, som
utsynas, beräknas afgiften sålunda, att fyra lass antagas motsvara ett träd.
För virke af denna sednare beskaffenhet, som ej uppgår till fyra lass, vare
utsyningstagaren från afgift fri.

M om. 2. Det belopp utsyningstagare, enligt de i 1 mom. af förevarande
§ stadgade grunder, har att gälda, bör i syneinstrumentet utsättas
och skall erläggas vid först inträffande allmänna uppbördsstämma
i orten; och ty åligger vederbörande förrättningsman att, sedan årets
utsyningsförrättningar blifvit afslutade, ofördröjligen men sist innan den

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 11.

263

1 December samma år till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande aflemna
skriftlig uppgift för hvarje socken å det belopp, hvarje utsyningstagare
har att i utsyningsafgift gälda; hvarefter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
håller hand deröfver, att afgifterna varda debiterade och indrifne
på sätt och i den ordning, som för allmänna utskylders gäldande är föreskrifvet.

§ 59.

Från kronoparker, öfverloppsmarker samt de delar af oafvittrade
skogar, i afseende å hvilka uteslutande rätt till utsyning, enligt 57 §, ej
eger rum, så ock från de öfrige kronoskogar, som stå under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning, skall, i den mån tillgång tinnes,
virke åt den högstbjudande försäljas, i öfverensstämmelse med hvad derom
här nedan förordnas.

§ 60.

Mom. 1. För ändamål, som i nästföregående § är sagdt, åligge det
vederbörande revierförvaltare att efter fastställde indelnings- och hushållningsplaner
eller, der sådan ej finnes, på grund af den kännedom,
han eljest kunnat vinna om virkestillgången, upprätta utsyningsförslag
för hvarje kronopark eller afverkningsblock inom revieret samt att före
den 1 Mars ingifva dessa förslag till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

Mom. Dylikt utsyningsförslag skall, i den mån revierförvaltaren
hinner förskaffa sig erforderlig kännedom om skogarne och der i öfrigt
lämpligen så ske kan, omfatta afverkningen icke allenast för det närmaste
året utan äfven för hvart af de två derpå följande åren; men sedan
denna Skogsordning varit en tid af fem år tillämpad, skola utsyningsförslagen,
der ej hinder möter till följd af inträffande afvittring eller
annan åtgärd, som kan föranleda till förändring under tiden i afseende
å dispositionsrätten öfver skogen, alltid omfatta tre år samt upptaga

264

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 11.

afverkningen såväl för de tre åren tillhopa som för hvartdera året särskildt.

Mom. 3. Önska enskilde personer, bolag eller kommuner, att tillfälle
till utsyning inom viss trakt må beredas, skall inom den 1 Juni
året''näst före det, då utsyningen åstundas, skriftlig anmälan derom göras
hos revierförvaltaren, som har att, så snart ske kan och, der trakten
ej förut är honom tillräckligt bekant, efter förutgången undersökning,
för sålunda anvisad trakt uppgöra särskildt utsyningsförslag. Från
undersökningskostnadens gäldande vare sökanden fri.

§ 61.

Mom. 1. Vid utsyning, ehvad den afser skog, som står under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning, eller annan kronoskog, må skogen
ej hårdare anlitas, än med densammas bestånd i framtiden är förenligt,
och bör utsyningen helst så inskränkas, att skogen fortfarande
må lemna enahanda tillgång på träd, som äro till byggnadsvirke eller
sågtimmer tjenliga.

M om. 2. Under iakttagande af den hushållnings- och afverkningsplan,
som kan vara för skogen antagen, må för öfrigt utstämplingen af
det antal träd, som, enligt de i 1 mom. nämnda grunder, är afsedt att
afverkas, ej utsträckas öfver större område af skogen, än nödvändigheten
kräfver; dock att fullmogen skog ej får så länge sparas, att den löper
fara att förstöras, samt att genom brand eller af annan orsak skadade
träd alltid skola företrädesvis utstämplas.

M om. 3. Utsyning och utstämpling af virke åt dem, som, enligt
57 §, hafva uteslutande rätt till utsyning inom vissa områden, skall, der
förrättningen ej afser sågverksegares privilegiistockfångst, i fråga hvarom
föreskrifterna i 4 Kap. lända till efterrättelse, verkställas för en tid af tre
år; och må det sålunda utsynade och utstämplade virket under de tre
åren fällas, när helst utsyningstagaren finner det lämpligast kunna ske.

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 11.

265

§ 62.

M om. 1. Följande slag af virke må utsynas, nemligen:

l:o) storverksträd;

2:o) bjelkträd;

3:o) större sågtimmerträd;

4:o) mindre sågtimmerträd;

5:o) vindfällda eller genom eld eller eljest skadade, men till bjelkar
eller sågtimmer dugliga träd;

6:o) sådana kortväxta träd, som hunnit full mognad, men ej uppnå
sågtimmerträds storlek;

7:o) annat virke, som i öfverensstämmelse med uppgjord afverkningsplan
bör afverkas, såsom byggnadstimmer samt lassvis beräknade
skogsalster, som kunna användas till kolning, tjära- och pottaskeberedning
eller andra behof; och

8:o) slöjdvirke af löfskog, jemväl till lass beräknadt.

Mom. 2. Under någon af dessa åtta klasser bör försäljningsvirket,
efter dess beskaffenhet, i utsyningsförslagen upptagas; och skola träd,
som i längd uppgå till 60 fot eller mera samt i genomskärning (diameter)
hålla minst 13,3 decimaltum i stora och 9,2 decimaltum i lilla
ändan, räknas för storverksträd; för bjelkträd de, som 24 fot från storändan
hålla i genomskärning 14 decimaltum eller derutöfver; för större
sågtimmerträd de, som vid sistnämnda längd hålla 9 till 14 decimaltum
i genomskärning; och för mindre sågtimmerträd de, som, utan att uppnå
detta sednare mått, på ett afstånd af 16 fot från storändan hålla minst
8,3 decimaltum i genomskärning. Ett lass virke motsvarar en tredjedel
af en famn ved, om 144 kubikfot, efter yttre mätning, eller 100 kubikfot
fast mått.

§ 63.

Vid upprättande af utsyningsförslag skall förrättningsmannen, efter
trakternas belägenhet och skogens olika beskaffenhet, indela utsynings 34 -

266

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 11.

områdena i vissa afverkningsblock samt derjemte, till ledning för hugade
köpare, med tjenliga märken beteckna de träd, som äro afsedda att försäljas;
hvarförutom förrättningsmannen åligger ej mindre att föreslå, på
hvilka vägar eller flottleder virket lämpligast må framföras till afsättningsorterna,
de platser, der virket, innan detsamma må vidare afföras,
bör för erforderlig kontrollering uppläggas, samt för öfrigt hvad i hvarje
fall kan vara af beskaffenhet, att föreskrift derom bör vid försäljningen
meddelas, än äfven att lemna uppgift å de priser, han, med afseende å
såväl virkets beskaffenhet som afverkningsställets belägenhet, utdrifningskostnaden
och andra dylika omständigheter, anser virket betinga.

§ 64.

Om utsyningsförslag omfattar trakt, der sågverk, som icke fått visst
område åt sig utbrutet, har rätt till årlig stockfångst, skall förslaget,
genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg, innan vidare åtgärd
i anledning deraf vidtages, delgifvas sågverksegaren, som eger att inom
viss honom förelagd tid bestämma, inom hvilket block eller eljest särskildt
utmärkt område han vill erhålla det antal träd eller sågtimmer,
som, enligt verkets privilegier, detsamma för året tillkommer; dock att
sågverksegaren ej må vara berättigad åt sig utvälja endast visst mera
värdefullt virke, utan skola alla till sågtimmer dugliga träd, som finnas
böra å det området afverkas, till belopp, som motsvarar privilegierna, från
försäljningen undantagas samt, emot den i privilegierna bestämda stubböresafgift
och den ytterligare afgift, som för utstämplingen bör erlä gas,
sågverksegaren tilldelas.

§ 65.

Mom. 1. I öfrigt åligge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, allt
efter som utsyningsförslagen dit inkomma, föranstalta om virkets försälj -

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KaP. 11.

267

ning å offentlig auktion inom orten samt med ledning af de förslag och
uppgifter, vederbörande revierförvaltare aflemnat, stadga auktionsvilkoren,
dervid Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, jemte utsättande af tid
och ställe för auktionen, har att meddela de särskilda föreskrifter, som
i hvarje fall erfordras, och således jemväl, huruvida köpare skall vidkännas
kostnaden för den handtlangning vid stämplingens verkställande,
hvartill skogsbetjeningen ej är tillräcklig. Auktionskungörelsen intages
i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes allmänna länskungörelse och bör äfven,
genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg, i god tid före
auktionen införas i länets tidningar.

Mom. 2. För betalningen af auktionssumman bör antaglig borgen
eller annan säkerhet ställas; och förbehålles alltid Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
rättighet att, efter pröfning af gjordt anbud, detsamma
antaga eller förkasta.

Mom. 3. Göres ej vid auktionen antagligt anbud, må Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, der så pröfvas skäligt, utlysa ny auktion, hvilken
då bör förrättas såväl å det ställe inom orten, der första auktionen egt
rum, som inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande samtidigt.

Mom. 4. Erhålles ej heller då antagligt anbud, må det bero på
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att under hand åvägabringa skogseffekternas
försäljning på annat lämpligt sätt.

§ 66.

Auktion, som icke hålles inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
skall förrättas af kronobetjent, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
dertill förordnar; egande denne njuta ersättning af allmänna medel för
resa efter en häst till och från förrättningsstället samt dagtraktamente
i enlighet med gällande resereglemente.

Äfven skall vederbörande revierförvaltare, så vidt laga hinder ej
möter, vid auktionen i orten närvara, för att med erforderliga upplysningar
tillhandagå och attestera protokollets riktighet.

268

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 11,

§ 67.

Vid auktionen skall virket utbjudas i lämpligen fördelade poster,
de mindre om 50 till 100 träd eller lass; hvarförutom iakttages, att,
der utsyningsförslag omfattar mera än ett års afverkning, hvarje post,
så vidt ske kan, utropas dels så, att utropet afser allenast det första
årets afverkning särskild, och dels så, att det omfattar afverkningen för
alla de ifrågavarande åren tillhopa.

§ 68.

Efter det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkänt vid auktion eller
annorledes gjordt anbud, åligge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att ofördröjligen
låta, i enlighet med utsyningsförslag och försäljningsprotokoll,
upprätta utsyningslängder, hvilka derpå för utsynings och utstämplingens
verkställande åt vederbörande skogstjenstemän öfverlemnas; och
bör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande så föranstalta, att alla utsyningslängderna
för året komma skogstjenstemännen tillhanda sednast den 15
Juni samma år.

§ 69.

M om. 1. Ej må det försålda virket afverkas, innan det för sådant
ändamål blifvit af vederbörande skogstjenstemän utstämpladt. Vid dylik
utstämpling skall virke, som, då det vid vanlig höjd från roten åfverkas,
i storändan håller minst 5 decimaltum i genomskärning, genom skogstjenstemannens
försorg åsättas tvenne stämplar, den ene vid roten och
den andre på ett afstånd af minst sex fot derifrån; hvarförutom iakttages,
att, der flera personer inköpt virke inom samma block, dessa, såvidt
möjligt är, beredas lika förmåner i afseende å tillfällen för virkets
afforsling.

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 11.

269

Mom. 2. Köpare, som tillhandlat sig virke af mera än ett års afverkningsbelopp,
vare, under vilkor här nedan sägs, berättigad att få
samma virke åt sig utstämpladt antingen på en gång eller i mindre
poster, dock icke annorledes, än att utstämplingen alltid skall omfatta
hvad af det inköpta partiet, enligt utsyningslängden, odeladt belöper på
det eller de år, utsyningen afser. Önskas för något år utsyning al mera
virke, än på det året belöper, bör anmälan derom sednast den 1 Juni
det år, då utstämplingen åstundas, göras hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som, i enlighet med nu stadgade grunder, meddelar vederbörande
skogstjensteman uppdrag att verkställa den förskottsutstämpling,
hvartill köparen är berättigad. Vill han deremot spara afverkning till
något af de sednare år, som hans afverkningsrätt omfattar, åligger honom
att gifva vederbörande revierförvaltare det tillkänna sednast den 1
Juni det år, då stämplingen eljest skulle ega rum. Der icke, såsom
nu nämndt är, framställning i ena eller andra hänseendet göres, skall
utsyningslängden följas och således årligen utstämplas hvad, enligt densamma
och i öfverensstämmelse med försäljningsprotokollet, är afsedt att
under året afverkas.

§ 70.

o •

Mom. 1. A auktion eller annorledes försåldt virke skall i allmänhet
vara afverkadt och ur skogen bortfördt före den 1 Juli året näst
efter det, då stämplingen blifvit verkställd. Vill köpare dermed dröja,
anmäle det inom nämnda tid hos vederbörande revierförvaltare, och
hafve, der sådan anmälan sker, tid att fullgöra berörda föreskrift till
den 1 Juli nästpåföljande år, då virket ovilkorligen bör vara affördt.
Försummas något af hvad nu är föreskrifvet, hafve köparen sin räti till
virket förlorat, men vare ändock skyldig att, der så ej redan skett, detsamma
betala.

Mom. 2. Äfven toppstock, som vid 14 fots längd från storändan
håller 7,5 decimaltum eller mera i genomskärning och ej är af röta ska -

270

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND, KAP. 11.

. dacl, skall vid den tid, då sjelfva trädet sednast bort vara affördt, från
skogen afhemtas, vid äfventyr framdeles sägs; hvaremot köpare, som, sig
till säkerhet, åstundar få toppstock kontrollstämplad, eger att derom
göra anmälan hos revierförvaltaren, hvilken, der stocken finnes framförd
till det, för afverkningens kontrollerande, vid auktionen eller annorledes
i behörig ordning bestämda upplagsställe, och det tydligen visar sig, att
stocken ej är till rotstock att hänföra, det då åligger att i sammanhang
med kontrolleringen verkställa stämplingen.

Mom. 3. Rättighet att påkalla kontrollstämpling af utsynadt virke,
der sådan kan vara erforderlig, tillkomme ock alla dem, som, enligt 57
§, hafva uteslutande rätt till utsyning inom vissa områden, utan att de
för den stämplingen må med någon afgift betungas.

§ 71.

M om. 1. Försäljningssumman skall, med undantag för det fall, som
omförmäles i 2 mom. af förevarande §, gäldas å allmänna uppbördsstämman
i orten året »äst efter det, då virket blifvit för afverkning; utstämplad
t. I öfverensstämmelse härmed läte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
försäljningsmedlen debiteras och indrifvas på sätt och i den
ordning, som för allmänna utskylders gäldande är stadgadt. Någon provision,
vare sig för försäljningen eller för uppbörden, må icke beräknas.

Mom. 2. Om Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i anseende dertill,
att köparen icke är boende inom länet, eller eljest finner hinder möta
för iakttagande af det förfaringssätt i afseende å köpesummans indrifvande,
som nu är stadgadt, ankomme på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att efter omständigheterna förordna, huru i slikt fall må förfaras.

§ 72.

Finner Skogsstyrelsen, att kronopark, för hvilken indelnings- och
hushållningsplan blifvit uppgjord, kan under en längre följd af år med

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 11.

271

säkerhet afkasta ett större antal till bjelkar eller sågtimmer tjenliga
träd, må rättigheten att, efter utsyning, afverka visst antal träd kunna
för en tid af högst tio år utbjudas. Auktion, som för sådant ändamål
hålles, bör, efter föranstaltande af Skogsstyrelsen, förrättas derstädes och
inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande samtidigt; hvarefter Skogsstyrelsen,
på hvilken det ankommer att pröfva anbuden, eger att med köparen
upprätta kontrakt, som dock Kongl. Maj:ts pröfning underställes.
Genom dylikt kontrakt må hinder ej läggas för vanlig utsyning af andra
slag af virke än de, som här ofvan särskildt omförmälas.

§ 73.

Der någon för upparbetande af flottled eller annat dylikt arbete af
allmänt gagn önskar att från kronans skogar komma i åtnjutande af
virke från andra trakter eller af andra dimensioner, än som med antagen
ordning för försäljning af skogsalster från kronomark i allmänhet
öfverensstämma, gifve ansökning derom in till Skogsstyrelsen, som, efter
pröfning af förhållandena, eger bestämma, om och på hvad vilkor sådant
må kunna beviljas, utan att auktion eger rum.

§ 74.

Mom. 1. Förrättningar, som afse utsyning och utstämpling af försäljningsvirke,
skola, i den mån lämpligen ske kan, verkställas i ett sammanhang
med de utsyningsförrättningar, hvilka hafva till föremål att
bestämma afverkningsbeloppet för dem, som, på sätt i 57 § sagdt är,
hafva uteslutande rätt till utsyning inom vissa områden. Tiden och
stället för den förrättning inom hvarje socken, som under året först förekommer,
bör, genom revierförvaltarens försorg, minst 14 dagar förut
kungöras från predikstolen i sockens kyrka eller kyrkan inom den kapellförsamling,
socknen omfattar, eller, der omständigheterna så föran -

272

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 11.

leda, både i socknens och kapellförsamlingens kyrka; hvarjemte uti kungörelsen
tillkännagifves, i hvilken ordning öfriga förrättningar inom socknen,
hvar efter annan, komma att företagas.

M o m. 2. Alla utsynings- och utstämplingsförrättningar skola vara
afslutade före den 1 Oktober hvarje år. Möter laga hinder, göre vederbörande
revierförvaltare ofördröjligen anmälan derom hos Skogsstyrelsen,
som eger förordna annan skogstj en steman att verkställa den eller de förrättningar,
den förre finnes icke kunna inom nämnde tid sjelf medhinna.

Mom. 3. Sedan alla utsynings- och utstämplingsförrättningar för
året inom en socken äro afslutade, åligge revierförvaltaren att derom
utfärda kungörelse, som bör sednast å den efter afslutandet af sista förrättningen
inträffande andra söndagen, då gudstjenst i socknens eller
kapellförsamlingens kyrka förrättas, der uppläsas. Berörda kungörelse
skall innehålla dels förteckning å alla de förrättningar af ifrågavarande
beskaffenhet, som under året inom socknen egt rum, upptagande de personer,
som erhållit utsyning och utstämpling, de virkesbelopp, hvardera
sålunda bekommit, och det område, hvarje förrättning omfattat, dels
uppgift å den person, hos hvilken, i öfverensstämmelse med 3 mom. af
57 §, de syneinstrument äro att tillgå, som icke redan blifvit vederbörande
sökande tillställde, dels ock underrättelse om hvad den, som med
någon af förrättningarne icke åtnöjes, för densammas Överklagande har
att iakttaga; och lände i sådant hänseende till efterrättelse: att sökande,
som är missnöjd med den beräkning af skogens afkastning, hvarå utsyning,
enligt 57 §, sig grundar, eller eljest med skogstjenstemannens utlåtande
eller åtgärd i något, som på bedömande af skogens tillstånd
och beskaffenhet beror, må öfver förrättningen i dessa delar föra klagan
hos Skogsstyrelsen sist innan klockan tolf å fyratiofemte dagen från den,
då kungörelsen i kyrkan uppläses, samma dag likväl oräknad; samt att, om
åter någon förmenar, det hans rätt till utsyning inom visst område blifvit
för nära trädd eller att försåldt virke blifvit mellan flera köpare
inom samma block oriktigt fördeladt, eller eljest finner sig genom för -

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 11.

273

rättningen förnärmad i något, som icke, efter lag, hörer under allmän
domstols pröfning, han eger anföra besvär hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
sist innan klockan tolf å femtonde dagen efter kungörelsens
uppläsande.

§ 75.

Nu äro i någon fråga, som, efter hvad i nästföregående § sägs, hörer
under Skogsstyrelsens pröfning, besvär i rättan tid inkomna; finner bemälda
styrelse den klagande sakna skäl för sin talan, gifve då genast
utslag deröfver. I annat fall infordre Skogsstyrelsen förrättningsmannens
förklaring äfvensom, der så skäligt pröfvas, vederbörande Skogsinspektörs
utlåtande i målet. Om derefter Skogsstyrelsen anser, att, för
närmare utredning af de omständigheter, hvarpå sakens utgång kan bero,
syn å stället erfordras, må Skogsstyrelsen förordna Skogsinspektören
eller annan skogstjensteman och tvenne gode män att verkställa synen;
Skogsstyrelsen dock obetaget att, der så finnes lämpligt, öfverlemna åt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att utse och förordna synemännen.
Kostnaden för synen skall af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förskjutas;
men vid sakens slut eger Skogsstyrelsen, efter omständigheterna i
hvarje fall, bestämma, om och till hvad del någondera parten, klaganden
eller förrättningsmannen, må vara skyldig samma kostnad vidkännas.

§ 76.

Utsyningstagare och köpare af virke från skogar, hvarom i detta
Kap. är fråga, varen pligtige att i afseende å afverkningen och afforslingen
af virket ställa sig till efterrättelse ej mindre hvad derom i allmänhet
kan varda stadgadt, än äfven de särskilda föreskrifter, vederbörande
revierförvaltare kan meddela.

274

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 12.

§ 77.

Vid utstämpling af virke skola, såframt hinder af angelägnare tjenstegöromål
ej möter och revierförvaltaren anser det erforderligt, Kronojägare,
hvar inom sin bevakningstrakt, vara tillstädes och revierförvaltaren
tillhandagå; hvarförutom Kronojägare åligger att under afverkningen
och afforslingen af virket utöfva vaksam kontroll och uppmärksamt tillse,
att afverkningsrätten icke öfverskrides, likasom i öfrigt att stadgad ordning
och gifna föreskrifter dervid noga iakttagas. Häröfver böra ock
skogsstatens tjensteman erforderligen hålla hand.

Kap. 12.

Om mulbete och höslätter ä kronoskog.

§ 78.

Mom. 1. A de kronans skogar, för hvilka hushållningsplan blifvit
fastställd, må betande eller höslåtter ej annorledes ega rum, än i hushållningsplanen
är föreskrifvet eller af Skogsstyrelsen för särskilda fall
kan medgifvas. Under iakttagande häraf äfvensom af hvad i nästföljande
mom. sägs, skall, der så ske kan, mulbete och höslåtter å kronopark,
kronoöfverloppsmark och annan kronomark vid auktion, som till
försäljning af virke från skogen eger rum, upplåtas för bestämd tid af
ett eller flera, högst tre år. Det förslag till utsyning af skogsalster,
vederbörande revierförvaltare åligger afgifva, bör derföre omfatta jemväl
bete och slåtter å skogen; och gäller derom äfven för öfrigt i tillämpliga
delar hvad i afseende å försäljning af skogsalster från kronans skogar
är i föregående Kap. stadgadt.

Mom. 2. Ilar rätt till mulbete eller slåtter å kronoskog blifvit
vissa hemman eller lägenheter, enskilda personer eller menigheter ge -

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 13.

275

nom särskilda resolutioner eller öfver en skommelser tillagd eller af dem
på grund af urminnes häfd eller eljest lagligen åtnjutits, varen de vid
sin rätt bibehållna, intilldess i behörig ordning kan varda annorlunda
förordnadt.

Kap. 13.

Allmänna föreskrifter till förekommande af skog sförödelse.

§ 79.

Å växande tallträd må ej, för beredande af tjärn virke eller annat
dylikt ändamål, barken frånskiljas trädet, hvarigenom detsamma i växten
skadas.

§ 80.

Mom. 1. Allt svedjande vare förbjudet; men bränning af ris, jemnt
utbredt eller sammanfördt i högar, må, under iakttagande för öfrigt af
de i 81 § meddelade föreskrifter, ega rum.

Mom. 2. Ljungbränning vare ej i något fall tillåten.

§ 81.

Ute å mark må icke, för hvad ändamål det än kan vara, eld upptändas,
utan att åtgärder till förekommande af eldens spridning blifvit
vidtagne genom gräfning omkring stället, det närliggande områdets rensning
från brännbara ämnen, eldstads inrättande eller annorledes; och
må den, som elden tändt, ej derifrån bortgå, innan den blifvit släckt.

§ 82.

Mom. 1. Uppkommer skogseld, skola kringboende skynda dit att
släcka samt bud gifvas närmaste Kronobetjent äfvensom Jägmästare och

276 FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 13.

Kronojägare, de begge sistnämnde så framt de äro inom orten att anträffa.
Utan dröjsmål skola bemälde tjensteman och betjente, jemväl
när de eljest om elden få kännedom, förfoga sig dit. Tager elden till,
sändes budkafle ut för tillkallande af erforderligt manskap; och'' skall då
af hvarje matlag en man komma till elden, försedd med yxa eller bila,
spade eller hacka och vattenkäril. Ej må någon lemna elden, innan
hemlof gifves, utan åligge en hvar af manskapet att med hörsamhet
iakttaga hvad i afseende å släckningsarbetet kan varda af vederbörande
föreskrifvet. När elden blifvit dämpad, förordnas om vakthållning å stället,
tilldess all fara är förbi.

Mom. 2. Om utsändande af budkafle ankomme på Kronobetjent att
förordna; men befälet vid skogseld föres af Jägmästaren, hvilken således
har att i öfrigt vidtaga de åtgärder för eldens släckning, som finnas
erforderliga. Är ej Kronobetjent tillstädes, sändes budkafle ut af Jägmästaren
eller, der ej heller han är närvarande, af Kronojägaren. Kommer
ej Jägmästare till elden, föres befälet af Kronobetjent eller, der
äfven han är borta, af Kronojägaren. Äro både Jägmästare och Kronojägare
tillstädes, ege Jägmästaren pröfva och bestämma, huruvida Kronojägarens
närvaro fortfarande må vara behöflig. Innan manskapet skiljes
åt, skall, helst af Kronobetjent, i den mån ske kan, noga efterforskas,
huru elden kommit lös.

§ 83.

Mom. 1. Den eller de, som vid skogseld företrädesvis utmärkt siooch
genom iakttagande af skyndsamhet vid inställelsen eller eljest visadt
nit eller genom ådagaläggande af framstående omtänksamhet eller
rådighet eller annorledes verksamt främjat släckningsarbetet, må, der
förhållandet hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande styrkes medelst intyg
af den, som vid släckningen fört befälet, eller andra trovärdiga män och
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande så pröfvar skäligt, hvar för sig tilläggas
vedergällning efter förtjenst. Sådan vedergällning får dock icke

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 14.

277

utgå med mera än sammanlagdt tjugofem Riksdaler för hvarje tillfälle,
då skogseld timat.

Mom. 2. Har vid undersökning, hvarom i nästföregående § förmäldt
är, ej kunnat uppdagas, huru elden kommit ut, skall den, som upptäcker
upphofsmannen till elden, undfå belöning, den Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eger bestämma till belopp från och med fem till och med
etthundra Riksdaler. Dylik belöning erhålles dock icke i det fall, att
gerningen finnes föröfvad af någon, den der, enligt grunderna i 5 Kap.
Strafflagen, ej är för densamma fullt straffbar.

Kap, 14.

Om ansvar för skogsåverkan och andra förbrytelser rörande skogarne.

§ 84.

Mom. 1. Hvar som å annans skog eller mark olofiigen fäller, syrer
eller bläcker träd, i uppsåt att trädet eller någon del deraf sig eller
annan tillegna, eller af der växande träd olofiigen tager ris, gren, näfver,
bark, löf eller bast, straffes, ehvad han det bortfört eller ej, med
böter, högst ett tusen Riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.
Aro omständigheterna synnerligen försvårande; då må till straffarbete
i högst ett år dömas.

Mom. 2. Tager man olofiigen vindfälle eller ris, gren eller annat
sådant, som ej till bruk upphugget eller beredt är, vare straffet böter,
högst tvåhundra Riksdaler.

§ 85.

Den, som tillhandlar sig virke, det han vet vara åverkadt, eller
eljest före, vid eller efter brottets utförande detsamma uppsåtligen med
råd eller dåd främjar, straffes som vore han sjelf gerningsman.

278

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 14.

§ 86.

Om boställshafvare eller annan, som hemman eller lägenhet endast
till bruk och besittning innehar, anlitar hemmanets eller lägenhetens
skog utöfver hvad denna Skogsordning medgifver eller i annan ordning,
än der föreskrifves, straffes såsom för åverkan, efter ty i 84 § sagdt är.

Huru den kronohemmans- eller nybyggesåbo skall anses, som i afseende
å skogens begagnande för husbehof öfverträder gifna föreskrifter;
derom är förut stadgadt, så ock om den påföljd, som, jemte ansvar för
åverkan, drabbar kronohemmans- och nybyggesåbo äfvensom sågverksegare,
då någon af dem finnes eljest hafva föröfvat oloflig afverkning.

§ 87.

Delegare i samfäld skog eller mark, som derifrån olofligen säljer
bort något af hvad i 84 § nämndt är eller eljest missbrukar sin rätt i
sådan samfällighet, straffes med böter, högst femhundra Riksdaler.

§ 88.

För öfverträdelse af hvad i afseende å afverkning och afforsling af
virke, som blifvit å kronoskog utsynadt, kan varda i behörig ordning föreskrifvet,
bötes fem Riksdaler eller mera till och med etthundra Riksdaler.

§ 89.

Finnes, efter försäljning af virke från kronoskog, toppstock af beskaffenhet,
som i 2 mom. af 70 § omförmäles, qvar i skogen, efter
det sjelfva trädet blifvit bortfördt, och afheintas densamma icke inom
den tid, då trädet sednast bort vara affördt, böte köparen för hvarje sådan
stock fem Riksdaler.

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 14.

279

Lag samma vare, der sagverksegare, som, på grund af privilegier,
fått virke åt sig utsynadt, lemnar dylik toppstock i skogen qvar.

§ 90.

Försågas träd af mindre dimensioner, än i 1 mom. af 42 § sao-dt är
eller finnes dylikt träd intaget inom område, som vid såginrättning begagnas
till sågplats, sågbacke eller sågränna, eller varder det i form af
sparre, pitprops eller annat rundvirke för afskeppning från orten inlastadt,
skall, ehvad afverkningen skett å kronans eller enskild tillhörig skog, samma
virke, såframt det ej är behörigen stämpladt, eller eljest medelst intyg af
vederbörande skogstjensteman visas kan, att tillstånd till afverkningen
vunnits, vara förbrutet, och den, som för gerningen är ansvarig, böte
fem Riksdaler eller mera till och med femhundra Riksdaler.

För bearbetning medelst försågning af undermåligt virke eller detsammas
intagande vid såginrättning ansvare egaren af såginrättningen,
samt för afskeppning och inlastning, hvarom ofvan förmäles, den. för
hvars räkning afskeppningen eller inlastningen sker.

I afseende å virke, som redan är försågadt, då det anträffas, skall
v indc ^ äi stad0adt ej ega tillämpning i annat fall, än att
det kan lagligen styrkas, att varan år af undermåligt virke tillkommen.

§ 91.

Om egare af för alltid afsöndrad lägenhet beträdes med oloflig afverkning
å lägenhetens skog, såsom i 51 § sagdt är, vare det olofligen
afverkade förbrutet, och egaren böte fem Riksdaler eller mera till och
med etthundra Riksdaler.

År skogen, enligt vederbörligen fastställd hushållningsplan, till ordnad
hushållning indelad, y>ch öfverskrides vid afverkningen denna plan,
vare lag samma.

280

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 14.

§ 92.

För öfverträdelse af hvad i 53 § är stadgadt i fråga om skog, som
blifvit för afverkning under viss tid upplåten, äfvensom der egare af
hemman inom Norrbottens och Westerbottens lappmarker finnes anlita
hemmanets skog i annan ordning, än uti 10 Kap. är föreskrifven, vare
ock lag som i 91 § sägs.

§ 93.

Mom. 1. Sätter man uppsåtligen eld å skog, derifrån elden lätteligen
spridas kan till hus, byggnad, fartyg eller annat, der menniskor
bo, eller vanligt eller veterligt är, att de eljest vistas; dömes, för mordbrand,
till straffarbete från och med sex till och med tio år.

Mom. 2. Har någon uppsåtligen satt eld å skog, som annan tillhörde
och så aflägset låg, att vån ej var, att elden derifrån till menniskors
boningar eller vistelserum spridas kunde; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år. Var ringa egendom i fara, och
skedde ej synnerlig skada; då må tiden för straffarbetet till sex månader
nedsättas.

Mom. 3. Är eld åsatt och varder den släckt, innan den sig utbredt
och skada gjort; vare straffet, för det fall, som i 1 mom. sägs,
straffarbete från och med två till och med sex år, samt för det fall, som
i 2 mom. omförmäles, straffarbete i högst två år eller fängelse i högst
sex månader.

Har gerningsmannen, af egen drift, sjelf eller genom tillkallad hjelp,
släckningen åstadkommit, må straffarbetet, efter omständigheterna, nedsättas
under hvad i allmänhet å gerningen följa bort.

Mom. 4. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1 eller 2 inom.,
eller är, enligt 3 inom., skyldig till straffarbete i två år eller till svårare
straff, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig.

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 14.

281

§ 94.

Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse,
är vållande till eldskada å annans skog, straffes med fängelse
i högst sex månader eller böter från och med fem till och med femhundra
Riksdaler.

§ 95.

För träds skadande medelst barkens frånskiljande, såsom i 79 §
sägs, och för olofligt svedjande samt för ljungbränning bötes fem Riksdaler
eller mera till och med etthundra Riksdaler.

§ 96.

Tänder någon upp eld ute å marken, utan att vidtaga åtgärder till
förekommande af eldens spridning, såsom i 81 § sagdt är, eller går han
från elden, innan han den släckt, böte fem Riksdaler eller mera till och
med etthundra Riksdaler, ändå att ingen skada sker.

§ 97.

Underlåter någon, utan laga förfall, att inställa sig vid skogseld, då

han bud derom fått, eller kommer han försent, eller träder han från

sitt arbete och ställe förr, än hemlof gifves, eller nedlägges budkafle,

vare straffet böter från och med fem till och med etthundra Riksdaler

eller fängelse i högst sex månader.

Kronans tjensteman och betjente ansvare, för försummelse i fråga
om skogseld, såsom för tjenstefel.

282

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 14.

§ 98.

Mom. 1. Brott, som endast förnärmar enskild persons rätt och ej
innefattar öfverträdelse af sådana föreskrifter, som till allmänt gagn gifna
äro, må ej af annan än målsegaren åtalas.

Mom. 2. I öfrigt åligge vederbörande allmänna åklagare samt tjensteman
och betjente vid skogsstaten, hvar inom sitt tjenstgöringsområde,
att förbrytelser mot denna Skogsordning åtala. Enahanda skyldighet
tillkomme ock tjensteman vid tullstaten, då undermåligt virke förekommer
till afskeppning.

Finner Kronojägarc förbrytelse vara begången, som under allmänt
åtal hörer, anrnäle det hos vederbörande Jägmästare, som, der skäl till
åtal är, har att sådant anställa. Anser han skäl dertill ej förefinnas,
ankomme på Kronojägaren att förbrytelsen sjelf åtala.

Mom. 3. Äfven landsting samt kommunalstyrelse å landet och i
stad ege hålla hand öfver hushållningen å enskilde tillhörige skogar, så
ock deröfver, att undermåligt virke, ehvad det är å sådan skog eller å
kronoskog afverkadt, ej varder på olofligt sätt användt eller dermed
eljest olagligen förfaret; och ty må, under iakttagande af hvad här
nedan om beslag sägs, jemväl ledamot af kommunal- eller sockennämnd,
stadsfullmägtig samt den eller de, som af landsting och af kommunalstyrelse
å landet eller i stad kunna varda dertill särskildt utsedde, öfverträdelser
af omförmälda beskaffenhet genom åtal i laga ordning beifra.

Der eo-are eller innehafvare af för alltid afsöndrad lägenhet öfverträder
den rätt till skogens begagnande, honom tillkommer, må ock
egaren af det hemman, hvarifrån lägenheten är afsöndrad, slik öfverträdelse
åtala.

§ 99.

Rätt att taga virke i beslag, som är olofiigen afverkadt eller eljest
såsom förbrutet att anse, tillkomme endast allmän åklagare, tjensteman

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 14.

283

och betjente vid skogsstaten samt tullstatens tjensteman, dessa sistnämnde
inom hamn- och lastageplats. Då beslag skett, skall sådant
ofördröjligen hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmälas samt, om
beslagsåtgärden afser virke, som blifvit å kronoskog åverkadt, dervid
tillika meddelas fullständiga och noggranna uppgifter om virkets beskaffenhet
och stället, der det är till finnandes, så ock om det pris,
virket anses kunna betinga. Verkställes beslag af Kronojägare, skall
han derom skyndsamligen underrätta vederbörande Jägmästare, som har
att vidtaga de åtgärder, som af omständigheterna pakallas.

Finner någon af dem, som, enligt 3 mom. af nästföregående § fått
sio- tillagd rätt att åtala vissa öfverträdelser, sådan vara begången, har
han, om beslag ifrågakommer, att anmäla förhållandet hos någon af dem,
som, efter hvad förut är sagdt, eger beslag lägga. Tilltror sig då denne
att verkställa beslaget, vare han ock berättigad åtalet utföra.

§ 100.

Å kronoskog åverkadt, i beslag taget virke skall försäljas i öfverensstämmelse
med den för försäljning af skogsalster från kronans skogar
i denna författning stadgade ordning; dock att, der, i anseende till
islossning eller af annan orsak, synnerlig svårighet uppstår för virkets
bevakande under tiden, tilldess detsamma, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
försorg, kan varda försaldt, närmaste kronobetjent ma utlysa
och, utan särskildt förordnande, förätta auktionen samt jemväl, der
så omtränger, auktionsanbudens antaglighet pröfva. Har skogstjenstemau
eller kronojägare verkställt beslaget, och äro omständigheterna sådana,
att för virkets försäljning genom kronobetjent hinder möter, ege
skogstjenstemannen enahanda rätt, som, på sätt nyss nämndt är, kronobetjent
tillkommer. I begge fallen vare auktionsförrättaren pligtig att
om förhållandet ofördröjligen underrätta Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Då beslagsvirke af kronobetjent försäljes, ehvad det sker efter

284

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 14.

särskildt förordnande eller annorledes, må på vederbörande Jägmästares
eget bepröfvande ankomma, huruvida hans inställelse vid auktionen kan
vara erforderlig eller ej.

Virke, som å dylik auktion inropas, skall vid nästpåföljande allmänna
uppbördsstämma betalas; och gäller för öfrigt i afseende å debiteringen
och uppbörden hvad i fråga om utsynadt försäljningsvirke är
föreskrifvet.

Om hvarken vid auktion, som till försäljning af åverkadt virke anställes,
eller eljest antagligt anbud göres, anmäle Kongl. Maj:ts Befallninghafvande
det hos Skogsstyrelsen, som då eger att, efter omständigheterna,
förordna, huru med samma virke skall förfaras.

§ 101.

Har å kronoskog åverkadt, i beslag taget virke genom olofligt tillgrepp
eller annorledes förkommit, eller yppar sig eljest behof af särskild
uppsigt i afseende å dylikt virke, ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att för erforderlig kortare tidrymd förordna en eller flera lämpliga
personer att, såsom kontrollanter, vid sågverk och flottleder tillse,
att virket varder för kronans räkning tillvarataget; börande till befattning
af nämnda beskaffenhet företrädesvis användas inom länet anställda
ordinarie eller extra skogstjenstemän. Är ej sådan för ändamålet att
tillgå, må annan person, som finnes tjenlig, till kontrollant utses. Aflöningen
utgår af allmänna medel och beräknas efter gällande resereo-lemente,
dervid kontrollant, som icke till följd af den ordinarie tjenstebefattning
inom skogsstaten, han kan ega, är till högre ersättning berättigad,
skall till åttonde klassen hänföras.

§ 102.

Mom. 1. Böter, som ådömas enligt 84, 85, 86, 87, 88, 89, 93, 94,
96 och 97 §§, skola tillfalla kronan och till statsverket ingå.

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 14.

285

Mom. 2. Öfriga i denna Skogsordning stadgade böter, så ock
viten, fördelas sålunda, att Va tillkommer kronan och -/3 åklagaren;
dock att, der åtalet finnes anstäldt efter angifvelse af någon, som, enligt
denna författning, är behörig att öfvervaka hushållningen med skogarne,
sådan angifvare erhåller hälften af åklagareandelen.

Den kronan tillkommande andel af sakören, som uti förevarande
mom. omförmälas, skall i landtränteriet insättas och, under benämning:
»Länets skogsmedel», förvaras, i ändamål att dermed bestrida ej mindre
de kostnader för skogsodling, hvilka, enligt hvad i 45 § är sagdt, kunna
komma att af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förskjutas, än äfven kostnaderna
för de särskilda syner, som, enligt 3 mom. af samma § äfvensom
enligt 75 §, må ifrågakomma, så ock att användas för utgifter af
beskaffenhet, 83 § afser. Finnas nämnda medel icke för berörda ändamål
tillräckliga, skola omförmälda kostnader och utgifter genom andra
allmänna medel bestridas.

§ 103.

Mom. 1. Enskilda tillhörigt virke, som tages i beslag och varder
dömdt förbrutet, skall å offentlig auktion försäljas, derom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, på anmälan, har att föranstalta; och böra försäljningsmedlen,
så snart de hunnit indrifvas, inlevereras till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, som dermed vidare förfar, efter ty laga kraftvunnet
utslag bestämmer och lag för öfrigt förmår.

Mom. 2. Äro i något fall omständigheterna sådana, att skäligen
kan befaras, det virket, genom afvaktande af slutligt utslag i målet, skulle
förkomma eller lida betydligare minskning i värde, ege den domstol, på
hvars handläggning målet beror, eller, der större skyndsamhet är af
nöden, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordna, att, änskönt målet
ännu ej är afgjordt, virket, i enlighet med hvad ofvan sagdt är, må
försäljas.

286

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 14.

§ 104.

M om. 1. Behållna försäljningssumman för å kronoskog åverkadt, i
beslag taget virke skall, efter afdrag af beslagareprovision, till statsverket
ingå. Sådan provision bör, om beslag verkställes, efter det denna
Skogsordning trädt i gällande kraft, beräknas till tio procent i det fall,
att åverkaren upptäckes och sakfälles, samt till tre procent, då han förblifver
oupptäckt eller i brist af bevis ej kan till ansvar fällas.

Verkställer skogstjensteman beslag efter angifvelse af Kronojägare,
eller har Kronojägare verkställt beslaget, men skogstjensteman fört målet
inför rätta, så att gerningsmannen på hans talan blifvit sakfälld,
skall beslagareprovisionen emellan skogstjenstemannen och Kronojägaren
delas lika.

Mom. 2. Medel, som inflyta genom försäljning af annat, i beslag
taget, förbrutet virke, fördelas i enlighet med föreskrifterna uti 2 mom.
af 102 §; och i fråga om sättet, huru med kronans andel i försäljningssumman
skall förfaras, vare äfven lag, som i nyssnämnda mom. sägs.

§ 105.

Delaktighet i brott och öfvcrträdelscr, som i förevarande Skogsordning
omförmälas, skall, med undantag för det fall, 85 § afser, bedömas
efter de grunder, som i 3 Kap. Strafflagen stadgade äro.

§ 106.

Med förvandling af böter och viten, som enligt denna Skogsordning
ådömas, förhålles efter allmän lag.

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 15.

287

§ 107.

Mom. 1. Hvar, som efter denna författning fälles till ansvar, skall
äfven förpligtas ersätta all den skada och kostnad, han genom sin förbrytelse
vållat.

Mom. 2. I mål angående åverkan å kronoskog må, der gerningsmannen
saknar tillgång att fullgöra honom ådömd skyldighet att ersätta
vittnen, samma ersättning af allmänna medel utgå.

Kap. 15.

Särskilda bestämmelser, rörande de till skogsstaten hörande tjenstemän och
betjente inom de norrländska länen.

§ 108.

Utom hvad eljest, enligt instruktion eller på grund af särskilda stadganden
eller föreskrifter, tillkommer Jägmästare, skall han ock låta sig
angeläget vara att, i den mån öfriga tjensteåligganden det medgifva,
söka genom råd och upplysningar bibringa befolkningen inom revieret
kännedom om grunderna och vilkoren för skogens rätta vård och skötsel,
fördelaktigaste sättet att, med bibehållande af grundmassan oförminskad,
tillgodogöra sig skogens alster, och mera sådant, som kan bidraga
till allmännare utbildande af en ändamålsenlig skogshushållning.

§ 109.

Mom. 1. Den till visst belopp fastställda reseersättning, som i gällande
aflöningsstat är Jägmästare tillagd, må icke vidare utgå; men deremot
skall Jägmästare, under iakttagande af hvad i 2 mom. af förevarande
§ sägs, ega att för de förrättningar, han verkställer för utsyning

288

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 15.

och utstämpling af virke åt dem, som, jemlikt 57 §, hafva uteslutande
rätt till utsyning inom vissa områden, så ock för alla andra förrättningar
i tjensten, med undantag endast af sådana, som här nedan i 3 och
4 mom. omförmälas, njuta ersättning af allmänna medel i enlighet med
gällande resereglemente; dock att, om resa och förrättning verkställes å
samma dag, traktamente ej må beräknas för mera än en dag.

M om. 2. Ersättning, som i föregående mom. nämnd är, får i allmänhet,
hvad revi eren inom Norrbottens och Westerbottens län beträffar,
icke utgå till högre belopp än ett tusen femhundra Riksdaler om
året samt, hvad de öfriga norrländska länen vidkommer, icke med mera
än ett tusen tvåhundra Riksdaler årligen för hvarje revierförvaltare; ankommande
likväl på Skogsstyrelsen att, der dessa belopp äro öfverskridna,
efter ansökning i hvarje särskildt fall pröfva och bestämma, om
och i hvad mån öfverskjutande beloppet, i anseende till beskaffenheten
af de verkställda förrättningarne, må kunna gäldas.

A nu ifrågavarande ersättning, hvilken Jägmästaren i mån af behof,
efter ty Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvar skäligt, eger förskottsvis
lyfta, till belopp ofvan bestämdt är, skall han för hvarje år
inom en månad derefter aflemna fullständig räkning till vederbörande
Skogsinspektör, som har att med ledning af de rapporter, Jägmästaren
åligger till honom qvartalsvis afvifva, och den kännedom, Skogsinspektören
eljest kan hafva om de förhållanden, räkningen afser, densamma
granska, hvarefter räkningen jemte de anmärkningar, Skogsinspektören
kan hafva mot debiteringen att framställa, af honom insändes till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, som, efter pröfning af berörda anmärkningar
och i Landskontoret verkställd ytterligare granskning, låter till Jägmästaren
utbetalas så stor del af hvad honom, enligt räkningen, tillkommer,
som han icke redan under året förskottsvis lyftat. Har han lyftat mera;
än hvartill han sålunda, efter granskad och godkänd räkning, är berättigad,
vare skyldig öfverskottet genast återbära. Emot Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes beslut i ämnet får klagan föras hos Kongl. Maj:t i

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 15.

289

den ordning, som för fullföljd af talan i ekonomimål i allmänhet är
stadgad.

Mom. 3. För uppmätning, uppskattning och indelning af allmän
skog utgår ersättningen, efter ty derom särskildt stadgadt är.

Mom. 4. Der Jägmästare åt enskild person anmodas vidtaga någon
åtgärd rörande skog, som är honom enskildt tillhörig, skall ersättningen,
beräknad efter de i 1 mom. stadgade grunder, gäldas af den, som förrättningen
påkallat; dock att, der undersökning för utstämpling af virke
å enskild tillhörig skog, såsom i 43 § sägs, verkställes i sammanhang
med årets utsynings- eller utstämplingsförrättningar å kronans skogar,
ersättningen, som af den enskilde bör gäldas, ej må beräknas högre än
till godtgörelse, eldigt resereglementet, för den tillökning i resans längd,
som genom förrättningen å hans skog vållats, jemte dagtraktamente.

§ no.

Äfven Skogsinspektör skall, i stället för de i nu gällande aflöningstat
bestämda resepenningar, ega att för alla med resor förenade tjensteförrättningar
njuta ersättning af allmänna medel, enligt räkning, som
inom en månad efter hvarje års utgång bör till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ingifvas. Denna ersättning, hvilken ock bör beräknas
efter gällande resereglemente, hvarvid, under iakttagande af hvad i 1
mom. af nästföregående § nämndt är för det fall, att resa och förrättning
verkställes å samma dag, Skogsinspektör skall till sjette klassen
hänföras, må dock icke utgå med mera än ett tusen femhundra Riksdaler
om året för Skogsinspektören i första inspektionsdistriktet och ett tusen
tvåhundra Riksdaler årligen för Skogsinspektören i andra inspektionsdistriktet,
så framt icke Skogsstyrelsen, efter ansökning i hvarje särskildt
fall, der dessa belopp äro öfverskridna, pröfvar förrättningarne hafva varit af
beskaffenhet, att ersättningen må till högre belopp bestämmas; och lände,
hvad Skogsinspektörs reseersättning beträffar, jemväl för öfrigt i tillämpliga
delar till efterrättelse hvad om Jägmästare i 2 mom. af 109 § sagdt är.

290

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 15.

§ 111.

Utom den till visst belopp fastställda lönen för Kronojägare, ege
han, i stället för det till tvåhundrafemtio Riksdaler om året bestämda
belopp, som, enligt nu gällande stat, tillkommer Kronojägare i rese- och
tjenstgöringspenningar samt hyresersättning, åtnjuta femtio Riksdaler om
året i hyresersättning samt vidare för hvarje dag, den han, enligt ordentligen
förd dagbok, i korthet angifvande beskaffenheten af hans verksamhet
i tjensten, använder utom hemmet för utöfning af sin befattning,
erhålla en Riksdaler tjugofem öre i arvode. Detta arvode må likväl
icke för något år utgå med mera än högst trehundratjugofem Riksdaler.

I fråga om rättighet för Kronojägare att i förskott uppbära omförmälda
arvode, afgifvande af räkning derå och densammas granskning lände
till efterrättelse hvad om Jägmästare i 2 mom. af 109 § sagdt är, dock
att Kronojägares räkning ej skall granskas af Skogsinspektör utan af
vederbörande Jägmästare, som derefter insänder räkningen till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande.

§ 112.

Mom. 1. Till skogsstaten hörande personer äro skyldige att, der
ej Skogsstyrelsen för särskildt fall medgifvit undantag, vara bosatte,
hvar inom sitt tjenstgöringsområde samt å ställe, som med hänsyn till
tjenstens utöfvande är för det allmänna lämpligast; och ty böra de af
skogsstateris tjensteman och betjente, som icke erhållit tillstånd att bo
utom tjenstgöringsområdet, ofördröjligen om sin boningsort göra anmälan
hos Skogsstyrelsen, som, der bostaden finnes i omförmälda måtto
otjenlig, eger meddela de föreskrifter, hvartill omständigheterna föranleda.

Mom. 2. Tjensteman och betjente vid skogsstaten, som äro boende
utom sitt tjenssgöringsområde, må, äfven om vederbörligt tillstånd der -

FÖRSLAG TILL SKOGSORDNING FÖR NORRLAND. KAP. 15.

291

till lemnats, icke i afseende å tjensteförrättningar tillgodoräkna sig nåo-on
ersättning: för färden emellan bostaden och gränsen af nämnda område.

Genom denna Skogsordning skola Kongl. Brefvet den 29 Maj 1852,
angående vilkoren för upplåtande af skogstrakter till sågverken i de
norra provinserna, Kongl. Förordningen den 21 December 1865, angående
utsyning och försäljning af skogsalster från kronans skogar i de
norrländska länen jemte Stora Kopparbergs län, och Kongl. Förordningen
den 29 Juni 1866, angående hushållningen med de allmänna skogarne
i riket, dessa båda sistnämnda författningar dock endast så vidt
de afse de norrländska länen, samt dessntom allt hvad lag och författningar
för öfrigt, i strid med samma Skogsordning, innehålla och förmå
i ämnen, deri den innefattar föreskrift eller stadgande, vara till all kraft
och verkan upphäfda.

De olägenheter för skogsvården, hvilka, såsom förut i detta under -

Särskilda
förslag angående:
dåniga betänkande är anfördt, uppstå af den rätt till begagnande af an räU^nTim

nans skoS för mulbete eller dylikt, som på åtskilliga ställen inom Norr brytning

af land och isynnerhet inom Gefleborgs län eger rum, synas vöra det önskskogsser-
. . _ j- &

vitut. hgt, sådan servitut må kunna utbrytas, jemväl der den vid laga skifte

blifvit bibehållen, äfvensom att i allmänhet den jordegare, hvars hemman
eller lägenhet är besvärad af mulbetes- eller annan skogsrättighet, som
tillhör annat hemman, tillerkännes vidsträcktare vitsord i syftning att
att varda från servituten befriad, än som enligt gällande skiftesstadga
honom tillkommer. Redan vid 1862—63 årens riksdag gjordes dessa

förhållanden i allmänhet och således icke hvad särskildt beträffar Norr -

land till föremål för uppmärksamhet och bedömande af Rikets Ständer,
hvilka då ock afgåfvo underdånigt förslag till den ändring af Skiftesstadgan,
som omständigheterna ansågos påkalla. Detta förslag vann dock
icke nådigt bifall; och har Komitén väl häraf skälig anledning antaga,
att förslaget lemnat rum för betänkliga anmärkningar; men, i förmodan,
att dessa anmärkningar varit af beskaffenhet, att de icke ega tillämplighet
å de norrländska förhållandena, har Komitén ansett sig, med återupptagande
af väsentligen samma förslag, dock inskränkt till Norrland,
böra i underdånighet hemställa:

att, der hemman eller lägenhet har rätt till skogsfång,
mulbete, torftägt eller dylikt å annans skog och egaren
af skogen vill sådan last från sig lösa, denne må
eg a vitsord att äska utbrytning deraf efter de i Skiftesstadgan
lagde grunder, utan sammanhang med laga
skifte och utan hinder deraf, att sådant skifte å hans
egor förut faststäldt blifvit.

SÄRSKILDA FÖRSLAG. 293

Att vid försäljningen af virke från kronans skogar priset i väsentlig
mån beror af de större eller mindre svårigheter, som äro förenade
med virkets framforslande till sin bestämmelseort, är obestridligt. Och
då inom de flesta trakter af Norrland vattendragen äro de enda eller åtminstone
de beqväinligaste kommunikationsmedlen, måste det vara för
det allmänna af icke ringa vigt, att vid afvittringen, då kronans mark
skall från enskildes egor afskiljas, kronans rätt och bästa i omförmälda
hänseende behörigen iakttages, så att icke enskildes strandrätt må lägga
hinder i vägen för dem, som inköpt virke från kronoskog, att utan
större uppoffringar, än nödvändigheten och ett billigt afseende å andras
skäliga anspråk kräfver, för utdrifningen och framforslingen af sitt virke
begagna sig af de flottleder, belägenheten kan medgifva, jemte erforderliga
upplagsplatser och utfartsvägar. I 10 § af Eders Kongl. Maj:ts
stadga för afvittringen i Norrbottens och Vesterbottens samt VesterNorrlands
län är väl ock, bland annat, föreskrifvet, att större strömfall
på kronomarkerna och inom kronohemmans och boställens områden,
hvilka till farleders öppnande, sjöars uttappning, ofvanföre belägna egors
befrielse från öfversvämningar, jemte dylikt mera, i framtiden behöfva
användas, icke böra genom skatteköp eller på annat sätt Eders Kongl.
Maj:t och Kronan afhändas, utan dispositionsrätten dertill alltid Kronan
förbehållas, och i detta afseende af den omkringliggande kronomarken
ett utmål af ett, två till tre tunnland eller mera, om så nödigt pröfvas,
dertill afsättas. Men då detta stadgande icke vid tillämpningen lärer
få utsträckas derhän, att det kan anses innefatta föreskrift om iakttagande
af kronans rätt i ofvanberörde hänseende, synes följaktligen saknaden
af sådan föreskrift utgöra en brist, som torde böra afhjelpas; och
får derföre Komitén underdånigst föreslå:

att vid nämnde § i Afvittringsstadgan må fogas ett
tillägg af följande lydelse:

»Äfven förbehålles kronan rätt till flottning i alla
de vattendrag, der flottled är eller varder upprensad;

l>) Tillägg
till Alvittringsstadgan.

c) Bildandet
af ett nytt
revier.

294 SÄRSKILDA FÖRSLAG.

och skall dessutom för allmänt begagnande undantagas
mark, som kan erfordras till upplagsplats för virke
från kronans skogar, så ock till nödiga utfartsvägar
från dessa skogar ned till vattendragen.

Har någon nedlagt större kostnader för upparbetande
af flottled, vare dock han berättigad att uppbära
skälig afgift för densammas begagnande, hvilken
afgift skall af Kongl. Majrts Befallningshafvande i vederbörlig
ordning till beloppet bestämmas».

I sammanhang härmed och då det icke är af mindre vigt, att de
af Komitén nyss föreslagne stadganden vinna tillämpning jemväl inom
Norrbottens och Vesterbottens lappmarker, utan fasthellre i så måtto
torde vara angelägnare, att erforderliga bestämmelser i berörda hänseende
för dessa orter icke saknas, som allmänna afvittringen derstädes
fortgått endast en kortare tid och följaktligen ännu ej kunnat hinna någon
betydligare utsträckning, har Komitén ansett sig böra i underdånighet
hemställa:

att uti den stadga för afvittringen i nämnde lappmarker,
som blifvit utarbetad i förslag, hvilket lärer vara
på Eders Kongl. Maj:ts pröfning beroende, måtte inrymmas
enahanda föreskrifter, som här ofvan omförmälas.

Af de särskilda förvaltningsdistrikt eller revierer, första inspektionsdistriktet
inom Norrbottens län omfattar, hafva Calix, Pajala och Gellivara
revierer befunnits alltför vidsträckta, att förvaltningen kunnat af

de ordinarie revierförvaltarne allena ordentligen handhafvas. Ar 1866
blefvo derföre vissa, till dessa revierer hörande, sammanstötande delar,
hvilkas aflägsna läge hindrat bemälde revierförvaltare att åt dem egna
erforderlig tillsyn och vård, öfverlemnade att förvaltas af dertill förordnad
extra Öfverjägare. Tid efter annan hemsökt af skogsåverkan, har
det sålunda endast provisoriskt afskiljda förvaltningsområdet, hvilket till

SÄRSKILDA FÖRSLAG.

295

vidden är större än åtskilliga ordinarie revierer och der kontrollen öfver
afverkningen väsentligen försvåras genom befolkningens vana att redan
i skogen genom handsågning förvandla virket till plankor samt sålunda
cröra det oigenkänligt, ock fortfarande visat sig vara i behof af den särskilda
tillsyn, som, på sätt nyss nämndt är, blifvit anordnad. Äfven
uppgår försäljningsvirket från kronans skogar derstädes till ungefär enahanda
belopp som inom andra förvaltningsdistrikt. Och då det är med
visshet att antaga, det omförmälda förhållanden ej komma att i framtiden
undergå förändring, så att den särskilda förvaltning, som nu under
en följd af år funnits nödig, ej vidare erfordras, samt det följaktligen ej
torde kunna vara skäl, att förvaltningen inom det ifrågavarande området
längre bestrides annorledes än genom en ordinarie revierförvaltare,
har Komitén för sin del funnit omständigheterna påkalla bildandet af ett
nytt ordinarie revier, som, under benämning af »Tärändö revier», skulle
omfatta hela trakten omkring Tärändö eif, öfre delen af Calix elfdal
från byn Narken samt Torneå elfs flodområde från byn Antis, allt med
tillfallande bivatten; och anser Komitén sig således böra i underdånighet
hemställa:

att indelningen af revierer inom första inspektionsdistriktet
måtte i öfverensstämmelse härmed varda
förändrad.

Om än antagas må, att genom de enskilda skogarnes ställande un- d) Arvoden

. till extra

der skogsstatens tillsyn och kontroll samt de förändrade bestämmelserKr01,0jägare#
för vården och förvaltningen af kronans skogar, hvarom Komitén gjort
framställning, Jägmästarnes tjenstegöromål öfverhufvud komma att ökas,
torde dock någon tillökning eller annan förändring i afseende å den förvaltande
skogspersonalens antal, än hvartill Komiténs förslag i nästföregående
punkt kan föranleda, icke vara erforderlig, då, såsom Komitén
föreställer sig, anspråken på ökad verksamhet icke äro större, än att de
genom omtänksamt ordnande af göromålen och utveckling af den högre
sjelfverksamhet, som, enligt Komiténs förmenande, är att förvänta såsom

296

SÄRSKILDA FÖRSLAG.

följd af den utaf Komitén föreslagna reglering till förbättrande af Jägmästarnes
lönevilkor, synas kunna utan svårighet nöjaktigt uppfyllas. I
viss mån annorlunda är deremot förhållandet med den bevakande skoo-s Ö personalen,

som till följd af tjenstegöromålens beskaffenhet icke, i likhet
med Jägmästarne eller till samma grad som de, är i tillfälle att genom
planmessig beräkning reglera sin verksamhet, utan beror mera af tillfälliga
omständigheter, de der icke kunna förutses. Inom åtskilliga revierer
har ock redan behofvet af förstärkt bevakningspersonal yppat sig;
och efter all sannolikhet kommer enahanda förhållande att ega rum äfven
a andra trakter. Obestridligen är det emellertid af högsta vigt, att
tillräcklig bevakningspersonal icke saknas, och följaktligen äfven angeläget
att bereda utväg för fyllande af den brist, som i sådant hänseende
kan förekomma. Eu tillökning i de ordinarie kronojägarnes antal skulle
likväl, efter Komiténs tanka, icke vara lämplig, då behofvet af biträde
ofta kan inskränka sig endast till kortare tid, likasom det ock visar sio O större

än i en trakt och än i en annan, under det att i somliga orter
icke något biträde för bevakningens bestridande tarfvas. Fullständigare
och med mindre uppoffring för Staten skulle deremot det åsyftade ändamålet
kunna vinnas, om vederbörande sattes i tillfälle att, när så behöfdes,
förordna extra kronojägare att mot skäligt arvode för den tid,
som kunde erfordras, vid bevakningen biträda. Att på förhand uppgöra
tillförlitlig beräkning öfver de medel, som härtill kunna vara behöfliga,
är väl, af skäl som nyss blifvit anförde, icke möjligt. Men under
antagande, att i allmänhet 100 Riksdaler skulle utgöra lämpligt arvode
åt hvarje biträde, som förordnades, och då de ordinarie kronogarnes
antal inom de norrländska länen nu uppgår till 82, har Komitén
trott, att ett årligt anslag af 8,200 Riksdaler skulle vara för ändamålet
tillräckligt.

