BETÄNKANDE MED FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1900:1)

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

FÖRORDNING

FRILAGER och FRIHAMN,

JEMTE

FÖRSLAG TILL YISSA ÄNDRINGAR I TULLSTADGAN, M. M.

AFGIFVET

DEN AF KONGL. MALT DEN 5 OKTOBER 1894 I NÅDER
FÖRORDNADE KOMITÉ.

STOCKHOLM,

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI,
1805.

i 1 * i f

; •• l (! { t rf tU

■’ f>. l y. t 1 »It t f /

/1 / /; i iiv>\

* .& f i I... 3 I I I I '' !

y#'' y.

* ^

? f y
ii /"

i I rl f \

■i i wLt is ^

11 5

i. I i.$ i

i • K IT

i/. .[/: M IT i l‘f<! AL AMU .i,i«I ‘.i<*}(< >''•!

•\.

[K''fr?ÅM T MJ;- i

;i5ffifl?S0 h tätt T*r.AM .iWKÖjf !JA M3<f

t : if 1

I >i''51 v > V .i ;* ii (V:{ . V - }i VK-I tf
• • ‘-''cf

ter»»»

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

■ c rrMirtAji’ TA .Ii sm.

Skrifvelse till Konungen .......................,..........,..,y....... 5.

I. Betänkande.

-ty. i. y> \ Jjit i ''vvy insy,i - »: i • v< ■? Vj ! u

I. Inledning ........................................................... il.

Lättnader i svenska tullagstiftningen: Restitution, af tull. — Nederlag. — Traji .

.situpplag. —- Provianteringsfrilager^^..,.!..,.:,..,..,.......,.^,,,...,...,.^..,,............. 13.

Vidare utveckling af sagda institutioner .................................................... 19.

Förslag om nya tullupplag ....................................................................... 20.

1882 års komité .............,................................................................. 21.

. r_,„. ■< C Embetsvorkens

utlåtande ''.......;5.''.:...................................... 27.

Kongl. Proposition 1886 .........................................................,.!...i.:.l„..,.>y.i 29.

1886 års riksdag. — Bevillningsutskottet. — Kamrarna .........{..<*? ■ 82.

1891 års riksdag: Motion. — Bevillningsutskottet. — Reservationer. — Kamrarna 85.

1892 års riksdag: Motion. — Bevillningsutskottet. — Reservationer. — Kamrarna 45.

1894 års riksdag: Motion. — Bevillningsutskottet. — Reservation. — Kamrarna 48.

• . V, : t! ''. : ii ,, y - . '':: >;• I !• , jr «{''*• vf »5-1

II. Komité!!» uppdrag ............................................... 57.

III. Komité!!» utredning........... ............................ 58.

IV. Korn! ten» utlåtande och allmän motivering till de»»

lorfåttning»för»lag................................................................. 72.

Frilagersfrågan:

oj Allmän motivering ;i..............>.«;.L..7.J.,....■........-...O,:...... 72.

Hufvudbostämmelsor om svenska frilager....^.......................................... 88.

Friliamnsfrågan:

Allmän motivering ........................................................................... 90.

Hufvudbostämmelser om svenska frihamnar .......................................... 105.

V. Speciel» motiv till de af komitén afgifna förslag:

A. Förslaget till förordning om frilager och frihamn:

1) Allmänna föreskrifter om inrättande af frilager och frihamn............... 111.

2) Om varors intagning å och uttagning från frilagor ........................... 127.

3) Om trafiken till och från frihamn ................................................ 133.

4) Särskilda ansvarsbostämmelsor ...................................................... 144.

Förslug till förordning endast om frilager .......................................... 146.

Sid.

B. Förslaget till kungörelse angående vissa ändringar i tullstadgan den 2

november 1877 ........................................................................... 147.

C. Förslaget till kungörelse, innefattande vissa ändringar i förordningen an gående

proviantering af fartyg i Öresund af den 18 september 1874... 148.

EL Af komitén afgifna författningsförslag:

1) Förslag till förordning om frilager och frihamn .................................. 153.

Bilaga till sagda förslag, innefattande förslag till förordning om frilager ... 191.

2) Förslag till kungörelse angående vissa änd/ringar i tullstadgan den 2 no vember

1877................................................................................. 209.

3) Förslag till kungörelse, innefattande vissa ändringar i förordningen an gående

frilager för proviantering af fartyg i Öresund den 18 september
1874 .......................................................................................... 219.

III. Särskilda meningar:

af lierr Engelke ....................................................................................... 229.

af herr Lithander....................................................................................... 235.

Bilaga A. Promemoria af öfverinspektoren och tullförvaltaren vid packhusinspektionen
i Stockholm, angående hvilka ändringar i tulltaxan borttagandet i vissa
fall af föreskriften om bruttoförtullning skulle medföra ................................. 241.

Bilagor till Frilagers- och frihamnskomiténs
betänkande,

innefattande

I. Öfycrsigt af lagstiftningen rörande tullupplag och frihamnar

vissa främmande länder och

II. Statistiska tabeller

äro utgifna i särskilt band.

-..-

; j i

Hr;,f • i

>■%{>

i i; / »7/i

TILL KONUNGEN.

C - ; r'' i y.r - ^ - .! l VI { r-iO''!

mri

«,r

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 april 1894
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte låta utreda, om och under
hvilka vilkor frilagersinstitutionen lämpligen skulle kunna,

utan uppoffringar för statsverket, här i landet införas, samt derefter
till Riksdagen inkomma med de förslag till lagstiftningsåtgärder,
hvartill utredningen kunde gifva anledning, äfvensom
att Eders Kongl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande
möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar i Sverige,
fann Eders Kongl. Maj:t den 5 oktober nämnda år godt uppdraga
åt en komité att verkställa de utredningar och uppgöra
de förslag, som afsåges i Riksdagens förenämnda skrifvelse;
och täcktes Eders Kongl. Maj:t dervid förordna till ordförande
i denna komité undertecknad Cederschiöld samt till ledamöter
undertecknade Berg, Dahn, Lithander och Rettig jemte grosshandlaren
i Stockholm John Lovén och ledamoten af Riksdagens
första kammare, grosshandlaren i Norrköping John Philipson.

Derefter hafva de förändringar i komiténs ursprungliga
sammansättning egt rum, att dels under den 25 nämnda oktober
månad i stället för grosshandlaren Lovén, som på ansökan
erhöll entledigande från uppdraget, till ledamot af komitén i
nåder förordnades undertecknad Settervall, dels ock under den
5 januari innevarande år, i sammanhang med beviljande åt
grosshandlaren Philipson af sökt befrielse från det honom
lemnade uppdraget, till ledamot af komitén i nåder utsågs
undertecknad Engelke.

Vidare har Eders Kongl. Maj:t, med föranledande af underdånig
hemställan i ämnet af komitén, under den 30 sistlidne
mars i nåder förordnat undertecknad Berlin att, då inom komitén
frågan om ändringar i tullstadgan äfvensom hvad dermed egde
sammanhang till handläggning förekomme, såsom ledamot deltaga
i komiténs arbeten.

Komitén,- som jemlikt det nådiga brefvet om komiténs tillsättande
hade att på ordförandens kallelse sammanträda i
Stockholm före den 15 november 1894 och skulle ega antaga

sekreterare och eljest nödiga biträden, höll sitt första sammanträde
i Stockholm den 14 nyssberörda november, och har komitén
varit samlad dels från sistnämnda dag till och med den
27 i samma månad, dels under år 1895 från och med den 21
januari till och med den 21 februari, från och med den 26
mars till och med den 6 april, från och med den 9 till och
med den 16 maj samt från och med den 19 innevarande juni
till och med denna dag,

Äfven under tider, då komitén icke varit samlad, har ej
mindre arbetet inom komiténs kansli fortgått, än äfven undertecknad
Gederschiöld varit, med undantag för kortare tider af
december månad 1894 samt af januari och april månader
innevarande år, i Stockholm sysselsatt i och för komitéarbetet;
hvarjemte ett arbetsutskott, bestående af undertecknade
Gederschiöld, Dahn, Rettig och Settervall, här under vissa tider
hållit sammanträden, äfvensom undertecknad Berlin dels under
sistlidne april månad, dels ock, jemte undertecknad Gederschiöld,
under tiden derefter varit sysselsatt med uppgörande af förslag
till bestämmelser om sjöfart och varuförsel till och från
frihamn samt till de ändringar i tullstadgan, som af frilagersinstitutionens
införande skulle erfordras.

Komitén, som numera afslutat sina arbeten, får härmed
såsom resultat deraf till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemna sitt betänkande i ämnet, innefattande, jemte utlåtande
och motiv,

1) förslag till förordning om frilager och frihamn, jemte,
såsom bilaga dertill, särskilt förslag till förordning ensamt om
frilager;

2) förslag till kungörelse angående vissa ändringar i tullstadgan
den 2 november 1877; samt

?>) förslag till kungörelse, innefattande Trissa ändringar i förord -

ningen angående frilager för proviantera af fartyg i Öresund
den 18 september 1874;

och äro vid betänkandet fogade af undertecknade Engelke
och Lithander i afseende å vissa delar af komiténs utlåtande
och förslag uttalade särskilda meningar.

Tillika varda såsom bilagor till betänkandet härmed i underdånighet
öfverlemnade:

dels en af komiténs sekreterare utarbetad öfversigt af lagstiftningen
rörande tullupplag och frihamnar i vissa främmande
länder;

dels ock statistiska tabeller, berörande våra handels- och
sjöfartsförhållanden, i den mån dessa ansetts öfva inflytande på
eller komma att påverkas af ett eventuel inrättande af frilager
och frihamnar; varande den statistiska utredningen verkstäld
af amanuensen å kommerskollegiets statistiska afdelning, filosofie
doktorn Fredrik Grönwall. Stockholm den 22 juni 1895.

Underdånigst

STAFFAN CEDERSCHIÖLD.

R. F. BERG. GERHARD BERLIN. M. DAHN.

DANIEL ENGELKE. P. EM. LITHANDER. JOHN RETTIG.

CARL SETTERVALL.

Adolf Berencreulz.

BETÄNKANDE.

H vilka åsigterna än må vara om de ändamål, för hvilkas Inledning.
uppnående tullagstiftningen har att hufvudsakligen verka, bör
dock meningsskiljaktighet näppeligen kunna råda derom att, då
tullafgifterna emellertid alltid utgöra en skatt å förbrukningen
inom landet af de från utlandet införda artiklar af utländskt
ursprung, å hvilka dessa afgifter äro lagda, lagstiftaren vid den
tekniska anordningen af sättet för afgifternas utkräfvande bör
hafva till ögonmärke att med skatten träffa endast de från
utlandet införda varor, som verkligen komma till förbrukning
inom landet, och att uttaga tullafgifterna för dessa varor vid
tiden för deras förbrukning eller åtminstone så nära denna
tid som möjligt. Det bör häraf vara klart, att tullagstiftningen
öfverskjuter sitt mål, om den tullbeskattar varor, som införts
för att efter beredning, förädling eller blandning med andra
varor inom landet åter utföras, eller varor, som oförändrade
åter utföras, äfvensom att den öfverskrider sin uppgift i samma
mån, som den låter tullen tynga varornas pris under tiden,
innan de af importörerna öfverlemnas till förbrukarne.

Det tekniska mål, som alltså bör uppställas för tullagstiftningen,
låter sig emellertid icke fullständigt vinnas. Hindrande
deremot reser sig nemligen ett annat mål, som icke
kan eftergifvas, tullbeskattningens effektivitet, krafvet på att
statens trygghet för de bestämda tullafgifternas utfående icke
sättes på spel. Det är uppenbarligen icke i hvarje fall verkställbar
att, utan att denna trygghet äfventyras, afgöra, huruvida
och i hvad mån införda tullpligtiga varor ingå i varor,

INLEDNING.

som åter utföras. Och att såsom eu allmän regel medgifva
tullens erläggande först vid tiden för varornas afsättning till
förbrukning inom landet, skulle sjelfkärt föranleda en mycket
kostsam och besvärande bevakning öfver industri och handel,
hvarvid sagda kraf säkerligen det oaktadt gåfves till spillo.
Det har förty blifvit nödigt att fastslå såsom regel, att tullen
skall erläggas i förskott vid de tullpligtiga varornas förande
öfver landets gräns.

Men huru nödigt än ett sådant framskjutande af tiden för
tullens erläggande är, låter det sig icke förneka, att den nämnda
regeln är egnad att lägga en besvärande tunga på införseln
af utländska varor och dermed också på såväl tillverkningen
af sådana för export afsedda artiklar, vid hvilkas framställande
utländska råämnen eller halffabrikat användas, som äfven
transitohandeln med utländska varor. Hvarje band i dessa hänseenden
återverkar ock till en viss grad tryckande på affärslifvet
i dess helhet. Och härmed kan lagstiftarens uppgift anses
vara gifven. Han bör låta sig angeläget vara att, i den män
så är förenligt med en verksam kontroll öfver tullafgifternas
utfående, lindra det tryck, som tullafgifternas uttagande i förskott
öfvar på rörelsen. I sådant syfte har inom tullagstiftningen
i allmänhet dels gifvits rättighet att vid reexport i vissa
fall under bestämda förutsättningar erhålla restitution af erlagd
tull, dels ock åt rörelsen beredts vissa lättnader och friheter
i afseende å varors tullbehandling och tulls erläggande. Dessa
lättnader öch friheter bestå hufvudsakligen i förmånerna att
upplägga från utlandet införda varor å särskilt, inrättade magasin
eller införa dem till särskild! anordnade, afstängda områden,
utan att för varorna betalas tull förr än de uttagas till
inhemsk förbrukning. Vilkoren och de närmare bestämmelserna
för ett sådant uppläggande äro ganska olika. Men antingen
varorna vid uppläggandet äro eller icke äro underkastade
undersökning, antingen de ligga under tullverkets eller
godsegarens eller bådaderas lås, och vare sig de äro undandragna
godsegarens förfogande eller denne eger rätt att på upp -

INLEDNING.

laget bearbeta och behandla dem, det gemensamma syftet med
de olika tullupplagen, de må nämnas nederlag, kreditupplag,
transitupplag, frilager eller frihamn, är dock att bereda rörelsen
lättnader från det tvång och de olägenheter, som påläggas densamma
genom tullafgifternas utkräfvande i förskott och den för
tulluppbördens tryggande nödiga kontroll.

I större eller mindre mån intaga de nämnda tullupplagen en
från landets tullområde i öfrigt skild ställning. De fylla hvart
och ett sitt ändamål. För vissa varugrupper är magasineringen
å transitupplag eller uppläggning å nederlag tillfyllestgörande.
Vissa affärsgrenar åter kräfva större rörlighet och större frihet
i godsets behandling; för dem är det ett önskemål, att inom
landet, men utanför tullområdets gränser må kunna anordnas
ett område, hvarinom de kunna fritt röra sig. Deras berättigade
kraf på lättnader äro tillfredsstälda först med inrättande af frilager
och frihamn. Med lämpliga bestämmelser i antydda hänseenden
kunna olägenheterna af tullens erläggande i förskott före
varornas förbrukning sägas vara i möjligaste mån inskränkta,
om icke i det väsentligaste häfda.

Tillser man, efter att hafva kastat denna flyktiga blick på
det föreliggande ämnet, huruvida, i jemförelse med hvad i andra
länder skett, den närvarande svenska tullagstiftningen beredt
rörelsen alla de förmåner och lättnader i förevarande hänseende,
som äro möjliga och lämpliga att här medgifva, och
frågar man sig särskildt i hvad mån de bestämmelser i hithörande
ämne, som inrymts i denna lagstiftning, äro egnade
att mildra olägenheterna af tullens förskotterande, springer det
genast i ögonen att tullagstiftningen icke blott i några af de
stora industriidkande staterna, utan äfven och framför allt i våra
skandinaviska grannländer i förevarande hänseende gått framom
den svenska. Komitén kan i fråga härom hänvisa till den öfversigt
af lagstiftningen om tullupplag i vissa främmande länder,
som finnes detta betänkande Inlagd.

Beträffande de medgifvanden, som hos oss lemnats importörerna,
bör till eu början erinras om föreskrifterna i under -

Lättnader
i svenska tulllagstiftningen.

Restitution
af tull.

SVENSK LAGSTIFTNING: tulleestitution.

rättelserna till tulltaxan om restitution af tull i vissa fall. Importör
har genom § 9 mom. 1 af dessa underrättelser gifvits rätt
att vid utförsel sjöledes från stapelstad af särskild! uppräknade,
af utländska råämnen inrikes tillverkade varor erhålla restitutionsvis
af tullmedlen ett fixt belopp för hvarje vigt- eller rymdenhet
af exportvaran. De varugrupper, för livilka denna förmån åtnjutes,
äro raffineradt socker, choklad, konfityrer, bröd, tobaksfabrikat
äfvensom vissa slag af gam och väfnader samt fabrikat
deraf. Då emellertid förmånen är inskränkt till det fall, att samtliga
råämnen äro utländska varor, för hvilka erlagts tull, är
detta medgifvande icke af mera omfattande betydelse. Från dess
åtnjutande äro uteslutna varor, i hvilkas framställande ingått
inhemskt eller icke tullpligtigt utländskt ämne. Vidare är numera
enligt mom. 3 af samma § idkare af qvarnrörelse medgifvet
att vid utförsel sjöledes från tullplats af finsiktadt mjöl af vissa
uppgifna spannmålsslag erhålla restitution af tull, som erlagts
för en viss qvantitet från utlandet införd omalen spannmål af
samma slag som mjölet. Innehafvare af svenskt skeppsvarf eller
verkstad, der fartyg af viss drägtighet nybyggts, förbyggts eller
reparerats, äro ock enligt § 8 af sagda underrättelser förunnade
särskilda förmåner i afseende å tulls erläggande för dervid
använda, från utrikes ort införda tullpligtiga materialier och
skeppsförnödenheter, som ej äro hänförliga till husgerådssaker
eller proviantartiklar, i det att den derför erlagda tullafgiften
kan restitutionsvis återbekommas eller, derest den ej erlagts,
utan allenast säkerhet för densamma stälts, befrielse från dess
gäldande njutas. Det är nemligen varfs- eller verkstadsinnehafvare
medgifvet att, efter anhållan hos generaltullstyrelsen,
erhålla anstånd med erläggande af tullafgift för sådana materialier
och förnödenheter mot ställande af säkerhet, som
bemälda styrelse finner betryggande. Förmånen af tullrestitution
är i ännu ett bestämdt fall förunnad, nemligen, jemlikt § 9
mom. 2 af underrättelserna, beträffande utländsk juteväfnad,
som användes till emballage vid utförsel af varor till utrikes ort.

Men jemväl utöfver förenämnda, i bestämda fall gifna

SVENSK LAGSTIFTNING: tulrrestitution. 15

lättnader har numera öppnats eu utväg till ett mera allmänt
åtnjutande af de med tullrestitutionen åsyftade förmåner. Generaltullstyrelsen
eger nemligen enligt § 9 mom. 5 af tulltaxeunderrättelserna
befogenhet att, derest någon vill införa tull underkastade
varor i ändamål att desamma åter utföra, antingen
bearbetade i förening med inhemskt eller icke tullpligtigt utländskt
råämne till produkt, för hvilken, om den är tillverkad
uteslutande af utländska råämnen, restitution får åtnjutas med
fixt belopp, eller ock bearbetade, med eller utan tillsats af sådant
råämne, till annan produkt, än förut är i § 9 af underrättelserna
medgifvet, bevilja restitution af den vid införseln
erlagda tullen. Importören har dock icke ovilkorlig rätt till
denna förmån. Åtnjutandet deraf är beroende af huruvida
generaltullstyrelsen finner tillförlitlig kontroll kunna åstadkommas.
Då nu för vissa industrigrenar en sådan kontroll
ej kan vinnas, äro dermed dessa uteslutna från nu ifrågavarande
särskilda förmån. De bestämmelser och vilkor, hvarunder
restitution i dessa fall må beviljas, äro och måste för
öfrigt vara af sådan beskaffenhet, att de förtaga mycket af den
nytta, som med förmånen åsyftats. Utom iakttagande af de i
underrättelserna föreskrifna formaliteter har varuegaren att
ställa sig till efterrättelse de ytterligare föreskrifter, hvilka
generaltullstyrelsen eger meddela till förekommande af missbruk
af restitutionsförmånen, samt godtgöra alla de i och för
förmånens åtnjutande uppkommande kostnader. Den grund,
efter hvilken restitution får åtnjutas, är icke och kan icke
heller vara en gång för alla fastslagen. Det tillkommer generaltullstyrelsen
att i hvarje särskildt fall bestämma denna grund,
och huru svåU styrelsens åliggande härvid är framgår, bland
annat, af stadgandet att hänsyn må tagas till vid exportvaras
framställning oundviklig råämnesförlust. Till följd af vanskligheten
af en sådan bestämning måste styrelsen ofta löpa fara
att icke träffa den rätta grunden, och i samma mån, som en
afvikelse från denna grund sker af hänsyn till statsverkets
intresse, i samma mån blir förmånen för varuegarne inskränkt.

SVENSK LAGSTIFTNING: nederlag.

Nederlag.

Det syfte man velat nå med dessa stadganden, återställandet
af tull, som erlagts för vara, hvilken åter från landet
utgår, har alltså, på grund deraf att restitutionens åtnjutande
måste kringskäras med stränga kontrollföreskrifter, kunnat endast
ofullständigt vinnas.

Den svenska tullagstiftningen har emellertid sökt äfven på
andra vägar bereda transit- och jemväl importrörelsen lättnader.
I detta afseende är att erinra om de rättigheter, som lemnats
varuegare. att upplägga gods å nederlag eller transitupplag,
samt förmånen att i några skånska städer få inrätta frilager
för proviantering af fartyg i Öresund.

Rätten till nederlag, hvarom bestämmelser äro gifna i §§
76—100 af tullstadgan, innebär tillåtelse att i stapelstad, hvarest
tullkammare under tullförvaltares öfverinseende finnes inrättad,
upplägga från utrikes ort infördt tullpligtigt gods, efter verkstäld
undersökning, under eget och tullverkets lås, utan att för
detsamma betala tull, innan det till inhemsk förbrukning uttages,
äfvensom att utan tulls erläggande åter utföra godset till utrikes
ort. Uppläggningen är inskränkt till en tid af högst 5
år, och derför betalas afgift vid uppläggandet med en procent
af tullafgiften och, derest godset åter utföres, likaledes med eu
procent af tullbeloppet. För nederlag afses antingen ett af
staden anskaffadt magasin eller, der sådant ej finnes eller utrymme
deri saknas, enskilde tillhöriga magasin, som efter besigtning
godkänts. Rätt till nederlag njutes ej för brännvin
och sprit af säd eller potatis liksom ej heller för explosiva
ämnen. Af emballeradt gods får endast uppläggas helt kolly.
Godsegaren må väl, efter tillsägelse hos tulllörvaltningen och
i tullbetjents närvaro, efterse och vårda sitt gpds samt deraf
taga prof i lämpliga små qvantiteter, men deremot är det honom
förbjudet att verkställa ompackningar och aftappningar i
vidare mån, än att sådana kunna efter särskild pröfning af
tullförvaltningen tillåtas, då till följd af emballage^ eller
kärls bristfällighet fara uppstår att varorna under fortsatt magasinering
eller tillämuad transport kunna skadas eller förstöras.

SVENSK LAGSTIFTNING: nederlag och tbansitupplag.

Förändringarna i detta fall ske under särskild bevakning.
Skulle till följd af särskilda omständigheter omfattning i olika
antal kolly vara af nöden, må det medgifvas af tullförvaltningen,
men anmälan derom skall ske hos generaltullstyrelsen.
Endast helt kolly får från nederlaget uttagas. Godset kan
derifrån utgå för förtullning, öfverflyttning till annat nederlag
eller återutförsel. Det är medgifvet. godsegare att, under det
godset qvarligger å nederlaget, till annan öfverlåta eller förpanta
det, och derjemte har godsegaren en särskild förmån
af nederlagsrätten i så måtto, att han njuter visst anstånd med
tullafgiftens erläggande, efter det godset till förtullning angifvits.
Särskilda föreskrifter äro lemnade till iakttagande vid
förtullning, förflyttning, öfverlåtelse eller återutförsel af nederlagsgods.

Rätten till transitupplag, hvarom bestämmelser meddelas i §§
101—122 af tullstadgan, innefattar tillåtelse att i vissa stapelstäder
upplägga utländska varor under tullverkets lås utan
undersökning från tullverkets sida och alltså äfven utan att,
derest varorna äro tullpligtiga, för dem betalas tull förr än
de uttagas till inhemsk förbrukning. Sådan uppläggning må
ske för en tid af ett år och derför erlägges särskild, qvartalsvis
påförd afgift, som utgör 30 öre för första och 15 öre
för hvarje följande qvartal för hvarje centner upplagdt gods,
dock minst 10 öre för hvarje varuangifning. Transitupplagsgods
inrymmes under tullverkets lås och vård i särskildt af
staden anskaffadt, för ändamålet godkändt magasin af viss beskaffenhet,
och är staden berättigad att af godsegaren uppbära
magasinshyra. Å upplaget få ej intagas brännvin och
sprit af säd eller potatis och ej heller explosiva ämnen, vid
påföljd att varan är förbruten och godsegaren derjemte förfallen
till böter. Endast sådant gods, som inkommer i kärl
eller omslag, såsom fastager, packor, balar m. m., eller hvad
i allmänhet benämnes styckegods, får läggas å transitupplag.
Här är godsegare icke berättigad efterse, vårda eller taga
någon som helst befattning med sitt gods, medan det å upp 3* -

Transit upplag.

SVENSK LAGSTIFTNING: nederlag och transitupplag.

laget qvarligger, och må endast helt kolly uttagas. Transitupplagsvaror
kunna enligt särskilda föreskrifter direkte förtullas.
förflyttas till annan stapelstads transitupplag, uppläggas
å nederlag eller åter utföras. Äfven transitupplagsgods
får, på sätt derom är stadgadt, till annan öfverlåtas eller
förpantas.

De fördelar, hvilka åsyftas med nederlag och transitupplag,
vinnas också dermed. Importör är befriad från att
erlägga tull för införskrifna varor, rörande hvilkas vidare
disposition han icke träffat afgörande, antingen han nu vill
åter utföra dem eller uttaga dem till inhemsk förbrukning
eller, hvad transitupplagsgods vidkommer, lägga dem å nederlag.
Häraf följer att godtgörelse för förlust af ränta å för
tidigt erlagd tull ej behöfver tynga varornas pris, en fördel,
som vid nederlaget är än mera utsträckt genom medgifvandet af
visst anstånd med erläggande af tull för nederlagsgods, angifvet
till förtullning. Men om också dessa fördelar äro ganska afsevärda
och för vissa fall tillräckliga, skänka de dock ingalunda transit-
och importrörelsen alla de lättnader, som, utan eftergifvande af
krafvet på trygghet för tullafgifternas utfående, kunna bjudas
densamma. Vid uppläggande af varor å nederlag måste de
undergå fullständig undersökning och tullbehandling, och de
skola i regeln utgå i samma emballage, hvari de inkommit.
Vill en affärsidkare från utlandet inköpa en vara i stora myckenheter
och i omfattande emballager för att sedan till olika delar
af landet försända densamma i mindre partier, kan han ej
utföra en sådan handelsoperation utan att i förskott erlägga
tullen å den införda varan. Likaledes måste importören, då
varor ej heller få å nederlag bearbetas eller blandas med
andra, förtulla alla de utländska råämnen, hvilka behöfvas för
tillverkning inom landet af artiklar för export. Och äfven om
han sedermera kan vinna en rättvis restitution af den erlagda
tullafgiften, har han att derå vidkännas ränteförlusten. Hvad
angår transitupplagsrätten, är väl godsegaren befriad från tullbehandling
af godset vid intagandet, men i öfrigt äro fördelarna

SVENSK LAGSTIFTNING: provianteringsfrilager.

af denna anordning i så måtto mera inskränkta än af nederlaget,
att godsegaren icke har rättighet att ens efterse sitt
gods, än mindre i något fall verkställa någon fördelning af
varorna, hvilka således utgå från upplaget i samma skick som
det, hvari de inkommit.

Af än mera inskränkt betydelse är den rätt till frilager,
som enligt kongl. .förordningen den 18 september 1874
är medgifven för proviantering af fartyg i Öresund. Å sådant
frilager, som får inrymmas i godsegarens eget magasin och
under hans egen vård, må endast intagas gods i helt kolly,
som finnes å nederlag och ej utgör säkerhet för oguldna
afgifter. Godsegaren eger fördela godset i större eller mindre
partier för att, utan erläggande af vidare afgift än nederlagsafgiften
för inkommande, dermed förse vissa fartyg. Varor
kunna äfven öfverflyttas från en persons frilager till en annans
i samma stad. Allt frilagersgods, som ej blifvit på ettdera af
dessa sätt disponeradt, anses hafva gått till inrikes förbrukning,
hvadan tull skall derför erläggas.

Den tanke, som ligger till grund för anordnande af de nu
berörda institutionerna i vår tullagstiftning, kan emellertid än
vidare fullföljas. De hufvudsakliga olägenheterna vid nederlagsrätten,
det begränsade förfogandet öfver varorna och
tvånget för godsegaren att för hvarje gång han vill efterse
eller uttaga sina varor vända sig till tullförvaltningen, som
jemte godsegaren har nederlagsmagasinet under sitt lås, skulle
kunna undvikas genom medgifvande åt egare af tullpligtigt
gods att, sedan godset undersökts, lägga det å kreditupplag.
Liksom vid nederlaget vinner godsegaren dermed befrielse från
skyldigheten att erlägga tull för godset, innan det uttages till
inhemsk förbrukning, och har samma förmån af frihet från tull,
om godset från upplaget åter utföres ur landet. Men kroditupplagsgodset
ligger under hans egen vård, och han kan, med
vissa inskränkningar till tryggande af tullafgifternas behöriga
erläggande, förfoga öfver godset, såsom om det redan vore

Provianterings
frilag er.

Vidare utveckling
af sagda
institutioner.

. ■ t\

Förslag om
nya tull upplag.

20 FÖRSLAG OM NYA TULLUPPLAG.

förtulladt, dervid, åtnjutande betalningsanstånd å tullen för de
till inhemsk förbrukning afyttrade varorna.

I fråga om en utveckling af transitupplagsinstitutionen
är det gifvet, att uppmärksamheten måste riktas hufvudsakligen
på angelägenheten af att godsegarne erhålla rätt till förfogande
öfver de å upplaget befintliga varorna. Det är också
hvad med inrättande af friloger i detta ords allmänna betydelse
afses. Å frilager, liksom å transitupplag, äro de intagna
varorna att betrakta såsom om de ännu icke öfverskridit landets
tullgräns. Deras intagande å upplaget har icke föregåtts
af någon tullundersökning, än mindre tullbehandling. Tull
erlägges endast i den mån varorna, der de äro tullpligtiga,
ingå till inhemsk förbrukning. Men medan transitupplagsgodset
ligger under tullverkets lås och vård, undandraget godsegarens
tillsyn och förfogande, kan egaren till å frilager intaget
gods verkställa icke blott ompackning och fördelning af
varorna, utan äfven bearbeta, blanda och behandla dem, på
sätt honom lyster, allenast åtgärden sker inom frilagrets
strängt bevakade område.

Formligt förslag till införande i den svenska tullagstiftningen
af kreditupplag och frilager i den vidsträckta bemärkelse
nyss angifvits framstäldes först af fullmäktige för handelsföreningen
i Göteborg, hvilka i underdånig ansökning den
1 maj 1882 hos Kongl. Maj:t anhöllo om vidtagande af åtgärder
ledande dertill, att frilager och kreditupplag i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de danska institutionerna af samma
art blefve i Sverige medgifna. Till stöd härför anförde fullmäktige
hufvudsakligen, att, sedan genom de lättade kommunikationerna
handeln emellan de skandinaviska länderna kunde
antagas utveckla sig till stor betydelse, det mer än dittills
erfordrades, att Sverige i afseende på sina tull förhållanden
icke befunne sig i sämre ställning än Norge och Danmark;
att så likväl vore förhållandet, enär handeln på utlandet med
importerade varor från de här befintliga nederlag och transitupplag
i de flesta fall vore en omöjlighet till följd dels af de

1882 ÅRS KOMITÉ.

afgifter, som för upplagens begagnande måste erläggas, och
dels i synnerhet deraf, att varuegarens fria dispositionsrätt öfver
en på dessa upplag liggande vara vore inskränkt genom
flere föreskrifter, hvilka hindrade sönderdelning i smärre kolly,
proftagning, bearbetande af varorna och dylikt, som för handeln,
åtminstone med en stor del artiklar, vore oundgängligen
nödigt, hvaremot Norges och Danmarks kreditupplagsinstitution
och särskildt kreditupplaget i Köpenhamn, kompletteradt af
frilagersinstitutionen och rätten till det så kallade »udvidede
kreditoplag» (derå varor af ett större antal slag — särskildt
manufakturvaror — och i mindre qvantiteter än å de allmänna
kreditupplagen få intagas) lemnade köpmannen helt andra fördelar
och lättnader i fråga om handeln med importeradt gods;
samt att våra grannländer af dessa, hos dem snart hundraåriga
institutioner skördat och allt mera komme att skörda en särdeles
stor nytta, till bevis hvarför åberopades statistiska data
angående Norges och Danmarks export till Sverige, jemförd
med den svenska utförseln till dessa länder.

Denna framställning följdes den 9 september samma år
af en liknande från stadsfullmäktige i Malmö; och, efter att
hafva i ärendet hört generaltullstyrelsen, fann Kongl. Maj:t,
som ansåg de ifrågasatta frilagers- och kreditupplagsinstitutionerna
vara af den vigt för handeln, att de borde ifrågakomma
till införande i den svenska tullagstiftningen, den 27 oktober
1882 skäligt att, i enlighet med generaltullstyrelsens hemställan,
uppdraga åt en komité att verkställa den utredning och
uppgöra de förslag, som för ändamålet erfordrades.

Sedan eu ledamot i den af Kongl. Maj:t sålunda tillsatta
komitén inhemtat kännedom om och afgifvit berättelse
angående de å vissa främmande orter befintliga inrättningar
af ifrågavarande slag, afgaf komitén i augusti månad 1884
förslag till särskilda förordningar angående dels kreditupplag,
dels frilager och dels förändrad lydelse af 17 kap. 3 och 12
§§ handelsbalken äfvensom till kungörelse angående förändrad
lydelse a.f §§ 21, 29 och 116 i tullstadgan den 2 november 1877.

1882 års
komité.

1882 ÅRS KOMITÉ:

Beträffande förslagen till förordningar om kreditupplag
och frilager förmälde komitén, att den väl ansett sig böra i
hufvudsakliga delar taga till förebild de bestämmelser, som för
likartade institutioner vore gällande i Norge och Danmark,
enär andra länders inrättningar till lättnad för handeln på
främmande marknad med tullpligtiga varor stode i liberalitet
och användbarhet betydligt efter de norska och danska, men
att, då komitén likväl i sina förslag icke oväsentligt afvikit
från föreskrifterna i grannländerna, detta berott hufvudsakligen
af de olika förhållanden, som egde rum hos oss och
i dessa länder.

Hvad först kreditupplag sinstitutionen vidkommer, föreslog
komitén densamma icke i hela den utsträckning, som den under
tidernas lopp vunnit i Danmark. Särkildt ansåg komitén, att
åtminstone till en början endast åt varor, om hvilkas utländska
ursprung intet tvifvel kunde finnas, tillträde till kreditupplag
borde lemnas. Till följd häraf uteslöt komitén i sitt förslag
från kreditupplagsrätt ej mindre alla manufakturvaror, än äfven
sådana artiklar som tobak, socker med flera, hvilka visserligen
i myckenhet infördes från utlandet, men äfven vore föremål
för inhemsk råvaruproduktion. Med hänsyn dertill att
handlande med dylika varor, som icke ansetts kunna få kreditupplagsrätt,
således skulle blifva i viss mån sämre lottade
än deras yrkesbröder, som drefve handel med kreditupplagsberättigadt
gods, samt till underlättande af den större handeln,
hemstälde komitén, huruvida icke skäl vore dels att helt och
hållet borttaga den till en procent af tullbeloppet uppgående
afgift, som, enligt tullstadgan § 80 mom. 1, skall erläggas för
nederlagsgods, som varder till utrikes ort åter utfördt, dels
att icke uttaga den lika höga nederlagsafgift, som för inkommande
gods, enligt föreskriften i § 81 mom. 1 af samma stadga,
skall erläggas, förr än samtidigt med tullafgifterna. Varorna
borde nemligen, enligt hvad komiterade vidare yttrade, icke
drabbas af några utgifter, då de ej förbrukades inom landet, och
den inkomst, staten hade genom de utgående nederlag6afgifterna,

FÖRSLAG OM KREDITUPPLAG OCH FRILAGER.

vore så obetydlig, att dess upphörande icke kunde anses
medföra någon märkbar minskning i statens årliga inkomst af
tullmedlen. Den jemförelsevis mindre betydliga särskilda kostnad
tullverket finge vidkännas för öfvervakandet af nederlagen,
hvilken kostnad egentligen endast drabbade de största handelsplatserna,
Stockholm och Göteborg, hvarest särskilda tullafdelningar
för nederlagsrörelsens handhafvande vore inrättade,
kunde skäligen anses betäckt af de der utgående betydande afgifterna
för den verkliga importen, medan den inkommande nederlagsafgiften
i sjelfva verket intet annat vore än 1 procent
förhöjning i tullen.

I afseende å den föreslagna frilag er sinrättning en anmärkte
komitén, att den skilde sig ganska väsentligt från det danska
frilagret, till följd deraf att svenska tullverket icke borde betungas
med att anskaffa och underhålla lokalerna, hvilket i
Sverige, der staten i allmänhet icke vore egare af förtullningslokalerna
samt afstängda tullområden icke funnes, borde
öfverlemnas åt kommunerna eller enskilde. Häraf påkallades
deremot stadganden angående sättet, hvarpå frilagerslokaler
borde vara inrättade, betäckande af kostnaderna för frilagrens
bevakande m. m.

Den omständighet, att frilagren, icke inskränkta till trångt
begränsade tullområden, bär skulle komma att tillhöra kommunerna
eller enskilda personer, antog komitén skola medföra
den beaktansvärda fördel, att det svenska frilagret lättare
än det danska kunde komma att erhålla det större omfång
och de öfriga fördelar, som närmast motsvarades af hvad med
begreppet »frihamn» åsyftades. Först genom frihamnsområden
vid några af landets förnämsta och för ändamålet bäst belägna
städer blefve, enligt komiténs mening, svenska handelsståndets
genom ofvan omförmälda underdåniga skrivelser från Göteborg
och Malmö framstälda kraf på institutioner till underlättande
af handeln med tullpligtigt gods på utrikes ort på ett
fullt tillfredsställande sätt tillgodosedt. Men för omedelbart
införande af en så omfattande institution vore, ansåge komitén,

1882 ÅRS KOMITÉ:

tiden måhända då ännu icke inne, hvarför komitén inskränkte
sig till antydan derpå såsom en framtidstanke. De föreslagna
institutionerna, hvaraf köpmän i alla landets stapelstäder,
der tullkammare under tullförvaltares öfverinseende funnes
inrättade, skulle få begagna sig, skulle emellertid icke göras
öfverflödiga genom frihamnar, som naturligtvis endast kunde
inrättas på ytterst få platser i landet, hvilka till följd af sitt
läge och särskildt gynnsamma omständigheter företrädesvis
egnade sig för befrämjande af varuförädling och omsättning
länderna emellan.

Komitén vore öfvertygad derom, att kreditupplag och frilager,
derest de blefve i landet medgifna, skulle i icke oväsentlig
mån bidraga till utvecklingen af landets handel, hvilken,
da vara närmaste grannländer vore med sådana förmåner gynnade,
i denna ojemna kamp måste ligga under, till skada icke
blott för handelsrörelsen i och för sig utan ock för vår sjöfart
och för vårt näringslif i öfrigt samt följaktligen äfven för
vårt lands deraf beroende förkofran i mångfaldiga riktningar.

Med den inskränkning af kreditupplagsrätten, som komiténs
förslag derom innehölle och med de föreskrifter i öfrigt,
som komitén i författningsförslagen uppstält, antoge komitén
ock att de betänkligheter, som emot införandet hos oss af de
nya anordningarna kunde yppas, ingalunda vore af den vigt,
att förslagen af sådan anledning rimligen kunde förkastas.