I öfverensstämmelse med dessa åsigter föreslår alltså Komitén underd
ånigs t:

att ett årligt belopp af 8,200 Riksdaler måtte ställas

SÄRSKILDA FÖRSLAG.

297

till Skogsstyrelsens disposition, att användas till arvoden
åt extra kronojägare i de revierer inom de norrländska
länen, der tillökning af bevakningspersonalen
kan finnas erforderlig.

Af hvad redan blifvit anfördt derom, att den omedelbara bevaknin- e) Anskaffande
af to

gen af kronans skogar i första hand hvilar på kronojägaren, är ock en stä,ler åt
gifven följd, att de svårigheter, hvarmed han har att kämpa vid sträf-Kron°jaSare
vandet att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, måste
ökas, i den mån han finner sig urståndsatt att med nödig skyndsamhet
förfoga sig till det ställe inom bevakningsområdet, der hans närvaro i
hvarje särskildt fall kan företrädesvis erfordras. Att det således måste
vara af synnerlig vigt, att kronojägaren är boende inom den trakt, han
skall bevaka, eller så nära densamma som möjligt, är äfven i det föregående
antydt. Men ofta finnes lämpligt belägen bostad icke att tillgå;
och äfven der sådan icke saknas, är dock kronojägaren i allmänhet, jemväl
om han icke underlåter något, som af honom skäligen kan begäras,
för att förskaffa sig den med hänsyn till hans tjenstgöringsskyldighet
tjenligast belägna bostaden, ytterstberoende af den tillfälliga omständigheten,
huruvida de enskilda personer, med hvilka han kan hafva att
derom träda i underhandling, finnas villiga att gå hans önskningar till
tes. Dessa olägenheter skulle afhjelpas, derest Staten droge försorg om,
att i trakter, der erfarenheten visat sådant vara behöfligt, bostad å lämpligt
ställe blefve för kronojägaren anskaffad. Tillfälle dertill kunde möjligen
erbjuda sig, der nybygge till kronans disposition återfaller; och
då för öfrigt nödvändigheten icke torde kräfva, att åtgärder i denna
riktning vidtagas annorlunda än småningom, utan det hufvudsakligaste
ändamålet vunnes, endast ett mindre antal kronojägare årligen kunde
varda med fast bostad jemte tillhörande mindre egorymd försedde, synas
de uppoffringar, Staten för detta ändamål finge vidkännas, icke
kunna blifva af större betydenhet, än att de fullt uppvägas af de fördelar,
som af en dylik anordning torde kunna vara med säkerhet att

298

SÄRSKILDA FÖRSLAG.

påräkna, helst om härvid tillika tages i betraktande, att, efter de beräkningar
Komitén anställt, uppförande och inredande af hvarje boställe
af omförmälda beskaffenhet svårligen kan uppgå till mera än omkring
1,000 Riksdaler, ett kapital, derå räntan, efter fem procent, jemnt motden
hyresersättning, hvilken nu till kronojägare årligen utgår

svarar

och hvilken naturligtvis komme att indragas, der kronojägare vore med
boställe försedd.

På grund häraf hemställer Komitén underdånigst:

att ett årligt belopp af 2,000 Riksdaler måtte ställas
till Skogsstyrelsens förfogande, att i mån af behof
användas till anskaffande af tjenliga bostäder med tillhörande
mindre egorymd åt kronojägare i de trakter
inom de norrländska länen, der sådant finnes vara företrädesvis
erforderligt.

f) Kostnads- Då de åtgärder, som från statens sida vidtagas för åstadkommande

In utdelning . #

al''läroböekeraf en ändamålsenlig behandling af de enskilda skogarne, måste blifva till
'' ]iål°lningS sina fölJder verksammare, ju mera de varda af de enskildes frivilliga
ill. m. samt bemödanden understödda, kan ock ifrågasättas, om ej Staten borde geförMtaiule
110111 utfästande af särskild belöning för dem, som egna sin skog en mera
deraf. omsorgsfull vård eller utan tvång underkasta sig större uppoffring för
skogsodling, söka befordra en rationel skogshushållning. Men, utan att
vilja frånkänna dylika uppmuntringsmedel det värde, de kunna förtjena,
om de bestämmas efter vissa i sakens natur grundade vilkor och med
urskiljning lämpas efter förhållandena, har Komitén, särskildt i betraktande
af de svårigheter, som inom Norrlands vidsträckta bygder skulle

möta vid handhafvandet af den kontroll, hvarförutan någon garanti för
premiernas rättvisa utdelande ej står att vinna, afhållit sig från framställandet
af något förslag härutinnan samt i stället mera riktat sin uppmärksamhet
på angelägenheten att genom spridande af upplysning om grunderna
och vilkoren för en rationel skogshushållning kalla den enskilda orntankan
till lif. Den framställning i sådan syftning, Komitén uti sitt för -

SÄRSKILDA FÖRSLAG.

299

slag till Skogsordning redan gjort medelst bestämmelsen om skyldighet
för Jägmästarne att, i mån öfrige tjensteåligganden det medgifva, meddela
befolkningen råd och upplysningar i skogshushållningsärenden innefattar
visserligen, i Komiténs tanka, ett steg framåt i den antydda riktningen.
Men för flertalet af allmogen skulle behofvet af insigter om
rätta sättet att sköta och vårda skogen qvarstå ouppfyldt, så framt icke
särskilda åtgärder vidtagas för att sätta dem i tillfälle att förskaffa sig
erforderliga insigter; och detta ändamål torde kunna vinnas, om Staten
besörjer, att allmogen icke är i saknad af lämpliga läroböcker i skogshushållningen
med hvad dertill hörer. Af dessa kunde allmogen på egen
hand förvärfva och genom inhemtande af Jägmästarnes råd och upplysningar
vidare utbilda den kunskap, hvaraf den kände sig i behof. Sådane
läroböcker torde ock hädanefter mera än förr blifva behöfiiga, då,
såframt Komiténs förslag rörande ordnandet af hushållningen med de enskilda
skogarne antages, skogsodling, hvarom allmogen i allmänhet har
endast föga erfarenhet, icke, såsom hitintills, komme att bero af den enskildes
godtycke utan i vissa fall såsom en honom åliggande skyldighet
påfordras. Äfven skulle det, efter Komiténs förmenande, vara gagneligt
att på enahanda sätt söka bibringa befolkningen kännedom om föreskrifterna
till hämmande af skogseldar och bästa sättet att dem släcka, hvarsåsom,
om alltför ofta visat sig, stor okunnighet bland allmogen råder.
Fullt lämpliga handböcker eller afhandlingar i omförmälda ämnen äro
emellertid, så vidt Komitén har sig bekant, icke att tillgå. De, som finnas,
äro nemligen icke affattade med afseende å de för Norrland egendomliga
förhållanden. Och torde det ej heller vara att förvänta, det
sådane komma att författas, med mindre den enskilda omtankan genom
passande belöning dertill särskildt uppmuntras. På sådant sätt skulle
åtminstone i alla händelser ändamålets vinnande foitkyndas.

Med frambärande af dessa åsigter har Komitén funnit sig böra i underdånighet
hemställa:

300

SLUTORD

Slutord.

dels att lättfattliga läroböcker i enkel skogshushållning
och om skogsodling samt tillika innefattande populär
framställning om de till hämmande af skogseld gifne
föreskrifter och lämpligaste sättet för eldens släckning
måtte, genom Statens föranstaltande och på dess bekostnad,
utgifvas för att genom Landstingens eller Hushållningssällskapens
försorg bland allmogen i de norrländska
länen afgiftsfritt utdelas till det antal, som efter
hvarje orts särskilda beskaffenhet kan anses erforderligt,
dels ock att en belöning af 500 rdr måtte utfästas
åt den, som för omförmälda ändamål författar
det bästa arbetet.

Innan Komitén afslutar behandlingen af de ämnen, som innefatta eller
hafva sammanhang med grunderna för ordnandet af den norrländska
skogshushållningen i allmänhet, har Komitén ock, i anledning af de handlingar,
Komitén fått från Skogsstyrelsen till sig remitterade, att i underdånighet
anmäla, det Komitén, som tagit innehållet af samma handlingar
under öfvervägande, funnit de deri gjorda framställningar, likasom
för öfrigt hvad af enskilda personer eller menigheter är hos Komitén
omedelbart anfördt och hemstäldt i de frågor, Komitén förehaft till pröfning,
icke vara af beskaffenhet att föranleda till vidare yttrande eller
andra förslag, än Komitén nu underdånigst afgifvit.

Hvad särskildt angår de uti inledningen till detta underdåniga betänkande
omförmälda nådiga remisser, angående dels de uti de fyra nordligaste
länen meddelade stockfangst- och dylika privilegier och dels förslag
till fullständigt ordnande af nybyggesväsendet, har Komitén, som
icke underlåtit att vid behandlingen af de frågor, livilka hitintills utgjort
föremål för framställning från Komiténs sida, taga under öfvervägande
hvad de remitterade handlingarne innehålla, så vidt detta innehåll
kunnat på lösningen af samma frågor hafva inflytande, dock tillika

SLUTORD.

301

funnit de ämnen, nämnde nådiga remisser afse, icke, i deras helhet betraktade,
hafva den gemenskap med berörda frågor, att Komitén ansett
sig böra i omedelbart sammanhang dermed afgifva de yttranden, hvartill
de nådiga remisserna ur sådan synpunkt föranleda; utan har Komitén
trott sig närmare motsvara det Komitén nådigst lemnade förtroendet
genom att i särskilda underdåniga utlåtanden framställa de åsigtei,
hvari Komitén vid behandlingen af ifrågavarande remisser för öfrigt
stannat; och med den uppfattning, som sålunda hos Komitén gjort sig
gällande, har alltså Komitén här endast att i underdånighet gifva tillkänna,
att de utlåtanden, Komitén i anledning af merberörde nådiga
remisser har att afgifva, komma att, hvart för sig, till Eders Ivongl.
Maj:t öfverlemnas.

Slutligen får Komitén tillika i underdånighet meddela, att, då det
vid fullgörandet af ifrågavarande nådiga uppdrag icke kunnat undfalla
Komitén, hurusom den för de norrländska länen gällande lagstiftningen
om skogarne i det väsentligaste omfattar äfven Stora Koppaibero-s
län, Komitén häruti funnit anledning att, änskönt det Komitén
lemnade uppdraget icke innehåller något derom, rikta sin uppmärksamhet
jemväl å förhållandena inom detta sednare län; hvadan ock Komitén
från vederbörande myndigheteter derstädes infordrat enahanda
uppgifter som från myndigheterna i de norrländska länen. Som det likväl
icke lyckats Komitén att erhålla sådane uppgifter från alla de myndigheter,
till hvilka Komitén i berörda hänseende haft att vända sig,
och en del af de uppgifter, som inkommit, varit mer eller mindre ofullständiga,
har Komitén nödgats afstå från försöket att lemna en sammanfattad
redogörelse för skogsförhållandena inom det nu ifrågavarande
länet, helst Komitén icke utan ett alltför betänkligt öfverskridande af
de gränsor, som genom det nådiga uppdraget blifvit för Komitén utstakade,
kunnat genom resor inom samma län skaffa sig närmare kännedom
i ämnet. Men de uppgifter från detta län, som blifvit Komitén
tillsände, äro emellertid icke utan betydelse, ity att de synas bekräfta

302

SLUTORD.

den ur nu befintlig gemensamhet i lagstiftningen härledda förmodan,
att, om än till följd af särskilda omständigheter, de der föranledt till
vissa undantag från hvad i allmänhet är stadgadt, skiljaktigheter förekomma,
förhållandena i sin helhet inom Stora Kopparbergs län dock
icke i någon mera anmärkningsvärd grad afvika från hvad inom Norrland
eger rum; och är det i betraktande häraf Komitén vid öfverleinnandet
af frågan till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande anser sig
böra i underdånighet uttala den åsigt, att, derest det af Komitén framställda
förslag till lagstiftning för de norrländska skogarne skulle gillas
och godkännas, något hinder icke synes böra möta för antagande, i de
väsentligaste delarne åtminstone, af samma lagstiftning äfven för Stora
Kopparbergs län.

De från pluralitetens åsigt i förekommande frågor afvikande meningar,
Komiterade, hvar för sig, yttrat, bifogas underdånigst.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda
Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

E. V. ALMQVIST,

J. E. Nyström. Eric Häggström. a. M. Österdahl.

Axel Fr. Kjellerstedt. J. A. Astrand.

Stockholm den 21 December 1870.

(Jhr. Ahlgren.

BILAGOR

Reservation af Landshöfding Almqvist.

l:o. Inom Komitén har enstämmighet rådt derom, att tillgrepp af
annans vexande skog ej kunde hvarken från det bildade omdömets eller
från rättslig synpunkt betraktas annorlunda än lika med sådant olofligt
tillgrepp, som hänföres till tjufnad, då i båda fallen egaren beröfvas
dess rättmätiga tillhörighet och eganderättens helgd trades lika mycket
för nära, men Komitén har detta oaktadt funnit sådana betänkligheter
möta vid tillämpningen af denna grundsats på det förslag till Skogsordning
för de Norrländska provinserna, Komitén haft att afgifva, att den
funnit sig icke böra göra framställning om den ändring i strafflagen, att
fällande eller borttagande af annans vexande skog skall anses och bestraffas
såsom tjufnad. Af sådan anledning har Komitén i 84 § af Skogsordningen
föreslagit, att dylikt brott fortfarande skall såsom åverkan anses-och,
jemte skadeersättning, bestraffas med böter eller fängelse i högst
sex månader. Detta beslut fattades genom det afseende, Komitén tillerkänt
ordförandens votum i de fall, der rösterna utföllo å ömse sidor
lika.

Ehuru jag sålunda biträdt detta beslut, delar jag icke de åsigter,
livilka såsom hufvudsakligt stöd för detsamma i motiven framhållas, och
föranlåtes jag derför att med uttalande af skälen till denna min skiljaktiga
uppfattning anföra, hvarför jag ändock understödt det ifrågavarande
beslutet.

Komitén anför, att den betviflar, det tiden för genomförande af en
förändring, hvarigenom skogsåverkan skulle få samma namn och samma
straff som annat tillgrepp, ännu vore inne och åberopar såsom förnämsta
skälen för denna sin åsigt:

306

RESERVATION AF LANDSHÖFDING ALMQVIST.

att den djupt rotade vanan hos en stor del af befolkningen i de
norra orterna att, der tillfälle yppar sig, utan betänkande anlita synnerligen
kronans nästan såsom gemensam egendom betraktade skogar, efter
Komiténs åsigt, ännu i allmänna tänkesättet har allt för fast stöd, för att
detta skulle genom ett så enkelt medel som ett lagbud kunna bringas på fall;

att de praktiska svårigheter, som i anseende till lagskipningens
större fordringar i fråga om måttet af bevisning rörande tjufnadsbrott,
emot hvad förhållandet är vid åverkan, skulle möta vid tillämpningen
af en lag, som förvandlade skogsåverkan till stöld, icke torde låta sig
öfvervinnas, förr än befolkningen i allmänhet, efter vunnen insigt om
åverkansbrottets egentliga natur och beskaffenhet, finner sig af sin rättskänsla
manad att, vid anskaffande af bevisning för den brottsliges fällande,
räcka åklagare- och domaremagten en hjelpsam hand;

samt att ett för tidigt genomförande af den ifrågavarande lagförändringen
ej osannolikt skulle föranleda, att det åsyftade ändamålets vinnande
blefve i hög grad fördröjdt, om icke till och med omöjliggjordt.

Häremot får jag erinra, att, om anledningen till skogsåverkansbrotten
inom de Norrländska provinserna under förra tider hufvudsakligen vore
att återfinna i befolkningens inrotade vana att, utan betänkande, anlita
skogen och att betrakta kronans skogar nästan såsom gemensam egendom,
detta numera icke kan anses vara händelsen. Sedan afvittrinsren
till stor del afslutats, skogstillgångarna inom vidsträckta trakter kännbart
medtagits och uppmärksam omvårdnad numera egnas kronans skogar,
saknar befolkningen ingalunda kännedom och medvetande hvarken om
skogens värde och eganderättens betydelse, ens å vexande skog, eller
om villfarelsen af fordna tiders uppfattning, att kronans skogar kunde
af enskilda till deras personliga gagn saklöst anlitas. Andra skäl måste
således förefinnas till skogsåverkningarnes fortgång.

I sådant afseende förekommer mig sannolikt, att dessa äro att återfinna
dels i skogsprodukternas på sednare tider vunna större begärlighet
i förening med deras småningom förhöjda, förr ej anade värde; och

RESERVATION AF LANDSHÖFDING ALMQVIST.

307

dels i det föga afskräckande, som, enligt folkuppfattningen, nuvarande
straffbestämmelser för skogsåverkan innebära, helst den delen af befolkningen,
som vanligen begår dylikt brott, mera allmänt saknar tillgång
till gäldandet af det bötesbelopp, hvarmed brottet bort försonas; samt
det sätt, hvarpå böterna skola aftjenas, hvarken anses afskräckande eller
medför något egentligt lidande. Talande bevis för dessa åsigter saknas
åtminstone icke.

Der den beräknande spekulationen funnit med sina intressen förenligt
att inom någon ort använda skogens alster i vidsträcktare omfång
än tillförne, hafva åverkningarne å kronans och enskildes skogar i oroväckande
grad hastigt tilltagit; men dä af någon anledning förändrade
åsigter beträffande den afverkade skogens öfvertagande derstädes uppstått,
och begärligheten på virke minskats, har den lagstridiga skogsafverkningen
åter aftagit och inom kort, snart sagdt, upphört, under det
att samtidigt dermed på andra trakter, der den industriella verksamheten
uppdrifvit behofvet af skogsalster långt utöfver gränserna för en betryggad
skogshushållning, tillgreppet af andras vexande skog antagit en
utsträckning, som ingifvit de allvarligaste bekymmer.

Häraf framgår, att skogsåverkningarnes till- eller aftagande hufvudsakligast,
om ej helt och hållet, måste anses beroende af den begärlighet,
de åverkade produkterna för tillfället ega hos industriens målsmän
inom orten, samt af det pris dessa, vid tillfället, för skogsalstien eibjuda.

Att fruktan för det straff, hvartill skogsåverkaren efter nu gällande
lao- o-ör sio- förfallen, ej afhåller honom från brottets begående eller förnyande,
vill synas deraf, att just i de trakter, der, under sednare tider,
de flesta blifvit sakfällda för dylika brott, åverkningarne ej endast fortgått
utan samtidigt dermed, så länge de åverkade skogsalstren hos affärsmännen
bibehållit sin begärlighet, än vidare tilltagit; hvilket påtagligen,
till en viss grad, härleder sig derifrån, att straffet, efter livad sakfällda
brottslingar jemväl ofta erkänna, icke innebär något afskräckande eller
manande till besinning, innan handlingen begås, hvilket, i fall som dessa,

308

RESERVATION AF LANDSHÖFDING ALMQVIST.

ingalunda härleder sig från öfverilning eller förhastande, utan är frukten
af fullkomligt lugn besinning. Att åverkansbrottet ej anses så vanärande
eller för det medborgerliga anseendet förringande som annat olagligt tillgrepp,
härleder sig helt naturligt från den mildare straffart, hvarmed
förstberörde brott försonas, emot hvad förhållandet är med det sednare;
och så länge denna olikhet i straffbestämmelserna qvarstår för brott,
som till sin natur äro hvarandra alldeles lika, är sannolikt icke att förvänta,
att skogsåverkningarne skola i folkmedvetandet uppfattas till sin
rätta betydelse.

Att, efter sättet för vår nuvarande lagskipning, större svårigheter
möta för den brottsliges bindande till tjufnads- än åverkansbrott, må visserligen
vara sannt, och denna omständighet bör väl icke förbises vid
fråga om ändring af straffarten för ett brott, som antagit så betänklig
utsträckning som åverkansförbrytelserne i vissa delar af Norrland; men
dervid må jemväl tagas i öfvervägande, huruvida någon synnerlig betydelse
bör fästas dervid, att möjligen några färre af dem, som begå dylika
förbrytelser, blifva sakfällda, emot det att de, som om brottet öfvertygas,
blifva underkastade så allvarlig bestraffning, att densamma ej
endast utgör tillräcklig försoning för brottet, utan ock så väl hos den
felande som hos befolkningen i allmänhet förmår väcka eftertankan till
full besinning ej mindre af brottets verkliga art, än ock af påföljderna
för dess föröfvande såväl för den, som begår den brottsliga handlingen,
som för dem, livilka mer eller mindre främja densamma, eller ock, i andra
hand, draga fördel deraf.

Min öfvertygelse är derför, att säkraste, om ej enda medlet till förebyggande
af skogsåverkningarnes fortgång och det moraliska förderf, de
medföra, är att söka i befrämjande af aktningen för lagen och i strängheten
vid dess tillämpning för dylika brott, hvilket svårligen lärer vinnas med
mindre, än att likhet i straffbestämmelser stadgas för dessa och andra
dermed närmast jemförliga brott, eller så att den, som föröfvar tillgrepp
af vexande skog, blir i alla afseenden likstäld med den, som begår annan

RESERVATION AF LANDSHÖFDING ALMQVIST.

309

stöld. Begreppet förvillas alltför lätt af nu gällande lagstadganden, hvarigenom
den, som tager kullfällda träd eller endast qvistar eller andra
delar deraf, gör sig förfallen till ansvar för olofligt tillgrepp, snatteri eller
stöld efter värdet, då deremot den, som emot egarens vilja fäller vexande
träd och bortförer detsamma, endast skall dömas såsom för åverkan och
således kan försona sitt brott med ett mildare straff än den förre.

Ej endast i Danmark, utan jemväl i Norrige, der de omständigheter,
som utöfva inflytande på lagstiftningen beträffande tillgrepp af vexande
skog, i de flesta fall lära vara med vårt lands nära jemförliga, har sådant
tillgrepp redan länge varit hänfördt till och bestraffats lika med
andra tjufnadsbrott; och då några anmärkningsvärda olägenheter, såvidt
jag kunnat förspörja, derstädes af berörda lagbestämmelse icke förekommit,
synes deraf kunna hemtas stöd för antagandet, att en förändring till
likhet dermed i vår strafflag skulle kunna genomföras utan andra olägenheter,
än dem som alltid i början åtfölja nya lagar, som ingripa i
folkets äldre vanor och rådande begrepp.

Med den uppfattning, jag sålunda hyser i denna fråga, skulle jag icke
tvekat att lemna min röst till ett förslag, hvarigenom tillgrepp af annans
vexande skog hänfördes till samma art af brott samt bestraffades lika
med annan tjufnad, derest det uppdrag, Komitén haft sig förelagdt, omfattat
hela landets skogsförhållanden; men då detsamma varit inskränkt
till endast någon del deraf, och jag ej insett, huru sådana bestämmelser
skulle i stålbågen kunna införas, att förbrytelser af enahanda slag skulle
på en del orter inom landet hänföras till annan art af brott och på annat
sätt bestraffas än på andra, liar jag endast deraf funnit mig nödsakad
biträda förslaget, att tillgrepp af annans vexande skog fortfarande
må såsom åverkan anses och bestraffas, helst jag hyser liflig öfvertygelse
derom, att den tid icke kan vara aflägsen, då lagstiftningen kommer att
för hela landet genomföra en på sann rättsgrund bygd och af förhållanderna
högt påkallad förändring i den syftning, jag antydt.

2:o. Ett verksamt medel till hämmande af den vanvård och förödelse,

310

RESERVATION AF LANDSHÖFDING ALMQVIST.

hvarför de Norrländska skogarna på vidsträckta trakter hittills varit utsatta,
har Komitén trott kunna påräknas genom en småningom bibringad,
allmännare spridd, kännedom om grunderna och vilkoren för skogarnas
rätta vård och behandling. Detta lärer dock icke kunna åstadkommas
på annat sätt än genom det föredöme, som kan vara att hemta från
skogar, der en, efter ort- och lokalförhållanden, på vetenskapliga reglor
grundad hushållning blifvit införd, hvarigenom, på samma gång framtida
skogsbeståndet betryggades, egaren bereddes en säker, jemt fortgående
afkastning af sin skogsmark. Men, då svårigheter möta för införandet
af en så beskaffad fullständigt ordnad skogshushållning på enskilda hemmans,
vanligen mera inskränkta skogar, har Komitén fästat uppmärksamhet
vid de utvägar, hviika, till gagn i detta likasom i liera andra afseenden,
förefinnas till bildande af större, mer sammanhängande skogsegendomar,
genom förening af flera från olika hemman afsöndrade jordvidder,
företrädesvis lämliga endast till skogsbruk. På sådana skulle eu
väl ordnad, efter vetenskapliga grunder uppgjord plan för skogshushållningens
bedrifvande med fördel kunna tillämpas och på sådant sätt de
utvägar till befrämjande af en förbättrad skogsvård i allmänhet, som Komitén
i detta hänseende ansett gagneliga, kunna vinnas.

I 9:e Kap. af förslaget till Skogsordning för de Norrländska Länen
har Komitén upptagit de bestämmelser, hviika densamma i sådant afseende
funnit påkallade. Dessa öfverstämma hufvudsakligen med föreskrifterna
i Kongl. Förordningen den 6 Aug. 1864 och Kongl. Kungörelsen den 8
Sept. 1868 angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och
jordafsöndring, endast med tillägg, som afse, dels framtida betryggandet
af nödig husbehofsskog vid hemman, derifrån afsöndring af mark till
skogsbruk eger rum, och dels tillsyn i vissa fall öfver skogen vid särskilda,
genom jordafsöndring från hemman bildade skogsegendomar.

Då Komitén varit ense ej mindre om det gagn, på sådant sätt bildade,
mer omfattande egendomar, företrädesvis afsedda för ett väl ordnadt
skogsbruk, borde kunna åstadkomma, än ock om vissa af de grun -

RESERVATION AE LANDSHÖFDING ALMQVIST.

311

dei’, som borde tillämpas vid jordafsöndring från hemman för berörde
ändamål samt om skogshushållningens öfvervakande å de afsöndrade lägenheterna,
hade det varit önskligt, att Komitén jemväl blifvit öfverens
om några vidare bestämmelser till framtida betryggande af Statens och
det allmännas rätt beträffande egendom, der afsöndring för skogsbruk
eger rum, och i sammanhang dermed om undanrödjande af de hinder,
som, med tillämpning af nu gällande föreskrifter, i vissa fall kunna möta
vid så beskaffad jordafsöndring, äfvensom om något verksammare medverkan
från Statens sida till befrämjande af skogshushållningen å sådana
skogsegendomar, hvarom nu är fråga. Då likväl så icke varit fallet, har
jag, med afseende på dessa frågors betydelse, ansett mig bör framlägga
mina enskilda åsigter beträffande desamma,

Genom tillämpning af Komiténs förslag bör visserligen hemman, derifrån
jordafsöndring till skogsbruk eger rum, blifva betryggadt mot brist
af skog för husbehof, och dess framtida oberoende derigenom till en viss
grad befrämjadt, men någon säkerhet att hemmanet fortfarande må ega
förmåga att bära och fullgöra detsamma åliggande utskylder till Stat
och Kommun vinnes icke derigenom. Hemman finnas, helst i aflägsna
fjell- och skogstrakter, der jordbruket och boskapsskötseln är så inskränkt,
att skogen måste afses ej endast till onera och utskylder, utan ock i viss

mån till fyllande af åboens egna lefnadsbehof. A sådana hemman skulle
i frågakommande jordafsöndring, strängt taget, ej böra medgifvas, då den
inskränkta säkerhet, detsamma redan förut innebär för hemmansräntans
och öfriga allmänna utskylders fullgörande, genom afsöndringen än mer
förringas. Pröfningen i detta afseende måste dock bero på hemmanets
naturliga förmåner och läge, åboens arbetsdrift och duglighet samt flera
andra omständigheter, hvars säkra bedömande i de flesta fall torde blifva
förenadt med sådana svårigheter, att sakens afgörande till en viss grad
blir beroende af den profvande myndighetens individuella uppfattning,
stundom möjligen närmande sig godtycke. Detta torde isynnerhet kunna
inträffa, der jordafsöndringen komme att omfatta någon väsentligare del

312

RESERVATION AP LANDSHÖFDING ALMQVIST.

af hemmanets egovidd, hvilket oftast lärer blifva fallet, der densamma
afses för skogsbruk, hvars inflytande på hemmanets förmåga att fortfarande
bära derå belöpande utskylder i de flesta fall torde blifva svårt
att rätt bedömma. Den obestämdhet och osäkerhet, hvilken på detta
sätt kan förekomma i frågor af så stor betydelse som denna, anser jag,
så vidt möjligt är, borde undanrödjas till befrämjande af såväl Statens
säkerhet som enskildt bästa.

I detta fall har det förekommit mig, som de olika intressen och
särskilda omständigheter, hvilka dervid böra tagas i öfvervägande, bäst
skulle förlikas derigenom, att en lämplig del af hemmanets skattetal öfverfördes
på den afsöndrade egorymden, då densamma uppginge till eller
öfverstege en viss andel af hemmanets hela jordområde samt vore af
det omfång och den beskaffenhet, att densamma ansåges kunna såsom
särskild skattelägenhet upptagas. Om i sammanhang dermed stadgades,
att skogen å afsöndrad jordlägenhet, som hufvudsakligen afsåge skogsbruk
och derå någon del af hemmanets skattetal blifvit öfverfördt, skulle
vara underkastad enahanda tillsyn och kontroll, som, jemlikt bestämmelserna
i Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning den 29 Juni 1866, är föreskrifven
beträffande skogen å skattehemman, hvilket bildas af nybygge, som
anlägges efter nämnde dag, så torde någon grundad anledning att befara,
det sålunda uppkommet skogshemman icke fortfarande skulle lemna
enahanda säkerhet för hemmansräntans och öfriga utskylders fullgörande,
som detsamma vid afsöndrings- och skattläggningstillfället pröfvades
innebära, icke .kunna uppstå. Säkerheten för hemmansräntans och öfrige
allmänna utskyldernas bestridande från det genom jordafsöndringen
förminskade hemmanet borde ock bäst befrämjas, då skattetalet i förhållande
derefter nedsattes.

Då ifrågasatt jordafsöndring icke omfattade eller öfverstege hemmanets
halfva egovidd och ej uppginge till minst 500 tunland, motsvarande
2,800 qvadratrefvar, duglig skogsmark, torde dock särskildt skattetal densamma
icke åsättas, till förekommande deraf att allt för små hemmans -

RESERVATION AF LANDSHÖFDING ALMQVIST. 313

lägenheter ej må uppstå, och att så inskränkta skogsområden ej må till
sjelfständigt skattetal bildas, att ordnad skogshushållning derå icke kunde
med fördel införas, i händelse andra skogsområden icke komme att dermed
förenas.

På samma sätt och i likhet med den undersökning, Komitén föreslagit
att hållas å hemman, derifrån jordafsöndring till skogsbruk ifrågasattes,
skulle den närmare utredning och beräkning, som påkallades, då
särskildt skattetal ifrågakomme att afsöndringslägenhet åsättas, kunna
verkställas. Undersökningen och uppskattningen af den till afsöndring
ifrågakommande skogsmarken med derå vexande skog skulle endast påkalla
något större noggranhet och ett fullständigt skattläggningsförslag
öfver afsöndringslägenheten behöfva upprättas. Någon särskild afgäld till
hemmanet från en derifrån afsöndrad, till sjelfständigt hemmantal skattlagd
lägenhet borde icke ifrågakomma, och den pröfning, hvilken skulle
föregå jordafsöndringens beviljande, kunde ock, på sådant sätt, verkställas
efter bestämdare och tillförlitligare grunder än nu, hvarigenom
såväl Statens som de enskildes säkerhet och fördelar lätt kunde bevakas
och tillräckligt betryggas.

Med stöd af de sålunda uttalade åsigterna anser
jag, att ett tillägg till Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga
Förordning angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning
och jordafsöndring den 6 Maj 1864,
hvarigenom endast skogsmark skulle, under vissa förhållanden,
kunna, utan att anses innebära besutenhet,
få, vid jordafsöndring, till särskildt hemmantal sättas,
vara önskvärdt och af behofvet påkalladt.

3:o. Såsom ett sätt att befrämja införandet af en väl ordnad skogshushållning
på sådan skogsegendom, som bildades genom jordafsöndring
från hemman, har Komitén i 50 § Skogsordningen föreslagit, att, om
egare af afsöndrad skogsegendom, som omfattade en vidd af minst 1000
tunnland, läte upprätta särskild, på vetenskapliga reglor grundad hus 40 -

314

RESERVATION AF LANDSHÖFDING ALMQVIST.

hållningsplan för skogens behandling, lian vore berättigad få densamma
af Skogsstyrelsen pröfvad, med vilkor att ej öfverskrida den afverkning,
som vore beräknad i den af Skogsstyrelsen sålunda fastställda hushållningsplanen.

Efter min öfvertygelse kommer den åtgärd, Komitén i detta afseende
föreslagit, att blifva utan ringaste betydelse. Har skogsegare
beslutat att på sin egendom införa en på vetenskapliga reglor grundad
skogshushållning och för sådant ändamål bekostat en af skicklig och
erfaren jägeritjensteman upprättad hushållningsplan, lärer han icke fästa
synnerligen stor vigt vid den rättighet, som vore honom medgifven, att
få samma plan, om än kostnadsfritt, af Skogsstyrelsen granskad, då han
derigenom skulle för all framtid underkasta sig vissa band, beträffande
skogens användande. An mindre sannolikt är det, att berörde berättigande
skulle mana någon skogsegare att för den fördel, detsamma innebure,
besluta sig för införandet af en förbättrad skogshushållning vid
sin egendom. Detta har dock, så vidt jag kunnat fatta, varit meningen
med Komiténs berörde förslag.

På de skäl, jag förut anfört, tror jag, att det skulle blifva af stor
framtida betydelse för Norrlands skogshushållning och näringslif i allmänhet,
om, på skiljda trakter, en väl och omtänksamt ordnad skogshushållning
infördes, der större sammanhängande skogar förekomma;
hvarför jag, i förening med åtgärder till underlättande af jordafsöndring
för skogsbruk, derigenom större skogsegendomar småningom kunde bildas,
anser det vara af synnerlig vigt, att Staten på lämpligt och verksamt
sätt mellankommer till befrämjande af en sådan skogshushållnings
allmännare införande.

I sådant afseende har det förekommit mig, som ett verksamt bistånd
kunde lemnas den enskilde skogsegaren från Statens sida, utan synnerlig
uppoffring för densamma. Om kostnaden för hushållningsplanens
upprättande, med hvad dertill hörer, förskötes af allmänna medel, mot
åtagande af skogsegaren att antaga och under vissa år följa den upp -

RESERVATION AF LANDSHÖFDING ALMQVIST. 315

rättade hushållningsplanen, samt att till gäldande af den förskjutna kostnaden
låta ett visst antal träd årligen på den skog, som till ordnad hushållning
blifvit indelt, för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning afverkas
och på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas, intilldess berörde
kostnad, dock utan ränta, blifvit godtgjord, så skulle Staten derigenom
ej behöfva vidkännas annan uppoffring än räntan å det förskjutna
beloppet. Skogsegaren deremot åtnjöte fördelen att få planen för den
framtida skogshushållningen upprättad och pröfvad af insigtsfull», erfarna
män, utan att derför behöfva anskaffa något förslag eller vidkännas
annan uppoffring än någon del af afkastningen från skogen första
åren efter hushållningsplanens tillämpning. På detta sätt kunde antagas,
att de åtgärder, man från Statens sida erbjöde, icke skulle blifva utan
resultat eller framtida inflytande på den Norrländska skogshushållningen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker jag, att 50 §
måtte erhålla följande lydelse:

Egare af afsöndrad skogsegendom, den der i ett
sammanhang omfattar en vidd af minst 1000 tunland
eller 5,600 qvadratrefvar duglig skogsmark, som har
för afsigt att vid densamma införa på vetenskapliga
reglor grundad, efter ort- och lokalförhållanden lämpad
skogshushållning, vare berättigad att hos Skogsstyrelsen
anmäla sig till erhållande af hushållningsplan,
hvilken, efter Skogsstyrelsens förordnande, på Statens
förskjutande kostnad, med undantag hvad handtlangningen
beträffar, upprättas, mot åtagande af skogsegaren
att under viss af Skogsstyrelsen bestämd tid — dock
ej öfver tjugo år — tillämpa och noga följa berörde
plan samt att, efter afgifvande förbindelse, årligen,
efter hushållningsplanens tillämpning, låta ett visst, af
Skogsstyrelsen vid hushållningsplanens fastställande bestämdt
antal friska, till bjelk- eller sågtimmer dugliga

316

RESERVATION AF FÖRSTE LANDTMÄTAREN NYSTRÖM.

träd från den ifrågavarande skogsegendomen för Kongl.
Maj:ts och Kronans räkning afverkas, att till den högstbjudande
på offentlig auktion försäljas, intilldess, genom
de sålunda inflytande auktionsmedlen, den af Statsverket
förskjutna indelningskostnaden, dock utan ränta,
blifvit till fullo återgäldad.

Stockholm den 9 Januari 1871.

E. V. Almqvist.

Reservation af Förste Landtrnätaren Nyström i afseende å Komitens
förslag till Skogsordning för Norrland.

§§ 5 och 7.

Enligt dessa förslag till stadganden skulle landtmätare, endast biträdd
af jägeritjensteman, undersöka, dels huruvida vid afvittring uppkomne
öfverloppsmarker böra användas till kronoparker eller upplåtas
åt enskilde, dels ock hvilka delar af oafvittrade marker kunna, med afseende
å deras mindre lämplighet för odling, fridlysas från nybyggesanläggningar
och föreslås till kronoparker. Då det således vid dessa förrättningar
måste utrönas, hvilken mark företrädesvis lämpar sig för
odling till åker och äng eller till nybyggesanläggning, och hvilken
åter som är mera lämplig till kronopark, samt vid förrättningar å oafvittrade
marker derjemte måste beräknas, huru stora egovidder efter
markens naturliga godhet och beskaffenhet kunna tillkomma redan
anlagda hemman och nybyggen; och då i följd deraf olika åsigter om
markens duglikhet till odling eller kronopark, om dess naturliga beskaffenhet,
eller om densammas behöflighet för anlagda hemman och nybyggen
kunna uppkomma emellan landtrnätaren och jägeritjenstemannen,
samt framställningar derjemte kunna göras af enskilde, synes det
vara nödvändigt, att förrättningarne behandlas såsom vanliga landtmäteriförrättningar,
dervid andras än sökandens rätt är i fråga, att Gode -

317

RESERVATION AF FÖRSTE LÅNDTMÄTAKEN NYSTRÖM.

män således jemväl böra biträda vid desamma, och att stadgandena i öfverensstämmelse
dermed ändras.

§ 27, mom. 2.

Jemlikt föreslagna stadgandet i detta moment, skulle nybyggare,
som andra gången beträdes med skogsåverkan, vare sig å nybyggets eller
annan närliggande kronoskog, straffas såsom för skogsåverkan, samt derjemte
förlora besittningsrätten till innehafvande nybygge. Detta tillägg
synes ej kunna tillämpas i fråga om förut anlagda nybyggen, enär sådant
vilkor vid upplåtelsen ej blifvit fästadt, och emedan, då, enligt allmän
lag, straffet torde böra förhöjas för andra resan åverkan, det skulle
blifva allt för sträng bestraffning, om åverkaren derjemte förlorade innehafvande
nybygge. Skall emellertid det af Komitén föreslagna stadgandet
qvarstå, synes detsamma böra utsträckas derhän, att det afser åverkan
både på närbelägen skog och skog i allmänhet.

§ 42, mom. 1.

Genom förslaget i denna § har Komitén sökt lösa den svåra uppgiften
att bevara för framtiden skogarnes grundmassa på enskildes områden;
och har Komitén i sådan afsigt föreslagit förbud mot försågning
och utförsel från orten af vissa virkessorter utaf omoget virke. I hufvudsak
har jag ock biträdt detta förslag, emedan erfarenheten och de
af Komitén upprättade tablåer tydligen ådagalägga, att skogarné med
framtida bestånd ej tåla den afverkning, som nu eger rum, att de på
liera mils afstånd från kusten i allmänhet redan äro utblottade på gröfre
virke och på många ställen äfven hvad byggnadsvirke angår, att deras
grundmassa på ett märkbart sätt årligen förminskas, isynnerhet genom
utförsel af det omogna virket, och att, om detta förfarande får ohejdadt
fortfara och tilltaga i den mån, som moget virke blir medtaget och industrien
vänder sig åt det omogna, följden måste blifva, att de Norrländska
länen och isynnerhet de nordligaste komma att, oaktadt sina
rika naturtillgångar, sakna, synnerligast i mera bebodda trakter, annan

318

RESERVATION AF FÖRSTE LANDTMÄTAREN NYSTRÖM.

skog än små buskar samt derföre och i anseende till de kalla fjellvindarne
måhända blifva obeboeliga. Visserligen är ifrågavarande förslag,
äfvensom det i 45 § om skogsodling i mer och mindre mån ingripande
i den enskildes skogshushållning, och visserligen hade det varit önskvärdt,
att sådant kunnat helt och hållet undvikas; men då den enskilde
i allmänhet blott synes fråga efter eget intresse för stunden, samt icke
tänker på hvad det stora hela kan komma att lida genom öfverdrifven
skogsafverkning, och då det måste vara statens skyldighet och rättighet
att i det allmännas intresse tillse och öfvervaka, det landet icke göres
obeboeligt, utan att skogarnes grundmassa, och således en stormkappa
mot fjellvindarne, alltid må finnas i behåll, så torde ock statens mellankomst
vara berättigad, samt den enskilde böra tåla det intrång, som
deraf kan blifva en följd; och detta så mycket mera, som han icke bör,
till skada för kommande generationer och räntetagaren, få använda mera,
än hvad hans egendom med framtida bestånd kan afkasta. De föreslagna
stadgandena äro i sjelfva verket ej heller så ingripande, ty att
den inskilde ej får, utan afseende huru skogen sådant tål, ohejdadt afyttra
den omogna skogen, ofta nog mot en högst otillräcklig ersättning,
och att han nödgas verkställa skogsodling, om skogen blifvit alldeles
förödd, är ju blott öfverensstämmande med hans eget och efterkommanrnandes
samt det allmännas verkliga intresse. Norrbottens Landsting
och Hushållningssällskap hafva ock uti särskilda framställningar ansett,
att staten borde mellankomma i afseende å skydd mot utförsel af ungskog.
Men ehuru jag således erkänner statens rätt att ingripa uti den
enskildes hushållning, när sådant för det allmännas väl är nödvändigt,
och anser det i detta moment föreslagna stadgande icke vara öfver höfvan
ingripande, har jag önskat och trott, att detta kunnat vara ännu lindrigare.
Jag har nemligen föreställt mig och framhåller nu såsom särskild
mening att, ehuru kontrollen derigenom i viss mån försvåras, den
enskilde bör ega rätt att, på hvilket sätt som helst och således äfven
genom sågning, förädla hvad han af omoget virke behöfver för sitt hus -

RESERVATION AF FÖRSTE LANDTMÄTAREN NYSTRÖM.

319

behof, och jag anser följaktligen, att ett sådant medgifvande bör inrymmas
i stadgandet.

§ 45, mom. 1.

Enligt det i denna § föreslagna stadgande, skulle jordegare vara
skyldig att ombesörja återväxt af skog, der skogsmark blifvit så afröjd
och förödd, att hvarken fröträd, ungskog eller växande plantor till erforderlig
mängd finnas. Då i följd af det rådande och med ortens förhållande
öfverensstämmande blädningssystemet de ställen äro mera sällsynta,
der skogsodling kan ifrågakomma, och då det äfven är antagligt,
att åtminstone en del af dessa kunna blifva besådda endast genom naturens
egen åtgärd, vare sig att fröet qvarlemnats i jorden eller kringföres
af vindarne, synes det som borde, i afvaktan på naturens verkan,
någon tid, t. ex. 5 år, böra få förflyta, efter det fältet blifvit afröjdt,
innan åtgärderna för skogsodlingen vidtagas, samt att det föreslagna
stadgandet bör i nu antydda riktning förändras.

§ 50.

På sätt det i denna § föreslagna stadgande visar, skulle innehafvare
af jordafsöndring vara berättigad att i vissa fall få en uppgjord skogshushållningsplan
pröfvad af Skogsstyrelsen, men då ock vara skyldig att
ställa sig densamma till efterrättelse. Som denna skyldighet synes öfverväga
fördelen af berörde rättighet och skogsegaren måhända derföre
icke underkastar sin hushållningsplan Skogsstyrelsens pröfning, synes
sednare delen af föreslagna stadgandet böra utgå, helst det ej äfven skulle
gälla, om pröfvad hushållningsplan ej finnes.

§ 58.

Enligt de af Komitén gjorda beräkningar, grundade på speciella
uppgifter, som inkommit från Revierförvaltarne, har kostnaden för utsyningen
och kontrollen å kronohemmans och nybyggens samt oafvittrade
hemmansområden äfvensom å stockfångstskogarne hittills utgjort i me -

320

RESERVATION AF FÖRSTE LANDTMÄTAREN NYSTRÖM.

deltal 4,3 öre för hvarje träd, som utsynats. För att undgå den ojemnhet,
som uppstått enligt gällande förfaringssätt, äfvensom den svårighet,
som skulle uppstå, om kostnaden påfördes och fördelades enligt resereglementet,
enär förrättningar för kronans och enskildes räkning böra verkställas
samtidigt till undvikande af onödiga resekostnader, har jag biträdt
den åsigt, som inom Komitén gjort sig gällande derom, att en lika
afgift för hvarje träd borde bestämmas, äfvensom att densamma kunde
förhöjas till 6 öre för att med säkerhet utgöra full ersättning för utsyningen
och kontrollen å nämnde områden. Då emellertid det blifvit
påyrkadt och särskildt framhållet, att afgiften borde utsättas till vida högre
belopp, har jag, för den händelse någon förändring i anledning deraf
ifrågakommer, ansett mig böra erinra, att den af Komitén föreslagna afgiften
är heldre för hög än för låg, enär utsyningar hädanefter skulle
ske för 3 år i sender och ej, såsom hittills, årligen, samt resekostnaderna
och besväret derigenom väsendtligt minskas, samt enär de utsyningsberättigade
väl ej böra betala den skog, som dem för sina hemman, enligt
afvittringsförfattningen, hufvudsakligen endast för husbehofvet tillkommer.
Skulle, oaktadt dessa och de af Komitén anförda skäl för den
föreslagna afgiften, ändock någon förhöjning ifrågakomma, anser jag, att
de utsyningsberättigade heldre då böra vara berättigade att betala kostnaderna
efter de grunder, som finnas stadgade i gällande resereglemente,
hvilket måhända vore rättast.

§§ 59-77.

I fråga om utsyning och försäljning af skogsalster från kronans
skogar, har Komitén föreslagit, ibland annat, att virket skall utsynas
och utmärkas, klassificeras, sedan utbjudas å auktion i lämpliga poster
att betalas pr träd, vidare utstämplas eller förses med kronans märke,
samt derefter genom köparens försorg fällas, afforslas och vid först infallande
uppbördsstämma efter stämplingen betalas, och slutligen i vissa
fall kontrollstämplas.

RESERVATION

FÖRSTE LANDTMÄTAREN NYSTRÖM.

321

Varande af den åsigt, att kronan likasom den enskilde bör ega rätt
att, på hvilket sätt som helst, förfara vid försäljningen af sina skogsalster,
har jag intet emot att förenämnde stadganden qvarstå och, der intet
bättre förfaringssätt tinnes, efterföljas, endast att sådant ej lägger
hinder i vägen för användandet af andra förfaringssätt, derest de finnas
vara ändamålsenligare. I sådant afseende har jag inom Komitén förordat
och får nu ytterligare framhålla det sätt, som nu användes i Finland
och, med några förändringar, synes vara enkelt, mindre tidsödande
för Jägeritjenstemännen, rättvist för köparne samt praktiskt. Jag menar,
att kronan skulle utbjuda virket att betalas pr kubikfot och ej pr träd.
Många olägenheter, som behäfta det ofvan föreslagna förfaringssättet,
hvilket till stor del öfverensstämmer med det nu gällande, skulle derigenom
försvinna, samt åtskilliga fördelar uppkomma, såsom: först och främst
att kontrollstämplingen kunde undvikas och att Jägeritjenstemännen undgingo
det mödosamma åliggandet att återsöka och stämpla på rot de
utmärkta och försålda träden; sedan att köparen icke nödgades betala
odugliga träd, såsom nu ofta händer, enär vid stämplingen icke alltid
kan utrönas, om trädet är i mer eller mindre mån skadadt eller icke,
och att alla stockar af ett träd kunde blifva stämplade och fria från beslag,
hvilket nu ej är förhållandet, då endast rotstockar åsättas stämpel
och den stämplade delen ofta måste qvarlemnas i skogen, till följd af
trädets skada; vidare att kronan antagligen skulle erhålla högre betalning
för virket, då köparen vore förvissad, att han ej behöfde taga för
god vara det skadade eller betala det odugliga, och isynnerhet om, såsom
jag anser vore förmånligt för både köparen och säljaren, köpesumman,
för hvilken borgen ställes, icke behöfde erläggas förr än vid uppbördsstämman
året efter det virket i allmänhet skall vara affördt; och
slutligen att många af de åverkansbrott skulle upphöra, hvilka uppkomma
derigenom, att den, som köpt visst antal träd användbart virke, men får
åt sig utstämpladt bland annat något skadadt eller oåtkomligt, anser sig
böra hafva någon valuta för hvad han betalt och derföre tillgriper ostämp 41 -

322

RESERVATION AF FÖRSTE LANDTMÄTAREN NYSTRÖM.

ladt dugligt virke. Det af en annan ledamot i Komitén föreslagna försäljningssätt,
nemligen att virket borde utbjudas på auktion att betalas
pr träd efter de dimensioner, eller det olika tumtal och längder,
som det vid s. k. tumning befinnes inneha, närmar sig något mitt förslag,
men synes ej kunna vara antagligt derföre: att särskildt utrop
skulle behöfva göras för hvarje dimension, således kanske 10 å 20 för
hvarje trakt; att följaktligen lika många särskilda personer kunde få rätt
till samtidig afverkning på samma trakt, som utropen anginge; och att,
utom det att en numrering af träden skulle erfordras, mycken oreda
skulle uppstå mellan köparne vid trädens fällning och afforsling.

På grund af hvad jag sålunda antydt och hos Komitén jemväl framhållit,
samt då det af nyss anförda och andra skäl torde blifva nödvändigt
att inskränka antalet af de klasser, uti hvilka virket, enligt
Komiténs åsigt, bör indelas, helst det ej lämpligen kan utbjudas efter
samma klassifikation, utan måste försäljas i särskilda poster, såsom ock
Komitén föreslagit, anser jag, att till ifrågavarande kapitel bör fogas ett
tillägg af hufvudsakligen följande innehåll:

l:o. Derest Skogsstyrelsen så finner lämpligt, må virke från Kronans
marker, vid auktion eller under hand, äfven försäljas från rot, fäldt
eller levereradt emot att betalas pr kubikfot; och gäller i sådant fall:

2:o. För hvarje afverkningstrakt utmärkes och klassificeras virket
samt utbjudes uti 3:ne utrop. Till det första hänföras storverksträd,
till det andra virke af mindre dimensioner till och med 8,3 decimaltums
diameter på 16 fots längd med toppstockar af minst 7,5 decimaltum på
14 fots längd, och till det tredje virke af ännu mindre dimensioner —
allt utan att rabatt å priset för virke af mindre eller förhöjning deri
för virke af gröfre dimensioner inom de särskilda utropen eger rum.

3:o. Virket kuberas och förses med kronans märke, om kronan
levererar detsamma vid afievereringsstället, men i annat fall å de ställen,
som vid auktion bestämmas för dess sammanläggning, hvilken, derest ej
annorlunda medgifves, bör vara verkstäld före Februari månads utgång

RESERVATION AF FÖRSTE LANDTMÄTAREN NYSTRÖM.

323

efter det försäljningen egt rum. Om tiden för kuberingen och stämplingen,
som, der ej annorlunda öfverenskommes, bör vara verkstäld före
påföljande Mars månads utgång, underrättas köparen genom Jägeritjenstemannen.
Vid kuberingen beräknas stockarnes innehåll såsom för
cylindrar efter toppskärets diameter, när stocken har 16 fots längd eller
derunder och minst 7,5 decimaltums diameter i lilländan, samt efter
medeltalet af båda ändarnes diametrar eller medeldiametern i de fall,
att stocken har större längd. Virke af ännu mindre dimensioner förvandlas
till kubikinnehåll efter beräkning af 100 kubikfot fast mått på
3:ne lass. Trädets bark må ej tagas i beräkning; ej heller mindre delar
af tum än linie eller delar af fot för längden. Endast friskt eller duglio-t
virke beräknas, dock skola såsom friska och dugliga träd anses
äfven stammar, som hafva kärnspricka, eller hvilkas yta till någon del
finnes vara af vindtorka eller röta angripen, endast skadan ej går djupare,
än att af trädet återstår felfritt minst 14 fots längd och 7,5 decimaltums
diameter. Vid stubbröta af 2 tums diameter och derunder afräknas
5 fot af stockens längd, men vid betydligare stubbröta afskäres
blocket, och utlemnas till köparen endast den oskadade delen, såvida
den innehåller minst sistomförmälda dimensioner. Till toppstock räknas
ej den del af trädets topp, der flere större grenar inom ett kortare afstånd
från hvarandra utskjuta och bilda trädets krona, äfven om stocken
ännu har erforderlig längd. Stämpelmärket anbringas helst i stockarnes
lillända.

4:o. Vederbörande Revierförvaltare skall, efter skedd kubering och
stämpling, uppgöra och insända räkning för det salda virket till Kong].
Maj:ts Befallningshafvande, som, sedan köparen lemnats tillfälle att yttra
sig öfver räkningen, pröfvar densamma och låter uttaga beloppet vid
först infallande uppbördsstämma. Skulle köparen inom föreskrifven tid
ej afhemta virket, försäljes det för hans risk och räkning, och uttages
tilläfventyrs uppkommen brist hos honom eller borgesmännen.

RESERVATION AF FÖRSTE LÅNDTMÄTAREN NYSTRÖM.

324

§ 84.

I afseende å den vigtiga frågan, huru olofligt tillgrepp af vexande
skog skall anses ocli bestraffas, hafva Komiténs medlemmar stannat uti
olika åsigter, i det att ordföranden och tvenne ledamöter ansett tillgreppet
böra anses ocli bestraffas såsom åverkan, på sätt nu är stadgadt
och i denna § angifvet, men undertecknad och de öfrige 2:ne ledamöterne
trott, att det borde anses och bestraffas såsom stöld. Väl har
Komitén, enligt 85 §, föreslagit skärpta bestämmelser för den, som köper
veterligen åverkadt gods, eller bidrager till åverkan, genom att anse
honom lika med åverkaren, hvilket förslag jag ock ansett mig böra biträda,
för den händelse tillgreppet ej kommer att hänföras till stöld;
och väl kan det antagas, att skogsåverkan kan något hämmas genom den
rörligare verksamhet Jägeribetjeningen skulle få i följd af den förändring
i aflöningssättet, som Komitén föreslagit; men något egentligt är dock
icke af Komitén föreslaget, som kan i någon verksammare mån hämma
åverkansförseelserna; hvarföre desamma torde hädanefter, såsom hittills,
komma att fortfara.

Då detta onda emellertid synes böra utrotas eller hämmas med
ännu kraftigare medel, äfven derföre att den skugga af demoralisation,
hvilken faller på befolkningen i allmänhet, ehuru blott en ringa del
är dertill orsaken, bör försvinna; och då, utan detta hämmande, en ordnad
skogshushållning svårligen kan uppstå hvarken på Kronans eller den
enskildes område, torde här få återupprepas de skäl, som blifvit anförda
för och emot detta medel, nemligen stöldstraffets införande.

Redan genom underdånig skrifvelse af den 30 November 1854 anhöllo
Rikets Ständer, att skogsåverkan måtte såsom tjufnad anses och
bestraffas, samt anförde derför hufvudsakligen följande, nemligen: att
skogsåverkan, såvidt dermed förstodes tillgrepp af vexande träd på annans
egor, i sjelfva verket hade samma egenskap, som annat olofligt
tillgrepp och vore att jemföra med tillgrepp af vexande säd, som ansågs
och bestraffades såsom tjufnad; att giltiga skäl syntes saknas för

RESERVATION AF FÖRSTE LANDTMÄTAREN NYSTRÖM.

325

den skillnad lagen gjorde emellan omförinälda särskilda tillgrepp, enär
crenorn båda afhändes en annan hvad honom tillhörde och kränktes hans
eganderätt, den der ej vore mindre helig i ena än andra fallet; att säden
väl vore en produkt af nedlagdt arbete, men att samma förhållande
kunde vara med vexande fruktträd och andra trädslag; att under de
förhållanden, som i en förfluten tid måste förutsättas, då skogarne knappast
voro tagna i enskild besittning och deras alster egde ringa värde,
en viss ofullständig eganderätt till vexande vilda träd hade i lagstiftningen
kunnat antagas och dessa träds fridlysning emot tillgrepp derföre
stadgas mindre sträng än lagen till fredande af annans egendom;
att, om en sådan lagstiftning, hvilken ej läte förena sig med en framskriden
bildnings mera bestämda rättsbegrepp, icke desto mindre allt
för länge bestått, under det bildningen fortgått och andra förhållanden
uppkommit, hvarigenom eganderätten till skog blifvit lika fullkomlig
och nödvändig som all annan eganderätt, så följde deraf endast, att. lagens
förändrande vore desto mera af nöden, då ett långvarigt fördröjande
af en sådan ändring kunde hafva framkallat förhållanden, som
försvårade dess verkställande, enär den skulle lättare försiggått, om den
längesedan blifvit företagen, under det skogsbristen, i förhållande till
folkmängden, ännu var mindre i de orter, som deraf besvärades; att
denna brist troligen skulle i detta fall ej heller varit så stor, som den
vore, och straffen för skogshygge blifvit i samma mån sällsyntare, som
de varit allvarsamma och mera svarande mot brottets natur; samt att
det säkerligen ej kunde vara annat än lagens slapphet, som förledt så
många att blifva förbrytare, och att dessa måste genom lagens kraft afskräckas
från att trotsa den, samt lagstiftarne icke genom deras mängd
låta afhålla sig från utöfvande af rättvisans fordran. Den år 1855 nådigst
tillsatta Komité, som ock enhälligt, hufvudsakligen på enahanda
skäl, hvilka blifvit af Rikets Ständer anförda, fann frågan, huruvida fällning
och tillgrepp af vexande träd å Kronans eller annans mark, dertill
nyttjanderätt ej innehades, skulle bestraffas såsom tjufnad, icke från

326

RESERVATION AF FÖRSTE LANDTMÄTAREN NYSTRÖM.

vetenskaplig synpunkt kunna besvaras annorlunda än jakande, äfvensom
att tiden för genomförande af den ifrågasatta lagförändringen vore inne;
i öfverensstämmelse hvarmed Komiténs förslag till lagbestämmelser i
ämnet ock affattades, likväl med den modifikation, för att icke på en
gång öfvergå till allt för stor stränghet, att tillgrepp i skog af löf, ris
och dylikt icke skulle betraktas annorlunda än såsom åverkan.

Sedermera och efter det genom Strafflagen af den 16 Februari 1864
ansvaret för åverkan blifvit betydligen skärpt, ehuru icke i enlighet med
förra Komiténs berörda förslag, har samma förslag varit under pröfning
vid 1868 års Riksdag, men blifvit af Riksdagen afslaget på följande af
vederbörande Utskott anförda skäl, nemligen att, äfven om man kunde
förbise den ganska väsendtliga skillnaden emellan sådan egendom, hvarå
egaren nedlagt något arbete och det vildt vexande trädet, samt den
sannolikt på en sådan skiljaktighet grundade föreställningen hos den
stora mängden af folket om den större brottsligheten uti ett tillgrepp
af den förra än i tillegnandet af skogens naturliga af menniskohänder
dittills ovidrörda alster, skulle en förändring af brottets karakter enligt
lagen ostridigt försvåra bevisningen emot den tilltalade. Det vore nemligen
redan svårt, att i åverkansmål åstadkomma så mycken bevisning,
att den tilltalade kunde ådömas edgång, och sällan vore fullt bevis att
tillgå; men om brottet komme att anses och straffas såsom stöld, skulle,
enligt utbildad praxis, domaren merändels anse sig förhindrad att ålägga
värjemålsed, och följden blefve alltså den, att flertalet af åverkare gingo
fria från ansvar, hvilket åter, långt ifrån att medföra minskning af
ifrågavarande brott, fast heldre kunde leda till motsatsen i följd af den
större sannolikheten af strafffrihet. Dessutom kunde, enligt gällande
lag, ansvaret för åverkan redan nu blifva lika högt och i vissa fall högre,
än för icke qvalificerad eller itererad stöld, då lagen för åverkan stadgade
ända till 1000 Rdrs böter och i svårare fall straffarbete i till och
med ett år. Den enda och egentliga skillnaden emellan straffen för stöld
och för åverkan vore, att tjufveri äfven skulle dömas till förlust af med -

RESERVATION AF FÖRSTE LANDTMÄTAREN NYSTRÖM.

327

borgerligt förtroende för alltid eller på viss tid, hvilken åtgärd ej syntes
vara lämplig för åverkansbrott, livilka ännu icke af det allmänna
rättsmedvetandet stämplades såsom lika nesliga som stöld, derest ej särskilda
omständigheter tillkommo, som försvårade brottets karakter, utan
tvärtom, till följd af många samverkande orsaker, i allmänhet bedömdes
vida mildare. — Pluraliteten i nuvarande Skogskomité har väl ansett skogsåverkan,
betraktad från det bildade omdömets ståndpunkt, icke sakna
något af de väsendtliga kännetecken, som utmärka vanlig tjufnad, och
varit öfvertygad således, att den tid skulle komma, då skogsåverkan måste
fä samma straff som annat tillgrepp, men dock afstyrkt stöldstraffets
införande, emedan dels tiden derför ej ännu skulle vara inne, dels den
djupt rotade och först i sednare tider från åklagaremaktens sida med
tillbörligt allvar bekämpade vanan hos en stor del af befolkningen i de
norra orterna, att anlita synnerligast kronans, nästan såsom gemensam
egendom betraktade skogar, hade i allmänna tänkesättet alltför fast stöd
och kunde ej bringas på fall af ett direkt lagbud, dels de af 1868 års
Riksdag framhållna praktiska svårigheter, i anseende till lagskipningens
större fordringar i fråga om måttet på bevisning rörande tjufnadsbrott,
icke torde låta sig öfvervinnas förr än befolkningen i allmänhet, efter
vunnen insigt om åverkansbrottets egentliga natur och beskaffenhet, finner
sig af rättskänsla manad att, likasom vid vanliga tjufnadsbrott, vid
anskaffandet af bevisning räcka åklagaren och domaremagten en hjelpsam
hand, dels att ett förtidigt genomförande af den ifrågasatta lagförändringen
skulle ej osannolikt hafva till följd, att det åsyftade ändamålets
vinnande blefve i hög grad fördröjdt, om icke omöjliggjordt, dels
ock att det torde vara mindre lämpligt att antaga en lag, som stämplade
en inom viss del af riket begången gerning såsom brott af helt
annan beskaffenhet, än der samma gerning under fullkomligt enahanda
förhållanden föröfvades inom en annan landsort.

Af hvad sålunda blifvit anfördt, framgår otvunget, hurusom meningarne
i sjelfva verket icke synas vara delade derom, att olofligt tillgrepp

328

RESERVATION AF FÖRSTE LANDTMÄTAREN NYSTRÖM.

af träd från annans mark ju bör anses och bestraffas såsom stöld; men
att meningsskiljaktigheten i denna, på en stor del af befolkningens sedlighet
jemväl inflytelserika fråga hufvudsakligen afser tiden för lagförändringens
införande. För min del och såvidt det är en sanning, att
olämpliga lagstadganden ju förr desto hellre böra förändras, anser jag
utan all tvekan, att den af lagstiftaren uppdragna skillnad emellan stöld
och skogsåverkan utan uppskof bör undanröjas.

Oaktadt nya Strafflagen nu tillämpats i flera år och vederbörande tjensteman
vid Skogsstaten, i hvad på dem berott, med ospard möda sökt
att förekomma och till bestraffning leda all slags skogsåverkan, äro dock
dessa brott snarare i till- än aftagande. Så förekommo t. ex. nyligen
vid ett Ting mera än 100 dylika brottmål, och i en annan ort beslag
på icke mindre än cirka 40,000 timmer, hvilket allt tydligen utmärker,
att nuvarande straffbestämmelser i ämnet icke äro tillräckligt afskräckande,
och anledningen till detta sednare ligger utan tvifvel deruti, att
böterna för ifrågavarande brott hellre aftjenas än betalas af den brottslige,
som derefter återvänder till samhället, utan att, enligt allmogens
rättsmedvetande, vara stämplad såsom den der begått någon vanhederlig
eller skamlig handling. Men om deremot skogsåverkaren af lagen brännmärktes
såsom tjuf, skulle detta i väsentlig mån bidraga till minskning
i antalet af förevarande brott, hvilka då kornine att för den brottslige
medföra förlust af vittnesgildhet och medborgerligt förtroende i öfrigt, —
en förlust, som, jemte benämningen af tjuf, af allmogen med rätta anses så
kränkande, att den nästan afskyr all beröring med den på detta sätt
stämplade brottslingen. Och vidare skulle, genom stöldstraffets införande
för skogsåverkan, lagbrotten likaledes i icke ringa antal minskas
dels derigenom, att den brottslige kunde lagföras af annan än målsägaren
och åtalet sålunda icke kunna, såsom nu ofta händer, nedläggas,
och dels samt synnerligast derigenom, att delaktighet i brottet medförde
samma ansvar som för sjelfva brottet. Köparen eller dennes ombud, som
i allmänhet har kännedom om säljarens större eller mindre redbarhet

RESERVATION AF FÖRSTE LANDTMÄTAREN NYSTRÖM.

329

och om åtkomsten af det afverkade virket, skulle icke vara benägen att
tillhandla sig detsamma, der tvifvel om säljarens behörighet förefunnes;
och då köpare saknades, förefunnes icke heller någon frestelse till
skogsåverkan.

Den egentliga jordegande befolkningen befattar sig, med få undantag,
högst sällan med skogsåverkan och står ingalunda på så låg ståndpunkt
i moraliskt afseende, att den icke inser det orätta uti ifrågavarande
slags lagöfverträdelser; och då den nu äfven börjat att småningom
inse skogens verkliga värde samt gerna skulle vilja minska skogsafverkningen,
så framt den icke ofta, snart sagdt, tvingades dertill, för att förekomma
skogens förlust genom andras åverkan, så torde det kunna antagas,
att samma befolkning, om lagförändringen infördes, skulle finna
sig af både fördel och rättskänsla uppmanad att verksamt bidraga till
den brottsliges befordrande till laga ansvar. Hvad bevisningen angår,
synes det icke vara svårare att leda i bevis stöld af skog, än stöld af
annan egendom, synnerligast om skogsbetjeningen finge vittna, der ej andra
vittnen funnos, samt i synnerhet om, under första åren efter lagförändringen,
den extra bevakningen något förstärktes och med kraftig
hand tillhölles att jemte den ordinarie jägeribetjeningen fullgöra sina
skyldigheter. En sådan förstärkning skulle medföra vida mindre kostnader
än de rese- och underhållskostnader, hvilka nu ifrågakomma i och
för aftjenande af sådana böter, som blifvit ådömde i åverkansmål.

På grund af detta allt, och emedan slutligen skogsåverkan både i
Norge och Danmark bestraffas såsom stöld, utan att någon obelåtenhet
med denna lagstiftning veterligen försports, finner jag för min ringa del:

att olofligt tillgrepp af träd från annans mark bör anses
och bestraffas såsom stöld; att all skogsåverkan
i öfrigt bör bestraffas i enlighet med nu gällande stadganden;
och att, då tiden för denna lagförändrings införande,
enligt mitt omdöme, nu är inne, Komitén ock
bort derom afgifva förslag.

330

RESERVATION AF BRUKSEGAREN HÄGGSTRÖM.

§ ilo.

Det i denna § framställda förslag om högre anslag än hittills till
resekostnader för Skogsinspektörerne har jag biträdt, men under förutsättning,
att deras åligganden så förändras eller utsträckas, som Komitén
uti motiverne till sitt betänkande antydt och hvarförutan det icke synes
vara skäl att föröka resorna.

Stockholm den 9 Januari 1871.

./. E. Nyström.

Reservation af Bruksegaren Häggström.

De tabeller, som af Komitén blifvit uppgjorda till ledning vid bedömandet
af det antal mogna träd, som från Norrlands skogar årligen
kan afverkas, sedan ortens behof af byggnadsvirke och vedbrand blifvit
fråndraget, upptaga den för skogsbörd dugliga marken inom
Norrbottens län till en fjerdedel, •

Westerbottens län till tre åttondedelar,

Jemtlands län till en tredjedel,

Wester-Norrlands län till två tredjedelar och
Getieborgs län till tre fjerdedelar af dessa läns ytvidd.

Ehuru denna beräkning blifvit uppgjord på grund af de från Landtmäterikontoren
inkomna uppgifter, synes mig dock den skogbärande
marken, jemförd med länens hela ytvidd, vara alltför lågt beräknad, och
beror enligt min tanke denna låga beräkning derpå, att en stor del af
den i nämnda uppgifter såsom impedimenter upptagna mark äfven är
skogbärande och på många ställen beväxt med ren och vacker skog.

Den, beräkning, som, enligt hvad tabellerna utvisa, blifvit gjord på
den närvarande skogstillgången och dess årliga afkastning, anser jag äfven
vara så ringa tilltagen, att, om ej större utverkning sker, än hvad
tabellerna upptaga, skogens afkastning torde på flere ställen inom en

331

RESERVATION AF BRUKSEGAREN HÄGGSTRÖM.

kort period kunna höjas till det belopp-, som enligt tabellerna angifves
såsom det framtida förhållandet, hvilket deremot, under förutsättning att
skogens nuvarande grundmassa icke är större, än Komitén antagit, enligt
min tanke uppskattats snarare för högt än för lågt. Tillika bör jag
ej lemna oanmärkt, att den i tabellerna beräknade tid för skogens återväxt
icke erfordras, om träd af endast 8 ''Vin decimaltum på 16 fots höjd
afverkas, utan beräkningen afser betydligt större dimensioner; och anser
jag för min del på grund af hvad härutinnnan sålunda anfördt blifvit,
att de Norrländska skogarne i allmänhet kunna frambringa ett för
industriens behof större antal träd, än tabellerna utvisa.

Kap. 3 § 4.

Då genom Kongl. Förordningen den 21 December 1865 föreskrift
blifvit meddelad, att kronans öfverloppsmarker skola, der sådant finnes
lämpligt, såsom kronoparker bibehållas och vårdas, har dervid dock,
som mig synes, tillbörligt afseende blifvit fästadt å angelägenheten att
derigenom icke lägga hinder i vägen för de tillfällen till odling och
landets bebyggande, som kunna förefinnas.

I 3 § af nämnda förordning stadgas nemligen, att den mark, som
är företrädesvis tjenlig för odling, skall till nybyggeslägenheter indelas
eller åt äldre nybyggen och hemman anslås. Samma princip är ock
uttryckt genom 7 § i Kongl. Afvittringsstadgan den 10 Februari 1824.
Något giltigt skäl att nu frångå den grundsats, som sålunda i lagstiftningen
hittills vunnit erkännande, tror jag för min del icke vara för
handen.

De kronoparker, som hädanefter komma att bildas, få nästan uteslutande
sina områden inom Norr- och Westerbottens lappmarker, för
hvilka trakter någon afvittringsstadga ännu ej blifvit meddelad.

Om således alla vid skeende afvittring inom dessa trakter uppkommande
öfverloppsmarker tagas i anspråk till bildande af kronoparker,
torde på flera ställen komma att inträffa, att jord, fullt tjenlig föi odling,
äfven inrymmes inom kronoparken, hvarigenom för all framtid

332

RESERVATION AF BRUKSEGAREN HÄGGSTRÖM.

skulle omintetgöras de tillfällen till lappmarkernas uppodlande oah bebyggande,
som dessa nu erbjuda. Mig synes ett sådant, af sjelfva lagstiftningen
framkalladt förfaringssätt långt ifrån nyttigt och ändamålsenligt,
hvadan jag för min del anser, att vid förevarande § af Komiténs
förslag böra fogas orden: »såvida marken ej är till odling tjenlig».

Kap. 4. §§ 12 och 13.

I stället för den sågverksegare inom de norra länen sedan äldre tider
tillbaka tillförsäkrade rättighet till stockfångst från kronans skogar
mot viss årlig afgift, benämnd stubböresafgift, har, enligt sedermera utkomna
författningar, åt sågverksegaren mot skogsränta eller såsom indeladt
och skattlagdt hemman anvisats ett visst område, der han skulle
ega afverka det genom privilegierna honom tillförsäkrade antal träd, och
genom denna åtgärd har obestridligen vunnits den fördelen att, på samma
gång sågverksegaren blifvit hänvisad till viss bestämd trakt, der han
af naturlig omtanka för egen fördel vore i tillfälle inrätta ändamålsenlig
hushållning med skogen, det hinder för kronans skogsvård, som förutvarande
privilegierade rättigheten till stockfångst inom vidsträckta vid såo--verkens grundläggning insynade trakter medförde, blifvit af mindre betydenhet
och i viss mån upphört. Genom Kongl. Brefvet den 29 Maj
1852, som innehåller föreskrift angående omförmälda områdes tilldelning
åt sågverken, är tillika stadgadt, att sågverksegaren skulle till den mark,
som sålunda upplåts, ega full och orubblig besittningsrätt. Härmed har
uppenbarligen åsyftats, att sågverksegaren inom det utbrutna området
skulle under tillsyn och kontroll af skogstjensteman ega uteslutande afverkningsrätt
eller med andra ord att sågverksegaren skulle för all framtid
hålla sig till det anvisade området, utan vidare anspråk på Kronan,
ehvad skogen lemnade mer eller mindre årlig afkastning, såsom följd
hvaraf ock i 10 punkten af nyssberörda Kongl. Bref medgifvits sågverksegaren
rätt att efter anmälan hos Konungens Befallningshafvande utan
serskild afgift erhålla jemväl det antal träd, som skogstrakten utöfver
privilegiihygget möjligen kunde frambringa. Detta förhållande anser

333

RESERVATION AF BRUKSEGAKEN HÄGGSTRÖM.

jag ock mest öfverstämma med begreppet »full och orubblig besittningsrätt».
Såväl kronan som den enskilde sågverksegaren skulle, enligt min
tanke, finna sin största fördel vid att vara på sådant sätt skiljde och deri
skulle den enskilde tvifvelsutan finna en sporre att genom större omsorg
söka förkofra det honom anförtrodda skogskapital för att i en framtid
blifva så fruktbärande som möjligt. — Komitén har emellertid i förevarande
§§ föreslagit, å ena sidan att, om vid områdestilldelning den växande
skogen skulle vid uppskattning befinnas under någon tid ej kunna lemna
tillgång till den privilerade stockfångsten, sågverksegaren skulle från annan
kronans mark erhålla det bristande trädantalet, men å andra sidan
att, der skogen i en framtid gåfve större afkastning, sågverksegaren väl
kunde efter Kongl. Maj:ts ompröfning för hvarje serskildt fall tillerkännas
öfverskottet, dock emot serskild afgift.

I enlighet med hvad jag ofvan anfört synes mig lämpligare, att i
förra fallet sågverksegaren visserligen bereddes någon ersättning, antingen
för en gång eller under vissa år, lämpad såväl efter bristen i det
privilegierade trädantalet som efter den längre eller kortare tid, hvilken
kunde antagas åtgå, innan sågverksegaren komme i fullt åtnjutande af
den honom tillförsäkrade stockfångst, men att åter i sednare fallet eller
då markens produktionsförmåga blifvit så uppdrifven, att öfverskott kunde
erhållas, sågverksegaren skulle utan serskild afgift få samma öfverskott
disponera, dervid väl för ordningens och kontrollens skull anmälan
bör ske antingen, såsom Komitén föreslagit, hos Kongl. Maj:t eller hos
Konungens Befallningshafvande. Denna grundsats har ock blifvit följd i
fråga om områdestilldelning åt Säfvars och Hyngelsböhle sågverk i Westerbottens
län, på sätt af Kongl. Maj:ts den 30 Oktober 1863 meddelade
serskilda beslut närmare utvisa.

Kap. 8 §§ 42 och 43.

Ehuru jag ansett, att hushållningen med de enskilda skogarna bäst
skulle reglera sig, om den fortfarande lemnades. åt den enskilda omtanken,
som snart skulle stadga sin öfvertygelse om nödvändigheten att

334

RESERVATION AF BRUKSEGAREN HÄGGSTRÖM.

vårda sitt skogskapital till eget och efterkommandes bästa, hvarpå exempel
nu ej heller saknas, har jag dock — då Konungens Befallningshafvande,
Landstingen och Hushållningssällskapen i de flesta Norrländska
länen uttalat en motsatt åsigt och det icke af mig bestrides, att afverkningen
af ungskogen på flera orter öfverskridit gränsen för eu ändamålsenlig
hushållning —- biträdt Komiténs förslag om bestämmande af en
minimidimension, hvarunder träd icke utan serskildt tillstånd skulle få
afverkas för export, hvilket förbud icke torde för den enskilde samhällsmedlemmen
medföra så kännbar uppoffring, då han fritt förfogar öfver
den skog, som uppnått och öfverstiger denna dimension, och i öfrigt icke
torde böra helt och förbises de numera så ofta uttalade farhågorna med
afseende å landets klimatiska förhållanden.

Deremot har jag icke kunnat dela Komiténs åsigt att medelst ovilkorligt
förbud mot all slags försågning af undermåligt virke eller intagande
deraf inom område, som vid såginrättning, ehvad den drifves
medelst ånga, vatten eller handkraft, begagnas till sågplats, sågbacke
eller sågränna, söka åstadkomma en kontroll mot afverkning af nämnda
slags virke. Jag medger gerna, huru ytterst svårt det är att i berörda
afseende finna en verksam kontroll. Men på samma gång jag hyser
tvifvel om, huruvida Komiténs förslag är af beskaffenhet att uppfylla det
dermed afsedda ändamålet, kan jag tillika icke undertrycka den tanken,
att det föreslagna lagbudet ej allenast innefattar ett hårdt och tryckande
band på den enskilde, som derigenom skulle betagas rättigheten
att, på sätt honom bäst synes, använda sin egendom, utan äfven i tillämpningen
skulle med sin straffpåföljd komma att drabba helt annan
person, än den rätta gerningsmannen. Icke är det väl med billighet
ocli rättvisa öfverensstämmande, att den enskilde, som har fritt förfogande
öfver sin skog, då dermed afses eget och ortens behof, genom ett
lagbud förbjuden att äfven för eget behof till plank eller bräder använda
sina i skogen vexande träd, dessa må vara af hvilken dimension som
helst, eller att påföljden af en i lag förbjuden gerning skall drabba, icke

RESERVATION AF BRUKSEGAREN HÄGGSTRÖM.

335

gerningsmannen, utan sågverksegaren, som alldeles icke har för afsigt
att bryta mot lagen utan allenast utöfvar sitt lofiiga näringsfång. Svårigheten
i öfrigt för sågverksegaren att efterlefva det föreslagna lagbudet
är jemväl allt för ögonskenlig, ty, för att freda sig från ansvar,
skulle sågverksegaren nödgas företaga noggrann uppmätning af hvarenda
stock, som till såginrättningen framföres, äfven om denna icke tillhör
sågverksegaren. Enligt min tanke bör således i 42 § 1 mom. samt
43 § uteslutas hvad deri blifvit stadgadt i afseende å försågning af
undermåligt virke och dess intagande vid såginrättning, äfvensom hithörande
90 § om straffpåföljden jemväl ur förslaget utgå.

För att dock i möjligaste måtto söka förebygga afverkningen af
undermåligt virke, då det sker för annat ändamål, än för husbehof och
för orten, anser jag lämpligt, att kontrollen å afverkningen öfverlemnas
åt Landstinget och Kommunen, som, på sätt stadgadt blifvit i Kongl.
Förordningen den 10 September 1869 angående åtgärder till förekommande
af skogsförödelse på Gotland, skulle ega att genom Kommunalnämnden
eller andra utsedda personer vaka deröfver, att olaglig afverkning
icke egde rum, för hvilket ändamål noggrann kontroll borde utöfvas
såväl i skogen, som vid flottled, på upplags- och lastplatser, samt,
der beslag komrne i fråga, anmälan genast ske hos vederbörande Jägeritjensteman
eller Kronobetjent. Att Kommunerna skola undandraga sig
denna tillsyn i skogen tror jag icke är att befara, ty det bör ju ligga i
Kommunernas såväl som den enskildes intresse, att skogen ej förödes
eller hårdare anlitas, än att densamma fortfarande lemnar nödigt skydd
i klimatiskt afseende och en binäring för orten. Om, såsom Ivomitén
föreslagit, tillsynen å de enskilda skogarne skulle utöfvas hufvudsakligen
af Statens skogstjenstemän, lärer dessas tid deraf blifva allt för mycket
upptagen, måhända mången gång till föga båtnad för den långt vigtigare
verksamhet de hafva sig anvisad för vården af Kronans skogar,
eller ock måste dessa tjenstemäns nuvarande antal betydligt förökas.

336

RESERVATION AF BRUKSEGAREN HÄGGSTRÖM.

Kap. 9, §§ 50 och 51.

Förstnämnda § af Komiténs förslag anser jag för min del innefatta
en bestämmelse, hvars nödvändighet eller införande i lagförslaget icke
af mig kan inses, ty jag misströstar högligen, att den enskilde för den
påpekande fördelen att få hushållningsplanen å skogen pröfvad och faststäld
af Skogsstyrelsen, skall underkasta sig tvånget att för all framtid
vara af nämnda hushållningsplan bunden. Förevarande § tror jag alltså
böra ur förslaget uteslutas tillika med dithörande straffbestämmelse i 91 §.

Komiténs förlag i 51 §, innefattande förbud för egare af afsöndrad
skog att till afsalu inom orten använda undermåligt virke, kan jag ej
heller för min del gilla. Enligt mitt förmenande torde intet giltigt skäl
förefinnas, hvarföre dylika afsöndrade skogar skola strängare reglementeras,
än enskilda tillhöriga hemmans skogar, och af sådan anledning anser
jag denna § jemte dithörande straffbestämmelse i 91 § böra helt och
hållet från förslaget utgå, hvarigenom jemväl de afsöndrade skogsmarkerna
blifva likställda med andra enskilda skogar.

Kap. 10, §§ 55 och 56.

Genom dessa §§ äro strängare. föreskrifter af Komitén föreslagna
rörande hushållningen med de enskilda skogarne i Lappmarken, i ändamål,
enligt de härför anförda mötiver, att söka bevara dem från förstörelse
och icke äfventyra förlusten af det skydd, dessa skogar, såsom
en naturlig stormkappa, nu lemna mot de för kulturen så menliga fjellvindarne.
Komitén har ansett de i afseende å de enskilda skogarne i
allmänhet föreslagna stadgande!) icke tillfyllestgörande för vinnande af
berörda ändamål och trott, att något hinder för strängare föreskrifters
meddelande i fråga om skogarne i Lappmarken icke borde möta af den
rätt, hemmansegare der egde till skogen, hvadan Komitén funnit det
tillfälle icke böra lemnas obegagnadt, som ännu, innan afvittringen föranledt
rubbning i nuvarande förhållanden, stode lagstiftningen till buds
att, utan ringaste kränkning af eller ingrepp i enskild eganderätt, förbinda
den rättighet till skogens begagnande, som ansågs böra tillkomma

337

RESERVATION AP BRUKSEGAREN HÄGGSTRÖM.

hemmansegarne i Lappmarken, med sådana föreskrifter, att skogarnes
förstörelse i möjligaste måtto kunde förebyggas. Komiténs förslag innehåller
derföre, att egare af frälse- eller skattehemman i Lappmarken
icke, äfven sedan afvittring skett, ega begagna sin skog annat än till
husbehof och för afsalu inom orten, dervid dock alverkning lår ske af
endast sådana mindre träd, som ej uppgå till 83/u> decimaltum på 16
fots höjd, hvaremot skogen i öfrigt skall stå under Skogsstatens tillsyn
och kontroll, så att hemmansegare icke annorledes, än efter utsyning
och särskild afgift för densamma, må al skogens alkastning tillgodonjuta
något utöfver eget behof och behofvet inom Lappmarken.

Vid behandlingen af detta vigtiga ämne inom Komitén har jag för
min del icke kunnat ingå på nu föreslagna stadganden, enär jag icke
kunnat finna, att omsorgen om Lappmarkens skogar frän statens sida
kräfver så betydande uppoffringar af de enskilde hemmansegarne, att
desse beröfvas till och med rättigheten att sjelfva vårda sin skog och i
stället sättas under ett slags förmynderskap af staten. Den omständigheten,
att hemmansegare inom Lappmarken ännu icke fått sina skogsområden
utbrutne från kronans mark, kan, enligt min uppfattning, icke
skäligen berättiga staten eller samhället att begagna sig af denna tillfällighet,
hvartill hemmansegaren helt visst icke är skulden, för att nu
annullera den genom afvittringsförfattningarne nybyggare tillförsäkrade
rättighet att komma i åtnjutande af visst skogsområde efter hemmantal
och inegornas beskaffenhet, hvilket område, sedan afvittring skett, skulle
förblifva nybyggarnes lagliga egendom lika med den af honom uppodlade
inegojorden. Det kan väl.icke förnekas, att hemmansegaren eller
nybyggaren, som behörigen fullgjort de för honom utstakade skyldigheter
i afseende å odling och nybyggnad, eger väl grundade anspråk, att
staten å sin sida icke ryggar den försäkran, jag anser vara förenad med
det honom lemnade tillstånd till anläggningen, att nemligen till fullo
få åtnjuta alla en nybyggares förmåner, hvartill hörer, sedan omföring

af nybygget till skatte egt rum, ett fritt begagnande af den skog, som

338

RESERVATION AF BRUKSEGAREN HÄGGSTRÖM.

genom afvittring kan nybyggaren tillfalla. Jemtland och Herjeådalen
äro till sin natur närmast att jemföra med lappmarkerna inom Norroch
Westerbotten; och likväl hafva de inom dessa provinser anlagda
nybyggen genom redan skedd afvittring kommit i åtnjutande af den rätt
i afseeende å skogens begagnande, som Komitén nu vill frånkänna nybyggarne
inom Lappmarken.

Endast den inskränkning i ett fritt begagnande af skogen vill jag
medgifva, att hemmansegaren i Lappmarken likasom annorstädes förbjudes
att för afskeppning nedhugga ungskogen eller träd under 8 3/jo decimaltum
på 16 fots höjd, genom hvilket förbud ändå torde vinnas den
omtalade stormkappan, hvars tillräckliga täthet i öfrigt jag anser vara
fullt betryggad genom de härstädes belägna stora öfverloppsmarkerne, af
hvilka komma att bildas kronoparker, som ständigt stå under statens
vård och förvaltning. Staten må väl ega rätt att ingripa i den enskildes
hushållning, dock endast i yttersta nödfall, då nemligen sådant ingripande
påkallas af omsorgen för samhällets bevarande och allmän välfärd,
men icke i något fall må denna rättighet utsträckas längre, än
som ytterst kan anses betingadt af det åsyftade ändamålet, och med
tillämpning häraf på Komiténs förslag i afseende å de enskilda skogarne
i Lappmarken anser jag detta förslag gå längre än nödvändigheten fordrar.
För min del vill jag derföre ur förslaget utesluta de af Komitén
antagna stadganden i berörda afseende och anser, att hvad i 8 Kap. är
föreslaget om enskilda skogar utom lappmarken må ega tillämpning äfven
på denna ort, och således der boende heminansegare komma i full
likställighet med dem, som bo utom lappmarken.

Stockholm den 7 Januari 1871.

Eric Hciggström.

Reservation af Skog sinspektör en Osterdald.

Enär jag i åtskilliga, punkter ej kan dela de åsigter, som gjort sig
gällande hos Korniténs pluralitet, nödgas jag mot några af de i Komiténs
utlåtande afgifna förslag anmäla min reservation och angifva skälen
för min från pluralitetens afvikande mening.

1 ;o. I Korniténs uppskattning af skogstillgångarna kan jag ej obetingadt
instämma.

För att uttrycka den till skogsproduktion dugliga marken, eller
såkallad skogsmark, har Komitén begagnat ordet skogbärande mark, hvilket
möjligen kan föranleda den villfarelsen, att all skogsmark i Norrland
är beväxt med skog, och får jag derföre fästa uppmärksamheten derpå,
att sådant icke är händelsen, utan att den skogsmark, som Komitén
kallar skogbärande, äfven innefattar arealer, som för närvarande äro
kala, och att dessa icke* äro så obetydliga att de med skäl kunna lemnas
utan afseende vid skogstillgångarnas bedömmande.

Grundmassan eller den skogstillgång, som Komitén anser Norrlandsskogarna
i närvarande stund ega, är efter min åsigt för högt upptagen.

De rikaste och mest gifvande skogsbestånden äro oupphörligen afbrutne
af mer och mindre uthuggne, af skogseldar, svedjande och stormskada
samt annat mera förstörda och utglesnade skogsbestånd och förekomma
derföre vanligast ej. i sammanhängande större sträckor, hvarföre
den nu befintliga skogstillgången per qvadratref eller tunneland ej utgör
så betydligt belopp, när man beräknar densamma öfver hufvud taget å
all skogsmark inom en hel socken eller helt län.

Den af Komitén antagne omloppstiden anser jag vara för knapp,
dels med afseende på skogens växtlighet i allmänhet inom Norrland och

340

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN ÖSTERDAHL.

dels emedan det är nödigt att sätta omloppstiden något tiotal högre, än
skogens växtlighet visar, på det inträffande olyckshändelser, som aldrig
helt och hållet kunna undvikas, ej måtte göra allt för stor rubbning uti
den beräknade afkastningen.

Ej nog att den knappa omloppstiden och en för högt tilltagen
grundmassa bidragit att i beräkningen allt för mycket höja afkastningen
af smärre virke, eller det, som genom gallring i för täta bestånd erhålles,
utan denna beräknade afkastning har derjemte ytterligare uppdrifvits
derigenom, att Komitén upptagit den årliga tillgången deraf efter
medelomdrefstiden. På detta sätt har ett betydligt högre resultat erhållits,
än om kalkyl skett efter det vid aproximativa beräkningar af
gallringsvirke hittills vanliga sättet, hvilket intet giltigt skäl finnes att
frångå.

Ofverskottet af sådant virke utöfver husbehofvet år derjemte ytt-erligare
i ett annat hänseende för högt beräknadt, ty åtgången deraf är,
enligt min åsigt, betydligt större, än Komitén antagit. Isynnerhet är behofvet
af bränsle, ej endast iföljd af det hårda klimatet, betydlig, utan
ökas ytterligare af otjenliga eldstäder, och isynnerhet är den misshushållning
förödande, som eger rum vid uttagandet och konsumeringen af
husbehofsvirke.

På grund af dessa skäl är jag förvissad, att Komiténs tabeller visar
betydligt högre tillgång af smärre virke, än som i verkligheten finnes,
och att en beräkning deraf, uppgjord med noggrannt iakttagande af de
. anförda omständigheterna, skall i de aldra flesta fall understiga Komiténs
med minst 25 procent och således utvisa brist i flera socknar samt mindre
öfverskott i de öfriga, än Komitén ansett.

I hvad uppskattningen af de nu omförmälda skogstillgångarne och
framställningen af desamma beträffar, så ligger visserligen derpå ganska
stor vigt, men ännu mera magtpåliggande är det, att uppskattningen af
timmertillgångarna ej utvisar ett högre belopp, än som verkligen finnes,
ty det borde förnämligast vara derigenom, att faran af den nu pågående

RESERVATION AE SKOGSINSPEKTÖREN ÖSTERDAHL.

341

öfverafverkningen, eller den tid nar arbetsförtjenst och expoit saknas,
icke förespeglas mera aflägsen än den verkligen är, som Regeringen och
Riksdagen kunna inse nödvändigheten af kraftigare stadganden, för att
dels hålla den lagliga afverkningen inom sådana gränser, att skogarna
ej ödeläggas, och dels för att hindra de olagliga tillgreppen att årligen
uppsluka hundratusental af kronans dyrbaraste träd. Min åsigt är, att,
likasom Ivomitén beräknat tillgången på smärre virke för högt och åto-åno-en
för lå°"t, den äfven uppskattat timmcrtillgangarne i allmänhet
minst 20 procent högre, än de verkligen åro, hvarigenom således den
tiden, dä arbetsförtjenst och export af skogarne upphör, efter mitt förmenande,
inträffar inom i samma proportion kortare tid, än Komiténs betänkande
angifver.

För denna uppskattning har dock pluraliteten af Komiténs ledamöter
ej haft annan ledning, än den kännedom om Norrlands skogar, som
en del ledamöter förut egt, eller genom sina resor i egenskap af ledamöter
i Ivomitén kunnat förvärfva, eller slutligen den, som kunnat hemtas
af infordrade upplysningar. Denna ledning jemte hvars och ens erfarenhet
och omdöme är således den grund, på hvilken uppskattningen
af skogstillgångarne är bygd. Det torde dock ej få anses alltför
anspråksfullt, om skogstjenstemän göra anspråk på att just i en sådan
fråga ega vitsord, då sådan uppskattning ingår i hans ständiga verksamhetspligt.
1 annat fall vore det klent bestäldt med hans föi måga att
sköta sitt kall. Det synes mig ock vara skäl att anmärka såsom betecknande,
att Skogs-Inspektören Kjellerstedt lika med mig reserverat sig#
emot pluralitetens uppskattning samt deri delat mina åsigter, och får
jag med afseende å det siffer-resultat af skogstillgångarna, som enligt
våra åsigter erhålles, hänvisa till den i bemälde Kjellerstedts reservation
intagne uträkning. Skogs-Inspektör Kjellerstedt har under nästan hela
sin tjenstetid uteslutande haft sin verksamhet i Norrland och derföre
otaliga gånger haft tillfälle att justera sitt omdöme om skogarnas beskaffenhet.
Lägger man härtill den erfarenhet i bedömandet af olika sko -

342

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN ÖSTERDAHL.

gar, som jag under mer än 25 års tjenstgöring förvärfvat, samt att af
dessa de fem sista äro tillbragta med att genomströfva Norrlands skogar,
så böra våra sammanstämmande åsigter uti ifrågavarande fall kunna tillmätas
någon betydelse.

2:o. Komiténs förslag, att utsyning, försäljning och utstämpling af
virke från kronoskogarna skola göras för ända till 3:ne år på en gång,
om utsyningstagarne eller virkesköpare sådant önska, har jag ej kunnat
biträda.

Det ligger alltid uti utsyningstagares och virkesköpares intresse att
med möjligen största skyndsamhet förvandla sin utsyning eller sitt inköpta
virke i pengar, och det är derföre mer än antagligt, att de önska
erhålla allt det virke, som tillkomma dem för 8:ne år, på en gång'' utstämpladt
och att de under första året äfven afverka och tillgodoföra
detsamma. Skulle partiet blifva större, än att arbetsfolket inom orten
är tillräckligt för att på ett år medhinna dess afverkning, så är praxis
att tillkalla löst folk från aflägsnare orter. Under ett sådant år förtjenas
mycket, men det lefves äfven i förhållande dertill, och få torde de
vara, som tänka på någon sparpenning. Följden häraf blifver naturligtvis,
att befolkningen icke åtnöjer sig med att under följande åren i saknad
af arbetsförtjenst lida brist på de nödvändigaste lefnadsförnödenheterna
utan tillgripa skogsåverkan.

I den öfvertygelsen, att befolkningen inom större delen af de Norrländska
Länen ej kan på ärligt sätt, eller utan betydligare understöd från
Rikets öfriga Län, existera, såvidt den ej liar jemn arbetsförtjenst under
de långa och hårda vintrarna samt att en sådan svårligen kan beredas
annorledes än genom skogsafverkning, anser jag ytterst vigtigt, att stadgarne
om utsyning, försäljning och utstämpling af virke från kronoskogarna
ej bestämmas så rymliga, att en och hvar får hushålla med skogen
efter sitt eget hufvud, eller tillätes att på ett år förtära hvad som
under 3:ne år hade kunnat utgöra ett väl behöflig understöd, utan de

343

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN ÖSTERDAHL.

böra deremot bestämdt föreskrifva, att utsyning, försäljning och afstämpling
af skogseffekter från kronoskogarna, då tillfälliga undantagsfall ej
inträffa, skola ske årligen och endast till det belopp, som med god skogshushållning
är förenligt.

3:o. Pluralitetens förslag till straffbestämmelse för olofligt tillgrepp
af skog kan jag icke biträda, tagande mig friheten att påpeka, det frågan
härom just utgör kärnpunkten i Komiténs utlåtande, likasom i hvarje
försök till förbättrad skogslagstiftning, och har jag så mycket större skäl
att vidhålla min åsigt i detta hänseende, som det nu framlagda förslaget
i denna punkt till sitt innehåll blifvit Komiténs beslut endast på
ordförandens och 2:ne ledamöters ja emot 3:ne ledamöters nej.

Vid bestämmandet af straff, för olofligt tillgrepp af växande skog
vill Komitén, qvardröjande vid den hittills gängse traditionella åskådningen,
oegentligt rubricera och bestraffa detta brott såsom skogsåverkan,
då deremot undertecknad, ställande sig på sunda förnuftets, billighetens
och rättvisans ståndpunkt, anser det vara och böra straffas såsom annan
stöld.

Denna del af skogsfrågan är ingalunda af underordnad betydelse.
Tvärtom anser jag densamma vara, bland allt, som tillhör och omfattas
i frågan om skogsväsendets i Norrland ordnande, det aldra vigtigaste.

Den innefattar nemligen i sig ej endast sjelfva grunden för bedömandet
af den olagliga skogssköfiingens moraliska och juridiska natur
och för dess idkares rätta sociala ställning, utan den har äfven ännu en
annan helt praktisk betydelse. Ty blifver ej straffbestämmelsen för olofligt
tillgrepp af skog så kraftigt verksam, att de nu gängse tillgreppen
försvinna, så är Komiténs arbete i hufvudsak misslyckadt.

Ty dessa skogsstölder, i den skala de fortgå, tillintetgöra till och
med sjelfva möjligheten af en ordnad skogshushållning. Må man betänka,
att intet slags, på beräkning grundad, hushållning kan ega rum i de
skogar, i hvilka årligen föröfvas stora åverkningar. Averkaren förstör

Ö '' o J

344

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN ÖSTERDAHL.

så grundligt alla beräkningar och planer, som för en ordnad hushållning
kunna uppgöras, att de ej kunna följas ett enda år, än mindre en
längre tid.

Då hushållningsplanen bestämmer afverkningen på den ena trakten,
så hugger åverkaren på den andra. Averkaren tager ej i betraktande,
hvilken trakt med god hushållning borde först skördas, utan gör sin
fällning, der det faller honom beqvämligast och der han anser sig i största
trygghet och med minsta möda kunnu utföra densamma, samt väljer
noga sina träd, som alltid blifva just de friskaste och vackraste. När
dertill i hvarje af de strödda hemmanen, nybyggena och stugorna vanligen
icke en individ, utan större delen af den manliga befolkningen icke
sällan tillhör skogsåverkarnes led, och dertill dessa grannboer bilda mindre
hyggelag, som åverka, hvar och en på sin trakt, så är ej nnderligt,
att skogarna redan på de flesta ställen äro, och för hvarje år mer och
mer blifva sönderhuggna.

I de kronoskogar, som sköflas genom åverkan, är det ej skogstjenstemannen,
som på grund af sina beräkningar bestämmer hvarken platsen,
beloppet eller hvilka träd, som årligen skola afverkas, utan sådant
göres af åverkaren.

Följderna häraf äro redan märkbara. Man hör nemligen ständigt
utsyningstagare och virkesköpare klaga deröfver, att de tilldelas mycken
skadad skog. Denna klagan höres visserligen någon gång af gammal
vana att beklaga sig, men är dock stundom ganska motiverad, ty det är
ju helt naturligt, att då skogsåverkningarna i en del revier vissa år flerdubbelt
öfverstigit den lagliga afverkningen, och då åverkaren aldrig
fäller något träd, som på minsta sätt kan misstänkas vara skadadt, att
de friska träden snart nog skola tolalt försvinna och den gröfre skogen
endast bestå af utgamla och skadade träd.

Med denna hushållning kan den tid ej vara aflägsen, då Norrlands
storartade vildmarker endast äro klädda med gamla odugliga träd, bu -

345

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN ÖSTERDAHL.

skår och mindre skog, som behöfva fortväxa i mansåldrar, för att uppnå
timmergroflek.

Sådan visar sig de Norrländska kronoskogarnas framtid, om skogsåverkningarna
ej stäfjas, och de enskilda skogarna taga med hvarje år
ökade steg på samma väg, så länge afverkningen å desamma'' är fri.

För att stäfja den olagliga afverkningen måste för densamma stadgas
en straffbestämmelse, som ingifver befolkningen skräck och afsky
att utsätta sig för åverkan samt virkesköpare fruktan att intumma och
betala arbetslön för virke, som blifvit åverkadt å kronans skogar.

De straffbestämmelser, som nu ega rum för åverkan, kunna förefalla
mången redan stränga nog, men tillämpade i de båda nordligaste Länen
äro de så utan all verkan, att man tryggt kan säga, att skogsåverkan i
denna stund der ej är belagdt med ringaste straff.

De skogsåverkare, som blifva dömda till böter, skulle nog känna sig
straffade, om böterna kunde uttagas, men detta är nästan aldrig händelsen,
utan i de flesta fall försonas brottet genom enkelt fängelse eller
fängelse vid vatten och bröd, hvilket för denna befolkning är långt ifrån
att vara något straff. Ty mången gång är fångkosten vida bättre än de
lifsmedel, som de vissa tider af året hafva i sina egna hem, och någon
veckas vatten och bröd är derföre på intet sätt för dem någon svältkur.

Vid de ganska få tillfällen, då fäld åverkare erlagt böterna, har
man ock i de flesta fall skäligen misstänkt, att han ej behöft taga dem
af egna tillgångar, utan haft dem, som hållit honom skadelös. Det har till
och med händt, att en nybyggare med små tillgångar kontant erlagt flera
tusen riksdalers böter. Synbarligen har den rike mannen dolt sig bakom
den fattige nybyggaren och skördat frukterna af det brott, hvartill han
mot ringa ersättning förledt honom och för hvilket han förmått honom
att bära det skenbara ansvaret. Vore nu straffet för skogsåverkan urbota
och medförande vanfrejd, skulle i de aldra flesta fall allmogen icke låta
använda sig som dylika ansvaringar.

Komitén har visserligen i sitt förslag sökt skärpa straffet för skogs -

346 RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN ÖSTERDAHL.

åverkan, men på redan anförda skäl är det min fullkomliga öfvertygelse,
att ändamålet dermed icke vinnes och att det blifver utan någon inverkan
både för befolkningen och de, som lemna förskotter för virkets fållning,
så länge brottet ej är förenadt med vanfrejd.

Hos Svenska folket i allmänhet finnes en inrotad afsky för stöld
och hos den Norrländska allmogen ligger denna afsky säkert icke mindre
djupt än hos den öfriga, och man har tyckt sig finna, att stöld ibland
densamma t. o. m. är sällsyntare än på andra orter. Men då skogsåverkan
bland mängden af samma befolkning, långt ifrån att anses som
ett vanhedrande brott, snarare — särdeles om den riktigt lömskt och
med framgång utföres — betraktas som en bravur, hvaröfver man efter
i lag stadgade 2:ne års förlopp kan helt oantasteligt berömma sig, så
är det klart, att det är mera straffets, än sjelfva förbrytelsens art, som
hos denna befolkning angifver, huruvida handlingen är vanärande eller
icke. En handling, som medför ett vanfrejdande straff, blifver för denna
befolkning ett vanfrejdande brott; en handling, som ej medför vanfrejd
genom det derföre stadgade straff, medför ej heller vanära genom sjelfva
handlingen.

Till följd af denna åskådning, skulle olofligt tillgrepp af växande
skog, hvilket af Norrlands allmoge, så länge det bestraffas som blott
åverkan, ej anses som vanhederlig handtering, deremot, bestraffadt såsom
stöld, helt säkert betraktas på annat sätt, och i stället för att, såsom nu,
nästan ingen fruktar att blifva ansedd som skogsåverkare, skulle alla
frukta att blifva betraktade som lagbundna tjufvar.

Detsamma gäller äfven om dem, som betala arbetslön för åverkadt
virke, och om dem, som utan tvekan intumma sådant, oaktadt de utan
svårighet böra veta, att det ej är lagligen åtkommet. Ty dylika ''tjufverier
existera. Se här ett bevis bland ganska många.

Under det sista svåra nödåret åverkades inom Westerbottens Län
cirka hundra tusen timmer, som togos i beslag. Huru mycket som undgick
beslagsyxan, är naturligtvis okändt. Det kända antalet är likväl

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN ÖSTERDAHL. 347

mer än tillräckligt för att bringa till insigt derom, att folket under en
vinter, då det icke egde mera att lifnära sig med, än hvad man för
dagen tiggde eller med arbete förtjente, omöjligen kunde nedfälla ett
så betydligt antal timmer och framforsla en stor del deraf till vattendragen
på egen bekostnad. Att åverkarne erhöllo arbetslön för åverkan
af dessa 100,000 timmer kan väl anses så godt som bevisadt, och man
kan derföre med skäl fråga, om ej den, som betalar arbetslönen och
later yxan gå, ännu mer egentligt bör anses som rätter åverkare, än
den, som blott håller i skaftet.

Alla de, som nu understödja åverkningarna och som nu ej synas
vara synnerligen besvärade af misstanken om delaktighet i desamma,
skulle väl otvifvelaktigt vara känsligare, om detta brott kallades för
stöld, samt iakttaga mera varsamhet och visa mindre öppen oblyghet,
än nu är händelsen.

Skogsåverkningarna äro i verkligheten icke allenast de största stölder,
som i riket ega rum, utan äfven de förderfligaste. Alla de stölder,
som tillsammans inom hela riket föröfvas, äro sannolikt af långt mindre
penningevärde, än det som de i Norrlands skogar åverkade timmerträden
i verkligheten ega. Hvarken kan ett landskaps välstånd undergräfvas
eller dess klimat förvärras genom tick- eller inbrottsstölder, så att detsamma
göres omöjligt att af menniskor bebos, hvilket deremot är att
befara, då åverkningarna blifvit så allmänna och tagit den fart, som uti
de 2:ne nordligaste länen är och varit händelsen.

Slutligen kan ej nog beaktas den demoralisation, som öfverväldigar
befolkningen, såväl genom en öfverdrifven skogsafverkning, som genom
den olagliga åverkan. Den förra åtföljes alltid af en lös befolkning,
ofta sammanrafsad från aflägsna orter af tvetydiga personer, som den
ena dagen lefva i arbete och den andra i sus och dus och derunder
inympa nästan alla oseder hos den bofasta befolkningen. Genom den
sednare eller åverkan inrotas hos befolkningen lömskhet och bakslughet,
vanan att slingra sig fram med osanningar och nekande, och gör på

348

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN ÖSTERDAHL.

detta sätt folket i alla afseenden opålitligt. Hat och bitterhet emot
tjenstemännen uppstå i följd af de ständiga rättegångarna, och derjemte
försvinner all aktning för edens vigt; falska vittnes- och värjemålseder
begås utan fruktan eller besinning.

Man har yttrat farhåga för att blifva öfverlupen af lagbundna tjufvar,
om skogsåverkan skulle straffas som stöld; men att skäl dertill
finnes, kan jag ej inse; och dessutom torde med skäl kunna frågas:
är det för samhället bättre att ega ostraffade tjufvar, än lagbundna
sådana?

På slättbygden, der skog ej finnes men deremot till bränsle användbara
gärdesgårdar, hvilka ej få olofligen tillgripas vid straff såsom för
stöld, borde väl fara i sådant fall hafva visat sig. Fattigare personer,
som ej kunna köpa tillräckligt med bränsle, måste under vintertiden på
slättbyggden uthärda svåra lidanden af kölden, som der, hvarest intet
skydd mot blåsten finnes, alltid kännes mera genomträngande än i skogstrakterna.
Om nu dessa i största nöd ocb för att ej förfrysa skulle tillgripa
några famnar gärdesgård, så blifva de utan nåd och barmhertighet
dömda som tjufvar, brännmärkta och vanfrejdade, då deremot de, som
tillgripa Kronans dyrbaraste växande träd till hundra tusental årligen,
förblifva till sin heder, åtminstone lagligen, lika oskadade och kunna gifvas
hvilka allmänna förtroendeuppdrag, utmärkelser och embeten i Statens
tjenst som helst, till och med om de idka skogsåverkan som en
industri, hvilken gått i arf från far till son. Strängheten i det ena fallet
och undseendet i det andra är en orimlighet, en inconsequens, som bevisar,
att lagen för det ena eller andra af dessa fall ej kan vara rättvis.

Vidare har man invändt, att om åverkan blifver förklarad för stöld,
så blifver bevisningen svårare att åstadkomma, ty den tilltalade kan
sedan ej dömas till värjemålsed. Det är en sanning, att värjemålsed derefter
ej eger rum, men, efter min åsigt, är dermed ingenting förloradt,
utan tvärtom ett af de vigtigare mål, man eftersträfvar, vunnet. Det är
ju en allmän klagan, att edgångarna i skogsåverkansmål nu ganska ringa

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN ÖSTERDAHL.

349

aktas, och när eden ej hålles i helgd, så verkar den intet godt, utan
endast i grund förderfvar all moralisk känsla. Jag hyser derföre den
åsigten, att om straffet för åverkan blifver lika som för annan stöld,
så skall befolkningen fatta saken från en allvarligare sida och derefter
i sådana mål hvarken vittna eller gå värjemålsed så lättsinnigt, som
man nu har anledning antaga att hittills skett.

Vidare har man befarat, att befolkningen på långa tider ej skulle
fä veta eller fatta, att åverkan blifvit belagd med samma straff som
stöld, men säkraste sättet att förvissa sig, det ingen derom blifver i
okunnighet, vore, att författningen uppfästes inne på väggen i hvarje
bebodt hus genom kronobetjeningens försorg, som vid samma tillfälle
äfven uppläste densamma, och om dertill författningen först efter ett hälft
eller helt år derefter t.rädde i laga kraft och tillämpning, så skulle denna
lagförändring fullkomligt säkert komma till allmänhetens kännedom.

Slutligen är en skärpning af straffet äfven ur sanningens synpunkt
önskvärd. Man har hittills betecknat stöld af skog med ett annat namn
än annan stöld. Man har satt vanärans stämpel på den lilla stölden,
men ej på de stora, när de sednare gällt skog. Huru mycket man än
söker att med vackra ord förbättra en dålig sak, så förblifver dock saken
hvad den är, och stöld förblifver stöld, man må kalla den åverkan,
annektering eller något annat. Förskönande uttryck passa ej i lagar,
äfven om de passa annorstädes. Om man ur humanitetsskäl skulle hysa
någon tvekan att som stöld beteckna förbrytelser mot eganderätten i
afseende på skog, så må deremot anmärkas, att stöld af skog i alla andra
civiliserade länder gäller och straffas såsom sådan sedan längre tid tillbaka,
och att så icke hittills skett hos oss, lärer ej få tolkas såsom bevis
på större humanitet eller större framsteg i civilisation, utan fastmer
såsom en ännu outrotad qvarlefva af äldre tiders barbari och laglöshet.
Att höja oss till andra länders ståndpunkt i skogslagstiftning, vore deremot
ett verkligt framsteg i civilisation.

Således, då Komitén i denna vigtigaste delen af ämnet för dess verk -

350 EESEEVÅTION AF SKOGSINSPEKTÖEEN ÖSTEEDAHL.

samhet, i den del af dess förslag, hvarpå kronoskogarnas vara eller
icke vara synes mig bero, och hvarpå likaledes synes mig bero, om en
vidsträckt del af vårt land skall kunna anses som ett lagbundet samhälle
eller icke, tyvärr haft skiljaktiga meningar, så att ordföranden
jemte 2:ne ledamöter anse de nuvarande straffbestämmelserna för åverkan
endast böra väsentligen skärpas och de öfriga 3:ne ledamöterna deremot
anse, att åverkan bör straffas lika med stöld, och då jag tillhör de
sednares antal samt är fullkomligt öfvertygad, att stöldstraffets åsättande
för så kallad skogsåverkan till större belopp (naturligtvis med modifikation
af snatteristraffets tillämpning för mindre åverkan) är enda botemedlet
för detta onda, så nödgas jag härmed på ofvan anförda skäl nedlägga
denna min reservation emot Komiténs förslag till straffbestämmelser
för olofligt tillgrepp af växande skog.

4:o. För utsyning af timmer, som dels genom privilegier tillkommer
vissa sågverk och dels i följd af särskilda stadganden är medgifvet
kronohemman och nybyggen att från kronoskogarna erhålla, har utsynings-
och stämplingskostnaden hittills af utsyningstagarne skolat till förrättningsmännen
erläggas.

Komiténs pluralitet har ansett det lämpligare, att Staten äfven för
dessa förrättningar godtgör sina tjenstemän och att utsyningstagarne till
Staten erlägga en motsvarande afgift, hvilken ansetts böra utgå med 6
öre per träd, och är det endast med afseende på detta belopp, som jag
är af olika åsigt med pluraliteten inom Komitén, emedan detsamma ej
utgör godtgörelse för den rese- och traktamentsersättning, som Staten
skulle komma att efter Komiténs förslag erlägga till tjenstemännen för
dessa förrättningar. Staten skall således till de enskildes fördel göra en
förlust, ett förhållande, som här ej kan försvaras af några billighetseller
barmhertighetsskäl.

Enligt uppgjord kalkyl öfver endast den traktamentsersättning, som
för dessa förrättningar erlagts till tjenstemännen under åren 1867 och

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN ÖSTERDAHL. 351

1868, har densamma uppgått till nogast 4 öre per träd, öfver hufvud
taget, (ifver det belopp, hvartill ersättningen per mil för samma förrättningar
bestiger sig, har tillförlitlig kalkyl ej kunnat uppgöras, men
när man besinnar, att detsamma ej stannar vid att bekosta en resa för
sjelfva utsyningen och utstämplingen, utan dertill komma de kontrollresor,
som sedermera måste göras för att tillse, det högre antal eller
andra träd icke afverkas, än de som blifvit utstämplade, hvadan således
för hvarje utsyning minst 2 resor måste göras till största delen i trakter,
der endast långa distancer finnas, och att Kronojägaren äfven åligger
biträda Jägmästaren vid utstämplingarna, som derföre likaledes af Staten
skall åtnjuta ersättning för hvarje dag, så torde det vara alldeles gifvet,
att de föreslagna 6 öre per träd, som obetydligt öfverstiga den hittills
erlagda ersättningen för blott dagtraktamente till Jägmästaren, endast
skulle godtgöra Staten för en ringa del af de kostnader dessa förrättningar,
hvilka endast afse den enskildes fördel, medföra.

För utsyning af privilegiitimmer till sågverken har utsyningstagaren
alltid ersatt både rese- och traktamentskostnader till förrättningsmannen,
utom den vid privilegierna fästade stubböresafgiften till Staten, hvilken
är obetydlig; och för utsyning till kronohemmans- och nybyggesinnehafvare
erlades före 1866 stubbören till belopp, som ansågos ungefärligen
motsvara trädens värde och bestego sig vanligen till cirka 25, 30
å 37 öre per träd. Genom 1865 års Kongl. Utsyningsförordning frikändes
kronohemmans- och nybyggesinnehafvare från stubböresafgiften, men
ålades deremot att betala utsyningskostnaden, som genom Kongl. Skrifvelsen
till Skogsstyrelsen af den 11 Maj 1866 bestämdes till ett arvode
af fem riksdaler för hvarje förrättningsdag, jemte skyldighet att förse
förrättningsmannen med kost och husrum eller derföre erlägga 2 rdr.

Enligt hvad förut är nämndt, har denna utsyningskostnad för hvarje
utsynadt träd endast utgjort 4 öre, hvarföre Staten således genom 1865
års förordning efterskänkte en inkomst af mer än 20 ä 30 öre för hvarje
träd. Påtagligen åsyftades härmed att bereda befolkningen en bättre

352

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN ÖSTERDAHL.

ställning, hvilket dock tyvärr ej lyckades, såsom af det följande inhemtas.

Under den tid kronohemmans- och nybyggesinnehafvare voro skyldiga
att för utsyningarna erlägga stubbören, betaltes dessa af sågverksegarne,
och utsyningstagarne visste ej utaf annan ersättning för
detta virke än den, som de af sågverksegarne erhöllo för detsammas
fällning och framforsling till vattendragen. Sedan stubbörena med 1865
upphörde, hafva kronohemmans- och nybyggesinnehafvare i allmänhet,
likasom förut, ej erhållit mera för sin utsyning än den nämnde betalningen
för dess fällning och framforsling, ehuru densamma numera ovedersägligen
hade stigit i värde med 20 å 30 öre per träd. Den efterskänkta
stubböresafgiften har på detta sätt ej tillgodonjutits af dem,
hvilka denna uppoffring egentligen afsåg, utan har blifvit på omförmälde
sätt inhändigad af sågverksegarne. Den summa, som på sådant sätt
kommit de sednare tillgodo och som Staten genom 1865 års förordning
försakat under åren 1866, 1867 och 1868, är lätt uträknad, ty af tabellen
öfver skogsafverkningen å kronoskogarne finner man, att dessa utsyningar
för nämnde 3 år tillsammans utgöra 466,331 träd. Beräknar man
endast stubböresafgiften till 25 öre per träd, så gör detta den ej obetydliga
summan af 116,582 riksdaler.

Om någon förhoppning funnes, att en fortsättning af denna uppoffring
kunde komma den mindre bemedlade befolkningen tillgodo, så vore
något skäl för att bestämma den ifrågavarande afgiften långt under hvad
utsyningarna kosta Staten, men härtill blifva utsigterna för hvarje år
mindre, emedan hernmansinnehafvare och åboer mer och mer försjunka i
ekonomiskt beroende till sågverksegarne, hos hvilka de, i följd af från
början allt för välvilligt erhållna förskotter, åsamkat sig större skulder,
än de flesta af dem någonsin kunna betala. För att således få qvarsitta
i orubbadt bo och ej blifva trakasserade med lagsökningar och t hy åtföljande
utmätningar, måste de undvika att visa någon egen vilja, då
saken gäller användandet af deras utsyningsvirke, samt i allt, hvad

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN K.IELLERSTEDT.

353

skogshygge heter, lyda de föreskrifter, som af sågverksegarne, ofta de
egentliga egarne af nybyggena, utdelas. Huru beklagligt än detta förhållande
är, så existerar det dock i allmänhet, och endast få undantag
gifvas derifrån inom de båda nordligaste länen, i hvilka dessa utsyningar
till större delen ega rum.

I anledning af de sålunda anförda skälen yrkar jag, att den ifrågavarande
utsyningskostnaden ersättes staten med minst tio öre för hvarje
träd, ehuru man med skäl skulle kunna sätta densamma vida högre.

A. M. Österdahl.

Reservation af Sko g sinspektör en Kjellerstedt.

Då åtskilliga af pluraliteten inom Skogskomitén fattade beslut icke
öfverensstämma med mina åsigter, har jag mot dessa beslut velat anmäla
min reservation; Och får jag i sådant afseende först rikta några anmärkningar
emot uppskattningen af de nuvarande skogstillgångarne.

Enligt tabellen littera Cf hafva inom de Norrländska länen följande
förhållanden i afseende å skogstillgångarne blifvit aproxirnativt beräknade
nemligen:

att Norrbottens län å en ytvidd af 30,325,855 qvadratref, motsvarande
nära 5,415,332 tunland, skogbärande mark skulle för närvarande
ega en grundmassa af 11,251,364,300 kubikfot, som årligen med
en omdrefstid af 230 år för mogna träd och minst 50 år för annat virke,
eller i medeltal 140 år, under närmaste framtid lemnar en afkastning af
648,627 mogna träd, innehållande 19,458,810 kubikfot, samt 60,908,078
kubikfot af annat virke, eller tillhopa 80,366,888 kubikfot, hvaraf 113,672
mogna träd och annat virke till ett sammanräknadt belopp af 22,734,315
kubikfot erfordras för ortens årliga behof, så att 534,955 mogna träd samt
annat virke med ett innehåll af tillhopa 57,632,573 kubikfot återstå
såsom öfverskott; Och skulle sålunda å den skogbärande marken, i medeltal
räknadt, finnas en grundmassa af minst 371 kubikfot per qvadrat 45 -

354

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN RJELLERSTEDT.

ref, eller omkring 21 famnar å 100 kubikfot fast mått per tunland, en
medelomdrefstid af endast 140 år erfordras, och 2,65 kubikfot, deri inbegripet
0,021 kubikfot moget virke, årligen kunna skördas per qvadratref,
samt 1,5 moget träd, jemte annat virke med tillsammans 300 kubikfots
innehåll, årligen åtgå för hvarje af länets 75,781 innevånare;

att Westerbottens län å en ytvidd af 24,044,262 qvadratref, motsvarande
4,293,618 tunland, skogbärande mark för närvarande skulle ega
en grundmassa af 9,947,310,600 kubikfot, årligen under närmaste framtid,
med en omdrefstid af 210 år för mogna träd och minst 50 år för annat
virke, eller i medeltal 130 år, gifvande en afkastning af 521,647 mogna
träd, om 15,649,410 kubikfots innehåll, samt 60,868,363 kubikfot af annat
virke, eller tillhopa 76,517,773 kubikfot, hvaraf anses erfordras för
ortens behof 133,855 mogna träd och annat virke till ett sammanräknadt
belopp af 26,771,085 kubikfot, samt återstå såsom årligt öfverskott
387,792 mogna träd och annat virke med ett gemensamt innehåll af
48,146,688 kubikfot, hvadan sålunda å den skogbärande marken, i medeltal
räknadt, skulle finnas en grundmassa af i det närmaste 414 kubikfot
per qvadratret eller något öfver 23 famnar å 100 kubikfot fast mått
per tunland, en medelomdrefstid af endast 130 år erfordras, något öfver
3,18 kubikfot, deribland 0,022 kubikfot moget virke årligen kunna skördas
per qvadratref, samt 1,5 moget träd och annat virke, med ett innehåll af
tillsammans 300 kubikfot, årligen åtgå för hvarje af länets 89,237 invånare;

att Wester-Norrlands län å en ytvidd af 19,526,245 qvadratref, motsvarande
3,486,829 tunland, skogbärande mark skulle för närvarande
ega en grundmassa af 10,711,854,842 kubikfot, årligen under närmaste
framtid, med en omdrefstid af 190 år för mogna träd och minst 50 år för
annat virke, eller i medeltal 120 år, lemnande en afkastning af 697,649
mogna träd, innehållande 20,929,470 kubikfot, samt 68,335,987 kubikfot
af annat virke, eller tillhopa 89,265,457 kubikfot, hvaraf 196,529 mogna
träd och annat virke till ett sammanräknadt belopp af 36,685,335 kubikfot
anses erfordras för ortens årliga behof, samt 501,120 mogna träd

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN KJELLERSTEDT.