Dessa betänkligheter ginge egentligen derpå ut, att den
större frihet, som genom de ifrågasatta anordningarna bereddes
handeln, dels kunde öppna tillfällen till vingleri och underslef,
hvaraf statsverket omedelbart skulle tillskyndas förluster, dels
ock kunde föranleda ett fördröjande af tullafgifternas erläggande,
hvarigenom, i synnerhet vid öfvergången till de :nya
anordningarnas tillämpning, en afsevärd lucka i tullinkomsternas
jemna inflytande kunde befaras.

Emot den förra åt dessa betänkligheter erinrade komitén,
att erfarenheten från grannländerna icke gåfve stöd för en
sådan, i det att tullkassorna i dessa länder fått vidkännas en -

FÖRSLAG OM FRILAGER.

dast ytterst få och jemförelsevis ringa förluster, samt att i
samma mån handeln bereddes lättade utvägar för sin lofliga
verksamhet och preventiva åtgärder af misstroende utbyttes
mot enkla och verksamma kontroller, hvilkas nödvändighet
och berättigande en hvar måste inse och erkänna, i samma
mån tilltvunge sig ock allmänandan af rättrådighet och redbarhet
ett inflytande, för hvars makt äfven eljest svaga naturer
måste böja sig. Dessutom borde de lagbestämmelser, hvarigenom
komitén i förslagen sökt betrygga statsverkets säkerhet, i och
för sig nöjaktigt undanrödja farhågor af ifrågavarande art.

Beträffande den andra betänkligheten, fördröjandet af tullafgifternas
erläggande, erinrade komitén att redan i nuvarande
nederlagsinstitution medgifvits ett liknande betalningsanstånd
för den större handeln med snart sagd! alla varor, som utgjorde
föremål för handel med utlandet.

Hvad komiténs förslag till förordning angående frilager
beträffar, hvilket förslag här närmast kommer i betraktande, var
detta bygdt på följande grunder. Efter tillstånd af generaltullstyrelsen
och under de vilkor och närmare bestämmelser, generaltullstyrelsen
för hvarje särskildt fall föreskrefve, skulle
frilager få inrättas i eller i närheten af stapelstad, hvarest
tullkammare under tullförvaltares öfverinseende funnes. Frilagret
skulle hafva till ändamål att tjena till fristad för varor,
så att dessa på sätt och under de vilkor, förordningen innehölle,
kunde, utan att tull för dem erlades, införas till lagret,
der uppläggas och på allt sätt behandlas, som om de befunne
sig utom landet. Frilagershafvaren kunde å frilagret
fritt ompacka, bearbeta och förädla varorna. Någon undersökning
från tullverkets sida skulle alltså icke vid uppläggningen
ifrågakomma. Tillsyn från tullverkets sida skulle heller
icke ega rum i vidare mån än som vore nödigt för att
öfvervaka, att icke gods olofligen utfördes från frilagret. I
sådant syfte innehöll förslaget bestämmelse att till frilagrets
särskilda afdelningar tillträde under ingen förevändning skulle
kunna förvägras tulltjensteman, och skulle frilagret vara för 4* -

1882 ÅRS KOMITÉ: förslaget om frilager.

sedt med lämpliga vakt- ock expeditionsrum för tullbevakning
och tullbehandling samt i öfrigt så inrättadt, att erforderliga
tullkontroller kunde deröfver utöfvas. En hvar, som lemnade
frilagret, vore skyldig utgå genom vaktrummet, der vederbörande
tulltjensteman, om han ansåge anledning dertill förefinnas,
egde att å den utgående låta verkställa kroppsvisitation,
utan att vara underkastad påföljd, i händelse underslef befunnes
icke hafva egt rum. Tillträde till frilager skulle vara qvinnor
förbjudet. Statens kostnad för bevakningen af samt bokföringen
och expeditionen vid frilagret skulle betalas af dess egare.
Innan frilagret finge begagnas för sitt ändamål, skulle egaren
för gäldandet af sagda kostnad ställa säkerhet, som af generaltullstyrelsen
godkändes.

På frilager skulle kunna, med nedan angifvet undantag,
intagas såväl tullpligtigt gods af hvad slag som helst som ock
alla slag tullfritt och förtulladt gods. Vid återinförsel i landet
af förtulladt gods skulle detta ånyo vara underkastadt. tull. Från
intagande å frilager uteslöt förslaget explosiva ämnen, eldfarliga
oljor eller dermed jemförliga vätskor, flytande syror samt andra
varor, hvilka till följd af sin beskaffenhet kunde medföra fara
eller olägenhet för frilagret eller andra der upplagda varor. I den
händelse att vid angifning till intagande å frilager af varor i
obrutna omslag uppstode tvifvel, huruvida varorna vore af den
beskaffenhet, att de icke finge å frilagret intagas, skulle tullförvaltningen
eg a makt att, der erforderlig upplysning ej annorledes
kunde vinnas, låta bryta omslagen. Tullpligtigt gods
kunde inkomma å frilagret antingen direkt från utrikes ort,
eller ock från frilager å annan inrikes ort, från nederlag, från
transitupplag eller från kreditupplag i samma stad.

Gods kunde från frilager uttagas för utförsel, transport
sjövägen eller landvägen, med post eller jernväg, till annan
inrikes stapelstad, öfverflyttning till nederlag, transitupplag
eller kreditupplag i samma stad, samt förtullning.

Närmare föreskrifter angående ordningen inom frilagret
skulle meddelas af generaltullstyrelsen, som äfven egde att,

UTLÅTANDE ÖFVER K0M1TÉNS FÖRSLAG.

efter sig företeende omständigheter, förordna angående de afvikelser
från de meddelade stadgandena, hvilka, med bibehållande
af nödig säkerhet för kronans rätt, kunde erfordras.

Derjemte innehöll förslaget närmare bestämmelser angående inoch
uttagning samt transport af frilagersgods, stränga ansvarsbestämmelser
m. in. och åtföljdes åt formulär till inlagor och
andra handlingar, som enligt förslaget fordrades.

Öfver komiténs författningsförslag hörde Kongl. Maj:t Embetsverkens
kommerskollegium och generaltullstyrelsen, som den 4 juni utlatande1885
afgåfvo gemensamt, den 26 november 1884 beslutadt
underdånigt utlåtande. Embetsverken förklarade sig, lika med
komitén, anse att de ifrågasatta institutionerna skulle komma
att medföra väsentliga fördelar för den svenska handeln. Då
embetsverken funnit de betänkligheter, som ur synpunkten af
statsverkets säkerhet kunde möta mot införande af kreditupplagsinstitutionen,
genom de af komitén föreslagna bestämmelserna
undanröjda, hade de icke tvekat att förorda nämnda
institutions införande i den svenska tullagstiftningen i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med komiténs förslag samt ansett
betänkligheter icke böra möta mot bifall till komiténs hemställan
rörande nederlagsafgifterna, hvarigenom särskildt handlande
med gods, som ej finge uppläggas å kreditupplag,
skulle beredas någon fördel.

Angående frilagersinstitutionen erinrade embetsverken, att
denna skulle medföra ännu större fördelar än kreditupplaget, ej
blott för handeln på utlandet, utan jemväl för den handel, som
hade till syfte att inom landet afsätta utlandets produkter. Genom
det fria förfogande öfver godset, som tillkomme frilagershafvaren,
samt genom rättigheten att å frilagret jemväl införa
inländska eller utländska, redan förtullade varor, hvilka dock
naturligtvis vid derefter skeende utförsel från frilagret måste
behandlas såsom utländskt oförtulladt gods, blefve godsegaren
i tillfälle icke blott att ompacka godset huru lian behagade,
utan ock att efter behag bearbeta eller komplettera detsamma.

Han kunde sålunda exempelvis af utländska väfnader förfär -

UTLÅTANDE ÖFVER KOMITÉNS FÖRSLAG.

cliga kläder med begagnande, om han så önskade, af svenska
symaterialier, af utländsk råtobak fabricera cigarrer o. s. v.
Klart vore dock att, i följd deraf att tullsatsen å det färdiga
fabrikatet i allmänhet vore vida högre än å råvaran eller den
halffärdig^ produkten, ett dylikt bearbetande af en råvara eller
ett halffärdigt fabrikat endast kunde med fördel ifrågakomma,
när det färdiga fabrikatet vore afsedt att afyttras till utlandet.
Äfven för utförseln af sådana varor, som ej å frilagret underginge
någon ompackning eller bearbetning, medförde frilagersinstitutionen
en lättnad derutinnan, att någon undersökning af
varorna hvarken vid införseln eller utförseln ifrågakomme. Icke
mindre afsevärda vore fördelarne af frilagersinstitutionen för
den inrikes handeln. Betydande grenar af denna handel vore
nemligen på en gång uteslutna från rätten att begagna det
föreslagna kreditupplaget och från möjligheten att i någon betydligare
mån draga nytta af nederlaget. Så vore förhållandet
med handeln med de flesta manufakturvaror och i all synnerhet
med handeln med väfnader. Då en handlande med dylika
varor ständigt måste hafva till hands att för sina kunder förevisas
varor af alla de modeller eller mönster, med hvilka
han handlade, men han naturligtvis ej kunde hålla något större
lager af hvarje särskildt mönster, vore det klart, att han ej
kunde draga någon synnerlig fördel af nederlaget, från hvilket
han ej finge uttaga mindre än ett helt kolly, utan att han i
regeln måste hafva hela sitt varulager förvaradt under sitt eget
lås, hvarigenom han också lättare blefve i tillfälle att egna
dylika mera ömtåliga varor nödig tillsyn och vård. Också begagnades
här i Stockholm, enligt hvad embetsverken inhemtat,
nederlagsrätt endast i undantagsfall af dem, som handlade med
manufakturvaror. Infördes åter frilagersinstitutionen, kunde
köpmannen inskränka sig till att i sin handelsbod tillhandahålla
prof å de artiklar han hölle till salu samt upplägga den
väsentligaste delen af sitt lager å frilagret, hvarifrån han kunde
göra uttagningar i mån af kundernas reqvisitioner samt i de af
dem önskade qvantiteter. <

KONGL. PROPOSITION 1886.

Tillika fäste embetsverken uppmärksamheten derpå att, då
godsegaren skulle ega oinskränkt rätt att å frilagret ompacka
sina varor, dessa följaktligen ofta komme att derifrån utgå i
helt andra emballage och på helt annat sätt inpackade än vid
uppläggningen å frilagret, hvarigenom sådana varor, i hvilkas
vigt enligt tulltaxan afdrag ej finge ega rum för omslag och
inlägg m. m., kunde genom frilagret undgå en del af det afsedda
tullbeloppet. Förhållandet vore visserligen detsamma i
Danmark, och man hade ej erfarit några menliga verkningar
deraf, men embetsverken hade emellertid velat erinra härom,
utan att de ansåge någon betänklighet emot frilagersinstitutionens
införande deraf böra föranledas.

I betraktande af de väsentliga fördelar den ifrågavarande
institutionen, hvilken icke komme att föranleda någon kostnad
för statsverket, enligt embetsverkens åsigt skulle komma att
medföra för den svenska handeln, funne embetsverken giltiga
skäl för tillstyrkande att institutionen måtte, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad komitén föreslagit, i den svenska
tullagstiftningen införas, dock med iakttagande af åtskilliga åt
embetsverken föreslagna ändringar beträffande förslagets detaljer.

Då ärendet förekom i statsrådet den 26 mars 1886, afstyrkte
hans excellens herr statsministern och föredragande
departementschefen införandet af kreditupplagsinstitutionen, mot
hvilken han funne grundade anmärkningar kunna framställas.
I sådant afseende erinrades derom, att kreditupplagets införande
skulle, helst om detsamma finge en allmännare användning,
otvifvelaktigt komma att för tullpersonalen medföra en
betydlig tillökning af göromål, till en del af både grannlaga
och ansvarsfull art, med anledning hvaraf det kunde hysas en
viss farhåga, att kreditupplagsgöromålen komme att öfva en
störande inverkan på tullpersonalens öfriga arbeten; att, på
sätt ock blifvit af en reservant inom embetsverken framhållet,
det knappt torde låta sig göra att fullständigt förebygga möjliga
underslef och missbruk af hvarjehanda art annat än genom
sådana kontroller, som skulle blifva alltför betungande

Kong!. Proposition
1886.

Kredit upplag.

KONGL. PROPOSITION 1886.

för både kreditupplagshafvaren och tullverket; att den föreslagna
ändringen i 17 kap. 3 § handelsbalken, enligt hvilken
rätt såsom till handfången pant skulle, under andra än de i
nådiga förklaringen den 24 maj 1872 omförmälda förhållanden,
tillkomma kronan i gods; som icke vore i kronans händer, innebure
en nyhet i civilrättsligt hänseende, som starkt afveke
från hittills gällande lagstiftning i ämnet och kunde komma
att medföra afsevärd olägenhet för fordringsegarne till en köpman,
som tilläfventyrs hade större delen af sitt lager upplagdt
å kreditupplag, och att den tysta förmånsrätt i all gäldenärens
lösa egendom för oguldna tullafgifter å kreditupplagsvaror, som
skulle tillskapas genom den ifrågasatta ändringen i samma kapitels
12 §, syntes än betänkligare; samt att genom det, i många fall
betydliga, anstånd med tullafgifternas erläggande, som skulle
åtnjutas af kreditupplagshafvare och komma att sätta honom i
sin ordning i stånd att bevilja sina afnämare förlängd kredit,
ny näring komme att tillföras den i vårt land ändock alltför
mycket anlitade konsumtionskrediten. De fördelar, institutionen
ansetts bereda handeln, hade dessutom förefallit herr
statsministern något öfverskattade. Den synnerliga vigt för
näringslifvet, som, enligt hvad kändt vore och af de ursprungliga
förslagsställarne äfven framhållits, i Norge och Danmark
tillädes kreditupplagsinstitutionen, hade sin naturliga förklaringsgrund
deruti att nederlagsinstitutionen i nämnda länder vore
okänd. Om ock medgifvas måste att det för köpmannen vore
något lättare att röra sig med kreditupplagsrätten än med nederlagsrätten,
ville det dock synas, som om nederlaget med den
af komitén och embetsverken förordade förändringen i afseende
på neder] agsafgifterna skulle — helst i förening med
frilagersinstitutionen — kunna bereda köpmannen väsentligen
samma fördelar, som med kreditupplaget afsåges.

Nederlags- Den föreslagna förändringen i afseende på nederlagsaf afgifta

na. gifterna) hvarigenom nederlagsinstitutionen skulle göras i afsevärdt
högre grad användbar för exporthandeln med utländskt
gods, utan att tullverket skulle tillskyndas mer än en jern -

KONGL. PROPOSITION 188(5.

förelsevis mycket obetydlig minskning i inkomst, förordade
herr statsministern till Kongl. Maj:ts godkännande. Bortfölle
det hinder för ett allmännare anlitande af nederlaget, som hittills
legat i nämnda afgifter, finge det anses gifvet, att genom
ett rätt användande af nederlagsinstitutionen äfvensom af frilagersinrättningen,
derest densamma blefve här i landet införd,
handeln i allmänhet och särskilt handeln på utlandet med importeradt
gods skulle komma i åtnjutande af väsentligen samma
fördelar, som afsetts med kreditupplaget, utan den risk för
statsverket, kreditupplaget medförde.

Hvad härefter angick i frilagersinstitutionen, åberopades Frilage
hvad kommerskollegium och generaltullstyrelsen i det af dem
afgifna utlåtande öfver komiténs förslag yttrat. Särskild!, fäste
herr statsministern uppmärksamheten derpå att, då enligt § 3 i
förslaget till förordning angående frilager statens kostnad för bevakningen
af samt bokföringen och expeditionen vid frilagret
skulle betalas af dess egare, hvilken, innan frilagret finge för sitt
ändamål begagnas, skulle för gäldandet af sagda kostnad ställa
säkerhet, som af generaltullstyrelsen godkändes, någon kostnad
i följd af den nya inrättningens införande icke komme att
drabba statsverket. Vidare stode varorna så väl vid intagandet
å och uttagandet från frilagret, som under den tid, de derstädes
vore upplagda, under oafbruten bevakning af tulltjensteman,
hvadan, i motsats mot hvad förhållandet vore vid kreditupplaget,
staten icke hade att befara någon förlust genom egarens
insolvens och faran för indirekta förluster genom underslef,
smuggling o. s. v. icke vore större än vid all varuinförsel
från utlandet. Beträffande den obetydliga minskning
i tullinkomst, som, på sätt embetsverken erinrat, möjligen föranleddes
deraf, att sådana varor, i hvilkas vigt enligt tulltaxan
afdrag ej finge ega rum för omslag och inlägg in. m., kunde
å frilagret ompackas i helt andra emballage och derigenom
undgå eu del af det afsedda tullbeloppet, erinrade herr statsministern
att, som likväl med nyssnämnda vid åtskilliga tariffrubriker
i tulltaxan meddelade föreskrift icke åsyftades att öka

1886 ÅRS RIKSDAG.

1886 års
riksdag.

Bevillnings utskottet.

tullbeskattningen för de ifrågavarande artiklarne, utan allenast
att underlätta deras tullbehandling, intet syntes vara att erinra
mot att varuegaren bereddes tillfälle att inom frilagret med
varorna vidtaga en åtgärd, hvilken han i allt fall egt frihet
företaga före varornas införsel.

I det betänkande bevillningsutskottet afgaf öfver den i
enlighet med herr statsministerns förslag aflåtna kongl. propositionen,
tillstyrkte utskottet på de till statsrådsprotokollet
anförda skäl ändringarna beträffande afgifterna för tullnederlag,
men afstyrkte förslaget till förordning angående allmänt
frilager. Utskottet kunde visserligen icke bestrida, att en
institution af ifrågavarande slag skulle kunna på vissa ställen
lända vår utrikeshandel till gagn. Utskottet trodde emellertid,
att hvad till stöd för denna institutions införande andragits
innebure en icke obetydlig öfverskattning af de fördelar, densamma
kunde komma att medföra, likasom utskottet å andra
sidan måste befara, att de dermed förenade olägenheter skulle
visa sig långt mera betydande än man antagit och väsentligen
öfverväga fördelarna. . Till en början funne utskottet, i betraktande
af de utan tvifvel o synnerligen dryga kostnaderna
för anskaffande och underhåll af frilagerslokalerna äfvensom
för bevakning af samt bokföring och expedition vid frilagret,
hvilka kostnader enligt förslaget skulle hvila de förra på kommunen
eller enskilde och de senare på frilagrets egare, uppenbart,
att den ifrågasatta institutionen endast på några få ställen,
antagligen endast i eller invid vissa af rikets största städer,
skulle kunna komma till stånd och fortvara. Huruvida af
dessa städer Stockholm, Göteborg och Malmö skulle deraf
hemta mera betydande vinst, ansåge utskottet i hög grad tvifvelaktigt,
då de härvid påräknade finske afnämarne å ena sidan
och de norske och danske å den andra hade tillfälle att å
andra lika närbelägna handelsplatser fylla sina behof af utländska
alster. Huru som helst komme fördelarne af frilagret
■— hvilka fördelar för köpmännen väsentligen förringades af

1886 ÅRS RIKSDAG.

de nyssberörda omkostnaderna — endast dessa städers handel
till godo, och de lättnader, dessas köpmän sålunda finge sig
medgifna, skulle för öfrige handelsidkare i stället medföra ökad
svårighet att uthärda i konkurrensen.

Utskottet trodde sålunda icke, att vår reexporthandel med
utlandet skulle kunna härigenom väsentligen ökas, samt funne
för öfrigt denna handelsgren, vid jemförelse med utlandets
lagstiftning i hithörande hänseenden, redan nu skäligen tillgodosedd
genom de förmåner, hvilka medelst nederlag och
transitupplag vore densamma beredda, helst om jemväl de ofvan
omförmälda lättnaderna i fråga om nederlagsafgifterna blefve
beviljade, I långt större grad än reexporthandeln skulle enligt
utskottets öfvertygelse, såsom äfven kommerskollegium och
generaltullstyrelsen i sitt ofvan omförmälda utlåtande framhållit,
den handel, som hade till syfte att inom landet afsätta
utlandets produkter, komma att af den nya institutionen befordras,
hvilket i utskottets tanke skulle leda till ytterligare
undergräfvande af den inhemska industrien, hvarjemte det syntes
utskottet antagligt att frilagersinstitutionen komme att i omfattande
grad begagnas för upplag af spannmål och kolonialvaror
till den inhemska marknadens förseende utöfver det verkliga
behofvet och, hvad spannmålen beträffade, till men för vårt
jordbruk.

Beträffande den minskning i statsverkets tullinkomst, som,
enligt hvad redan embetsverken erinrat, kunde föranledas deraf
att sådana varor, i hvilkas vigt enligt tulltaxan afdrag ej finge
ega rum för omslag och inlägg m. m. — såsom förhållandet
vore med flertalet manufaktur- och korta varor — kunde före
förtullningen å frilagret ompackas i helt andra emballage och
derigenom undgå en del af det afsedda tullbeloppet, fann sig
utskottet icke kunna instämma i hvad herr statsministern
i afseende härå andragit, utan ville påpeka, hurusom, då taran
för vissa artiklar ofta uppginge till 30 å 40 procent eller
än högre, här afsedda tullindring i många fall blefve ganska

1886 ÅRS RIKSDAG.

Kamrarna.

betydande till förfång för såväl konkurrenterna som den inhemska
industrien.

Faran för indirekta förluster för statsverket i följd af frilagrets
missbrukande genom underslef, smuggling o. s. v. syntes
ock utskottet större än herr statsministern velat medgifva.
I synnerhet torde vid det förhållande, att tillgång till lokalerna
alltid vore medgifven importören och hans arbetare samt kroppsvisitation
icke ständigt kunde företagas, det enligt förslaget
medgifna inrättandet af frilager utom stapelstads område vara
egnadt att lätteligen medföra ^smuggling af de allehanda varor,
som utan undersökning finge ditföras, helst den kontroll,
som inom stad kunde från allmänhetens sida utöfvas mot oloflig
'' införsel, der ej vore att påräkna.

Särskilda hade utskottet funnit sig böra anmärka, huruledes
de i §§ 76 och 101 af gällande tullstadga förekommande bestämmelser,
att brännvin och sprit af säd eller potatis icke må på
nederlag eller transitupplag uppläggas, utan svårighet kunde
medelst frilagret helt och hållet kringgås, i det förslaget ej
innefattade något stadgande i syfte att förekomma, det dylik
vara med hög sprithalt dit infördes för att derifrån i förädladt
eller oförädladt skick utsändas i marknaden.

Då frågan förekom i kamrarna, biföll första kammaren utan
votering förslaget om ändring i afseende å nederlagsafgiftema,
medan detta afslogs af medkammaren, dervid åberopades hurusom,
då begagnandet af tullnederlag vore en förmån för affärsmännen,
desse borde ersätta de särskilda kostnader, som drabbade
staten för tillsyn vid varornas mottagande och utlemnande.
Förslagets öde i kammaren synes dock hufvudsakligen hafva
bestämts af de åsigter, som hystes i afseende å frilagersinstitutionens
inrättande. Utskottets afstyrkande hemställan härom
bifölls i andra kammaren med öfver två tredjedelar af de afgifna
rösterna, hvaremot första kammaren antog Kongl. Maj:ts
proposition, dock först efter votering och med endast en rösts
öfvervigt.

1891 ÅRS RIKSDAG.

Efter den utgång, frilagersfrågan sålunda erhöll vid 1886
års riksdag, hvilade densamma intill år 1891, då den å nyo bragtes
å bane af en enskild motionär i andra kammaren. Denne
motionär ansåg de inom riksdagen år 1886 för afslag å den
kongl. propositionen om frilager anförda skäl icke hållbara.
Den täflan, som genom inrättande af frilager skulle åstadkommas,
vore en täflan mellan svenskt och utländskt frilager, och handelsidkarne
i de små stadssamhällena skulle ju, långt ifrån att behöfva
utstå täflan med svenskt frilager, tvärt om vinna förmånen
att kunna vända sig ej blott till det utländska frilagret utan
derjemte till det svenska. Hvad anginge farhågan för en ökad
införsel, så blefve förhållandet detsamma, vare sig importen
skedde från t. ex* Malmö eller från Köpenhamn. Beläget på
det ena stället eller på det andra, blefve frilagersområdet att
betrakta såsom liggande utom vårt tullområde, och å begge
platserna skulle naturligtvis varan komma att bearbetas, kompletteras
och ompackas, så att den passade för marknaden och
bragte säljaren största möjliga vinst, en vinst, som med nuvarande
tullagstiftning, då för svenska köpmän ingen täflan
vore möjlig, hamnade i utländingens fickor. Och hvad beträffade
den befarade förlusten i tullinkomst i följd af minskning
i taran vid ompackningen, kunde ju denna förlust lätteligen
undgås genom att höja tullen med ett procenttal, motsvarande
skilnaden mellan det tyngre och det lättare emballaget.

I afseende å gjord anmärkning derom, att frilagersinrättningen
skulle komma att begagnas till upplag af utländsk spannmål
och kolonialvaror utöfver det verkliga behofvet, hvad spannmålen
särskild! beträffar, till men för vårt jordbruk, invände
motionären, att icke någon affärsman väl skulle vilja förskottera
penningar och betala upplagsafgift för en vara, af hvilken
ej något verkligt behof funnes. Spannmålen droge sin tull, så
snart den från frilagret infördes i landet, och dessutom stode
äfven i detta fall alltid det utländska frilagret på hinsidan Öresund
färdigt att under enahanda vilkor, som tänkts skola gälla
för ett svenskt frilager, förse oss med hvad vi önskade. Skil -

1891 års
riksdag.

Motion.

1891 ÅRS RIKSDAG.

naden vore blott den, att vinsten på affären ej blefve svenskarnes
utan utländingars, och att vår handelsbalans ökades
till vår nackdel.

Motionären påpekade vidare, hurusom vår handelsbalans
gent emot Danmark vore för oss allt annat än fördelaktig,
oaktadt Danmark af naturliga förhållanden vore hänvisadt att
hos oss uppträda såsom köpare till vissa mycket betydande,
för detsamma oumbärliga varuslag. Orsaken till den för Danmark,
detta oaktadt, likväl gynnsammare handelsbalansen vore
förnämligast att söka deri, att danske köpmän lyckats ställa
sig såsom mellanhänder mellan vårt land och produktionsplatserna
med afseende å indiska och transatlantiska alster,
såsom prof hvarå motionären uppräknade en mängd olika slag
af importerade varor, som år 1888 från Köpenhamn utförts
till Sverige. Denna för oss ofördelaktiga handelsställning
komme, efter motionärens uppfattning, att än ytterligare förvärras
genom inrättandet af en frihamn i Köpenhamn, hvadan
jemväl från var sida något borde göras för att neutralisera
verkningarna af denna ökade merkantila makt och för att bevara
vårt handelspolitiska oberoende. Sådant skulle lämpligast
vinnas derigenom, att vi äfven sjelfva vid Öresund inrättade
en frihamn, som under statens hägn och med dess bistånd
och med det väldiga uppland, som den skandinaviska halfön
utgjorde, borde hafva utsigter att icke utan framgång kunna
täfla med Köpenhamn om rollen som skaffare och förläggare
i första hand åtminstone för vårt land.

Af dessa skäl föreslog motionären, att Riksdagen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t ville anhålla såväl om förslag till inrättande
af en frilagersinstitution, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med 1886 års förslag, som ock (med hänsyn till
Köpenhamns då snart inträdande frihamnsrätt) om utredning af
frågan om samt behofvet och förmånen af inrättande afen
svensk frihamn vid Öresund.

Bevillningsutskottet, som lemnade en redogörelse för hvad
i frågan förekommit, erinrade derefter om att förslaget icke

1891 ÅRS RIKSDAG.

innebure någon afvikelse från de principer, som redan vore
gällande i vår tullagstiftning. Statsmakterna hade deri fullt
erkänt, att tull icke borde drabba den i exportändamål införda
varan, vare sig den vore afsedd att exporteras i samma
tillstånd, som den införts, eller i mera förädlad form. Detta
erkännande läge till grund för alla importörerne redan lemnade
medgifvanden i detta hänseende. Men det hade ock visats,
att dessa medgifvanden icke kunde anses vara tillfyllestgörande.
Det vore först genom tillåtelse att upprätta allmänt frilager,
som det mål uppnåddes, hvilket af lagstiftaren åsyftats. Utskottet
sammanfattade deruppå betydelsen af frilagersinrättningen
i dessa ord:

»Till ett allmänt frilager kan producenten införa hvilka
varor han för sin tillverkning behöfver utan att för någon af
dem nödgas erlägga tull. Han är der ock befriad från hvarje
undersökning af varan, från alla kostnader till utrönande af
huru mycket af råvaran återfinnes i den färdiga produkten,
från all den tidsförlust, som af en dylik undersökning blifver
en följd, äfvensom slutligen från all förlust af ränta å erlagd
tullafgift. Han behöfver ej frukta att genom en oriktigt beräknad
grund för restitutionen få hela sin affärsverksamhet
• satt på spel, utan kan, fri från alla på konstladt sätt åvägabragta
produktionskostnader, beräkna utgifter och inkomster
inom sin verksamhetsgren efter samma grunder som hans utländske
konkurrent. Å andra sidan behöfver ej heller staten
befara att genom för hög restitution till exportören utgifva
mer än denne såsom importör förut erlagt i tull. Har man
som nu skett en gång erkänt principen, synes man icke böra
tveka att föra densamma till dess enda fullt riktiga och verksamma
konseqvens.» Och, erinrande derefter hurusom dåmera
en fabrik funnes i vårt land, som arbetade under samma vilkor
som en fabrik med frilagers rätt, nemligen den numera upphörda
fabriken i Karlshamn för rening af utländskt råbrännvin,
fortsatte utskottet:

»Men många äro de industrier, som af ifrågasatta insti -

1891 ÅRS RIKSDAG.

tution borde kunna draga nytta. Exempelvis kunna nämnas
för export beräknade möbelsnickeri, vagn- och instrumentfabrikation,
tillverkning af färdiggjorda kläder, deri inberäknadt
skodon och hattar, fabrikation af tvål, parfymer, choklad,
cigarrer m. m. Hit höra särskildt ett slags industrier, som
borde vara föremål för ett synnerligen varmt nationell intresse,
men som under nuvarande förhållande synas hafva svårighet
att här taga fart, de nemligen, som afse en bearbetning af
landets egna naturalster med tillhjelp af en eller annan utländsk
produkt. Eu sådan industri är t. ex. den, som består
i förädlingen af våra vilda bär. — — — För våra egna
landsmän är drifvandet af denna industri i stort i det närmaste
omöjliggjord, enär för densamma behöfves socker, för hvars
höga tull restitution väl kan erhållas, men endast under ofvan
angifna, produktionen fördyrande och ytterst försvårande vilkor.
Denna industri skulle säkerligen eljest kunna i ganska stor
utsträckning drifvas i vårt land, och den nationalrikedom, vi
ega uti våra vilda bär, skulle, om berörda hinder aflägsnades,
i vida rikare mån än hittills kunna tillgodogöras. Flera exempel
kunde här anföras på dylik industriel verksamhet, genom
hvars underlättande på angifna sätt bättre afsättning för inhemska
produkter skulle erhållas.»

»Liksom den för utförsel arbetande svenska industrien,
skulle äfven den svenska handeln af frilagersinstitutionen draga
fördel, och detta ej blott för sin exportaffär på utlandet, utan
äfven för varuomsättningen i eget land, der den nu har att
möta en fördelaktigare stäld utländsk konkurrens. Såsom
förut påpekats, kan man icke inom det svenska nederlaget
ompacka å detsamma upplagda varor, när icke detta för varans
bibehållande i värde befinnes alldeles oundgängligt. Den
handel, som består uti att importera en vara i större emballager,
fördela densamma i mindre kolly och derpå afyttra
dem till minuthandlande, kan derför icke hos oss idkas, utan
att importören underkastar sig att först betala tull för det i
de större emballagen importerade godset. Med begagnande

1891 ÅRS RIKSDAG.

af det danska frilagret kan den danske köpmannen med fördel
drifva denna handel å Sverige. Och är detta äfven, såsom motionären
anmärkt, förklaringen till att en stor del af våra
kolottialvaror går öfver Danmark. Genom inrättande af allmänt
frilager jemväl i Sverige skulle man möjliggöra för våra
handlande att med hopp om framgång upptaga konkurrensen
med Köpenhamns affärsmän och såmedelst tillförsäkra våra
landsmän den handelsvinst, som för närvarande stannar hos
utländingen.»

»Men den utvidgade handel, som genom inrättande af
frilager åstadkommes, medför naturligen äfven utvidgad sjöfart
och har derigenom betydelse äfven för de handlande, som icke
sjelfva begagna sig af frilagret. En ökning i de reguliera
transportförbindelserna har öfver allt visat sig blifva en följd
af den i större skala tillämpade frilagersinstitutionen. Och
bristen på fasta ångbåtsförbindelser, särskild!, med något mer
aflägsna länder, är en brist, hvaröfver såväl våra exportörer
som importörer för närvarande klaga. Allt för länge åtnöjde
sig vårt land med att nästan icke hafva egna fasta ångbåtskommunikationer
annat än med Lubeck och Köpenhamn, öfverlemnande
åt den hanseatiska frihamnen och det danska frilagret
att förse oss med hvad vi från andra länder behöfde
och att förmedla våra förbindelser med den öfriga verlden.»

»En annan fördel för handeln skulle i de fall, der kommuner
eller stora privatbolag uppbyggde frilagersmagasin,
vinnas derigenom, att de i dessa magasin upplagda varor
lättare än hittills skulle kunna af deras egare försäljas eller
pantsättas utan att dessförinnan undergå åtskilliga åtgärder
hos tullförvaltningen, hvarjemte formen för varans öfverlemnande
åt köparen eller kreditgifvaren är onödigtvis tung och
omständlig. I attester från frilagrets föreståndare, intygande
att vissa till qvantitet och beskaffenhet bestämda varor der
blifvit upplagda och komme att tillhandahållas attestinnehafvaren,
skulle man hafva vunnit den vigaste och beqväinaste
formen för en varas försäljning eller förpantning, en form,

1891 ÅRS RIKSDAG.

som, hos oss genom »magasinsbolagen» knappast mer än inledd,
i England genom de så kallade Warrants vunnit en oerhörd
utsträckning.»

Utskottet öfvergick härefter till att bemöta en del af de
vid 1886 års riksdag mot förslaget om frilager framstälda anmärkningar.
Betonande att de fördelar, som skulle beredas
såväl industri som handel genom inrättande af frilager i enlighet
med Kongl. Maj:ts förslag vid nämnda riksdag, icke
skulle tillsända statsverket några kostnader, fann utskottet
de skäl, som anförts för afslag å denna kongl. proposition, icke
ega den betydelse, som då tillmätts desamma, och för öfrigt
vara till största delen bemötta af motionären. I afseende å en
vid 1886 års riksdag framstäld anmärkning, att någon större
affärsverksamhet af det slag, som afsåge försäljning till utlandet
af hit införda utländska produkter, icke vore att förvänta inom vårt
land, borde det besinnas, att nu föreliggande fråga väckts till
lif genom framställningar från två af våra större handelsstäder,
hvadan anledning vore att antaga, att affärsmännen i dessa
städer skulle begagna sig af den gifna tillåtelsen och såmedelst
möta en konkurrens, hvilken blefve så mycket svårare att
motstå, då Köpenhamn erhölle en frihamn, från hvilken ifrågavarande
affärsverksamhet kunde drifvas i ännu större utsträckning
än hittills. Härtill komme enligt utskottets förmenande
en annan omständighet, som manade att fortast möjligt lemna
det sökta medgifvandet. Snart skulle Nord-Östersjökanalen
öppnas för trafik och Östersjöhandeln komme dermed säkerligen
att beträda helt nya vägar. Det vore vigtigt, att den
svenske köpmannen då kunde begagna sig af denna omhvälfning
och taga sin andel uti ifrågavarande handel, som eljest
komme att allt fortfarande förblifva i utländingarnes händer.
Denna sida af frågan ansåge utskottet vara synnerligen beaktansvärd
och påkalla densammas snara afgörande.

Mot invändningen, att man skulle hafva svårt att förebygga
smuggling från ett frilager, framhöll utskottet, att en
sådan erfarenhet dock icke gjorts i andra länder, hvadan icke

1891 ÅRS RIKSDAG.

borde finnas någon anledning att antaga, det denna olägenhet
skulle visa sig här. De försigtighetsmått, som i detta afseende
stadgades i den 1886 föreslagna förordningen, syntes utskottet
ock hafva varit fullt betryggande, i isynnerhet som denna jemväl
innehölle att frilagershafvare skulle, om han egt vetskap om
smugglingen, hafva för alltid förverkat rätt att begagna sig af
frilagret samt vara skyldig att genast utrymma sitt lager.

Deremot gillade utskottet anmärkningen att förslaget utan
inskränkning tilläte uppläggande af brännvin och sprit å frilager,
oaktadt dessa varor ej finge läggas å nederlag. Förbudet
häremot vore tydligen lemnadt dels för att förebygga spekulation
med utländskt brännvin å den inhemska marknaden, dels
ock till följd deraf att utan dylikt förbud importören af utländskt
brännvin skulle gynnas framför producenten af den inhemska
varan, i det den senare måste betala sin skatt förskottsvis,
men den förre först då han ville sälja varan för konsumtion.
De skäl, som sålunda talade för att brännvin icke finge uppläggas
å nederlag för att sedermera kunna användas för den
inhemska konsumtionen, syntes gälla jemväl för frilager,'' men
anmärkningen föranledde icke till ett förkastande af hela den
föreslagna institutionen, utan allenast till förbud för att å frilager
införa brännvin för annat ändamål än dess förädling till
export i. derför särskildt inrättad fabrik.

Då utskottet sålunda icke ansåge något giltigt skäl förefinnas
emot antagande af en lag i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af Kongl. Maj:t vid 1886 års riksdag föreslagna,
men deremot delade den uppfattningen, att så väl industri som
handel skulle af tillåtelsen till upprättande af allmänt frilager
kunna draga stor nytta, samt staten af denna institution icke
skulle ådragas någon kostnad, hade utskottet funnit motionärens
förslag i denna del böra tillstyrkas.

Den del af förslaget, som afsåge utredning af frågan om
inrättande af en svensk frihamn vid Öresund, ansåge utskottet
sig deremot för det dåvarande icke kunna biträda. Det vore
visserligen sant, att samtliga de fördelar, som talade för upp 0* -

1891 ÅRS RIKSDAG.

rättande af allmänt frilager, i regel ännu fullständigare förväntades
af en frihamn, i men frågan om upprättande af en
dylik hamn syntes dock utskottet vara för tidigt väckt. Anläggningen
af en sådan kräfde nemligen mycket stora kapital.
Frihamnen i Hamburg hade kostat omkring 150 millioner mark,
och kostnaden för den då redan beslutade anläggningen af
frihamn i Köpenhamn hade beräknats skola uppgå till omkring
12 millioner kronor. Det vore visserligen sannolikt, att å flera
platser inom vårt land frihamn skulle kunna anläggas för vida
mindre kostnader, men dessa förmenades i alla fall blifva så betydliga,
att hvarken staten eller någon kommun för det dåvarande
skulle vilja åtaga sig desamma. En tillfredsställande utredning
om behofvet af en frihamn och de utsigter, som kunde förefinnas
för att densamma skulle blifva af någon större; nytta,
fann utskottet under dåvarande förhållanden dessutom, innan
allmänna frilager blifvit inrättade och den utsträckning, dessa
visat sig kunna taga, blifvit känd, vara svår att åvägabringa.
Härtill komme, att de allmänna frilager, som enligt 1886 års
kongl. förslag skulle inrättas i vårt land, bättre än de utländska
frilagren skulle kunna ersätta en frihamn genom öfverlemnandet
till enskilde och kommunerna att upprätta dylika institutioner,
Indika kunde efter behofvet vidgas och förstoras och sålunda
sjelfva genom sin naturliga utveckling snart komme att angifva
hvar lämpligaste platsen för en frihamn vore att finna.

Beservationer. Mot bevillningsutskottets betänkande afgafs af en del
ledamöter från första kammaren reservation, deri de hemstälde
om afslag å motionen. Reservanterna voro af den meningen
att, om den af utskottet föreslagna vägen beträddes och till
följd af statsmakternas beslut frilager och i sammanhang dermed
antagligen äfven frihamnar skulle anläggas, sådant svårligen
läte sig utföras utan mellankomst af och kostnad för
staten; att handeln med de stora stapelvarorna ej kunde hafva
synnerlig fördel af det föreslagna frilagret; att till följd deraf
ingen ökad sjöfart vore att förvänta; att någon reexport af
varor derifrån ej hade utsigt för sig; att en tillverkning af

1891 ÅRS RIKSDAG.

exportvaror svårligen der kunde komma till stånd; men ätten
väg genom detsamma skulle öppnas för obehöflig och för våra
näringar skadlig införsel af utländska manufaktur- och öfverflödsvaror,
samt att en orättvisa beginges mot affärsmän på
andra platser.