355

och annat virke med ett innehåll af tillhopa 52,580,122 kubikfot återstå
såsom öfverskott; Och skulle sålunda å den skogbärande marken, i
medeltal räknadt, finnas en grundmassa af i det närmaste 549 kubikfot
per qvadratref eller nära 31 famnar å 100 kubikfot fast mått per tunland,
en medelomdrefstid af endast 120 år erfordras, något öfver 4,57 kubikfot,
deribland 0,036 kubikfot moget virke, årligen kunna skördas per qvadratref,
samt 1,5 moget träd jemte annat virke, med ett innehåll af tillsammans
280 kubikfot, årligen åtgå för hvarje person af länets 131,019 invånare;

att Jemtlancls län å en utvidd af 20,684,571 qvadratref, motsvarande
3,693,673 tunland, skogbärande mark skulle ega en grund massa
af 11,237,463,755 kubikfot, årligen under närmaste framtid, med en omdrefstid
af 190 år för mogna träd och minst 50 år för annat virke, eller
i medeltal 120 år, gifvande en afkastning af 765,371 mogna träd, om
22,961,130 kubikfots innehåll, samt 70,684,400 kubikfot af annat virke
eller tillhopa 93,645,530 kubikfot, hvaraf anses erfordras för ortens årliga
behof 105,123 mogna träd och annat virke till ett sammanräknadt
belopp af 19,622,960 kubikfot, samt återstå såsom öfverskott 660,248
mogna träd och annat virke med ett gemensamt innehåll af 74,022,570
kubikfot, hvadan sålunda å den skogbärande marken, i medeltal räknadt,
skulle linnas en grundmassa af i det närmaste 543 kubikfot per qvadratref
eller något öfver 30 famnar å 100 kubikfot fast mått per tunland,
en medelomdrefstid af endast 120 år erfordras, något öfver 4,52 kubikfot,
deribland 0,037 kubikfot moget virke, årligen kunna skördas per qvadratref,
samt 1,5 moget träd jemte annat virke med ett innehåll af tillsammans
280 kubikfot årligen åtgå för hvarje person af länets 70,082 invånare
; samt

att Gejleborgs län å en ytvidd af 15,861,046 qvadratref, motsvarande
2,832,330 tunland, skogbärande mark skulle ega en grundmassa af
8,250,354,831 kubikfot, som årligen under närmaste framtid, med en omdrefstid
af 170 år för mogna träd och minst 50 år för annat virke eller
i medeltal 110 år, lemnar en afkastning af 640,706 mogna träd, inne -

356

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN KJELLERSTEDT.

hållande 19,221,180 kubikfot, samt 55,782,046 kubikfot af annat virke,
eller tillhopa 75,003,226 kubikfot, hvaraf 218,550 mogna träd och annat
virke till ett sammanlagdt belopp af 40,796,235 kubikfot anses erfordras
för ortens årliga behof, samt 422,156 mogna träd och annat virke
med ett gemensamt innehåll af 34,206,989 kubikfot återstå såsom årligt
öfverskott; Och skulle sålunda å den skogbärande marken, i medeltal
räknadt, finnas en grundmassa af något öfver 520 kubikfot per qvadratref
eller omkring 29 famnar å 100 kubikfot fast mått per tunnland, en
medelomdrefstid af endast 110 år erfordras, något mer än 4,7 kubikfot,
deraf 0,040 kubikfot moget virke årligen skulle kunna skördas per qvadratref,
samt 1,5 moget träd jemte annat virke med ett innehåll af tillsammans
280 kubikfot årligen åtgå för hvarje af länets 145,701 invånare.

Jemföres det öfverskott i mogna träd, som härförut beräknats att,
efter afdrag af behofvet inom orterna, årligen inom de serskilda länen
uppkomma, med den af Komitén i tabellen littera F uppgjorda aproximativa
beräkning öfver det antal träd, som till sågtimmer, bjelkar och sparrar
blifvit för industriela ändamål förbrukade, framstår: att under 1868
en öfverafverkning egt rum af 199,956 träd inom Norrbottens län, 607,730
tr;\d inom Westerbottens län, 885,599 träd inom Wester-Norrlands län,
602,115 träd inom Jemtlands län samt 481,304 träd inom Gefleborgs län;
eller tillsammans för hela Norrland 2,776,704 träd.

För en fullständig motivering af de anmärkningar, som kunna framställas
emot förestående beräkningar, vore det af nöden att ingå i
granskning af de special-kalkyler, hvarpå de grundas, men då detta skulle
blifva alltför vidlyftigt och svårligen kunna åstadkommas förutom upprättande
af serskilda tabeller samt derjemte fordra allt för stort utrymme,
inskränker jag mig till anförande af följande för de Norrländska
länen i allmänhet gällande anmärkningar:

Den uppgifna ytvidden innefattar visserligen för skogsproduktion
duglig mark, men denna är ingalunda öfverallt skogbärande, såsom i
tabellen antydes, utan till en del skoglös, i anseende till detsamma

357

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN KJELLERSTEDT.

öfvergångne skogseldar, svedjande, kalhuggningar, stormfällningar och
insekthärjningar, så att omkrin g 1 10 torde böra betraktas såsom icke
skogbärande. Med anledning af denna minskning i skogbärande ytvidd,
och då öfverafverkning ovedersägligen under sednast förflutna decennier
egt rum uti Norrlands samtliga provinser, enär ingen, som under loppet
af de sistförflutna 20 å 30 åren egt kännedom om Norrlands skogar,
med verklig öfvertygelse lärer kunna förneka, att deras tillgångar i allmänhet
minskats, der afverkning fortgått, och då å de jemförelsevis mindre
trakter, der afverkning ej skett, de föga torde hafva vunnit i tillökning,
emedan skogens grundmassa under sådant förhållande icke oupphörligen
kan ökas utan förmedlas genom den förbrukning naturen sjelf
åstadkommer; då inom betydliga delar af kustlandet ej blott tillgång
å såg- och byggnadstimmer saknas, utan äfven frisk skog af endast några
tums diameter vid roten som oftast måst tillgripas för fyllande af
de nödvändigaste behofven; då det slutligen icke är möjligt att inom
åtskilliga socknar, der större afverkning under en längre följd af år fortgått,
t. ex. Piteå, Råneå och Öfver-Calix i Norrbotten, Bjurholm, Nordmaling
och Burträsk i Westerbotten, Rätan, Ytter- och Ofver-Högdal
samt Ström i Jeintland, Borgsjö, Torp, Häfverö, Attmar, Ramsele, Liden,
Anundsjö och Björna i Wester-Norrland samt Bergsjö, Ljusdal och Bollnäs
i Helsingland, så rika skogstillgångar för närvarande kunna finnas,
att grundmassan med endast omkring 20 å 25 procent understiger den,
hvilken markens omsorgsfulla behandling och vård beräknats kunna ega
i framtiden; så bör, enligt min öfvertygelse, den beräknade nuvarande
grundmassan nedsättas såväl beträffande mogna träd som annat virke.
I följd häraf och då derjemte den af pluraliteten beräknade omdrefstiden
för moget virke bör ökas samt den för husbehof beräknade årliga
åtgången för hvarje person blifvit för lågt uppskattad, emedan tillräckligt
afseende ej fästats å det inom åtskilliga orter rådande öfverflöd i
byggnader och misshushållning med bränsle och ej heller å den mängd
byggnader, som erfordras i flottleder, å den afverkning, som eger rum

358

RESERVATION AE SKOGSINSPEKTÖREN KJELLERSTEDT.

för barktägt och lafbete åt rehnarne samt å de oerhörda qvantiteter
bränsle, som konsumeras under arbeten i skogarne, af vallhjon och lappar,
under timmerflottning, höbergning, jagt, fiske m. m.; så måste äfven
den årliga afkastningen under närmaste framtid, synnerligen hvad det
beräknade årliga öfverskottet beträffar, betydligt nedsättas. Härtill kommer,
att alla de inom afiägsnare trakter befintliga träd, hvilka äro förtorkade,
skadade af röta, vindfällda eller af mindre dimensioner och
derföre ej för närvarande ega det värde, som motsvarar kostnaderna för
deras framdrifning till afsättningsort, icke kunna beräknas såsom någon
användbar tillgång, emedan de endast förbrukas genom skogseldar eller
naturlig förruttnelse, då deremot inom tätare bebodda trakter skogseffekter
tagas, så länge tillgång finnes och utan afseende derå, att grundmassan
oupphörligen förminskas.

På grund af hvad förut blifvit anfördt är det min öfvertygelse, att
för samtliga de Norrländska länen i beräkningen bör göras en sådan
förändring i afseende å grunderna för uppskattandet af de nuvarande
skogstillgångarne och behofvet af skogseffekter inom orterna, att: för
Norrbottens län grundmassan minskas med 25 procent och antalet mogna
träd med 20 samt omdrefstiden för moget virke beräknas till 280 år
och behofvet inom orten till 400 kubikfot för hvarje person; för Westerbottens
län grundmassan minskas med 25 och antalet mogna träd
med 20 procent samt omdrefstiden för moget virke beräknas till 260 år
och behofvet inom orten till 400 kubikfot för hvarje person; för Weste/r-Norrlands
län grundmassan minskas med 25 och antalet mogna
träd med 20 procent samt omdrefstiden för moget virke beräknas
till 230 år och behofvet för orten till 300 kubikfot för hvarje person;
för Jemtlands lön grundmassan minskas med 25 och antalet mogna
träd med 20 procent samt omdrefstiden för moget virke beräknas till
230 år och behofvet för orten till 350 kubikfot för hvarje person; och
att för Gefleborgs län såväl grundmassan som antalet mogna träd minskas
med 20 procent samt omdrefstiden för moget virke beräknas till

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN KJELLERSTEDT.

359

210 år och behofvet inom orten till endast 280 kubikfot för hvarje person,
da, i medeltal räknadt för de särskilda länen, följande resultat visar
sig nemligen:

Norrbottens län:

Medeloindrefstid 165 år.

Grundmassa...................................................

Årlig afkastning un- |518,902 mogna träd = 15,567,060 k.-fot.
der närmaste tiden (Annat virke .............. 35,575,505 »

Årligt behof förorten

[113,672 mogna träd = 3,410,160 k.-fot.
(Annat virke ............... 26,902,240 »

Ärligt öfverskott l«5,230 mogna träd= 12,159,900 k.-fot.

[Annat virke ............... 8,673,265 »

8,438,523,225 k.-fot.
51,142,565 »

30,312,400 »

20,830,165 »

Westerbottens län:

Medeloindrefstid 155 år.

Grundmassa.................................................................................... 7,460.482,950

Årlig afkastning un- 1417,318 mogna träd = 12,519,540 k.-fot.
der närmaste tiden {Annat virke .............. 35,612,608 »

, [133,855 mogna träd = 4,015,650 k.-fot.

Ärligt behof for orten \

(Annat virke ............... 31,679,150 »

Ärligt öfverskott (883,463 mognatrM= 8,503,890 k,fot.

(Annat virke .............. 3,933,458 »

48,132,148 »

35,694,800 »

12,437,348 »

Wester-Norrlands län:

Medelomdrefstid 140 år.

Grundmassa................................................................................... 8,033,891,132 »

Årlig afkastning un- [558,119 mogna träd = 16,743,570 k.-fot.

der närmaste tiden {Annat virke ............... 40,641.367 » 57 384 937 »

, [196,529 mogna träd = 5,895,870 k.-fot.

Ärligt behof for orten <

IAnnat virke ............... 33,409,830 »

39,305,700

-fot.

s , ..„ , ,, [361,590 mogna träd = 10,847,700 k.-f

Ärligt öfverskott ■!

(Annat virke ............... 7,231,537 » 18,079,237

360

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN KJELLERSTEDT.

Jemtlands län:

Medelomdrefstid 140 år.

Grundmassa.......................................................

Årlig afkastning un- [612,297 mogna träd=

der närmaste tiden (Annat virke .............

[ 10 5,12 3 mogna träd =

Årligt behof för orten

(Annat virke ..............

Årligt öfverskott

[507,17 4 mogna träd =
(Annat virke .............

18,368,910 k.-fot.
41,881,967 »

3,153,690 k.-fot.
21,375,010 »

15,215,220 k.-fot.
20,456,957 »

8,428,122,816 k.-fot.

60,200,877 »

24,528,700 »

35,672,177 »

Gefleborgs län:
Medelomdrefstid 130 år.

Grundmassa.................................................

Årlig afkastning un- [512,565 mogna träd =
der närmaste tiden (Annat virke .........

Årligt behof för orten

(218,550 mogna träd =
Annat virke .............

Årligt öfverskott

(294,015 mognaträd=
(Annat virke .............

............................. 6,600.283,865

15,376,950 k.-fot,

35,394,464 » 50,771.414

6,556,500 k.-fot.

34,239,500 » 40,796,000

8,820,450 k.-fot.

1,154,964 » 9,975,414

Norrlands samtliga fem län skulle sålunda för närvarande lemna ett årligt öfverskott
af ............... 1,851,472 mogna träd = 55,544,160 k.-fot.

Annat virke 41,450,181 » 96,994,341 k.-fot.

Då denna beräkning jemföres med den i tabellen littera F upptagna
förbrukning för industriel ändamål af sågtimmer och bjelkar samt
sparrar år 1868, visar sig en öfverafverkning under berörde år hafva
egt rum inom Norrland af ej mindre än 3,431,490 mogna träd, deraf
329,681 träd belöpa sig på Norrbottens län, 712,046 på Westerbottens,
1,025,129 på Wester-Norrlands, 755,189 på Jemtlands och 609,445 på
Gefleborgs län.

Detta resultat är ganska nedslående och torde med fästadt afseende
å den stora ytvidd, Norrlands skogsmark innefattar, vid ett flygtigt be -

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN KJELLERSTEDT.

361

traktande förefalla föga öfverensstämmande med verkliga förhållandet,
synnerligast som exporten till en början ej varit särdeles stor, utan endast
småningom ökats och först under sednast förflutna decennier uppgått
till det respektabla belopp, sista årens tulljournaler angifva. Jag
anser mig af denna orsak samt med hänsyn till den vigt, det för skogarnes
framtida bestånd innebär, att de nuvarande skogstillgångarne ej
så högt uppskattas, att den efter uppskattningen beräknade afverkningen
under närmaste framtid leder till grundmassans förminskning, böra
till stöd för mina uppgifter och beräkningar åberopa åtskilliga dels af
Komitén förut anföi’da, dels på min egen erfarenhet grundade uppgifter,
för åstadkommande af en närmare belysning af förhållandena, sådane de
utvecklat sig från en aflägsnare tid intill den nuvarande.

De Norrländska skogarne anlitades under fordna tider endast för
landets fåtaliga befolknings enskilda behof samt till någon del för bergverken
och ansågos mera utgöra hinder för odlingens framsteg än vara
gagnande, hvilken åsigt bestyrkes af äldre afvittringshandlingar, uti
hvilka den bästa skogsmarken, såsom varande föga gagnelig för bete,
ofta benämnes »onyttig mark». — Efterhand börjades med anläggning af
mindre sågverk, och för att uppmuntra tillgodogörandet af de rika skogstillgångarne
och derigenom åstadkomma en inkomstkälla för landet beviljades
sågverken, för betryggande af deras bestånd, vissa »privilegier»,
hufvudsakligen grundade på Kongl. Maj:ts nådnga Bref den 23 Februari
1739, att emot obetydlig stubböresafgift från lämpligt belägna kronornarker
erhålla en bestämd med skogarnes bestånd förenlig årlig stockfångst,
hvilket hade till påföljd, att, synnerligast inom de trenne nordligaste
länen, en mängd privilegierade sågverk uppkommo, intilldess
Kongl. Maj:t, antagligen med fästadt afseende derå, att någon särskild
uppmuntran till skogarnes användande och förädling ej vidare påkallades,
genom nådiga Brefven af den 3 Juni 1820 och 2 Maj 1826 förordnade,
att något tillstånd till stockfångst från kronans skogar icke vidare
skulle meddelas. — Efter denna tid, synnerligast under sistförflutne 10

362

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN KJELLERSTEDT.

ä 20 åren, hafva likväl de flesta och största samt för vidsträcktare förbrukning
konstruerade och afsedda sågverken, oberoende af sådan stockfångst,
blifvit anlagda; och hafva samtliga dessa sågverk, jemte den köpenskap,
som i öfrigt bedrifvits med bjelkar, bräder och plankor, försågade
vid mindre sågqvarnar och för hand, sparrar, m. m., föranledt
den nuvarande betydliga afverkningen för export. Det vill synas, som
skulle skogarne, under sådant förhållande, böra vara i godt stånd och
att den större afverkning, som under sednaste decennier egt rum, ej
bordt på ett till grundmassans förminskning verkande sätt ingripa i de
besparingar, livilka man gerna vill föreställa sig skulle vara hopade inom
vidsträckta urskogar; men i verkligheten gestalta sig omständigheterna
annorlunda. Först och främst är Norrlands jordmån i allmänhet mager
och dess klimat står nära det arktiska, hvilka förhållanden ej medgifva
en hastig och rik utveckling i skogsvegetationen. Vidare hafva förut
omnämnda skogseldar, åstadkomna, såsom ännu ofta sker, för anskaffande
af tillfälligt bete, eller genom vårdslöshet af vallhjon och andra personer,
ej allenast försämrat jordmånen, utan derjemte konsumerat betydligt
mera skog än sågverken samt antingen helt och hållet förtärt all
skog å den mark, de öfvergått, och förorsakat en mängd vindfällen till
hinder för återvext och traflk inom brandfälten, eller qvarlemnat äldre och
medelålders skog i skadadt skick och glesa bestånd. De äldre sågverken,
hvilkas verksamhet inskränkt sig till en jemförelsevis mindre förbrukning
af sågtimmer, hafva ej kunnat vidkännas höga omkostnader
för längre flottleders upprensning och iståndsättande utan en längre
tidsföljd afhemtat sitt timmerbehof å de i floddalarne närmast belägne
skogarne, som derigenom blifvit alltför hårdt anlitade, hvilket äfven
varit förhållandet med skogarne i mera bebodda trakter af de ifrågavarande
Norrländska provinserna, medan befolkningen derstädes likaledes
uppsökt sitt behof af skogseffekter inom närmast belägna skogar. I afseende
å sådane skogar, som tilläfventyrs undgått skogseldar eller annan
afverkning och således fritt fått tillvexa och utveckla sig, får man ej

RESERVATION AE SKOGS1NSPEKTOREN KJELLERSTEDT.

363

obetingadt antaga, att dessa, ehuru det understundom inträffar, att de
till det mesta äro beväxta med äldre skog, i allmänhet ega en stor
grudmassa, ty vanligen förekomma träden i en blandning af alla åldrar,
då de äldre, kämpande för sin tillvaro, undertrycka de yngre, som åter
i sin ordning sträfva att undantränga de förstnämnda; under hvilka
omständigheter förbrukningen, som endast sker genom inverkan af förruttnelse
och insekter, går långsamt, skogsbestånden vanligen äro ojerana
eller glesa och såväl grundmassan som den årliga tillvexten endast
uppnå medelmåttig storlek. Hvad slutligen beträffar den inverkan, afverkningen
hitintills haft å skogarne öfverhufvud, eller i deras allmännelighet
betraktade, så ligger det utom allt tvifvel, att det betydliga
hygge af mindre virkesdimensioner för husbehof och afsalu, som inom
åtskilliga orter å kustlandet, förnämligast uti Norrbottens södra och
Westerbottens norra del, förekommit, måste hänföras under benämning
skogssköfling, hvaremot den i öfrigt hitintills skedda afverkningen, med
undantag deraf att frisk skog företrädesvis tagits och den skadade i följd
deraf till någon del qvarlemnats, egentligen är att betrakta såsom en
största delen af Norrland öfvergången utgallring af skadad, öfvermogen
och gammal skog, som utgjort dominerande bestånden i de från kustlandet
atiägsnare belägna socknarne, och kan sålunda, i dess helhet betraktad,
icke hafva verkat till synnerlig stor skada. Denna gallringsperiod
är likväl snart tilländalupen och då befinnas skogarne i ett sådant
öfvergångsstadium, att en friskare tillvext, för framtiden väl är att
förvänta, men deras grundmassa har blifvit betydligt nedsatt och kan
omöjligen lemna den årliga tillvext, Komitén beräknat, samt än mindre
motsvara nuvarande förbrukning för export och inom orterna.

Norrlands skogsmark är i allmänhet tydligt begränsad, i följd hvaraf
jordbruket icke kan, utom hvad beträffar Norrbottens och Jemtlands
län, från densamma komma att göra särdeles stora inkräktningar. Norrland
måste således förblifva ett skogsland, hvars hufvudsakliga export
bör komma att utgöras af dess skogars alster, hvarföre det är af särde -

364

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTOREN KJELLERSTEDT.

les vigt att skogarne, till gagn för staten och för deras egare, väl våndas
och icke öfverlemnas till en sådan förödelse, att de vidsträckta
skogsmarkerna lemna föga eller ingen afkastning och den så ofta om ordad
e faran för klimatets försämring öfvergår till verklighet. Man kan
ej förvänta, att säljare och köpare af skogseffekter, ledda af patriotism
eller tanke på efterkommande, skola moderera afverkningen, emedan de
förra vanligen icke förstå sitt eget bästa, utan fästa sig endast vid inkomsten
för tillfället, och de sednare aldrig lära komma att tryta, ty
äfven om en eller annan skulle inskränka sina spekulationer, skola alltid
nya spekulanter i sådant fall uppträda. Dessutom har det visat sig, att
förbrukningen af skog sedan år 1868, eller efter den tid Komiténs uppgifter
omfatta, ökats till följd af åtskilliga nya sågverksanläggningar
samt andra för trävaruexport vidtagna åtgärder, hvarjemte, i anseende
till de stora kapitaler, som för trävarurörelsens bedrifvande blifvit nedlagda
i och för köp af skogshemman eller afverkningsrätt å enskildas
skogar, sågverks- och dammbyggnaders uppförande, vattendrags försättande
i flottbart skick, anläggning af lastageplatser, m. m., mäktiga intressen
verka emot en förminskning i ,afverkningen, som störande skulle
komma att ingripa i afseende å de beräknade fördelarne vid affärernas
bedrifvande. Omständigheterna fordra emellertid, att förbrukningen på
ett eller annat sätt inskränkes, såvida det i förutnämnde tabell littera
Cf beräknade framtida förhållandet i afseende å skogstillgångarne skall
kunna realiseras och ej öfvergå till en tom framtidshägring, samt Norrlands
folk skall kunna undvika den förödmjukelsen att framdeles, mer
än hitintills, ställas i beroende af statens understöd och enskild välgörenhet,
ty äfven för närvarande utgöres den hufvudsakliga exporten af
skogarnes alster, och, i samma mån denna inkomstkälla utsinar, minskas
utsigterna för befolkningens bergning, och detta så mycket mera, som
större delen af den handelsvinst, denna export lemnar, går utom Norrland,
emedan en mängd personer, som använda sina kapitaler för bedrifvande
af sågverksrörelse, eller uppköp sf skogseffekter, äro bosatte

RESERVATION AF SKOGSINSPKETÖREN KJELLERSTEDT.

365

inom andra provinser eller å utrikes ort, i följd hvaraf berörde vinst i
ringa mon användes för jordbrukets förkofran eller Norrlands höjande i
öfrigt uti industrielt hänseende, utom hvad sågverksindustrien beträffar,
hvilken, på samma gång skogstillgångarne taga slut, naturligtsvis kommer
att försvinna till ett intet, endast efterlemnande ruiner, vittnande
om dess fordna tillvaro, samt en mängd arbetslöst folk.

Rörande tabellerna litteris D j och Ef vill jag hafva anmärkt, att
dessa äro i ännu högre grad än tabellen littera Cf grundade på aproximativ
beräkning, emedan de uti förstnämnda tabeller upptagna mera
enstaka stående skogsmarker blifvit, i afseende å grundmassa och afkastning,
jemförda med det beräknade medeltalet af skogstillsånsarne

<—> o o

uti de socknar, inom hvilka berörde skogsmarker äro belägna; att, öfver
hufvud taget, Kronans parker inom Gefleborgs och Wester-Norrlands län,
östra delen af Jemtland, sydligaste delen af Westerbotten samt i åtskilliga
trakter af Norrbotten för närvarande ega större skogstillgångar än
enskildas skogar; att kronoparkerna och öfverloppsmarkerna i allmänhet
för framtiden böra lemna högre afkastning än enskildas skogar, emedan
förordnadt blifvit, att hushållningen med desamma skall ordnas för rationel
timmerblädning, enligt afverkningsplaner, livilka efter hand skola
upprättas, och någon utgallring af husbehofsvirke, som menligt kan inverka
på skogsbestånden, å desamma icke förekommer; samt att en stor
del af boställena inom Gefleborgs, Jemtlands och Wester-Norrlands län
likaledes för närvarande ega en relativt större tillgång å skos än enskildas
hemman, hvaremot de flesta boställen inom Westerbottens och
Norrbottens län, som undergått afvittring och i följd deraf blifvit i den
sistnämnda tabellen upptagne, i det närmaste sakna tillgång å såg- och
byggnadstimmer.

Vidare har jag, i afseende å den föreslagna Skogsordningen, att
anföra:

l:o. Emot den i Kap. 11 § 58 bestämda afgiften af 6 öre för hvarje
inom Lappmarkerna till försäljning utsynadt träd, som vid 16 fots af -

366

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTOREN KJELLERSTEDT.

stånd från roten håller minst 8,3 tum i genomskärning, att denna afgift,
enligt min åsigt, är allt för lågt beräknad. Den kostnad af 4,3 öre per
träd, som under sednare tiden utgått för utsyningen, på hvilken kostnad
bestämmelsen om förstnämnde afgift grundats, har endast utgjort
ersättning för den tid, skogstjenstemännen vistats å förrättningsställena,
men deremot icke för resor i och för utsyningar och kontroll; och då
dessutom, enligt af Komitén föreslagna lagbestämmelser, äfven andra
resor för tillsyn och vård af hemmans- och nybyggesskogarne inom Lappmarkerna
skulle förekomma, så anser jag, att, för betäckande al de kostnader
Kronan kommer att vidkännas i och för nödig tillsyn och vård
om sistberörde skogar, afgiften för hvarje träd bör höjas till minst 10 öre.

2:o. Emot föreskriften i Kap. 11 § 67, rörande försäljning af virke.
Stora svårigheter komma, efter min öfvertygelse, att möta vid tillämpning
af berörde föreskrift. Det är nemligen nära nog omöjligt för revierförvaltarne
att, synnerligast å sådana trakter, der afverkning förut ej
förekommit och en mängd gammal, skadad skog finnes, kunna bedöma,
till hvilken klass hvarje träd bör hänföras, enär som oftast måste inträffa,
att träd, som blifvit upptagna under en sämre klass, lemna virke af
större värde, än de högre klassificerade, eller att träd, som blifvit upptagna
såsom dugliga, befinnas skadade och'' odugliga, oaktadt klassificeringen
verkställts efter bästa öfvertygelse samt af personer med vana att
bedöma dylika förhållanden. Revierförvaltarnes ställning blifver äfven
under sådana omständigheter i hög grad obehaglig; ty dels uppstå utan
tvifvel ert mängd tvistigheter vid utvisning och stämpling af försåld skog,
emedan köparne naturligtvis söka att bekomma virke af möjligaste bästa
beskaffenhet; dels ock torde revierförvaltarne blifva utsatte för anmärkningar
af vederbörande, som ega att utöfva kontroll öfver skogsafverkningen,
enär dessa understundom med skäl kunna finna anledning att
anse det afverkade virket vara af sådan qvalitet, att köparne blifvit
gynnade. Mig synes det, som Kongl. Skogsstyrelsen, i fråga om försäljning
af skog från Kronans mark, borde ega att meddela de föreskrifter,

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN KJELLERSTEDT.

367

som påkallas och befinnas fördelaktigast, men att anbuden vid auktion
företrädesvis böra ske efter dimensionerna å virket, som erhålles af de
träd, hvilka till försäljning utbjudas, då hvarken Kronan, i egenskap af
säljare, eller köparne i ringaste mon förnärmas, emedan beskaffenheten
och värdet af hvad som säljes med säkerhet kan uppskattas, och vederbörande,
som ombesörja försäljningen, således kunna bedöma, hvad som
bör betalas, samt spekulanterna, hvilka anbud som kunna göras. Detta
sätt att försälja skogseffekter är dessutom ganska enkelt. Man upprättar
en tariff, upptagande inom orten brukliga och begärliga dimensioner å
virke, samt bestämmer en medellängd inom hvarje till försäljning afsedt
parti. Vid auktion utbjudes det till försäljning afsedda trädantalet i en
eller flera poster, men anbuden ske efter i tariffen upptagna dimensioner.
Sedan afverkningen egt rum och virket inom viss föreskrifven tid
blifvit upplagdt å bestämda platser, afmätes detsamma i revierförvaltarens
och köparens eller hans ombuds närvaro, hvarefter liqvid, grundad
på de gjorda anbuden, å utsatt tid erlägges till det belopp, mätnings1
istan visar. Det uppmätta virket kontrollstämplas, när sådant anses
nödigt eller säi^skildt begäres.

3:o. Emot Kap. 14 §§ 84 och 8ö, rörande straffbestämmelser för
skogsåverkan, finner jag mig föranlåten anmärka, att, sedan numera
eganderätten till skog i allmänhet blifvit bestämd, utom å oafvittrade
trakter, der likväl hvarje hemmans- eller nybyggesinnehafvare tillsvidare
blifvit anvisad ett visst begränsadt område för sin afverkningsrätt, synes
äfven billigheten fordra, att skog inbegripes under samma eganderättens
helgd, som tillkommer öfriga jordens produkter och annan egendom. Det
kan ej heller af allmänna rättsmedvetandet gillas, att tillgrepp af skog, som
obestridligen utgör en förseelse af enahanda beskaffenhet som tjufnad,
icke lagligen skall anses innebära samma moraliska brottslighet, då skogen
dessutom är svårare att behörigen skydda; hvarjemte en sådan skillnad
i straffbestämmelse för brott af samma natur, hvilken liksom antyder
att brottet, när det gäller skog, visserligen ej är tillåtet, men likväl

368

RESERVATION AF SKOGSINSPEKTÖREN KJELLERSTEDT.

icke utgör någon neslig förseelse, mera leder till uppmuntran, än förekommande
af detsammas begående. Med stöd af hvad sålunda blifvit.
an för dt, och då en förändrad straffbestämmelse för skogsåverkan utan
tvifvel förr eller sednare af omständigheterna kommer att påkallas och
framtvingas, samt medvetandet om en sådan förändring företrädesvis böi
inplantas hos allmänheten, medan skogen ännu icke stigit till det höga
värde, som den antagligen i en icke långt aflägsen framtid kommer att
ega; och då äfven Rikets Ständer vid 1855 års Riksdag samt den af
Ivongl. Maj:t den 20 Juni samma år förordnade Komité för afgifvande
af förslag till befrämjande af en förbättrad skogshushållning, uti afgivet
underdånigt betänkande den 28 Juni 1856, uttalat den åsigt, att skogsåverkan
bör såsom tjufnad betraktas, samt densamma inom grannländerna
Danmark och Norrige anses såsom tjufveri, är min åsigt, att den, som
å Kronans eller annans mark tillgriper skog eller i sådant tillgrepp är
delaktig, må, med hänsyn till värdet af det tillgripna, bestraffas såsom
för stöld, enligt gällande Strafflag.

Slutligen anser jag mig böra tillkännagifva, att jag icke deltagit i
den af Komitén, uti motiverna till 15 Kap., uttalade åsigt om behofvet
af förändring uti nu gällande Instruktion för Skogsstyrelsen och Skogsstaten,
dels emedan det synes mig vara allt för tidigt att föreslå ändring
i berörde instruktion, enär densamma först med innevarande års början
inträdt i gällande kraft och följderna af densammas tillämpning alltså
icke kunnat hinna visa sig, dels ock derföre att denna fråga nära berörer
mig personligen, i egenskap af Skogsinspektör uti 2:dra distriktet,
af hvilket sistnämnde skäl jag ej heller deltagit uti beslutet rörande
reseersättning åt Skogsinspektörerna.

Stockholm den 31 December 1870.

Axel Fr. Kjellerstedt.

Reservation af v. Häradshöfding en A strand.

Komitéens beslut i § 58 af förslaget till Skogsordning för Norrland
att bestämma afgiften till kronan för utsyning af träd till kronohemmansåboer
samt hemmansinnehafvare och nybyggare å trakter, der afvittring
ännu icke egt rum, till 6 öre för hvarje träd, kan jag icke biträda.
Till stöd för denna min från Komitéens pluralitet afvikande mening
har jag hufvudsakligast att åberopa de motiver, hvilka af Komitéen
till stöd för dess beslut afgifvits, eller att utsyningsafgiften bör ersätta
staten ej endast den kostnad, som uppkommer af trädens utstämpling,
utan jemväl för de utgifter, hvilka drabba statsverket för tillsyn och
kontroll å de skogar, å hvilka ifrågavarande utstämpling kan ifrågakomma.
Men en dylik ersättning kan omöjligen erhållas af en till blott
6 öre per träd bestämd afgift. Under åren 1866, 1867 och 1868 har
kostnaden för blotta utstämplingen af skog å frälse- och skattehemman
i oafvittrade trakter samt krono-hemman och nybyggen i de fem norrländska
länen uppgått i medium till nära 5 öre per träd. Dessa 5 öre,
uppkomne genom i nu gällande författning bestämd rese- och traktaments-ersättning
till den jägeri-tjensteman, som verkställt utstämplingen,
skulle således efter Komitéens åsigt blott erfordra en förhöjning af 1
öre för att betäcka kostnaden för erforderlig tillsyn och kontroll å ifrågavarande
skogar. Men för att bevisa det orimliga i detta antagande,
synes mig blott behöfva erinras, att denna tillsyn och kontroll i främsta
rummet skall utöfvas af Jägmästarne och Kronojägarne, hvilka samtliga
efter Komitéens å annat ställe väl motiverade förslag skola erhålla ersättning
af staten för sina resor jemväl å dessa skogar, samt att en
dylik tillsyn och kontroll icke kan utöfvas utan långt oftare förekom 47 -

370

RESERVATION AF V. HÄRADSHÖFDINGEN ÅSTRAND.

mande färder, än de hvilka af blotta utstämplingen påkallas. Om äfven
den kostnad, staten för dessa skogars skötsel får vidkännas, i väsentlig
mån kommer att betingas af vederbörande Jägmästares nit i utöfningen
af sina tjensteåligganden, bör väl icke utsyningsafgiften bestämmas så
låg, att icke staten under alla förhållanden derigenom verkligen ersättes
för sina i berörda hänseende häfda kostnader af samma personer, hvilka
ensamne deraf komma att skörda hela vinsten, en större eller uthålligare
afkastning af skogen. Men en dylik ersättning kan icke vinnas
med mindre än att här ifrågavarande hemmansinnehafvare eller åboer
och nybyggare till staten i utsyningskostnad för hvarje träd erlägga en
afgift af 15 öre. Att detta belopp, oafsedt de vigtiga skäl hvilka af mig
redan blifvit angifna, äfven med hänsyn till frågans historiska utveckling,
icke innebär något obilligt, går jag nu att framhålla. Allt intill
dess Kongl. Maj:ts Förordning den 21 December 18(15 angående utsyning
och försäljning af skogsalster från kronans skogar i Stora Kopparbergs
län och de Norrländska länen utkom, erlades vid utsyning för
afsalu från meranämnde hemman och lägenheter så kallade stubbören
för hvarje träd. Dessa stubbören, hvilka varierade efter trädens beskaffenhet
och för de värdefullaste uppgingo ända till 10 rdr stycket, bestego
sig inom Norrbottens län ensamt, der de dock hufvudsakligen voro
af betydenhet, under år 1865, det sista hvarunder de erlades, till 91,511
rdr 19 öre. Sedan denna ganska betydliga statsinkomst genom 1865
års förordning blifvit efterskänkt, qvarstod dock skyldighet för dem af
hemmansinnehafvare och nybyggare, hvilka erhålla utsyning af skog för
afsalu, att gälda utsyningskostnaden genom att till tjenstgörande revierförvaltaren
erlägga ett sammanräknadt arvode af 7 rdr per dag. Genom
dettas fördelning på det utsynade antalet af träd blef afgiften för hvarje
träd mycket olika, samt har, efter den utredning Komitén i ämnet verkställt,
varierat emellan ’/2 och 35 öre per träd, samt således i medeltal
öfverskjutit af mig nu föreslagna 15 öre. Härförutan torde icke få förbises,
att oaktadt 1865 års utsyningsförordning omfattar såväl Störa Köp -

RESERVATION AF V. HÄRADSHÖFDINGEN ÅSTRAND.

371

parbergs län som de Norrländska länen, så hafva dock redan genom
Kongl. Brefvet till Skogsstyrelsen den 11 April 1867 socknemännen i de
till förstnämnda län hörande oafvittrade socknarne Elfdal och Särna förpligtats
att, i enlighet med hvad som i ämnet gällt före 1865 års förordning,
för hvarje till dem ntsynadt träd erlägga en stubböresafgift af 20
öre per träd jemte utsynings- och utstämplingskostnad.

Hvad åter angår afgift till staten för utsyning af träd till privilegierade
sågverk af dem från kronans skogar årligen tillförsäkrad stockfångst,
så synes mig denna afgift böra förblifva vid 6 öre trädet, hvartill den
ock af Komitéen i 58 § blifvit föreslagen. Skälen härtill äro flerfaldiga.
Dessa sågverk erlägga redan under rubrik stubbören eller skogsränta till
kronan i medeltal en årlig afgift af 9,8 trädet för hvad de efter sina
privilegier erhålla; de kunna aldrig på dessa vilkor bekomma högre årlig
stockfångst än dem en gång för alla blifvit tillagd, äfven om för betäckandet
af denna stockfångst afsätta skogstrakter skulle i framtiden
lemna högre afkastning; och de hafva till slut med tillämpning af 1865
års utsyningsförordning endast fått vidkännas en till högst 1,7 öre per
träd uppgående utsyningskostnad under de tre första åren af denna författnings
tillämpning.

Med stöd af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag, i öfverensstämmelse
med af mig gjord framställning, påyrka omredigering af §
58 i Komitéens afgifna förslag till Skogsordning för Norrland.

J. A. A strand.

Norrbottens

län.

372 Litt. A. visså uppgifter af länsstyrelserna.

»Uppgifter, framställda af Skogskomitén till besvarande af Konungens
Befallningshafvande i Norrbottens län.

Frågor:

l:o.

Finnas socknar, der skogen är
för husbehof otillräcklig? och hvilka
äro dessa socknar?

2:o.

Gifves det socknar, hvarest skogen
är till husbehof endast tillräcklig?
och hvilka äro dessa?

3:o.

Kan befolkningen i dessa socknar
hafva att, genom körslor och
dagsverken vid på annat håll bedrifven
skogsafverkning påräkna någon
inkomst?

4:o.

Har den genom skogsafverkning
af allmogen behållna inkomst
i allmänhet kommit jordbruket till
godo?

5:o.

Kan jordbruket i de trakter,
der skog icke finnes till afsalu,
anses hafva vunnit någon större utveckling? -

Svar:

l:o.

Enontekis Lappmark.

Jukkasjärwi, Öfver-Torneå med
Hietaniemi, Carl Gustafs, NederTorneå,
Neder-Kalix och NederLuleå
socknar.

3:o.

Någon förtjenst genom körslor
och dagsverken på annat håll kan
befolkningen i dessa socknar icke
till nämnvärdt belopp påräkha.

4:o.

Inkomsten af skogsafverkningen

Ö Ö

har i allmänhet icke kommit jordbruket
till godo.

5:o.

I de trakter, der skog ej finnes
till afsalu, och jordbruket således
är hufvudsakligaste inkomstkällan,
har detsamma vunnit större utveckling
än i den skogrika bygden.

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

373

Frågor:

6:o.

Ar allmogens ekonomiska ställning
i allmänhet bättre, der jordbruket
är, om icke den enda, dock
den hufvudsakligaste inkomstkällan?

7:o.

Skulle den säljbara skogens tillgodogörande
på möjligen kortaste
tid vara önskligare än en för all
framtid beräknad, jemnt fortgående
skogsafverkning?

8:o.

Kan anläggningen af nybyggen
anses hafva motsvarat sin hufvudsakligaste
uppgift, jordbrukets utbredning
till aflägsnare trakter?

9:o.

Har det visat sig, huruvida nybyggen
blifvit inom länet eller vissa
delar deraf anlagda mera för skogens
tillgodogörande än för jordens
upparbetande?

Luleå Landskansli i April 1869.

Svar:

7:o.

Allmogens ekonomiska ställning
är i allmänhet bättre, der jordbruket
är den hufvudsakligaste inkomstkällan;
dock måste skogsafverkning,
betraktad såsom binäring till jordkruket
och förenad med hushållning,
mycket bidraga till jordbrukarens
utkomst.

7:o.

En jemnt fortgående skogsafverkning
i förhållande till skogstillgången
är för framtiden nödvändig
för den icke jordbrukande befolkningens
uppehälle och jordbrukarens
understödjande.

8:o.

I allmänhet hafva nybyggen i
enskilda personers händer bidragit
till jordbrukets utbredning i aflägsnare
trakter, ehuru det måste beklagas,
att nybyggen, i synnerhet
då de innehafts af sågverksegare,
icke motsvarat sitt ändamål, landets
uppodlande.

9:o.

Att vid nybyggesanläggningar
af allmogesmän i de skogrika trakterna
stort afseende fästats å lättheten
att åtkomma skog och derigenom
erhålla bidrag till uppehället,
kan icke förnekas, men i allmänhet
har ändamålet med nybyggesanläggningarne,
utom hvad angår dem som
kommit i sågverksegarnes hand, varit
jordens upparbetande.

Landshöfdinge-Embetet:

B. A. Ekström. Y. A. Genberg.

Westerbottens
län.

374

VISSÅ UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

»Till Komitén för ordnandet af de norrländska skogsförhållandena!

Med föranledande af Eder skrifvelse den 23 Juli förlidet år, får
Landshöfdinge-Embetet härjemte öfverlemna ej mindre från Jägeri- och
Kronobetjening infordrade uppgifter för länet, i enlighet med de formulärblanketter
under Litt. A, C och E, som voro berörde skrifvelse vidfogade,
än ock från Tullkammare och Tullinspektioner inkomna uppgifter
å de, under hvartdera af åren 1863—1868, till inrikes orter afskeppade
trävaror och dessas ungefärliga värde. Hvarjemte Landshöfdinge-Embetet,
hvars yttrande äskats i afseende å de i ''formulärblanketten Litt. C
begärda upplysningar angående den aproximativt beräknade arealen af
hemman och lägenheter i Lappmarken, får meddela, att uppgifterna i
nyssberörde hänseende torde vara föga tillförlitliga och att i Lappmarken
icke finnas oskattlagda nybyggen, torp och lägenheter med dispositionsrätt
öfver skogen; utan är en så beskaffad rätt å dessa ställen kronan
förbehållen.

De af Eder under Litt. F framställda frågor får LandshöfdingeEmbetet
besvara i den ordning, de förekomma.

l:o.

Att socknar finnas, der skogen är för husbehof otillräcklig, så att
skog för nämnde ändamål måste från andra socknar hemta», kan icke påstås.
Men väl förekomma byar och hemman i en del kustsocknar, de
der, i följd af en oförståndig hushållning med och vanvård om skogen,
sakna, om ej vedbrand, åtminstone byggnadstimmer till husbehof. Till
detta missförhållande torde i sin mån äfven hafva bidragit, att, vid den
i slutet af förra seklet och början af det innevarande verkställda afvittringen,
åtskilliga byar i dessa socknar icke erhållit fullt utmål i skog;
en brist, som, på många ställen ganska betydlig, först blifvit ersatt

VISSÅ UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

375

genom sednare tiders afvittringsåtgärder, hvarvid dock stundom lärer
inträffat, att den fyllnadsmark, som blifvit byn tillagd, i brist af tillgång
dertill på närmare håll, haft det aflägsna läge, att marken icke
kunnat med fördel under byn bibehållas.

2:o.

Nysåtra och Löfångers socknar kunna sägas vara de enda, der
skogen endast är till husbehof tillräcklig.

3:o.

Den inkomst, befolkningen i nyssnämnde tvenne socknar har att
påräkna genom körslor och dagsverken vid på annat håll bedrifven
skogsafverkning, är ytterst obetydlig. I Nysätra beredes allmogen stundom
en, om ock högst ringa, inkomst genom forsling af bräder från
Andersforss sågverk i Burträsks socken; och ett par i nordvestra delen
af Löfångers socken belägna byar lära hafva någon liten fördel af
grannskapet till Bureå sågverk.

4:o.

Denna fråga kan obetingadt besvaras med nej. Om man afser de
sistförflutna 20 åren, derunder skogsafverkningen inom Länet uppdrifvits
till sin nuvarande höjd, torde man kunna antaga och påstå, att allmogens
behållna inkomst af skogsafverkningen icke allenast icke i allmänhet
kommit jordbruket tillgodo, utan tvertom motverkat detsamma.
Man känner stora byar, exempelvis Björksele och Windel Gransele i
Lycksele socken, hvarest för 20 å 25 år sedan stor välmåga bland
åboerna var allmänt rådande, uteslutande tillkommen genom jordbruket,
då dertill naturligtvis äfven hänföres ladugårdsskötseln, som der varit
och kanske i en stor del af Länet borde vara hufvudsak; hvaremot numera,
sedan skogsafverkningen under många år fortgått i stor skala,
utan hänsyn till skogens bestånd i framtiden och utan afseende å laglig
rättighet till afverkningen, åboerna i nämnde byar, med få undantag,

376

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

äro i dåliga ekonomiska omständigheter och många af dem utarmade.
Och beklagligtvis äro de anförda exemplen icke enstaka fall, utan flera
liknande förefinnas, både i Lappmarken och nedre landets skogrikare
socknar.

Inkomsten af jordbruket, hvarmed boskapsskötseln här antages alltid
vara förenad, erhålles så småningom genom arbete, omtänksamhet
och sparsamhet. Betalningen för arbetet med skogsafverkningen utfaller
deremot nästan ögonblickligen och erhålles, såsom kändt är, mången
gång förskottsvis. Men denna kontant och, såsom det stundom torde
förefalla, lätt förvärfvade penning försvinner i allmänhet lika lätt och
hastigt och användes dels till onödiga utgifter och dels till sådana, som
eljest kunnat och bort bestridas genom afkomsten af det, i följd af
skogsafverkningen, försummade jordbruket. Folket tillbringar en stor
del af sin tid borta från hemmet i skogen och på vägarne, släpar ut
sina dragare, som derföre ej blifva fullt användbara för jordbrukskörslor,
hvilka försummas; spillningen efter dragarena förfares, befolkningens
håg dragés från jordbruket och vändes åt skogen och resor för skogsalstrens
utforslande, hvarunder, vid besöken i städerna och å de platser
i öfrigt, der virket afyttras, tillfällen ej saknas, att på inköp af starka
drycker och andra öfverflödsvaror förstöra större eller mindre del af
inkomsten för de försålda skogsalstren.

De af skogsafverkningen föranledda, höga dagsverkspriserna hafva,
åtminstone vissa tider, betagit jordbrukarne möjligheten, att, med någon
utsigt till fördel eller behållning, emot lega, förskaffa sig det biträde af
folk och dragare, hvaraf han vid många tillfällen varit i behof i och för
sitt jordbruks behöriga bedrifvande. Dessa höga dagsverkspriser och
lättheten att erhålla stor tillfällig arbetsinkomst hafva i väsendtlig mån
bidragit till skapande af den lösa befolkning, som förefinnes i länet och
som, de sednare åren ökad i en oroväckande grad, ganska betydligt tynger
på jordbruket genom de höga kommunalskatterna, af hvilka bidragen
till fattigvården äro de betydligaste.

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

.377

5:o.

Det är en känd sak, att jordbruket inom länet i allmänhet icke står
högt. Man kan säga, att först på sednare åren ett något lifligare intresse
visat sig för detsamma, Men utom allt tvifvel är, att i de trakter, der
skog icke finnes till afsalu, eller der den blifvit förstörd, så att den numera
knappt lemnar tillgång till husbehofsafverkning, der måste befolkningen
mera uteslutande egna håg och krafter åt jordbruket, som i följd
deraf äfven i sådana trakter kan anses hafva vunnit litet större utvecklino-.

6:o.

Visserligen kan väl ej förnekas, att skogsafverkningen till länet indragit
betydliga kapitaler, deraf den del af allmogen, som haft sko»salster
att afyttra eller sysslat med skogsavverkning eller utforsling, haft
att påräkna ej obetydlig inkomst; men denna inkomst synes, såsom ofvan
är antydt, i allmänhet ej hafva varit af den beskaffenhet, att den haft
ett mera varaktigt, välgörande inflytande på allmogens ekonomiska
ställning.

Ehuru flere omständigheter, såsom missväxter, bristande insigt i
jordbruket, en möjligen alltför utvidgad handelsfrihet, ett för vidt utsträckt.
kredit- och utborgningssystem m. m. vållat, att välmågan numera
kan sägas vara långt ifrån allmän hos allmogen, torde det dock vara
utom allt tvifvel, att, åtminstone å de ställen, der jorden ej är alltför
dålig, eller serskilda ogynsamma förhållanden ej tillstöta, allmogens ekonomiska
ställning är bättre, der jordbruket är den hufvudsakligaste inkomstkällan.
Äfven allmogens sedlighet synes vara större derstädes, än
i de trakter, hvarest skogsafverkningen mest florerar.

7:o.

Man har någongång hört uppgifvas, att jordbruket i Norrland ej
skulle vinna önskvärd utveckling, eller komma att omfattas med behö -

378

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

rigt intresse, förrän skogen blifvit uthuggen, så att ingenting deraf återstod
till försäljning. Denna sorgliga åsigt torde till någon del haft sin
förklaringsgrund uti det rådande ohejdade begäret, att utan rast och ur
sköljning ruinera skogen, som förut ansetts nästan väruelös och föi hvil
ken förstörelselusta man misströstat att kunna sätta en gräns. Då på
sista tiden ej allenast skogens värde börjat åtminstone i någon mån erkännas,
utan ock den olofliga afverkningen af kronans skog blifvit, genom
strängare kontroll och bevakning, om ej omöjliggjord, dock inskränkt,
vore det, enligt Landshöfdinge-Embetets förmenande, i hög grad
oklokt och dessutom förnärmande efterkommandes rätt och skäliga anspråk,
om man nu på möjligen kortaste tid skulle använda den säljbara
skogen. En så beskaffad åtgärd skulle för öfrigt lätt kunna på flera
ställen föranleda brist på skog till husbehof och deraf härflytande elände;
emedan det kan inträffa, att skogseldar och stormar förstöra stora qvantiteter
af den endast till husbehof beräknade skogen, i hvilket fall det
vore af nöden att till husbehof kunna använda någon del af deri skog,
som, derest en annan hushållsplan följdes, vore afsedcl till afsalu.

Häraf framgår, att Landshöfdinge-Embetet ej tvekar, att förorda en
för all framtid beräknad, jemt fortgående skogsavverkning.

8:o & 9:o.

Det kan icke bestridas, att anläggning af nybyggen haft tdl påföljd
jordbrukets eller odlingens utbredande till aflägsnare trakter, till och
med så aflägsna, serdeles hvad Lappmarken beträffar, att nybyggesanläggningar
der ej skäligen bort ifrågakomma. Men det äi lika obestrid
ligt, att vid en mängd nybyggesanläggningar skogsafverkningen ingått
såsom ett hufvudsakligt ändamål för vinnande af en inkomst, hvarförutan
nybyggesåboen svårligen kunnat lifnära sig och sin familj, enär nj7byggesanläggaren
oftast varit medellös och, om ej förut gift, genast trädt i
äktenskap och derigenom förskaffat sig inom få år en mer eller mindre
talrik omgifning, hvilken omöjligen kunnat försörjas endast af joi dbi u

V’ISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

379

ket; hvaraf åter varit en gifven följd, att skogen blifvit strängt ålitad,
serdeles som kontrollen emot oloflig skogsafverkning härförut ej kunnat
vara fullt tillfredsställande och annan egentlig binäring än skogsafverkning
ej stått till buds.

Det är äfven antagligt, att många nybyggesanläggningar, isynnerhet
vid flottlederna till sågverk, tillkommit mera för skogens tillgodogörande,
än för jordens upparbetande.

Landskansliet i Umeå den 17 April 1869.

På Landshöfdinge-Embetets vägnar

C. J. Gygnceus. B. Ljungberg».

»Till Komitén för ordnandet af skogsförhållandena i Norrland!

De i Ivomiténs skrifvelse den 23 Juli 1868 infordrade uppgifter,Wester-Norrinnefattade
i de för sådant ändamål vid skrifvelsen fogade formulär- Ian<*s läl1,
blanketter, får Konungens Befallningshafvande härmed öfversända, tillika
med Konungens Befallningshafvandes i anledning af nio i sammanhang
dermed framställda frågor här nedan afgifna svar, uppställda i den för
frågorna följda ordning:

l:o.

Inom detta län linnes egentligen icke någon hel socken, der skogen
är för husbehof otillräcklig,, åtminstone hvad angår hägnad och vedbrand,
men inom vissa hemman i Arnäs, Grundsunda, Själevads, Thorsåkers,
Selångers, Timrå, Sköns och Tynderö socknar saknas byggnadstimmer
till nödig åtgång.

2:o.

För öfrige hemmanen i ofvannämnde socknar kan skoffstillp-ån^en

«"> O Ö

anses motsvara husbehofvet, hvilket förhållande, utan att lemna tillfälle
till försäljning, äfven kan antagas ega rum i de flesta hemmanen af In -

380

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

dahls, Alnö, Ljustorps. Hernö, Häggdångers, Nordingrå, Nora, Skogs,
Bjertrå, Gudmundrå och Ytterlännäs socknar.

3:o.

T den mån ifrågavarande socknar angränsa skogrikare trakter, kan
befolkningen genom körslor påräkna någon, ehuru icke betydlig inkomst.

4:o.

Enär jordbruket inom länet under det sista årtiondet gjort ansenliga
framsteg, torde väl ej sanningsenligt kunna påstås, att icke någon
del af skogsafverkningsvinsten kommit detsamma till godo; men då dessa
framsteg förnämligast visat sig i de socknar, der skogstillgången för afsalu
varit otillräcklig, hvaremot just i de mest skogrika trakterna jordbruket
vunnit föga förkofran, torde med visshet kunna antagas, att dess
lyftning icke stått i något med skogsafverkningen och den deraf influtna
inkomst egentligen beroende sammanhang.

5:o.

I de delar af länet, der allmogen af jordbruket hemtat sin väsendtligaste
eller snart sagdt enda näring, hafva naturligtvis dess förnämsta
arbete och omsorger varit egnade deråt, och deraf måste också följa,
att jordbruket derstädes nått sin största utveckling.

6:o.

Erfarenheten har städse visat, att i de trakter, der en njugg natur
icke lemnar innevånarne andra utsigter till utkomst och förkofran, än
genom arbete i anletets svett, sparsamheten vanligen är större och
välståndet i detta ords inskränkta bemärkelse i följd häraf ofta bättre,
än å de orter, der en lätt förvärfvad högre arbetsförtjenst mången gång
förleder till ett lättsinnigt slöseri; och samma förhållande inträffar i
detta län, vid jemförelse emellan de socknar, der det svagt lönande jordbruket
utgör, om icke den enda, åtminstone den liufvudsakligaste inkomst -

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

381

källan, och de kommuner, der skogsafverkningen leinnar eu relatift,
större, med mindre möda vunnen penning.

7:o.

Länets Jägmästare har i sitt öfver denna fråga aflåtna svar anfört,
att, så vidt med »säljbar skog» i Norrland förstods endast maste-, storverks-,
bjelke- och sågtimmerträd eller sådana, som kunde hänföras under
1 3 och 5 10 klasserna i 11 § af Kongl. Förordningen den 21
December 1865, samma så kallade mogna skog i allmänhet och med få
undantag vore till vextligheten mer eller mindre skadad af ålder eller
brand, hvarföre och då af två onda ting det minst skadliga borde föredragas,
Jägmästaren tillstyrkt, att hellre inom den möjligen kortaste tid
tillgodogöra sig den mogna skogen, än att med afverkningen deraf fördröja
intills den blifvit alldeles oduglig i afbidan på den tid, då den i
tillvext närmast varande uppnått erforderliga dimensioner. Men då det
i denna fråga framställda alternativ af »en för all framtid beräknad,
jemt fortgående afverkning» icke utan missförstånd kan antagas afse ett
besparande af redan öfvermogen eller skadad skog, samt, utom det af
vetenskapen bekräftade vilkor för nordens beboelighet, som betingas af
skogens tillvaro, det sunda förnuftet synes påfordra en så beskaffad hushållning
med en förhanden varande rikedom, att den jemväl åt efterkommande
lemnar någon inkomst, drar Konungens Befallningshafvande
icke i betänkande att förorda nyssnämnda alternativ.

8:o & 9:o.

Om nybyggesväsendet under ytterligare några tiotal af år fått utveckla
sig utan lagstiftningens mellankomst, är det sannolikt, att det
dermed afsedda ändamål af jordbrukets utbredning till afiägsnare bygder
långt bättre än nu skulle blifvit uppnådt. Nybyggaren nedsatte sig
tillförne å sådana alhnänningstrakter, som till odling företrädesvis voro
tjenlig», och då skogen icke var för honom lagligen åtkomlig samt han

382

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

i allt fall saknade medel att tillgodogöra sig dess värde, egnade han sitt
arbete och sina framtida utsigter uteslutande åt uppbrukningen af den
jord, hvaraf allena han väntade sin utkomst. Vid afvittringens början
skall ock här i länet hafva funnits många temligen välbergade nybyggare
men de då och sedermera utfärdade författningar hafva betydligen
förändrat nybyggarnes både ställning och verksamhet, De dervid utsynade
eller upplåtne odlingslägenheterna voro ofta både vidsträckta, svårbrukade
och frostlända, och i samma mån arbetet blef mera tungt och
inkomsten ringa, började nybyggaren med begärlighet lyssna till sågverksegarnes
lockelser och anbud å skogen. Lagstiftningen gynnade
ofrivilligt deras planer genom stadgandet att, efter fullgjorda byggnadsoch
odlingsskyldigheter, skatteköp kunde ega rum äfven före frihetsårens
slut, ty efter detta medgifvande uppkommo de olycksbringande
köpeaftal, hvarigenom förenämnda med nybyggesanläggningarna afsedda
syfte till största delen förfelades. Den sed inrotade sig nemligen, att
nybyggaren till sågverksegaren försålde afverkningsrätten till all nybyggets
skog, hvarefter en del af köpeskillingen användes till nödiga byggnaders
uppförande och till ett brådstörtadt uppodlande af föreskrifven
jordrymd. Sedan syn derå hållits och skatterätten vunnits, inträdde köpeaftalet
i sin kraft, men efter det skogen utan försyn blifvit fälld, och
nybyggaren lefvat yppigt så länge köpeskillingen räckte, lag nybygget,
som under tiden blifvit försummadt, nästan helt och hållet i lägervall.
Från dessa förhållanden, som, med få undantag, ega tillämpning på nybyggena
i länet, härleder sig den fattigdom, hvari de fleste åboer sig
befinna, och i denna historik ligger ock ett tillfyllestgörande, om än
nedslående och nekande svar å de i båda dessa moment framställda frågor.

Hernösand å Landskansliet den 2 April 1869.

AUG. WE1DENHIELM.

Herman Grape».

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

C* O r»

ooo

»Utaf Komitén för afgifvande af förslag till åstadkommande af en förbättrad
skogshushållning uti de norra Provinserna till Konungens Befallningshafvande
i Jemtlands län ställda frågor och derpå lemnade svar.

l:o. Finnas socknar, der skogen
är för husbehof otillräcklig?

O o

Och hvilka äro de?

2:o. Gifves det socknar, hvarest
skogen är till husbehof endast
tillräcklig? Och hvilka äro de?

3:o. Kan befolkningen i dessa
socknar hafva att genom körslor
vid på annat håll bedrifven skogsafverkning
påräkna någon inkomst?

Owikens, Myssjö, Frösö och Norderö;
dock sträcker sig bristen icke
till vedbrand och stängselämnen, utan
endast till materiel för husbyggnad.

Brunflo, Marieby, Sunne och
Rödön.

I sin nuvarande utsträckning

lemnar skogsafverkningen ganska
ymnigt tillfälle till god arbetsförtjenst
åt befolkningen både den jordbrukande
och ickejordbrukande,och,
allmännare anlitad, skulle den tillföra
riklig utkomst åt många, som
nu äro i saknad deraf.

Ett allmännare och kraftigare
folkets ingripande i denna verksamhet
skulle jemväl utgöra en damm
mot den invandrareflod, som arbetstillfällen
magnetiskt drager till sig,
och dymedelst vara äfven det allmänna
till oberäknelig fördel, ty de
individer, som invandra, höra, med
få undantag, till dem, som både i
sedligt och ekonomiskt hänseende stå

Jemtlands

liin.

384

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

i mycket lågt; och förskämda seder,
fyllda kurhusinrättningar och fängelser
samt dräggen, som afsatt, sig
och qvarblifvit fattigvården till tunga,
äro de spår, den lemnat efter sig.

4:o. Har den genom skogsaf- Ehvad frågan afser det kapital,

verkning af allmogen behallna in- som tillflutit fastighetsegare för fö i —
komst kommit jordbruket till godo? j sålda skogar, ett här i Länet ganska

mycket ålitadt och visst icke förj
kastligt sätt att göra sig skogsvärdet
till gagn, eller de inkomster, som
härflyta af arbetsförtjenst, måste svaret
blifva, att äfven jordbruket fått
sin del af det inströmmade kapitalet,
hvarom vidgade odlingar bära
vittnesbörd; men fråga kan vara, huruvida
skogsafverkningen dermed ens
betalt sin skuld till jordbruket, som
tillsläppt allt det foder och mycket
af den arbetskraft, den konsumerat.

Vandt att dra sig fram med hvad
jord och ladugård jemte fågelfänge
afkastade, hade folket inkränkta behofver;
men då, genom skogsförsäljningen,
mången fann sig plötsligt i
besittning af en icke ens drömd förmögenhet,
vidgade sig med ens beliofvens
elastiska gränsor, och i bondens
hus insmög sig efter hand en
lyx, som icke harmonierade med

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

385

5:o. Kan jordbruket i de trakter,
der skog ej finnes till afsalu,
anses hafva vunnit någon större utveckling? -

6:o. År allmogens ekonomiska
stallning i allmänhet bättre, der
jordbruket är, om icke den enda,
dock den hufvudsakligaste inkomstkällan
?

den kulturgrad, hvarpå han befann
sig, och denna lyx absorberade mycket
af kapitalet, som, användt i fruktbringande
företag, kunnat höja allj
manna välståndet.

Men icke lyxen ensamt, äfven
flera år af felslagna skördar hafva
'' tärt på dessa tillgångar, af hvilka
till och med spåren försvunnit.

Icke så mycket på kapitaltill|
gång, som mera på omtanka, arbetsj
samhet och sträng sparsamhet beror
framgången af hvilken näring som
helst; Och som jordbrukaren i de
I trakter, der skog till salu icke fin|
nes, förvarades oberörd af de fre|
stelster till vällefnad, som bestorI
made skogsäljaren, men af nödvändighetens
kraf tillegnade sig någre
af den närvarande tidens erfarenheter
i åkerbruk, förbättrade redskaI
per och arbetsmothoder, är framåtskridandet
skönjbart lika mycket i
trakter, der skogsförsäljning skett,
som i öfrigt.

Äfven i allmogens ekonomiska
ställning företer sig, af i nästföregående
punkt angifne orsaker, ingen
skiljaktighet.

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

386

7:o. Skulle den säljbara skogens
tillgodogörande på möjligaste
kortaste tid vara önskligare än en
för all framtid beräknad, jemte fortgående
skogsafverkning ?

8:o. Kan anläggningen af nybyggen
anses hafva motsvarat sin
hufvudsakligaste uppgift, jordbrukets
utbredning till afiägsnare trakter
?

Förstås med säljbar skog allt
som, dess värre, utgör föremål för
handel och i sig upptager från och
med masteträdet till och med pitpropsen,
vore forcerad afverkning
liktydig med ödeläggelse; ty utan
skog intet jordbruk och utan jordbruk
ingen befolkning; men menas
dermed mogna träd, som böra skördas,
för att lemna plats åt nya, samt
de, som uppnått en storlek af minst
1 fots genomskärning 24 fot från
marken, kan, med blicken fästad uteslutande
på skogens bestånd, som
det vill synas, en hastigare afverkning
till och med vara gagnelig men
göres afseende på folkets fördelar,
torde allt en jemt fortgående afverkningen
böra föredragas.

Ja visst. Att jordbruket å nybyggena
icke hunnit någon synnerlig
utveckling har många anledningar,
såsom att jordbruket är allt för
hårdt beskattadt, jemfördt med andra
näringar, att den ifver, hvarmed
åboar till de uppkommande nybyggena
eftersöktes, drifven ända till
öfvertalande, icke tillfört de nya
hemmanen så duglige odlare, som
sig bordt och säkert kunnat erhållas
genom ett lugnare förfarande.

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA. 387

9:o. Har det visat sig, huruvida
nybyggen inom länet eller delar
deraf blifvit anlagde mera för
skogens tillgodogörande än för jordens
upparbetande?

Östersund å Landskontoret den
På Landshöfdinge

Carl H. Ekberg.

På allra senaste tiden har tillvaron
af en sådan biafsigt låtit spåra
sig på ett eller annat ställe, men för
dem, som vid de stora notvarpen
fastnade i nybyggarefängarnes garn,
egde skogen ingen dragningskraft,
ty minst anade de, att handeln skulle
bana vägar till hafven för de träd,
till hvilka de uppblickade mera med
förskräckelse än hopp om fördelar.

19 Maj 1869.

Embetets vägnar

P. G. Uissler».

»Svar å de af Skogskomitén framställda frågor.

1. Ifrån 2 af länets 4 fögderier besvaras frågan med obetingadt
nej. Från de öfriga 2 lemnas det besked, som
tillförlitligast torde gälla hela länet nemligen:

Det linnes icke någon socken, der ej skogen är för husbehof tillräcklig.
Men inom Ofvanåker, Alfta och Söderala i allmänhet skogrika
socknar i Södra Helsinglands fögderi samt i Tima och Harmånger lika
beskaffade socknar af Norra Helsinglands fögderi förekomma byar och
skifteslag, der skog ej finnes till husbehof. Att i allmänhet, särdeles i
Helsingland, detta ej är händelsen, synes bevittnadt af det öfverfiödiga
byggnadssätt, som utgör en af provinsens egendomligheter.

2. Från 2 af länets 4 fögderier besvaras denna fråga likaledes
med obetingadt nej. Södra och Norra Helsing -

(Jeflelior

län.

388

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

lands fögderier göra derutinnan den erinran, att några
socknar i dem hvardera utgöra undantag och att för
dem kan svaras ja.

Med stöd häraf svaras för länet i sin helhet nej, med det tillägg,
att likväl i följande socknar, nemligen Norrala, Söderala, Mo och Rengsjö
samt Tana, Idenor, Forssa, Hög, Harmånger, Jättendal och Delsbo skogen
kan anses vara endast till husbehof tillräcklig.

3. Härtill måste svaras nej af den anledning, att i frågan innefattas
det förhållande, att körslorne skulle utgöras vid skogsafverkning å annat
håll. Inom länet användas körslor till timmer, drifning, plank- och brädforsling
utom all fråga ganska vidsträckt; och om än sågverksegare och
bolag till stor del sjelfve enkom derför hålla hästar och folk, är det
dock säkert, att körslor för ändamålet tagas äfven ifrån närboende allmoge,
som alltså deraf måste hafva någon inkomst. Så uppgifves af
vederbörande Kronofogde förhållandet vara med Bollnäs, Söderala, Mo
och Bergsjö socknar, men inträffar ofelbart i mer och mindre mån öfverallt
i förhållande till sågningens större eller mindre bedrifvande; och
innebär arbetsförtjenstens sökande i detta afseende full visshet derom,
att befolkningen deraf har inkomst.

4. Fögderierna besvara denna fråga dels med bestämdt
»nej», dels med »endast undantagsvis». »Den kontanta
inkomsten går endast till kontanta utgifter.» »Hvarken
på jordbruket eller jordbrukarne har, på högst
få undantag när, inkomsten verkat någon märkbar förbättring;
på flere håll har motsatsen inträffat.»

Att beräkna detta förhållande till ett bestämdt resultat för länet
är ej möjligt, ty det torde kunna ej förnekas, att jordbruket vinner
åtskilliga förbättringar. Bättre dikning, åtgärder för vattenafledning och
frostminskning, någon större omsorg för gödseltillgångens ökande torde
utan äfventyr för misstag kunna sägas så småningom utveckla sig, och
det låter åtminstone icke bestämdt sig afgöra, att inkomster från skogs -

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

389

körslor härtill lemnats alldeles oanvända. Att med skäl kunde önskas
att det arbete, som användes på skogskörsel* i och för andras timmerutdrifning
och brädforsling, i stället blifvit nedlagdt, på jordförbättring
inom landtbrukets eget område och att den förspillda gödseln fått qvarstadna
vid gården, låter sig likväl ej förneka.

o. Från alla 4 fögderierna bejakas denna fråga, likväl
mer och mindre vilkorligt. I Gestrildand, Fernebo
socken, der allmogen ej befattar sig med skogsrörelse,
uppgifves denna utveckling af jordbruket vara märkbai.
Ffter det inom orten vanliga brukningssättet
användes mera arbete och omtanka på jorden inom
de trakter, der skog icke finnes till afsalu, än i de
skogrika trakterna. (Södra H. T'',) o. s. v.

Att den kontanta inkomsten är lockande, är gifvet; likaså att dragare,
som användas på de tunga vinterkörslorna i skogen, i allmänhet
ej äro fullt så kraftiga till åkerbruket, som de ej utslitna, är obestridligt.
Fn annan inflytelse utöfvas af skogskörslorna på jordbruket på
det mera medelbara sättet, att hö visserligen måste odlas i vidsträktare
omfång än förr; men detta hö förtäres till det mesta vid forslingarne,
spillningen efter detsamma stannar på vägar och i skogen; ladugården
får nöja sig med minsta delen af det kraftigaste fodret; ladugårdskreaturen
födas följakteligen ej så väl, som eljest kunde ega rum; inkomsten
pa denna för framtiden mera betryggande väg minskas i stället att
ökas, och den kraftiga ladugårdsspillningen reduceras till en obetydlighet
mot hvad den genom det odelade arbetet på gårdsbruket kunnat
blifva.

6. Denna fråga förnekas ej af något bland fögderierna.
De angifva tvärtom, att allmogens ekonomiska ställning
i allmänhet är bättre, der jordbruket utgör hufvudsak,
helst i förening med husslöjder,
drakter i länet finnas, der jorden är föga fruktbar, särdeles de

390

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

vestra trakterna af Helsingland äfvensom de så kallade Fmnskogstrakterna
både i Gestrikland och Helsingland, egentligen de störa skogssträckorna,
som sammanhängande från Järbo, Ugglebo och Åmot fortlöpa
genom Bollnäs sockens vestligare område. Uti dem åt dylika trakter är
att befara, att uteslutande jordbruk i synnerhet under ogynnsamma år
vore otillräckligt att föda befolkningen, men dessa förhållanden förtjena
blott anföras såsom modifikationer af det annars obestridliga antagandet,
att den ekonomiska ställningen förbättras i mån af inkomsternas beredande
och hemtande från jordbruket.

7. Alla 4 fögderierna besvara denna fråga i den rigtning,
att en för all framtid beräknad jemnt fortgående skogsafverkning
är att önska. Det motiv, ett fögderi anför,
förtjenar att omnämnas och vidrörer det yppigare lefnadssätt,
en tillfällig rikligare inkomst medförer till
men för framtiden.

Då detta synes ega sin riktighet, torde ifrån flere synpunkter bora
anses fördelaktigast, om den säljbara skogens tillgodogörande ej sker på
möjligen kortaste tid.

8. »På nybyggen odlas endast nätt och jemnt sa mycket
som nybyggarne är nödsakad till; med de äldre nybyggarne
är förhållandet mera tillfredsställande »(S.
II. F.) »Någorlunda» (N. H. F.) »Visst icke och aldrahelst
sedan de så kallade Trävarubolagen slagit under
sig en mängd nybyggen, der skogarne sköhas och jordbruket
vanskötes.» (V. H. I.). Det synes häraf, att
fögderierna i Helsingland, der allenast nybyggen i
nämnvärd mån förefinnas, icke hysa stora förhoppningar
af nybyggesanläggningarnes jordbruk.

Dervid förtjenar likväl erinras, att, i synnerhet vid anläggningar af
nämnde egenskap, fordras ett ständigt understöd af anläggningskapitalet,
och att skogstillgångens anlitande derför, då den i allt fall vida öfvei -

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

391

stiger husbehofvet, ej kan anses för annat än en naturlig och rigtig åtgärd.
Ett ostridigt förhållande är, att nybyggena allt mer förvärfvas af
trävarubolagen; men det är ock lika obestridligt, att, om desse än finna
intresse vid att lösa till sig åborätten med ganska stora löseskillingar,
ända till 15 å 18,000 rdr för 3/,6 k V mantal, och skogstillgången dervid
torde ingå såsom en påräknad väsendtlig ersättning, så är det knapt
möjligt för inlösaren att »sköfla» skogen i den mening, att den skulle
till sin framtida afkastning förstöras, ej eller förenligt med någon rimlig
kalkyl, att räntan på kapitalet skulle sålunda på en gång tillintetgöras.
En annan omständighet synes äfven medverka till nybyggenas fortfarande
inlösen af trävarubolag, nemligen nybyggenas tjenlighet till höodling,
hvilken är sa nödvändig för underhåll af dragare till deras vidsträckta
skogskörslor. Så vida de vilja i framtiden räkna på detta slags afkastning,
maste de draga försorg om odlingarnas vidmakthållande; och det
toide i hvad fall som helst, pa sätt redan är nämndt om Vestra Helsinglands
sednast under odling komne delar, kunna starkt sättas i tvifvel,
om spanmålsodling kan under der varande föga gynnsamma förhållanden
någonsin bringas till någon så säker inkomstkälla, att ju ej en
fortfarande skogsafverkning der måste anses såsom ett ganska vigtigt
vilkor för den i allt fall knappa bergning, som kan blifva dessa trakters
innevånare beskärd.

9. Af de alldeles motsatta yttranden härom lemnats från
Helsinglands 3 fögderier anses det, som ingått från
Norra Helsinglands fögderi, komma sanningen närmast;
och i enlighet dermed får meddelas:

Att när nybyggena anlades, egde skogen föga värde; och att då
dispositionsrätten deraf dessutom var mycket begränsad, synes skogsvidden
ej kunna hafva varit synnerligen lockande. Att de flesta nybyggena
odlats så mycket, att de kunnat och vidare kunna till skatte omföras,
visar, att begär efter egen bostad och efter oberoende, hvartill jordens
uppodling — enär skogen omöjligen kunnat tillförsäkra innehafvaren

392

VISSA UPPGIFTER AF LÄNSSTYRELSERNA.

dess framtida utkomst — är ett nödvändigt vilkor, varit det öfvei vägande
skälet till anläggning.

Gefle Slott i Landskontoret den 7 April 1869.

F. AS K ER.

J. A. Södermark».

Litt. Ba—151''.

Sammandrag

öfver hemman, lägenheter och arealer inom
de Norrländska länen.

Litt. B a.

Sammandrag öfver hemman,

lägenheter och arealer inom Norrbottens

landtmäterikontor

Inom hvarje

K o rn m u n c r.

Socken allmän ningar -

Säteri- och Frälsehemman -

Skattehemman

Boställen

Kronohemman och
skattlagda Nybyggen

^ref^ ma"tah qvadratref.

Inom kustlandet: ''

Piteå socken med Elfsby

kapell ......................

Piteå stad.......................

Nedor-Luleå socken.........

Luleå stad ....................

Öfver-Luleå .................

Råneå............................

Neder-Calix ................

Öfver-Calix ...................

Neder-Torneå..................

Haparanda stad.............

Carl Gustafs socken.........

Öfver-Torneå ................

Korpilornbolo kapell.........

Pajala socken................

Inom lappmarken:

Arvidsjaur med''Mala kapell

Arjeploug.......................

Jockmock med Qvickjock ..

Gellivare ........................

Juckasjärvi .....................

Enontekis........................

Summa

- — 20 260,167

— 3,8 5 9'' 45,845

-- 41,1301 734,138

-- 18 244,492

- 13,6 7 7 250,767''

3,672; 141,3101

0,54 7 25,094

-- 17,7 50 1,043,700

-- 12,063 709,275i

----. ---j 23,OKI

--- 430,69813,483,188

mantal. qvadratref. mantal, qvadratref. : mantal. ; qvadratref.

126,062	1,544,568	3,078	24,450	54,579	1,102,398
3	49,546	—	—	--!	—
92,937	1,229,921	1,945	22,722	3,523	31,722
—	45,347	--1	—	--j	__
59,039	1,005,645	0,516''	4,495	39,625	755,748
56,2 5 7	775,085	1,125	11,684	47,3 5 2	889,636
52,8 7 5	1,110,357	2,125	22,238	8,234	247,620
23,8 5 9	671,657	0,5	5,808	21,9 7 3	770,440
26,583	425,601	0,416	6,706	0,5 5 2	11,185
1,583	20,660	---!	. --	--;	__;
20,615	438,546	0,5 2 0	11,961	1,630	44,048
39,339	1,195,159	0,7 5	26,989	14,823	636,003
9,942	371,968	—	—	10,390	374,595
20,87 5	818,300	0,2 5	9,800	6,125	240,100
0,240	14,087			25,3 541	1,490,825
—	—	---1	—	9,09 7	535,000
1,875	110,250	—	—	20,708	1,217,650
5,27 1	309,925		---	16,854	991,025
3,1 17	244,388	---1	—•—•	8,281	649,250!
1,148	89,937	—	—	1,500	117,600
545,009	10,470,947!	11,227	146,853	290,603	10,104,845

Anmärkningar: Pajala socken är under afvittring och Kengis bruks kolfångst oj ännu utbruten.

Det för Arvidsjaur upptagna stockfångstområdet är endast aproximativt beräknadt.

De för Arvidsjaur, [Jockmock, Gellivare och Juckasjärvi beräknade kronoparker äro ej ännu ut -

erhållna uppgifter.

län, upprättadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de från länets

k o	m mun be	f i n t	1 i g e
Oskattlagda Torp	Kronans beräknade	Krono-	» Privile-	Rekogni-	Total	s u m m a	I	er af	j Återstående
och	Nybyggen	öfverlopps- mark	parker	stoekfångst- skogar	tions- ; skogar	oafvittrad mark	afvittrad mark	j inrösnings-jord	impedimenter	skogbärande mark
antal åboer.	■ qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadrat- ref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.
		2,368,335		229,298			5,529,216	302,389	1,625,496	3,601,331
—							49,546	4,390	5,493	39,663
—	—	10,929	—	—	—	—	1,341,139	199,688,	344,975	796,476''
—	—	—	—	—	—	—	45,347	8,086!	7,814	29,447
—	—	642,438	—	151,795	--1	—	3,294,259	126,212	1,122,432	2,045,615
—	—	22,950	416,152	91,458	— i	—	2,451,457	134,974	679,920	1,636,563''
—	—	11,504	121,605	177,320	--:	—	1,941,411	127,109	954,427	859,875
—	—	1,514,225	—	135,964	—	—	3,239,404	99,902	1,618,081	1,521,421''
—	—	--—				—	443,492	14,869''	185,968	242,655
—	—	—		—		—	20,660	1,395	2,962	16,303:
—	---	—	25,595	—	—	—	520,150	49,968	244,472	225,710
—	—	699,723	—	247,159	—	—	2,805,033	110,164;	1,365,669	1,329,200
—	—	1,021,808	—	—	r--	----;	1,793,465	60,149	892,747	840,569
73	357,700	6,691,963	444,137			8,562,000	““	118,869^	5,470,350	2,972,781
114	837,900	8,413,568	268,800	200,000		11,225,180		81,670;	7,431,392	3,712,118
69	507,150	15,189,600	■---	—	----	16,231,750	--;	42,146	14,608,575	1,581,029
56	411,600	17,317,038	248,000	—	——	20,348,238	—	91,102	17,441,347;	2,815,789
51	367,500	19,094,545	549,''360	—	—	22,021,630	• ,--	88,277;	17,785,072	4,148,281
36	252,800	13,435,201	121,480	—	—	14,703,119''	—	30,138	13,289,786	1,383,195
13	127,400	6,385,973	---j	--:	—	6,749,310	—	10,532;	6,210,944	527,834
412	2,862,050	92,819,800	2,195,129	1,232,994	---	99,841,227	23,474,579	1,702,029	91,287,922	30,325,855

brutne, utan allenast föreslagne.

Litt H b.

Sammandrag öfver hemman, lägenheter och arealer inom Westerbottens

landtmäterikontor

Inom hvarje

	«
		Kronohemman och
	Skattehemman	Boställen
hemman		skattlagda Nybyggen
ni n gar

	qvadrat- ref.	mantal.	qvadratref.	mantal.	qvadratref.	mantal.	qvadratref.	mantal.	qvadratref.
Inom kustlandet:
Umeå socken ................	—	''--;	---4	155,2 9 7	1,264,056	5,383	23,860	9,7 3 4	245,911
Umeå stad .....................	—	—	—	0,5 0 0 j	8,952	----j	-— \|	--\|	—
Wännäs socken ............i	—	—	—	25,7 5 2 i	301,995	0,187	1,752	9,12 5	181,076
Nordmaling ................	—	—	—	55,513	1,329,894	0,7 5 0	20,0001	1,306	59,852
Bjurholm .....................	—	—	—	19,2 81	909,503	0,2 2 3	4,437	6,4 9 9	354,028
Degerforss .....................		0,437	11,131	34,479''	1,389,767	---:	—	16,447	975,855
Säfvar .......................	—	---j	--1	29,636	326,865	--1	—	--!	—
Bygdeå ..........................	—	1,390	28,649	40, ! 29	642,229	1,296	11,442!	0,738	12,737
Löfånger .......................	—	—	—	60,5 5 2	601,474	1,820	8,865,	0,0 4 7	1,368
Nysätra........................	—	—	----;	35,1 2 5	354,302	0,734	7,268,	0,187	.. 3,600
Burträsk ......................	—	---\|	—	62,947	• 1,073,020	1,1 56	11,166	13,125	768,826
Skellefteå....................	•--	--:	—	174,843	2,495,506	4,265	19,908	17,3 7 5	504,477
Norsjö ........................	—	—	—	20,198	720,532	—	—	16,416	861,378
Jörn .............................		—	—	5,932	60,827	—	--;	5,8 8 3	120,000
Inom lappmarken:
Lycksele ....................	—		---.	37,1 12	1,484,000	—	—	21,018	880,000
Öhrträsk .......................	--:	—	--,	4,875	195,000	--j	—	3,349	133,960
Åsele.........................	• _--i	—	----''	19,602	771,059	------	—	20,7 8 9	. 808,390
Fredrika ........................	---;	—_	--i	4,344	173,760	--i	# -- -	6,5 5 7	262,280
Wilhelmina..................	---!	—	—	7	350,000	—■*—	—	35,8 7 5	1,793,750
Dorot hea ......................	---:	—	--.	3,0 2 1	151,050	—	—	18,781	939,050
Stensele med Tärna........	--1_	--,	--\|	5,885	294,250	—	—	13,156	657,80
Sorsele ......................				0,604	30,200	—	—	15,891	794,55
Summa	—	1,827	39,780	802,927	14,928,241	15,814	108,698	232,298	10,358,888

Anmärkningar: Den för Bjurholms och Degerforss socknar upptagne öfverloppsmarken är numera försåld, men anAfvittringen
inom Säfvars och Jörns socknar har blifvit afslutad efter det förevarande uppgifter
Den för Burträsk och Skellefteå socknar beräknade öfverloppsmarken anses åtgå till stockfångstI
den för Åsele upptagne öfverloppsmarken ingår en ifrågasatt kronopark.

Den för Fredrika socken uppförda kronoparken sträcker sig till någon del inom Åsele socken

län, upprättadt. i hufvudsaklig
erhållna uppgifter.

öfverensstämmelse med de från länets

k o	m m it	m be	fint:	i g e
Oskattlagda Torp'' och Nybyggen	Kronans beräknade öfverlopps- ; mark	Krono- parker	Privile- gierade stockfångst- skogar	Rekogni-! tions- skogar	1'' otal	u m m a	Deraf	Återstående j skogbärande mark
oafvittrad mark	afvittrad mark	inrösnings- , jord	impedimenter
antal åboer-	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref. j	qvadratref. j	qvadrat- ref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref. j
						_	1,533,827	207,714	416,369	909,744
	''			_____	__		8,952	4,273	355	4,324
		84,915	__	____	____	—	569,738	61,963	193,617	314,158:
		23,046	__i		-----	—	1,432,792	96,117	220,318	1,116,357
		17/299	220,517	39,168	---	—	1,544,952	59,414	387,236	1,098,302
		25,512	717,511	173,217	—	i--	3,292,996	132,081	1,054,170	2,106,745
		491,115		__		817,980	—	68,864	322,183	426,933
		229^082		—	39,066	963,205	—	102,756	304,777	555,672
		1,457		__	____	—	613,164	71,227	156,761	385,176
		66,791		___	__	431,961	—	50,329	106,144	275,488
		213,218	___	___	—	—	2,066,230	156,322	1,057,147	852,761
		108,956	__	37,660	—	—	3,166,507	336,625	748,288	2,081,594
		428*832	_	___	__		2,010,742	86,718	1,050,406	873,618
—	—	1,472,787	—	380,000	—	2,033,614		100,904	862,197	1,070,513;
90	450,000	5,717,893	335,900	204,207		9,072,000		110,400	5,974,400	2,987,200
8	40^)00	123,213	—		—	492,173	—	16,000	317,449	158,724
12	60,000	2,852,348	___	173,803		4,665,600	—	46,200	3,079,600	1 ?ö3y,800\|
13	65^000	401,760	80,000	—	—	982,800	—	19,400	642,267	321,133''
54	337^500	8,390,750	---	—	---	10,872,000	—	75,600	8,097,300	2,699,100;
11	68*750	1,114,750				2,273,600	—	38,400	1,676,400	558,800
76	475,000	10,459,350	__		—	11,886,400	—	48,200	9,470,560	2,367,64(1
55	343,750	5,570,500	—	—	—	6,739,000	—	36,600	5,361,920	1,340,480
319	1,840,000	37,793,574 1,353,931 1,008,055	39,066	51,230,333	16,239,900	1,926,107	41,499,864	24,044,262

buden ännu ej af Kongl. Maj:t pröfvade.
till komitén inkommit,
områden för sågverk.

Sockengränsen ännu ej uppgången.

Litt. B c.

Sammandrag öfver hemman, lägenheter och arealer inom Westernorrlands

landtmäterikontor

✓

Inom Hvarje

Komm u n e r.

Socken-

allmän-

ningar

Säteri- och Frälse-hemman

Skattehemman

Boställen Kronohemman

qvadrat-

ref.

mantal, qvadratref.

mantal. qvadratref.

mantal. t qvadratref. mantal. qvadratref.

Njurunda socken .......... 18,710; —;—I ——!

Tuna ..............................; ---:--, ---:

Attmar ...................... .... 3JTV 96,118.1

Stöde ..........................i---------

Torp .......................... .....

Borgsjö .............1............ ..........1

Hafverö..................................

Selånger ..................---1 4|| 12,568;

Sätta a ....................

Indal ...................

Liden ....................

Holm .......................

Sjön ......................

A Inö ......................

Timrå ...................

Ljustorp ..............

Hässjö ...................

Tynderö..................

Sundsvall .................

Säbrå.......................

Hernö och Hernösand

Stigsjö ................

Wiksjö ..................

Häggdånger............

Gudmundrå ..........

Högsjö och Hemsön

.Thorsåker ............

Ytter-Lännäs .........

Dal......................

Botheå ................

Styrnäs ..................

Öfver-Lännäs .........

Sånga .................

461	349,594	3 ¥	3,287	11 ¥3	11,043
311!	232,042	1 9 2¥	1,148		---
24	327,057	ft	9,117	--i	—
28q2gg	747,057	117 m	2,274	M	2,128
4111	1,286,488	U	18,480		—
203st	1,118,198	1 3	2,933	TB	4,502
14ife	722,608	1 3	21,336	Ai	8,870
2 4 fl	130,317	i§	1,788	1 3	3,000
15im	229,376	19 tt	5,785		—
25\|t	330,915	A¥3	4,256	—	—--
19 32	622,538	19 ¥3	1,215		’ 47,309
5rV	328,821	1	1,103		—
30M	49,717	5 b	1,786	—	—
20tb	74,043	7 32	1,708	--1	—
23fs	105,644	1	146	—	—
30fsu	503,591	1 49 1¥b	10,069	---1	—
23\|\|	180,051	1 ¥	448	—	—
1 Öl9 IUb¥	58,632	5 tt	470	--!	—
1 89 AH)2	23,778		—	—	—
/JQ389	240,094	1	15,882	—	—
31I12	39,240	—		019 ^2¥	5,230
20} tt	207,419	1 3	1,467		--.
1 e t tf n	215,549	1 ¥	1,893	1 3	8,932
m	115,780	—	—		—
07I 61 ^ ‘TM	238,246		5,024	1	22,400
241M	282,799	61 • M	3,713	M	3,461
30 ft V	92,434	019 ^¥3	11,883		—
28*\|	252,175	(2	672	2bt	57,636
1311	118,915	1 ¥	1,574	3 Tb	3,282
32	205,576		3,142
OQ143	164,505	1 T2	73	—
1 u¥3	78,803	1	4,211	O 7 ^¥3	37,979
6tL	69,075	7 12	3,915

7,846;

8j| 45,814

is i 10,360;

län, upprättadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
erhållna uppgifter.

med de från länets

kommun befintlige

Oskattlagda Torpj
och Nybyggen j

■ Kronan
förbehållen
öfverlopps-mark

Krono-park er

Privile-

gierade

stockfångst-

skogar

Rekogni-:

tions-

skogar

Öafvittrad

mark

Totalsumma

Deraf

inrösnings-| .

° impedimenter i

jord

Återstående

skogbärande

mark

antal j qVa(]ratrefi>
aboer.j 1

qvadratref.

qvadratref. i

qvadratref.

qvadrat- 1
ref.

qvadratref.

qvadratref. qvadratref.

qvadratref.


			.--—
	168,034	—
--:--	—	--- ---

118,667

40,404;

----- 11,750 ---

382,634	41,969
233,190	29,282
432,292	36,456
751,459	52,842
1,304,968	106,226
1,125,633	53,345
920,848	16,626
147,673	26,023
235,161	27,877''
335,171	29,030
789,729	30,100
329,924	12,617
51,503	14,274
75,751	16,016
105,790	18,187''
554,064	33,026
180,499	28,168
59,102	13,563
23,778:	6,726
255,976	30,716
44,470	6,625!
208,886	24,741
238,1241	19,634!
115,780	13,580
265,670	20,866
297,819	20,961
104,317	12,908
311,483	26,801
123,771	9,576
208,718	14,801
164,578	11,049
166,807	10,438
83,350:	8,988!

119,980	220,685
20,435	183,473
69,412	326,424
108,937	589,680
219,128	979,614
189,308	882,980
365,048	539,174
14,400	107,250
25,536	181,748
66,131	240,010
190,624	569,005
86,867	230,440
1,960	35,269
4,883	54,852
10,405	77,198
78,344	442,694
20,759	131,572
7,375	38,164
1,372	15,680
31,892	193,368
16,078	21,767
14,532	''169,613
20,793	197,697
14,448	87,752
34,412	210,392
20,210	256,648
9,089	82,320
48,586	236,096
16,173	98,022
19,555	174,362
19,090	134,439
22,445	133,924
8,002	66,360

I n o in li v a r j

K o m m u n e r.

Socken-

allmän-

ningar

Säteri- och Frälse-hemman

Skattehemman

Boställen

Kronohemman

qvadrat-

ref.

mantal, i qvadratref.

mantal. qvadratref.

mantal, qvadratref.

mantal, j qvadratref.

Nora.............

Bjortrå ...........

Skog...........

Sollefteå .......

Långsele ........

Graningc........

Ed...............

Mullra ..........

Resele ...........

Liden .........

Junsele...........

Hellgum .....

Edsele .........

Ramsele ......

Fjcllsjö..........

Bodiun .........

Tåsjö .........

Nordingrå . . . .

Ullångor ......

Wibyggerå .....

Nätra .........

Sidensjö .......

Skorped ........

Anundsjö........

Själevad ........

Mo................

Björna ...........

Arnäs ..........

Gideå..............

Trehörningsjö

Grundsunda

66,506 --

! i s	47,970''
---1--1	—
1 !	--j
! ''

0U9B

• 33&
18i*
23 Bf

1“5T
dTO

—■'' 37

1 fit-n

194.]

20|§

•L-2HS

15 Ili
6|_I
9?s
67|1|

28-py

09 9_73

0-i«ll

64l§|

10TSO

SOfsu

86fl

21Ä

71fl

3t35

22j|

219,257

144,278:

64,058

204,047

169,254

376,460

182,011

156,307

586,891

464,353

168,853

451,199

392,532

991,211

577,454!

314,383

558,432:

217,745

173,073

235,016

340,592

413,308!

469,739

1,315,535

340,391

191,509

694,125

393,825

508,267

293,154

370,395

O 7

T 5

013

71
T 2Ö

T2
11
Til
1 .
3

023

1T8

1 n,

3,617

2,016.

13,468
7,112

3,170

1,708

7,801

6,854

4,452

16,867

7,000

23,184

3,948

5,191

2,940

1,585

■1,898

8,691

16,156

1,579

12,723

3,539

4,049l

019

13l!
ITT
7 I 9
‘TB

144
8" i
12| 1
13i

5,628: ---

37,117

8,333

73,858:

899,276i

16,716

87,903

257,466''

223,754

268,771

500,539

Summa i 85,216

1 7 925 |
1 ‘ 23 ÖT

220,676 l,619ffBg 21,719,731! 4

Anmärkning: De för Björna socken i kolumnen för kronohemman upptagne

JT2o

28,263

1 2T	2,789
	95,592
4ife! 1 ¥	921,634
	232,837
1	28,263
¥S 17 36 fil	28,790
150#g^:	3,899,410

qvadratref tillhöra hemman

k o m m vi n b e f i n t 1 i ,2; e

		Kronan	Krono- parker	Privile-	Ilekogni-	Oafvittrad mark		Deraf	Återstående
usKattiagaa rorp och Nybyggen	förbehållen öfverlopps- mark	gierade stock fångst-skogar	tions- skogar	j Totalsumma	inrösnings- jord	impedimentei1	skogbärande mark
antal aboer.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadrat- ref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.
—	—	__	__	__	__	__	222,874	27,922	48,002	146,950
—	—	—	—	—		—-	146,294	17,640	9,094	119,560
- —	—	—	—	—	—		64,058	10,791	4,211	49,056
—-	--T~	—	—	—	—	—	217,515	15,887	17,618	184,010
—	—--	—	—	—	---•	—	176,366	33.219	12,947	130,200
—	''--		—	--j	—	—	413,577	10,158	56,000	347,419
—	—	—---	—	--1	—..—	—	193,514	18,956	19,430	155.128
—	—	—	—	——1		—	158,015	15,910	7,145	134,960
—	—	—	6,378		__		594,692 551,443	27,138 25,872	99,394 162,641	468,160 362,930:
•—	--->	—	207,198				1,279,779	47,426	518,521	713,832
—	—	----	---	35,592	—	—	520,374	• 31,651	88,670	400,053
—	—	2,414	—	—	—	—	489,849	31,814	108,970	349,065
—	—	53,245	—	--.!	—	—	1,325,106	84,409	291,698	948,999 459,474
—	---	109,122	—	—	—		914,278	32,502	422,302
—	—	185,737	—	■--	—	—	768,891	25,687	329,666	413,538
—	—	60,900	-''-	---	—	—	1,125,062	55,311	399,414	670,337
—	--1	——	—	—	—	—	220,685	33,628	55,177	131,880
—	—	—		—	—-	—	174,658	17,870	19,185	137,603
—	—	--T-	--i	--	---- \|	—	236,914	22,893	27,821	186,200
—	—	—	—	- —	—	—	418,578	45,377	60,698	312,503
—	—	----	—	—	—	—.—	429,464	33,163	119,605	276,696:
—	■---	--i	—	-—	--;	---	566,910	22,842	109,508	434,560
—	—	15,489	288,752''	337,723	—	——	2,939,826	100,347	814,867	2,024,612
—	—	—	—	—	—	—	343,930	52,702	56,958	234,270
—	—	--''	--:	—	—	—	191,509	19,421	23.968	148,120
—	—_ —	—	87,624	--.	—	--:	1,042,849	43,977	492,962	505,910:
—	—	—	—	—	—	—	397,874	57,176	76,266	264,432
—:	--:	--,	--1	---	—	—	508,267	37,721	88,066!	382,480
—1	--,	—	---1	—	—	—	321,944	16,425	74,883;	230,636
—1	—	—	--i	—	—	---	376,023,	30,671!	51,352	294,000
—	—	426,907:	917,057	385,065	—	—.	27,960,036 1,870,543	6,563,248	19,526,245

inom Westerbottens län.

T Att. TI (1.

Sammandrag öfver hemman, lägenheter och arealer inom Jemtlands

landtmäterikontor

T n o m Ii v a r j e

K o m m u ii e r.

Sockenall
män -ningar

Säteri- och Frälsehemman -

Skattehemman

Boställen

Kronohemman

	qvadrat- ref.	mantal.	qvadratref.	mantal.	qvadratref.	mantal.	qvadratref.	mantal.	qvadratref.
.1 e m 11 a n (1. Ragunda socken..............				19,667	986,564	1,163	58,340	0,027	1,355
Forss............................	--''	----!	—	15,263	440,109	1,500	43,252	0,3 3 3	9,602
Hellesjö...........................	—i----	--''	--!	15,722	588,524	0,1 39	5,204	—	—
1 Insjö............................	—	—		7,2 6 1	494,872	0,5 2 9	36,053	—	--1
Stugun ..........................				9,37 5	764,960	--1	—	•--H	--i
Refsund med Nyhems kapell	—	—	--,	21 >7 7 6	1,245,390	2,374	135,771	0,16 8	—
Bodsjö .......................... Sundsjö .........................	—	--:	--''	7,54 1	652,304	0,6 3 8	55,188	14,533
—	--1	--1	15,528	538,513	1,4 5 5	50,460	0.2 5 0	8,670
Bräcke .........................	—	—	---:	8,020	580,536	Q,500	36,193	0,125	9,048
Brunflo med Östersund ...	—	—	—	36,8 17	296,745	5,376	43,331	0,207	1,669
Marieby ........................	—	—	—:	8,9 17	37,566	0,2 5 0	1,052	—	--1
Lockne ........................	—		—	32,06 7	197,186	2,5 30	15,569	--!	---1
Lith...............................	—		--:	42,28 5	1,008,504	6,619	157,864	—	—
Kyrkås .......................... Häggen ås .......................	—	—	—	7,0 5 6	142,593	0,332	.6,708	—	—
—	---.	—	24,0 0 9	493,029	0,615	12,629	0,5 8 3	11,972
Föllinge med Hotagens ka-pell ...........................		0,8 7 5	90,195	25,3 32	2,611,222	1,083	111,635	2,0 3 3	209,561
Hammerdal med Bogvatt-nets kapell..................				40,2 9 7	2,844,444	2,8 7 0	202,583	--,	—
Ström med Alanäs .........	—	—	—	27,5 6 2;	2,212,742	0,9 5 8	76,900	0,9 2 2	74,000
Frostviken ....................	—	—	—	12,3 30	5,583,318	—	—	—	—
Sunne .............................	___	—	-----	28,633	111,108	4,9 5 7	19,237	—	—
Frösön .........................	!__	—	—	24,172	63,366	8,345	21,877	0,3 2 5	852
Hallen ...........................	—	—	--i	26,180	819,154	3,537	110,670	---1	—
Norderön ........................		—	--;	7,620	24,786	0,8 6 2	2,804	0,2 45	797
Marby ..........................	—	—	---i	7,982	98,410	0,9 9 7	12,291	—	—
j Berg .............................		—	—	32,419	1,173,540	4,289	155,261	0,2 5 0	9,050
Klöfsjö .......................... ! Rätan.............................		'' ---		8,10 5 14,447	281,200 1,107,610	0,312 0,7 9 2	10,812 60,721	__	—
1 Oviken ..........................	—	—	--:	41,029	1,409,390	3,1 5 3	108,309	0,335	11,508
\| Myssjö ...........................	—	—	—	23,043	107,715	1,984	9,275	---1	—

län, upprättad t i ImtVud,saklig- öfverensstämnielse med de från länets
erhållna uppgifter.

kommun b e f i n t li g e

Oskattlagda Torp
och Nybyggen

Kronan

förbehållen

öfverlopps-

mark

Krono-park er

Privile-j gierade
| stockfångst-;
skogar

Rekogni-''
tions- |
skogar

antal

qvadratref.
aboer. u

qvadratref.

| qvadratref.

qvadratref.

qvadrat-

ref.

29,718

257,578''

18,400 ---

49,667 --

84:--

15,988!

52,943

47,961 —

216,055 —

Oafvittrad

mark

qvadratref.

Deraf

Totalsumma

qvadratref.

1,046,259

522,681

851,306

530,925

764,960

1,381,161

722,025

597,643

625,777

341,745

38,618

212,755

1,666,368''

149,301

517,630

3,041,013

3,047,027:

2,413,309

5,583,318

130,345

86,179

945,812

28,387''

110,701

1,390,794)

292,012

1,216,292

1,745,262!

116,990!

inrösnings jord qvadratref.

35,991
12,538
16,257
14,157
23,324
28,806
15,126
23,850
14,218
52,242
11,374
36,820
90,479
7,386!
22,389

97,367

136,802!

49,202

64,579,

30,800;

18,122''

37,968;

11,200

18,273,

46,206

7,050!

28,801

37,542!

19,499

impedimenter

qvadratref.

345,895

288,618

401,654

263,553''

426,894,

689,164,

326,401

174,927

164,416''

90,826''

1,613

26,040i

368,771

21,224

13,378

766,741

1,146,337!

1,656,900

2,412,514!

8,327,

2,890''

594,132:

202''

756

429,671

105,734

180,695;

215,908*

7,118!

Återstående

skogbärande

mark

qvadratref.

664,373

221,525

433,395

253,215

314,742

663,191

380,498:

398,866

447,143

198,677

25,631

149,895

707,118

120,691

481,863

2,176,905

1,763,888

707,207

3,106,225

91,218

65,167

313,712

16,985

91,672,

914,917''

179,228

1,006,796

1,491,812

90,373|

I xi o ixi lx v a r j e

Kom m u u e r.	Socken- allmän- . ningar	Säteri- och Frälse-hemman	Skattehemman	Boställen	Kronohemman
	qvadrat- ref.	mantal.	qvadratref.	mantal.	qvadratref.	mantal.	qvadratref.	mantal.	qvadratref.
Näs................................				22,109	127,170	1,251	7,197
Hackås ..........................				23,642	332,245	0,9 7 7	13,730	0,ioo	1,405
Undersåker .....................	—	—	—	11,037	1,969,060	2,095	373,758	0,4 3 7	77,963
Mörsill ...........................	—	—	—	6,264	309,655	0,0 8 3	4,103	—	—
	__	0,1 2 5	8,171	29,288 19,600	1,914,990 2,068,172	__		2,6 1 8	171,174 333,131
Kall................................	—			0,1 06	12,190	3,1 5 6
Offerdal..........................	—	■0,250	14,316	46,235	2,647,693	2,166	124,038	2,0 9 3	119,857
Alsen..............................	—	—	—	30,2 7 6 13,135 27,938	416,396 133,546	3,4 9 9 0,6 3 8 4,2 9 6	48,125 6,488 17,519	2,334	32,102
Rödön ..........................			—	113,932	0,0 5 3	216
Näskott...........................	—	—	—	11,635	84,010	0,7 9 2	5,718	—	—
Aspås.............................		—	—	15,327	256,361	0,312	5,219	0,125	2,091
Ahs.................................	—	—	—	22,4 6 0	117,687	1,220	6,392	—	—
Summa H e r ,j e å (1 a 1 e n.		1,250	112,682	869,401	37,406,317	75,5 9 4	2,184,465	16,7 19	1,100,556
Sveg .............................	—	—	—	23,052	1,692,270	0,5 4 2	39,788	—	—
Linsell ..........................	—	—	—	8,656	1,333,014	—	—	0,052	8,007
Elfros ........................		—	—	18,722	493,657	—	—	—	—
Lillherrdal ....................				19,903	2,684,022	0,125	16,857	0,2 2 2	29,938
Hede .............................	—		—	14,167	2,262,486	0,333	53,181	—	—
Storsjö ........................... i Tännäs med Ljusnedals				4,6 3 9	1,594,214	—	—	—	—
kapell ........................	—	—	—	9,944	1,535,361	—	—	£)?7 / 8	892,127
Wemdalen ....................	—	—	—	12,819	1,248,458	—	—	—	----—
Öfver-Hogdal ..................	—	—	—	7,055	250,242	—	—	—	——
I Ytter-Hogdal ..................				12,453	1,278,183	0,3 7 5	38,490	—	--i
Summa	—	—	—	131,410	14,371,907	1,37 5	148,316	6,0 5 2	930,072
Summa Summarum	—	1,250	112,682	1000,811	51,778,224	76,969,2,332,781	22,77 1	2,030,628

Anmärkning: I kolumnerna för skattehemman och skogbärande mark ingå lappfjellar till följande belopp, nemOviken
669,788 qvadratref; Undersåker 455,465 qvadratref; Ahre 114,610 qvadratref; Kall

kommun be	1‘ i n t	1 i g e
Oskattlagda Torp , '' och Nybyggen	Kronan	Krono- parker	Privile-	Rekogni-	Oafvittrad mark	N Deraf	Återstående
förbehållen öfverlopps- mark	gierade stockfångst- skogar	tions- skogar	Totalsumma .... mrosnings- jord	impedimenter	skogbärande mark ''
antal qVajra^ref aboer. \| ^	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadrat- ref.	qvadratref.	1 qvadratref. qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.

—		—	--•	—	\|---	134,366	23,234	6,317	104,815
—	—	31,886				379,266	22,142	55,138	301,986
—	—.—	198,076	—	—		--2,618,857	47,936	1,579,284	991,637
—		52,482		—	—	366,240	9,761	147,515	208,964
—	—	33,507	—	—	--,	---- 2,127,842	87,371	1,073,693	966,778
—	—	183,742	—	—	—	2,597,235	61,488	1,527,064	1,008,683
—		26,956	—	—	—— ;	2,932,860	57,842	1,554,958	1,320,060
—	—	14,152	—	—	■---i	-- 510,675	63,073	46,771	400,831
—	—	—	—	—	—	140,034	19,768	11,312	108,954
—	—	——	—	—	—	-- 131,667	39,474	10,327	81,866
—	—	—	—	-—	—	-- 89,728	18,474	1.456	69,798
—	——	84				263,755	30,240	8,770	224,745
—	—	—	----	—	—	124,079	26,068	4,267	93,744
—	—	1,229,179	---	—		-- 42,033,199 1,515,239	17,158,171	23,359,789
						1,732,058	25,962	1,177,176	528,920
—	—	—	—	—	----	-- 1,341,021	12,566	1,121,630	206,825
—	—	—	—	—	—	493,657	8,036	197,921	287,700
—	—	—	—		—	2,730,817	25,133	2,150,478	555,206
—	—	—	—	—	—	2,315,667	20,000	1,780,000	515,667
—	—	—	—	—	—	1,594,214	5,026	696,416	892,772
—	—	—	—	—	—	-- 2,427,488	16,000	2,000,000	411,488;
—	—•	—	—	—	—.—	1,248,458	16,751	926,447	305,260!
—	—	—	—		—	-- 250,242	3,803	116,043	130,396
—	—	67,077				-- 1,383,750	37,050	970,318	376,382,
	—	67,077	----15,517,372	170,327	11,136,429,	4,210,616;
	—	1,296,256	—		—	57,550,571	1,685,566	28,294,600	27,570,405;

ligen: inom Föllinge socken 1,179,030 qvadratref; Frostviken 2,418,304 qvadratref; Hallen 160,658 qvadratref;
407,193 qvadratref; Offerdal 381,086 qvadratref; Storsjö 829,724 qvadratref och inom Tännäs 269,976 qvadratref.

Sammandra»; öfver hemman, lägenheter och arealer inom Getleborgs

landtmäterikontor

Litt. JS c.

Inom hvarje

K o m in u n & r.

Socken allmän ning&r -

Säteri- och Frälsehemman -

qvadrat ref.

mantal.

qvadratref.

Hedesunda socken.......

Öster-Fernebo... ..........

Arsunda ....................

Thorsåker ................

Ofvansjö ...................

Ugglebo......................

Hamrångo ...............

I lille ........................

Wahlbo......................

Skog .........................

Söderala ..................

Söderhamn ...............

Segersta och Hanebo .

Mo ............................

Regnsjö......................

Norrala ......''...............

Trönö ......................

Bollnäs .....................

Ålita .........................

Ofvanåker ................

Ofvanåkers allmänning

Woxna ......................

; Enånger ..................

Njutånger ...................

Tona.......................

| Idenor .....................

Forssa ......................

Hög .......................

Rogsta .....................

Ilsbo .......................

i Harmånger ................

Jettendal ...................

Gnarp........................

—	7,1	57,130
—	6,4;	46,062
—	0,5;	4,113
65,164	—	—
—	29,2;	502,001
— —	1,8	24,970:
--!	1,1	10,039!
—	2,1	11,466
—	0,8	5,456
—	8,2	300,339
—	0,9	6,155
—	—!

Skattehemman Boställen Kronohemman

mantal.	qvadratref.	mantal.	qvadratref.	mantal, j	qvadratref.
61,4	494,044	1,6	12,875;	__\|	__j
46,7	336,110	2,1	15,114	—
26,9	255,743	0,6	5,704	—	—
58,1	477,862	Mi	13,160	——''	--;
85,5	710,585	1,5	12,467	0,3	2,493
10,8	185,671	1	27,673.	0,2	3,438;
27,7	384,256	1.7	23,582	0,4	5,549
31,7	273,527	0,5	4,314	4,1	35,377
57,7	526,616	3,3!	30,118;	4,4	40,158
27	486,895	0,1	12,793-	—	--•
68,7	. 312,096	1,3	5,906	--i	--!
		-----:	6,4	35,784
85,5	466,82l!	5,5	20,339	—	--1
37,6	105,640	1,8	7,805	—	--■
28,4	134,312,	1,4	9,048,	—	---.
54,8	183,065	0,8	3,124	—	—
30,9	194,622	0,6	3,842	—	—
142,3	970,496	5,5	37,754''	—	—
93,5	1,084,609	3,9	36,709	0,9	24,722
39 1,9	1 540,173 62,415	0.7	9,783	10,2	298,155
--.	—	---i!	—	—	—--i
47.7	326,190	0,9	6,281	—	—
27,8	125,593	0,2	709	—	—
54,5	129,799	0,9	351	5,1	12,146
18,2	57,953 290,585	0,3	119	—
75,1	3	11,471	—	—
29.2	92,672	0,3	692	—	—
35,9	255,415	1	4,106	—	—
8,i	69,082	0,1	683	—	---H
30,8	152,942	M	•1,968	--j	---1
21,3	110,434	0,4	1,695	--;	—
31,7	371,261	0,7!	6,823	i--!	--;

län, upprättadt i ImtVndsaklig öfverensstämmelse med de från länets
erhållna uppgifter.

kommun befintlige

	Kronan	Privile-	Rekogni-	Oafvittrad mark		Deraf ..... _ ,
Oskattlagda Torp och Nybyggen	förbehållen öfverlopps- mark	Krono- gierade parker stockfångst-skogar	tions- skogar	Totalsumma	inrösnings- jord	impedimenter
antal qVa^ratref. aboer.	qvadratref.	qvadratref. ! qvadratref.	qvadrat- ref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.
			____	___	564,049	. 77,232	161,608
—--	—		—	—	397,286	66,393	. 92,472
—1--				—	261,447	43,252	64,330
—--	—	-----	—	—	495,135	78,069	72,612
— ''--	—		—	—	790,709	142,985	131,475
---:	—	--- ----	456,904	■--	1,175,687	161,408	149,846
-1--	—	----	—	—	438,357	29,240	100,82Q
----	—__				313,218	40,848	29,355
----,			—	—	606,931	86,273	112,052
---	—	1	''---	—	499,688	36,025	135,503
---	-—-—	-----	—	—	318,002	32,675	97,710
-i--,	—	-----	—	—	35,784	5,400	7,290
-- ---		j	—	—	498,626	63,525	112,894
-1 -__	—	--- ---	■---	—	113,445	19,124	17,254
-----	—		—	—	143,360	19,860	16,607
-i, ---		----	—	—	186,189	24,155	61,452
__			---	■---	198,464	13,274	13,018
			—		1,013,706	100,843	225,401
— ---	—	— —	—	—	1,146,040	76,110	209,563:
,	25,710	__	__	__	j- 936,236	48,100	135,298
---	—	1-----	,---	—	300,339	15,596	32,743
-[--	—--		''--	----	338,626	26,000	60,626
___	—	----	—	—	126,302	14,775	22,801
_i--			—		142,296	23,625	31,255
__! ____	—		—	—	58,072	7,325	11,901
—__			—	—	302,056	35,764	44,386
.		--- (--		—	93,364	10,525	24,896
- ;--			—	—	259,521	17,644	38,121
-1--		--- ----		—	69,765	6,491	25,642
---		-----	—	—	155,910	17,769	29,719
_\|--	----	----	—	—	112,129	14,767	13,356
—;--	—	— —	—	—	378,084	29,795	29,167

Återstående

skogbärande

mark

qvadratref.

325,209

238.421
153,865
344,454
516,249
864,433
308,297
243,015
408,606!
328,160
187,617

23,094
322,207:
77,067:
106,893:
100,582,
172,172;
687,462
860,367
| 438,032

\ 314,806

252,000
252,000:
88,726
87,416
38,846
221,906
57,943
203,756
37,632

108.422
84,006

319,122

I n om hvarje

Korn m Het.	Socken- allmän- ningar	Säteri- och Frälse-hemman	Skattehemman	Boställen	. Kronohemman
	qvadrat- ref.	mantal.	qvadratref.	mantal.	qvadratref.	mantal.	qvadratref.	mantal.	''qvadratref.
Bergsjö...........................	___	__	__	36	426,043	1,8	21,095	__
Hassela..................,.......	—		—	8,8	489,260	0,1	7,628	—	—
Norrbo ...........................				21,2	196,240	0,8	6,065	—	—
Bjuråker ......................	—	——	—	46,2	827,666	0,2	6,529		—
Delsbo .........................	—	—	—	121,7	531,930	1,2	5,611	—	—
Arbrå..............................	—	0,4	3,302	57,8''	531,500	1,8	10,388	0,2	2,378
Undersvik ..................	—	---	—	21,2	143,815	0,6	3,622		—
Jerfsö......................	—	—	—	134,5	807,068	2,7	16,698	2,6	15,590
Ljusdal och Ramsjö .......	—	------	—	118,8	1,985,306	3,8	43,473	0,5	8,297
Fä r i i a .......................	---	—	—	52,8	1,362,634	1	20,088	0,2	5,116
I.oos ...........................		0,8	78,679	2,5	245,872	—	—	3,2	314,715
Summa	65,164	59,3 1,049,712''	2,017,9	17,714,818	58,5	469,205	38,7	803,918

Anmärkning: Till den för Loos socken upptagne areal komma ytterligare omkring 1,058,400 qvadratref eller
Gefleborgs län.

k o m m u m b e

f i n t 1

i g e

				Privile-	fiekogni-			Deraf	Återstående
Oskatt lagda Torp	förbehållen	Krono-	gierade	Oafvittrad	Totalsumma	inrösnings- jord		skogbärande
och	Nybyggen	öfverlopps- raark	parker	stockfångst- skogar	skogar	mark		impedimenter	mark
antal	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadrat- ref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.
							447,138	45,128	62,342	339,668
					__		496,888	27,459	45,649	423,780
					__	__	202,305	12,733	66,770	122,802
—	—	6,844	—		—	—	841,039 537,541	45,608 59,560	147,416 79,507	648,015 398,474
					___	__	547,568	54,897	92,165	400,506
					__	__	147,437	14,380	27,878	105,179
					___	___	839,356	86,784	88,390	664,182
		165,639 69,131 41,089		___	__	—	2,202,715	86,794	226,279	1,889,642
—		—	__	♦--	—-	1,456,969 680,355	58,766 8,321	343,477 159,945	1,054,726 512,089

--| 308,413

456,904

— I 20,868,13411,885,297 3,650,991 15,331,846

den del af Orsa socken i Kopparbergs län, som, enligt Kongl. Grefve! den 13 November 1863, blifvit förlagd till

Litt. B f.

General-Sammandrag öfver hemman, lägenheter och arealer inom de

de från länens landtmäteri -

L ä n.	Socken- j Säteri- och Frälse- allmän- Skattehemman hemman ningar	Boställen mantal, j’ qvadratref.	Kronohemman och skattlagda Nybyggen
^Vref ^ mantal, j qvadratref. 1 mantal. qvadratref.	mantal.	qvadratref.
Norrbottens ...................	----430,698:3,483,188 545,909; 10,470,947	11,227	146,853	290,603	10,104,845
! Westerbottens................	1,827 39,780 802,927'' 14,928,241	15,8 1 4	108,698	232,298	10,358,888
Wester-Norrlauds ............	85,216 17,401 220,676 1,619,673 21,719,731	45,508	305,974	150,309	3,899,410
! Jemtlands........................	1,250 112,682 1,000,811 51,778,224	76,9 6 9	2,332,781	22,7 7 1	2,030,628
Gefleborgs .....................	65,164 59,300 1,049,71212,017,900 17,714,818	58,500	469,205	38,7 00	803,918
Summa jl50,380 210,4 7 6 4,906,038 5,987,2 2 0 116,611,961	208,018	3,363,511 734,681	27,197,689

Anmärhningar: I kolumnerna för skattehemman och skogbärande mark inom Jemtlands län ingå äfven lappfjellar
Till den för Gefleborgs län upptagne arealen kommer vidare den del af Orsa socken i Kopparbergs
till omkring 1,058,400 qvadratref.

Norrländska länen, iipprättadt i Imfviidsaklig öfverensstämmelse med
kontor erhållna uppgifter.

Oskattlagda Torp och Nybyggen	Kronans öfverlopps- mark	1 Privile- Rekogni- Krono- gierade , '' tions- parker \| stockfångst-; , - 1 skogar j skogar	Totals	u m in a	Deraf	! Återstående i skogbärande mark
oafvittrad mark	afvittrad mark	inrösnings-i jord 1	impedimenter
antal , , , oi i civadratref. a b oer. ^	qvadratref.	qvadratref. qvadratref. ! j	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref.	qvadratref. 1
4122,862,050	92,819,800	2,195,1291,232,994	99,841,227	23,474,579 1,702,029	91,287,922	\| 30,325,855
3191,840,000	37.793,574	1,353,931 jl,008,055 39,066	51,230,333	16,239,900	1,926,107	41,499,864	24,044,262
------	426,907	917,057 385,065		27,960,036	1,870,543	6,563,248	19,526,245
-------	1,296,256	i	—	57,550,571	1,685,566	28,294,600	27,570,405i
-----	308,413	---456,904	--i	20,868,134	1,885,297	3,650,991	15,331,846
73114,702,050132,644.950	1,466,117:2,626,114 495,970151,071,560146,093,220 9,069,542	171,296,625	116,798,613

till belopp af 6,885,834 qvadratref.

län, som genom Kongl. Brofvet den 13 November 1863 blifvit förlagd till Gefleborgs län och hvilken del belöper sig

Litt. C a

Norrbottens Län

Aproximativ beräkning öfver dels skogbärande markens nuvarande grundmassa och årliga afkastning under närmaste tiden, dels dess framgena tillgång och afkastning
under antagande af sådan behandling och vård, att densamma småningom höjes, dels ock länets årliga skogsbehof; uppgjord med stöd af hållna undersökningar

och inkomna uppgifter.