Då frågan förekom i kamrarna, der den hufvudsakligen i
den första föranledde en lifligare debatt, framhölls från motståndarnes
sida företrädesvis hvad från detta håll förut i saken
åberopats, men äfven några nya anmärkningar framfördes.
Starkast betonades farhågorna för att frilagersinstitutionen
skulle uppmuntra importen af manufakturvaror till skada för
den inhemska industrien samt att tullinkomsterna skulle minskas
genom frilagersgodsets ompackning: i lättare emballage. För
den större1 handeln vore fördelen af varornas ompackning och
delning i mindre kolly ringa. Annorlunda blefve visserligen
förhållandet med dem, som handlade med manufakturvaror,
lyxartiklar, viner och spirituösa. Frilagret skulle varda ett
upplag för utlandets öfverproduktion af dessa varor. Der skulle
läggas varor, som vi antingen sjelfva kunde frambringa eller
icke behöfde. Den industriela verksamhet, som antagits skola
ega rum inom frilagersområdet, skulle nog komma att bestå i
bearbetning af en del halffabrikat och råvaror, på livilka tullsatserna
ej stode i riktigt afvägdt förhållande till tullen på den
färdiga varan, men detta skulle, förmenades det, ske ej för
export utan för införsel i landet; och äfven om, hvad också
erkändes, en del artiklar för export kunde billigare bearbetas
inom än utom området, skulle detta dock icke kunna verkställas
till pris, som tålde täflan å verldsmarknaden. Den industriela
verksamheten skulle för öfrigt. lida en inskränkning
så till vida, att icke qvinliga arbetare finge dervid användas.
Dessutom vore fara värdt att frilagersområdena skulle varda
»utländska småkolonier», ty intet hindrade att använda utländska
arbetare inom dessa områden.

.lo/ Hvad kostnadsfrågan angick, betviflades att ens det för
ändamålet nödiga kapitalet kunde hopbringas. Förhållandet

Kamrarna.

1891 ÅRS RIKSDAG.

skulle, befarade man, blifva detsamma som i Norge, der frilager,
ehuru medgifna, ej kommit till stånd. Kostnaderna för
frilagrets inrättande uppstäldes till jemförelse med den ringa
afgift, som erlades för varor på nederlag, och de förra antogos
blifva så betydande, att de ekonomiska fördelarna af frilagret
endast kunde blifva ytterligt små. Väl skulle det förutsättas, att
statsverket icke finge vidkännas kostnader af institutionen, men
det blefve dock nödigt anställa en ökad tjenstepersonal, hvars
pensionering folie på staten. Dessutom medförde frilagret vidlyftiga
räkenskaper, hvaraf kostnader för staten stäldes i utsigt.

Från deras sida, som önskade förslagets framgång, betonades
med synnerlig skärpa, hurusom de olägenheter, man befarade
skola tillskyndas industrien genom import från frilager
af utländska varor, förefunnes i lika hög grad antingen frilager
funnes på den ena eller andra sidan om Öresund, och den
minskning i tullinkomsten, hvilken kunde uppkomma geriom
ompackning i lättare emballage af varor, som förtullades efter
bruttovigt, blefve ej större, om denna ompackning skedde å
svenskt i stället för, såsom nu vore händelsen, å danskt frilager.
Skilnaden blefve blott den, att våra egna affärsmän
kunde med de danska täfla om den vinst, som härpå stode att
skörda. Det vore emellan svenskt och danskt frilager, striden
skulle komma att stå. Genom möjligheten att ompacka det
införda godset och samarbeta detsamma med inländskt eller icke
tullpligtigt utländskt material komrae den stora handeln att tilltaga,
hvaraf åter en utveckling af sjöfarten, helst den å aflägsnare
orter, blefve en följd. r

Då nu i den danska liufvudstaden komme att jemte den
bestående frilagersinstitutionen inrättas en frihamn, vore frågan,
huruvida icke denna omständighet skulle för en ej ringa del
af Sverige medföra ett än större beroende af Köpenhamn och
denna stads affärsmän komma att skörda den hufvudsakliga
vinsten af den stora handeln på vårt land.

Frihamnsfrågan berördes i öfrigt icke särdeles mycket.
Från visst håll betviflades dock möjligheten af en reexport af

1892 ÅRS RIKSDAG.

skrymmande och tunga varor i så stor skala, att vår sjöfart
kunde deraf taga något''större uppsving.

Utgången i kamrarna visade i den andra en röstfördelning
motsatt den år 1886. Nu afgåfvos ungefärligen två
tredjedelar af rösterna för utskottets tillstyrkande förslag. I
första kammaren var röstfördelningen ungefärligen densamma
som år 1886, dock; att det nu var en rösts öfvervigt för anslag
å saken. Men dermed var också frågan äfven denna
gång fallen.

Vid 1892 års riksdag förnyade samme motionär sitt förslag,
dervid åberopande angående frilager hvad bevillningsutskottet
år 1891 anfört och hvad frihamn vidkom, att, efter
det frågan derom förra gången förekom, hvarvid den ansetts
för tidigt väckt, Köpenhamns frihamn blifvit en verklighet.
För Sverige vore, ansåge motionären* hufvudsaken att söka
täfla med Danmark om ett handelsområde, hvaraf vårt eget
land utgjorde den största delen.

Bevillningsutskottet förnyade nu sin hemställan från år
1891. De skäl, som då åberopades för meddelande af tillstånd
till inrättande af allmänna frilager, hade, enligt utskottets mening,
onekligen erhållit ökad betydelse genom de åtgärder, som
under senaste tiden vidtagits i vårt gannland Danmark, i syfte
att för framtiden tillförsäkra dess hufvudstad en förhcrskande
ställning med afseende å Östersjöhandeln, hvaremot utskottet
icke kunde finna, att berörda åtgärder verkat någon ändring i
det vid föregående års riksdag påvisade förhållande, att en
tillförlitlig utredning om behofvet och nyttan af en svensk frihamn
borde grundas på någon tids erfarenhet af verkningarna
af frilagersinstitutionens införande.

Äfven nu anfördes af åtskilliga ledamöter i utskottet
reservation i samma syfte som reservationen 1891. Särskild!
betonades, att importören å frilager bereddes många tillfällen
att reducera de tullbelopp, som ovilkorligen måste till fullo erläggas,
i fall förtullningen försigginge der lrilager icke funnes.

Utskottets afstyrkande af utredning i frihamnsfrågan var

1892 års
riksdag.

Motion.

Bevillnings utskottet.

Beserva tioncr.

1892 ÅRS RIKSDAG.

emellertid icke nu enhälligt. Sex ledamöter från andra kammaren
önskade en sådan utredning. Desse reservanter erinrade
hurusom beslutet om Nord-Östersjökanalens anläggning förmått
Danmark att genom en lag af den 31 mars 1891 i Köpenhamn
inrätta en frihamn. De fördelar, som man genom denna frihamn
ansåge sig kunna erbjuda transitotrafiken, bestode icke
blott deruti, att omlastning från ett fartyg till ett annat kunde
försiggå utan hinder af något slag, utan äfven i billiga skeppsumgälder,
så billiga, att de flera gånger understege dem, som
utkräfdes i andra hamnar. Genom dessa fördelar hoppades
man kunna draga till sig den stora import, som egde rum
från utomeuropeiska länder till de vid Östersjön belägna —
en import, som hittills gått öfver Hamburg, Bremen, Amsterdam
och London. Förverkligades dessa förhoppningar, skulle
dermed vilkoret för upprättandet af direkta trafikleder mellan
Köpenhamn och utomeuropeiska länder vara uppfödd t. Och
särskildt för vårt land skulle sådana direkta trafikleder erbjuda
stora fördelar äfven med afseende på vår export. / .

Inför detta faktum, hvilket i sig innebure möjligheten af
en total omgestaltning af trafikförhållandena mellan vårt land
och andra länder, företrädesvis de utomeuropeiska, syntes det
reservanterna vara af mycket stor vigt att i tid undersöka,
hvilken verkan en sådan ändring af trafikförhållandena kunde
komma att utöfva på vår handelsomsättning. Antagligt ansågs
vara, att en betydlig del af vår såväl import som export under
sådana förhållanden komme att transitera Köpenhamn, från
och till hvars frihamn vi då skulle komma att med kustångare
föra en stor del af de varor, som utgjorde föremål för vårt
handelsutbyte. Visserligen hade man icke att förvänta, att
detta för oss skulle medföra olägenheter, snarare vore det att
antaga att många och stora fördelar skulle beredas vårt land
genom att hafva det närbelägna Köpenhamn till centrum för
vår internationella trafik, i stället för de mera aflägsna platser,
som dittills varit detta. Men hvad, enligt desse reservanters
förmenande, förtjenade en noggrann utredning, vore huruvida

1892 ÅRS RIKSDAG.

Sverige icke i förenämnda hänseenden skulle göra sig Köpenhamns
frihamn bättre till godo, om det sj eif t inrättade en
eller flera frihamnar vid Öresund — icke för att konkurrera
med Köpenhamns, utan för att utgöra så att säga delar af
densamma, så att dessa hamnar skulle komma till hvarandra i
ett ungefärligen likartad! förhållande med det, i hvilket Cuxhafen
stode till Hamburg och Bremerhafen till Bremen.

•■/■■■Vid frågans behandling i kamrarna bifölls utskottets hem- Kamrarna.
ställan i den andra kammaren efter en kortare diskussion och
utan votering. Frågan föll likväl äfven denna gång på motståndet
inom första kammaren, der samma hemställan afslogs
med en öfvervigt af allenast fyra röster. Under öfverläggningen
till detta beslut framhölls å ena sidan med mycken styrka
krafvet på skyndsamma åtgärder för att bereda våra köpmän
medel att upptaga konkurrensen med handelshusen i Hamburg
och Köpenhamn. Ett sådant medel erbjöde sig i frilagersinstitutionen.
Efter inrättande af frilager blefve det möjligt
att bringa till stånd en export af importerade varor till
exempelvis Norge och Finland, och möjligheter öppnades till
beredning af svenska exportartiklar med tillskott af utländska
tullpligtiga råvaror, hvarvid särskild! nämndes bärvin och
fiskeriprodukter. Frågan om ompackningar till undvikande af
tull för det tyngre emballagets vigt ansågs från denna sida
icke af den betydelse, som från motsidan antagits. Redan nu
kringginge man i vissa fall bruttoförtullningens olägenheter
genom att låta förtulla det för detaljhandeln afsedda emballaget
för sig och sj elfva varan i ett tunnt omslag för sig. Af
motsidans män betonades nu särskilt just kringgåendet af
bestämmelsen om bruttoförtullning och möjligheten att å frilagret
genom andra åtgärder åvägabringa reduktion af tullen
och en annan beräkning af densamma än i tulltaxan afsåges.

Med erkännande af de fördelar, den större manufaktur handeln
i och för sig kunde hemta af frilagersinstitutionen, fördelar,
som likväl skulle vinnas allenast på få ställen, framhöll man
hurusom dock handeln icke borde beredas fördelar på bekost -

1894 års
riksdag.

Motion.

Bevillnings utskottet.

1894 ÅRS RIKSDAG.

nåd af den svenska industrien, h vilket förmenades blifva fallet
genom den ökade införseln af utländska varor. Tillverkningen
af exportartiklar, för hvilka utländsk tullpligtig råvara
erfordrades, kunde underlättas icke blott genom frilagersinstitutionen;
i detta afseende hänvisades i stället på beredande af
ökad möjlighet till restitution af tull å materialier. För öfrigt
yttrades från flera håll att frilager utan frihamn vore af intet
värde, hvaremot en frihamn på en af Sveriges förnämsta skeppningsorter
antoges måhända kunna blifva till gagn för sjöfarten
på utrikes ort.

Motionären från 1891 och 1892 upprepade vid 1894 års
riksmöte sin hemställan, dels om införande af fri lagersinstitutionen,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1886 års förslag,
i afseende hvarå erinrades att hufvudsyftet med motionen vore
att såvidt. möjligt undvika utländska mellanhänder och bereda
den svenske köpmannen möjlighet att täfla med utländingen
om handeln åtminstone på vårt eget land, dels om utredning
af frågan om samt nödvändigheten och förmånen af en svensk
frihamn vid Öresund.

Beträffande den förra delen af motionen ansåg bevillningsutskottet
att orsaken, hvarför den kongl. propositionen 1886 icke
af Riksdagen antogs, berott så väl på ett underskattande af
de med frilagersinstitutionen förenade fördelar som af farhågorna
för vissa menliga följder af den ifrågavarande institutionens
införande. Hvad dessa senare anginge, syntes desamma,
enligt hvad dels motionären sjelf och dels 1891 års
riksdags bevillningsutskott ådagalagt, hafva saknat grund i
verkligheten. Hänsyn till berörda förmenta olägenheter borde
alltså nu icke utgöra något giltigt skäl att motsätta sig ett
liknande förslag, och något sådant skäl kunde icke heller härledas
ur befarade kostnader för statsverket af frilagersinstitutionen,
alldenstund icke ifrågasatt blifvit annat, än att, på sätt
1886 års förslag innehållit, statens kostnader för frilagret, nemligen
för bevakning, bokföring och expedition, skulle betalas
af frilagrets egare.

1894 ARS RIKSDAG,

Vid sådant förhållande och af andra förut åberopade skäl,
ville det synas utskottet att Riksdagen icke längre borde tveka
att vidtaga erforderliga åtgärder för att bereda svenska näringsidkare
de fördelar, som af den ifrågavarande institutionen
emotsåges, och som eljest skulle komma att fortfarande tillgodonjutas
af deras utländske konkurrenter; och då några anmärkningar
af mera väsentlig beskaffenhet icke förekommit
mot den anordning af den ifrågasatta institutionen, som i 1886
års kongl. proposition föreslagits, syntes det utskottet, att berörda
förslag borde kunna läggas till grund för en blifvande
lagstiftning i ämnet.

Men om frågan angående frilagersinstitutionens lämplighet
för vårt land och sättet för frilagrens anordnande finge anses redan
vara behörigen utredd, kunde detsamma deremot ej sägas
vara förhållandet med den af motionären jemväl ifrågasatta
möjligheten att få till stånd en svensk frihamn.

Samtliga de fördelar, som man väntade sig af ett allmänt
frilager, borde ännu fullständigare kunna vinnas genom en
frihamn. Men under det att den förra institutionen kunde
åstadkommas utan större ekonomisk uppoffring, kräfde deremot
anläggningen af en frihamn många millioner kronor, en
omständighet, som foranledt utskottet att vid föregående tillfällen,
då frågan förevarit, afstyrka motionärens förslag om
begäran af utredning i frihamnsfrågan. Dervid hade dock utskottet
1892 icke varit enigt; och de förhållanden, som af
nämnda års reservanter inom utskottet berörts, vore utan tvifvel
värda stort beaktande. Frihamnsfrågan hade ock inom
ett par af vårt lands större sjöstäder redan blifvit föremål för
öfverläggningar, och komitéer hade på enskildt initiativ tillsatts
för utredning af de lokala förutsättningarna för utförandet derstädes
af dylika anläggningar. Emellertid vore frågan af så
stor betydelse för vårt land och hade på den grund, att så väl
Nord-Östersjökanalen som Köpenhamns frihamn närmade sig
sin fullbordan, fått ett så omedelbart intresse för oss, att den
enligt utskottets åsigt, icke längre borde undandragas den mång 7* -

1894 ÅRS RIKSDAG.

Reservation.

sidiga utredning, som endast kunde åstadkommas genom regeringens
ingripande, om ock de intresserade kommunernas medverkan
erfordrades för erhållande af det material, som tarfvades
såsom underlag för en sådan utredning och för utrönande
af det intresse, den företagsamhet och den offervillighet,
som på olika platser kunde påräknas och hvarförutan en
frihamnsanläggning ej kunde ifrågasättas. Utskottet ansåge
dock att den blifvande utredningen borde beakta möjligheten
af frihamnsanläggningar icke blott vid Öresund utan jemväl
vid rikets öfriga kuster och hemstälde, att motionärens förslag
måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla dels att Kongl. Maj:t ville för nästa Riksdag
framlägga förslag till förordning angående allmänt frilager,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af Kongl. Maj:t vid
1886 års riksdag i ämnet framlagda förslag samt med föreskrifter,
som betryggade statsverket för alla kostnader med
anledning af berörda institution, dels ock att Kongl. Maj:t
måtte låta verkställa utredning rörande möjligheten och lämpligheten
af frihamnsanläggningar i Sverige.

Mot utskottets hemställan anfördes emellertid af åtskilliga
ledamöter reservation, deri sagda hemställan, i hvad den afsåg
frilagersinstitutionen, afst.yrktes. Reservanterna förordade
deremot en utredning i frihamnsfrågan, i afseende hvarå de
yttrade att, om ock de mycket stora kostnader, med hvilka
dylika anläggningar vore förenade, berättigade till starka tvifvelsmål
om goda ekonomiska resultat af desamma, frågan likväl
vore af den betydelse, att den borde blifva föremål för
en genom regeringens försorg åvägabragt undersökning. Reservanterna
förbisåge ej härvid, att med anläggandet af en frihamn
äfven i viss grad följde inrättande af frilager, men de
ansåge, att om genom eu utredning blefve ådagalagdt, att frihamnar
skulle tillföra vår sjöfart och handel synnerligen stora
fördelar, och anläggning af sådana till följd deraf komme till
stånd, det icke skulle möta svårighet att, exempelvis genom
inskränkning af de artiklar, som finge uppläggas å frilager,

1894 ÅRS RIKSDAG.

och genom införande i vår tulltaxa af särskilda stadganden rörande
tullbehandlingen af gods från Mager, såväl förekomma
de förluster staten genom smuggling eller genom kringgående
af tulltaxans bestämmelser eljest komme att lida genom
frilagersinstitutionen, som ock förhindra onödig import från
frilagret af lyxartiklar, korta varor m. m.

I andra kammaren bifölls utan öfverläggning utskottets Kamrarna.
hemställan.

Första kammaren upptog deremot ärendet till en ganska
omfattande och liflig diskussion, derunder dels tillförene framstälda
skäl för eller emot de nya institutionerna åberopades
eller bestredos, dels frågan skärskådades ur några nya eller
förut icke mycket framhållna synpunkter.

Å deras sida, som ville motsätta sig frilagersinstitutionen,
förmenades att, hvad den stora handeln beträffade, denna i
nederlagsrätten redan egde ungefärligen samma förmåner, som
skulle beredas den genom Mager. Derest de angående denna
rätt gällande bestämmelser behöfde, såsom föråldrade, undergå
någon omarbetning, ville man väl icke motsätta sig en sådan;
men man framhöll, att, äfven om en slik omarbetning af nederlagsrätten
icke åvägabragtes, frilagersinstitutionen likväl ej vore
behöflig för den stora handeln. Det förefunnes, menade man,
för köpmannen en gros icke något behof af att sönderdela
sitt lager i mindre partier, än som kunde uppläggas på nederlag.
För den mindre handeln åter erkändes från denna
sida frilagret kunna medföra fördel, i hvilket afseende framhölls,
hurusom köpmannen egde å frilagret förevisa, från emballage
befria och ompacka samt i minut försälja varor. Der
kunde han sönderdela och omarbeta införda artiklar, dit kunde
han tullfritt införa råämnen och halffabrikat, som han der
kunde bearbeta till färdiga varor för att sedan tullfritt exportera.
Men denna fördel vore ej så stor i ett land med nederlagsrätt,
att en ny institution, medförande olägenheter af flere
slag, derför borde komma till stånd. Och härvid återkom man
till den förut framstälda farhågan, att frilagren hufvudsak -

1894 ÅRS RIKSDAG.

ligen komme att omfatta upplag af utländska lyx-, manufakturoch
korta varor samt kommissionslager, ditförda af utländsko
köpmän för att kunna lättare försäljas. I synnerhet fruktade man
att der skulle uppläggas sådana vid 1892 års riksdag med jemförelsevis
höga tullar belagda varor som galanterivaror och leksaker
samt korta och finare manufakturvaror, hvilka sedermera
skulle spridas kring landet. På senare åren hade just sådana
varor, för hvilka frilager skulle begagnas, blifvit föremål för en
ganska liflig inhemsk industri, hvilken genom frilagret skulle få
att utstå en svår täflingsstrid. Man erkände emellertid att frilagersinstitutionen
kunde medföra lättnader för reexporthandeln.
Af de fördelar, som möjligen kunde beredas genom frilager, kunde
likväl icke köpmännen på alla orter komma i åtnjutande, utan
dessa fördelar skulle tillkomma allenast ett fåtal köpmän på
några få platser till förfång för desses konkurrenter å andra
orter. Det borde nemligen icke ifrågakomma att inrätta frilager
i hvarje stad eller hvar som helst i en större stad, till
stor svårighet för tullkontrollen, utan för ändamålet måste anordnas
ett bevakadt område, inom hvilket den, som det önskade,
kunde uppföra eller förhyra magasin eller lagerrum. Men
detta vore något annat än att medgifva frilager i den utsträckning,
som nyss antydts. Fortfarande hystes fruktan för den
minskning i tullinkomster, som skulle vållas genom frilagrets
begagnande i syfte att borttaga emballaget från och sålunda
undgå deremot svarande del af tullen för de varor, vid hvilkas
förtullning omslagens vigt afsetts att inberäknas. Härvid bestred
man, hvad från annat håll påståtts, att tullen för emballaget
kunde på detta sätt i lika mån undgås äfven med begagnande af
Köpenhamns frilager, ty om varorna skulle sändas derifrån, måste
de dock vara emballerade, men om frilager funnes inom landet,
kunde varorna uppackade och utan något som helst emballage
bäras till den närbelägna förtullningslokalen. Äfven framdrogos
de vid frågans föregående behandling från visst håll uttalade
farhågorna för smuggling från vare sig frihamn eller frilager,
i det man utgick från att en hvar skulle ega att der inköpa

1894 ÅRS RIKSDAG.

varor i minsta möjliga qvantiteter. Faran härför vore så
mycket större, i samma mån frilager blefve allmännare.
Ett annat skäl mot frilagersinstitutionens behöflighet såg man
deri, att i Norge frilager, ehuru medgifna genom lag, icke
kommit till stånd. Och slutligen påpekades, hurusom på grund
af de ändrade förhållanden, som inträdt sedan år 1886, det då
framlagda förslaget icke vidare kunde, på sätt utskottet tillstyrkt,
läggas till grund för ett förslag till författning i ämnet.

Mot frihamnsinstitutionen stälde man sig å denna sida gynnsammare,
så till vida som man ville förorda en utredning i
ämnet. Frågan hade nemligen å ett par ställen varit föremål
för undersökning. Det vore likväl icke möjligt att uppgöra
någon verklig plan, innan man egde kännedom om de vilkor, på
hvilka en frihamn finge anläggas. Och skulle det efter utredningen
finnas möjligt och lämpligt att inrätta frihamnar, och skulle
deraf framgå, att sådana komme att medföra synnerligen stora
fördelar för den svenska sjöfarten och exportrörelsen, ville
motståndarne till frilagersinstitutionen, under erkännande att
frihamn utan frilager vore en orimlighet, icke motsätta sig
sagda institution. Dock ansåg man att i ty fall rätten att upplägga
gods på frilager icke behöfde omfatta alla artiklar i tulltaxan
utan borde inskränkas till ett begränsadt antal vigtiga
varor; i sammanhang hvarmed erkändes att genom en nödig
omarbetning af tulltaxan i hvad den rörde de artiklar, som
skulle från sådant frilager införas till tullområdet, kunde åtminstone
till någon del förekommas de stora olägenheter, som
befarades vara förenade med frilager i och för sig.

Å deras sida, som önskade både frilager och frihamnar,
framhölls uödvändigheten af att förse svenske köpmän med
tidsenliga institutioner, som för dem möjliggjorde och underlättade
konkurrensen med andra länder. Denna konkurrens
blefve för oss svårare efter den verkstälda utvidgningen
af frilagret i Köpenhamn och öppnandet af dess frihamn
äfvensom af Nord-Ostersjökanalen, genom hvilken den täflingsstrid,
svenske köpmän hade att utstå från Hamburg

1894 ÅRS RIKSDAG.

och Bremen, fördes oss närmare. För detta ändamål vore icke
nederlagsrätt^ nog. Det invändes mot dem, som förnekade
fördelarne af frilager för den stora handeln, att just för handeln
med kolonialvaror friheten att behandla varorna före förtullningen
spelade den allra största roll. Å frilager kunde sålunda
sådana åtgärder som rensning och sortering af kaffe,
russin m. m. försiggå, medan dylikt ej läte sig göra å nederlag.
Inrättades frilager i Stockholm, vore det derför att antaga,
det den affärsrörelse med reexport af kolonialvaror till Finland,
som förut bedrifvits, men numera nästan upphört, kunde åter
upptagas. Men i synnerhet vore frihamnar på Sveriges ostkust
ett medel att bereda svenske köpmän möjlighet att afsätta
varor på Finland och Östersjöprovinserna, hvilket handelsområde
nu tillhörde handelshus i Köpenhamn, Hamburg och
Bremen. Det påpekades vidare, hurusom redan nu idkare af
flere industrigrenar i vårt land funne det förmånligt att vid
sidan af egna tillverkningar hafva ett lager utländska artiklar
af samma varuslag för att såmedelst kunna erbjuda såväl en
stor omvexling af mönster och modeller, som ock varor från
de billigaste till de högsta pris. En sådan anordning vore till
bestämd fördel för afsättningen inom landet. Ville industriidkaren
äfven söka afsättning på grannländerna, vore han, så
länge frilager icke funnes, inskränkt till de artiklar och det
fåtal mönster och modeller han sjelf kunde tillverka, af hvilken
anledning också inom åtskilliga industrigrenar många försök
att vinna en marknad i Norge och Finland icke krönts med
framgång. Med erinran att motståndarne till frilagersinstitutionen
erkänt, att denna skulle vara till fördel för manufakturhandeln,
frågade man sig hvarför de icke ville låta denna handel
komma i åtnjutande af sådan fördel. Manufakturhandeln
en gros hade för en stor del af Sverige omhändertagits af
köpenhamnska och hamburgska hus, och skulle ej de svenske
köpmännen alldeles utestängas, vore nödvändigt gifva dem de
hjelpmedel, hvarförutan de icke kunde bestå i striden. Hvad
anginge frågan om undgående af tull för emballage vid brutto -

1894 ÅRS RIKSDAG.

förtullning, upplystes att man redan nu i stor utsträckning
undveke att emballagets vigt inräknades i varans, derigenom
att varorna infördes i det lättast möjliga omslag, hvaremot
kartonger och dylikt förtullades särskilda Den minskning i
tullinkomster, som på denna väg skulle tillskyndas staten genom
förtullning från frilager, vore alltså försvinnande liten.

I afseende å frihamnsfrågan betonades angelägenheten af att
erhålla direkta ordnade sjöväga förbindelser med europeiska och
transmarina länder. Härtill vore frihamnsanläggningar ett medel.
Nyttan af sådana vore dock beroende dels af de vilkor,
som uppstäldes för drifvande af affärsrörelse och industriel
verksamhet inom frihamnen, dels deraf att sjelfva frihamnen
vore i och för sig tjenlig. Man fäste emellertid itppmärksamheten
derå, att de stora omkostnaderna och förutsättningarna
i öfrigt, som kräfdes för en frihamn, vållade att sådana hamnar
kunde komma till stånd endast å ett fåtal platser vid rikets
kuster, medan förhållandet vore ett annat med frilager, hvilka
kunde åstadkommas utan synnerliga kostnader, helst dertill
kunde med erforderliga ändringar användas redan befintliga
magasinsbyggnader.

Vid frågans afgörande bifölls utan votering utskottets hemställan
om utredning i frihamnsfrågan, medan hvad frilagersfrågan
angick, vid anstäld omröstning mellan å ena sidan afslag
å utskottets hemställan och, å den andra, bifall till ett under
öfverläggningen framstäldt yrkande om aflåtande af skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om utredning rörande möjligheten
och lämpligheten af frilagersinstitutionens införande i
Sverige, sistnämnda yrkande samlade pluralitetens röster, eller
47 röster mot 42, som afgåfvos för afslag.

Båda kamrarna hade sålunda dels om frihamnsfrågan fattat
sammanstämmande beslut och dels äfven beträffande frilagersfrågan
beslutit hemställa om en utredning, dervid dock besluten
sins emellan inneburo vissa skiljaktigheter.

Bevillningsutskottet, som alltså hade att söka sammanjemka
kamrarnas olika meningar i sistnämnda fråga, föreslog

1894 ÅRS RIKSDAG.

i sådant afseende att kamrarna ville besluta, att i den skrifvelse,
som skulle till Kongl. Maj:t aflåtas rörande utredning af
frågan om frihamnsanläggningar i Sverige, jemväl skulle framställas
begäran derom, att Kongl. Maj:t måtte låta verkställa
utredning, om och under hvilka vilkor frilagersinstitutionen
lämpligen skulle kunna, utan uppoffringar för statsverket, här
i landet införas, samt derefter till Riksdagen inkomma med de
förslag till lagstiftningsåtgärder, hvartill utredningen kunde
gifva anledning.

Denna hemställan bifölls i båda kamrarna.

Vid föredragning den 5 oktober 1894 af Riksdagens skrifvelse
i ämnet, uppdrogs åt den samma dag tillsatta komitén
att verkställa den utredning och afgifva de förslag, som af
Riksdagen begärts.

KOMITÉN S UPPDRAG.

Det uppdrag, som gifvits komitén, innefattar två skilda
uppgifter. Komitén har att dels utreda, om och under hvilka
vilkor frilagersinstitutionen lämpligen må kunna, utan uppoffringar
för statsverket, här i landet införas, samt afgifva
de förslag till lagstiftningsåtgärder, hvartill utredningen kan
gifva anledning, dels verkställa utredning rörande möjligheten
och lämpligheten af frihamnsanläggningar i Sverige.

Vid den förra delen af uppdraget har sålunda bundits det
vilkor, att af frilagersinstitutionens införande ej skola föranledas
några uppoffringar för statsverket, medan ett sådant vilkor ej
gifvits beträffande frihamnsfrågan. I afseende å frilagersinrättningen
har komitén ock att afgifva de förslag till lagstiftningsåtgärder,
hvartill utredningen kan gifva anledning. Körande
frihamnsfrågan åter har sådant icke uttryckligen ålagts komitén.
Komitén har trott sig fatta sin uppgift i sistnämnda ämne rätt,
då den funnit utredningen böra afse, huruvida erforderliga
förutsättningar finnas för inrättande af frihamnar i Sverige;
huruvida vår industri, handel och sjöfart skola af sådana anläggningar,
i och för sig betraktade, tillskyndas afsevärda fördelar;
huruvida de direkta och indirekta uppoffringar, som föranledas
af frihamnar, möjligen lägga hinder i vägen för att
sådana skola kunna här komma till stånd; äfvensom huruvida
något allmännare intresse och någon större offervillighet
äro att för ändamålet påräkna inom vårt land. Komitén har
tillika, med stöd af hvad vid frågans behandling i Riksdagen
förekommit, utgått derifrån, att den icke skulle öfverskrida
sitt uppdrag, om den, under förutsättning att utredningen
gåfve vid handen att frihamnsanläggningar i Sverige vore både

Komiiéns

uppdrag.

KOMITÉNS UTREDNING.

Komiténs

utredning.

Öfversigt af
utländsk lagstiftning.

möjliga och lämpliga, yttrade sin mening angående det sätt,
hvarpå, och de allmänna vilkor, hvarunder frihamnar borde
här inrättas och rörelsen i desamma drifvas, liksom icke heller
om komitén afgåfve förslag till de härför påkallade lagstiftningsåtgärder,
som i frågans närvarande skick kunna finnas
möjliga och tjenliga att meddela.

Efter att sålunda hafva angifvit den uppfattning, komitén
hyst rörande innebörden af det densamma lemnade nådiga uppdrag,
går komitén att afgifva redogörelse för det sätt, hvarpå
komitén sökt utföra detsamma.

Såsom underlag för den utredning, som komitén så i ena
som i andra hänseendet haft att tillvägabringa, har komitén
till en början låtit utarbeta den redan ofvan omförmälda öfversigten
af lagstiftningen rörande tullupplag0) i vissa främmande
länder. Denna öfversigt omfattar det hufvudsakligaste af hithörande
lagstiftning i Finland, Norge, Danmark, Tyskland,
Belgien och Frankrike samt redogörelse för de förhållanden,
som föranledt upphörandet af de friområden och frihamnar,
som förut varit medgifna inom Osterrike-Ungerns tullområde,
och för vissa nya tullupplagsinstitutioner, hvilka i sammanhang
dermed blifvit der inrättade.

Visserligen lemnades redan i den berättelse om kreditupplag
och frilager, som var bifogad komitébetänkandet i ämnet
af år 1884, redogörelse för en del af de institutioner, hvilka
finnas omförmälda äfven i den här ifrågavarande öfversigten,
men dels hafva de då gällande författningarna angående dessa
institutioner flerstädes aflösts af andra, dels hafva flera nya institutioner
tillkommit, hvilka för komiténs uppdrag äro af framstående
intresse, dels ändtligen borde en mera omfattande framställning
gifvas af hithörande lagstiftning i vissa länder, som
enligt komiténs uppfattning erbjuda vigtiga jemförelsepunkter
med förhållandena i vårt land. Komitén har med afseende härå
ansett tjenligast att föranstalta om eu från sagda berättelse *)

*) Sid. 13.

KOMITÉNS UTREDNING.

fristående framställning af hithörande förhållanden. De källor,
som användts vid densammas utarbetande hafva, utom hvad våra
närmaste grannländer rörer, på begäran af komitén anskaffats,
genom kongl. utrikesdepartementets försorg, af vederbörande
svenske och norske konsuler eller Kongl. Maj:ts beskickningar,
hvarjemte äfven berörda, vid 1884 års komitébetänkande fogade
berättelse i vissa delar tjenat till ledning.

Att här lemna någon sammanfattning af den lagstiftning,
som i öfversigten finnes framstäld, torde icke vara påkalladt;
dock vill komitén framhålla de för ämnets bedömande vigtiga
upplysningar, som synas komitén framgå särskildt af
redogörelsen för dels den danska frilagersinrättningen samt
de olika slagen af tullupplag i Tyskland, dels, hvad angår
frihamnsfrågan, å ena sidan, Köpenhamns och Hamburgs frihamnar
och, å den andra, de så kallade docks-entrepöts i Havre,
hvilka kunna anses såsom typiska exempel på olika slag af
den institution, som, om än stundom föga egentligt, plägar
betecknas med det gemensamma namnet frihamn.

Vidare har det synts komitén erforderligt att erhålla en
öfverskådlig bild af vissa statistiska data rörande omfattningen
och arten af våra handels- och sjöfartsförhållanden, i den mån
de ansetts öfva inflytande på eller komma att påverkas af ett
eventuel inrättande af frilager och frihamnar. I sådant afseende
hafva utarbetats särskilda, komiténs betänkande såsom
bilagor åtföljande statistiska tabeller (Bilagor: II, n:ris 1—6).

Den utredning, som deri innehålles, har afsett i främsta
rummet att undersöka vårt lands handels- och sjöfartsförbindelser
med utlandet (tab. 1 och 4) äfvensom trafiken i de sex
mest betydande hamnarna i riket (tab. 2 och 3) under den
senaste femårsperiod, 1889—1893, för hvilken den officiela
statistikens uppgifter äro att tillgå. Derjemte hafva äfven dels
nederlagsrörelsen (tab. 5), dels ock de under namn åt lastpenningar
samt fyr- och båkmedel (tab. 6) äfvensom hamnafgifter
(tab. 3) från sjöfarten utgående utgifter till stat och kommun
under samma femårsperiod gjorts till föremål för statistisk be -

Statistisk

utredning.

KOMITÉNS UTREDNING.

arbetning-. Till grund för undersökningen ligga de delar af
den officiela statistiken, som innefattas i kommerskollegiets berättelser
rörande dels inrikes sjöfart och handel, dels utrikes
handel och sjöfart, hvarjemte angående fyr- och båkmedlen
primäruppgifter hos generaltullstyrelsen anlitats.

I fråga om de förhållanden, som af den statistiska utredningen
ådagaläggas, anser sig komitén böra här påpeka följande.
Af den i tab. 1 lemnade öfversigt öfver Sveriges direkta
sjöfarts- och handelsförbindelser med främmande länder inhemtas,
att dessa förbindelser till allra största delen äro begränsade
till länderna omkring Östersjön och Nordsjön. Mer än 90
procent af vårt lands hela utrikes sjöfart samt direkta in- och
utförsel belöpa sig nemligen på dessa länder. Bland dem har
i fråga om importen Tyskland den största betydelsen, medan
af exporten den ojemförligt största delen går till England.

Med afseende å förhållandet mellan å ena sidan sjöfarten
på Sverige från dels Tyskland och dels England samt å andra
sidan importen från dessa länder fort]enar att anmärkas, hurusom,
medan tontalet af de från Tyskland ankomna lastade fartygen
i medeltal årligen uppgått till 14-88 procent af sammanlagda
tontalet utaf till Sverige ankomna lastade fartyg, och
värdet af införseln från Tyskland omfattat 32''io procent af
hela importen till Sverige, hafva motsvarande tal med hänsyn
till England utgjort 55-94 procent och 27-46 procent. Detta
förhållande torde ega sin förklaring deruti, att importen från
England företrädesvis består af tyngre och mera skrymmande
gods af förhållandevis mindre värde, såsom till exempel stenkol,
under det att införseln från Tyskland omfattar en mångfald
af lättare, men dyrbarare varor från olika delar af kontinenten
äfvensom af utomeuropeiskt ursprung.

Af huru ringa omfattning Sveriges förbindelser med länder
bortom Nordsjön varit under den period, som redogörelsen
afser, framgår af följande sammanställning:

KOMITÉNS UTREDNING.

	Medelhafs- länderna. I medeltal årl.	Nordamerika och Vestindien. I medeltal årl.	Sydamerika. I medeltal årl.	Australien \ samt de delar afl Asien o. Afrika, som icke ligga vid Medel-bafvot. I medeltal årl.
	st. ton.	st. ton.	st. ton.	st	ton. ''
Ankomna fartyg: med last	(5-7-e 36,857-0	69-2 60*424-8	6-8 4,051-4	4‘8	4,582o
> »i barlast	6-o 2,411-8	— —	lo 551-4	0-4	323-8
\| Afgångna » mediast	204 2 130,925-6	14-6 23*039-0	46o 19,726-8	124-4 73,806-21
» »i barlast	0-2 122-2	4-6 4,192 2	0''6 68 e
Införsel .................. kr.	2,882,400	11,076,800	1,311,400	1,740,200
! Utförsel .................. »	7,517,000	1,233,800	1,059,000	3,650,400

Då emellertid det tillgängliga statistiska materialet endast
afser de direkta förbindelserna, bör det anmärkas, att deri
faktiska förbindelsen mellan Sverige och transmarina länder
helt visst haft betydligt större omfattning än den ofvan angifna.
Hvad särskild! beträffar införseln till Sverige, framgår
detta af en närmare undersökning utaf importen af varor, som
härstamma från tropiska eller andra transmarina länder. En
dylik undersökning är i tab. 4 anstäld med afseende å de mera
betydande bland hithörande varuslag; och inhemtas af denna
tabell, att det hufvudsakligen är Tyskland,. England och Danmark,
som härvidlag tjena oss som mellanhänder. Utvecklingen
under de senare åren visar sig gå i den riktning,
att Tysklands betydelse för vår import växer på de andra
ländernas bekostnad. Af de i tab. 4 behandlade varorna förekommer
någon mera afsevärd import direkt från aflägsnare länder
endast i fråga om oraffineradt socker, som i betydande
qvantiteter införts från Ostindien, Vestindien och Egypten;
renade mineraloljor, hvaraf öfver hälften af hela den importerade
qvantiteten införts direkt från Amerika; samt ofärgad bomull,
som äfven i ganska stor myckenhet direkt importerats från
Amerika. Men i öfrig! har nästan all import af ifrågavarande
artiklar gått öfver Tyskland, England eller Danmark. Huru
mycket som dervid endast transiterat dessa länder eller som

K0M1TENS UTREDNING.

blifvit inköpt i hvart och ett af dem och der varit föremål för
affär, låter sig emellertid med för handen varande statistiska uppgifter
icke utröna. Komitén har genom gjorda förfrågningar
i Stockholm, Göteborg och Malmö sökt att beträffande importen
från Danmark erhålla upplysningar i detta hänseende.
Men från Stockholm och Göteborg har svarats, att sådana
upplysningar af tillförlitlig art icke stått att vinna; och, ehuru
från Malmö visserligen af några importörer derstädes lemnats
en del uppgifter, äro dock dessa ej tillräckliga, för att af dem
skulle kunna dragas någon slutsats med afseende på föreliggande
fråga.