				TV u	V	;i i* a n	<1 4?	f	ö r*	Il m	1 1	a ii	det					F i* ;i in t i d a	förhållande t.
K o in m u n e r.	Areal i qvadratref.	S k grundmassa i kubikfot	ogbära ärliga af-kastning efter 230 års om-drefstid för moget och minst 50 för annat virke, eller en medel-omdrefstid af 140 år; i kubikfot.	n d e m arkens » årliga afkastning af mogna träd om minst 8,3 tums diameter på 16 fots längd1	af annat	Ortens årliga skogsbehof af mogna träd efter 45 kubikfot eller l''/2 träd för i af annat hvarje person virke efter	i Ärligt öfverskott af mogna träd af annat %	Årlig b af mogna träd	rist af annat virke. i kubikfot	Skogens tillgång och afkastning, derest marken bringas i fullt bevuxet skick. Årlig afkastning Grundmassa i . Årlig kubikfot afkastning’ i af moSlia trad 0111 minst 8’3 cö tums diameter på 16 fots längd efter 140 ars ; • af annat
		pr qva- drat- ref.	på hela vidden.	på qva- drat- ref, antal.	på hela vidden . , i kubikfot j antal. ; å 30 pr träd.,	virke. i kubikfot.	antal.	i kubikfot.	255 kubikfot för person.	antal.	i kubikfot.	virKe, i kubikfot.	antal.	i kubik-fot.	pr qva- drat- ref.	pa hela vidden.	medel-om drefstid; i kubikfot.	o pa qva- drat- ref, antal.	på hela vidden , ! i kubikfot antal, j j å 30 pr träd.	virke, i kubikfot.
Piteå socken med Elfsby kapell	3,601,331	450	1,620,598,950	11,575,707	0,0 3 5	126,047	3,781,410	7,794,297	20,592	617,760	3,500.640	105,455	3,163,650	4,293,657	—	—	—	625	2,250,831,875	16,077,371	0,0 7 0	252,093	7,562,790	8,514,581
Piteå stad....................................	39,663	350	13,882,050	99,159	—	—		99,159	2,664	79,920	452,880	—		—	2,664	79,920	353,721	550	21,814,650	155,819	0,060	2,380	71,400	84,419
Neder kulen socken .................. Luleå stad ................................	796,476 29,447	350 250	278,766,600 7,361,750	1,991,190 52,584	0,015	11,947	358,410	1,632,780 52,584	12,985 2,770	389,550 83,100	2,207,485 470,985	—	---	\	1,038 2,770	31,140 83,100	574,705 418,401	550 450	438,061,800 13,251,150	3,129,013 94,651	0,060 0,045	47,788 1,325	1,433,640 39,750	1,695,373 54,901
Öfver-Luleå socken....................	2,045,615	400	818,246,000	5,844,614 0,025	51,140	1,534,200	4,310,414	10,626	318,780	1,806,420	40,514	1,215,420	2,503,994		—		575	1,176,228,625	8,401,633	0,0 6 0	122,737	3,682,110	4,719,523
lianea .........................................	1,636,563	375	613,711,125	4,383,650''0,o is	29,458	883,740	3,499,910	8,792	263,760	1,494,555	20,666	619,980	2,005,355	—	—	— -	575	941,023,725	6,721,598	0,0 6 0	98,194	2,945,820	3,775,778''
Neder-Calix............................	859,875	350	300,956,250	2,149,687 0,oi5	12,898	386,940	1,762,747	11,133	333,990	1,892,610	1,765	52,950	—	—	—	129,863	575	494,428,125	3,531,629	0,0 6 0	51,592	1,547,760	1,983,869''
Öfver-Calix ................................	1,521,421	375	570,532,875	4,075,235 0,oi8	27,386	821,580	3,253,655	5,199	155,970	883,830	22,187	665,610	2,369,825	—			575	874,817,075	6,248,693	0,060	91,285	638,550	5,610,143
Neder-Torneå.............................. Haparanda stad .................. '' Carl Gustafs socken .......	242,655 16,303 225,710 1,329,200	275 275 275	66,730,125 4,483,325 62,070,250 398,760,000	476,644; 0,o 12 32,024 -- 443,359 0,oi2 2,848,285 0,oi5	2,911 2 709	87,330 8l,270; 598,140	389,314 32,024 362,089 2,250,145	2,982 1,316 3,211 6,513	89,460 39,480 96,330 195,390	506,940 223,635 545,955 1,107,210	—			71 1,316 502	2,130 39,480 15,060	117,626 191,611 183,866	550 450 550 550	133,460,250 7,336,350 124,140,500 731,060,000	953,288 52,402 886.71 8	0,045 0,045 0.045	10,919 734 10,157	327,570 22,020 304,710	625,718 30,382i 582,008 3,427,437
Öfver-Torneå med Hietaniemi...	300	19,938	13,425	402,750	1,142,935	5,221,857 0,045	59,814	1,794,420
Korpilombolo ..............................	840,569	450	378,256,050	2,701,829 0,035	29,420	882,600	1,819,229	1,552	46,560;	263,670	27,868	836,040	1,555,559		—	—	575	483,327,175	3,452,337	0,045	37,826	1,134,780	2,317,557
Pa j a la ........................................	2,972,781	275	817,514,775	5,839,391 0,oi2	35,674	1,070,220	4,769,171	4,839	145,170	822,630	30,835	925,050	3,946,541	—	—		■150	1,337,751,450	9,555,367	0,030	89,183	2,675,490	6,879,877
Arvidsjaur och Malå..................	3,712,118	450	1,670,453,100	11,931,808 0,035	129,924	3,897,720 \ ■	8,034,088	4,797	143,910	815,490 125,127	3,753,810	7,218,598	—	—	—	575	2,134,461,850	15,246,199	0,0 6 0	222,727	6,681,810	8,564,389
\| Arjeploug................................. 1	1,581,029	275	434,782,975	3,105,593; 0,009	14,229	426,870	2,678,723	1,990	59,700	338,385	12,239	367,170	2,340,338	—	—	—	350	553,360,150	3,952,572	0,0 2 5	39,526	1,185,780	2,766,792;
Jockmock G el Ii vare.................................... : Juckasjärvi ........... Enontekis.................................	2,815,789 4,148,281 1,383,195 527,834	400 375 275 250	1,126,315,600 1,555,605,375 380,378,625 131,958,500	8,045,111 0,0 2 5 11,111,467 0,oi8 2,716,990 0,oo6 942,561 0,003	70,395 74,669 8,299 1,583	2,111,850 2,240,070 248,970 47,490	5,933,261 8,871,397 2,468,020 895,071	2,991 3,970 2,726 2,024	89,730 119,100 81,780 60-720	508,520 674,985 463,335 343,995	67,404 70,699 5,573	2,022,120 2,120,970 167,190	5,424,741 8,196,412 2,004,685 551,076	441	13,230	—	550 550 350 300	1,548,683,950 2,281,554,550 484,118,250 158,350,200	11,062,029 0,035 16,296,818 0,035 3,457,988 0,o20 1,131,073 0,o i o 1	98,553 145,190 27,664 5,278	2,956,590 4,355,700 829,920 158,340	8,105,439 11,941,118 2,628,068 972,733
Summa	i 30,325,855	—	11,251,364,300	80,366,888	—	648,627	19,458,810	60,908,078 113,672 3,410,160;	19,324,155	543,757	16,312,710	43,553,716\| 8,802 264,060 1,969,793		16,188,067,700 115,629,055		1,344,965	i 40,348,950	75,280,105

Litt. C b

Westerbottens Län

och inkomna uppgifter.

K o in m u n e r.

Areal

qvadratref.

grandmassa i
kubikfot

qva- !'':!

draf-1 liola vidden,
ref.

IN ii v a i* a ii <1

S k o g h ä r a n (1 e m a r keus

kastnhig'' efter ärUSa Ystning

210 ars om- j

drefstid för !at mogna träd om minst 8,3
moget och Itams diameter på 16 fots längd!
minst 50 för

annat virke, Pa i pä hela vidden
eller enmedel-l hva- |

omdrefstid draf- ! i kubiktot.

af 130 ar: ref, antal. I 1 kublkfot

i kubikfot, antal. j a 30 pr träd. .

i* ö i* hallan <1 o t.

«Irtens årliga skogsbehof

Ärligt öfverskott

Årlig brist

af mogna träd
efter 45 kubikfot
eller 1''/, träd för
hvarje person

1 i* a m t i <1 ;i fö »‘ hålla 11 <1 o t.

Skogens tillgång och afkastning, derest marken bringas
i fullt bevuxet skick.

af annat
virke.

af annat
virke efter
255 kubikfot

antal. I i kubikfot, j för l,ereon. antaL

af mogna träd af mogna träd

af annat af annat

virke,
i kubikfot.

kubikfot.

antal.

i kubikfot.

virke,
i kubikfot.

Grundmassa i
kubikfot

qva-1 Pa

drat- hela vidden,
ref.

Årlig afkastning

Årlig

afkastning af mo§''na träd 1,111 *luinst 8’3
tums diameter pä 16 fots längd i

efter 130 ärs
medel omdrefstid;

qvai
kubikfot. dratref,

antal.

på hela vidden

antal.

i kubikfot
ä 30 pr träd.

åf annat
virke,
i kubikfot.

Umeå socken .....................	........ 909,744''	350
Urneä stad ..........v............	........ 4,324	175
Wänniis ..............................	........ 314,158	350
Nordmaling.........................	........ 1,116,357	550
Bjurholm ............................	........ 1,098,302:	550
Degerforss............................	........ 2,106,745	450
Säfvar................................	........ 426,933	400
Bygdeå ...............................	........ 555,672	325
Löfänger............................	........ 385,176	200
V y sii t ra .............................	........ 275,488!	325!
Burträsk.............................	.......j 852,761	450!
Skellefteå ............................	....... 2,081,594	325
X or sjö................................	........ 873,618	550
Jörn .....................................	....... 1,070,513	450
Lycksele.............................	........ 2,987,200!	550 ]
Öhrträsk..............................	....... 158,724	550
Åsele....................................	........ 1,539,800	550
Fredrika...............................	....... 321,133	550
Wilhelmina ........................	....... 2,699,100	175
Dorothea ..........................	........ 558,800	275!
Steusele och Tärna ..........	........ 2,367,640;	350
Sorsele...............................	........ 1,340,480	450

318,410,400	2.449,311	0,015	13,646	409,380	2,039,931	16,516	495,480	2,807,805	—	—	—	2,870	86,100	767,874	625	568,590,0< >0	4,373,769	0,0 6 0	54,585	1,637,550	2,736,219
756,700	5,821	—	—	—	5,821!	3.537	106,110	601,290!		—	—	3,537	106,110:	595,469	625	2,702,500	20,788	0,0 6 0	259	7,770	13,018!
109,955,300	845,810	0,018	5,655	169,650	676,160	4,384	131,520	745,365:	1,271	38,130	—	—	—	69,205	550	172,786,900	1,329,130	0,0 6 0	18,849	565,470	7 63,660
613,996,350	4,723,049	0,0 3 5	39,072	1,172,160	3,550,889	8,900	267,000	1,512,915	30,172	905,160	2,037,974	—	—	—	725	809,358,825	6,225,837	0,0 7 0	78,145:	2,344,350	3,881,487
604,066,100	4,646,662	0,035	38,441	1,153,230	3,493,432	3,9791	119,370	676,515	34,462	933,860	2,816,917	—		—	725	796,268,950	6,125,146	0,07 0	76,881	2,306,430	3,818,716
948,035,250	7,292,579	0,02 5	52,669	1,580,070	5,712,509	5,890:	176,700	1,001,385	46,779	1,403,370	4,711,124	—	------- ;	—	725	1,527,390,125	11,749,155	0,0 7 0	147,472,	4,424,160	7,324,995
170,773,200	1,313,640	0,022	9,393	281,790	1,031,850	4,674	140,220	794,580	4,719	141,570	237,270	—	—	—	625	266,833,125	2,052,562	0,0 6 0	25,616	768,4801	1,284,082
180,593,400	1,389,180	0,01 5	8,335	250,050	1,139,130	7,318	219,540	1,244,145	1,017	30,510	—	—		105,015	625	347,295,000	2,671,500	0,0 HO	33,340	1,000,200	1,671,300
77,035,200	592,578	0,0 0 9	3,467	104,010	488,568	5,900	177,000!	1,002,915		—	-	2,433	72,990	514,347	550:	211,846,800	1,629,591	0,04 5	17,333	519,990	1,109,601
89,533,600:	688,720	0,01 5	4,132	123,960	. 564,760	4,400	132,000	747,915	—	—	—	268	8,040	183,155	625	172,180,000	1,324,462	0,0 6 0	16,529	495,870	828,592
383,742,460	2,951,865	0,02 5	21,319	639,570	2,312,295	9,024	270,720	1,534,080	12,295	368,850	778,215	—	—	—	625	532,975,625	4,099,812	0,06 0	51,166	1,534,980	2,564,832
676,518,050	5,203,985	0,0 15	31,224	936,720	4,267,265	27,187	815,610	4,621,875	4,037	121,110	—	—	--i	354,610	725	1,509,155,650	11,608,890	0,0 7 0	145,712	4,371,360	7,237,530
480,489,900!	3,696,076	0,0 3 5	30,577	917,310	2,778,766:	3,664	109,920	622,965	26,913	807,390	2,155,801	—	—	—	725	633,373,050	4,872,100	0,0 6 0	52,417	1,572,510	3,299,590,
481,730,850	3,705,622	0,030	32,115	963,450	2,742,172	2,837!	85,110	482,205	29,278	878,340	2,259,967	—	--:	—	625:	669,070,625	5,146,697	0,0 5 0	o3jD26	1,605,780	3,540,917

1,642,960,000 12,638,154:0,035 104,552 3,136,560

87,298,200 671,525 o,0 3ä 5,555 166,650

846.890.000 6,514,538 0,030-46,194 1,385,820

176,623,150 1,358,639,0,030 9,634 289,020

472,342,500 3,633,404 0,003 8,097, 242,910

153.670.000 1,182,077''0,ooi) 5,029 150,870

828.674.000 6,374,415 0,0 12 28,412! 852,360!

603.216.000 4,640,123 0,0 18:24,129 723,870

9,501,5941 6,687

504,875 1,112

5,128,718 3,293

1,069,619 1,079

3,390,494 5,360

1,031,207

5,522,055

3,916,253

2,530

3,268

2,316

200,610

33,360

98,790

32,370

160,800

75,900

98,040

(69,480

1,136,790 97,865
18.s,955 4,443 j

559,725 42,901
183,345 8,555

911,115 2,737

430,185 2,499;

555,645 25,144!
393,720 21,813

2,935,950

133,290

1,287,030

256,650

82,110

74,970

754,3201

654,390

8,364,804! —
315,920 —

4,568,993---

886,274 —
2,479,379; —
601,022''
4,966,410
3,522,533 —

725

200

350

450

550:

2.165.720.000
115,074,900

1.116.355.000
232,821,425
539,820'',000
195,580,000

1,065,438,000

737,264,000

16,659,385 0,oeo
885,192 0,060
8,587,346 0,oeo
1,790,937 0,060

4.152.460 0,006

1.504.460 0,0 3 5''
8,195,677 0,oi s
5,671,262! 0,035

179,232

9,523

92,388

19,268:

16,195

19,558
42,618
46,917;

5,376,960 11,282,425)
285,690 599,502!

2,771,640 5,815,706!
578,040 1,212,897)
485,850! 3,666,610
586,740 917,720

1,278,540 6,917,137!
1,407,510 4,263,752)

Summa 24,044,262 — 9,947,310,600 76,517,773 ---- 521,647 15,649,410 60,868,363 133.8554,015,650 22,755,435 396,900 11,907,000 40,702,603, 9,108)273,240 2,589.675

14,387,900,500 110,676,158 --- 1,197,529 35,925,870, 74,750,288

Ull. Ce.

Wester-Norrlands Län.

Aproximativ beräkning öfver dels skogbärande markens nuvarande grandmassa och årliga afkastning under närmaste tiden, dels dess framgena tillgång och afkastning

under antagande af sådan behandling och vård, att densamma småningom höjes, dels ock länets årliga skogsbehof; uppgjord med stöd af hållna undersökningar

och inkomna uppgifter.

TNT 11 v a i* ande f ö i* li å 1 1 a u d e t.

K (i m m u n e i''.

Areal

qvadrat ref.

gmndmassa i
ku bikfot

1»''

; qva- ll;>

drat- liela vidden,
ref.

S k o g b ii r a n (I e in a r k e n s

årliga afkastning
efter ärliga afkastning

190 års oin drefstid

för a^ m0§’lia träd om minst 8,3
moget och tums diameter på 16 fots längdj
minst 50 för

annat virke,; Pa på hela vidden
eller enmedel- (lva''

mnrli-pfstirl 1 drat- i kubikfot.

omaietstiQ J j i kubikfot i

af 120 är; : lU> antal. ! •

i kubikfot. ; anta!. i a 30 pr träd.

Ortens årliga skogsbehof

Årligt öfverskott

Årlig brist

af mogna träd

af annat
virke,

af mogna träd
efter 45 kubikfot
eller V/2 träd för af annat
hvarje person

virke etter
235 kubikfot

antal, i kubikfot, *ör Person- ; antal. i kubikfot.

af mogna träd

af annat
virke,
i kubikfot.

antal.

i kubikfot.

af annat
virke,
i kubikfot,

F r a m tida, f*ö r h å 11 a n <1 e t.

Skogens tillgång och afkastning, derest marken bringas
i fullt bevuxet skick.

(frundmassa i
kubik fot

pi il

va- Pa

drat- hela vidden,
ref.

Årlig afkastning

Årlig

afkastning af mo8''na träd o01“ 8>3

“ tums diameter på 16 fots längd
etter 120 ars

medel- j på
omdrefstid; qvai
kubikfot, drati
ref,
antal.

pa hela vidden

antal.

i kubikfot
å 30 pr träd.

af annat
virke,
i kubikfot.

Själevad, Selånger, Timrå Sjön, 1

! . 574,471 250 143,617,750 1,196,815-0,017. 9,766 292,980 903,835 18.864’ 565,920 2,955,360

Tynderö, Thorsäker............... |

Grundsunda, Arnäs, Nordingrå,
Nora, Bjertrå, Skog, Hernö,
Alnö, Indahl, Häggdånger,
Njurunda ................................

Tima, Sattna, Medelpads-Liden,
Ljustorp, Hässjö, Säbrå, Stigsjö,
Wiksjö, Gudmundrå, Högsjö
med Hemsö, Ytter-Lännäs,
Dahl, Botheå, Styrnäs,
Ofver-Lännäs, Sång-a, Sollefteå,
Långsele, Ed, Multrå, Resele,
Helgum, Edsele, Ullånger,
Wibyggerå, Nätra, Sidensjö,
Skorped, Mo, Gideå,
Trehörningsjö ......................

Attniar, Stöde, Torp, .Borgsjö,
Hafverö, Holm, Graninge, Liden,
Jnnsele, Ramsele, Fjellsjö,
Bodum, Tåsjö, Annndsjö,
Björna ....................................

Hernösand .................................

Sundsvall ................................

1,629,029 357 581,563,353 4,846,361 0,02 2 35.839 1,075,170 3,771,191 34,266 1,027,980 5,368,340 1,573 47,190

9,098 272,940 2,051,525

1,597,149

804 461,874,684 3,848,956;0,o71 40,788 1,223,640 2,625,316

804j 1,309,739,316 10,914,49410,071 115,661 3,469,830 7,444,664

7,309,787 500 3,654,893,500 30,457,446 0,029 211,984'' 6,359,520 24,097,926; 81,783|2,453,490 12,812,670:130,201 3,906,030 11,285,256 --

804; 5,877,068,748; 48,975,573 0,071 518,993 15,569,790 33,405,783

- 9,995,363'' 633 6,327,064,779; 52,725,540 0,o 4 4 439,796j 13,193,880 39,531,660'' 47.862 1,435,860 7,498,380 391,934 11,758,020 32,033,280 -----

1,915 268 513,220 4,277 0,oi5 29 870 3,407 5,262: 157,860 824,380,--

15,680 268 4,202,240 35,018 0,o 15! 235: 7,050 27,968 8,492 254,760 1,330,335!--

5,233-156,990 820,973
8,257 247,710 1,302,367

804 8,036,271,852 66,968,932 0,071 709,671 21,290,130’45,678,802

804 1,539,660 12,830 0,071 136 4,080 8,750

804 12,606,720! 105,056; 0,071 1,113 33,390 71,666

S u m m a 19,526,245 — 10,711,854,842; 89,265,457 ------ 697,649 20,929,470 68,335,987496,529 5,895,870 30,789,465 523,708 15,711,24g1 43,318,536 22,588 677,640 5,772,014

15,699,100,980 130,825,841 --jl,386,362 41,590,860 89,234,981

Lift. Cd.

Jemtlands Län.

och inkomna uppgifter.

IV it ~sr :i i- a 11 <1 e f* ö i* It a 1 1 a it cl o * V.

Iv o m m u n e r.

Areal

qvaclratref. |

grundmassa i
kubikfot

qva- Pa

draf- hela vidden,
ref.

S k o g 1) ä r a n <1 e m a r k ens

årliga af- c „

kastning efter iirh£a afkastnm£

1510 års om drefstid

för laf mogna träd om minst 8,3
moget och Itums diametei pa Ib fots längd :
minst 50 för —

annat virke, j Pa på hela vidden
eller en medel- 6va" |_

omdrefstid urat- i . , „ j

o : . , i kubikfot

af 120 ar; iet> | antal.

i kubikfot. antal- | a a0 Pr träd.

Ortens årliga skogsbehof

Ärligt öfverskott

Årlig brist

af armat
virke,
i kubikfot.

af mogna träd
efter 45 kubikfot
eller l''/2 träd för
hvarje person

af annat
virke efter
235 kubikfot

antal, i kubikfot. Peison- antal. i kubikfot.

af mogna träd , af mogna träd

af annat

virke,
i kubikfot.

antal.

i kubikfot.

af annat
virke,
i kubikfot.

IV i* :i in t i <1 a fö r* hall a 11 d e t.

Skogens tillgång och afkastning, derest marken bringas
i fullt bevuxet skick.

Årlig afkastning

Grundmassa i
kubikfot

qvadratref.
i

hela vidden.

Årlig

n „ . ■ al mogna träd om minst 8,3
afkastning . f. ... ,, .... ,

tums diameter pa lo lots längd

efter 120 ars i

™CctLl ''H pä hela vidden

omdrelstid; ; qva- ;

i kubikfot. drat- j

ref antal,
antal.

i kubikfot j
ä 30 pr träd.

af annat
virke,
kubikfot.

Oviken..................................	822,024	70	57,541,680	479,514 0,003	2,466	73,980	405,534	2,718	81,540	425,820:--'' ------ ----- : 252;	'' 7,560	20,286
Myssjö, Frösö och Norderön ...	172,525	250	43,131,250	. 359,427 0,ois	3,105	93,150	266,277	3,873	116,190	606,770 -- --- —-- 768	23,040	340,493
Brunflo med Östersund, Marieby, Sunue och Rödön .................. Frostviken, Marby, Klöfsjö, Ahre,	■ 397,392	350	139,087,200	1,159,060 0,o2 o	7,947	238,410	920,650	9,783	293,490	1,532,670 --- --- -..... 1,836	55,080	612,020
Kall, Näskott, Aspås, Ås, Stor-	3,005,326	450	1,352,396,700	11,269,972 0,030	90,160	2,704,8001	8,565,172	15,063	451,890	2,359,870 75,097 2,252,9101 6,205,302 —	—	''

sjö och Tännäs .....................

♦

Ragunda, Forss, Kyrkas, Häggenäs,
Föllinge med Hotagen,
Ström, Hallen, Undersåker, j
Mörsill, Offerdahl, Alsen, Mattmar,
Linsell, Lillherrdal, Mede
och Wemdalen.......................

Hällesjö, Håsjö, Stugun, Refsund,
Bodsjö, Sundsjö, Bräcke,
Lockne, Lith, Hammerdal,!
Berg, Rätan, Näs, llackås,
Sveg, Elfros, Öfver-Hogdal1
och Ytter llogdal.....................

7,123,441 550 3,917,892,550 32,649,104 0,035 249,320 7,479,600j 25,169,504 35,112 1,053,360 5,500,880 214,208 6,426,240 19,668,624

9,163,863 625 5,727,414,375 47,728,453 0,045 412,373 12,371,190 35,357,263 38,574 1,157,220 6,043,260 373,799 11,213,970 29,314,003

700 14,479,199,700 120,659,998 0,oeo 1,241,074 37,232,220 83,427,7781

Summa 20,684,571 — 11,237,463,755 93,645,530 —— 765,371 22,961,130 70,684,400 105,123 3,153,690 16,469,270 663,104 19,893,120 55,187,929 2,856 85,6801 972,799

14,479,199,700 120,659,998 -- 1,241,074 37,232,220 83,427,778

Litt. C e.

Gefleborgs Län.

Aproximativ beräkning öfver dels skogbärande markens nuvarande grundmassa och årliga afkastning under
under antagande af sådan behandling och vård, att densamma småningom höjes, dels ock länets årliga

och inkomna uppgifter.

närmaste tiden, dels dess framgena tillgång och afkastning,
skogsbehof; uppgjord med stöd af hållna undersökningar

TV n. v

a r a n <1 o

1" Ö 1

■ li å

1 1

ande

IF i* a m t i <1 a

fö

r* hållande t.

Areal

S k

o g b ä r a

n d e

m arkens

Ortens årliga skogsbehof

Ärligt öfverskott

Årlig brist

Skogens tillg

ång och afkastning, derest marken bringas
i fullt bevuxet skick.

K o m m u n e r.

grundmassa i

årliga af-kastning efter
170 års om-drefstid för
moget och
minst 50 för
annat virke,
eller en medel-

årliga afkastning

af mogna träd
efter 45 kubikfot

Grundmassa i

Årlig

afkastning
efter 110 års

Årlig afkastning

qvadrat ref.

kubikfot

af mogna träd om minst 8,3
tums diameter på 16 fots längd

af annat

eller l''/2 träd för
hvarje person

af annat ;

virke efter

af mogna träd

af annat

af mogna träd

af annat

virke,

i kubikfot.

kubikfot

af mogna träd om minst 8,3
tums diameter på 16 fots längd

af annat

qva-

drat-

ref.

på

hela vidden.

qva-

på hela vidden

virke,

235 kubikfot

för person, j

V4J.Ä.C,

i kubikfot.

medcl-

omdrefstid;

qva-

på hela vidden

virke,

omdrefstid
af 110 år;
i kubikfot.

drat-

ref,

antal.

, , i kubikfot

antal.

i å 30 pr träd.

i kubikfot.

antal, i kubikfot.

antal.

i kubikfot. ,

antal.

i kubikfot.

drat-

ref.

hela vidden.

i kubikfot.

drat-

ref,

antal.

_ i kubikfot

antal.

i a 30 pr träd.

i kubikfot.

Gefle, Söderhamn, Hudiksvall,
Söderala, Mo, Enånger, Njut-

ånger, Tima, Iden or, Hög,

1,208,893

285

344,534,505

3,132,132 0,oi8

21,760} 652,800

2,479,332

56,544 1,696,320

8,859,030:

■--- --

34,784

1,043,520

6,379,698

890

1,075,914,770

9,781,043 0,090

108,800 3,264,000

6,517,043

tenclal...................................

| Gnarp, Skog, Forssa, Undersvik,
Delsbo, Ilsbo, Hedesunda,
Oster-Fernebo, Arsunda,
Thorsåker, Ofvansjö,
Ugglebo, Hamrånge, Hille,
Walbo, Hanebo, Segersta,
Regnsjö, Norrala, Trönö,
Ofvanåker och Woxna ......j

Bergsjö, Hassela, Norrbo, Bjur-!
åker, Arbrå, Jerfsö och Ålita

! Ljusdal med Ramsjö, Färila,
Loos och Bollnäs ..............

Den del af Orsa socken i
Stora Kopparbergs län, som
genom Kongl. Brefvet den
13 November 1863 blifvit
förlagd till Loos socken af
Gefleborgs län och ännu
icke undergått afvittring,
anses upptaga.....................

6,519,714 429 2,796,957,306; 25,426,88ö!o,oso 195,5911 5,867,730 19,559,155 101,069 3,032,070 15,833,830 94,522 2,835,660; 3,725,325!

3,459,320 571 1,975,271,720 17,957,016 0,045 155,669 4,670,070 13,286,946 34,699 1,040,970 5,436,255 120,970 3,629,100 7,850,691!---

4,143,919: 700; 2,900,743,300| 26,370,393 0,060

248,635 7,459,050 18,911,343’ 26,238 787,140 4,110,620 222,397 6,671,910 14,800,723;

529,200:440 232,848,000! 2,116,800 0,036 19,051 571,530: 1,545,270 ---- ---i ---- 19,051 571,530} 1,545,270!

890: 5,802,545,460 52,750,413 0,090; 586,774 17,603,220

35,147,193

890 3,078,794,800 27,989,044 0,090 311,339 9,340,170j 18,648,874
890} 3,688,087,910; 33,528,072 0,ooo 372,953 11,188,590 22,339,482

620 328,104,000: 2,982,764 0,060 31,752 952,560; 2,030,204

Summa 15,861,046 — 8,250,354,831! 75,003,226 -- 640,706 19,22l,|80 55,782,046 218,550 6,556,500 34,239,735 456,940 13,708,200! 27,922,009:34,784 1,043,520}6,379,698

— 13,973,446,940 127,031,336}--il,411,618 42,348,540 84,682,796

Anmärkning: Årliga skogsbehofvet inom den till Gefleborgs län förlagda delen af Orsa socken ingår i beräkningen för Loos socken.

Litt. Cf.

Sammandrag för de Norrländska Länen öfver dels skogbärande markens grundmassa och årliga afkastning under närmaste tiden, dels
dess framgena tillgång och afkastning, under antagande af sådan behandling och vård, att densamma småningom liöjes, dels ock länens

årliga skogsbehof; upprättadt med stöd af hållna undersökningar och inkomna uppgifter.

IV it v a r a n d e förhållandet.

F i* a m t i cl a förhållandet.

Areal

Skogbärande markens

Ortens årliga skogsbehof

Skogens tillgång och afkastning, derest marken bringas
i fullt bevuxet skick.

L ä n.	i	grundmassa i	3 cd eu CD o B eu			årliga afkastning	af mogna träd		Grundmassa i			Årlig afkastning
	qvadratref.		kubikfot	årliga afkastning, i kubikfot.	af mogna träd om minst 8,3 tums diameter på 16 fots längd	eller l''/2 träd för i hvarje person. af annat	af annat virke, i kubikfot.		kubikfot	£ P-> CD cT eu	Årlig afkastning, i kubikfot.	af mogna träd om minst 8,3 tums diameter på 16 fots längd	af annat
		på qva- drat- ref.	på	CD -5 GG e-r Bu	på qva-	på hela vidden	virke,		på qva- drat- ref.	på hela vidden.	CD >-b GG c4- pi	O pa qva-	på hela vidden	virke,
		hela vidden.	år.		drat- ref, antal.	_ i kubikfot antal. i ! a 30 pr träd.	i kubikfot. antal.	i kubikfot.		o ar.		drat- ref, antal.	antal.	* i kubikfot å 30 pr träd.	i kubikfot.
Norrbotten .............	30,325,855	371	11,251,364,300	140	80,366,888	0,0 2 1	648,627 19,458,810	60,908,078 113,672	3,410,160	19,324,155	534	16,188,067,700	140	115,629,055	0,044	1,344,965	40,348,950	► 75,280,105
Westerbotten ..........	24,044,262	414	9,947,310,600	130	76,517,773	0,022	521,647: 15,649,410	60,868,363:133,855	4,015,650	22,755,435	598	14,387,900,500	130	110,676,158	0,0 5 0	1,197,529	35,925,870	74,750,288
Wester-Norrland ......	19,526,245	549	10,711,854,842	120	89,265,457	0,036	697,649 20,929,470	68,335,987496,529	5,895,870	30,789,465	804	15,699,100,980	120	130,825,841	0,071	1,38C,362	41,590,860	89,234,981
Jemtland ................	20,684,571	543	11,237,463,755	120	93,645,530	0,037	765,371 22,961,130	70,684,400105,123	3,153,690	16,469,270	700	14,479,199,700	120	120,659,998	0,0 6 0	1,241,074	37,232,220	83,427,778
Gefleborg ................	15,861,046	522	8,250,354,831	110	75,003,226	0,043	640,706: 19,221,180	55,782,046 218,550	6,556,500	34,239,735	881	13,973,446,940	110	127,031,336	0,089	1,411,618	42,348,540	84,682,796
Summa	110,441,979	465	51,398,348,328	124	414,798,874	0,0 3 0	3,274,000 98,220,000	316,578,874 767,729	23,031,870	123,578,060	677	74,727,715,820	124	604,822,388	0,060	6,581,548	197,446,440	407,375,948

Anmärkning: Medeltalet af afkastningen i kubikfot och trädantal på qvadratref såväl för hvarje län som för alla länen tillhopa är, till undvikande af flera decimaler, aproximativt upptaget.

IÄtt. D a

Norrbottens Län

Aproximativ beräkning öfver
årlig stockfångst, erforderliga

dels Kongl. Maj:t och Kronan redan omedelbart tillhöriga eller för dess räkning efter slutad afvittring antagligen öfverblifvande, dels till sågverk,
skogbärande marker och samma markers årliga afkastning såväl närmaste tiden som framgent, under antagande af sådan behandling och vård, att

ningom höjes; uppgjord med stöd af hållna undersökningar och inkomna uppgifter.

i ersättning för beviljad
berörda afkastning små -

Kronoparker, bestämda eller ifrågasatta.

1 i oräknad s k o g- b ä i* a n d e m :i r k.

Kronans dels nu egande, dels efter slutad afvittring antagligen
tillkommande öfverloppsmarker.

S u m m a.

För stockfångst dels redan anslagne, dels ock ytterligare
erforderliga privilegii-skogar.

K o in m u n e r.	Areal i qvadratref.	Nuvarande grundraassa	Årlig af-kastning efter 230 års om-drefstid för mogna träd och minst 50 för annat vir-ke eller en me-delomdrefs-tid af 140 år; i kubikfot.	Årlig afkastning af mogna träd om minst 8,3 tums diameter på 16 lots längd	y j Areal af annat i ■ 1 v*lke’ ! qvadratref. i kubikfot. I	Nuvarande grundmassa es 1 P° '' 1 o pa il !L hela vidden, =£ g-1 i kubikfot. • o \|	Årlig afkastning Årlig ! ; ; afkastning i mo£na träd om minst 8,3; „ tums diameter på 16 fots längd efter 140 års \| F B (	af annat j virke, i kubikfot. )	Areal i qvadratref.		Ärlig afkastning	Areal i qvadrat- ref.	Nuvarande grundmassa	Årlig afkastning efter 140	Årlig af mogna träd o tums diameter länge	afkastning m minst 8,3 på 16 fots la vidden i kubikfot efter 30 pr .träd.	af annat virke, i kubikfot.
P° P? & g- P fr'' fr g g- •'' O	0 pa hela vidden, i kubikfot.	på qva- drat- ref, antal.	på hela vidden j i kubikfot antal, (efter 30 pr \| träd.	medel- på omdrefstid; qva- i kubikfot. I drat-rel'', antal.	på hela vidden i kubikfot 1 antal, j efter 30 pr ! träd.	i träd efter 30 kubikfot för hvarje.	i kubikfot.	af annat virke, i kubikfot.	po g-^ Er p fr'' fr g fr * o ^-+9	0 pa hela vidden, i kubikfot.	års medel-omdrefstid; i kubikfot.	på qva- drat- ref, antal.	på lic antal.
																		155,996	450	70,198,200	501,416	0,0680	10,608	318,240	183,17 6
Piteå och Elfsby......		—	—		—		—	-- 1,539,000	450	692,550,000	4,946,785 0,035	53,865; 1,615,950	3,330,835	1,539,000	53’,865	1,615,950	3,330,835,
								''			i							8,620	450	3,879,000	27,707	0,0680	589	17,670	10,037
Neder-Luleå ............	—	—	—	—		—		6,000	350	2,100,000	15,000 0,oi5 j	90 2,700;	12,300!	6,000	90	2,700	12,300	•--			—	—	—	—	—
Öfver-Luleå...............		—	—	—	__	—	—-	- j 398,000;	400	159,200,000	1,137,143 0,025	9,950, 298,500;	838,643	398,000	9,950	298,500	838,643	94,000	400	37,600,000	268,571	0,0326	3,061	91,830	176,741
Råneå........................	277,000	375	103,875,000	741,964	0,0 18	4,986	149,580	592,384 15,000	3751	5,625,000	40,179 0,oi8	270 8,100	32,079,	292,000;	5,256	157,680	624,463	58,664	375	21,999,000	157,136	0,0236	1,388	41,640	115,496
Neder-Calix ............	54,000	350	18,900,000	135,000	0,015	810	24,300	110,700 5,0001	350	1,750,000	12,500 0,oi5	75) 2,250	10,250,	59,000;	885	26,550	120,950		—	—				—
Öfver-Calix...............	—	—	—	—	---			712,0011	375;	267,000,000	1,907,143) 0,o i 8	12,816; 384,480	1,522,663	712,000	12,816	384,480	1,522,663	360,400	350	126,140,000	901,000 0,0216	7,893	236,790	664,210
Carl Gustaf...............	11,000	275	3,025,000	21,608	0,0 12	132	3,960	17,648j		—	------	-- ---		11,000	132	3,960	17,648	—	—	__	___	—	—	—	--1
Öfver-Torneå............	—	—	—	—	—			336,000	300	100,800,000	720,000 0,o i 5	5,040, 151,200	568,800	336,000	5,040	151,200	568,800	—				—	—	—	—
Korpilombolo............		—	——	—	—	—		480,000;	450	216,000,000	1,542,857 0,03 5	16,800, 504,000	1,038,857	480,000,	16,800	504,000	1,038,857	—			-----.	—	—	—	—
Pajala.......................	155,000	275	42,625,000	304,464	0,012	1,860	55,800	248,664, 2,114,8311	275	581,578,525	4,154,132,0,0 12	25,378 761,340;	3,392,792	2,269,831	27,238	817,140	3,641,456	—			—	—	—	—	—
Arvidsjaur och Mala	189,000	450	85,050,000	607,500	0,0 3 5	6,615	198,450	409,050 2,509,181 j	450,	1,129,131,450	8,065,225 0,035	87,821 2,634,630	5,430,595	2,698,181	94,436	2,833,080	5,839,645	133,000	450	59,850,000	427.500	0,0470	6,226	186,780	240,720
Arjeploug.................	—	—	—		—	—	—	--- 1,256,805	275	345,621,375	2,468,724 0,ou9	11,311 339,330	2,129,394	1,256,805)	11,311	339,330	2,129,394	—	—	—	—		—	—
Jockmock ...............	165,000	400	66,000,000	471,429	0,025	4,125	123,750	347,679; 1,785,216	400	714,086,400	5,100,617 0,025	44,630j 1,338,900	3,761,717	1,950,216)	48,755	1,462,650	4,109,396	---	—	■ ----	—	—		—
Gellivare .................	366,000	375	137,250,000	980,357	0,018	6,588	197,640	782,717 3,142,544	375	1,178,454,000	8,-117,529 0,oi8	56,566 1,696,980	6,720,549;	3,508,544	63,154	1,894,620	7,503,266	—	—		—	—	—		—
Juckasjärvi...............	61,000	275	16,775,000	119,822	0,00 6	366	10,980	108,842 1,057,426	275;	290,792,150	2,076,087 0,oo5	5,287 158,610	1,918,477	1,118,426	5,653	169,590	2,027,319	—	—	—	—	—	—	—	—
Enontekis..................	——	—	—	—		—	—	-- 443,057:	250	110,764,250	791,173 0,002	S86j 26,580,	764,593	443,057	886	26,580	764,593)	—			—	—	—	—
S u m m a	1,278,000	—	473,500,000	3,382,144	—	25,482	764,460 2,617,684 15,800,060	_ ; .	5,795,453,150	41,396,094 -	330,785 9,923,550	31,47 *2,544	17,078,060 356,267	10,688,010	34,090,228 810,680	—	319,666,200 2,283,330	—	29,765	892,950	1,390,380
j Afkastning, derest
marken vore i fullt
j bevuxet skick ......	1,278,000	534: 682,452,000	4,874,657	0,044	56,232	1,686,960 3,187,697\| 15,800,060:	534	8,437,232,040	60,265,943 0,044	695,203 20,856,090	39,409,853;	17,078,060;	751,435	22,543,050	42,597,550	810,680	534	432,903,110	3,092,165	0,044	35,670	1,070,100	2,022,065

A n in ä r k n i n g a r.

Öfver en del af dessa stockfångst-tilldelningar lära
besvär vara anförda.

Ännu icke tilldeladt utan blott provisionel beräknadt
stockfångstområde.

Dessa stockfångstområden äro vid afvittringen i NederCalix,
Öfver-Calix oeli Öfver-Torneå för stockfångst j
tilldelta, men utslag ännu ej hunnit om alla meddelas.

De i denna socken utbrutna stockfångstområden före- j
komma uti den för Öfver-Calix upptagna areal. |
Se anmärkningen ofvan.

Ännu ej tilldelta, utan blott aproximativt beräknade
stockfångstområden.

Kronoparkerna i Arvidsjaur, Jockmock, Gellivare, och
. Juckasjärvi äro blott ifrågasatta och ännu icke genom
nådiga bref bestämda.

Lift. J) b

Westerbottens Län,

Aproximativ beräkning öfver dels Kongl. Maj:t och Kronan redan omedelbart tillhöriga eller för dess räkning efter slutad afvittring antagligen öfverblifvande, dels till sågverk
i ersättning för beviljad årlig stockfångst erforderliga skogbärande marker och samma markers årliga afkastning såväl närmaste tiden som framgent, under antagande af sådan

behandling och vård, att berörda afkastning småningom höjes; uppgjord med stöd af hållna undersökningar och inkomna uppgifter.

K o m m u n e r.			Kronoparker, bestämda	eller	• ifrågasätta.	B	e t*	ä nans	k ii a	<1	S k O r slutad afvitt loppsmarker.	g- k	ä r a n d e	1X1	a i- L								rare
	Kro	dels nu egande, dels efte tillkommande öfvei	ring antagligen		S u	m in a.		För	stockfångst dels redan anslagne, dels ock ytterlig erforderliga privilegii-skogar.
Areal i qvadratref.!	1 g’	Nuvarande	Ärlig af-kastning efter		Årlig afkastning	Areal i : qvadratref. j	Nuvarande grundmassa	Årlig afkastning efter 130 års j		O Årlig afkastning		Areal i qvadratref.		Årlig afkastning	Areal i qvadratref.	Nuvarande grundmassa.	Årlig afkastning efter 130 års medel-»mdrefstid; i kubikfot.	Ärlig afkastning
■undmassa. på	210 ars om-drefstid för mogna träd och minst 50 för annat vir-ke eller en me-: delomdrefs-tid af 130 år; i kubikfot.	af mogna träd om minst 8,3 tums diameter på 16 fots! längd	af annat i	af mogna träd om minst 8,3 mms diameter på 16 fots längdl i	af annat virke, i kubikfot. !	af mogna träd om minst 8,3 j tums diameter på 16 fots 1 längd	af annat i virke, ( i kubikfot. 1
0 pa qva- 1 drat-ref, antal, j	på hela vidden	virke, i kubikfot.	på qvadratref, i kubikfot.	på hela vidden, i kubikfot.	medel- omdrefstid; i kubikfot.	på qva- drat- ref, antal.	på hela vidden	i träd efter 30 kubikfot för hvarje.	i kubikfot.	af annat	pa qvadratref, i kubikfot.	på hela vidden, i kubikfot.	på qva-drat- ! ref, antal. ,	på hela vidden j
O"1 5“ m- ga O c+-c-t- i-i • CD i	hela vidden, i kubikfot, j	antal, j	i kubikfot! efter 30 pr träd.	antal, j	i kubikfot i efter 30 pr j träd.	virke, i kubikfot.		antal. (	i kubikfot j efter 30 prj träd.
Wännäs.....................	__!			_	_ i		''	—	52,606	350	18,412,100	141,631	0,0 18	947	28.4101 ''	113,221	52,606	947	28,410	113,221;	__				—		__
Nordmaling...............	—	—		—	.	-	___	---	17,036	550	9,369,800	72,075	0,035	596	17,880	54,195	17,036	596	17,880	54,195	—	—	—	—	—	—	—	—
Bjurholm.................	142,892;	550	78,590,600	604,543 1	0,035	5,001	150,030	454,513	-	—	—	—	—	—	---	—	142,892	5,001	150,030	454,513	33,658	550	18,511,900	142,399	0,0487	1,637	49,110	93,289
Degerforss ...............	491,143	450	221,014,350	1,700,110	0,025	12,279	368,370	1,331,740	10,701	450	4,815,450	37,042	0,025''	268	8,040	29,002	501,844	12,547	376,410	1,360,742	103,693	450	46,661,850	358,937	0,05 52	5,727	171,810	187,127;
Löfånger ..................	—	—	—	——		—	—	—	886	200	177,200	1,363	0,009	8	240	1,123	886	8	240	1,123	—	—	—		—	—	—	--j
Nysätra.....................	—	—	—	—	—	—	—	—	42,000	325	13,650,000	105,000	0,01 5	630	18,900	86,100	42,000	630	18,900	86,100	—	—	—	—	—	—	—
Burträsk ..................		—	—	—		—	—	—		—	—	—	—	—	—				—	—	116,290	450	52,330,500	402,542	0,0 2 5	2,907	87,210	315,332
Bygdeå .....................	——	—		—		—			132,000	325,	42,900,000	330,000	0,0 15	1,980	59,400	270,600	132,000	1,980	59,400	270,600			---	—	—			---j
Skellefteå..................	—	—	—	—	__						—	—	~	—	--i	—		—	—	---1	104,910	325	34,095,750	262,275	0,0149	1,558	46,740	215,535(
Säfvar .....................		—		—		—	—	—	256,000	400	102,400,000	787,693	0,022	5,632	168,960	618,733	256,000	5,632	168,960	618,733	—			—	—	—		1
Jörn..........................		—	—	—		—	---		775,000	450	348,750,000	2,682,692	0,0 30	23,250	697,500	1,985,192	775,000	23,250	697,500	1,985,192	199,000	450	89,550,000	688,846	0,0301	6,000	180,000	508,846
Norsjö .....................			—		—	—	—	—	228,579	550	125,718,450	967,065	0,035	8,000	240,000	727,065	228,579	8,000	240,000	727,065	64,000	550	35,200,000	270,769	0,0355	2,272	68,160	202,609
Lycksele ..................	224,000	550	123,200,000	947,692	0,035	7,840	235,200	712,492	1,446,860	550	795,773,000	6,121,331	0,035	50,640	1,519,200	4,602,131	1,670,860	58,480	1,754,400	5,314,623	459,140	550	252,527,000	1,942,516	0,035	16,070	482,100	1,460,416
Öhrträsk ................	—	—	—	__	_	—	---	—	41,000	550	22,550,000	173,462	0,035	1,435	43,050	130,412	41,000	1,435	43,050	130,412	----	—	—	—	_	—		-—
Åsele .......................	53,000	550	29,150,000	224,231	0,0 30	1,590	47,700	176,531	740,087	550	407,047,850	3,131,137	0,0 3 0	22,203	666,090	2,465,047	793,087	23,793	713,790	2,641,578	80,000	550	44,000,000	338,462	0,030	2,400	72,000	266,462
Fredrika ..................	—	—		—	—	—			133,900	550	73,645,000	566,500	0,0 3 0	4,017	120,510	445,990	133,900	4,017	120,510	445,990		—	—		—		—	—
Wilhelmina					—			—	593,000	175	103,775,000	798,269	0,0 0 3	1,779	53,370	744,899	593,000	j 1,779	53,370	744,899	—	-	—	---
Dorothea.................	i ____	—				—-	—	.	278,700	i 275	76,642,500	589,558	0,0 0 9	2,508	75,240	514,318	278,700	2,508	75,240	514,318	—	—	1		—	—	i--
Stensele ..................	—	—	—	! ----		—	—		2,030,200 1 7	350	710,570,000	5,465,92c	0,01 2	24,362	730,860	4,735,063	2,030,200	24,362	730,860	4,735,063	—	—		—	—	—
Sorsele .....................		—	—	i ---	\| _	—	—	—	1,114,100	450	501,345,000	3,856,500	(0,018	20,054	601,620	j 3,254,880	1,114,100	20,054	601,620	3,254,880	__	—	—	—	—	—	---	---
Summa	911,035	—	! 451,954,950	1 3,476,576		26,710	801,300	\|2,675,276	7,892,655 —	3,357,541,350	25,827,241	—	168,309	5,049,270	20,777,971	8,803,690	195,019	1 ; 5,850,570	23,453,247	1,160,691	—	572,877,000	4,406,746	—	38,571	1,157,130	3,249,616
Afkastning, derest		i
marken vore i fullt		\|																			•
bevuxet skick ......	911,035	598	544,808,930	4,190,839	0,050	45,552(1,366,560	2,824,275	7,892,651	59?	4,719,807,690	36,306,213(0,050 394,633	11,838,990	24,467,22?	(8,803,690	1440,185 \|	13,205,550	27,291,502	1,160,691	598	694,093,018	(5,339,178	0,0 5 0	58,03511,741,05C	3,598,128

IAtt. D c.

Wester-NorrlancLs Län.

Aproximativ beräkning öfver dels Kongl. Maj:t och Kronan tillhöriga, dels till sågverk, i ersättning för beviljad årlig stockfångst, erforderliga skogbärande marker och samma markers årliga afkastning
såväl närmaste tiden som framgent, under antagande af sådan behandling och vård, att berörda afkastning småningom liöjes; uppgjord med stöd af hållna undersökningar och inkomna uppgifter.

Kommune r.

1? e i* h k ii a d

k o

1> ä i* :i ii <1 o in a i* k.

Kronoparke

Areal

qvadratref.j

Nuvarande

grundmassa

! Årlig afkastning
efter

190 års omdrefstid
för
mogna träd

Årlig afkastning

af mogna träd om minst 8,3
tums diameter pa 16 fots
längd

Kronans öfver lo .ppsmarker.

S u in m a.

För stockfångst dels redan anslagne, dels ock ytterligare
erforderliga privilegii-skogar.

Areal

Nuvarande

grundmassa

Årlig afkastning

Årlig

af annat

! afkastning laf I110Sna träd 0111 minst 8’3
, f tums diameter på 16 fots längd

efter 120 ars

Årlig afkastning

Areal

af annat

Areal

Nuvarande

grundmassa

Ärlig afkastning

| af mogna träd om minst 8,3
afkastning i tumg diameter på 16 fots

efter 120 ''

längd

c- P
er &
77 P

på

för annat vir- Pa
ke eller en me-'' clva’ j

på hela vidden

virke,

qvadratref.

p°

gr-s

pa.

medel-

omdrefstid;

på

qva-

på hela vidden

virke,

qvadratref.

i träd
efter 30

af annat

qvadrat-

ref.

p°

på

ars medel-

omdrefstid;

på

qva-

på hela vidden

virke,

hela vidden,

delom drefs- drat- 1

1 i kubikfot1 i

kubikfot.

srg.

hela vidden,

i kubikfot.

drat-

i kubikfot

i kubikfot.

kubikfot

i kubikfot.

virke,

er ^

hela vidden,

i kubikfot.

drat-

1 i kubikfot

i kubikfot.

tid af 120 år;! ref>
i kubikfot. alltad-

antal, lefter 30 pr!
träd.

H+S P

O rrt-c+- >-i
• CO

i kubikfot.

! ref, i
antal.

antal. efter 30 pr
träd.

för

hvarje.

i kubikfot.

H+a P
°

• O

i kubikfot.

ref,

antal.

antal, efter 30 pr
träd.

af annat

A n m ä r kninga r.

Liden (i Medelpad)......

Ljustorp ........................

Edsele ...........................

Helgum...........................

Wiksjö ...........................

I Hafverö...........................

Anundsjö........................

Björna ..........................

Jiuisele ...........................

Fjellsjö...........................

Tåsjö..............................

Ramsele ........................

Liden (i Ångermanland)

Bo dum ..........................

Nj ur linda: Kronohol marne

Bremön och
Kalfven .....................

87,215
25,275 J

j-500 56,245,000. 468,708 0,02 9 3,262, 97,860 370,848

-- 112,490 3,262 97,860 370,848

3,345 j

31,8921)500 23,493,500; 195,779,0,021 s| 1,008| 30,240i 165,539

103,310

219,181

30,887

6331223,688,274 1,864,069''0,044 15,549 466,4701,397,599 15,489] 633 9,804,537 81,704!0,044 682 20,460 61,244 368,867 16,231 486,930 1,458,843 1235,262

132,531

26,827

2,177

14,573

5,628

29,870

633 133,946,598 1,116,221 0,044 9,311 279,330 836,891 211,606 9,311 279,330 836,891

85,549

41,562

30,289

114,214)

Mo sågverk i Anundsjö socken har erhållit till- !
stånd att, utom privilegierad stockfångst, som
uppgår till 879 träd, årligen afhemta 1,250
träd emot en afgift af 40 öre pr träd, samt
för en gång 16,880 skadade träd.

633320,852,50812,673,771 0,02 io 10,626 318,780 2,354,991

Skogsmarken för Lo och Kramfors samt Forsse i
sågverks privilegierade stockfångst har till största
delen förslagsvis blifvit upptagen.

4,065 360 1,463,400 12,195 0,025 102 3,060 9,135 4,065 102 3,060 9,135 --—

Summa 465,868 — 1279,933,274; 2,332,777

Afkastning, derest mar I ken

vore i fullt be -

18,811 564,330 1,768,447 231,160 — j 145,214,535 1,210,120 --; 10,095 302,850 907,270 697,028 28,906 867,180 2,675,717 553,863 — 344,346,008 2,869,550 --- 11,634 349,020

465,868 804 374,557,872 3,121,315| 0,071 33,077 992,310 2,129,005 23L160 804 185,852,640 1,548,772 0,07 1 16,412 492,360 1,056,412 697,028 49,489 1,484,670 3,185,417 553,863! 804 445,305,852 3,710,882i o,071139,324 1,179,720

2,520,530

2,531,162!

vuxet skick

Litt. Dä.

Jemtlands Län.

Åproximativ beräkning öfver Kongl. Maj:t och Kronan omedelbart tillhörige skogbärande marker och samma markers årliga afkastning såväl närmaste tiden som framgent,
under antagande af sådan behandling och vård, att berörda afkastning småningom höjes; uppgjord med stöd af hållna undersökningar och inkomna uppgifter.

B e r ä k n a d

skoo-bärande m a i* k.

K o in m u n c r.

Kronoparker, bestämda eller ifrågasatta.

Årlig afkastning

Areal

qvadratref. ^

Nuvarande

grundmassa.

n pa

5L hela vidden,
: i kubikfot.

Årlig afkastning
efter
190 års omdrefstid
för
mogna träd
och minst 50
för annat vir:ke
eller en medelomdrefstid
af 120 år;
i kubikfot.

K r o n o ö f v e r 1 o p p s in a r k.

Årlig afkastning

af mogna träd om minst 8,3 j
tums diameter på 16 fots
längd

pa
qvadrat ref

antal,
antal.

på hela vidden

: i kubikfot
''efter 30 pr:
träd.

af annat
virke,
i kubikfot.

Areal

qvadratref.

Nuvarande

grundmassa

S" g
Sr -f*

hela vidden,
i kubikfot.

Årlig

afkastning
efter 120 års
medelomdrefstid;

i kubikfot.

af mogna träd om minst 8,3
tums diameter på 16 fots längd!

S u in m a.

Årlig afkastning

Areal

qva drat ref,

antal.

på hela vidden

i kubikfot
antal. efter 30 pr
träd.

af annat
virke,
i kubikfot.

i träd

! qvadratref. j efter 30
kubikfot j
för

hvarje, j

i kubikfot.

af annat
virke,
i kubikfot.

A n m ä r k ii i n g a r.

Oviken
Frösön
Ahre ...

Forss ............................

Fiillinge med Hotagen
Ström med Alanäset ..
Hallen...........................

Mörsill ........

Undersåker .

Offerdal.....

Alsen ..........

! Hellesjö........

j Rätan...........

Berg ...........

Hackas ........

Kall...............

Ytter-Hog-dal

skick

106,000 70

13,400 450
84'' —
27,552
6,000
26,300’

2,600!

29,800
39,700
8,500!
11,400’

■ 47,580
28,000

35.000

25.0001

7,420,000

6,030,000

61,833’0,003 318! 9,540 52,293! 106,00Q: 318’

9,540j 52,293

>550; 83,518,600 695,988 0,035: 5,315) 159,450 536,538)

5,315 159,450 536,538

50,250 0,030 402! 12,060’ 38,190 13.400 402 12,060’ 38,190

27,552;

6,000

26,300’

2,600,

29,800,

39,700j
8,500;

11,400
47,580;

28,000

35.000

25.000

625| 84,737,500 706,146,0,0-15 6,101 183,030 523,116

6,101 183,030 523,116

/
	18,200	625	11,375,000	94,792	0,04 5 7	819	24,570	70,222						18,200	819	24,570	70,222

S u m m a	18,200	-	11,375,000	94,792	—	819	24,570	70,222	407,000	— 181,706,100	1,514,217	! 12,136	364,080! 1,150,137;	425,200!	12,955	388,650	1,220,359
derest mar- fnllt bevuxet		700	12,740,000	106,167	0,06 0	1,092	32,760	73,407		700i 284,900,000	2,374,167 0,060	24,420	732,600 1,641,567		25,512	765,360	1,714,974

Öfverloppsmarkerna inom Kalls socken anses ingå bland !
renbetesfjellen.

Anmärkning: Renbetesfjellen innehålla en areal af omkring 6,885,834 qvadratref, samt ega någon, ehuru relativt till ytvidden ringa, skogstillgång närmast vattendragen och i dalgängarne. Enligt Kongl. Brefvet den 11 Juni 1869, får, efter förutgången
undersökning af Skogstjensteman, ortens Länsman och tvenne godemän, utsyning för Kronans räkning ega rum ä renbetesfjellen, när omständigheterna sådant medgifva.

IÄtt. D e.

Gefleborgs Län.

Aproximativ beräkning öfver Kongl. Maj:t och Kronan redan omedelbart tillhöriga eller för dess räkning efter slutad afvittring antagligen

öfverblifvande skogbärande marker och samma markers årliga afkastning såväl närmaste tiden som framgent, under antagande af sådan

behandling och vård, att berörda afkastning småningom höjes; uppgjord med stöd af hållna undersökningar och inkomna uppgifter.

B e i* ä k n a d skogbärande m ;i i* k.

~rr .. Kronans dels nu egande, dels efter slutad afvittriug antagligen

Kronoparker, bestamda eller ifrågasatta. i .

tillkommande öfverloppsmarlter.

K o	m m u	n e r.		Nuvarande	Årlig af-kastning efter	Årlig afkastning		Nuvarande	Årlig afkastning efter 110 års	Årlig afkastning
			Areal	grundmassa	170 ars om-drefstid för mogna träd och minst 50 för annat vir-ke eller en me-	af mogna träd om minst 8,3 tums diameter på 16 fots längd	af annat	Areal	8	rundruassa	af mogna träd om minst 8,3 tums diameter på 16 fots längd	af annat	Areal	Årlig afkastning
			1 qvadratref.	►Ö po Pr* hQ	på	gOo P ^	pa hela vidden	virke,	qvadratref.	►Ö &50 HÖ	på	medel- omdrefstid;	på qvadratref, antal.	på hela vidden	virke,	qvadratref.	i träd efter 30	i	af annat
			=♦ P O C+- '' CD Hj	hela vidden, i kubikfot.	delomdrefs-tid af 110 år; i kubikfot.	S- g p p-1 • p d	antal.	i kubikfot efter 30 pr träd.	i kubikfot.	shg, pr* £ P o <-+-• d	hela vidden, i kubikfot.	i kubikfot.	antal.	i kubikfot efter 30 pr träd.	i kubikfot.	kubikfot för hvarje.	kubikfot.	virke, i kubikfot.
Ofvan åker Färila .......			23,750 31,904	429 1	10,188,750	92,625	0,030	712	21,360	71,265									23,750	712	21,360	71,265

				\ 700	120,554,700	1,095,952	0,0 6 0	10,o33	309,990	785,962	—	—	—	—	—		—		172,221	10,333	309,990	785,962
Ramsjö ...			140,317
Bjuråker			1,371	571	782,841	7,117	0,045	62	1,860	5,257 __									1,371 389,200	62 14,011	1,860 420,330	5,257 1,136,470
Orsa .........			389,200	440	171,248,000	1,556,800	0,036	14,011	420,330	1,136,470
		S u m m a	197,342	—	131,526,291	1,195,694	—	11,107	333,210	862,484	389,200	—	171,248,000	1,556,800	—	14,011	420,330	1,136,470	586,542	25,118	753,540	1,998,954
Afkastning,	derest	marken vore
i fullt bevuxet skick ..............	197,342	881	173,858,302	1,580,530	0,089	17,563	526,890	1,053,640	389,200	881	342,885,200	3,117,138	0,089	34,639	1,039,170	2,077,968	586,542	52,202	1,566,060	3,131,608

Lift. Df.

Sammandrag för de Norrländska Länen öfver dels Kongl. Maj:t och Kronan redan omedelbart tillhöriga eller fin* dess rakning efter slutad afvittring antagligen öfver blifvande,

dels till sågverk i ersättning för beviljad årlig stockfångst erforderliga skogbärande marker, dels ock samma markers årliga afkastning såväl närmaste tiden som

framgent, under antagande af sådan behandling och vård, att berörde afkastning småningom höjes; upprättadt med stöd af hållna undersökningar och inkomna uppgifter.

x* ;i 1«

:i <1

x* ;i ii

Kronoparker, bestämda eller ifrågasatta.

Kronans dels nu egande, dels efter slutad afvittring antagligen
öfverblifvande öfverloppsmarker.

fe u m in a.

in n. x* k.

För stockfångst dels redan anslagne, dels ock ytterligare erforderliga
privilegie-skogar.