I tab. 2 lemnas en öfversigt öfver den utrikes sjöfarten i
Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Gefle och Sundsvall
under åren 1889—1893 och i tab. 3 en öfversigt öfver både block
utrikes sjöfarten under samma tid i nämnda städer äfvensom
derför uppburna hamna)gifter. Beträffande den utrikes sjöfarten
bör anmärkas, att full öfverensstämmelse icke råder mellan
tab. 2 och motsvarande uppgifter i tab. 3. Denna omständighet
beror derpå, att dels tab. 2, som grundar sig på uppgifter
från tullverket, afser trafiken inom de olika tullkammardistriktcn,
medan uppgifterna i tab. 3, hvilka lemnats af vederbörande
hamndirektioner, gälla sjöfarten i hvar och en af ifrågavarande
hamnar; dels hamndirektionernas redogörelser endast
upptaga fartyg om mer än 10 ton (i Göteborg till och med
inga fartyg om mindre än 15 ton), medan i tullverkets uppgifter
äfven fartyg under 10 ton redovisas; dels slutligen fartyg,
som vid ankomst från eller afgång till främmande land
anlupit olika platser inom riket, i hamndirektionernas uppgifter
redovisas särskildt för hvarje hamn, medan i tullverkets
tabellariska sammandrag fartyg upptagas endast en gång för
hvarje resa, ankommande fartyg på den hamn, der det först
inklareras, och afgående fartyg, om det är barlastadt, på utklareringshamnen,
men om det för last, på den hamn, der den
hufvudsakliga delen af lasten intagits.

För att underlätta bedömandet af arten och omfattningen

KOMITÉNS UTREDNING.

utaf sjöfarten på ofvannämnda sex städer hafva i nedanstående
tabell sammanstälts de i tab. 2 förekommande medeltontaleu,
uttryckta i jemna tusental, utaf de olika grupperna af fartyg,
som under perioden 1889—1893 trafikerat en hvar af ifrågavarande
hamnar.

	Ankomna fartyg.	Afgångna fartyg.
,, t , f . ‘ v. [ ‘ ; ;	Med last	I barlast.	Med last.	I barlast.
Stockholm .....................................................	50 3	6-5	33-8	10 g
Göteborg .......................................................	715	18-9	78-s	13-8
Malmö.........................................................	30?	43-4	23 3	39-2
Helsingborg ........4........................................	12-7	51 G	9-5	4G-»
Gefle...............................................................	108	13o	31o	41-2
Sundsvall.........................................................	3 8	33-8	47''9	1-5 1

Denna sammanställning gifver vid handen, att i Stockholm,
Malmö och Helsingborg importen är större än exporten, medan
i Göteborg och ännu mer i Gefle och Sundsvall exporten öfverträffar
importen.

Med afseende å sjöfarten i de ifrågavarande städerna inhemtas
vidare af tab. 2 och 3 bland annat följande:

Stockholm har sina hufvudsakliga förbindelser med utlandet
på Finland, Ryssland, Tyskland och England, Göteborg
på Norge, Danmark, Tyskland och England, Malmö och Helsingborg
på Danmark, Tyskland och England, Gefle på Tyskland
och England samt Sundsvall på Tyskland, Nederländerna,
England och Frankrike.

Förhållandet mellan inrikes och utrikes sjöfarten i de sex
ifrågavarande städerna angifves af följande tal, utgörande enligt
tab. 3 medeltonnagen i jemna hundratusental för de i inrikes,
respektive utrikes, fart använda fartygen: Stockholm
33-4 : 7-4, Göteborg 5''6 : 207, Malmö 6''3 : 12-9, Helsingborg
3 5: 13t>, Gefle 5-4 : 3t>, Sundsvall Ds : 27>.

Rörande hamnafgifter för fartyg och varor i hvar och eu

Komiténs utredning.

Inhemtade

yttranden.

åt de städer, som förekomma i tab. 3, inliemtas af denna
tabell, att'' i genomsnitt för hvarje ton af de redovisade fartygen
i sådana afgifter erlagts följande belopp, nemligen i
Stockholm 15 öre, Göteborg 21 öre, Malmö 11 öre, Helsingborg
10 öre, Gefle 19 öre, Sundsvall 12 öre.

Af den undersökning, som i tab. 5 är anstäld rörande
uppläggningar å nederlag, framgår att de varor, för hvilka
nederlagsinstitutionen under redogörelseperioden tagits i anspråk,
till större delen utgjorts af mat- och dryckesvaror äfvensom
tobak, samt att i öfrigt uppläggningarna hufvudsakligen
bestått af åtskilliga ämnen och produkter tillhörande textil- och
kemisk-teknisk industri.

Sammanställas uppgifterna i tab. 6 rörande lastpenningar
samt fyr- och bålcafgifter med det i tab. 1 meddelade sammanlagda
tontalet af de i utrikes fart gående fartygen, erhålles
det resultat, att i lastpenningar erlagis 4’4 öre samt i fyr- och
båkafgifter 3 3*7 öre i genomsnitt för hvarje ton af de redovisade
fartygen.

Då komitén inhemtat, att inom Stockholm, Göteborg och
Malmö fråga om anläggning af frihamn i dessa städer vore
föremål för utredning af särskilda af de kommunala representationerna
utsedde komiterade, har komitén vidare och särskild!
med hänsyn till innehållet af 1894 års bevillningsutskotts
uttalande rörande frihamnsfrågan ansett det vara
af vigt att erhålla kännedom om de åsigter och önskningar i
afseende å en blifvande författning om frilager och frihamn,
som hystes af desse komiterade, samt om det intresse och den
offervillighet, som inom dessa kommuner kunde vara att påräkna
för saken, i händelse de allmänna vilkor, under hvilka
frilager och frihamnsanläggningar kunna medgifvas, blefve i
en sådan författning bestämda. Med afseende härå riktade
komitén till nämnde komiterade en begäran om deras yttrande
i ämnet, hvarvid särskildt borde afgifvas svar å nedanstående
frågor:

1. »Hvilken är eder åsigt om det af Kongl. Maj:t vid

KOMITÉNS UTREDNING.

1886 års riksdag framstälda förslag till förordning angående
allmänt frilager?»

2. »Ansen I de i sagda författningsförslag intagna bestämmelser
lämpligen kunna utvidgas till att afse äfven frihamnar?» 3.

»Ansen I att inom eder kommun något allmännare
intresse finnes för frilagers- och frihamnsinstitutionens införande?» 4.

»Böra, enligt eder åsigt, lastpenningarna borttagas?»

5. »Vore en sådan ändring i sättet för fyr- och båkafgifternas
upptagande önskvärd, att dessa afgifter komme att
utgå för lastadt och lossadt tonnage i stället för, såsom nu är
fallet, efter fartygets drägtighet?»

6. »För att en frihamn skall kunna i önskvärd utsträckning
begagnas för skeppsfarten lärer få anses erforderligt, att
der utgående hamnafgifter för såväl fartyg som varor blifva
så litet tryckande som möjligt, äfvensom att hamnafgifterna för
fartyg uttagas för lastadt och lossadt tonnage och ej, såsom
nu, efter fartygets drägtighet. Ansen I att eder kommun är
för sin del böjd för sådana eftergifter och ändringar beträffande
hamnafgifterna för fartyg, i händelse frihamn der komme
till stånd?»

7. »Ansen I att, derest frilagers- och frihamnsinstitutionen
kommer till stånd, innehafvare af koncession att inrätta och
drifva frilager och frihamn böra, efter särskild! tillstånd af
Kong! Maj:t, tillerkännas rätt att utfärda s. k. warrants?»

Med anledning häraf hafva under sistlidne mars månad
skrivelser inkommit dels från den komité, hvilken, sedan Stockholms
stadsfullmäktige beslutit att till handels- och sjöfartsnämndens
förfogande anvisa medel till bestridande af kostnaderna
för utredning om lämpligaste platsen för eu frihamn
för Stockholm samt om sättet och kostnaderna för dess anordnande,
jemlikt nämndens beslut den 15 februari innevarande
år erhållit i uppdrag att verkställa berörda utredning, dels från
den komité, som af handels- och sjöfartsnämuden samt handels 9* -

KOMTTÉNS UTREDNING.

föreningens fullmäktige i Göteborg fått i uppdrag att afgifva
förslag till ändring i gällande bestämmelser beträffande tullbebandlingen
af varor vid import och export, dels ock från den
af stadsfullmäktige i Malmö på framställning af dervarande
hamndirektion tillsatta komité med uppdrag att följa utvecklingen
af frågan om platsen för en blifvande frihamn i Sverige
och att å stadsfullmäktiges vägnar vidtaga alla åtgärder, som
under tiden af komitén kunde befinnas tjenliga för att behörigen
framhålla de förmåner Malmö hamn erbjöde för anläggande af
en frihamn eller frilagersinstitution.

Stockholmskomitén har, under framhållande af den korta
tid, hvarunder den haft att egna sig åt sitt omförmälda uppdrag,
endast vidrört de punkter, som synts ega ett närmare
sammanhang med dess uppdrag. Och har i den från Göteborg
ingångna svarsskrifvelsen den anmärkningen förutskickats, att
komiténs yttrande ej borde betraktas såsom ett dess slutgiltiga
uttalande i ärendet.

Sistnämnda komité framhåller såsom särskildt skäl för inrättande
af frilager och frihamnar den ökade konkurrens, för
hvilken våra köpmän och rederier dels redan blifvit utsatta
genom öppnandet af Köpenhamns frihamn och dels hade att
ytterligare emotse till följd af Nord-Östersjökanalens öppnande.
För att Sverige nu skulle kunna icke blott bekämpa denna
konkurrens utan äfven skapa en ny verksamhet genom reexportrörelse
och transithandel, erfordrades högst väsentliga lättnader
för vår handel och sjöfart, hvilka lättnader vore till gagn äfven
för industri och jordbruk, enär genom den ökade trafik, som
deraf vore att förvänta, äfven skapades en utvidgad och billigare
export för industriens och jordbrukets alster. Att utaf
de båda till införande nu ifrågasatta institutionerna frihamnen
erbjöde åtskilliga fördelar framför frilagret, äfven om detta
anordnades i den omfattning, att inom detsamma fabriksrörelse
kunde idkas, syntes komitén ovederläggligt; men af rent ekonomiska
skäl kunde frihamnar ej anläggas på många platser,
förr än den handelsverksamhet, som af dylika inrättningar

KOMITÉNS UTREDNING.

företrädesvis vore i behof, ernått en större utveckling än den
nuvarande. Vid sådant förhållande vore det för rikets handel
af synnerligen stor vigt, att tillstånd erhölles till inrättande af
frilager, hvilka borde kunna inom kort tid och utan jemförelsevis
stora kostnader anordnas, om ock i en framtid för en fortsatt
utveckling af vår handel inrättande af frihamn i någon
eller några af våra större sjöstäder borde komma att blifva
ett oafvisligt behof.

Hvad angår en hvar af de här ofvan omförmälda frågorna,
har beträffande 1886 års förslag till förordning angående allmänt
frilager anförts från Göteborg, att de i detta förslag intagna
bestämmelser för frilagers inrättande och anordnande
ansåges synnerligen lämpliga, dock att tillstånd till inrättande af
frilager borde i hvarje särskilt fall meddelas af Kongl. Maj:t
och icke af generaltullstyrelsen, som deremot borde lemna de
närmare föreskrifterna rörande frilagrets anordnande och hvad
dermed kunde ega sammanhang; hvarjemte och då vid sådan
fabriksrörelse, som borde kunna inom frilagersområdet idkas,
jemväl qvinlig arbetskraft vanligen användes, förbudet mot
qvinnors tillträde till frilager lämpligen borde ur förslaget utgå.
Malmökomitén har visserligen förmält sig icke hafva varit i
tillfälle att ingå i någon närmare granskning af ifrågavarande
förslag, men dock uttalat sitt principiela gillande deraf.

För lämpligheten af att de i nyssnämnda förslag för frilager
ifrågasatta bestämmelser utvidgas till att afse äfven frihamnar,
föreligga uttalanden från Göteborg och Malmö, grundade
på den likhet, som förefinnes mellan de båda institutionerna.
Från Göteborg betonas särskild!, lämpligheten deraf att
ett frilager genom tilläggande af erforderligt vattenområde må
kunna, derest belägenheten sådant medgifvor, förvandlas till frihamn.
I Malmö har man såsom förutsättning för en gemensam
lagstiftning framhållit, att de ytterligare lättnader i andra afseenden
än hvad tullen angår, hvilka äro nödvändiga för att en frihamn
skall komma till stånd och kunna biira sig, genom annan
lagstiftning erhållas.

KOMITÉNS UTREDNING.

Frågan huruvida inom samhället funnes något intresse för
frilagers- och frihamnsinstitutionernas införande har af Stockholmskomitén
besvarats jakande. Enligt hvad bemälda komité
hade sig bekant, omfattades frågan om dessa institutioners införande
på skilda håll inom affärsverlden i Stockholm med lifligt
intresse, ehuruväl i frågans dåvarande läge, innan sättet och
vilkoren för nämnda inrättningars verksamhet blifvit bestämda
samt kännedomen derom vunnit allmännare spridning, det vore
omöjligt att mera bestämdt yttra sig om graden af detta intresse.
Götehorgskomitén har i denna fråga inhemtat dervarande
börssällskaps yttrande och med stöd deraf meddelat,
att inom Göteborg allmänna meningen syntes vara den, att
frihamn borde söka åstadkommas samt, om detta af ekonomiska
eller andra skäl ej inom närmaste åren kunde ega rum, frilager
med det snaraste derstädes inrättas. I Malmö har man,
enligt hvad af omförmälda komités yttrande inhemtas, insett behofvet
af frilager redan till följd af grannskapet till Köpenhamn,
hvars af staten i hög grad gynnade frilager vid flere tillfällen
af köpmän i Malmö måst anlitas för ompackningar eller andra
förändringar af varor, som från utlandet anländt till Malmö i
det skick, att de icke utan stor förlust kunnat tullbehandlas.
För öfrig! hänvisar denna komité till det intresse för frilager
och frihamn, som inom stadsfullmäktige och hamndirektionen
i Malmö yttrat sig genom motioner under åren 1881, 1888 och
1894 samt framför allt genom stadsfullmäktiges beslut den 6
februari 1891 att inbjuda till täflan om förslag till ny hamnanläggning
i Malmö. Programmet för denna täflan hade afsett
en hamn för oceanångare, försedd med alla nutidens beqvämligheter
för lossning och lastning; men derjemte skulle
anordningarna i den nya hamnen afse inrättande af frihamn
derinom, så snart lagstiftningen det medgåfve. I år hade stadsfullmäktige
anslagit medel för omarbetande af det förslag, som
vid täflingen erhållit första priset.

Beträffande de afgifter, som betunga den utrikes sjöfarten,
har Stockholmskomitén, ehuru den icke ansett frågan

KOMITÉNS UTREDNING.

härom direkt sammanhänga med dess uppdrag, likväl i sjöfartsnäringens
intresse icke velat lemna tillfället obegagnadt
att såsom sin åsigt uttala, att en varaktig förbättring i denna
närings läge icke läte sig genomföra, med mindre trycket
af dessa afgifter väsentligen mildrades. Sålunda borde lastpenningarna
helt och hållet afskrifvas. Uttalanden i samma
riktning föreligga äfven från de båda öfriga städerna. Göteborgskomitén
meddelar att densamma vändt sig till handelsoch
sjöfartsnämnden samt handelsföreningens fullmäktige i
Göteborg med anhållan att genom dessa korporationers
försorg framställning måtte göras hos Kongl. Maj:t om aflåtande
till innevarande års Riksdag af proposition om lastpenningarnas
upphörande från och med år 1896. Till stöd för
denna anhållan hade komitén särskildt framhållit den konkurrens,
för hvilken vår handel och sjöfart skulle blifva utsatt
till följd af öppnandet af Köpenhamns frihamn och NordÖstersjökanalen.
Genom lastpenningarnas borttagande vunnes
visserligen icke på långt när all den lättnad för vår sjöfart,
som vore erforderlig, för att vårt land skulle kunna med framgång
möta konkurrensen af våra grannländer; men denna reform
vore dock det första vigtiga steget för att sätta oss i
stånd att upptaga denna konkurrens. Vidare yttrar denna
komité i förevarande fråga att, huru än lagbestämmelserna i
öfrigt vore affattade för att lätta och befordra vår sjöfartsrörelse,
så vunnes nog dermed föga, om ej samtidigt en betydlig
nedsättning gjordes i de afgifter, som nu betungade
denna rörelse. Malmökomitén ser i lastpenningarna en grundskatt
på sjöfarten, emedan de direkt ingå till statsverket utan
att representera något bestämdt statsbehof eller användas för
något bestämdt ändamål. Äfven om sjöfarten i första hand
drabbades af denna beskattning, blefve det likväl varukonsumenterna
och varuafsändarne, som i sista hand finge bära
tungan; och då det ojemförligt största tonnaget af svensk sjöfart
användes för export, blefve således lastpenningarna i väsentlig
grad eu exportskatt.

KOMITÉNS UTREDNING.

Äfven för en nedsättning af fyr- och båkafgifterna hafva
alla tre komitéerna uttalat sig. Ett borttagande af dessa avgifter
är enligt Göteborgskomiténs tanke ej att för närvarande
förvänta; men den lindringen borde åtminstone kunna erhållas,
att afgifterna beräknades efter lastadt och lossadt tonnage i
stället för efter fartygets hela drägtighet, samt att vid denna
beräkning afgiften ej i något fall finge öfverstiga fartygets
beräknade drägtighet (netto-registertonnage). Ett skäl för en
dylik beräkning förmenas ligga deri, att afgiften visserligen
utgöres af fartygets egare, men af denne pålägges varuafsändaren
eller emottagaren i form af ökad frakt, hvarföre afgiften
måste anses indirekt trycka handeln. Vidare, då fyrar och sjömärken
äro till nytta äfven för örlogsfartyg, lustfartyg och
fartyg, som ej anlöpa svensk hamn, och hafva en internationel
och humanitär betydelse, borde ej sjöfarten på Sverige bestrida
allt för stor del af kostnaden för dessa inrättningar. I den
nu gällande beräkningsgrunden ser denna komité en af de
väsentligaste orsakerna dertill, att Sverige nästan är i fullständig
saknad af direkta transatlantiska förbindelser. Från
Malmö utfalas den bestämda åsigt, att trafik med oceanfartyg
i en frihamn derstädes är otänkbar, så länge fyr- och båkafgifter
upptagas efter nu gällande grundsatser, och endast
kan komma till stånd, om dessa afgifter dels utgå för lastadt
och lossadt tonnage, och dels blifva väsentligt nedsatta, emedan
i annat fall trafiken med större fartyg skulle draga sig till
Köpenhamn, der sådana afgifter icke alls förekomma.

Beträffande de till kommunen utgående hamnumgälderna
och de eftergifter, som staden skulle befinnas villig att medgifva
i fråga om dessa umgälder, derest en frihamn derstädes
komme till stånd, säger sig Stockholmskomitén hysa den föreställningen,
att, om kommunen beslöte sig för de omkostnader,
som vore förenade med inrättandet af en frihamn, den icke
skulle draga i betänkande att äfven göra de uppoffringar uti
ifrågavarande hänseende, som kunde kräfvas, för att frihamnen
skulle medföra all den nytta, som dermed afsåges. Göteborgs -

KOMITÉNS UTREDNING.

komitén yttrar såsom sin åsigt att, om afgifterna till kronan
komme att utgå efter lastadt och lossadt tontal, staden svårligen
skulle kunna hafva något emot att beräkna hamnafgifterna
efter samma grund, samt vidare att hvarje åtgärd till lindring
i hamnafgifterna derstädes, som med afseende å stadens
behof af inkomster för utförandet af sina hamnbyggnader
och hvad dermed hade sammanhang kunde tid efter annan
låta sig göra, också skulle komma till stånd. Äfven Malmökomitén
anser att kommunen, om den bestämmer sig för frihamns
anläggning, måste inrymma största möjliga lättnader i
afseende å hamnafgifterna för fartyg och sättet för dessas
uttagande.

Införandet af s. k. warrants har utaf alla tre komitéerna
förordats. Göteborgskomitén hänvisar särskildt på förhållandena
i detta hänseende i Hamburg, Bremen och Köpenhamn.

Förutom de yttranden, för hvilka nu blifvit redogjordt,
har komitén äfven fått emottaga en skrifvelse från ett i Göteborg
stiftadt sällskap, benämndt Göteborgs frihamnssällskap.
I denna skrifvelse anföres såsom ett bevis derpå, att inom
Göteborg ett större allmänt intresse finnes för frihamnsinstitutionens
införande, den omständighet att, sedan inbjudning till
bildande af ifrågavarande sällskap utgått den 25 februari innevarande
år, redan den 14 derpå följande mars såsom medlemmar
i sagda sällskap tecknat sig köpmän, näringsidkare
med flere till ett antal af 339 personer.

KOMITÉNS UTLÅTANDE OCH FÖRSLAG.

Komiténs
utlåtande
och förslag.

Fri lagersfrågan.

Efter denna redogörelse för den förberedande utredning,
som åstadkommits, öfvergår komitén till att för egen del afgifva
utlåtande i ämnet, dervid först till besvarande upptages spörsmålet,
huruvida frilagersinstitutionen lämpligen må kunna, utan
uppoffringar för statsverket, bär i landet införas.

I detta afseende fordras till en början att göra för sig
klart om af frilagersinstitutionen, i och för sig betraktad,
kunna förväntas verkliga fördelar för Sveriges handel och näringar,
samt derefter att tillse huruvida af denna institution till
äfventyrs skulle kunna befaras olägenheter af den betydenhet,
att fördelarne, der de erkännas vara för handen, likväl finnas
böra lemnas å sido.

I den ofvan meddelade redogörelsen för de förslag, som
tid efter annan väckts om införande af denna institution i vår
tullagstiftning, samt för den behandling dessa förslag rönt inom
Riksdagen finnas redan omförmälda de vigtigaste af de skäl,
som kunna anföras såväl för som emot en sådan anordning.
En framställning häraf skulle således endast innebära ett upprepande
af hvad förut omnämnts, hvarföre komitén genast kan
fortgå till att angifva sin ståndpunkt i frågan.

Komitén är öfvertygad att för den enskilde affärsmannen,
som idkar handel med eller i hvars rörelse ingår användandet
af utländskt tullpligtigt gods, nyttjandet af frilager erbjuder afsevärda
fördelar. Angående beskaffenheten af dessa må här erinras,
att frilagershafvaren är befriad från att erlägga tull för
de varor han intagit, förr än dessa utgå från upplaget till
afsättning inom landet. Hans driftkostnader blifva härigenom
billigare. Någon ränta å förskotterad tull behöfver ej af honom
beräknas. Han vinner väsentlig lättnad i afseende å varornas

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frilageiisfragan.

tullbehandling, hvilken eger rum utan att dessa derförinnan föras
från frilagret, och kan, särskildt derest affären afser transithandel
och export, bespara sig kostnaderna för magasinering på skilda
platser af dels oförtulladt utländskt gods, dels förtulladt, tullfritt
och inhemskt gods. Han är för gods, som intages å frilager, befriad
från föregående undersökning från tullverkets sida. Och
vidare kan han — och häri ligger den vigtigaste fördelen — fritt
sköta sina varor å frilagret, der ompacka och dela dem i mindre
kolly, blanda och sammansätta dem med dit intaget inhemskt
eller förtulladt gods, förarbeta godset m. in. Behofvet
att vidtaga sådana åtgärder är för öfrigt ingalunda, såsom
man velat påstå, begränsadt till handeln med manufakturvaror.
Äfven den stora handeln, handeln med kolonialvaror, kan af
frilagret hemta afsevärdt gagn. Ty det är icke händelsen,
att för denna handel nederlagsrätten är tillfyllestgörande. Så
är det, till dömes, för importören af kaffe af vigt att kunna
fördela balarne i mindre partier, sortera varan och blanda
olika slag med hvarandra. Äfven om bestämmelserna angående
nederlaget blefve underkastade revision i ett eller annat
afseende, och behofvet deraf erkänner äfven komitén, skulle
nederlagsrätten likväl icke kunna ersätta frilagersinstitutionen.
Med nederlagsrätten är en föregående undersökning af varorna
ovilkorligen förbunden, och godsegaren har en mycket inskränkt
rätt att förfoga öfver godset. Borttoges föreskriften
om varornas undersökning, och öppnades för godsegaren möjlighet
att å nederlaget friare behandla sitt gods, finge man i
sjelfva verket ett frilager, men icke ett nederlag, hvars bibehållande
till namnet endast vore egnadt att förvilla. Sin
största betydelse måste frilagret, till följd af sin natur, ega
för transithandeln; för den grosshandelsrörelse, som består i
att intaga stora partier varor för att i mindre poster sprida
dem till konsumtionsorterna; samt för tillverkning för export
af sådana varor, vid hvilkas bearbetande eller kompletterande
utländska ämnen erfordras eller hvaraf vissa delar måste hemtas
från utlandet.

10*

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frilagersfrågan.

Deraf att genom frilagret handeln och industrien utvecklas,
följer att sjöfarten, som förmedlar varuomsättningen länderna
emellan, bör i samma mån erhålla ökadt tillfälle till frakter
och således äfven den, om frilager komma till stånd, antagligen
gå gynnsammare förhållanden till mötes.

Då härtill kommer den vigtiga omständigheten, att i vissa
af våra grannländer, hvilka äfven äro våra konkurrenter, och
särskildt i Danmark, för transit- och reexporthandeln synnerligen
gynnsamma tullinstitutioner finnas och i betydlig utsträckning
begagnas, efter hvad man kan antaga såsom visst, just
för afsättningen på Sverige, synes det ingalunda vara i statsekonomi^
hänseende välbetänkt att icke bereda äfven vårt näringslif
tillfälle att tillgodogöra sig de fördelar, som kunna vinnas
genom frilager. Tillika får det icke förbises, att frilagers inrättande
begärts redan för åtskilliga år tillbaka af målsmän
för köpmannakårerna i Göteborg och Malmö; att, då frågan
förekommit inom Riksdagen, den vid olika tillfällen vunnit
majoritet inom både Första och Andra Kammaren och endast
ett mycket obetydligt röstetal vållat dess fall; samt att, enligt
hvad ofvan nämnda yttranden till komitén synas gifva vid
handen, hos affärsmän i landets tre största städer intresset för
frilagersinstitutionens snara införande är lifligt. Våra affärsmäns
kraf på erhållande af tillfälle att af frilager sig begagna lärer
också böra betecknas såsom mycket billigt. De kunna med skäl
fordra att icke undanhållas ett medel att bestå i konkurrensen,
om hvars gagn i andra länder de hafva erfarenhet. Och för
öfrigt måste redan medvetandet, att de icke äro satte i samma
fördelaktiga ställning, som deras konkurrenter, verka förlamande
på deras företagsamhet.

Frilagersinstitutionens införande bör dock uppenbarligen
icke ifrågakomma under annan förutsättning än att fördelarne
deraf icke öfvervägas af olägenheter, hvilka icke kunna undanrödjas.
Huruvida detta är händelsen, skall komitén nu undersöka.

Det har inom Riksdagen uttalats farhågor, att genom medgifvandet
att anlita frilager tullinkomsterna skulle minskas samt

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frilagersfrIgan. 75

det skydd för vår industri, som afsetts med vissa nu gällande
införseltullar, komma att äfventyras. Härvid har man särskildt
fäst vigt dels vid den omständigheten, att för de varor,
vid hvilkas förtullning vigtafdrag ej finge ske för omslag, inlägg
m, m., en del af de afsedda tullafgifterna skulle kunna
undgås, derigenom att godset å frilagret befriades från detta
emballage och fördes till förtullningslokalen utan något eller
med allenast ett mycket lätt omslag, dels vid det lättare tillfälle
till smuggling, man ansåge förefinnas vid ett frilager.

Komitén har redan i inledningen till detta betänkande angifva
sin ståndpunkt i afseende å det mål, som bör eftersträfvas
beträffande den tekniska anordningen af tullbeskattningen.
Tullafgifterna böra principielt uttagas endast för varor,
som komma till förbrukning inom landet och så nära tiden för
denna förbrukning som möjligt. Mot detta mål är just frilagersinstitutionen
en väg. Och hvad angår det reda syftet
med tullars åsättande, det må nu anses ligga företrädesvis i
beredande af skydd åt landets näringar eller förnämligast i
anskaffande af inkomster åt staten, så lider detta syfte icke
något afbräck genom frilagersinstitutionen såsom sådan. Det
syftet skall regleras genom tulltaxan, hvars särskilda tullsatser
böra sättas till de belopp, som af omständigheterna betingas,
och hvilken vid varuinförsel från frilagret öfver dess strängt
bevakade gräns tillämpas på samma sätt som vid den direkta
varuinförseln från utlandet. Så fullständigt är detta fallet, att
inhemskt och förtulladt utländskt gods, som ingår till frilagret,
derigenom ikläder sig egenskapen af oförtulladt utländskt gods
och alltså skall vid återinförsel från frilagret undergå enahanda
tullbehandling, som derå direkt från utlandet intaget gods skall
vid uttagning från frilagret underkastas. Frilagret innebär
således egentligen ett förskjutande af landets tullgräns; men
vid sådant förhållande bör det icke, bvilka åsigter man än
omfattar beträffande det reela syftet med tullars åsättande,
möta någon principiel invändning att i fråga om förfogandet
öfver tullpligtigt gods, innan det utgår till afsättning inom

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frilagersfrågan.

landet, medgifva de lättnader, som innefattas i begreppet frilager.
Då komitén alltså icke kan biträda en uppfattning, som
ginge derpå ut att, äfven om ifrågavarande lättnader kunde
till gagn i vigtiga afseenden åstadkommas utan att tullkontrollen
äfventyrades, man likväl till följd af ofvan nämnda farhågor
borde helt och hållet afvisa tanken på frilagersinstitut.
ionens införande, innebär emellertid detta icke att densamma
enligt komiténs mening borde medgifvas utan några begränsningar.
Tvärtom hyser komitén den bestämda åsigt, att i vissa
vigtiga hänseenden afvikelser från den allmänna regeln påkallas
ej mindre beträffande de varuslag, som må på frilager intagas,
än äfven i fråga om den rörelse, som må der idkas.

Hvad nu särskildt beträffar den gjorda anmärkningen rörande
undgående af tull å emballage, der tulltaxan bestämmer bruttoförtullning,
har denna anmärkning synts komitén giltig, dock
icke såsom en anmärkning mot frilager sinstitutionen sjelf, utan så
att förstå, att den bör föranleda till ändrade bestämmelser i
tulltaxan, så vidt angår de rubriker, som af anmärkningen
drabbas. Den erinran är väl sann, att varuegaren äfven nu
har tillfälle att före varornas införsel i riket vidtaga de ompackningsåtgärder,
hvarom här är fråga, och på detta sätt
kringgå tulltaxans bestämmelser i ämnet. Sådant sker i sjelfva
verket i ganska stor omfattning. Särskildt vissa manufakturvaror
inkomma och förtullas utan omslag, medan de kartonger
och dylikt, hvari de utbjudas i detaljhandeln, förtullas för sig,
ett förpackningssätt, som är kändt under namn af det ryska.
Det får dock ej nekas, att ett sådant förfarande kan i mycket
större utsträckning anlitas, derest ompackningen, på sätt händelsen
skulle blifva genom frilagers inrättande, kan ske på samma
plats som tullbehandlingen eger rum, än om den måste verkställas
å ort utom landet. Den besparing af tullumgäld er, som
importör kan genom dylika ompackningar tillvinna sig, är
också för vissa af de varor, rörande hvilka tulltaxan innehåller
föreskrift om förtullning brutto, så pass betydande, att den
inbjuder till att af honom eftersträfvas. Enligt hvad komitén

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frilagersfrågan.

inhemtat ingår omslagens vigt i sagda varors bruttovigt i
allmänhet med omkring 20 å 25 procent och lägst med 5
procent.

Ifrågavarande anmärkning bör dock, såsom redan antydts,
ingalunda föranleda till att förkasta frilagersinstitutionen. Deremot
anser komitén att, derest denna kommer till stånd, i sammanhang
dermed böra vidtagas de ändringar i tulltaxan att,
jemte borttagande vid vissa rubriker af vid dem meddelad föreskrift
att vid varans förtullning afdrag ej får göras för vigt
af omslag, askar, inlägg m. m., tullsatserna vid dessa rubriker
erhålla en motsvarande förhöjning. Denna ändring anser komitén
nödvändig till förebyggande af att, genom frilagrets användande
till ompackningar i ofvan angifna syfte, vare sig staten
lider minskning i tullinkomster, eller det med införseltullarna afsedda
skyddet för de inhemska näringarna förringas, eller orättvisa
uppstår för de importörer, som utan begagnande af frilager införa
sina varor. Till upplysning om hvilka förändringar i tulltaxan,
som häraf skulle föranledas, hafva, på begäran af komitén, öfverinspektoren
och tullförvaltaren vid härvarande packhusinspektion
utarbetat den detta betänkande vidfogade promemoria i
ämnet (bil. A), till innehållet hvaraf komitén, som ansett det
icke tillkomma sig att afgifva detaljeradt förslag till förevarande
ändringar, får här hänvisa.

Ännu i ett annat fall skulle emellertid staten genom frilager
kunna lida minskning i tullafgifter samt frilager i öfrigt kunna
gifva anledning till anmärkningar af nyss antydda art. Det
kunde ifrågakomma att inom frilager konsumerades lifs- och
njutningsmedel samt begagnades andra till personligt bruk afsedda
artiklar, för hvilka, om frilager ej funnits, tull måst
erläggas. Med afseende härå har komitén ansett bestämdt förbud
böra meddelas mot att inom frilager till förtäring eller
eljest till personligt bruk använda andra än inhemska samt
utländska tullfria eller vederbörligen förtullade varor.

Hvad härefter angår farhågan för att vid frilager tillfälle
till smuggling lättare skulle erbjuda sig än vid den direkta

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frilagersfrågan.

varuinförseln, finner komitén en sådan farhåga icke befogad.
Just motsatsen torde vara fallet. Det hvarken har ifrågasatts
eller kan förutsättas annat, än att frilagret skall vara fullständigt
afspärradt från kringliggande område. Hela inrättningen skall
stå under tullverkets kontroll. Inga personer skola få hafva
sin bostad inom frilager. Alla in- och uttagningar af varor
skola ske under direkt tillsyn af tullbetjente genom bestämda
in- och utgångar och under iakttagande af vissa
formaliteter. För frilagers inrättande måste vidare fordras
särskildt tillstånd. Den profvande myndigheten har dervid att
uppställa hvilka vilkor den finner af nöden för tullverkets
säkerhet. Sagda farhåga synes således innebära en icke berättigad
misstro mot den myndighet, å hvilken afgörandet af
dessa frågor bör ligga. I betraktande af de kontrollföreskrifter,
som meddelas beträffande frilager, lärer det alltså kunna med
fog påstås, att större svårigheter skola möta för insmuggling
af tullpligtiga varor från frilager än öfver tullgränsen i öfrig!,
hvilken helt naturligt icke kan i lika mån bevakas. Erfarenheten
från andra länder bekräftar detta, och särskildt har,
enligt hvad komitén inhemtat, det köpenhamnska frilagret icke
medfört någon olägenhet i förevarande afseende. Vid redogörelsen
för de särskilda bestämmelserna i det förslag till
författning i ämnet, komitén framställer, blifver komitén i tillfälle
att närmare omförmäla beskaffenheten af de kontrollföreskrifter,
hvilka komitén anser böra till förebyggande af underslef
gälla vid svenska frilager.

• Från frilagrets motståndare har vidare det påståendet framkastats,
att den industriela verksamhet, som bedrefves inom
frilagret, skulle, arbetande under gynnsammare förhållanden
än den inhemska industrien för öfrigt, vålla afbräck i afsättning^
af dennas alster inom landet. Detta påståendes riktighet
kan komitén dock icke erkänna. Frilagret, som direkt
gynnar den svenska industrien genom att bereda de för export
sträfvande grenar af densamma, som hafva behof af utländska
råämnen eller tillsatser, billigare produktionskostnader, uppträ -

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frilagersfrågan.

der nemligen icke på den inhemska marknaden såsom medtäflare
till denna industri. Ty de produkter, som å frilagret
med begagnande af visst utländskt material bearbetas eller
fullbordas, komma, vid det förhållande att tullen å det färdiga
fabrikatet bör vara och i regel också är högre än å deri ingående
råvaror och halffabrikat, att afyttras icke inom, men
utom landet, hvilket är helt naturligt, då ju i annat fall tull
skulle erläggas för den färdiga varan och ändamålet med dennas
tillverkning å frilagret vara förfeladt.

Derest emellertid i något särskildt fall den färdiga varan
enligt tulltaxan vore belagd med lägre tull än de vid varans
framställande nödiga ämnen, eller ock den färdiga varan
vore tullfri, men tull vore satt å de i densamma ingående materialierna,
så skulle visserligen den, som å frilagret tillverkade
en sådan vara, äfven med hänsyn till dennas afsättning
inom riket, komma i gynnsammare ställning och njuta billigare
produktionsvilkor än den, som tillverkade varan inom
landet utanför frilagret. Så vidt komitén kunnat utröna,
är detta enligt den svenska tulltaxan förhållandet endast beträffande
boktryckerialster, i det nemligen böcker äro tullfria,
medan boktrycksfärg och tryckpapper äro med tull belagda.
Ehuru komitén håller före att någon fara icke till följd häraf
skulle vara för handen, om ett förbud mot anläggning och
drifvande af boktryckeri inom frilager lemnades å sido, har
komitén dock, på det att icke frilagret i något fall må kunna
komma att, i strid mot sitt ändamål, bereda tillfälle till eu illoyal
konkurrens, ansett ett förbud i sådant hänseende böra
meddelas.

I ett visst samband med sist berörda invändning, står den
under frilagersfrågans behandling inom Riksdagen framstälda
anmärkning, hvilken grundar sig på föreställningen, att frilagret
skulle varda en välkommen upplagsplats för utlandets
öfverproduktion, i synnerhet af manufakturvaror och kram,
hvaraf landet skulle till skada för den inhemska industrien
öfversvämmas. Mot dem, som framställa denna anmärkning,

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frilagersfrågan.

må emellertid erinras att, på sätt förut påpekats, tulltaxans
bestämmelser icke i något afseende eftergifvas vid frilagrets
gräns mot inlandet. Afsättas dessa varor inom landet, betalas
således för desamma tull, liksom om de direkt införts. Och
någon olägenhet af att de, innan de ingå till förtullning, hållas
upplagda på ett frilager härstädes, lärer svårligen kunna utfinnas.
Det synes för öfrigt icke heller lätt att inse, hvilken
fördel skulle vinnas af att bekosta införsel af sådana
varor, innan detta visat sig behöfligt, och i afvaktan derpå
hålla dem, mot gäldande af magasinshyra eller andra omkostnader,
upplagda å frilager. Genom ompackningar i andra
emballage skulle, enligt hvad komitén redan antydt, någon
tull icke kunna inbesparas. Säkerligen skulle hitförandet
af dylika varor, hvilka väl endast ingå såsom styckegods å de
reguliert trafikerade ångbåtslederna eller å jernväg och ångfärja,
med fullt ut lika stor fördel ske allt efter som de beliöfdes
för afsättning inom landet.

Frågan om frilagrens nyttjande för utländska manufakturvaror
har dock äfven en annan sida. Den faran läge, har man
invändt, nära till hands, att å frilagren skulle hållas proflager
af dylika varor, hvilka der kunde i detalj afyttras. Denna
fara kan dock genom lagbestämmelser förebyggas. Komitén
anser det nemligen böra, i öfverensstämmelse med hvad i vissa
främmande författningar skett, förbjudas att å frilager idka
detaljförsäljning af eller så kallad minuthandel med varor från
bod eller annat upplagsställe, der varorna finnas upplagda eller
prof derå förevisas. För öfrigt bör den anmärkning här förutskickas,
att enligt komiténs förslag i ämnet lokal inom frilager ej
må upplåtas till annan än den, som blifvit såsom frilagershafvare
godkänd. I strid mot gällande traktater med främmande makter,
kan väl icke utländsk undersåte, som undfått rätt att här i
riket idka handel eller annan näring, förbjudas, på den grund
att han är utländing, att nyttja frilager. Men vid den pröfning
af personens lämplighet, som enligt komiténs förslag skulle
af myndighet företagas, bör tagas i öfvervägande jemväl, huru -

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frilagersfrÅgaN.

vida mot den rörelse, som denne vill å frilagret idka, kan vara
något att anmärka. Och finnes frilagersrätt, som redan medgifvits,
brukad till sådant proflager med detaljförsäljning, går
frilagershafvaren sin rätt förlustig. Invändningen föranleder
alltså icke heller i denna del till förkastande af frilagersinrättningen,
men till lagstiftningsåtgärder angående densamma.

Man har vidare mot frilagren anmärkt, att dessa skulle
blifva hvad man kallat »utländska småkolonier». Ty, har man
sagt, intet hindrade att använda utländske arbetare inom frilagren.
Någon särskild anledning till det antagandet, att utländingar
skulle anlitas mer vid arbeten inom frilager än vid
industriela anläggningar eller arbeten å andra orter inom riket,
synes dock icke förefinnas, hvarföre anmärkningen icke lärer
kunna tillerkännas något berättigande. För hvarje frilager skall
för öfrigt, enligt hvad komitén föreslår, finnas ett af generaltullstyrelsen
faststäldt reglemente, deri, bland annat, skall bestämmas
om behörigheten att förrätta arbete inom anstalten. Det blir
alltså vid fastställandet af detta reglemente tillfälle att pröfva,
huruvida några särskilda vilkor i afseende å arbetares användande
finnas böra uppställas. Härvid kan man, i likhet
med hvad rörande vissa tullupplag i andra länder finnes
föreskrifvet, stadga att inga andra arbetare må varda inom
frilagret anstälda än sådana, som godkänts af vederbörande
tullmyndighet vid anstalten.

En annan anmärkning mot frilager afser, att den industriela
verksamheten derinom skulle lida en inskränkning, så till
vida att qvinrtor ej kunde få användas å frilager. Visserligen
har detta förr varit förbjudet i Danmark, och äfven 1886
års svenska förslag till förordning om allmänt frilager upptog
förbud mot tillträde för qvinno!''. Emellertid har man numera
i Danmark medgifvit sådant tillträde, utan att, enligt
hvad komitén inhemtat, deraf försports några af de olägenheter
i kontrollhänseende, som tillförene deraf befarats. Med
afseende härå och då vederbörande tulltjensteman skulle ega
rätt att låta verkställa besigtning å eu hvar utgående, eu hell* -

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frilagersfrågan.

sigtning, som å qvinnor naturligen skulle, med tillämpning af
stadgande i § 151 tullstadgan, verkställas af qvinna, anser
komitén icke behöfligt att förbud gifves mot användandet af
qvinnor såsom arbetare å frilager. Angående särskilda kontroller
vid qvinliga arbetares anställande kunna för öfrigt närmare
föreskrifter meddelas i anstaltens reglemente.

Beträffande de slag af varor, som skulle få på frilager intagas
till uppläggning eller behandling, har med mycken skärpa
invändts, att frilagren skulle kunna i stor omfattning begagnas
till upplag af spannmål utöfver det verkliga behofvet och således
kunna tjena till underlättande af spekulationer i denna
vara, i synnerhet vid tider, då tullförhöjningar antoges vara
förestående.

Utan uppgifvande af frilagerstanken kan man naturligen
utesluta från frilager vissa varuslag, blott man icke går ända
derhän att förbjuda intagning af sådana varor, hvilka kunna
i större skala blifva föremål för den transithandel och exportrörelse,
i hvilkas framkallande och utveckling frilagrets väsentliga
syfte måste ses. Hvad nu spannmål beträffar, drabbar den
framstälda anmärkningen derom äfven nederlagsinrättningen.
Också hafva förslag varit framstälda om förbud mot spannmåls
läggande å nederlag. Utan att här ingå på de orsaker, som föranledt
att dessa förslag icke vunnit framgång, anser komitén anmärkningen,
i hvad den afser frilager, förtjent af afseende, då i
komiténs tanke intet giltigt skäl kräfver frilagersrätt för denna
vara, medan åter ett medgifvande att anlita frilagren derför
skulle kunna minska afsättningstillfällena för den svenska spannmålen
och nedtrycka prisen derå för våra jordbrukare äfvensom
under vissa förhållanden bereda tillfälle till för statsverket förlustbringande
spekulationsaffärer. Komitén har visserligen icke
förbisett, att detsamma kan till en viss grad blifva förhållandet
äfven genom användande af danska hamnar, der stora myckenheter
spannmål kunna inemot tiden för en i Sverige beramad
tullförhöjning samlas och i sista ögonblicket inkastas på den
svenska marknaden. Från grannlandet lärer dock en sådan

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frtlagersfrågan.

spekulationsaffär icke kunna bedrifvas i samma omfattning
och med samma lätthet som från ett inom riket befintligt
frilager, och af den omständighet, att den icke kan helt och
hållet förebyggas, följer ej att icke den svenske lagstiftaren
bör söka, så vidt han har att råda, förekomma att genom
en svensk institution landets jordbruksnäring må kunna tillskyndas
skada. Komitén har alltså i sitt förslag från rätt
till intagning å frilager undantagit spannmål, omalen och malen,
alla slag. Naturligen är det utländsk spannmål, som häraf
företrädesvis träffas. Att å frilager upplägga svensk spannmål
lärer icke kunna ifrågakomma, om icke möjligen någon skulle
vilja förvara säd på sitt frilagersmagasin i afvaktan på lägligt
tillfälle till utförsel. Men ehuru häremot intet vore att i och
för sig erinra, har komitén för kontrollens underlättande gjort
förbudet tillämpligt å all spannmål.

Redan bevillningsutskottet vid 1886 års riksdag anmärkte,
att det då föreliggande frilagersförslaget tilläte uppläggande
af brännvin och sprit å frilager, ehuru för dessa varor, jemlikt
tullstadgan, nederlags- och transitupplagsrätt icke njötes. Denna
omständighet har ock vid senare tillfällen åberopats. Anmärkningen
anser komitén fullt riktig. Den kan blott icke användas såsom
ett bevismedel mot frilagersinstitutionen, utan bör föranleda
allenast till lagstiftningsåtgärder i syfte förnämligast att förebygga
att genom frilagren öppnas tillfälle till spekulation med brännvin
och sprit å den inhemska marknaden. Härför är dock icke nödigt
att uppställa ett alldeles ovilkorligt förbud mot att å fri lager
intaga brännvin och sprit. Intagas dessa varor å frilagret för
att användas vid tillverkning derstädes af bärviner, likörer, sylter
eller dylika varor, hvari brännvin ingår, är detta industriela
verksamhetsgrenar, som kunna skörda mycken fördel af frilagret
och för hvilka hinder icke böra uppställas. Väl skulle det icke
heller kunna mötas med några principiela invändningar, om
man, på sätt bevillningsutskottet år 1891 ifrågasatt, tilläte, att
brännvin finge inom frilager äfven undergå förädling för export.
Men då härför skulle i kontrollhänseende erfordras alldeles sär -

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frilagersfrågan.

skilda bestämmelser, hvilka dels äro af den beskaffenhet, att
de icke lämpligen kunna inordnas i en allmän författning, utan
lära i mångt och mycket behöfva lämpas efter lokala förhållanden,
dels äfven blifva beroende af den speciela lagstiftning,
som i öfrigt gäller för brännvinstillverkningen, har komitén icke
velat tillstyrka ett allmänt medgifvande i förevarande hänseende.
Komitén har, med anledning af hvad sålunda anförts, funnit
sig böra föreslå förbud mot att å frilager intaga brännvin och
sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter, genever deri inbegripen,
allenast med undantag för det fall, att varan skall
inom frilagret användas vid beredning af andra tillverkningar.
Med sådan bestämmelse är det utan vidare klart, att brännvin
och sprit icke få från frilager uttagas, så länge de falla under
sin rubrik i tulltaxan, utan allenast så vidt och i den mån som
de ingå i andra tillverkningar.

Slutligen bör till bemötande upptagas ännu en anmärkning,
som ofta låtit höra sig, då frågan om frilager behandlats inom
Kiksdagen. Frilager, har man sagt, vore eu så stor och kostsam
inrättning, att den kunde komma till stånd blott på mycket få
platser och endast å de större handelscentra. Dervarande
handlande blefve härigenom satta i en gynnsammare ställning
än deras yrkesbröder å andra, med frilager icke utrustade orter;
och skulle följaktligen desse, om frilager infördes, tillskyndas
ökad svårighet att bestå i konkurrensen. Oafsedt att i
anmärkningen ligger ett indirekt erkännande af att frilager är
till nytta för dem, som deraf kunna begagna sig, får det icke
förbises att den täflan, som genom inrättande af frilager i
Sverige skulle öppnas, komine att riktas mot de utländska
frilagren och mot dem, som deraf betjenade sig, och icke mot
handelsidkare å de orter inom landet, der frilager icke komme
till stånd. Ty desse affärsmän komme härpå icke att förlora,
men vinna, då de finge tillfälle att skaffa sig de varor,
de måste hålla på lager, från det närmare belägna svenska
frilagret i stället för att anlita utländska mellanhänder, och
härigenom komme de jemväl i åtnjutande af den af frilagers -

K0M1TÉNS UTLÅTANDE: frilagf.rsfrågan.

rätten beroende fördelen att ej behöfva hålla ett i förhållande
till afsättningen onödigt stort lager af förtullade varor. Ifrågavarande
anmärkning skulle emellertid icke kunna helt och hållet
frånkännas betydelse, derest det hlefve tillåtet att å frilager
idka detaljhandel, i hvilket fall handelsidkarne å frilagersorten
skulle medelst gynnsamma afsättningsvilkor kunna öppna en
svår konkurrens för andra handelsidkare, men då detaljhandel
skulle vara strängt förbjuden å de svenska frilagren, kan komitén
icke tillerkänna giltighet åt anmärkningen. Antagas får
väl för öfrigt. icke att de, som framställa denna anmärkning
verkligen afse att affärsmän på vissa orter skola undanhållas
fördelar på den grund att samma fördelar icke kunna komma
andra i lika grad till godo. Ett sådant antagande faller på
sin egen orimlighet. För att nu endast anföra ett nära liggande
analogt fall, skulle anmärkningen följdriktigt leda till
att icke heller nederlagsrätt borde medgifvas, då begagnandet
af denna rätt icke står affärsmän å hvarje ort till buds.

Härmed anser sig komitén hafva bemött de hufvudsakligaste
invändningar, som blifvit gjorda eller torde kunna vidare framställas
mot lämpligheten af frilagersinstitutionens införande.
Dervid har komitén ansett sagda invändningar dels icke förtjena
afseende, dels kunna genom lämpliga lagstiftningsåtgärder
undanrödjas, och har komitén således icke i dessa invändningar
funnit någon orsak att frånråda införandet af en institution, om
hvars fördelar i och för sig komitén, såsom ofvan förmälts, är
öfvertygad.

Vid sådant förhållande har komitén att nu tillse, om denna
institution kan lämpligen åvägabringas med iakttagande af det
i uppdraget åt komitén uppstälda vilkor, att institutionen icke
skall föranleda uppoffringar för statsverket.

Inrättande af frilager kräfver i första rummet kostnader
för anläggning och inredning af lämplig byggnad eller lämpliga
byggnader och skjul m. in., anordnande af upplagsplatser,
anstalter för isolering af byggnad för frilager, uppsättande
af hägnad kring frilagersområde, jemte underhålls -

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frilagersfrågan.

kostnader, hvartill ytterligare kunna läggas kostnader för särskilda
anstalter för varors in- och uttagning ur magasinen,
för varutransporter inom området, o. d. I nu nämnda afseenden
kan staten icke komma att vidkännas några uppoffringar,
då samtliga dessa kostnader äro af beskaffenhet att uppenbarligen
böra åligga den, som vill inrätta frilagret. Härvid
kan ju visserligen den möjlighet uppställas, att staten, på sätt
i Danmark skett, skulle sjelf anlägga frilager för att mot afgift
upplåtas, men något sådant synes icke gerna kunna ifrågasättas
i Sverige, der hvarken nederlags- eller transitupplagsmagasin
äro statens.

Vidare blifva kostnader nödvändiga för anordnande af
vakt- och expeditionsrum vid frilagret, anskaffande af vågar
m. m. för tullbehandlingar och af blanketter till vissa erforderliga
handlingar. Äfven dessa kostnader böra åligga egaren
af frilagret. Naturligen har egaren ock att aflöna den personal,
som han kan finna nödigt anställa för besörjande af tillsyn
inom anstalten eller utförande af transporter eller andra arbeten
der.

Härjemte föranleder frilagret kostnad för aflönande af de
tullverkets tjenstemän och betjente, hvilka måste anställas för
utöfvande af tullkontroll och tullbevakning samt bokföring och
expedition vid frilagret. Denna kostnad kommer väl att i
första hand drabba staten, men, i enlighet med hvad i förslagen
af 1884 och 1886 fanns upptaget, anser komitén det böra
åläggas frilagrets egare att återgälda kostnaden. Till trygghet
för dennas godtgörande innehöllo sagda förslag den bestämmelse
att, innan frilagret finge för sitt ändamål begagnas,
skulle för gäldande af berörda kostnad ställas säkerhet, som
af generaltullstyrelsen godkändes. Äfven komiténs förslag fordrar
ställandet af sådan säkerhet, dock att stadgandena i ämnet
något fullständigats, i det komitén ansett det böra föreskrifvas,
att denna säkerhet skall bifogas ansökningen om tillstånd
till frilagrets inrättande samt afse en tid af fem år i
sänder.

KOMITÉNS UTLÅTANDE: fuilagersfrågan.

Då således kostnaderna för frilagersinstitutionen skulle
komma att gäldas af frilagersegaren, uppställer sig frågan,
huruvida icke dessa kostnader, hvilka naturligtvis skulle komma
att i sista hand uttagas från den rörelse, som begagnade sig
af frilagret, komme att blifva så pass betydande, att nyttjandet
af frilager blefve mycket inskränkt och ett svårt afbräck vållades
i de ekonomiska fördelar, som af frilagersinstitutionen eljest
vore att förvänta. En sådan farhåga synes visserligen också
hafva föresväfvat en och annan af institutionens motståndare.
Den torde dock icke kunna anses grundad.

Vid frågans bedömande få naturligen icke medtagas de
kostnader, som afse hyra för lagerrum och dylikt, hvilka
äfven vid förhyrande af lokaler i andra magasin måste förekomma,
utan blott de särskildt af frilagersinrättningen såsom
sådan härflytande kostnader. Vidare varder säkerligen förhållandet
det att, der icke i något enstaka fall en affärsman,
som idkar en mer omfattande transit- eller exportaffär, anskaffar
frilager för sitt eget behof, antingen ett större antal näringsidkare
sluter bolag till erhållande af gemensamt frilager, eller
ock vederbörande kommun tager saken om hand. I bådadera
fallen komma alltså de ifrågavarande kostnaderna att, fördelade
på flere, för den enskilde blifva föga kännbara.

Deremot skulle det kunna inträffa, att frilagersegare sökte
bereda sig en otillbörlig vinst på deras bekostnad, som nyttjade
hans frilager, och dymedelst förhölle näringslifvet de med
frilagret åsyftade lättnaderna. Men då ändamålet med frilagersinstitutionens
införande icke är att bereda tillfälle till
vinst på frilagerslokalers uthyrande, synes giltig orsak här
föreligga för lagstiftaren att ingripa. I sådant hänseende har
komitén ansett det böra föreskrifvas, att utgifter för nyttjande
af frilager med dertill hörande anordningar skola utgå enligt
en af offentlig myndighet, på förslag af egaren, faststäld taxa.

I detta sammanhang bör för öfrigt uppmärksammas att
de omförmälda komiterado i Göteborg och Malmö principielt
uttalat sig för de grunder, hvarpå 188G års förslag hvilade,

Huvudbestämmelser
om
svenska frilager.

88 KOMITÉNS UTLÅTANDE: frii.agersfrågan.

och bland Indika ingick föreskrift om frilagersegarens skyldighet
att gälda statens kostnad för bevakning, bokföring och
expedition vid frilagret.

Återgående till den närmast föreliggande frågan, kan
komitén sammanfatta det anförda i ett uttalande af den åsigten,
att frilag ersinstitutionen lämpligen kan här i landet införas utan
uppoffringar för statsverket.

Det har förty ålegat komitén att uppgöra förslag till de
lagstiftningsåtgärder, som erfordras för frilagersinstitutionens införande,
och innefattas dessa i detta betänkande bilagda förslag
till förordning om frilager och frihamn.

De grunder, hvarpå komiténs förslag till frilager är bygdt,
framgå redan af ofvanstående allmänna motivering. Förslaget
hvilar väl på samma hufvudpriuciper, som 1886 års förslag, men
det innefattar många vigtiga skiljaktigheter, påkallade af ändrade
förhållanden eller andra orsaker. Enligt komiténs förslag kan
till frilager inrättas antingen en särskild byggnad eller ett
visst område med byggnader och upplagsplatser. Frilager skall
förläggas i stapelstad, der tullkammare under tullförvaltares
öfverinseende finnes, eller, undantagsvis, der särskilda lokala
förhållanden det betinga, i närheten af sådan stapelstad. För
inrättandet fordras tillstånd af generaltullstyrelsen, dock att,
om medgifvande sökes till upprättande af frilager i närheten
af stapelstad, saken skall underställas Konungens pröfning.

Å frilager kunna varor intagas utan att underkastas
undersökning eller tullbehandliug. Intagna varor kunna uppläggas,
ompackas, delas, bearbetas och på allt sätt behandlas
som om de icke ännu införts öfver svenska tullgränsen. Frilager
skall stå under tullbevakning och vara anordnad! så, att
tullkontroller kunna lätteligen utöfvas. Vederbörande tulltjensteman
får ej vägras tillträde till någon afdelning af frilagret. Detta
skall vara strängt isoleradt genom lämplig hägnad eller annorledes.
Hvarje utgång bevakas särskild!. Vakt- och expeditionslokaler
tillhandahållas af egaren, som gäldar statens kost -

KÖMITÉNS UTLÅTANDE: priIagersfrågaX. Bil

nåd för tullbevakning, bokföring och expedition, och skall för
denna kostnad ställas säkerhet.

Tillstånd att inrätta frilager, hvilket gifvetvis innefattar
rätt att drifva anstalten, kan meddelas endast stadskommun,
aktiebolag med uteslutande svenske delegare och med styrelse,
bestående af i riket boende svenske undersåtar, handelsbolag
med likaledes i riket bosatte svenske bolagsmän samt enskilda
här boende svenska medborgare, som äro berättigade att i Sverige
idka handel eller annan näring, med hvars utöfvande följer
skyldighet att föra handelsböcker; och kan tillståndet icke å
annan öfverlåtas utan medgifvande af den, som lemnat detsamma.
Sådana bestämmelser saknades i 1886 års förslag. För frilager
skola finnas reglemente och taxa, faststälda det förra af generaltullstyrelsen
och den senare af Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande.
Innan frilager får begagnas, skall det afsynas.
Inom frilager må byggnad eller lägenhet ej upplåtas till eller
användas såsom bostad, ej heller lokal upplåtas till annan än
den, som är berättigad här idka handel eller annan näring och
blifvit af generaltullstyrelsen godkänd såsom frilagershafvare.

Efter särskildt tillstånd af Konungen kan inom frilager
idkas industriel verksamhet, dock icke boktryckeri eller rörelse,
som är menlig för anstalten eller der intagna varor. Förslaget
förbjuder, i olikhet med 1886 års förslag, att inom frilager idka
detaljhandel eller att der till förtäring eller eljest till personligt
bruk använda utländska varor af tullpligtigt slag, med mindre de
förut blifvit i riket behörigen införtullade. Å frilager kan intagas
tullpligtigt, förtulladt eller tullfritt gods med undantag af dels,
likaledes i olikhet med 1886 års förslag, ej mindre spannmål, än
äfven brännvin och sprit för annat ändamål än användning vid
andra tillverkningar, dels ock smittoförande samt eldfarliga
eller eljest för anstalten eller andra der intagna varor skadliga
ämnen. Varornas in- och uttagning sker under tullverkets
kontroll och enligt noggrant föreskrifna regler. Ofverträdelser
af gifna bestämmelser äro belagda med delvis ganska
stränga straff.

12*

Frihamns frågan.

•JO KOMITÉNS UTLÅTANDE.- frihamnsfraoaK.

Slutligen förutsätter komiténs förslag, att genom särskild
lag skall öppnas möjlighet att beträffande frilagersgods må
kunna, efter medgifvande af Konungen, utfärdas s. k. warrants.

Angående ipnebörden af och de skäl, som bestämt vissa
stadgande!! i det förslag, hvars hufvuddrag nu tecknats, skall
närmare redogöras i motiven till de särskilda paragrafer, hvari
förslaget är uppdeladt. Som detta förslag tillika innehåller
bestämmelser om frihamnar, har komitén emellertid att derförinnan
göra redo för det resultat, hvartill den kommit i det
ämne, som bildar den andra hufvudafdelningen af komiténs
uppdrag, frågan om möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar
i Sverige.

Med frihamn i den bemärkelse, ordet i den moderna tullagstiftningen
eger, afser man ett till sina gränser noga bestämdt
och genom yttre anstalter eller bevakningsanordningar afskildt
område, omfattande dels en för större och djupgående fartyg
särskild!, lämpad hamn, der fartygen kunna in- och utlöpa samt
lossa och lasta utan att vara underkastade sådant visitationstvång
och sådan tillsyn från tullverkets sida, som eljest är
fartygstrafiken i tullhänseende ålagd, dels ock ett till hamnen
stötande landområde, der varor kunna intagas, uppläggas, bearbetas
och i öfrigt behandlas, som om de i afseende å ej
mindre tull- än äfven tillverkningsafgifter befunne sig utom
riket. Frihamnen innefattar alltså i sig begreppet frilager, och
förty vinnas också med frihamnen samtliga de förmåner, sofn
afses med frilagret. Men frihamnen är något mer; dess syfte
sträcker sig utöfver frilagrets. bni. .

Frilagret gagnar, såsom ofvan framhållits, såväl handeln
och industrien, som äfven sjöfarten, men dess inflytande på
sjöfarten måste ju alltid betraktas såsom något mera sekundärt.
I frihamnsbegreppet. åter är tanken på sjöfartens höjande mera
framträdande.

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frihamnsfragan.

Frihamnen tänker man sig såsom den punkt, öfver hvilken
exporten utgår till och importen inkommer från andra länder
och särskild! aflägsnare trakter af verlden. Dit skall utförselgodset
samlas för att på stora oceanångare befordras till
trakter, der man har bruk för exportlandets alster, och till
frihamnen skall hvad hemlandet och dess närmaste handelsområde
behöfva af kolonial- och andra varor, som der ej kunna
frambringas, införas från berörda trakter, för att sedermera
derifrån spridas såväl inom landet sjelft som inom det afsättningsområde
derutanför, som må kunna med hjelp af gynnsamma
tull institutioner och utvecklade kommunikationer förvärfvas.

Och vidare. Hvad sjöfarten beträffar, ligger det väl icke
i begreppet frihamn, att alls inga afgifter der skola af fartygen
uppbäras, men det är snart sagdt en gifven sak att, derest
man vill vinna det med frihamnen afsedda gagnet, väsentliga
lättnader måste förunnas beträffande fartygsumgälderna. Det
är i sådant hänseende af vigt, att dessa umgälder sättas så
lågt, som det med afseende å för handen varande omständigheter
är möjligt, samt i hvarje fall, att desamma icke utgå
efter fartygets drägtighet, oberoende af den omfattning, hvari
fartyget är befraktadt, utan efter lossadt eller lastadt tonnage.

Genom frihamnen kan också helt naturligt sjelfva den direkta
varuförseln sjöledes till och från utlandet komma i åtnjutande
af större beqvämligRet, mera omfattande lättnader i
rent tulltekniskt hänseende än genom frilagret. Innan utländskt
tullpligtigt gods intages å frilagret, har det redan
blifvit såsom annat sådant gods bokfördt i tullförvaltningens
journaler. Från tullokalen har det derefter öfverförts till frilagret,
derifrån attest om intagandet lemnas sagda tullförvaltning
såsom verifikation. Och vid varornas uttagning blir förfarandet
enahanda, fastän det sker i motsatt ordning. Men
detta förfarande, som måste iakttagas, enär varorna icke kunna
med fartyg direkt ingå å frilagret eller derifrån direkt å fartygen
lastas, undvikes i frihamnen.

Med begreppet frihamn förbinder man gerna föreställnin -

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frihamnsfrågan.

gen om en mycket kostsammare anstalt, ett mera vidsträckt
område och en rörelse i mycket större skala, än hvad fallet
är i afseende å frilagret. Medan frilager torde kunna utan
svårighet komma till stånd snart sagdt å hvarje ort, der deras
inrättande är tillåtet, kunna deremot frihamnar icke förutsättas
skola inrättas annat än å mycket få orter och endast
i handelns och sjöfartens hufvudcentra. Man kan med anledning
häraf också lättare utsträcka fiktionen af utrikes ort
längre för frihamnen än frilagret och anse den förra såsom utrikes
ort äfven i afseende å tillverkningsafgifters utgående och
rättighet till restitution af tull- och tillverkningsafgifter vid
dithörande af varor från tullinlandet. Derifrån kommande varor
äro i sjelfva verket, då de ingå i frihamnen, praktiskt sedt exporterade.
Hvilken mäktig häfstång dessa fördelar skola lemna
den för export arbetande industrien, som rör sig med såväl
utländska tullpligtiga, som inhemska varor, springer genast i
ögonen.

Spörjer man, efter att hafva egnat ämnet denna flyktiga
öfverblick, hvilka betingelserna i allmänhet äro för frihamnar
i vår verldsdel och hvilka fördelar de medföra, så ligger svaret
till en del redan i det anförda. För omedelbar konsumtion
eller för vidare bearbetning och förädling hafva vi behof af
råämnen, alstrade i länder under varmare luftstreck än vårt.
Dessa länder åter begära Eurdpas produkter, alstren af dess
mera utvecklade industri, dess större konstfärdighet. För att
förmedla den varuförsel, som häraf föranledes, fordras stora
ångfartyg, hvilka för fraktkostnadernas nedbringande böra kunna
forsla betydande myckenheter varor på en gång samt afgå och
ankomma regelbundet, så att exportörer och importörer kunna
på förhand träffa nödiga uppgörelser. Med hänsyn till dessa
fartygs dyrbarhet och de stora fordringar på hamnarna, som
för desamma kräfvas, kan man icke på så synnerligen många
ställen anordna för ifrågavarande varuförsel lämpliga linier
eller låta medelst dessa kostsamma fartyg besörja spridandet
till flera orter af importgodset eller insamlandet i flera hamnar

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frihamnsfrågan.

af gods till återförsel. Så småningom hafva till följd häraf
danats vissa trafikcentra, hvarifrån transoceanlinierna utgå, der
exportrörelsen från ett visst område sammanlöper och hvarifrån
importen tillbaka sprider sig. Att inom eget land bilda ett
sådant trafikcentrum och att åt detsamma eröfra ett stort
handelsområde måste uppenbarligen vara ett eftersträfvansvärdt
mål för hvarje stat, då denna dymedelst samlar den hufvudsakligaste
vinsten af handel och sjöfart inom sina egna
landamären och äfven bereder direkt fördel åt sin industri, i
det att denna får billigare transportkostnader, ju närmare den
ligger en sådan medelpunkt för trafiken. Och är ett land icke
sådant, att det kan närmast uppställa besörjandet af den direkta
transmarina varuförseln från ett större område såsom ett medel
för höjande af sitt ekonomiska lif, bör det dock, utgående från
samma principer, som nyss uttalats, kunna åtminstone samla
sig ett trafikområde af, förutom landet sjelft, länder, till läget
mindre gynnsamt lottade, och taga i sin hand varuförseln mellan
det området och någon större medelpunkt för verldshandeln.
Sker så, skall man visserligen icke åstadkomma en frihamn
af den stora betydelse för handeln och sjöfarten, som ofvan
antydts, men äfven en sådan till sitt syfte mindre frihamn torde
dock bereda dessa näringsgrenar afsevärda förmåner.

Då det nu gäller att med hänsyn till vårt land göra en
tillämpning af det anförda, är först att uppmärksamma, hurusom,
enligt hvad den af komitén åvägabragta statistiska utredning
visar, våra direkta handels- och sjöfartsförbindelser med
främmande länder hufvudsakligen äro inskränkta till hamnar
vid Östersjön och Nordsjön. Vår export till och vår import
från aflägsnare länder försiggå nästan uteslutande genom mellanhänder.
Särskildt hafva Hamburg och Bremen länge täflat
med England om besörjandet af de nordiska ländernas export och
import. Sedan 1888 besitter Hamburg en med stora pekuniära
uppoffringar åstadkommen frihamn. Äfven Bremens hamn är att
likställa med en frihamn. Dessa städer hafva härmed allt mera
tillvällat sig den merkantila hegemonien i norden. Och inseende

94 KOMITÉNS UTLÅTANDE: fkihamnserågan.

vigten af att befästa och vidga sin ställning såsom mellanhand
för handeln på. länderna kring Östersjön, har Tyskland i, bland
annat, sadant syfte utfört det storverk, Nord-Östersjökanalen,
som nu öppnats.

Innan någon som helst erfarenhet föreligger om den omfattning,
hvari Nord-Östersjökanalen kommer att för handelsfart
begagnas, är det gifvetvis omöjligt att med någon tillförlitlighet
beräkna, hvilka verkningar denna trafikled kan komma
att utöfva med afseende å Östersjöländernas handels- och sjöfartsförbindelser
med andra trakter. Törhända ställa sig kostnaderna
för färden genom kanalen högre och blifver tidsvinsten
af dess begagnande, helst för viss trafik, mindre än man påräknat.
Till äfventyrs kan äfven kanalfarten komma att afsevärdt
påverkas af vissa för fartygens skyndsamma fortkomst
hindrande omständigheter, särskildt vid kanalens vestra ändpunkt.
Det lärer derföre kunna med fog sättas i fråga, huruvida
kanalens inflytande skall varda af den genomgripande
betydelse i förevarande hänseende, som man på åtskilliga
håll synes vänta. Såsom säkert torde likväl det kunna antagas,
att för den trafik, som eger rum mellan Östersjön och hamnar
åtminstone närmast vester om kanalen, denna kommer att föredragas
framför vägen omkring Skagen, och att, särskildt på
denna grund, kanalanläggningen skall bereda Hamburgs och
Bremens köpmän lättnader i deras sträfvan att bibehålla och
utvidga sin ställning såsom mellanhänder för den stora handeln
på Sverige.

Emellertid har redan antagandet om Nord-Östersjökanalens
blifvande betydelse icke varit utan vigtiga följder i afseende å de
nordiska ländernas handelsförhållanden. Kanalen har varit den
yttre anledningen till anläggandet af Köpenhamns frihamn och har
åter väckt till lif frihamnsfrågan jemväl i norden i öfrigt. Sedan
beslutet om kanalen fattats, skyndade sig Danmark, befarande att
se sig utträngdt från Östersjöhandeln, att rusta sig för den nya
och skarpare täflingsstrid, det hädanefter kunde befara från
Hamburgs sida, och redan i november 1894 kunde det öppna

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frIhamxsfragaN. 95

frihamnen i Köpenhamn. I fråga härom bör uppmärksamheten
riktas på ett förhållande, som på det närmaste berör vårt
land. Under öfverläggningarna om inrättande af frihamn i
Köpenhamn räknade man nemligen med den faktorn, att Sverige
samt öfriga skandinaviska och Östersjöländer äfvensom
delar af Ryssland skulle tillhöra frihamnens trafikområde, och
den skandinaviska halfön betecknades såsom Köpenhamns »naturliga
uppland». Till ledning för bedömandet af riktigheten af
denna beräkning och af den verkan, som Köpenhamns frihamn
skall komma att utöfva på våra handels- och sjöfartsförhållanden,
föreligger väl ännu ingen som helst erfarenhet.
Men om det ju också måste erkännas att i visst afseende,
i hvad transportkostnaderna rörer, det kan anses vara för
Sverige fördelaktigare att hafva att tillgå ett centrum för
verldshandeln i det närbelägna Köpenhamn än å aflägsnare
ort, är dock dervarande frihamn utan tvifvel både genom sitt
läge och de friheter den bjuder egnad att tillfoga den svenska
grosshandeln, så vidt densamma icke inom landet beredes tillfälle
till de lättnader, som frilagers- och frihamnsinstitutionerna
innebära, och äfven den under trycket af höga umgälder arbetande
svenska sjöfarten ansenligt afbräck. Att frihamnar
till äfventyrs kunna komma att inom en ej aflägsen framtid
inrättas i Norge och Östersjöprovinserna är äfven en omständighet,
som icke får lemnas ur räkningen.

Dessa nya anläggningar, Nord-Östersjökanalen och Köpenhamns
frihamn, jemte de frihamnar, som ytterligare kunna
komma till stånd inom området för Sveriges direkta handelsoch
sjöfartsförbindelser, böra alltså allvarligt mana den svenske
lagstiftaren att utan dröjsmål tillse, huru äfven i vårt land må
kunna lämpligast inrättas tidsenliga institutioner till handelns
och sjöfartens främjande. Med dessa institutioner skall afses icke
blott att stärka våra affärsmäns ställning i kampen mot medtäflarne
på deras arbetsfält, utan äfven att framkalla och underlätta
deras sträfvan att inom vårt eget land bilda centra för transitoch
exportrörelsen, antingen nu till och från dylika centra komma

96 KÖMITÉNS UTLÅTANDE: frihamnsfragaV.

att besörjas direkta transmarina transporter eller de endast skola
spela den mera förmedlande rol, som ofvan antydts. Ty mäkta
vi än icke, åtminstone till en början, åstadkomma en mera fullständig
frigörelse från det beroende af andra länder, hvari vår
handel och sjöfart i många afseenden befinna sig, bör detta
icke afhålla oss från att tillegna oss dylika institutioner i den
utsträckning gifna förhållanden tillåta. Det är att hoppas att
dymedelst vårt land skall, jemte det att för oss naturliga handelsområden
förvärfvas, så småningom kunna med egna krafter
uppträda på verldsmarknaden.

Visserligen anser komitén det första och för närvarande
vigtigaste steget härtill vara införandet af den af komitén
tillstyrkta frilagersinstitutionen; men huru gagnande och nödvändig
denna enligt komiténs bestämda öfvertygelse än är,
gör den dock icke den friaste af tullupplagsinstitutionema,
frihamnen, öfverflödig.

Med denna uppfattning har komitén alltså att nu tillse, huruvida
nödiga förutsättningar finnas för inrättande af frihamnar
i Sverige. Först måste då till skärskådande upptagas frågan om
hvilket trafikområde må kunna påräknas för svenska frihamnar.
Förmätet torde det vara att härför såsom förebild uppställa en sådan
frihamn som Hamburgs med dess verldshandeln dominerande
ställning. Äfven om vårt land inom sig egde de rika ekonomiska källor,
som för utförande af en sådan anläggning kräfdes, måste likväl
vårt geografiska läge anses utgöra ett hinder för att en svensk
frihamn skulle kunna vinna en med Hamburg jemnbördig ställning.
Tänker man sig åter en frihamn närmast såsom Köpenhamns,
skulle väl hos oss yppa sig större svårigheter både att
åstadkomma och tillgodogöra oss en sådan anläggning än i Danmark,
då nemligen Köpenhamns affärsverld besitter såväl större
kapitalstyrka som flere sedan länge bestående mer utbredda och
mer omfattande handels- och sjöfartsförbindelser än vårt land.
Danmark eger äfven den fördelen i förevarande afseende, att dess
ekonomiska krafter äro mera samlade; Köpenhamn är den gifna
medelpunkten för dess affärslif; Köpenhamn var också den gifna

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frihamnsfrågan.

platsen för en dansk frihamn. I Sverige eger ej ett liknande
förhållande rum. Men om vi också således icke kunna räkna
med så gynnsamma faktorer som Danmark, följer deraf icke att
ej betingelserna för en svensk och en dansk frihamn i mycket
äro ganska likartade. Redan är erinradt om det trafikområde,
man i Danmark påräknat för Köpenhamns frihamn, och i hufvudsak
samma område, om än till omfattningen inskränktare, synes
kunna under i öfrigt tjenliga förhållanden förvärfvas åt en svensk
frihamn. Dock blifva uppenbarligen områdets gränser vexlande
allt efter den plats i Sverige, der frihamn inrättas. Vid anläggning
af svensk frihamn exempelvis vid Öresund skall man således hafva
att rikta sin uppmärksamhet på insamlandet af exportgods, utom
från vårt land, förnämligast från Finland och Östersjöprovinserna
samt nordvestra Rysslands inre delar äfvensom på återsändandet till
detta trafikområde af dess import af kolonial- och andra dermed
likstälda varor. En frihamn längre upp vid Sveriges vestkust
torde få anses kunna tillvinna sig ungefärligen samma trafikområde,
dock med tillägg af vissa delar af Norge samt med
något vidgade utsigter för finska transitaffärer, men med inskränktare
utsigter för .affärer på sydligare belägna delar af
området. En frihamn vid ostkusten åter skulle kunna erhålla
betydelse såsom centrum för de delar af vårt land, hvilkas
affärer gå öfver ostkusthamnar, vidare för Finland och de nordligare
Östersjöprovinserna samt möjligen äfven för derinvid belägna
ryska orter.

Besvarandet af den förelagda frågan varder dock alltid
mer eller mindre vanskligt, då här måste räknas med mycket
osäkra faktorer. De förhållanden, som framgå af den
statistiska utredning, komitén åvägabragt, gifva väl ett ganska
kraftigt stöd åt det antagandet, att för svensk frihamn finnas
utsigter till både nödigt trafikområde och erforderlig trafik,
men någon fullt tillförlitlig beräkningsgrund kunna dessa förhållanden
icke sägas erbjuda. Resultatet varder också helt naturligt
synnerligen olika, om man afser inrättandet af en enda
frihamn för Sverige, eller utgår från förutsättningen att flere

13*

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frtiiamnsfrågan.

mindre sådana anstalter skola bringas i verksamhet. Olika
varder också förhållandet om man tänker sig en frihamn inrättad
med s}ffte att med den köpenhamnska upptaga täflan äfven om
besörjandet af direkta transmarina affärer, eller om man inskränker
sig till att för svensk frihamn till en början uppställa den
anspråkslösare uppgiften att samarbeta med ett annat och större
centrum. Derest ej egna transmarina ångbåtslinier kunna såsom
alltför dyrbara omedelbart uppsättas, bör man nemligen
kunna anlita den utvägen att söka träffa uppgörelse om frihamnens
eller frihamnarnas anlöpande af större utländska
oceanångare. 1 '' •: m ; ,

Att emellertid en frihamn, äfven. om den i början blott
sålunda samarbetade med ett större trafikcentrum, dock skulle
medföra fördelar för landets industri, handel och sjöfart, bör,
såsom redan i allmänhet antydts, icke dragas i tvifvelsmål.
Dessa fördelar blifva helt naturligt större i samma män som
trafikområdet vidgas och medelst direkta förbindelser sammanknytes
med aflägsna™ trakter. I afseende å de fördelar, som
kunna förväntas af frihamn, bör för öfrigt uppmärksamheten
ånyo riktas derpå, att alla förmåner, som äro förenade med
frilager, äfven genom frihamn vinnas, men i än högre grad,
då bland annat för frihamnens begagnande till varors uppläggning
och behandling icke uppställas lika stränga vilkor som
för frilagrets nyttjande till samma ändamål.

Sammanfattande det anförda, anser komitén, att det finnes
förutsättningar för tillvinnande åt svensk frihamn af nödigt
trafikområde, samt att frihamnsinstitutionen, i och för sig
betraktad, är egnad att bereda vår industri, handel och sjöfart
afsevärda fördelar. Denna åsigt hvilar väl icke — komitén
har redan ''reserverat sig i detta hänseende — på en sådan
grund, som kan läggas med siffror och statistiska data; men
de af komitén ofvan framstälda förhållanden synas i sjelfva verket
så talande, att äfven utan en sådan grund, den principiela
riktigheten af den uttalade åsigten lärer få anses obestridlig.