Årlig afkastning Årlig afkastning ; ! Årlig afkastning • Årlig afkastning

Nuvarande grund- ___________________• Nuvarande grund- Nuvarande grund- ^ j

	Areal	massa, i kubikfot,	O eu n C-,	Årlig afkastning i kubikfot.	af mogna träd om minst 8,3 tums diameter på 18 fots längd	Areal af annat	massa, i kubikfot,	rs 1* Årlig 3* ! afkastning si. j i kubikfot. år.	af mogna träd om minst 8,3 tums diameter på 10 fots \| längd l af annat	Areal	af mogna träd om minst 8,3 tums diame-ter på 16 fots längd	Areal af annat	massa i kubikfot, i	re \| f Årlig 3 i afkastning) H; i kubikfot.1'' år.	af mogna träd om minst 8,3 tums diameter på lf> fots längd	af annat
	qvadratref.	P o	på hela vidden. ;	år.	po cL j p d	på hela antal.	vidden kubikfot.	virke. , , . qvadiatret. i kubikfot.	p “S re	på hela vidden.		på hela vidden virke, i kubikfot. antal. i kubikfot.	qvadratref.	i träd efter 30 L kubikfot kubikfot för hvarje.	V^e’ qvadratref. i kubikfot.	p D- P re	på hela vidden.	p i r''5 i	på hela antal.	vidden i kubikfot efter 30 pr träd.	virke, j i kubikfot.
Nuvarande förhållandet.							•
i Norrbotten....................	1,278,000	370	473,500,000	140	3,382,144	0,020	25,482	764,400	2,617,684 15,800,060	367	5,795,453,150	140 41,396,094	0,021	330,785; 9,923,550 31,472,544	17,078,000	356,267 10,688,010	34,090,228 810,680	394	319,066,200	140 2,283,330	0,037	29,765	892,950	1,390,380!
Westerbotten ...............	911,035;	490	451,954,950!	130''	3,476,570:	0,029	20,710	801,300''	2,675,276 7,892,655	420	3,357,541,350	130 25,827,241	0,021	168,309'' 5,049,270 20,777,971	8,803,690	195,019 5,850,570	23,453,247 1,160,691	494	572,877,000	130 4,406,746	0,033	38.571	1,157,130	3,249,616
Wester-Norrland............	465,868,	001	279,933,274	120	2,332,777!	0,04 0	18,811	564,330!	1,768,447 231,100	628	145,214,535	120j 1,210,120	0,044	10,095 302,850 907,270	097,028	23,906 867,180	2,675,717 553,863	622	344.340,008''	120 2,869,550)	0,021	11,634	349,020	2,520,530!
Jemtland	18 200		11 875 000	120	04 792		S19		70 922 407 000		isi 7o« inn	190 1 M4.917:		1913K	495 9qo		1 990
Gefleborg .....................	197.342!	666	131,524,291''	no	1,195.094!	0,05ö!	11,107	333,210	802,484'' 389,200!	440	171,248,000	110 1,556,800	0,086	14,011 420,330 1,136,470	580,542	25,118 753,540	1,998,954;--	—	--!	— ’ ---	—	—	—	—
Summa	2,870,445	409	1,348,287,5151	124 10,481,983j	0,029	82,929	2,487,870	7,994,113 24,720,075	3901	9,651,103,135	124, 71,504,472	0,022	• 535,336 16,000.080 55,444.392	27,590.520''	618,265 18,547,950 63,438,505 2,525,234	490	1,236,889,208	130 9,559,626	0,032	79,970	2,399,100	7,160,520
Förhållandet,
derest marken vore i fullt
bevuxet skick.
Norrbotten....................	1,278,000	534	682,452.000	140	4,874,057	0,044	56,232	1,080,900	3,187,697 15,800,000	534	8,437,232,040	140 60,265,943	0,044	095,203 20,856,090 39,409,853	17,078,060	751,435 22,543,050	42,597,550 810,680	534,	432,903,110;	140 3,092,165	0,04-1	35,670	1,070,100	2,022,065
Westerbotten ...............	911,035	598	544,808,930	130	4,190,839	0,05 o!	45,552	1,366,560	2,824.279 7,892,655	598	4,719,807,690	130 36,306,213!	0,050	394,633 11,838,990 24,467,223	8,803,690!	440.185 13,205,55027,291,502; 1,160,691	598	694,093,018:	130; 5,339,178	O,000	58,035	1,741,050	3,598,128
Wester-N orrland	405,868!	804	374,557,872''	120	3,121,315''	0.071	33,077	992,310	2,129,005 231,100	804	185,852,640	120 1,548,772	0,071	16,412 492.360 1,056,412	097,028''	49,489 1,484,670	3.185,417 553,863	804!	445,305,852	120 3,710,882!	0,071:	39,324	1,179,720	2,531,162
Jemtland ..................	18,200	700	12,740,000	120	106,167	0,0 60	1,092	32,760	73,407 407,000	700	284.900,000	120 2,374,167	0,000	i 24.420 732,600 1,641,567!	425.200	25,512 765,360	1.714,974 --!	—	—		—	—	—	—
Gefleborg .....................	197,342	881	173,858,302;	110	1,580,530;	0,089	17,563!	520,890:	1.053,040 389,200!	881	342.885,200	110 3,117.138	O.oso	34,039 1,039,170 2,077,968	586,542	52,202 1,566,060	8,131,6081--j	—	—	- j —	—	—	— \|	—
Summa	2,870,445	023	1,788,417,104	124; 13,873,508	0,05 31	153,516	4,605,480	9,268,028 24,720,075	565	13,970,677.570	124 103,612,233	0,047	1,165,307[34,959,210 68,653,023	27,390,520	1,318,823 39,564,690	77,921,051 2,525,234	023	1,572,301,980	13012.142.225	0,or. 3!	133,029	3,990,870;	8,151,355!

Anmärkning. Medeltalet af afkastningen i kubikfot och trädantal på qvadratref såväl för hvarje län som för alla länen tillhopa är, till undvikande af flere decimaler, aproximativt upptaget.

Uti. E (<

Norrbottens Län

Aproximativ beräkning öfver dels Boställenas skogbärande marker och dessa markers årliga afkastning såväl närmaste tiden som framgent, under antagande af sådan behandling
och vård, att berörda afkastning småningom höjes, dels ock samma boställens årliga skogsbehof; uppgjord med stöd af hållna undersökningar och inkomna uppgifter.

TV n

;i 11 <1

kålland

Skog-	Grundmassa		Årlig afkastnin
bärande	i	Årlig
mark	kubikfot	afkastning	af mogna träd om minst 8,3 tums
		diameter pä 16 fots längd

i	— \ efter 140 års j________
qvadratref.	0 medel-	på hela vidden
1 pa	pa pa
	, , omdrefsticl
; qvadratref.	hela vidden. '' 1 qvadratref.	antal. \| i kubikfot.

af annat
virke,
i kubikfot.

Boställenas årliga skogsbehof	Årligt	öfverskott	O A r 1 i g b rist
efter 75 mogna träd på mantalet	af annat virke efter	af mogna	träd af annat	af mogna träd	af annat

antal.	i kubikfot efter 30 på hvarje träd.	12,750 kubik-fot pr mantal, i kubikfot. ■	antal. j i	virke, kubikfot. ! i kubikfot.	antal. 1 i kubikfot, i	virke, i kubikfot.

A n m ä rk ni n g a r.

Kustlandet.

i Piteå och Elfsby ........................	3,0 7 8	15,892	450	7,151,400	51,082	0,035	556	16,680	34,402	231	6,930,	39,244	325	9,750	—	—	—	4,842
Neder-Luleå.................................	1,945	13,306	350	4,657,100	33,263	0,015	200	6,000	27,263	146	4,380	24,799	54	1,620	2,464	--:	---;	--\|	<
.. Ofver-Luleå.................................	0,515	2,787	400	1,114,800	7,962	0,025	70	2,100	5,862	39	1,170	6,566	31.	930	—		—	704
lianen .........................................	1,12 5!	7,828	375	2,935,500	20,968	0,018	141	4,230	16,738	84	2,520	14,343	57	1,710	2,395		—	—	Boställenas skogsmark är beräknad
Neder-Calix..............................	2,12 5	10,007	350	3,502,450	25,018	0,015	150	4,500	20,518	159	4,770	27,093	---!	—	—	9''	270	6,575	> efter socknens skogbärande mark, ]
Öfver-Calix ............................... i	0, 5 0 0	2,730 3,090	3751	1,023,750	7,312	0,0 1 8	49	1,470''	5,842i 5,928	38 31	1,140	6,375] 5,317	11	330; 390				533	i förhållande till vidden.
Neder-Torneå.............................	0,417	275;	1,014,750	7,248	0,012	44	1,320	930	13	611	--1	—
Carl Gustaf................................. j	0,521	5,190	275	1,427,250	10,195	0,0 12	62	1,860	8,335	39	1,170	6,642	23	690	1,693	—	—	—
Öfver-Torneå ..............................	0,750	12,790	300	3,837,000	27,409	0,015	192;	5,760	21,649	£6	1,680	9,562	136	4,080	12,087	--.	—	—
Pajala......................................... :	0,250;	3,400i	275;	935,000	6,679	0,0 12	41	1,230	5,449	19	570	3,188;	22,	660	2,261	--i	—	----	Arealen är endast aproximativt be-j räknad, enär Pajala ej ännu är af-
j
S u m m a	11,226	77,629	--1	27,599,000	197,136		1,505	45,150	151,986	842	25,260	143,129	672	20,160	21,511	9	270	12,654	vittrad.
Lappmarkerna.
Arfvidsjaur och Malå..................	0,3 7 5	5,250	450	2,362,500	16,875	0,0 3 5	184	5,520	11,355	28	840	4,781	156	4,680	6,574	--!	----1	---i
Arjeploug ....................................	0,375	5,250	275	1,443,750	10,312	0,009	47	1,410	8,902	28	840	4,781	19	570	4,121		—	—
1 Jockmock och Qvickjock .........	0,375	5,250	400	2,100,000	15,000	0,025	131	3,930	11,070	28	840	4,781	103	3,090	6,289	--i	--■	—	Motstående mantal och vidder äro blott ] aproximativt beräknade, enär afvitt-
Gellivare.....................................	0,375	5,250	375	1,968,750	14,063	0,0 1 8	95	2,850	11,213	28	840	4,781	67	2,010	6,432	—	—	—	ringen ej ännu öfvergått lappmar-kerna.
Juckasjärvi ................................	0,3 7 5	5,250	275	1,443,750	10,312	0,006	31	930	9,382	28	840	4,781	3	90	4,601	;--; ,	---- .	—
! Enontekis ....................................	0,3 7 5	5,250	250	1,312,500	9,375	0,00 3	16	480	8,895	28	840	4,781		— :	4,114	12	360	—
S u m m a	2,2 5 01	31,500	—	10,631,250	75,937		504	15,120	60,817!	168	5,040	28,686]''	348	10,440	32,131	j 12!	360	—
S u m m a S u m m a r u m	13,476	109,129	—	38,230,251	) 273,071	\|__	2,009	60,270	212,803	1,010	30,300	171,815	1,020!	30,600	53,642 21	630	12,654
Afkastning, derest marken vore
i fullt bevuxet skick..............	13,476	109,129	534 58,274,886 416,249 0,04-i	4,802	144,060	272,189	--:	—	—	—	---1	—	---!	—	—

Lift. Eb

Westerbottens Län

Aproximativ beräkning öfver dels Boställenas skogbärande marker och dessa markers årliga afkastning såväl närmaste tiden som framgent, under antagande
af sådan behandling och vård, att berörda afkastning småningom höjes, dels ock samma boställens årliga skogsbehof; uppgjord med stöd af hållna undersökningar
och inkomna uppgifter.

IV u v a r a n d e förhållande n.

K o in m	\| Skog-bärande u n e r. Mantal. ; mark i ! qvadratref.	Grundmassa i kubikfot på på qvadratref.! hela vidden.	Årlig afkastning efter 130 års rnedel- omdrefstid.	Årlig af af mogna träd om mins diameter på 16 fots	kastning i 8,3 tums . längd af annat vidden virke, i kubikfot. i kubikfot.	Boställenas årliga skogsbehof efter 75 mogna träd på mantalet af annat virke efter i kubikfot 12’750 kubik'' antal. : efter 30 på pr mantal,: hvarje träd. : 1 kubikfot.	Å r 1 i g 1 af in ogin	ö f v e r s k träd kubikfot. \| i	o 11 År! af mogna af annat	ig bris t träd af annat virke, kubikfot, j i kubikfot, j
på qvadratref.	på hela antal.	antal.	virke, kubikfot. : antal. i
Kustlandet.
Umeå .......................	.................................. 5,38 3 11,737	350	4,107,950	31,599	0,015	176	5,280	26,319	404	12,120	68,625		— !	--1 228	6,840	42,306
Wännäs .....................	................................... 0,187 1,089	350	381,150	2,932	0,018	19	570	2,362	14	420’	2,385	5	150		—	23
Nordmaling...............	0,7 5 0 14,160	550	7,788,000	59,908	0,035	506	15,180	44,728	56	1,680	9,570	450	13,500	35,158	—	—
i Bjurholm ..................	................................... 0,223, 3,817	550	2,099,350	16,146	0,035	136	4,080	12,066	17	510	2,835	119	3,570	9,231--:	—
Bygdeå .....................	.................................. 1,2 9 6 7,997	325	2,599,025	19,991	0,015	119	3,570	16,421	97	2,910	16,530	22 )	660	i 1	—	109
Löfånger.....................	! .................................. 1,8201 5,732	200	1,146,400	8,818	0,009	51	1,530	7,288;	136	4,080’	23,220	[	—	85	2,550	15,932
Nysätra .....................	................................... 0,7 34 4,420	325	1,396,500	10,741	0,0 15	66	1,980	8,761	55	1,650	9,360	11	330	-------	—	599
Burträsk ...................		450	3,409,650	26,236	0,02 5	189	5,670	20,566	87	2,610	14,730	102	3,060	5,836	—	—
Skellefteå ..................	................................... 4,265 12,719	325	4,133,675	31,796	0,01 5	190.	5,700	26,096	320	9,600	54.375	—	—	130	3,900	28,279
	S u m m a 15,814 69,248	—	27,061,700	208,167	—	1,452	43,560	164,607	1,186	35,580	201,630	709	21,270	50,225 443	13,290	87,248
L a p p m a	r k e r n a.
Lycksele ................		550	3,410,000	26,231	0,035	221	6,630	19,601	37,5	1,125	6,37 5	183,5	5,505	13,226	—	—
j Åsele ........................		550	3,410,000	26,231	0,0 30	184	5,520	20,711	37,r.	1,125	6,375	146,5	4,395	14,336	—	—
Fredrika .................	................................... 0,500 6,200	550	3,410,000	26,231	0,0 30	184	5,520	20,711	37,5	1,125	6,375	146,5	4,395	14,336 --	—	—
. ! Wilhelmina ..........	.................................. 0,500 6,200	175	1,085,000	8,346	0,0 0 3	18	540	7,806	37,5	1,125:	6,375	—	—	1,431 19,5	585	—
i Dorothea ................	iC r- CO 0 co^ c	1,705,000	13,115	0,0 0 9	• 55	1,650	11,465	37,5	1,125	6,375	17,5	525	5,090	----	—
Stensele .....................		. 350	2,170,000 16,692	0,012	75	2,250	14,442	37,5	1,125	6,37 5	37,5	1,125	8,067 —-—	—	—
Sorsele ....................	.................... ....... 0,5 00 6,20(	450	2,790,000	21,461	0,018	111	3,330	18,131	37,5	1,125	6,37 5	73,5	2,205	11,756	—	''
	Summa 3,500 43,400	___	17,980,00G	138,307	—	848	25,440	112,867:	262,5	7,875	44,625	605	18,150	68,242 19,5	585.	--t
. S u m m a S u m ni a r u m 19,314 112,648	—	45,041,701	346,474		2,300	69,000	277,474	1,448,5	43,455	246,255	1,314	39,420	118,467 462,5	13,875	87,248
Afkastning, derest	marken vore i fullt
bevuxet skick	.................................... 19,314 112,648	598	67,363,304 518,180 0,oso 5,632	168,960 349,220	—	—	—	—	--- ;	1 ---	—	—

Litt. B c

Wester-Norrlands Län.

Aproximativ beräkning öfver dels Boställenas skogbärande marker och dessa markers årliga afkastning såväl närmaste tiden som framgent, under antagande
af sådan behandling och vård, att berörda afkastning småningom höjes, dels ock samma boställens årliga skogsbehof; uppgjord med stöd af hållna undersökningar
och inkomna uppgifter.

						TV ii	v a i* a n d e	f ö r h å 1	I ande	XI.
		Skog- bärande	Grundmassa i kubikfot	Årlig		Årlig afkastning	Boställenas årliga s!	iogsbehof	Ärligt ö f v e r	skot t	Årlig brist
K o m in u n e r.	Mantal.	mark i qvadratref.	afkastning efter 120 års	af mogna träd om minst 8,3 tums diameter på 16 fots längd af annat	efter 75 mogna träd på mantalet	af annat virke efter 11,750 kubik-fot pr mantal i kubikfot.	af mogna träd	af annat	af mogna träd af annat
		1''4 qvadratref.	på hela vidden.	medel- omdrefstid.	O pa qvadratref.	på hela vidden virke, j i kubikfot. antal. i kubikfot, j	antal.	i kubikfot efter 30 på hvarje träd.	antal.	i kubikfot.	virke, i kubikfot.	antal.	virke, i kubikfot, i i kubikfot.
Selånger, Timrå, Skön, Tynderö, Thors- åker och Själevad.................................... !	6,812	13,246	250	3,311,500	27,596	0,017	225 6,750 20,846	511	15,330	80,041				286	8,580 59,195
Grundsunda, Arnäs, Nordingrå, Nora, Bjerträ, Alnön, Indal och Njurunda......	10,115	17,366	357	6,199,662	51,664	0,022	382 11,460 40,204	759	22,770	118,851			—	377	11,310 78,647
Tima, Sättna, Liden, Ljustorp, Hässjö, Säbrå, Stigsjö, Wiksjö, Gudmundrå, Hög- sjö, Dal, Ytter-Lännäs, Botheå, Styrnäs, Öfver-Lännäs, Sånga, Sollefteå, Långsele,	21,873	120,508	500	60,254,000	502,117	0,029	3,495 104,850 397,267	1,640	49,200	257,008	1,885	55,650	140,259

Multrå, Ed, Resele, Helgum, Edsele,
Ullånger, Wibyggerä, Xätra, Sidensjö
och Skorped ...........................................

Attmar, Stöde, Torp,'' Borgsjö, Hafverö, j

Holm, Liden, Junsele, Ramsele, Tåsjö,
Fjellsjö och Anundsjö .

7,17-2 75,812 633 47,988,996; 399,908 0,0-u 3,336 100,080 299,828 538 16,140 84,271 2,798 83,940! 215,557

Summa, 45,972! 226,932 ----- 117,754,158

vore i fullt

981,285

7,438 223,140 758,145 3,448 103,440 540,171 4,653 139,590 355,816

663

19,890 137,842

bevuxet skick

45,972 226,9321 804 182,453,328! 1,520,444 0,o7i 16,112 483,360 1,037,084!

IA tf. Ed

Jemtlands Län

Aproximativ beräkning öfver dels Boställenas skogbärande marker och dessa markers årliga afkastning såväl närmaste tiden som framgent, under antagande
af sådan behandling och vård, att berörda afkastning småningom höjes, dels ock samma boställens årliga skogsbehof; uppgjord med stöd af hållna undersökningar
och inkomna uppgifter.

K o m in u n e r.

Skog -

bärande

Mantal. mark

(irundinassa

kubikfot

Nuvarande f o r hållande u.

Årlig afkastning Boställenas årliga skogsbehof j Årligt öfverskott

Årlig

afkastning af mogna träd om minst 8,3 tums
diameter på 16 fots längd

efter 120 års . ________________________________________ af annat

qvadratref.

medel -

! qvadratref. hela vidden. omdi efstid. , qva(jra^ref

på hela vidden virke,

i kubikfot.

antal. [ i kubikfot.

efter 75 mogna träd

på mantalet ai annat

virke efter

i kubikfot 12’750 kubikantal.
efter 30 på jfot Pr mantal,

af mogna träd

___________________________ af annat

virke,

antal. i i kubikfot, j i kubikfot.

A r 1 i g 1) r i s t

af mogna träd

af annat
virke,

antal. i kubikfot. I i kubikfot.

hvarje träd.

i kubikfot.

Oviken, Frösön, Myssje och Norderön.
Brunflo, Sunne, Marie by och Rödön ...

Kall, Marby, Klöfsjö, Näskott, As och
Aspås ........................................................

Ragunda, Forss, Kyrkås, Häggenås, Föllinge
med Hotagen, Ström med Alanäs,
Hallen, Undersåker, Mörsill, Offerdal,
Alsen, Mattmar, Lillherrdal och
Hede .........................................................

14,344	. 76,900	250	19,225,000	160,208	0,018	1,384!	41,520	118,688	1,076	32,280	182,886
14,8 7 9	53,800	.350	18,830,000 i	156,917	0,020	1,076	32,280	124,637	1,116	33,480	189,707
3,7 39	31,200	450	14,040,000	117,000	0,030 /	936	28,080	88,920	280	8,400	47,672
18,127	339,000	550	186,450,000	1,553,750	0,035	11,865	355,950	1,197,800	1,360	40,800;	231,119,

656 19,680 41,248''

-- 64,198

40 1,200 65,070

Hällesjö, Håsjö, Refsund, Bodsjö, Sundsjö,
Bräcke, Locknö, Lith, Hammerdal med
Borgvattnet, Berg, Rätan, Näs, 1 lackas,
Sveg och Ytter-Hogdal ...........................

Afkastning, derest marken vore i fullt
bevuxet skick .........................................

25,880 538,500 625 336,562,500 2,804,687 0,045 24,232 726,960 2,077,727 1,9411 58,230 329,970 22 291 668,730 1,747,757 —-

Summa 76, om, 1,039,400,--| 575,107,500 4,792,562;

39,493 1,184,790 3,607,772 5,773 173,190 981,354 33,760 1,012,800 2,755,686; 40 1,200, 129,268;

76,969! 1,039,400 700 727,580,000 6,063,167 0,060 62,364. 1,870,920 4,192,247

Litt. Ee.

Geflelborgs Län.

Aproximativ beräkning öfver dels Boställenas skogbärande marker och dessa markers årliga afkastning såväl närmaste tiden som, framgent, under antagande
åt sådan behandling och vård, att berörda afkastning småningom liöjes, dels ock samma boställens årliga skogsbehof; uppgjord med stöd af hållna undersökningar
och inkomna uppgifter.

K o in in u n e r,

Skogbärande

Mantal. | mark

j qvadratref.

Grundmassa

kubikfot

pa pa

qvadratref. hela vidden.

Nuvarande förhållanden.

Boställenas årliga skogsbehof Ärligt öfverskott

Årlig a f k a s t n i n g

Årlig

afkastning

1 efter 110 års

af mogna träd om minst 8,3 tums
diameter på 16 fots längd

af annat

efter 75 mogna träd
på mantalet

af annat

af mogna träd

af annat

af mogna träd

af annat

medel-

omdrefstid.

på hela vidden

pa |

qvadratref. j ^ . kubikfot

virke,

i kubikfot.

antal.

•

i kubikfot

efter 30 på

hvarje träd.

11,750 kubik-fot pr mantal

i kubikfot.

antal.

i kubikfot.

virke,

i kubikfot.

antal, j i kubikfot.

virke,

i kubikfot.

Årlig brist

Söderala, Mo, Harmånger, Enånger, Tima,
Njutånger, Idenor, Hög, Högsta ocii
Jättendal ..................................................

Hedesunda, Öster-Fernebo, Årsunda, Thorsåker,
Ofvansjö, Ugglebo, Hamrånge,
Hille, Wahlbo, Skog, Segersta, Hanebo,
Trönö, Regnsjö, Xorrala, Ofvanåker,
llsbo, Gnarp, Delsbo, Undersvik och
Forssa.......................................................

Bergsjö, Hassela, Norrbo, Bjuråker, Arbrå,
Jerfsö och Al ii a ......................................

Ljusdal, Ramsjö, Färila och Bollnäs......

8,300 20,400! 285! 5,814,000: 52,854! 0,ois: 367 11,010 41,844: 622; 18,660

97,525

255

7,650! 55,681

28,fioo 156,400 429: 67,095,600; 609,960! 0,030 4,692! 140,760 469,200; 2,145 64,350 336,050; 2,547 76,410

133,150

Afkastning, derest marken vore i fullt
bevuxet skick .........................................

11,300	75,900	571	43,338,900	393,990	0,04 5	3,415	102,450	291,540	847	25,410	132,775	2,568	77,040	158,765	—	—	—
10,300	76,000	700	53,200,000	483,636,	0,0 6 0	4,560	136,800	346,836	773	23,190	121,025	3,787	113,610	225,811	—	——	—
58,500	328,700	—	169,448,500	1,540,440;	—	13,034	391,020	1,149,420	4,387	131,610	687,375	8,902	267,060	517,726	255	7,650	55,681
58,5 00	328,700	890	292,543,000	2,635,522;	0,0 9 0	29,583	887,490	1,748,032			—	—	—

Litt. Ef.

Sammandrag lör de Norrländska Länen öfver dels Boställenas skogbärande marker och dessa markers årliga afkastning såväl närmaste tiden som framgent,
under antagande af sådan behandling och vård, att berörda afkastning småningom höjes, dels ock samma boställens årliga skogsbehof; upprättad med stöd

af hållna undersökningar och inkomna uppgifter.

L ä n.	Mantal.	Skog- bärande mark i qvadratref.	Grundmassa . 1 kubikfot	Medel- omdrefstid är.	o Årlig afkastning i kubikfot.		Årlig	afkastning		Boställenas årliga skogsbehof
af mogna träd om minst 8,3 tums diameter på 16 fots längd	af annat j	efter 75 mogna träd på mantalet	af annat virke, i kubikfot.
på qvadratref.	på hela vidden.	o pa qvadratref.	på hela vidden antal. i kubikfot.	virke, i kubikfot. \|	antal.	i kubikfot efter 30 på hvarje träd.
Nuvarande förhållandet.
Norrbottens......................................................		13,4 7 6	109,129	350	38,230,250	140	273,073	0,01 8	2,009	60,270	212,803	1,010	30,300	171,815
Westerbottens.....................................................		19,314	112,648	400	45,041,700	130	346,474	0,020	2,300	69,000	277,474	1,449	43,470	246,255
Wester-Norrlands..............................................		45,972	226,932	519	117,754,158	120	981,285	0,033	7,438	223,140	758,145	3,448	103,440	540,171
Jemtlands.........................................................		76,969	1,039,400	553	575,107,500	120	4,792,562	0,0 38	39,493	1,184,790	3,607,772	5,773	173,190	981,354
Gefleborgs...........................................................		58,500	328,700	516	169,448,500	110	1,540,440	0,040	13,034	391,020	1,149,420	4,387	131,610	687,375
	Summa	214,231	1,816,809		945,582,108	—	7,933,834		64,274	1,928,220	6,005,614	16,067	482,010	2,626,970
Förhållandet, derest marken vore i fullt	bevuxet skick.
Norrbottens..............................................		13,47 6	109,129	534	58,274,886	140	416,249	0,044	4,802	144,060	272,189	—	—
Westerbottens....................................................		19,314	112,648	598	67,363,304	130	518,180	0,0 5 0	5,632	168,960	349,220	—	—	—
Wester-Norrlands...............................................		45,9 7 2	226,932	804	182,453,328	120	1,520,444	0,07 1	16,112	483,360	1,037,084	—	—	—
Jemtlands..............................................		76,969	1,039,400	700	727,580,000	120	6,063,167	0,060	62,364	1,870,920	4,192,247	—	—
Gefleborgs...........................................................		58,5oo	328,700	890	292,543,020	110	2,635,522	0,090	29,583	887,490 1	1,748,032	—	—
	S u m m a	214,231	1,816,809	—	1,328,214,538	__	11,153,562	__	118,493	3,554,790	7,598,772	—	-	—

Litt. G a

Uppgift öfver afverkningen å Kronans skogar inom de Norrländska Länen och Statsverket derför beredd inkomst under åren 1863—1868.

Skogseffekter, som efter utsyning afver- ; A Kronomarkerna utstämplade och för
kats mot stubbören, enligt Kongl. Bref- : Kongl. Maj:ts och Kronans räkning för -

		i ven den 11 April 1844 och den 24	sålda skogseffekter, enligt 1865 års
	År.	November 1857.''	U tsynings-Förordning.
ä n.	Stubbören.	Försäljnings-

Träd.

Lass.

träd.

Rdr. öre.

J iass.

Utsyning, enligt sågverksprivilegier.

summa.

Rdr. i öre.

Träd.

Stubbören

eller

skogsränta.

Rdr. i öre.

Af skogseld skadade och
å auktion försålda skog.seffekter.

Försäljnings summa.

Träd.

Rdr.

A verkade, i beslag för Kongl. Maj:ts och Kronans
räkning tagne och försålde skogseffekter.

Timmer

och

Bjelkträd.

Träd

till

Sparrar.

Lass.

Försäljnings summa,

Rdr. öre.i

Summa aftorkning,
för hvilken Kongl. Maj:t
och Kronan erhållit
inkomst.

Träd.

Lass.

Skadade och vindfällda
träd, utlemnade från kronomarkerna
utan ersättning.

Träd.

Lass.

Utsyningar å Kronoliemmans-
och Nybyggesområden,
enligt 1865 års
Utsynings-Förordning.

Träd.

Summa afverkning,
för hvilken ingen ersättning
tillkommit Kongl.
Maj:t och Kronan.

Träd.

Lass.

Summa summarum af hela Summa
afverkningsbeloppet. summarum af

Kronans

inkomster.

Träd.

Lass.

Rdr. öre.

Norrbottens

Westerbottens

S n m m a

Wester-Norrlands

1863

1864

1865

1866

S u m m a ....

1866

1867

1868

S u m in a ...

Jemtlands

1863

1864

1865

1866

1867

1868

Summa ......

Gefleborgs

1863

1864

1865

1866

1867

1868

275,948	2,347	87,634 54
250,011	5,203	57,291 i 92
238,579	3,545 !	91,5111 19

147,475

1867 1868 1	—	--\|	--1		273,805 123,321	11,508 16,390
	764,538	11,095	236,437	65	544,601	27,898
1863	43,616	4,990	14,543	12	—	—
1864	48,510	3,567	16,401	61	—	——
1865	52,506	3,747	20,115 36	_—	—

34,220; 20
34,017 16
32,154 82;

35,491	1,442	88	—	--—	10,120	7,300	50	3,485	83	328,859	2,397	—	—	—	—	—	—	328,859	2,397	92,563 25
35,491	1,610	j 59	—	----! —	17,353	8,930	732	5,359	i 72	311,785	5,935	---	—	—	---	—	—	311,785	5,935	64,262 23
35,491	1,548	\| 09	—	---- —;	40,296 ;	13,432	1,300	8,059	16	327,798	4,845	—		—	---	—	—	327,798	4,845	101,118 44
35,491	1,700	09	—	---- —	17,463	8,541	700	3,166	! 75	208,970	700	—	—	83,075	—	83,075	—	292,045	700	39,087 04
35,491	1,419	71	--;	--	45,845 j	13,465	850	8,890	41	368,606	12,358	4,679	5,645	62,164	11,500	66,843	17,145	435,449	29,503	44,327 28
35,491	1,531 j	71 j	—	--: —	55,457	11,500 \|	1,000	15,620	59	225,769	17,390	38,023	18,740	79,883	13,899	117,906	32,639	343,675	50,029	49,307 12

100,392 18 212,946

--1 —j 43,050

43,050

1866	—	—	--	8,079	—	5,354 —
1867	—	—	--'' —j	29,771	---	12,202 —’
1868	—	—	--—	35,510	——	12,802! 67:

43,050

9,253 07

3,065 39
3,065 39
3,065 39
3,065i 39
3,065 39
3,065 39

7,128	1,032	25
7,709	3,085	04
2,061	842	83

186,534	63,168	4,632	44,582 46	1,771,787	43,625	42,702	24,385	225,122	25,399	267,824	49,784	2,039,611	93,409	390,665 36
14,266	593	3,592	11,744 31	108,653	8,582	—	—	—	—	—	—	108,653	8,582	30,385 07
47,959	606	111	18,815 76	147,834	3,678	—	—	—	—	—	—	147,834	3,678	41,367 80
75,888	377	130	28,111 68	173,882	3,877	—	—		--''	—	—	173,882	3,877	52,135 26
103,540	433	145	21,198 23	155,102	145	—	----	35,859	4,884	35,859	4,884	190,961	5,029	29,617! 62
74,961	1,225	1,858	32,111 49	149,007	1,858	11,778	—	48,303	37,322	60,081	37,322	209,088	39,180	47,378 88
63,727	679	205	28,497 80;	142,966	205	—	—	63,961	27,482	63,961	27,482	206,927	27,687	44,365 86

144,632

12,304

51,060 09 73,360

30,358 67 258,300

18,392 34

16,898

1863	—	—	--J —		—	--—	12,220	2,076^	25	—	—— J	—i
1864	—		--—	—	—	--''—I	12,220	2,222	22	4,823	2,243	98
1865	—	—	---1 -''	—	—	--—;	11,804	2,222	22	10,822	4,365	49

21,615

9,224 47

12,050 2,222.22 --

11,790 2,222 22 --

11,822 2,222; 22 ----

4,9 60| 12; 380,341

3,463

5,166

2,020

3,608

2,016

837

3,913

140,479: 27	877,444	18,345	11,778	—	148,123	69,688	159,901	69,688	1,037,345	88,033	245,250 49
1,189; 91	15,683	—	—	—	—	—	--!	—	15,683	—	3,266 16
3,598 76	22,209	—	—	----- ;	—	----	—	—	22,209	---	8,064 96
997 10	24,646	—	—	—	—	—	—	——	24,646	—	7,584=1 81
1,243 72	15,658	—	—	—	—		—■—	—	15,658	—	3,465 94
494 87	13,806	11	—	—	34,219	400	34,219	400	48,025	411	2,717; 09
231 29;	34,274	3	—	—	46,367	3,383	46,367	3,383	80,641	3,386	11,677 98

21,615	9,224	47 71,906
—	-- --	— 34,050
739	--- 429	46; ---
8,584	7,448''	72 --
9,323	7,878	18 34,050

13,187 35

15,645

6,609 47

6,384 38:

5,200

1,300''

17,110

349

169

100

150

242

14 7,755 65 126,276

--j— 34,399

---— 169

--I— 100

- — 150

--|— 981

72; 45 13,847

80,586

3,783

80,586

3,783

4,200

206,862

34,399

169

100

150

981

18,047

6,384 38

5,200

1,300''

1,073

72 45

49,646

4,200

3,566

13,138

2,963 65
8,474; 60

S u m in a

16,704

11,438; 25

167	—	——	346	15	167
15	—	—	6	50	15	—
62	—	137	12	—	62	137
2,150	—	172	2,413	40	5,716	172
4,517	—	---	4,685 ’ 1	03	17,655
6,911	—	309	7,463	08	23,615	309

3,721

4,583

660

3,721

4,583

660

53,846

167

9,437

22,238

3,797

137

832

36,776 94

6,384 381

429 46
8,821 17

15,635 01

346 15

6 50
12 —
5,377 05
13,159 63

8,304

660

8,304

660

31,919

969

18,901 33

Litt. G b

	Sammandrag öfver afverkningen å Kronans skogar inom	de Norrländska Länen	och Statsverket derför beredd inkomst under hvartdera af åren 186*	3—1861	3.
		Skogseffekter, som efter utsyning afvel		A Kronomarkerna utstämplade och för				Af skogseld skadade och					Summa afverkning,	Skadade och vindfällda 1 Utsyningar å	Krono- och	Summa afverkning,
		kats mot stubbören, enligt Kongl. Bref-	Kongl. Maj:ts och Kronans	räkning för-	Utsyning, enligt sågverks-	å auktion försålda skosrs-	Averkade,	beslag för Kongl. Maj:ts och Kronans		för hvilken Kongl. Maj:t	, .. ,, i p o i Nybygges-områden, enligt träd, utlemnade tran krono- J	för hvilken ingen ersätt-	Summa summarum åt hela	Summa		medelpris
		ven den 11	April 1844	och den 24	sålda skogseffekter, enligt 1865 års		privilegier.				räkning tagne och försålde skogseffekter. .		och Kronan erhållit		1865 års Utsynmgs- ;	ning tillkommit Kongl.	afverkningsbeloppet.	summarum	af	pr träd eller lass;
		November 1857.		Utsynings-Förordning.					effekter.						inkomst.	markerna utan ersättning, j Förordning.	Maj:t och Kronan.					å den afverkning.

L a n.	A r.																												hvarför Kronan
				Stubbören.			Försäljnings-		Stubbören eller	Försäljnings-	Timmer	Träd	Försäljnings-									inkomstei		erhållit inkomst.
		Träd.	Lass.			Träd.	Lass.	summa.		Träd.	skogsränta.	„ _ 1 summa. Träd.		och	till Lass.	summa.		Träd. Lass.	Träd.	Lass. ; Träd.	Lass.	Träd.	Lass.	Träd.	Lass.
															Bjelkträd.	Sparrar.
				Rdr.	öre.			Rdr.	ore.		Rdr.	öre.	Rdr.	öre.			Rdr.	öre.	\|								Rdr.	ore.	Rdr.	öre. j
Norrbottens..............................................................	1863	275,948	2,347	87,634'' 54					35,491	1,442	88			10,120	7,300 . 50	3,485	83	\| 328,859 ; 2,397						328,859	2,397	92,563	25	__	28,o
Westerbottens...........................................................	))	43,616	4,990	14,543	12		—	—		43,050	3,065	39	7,128 1,032	25	14,266	593 ! 3,592	11,744	31	108,653 8,582	—	--! -----	—	—	----	108,653	8,582	30,385	07	—	25,9
Wester-Norrlands....................................................	»		——	—	—	—	—		—-	12,220	2,076	25	-- --	—	3,463	--- 1 -----	1,189	91	15,683 ---	— —	--- --		----	—	15,683	—	3,266	16	—	20,8
Jemtlands...........................................................	»	—	—	—	—	_	—		—	34,050	6,384	38	--- ---	—	349	-- ---	—	—	34,399	—	-- --	—	—	—	34,399	—	6,384	38	—	18,5
Gefleborgs...............................................................	»	—			—	__	—			—			--, ---	—	167	--j —	346	15	167 ----	—	--j ---			—	167		346	15	2	07,3
Summa		319,564	7,337	102,177	66	---	—	—	—	124,811	12,968	90	7,128 ! 1,032	25	28,365	7,893 '' 3,642	16,766	20	487,761 10,979	—	--- ----		—	—	487,761	10,979	132,945	01	—	26,6
Norrbottens...........................................................	1864	250,011	5,203	57,291	92	—	—		—	35,491	1,610	59	---- ----	—	17,353	8,930 732	5,359	72	311,785 5,935	—	-- -----	—	—	—	311,785	5,935	64,262	23	—	20,2
Westerbottens.........................................................	))	48,510	3,567	16,401	61	—	—	—	—	43,050	3,065	39	7,709 3,085	04	47,959	606 111	18,815	76	147,834 3,678	—	------- --	—	—	—	147,834	3,678	41,367	80	—	27,2
W ester-Norrlands....................................................	»	—	—	—	—	—		—	—	12,220	2,222	22	4,823 i 2,243	98	5,166	---- ; ---	3,598	76	22,209		--- --	—	—	—	22,209	—	8,064	96	—	36,3

Jemtlands .

169

Gefleborgs................................................................	»	---	\|	—	—	—	—		—		—		——	--—j	—	—	—	---—	—	—	•	—	—	—	—- -	—-	—	—	—	— --	—
Summa		298,521	8,770	73,693	53	—	—	—		90,761	6,898	20		12,532	5,329 02 ''	70,617	9,536	843	27,774 24	481,997	9,613	--:	—	—	——	—	—	481,997	9,613	113,694	99 ---	23,1
Norrbottens..........................................................	1865	238,579	3,545	91,511	19	—	—	—	—	35,491	1,548	09		—	----- —:	40,296	13,432	1,300	8,059 16	327,798	4,845	—	—	—	—	—- !	—	327,79S	4,845	101,118 44	30,4
Westerbottens...........................................................	»	52,506	3,747	20,115	36	—	—	—	-	43,050	3,065	39		2,061	842 83	75,888	377	130	28,111 68	173,882	3,877	—-		——-	—	—	—	173,882	3,877	52,135	26--	33,2
Wester-Norrlands......................................................		—		—	—	—	—	—	—	11,804	2,222	22		10,822	4,365 49	2,020	—	—	997 10	24,646		—	-—	—	——	—	—	24,646	—	7,584	81 --	30,8
	»															100			__j__	100	__	__i					___	100	__	___	_ __	_
Gefleborgs..............................................................	»	__	—	__	_		__	__	—	_	___	—		—	_	15	—	__	6 50	15	—	—	—	—	—	—		15	—	6	50	43,3

Norrbottens .........

Westerbottens.....

Wester-Norrlands

Summa !.................j 291,085 ! 7,292 ! 11 1,626 55 --j --j--- j—

................. 1866 --- ---- --147,475 : ---- j 34,220; 20

............... » --- --- --—! 8,079 ---- 5,354 —:

Jemtlands.............................................................

Gefleborgs................................................................

S u m m a

Norrbottens .......................................................; 1867

Westerbottens......................................... j »

Wester-Norrlands..................................................... »

Jemtlands............................................................j »

Gefleborgs ......................................................... »

S u in m a

__	__	_1			__	_!
—	——	—	155,554	•---	39,574	20
—	—	—1	273,805	11,508	34,017	16
—	—	—	29,771	—	12,202	—
	--\|	—	739	—	429	46
	—	I	3,566	—	2,963	65 1
—	__:	j -!	307,881	11,508	49,612	! 27!

Norrbottens.............................................................| 1868

Westerbottens.................................................. »

Wester-Norrlands................................................... »

Jemtlands................................................................. »

Gefleborgs............................................................... »

Summa

—			123,321	16,390	32,154	82
—	—	-	35,510	—	12,802	67
		—	21,615	—	9,224	47
	___		8,584		CO T*	72
—	—	—	13,138	—	8,474	60

202,168 16,390 70,105 28;

90,345	6,835	70	12,883	5,208 32	. 118,319 j	13,809	1,430	37,174,	44!	526,441	8,722	—	—	——	---	—	—	526,441	8,722	160,845	01	--31,3
35,491	1,700	09	---	--\| _	17,463	8,541	700	3,166	75!	208,970	700	—	—	83,075	--,	83,075	—	292,045	700	39,087	04	--18,6
43,050	3,065	39 j	---	--: —	103,540	433	145	21,198	23!	155,102	145	—	—	35,859	4,884	35,859	4,884	190,961	5,029	29,617!	62	---19,1
12,050	2,222	22		--1 ''	3,608	—	—	1,243	72	15,658	—	--- ;	—	—	—	—	—	15,658	—	3,465	94	--22,2
—	—		—	--—	150	—	—	--_	—	150	—	—	—	—	—			150	—		—j	--■ — 1
	__	_	—	--—	62	—	137	12	—	62	137	—	---	—	—	—		62	137	12	—	--'' 06,o

90,591	6,987	70;	—	--—	124,823	8,974	982	25,620 70	379,942	982	—	—	118,934	4,884	118,934	4,844	498,876	5,866	72,182	60	---18,9
35,491	1,419	71	—	--—	45,815	13,465	850	8,890 41	368,606	12,358	4,679	5,645	62,164	11,500	66,843	17,145	435,449	29,503	44,327	28	---. 11,6
43,050	3,065	39	—	—— : —	74,961	1,225	1,858	32,111 49	149,007	1,858	11,778	—	48,303	37,322	60,081	37,322	209,088	39,180	47,378	88	---31,4
11,790	2,2221	22	—	— —	2,016	—	11	494 87	13,806	11	—	—	34,219	400	34,219	400	48,025	411	2,717	091	--- i 19,7
—	—	—	—	— —	242	—		--'' —	981	—	—	—	--i	—	---	—	981	—	429	46	--i 43,7
—			—	--—.	2,150		172	2,413 40	5,716	172	—	—	3,721	660	3,721	660	9,437	832	5,377	05	--! 91,3!

90,331	6,707	32	—	——		125,214	14,690	2,891	43,910	17	538,116 .	14,399	16,457	5,645	148,407	49,882	164,864	55,527	702,980	69,926	100,229	76	--18,1
35,491	1,531	i 71	—	—	—	55,457	11,500	1,000	15,620	59	225,769	17,390	38,023	18,740	79,883	13,899	117,906	32,639	343,675 !	50,029	49,307	12	--- 20,3
43,050 !	3,065	39	S ----	—	—	63,727	679	205 \|	28,497	80	142,966	205	—	—	63,961	27,482	63,961	27,482	206,927	27,687	44,365	86	---- 30,9
11,822	2,222	22	—	---	—!	837	—	3	231	29,	34,274	3	— !	--j	46,367	3,383	46,367	3,383	80,641	3,386	11,677	98	--34,1
	—	L_	5,200	1,300		63	—	—	72	45	13,847	--''	-—	---	4,200		4,200	—	18,047	---	8,821	17	--63,7 j
—	—	—	—	—	—	4,517		—	4,685	03	17,655 j	--- j	—	—	4,583	—	4,58.3		22,238	—	13,159	63	--j 74,5
90,363	6,819	j 32''	5,200	1,300	—	124,601	12,179	1,208	49,107	16	434,511	17,598	38,023	18,740	198,994	44,764	237,017 ;	63,504	671,528	81,102	127,331	76	---1 28,2

Lift. F.

Aproximativ beräkning öfver antalet träd, som blifvit afverkade och för industriela ändamål förbrukade uti de Norrländska Länen under nedannämnda år; upprättad

med ledning af inkomna uppgifter och efter hållna undersökningar.

L ä n.					År.		A f v e	r k a d e	trä d.			F ii r b	ruka d e	t r ä d.		A n m ä r k n i n g a r.
\| Sågtimmer. 1	Bjelkar.	Sparrar.	Dessutom Pit-8 u m m a. ; props, årämnen ocli dylikt, j	Sågtimmer.	Bjelkar.	Sparrar.	Dessutom Pit-S u m m a. j props, årämnen och dylikt.
■ Norrbottens...................................					1863	393,736	15,835	80,965	490,536	8,600	393,736	15,835	80,905	490,536	8,600	1
					1864	532,549 \|	10,575	66,215	609,339	2,300	338,149	10,575	66,215	414,939	2,300
					1865	522,908 1	5,467	130,482	658,857	4,300	344,508	5,467	130,482	480,457	4,300
					1866	503,925	7,842	143,394	655,161	2,700	322,125	7,842	143,394	473,361	2,700
					1867	574,982	14,186	182,330	771,498	3,400	395,482	14,186	182,330	591,998	3,400
1					1868	497,813	4,725 !	232,373	734,911	2,600	297,813	4,725	232,373	534,911	2,600
	S u		m	a		3,025,913	58,630	835,759	3,920,302	23,900	2,091,813	58,630	835,759	2,986,202	23,900	Skillnaden emellan afverkade och förbrukade träd har gatt till
																Westerbotten.
Westerbottens................................					1863	506,570	32,284	120,019	658,873	1,200	486,570	32,284	120,019	638,873	1,200
					1864	615,764	31,226	90,696	737,686	1,900	790,164	31,226	90,696 ,	912,086	1,900
					1865	566,672	52,778	205,336	824,786 .	2,600	725,072	52,778	205,336	983,186	2,600
					1866	577,046	39,464	166,285	782,795	1,000	738,846	39,464	166,285	944,595	1,000
					1867	570,088 j	18,585	246,332	835,005	2,300	729,588	18,585	246,332	994,505	2,300
					1868	633,599	36,524	325,386	995,509	2,900	813,599	36,524	325,386	1,175,509	2,900
	S u	m m	a		, 3,469,739 i	210,861	1,154,054	4,834,654	11,900	4,283,839	210,861	1,154,054	5,648,754	11,900	20,000 träd hafva antagits vara årligen förbrukade i Wester-Norr- j
																land; men deremot hafva 180 å 200,000 träd årligen under del
																5 sista åren antagits vara afverkade i Norrbotten, men för-1
Wester-Norrlands.........................					1863	1,031,221	193,104	37,947	1,262,272	19,000	1,463,620	339,660	40,907	1,844,187	19,000	brukade i Westerbotten.
					1864	1,067,820	184,125	37,672	1,289,617	13,800	1,601,852	337,774 :	40,646	1,980,272	13,800
					1865	987,312	1.88,824 \|	27,498	1,203,634	19,500	1,655,280	347,997	29,538	2,032,815	19,500
					1866	1,019,047	121,511	33,766	1,174,324	23,000	1,763,341	214.654	34,916	2,012,911	23,000
					1867	1,126,105	135,705	34,795	1,296,605	34,600	1,838,756	248,222	37,975	2,124,953	34,600
					1868	1,214,322	129,748 ,	42,049	1,386,719	50,700	2,134,681	187,884	44,493	2,367,058	50,700
	S u	m	m	a		6,445,827 :	953,017 ,	214,327	7,613,171	160,600	10,457,530	1,676,191	228,475	12,362,196	160,600	Skillnaden emellan förbrukade och afverkade träd har antagits
																till 20,000 årligen från Westerbotten och resten från Jemtland.
Jemtlands.......................................					1863	630,399	147,456 ,	2,960	780,815	------- :	—	—	—	—	--i
					1864	760,032 ;	154,899	2,974	917,905	—	—	—	—	—	—
					1865	917,968	161,903	2,040	1,081,911	—	---- i	—	—	—	—	Motstående afverkade träd hafva antagits vara förbrukade i Wester-
					1866	996,294	96,163	1,150	1,093,607	-.....-	—	—	—	—	—	Norrlands och Gefleborgs län.
					1867	995,651	115,391	3,180	1,114,222	—	—	—	—	—	—
					1868	1,200,359	60,160	1,844	1,262,363	—	—	—	—		—
	S u	m	m	a		5,500,703	735,972	14,148	6,250,823
Gefleborgs.......................................					1863	634,949 ;	51,396	1,690	688,035	3,500	852,949	52,296	1,690	906,935	3,500
					1864	715,024	65,725	6,196	786,945	1,000	961,024	66,975	6,196	1,034,195	1,000
					1865	783,105 ''	71,506	7,426	862,037 ;	300	1,053,105	74,236	7,426	1,134,767	300
					1866	790,988	34,563 :	6,614	832,165	1,200	1,062,988	37,583	6,614	1,107,185	1,200
					1867 \|	874,633	22,277 :	5,718	902,628	1,500	1,177,633 j	25,151	5,718	1,208,502	1,500	j
					1868	878,664	17,205	7,591 t	903,460 j	75,700	1,178,664	19,229	7,591	1,205,484	75,700	Af motstående 75,700 träd utgöra 71,791 Pitprops.
	S u	m	in	a		4,677,363	262,672	35,235	4,975,270	! 83,200 i	6,286,363	275,470	35,235	6,597,068	83,200 j
					\|		afverkats inom Jemtland.
							Sammandrag	för	hvarje år.
Norrbottens.....................................					1863	393,736 ;	15,835	80,965	490,536	8,600	393,736	15,835	80,905	490,536	8, G 00	*
Westerbottens..................................					»	506,570	32,284	120,019	658,873	1,200	486,570	32,284	120,019	638,873	1,200 i
Wester-Norrlands............................					)1	1,031,221	193,104	37,947	1,262,272	19,000	1,463,620	339,660	40,907	1,844,187	19,000
Jemtlands.......................................					»	630,399	147,456	2,960	780,815	—	—	—	—	—	—
Gefleborgs........................................					>1	634,949	51,396 !	1,690	688,035	3,500	852,949	52,296 \|	1,690	906,935	3,500
	S u	m	m	a		3,196,875	440,075	243,581	3,880,531	32,300	3,196,875	440,075	243,581	3,880,531	32,300
Norrbottens.....................................					1864	532,549	10,575 i	66,215	609,339	2,300	338,149	10,575	66,215	414,939	2,300
Westerbottens.................................					»	615,764	31,226	90,696	737,686	1,900	790,164	31,226	90,696	912,086	1,900
Wester-Norrlands...........................					»	1,067,820	184,125	37,672	1,289,617	13,800	1,601,852	337,774	40,646	1,980,272	13,800
Jemtlands.......................................					))	760,032	154,899	2,974	917,905	—	—	—	—	—	—
Gefleborgs.......................................					»	715,024	65,725	6,196	786,915	1,000	961,024	66,975 j	6,196	1,034,195	1,000
	S u	m	m	a		3,691,189	446,550	203,753 :	4,341,492	19,000	3,691,189	446,550	203,753	4,341,492	19,000 ;
Norrbottens.....................................					1865	522,908	5,467	130,482	658,857	4,300	344,508	5,467	130,482	480,457	4,300
Westerbottens.................................					»	566,672	52,778	205,336	824,786	2,600	725,072	52,778	205,336	983,186	2,600
Wester-Norrlands..........................					>1	987,312	188,824	27,498	1,203,634	19,500	1,655,280	347,997	29,538	2,032,815	19,500
Jemtlands.......................................					»	917,968	161,903	2,040 ;	1,081,911	-----	—	—	—	—	--- j
Gefleborgs......................................						783,105	71,506	7,426 ;	862,037	300	1,053,105	74,236	7,426	1,134,767	300
	S u	m	in	a		3,777,965	480,478	372,782	4,631,225 ;	26,700	3,777,965	480,478	372,782	4,631,225	26,700 ; r j
Norrbottens..................................					1866	503,925	7,842	143,394	655,161	2,700	322,125	7,842	143,394	47 3,361	2,700
Westerbottens.................................					))	577.046 i	39,464	166,285	782,795	1,000	738,846	39,464	166,285	944,595	1,000
Wester-Norrlands...........................					»	1,019,047	121,511	33,766	1,174,324	23,000	1,763,341	214,654	34,916	2,012,911	23,000
Jemtlands.......................................					)>	996,294	96,163	1,150	1,093,607	—	—	—	—	—	—
Gefleborgs.......................................					»	790,988	34,563 i	6,614	832,165	1,200	1,062,988	37,583	6,614	1,107,185	1,200
	S u	m	m	a		3,887,300	299,543	351,209	4,538,052	27,900	3,887,300	299,543	351,209	4,538,052	j 27,900
Norrbottens....................................					1867	574,982	14,186	182,330	771,498	3,400	395,482	14,186	182,330	591,998	3,400
1 Westerbottens.................................					))	570,088 ''	18,585	246,332	835,005	2,300	729,588	18,585	246,332	994,505	2,300
Wester-Norrlands...........................					>1	1,126,105	135,705	34,795	1,296,605	34,600	1,838,756	248,222	37,975	2,124,953	34,600
Jemtlands.......................................					))	995,651	115,391	3,180	1,114,222	—	—	—	—	—	—
Gefleborgs.......................................					))	874,633	22,277	5,718	902,628	1,500	1,177,633	25, föl	5,718	1,208.502	1,500
	S u	m	m	a		4,141,459	306,144	472,355	4,919,958	41,800	4,141,459	306,144	472,355	4,919,958	41,800
i Norrbottens....................................					1868	497,813	4,725	232,373	734,911	2,600	297,813	4,725	232,373	534.911	2,600
Westerbottens.................................					»	633,599	36,524	325,386	995,509	2,900 ,	813,599	36,524	325,386	1,175,509	1 2,900
> \| Wester-Norrlands...........................					»	1,214,322	129,748	42.649	1,386,719	50,700	2,134,681	187,884	41,493	2,367,058	50,700
Jemtlands ..................					))	1,200,359	60,160	1,844	1,262,363					______
\| Gefleborgs.......................................					))	878,664	17,205	7,591	903,460	75,700	1,178,664	19,229	7,591	1,205,484	75,700
	S u	m	m	a		4,424,757	248,362	609,843	5,282,962	131,900	4,424,757	248,362	609.843	5,282,962	131,900
						Öfversigt öfver samtliga Norrländsks	l Länen.
					1863	3,196,875	440,075	243,581	3,880,531	32,300	3,196,875	440,075	243.581	3,880,531	32,300
					1864	; 3,691,189 :	446,550	203,753	4,341,492	19,000	3,691,189	446,550	203,753	4,341,492	19,000
					1865	3,777,965	480,478	372,782	4,631,225	26,700	3,777,965	480,478	372,782	4,631,225	26,700
Afverkade och förbrukade träd
					1866	3,887,300	299,543	351,209	4,538,052	27,900	3,887,300	299,543	351,209	4,538,052	27,900
					1867	4,141,459	306,144	472,355	4,919,958 i	41,800	4,141,459	306,144	472,355	4,919,958	41,800
					1868	4,424,757	248,362	609,843	5,282,962	131,900	4,424,757	243,362	609,843	5,282,962 1	131,900

Lif t. ii a

Sammandrag öfver inkomsterna från och utgifterna för förvaltningen af Kronan tillhöriga skogar i de Norrländska Länen; upprättadt med

ledning af från vederbörande myndigheter och jägeritjenstemän inkomna uppgifter för nedanstående år.

			u t g i	f t e r.				Inkomster, öfver- Utgifter, öfver-
	summa inkomster.					Summa utgifter.
			Aflöningar.	Extra.				stigande utgifterna. , stigande inkomsterna.
F öi * å i* 18 6 6.
Norrbottens Län ..............................................................................................................................	39,087	04	21,725	- -	8,254	69	29,979	69	9,107	35	—
Westerbottens Län............................................................................................................................	29,617	62	6,275	—	5,365	97	11,640	97	17,976	65	—
Vester Norrlands Län ..................................................................................................................	3,465	94	10,437	51	5,998	64	16,436	15	- —	12,970	21
Jemtlands Län ............................................................................................................................	—	—	4,400		2,037	33	6,437	33		6,437	33
Gefleborgs Län ................................................................................................................................	12	—	5,137	48	—	—	5,137	48	—	5,125	48
S u m m a	72,182	60	47,974	99	21,656	63	69,631	62	27,084	24,533	02
Föi* åi* 186 T.
Norrbottens Län .............................................................................................................................	44,327	28	30,833	33	13,870	27	44,703	60	—	376	32
Westerbottens Län............................................................................................................................	47,378	88	25,291	70	5,475	18	30,766	88	16,612	- ; -----	—
Vester Norrlands Län.........................................................................................................................	2,717	09	15,045	83	4,037	86	19,083	69	—	— , 1 6,366	60
Jemtlands Län .....................................................................................................................................	429	46	7,679	16	2,514	68	10,193	84	—	9,764	38
Gefleborgs Län.....................................................................................................................................	5,377	05	9,133	33	387	96	9,521	29	- —	4,144	24
S u m m a	100,229	76	87,983	35	26,285	95	114,269	30	16,612	30,651	54
F öi* åi* 186 8.
• Norrbottens Län ....................................................................................................................................	49,307	12	31,975	—	13,694	02	45,669	02	3,638	10	—
Westerbottens Län...........................................................................................................................	44,365	86	18,600	—	8,786	15	27,386	15	16,979	71 ------	—
Wester-Norrlands Län .....................................................................................................................	11,677	98	15,450	—	4,597	87	20,047	87	—	- i 8,369	89
Jemtlands Län ..................................................................................................................................	8,821	17	8,066	67	2,570	33	10,637		........	1,815	83
Gefleborgs Län ..................................................................................................................................	13,159	63	9,168	69	1,780	60	10,949	29	2,210	34	—
S u m m a	127,331	76	83,260	36	31,428	97	114,689	33	22,828	15 \| 10,185	72
Häraf visar sig för år 1866 en behållning af..................................................................................									2,550	98
1867 en brist af .........................................................................................										14,039	54
1868 en behållning af.................................................................................									12,642	43 --	—

Lift. IT b.

Aproximativ beräkning såväl öfver årliga inkomsterna närmaste tiden af Kronoparker, beräknade Kronoöfverloppsmarker och Sågverkens privilegii-skogar samt afgifter för utsyning och kontroll å
Kronohemmans- och Nybyggesskogarne i de Norrländska Länen, som ock öfver Statens årliga kostnader för Skogsförvaltningen derstädes, uppgjord ej mindre med ledning af den årliga afkastning,
berörde skogar, jemlikt tahellerna kitt. Df, Ga och Gb, anses kunna lemna, och de priser, som för skogsprodukterna efter sednare årens erfarenhet böra förväntas, än ock på grund af de förslag,

Komitén uppgjort för Skogsstatens aflöning i berörde orter, jemte öfriga lör en ordnad skogshushållning derstädes erforderliga omkostnader.

Inko 111 stei*.

Norrbottens Län.

Beräknad årlig utverkning enligt Ta b. Litt. Df:

från kronoparker..........................................................

» kronoöfverloppsmarker...............................................

Genom försäljning af berörde 356,267 träd å 40 öre ..........

Stubböres- och skogsränteafgift för 29,765 privilegiiträd..........................................

Ersättning för stämpling- och kontroll:

å stockfångstområden för privilegiiträd....................................... 29,765

å kronohemmans- och nybygges-områden för derå utsynade träd 77,157 106,922

å 6 öre pr träd ........................................................................................................

25,482 träd
330,785 » 356,267

enligt

VVesterbottens Län.

Tab. Litt. Df:

Beräknad årlig utverkning

från kronoparker ....................................................................

» kronoöfverloppsmarker.....................................................

efter ett antaget försäljningspris ä 55 öre pr träd ..............

Stubböres- och skogsränteafgift för 38,571 privilegiiträd.............

Ersättning för stämpling och kontroll:

å stockfångstområden för privilegiiträd...................................

å kronohemmans- och nybygges-områden för derå utsynade
å 6 öre pr träd .........................................................................

26,710 träd
168,309 » 195,019

träd

38,571
55,181

93,752

18,811 träd
10,095 » 28,906

Wester-Norrlands Län.

Beräknad årlig utverkning enligt Tab. Litt. Df:

från kronoparker ..............................................................

» kronoöfverloppsmarker ..............................................

efter ett antaget försäljningspris af 1: 25 ......................

Stubböres- och skogsränteafgift för 11,634 privilegiiträd.............................................

Dessutom för tillökad utverkning af 1,250 träd från Mo sågverks privilegiiområde

ä 40 öre .........................''................................................................................

Ersättning för stämpling och kontroll:

å stockfångstområden för privilegiiträd........................................... 12,884

å kronohemmans- och nybygges-områden för derå utsynade träd 40,766 53,650
å 6 öre pr träd................................................................................................