KOMITÉNS UTLÅTANDE: fbihamnsFbågan. 99

Emellertid är det uppenbart att för ett sådant företag som
en frihamn kräfves ett mått af uppoffringar, både direkta och
indirekta, som måste blifva synnerligen afsevärdt; och detta
icke blott för sjelfva anläggningens åstadkommande och drifvande,
utan ock för beredande af sådana lättnader för rörelsen,
särskildt i afseende å fartygsumgälder, att trafiken ledes till
och begagnar sig af den nya institutionen. Det gäller alltså
att nu till besvarande upptaga frågan om beskaffenheten och
möjligheten af dessa uppoffringar, så vidt angår svenska frihamnar.

Hvad då först sjelfva anläggnings- och driftkostnaderna angår,
kan naturligen icke såsom måttstock tagas Hamburgs frihamn,
der de snart sagdt oerhörda kostnaderna afsett bland annat utrymmandet
af en tätt bebyggd stadsdel af icke obetydlig utsträckning.
Någon säker ledning torde härvid icke heller kunna
hemtas från de kostnader, som nedlagts å Köpenhamns, kanske
i allt för stor skala tilltagna frihamn. Men i allt fall måste
kostnaderna för en svensk frihamn beräknas blifva ganska
ansenliga. Anordningen af en frihamn betingar nemligen
alltid att inseglingen göres lätt och trygg; att sjelfva hamnen
göres så rymlig och så djup, att den kan beqvämligen nyttjas
för ångfartyg af betydande drägtighet samt upptaga en stor
trafik; att den utrustas med moderna anstalter för fartygs
snabba lossning och lastning; att den förses med goda anordningar
för varuförsel m. m. inom området samt med luftiga
och rymliga magasin; och att den erbjuder nödiga lokala förutsättningar
för drifvande af industriel verksamhet; hvilket allt
icke åstadkommes utan botydliga kostnader. Dock är naturligen
kostnadsfrågan i mycket beroende på lokala förhållanden,
och under gynnsamma sådana torde kostnaderna kunna hållas
inom måttliga gränser. Kostnadsförslag, som genom enskild
försorg blifvit uppgjordt för frihamn i Göteborg, slutar på en
summa af mellan två och tre millioner kronor. Tillförlitligheten
af denna beräkning är komitén väl icke i tillfälle att
bedöma, men vill det dock synas komitén, att såväl i Göte -

100

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frihamnsfrågan.

borg, som äfven exempelvis i Stockholm och Malmö frihamnar
borde, helst om redan befintliga anläggningar åtminstone delvis
kunde derför användas, kunna tillvägabringas för en ej
alltför afskräckande kostnadssumma.

Då fråga är om svenska frihamnars åstadkommande, framställa
sig vidare till besvarande spörsmålen, om staten skall
bekosta anläggningen deraf och drifva den med sådana anstalter
förbundna rörelsen, eller om saken skall lemnas att bero
af enskild eller kommunal företagsamhet, med eller utan understöd
af statsmedel. Komitén kan för sin del icke tillstyrka,
att frihamn vare sig anlägges eller drifves af staten. Väl kan
beredandet af medel att höja landets näringslif ingalunda anses
främmande för ändamålet med statens verksamhet; dock torde
staten i detta afseende böra i allmänhet inskränka sig till att
främja och underlätta de enskildes sträfvan, der denna visar
sig icke kunna med allenast egna krafter vinna ett mål, som
af staten erkännes såsom godt och ledande till allmän nytta.
Denna väg torde också vara den, som staten bör gå i afseende
å frihamnar. Dessutom är hamnväsendet i Sverige icke i öfrigt
en statsangelägenhet. Staten blott öfvervakar hamnväsendet;
den understödjer vissa hamnanläggningar, och den fordrar
i gengäld vissa garantier med hänsyn till arbetets utförande
och vidmakthållande.

Frihamns anläggning och drift böra alltså, enligt komiténs
mening, besörjas i första rummet af kommuner och enskilde.
Antagligen komme förhållandet att blifva det, att en kommun
ensam eller i förening med ett för ändamålet bildadt bolag inrättade
frihamn, och att dennas drift sedermera öfverlätes å ett
bolag under kontroll från kommunens sida. Om utsigterna i
ekonomiskt hänseende för ett sådant företag torde komitén icke
hafva att uttala sig. Det allenast bör framhållas, att syftet
med ett eventuel medgifvande till frihamnars inrättande ju
är allmänt gagn, men icke beredande åt dem, som bringa
företaget till stånd, af vinst å anläggningen, betraktad såsom
affär; och såsom sådan får den heller icke anses.

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frihamnsfrågan.

101

Dock är det gifvet, att statens medverkan icke kan undvaras.
Den riktning, hvari denna medverkan bör lemnas, är
redan antydd. Den bör bestå i att främja och understödja
företaget, något som kan ske både direkt och indirekt; direkt
genom att, derest, på ansökan af vederbörande, sådant efter
pröfning finnes böra ega rum, staten för hamn- eller andra
byggnaders åstadkommande lemnar understöd i form af lån
eller statsbidrag, och indirekt genom att staten afstår från
eller medgifver lättnad beträffande vissa af sjöfarten nu utgående
umgälder; i enlighet med hvad egt rum i fråga om
Köpenhamns frihamn, beviljar skattefrihet för hamnens område
med derå uppförda byggnader; äfvensom, på sätt särskildt i
Tyskland skett, underlättar exporten genom nedsatta jernvägsfrakter
för gods, bestämdt till utförsel. Derförutan kunde frihamnstrafiken
gynnas äfven genom subventioner åt reguliera
exportlinier.

Hvad särskildt angår fartygsumgälderna, har redan vigten
af att i allmänhet lindriga sådana umgälder utgå i frihamnar
framhållits af komitén, och detta kraf framträder icke minst,
då det gäller att planlägga en svensk frihamnsinstitut.ion, enär
hänsyn dervid gifvetvis måste tagas till skeppsumgälderna i
den svenska frihamnen närbelägna främmande hamnar och särskildt
i Köpenhamns nyinrättade frihamn. Sjöfartsafgifterna
äro för öfrigt i vårt land i och för sig så tryckande, att det,
vare sig frihamn kommer till stånd eller icke, synes vara
önskvärdt att lindring i desamma må kunna beredas. Detta
har också påyrkats i de inkomna yttrandena från omförmälde
särskilde komiterade i Stockholm, Göteborg och Malmö. I
huru hög grad man i Köpenhamn kunnat, genom omsättning
af hamnafgiften för ingående till en varuafgift och afskaffande
af vissa andra fartygsumgälder tillmötesgå trafikens kraf, framgår
af den redogörelse för Köpenhamns frihamn, som i den
ofvanberörda öfversigten af utländsk lagstiftning lemnats.
Komitén anser således beredande af afgiftslättnader åt sjöfar -

102

KOMITÉNS UTLÅTANDE: fbihamnsfkågan.

ten vara en bestämd förutsättning, för att afsedt gagn skall
kunna vinnas af svensk frihamn.

För åstadkommande af sådana lättnader erbjuder sig i
första rummet en utväg, som delvis redan blifvit beträdd, men
hvilken bör fortsättas och fullföljas. Härmed syftar komitén
på frågan om lastpenningarna, hvilka komitén, i enlighet med
hvad ock i förberörda yttranden tillstyrkts, anser böra i sammanhang
med »öppnande för trafik af svensk frihamn helt och
hållet afskaffa, och detta icke blott för fartyg, som i frihamn
in- och utlöpa, utan i hela landet, då nemligen en olikhet härutinnan
skulle innebära en orättvisa mot de hamnar, som icke
vore frihamnar. Då komitén förordar borttagande af lastpenningarna,
har komitén icke förbisett, att denna lindring kommer
lika väl utländska som våra egna fartyg till godo. Men dels
lägga våra traktater, innehållande klausuler om vare sig behandling
af det främmande landets fartyg i afseende å skeppsumgälder
lika med vårt lands, eller om behandling såsom mest
gynnad nation, hinder för ett annat förfarande, dels är det att
hoppas, att de svenska fartygens antal just genom påverkan
af de nu ifrågasatta nya institutionerna skall stiga på de utländska,
Sverige trafikerande fartygens bekostnad.

I sammanhang härmed upptager komitén frågan om en
annan lättnad för sjöfarten, som påkallas af frihamn. Komitén
afser fyr- och håkafgifterna och sättet för deras beräkning.
Ett upphäfvande af desamma och ett uppförande i riksstaten
af ett anslag till fyr- och båkväsendet, såsom fallet är i Danmark,
lärer väl icke kunna nu ifrågasättas, helst dessa afgifter
helt nyligen reglerats, dervid den inrikes fyr- och båkafgiften
bortfallit. Komitén anser det emellertid med hänsyn till frihamnstrafiken
oundgängligt, att dessa afgifter dels nedsättas,
dels ock antingen bestämmas att utgå efter lossadt och
lastadt tonnage — önskvärdheten häraf har äfven framhållits
i yttrandena till komitén — eller ock, enligt föredömet från
Köpenhamn beträffande hamnafgifterna, omföras till en afgift
å varorna att uppbäras, då dessa utgå från frihamn till af -

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frthamnsfrÅoax.

103

sättning: inom landet. Då frihamn i tullhänseende betraktas
såsom utrikes ort, vore det måhända riktigast att beträda
denna senare väg. Väl är det sant, att, äfven om afgiften
beräknas direkt efter fartygets drägtighet, den likväl
i sista hand drabbar varuegaren, men det skall sannolikt
icke blifva möjligt att få till stånd en .jordnad fartygstrafik
på svensk frihamn utan någondera af de sist ifrågastälda
ändringarnas genomförande. Knappast lärer man
kunna hoppas, att svenska frihamnar alltid skola förse fartygen
med, eller att fartygen, städse skola föra till sådana
hamnar fulla laster, utan lära de ofta komma att der intaga
eller lossa endast en del af sin last; och med afseende härå
skulle bibehållandet af nuvarande grunder för fyr- och båkafgifternas
utgående onekligen hämma eller omöjliggöra den lifligare
sjöfart, man med gynnsammare afgiftsgrunder synes
kunna förvänta.

Det är tydligt, att hvad här sagts om fyr- och båkafgifterna,
äfven gäller om de afgifter, som,af fartyg utgå till kommunernas
hamnväsen. Äfven dessa, hamnafgifterna för fartyg, böra, om
afsedt gagn skall kunna af frihamnen vinnas, göras så lindriga
som det, med hänsyn till för handen varande behof af inkomster
för hamnväsendet, må vara möjligt, och höra äfven de af
samma skäl, som anförts beträffande fyr- och båkafgifterna,
antingen bestämmas att utgå efter lossadt och lastadt tonnage,
eller ock omföras till en varuafgift. Då emellertid
denna fråga i första hand är beroende af kommunerna, bör
det beaktas att de från Stockholm, Göteborg och Malmö
inkomna yttrandena alla innehålla ett uttalande om att vederbörande
kommuner i d.etta fall antagas skola göra de eftergifter
de finna möjliga.

Att utarbeta och afgifva några detaljerade förslag i afseende
å de åtgärder för frihamn sinsti tu tionens genomförande,
som ofvan framstälts såsom önskvärda eller nödvändigt,
har komitén ansett falla utom ramen för dess rörande frihamnsfrågan
gifna nådiga uppdrag. Men huru än de omförmälda

104

KOMITÉNS UTLÅTANDE: FRIHAMNSFRÅGAN.

uppoffringarna göras eller lättnaderna beredas, anser komitén,
med stöd af det anförda, frågan om de materiela vilkoren för
frihamnars åstadkommande och drifvande icke böra kunna lägga
hinder i vägen för institutionens införande.

Mot denna institution kunna visserligen äfven riktas anmärkningar
af hufvudsakligen enahanda art som de, hvilka
framstälts mot frilagersinstitutionen, och hvilka komitén ofvan
sökt bemöta. Då komitén dervid funnit dessa anmärkningar
antingen icke förtjena afseende eller ock böra föranleda allenast
till vissa angifna lagstiftningsåtgärder angående frilager,
men icke till frilagersinstitutionens förkastande, gäller alltså enahanda
omdöme om motsvarande anmärkningar rörande frihamnsinstitutionen,
dock med de modifikationer, som påkallas af
sjötrafiken. För öfrigt bör det här icke lemnas utan uppmärksamhet
att inom Riksdagen frihamnsfrågan vunnit understöd
af frilagrets motståndare lika väl som af dem, hvilka
önskat denna senare institution. ''''

Af det anförda framgår, att komitén anser det frihamnsanläggningar
i Sverige är o både möjliga och lämpliga.

Huruvida nu emellertid utsigter finnas för att frihamnar
här verkligen skola komma till stånd, derest de varda medgifna
under de förutsättningar komitén framhållit, derom lärer det
icke tillkomma komitén att för egen del uttala något omdöme, liksom
det icke heller torde vara komiténs uppgift att utreda, å
hvilka orter frihamnar lämpligast böra inrättas. Det allenast
må framhållas, att, enligt hvad de från Stockholm, Göteborg
och Malmö inkomna utlåtanden i ämnet gifva vid handen, inom
dessa kommuner, hvilka synas bjuda de största förutsättningarna
för att kunna samla den för en frihamn nödiga trafiken,
och hvilka äfven torde vara de, som kunna bringa de största
pekuniära offer för utförande af en frihamnsanläggning, frihamnsfrågan
stälts på dagordningen och äfven delvis omsatts i handling,
i det att förberedande åtgärder vidtagits för sakens bringande
till verkställighet, då lagstiftningen det tillåter. Får man döma
häraf, vill det således synas, som om både intresse och offer -

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frihamnsfrIgan. 105

villighet för saken vore rådande inom landet. Denna omständighet
torde derför äfven få anses gifva komiténs åsigt om
möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar ett ganska
starkt stöd. Vid sådant förhållande anser komitén, att lagstiftaren
bör tillse, det den svenska tullagstiftningen icke förhåller
svenske näringsidkare lättnader i tullhänseende, som icke strida
mot de principer, hvarpå samma lagstiftning hvilar, och att
han alltså bör, äfven om han icke skulle känna sig öfverbevisad
om, utan till och med ställa sig något tvistande gent
emot de längst gående, på frihamnsinstitutionen grundade
förväntningarnas uppfyllelse, dock genom lagbestämmelser,
som medgifva institutionens införande, bereda möjlighet dertill.

I enlighet med den uppfattning af sitt uppdrag komitén
ofvan uttalat, har den alltså att nu angifva sin åsigt om de
allmänna vilkor, hvarunder frihamnar böra kunna här medgifvas
och rörelsen i desamma drifvas. Då så sker, angifver
komitén på samma gång de hufvudgrunder, hvarpå de i förberörda
förslag till förordning om frilager och frihamn intagna
bestämmelser om frihamnar hvila.

Med den institution, som ifrågasatts att under benämningen
frihamn införas i den svenska tullagstiftningen, har, enligt
komiténs uppfattning af hvad i ämnet förekommit inom Riksdagen,
afsetts icke ett sådant tullupplag med hamn, som oftast
betecknas med ordet fridocka, utan eu frihamn i den ofvan
angifna betydelsen, en anstalt, utrustad med friheter och lättnader,
hufvudsakligen motsvarande dem, som ansetts kunna
medgifvas i Hamburgs och Köpenhamns frihamnar. Komitén,
har också för sin del varit öfvertygad om att eu fridocka icke
skulle visa sig motsvara de fordringar, man har rätt att ställa
på eu ny tullinstitution, inrättad i syfte, bland annat, att bjuda
vårt näringslif det mest tidsenliga vapen i den ekonomiska täflingskamp,
som, hvad vårt land angår, till hufvudsaklig del ledes
från Hamburg och Köpenhamn; och komitén har derföre vid utarbetande
af sitt förslag såsom den för sig ledande grundsatsen
uppstält att för svensk frihamn borde medgifvas alla de friheter

14*

Hufvudbestämmelser
om
svenska frihamnar.

106

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frihamnsfrågan.

och lättnader i afseende å behandling och bearbetning af gods
samt utöfvande af verksamhet inom frihamnen, hvilka, ledande
till den svenska industriens, handelns och sjöfartens fromma,
vore förenliga med bevarande af full trygghet för att de
fastställda tullafgifternas utbekommande icke genom frihamnen
i den ringaste mån sattes på spel. Med tillämpning af
denna grundsats har i komiténs förslag uttalats, att frihamn
skall i fråga om tull- och tillverkningsafgifter anses såsom
utrikes ort, hvaraf blifvit en följd att fartyg och gods
inom frihamn icke äro underkastade vidare tillsyn från tullverkets
sida, än som erfordras för utöfvande af kontroll å
efterlefnaden af de angående frihamn meddelade allmänna
eller särskilda föreskrifter. Fiktionen om frihamn såsom utrikes
ort har också medfört de korollarier, att från inrikes
ort till frihamn inkomna varor skola i fråga om rätt till
restitution af tull- och tillverkningsafgifter äfvensom i öfrigt
i tullhänseende betraktas såsom från riket utförda, samt
således vid återinförsel underkastas samma behandling som
direkt från utrikes ort till frihamn inkommet gods skall undergå,
då det från frihamnen införes i riket. Det är af författningsförslaget
utan vidare klart, att varor äfven i frihamn få ompackas,
delas, bearbetas och i öfrigt behandlas, alldeles som
om de, ur svenska tullverkets synpunkt sedt, icke befunne
sig inom svenskt område.

Frihamn kan enligt förslaget, efter tillstånd af Konungen,
inrättas i eller i närheten af stapelstad med tullkammare under
tullförvaltares öfverinseende och skall naturligen liksom frilagret
stå under tullverkets uppsigt och bevakning. För frihamn
fordras ett till sina gränser noga bestämdt område, omfattande
dels hamn och tillhörande anstalter för sjöfarten, dels
ett derinvid beläget, genom hägnad från vidliggande mark afspärradt
landområde med byggnader och upplagsplatser. Liksom
frilagret skall frihamn vara anordnad så, att erforderliga
tullkontroller kunna deröfver utöfvas. Tillträde till anstalten
och lokaler derinom skall stå vederbörande tulltjenstemän

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frihamnsfrågan.

107

öppet, och samma fordringar som vid frilager gälla vid frihamn
beträffande anordnande af lämpliga vakt- och expeditionsrum,
bevakning af utgång åt landsidan samt rätt för tulltjenstemän
att visitera utgående personer. Derjemte fordrar förslaget,
såsom naturligt är, särskild bevakning af frihamn äfven åt sjösidan.
Deremot har det synts komitén billigtvis icke kunna
såsom ett allmänt vilkor för frihamns inrättande och drift uppställas,
att anstaltens egare skall gälda statens kostnad för
tullbevakning, bokföring och expedition vid frihamn; ett sådant
vilkor har heller icke, såvidt är för komitén kändt, blifvit af
någon ifrågasatt. Skulle det emellertid finnas lämpligt,, att
sagda kostnad eller viss del deraf utgöres af frihamnsegaren,
är detta en fråga, som må bero på särskildt beslut.

Tillstånd att inrätta frihamn, hvarmed naturligen är förenad
rätt att också drifva anstalten, må icke utan Konungens
medgifvande öfverlåtas å annan, och kan ''enligt förslaget
vinnas af stadskommun eller aktiebolag, som består af uteslutande
svenske delegare, och hvars styrelse utgöres af här i
riket bosatte svenske undersåtar.

Äfven för frihamn skall finnas reglemente, som här
fastställes af Konungen, äfvensom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
faststäld taxa å afgifter för begagnande af
byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom frihamn. Innan
frihamnen får begagnas, skall vidare styrkas, att den är utförd
enligt faststäld plan. Tillstånd till frihamnens öppnande meddelas
af generaltullstyrelsen, som derom utfärdar allmän kungörelse.

Förslaget förbjuder äfven att inom frihamn upplåta och
använda byggnad eller lägenhet till bostad, dock med visst af
omständigheterna betingadt undantag. Deremot upptager förslaget
icke någon bestämmelse motsvarande den, som, hvad angår
frilager, förbjuder upplåtelse af byggnad, magasinsrum eller
upplagsplats åt annan än den, hvilken, enligt hvad i förordningen
sägs, blifvit af generaltullstyrelsen godkänd såsom frilagorshafvare.
Eu dylik inskränkning i rätten att begagna fri -

108

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frihamnsfrågan.

hamn skulle belägga rörelsen derinom, hvilken fordrar friare
former än frilagersrörelsen, med så tryckande band, att institutionens
syfte derigenom skulle väsentligen förryckas. Till
frihamn torde ofta med fartyg ankomma varor, till hvilka icke
godsegare anmäler sig, eller hvilka icke afses att inom frihamn
uppläggas utan allenast att passera densamma för transitförsändning
eller för intagning å annat upplag.

Hvad åter angår drifvande af industriel verksamhet inom
frihamn, skulle dertill fordras tillstånd af Konungen. Sådant
tillstånd skulle likväl icke'' kunna afse boktryckerirörelse eller
verksamhet, egnad att medföra fara eller olägenhet för anstalten
eller der intagna varor.

Detaljförsäljning af varor förbjudes äfven inom frihamn,
dock med det af sjöfartsrörelsen inom frihamnen påkallade
undantag, att efter särskilt tillstånd af Konungen detaljhandel
med fartygsproviant och andra skeppsförnödenheter skulle få
ega rum, under de vilkor Konungen bestämmer. Icke heller
skulle till förtäring eller eljest till personligt bruk inom frihamn
få användas utländska varor af tullpligtigt slag, som ej förut blifvit
i riket införtullade, eller svenska varor, för hvilka restitution
af tull- eller tillverkningsafgifter blifvit vid utförseln till
frihamnen ifrågasatt; dock med vissa nödvändiga undantag i
afseende å proviantartiklars användande af besättningar å
fartyg.

Hvad angår de varuslag, som enligt förslaget skulle vara
tillåtna eller förbjudna att i frihamn införas, skulle härom
gälla hvad om varors intagning å frilager föreslagits. Dock
skulle fartyg, som innehade till införsel i frihamn förbjudet
gods, få, der sådant ej strede mot föreskrift i annan författning,
ingå i frihamn, under vilkor att godset ej der lossades eller
i annat fartyg omlastades.

Äfven frihamnsegare skulle gifvetvis kunna vinna rätt att
angående i frihamnen upplagdt gods utfärda warrants.

Vidare lemnar förslaget de regler för trafiken till och från
frihamn, som funnits böra i tullhänseende meddelas, dervid

KOMITÉNS UTLÅTANDE: frthamnsfragan.

109

beträffande behandling af fartyg och last inom hamnen föreslagits
många till trafikens beqvämlighet syftande och af begreppet
frihamn betingade lättnader från de enligt tullagstiftningen
i allmänhet gällande regler. Den ledande grundsatsen
har äfven här varit den, att frihamnen vore att betrakta
såsom utrikes ort, och att formaliteter, hvilka ej kräfdes
för bevarande af statsverkets rätt, borde bortfalla. Gifvet
är det emellertid, att frågan om de lättnader särskildt för den
sjöväga frihamnstrafiken, hvilka i tullhänseende kunna lämpligen
medgifvas, i mycket hög grad påverkas af lokala förhållanden,
hvadan planläggandet af den nya institutionen
framför allt i detta afseende varit underkastadt många
vanskligheter. Komitén är heller icke blind för att, sedan
frihamn kommit till stånd och någon tids erfarenhet om de
nu föreslagna bestämmelserna, derest de varda gillade, vunnits,
ändringar i eller tillägg till desamma skola finnas behöfliga.
I Danmark har man gått en annan väg, i det man först, då
den köpenhamska frihamnen låg färdig att öppnas, utfärdat bestämmelser
för frihamnstrafiken i tullhänseende, dock icke ens
då slutligt, utan i form af ett interimistiskt reglemente. Den
svenske lagstiftaren, hvars uppgift nu är att ordna frihamnsinstitutionen
i allmänhet, utan att något visst fall föreligger,
bör dock enligt komiténs åsigt icke lämpligen följa samma
väg och kan svårligen underlåta att i den allmänna författningen
intaga de bestämmelser i nu förevarande afseende, som
kunna blifva gemensamma för sjöfart och varuförsel till och
från svenska frihamnar, helst antagligen frihamns inrättande
kommer att blifva ganska mycket beroende af de allmänna
vilkor, hvarunder trafikerande få göra sig denna institution till
godo, och hvarom alltså kännedom icke bör saknas. Komitén
har med afseende härå och oafsedt de vanskligheter den mött
ansett sig böra afgifva förslag i detta ämne, dervid dock utväg
i förslaget öppnats såväl till komplettering af som jemkning
och lättnader i de allmänna reglerna. Hvad särskildt

110 KOMITÉNS UTLÅTANDE: frihamnsfrågan.

angår varuförsel till och från frihamn landvägen, äro härför
i förslaget bestämmelser intagna liknande de för frilager förordade.

Till vinnande af bestämmelsernas behöriga efterlefnad är
deras öfverträdande i allmänhet belagdt med ganska stränga
straff.

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 111

i H f«. * 1<1iJ

Komitén har nu att fortgå till redogörelsen för vissa af Speciela
de särskilda bestämmelser, som innehållas i förslaget till för- moj!v''

i-i n 3 • A. förordning
om inlag er och frihamn, dervid par agralernas ordnings- get till för

i "n1 ordningom

nummer skall toljas. r Miageroch

frihamn.
Afd. I,

§ 1 (§§ 1-21)

Om inrät.
tände och

innehåller hufvudsakligen bestämmelser, som definiera de nya legagnan de

af fri institutionerna.

lager och

Då desamma här betecknats såsom efter särskildt tillstånd fnhamn inrättade

anstalter, stående under tullverkets uppsigt och bevakning
samt af sedda för handelsrörelse och industriel verksamhet,
torde dermed karakteren af dessa inrättningar vara
åskådliggjord. Lika litet som deras ändamål är att öppna
någon smygväg för den bestämda tulltaxans kringgående, lika
litet torde något sådant kunna i verkligheten blifva följden af
deras inrättande enligt de bestämmelser förslaget upptager.

Fordran på frilagers och frihamns förläggande endast i
eller i närheten af stapelstad med fullständig tullkammare är
betingad dels af kontrollhänsyn, dels äfven af det sätt, hvarpå
komitén tänkt sig gods kunna å frilager och i frihamn intagas,
förtullas eller expedieras till annan ort eller annat upplag å
samma ort. Icke heller nederlag eller transitupplag kunna
inrättas å andra orter än de bär afsedda.

Det bär mot 1886 års förslag anmärkts, att det tillät frilagers
förläggande jemväl i närheten åt stapelstad, b ör de

112 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

skal, som föranledt komitén att återupptaga detta stadgande,
redogöres vid § 4.

Väl synes det möjligen kunna inträffa, att det befunnes
önskligt att i något enda fall förlägga frihamn å ort, som icke
kunde sägas ligga i närheten af stapelstad, hvarom i § 1 förmäles;
men då bestämmelserna i förordningen, hvilken ju i
första rummet måste afse de antagligaste fallen, skulle behöfva
i vissa delar betydligt modifieras för att blifva tillämpliga jemväl
å nämnda undantagsfall, samt derför äfven skulle erfordras
vidlyftiga särskilda stadganden, har förslaget inskränkt sig till
att tillåta frihamns förläggande i eller invid sådan stapelstad.
Ett undantag från regeln är ju dock icke härmed alldeles
uteslutet, men måste göras beroende af särskild lagstiftning
för det speciela fallet.

Andra stycket rör endast frilager. Af redaktionen är klart,
att till frilager icke kan allenast afses ett eller flera rum i ett
magasin eller eljest del af byggnad. Af kontrollhänsyn medgifves
nemligen frilagers inrättande allenast antingen i en viss,
derför särskilt afsedd byggnad eller å ett visst derför anordnadt
område med derinom varande byggnader och upplagsplatser.
Den afspärrningsåtgärd, som frilagret fordrar för såväl
ensam frilagersbyggnad som frilagersområde, måste naturligen
för hvardera fallet vara på olika sätt beskaffad. Den
kan för en ensam byggnad blott bestå i från andra byggnader
afskildt läge samt obefintligheten af fönster och gluggar nära
marken, fönsters förseende med jernluckor o. d. Ett frilagersområde
måste deremot alltid omgifvas af lämpligt stängsel,
exempelvis — hvilket synes komitén vara det mest betryggande
— två höga, på något afstånd från hvarandra anbragta, jemnlöpande
jernstaket, mellan hvilka vakt skulle hafva att patrullera.

Då i § 1 uppräknas åtskilliga åtgärder, som kunna vidtagas
med de å frilagret intagna varorna, har dermed endast
afsetts att framhålla några exempel på frilagrets användande.
Orden »i Öfrigt behandlas» angifva att äfven andra åtgärder
kunna tänkas vidtagna. Både utsträckningen och begräns -

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 113

ningen af de friheter, som medgifvas, äro uttryckta i den om
varorna nyttjade ordföljden »som om de befunne sig utanför
rikets tullgräns». Deraf och af sammanhanget i öfrigt bör
framgå att de band, som eljest enligt tullförfattningarna äro
lagda å förfogandet öfver icke tullbehandladt utländskt gods,
som inkommit i riket, å frilagret äro lösta utom i de afseende^
som förordningen bestämmer, men att varorna också
endast i tullhänseende njuta sådan frihet, ty å frilagret äro naturligen
icke eljest allmänna författningar, till exempel angående
kontroll öfver utöfvande af viss näring, suspenderade.

För att underlätta kontrollen och i konseqvens med den
åsigt, eldigt hvilken frilager betraktas såsom i tullhänseende
beläget utom landet, måste inhemskt gods samt utländskt
redan förtulladt gods, som intages å frilager, dermed ikläda
sig samma egenskap, som utländsk oförvållad vara. Häraf följer
att sådana varor vid uttagning från frilager skola behandlas
lika med derå direkt från utlandet intaget gods samt således,
derest de äro af tullpligtigt. slag och uttagas för afsättning
inom landet till förbrukning, draga tull, oafsedt att de blifvit
i Sverige alstrade eller tillverkade eller förut införtullade.

Det bör emellertid påpekas, att förslaget icke medgifver,
att utländskt gods, som införes till frilagret från tullinlandet,
skall anses såsom reexporteradt i den mening, att restitution
af erlagd tull skulle derför åtnjutas, liksom icke heller att frihet
från tillverkningsafgifters erläggande inom frilagret skulle få
åtnjutas eller restitution af sådana afgifter erhållas vid införsel dit
af gods från tullinlandet. Då frilager kunna tänkas komma till
stånd i ganska stor utsträckning, skulle ett medgifvande i dessa
hänseenden påkalla en besvärande kontroll. Hvad särskild! tillverkningsafgifts
erläggande angår, är att märka det tillverkning
eller förädling af brännvin enligt komiténs förslag ej skulle
vara tillåten å frilager.

I tredje stycket beskrifves frihamn. För utmärkande och
bevakande af frihamnens gräns i vattnet torde behöfva anordnas
särskilda vattenbyggnader. För bevakande af sjelfva inte* -

114 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

loppet lärer blifva nödvändigt att, på sätt i Köpenhamns frihamn
skett, utanför inloppet förlägga ett eller flera vaktskepp. Om
hägnaden åt landsidan gäller hvad ofvan anförts om frilagersområdes
afspärrande.

De lättnader, som åtnjutas inom frihamn, angifvas redan
genom bestämmelsen, att frihamn skall i fråga om tull- och
tillverkningsafgifter anses såsom utrikes ort. Den utsträckta
frihet, som sålunda frihamnen erbjuder framför frilagret, har
påkallat den för bestämmelsen använda, från hvad andra stycket
innehåller skiljaktiga redaktion. Innebörden af denna bestämmelse
har dock i det följande af detta stycke funnits böra
närmare utvecklas, på sätt vid redogörelsen för förslagets grundbestämmelser
redan uttalats. Gifvet är, att för beredande af
verkställighet åt och för tillämpning af bestämmelsen om restitution
af tull- och tillverkningsafgifter vid utförsel till frihamn
ändringar fordras ej mindre i tulltaxeunderrättelserna, än äfven
i kongl. kungörelsen angående restitution af brännvinstillverkningsskatt
vid utförsel af brännvin till utrikes ort och till
Norge den 8 december 1882. Komitén har dock med afseende
å det densamma angående frihamnsfrågan gifna uppdrag
ansett det icke tillhöra sig att afgifva förslag till vidare
lagstiftningsåtgärder i ämnet än de, som i förevarande förordningsförslag
bort finna plats.

Vissa inskränkningar, som i afseende å frilagers och frihamns
nyttjande i materiel afseende funnits böra uppställas,
återfinnas i §§ 17—20.

§ 2

innefattar vissa bestämmelser i afseende å utöfvandet af den
tillsyn öfver anstalterna, som åligger tullverket.

Hvad här föreslås beträffande frilager återfinnes i hufvudsak
i § 2 af 1886 års förslag. De afvikelser, som skett, äro
dels redaktionela, dels betingade af att i paragrafen äfven infogats
bestämmelser om frihamn. Fordran i sagda förslag att
en hvar utgående skulle passera genom vaktrummet, har icke

FÖRORDNING OM FRILAGER, OCH FRIHAMN: speciel motivering. 115

kunnat bibehållas, då det måste förutsättas, att äfven vagnar
skola kunna köras in och ut genom ej blott frihamns, utan
äfven frilagers port. I stället har föreskrifvlts särskild bevakning
vid hvarje utgång, samt att derinvid skall finnas vaktrum.

De skäl, som föranledt att komiténs förslag, i olikhet
med det af år 1886, medgifver qvinnors tillträde, äro i den allmänna
motiveringen nämnda.

. vi * i J . • '' •''

§ 3

ålägger frilagers egare skyldighet att gälda statens kostnad
för frilagrets bevakning och drift. Härom kan hänvisas till
den allmänna motiveringen.

§ 4

stadgar, af hvem tillstånd till inrättande och begagnande af
frilager och frihamn meddelas. Generaltullstyrelsen skall hafva
att afgöra frågor om tillstånd till frilagers inrättande, dock med
undantag för det fall att fråga uppstår om frilagers förläggande
utanför stapelstad. I 1884 års komitébetänkande framhölls
i motiven att frilager endast skulle kunna upprättas i stapelstad
med tullkammare under tullförvaltares öfverinseende, men i komiténs
författningsförslag medgafs dock äfven frilagers förläggande
i närheten af sådan stad. Ehuru komitén härmed säkerligen
endast afsåg den omedelbara närheten intill stadens bebyggda
del, gaf dock bestämmelsen anledning till anmärkning,
i det man befarade, att smuggling och svek skulle vara lättare
att verkställa, om frilagret undandroges den kontroll, som läge
deri, att detsamma vore förlagdt inom stadens mera trafikerade
område. Komitén har funnit denna anmärkning icke kunna
frånkännas en viss giltighet. Förhållandena kunna likväl vara
sådana — och de äro det obestridligen också i vissa städer — att
nyttan af frilagret skulle väsentligen förringas, om det ovilkorligen
skulle förläggas inom sjelfva staden, i stället för att
inrättas vid hamnen, derest denna vore belägen på något afstånd

116 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

från staden. För att emellertid behofvet af ett sådant på lokala
förhållanden beroende undantag från regeln skall blifva underkastadt
en allsidigare pröfning, bär komitén föreslagit att frågan
om frilagers inrättande i detta fall skall af generaltullstyrelsen
underställas Konungen.

Då tillstånd till frihamns inrättande ansetts endast böra
meddelas af Konungen, har detta varit betingadt, bland annat,
deraf att härvid måste komma under ompröfning många för
tullväsendet främmande förhållanden, Indika påkalla utredning
och yttranden af flere sins emellan jemnstälda myndigheter.

I den resolution, som meddelas angående tillståndet,
komma uppenbarligen att föreskrifvas äfven de särskilda vilkor
och förbehåll för tillståndets åtnjutande, som må finnas erforderliga.

§ 5.

Med stadgandena i denna paragraf afses hufvudsakligen att
vinna säkerhet för att frilager och frihamn ej må komma att egas
af utländing. Väl anser komitén mycket sannolikt att äfven
utan dessa stadganden detta ej skulle blifva händelsen, då på grund
af de föreslagna bestämmelserna derom, att taxor å afgifter för
begagnande af frilager och frihamn skola af offentlig myndighet
fastställas, anläggandet af dessa anstalter icke lärer kunna blifva,
såsom affär betraktadt, synnerligen eftersträfvansvärdt. Men detta
oaktadt har komitén ansett de i paragrafen intagna stadganden
lämpligen böra meddelas till beredande af ökad trygghet i
angifna hänseendet.

Att sfadskommun, men ej landskommun kan få tillstånd
att inrätta frilager och frihamn följer af stadgandet i första
stycket af § 1.

Då det fordras att, derest aktiebolag skall förvärfva tillstånd
att inrätta frilager eller frihamn, samtliga aktieegare skola
vara svenska undersåtar, varder deraf en uppenbar följd, att i
bolagsordningen för aktiebolaget måste finnas föreskrift om att

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 117

aktierna skola vara stälda till viss man. Stadgandet har tillkommit
hufvudsakligen med afseende å frihamn.

Då vidare uppstälts det vilkor, att enskild man skall för
vinnande af tillstånd att inrätta frilager vara berättigad här i
riket idka handel eller annan näring, har detta skett förnämligast
i syfte att det måtte kunna åläggas honom föra handelsböcker.
Frilager lärer för öfrigt, icke komma att inrättas af
enskild man, utan att han, åtminstone hufvudsakligen, också
sjelf ämnar begagna sig af detsamma för egen rörelse.

Det har ansetts icke kunna ifrågakomma, att en sådan
anläggning som en frihamn åstadkommes af ett handelsbolag
eller enskild man.

'' r"" '' § e. ; ; ^

Stadgandena i förra delen af denna paragraf hafva tillkommit
dels i ändamål att den sökande må före ansökningens ingifvande
ega kännedom om den utredning och de handlingar,
som böra af honom företes, dels i syfte att för den profvande
myndigheten underlätta handläggningen af här afsedda
ärenden, hvilka ock till följd af dessa stadganden torde komma
att vinna ett skyndsammare afgörande. Angående ställande af
säkerhet hänvisas till den allmänna motiveringen. Generaltullstyrelsen
eger gifvetvis att pröfva huruvida säkerheten kan
godkännas, liksom ock att vid tillståndets meddelande föreskrifva
de tillägg till eller ändringar i inlemnade ritningar och
förslag, som den finner påkallade. Ritningar och beskrifningar
böra, då ansökan bifalles, förses med påskrift om desammas
gillande på sätt beslutet innehåller.

Med »vederbörande kommunala myndigheter» i sista stycket
af § 6 afser komitén dels handels- och sjöfartsnämnden i den
stad, under hvars tullkammare frilagret skall lyda, dels, der
stadskommunen ej är sjelf sökande, stadsfullmäktige eller allmän
rådstuga i samma stad, dels ock stadens magistrat äfvensom,
der frilagret skall förläggas utom stads domvärjo, kom -

118 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

munalnämnd eller kommunalstämma i landskommunen. Gifvet
är att generaltullstyrelsen äfven infordrar yttrande af tullförvaltningen
i orten.

§ 7

föreskrifter, hvilken utredning och hvilka handlingar böra vidfogas
ansökning om tillstånd att inrätta frihamn. Ehuru enligt
kongl. bref den 20 maj 1892 och kommerskollegiets derpå grundade
kungörelse den 26 juli samma år hamntaxeförslag numera
skola, stälda till Konungen, ingifvas till sagda kollegium, har
undantag härifrån ansetts böra ske i nu förevarande fall, på
det att vederbörande statsdepartement samtidigt må erhålla
kännedom om ärendet i hela dess vidd, hvarefter är att bestämma
angående infordrande af underdåniga utlåtanden från
embetsverk och myndigheter.

§ 8.

Tillstånd att inrätta frilager eller frihamn, hvarmed ock
följer rätt att drifva anstalten för afsedda ändamålet, är peiv
sonligt. För öfverlåtelse till annan af förvärfvadt tillstånd måste
derföre fordras medgifvande af den, som lemnat tillståndet.

§ 9.

Hvad här föreslås är en följd af bestämmelsen i S 6
litt. d).

§ 10.

För vinnande af kontroll derå att den vid meddelandet af
tillstånd till inrättande af frilager eller frihamn faststälda, genom
kartor, ritningar och beskrifningar åskådliggjorda plan
vid arbetets utförande blifvit följd, har fordrats att anläggningen
skall undergå besigtning. Om sättet för besigtnings
verkställande lärer böra lemnas föreskrift i tillståndsresolutionen.
Gifvet är att besigtning af frihamn, der äfven kaj- och

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 119

hamnbyggnader skola afsynas, måste verkställas äfven af andra
personer än tulltjenstemän.

Föreskriften om insändande af kopior af faststälda ritningar
och kartor samt afskrifter af beskrifningar har lemnats
hufvudsakligen i ändamål att generaltullstyrelsen må hafva
tillgång till dessa handlingar vid pröfning af uppkommande
frågor angående anstalten. Sådana kopior och afskrifter böra
gifvetvis vid insändandet vara styrkta.

§ 11

handlar om reglementet för anstalten och angifver de ämnen,
hvarom detsamma bör i hufvudsak innehålla bestämmelser.
Dessa måste blifva så skiftande allt efter lokala förhållanden,
att de icke lämpligen böra intagas i den allmänna författningen.

I reglementet skola, bland annat, lemnas föreskrifter om
behörighet att förrätta arbete inom anstalten samt persontrafiken
till och från densamma. Härmed afses förnämligast bestämmelser,
huruvida och i hvilken utsträckning endast egarens
folk skall anlitas för varuforsling och annat arbete; huruvida
hos de personer, åt hvilka lokaler uthyrts, anstälde arbetare
samt, hvad angår frihamn, till fartygsbesättning hörande
personer fä ombesörja visst arbete; huruvida personer, som
ega förrätta arbete inom anstalten, skola vara godkända af
tullförvaltningen; huruvida den till anstalten hörande personal
skall vara försedd med särskild! tecken, utvisande dess ställning;
om beskaffenheten af detta tecken m. in.; vidare om
tiderna och vilkoren för tillträde till anstalten eller dess särskilda
lokaler m. m. Vid utarbetande af dessa reglementen
torde de för Köpenhamns och Hamburgs frihamnar gällande
föreskrifter kunna i många delar tjena till ledning1).

Till de bestämmelser i reglementet, som afses i första
stycket, skall förslag afgifvas af anstaltens egare. Men
derutöfver böra i reglementet meddelas de ytterligare före -

*) Jfr sid. 51 och följande samt sid. 87 af Bilagor.

120 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

skrifter, som pröfvas nödiga för vinnande af ordning och
säkerhet inom anstalten eller som påkallas af särskilda lokala
förhållanden. Så bör i reglementet vidare bestämmas
i afseende å anordnandet af den lokala trafiken mellan frihamn
och stadens tullhamn; tjenstgöring å vaktskepp utanför
frihamn; bevakningsskyldighets fullgörande vid frilager eller
frihamn; och kontroll öfver besökande; äfvensom rörande
anstaltens begagnande och skötsel. Att vissa vilkor och förbehåll
äfven kunna komma att meddelas redan i den angående
anstaltens anläggning utfärdade tillståndsresolutionen, är
gifvet och är för öfrigt antydt redan vid § 4.

§ 11 motsvaras i 1886 års förslag af stadgandena i förra
delen af dess § 10.

§ 12

innehåller bestämmelser om taxa å afgifter för begagnande
af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom frilager eller
frihamn med dertill hörande anordningar, såsom transportmedel,
belysningskraft, lyftkranar, vågar m. m. Att här ej
afses taxa å hamnafgifter i frihamn framgår af § 7.

§ 13.

Komitén har ansett det nödvändigt, att vid frilager och
frihamn finnes en vederbörligen befullmäktigad, af generaltullstyrelsen
godkänd person, till hvilken vederbörande myndigheter
och tjenstemän må kunna vända sig, i händelse något
brott eller fel begåtts inom anstalten, och hvilken personer,
som eljest med densamma hafva beröring, må ega anlita
för erhållande särskild! af erforderliga upplysningar eller för
vinnande af biträde eller rättelse, i händelse frilagrets eller
frihamnens personal låtit någon försumlighet komma sig till
last. Naturligen antages lämplig sådan person af egaren, livil -

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 121

ken föreslår honom till godkännande och förser honom med
nödig fullmakt.

§ 14.

Enligt denna paragraf får ej frilager eller frihamn öppnas
för sitt ändamål, innan generaltullstyrelsen dertill meddelat tillstånd
och utfärdat kungörelse i ämnet. Före tillståndets meddelande
har styrelsen att tillse särskildt det föreskrifterna i
§§ 10 —13 äro behörigen iakttagna.

Det är för öfrigt alldeles sjelfkärt att, innan anstalten
kan begagnas för sitt ändamål, tulltjensteman vid densamma
måste vara förordnade.

''• • - '' •" i r-i 1 j‘! It i. '' • • • ■ ; ‘ 1 i 1 '' > 1 • * >

§ 15.

Förbudet i denna paragraf har meddelats hufvudsakligen
i syfte att förekomma en för ifrågavarande anstalters ändamål
främmande trafik till och från desamma, hvilken lätt kunde medföra
missbruk och olägenheter af hvarjehanda slag. En afvikelse
från regeln har dock synts påkallad beträffande frihamn,
hvarinom der anstälde arbetare lära böra kunna inlogeras eller
kaserneras under tider, då de icke äro sysselsatte. 1 intet fall
skulle dock bostäder för familjer få förekomma.

§ 16.

i : ‘ * i ’ . «T . '' ! • '' . . '' ''

Vilkor; hafva ^uppställa för vinnande af tillstånd att inrätta
frilager; detta skall vara på ett betryggande sätt anordnad!,
och stå under tullbevakning; en särskild föreståndare skall derjemte
öfvervaka gifna föreskrifters iakttagande; och de till förekommande
af frilagrets missbrukande till underslef och smuggling
meddelade föreskrifter hafva kringgärdats med stränga
ansvarsbestämmelser. Men ännu andra lagstiftningsåtgärder
kunna och böra vidtagas i syfte att möta möjliga anmärkningar
derom att frilägersinstitutionen, sådan komitén föreslagit den,
skulle kunna innebära någon fara i tullhänseende. Sådana lagstiftningsåtgärder
äro de i §§ IG, 17 och 18 omliandlade, af hvilka

122 FÖRORDNING OM FRTLAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

den i § 16 åt den myndighet, som har vården om tullagstiftningens
efterlefnad särskildt åt sig anförtrodd, inrymmer bestämmanderätt
i afseende å upplåtelse af lokal inom frilager.

Det enda kompetensvilkor, som författningen fordrar för
vinnande af generaltullstyrelsens godkännande såsom frilagersliafvare,
är att personen skall vara berättigad att här i riket
idka handel eller annat näringsyrke. Med afseende å gällande
handelstraktat^ med främmande makter kan icke stadgas förbud
för utländing såsom sådan att begagna sig af frilager.

Några inskränkningar i den generaltullstyrelsen gifna
pröfningsrätten hafva icke ansetts böra meddelas. Finner
alltså styrelsen något vara att anmärka vare sig mot den
löreslagne sjelf, såsom att han gjort sig skyldig till smuggling
eller annat svikligt förfarande eller icke är känd för redbarhet
och ordentlighet, eller ock mot de varuslag, hvarför frilagret
skulle af honom nyttjas, eller arten af hans affärsrörelse,
såsom att denna endast vore agenturverksamhet för utländskt
handelshus, eger generaltullstyrelsen full rätt att neka sitt
godkännande. Generaltullstyrelsens beslut i ämnet får dock
gifvetvis öfverklagas.

Då det fordrats att ansökningen om godkännandet skall
göras af upplåtaren, det vill säga frilagersegaren, eller den,
hvilken fått hans rätt å sig öfverlåten, har detta skett dels
för ordningens skull, dels i syfte att äfven på detta sätt ernå
en viss garanti för den föreslagne frilagershafvarens lämplighet.
Bestämmelsen om frilagersföreståndares skyldighet att
öfvervaka och svara för iakttagandet af föreskrifterna beträffande
frilagret, torde äfven i detta afseende visa sig gagnande,
då det icke är antagligt det han, hvilken ju handlar å
tillståndshafvarens vägnar, vill utsätta sig för äfventyret att
inom frilagret lokal upplåtes åt en person, på hvars redbarhet
och laglydighet han anser sig icke kunna lita.

Det i lift. b) angifna bevis torde lämpligast böra utgöras af
utdrag ur handelsregistret rörande den föreslagne frilagershafvaren.

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 12.-5

Godkännandet kan icke afse längre tid än den, som i
upplåtelsehandlingen är stadgad för upplåtelsen. Har emellertid
någon redan godkänts såsom frilagershafvare i ett frilager,
och upplåtelse till honom af lokal inom samma frilager förnyas,
har det ansetts nog att fordra en enkel anmälan härom
hos tullförvaltningen med skyldighet för denna att inberätta
förhållandet till generaltullstyrelsen samt dervid afgifva yttrande,
huruvida tullförvaltningen har något att mot förnyelsen erinra.
Har den det, tages frågan under pröfning hos generaltullstyrelsen;
göres deremot icke någon erinran, anses det förra godkännandet
förlängdt.

Skälen, hvarför upplåtelse af lokal inom frihamn ej underkastats
särskilda bestämmelser, äro angifna i den allmänna
motiveringen.

§ 17.

Mom. 1. Med afseende å den omfattning, hvari industriel
verksamhet kan tänkas komma att utöfvas inom frilager och
frihamn, och särskildt den stora personal, som för ändamålet
ofta måste ega tillträde till anstalten, äfvensom de mångahanda
andra, icke tullverket ensamt berörande omständigheter, som
härför böra komma under ompröfning och ordnas, har för rättighet
till idkande af sådan verksamhet inom dessa anstalter fordrats
särskildt tillstånd af Konungen. Att, hvad angår frilager,
endast frilagrets egare samt godkänd frilagershafvare kunna
förvärfva sådant tillstånd är gifvet och framgår för öfrigt af
senare delen af detta moment.

Mom. 2. Skälen för att boktryckerirörelse ej må ega
rum inom ifrågavarande anstalter äro angifna i den allmänna
motiveringen. Att inom desamma ej heller kan få idkas industriel
verksamhet af beskaffenhet att kunna medföra fara
eller olägenhet för anstalten eller der intagna varor är utan
vidare klart.

124 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

§ 18.

För de orsaker, som föranledt komitén att föreslå förbud
mot detaljförsäljning af varor inom frilager eller frihamn, är
redogjordt i den allmänna motiveringen. Att från sagda förbud
medgifva det af hänsyn till sjöfarten i frihamn påkallade
undantaget, som afser handel med skeppsförnödenheter, har
synts böra vara förbehållet Konungen, hvilken utfärdar reglementet
för frihamn. Naturligen kunna redan i reglementet
föreskrifvas de allmänna vilkor, hvarunder sådan handel må
eg a rum.

§ 19.

Angående de skäl, som föranledt föreskrifterna i denna
paragraf, kan hänvisas till den allmänna motiveringen.

De af komitén*med sagda föreskrifter åsyftade varor äro
lifs- och njutningsmedel samt gångkläder och andra beklädningsartiklar.

Att regeln beträffande frihamn måste lida vissa undantag
följer af stadgandena i § 18 äfvensom deraf att proviantartiklar
medföras å fartyg, som ingå i frihamnen.

I reglementet för anstalten böra meddelas de föreskrifter,
som för kontroll å efterlefnaden af förbudet i § 19 erfordras.

§ 20.

Att å frilager måste få intagas och i frihamn införas äfven
förtulladt och tullfritt gods med angifna undantag är, med hänsyn
till ändamålet med dessa anstalter, tydligt. För öfrigt hänvisas
i afseende å denna paragraf till den allmänna motiveringen
och motiven vid § 1.

Beträffande litt. c) erinras hurusom, då någon undersökning
af varor vid intagning å frilager eller införsel i frihamn
i regel ej eger rum, det blifvit nödvändigt förbjuda, att äfven

FÖRORDNING OM FRILAGBR OCH FRIHAMN: speciel motivering. 125

sådana varor, som endast få under vissa vilkor, till exempel
efter undergången desinfektion, införas i riket, inkomma å dessa
anstalter. Att allmänt gällande införselförbud måste vara tillämpligt
äfven å varor, som ingå till frilager eller frihamn, torde
visserligen vara utan vidare klart, men har dock bort för fullständighetens
skull anmärkas i paragrafen.

kitt. d) öfverensstämmer i sak med andra stycket af § 4
mom. 1 i 1886 års förslag.

De i sista stycket af mom. 1 förekommande orden »der sådant
ej strider mot föreskrift i annan författning)) afse naturligtvis
särskilt bestämmelserna i de om transport af krut och dynamit
m. m. gällande författningar.

Mom. 2 har påkallats af hänsyn till nödig kontroll öfver efterlefnaden
af bestämmelserna i mom. 1. Momentet motsvarar § 4
mom. 2 af 1886 års förslag. Dock är bestämmelsen något vidare
i komiténs förslag, då rätten att bryta omslag här icke inskränkts
endast till angifningstillfället och lemnats icke tullförvaltningen
såsom sådan utan vederbörande tulltjensteman, hvilken ju till
lokalerna eger tillträde. Komiténs förslag torde således äfven
detta hänseende lemna större trygghet mot svek än 1886 års
förslag.

§ 21.

Bevillningsutskottet vid 1891 års riksdag framhöll särskildt
den fördel för handeln, som skulle vinnas genom medgifvande
att försälja eller förpanta å frilagersmagasin upplagda
varor på grund endast af attester från frilagrets föreståndare,
intygande att vissa till qvantitet och beskaffenhet bestämda
varor der blifvit upplagda och komme att tillhandahållas attestinnehafvaren.
Komitén har för sin del ansett, att de fördelar,
som afses med icke blott frilager utan ock frihamn, skulle i
väsentlig mån förringas, derest icke den svenske lagstiftaren
införde den viga och beqväma form för varas försäljning och
förpantning, som består i utfärdande af do utaf bevillningsutskottet
afsedda upplage- och garantibevisen, de så kallade

126 FÖRORDNING OM FRILAGBR OCH FRIHAMN: speciel motivering.

warrants. Denna institution, hvilken införts icke blott i Storbritannien,
Frankrike, Belgien, Tyskland med flera länder, utan
äfven i Finland och, beträffande Köpenhamns frihamn, i Danmark,
är särskilt egnad att bereda betydande lättnader för
den stora internationela handeln hvad såväl export som import
angår.

De lagstiftningsåtgärder, som för institutionens införande
erfordras, • falla emellertid inom det privaträttsliga området.
Med afseende härå, och då dessa lagstiftningsåtgärder icke
kunna anses hänförliga till de af komiténs utredning rörande
frilagersinstitutionen föranledda sådana åtgärder, hvarom det
åligger komitén att afgifva förslag, samt icke heller kunna vara
innefattade i uppdraget rörande frihamnsfrågan, har komitén
icke ansett det tillhöra sig att i detta ämne afgifva förslag
till lag, helst nödiga förutsättningar för utarbetande af sådant
förslag icke i tillräckligt mått förefiunas inom komitén.

Komitén har alltså inskränkt sig till att i förevarande
paragraf bereda en grund för warrantsinstitutionen och har i
sådant afseende föreslagit att det skall bero på Konungen att
medgifva frilagers- och frihamnsegare tillstånd att utfärda dessa
bevis, hvilka komitén sökt i paragrafen definiera, medan beträffande
de i öfrigt nödiga bestämmelserna hänvisats till en blifvande
lag. Rätten att utfärda warrants skulle således enligt komiténs förslag
icke vara ovilkorlig! förbunden med rätten att drifva här
afsedda anstalter. Att Konungen och icke underordnad myndighet
bör lemna sådant medgifvande, synes komitén betingadt
af vigten såväl af att frågan om fullt betryggande garantier
till förebyggande af förluster för dem, som anlita institutionen,
erhåller en allsidigare pröfning, som äfven af att svenska
warrants skola tillvinna sig förtroende på verldsmarknaden.

De i §§ 1—21 upptagna bestämmelser hafva utgjorts
hufvudsakligen af sådana, som kunna räknas till de konstitutiva.

FÖRGUDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 127

De bilda den första af de särskilda afdelningar, i livilka författningsförslagets
paragrafer grupperats, och hafva till gemensam
rubrik erhållit »Allmänna föreskrifter om inrättande och
begagnande af frilager och frihamn».

Härefter följa i förslaget bestämmelser, som sammanförts aal n,
under den gemensamma rubriken »Om varors intagning å och ''Ä 68).
uttagning från frilager samt om trafiken till och från fri- daning
hamn». Denna afdelning omfattar §§ 22—68, af livilka §§ & och ut22
och 23 gifva allmänna bestämmelser i ämnet, §§ 24—37 från friinnehålla
bestämmelser om varors intagning å och uttagning
från frilager, §§ 38—67 angå frihamnstrafiken samt § 68 inne- ^ånfrihåller
en för frilager och frihamn gemensam bestämmelse. hamn.

§ 22.

Det har ansetts lämpligt att, innan föreskrifter lemnas om
vissa anteckningar, som skola verkställas i särskilda, vid frilager
och frihamn erforderliga journaler, i förslaget bestämmes,
livilka journaler der skola föras; af hvem detta skall ske; hvad
journalerna skola afse; och huru formulär till desamma skola
fastställas.

Med afvikelse från föredömet i 1886 års förslag har komitén
icke funnit det lämpligt att den ifrågavarande författningen,
som torde vara af beskaffenhet att böra blifva föremål för
Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning, betungas
med formulär till vare sig de ifrågavarande journalerna eller
andra i författningen föreskrifna inlagor och handlingar, helst,
å ena sidan, redan af författningen framgår hvad dessa handlingar
måste hufvudsakligen innehålla och, å andra sidan, desamma
torde komma att behöfva, särskilt innan de nya institutionerna
vunnit nödig stadga, undergå vissa jemkningar.
Komité» föreslår derföre, att formulär till här afsedda handlingar
fastställas på samma sätt som de vid tullstadgan fogade
formulären, nemligen af Konungen efter förslag af generaltullstyrelsen.

128 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

Från 1886 års förslag har komitén upptagit benämningen
förtullning!ibok, men deremot utbytt de i sagda förslag använda
beteckningarna upplagsbok och utförselsbok, hvilken senare beteckning
synts kunna ingifva den oriktiga föreställningen, att
här vore fråga om en bok öfver utförsel endast till utrikes
ort, mot benämningarna intagningsbok och uttagningsbok.

Att hvad angår frihamn, i intagningsbok och uttagningsbok,
som der föras, icke kunna bokföras varor, som in- eller
utgå sjöledes, följer af det sätt, hvarpå, enligt hvad §§ 38—54
visa, denna varuförsel i förslaget ordnats till vinnande af önskade
och af frihamnsbegreppet betingade lättnader för den
sjöväga utrikes trafiken till och från frihamn. Förtullning af
varor, som från frihamn sjöledes utgå till annan inrikes ort,
får uppenbarligen icke ega rum inom frihamnen, utan skall
ske å bestämmelseorten. Icke heller förtullningsbok kan derföre
erfordras beträffande den sjöväga varuförselu från frihamn.
Gifvetvis skola dessa böcker anskaffas och följaktligen äfven
bekostas af tullverket.

Andra stycket har sin motsvarighet i § 9 af 1886 års förslag.
Då emellertid förfaringssättet vid aflemnande till tullförvaltningen
af influtna tullmedel synts kunna blifva olika allt
efter förhållandena på särskilda orter samt icke är af beskaffenhet
att böra underställas pröfning af Riksdagen, bär komitén
funnit det böra tillhöra Konungen att härom, efter förslag af
generaltullstyrelsen, meddela bestämmande.

§ 23.

Bestämmelsen att tryckta blanketter skola användas för
de angående varuförseln och sjötrafiken i författningen föreskrifna
inlagor och andra handlingar, som i § 23 uppräknas,
är meddelad för vinnande af reda och ordning. Den öfverensstämmer
ock, så vidt angår frilager, med stadgandet i § 16 af
1886 års förslag.

Vidare innehåller § 23 stadgande att angifningsinlagor skola

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 129

bekostas af anstaltens egare. Deraf följer att öfriga här afsedda
handlingar skola bekostas af tullverket. Då tullverket anskaffar
och utfärdar dessa handlingar, kan komitén icke finna något
giltigt skäl för att icke desammas bekostande ock skall åligga
tullverket, helst detta öfverensstämmer med hvad eljest gäller
rörande af tullverket utfärdade handlingar. Kostnaden är för
öfrigt helt och hållet betydelselös. Äfven enligt 1886 års förslag
skulle enahanda skyldighet beträffande dessa handlingar,
så vidt de rörde frilager, åligga tullverket.

Härefter följa i

§§ 24—37

bestämmelser om varors intagning å och uttagning från frilager.
Komitén har icke förbisett, att ju icke dessa föreskrifter,
i öfverensstämmelse med hvad fallet är med de om nederlag
och transitupplag gällande, måhända lämpligare bort erhålla
plats i särskilt kapitel af tullstadgan än intagas i förevarande
författning, och detta så mycket hellre som ändringar i dessa
bestämmelser eventuelt torde kunna efter vunnen erfarenhet
visa sig behöfliga. Men då i 1886 års, Riksdagen understälda
förslag motsvarande bestämmelser funnos införda, har komitén
ansett sig böra lemna nämnda uppfattning af förevarande fråga,
hvilken ju icke är af någon saklig betydelse, å sido.

Då ifrågavarande bestämmelser, med frånseende af redaktionela
skiljaktigheter, i allmänhet öfverensstämma med de i § 4
mom. 1 samt §§ 5, 6, 7 och 8 af 1886 års förslag intagna,
torde någon särskild motivering af desamma icke vara behöflig,
i andra fall än då sakliga afvikelser från de 1886 föreslagna
bestämmelserna egt rum.

Komitén har funnit det leda till större reda och öfverskådlighet
att sönderdela de i de särskilda momenten af sagda
§§ 5 och 7 intagna bestämmelser i olika paragrafer.

§ 24. 1 mom. t, som uppräknar de olika sätt, hvarpå

tullpligtigt gods kan intagas på frilager, har från § 4 inom. 1

17*

130 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

af 1886 års förslag de afvikelser skett, att, utom att äfven
intagning af varor från frihamn ifrågakomma i komiténs förslag,
enligt detta varor skulle kunna på ett frilager direkt intagas
jemväl från annat sådant å samma ort och icke blott från
frilager å annan ort. Derest i något fall flera frilager skulle
komma till stånd å samma ort, skulle det otvifvelaktigt kunna
varda till stor lättnad för vederbörande varuegare att ega möjlighet
till en sådan direkt öfverflyttning af varor frilagren
emellan.

Beträffande intagning af varor från frihamn kan äfven sådan
ske, antingen frihamnen är belägen å samma ort som frilagret
eller på annan ort.

Då det stadgas, att varor kunna intagas på frilager från nederlag
och transitupplag å samma ort, afses härmed naturligen
icke att hindra det varor från sådant upplag å annan ort, med
bibehållande af sin egenskap af nederlags- eller transitupplagsgods,
kunna jemlikt §§ 92 och 112 tullstadgan, sändas till tullförvaltningen
i den stapelstad, der frilagret är beläget, och sedan
från tullförvaltningen expedieras till frilagret.

I mom. 2 återupptages i hufvudsak den i sista stycket af
§ 5 mom. 1 af 1886 års förslag upptagna bestämmelsen.

Då denna emellertid i komiténs förslag skulle blifva gemensam
såväl för den sagda moment motsvarande § 25, som
ock för § 26, hvilken handlar om öfverflyttning af gods från
ett till annat frilager på samma ort, har komitén åt densamma
gifvit plats framför sagda paragrafer. Redan af tullstadgans
bestämmelser om uttagning af gods från nederlag och transitupplag
är det klart, att sådant gods vid öfverflyttning till
frilager måste befinna sig i det skick, hvari det uttogs.
Men med hänsyn till den plats förevarande bestämmelse i
komiténs förslag erhållit, har komitén för fullständighetens
skull deri infogat orden »nederlag eller transitupplag».

§ 25. Skiljaktigheterna från § 5 mom. 1 i 1886 års för -

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 131

slag röra endast redaktionen, dock att § 25 äfven stadgar om
intagning af gods från frihamn å annan ort.

§ 26. Regeln för öfverflyttning af gods från ett till annat
frilager å samma ort är bygd på samma grunder, som i
öfrigt följts i nu ifrågavarande bestämmelser. Hvad före
godsets uttagning från det frilager, der det förut varit intaget,
skall iakttagas återfinnes i § 33.

För undvikande af ett vidlyftigt återgifvande af enahanda
bestämmelser på två ställen har här, beträffande intagning af
gods från frihamn å samma ort, hänvisats till § 64.

§ 21 företer endast redaktionela skiljaktigheter från § 5
mom. 2 i 1886 års förslag. Att komitén icke velat använda
benämningen »nederlagstjenstemannen» beror derpå att endast
i Stockholm och Göteborg särskild personal finnes anstäld för
nederlagsförvaltningen.

Att nederlagsafgift för inkommande skall vara erlagd innan
nederlagsgods får disponeras för återutförsel föreskrifves
i § 81 tullstadgan, och har komitén i sagda paragraf föreslagit
tillägg, enligt hvilket samma föreskrift blifver gällande beträffande
disposition af nederlagsgods för intagning å frilager,
hvadan förbehåll i detta hänseende icke gjorts i § 27.

1886 års förslag var uppgjordt under förutsättning att
nederlagsafgiften för utgående skulle bortfalla, och följaktligen
var deri icke upptagen bestämmelse att, innan nederlagsgods,
som skulle öfverflyttas på frilager, affördes från nederlagsmagasin,
belöpande nederlagsafgift vid utgående skulle
vara erlagd. Då Riksdagen år 1895 modgifvit den utgående
nederlagsafgiftens upphörande, har komitén kunnat utgå från
samma förutsättning, och saknas förty äfven i komiténs förslagbestämmelser
i sagda afseende.

§ 28, som afser intagning af transitupplagsgods, öfver -

132 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

ensstämmer i sak med § 5 inom. 3 af 1886 års ofta berörda
förslag. Detsamma gäller om

§ 29, hvilken stadgar regler för intagning af förtulladt
eller tullfritt gods. Dock har bestämmelsen om behandling
af sådant gods vid uttagning från frilager lika med
derå direkt från utlandet intaget gods, här blifvit utesluten,
då, utom att bestämmelsen ej synes här hafva sin plats, den
i sak återfinnes redan i de frilager definierande bestämmelser,
som intagits i § 1 af komiténs förslag.

§ 30 stadgar de sätt, hvarpå gods skulle kunna uttagas
från frilager, och motsvarar § 6 i 1886 års förslag. Afvikelserna
äro betingade dels af förslaget om frihamnsinstitutionen,
dels deraf att gods skulle få flyttas äfven från ett till annat
frilager å samma ort, dels deraf att numera tullkammare under
tullförvaltares öfverinseende finnes i ett par uppstäder, dels
ock slutligen deraf att komitén ansett regler böra lemnas äfven
för uttagning af gods från frilager till fri disposition, något
som åtminstone undantagsvis torde kunna ifrågakomma.

§ 31 afser uttagning af gods för utförsel ur riket eller
sjövägen till frihamn å annan ort och har i 1886 års förslag
sin motsvarighet i § 7 mom. 1—3. Skiljaktigheten i sak
består i det med anledning af frihamnsinstitutionens införande
gjorda tillägget.

§ 32 rör uttagning af gods för försändning sjövägen eller
landvägen till annan stad med tullkammare under tullförvaltares
öfverinseende. Skiljaktigheterna från § 7 mom. 4 af 1886 års
förslag äro hufvudsakligen redaktionela. Derest gods skall
öfvergå från frilager till frihamn å annan ort, sker sådant enligt
bestämmelserna i denna paragraf.

§ 33 angår uttagning af gods för öfverflyttning till annat
frilager å samma ort och kompletteras af § 26. Bestämmelser
om uttagning af gods för utförsel till frihamn å samma ort
återfinnas i § 57.

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 133

Följande två paragrafer, som afse uttagning från frilager
af gods för uppläggning

§ 34 k nederlag och

§ 35 å transitupplag, öfverensstämma i sak den förra med
§ 7 mom. 5 och den senare med § 7 mom. 6 i 1886 års förslag.

§ 36 lemnar regler för förtullning af gods å frilager och
uttagning af gods från frilager efter skedd förtullning eller
till fri disposition. Tillvägagåendet är, i fråga om gods af
tullpligtig beskaffenhet i hufvudsak detsamma, som beskrifves i
§ 7 mom. 7 af 1886 års förslag.

Då det föreskrifves att den, som utför förrättningen, skall
meddela skriftlig uppgift, huruvida kolly utgå lösa eller i omslag,
i livilket senare fall vissa upplysningar skola jemväl meddelas,
afses härmed att åstadkomma ett medel för varornas verificering
vid deras afförande från frilagret. I hvilka fall och
under hvilka kontroller i öfrigt det må medgifvas att utföra
varor lösa, något som för vissa varor icke kan lämpligen
undvikas, derom bör anstaltens reglemente innehålla bestämmelser.

§ 31, som handlar om åt erintagning af gods, angifvet till
uttagning, är i sak lika med § 8 af 1886 års förslag.

Då komitén vid afgifvande af förslag till regler angående
varors intagning å och uttagning från frilager följt i hufvudsak
1886 års, på 1882 års komités förslag samt kommerskollegiets
och generaltullstyrelsens deröfver afgifna utlåtande grundade
författningsförslag, påkallar äfven komiténs förslag härutinnan
ändringar i gällande tullstadga, ocli har komitén förty
afgifvit särskildt förslag till kungörelse angående vissa ändringar
i tullstadgan den 2 november 1877. Om detta förslag, som
finnes betänkandet bifogadt, skall nedan vidare förmälas.

134 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

I förslaget till förordning om frilager och frihamn följa
nu de bestämmelser, som afse att reglera trafiken till och från
frihamn. De finnas intagna i §§ 38—67.

I afseende å ifrågavarande bestämmelser må den anmärkning
förutskickas, att desamma icke förutsätta några ändringar i
tullstadgan. Då det, strängt taget, icke ålegat komitén att
afgifva formulerade förslag till lagstiftningsåtgärder angående
frihamn, har nemligen komitén trott sig i afseende derå icke
böra följa samma tillvägagående, som beträffande frilager iakttagits,
utan hellre intaga alla de angående sjöfart och varuförsel
till och från frihamn påkallade allmänna stadganden i
den särskilda författningen, så. att tullstadgan blefve orubbad
af ett eventuel införande af frihamnsinstitutionen, ett förfarande,
som synts så mycket mera lämpligt som ett inarbetande
i tullstadgan af de för sagda institution nödiga bestämmelserna
skulle föranledt en ganska vidtomfattande omstöpning
af nämnda stadga.

Angående den allmänna ståndpunkt, komitén intagit vid
utarbetande af regler för trafiken å svenska frihamnar, bör
här hänvisas till komiténs ofvan0) gjorda uttalande i ämnet.
Här bör dock särskildt framhållas att, då till följd af frihamnens
begrepp lossning och lastning inom frihamn icke
böra vara underkastade samma stränga tullkontroller som eljest
erfordras, afsevärda förmåner kunnat enligt komiténs förslag
beredas sjötrafiken. Då man går att skärskåda de stadganden,
som nedan äro omförmälda, bör vidare uppmärksammas hurusom,
enligt den i § 1 gifna definitionen å frihamn, inländska
och redan förtullade utländska varor så snart de inkommit inom
frihamnens gränser, antaga karakteren af utländskt oförtulladt
gods, det der ännu icke öfverskridit Sveriges tullgräns. Slutligen
bör här anmärkas att i många afseenden de tullbestämmelser,
som gälla för Köpenhamns frihamn, tjenat till förebild
för nu ifrågavarande regler. *)

*) Sid. 108—110.

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 135

§§ 38-54

handla om sjöfart och varuförsel sjövägen till och från frihamn.

§ 38 förbjuder tillträde till frihamn för vissa angifna grupper
af fartyg.

Då enligt litt. a) däckade fartyg under trettio ton och öppna
båtar uteslutits från att, utom i särskilda, bestämda fall, begagna
frihamn, har detta hufvudsakligen varit föranledt deraf att
smuggling från dylika mindre farkoster är lättare att företaga
och svårare att förekomma än från större fartyg. För öfrigt skulle
i allt fall användning i fart till frihamn af fartyg af mindre
drägtighet än trettio ton lida inskränkningar dels på grund af
§112 tullstadgan, enligt hvilken transitupplagsgods ej får med
sådana farkoster försändas, dels ock till följd af § 31 mom. 1
af förevarande författningsförslag, hvari det stadgas att gods,
uttaget från frilager för utförsel sjövägen till utrikes ort eller
till frihamn å annan inrikes ort än den, der frilagret är beläget,
endast må utföras i fartyg af minst sagda drägtighet.
Härtill kommer, att de i afseende å farkoster af ifrågavarande
slag i kap. I afdelning III tullstadgan lemnade särskilda föreskrifter
icke skulle kunna vinna tillämpning i afseende å trafiken
från utrikes ort till frihamn.

I konseqvens med den i tullstadgan (§ 70) uttalade princip,
enligt hvilken fartyg, på resa mellan inrikes orter icke
utom i fall af trängande nöd må anlöpa utrikes ort, har komitén
enligt litt. b) ansett det höra vara jemväl andra fartyg än
de i litt. a) omformälda förbjudet att på sådan resa ingå till den
fiktivt utländska orten, frihamnen, dit ett inlöpande icke kan
af trängande nöd påkallas. Men derjemte skall enligt litt. b)
tillträde till frihamn vara förbjudet hvarje fartyg, som innehar
å utrikes ort intagen last, för så vidt fartyget förut lossat å
annan inrikes ort än frihamn samt dess återstående last till
någon del är destinerad till annan inrikes ort än frihamn; och
är grunden härför att, derest sådant vore tillåtet, de i § 17
tullstadgan meddelade kontrollföreskrifter icke skulle kunna
behörigen tillämpas.

136 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

§ 39. Af de i § 1 använda uttryckssätten bör det visserligen
vara klart, att frihamn ej kan anses såsom utrikes
ort i den betydelse, att till kustfart inom Sverige eljest ej
berättigade fartyg skulle ega idka varutransport mellan två
frihamnar eller mellan frihamn och annan inrikes ort. Komitén
har dock till undvikande af hvarje tvekan i förevarande hänseende
i § 39 intagit förklarande härom.

§ 40 stadgar skyldighet för skeppare att stanna sitt
fartyg vid ingången till frihamn. Att särskild bevakning skall
finnas vid frihamn åt sjösidan, är stadgadt i § 2 mom. 3.

Bötesbestämmelsen är densamma, som enligt § 8 tullstadgan
gäller för underlåtenhet att angöra inloppsstation, med
hvilken förseelse uraktlåtenhet att stanna fartyg vid frihamns
ingång synts böra likställas.

§ 41. Då hvarken tullbehandling eller journalisering
af last, som i frihamn lossas, erfordras samt hvad enligt
tullstadgan med oloflig införsel af varor förstås ej kan
inom frihamns gränser ifrågakomma, har det vigtiga medgifvande
synts kunna lemnas att skepparen må börja lossning
genast efter ankomsten och företaga sådan jemväl
utom de i § 32 tullstadgan angifna tider. Klart är att härigenom
fartygs uppehåll i hamnen kan i många fall väsentligt
förkortas och till följd deraf också fraktkostnaden vid frihamns
begagnande nedbringas.

Att tullverket likväl bör ega kännedom om lossningen är
nödvändigt, för att dess personal skall kunna utöfva den i § 1
omförmälda kontroll, särskildt för tillsyn derå att föreskrifterna
i § 20 icke öfverträdas.

Bötesansvaret är lika med det i § 32 mom. 2 tullstadgan
utsatta.

§ 42. I enlighet med bestämmelserna dels i § 39 tidlstadgan
i fråga om lastning till utrikes ort och dels i § 60 samma stadga
beträffande lastning till inrikes ort af förpassning underkastadt

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 137

gods, har här föreskrifvits, att, innan lastning i frihamn påbörjas,
anmälan derom alltid skall ske hos tullförvaltningen,
dervid naturligtvis, derest fartyget skall afgå till utrikes ort,
erforderliga skeppshandlingar för fartygsumgäldernas beräknande
måste aflemnas.

Äfven lastning under hvilken tid af dygnet som helst har
ansetts kunna medgifvas, dock fordras, der lastning skall ega
rum å annan tid än den i § 32 tullstadgan angifna, äfven härför
anmälan hos tullbevakningen för det ändamål, som i fråga om
anmälan angående lossning nämnts. Den kontroll, som häri
ligger, kan vara behöflig särskildt med hänsyn till stadgandet
i sista stycket af § 20 mom. 1, då nemligen till införsel förbjudna
varor skulle kunna från fartyg, som der afses, olofligen
öfverföras till det lastande fartyget.

Ansvarsbestämmelsen är hemtad från § 39 mom. 4 tullstadgan.
Den jemte böterna stadgade påföljd har ansetts nödig
till kontroll derå att icke förbjudet gods intagits.

§ 43. Med afseende å lättheten att kontrollera de förhållanden,
hvilka utgöra föremålet för den bevakning, som
enligt §§ 41 och 42 skall utöfvas, torde särskild bevakning
icke i regel behöfva åsättas hvarje fartyg. Då sådant likväl
kan, på sätt vid lastning af gods till inrikes ort i § 69 tullstadgan
förutsättes, jemväl i frihamn i vissa fall blifva nödigt, har i § 43
lemnats stadgande om ersättning för sådan särskild^ bevakning.

§ 44. Då allt gods, som i frihamn inlastas, är att anse
såsom utländskt oförtulladt, har i denna paragraf stadgats
att, innan fartyget må från frihamn afgå, liknande förseglingsåtgärder
skola vidtagas, som i § 2 mom. 2 och § 42 mom. 1
tullstadgan äro föreskrifna. Följaktligen bör äfven proviant af
tullpligtig beskaffenhet, i den mån den ej är behöflig för fartygets
resa till första inrikes ort eller, vid utrikes resa, till öppen
sjö, införseglas. I öfverensstämmelse med sistnämnda författningsrum
har tillika förordnats, att tullbetjent skall åtfölja
fartyget till öppen sjö. När det från frihamn kommande

18*

138 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

fartj^get anländt till öppen sjö, torde i regel deröfver icke påkallas
någon särskild kontroll; det är då att likställa med annat fartygi
kommande direkt från utrikes ort, och är underkastadt den
allmänna tillsyn, som utöfvas i svenskt farvatten på grund af
§ 1 mom. 1 tullstadgan.

Några bestämmelser till kontroll deröfver, att skeppare icke
från frihamn afgår, innan honom åliggande skyldigheter blifvit
fullgjorda, och från tullverkets sida i afseende å fartyget vidtagits
föreskrifna åtgärder, hafva icke införts i författningen,
då dylika bestämmelser synts böra blifva beroende af lokala
förhållanden och alltså hellre intagas i det reglemente, som
skall för hvarje särskild frihamn fastställas.

§ 45. Bestämmelsen att skepparen skall af den ombord kommande
tullbetjenten affordras märkrulla är öfverensstämmande
med stadgandet i § 15 mom. 1 tullstadgan, och har det
ansetts innebära en fördel för skeppare, kommande från utrikes
ort, att vid samma tillfälle aflemna de skeppshandlingar,
hvilka han enligt sagda författningsrum eljest skulle hafva att
sjelf tillställa tullförvaltningen.

Då enligt § 41 skeppare är berättigad att genast efter
inkommandet i frihamn börja lossning af sin last, erfordras
gifvetvis att åsatt tullförsegling omedelbart varder borttagen.

Med afseende å tredje stycket erinras, att frihamn singångens
läge eller andra lokala förhållanden kunna hindra att de
i paragrafen afsedda åtgärderna verkställas under det fartyget
qvarligger vid ingången.

§ 46. Då från inrikes ort till frihamn kommande gods
enligt § 1 anses såsom utfördt till utrikes ort, påkallas deraf
att såväl fartyg, som från inrikes ort är bestämdt till frihamn,
som Ock dess last skall å lastniugsorten behandlas som om
fartyget skulle afgå till utrikes ort, dock naturligen icke så
vidt angår skeppsumgälder för utgående. Regeln är gifvetvis

FÖRORDNING OM FRILÄGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 139

också tillämplig på utförseln .till frihamn af nederlags-, transitupplags-
samt transitgods.

Af hänvisningen till kap. 1 tullstadgan följer uppenbarligen,
att fartyg vid afgång till frihamn skall förses med
sådant pass å fartyg och last, som föreskrifves i § 40 mom. 1
samma stadga.

§ 41 lemnar beträffande fartyg, som från annan inrikes
ort än frihamn ankommer till sådan hamn, stadganden, motsvarande
de i § 45 för fartyg, som anländer från utrikes ort
eller svensk frihamn, meddelade.

Saknar fartyget tullpass, måste gifvetvis inträde i frihamnen
förvägras detsamma.

I händelse vid den undersökning af befintligheten af åsatt
tullförsegling, som skall enligt §§ 45 och 47 verkställas,
sigillbrott finnes hafva egt rum, äro naturligtvis bestämmelserna
i § 34 tullstadgan tillämpliga.