819 träd

12,136 » 12,955

Jemtlands Län.

Beräknad årlig afverkning enligt Tab. Litt. Df:

från kronoparker ...........................................................

» kionoöfverloppsmarker .............................................

efter ett antaget försäljningspris å l Rdr ........................

Ersättning för stämpling och kontroll:

å kronohemmans- och nybygges-områden för derå utsynade träd 4,200 ä 6 öre

Gefleborgs Län.

Beräknad årlig afverkning enligt Tab. Litt. Df:

från kronoparker ...........................................

» kronoöfverloppsmarker ..............................

efter ett antaget försäljningspris ä 1: 50 .........

Ersättning för stämpling och kontroll:

11,107 träd
14,011 » 25,118

å kronohemmans- och nybygges-områden för derå utsynade träd 4,235 å 6 öre

142,506! 80
2,583! 15

6)415 32 151,505 27|

107,260

3,012

5,625

36,132

2,238

500

3,219

50!

39!

12,955

252

37,677

254

115,897! 77

42,089 89;

13,207

37,931 j 1 Oj 360,631

Summa Rmt

360,631!

U tgifter.
Aflöningar.

Inom l:a Insjö ektions-Distrikt et:

Till Skogsinspektören: lön ................................................		4,000 —
respenningar....................................		1,500; —	5,500	_i
» 17 Jägmästare: lön efter medelberäkning af alla, 5	lönegraderna
	å 1,320 Rdr	22,440! —
respenningar och dagersättning........	. å 1,500 r>	25,500 —	47,940	_
» 51 Kronojägare: lön och hyresersättning ...................	å 300 »	15,300 —
dagarvode högst ...............................	å 325 »	16,575 —	31,875	_!
För extra bevakning, beräknad öfverhufvud till 100 Rdr för hvarje krono-
jägaredistrikt.....................................................................			5,100	—! 90,415	-!
Inom 2:a Inspehtions-Distriktet.
Till Skogsinspektören: lön ...................................................		4,000 —
respenningar....................................		1,200; —	5,200	—
» 12 Jägmästare: lön efter medelberäkning ....................	ä 1,320 Rdr	15,840 --
respenningar och dagersättning ........	å 1,200 «	14,400! —	30,240
» 31 Kronojägare: lön och hyresersättning ....................	å 300 »	9,300, —
dagarvode högst ...............................	å 325 >j	10,075 —	19,375
För extra bevakning, beräknad öfverhufvud för hvarje	kronojägare-	1 I \|		i \|
distrikt ä 100 Rdr.......................................................			3,100!	—! 57,915	_

Beräknad kostnad för upprättande af skogsindelningsförslag och utförande
af kulturer m. in. för hvarje af de 29 reviererua å 1,000 Rdr

Kostnader för Sillre skogsskola ........................................................:.........

Anslag till anskaffande för kronojägare af bostäder, der sådana anses
företrädesvis behöfliga ........................................................................

Till oförutsedda utgifter..............................................................................

Årlig behållning .........................................................................................

29,000

3,600

2,000

5,000

Summa Rmt

187,930

172,701

360,631!

Anmärkning: l:o Afkastning af boställsskogarne är här icke upptagen, då den ännu till hufvudsakligaste delen är disponerad för särskilda ändamål.

2:o Inkomsten al slåtterlägeuheter och upplåten betesrätt å kronans marker är ej heller i beräkningen upptagen, emedan densamma ej med någon den ringaste tillförlitlighet kunnat uppskattas, men den kommer dock att något höja behållningen.
3:o Skulle den bestämda rese- oeh dagtraktaments-ersättningen till någon Jägeritjensteman behöfva höjas, är antagligt, att motsvarande besparing för andra kommer att uppstå.

Lift. I a

Summarisk uppgift å qvantitets- och värdebelopp af trävaror och öfriga skogsprodukter, afskeppade från de Norrländska Länen nedanstående år.

Tjära, Tjärberma och
Vrak tjära.

Pottaska.

Timmer, Master, Spiror j Timmer, Spiror och
och Pumpträn af eller Pumpträn under
öfver 8,3 tum. 8,3 tum.

Grufstöttor

(Pitpropsj.

Bandstakar, Bär- Lattved, Spjälved i Läkter, Lister och
lingar och Arträn. och annat dylikt. Ribbor.

Centner.

Värde. Centner.

Värde.

Kubikfot.

Värde.

Kubikfot. Värde.

Kubikfot.

Värde.

Stycken, j

Värde.

Kubikfot.

Värde.

Stycken.

Värde.

Bjelkar och Sleepers
af eller öfver 6,6 tum.

Kubikfot. Värde.

Sparrar och Sleepers

under 6,6 tum.

Plankor och Bräder.

Plank- och Brädstump.

Tall- och

Granved.

Björkved.

Bandstakar,

Bärlingar, Ar-trän, Lister, ; S u m m a.
Läkter och

Ribbor.

Summa

värde.

Kubikfot. Värde.

Kubikfot. Värde. }

Kubikfot.

Vä^de.

Kubikfot. ! Värde.

S u m m a

, , Kubikfot,

stycken. |

Riksmynt.

Norrbottens Län.

1864 ........................................................................... 39,108; 117,324} —-----— 35 17'' 50 5,417- 1,950 —j 96 24! —; 3,283l| 2,315 25 435 174 —

1865 ...............................................................................| 33,0191 99,057 — -----— ---- | --—j 8,229 2,962 50'' -----— 4,919 3,489 75 175 70 —

1866 ............................................................................ 64,329} 192,987!— 23 460'' —! ---- --— 1,048 377 50, 128 32 —| 2,663 1,914'' 50--

1867 .............................................................................'' 102,194i 306,582; —----— -- ----- — 11,104 3,997 50 152 38 — 3,430 2,480 — ----

1868 ........................................................................... 115,243 345,729 — -----— 1,568 784 — 11,473} 4,130,28 -------— 2,645 1,781 50 10i 4 —

Summa} 353,893 1,061,679 — 23 460 — 1,6031 801 50 37,271 13,417 78 376 94 —i 16,940 11,981 — 620 248 —

Westerbottens Län.

1864 ............................................................................: 22,782} 68,346} —--.--—i 6,690 3,495 — 1,208; 435;—'' 18: 4 50 1,867 1,400} 25 ----

1865 ............................................................................. 31,163 93,489 —-----— 55,870 27,935 — 2,611} 940 —; --- ---- —, 2,613 1,919 75,--

1866 ...............................................................................j 28,164 81,492 — -----j— -- --| — j 1,367 492}—}----— 1,047 752 50 -----—

1867 .............................................................................. 16,053 48,1591—:----— — --— 10,715 3,857} 50 -----— 2,311 1,601 25 25- 10 —

1868 ..............................................................................i 20,951. 62,853 — ---| ---— 133 66 50 28,590 10,292:40 ---|--—; 2,8521 2,067} — j 57 23 —

Summa 119,113; 357,339:— -----— 62,993! 31,496 ÖO! 44,491- 16,016! 90 18: 4*50 lO,690:! 7,740! 75 82 33:—,

—	--—	1,054,437	527,218 50	676,477	270,591 —	3,668,734;	1,981,116 36	29,258	4,974 —	11,500	920 —	12,654	1,645 —	3,283	5,459,043	2,908,269! 61
—	---- —	2,056,286	1,028,143 —	1,239,037!	495,615 —	6,382,531}	3,446,566: 74	34,641	5,889 — j	23,625	1,890 —	25,846	3,360 —	4,919:	9,770,370	5,087,042 99!
2,000	440 —	1,504,813	752,406 50	1,357,849	543,139; 50	4,913,446	2,653,368 84	6,641	1,129 —	14,750	1,180 —	25,981	3,377 50	4,663;	7,824,656	4,150,812 34
—	--—	1,445,121	722,560 50	1,631,891	652,756 50	5,771,671:	3,116,702 34	11,400	1,938 —	15,125;	1,210 —	72,692	9,450: —	3,430	8,959,156	4,817,714 84
600	132 —	1,599,073	799,536 50	3,124,031	1,249,612 40	7,679,904	4,147,148 16	95,025	16,154 25	27,858	2,228 64	45,358	5,896! 54	3,245	12,584,300	6,573,137, 27
2.600:	572 —	7,659,730	3,829,865 —	8,029,285	3,211,71440	28,416,286	15,344,902 44	176,965	30.084 25	92,858-	7,428: 64	182,531	23,729 04	19,540;	44,597,525	23,536,977 05

--- i	----	166,013	83,006 50	—	--i -	2,176,363	1,175,236 02	54,942	9,340 —	3,750	30c —	3,096	402 50}	1,867	2,412,380;	1,341,965. 77
—	--—	275,021	137,510 50	—	---—	3,986,357	2,152,632 78	163,435''	27,784 -	875;	70} —	4,308	560 —	2,613	4,488,477}	2,442,841 03;
—	---- —	170,152	85,076 —	475,890	190,356; —	3,004,528	1,622,445 12	125,694	21,368 —	250	20} —	4,711	612 50	1,047	3,782,592	2,005,614 12!
—	--—	121,424	60,712 —	1,016	406 50	3,790,013	2,046,607 02	64,018	10,883 —	2,250	180 -	2,019	262; 50	2,311	3,991,480	2,172,678 77
—	--—	395,492	197,746 —	—	---—	4,981,438	2,689,976 52	380,506	64,686 02	—	--—	960!	124 80''	2,852	5,787,176	3,027,835! 24
---	----	1.128.102	564,051 —	476,906	190,762 50	1 7,938,699	9,686,897 46	788,595	134,061 02	7,125	570 —	15,094:	1,962 30	10,690	20,482,105	10,990,934} 93

Wester-Norr!ands Län.

1864 ...........................................................................	3,209	9,627:	—	—	—	—	221,900	110,950;	—1	28,041	10,095	— ;	88	22}	—	13,695	8,777	75	-----
1865 ............................................................................	964}	2,892}	—	_—	—	—	393,280	196,640;	—!	15,403	5,545	—;	—	—	—	19,467;	12,929}	25	1,297 519 —
1866 ................................................................................	453	1,359 j	—	——	—	—	817,220	408,610	—	15,354!	5,527	50	—	---I	—	22,992	13,916		— —— —;
; 1867 .......................................................................	444	1,332	—	—	—	—	891,250}	445,625	—	35,812	12,892	50	8,956	2,239	} —	30,082	17,532	j —	— — _
1868 ............................................................................	434!	1,302}	—	—■—	—	—	5,117,087	2,558,543\|	50	198,481	71,453	16	47,440	11,860	1 —!	33,416	20,453	i 75i	31,405 12,562 —
S u m m a	5,504	16,512	—	—— !	—	—	7,440,737	3,720,368	50	293,091	105,513	16}	56,484	14,121	— 1	119,652	73,608	75	32,702 13,081 —}
i I Gefleborgs Län.
Gefle Tullkammare...............................1864	928	2,784	—	—	—	—	48,010	24,005	—	—			—	—	—	722	484	—	----} —
Hudiksvalls och Söderhamns d:o ..................... »	6	18	—	—	—	—	32,180	16,090				—!	----	!--	—1	279	209	25;	75,830! 30,332 —,
Gefle Tullkammare..............................................1865	435	1,305	—	—	■--	—	4,505	2,252	50	1,083	390	—	—	—	—	36	27	—	-----'' —
Hudiksvalls och Söderhamns d:o ...................... »	159	477	—	——		—	12,175	6,087	50	14,150	5,093	75		—	—	219	164	25	22,903 9,161 -

—	---	6,901,251	3,450,625! 50	76,661	30,664 50;	9,805,318	5,294,871. 72	292,294	49,690	-j	117,750	9,420;	—	807	105; —	13,695	17,444,110	8,974,848!	47
14,826	3,261 72	7,272,513	3,636,256 50	90,806	36,322 50	13,577,205	7,331,690 70;	266,600	45,322	—	144,250!	11,540	—!	—	---—	34,293;	21,761,354	11,282,918	67
1,088}	239 36	7,452,514	3,726,257 —	96,975	38,790 —	14,783,696	7,983,195 84	327,211	55,626!	—	53,787	4,303	—	—	---—	24,080	23,546,757;	12,237,823;	70
8,422	1,852 84	5,614,840	2,807,420 —	149,666	59,866. 50	15,852,991	8,560,615 14	343,730	58,434	—	38,425}	3,074	—	---	--j~~i	38,504	22,935,670	11,970,882	98
8,578	1,887 16	6,298,481	3,149,240} 50;	583,826	233,530. 40;	17,688,961	9,552,038 94	1,243,595;	211,411	15	16,802	1,344	16	—	----_	41,994	31,226,078	15,825,626	72
32,914;	7,241 08	33,539,599	16,709,799 50	997,934	399,173 90;	71,708,171	38,722,412 34;	. 2,473,430	420,483;	15	371,014	29,681	16	807	105:—}	152,566	116,913,969	60,292,100 54!
		372,537	186,268 50	63,584	25,433; —	7,698,051	4,156,947 54	2,730	464!							722	8,184,912	4,396,386	} 04-1
8,644	1,901 68	1,876,400	938,200 —	4,135	1,654 50	7,361,829	3,975,387, 66	64,252	10,923''	—	3,125	250	—	—	----—	8,923	9,417,751	4,974,966	09
----- -	---- —	388,978	194,489 —	13,002	5,200 50	7,991,509	4,315,414 86	—	—	—	—	—	—	—	-----	36	8,399,077	4,519,078	86!
13,536	2,977 92	2,311,952	1,155,976 —	—	----	9,149,485	4,940,721 90	17,853	3,035	—	250	20	-1	—	—- -l	13,755	11,528,768	6,123,714	32

Gefle Tullkammare................		...............1866	123	369 —	—	--—	---i	—	—	2,298	827
Hudiksvalls och Söderhamns	d:o ........	............. »	384	1,152 —	—	--—	22,395	11,197	50	15,657	5,636
Gefle Tullkammare .....		..............1867	19	57} —	—	--—	20,235	10,117	50	1,764	635;
Hudiksvalls och Söderhamns	d:o ........	____ »	8	24 —	—	---- —	6,000	3,000	—	2,160	777!
Gefle Tullkammare...............		..............1868	735	2,205 —j	----i	---—	75,095	37,547	50	—	--- j
Hudiksvalls och Söderhamns	d:o ......				______	___}_	663,111	331,555	50	1,307:	470

		S u m m a	2,797	8,391 —	____	---1-j	883,706	441,853	! —	38,419	13,830

50	—	—	— \|	—	—	—		----i -	—	---	319,277	159,638 50	—	---\|	—
251	--- } ''	'' —	—	1,154	718	25	43,200	17,280; —	0,869	1,511 18	2,085,132	1,042,566 —	—	—
—	—	—	—	499	345	—	—	---—	10,325	2,271 50	145,455	72,727 50	—	—	—!
50	—	—	—	1,092	686 50	6,057	2,423 —.	1,292	284 24	2,024,037	1,012,018 50	840	336	—
—	74,850!	18,712	50	1,089	685;	50-	—	---j—.	—	--—	208,263	104,1 311 50	--.	—	—}
52	; 4,460	1,115	—	2,751	1,741	25:	23,058.	9,223 20,	2,009!	441 98;	1,583,036	791,518! —	2,047	818	80
52	79,310	19,827	50	7,841	5,061	___‘	171,048	68,419 20	■12,675	9,388 50	11,315,067	5,657,533 50	83,608	33,442	80

7,758,397	4,189,534 38	36,935	6,279 —	--‘	•--!	-j ---	--!		—	8,116,907	4,356,648 38
8,530,605	4,606,526 70	73,424;	12,482; —	4,500!	360	— ----	—	—	8,023	10,774,913;	5,699,42g1 88}
8,856,ose!	4,782,286 44}	85,377	14,514} —	—	—	—!--	—		10,824	9,108,917	4,882,953 94:
10,526,007	5,684,043 78!	244,352!	41,540 —	29,500	2,360	•	-—	—	2,384	12,838,953	6,747,493 52
10,256,709	5,538,622! 86!	80,855	13,745 35	---	—	— ---	—	—	1,089	10,695,772	5,7! 5,650 21
12,180,573	6,577,509 42	926,817	157,558 89	360	28	80!--	—		4,760	15,384,769	7,871,981 36
90,309,251	48,766,995 54	1,532,595''	260,541 24	37,735	3,018	80--		---!	50,516	104,450,739}	55,288,302 60

Lift. Ib

Summarisk uppgift å qvantitets- och värdebelopp af trävaror och öfriga skogsprodukter, afskeppade från de Norrländska Länen nedanstående år.

		Tjära, Tjärberma och Vraktjära.	Pottaska.		Timmer, Master, Spiror och Pumpträn af eller öfver 8,3 tum.	Timmer, Pumptr 8,3	Spiror och än under tum.	(trufstöttor (Pitpropsj.		Bandstakar, Bär- lingar och Arträn.	Lattved, Spjälved och annat dylikt.	Läkter, Lister och Ribbor.	Bjelkar och Sleepers af eller öfver 6,6 tum.		Sparrar och Sleepers under 6,6 tum.		Plankor	och Bräder.	Plank- och Brädstump.	Tall- och	Granved.	Bjöi	kved.		Bandstakar, 0 Bärlingar, Ar-trän, Lister, Läkter och Ribbor.	S u m m a.	S u m m a värde.
		Centner.	Värde.	Centner. ;	Värde.		Kubikfot.	Värde.	Kubikfot.	Värde.	Kubikfot.	Värde.		Stycken.	Värde.	Kubikfot.	Värde.	Stycken.	Värde.	Kubikfot.	Värde.		Kubikfot.	Värde.		Kubikfot.	Värde.	Kubikfot.	Värde.	Kubikfot.	Värde.		Kubikfot.	Värde.		S u m m a stycken.	Kubikfot.	Riksmynt.
Ar 1864.
Norrbottens Län ....................................		39,108	117,324; —	— —	—	—	35	17 50	5,417	1,950) —	96	24	—	3,283	2,315 25	435	174 —	—	---—	1,054,437	527,218	50!	676,477	270,591	—	3,668,734	1,981,116 36	29,258	4,974 —	11,500	920	—	12,654	1,645	—	3,283	5,459,043	2,908,269 61
Westerbottens Län.................................		22,782	68,346; —	—	—	—	6,990	3,495 -	1,208	435 -	18	4	50	1,867	1,400 25	—	---—	—	---	166,013	83,006	50	—	—	—	2,176,363	1,175,236 02	54,942	9,340 —	3,750	300	—	3,096	402	50	1,867	2,412,380	1,341,965 77
Wester-Norrlands Län.........................		3,209	9,627) —	—	—	—	221,900	110,950) —	28,041	10,095 —	88	22	—	13,695	8,777 75	—	-----	—	---—	6,901,251	3,450,625	50	76,661	30,664	50	9,805,318	5,294,871 j 70	292,294	49,690 —	117,750	9,420	—	807	105	—	13,695	17,444,110	8,974,848 47
Gefleborgs Län .....................................		934	2,802; —	—	—	—	80,190	40,095 —	----	-----	—	—	—	1,001	693 25	75,830	30,332 -	8,644	1,901 68	2,248,937	1,124,468	50	67,719	27,087	50	15,059,880	8,132,335 20	66,982	11,387 —	3,125	250	—	—		—	9,645	17,602,663	9,371,352 13
	S u m m a	66,033	198,0991 —	—	—	—	309,115	154,557 50	34,666	12,480 —	202	50	50	19,846	13,186 50	76,265	30,506 —	8,644	1,901 68	10,370,638	5,185,319	—	820,857	328,343	—	30,710,295	16,583,559 30	443,476	75,391 —	136,125	10,890	—	16,557	2,152	50	28,490	42,918,196	22,596,435 98
Afgår för Gefle Tullkammare.............		928	2,784;-	—	—	—j	48,010	24,005; —	—	--—	—	—	j	722	484. —	—	----		---—	372,537	186,268	50	63,584;	25,433	—	7,698.051	4,156,947 54	2,730	464 —	—	—	—	—	—	—	722	8,184,912	4,396,386 04
	Å t e r s t å r	65,105	195,315 -	—		—	261,105	130,552; 50	34,666	12,480 —	202	50, 50	19,124	12,702 50	76,265!	30,506 —	8,644	1,901 68	9,998,101	4,999,050	50	757,2 7 3	302,910	—	23,012,244	12,426,611 76	440,746	74,927 —	136,125	10,890	—	16,557	2,152	50	27,768	34,733,284	18.200,049 94
Ar 1 8 6 5.
Norrbottens Län .................... ............		33,019	99,057 —	—	—	—	—	----- j_	8,229l	2,962 50	—	—	—	4,919	3,489! 75	1751	70 —	—	--_	2,056,286	1,028,143	—	1,239,037	495,615	—	6,382,531	3,446,566 74	34,641	5,889 —	23,625	1,890	—	25,846	3,360	—	4,919	9,770,370	5,087,042 99
Westerbottens Län...........................		31,163	93,489 -	—	—		55,870	27,935 —	2,611	940, —	—	—	—	2,613	1,919 75	—	— —!	—	- — —	275,021	137,510	50	—	—	—	3,986,357	2,152,632 78	163,435	27,784 —	875	70	—	4,308	560	—	2,613	4,488,477	2,442,841 03
Wester-Norrlands Län......................		964	2,892 —	—	—	—	393,280	196,640: —	15,403	5,545 —		---	—	19,467	12,929j 25	1,297!	519 -	14,826	3,261 72	7,272,513	3,636,256 50	90,806	36,322 50	13,577,205	7,331,690 70	266,600	45,322 —	144,250	11,540	—	—	—	—	34,293	21,761,354	11,282,918 67
Gefleborgs Län....................................		594	1,782 —	—			16,680	8,340 —	15,233	5,483 75	--j	—	—	255	191 25	22,903	9,161 —	13,536	2,977 92	2,700,930	1,350,465	—	13,002	5,200 50	17,140,994	9,256,136 76	17,853	3,035 —	250	20	—	—	—	—	13,791	19,927,845	10,642,793 18
	S u m m a	65,740	197,220 —	---.	—	—	465,830	232,915 —	41,476	14,931 25	—	—	—	27,254	18,530 —	24,375	9,750 -	28,362	6,239 64	12,304,750	6,152,375		1,342,845	537,138	—	41,087,087	22,187,026 98	482,529	82,030 -	169,000	13,520	—	30,154	3,920	—	55,616	55,948,046	29,455,595 87
Afgår för Gefle Tullkammare ..............		435	1,305 —	—	—	—	4,505	2,252 50	1,083	390 —		—	—	36	27 —	—		—	----;	388,978	194,489		13,002	5,200	50	7,991,509;	4,315,414 86	---	--—	—	—	—	—	—	—	36	8,399,077	4,519,078 86
	Å t e r s t å r	65,305	195,915 —	—	---	—	461,325	230,662 50	40,393	14,541 25	—	—	—	27,218	18,503 —	24,375	9,750 —	28,362	6,239 64	11,915,772	5,957,886	—	1,329,843	531,937	50	33,095,578	17,871,612 12	482,529	82,030 —	169,000	13,520	—	30,154	3,920	—	55,580	47,548,969	24,936,517 01
Ar 18 6 6.
Norrbottens Län ...................................		64,329	192,987 —	23	460	—	•---	--—	1,048	377) 50	128	32	—	2,663	1,914 50	—		2,000	440 —	1,504,813	752,406	50	1,357,849	543,139 50	4,913,446	2,653,368 84	6,641	1,129 —	14,750	1,180	—	25,981	3,377	50	4}663	7,824,656	4,150,812 34
Westerbottens Län..............................		28,164	84,492 —	----	—		—	---—	1,367	492: —	---.	—	—	1,047	752 50	—	---—	——	---- —	170,152	85,076	—	475,890	190,356		3,004,528	1,622,445 12	125,694	21,368 —	250	20	—	4,711	612	50	1,047	3,782,592	2,005,614 12
Wester-Norrlands Län..........................		453	1,359 -	—	—	—	817,220	408,610 —	15,354	5,527 50	—	—		22,992	13,916 —	—	----	1,088	239 36	7,452,514	/ 2bj25 /	—	96,975	38,790	—	14,783,696	7,983,195 84	327,211	55,626 -	53,787	4,303	—	—	—	—	24,080	23,546,757	12,237,823 70
Gefleborgs Län .......................................		507	1,521 -	—	—	—	22,395	11,197 50	17,955	6,463) 75	—	—	-	1,154	718 25	43,200	17,280 —	6,869	1,511 18	2,404,409	1,202,204 50	—	—	—	16,289,002	8,796,061 08	110,359	18,761 —	4,500	360	—	—	—	—	8,023	18,891,820	10,056,078 26
	S u m m a	93,453	280,359 -	23	460	—	839,615	419,807; 50	35,724	12,860 75	128	32		27,856	17,301 25	43,200	17,280 —	9,957	2,190 54	11,531,888	5,765,944	—j	1,930,714	772,285	50	38,990,672	21,055,070 88	569,905	96,884 —	73,287	5,863		30,692	3,990	—	37,813	54,045,825	28,450,328 42
Afgår för Gefle Tullkammare..............		123	369 —	---	—	—			2,298	827 50	—	—	—j	—	---—	—	--—	—	--_	319,277	159,638	50!	— —	—		7,758,397	4,189,534 38	36,935	6,279, —	—	—	—	—	—		—	8,116,907	4,356,648 38
	A t e r s t å r	93,330	279,990 —	23	460		839,615	419,807 50	33,426	12,033 25	128	32	—	27,856	17,301 25	43,200	17,280 -	9,957	2,190 54	11,212,611	5,606,305 50	1,930,714	772,285 50	31,232,275	16,865,536 50	532,970	90,605 —	73,287	5,863	—	30,692	3,990	—	37,813	45,928,918	24,093,680 04
Ä. r 18 6 7.
Norrbottens Län ...............................		102,194	306,582, —	---	—	—	—	---; —	11,104	3,997 50	152	38	—	3,430	2,480 —	—	--		--—	1,445,121	722,560	50	1,631,891	652,756 50	5,771,671	3,116,702 34	11,400	1,938 —	15,125	1,210	—	72,692	9,450	—	3,430	8,959,156	4,817,714 84
Westerbottens Län.................................		16,053	48,159 —	---	—	—	---	--—	10,715	3,857! 50	—	—	—	2,311	1,601 25	25	10 —	—	--! —	121,424	60,712	—	1,016	406	50	3,790,013	2,046,607 02	64,018	10,883 —	2,250	180	—	2,019	262	50	2,311	3,991,480	2,172,678 77
Wester-Norrlands Län........................		444	1,332 -	---	—	—	891,250	445,625 —	35,812	12,892 50	8,956	2,239	—j	30,082	17,532 —	---	---- _	8,422	1,852 84	5,614,840	2,807,420	—	149,666	59,866	50	15,852,991	8,560,615 14	343,730	58,434 -	38,425	3,074	—	—	—	—	‘ 38,504	22,935,670	11,970,882 98
Gefleborgs Län .......................................		27	81 —	---	—	—	26,235	13,117; 50	3,924	1,412; 50	—	—	—\|	1,591	1,031 50	6,057	2,423 —	11,617	2,555 74	2,169,492	1,084,746		840	336	—	19,382,093	10,466,330 22	329,729	56,054 —	29,500	2,360		—	—	—	13,208	21,947,870	11,630,447 46
	S u m m a	118,718	356,154 —	— —	—	—\|	917,485	458,742; 50	61,555	22,160 -	9,108	2,277	—	37,414	22,644 75	6,082	2,433 -	20,039	4,408 58	9,350,877	4,675,438	50	1,783,413	713,365	50	44,796,768	24,190,254 72	748,877	127,309 -	85,300	6,824	—	74,711	9,712	50	57,453	57,834,176	30,591,724 05
Afgår för Gefle Tullkammare...............		19	57 —	—	—	—i	20,235	10,117 50	1,764	635 -	—	—	—!	499	345 —	---	----	10,325	2,271 50	145,455	72,727	50	1	—	—	8,856,086	4,782,286 44	85,377	14,514 —		—	—	—	—	—	10,824	9,108,917	4,882,953 94
	Återstår	118,699	356,097 —	-----	—	—	897,250	448,625 -	59,791!	21,525 —	9,108	2,277	—	36,915	22,299 75	6,082	2,433 —	9,714	2,137 08	9,205,422	4,602,711	—	1,783,413	713,365	50	35,940,682	19,407,968 28	663,500	112,795 —	85,300	6,824	—	74,711	9,712	50	46,629	48,725,259	25,708,770 11
Ar 18 6 8.
Norrbottens Län ...................................		115,243''	345,729 —	---- !	—	—	1,568	784 —	11,473	4,130 28	—	---	—	2,645	1,781 50	10	4 —	600	132 —	1,599,073	799,536 50	3,124,031	1,249,612	40	7,679,904	4,147,148 16	95,025	16,154 25	27,858	2,228	64	45,358	5,896	54	3,245	12,584,300	6,573,137 27
Westerbottens Län................................		20,951	62,853 —	—	---	—	133	66 50	28,590	10,292 40	—	—	—	2,852	2,067 —	57	23 --	—	--_	395,492	197,746	—		—	—	4,981,438	2,689,976 52	380,506	64,686 02	——	—	—	960	124	80	2,852	5,787,176	3,027,835 24
Wester-Norrlands Län .........................		434	1,302 —	—	—	—	5,117,087	2,558,543 50	198,481	71,453! 16	47,440	11,860		33,416	20,453 75	31,405	12,562 -	8.578	1,887 16	6,298,481	3,149,240	50	583,826	233,530 40	17,688,961	9,552,038 94	1,243,595	211,411 15	16,802	1,344	16	—	——	—	41,994	31,226,078	15,825,626) 72
Gefleborgs Län ...................................		735	2,205 —	——	—	—	738,206	369,103 —	1,307	470 52	79,310	19,827	50,	3,840	2,426 75	23,058	9,223 2u	2,009	441; 98,	1,791,299	895,649	50	2,047	818	80	22,437,282	12,116,1321 28	1,007,672	171,304 24	360	28	80	—	——	—	5,849	26,080,541	13,587,631 57
	S u m m a	137,363	412,089! —!	—	—	—	5,856,994	2,928,497 —	239,851	86,346 36	126,750	31,687	50	42,753	26,729 —	54,530	21,812 20	11,187	i 2,461 14	10,084,345	5,042,172	50	3,709,904	1,483,961	) 60	52,787,585	28,505,295 90	2,726,798	463,555 66	45,020	3,601	60	46,318	6,021	34	53.94C	75,678,095	39,014,230 80
Afgår för Gefle Tullkammare..............		735	2,205 —,	——	—	—	75,095	37,547; 50	—	--—	74,850	18,712	50	1,089	685 50	--; —	—	\| '' •	208,263	104,131	150	—	----		10,256,709	5,538,622) 86	80,855	13,745 35	—	—	—	—	—	—	1,089	10,695,772	5,715,650 21
	Återstår	136,628	409,884'' —	__	—	—	5,781,899	2,890,949 50	239,851	86,346 36	51,900	12,975	—	41,664	26,043-50 54,530	21,812 20	11.187	2,461 14	9,876,082	4,938,041	—\|	3,709,904	1,483.961	60	42,530,876	22,966,673 04 2.645,943 449,810'' 31	45,020	3,601	60	46,318	6,021	34	52,851	64,982,323	33,298,580 59

Litt. K.

Summarisk uppgift på Sågverk inom samtliga Norrländska Länen, afsedda dels uteslutande för tillverkning af trävaror till afsalu och

dels till försågning af olika virkes-sorter såväl till afsalu som till husbehof, upprättad med ledning af inkomna uppgifter och under

Komiterades resor erhållna upplysningar.

L ä n.	Sågverkens antal.	För vattendrift.	Föi- ångkraft.	■ A n t a 1 ra m Dubbla. ! Enkla.	a r. Anmärkningar. S u m in a.
Norrbottens.......................................	44	41	3	58 : 27	85 Deraf 16 sågverk tillsammans erhålla 29,765,3 träd årligen såsom privilegierad stockfångst från Kronans skogar.
Wester bottens......................................	(15	60	5	71 50	121 Deraf 23 sågverk tillsammans erhålla 38,427 träd årligen såsom privilegierad stockfångst från Kronans skogar.
Wester-Norrlands................................	225	195	30	162 265	427 Deraf 5 sågverk tillsammans erhålla 11,634. träd årligen såsom privilegierad stockfångst från Kronans skogar.
Jemtlands...........................................	13	13	—	13 ! 5	18
Gefleborgs.............................................	161	151	10	73 188	\| 261
S u m m a	508	460	48	377 535	912

De tvåramiga och jemväl större delen af de enramiga sågverken äro afsedda för tillverkning af trävaror till afsalu, med undantag likväl för sågarna i Jemtland, som, förutom en enda, äro att hänföra
till husbehofssågar.

De flesta ångsågarna äro anlagda under sednare åren, derunder äfvenledes en stor del af de äldre vattensågarna ombyggts och förändrats, så att försågningen å desamma kunnat väsentligt förökas.

Förutom de här upptagna sågverken finnas i samtliga de Norrländska länen en mängd mindre, enramiga, till stor del enbladiga vattensågar, uppgående endast i Wester-Norrlands län till mer än 150,
hvilka hufvudsakligast användas till husbehofssågning.

Litt. L.

Tablå

öfver privilegierade sågverk och dem beviljad stockfångst
från Kronans skogar i Norrland.

Tablå öfver Sågverk, som fått sig tillerkänd stockfångst från Kronans skogar i
som derför till Statsverket erlägges antingen såsom stubböresafgift för hvarje träd

sågverket

Sågverkets privilegier

på stockfångst

L ä n.

Sågverkets namn.

af antal mot stubbören

träd.

pr träd.

Summa

träd.

Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande.

1 e g i e r
meddelade af
Kongl. Kammar-och Kommerse-	Kongl.
Kollegium gemen-
samt och Kongl.	Maj:t.
Kammar-Kolle-
gium ensamt.

18119

172T495

Norrbottens ........... Björkforss.......................12,979 6 sk. bko j--

» | 304 -- 3,283

Töreforss .................... 1,000 1,000

Storforss ........................I 2,000 --i 2,000

Degerforss .....................j 589 4 sk. bko--

»> 74 663

Ekforss.......................... 3,000 3,000

Gyljen, förr Bondersby . '' 610 2 sk. bko 610

Borgforss ......................; 339 6 sk. bko ---

» ........................ 2,000 --- --

» 1,430 3,769

Borgforss, förr Brattfors ..j 2,100 2,100

Borgforss, förr Hälleströmj 610-- 610

Sekt .............................. 2,000 --| 2,000 17^-94, 17§99

Ljusån ......................... 1,061 1,061

Ytterstforss och Carlsforss 1,586 3 sk. bko ''--

» i 394 -- 1,980

Brännforss ....................j 2,000 -- --

» i 1,861 1 4 sk. bko 3,861

Avaforss och Hvitåforss ...j 1,388,3 1,388,3

|Lejonström .....................; 2,440 1 sk. bko j 2,440

Tillsammans i Norrbottens
Län........|.......................................i..............................129,765,3

17 Vp 6 4
18-V20
17}S99
17^65

17fg95,18T7n32

172s666,18fl32 17^79, 18243
18f?05,182j058T83^06,18y60

18fÄ57

182TS00
171896

18T\13,18''g615

18A16

17fg60

182s616

182t815

18VS03

18^27
171256
18409
18\900
17|98

18V22

18!f59

17L996

17198,18^15--

'' 18}?-14

18118

17fA60

18fl8

182r219

18jf06

1.8f§26

1. Ekforss sågverk har, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes resolution den 31 Dec. 1838 och Kongl. Kammarej
varit vid stockfångstens beviljande stadgadt. Vid andra sågverk åter, der stubböres-afgiften vid stockfångstens beviljande ej

2. Borgforss sågverk år 1827 beviljade stockfångst grundar sig på Härads-Svnerättens syn och utslag i Aug. månad 1818

3. Sågverket är beläget i Westerbottens Län, men med den här ofvan upptagna stockfångst beviljad från skogar i

4. Stubböres-afgiften har, på grund af Kongl. Kammar-Kollegii utslag den 22 Maj 1829, ej erlagts för denna stockfångst,

5. Detta sågverk, som, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes och Kongl. Kammar-Kollegii angifna utslag, blifvit
den 15 Jan. 1859, fatt sig tillagd besittningsrätten till 27 särskilda hemman mot derför bestämd skatt och ränta; och kunna å
till årlig stockfångst upptagas.

Norrland, samt det ant.
eller såsom skogsrån ta,

1 träd, som till sågverken årligen utgår, så ock den afgift,
der särskild skogsmark i ersättning för stockfångsten blifvit

tilldelad.

Sågverket i stället för stockfångst tilldelad skogs-mark med derå satt skogsränta.		Nu utgå	ende
Enligt Kongl. Maj:ts Be-fallnings-	S k o g s v i	dd	Åsatt	antal träd	afgift till Stats verket såsom		Med stadgade
för träd,	Tunnland	skogs	-	mot stubb- ören.	mot skogs- ränta.	utan	stubb-	skogs-	förbehåll.
hafvandes utslag.	antal.	duglig skogsmark.	Impedi- menter.	ränta		afgift.	oren.	ränta.
						2,979			558 56	j	Får ej hindra nybyg- , gesanläggningar.
18^58 18^58	304 1,000 2,000	8,001,11 12,471,23 Höft i	3,384,2 5 11,488,9 611,26	6131 145 15 1 okI	304 1,000 2,000		61	31
—	—	--1_	145 125	15
				589		73 62
18H564	74	611,3	692,10	11	25	74		11	25
	8 000
						610			38 12			gesanläggningar. \| Får ej hindra ny by g- \|
										gesanläggningar. i F&r ej hindra nvbyg- Se noten 2. gesanläggningar.
339	63 56 \|
)l81*64	6,140	20,557,8	5,274,1			6,140		448	44

44o
1	2,000 1,061	14,192,2 5 16,071	3,342,2 3 12,061,2	157 167	49 41		2,000 1,061			157 167	49
18f§62	1,586		148 69	41	Får ej hindra uybvg- 1
	394 2,000	468,3 1 5,131,4	103,31 1,334,11	49 62	25 75	394 2,000		49	25	gesanläggningar. \| ^be noten o.
18fS62				62	75
1 861		232 62	Får ej hindra nybvg- i
18‘f59	1,388,3	10,475,22	5,856,2	163	68		1,388,3		163	68	gesanläggningar. 1 Fftr ej hindra nybvg- Se noten 5. gesanläggningar. Får ej hindra nybvg- j
2,440		76 25
—
	16,361,3	94,069	44,149,12	1,391	73	10,404	16,361,3	3,000	1,191 42	1,391 73

29,765,3. 2,583,15.

Kollegii utslag den 9 Maj 1843, förklarats icke kunna åläggas för den beviljade stockfångsten betala stubböres-afgift, enär sådant
blifvit faststäld, har densamma sedermera, antingen vid sågverkets skattläggning eller annorledes, blifvit bestämd,
och är sålunda beviljad i öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet den 2 Maj 1826.

Norrbotten.

men, sedan skogsmark, enligt Kongl. Brefvet den 29 Maj 1852, blifvit sågverket tilldelad, har skogsränta derför blifvit påförd,
tillerkänd årlig stockfångst från Kronans skogar af 3,559 träd, har, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafyandes^afvittrings-utslag
dessa hemman sområden 2,170,7 träd årligen erhållas, hvarföre endast återstående 1,388,3 träd numera böra såsom sagverks-privilegier

Sågverkets privilegier

på stock fångst | meddelade af

L ii n.

Sågverkets namn.

af antal ''mot stubbörenj Summa
träd. pr träd. träd.

Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande.

Westerbottens

Håknäs med Öhro ........	1,000
» »	1,00.0	1 öre s.m.	2,000
Hyngelsböfe, förr Olofsfors	450	—	—
» ))	27	—	—
» ))	747	3 sk. bko	1,224
Olofsforss, förr Djupsjö ...	180	2 sk. bko	1801
Utansjö.........................	1,035	6 rst. bko	1,035
Hörneåforss...................	160	—	160,
Säfvar .........................	500	—	—
))	316	—	---!
))	36	—	___!
l) ____	87	6 sk. bko	939;
Tväråmark .....................	20	8 rst. bko	—
»	19	6 sk. bko	391
Norrforrss, tillhör Baggböle	900	—	—
» ))	908	—	—
Baggböle, förr Pengforss...	775	—	—
Baggböle, förr Degerforss	770	—	----!
Baggböle ........................	1,472	—	----;
Baggböle, förr Skaholmens eller Degernäs-sandens	50
privilegier ..................	1,580	6 sk. bko	—
Baggböle, förr Rödåforss...	702	6 sk. bko	----1
Baggböle .......................	11,185	21 sk. bko	____
n	1,080	5” sk. bko	---;

Kongl. Kammaroch
KommerseKollegium
gemensamt
och Kongl.
Kammar-Kollegium
ensamt.

Kongl.

Maj:t.

18^01, 18j83,
18J37, 18^53
»

17V99,18V’50
17^95,17''g«98

— 18^19,18f|45

18f|45

18^00
18105

i8Vsi2, isysi
18*48
18^*47

18 4 7

171g°60

174-61
17490

18f39,''18^45

18000

17^96,18^33

17|88

17|87

18|12

18^20,18^47

18W247

17 T;0 91

18''s°46 ;

isyos

17U97

18f00

18*06 ---

Il8*13,18\"45i 18*46

182j749

18^48

18VS48

18''t249

18049

— 18''¥s12, 18f§46 13*13.18^48

18V50

18{51

1 • denna stockfangst äro 450 träd beviljade från skatte- och kronohemmansområden, hvadan sågverket, som redan

tran Kronans skogar eller tilldelning af deremot svarande skogsmark.

i ?'' „8°m stockfangsten är beviljad endast tran kronohemmans- och nybyggesområden och åboerna å sådana lägenheter
denna stockfangst ej vidare såsom privilegium komma att till sågverket utgå.

... ''lagverket är beviljadt att anläggas i Wester-Norrlands län, men stockfångsten utgår från skogar i Westerbotten; och

tor detsamma öfverlatits till Loo och Kramforss sågverk, men tillstånd till sådan öfverlåtelse ej blifvit ens sökt, synes denna
,4. Af den stockfångst, 162 träd årligen, som tillerkänts Säfvars sågverk genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande» utslag
sag, enligt utslag af Kongl. Majrts Befallningshafvande den 29 Dec. 1845 och Kongl. Kammar-Kollegium den 12 Aug. 1847.

5. Denna stockfångst, som efter äldre privilegier tillhört Säfvars sågverk, har, jemlikt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

6. Anmälan för erhållande af denna stockfångst är gjord före, och första synen å skogstrakterna för densamma förrättad

Sågverket i stället för stockfångst tilldelad skogs -

N u utgående

i Enligt Kongl. Majits Be-fallnings-	S 1	o g s v i	d d	Åsatt	antal träd	afgift till Stats-verket såsom	Med stadgade
för träd,	Tunnland	skogs		mot stubb- ören.	mot	utan	stubb		skogs		förbehåll.
hafvandes utslag.	antal.	duglig skogsmark.	Impedi- menter.	ränta.	ränta.	afgift.	ören.		ränta. ;
18py60, 18^-65	1,000	3,695,2 3	2,648,7	38	49	1 ooo	1,000		15	62	3849
Jl8J260	477	1,431	1,313,24	44	72		477	—			44	72
						747 180 1,035			70 OM			Får ej hindra nvbyg- I
								11	9 K
—		■						10 17			Får cj hindra nvbyg- j gesanläggningar. j
18rM30	160	640	492,16	6;60	160	—	—	—	6 66
18f\|60	852	2,541,22	2,098,23	39	77		852				3Q;77
87		16	31

						20 19				j o
1--	—	—						O	Ka
j
Imieo	4.875	15.974,3 1	10,316,6	592	04		4,875		__	_	592 04

Se noten 1.
Se noten 2.
Se noten 3.

Se noten 4.
Se noten 5.

1,580 —	__	296	25
702:--	—	131	62
11,185--	— i	873:	84
1,080 ------:	--:	168	75

Se noten B.

___''__Får ej hindra nvbyg

gesanläggningar. |

_j Får ej hindra nvbyg- j
gesanläggningar.

__i__A Får ej hindra nvbyg- I

\ gesanläggningar el ---

j ler skogens använ- I

j dande till nyttigare I
I ändamål.

erhållit tilldelning af skogsmark för afverkning af 477 träd årligen, ej lärer hafva att vidare bekomma mer än 297 träd årligen

numera ega uteslutande rätt till den afverkning, som å deras områden med skogens framtida bestånd kan medgifvas, så lärer

då det sågverk, för hvars anläggning eller utvidgning stockfångsten blifvit beviljad, icke lärer kommit till stånd, utan privilegierna
privilegiiratt vara på annat sätt använd än vid dess beviljande varit afsedt. 0

den 26 Juni 1819, som af Kong!. Kammar-Kollegium fastställdes den 17 Febr. 1820, äro 39 träd öfverflyttade till Iväratnarks

och Kammar-Kollegii ofvan angifna utslag, blifvit förflyttad till Tväramarks sågverk,
i Juli månad 1815.

L ii n.

Westerbottens

| Tillsammans i Westerbottens
Län .........

		S g	v o r k e	t s p r i v i 1	e g i e r
		på stockfångst	- meddelade af
Sågverkets namn.
af antal	mot stubbören	! Summa	Kongl. Majrts ; Befallnings-hafvande.	Kongl. Kammar-och Kommerse-Kollegiurn gemen-	Kongl.

	träd.	pr träd.	träd.	samt och Kongl. Kammar-Kolle-	Maj:t.
					gium ensamt.
Baggböle, Rödåforss ur-
sprungligen beviljade.	419	2\ sk. bko		18150
privilegier ..................j	—	18T9T52	—
199	4 sk. bko	20,040	»	»	—
i Ratu, jemte Ratubäcks och
Kullholms.....................	115	U sk. bko	115	17V496, 18\|59	17}f97,18/61	—
Qvarnforss eller Mossforss	1,332	6 rst, bko	1,332	171195,18^11	17/96, 18\|31
1 Dalkarlså, förr Bjursjö el-
ler s. k. Qvarnhusforss	415	2I\| sk. bko	—	18/05, 18*34 '' 18^04	18£f05 182/05	____
Dalkarlså .....................	148	4 sk. bko	558	--\|
Holmforss.................	1,658	6 rst. bko	1,658	17if95	17^96 17fg95
Degerforss .....................	537	4 sk. bko	—	172/95	__j
»	60	6 sk. bko	597	18/30	18^30 17f§96 17-^60, 18118 18\|30 172/96
Ytterstforss ..............	2,493	1 sk. bko	2,493	17^95 18-j%16
Brännforss .............	840	4 sk. bko	—_	18&32
»	8	6 sk. bko	848	18/30
Bureå.....................
1,509	i sk. bko	—	172/95	—
»	434	3 sk. bko 4 sk. bko	1,943 20	18j\|15 172/98	18}fl6 17/99, 18444,
! Stenforss ..................	20
Lejonström ....................				*	18}j{51 18}f06 18§06 18g 13
2,000	2 sk. bko	2,000	18/03	17ff80
Fällforsså....................	157	2 sk. bko	157	18\|-405
Bondhammar ell. Klintforss’	1,100	24 sk. bko	1,100	181/12
Kasjö .....................	94	2 sk. bko	94	18{§14 18,4,28	18\|l6	___
Östra Sjuismark...............	39	6 sk. bko	39	18^32	---

38,571

](i bl1i''fviffö“mintkadftX702\Srädngligen tillerkänd Rödäforss» hvars privilegier blifvit till Baggböle förflyttade, är beviljad

j 4 li-0I1"l- Brefven den 30 Juni 1820 och den 2 Maj 1826 stadga, att privilegier till sågverk i rikets norra provinser å

användande och atvittrmgen i samma provinser blifvit afslut.ad, derest ej ansökningar derom i behörig ordning blifvit »-jorda och

s\nes, detta oaktadt blifvit tillerkänd en ökad stockfångst af 14,355 träd årligen från Kronans skogar, på grund af ansökningar,
a Dessa sågar äro, på grund af Kong! Maj:ts Befallningshafvandes utslag den 1 Aug. 1859 och Kammar-Kollegii utslag

Sägen är flyttad till Dalkarlså på grund af Kong! Maj:ts Befallningshafvandes utslag den 3 Juni 1834.

Sågverket är beläget i Norrbottens län, ehuru stockfångst blifvit detsamma tillerkänd från Westerbottens län.
Ansökning om denna stockfångst är afgifven den 27 Mars 1817, samt syn och besigtning å den dertill afsedda skogsDenna
stockfångst är beviljad i sammanhang med den tillökning i stockfångsten för Degerforss sågverk, som på grund
Ansökning om denna stockfangst är afgifven den 17 Sept. 1816 och syn å den dertill afsedda skogsmarken förrättad

1 Staiiei IOI siuuu.aug£>i>
mark med derå satt skogsränta.

Enligt
i Kongl.

Maj:ts Be-[
fallnings-| för träd
jhafvandes antal_

; utslag.

Skogsvidd
Tunnland

duglig | Impediskogsmark.
! menter.

skogs-	N u
	antal träd
Asatt	i— - --------- -
skogs-	mot mot
rån ta.	stubb- skogs- ören. ränta.

å e n d e

utan

afgift.

afgift till Statsverket
såsom

stubb ören.

skogs ränta.

Med stadgade
förbehåll.

419

199

115;

1,832!

415

143

1,658

537

2,493

840

1,509

434:

2,000

157:

1,100

39|

32:73
24 88

105

125 —
9 81
85,94
5;88
7 31

Får ej hindra nybygges-
eller torp-anläggningar,
odlingar :
eller skogstrakter- i
nas användande till
nyttigare ändamål. !

Får ej hindra ny by g- j
gosanläggningar.

Får ej hindra nyby g- I
gesanläggnin gar.

7,36424,283,12 16,869,12! 721 68 31,207, 7,364|


—	—	Får ej hindra nybvg-gesauläggningar. Får ej hindra nybvg-gesanläggningar.
—	—	Får ej hindra nybyg-gcsan läggningar.

	—	Får ej hindra nybvg-gesånläggningar. Får ej hindra nybyg-gesanläggningar. Får ej hindra nybvg-gesanläggningar.
—	—

—	—	Får ej hindra ny byg-gesanläggningar. Får ej hindra nybyg-gesanläggningar.
—	_
721	68

Se noten 1.
Se noten 2.

Se noten 3.

Se noten 4.

Se noten 5.
Se noten 6.

------- Se noten l.

Se noten 8.

38,571. 3,012: 20.

med afseende å dess den 18 April 1812 och 18 Okt. 1813 till 1,484 träd fastställda stockfångst, hvilken genom nybyggesanlägg stockfånsst

från Kronans dervarande skogar ej vidare må beviljas, intill dess Kongl. Maj: t.fattat nådigt beslut om kronoskogai nes
syn a df för den äskade stockfångsten afsedda marker hållits före förstnämnde dag; men Baggbole sågverk har, såsom af tabellen
som afgifvits, och syner, som hållits mer än 20 år efter det berörde nadiga Bref meddelades,
den 12 Sept. 1861, flyttade till Ratu.

marken förrättad den 26—29 Aug. samma år. o

af år 1817 ingifven ansökning och förrättad syn beviljades här upptagna dagar ar 1830.
den 6 och 7 Nov. samma är.

Sågverkets privilegier

L ä n.

Sågverkets namn.

på stockfångst

af anta]
träd.

mot stubbören Summa
pr träd. ; träd,.

Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande.

Wester-Norrlands...... Loo ..............................| 4,000 6 sk. bko j 4,000

Kramforss........................| 4,000j 6 sk. bko 4,000

Forsse eller Ledingeå......i 1,7471 --- --!

.....1 753 -- 2,500

Mo ................................ 163,__ ____

" ...............................! 716 -- 879!

Westanå ..................... 255;---255;''

Tillsammans i Wester-| j ""U r

Norrlands Län ...................................................... -q 634

17 ¥9 8

meddelade af

Kongl. Kammar-;
och Kommersekollegium
gemen-;
j samt och Kongl.
Kammar-Kollegium
ensamt, j

17f|44
17ff44
17^58
»

17i#59

17‘-t899

18107

Kongl.
Maj: t.

endast

, o,1-. Uppgifterna på stubböresa^iften för den till.Loo, Kramforss och Forsse sågverk beviljade stockfånsrsten så ock nå
ist åtnjuter 2o5 tiads stockfångst årligen, oaktadt pnvilegii-handlingarna upptaga 418 träd, äro meddelade af Kongl Harts

t) ..2—...u ^ ...i* j. TT- i ^ __.. & • j -

upptages

o 11 7 ° .77. , oumiaim ivappiaiiu imjjfuiiiioiiloi, a nviiKen mark sågverket, lemlikt Kono-l

årligen, förutom pnvilegn-timret, afverka l,2o0 träd, för Indika särskild afgift skall till Statsverket erläggas nmd 40 öfe för

Sammandrag- öfver förestående

Sågverket i stället för stockfångst tilldelad skogs- j
mark med derå satt skogsränta.

Nu utgående

j Enligt

'' Kongl. |-

''Maj:tsBe-!
fallnings-j f°r
hafvandes antaJ_
utslag.

Skogsvidd

antal träd

Tunnland

skogsmark.

Impedi menter.

Åsatt

skogs ränta.

afgift till Statsverket
såsom

mot

stubb ören.

mot

skogs ränta.

utan

afgift.

stubb -

skogs ränta.

Med stadgade
förbehåll.

					4,000 4,000 1 717			750 750 343

							73
753	5,694,2 9	660,24	141	19		753		141	19

879	42,452,8	17,855,15	240	72	879	240	72

	1,715,9					255				12	75
J55

J-Se noten 1.

Se noten 2.

1,887 49,862,14 18,899,4 394 66 9,747j 1,887 --l,843j73| 394(66

11,634.

2,238: 39.

slcogstilldelningen åt Porsse, jemte Westanå och Mo sågverk med derför åsatt skogsränta, äfvensom att Westanå sågverk numera
Befallningshafvande i Wester-Norrlands län den 25 Okt. och 7 Dec. 18 39.

stockfångst af 800 träd årligen från Kronans skogar, men som sågverket, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes afvittringsfrån
hvilken mark, skattlagd till 4 mantal mot derför utgående skatt och ränta, 637 träd äro beräknade att årligen afverkas, sa
163 träd och öfriga stockfångsten 716 träd eller tillhopa 879 träd har sågverket erhållit ett skogsområde af 42,452 tunnland
utslag den 20 Dec. 1862 och den 14 Juli 1868, eger att, på grund af verkställd uppskattning och skogsafverkningsberäkning,
hvarje träd.

tablå finnes å

nästföljande

två sidor

i n f ö r d t.

Samman

L ä n.		s å	g v e r k e	t s p r i v i	egicr
på stockfångst	meddelade af
af antal träd.	mot stubbören pr träd.	Summa träd.	Kongl. Maj:ts Befallnings-hafvande.	Kongl. Kammar-och Kommerse-Kollegium gemen-samt och Kongl. Kammar-Kolle-gium ensamt.	Kongl. Maj: t.
Norrbottens..............................................			29,765,3
Westerbottens .........................................			38,571
Wester-Norrlands.......................................			11,634
Summa			79,970,3

I> e n sågverken I) e v i 1 j a (1 e

I Norrbotttens Län............................. för 16 sågverk 29,765,3 träd årligen, mot

» Westerbottens Län.......................... » 23 » 38,571 » » »

» Wester-Norrlands Län ..................... » 5 » 11,634 » » »

Tillsammans för 44 sågverk 79,970,3 träd, mot en sam Den

afgift, som till Statsverket erlägges för den sågverk från Kronans skogar i Norrland

drag.

Sågverket i stället för stockfångst tilldelad skogsmark med derå satt skogsränta.			N u	u t g å e	n d e
Enligt Kongl. j Maj:ts Be-] fallil ings-hafvandes \| utslag.	S k o g s v i <J	d	Åsatt skogsränt		a	n t a 1 t r i	d	afgift till Statsverket j såsom
1 . .., ! Tun för träd, antal. duglig j skogsmark.	iland Impedimenter.	mot a. i stubbören.	mot skogsränta.	utan afgift.	stubb ören.	skogsränta.
	16,361,8 94,069	44,149,12	1,391	73	10,404	16,361,3	3,000	1,191	42	1,391	73
	7,364 24,283,12	16,869,12	721	68	31,207	7,364	—	2,290	52	721	68
	1,887 i 49,862,14	18,899,4	394	66	9,747	1,887	—	1,843	73	394	66
	25,612,3 168,214,26	79,917,28	OO o io	07\|	51,358	25,612,s	3,000	5,325	67	2,508	07 1

79,970,3. 7,833: 74.

stockfångsten utgör sålunda:

stubbören till belopp af 1,191: 42 och skogsränta 1,391: 73, tillsammans 2,583: 15.

» » » » 2,290: 52 » » 721: 68, » 2,012: 20.

»» » » 1,843: 73 »»394: 66,» 2,238: 39.

manlagd afgift till Statsverket af................................................. Kdi'' 7,833: 74.

beviljade stockfångst, belöper sig följaktligen i medeltal till nära 9,8 öre för hvarje träd.

L i f t . M.

T a

utvisande antalet af inom nedannämnde län i Iiärads-Rätternas

år 1868 intagne af handlingar om upplåten

		QQ P e+- CD <rt-		A f	h	a	n
	P*:
cd	c+- c4-				P		g	B*
02 cd		P	P 02* B*		e-f- P	p" g CD	B CG_ o"	CG p:
p CG		Po B	ct- p p- CD	P: P	CD ►Ö	CD HJ	CD J-i	CD CG
P_	Hi	P	,_j		po	po	«2.	t-T-
c-t- CD ef-	po	CD	P° cn	po Hi	O	►P s*	B B Pj
		Cl	O		et-	co"		i—.. 0
		5''	P°		CD		CO	CG l P :
		Oq CG			<rf-	CTQ	B
						p->	3	V !
Mantal.	Mantal.	Antal.	Antal.	Antal.

■ Norrbottens .........................	................................... 977,5 37	2,844	8	6	1
Westerbottens........................	..................................... 1,052,866	66,230	203	1	151
Wester-Norrlands.................	.................................... 1,832,891	296,213	247	383	267
Jemtlands..............................	................................ 1,101,801	425,800	518	290	359
Gefleborgs............................	.................................. 2,174,400	388,737	289	199	356
	S u m m a 7,139,4 9 5	1,179,824	1,265	879	1,134

b e 1 1

Intecknings-Protokoller under de tio .sista åren eller till oeli med
rätt till skogsuf Verkning'' och vilkoren derför.

1 i n g	a r			1 Summa af på en gång erlagd köpe-skilling.	CfQ
med obegränsad afverk- ningsrätt.	deruti någon årlig afgäld icke är utfäst.	deruti viss årlig afgäld är bestämd.	’ Summ a.
Antal.	Antal.	Antal.	Antal.	R:dr.	öre.
13	14	—	14	23,034	— :
53	111	93	204	216,929	—
363	610	20	630	1,247,539	05
						. Årliga afgälden utgår dels i penningar och dels
449	774	34	808	3,130,928	24	i spanmål, salt, jern eller bräder.
132	309	179	488	1,142,543	13
1,010	CO ''»—t 00 T-H	326	2,144	5,760,973	42

TAM, N.

T a

utvisande antalet af inom nedannämnde Län vid Ilärads-Rätterna

personer under

L ä n.	År.	Antal af- dömde åverkan smål.	Antal perso-ner, som va-rit tilltalade.	Af hvilka personer blifvit
sakfällda.	frikända.
Norrbottens ...............................	...........................! 1863	47	47	41	6
Westerbottens..............................	........................... X)	93	105	82	23
Wester-Norrlands.........................	...........................1 »	19	25	8	17
Jemtlands...................................	........................... ))	9	10	9	1
Gefieborgs...................................	..........................\| »	53	58	36	22
	Summa :..................	221	245	176	69
Norrbottens................................	........................... 1864	54	55	34	21
Westerbottens..............................	..........................! ))	91	112	93	19
Wester-Norrlands..........................	.......................... ))	11	13	7	6
Jemtlands...................................	......................... »	13	29	13	16 :
Gefieborgs....................................	........................... ))	49	52	35	17
	Summa ..................	218	261	182	79
Norrbottens.................................	............•...............k 1865	38	38	17	21
Westerbottens..............................	...........................i »	30	30	27	3
Wester-Norrlands.........................	..........................\| ))	10	10	5	5
Jemtlands......................................	..........................1 »	6	14	3	11
Gefieborgs....................................	............................ »	56	60	32	28
	Summa ''..................	140	152	84	68

b e 1 1

afdömde skogsåverkansmål samt af deruti sakfällda eller frikända
åren 1863—1868.

L ä n.	Å r.	Antal af- dömde åverkansmål.	Antal perso-ner, som va-rit tilltalade.	Af hvilka personer blifvit
sakfällda.	frikända.
Norrbottens.............................................................	1866	66	67	35	32
Westerbottens...........................................................	»	37	46	38	8
Wester-Norrlands ...................................................	»	11	11	6	5
Jemtlands..............................................................		5	10	2	8
Gefleborgs.............................................................	»	42	44	30	14
S u m m a		161	178	111	67
Norrbottens..............................................................	1867	26	30	17	13
Westerbottens..........................................................	»	104	123	113	10
Wester-Norrlands......................................................	»	19	21	11	10
Jemtlands......... .......................................................		10	13	1	12
Gefleborgs.................................................................	»	45	52	32	20
Summa		204	239	174	65
Norrbottens.............................................................	1868	31	31	19	12
Westerbottens...........................................................	»	168	171	167	4
Wester-Norrlands .....................................................	»	25	31	16	15
Jemtlands................................................................	»	5	6	3	3
Gefleborgs..................................................................	»	40	44	31	13

Summa I..................j 269 283 I 236 i 47