§ 48 afser att bereda från inrikes ort kommande skeppare
möjlighet att bibehålla åt de under fri disposition å fartyget
medförda inhemska eller behörigen införtullade utländska proviantartiklar
denna deras egenskap, ehuru de inkommit i frihamnen,
samt att således få vid afgången från frihamnen öfver
dem ånyo fritt disponera.

§ 49. Bestämmelserna i § 40 mom. 1 tullstadgan hafva
ansetts böra blifva i hufvudsak tillämpliga äfven beträffande
hvad skeppare och varuegare hafva att iakttaga, då i frihamn
lastning till utrikes ort är slutad.

Utan vidare är det tydligt att, om ett fartyg, som utklarerats
från frihamn till utrikes ort, derefter å andra orter inom
landet intager lastfyllnad, anteckning härom skall, i öfverensstämmelse
med stadgandet i § 40 mom. 2 tullstadgan, ske å
det i frihamnen utfärdade tullpasset.

140 FÖRORDNING OM FR1LAGBR OCH FRIHAMN: speciel motivering.

§ 50. De i denna paragraf meddelade bestämmelser, hvilka
i hufvudsak öfverensstämma med de i § 44 tullstadgan förekommande,
påkallas tydligen deraf att allt det gods, som ett
från frihamn kommande fartyg innehar, är att anse såsom
utländskt oförtulladt gods.

§ 51. Stadgandena i denna paragraf äro i hufvudsak
öfverensstämmande med de i § 17 tullstadgan meddelade föreskrifter
angående förändring till utrikes ort af ett till lossningshamn
ankommet fartygs bestämmelse, dock med den af frihamnsbegreppet
påkallade afvikelse att, äfven om fartyget
innebar tullpligtigt gods, anmälan om förändringen må ega
rum efter den i tullstadgan för varuangifning i allmänhet bestämda
tid, utan att med det tullpligtiga godset så förfares,
som i § 17 mom. 2 tullstadgan föreskrifves.

§ 52. Då frihamn i tullhänseende är att anse såsom utrikes
ort, följer deraf att skeppare, som afgår från sådan hamn
med destination till ort inom riket, och alltså äfven om han
afgår till annan svensk frihamn, skall i likhet med från utlandet
till svensk hamn destinerad skeppare vara försedd med
sådan märkrulla, som i § 12 tullstadgan föreskrifves, äfvensom
att å denna märkrulla bör upptagas all fartygets last,
således jemväl gods, som må hafva blifvit intaget å annan ort
än i frihamnen; och som skepparen, så fort han kommer från
frihamn, omedelbart befinner sig i svenskt farvatten, bör märkrullan
af honom upprättas redan i frihamnen.

Med de bestämmelser, som innehållas i tredje stycket af
§ 52, har naturligtvis afsetts att vinna skärpt kontroll.

§ 53. Den inrikes fraktfart, hvarför här lemnas regler
hufvudsakligen i öfverensstämmelse med de i § 74 tullstadgan
gifna, blifver uppenbarligen af vigt för beredande af last,-fyllnad åt fartyg, som under resa från frihamn successive
aflemnar sin derifrån medförda last.

I öfverensstämmelse med föreskrift i § 5l mom. 3 tull -

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motiveking. 141

stadgan har fordrats, att vid ångfartygs användning i dylik
fart särskilda märkrullor för hvarje tullplats, dit fartyget från
frihamnen medför last, böra afgifvas å första destinationsorten;
och skola med dessa vidare förfaras i enlighet med nyssnämnda
författningsrum.

§ 54. I denna paragraf hafva meddelats föreskrifter om
hvad iakttagas bör i afseende å sjöfart och sjöväga varuförsel
från frihamn till ort inom riket, i den mån de särskilda bestämmelser,
som komitén ansett böra i denna förordning intagas,
icke derför innehålla regler. Med paragrafens senare del
afses att fullt tydliggöra att från frihamn sjövägen inkommet
gods är att anse såsom direkt från utlandet anlända

r?''0''f ; i .; r rf H ;y.. q/* • i; o ty '' \ r|jf " ; y, j j f;‘ i • \[ £] 7 i: > ;f ; '' i : ''\\,[ js''i , ! • I. !•( i

» §§ 55-67

innefatta bestämmelser om varuförsel landvägen till och frän
frihamn.

>''J .)/i ) i J )i''ii f 1 ''1 rr '' •

§ 55. Mom. 1 stadgar att oförtulladt gods, som skall
landvägen utföras till frihamn, kan dit direkt expedieras endast
från den stapelstad, der frihamnen är belägen. Mom. 2
öfverensstämmer med § 24 mom. 2.

.... • t .. . ,* t .q. > ,, 1..

§ 56 lemnar regler motsvarande de i § 25 beträffande intagning
af gods å frilager meddelade. Med afseende derå att
komitén icke föreslagit ändringar i tullstadgan, så vidt angår
frihamn, har dock i fråga om påföljd för underlåtenhet att aflemna
angifningsinlaga här icke kunnat meddelas endast en
enkel hänvisning till § 21 tullstadgan.

§ 57 stadgar ej blott förfarandet vid frihamnen, då gods
från frilager på samma ort skall dit utföras, utan ock, enligt
hänvisningen i § 33 andra stycket, hvad iakttagas skall vid det
frilager, hvarifrån godset uttages.

142 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

§ 58 rör utförsel till frihamn af nederlagsgods och innehåller
härom enahanda stadganden, som i § 27 beträffande intagning
af sådant gods å frilager meddelats; dock att, då § 81
tullstadgan, så vidt frihamn angår, lenmats oförändrad, föreskrift
måst tilläggas derom att belöpande nederlagsafgift skall vara
erlagd, innan godset får disponeras för utförsel till frihamn.
Att här afses endast nederlagsafgift för inkommande gods ses
af motiven vid § 27.

§ 59 öfverensstämmer med § 28.

§ 60 afviker från § 29 endast deri, att fordran på utsättande
i intagningsboken af godsets bruttovigt här eftergifvits.
Då till frihamn gifvetvis komma att utföras mångahanda varor,
hvilkas uppvägande i frihamnen skulle vålla stora svårigheter
och kostnader, samt dessa varor ofta lära endast transitera frihamnen,
har skäl ej synts vara för handen att för frihamn
bibehålla en sådan föreskrift, helst denna i allt fall endast
har en underordnad betydelse.

11 ,* . ■ > J ih J; • ■ 1 tl '' ‘ 4 '' ,

§ 61 angifver de olika ändamål, hvarför gods kan från frihamn
landvägen införas i tullinlandet.

Då § 61 är den första af de paragrafer, som handla om införsel
af gods från frihamn landvägen, är här stället att fästa uppmärksamheten
derå att komitén icke ansett sig kunna beträffande
sådan införsel medgifva godsets egare den rätt att sjelf besörja
godsets forsling till annan ort, som i vissa fall förunnats egare
af frilagersgods. Af skäl, som äro nämnda i den allmänna
motiveringen, har man nemligen angående frilager kunnat fordra
att den, åt hvilken lokal der upplåtes, skall vara af offentlig
myndighet godkänd såsom frilagershafvare, medan något sådant
icke kunnat ske beträffande frihamn. Angående frilagershafvare
har man således en särskild garanti för deras redbarhet
och ordentlighet, som icke förefinnes rörande egare till
gods, som utgår från frihamn.

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 143

§ 62. Mom. 1, som handlar om omedelbar utförsel sjöledes
af frihamnsgods från den stapelstad, vid hvilken frihamnen är
belägen, motsvarar § 31 mom. 1. Dock förefinnes mellan
ifrågavarande stadganden den vigtiga skiljaktigheten att frihamnsgods
skall i hvarje fall af bevakning åtföljas från frihamnen
till inlastnicgsstället. Angående anledningen härtill hänvisas
till motiven vid § 61.

Stadgandet i mom. 2 öfverensstämmer med § 31 mom. 2.

Då, enligt nu gällande bestämmelser, oförtulladt utländskt
gods icke kan till annan utrikes ort än norsk landvägen omedelbart
återutföras, har på grund häraf samt af skäl, som i
motiven vid § 61 anförts, icke någon bestämmelse motsvarande
§ 31 mom. 3 upptagits beträffande försändningen landvägen
af frihamnsgods.

§ 63 handlar om införsel landvägen från frihamn af gods,
afsedt att omedelbart vidare försändas till annan inrikes ort.
Af anledning, som i motiven vid § 61 är anförd, här dylik
försändning icke ansetts kunna tillåtas annorledes än under iakttagande
af de vilkor, som för omedelbar transitförsändning
i allmänhet äro stadgade, och alltså endast sjöledes eller på
jernväg.

§ 64 innehåller föreskrifter angående införsel af gods från
frihamn för intagning på frilager å samma ort och lemnar
tillika regler för godsets intagning på frilagret enligt hänvisningen
i andra stycket af § 26.

§ 65 och

§ 66 äro öfverensstämmande med §§ 34 och 35. De afse
införsel af gods från frihamnen för uppläggning å nederlag
(§ 65) och å transitupplag (§ 66).

§ 67 handlar om införsel landvägen af gods från frihamn
efter förtullning eller till fri disposition. Reglerna äro öfverensstämmande
med de i § 36 intagna.

Afd. III,

(§§ 69-76).
Särskilda
ansvarsbestämmelser.

144 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel moPiverinö.

Slutligen bör här erinras att komitén ansett ett medgifvande
att åter till frihamn utföra gods, som redan angifvits
till införsel från frihamnen, kunna leda till olägenheter och
missbruk, hvarföre förslaget, så vidt angår frihamn, icke innehåller
något stadgande motsvarande det i § 37 för frilager
meddelade.

§ 68

gifver åt generaltullstyrelsen befogenhet att till lättnad för rörelsen
på grund af lokala förhållanden eller särskilda omständigheter
medgifva afvikelser från de angående in- och uttagningar
af frilagersgods samt om frihamnstrafiken lemnade allmänna
bestämmelser, så vidt sådant kan ske med bibehållande
af erforderlig säkerhet för kronans rätt. Stadgandet är omförmäldt
redan i den allmänna motiveringen. Det har sin motsvarighet
i § 170 tullstadgan, och äfven 1886 års förslag till
förordning angående allmänt frilager innehöll en liknande bestämmelse.

Den tredje hufvudafdelningen af förslaget innefattar dels
bestämmelser om ansvar eller annan påföljd för öfverträdelser
af förordningen, i den mån sådana bestämmelser icke blifvit
i enlighet med föredömet från tullstadgan meddelade redan i
sammanhang med de stadganden de afse, hvilket skett i §§ 25,
40, 41, 42, 50 och 56 äfvensom medelst hänvisningar till tullstadgan
i några andra paragrafer, dels ock bestämmelser om
böters fördelning samt om forum.

•■! .af )(, \ \ : ; -4, '' Öl, -,.r - , v-b

§ 69.

För de under 2) omförmälda förbrytelser hafva — såvidt
intagandet af förbjudet gods å frilager angår i öfverensstämmelse
med § 11 i 1886 års förslag — föreslagits böter
till enahanda belopp, soin för uppläggning å transitupplag af

FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering. 145

dertill icke berättigadt gods stadgas i § 101 mom. 3 tullstadgan.

Med förseelser, omförmälda under 2), tiar oloflig detaljförsäljning
ansetts böra likställas.

§ 70

öfverensstämmer med § 12 i såväl komiténs af år 1882 förslag,
som i Kongl. Maj:ts förslag af år 1886 samt är grundad på
enahanda skäl, som enligt de af nämnda komité anförda motiv
varit för densamma bestämmande.

§§ 71-74.

De i § 71 under 1)—4) omförmälda förbrytelserna hafva
ansetts böra beläggas med enahanda straff, som för oloflig införsel
af varor nu äro bestämda i tullstadgan.

Till förekommande af missbruk vid begagnandet af de nya
institutionerna är emellertid det säkraste medlet, att pålitlighet
och redbarhet finnas såväl hos de affärsmän, hvilka företrädesvis
begagna och njuta förmånerna af institutionerna, som ock
hos de personer, hvilka å frilagers- och frihamnsegarnes vägnar
handhafva skötseln af ifrågavarande anstalter, nemligen föreståndarne.
Med afseende härå och då omförmälda personer
också äro de, hvilkas ställning till sagda institutioner gifver dem
större möjlighet än andra att kringgå de meddelade kontrollföreskrifterna,
har komitén ansett svikligt eller mindre rättrådigt
förfarande å deras sida böra åtföljas af särskilda och
stränga påföljder.

I öfverensstämmelse med denna uppfattning har stadgandet
i sista stycket af § 71 tillkommit.

Dock innebära § 72 och sista stycket af § 73 samt § 74
framför allt uttryck af den uppfattning, som nyss uttalats.

De öfverträdels«r, som enligt § 72 leda till inkompetens
att vidare kunna innehafva lokal inom frilager och frihamn,

19*

146 FÖRORDNING OM FRILAGER OCH FRIHAMN: speciel motivering.

äro oloflig detaljförsäljning, intagning, införsel och omlastning
af förbjudet gods samt smuggling och andra förbrytelser,
som i § 71 omförmälas, äfvensom hvad eljest enligt sistnämnda
paragraf är med straff belagdt.

Med orden »derpå grundade föreskrifter» i § 73 afses icke
blott reglementet för anstalten, utan ock bestämmelser, som må
vara gifna redan i tillståndsresolutionen.

§ 75.

Stadgandena i denna paragraf om fördelningen af böter
och af försäljningsbelopp för förverkadt gods äro, så vidt de i
tullstadgan hafva sin motsvarighet, öfverensstämmande med
de der meddelade. Beträffande orden »der ej annat är särskildt
stadgadt» hänvisas till § 50 mom. 2.

§ 76.

är i sak öfverensstämmande med § 15 enligt 1886 års förslag.

Bilaga, inne- Då det icke bestämdt ingått i komiténs uppdrag att utarbeta
ordning Endast förslag till lagstiftning angående frihamn, har komitén ansett
om frilager. (}et riktigast att öfverlemna äfven särskildt förslag till förordning
endast om frilager. Med anledning häraf har komitén
ur sitt nu genomgångna förslag frånskilt de bestämmelser,
som afse frilager, och sammanfört dessa i det förslag till förordning
om frilager, som är förslaget till förordning angående
frilager och frihamn vidfogadt såsom bilaga.

FORSLAGET TILL ANDRINGAR I TULLSTADGAN.

147

De i tullstadgan föreslagna ändringarna äro i hufvudsak
öfverensstämmande med de i kommerskollegiets och generaltullstyrelsens
utlåtande af den 4 juni 1885 öfver komitéförslaget
af år 1884 tillstyrkta, dock att jemväl i § 27 föreslagits
en äf omständigheterna betingad ändring, som emellertid icke
torde erfordra någon särskild motivering.

Hvad angår de ändringar, som blifvit föreslagna i § 81
mom. 1 erinras om hvad beträffande nederlagsafgifterna anförts
vid motiven till § 27 af förslaget till förordning om frilager
och frihamn. Af der åberopade skäl har komitén icke
afgifvit förslag till den ändring af § 80 mom. 1 tullstadgan,
som, derest nederlagsafgiften för utgående bibehölles, skulle af
frilagersinstitutionens införande påkallas.

Ehuru alla de bestämmelser angående inrättande af frihamn
samt om sjöfart och varuförsel till och från sådan hamn, hvartill
komitén afgifvit förslag, blifvit intagna i förslaget till förordning
om frilager och frihamn, samt, på sätt ofvan redan
anförts, några af frihamnsinstitutionen beroende ändringar icke
vidtagits i tullstadgan, har det dock synts komitén böra i denna
stadga, såsom i § 90 af stadgan skett beträffande frilager, intagas
en hänvisning till författningen rörande frihamn; och har
en sådan hänvisning meddelats i en särskild paragraf, den
komitén funnit lämpligast kunna införas sist i tullstadgan.

B. Förslaget
till förordning
angående vissa
ändringar i
tullstadgan
den 2 november
1877.

148 FÖRSLAGET TILL ÄNDRINGAR I FÖRORDNINGEN OM

C. Förslaget
till kungörelse,
innefattande
trissa ändringar
i förordningen
angående
frilager
för proviantering
af fartyg
i Öresund.

Lika med 1882 års komité har komitén, enligt hvad framgår
af dess utlåtande och förslag, för den ifrågaställa nya
frilagersinstitutionen föreslagit benämningen frilager. I afseende
å en sådan benämning erinrade embetsverken i utlåtande
öfver nämnda komités förslag, att det genom nådiga förordningen
den 18 september 1874 medgifna frilagret för proviantering af
fartyg i Öresund, hvilket i åtskilliga afseenden, såsom bland
annat derutinnan att det gods, som derå upplades, befunnes
under godsegarens egen vård, skilde sig från det föreslagna,
icke komme att genom detta göras öfverflödigt, och
att, då således två väsentligt olika frilagersinrättningar komme
att bestå jemte hvarandra, skäl syntes förefinnas att till benämningen
på något sätt skilja dem från hvarandra tydligare, än
som skulle ske genom den af komitén för den nya institutionen
föreslagna benämningen »frilager». Denna erinran syntes föredragande
departementschefen grundad, och den af embetsverken
föreslagna benämningen »allmänt frilager» blef i stället använd
i Kongl. Maj:ts år 1886 afgifna förslag.

Med fullt instämmande i de utaf embetsverken angifna skäl
för olämpligheten af att använda en och samma benämning för
de ifrågavarande båda institutionerna, har dock komitén funnit
en annan utväg än den af embetsverken föreslagna böra anlitas
för undvikande af den påpekade oegentligheten. Utom
det att det synes olämpligt att åt den större och vigtigare
institutionen gifva en tyngre och ovigare benämning än åt
den till användningen inskränktare institutionen, har komitén,
med afseende derå att i dess förslag dpls uppstälts vissa
kompetensvilkor både för frilagers inrättande och för att
innehafva lokal derinom, dels äfven stadgats vissa inskränk -

FRILAGER FÖR PROVIANTERING AF FARTYG I ÖRESUND. 149

ningar vid frilagrets nyttjande för sitt ändamål, ansett benämningen
»allmänt frilager» blifva i viss mån vilseledande. Och
då härtill kommer, att användandet endast af benämningen »frilager»
för det i 1874 års författning afsedda särskilda upplag
för proviantering af fartyg synts komitén äfvenledes icke fullt
egentligt, har komitén ansett de ifrågavarande institutionerna
lämpligen böra till benämningen särskiljas derigenom, att åt
den genom 1874 års förordning medgifna institutionen gåfves
den ändrade benämningen provianteringsfrilager. Förslag till
de redaktionsjemkningar, som häraf påkallas i sagda förordning,
är af komitén uppgjordt och detta betänkande bilagdt.

<saa>-''

II.

FÖRF ATTNIN GSFÖRSLAG.

153

* t»<i >‘;\r i åslOtWrs ''•*.! Kf«s f inu;.

i m,in: i'' •! > i i *.; ’ . i; ^ t *» in* ^ i*.*i

i: j:>‘ it . i i j , 1 ,fi» : j''J.r; ''{t;!; •m:n/V.! ■• ;Vi Ifi-t rri ?j *

.^t/u''4 '' r:* legitim

Förslag; h

"■ii .- ii.; i''-;i,; .«:; er , u! hI^I- •*'' > • <! ,.i j»: ä: ) . . it«» i.. * it •; i i

till

Förordning om frilager och frihamn.

!■: - ii- i enär--: ''ioit!"{!;•:% •

Härigenom förordnas som följer:

1»; ■ iPCT- / »*'' * - *• , >*:''■: • ff».» V. •; ■ >. i Vill M <U»''m 1l > ?,

Afdelning I.

• ;! i ■■■:•.''■ ■ :■ . o; • . • *i Oi i:"/ Barm:; i ''■

Allmänna föreskrifter om inrättande och begagnande
af frilager och frihamn.

[ i .-i i .: • • i ;■ - , c..,''; •<• >.i-‘ ht.t ,;•( I

§ I I

eller i närheten af stapelstad, der tullkammare under
tullförvaltares öfverinseende finnes, må efter särskildt tillstånd
inrättas sådana under tullverkets uppsigt och bevakning stående,
för handelsrörelse och industriel verksamhet afsedda anstalter,
benämnda frilager och frihamn, hvarom i denna förordning
stadgas.

Till frilager kan afses viss byggnad eller visst område
med byggnader och upplagsplatser, som genom hägnad eller
annorledes afspärrats från vidliggande byggnader och område.
Å frilager må varor, på sätt och under de vilkor denna förordning
innehåller, utan att undersökas eller tullbehandlas, intagas

20*

154

samt uppläggas, ompackas, delas, bearbetas och i öfrigt behandlas,
som om de befunne sig utanför rikets tullgräns.
Varor, som från inrikes ort intagits å frilager, skola vid
uttagning derifrån behandlas lika med direkt från utlandet å
frilager intaget gods.

Frihamn, som skall utgöras af ett till sina gränser noga
bestämdt område, omfattande dels hamn med anstalter för
fartygs lossning och lastning, dels ett derintill beläget, genom
hägnad från vidliggande mark afspärradt landområde med
byggnader och upplagsplatser, skall i fråga om tull- och tillverkningsafgifter
anses såsom utrikes ort; och skola såväl fartyg
som gods inom frihamn icke vara underkastade vidare tillsyn
från tullverkets sida, än som erfordras för utöfvande af
kontroll å efterlefnaden af de angående frihamn meddelade
allmänna eller särskilda föreskrifter. Till frihamn från inrikes
ort inkomna varor skola i fråga om rätt till restitution af tu 11-och tillverkningsafgifter äfvensom i öfrigt i tullhänseende betraktas
såsom från riket utförda samt således vid återinförsel
behandlas lika med annat gods, som från frihamn införes.

1. Frilager och frihamn, till hvilkas särskilda afdelningar
tillträde icke under någon förevändning må förvägras vederbörande
tulltjensteman, skola vara försedda med lämpliga vaktoch
expeditionsrum för tullbevakning och tullbehandling samt
i öfrigt så anordnade, att erforderliga tullkontroller kunna deröfver
utöfvas.

2. Hvarje utgång från frilager eller från frihamn åt land sidan

skall särskilt bevakas, och skall invid hvarje utgång
finnas vaktrum. •

155

Vederbörande tulltjensteman eger, der han anser anledning
dertill förefinnas, låta å en hvar, som lemnar anstalten,
verkställa kroppsvisitation, i den ordning § 151 mom. 1 gällande
tullstadga föreskrifver, utan att vara underkastad påföljd,
i händelse underslef finnes icke hafva egt rum.

3. Vid frihamn skall finnas anordnad särskild bevakning
åt sjösidan.

;; '' '' ;1 § 3.

Statens kostnad för tullbevakning, bokföring och expedition
vid frilager skall gäldas af anstaltens egare.

§ 4.

1. Generaltullstyrelsen eger medgifva inrättande af frilager;
dock skall, om tillstånd sökes till frilagers förläggande
i närheten af sådan stapelstad, som i § 1 sägs, hvilket endast,
der särskilda lokala förhållanden det betinga, må ega rum,
frågan underställas Konungen.

2. Tillstånd till inrättande af frihamn meddelas af Konungen.

§ 5.

1. Tillstånd att inrätta frilager kan beviljas:

stad skommun;

aktiebolag, deri samtlige delegare äro svenske undersåtar,
och hvars styrelse består af här i riket bosatte svenske
undersåtar;

handelsbolag, deri eu hvar bolagsman är här i riket bosatt
svensk undersåte; äfvensom

enskild här i riket bosatt svensk undersåte, som är berättigad
att i Sverige idka handel eller annan näring, med
hvars utöfvande följer skyldighet att föra handelsböcker.

156

2. Tillstånd att inrätta frihamn kan beviljas:

stadskommun; och

sådant aktiebolag, som i mom. 1 är nämndt.

§ 6.

Ansökning om tillstånd att inrätta frilager skall ingifvas
till Generaltullstyrelsen och vara åtföljd af:

a) erforderliga handlingar till styrkande af sökandens
rätt att förfoga öfver den byggnad eller det område med
bj7ggQader och upplagsplatser, som för frilagret afses;

b) planritningar med beskrifning öfver den byggnad eller
det område, hvarom i litt. a) förmäles; skolande ritningarna
särskildt utvisa byggnads inredning samt dess läge i förhållande
till andra byggnader;

c) fullständig beskrifning öfver tillämnade anordningar för
anstaltens afspärrning mot tullområdet äfvensom å de för tullbevakning
och tullbehandling afsedda lokaler;

d) vederhäftig borgen eller annan säkerhet för den i
§ 3 omförmälda kostnad för en tid af minst fem år eller, der
ansökningen göres för kommun, förbindelse af kommunen att
under sagda tid svara för sådan kostnad;

e) uppgift huruvida afsedt är att industriel verksamhet
skall inom frilagret drifvas; äfvensom,

der ansökningen göres för bolag eller enskild,

f) bevis att den sökande är, efter ty i § 5 stadgas, behörig
att inrätta frilager.

Före ärendets företagande till afgörande eller underställning,
på sätt i § 4 sägs, skall Generaltullstyrelsen öfver
ansökningen inhemta yttrande af vederbörande kommunala
myndigheter.

157

‘i'',}. > '' I, 1 i£J«- •=! .hm.-l-!''.1 -tf!. • ■ .''in »>!,>■ - ''1

§ 7. .

Ansökning om tillstånd att inrätta frihamn skall ingifvas
till Konungen och vara åtföljd af:

dels handlingar, motsvarande dem, som i § 6 litt. a, b,
c, e och f äro föreskrifna beträffande frilager;

dels ock

1) karta med beskrifning öfver det område i vattnet, som
skall tillhöra frihamnen, med angifvande särskildt af djupförhållanden
;

2) plan och beskrifning öfver hamnbyggnaden;

3) beskrifning öfver inrättningar för sjöfartens beqvämlighet
samt anstalter för lossning och lastning af varor inom
frihamnen;

4) uppgift å de för anläggningen beräknade kostnader;

5) särskildt förslag till anordningar för bevakning af frihamnen
mot sjösidan; och

6) förslag till taxa å hamnafgifter inom frihamnen.

§ 8.

Tillstånd att inrätta frilager eller frihamn, hvilket jemväl
innefattar rätt att drifva anstalten, må ej af innehafvare!! till
annan öfverlåtas utan medgifvande af Generaltullstyrelsen eller,
der tillståndet af Konungen lemnats, af Konungen.

§ 9-

158

ny sådan säkerhet eller förbindelse, som i sistnämnda § stadgas,
hvarje gång för en tid af minst fem år.

■ •r '' ''Jl !li'' '' 10. h;; ■ Mjt

Sedan frilagers- eller frihamnsanläggning blifvit fullbordad,
skall i den ordning, som vid meddelande af tillstånd till anläggningen
föreskrifves, derå verkställas besigtning för utrönande,
huruvida anläggningen blifvit utförd i enlighet med
derför faststäld plan; och åligge det anstaltens egare att jemte
bevis om besigtningen till Generaltullstyrelsen ingifva afritning
af faststälda kartor och ritningar öfver anläggningen äfvensom
afskrift af tillhörande beskrifningar.

§ n. '' ;

För hvarje frilager och frihamn skall finnas särskildt reglemente,
innefattande bestämmelser angående de tider, då anstalten
skall hållas öppen och då tullexpedition der skall ega rum;
angående behörighet att förrätta arbete inom anstalten; samt
angående persontrafiken till och från anstalten.

Sådant reglemente skall efter förslag af anstaltens egare
fastställas för frilager af Generaltullstyrelsen och för frihamn
af Konungen; och meddelas deri tillika de särskilda föreskrifter,
som, utöfver hvad denna författning och den angående anstaltens
anläggning utfärdade tillståndsresolution innehålla, pröfvas
vara erforderliga.

Vid reglementets fastställande meddelas föreskrift om detsammas
kungörande på lämpligt sätt och om insändande af
1 ryckta exemplar deraf till Generaltullstyrelsen och vederbörande
tullförvaltning.

159

§ 12-

Afgift för begagnande af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats
inom frilager eller frihamn med tillhörande anordningar
skall utgå enligt taxa, som efter förslag af anstaltens egare fastställes
i Stockholm af Öfverståthållareembetet och å andra orter af
Konungens befallningshafvande hvarje gång för en tid af fem
år; och skall vid fastställelsen meddelas föreskrift om taxans
kungörande på lämpligt sätt samt om insändande af exemplar
deraf till Generaltullstyrelsen och vederbörande tullförvaltning.

Vid taxeförslag skall fogas uppgift å anläggnings- och
driftkostnader för anstalten. Sökes förnyelse af taxa, skall
vid förslaget tillika fogas för dess bedömande nödigt räkenskapssammandrag
angående anstalten under då senast förflutna
fem år.

§ 13-

iii: in ''U)i ''-if !.*• ! Vm;:! in. , ;;ti! ■- >

För frilager och frihamn skall finnas en, på förslag af
egaren, af Generaltullstyrelsen godkänd föreståndare, hvilken
har att öfvervaka och svara för iakttagandet af de för anstalten
gifna föreskrifter samt skall vara behörig att tala och
svara i alla angelägenheter, som röra anstalten.

''ii,v

Tillstånd till frilagers eller frihamns öppnande för användning
meddelas af Generaltullstyrelsen, som derom utfärdar
allmän kungörelse.

§ 15-

Inom frilager eller frihamn må byggnad eller lägenhet
icke upplåtas till eller användas såsom bostad; dock att inom
frihamn må i särskild byggnad anordnas herberge för den vid
frihamnen anstälda arbetspersonal.

160

§ 16.

Inom frilager må byggnad, magasinsrum eller upplagsplats
ej upplåtas åt annan än den, som är berättigad att här
i riket idka handel eller annat näringsyrke och blifvit af Generaltullstyrelsen
godkänd såsom frilagershafvare.

Ansökning om sådant godkännande skall af upplåtaren
ingifvas till Generaltullstyrelsen och vara åtföljd af:

a) afskrift af den mellan upplåtaren och den föreslagne
frilagershafvaren, under förutsättning att godkännande erhålles,
upprättade upplåtelsehandling; och

b) bevis att den föreslagne frilagershafvaren, efter hvad
ofvan sägs, är behörig att vinna godkännandet.

Om förnyelse af upplåtelse åt frilagershafvare skall anmälan
göras hos tullförvaltningen, som har att derom till
Generaltullstyrelsen insända underrättelse jemte eget yttrande,
huruvida något må vara att mot förnyelsen erinra.

§ 17- , ■ , :

1. För rättighet att inom frilager eller frihamn idka industriel
verksamhet fordras särskildt tillstånd af Konungen; skolande
vid ansökning om tillstånd till utöfvande äf sådan verksamhet
inom frilager, derest sökanden icke sjelf är egare af frilagret,
fogas bevis att han blifvit af Generaltullstyrelsen godkänd såsom
frilagershafvare.

2. Inom frilager eller frihamn må ej drifvas boktryckerirörelse
eller idkas industriel verksamhet af beskaffenhet att
kunna medföra fara eller olägenhet för anstalten eller der intagna
varor.

161

§ 18.

Inom frilager eller frihamn må ej idkas detaljförsäljning
af varor från bod eller annat upplagsställe, der varorna finnas
upplagda, eller der prof derå förevisas; dock må efter särskildt
tillstånd af Konungen detaljförsäljning. af proviantartiklår och
andra skeppsförnödenheter ega rum inom frihamn under de
vilkor, som af Konungen föreskrifvas.

§19. , .

Inom frilager eller frihamn må till förtäring eller eljest
till personligt bruk icke användas utländska varor af tullpligtigt
slag, med mindre de förut blifvit .i riket behörigen införtullade,
och inom frihamn ej heller svenska varor, för hvilka
restitution af tull- eller tillverkningsafgifter blifvit vid utförseln
till frihamnen ifrågasatt; besättning å fartyg i frihamn dock
obetaget att ombord förbruka äfven oförtullade proviantartiklar,
som, enligt hvad i § 18 sägs, inköpts inom frihamnen, eller
som i fartyget dit medförts.

§ 20.

1. Å frilager må intagas samt i frihamn införas såväl
tullpligtigt som förtulladt och tullfritt gods, med undantag af:

a) spannmål, omalen och malen, alla slag;

b) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter,
gcnever deri inbegripen, så framt varan ej skall inom frilagret
eller frihamnen användas vid beredning af andra tillverkningar;

c) varor, som, enligt gällande föreskrifter till förekommande
af slnittosamma sjukdomar å menniskor eller djur, äro
till införsel i riket förbjudna eller endast under iakttagande af
vissa försigtighetsmått få införas; och

d) explosiva ämnen och varor, eldfarliga oljor eller der 21* -

162

med jemförliga vätskor, flytande syror samt andra varor, de
der äro af beskaffenhet att kunna medföra fara eller olägenhet
för anstalten eller der intagna varor.

Hvad här är sagdt utgör ej hinder för att fartyg, som
innehar till införsel i frihamn förbjudet gods, må, der sådant
ej strider mot föreskrift i annan författning, ingå i frihamn,
under vilkor att godset der ej lossas eller i annat fartyg omlastas.

2. Uppstår tvifvel huruvida varor i obrutna omslag äro
af den beskaffenhet, att de få på frilager intagas eller i frihamn
införas, ege vederbörande tulltjensteman att, der erforderlig
upplysning ej kan annorledes vinnas, låta bryta omslagen.

§ 21.

På Konungen ankommer att medgifva egare af frilager eller
frihamn rätt att angående der upplagdt gods utfärda särskilda
upplags- och garantibevis (warrants), på grund af hvilka godset
må, utan dess utlemnande eller förevisande af annat än prof
deraf, kunna af godsegaren till annan öfverlåtas eller förpantas.

Närmare bestämmelser angående sådana upplags- och garantibevis
fastställas genom särskild lag.

Afdelning II.

Om varors intagning å och uttagning från frilager samt om
trafiken till och från frihamn.

Allmänna bestämmelser.

§ 22.

Enligt formulär, som på förslag af Generaltullstyrelsen
fastställas af Konungen, skola af vederbörande tulltjensteman
föras intagning sbok, uttagningsbok och förtullning sbok, vid frilager

163

angående allt gods, som dit intages eller derifrån uttages, och
vid frihamn angående gods, som dit landvägen inkommer eller
derifrån sålunda utgår.

På förslag af Generaltullstyrelsen bestämmer ock Konungen
angående ordningen för aflemnande till tullförvaltningen af de
enligt förtidlningsboken uppburna tullafgifter.

§ 23. •

För angifningsinlagor, inlastningsjournaler, förpassningar,
tullräkningar och frisedlar, som i donna förordning föreskrifvas,
skola användas tryckta blanketter enligt formulär, som fastställas
på sätt i § 22 är stadgadt; och skola dessa blanketter,
hvad angår angifningsinlagor, bekostas af frilagrets eller frihamnens
egare.

Om varors intagning å och uttagning från frilager.

§ 24.

1. Tullpligtigt gods kan på frilager intagas:

direkt från utrikes ort;

efter omedelbar transitförsändning;

från frihamn eller annat frilager; samt

från nederlag eller transitupplag å samma ort.

2. Af emballerad! gods må ej å frilager intagas mindre
än helt kolly, sådant det från utrikes ort eller svensk frihamn
inkommit eller från annat frilager, nederlag eller transitupplag
uttagits.

§ 25.

Skall å frilager intagas gods, som direkt från utrikes ort
eller från frihamn eller frilager å annan inrikes ort ankommit

164

eller genom omedelbar transitförsändning befordrats, aflemne
godsets egare angifningsinlaga till tullförvaltningen inom den
tid och vid det ansvar, som i § 21 tullstadgan föreskrifves. .

Sedan tullförvaltningen låtit förse inlagan med dess inkommande
nummer, skall godset med inlagan under bevakning
föras till frilagret, hvarest der anstäld tulltjensteman har
att, sedan godset vägts, anteckna dess bruttovigt å inlagan,
i frilagrets intagningsbok införa godsets intagning samt derom
under bokens löpande nummer meddela bevis å inlagan,
hvilken derefter återställes till tullförvaltningen.

Varder ej gods, hvarom i denna § sägs, till intagning å
frilager angifvet inom den i § 78 mom. 2 tullstadgan bestämda
tid, vare egaren förlustig rättigheten att godset å frilager intaga.

Har godset icke inom den i § 30 mom. 1 tullstadgan
bestämda tid blifvit till frilagret affördt, böte egaren på sätt i
§ 30 mom. 2 och § 31 mom. 1 samma stadga sägs; och
ege tullförvaltningen verkställa den undersökning af godset,
som för böternas bestämmande erfordras. Varder godset icke
inom tid, som i § 31 mom. 3 tullstadgan bestämmes, affördt
till frilagret, förfares såsom i sistnämnda författningsrum föreskrifves.

§ 26.

Skall till frilager öfverflyttas å frilager på samma ort intaget
gods, aflemne godsets egare derom angifningsinlaga till tulltjensteman
vid det frilager, der godset är intaget. Sedan
godset jemte inlagan under bevakning förts till det andra
frilagret, göres i dess intagningsbok anteckning om intagningen;
och skall bevis derom under bokens löpande nummer meddelas
å inlagan, som derefter återställes till tulltjensteman vid det
frilager, hvarifrån godset uttagits.

1 fråga om intagning på frilager af gods från frihamn å
samma ort stadgas i § 64.

§ 27. .

Skall till frilager öfverflyttas å nederlag npplagdt gods,
aflemne godsets egare derom angifningsinlaga till tullförvaltningen,
som, efter det angifningen bokförts i nederlagsjournalen
och godsets nettovigt antecknats å inlagan, låter under
bevakning föra godset jemte inlagan till frilagret. Efter
verkstäld anteckning i intagningsboken, meddelar tulltjensteman
vid frilagret under bokens löpande nummer om intagningen
bevis å inlagan, som derefter återställes till tullförvaltningen
för att biläggas nederlagsjournalen.

; ; ; '' j. .. ;• ... . 1. • . . " • r J f

§ 28.

Skall till frilager öfverflyttas å transitupplag liggande
gods, aflemne godsets egare derom angifningsinlaga till tullförvaltningen,
som, sedan godsets bruttovigt antecknats å
inlagan samt å godset belöpande transitafgift erlagts, låter
under bevakning föra godset jemte inlagan till frilagret. Efter
verkstäld anteckning i intagningsboken, meddelar tulltjensteman
vid frilagret under bokens löpande nummer om intagningen
bevis å inlagan, som derefter återställes till tullförvaltningen
för att biläggas transitupplagsjournalen.

§ 29.

Skall å frilager intagas förtulladt eller tullfritt gods, läte
egaren föra detsamma till frilagret och aflemne angifningsinlaga
till der anstäld tulltjensteman, som i intagningsboken gör
anteckning om intagningen med utsättande af godsets bruttovigt.

166

§ 30.

Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel till utrikes ort eller sjövägen till svensk frihamn
å annan ort;

för försändning sjövägen eller landvägen till annan stad,
der tullkammare under tullförvaltare öfverinseende finnes;

för utförsel landvägen till frihamn å samma ort;

för öfverflyttning till annat frilager, nederlag eller transitupplag
å samma ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

§ 31.

1. Uttages gods från frilager för utförsel sjövägen till
utrikes ort eller till svensk frihamn å annan ort, aflemne
godsets egare om utförseln angifningsinlaga till tulltjensteman
vid frilagret, hvilken antecknar angifningen i uttagningsboken.

Sedan derefter hvarje kolly, der så kan lämpligen ske,
plomberats med frilagersstämpel och anteckning om plomberingen
gjorts å inlagan, föres godset jemte inlagan, der plombering
ej skett, under tullbevakning, men eljest utan sådan bevakning,
till inlastningsstället, hvarest der anstäld tullbevakning har att
om inlastningen göra anteckning i särskild journal, som skall
föras öfver inlastning af frilagersgods. Bevakningsförmannen
meddelar bevis om inlastningen å angifningsinlagan, som
derpå aflemnas till tullförvaltningen för att, efter det anteckning
om inlastningen gjorts i frilagrets uttagningsbok, biläggas
utgående journalen.

Utförsel, hvarom i detta moment är sagdt, må endast ske
i fartyg af minst trettio tons drägtighet; och skola dervid
iakttagas de i § 42 tullstadgan meddelade bestämmelser.

167

2. Uttages gods från frilager för utförsel landvägen till Norge,
tillämpas de bestämmelser, som gälla för landväga försändning
till nämnda land af utländska oförtullade varor från transitupplag,
med iakttagande att anteckning om utförseln skall
göras i frilagrets uttagningsbok.

3. Uttages gods från frilager för utförsel landvägen till
annat land än Norge, aflemne godsets egare om utförseln angifningsinlaga
till tulltjensteman vid frilagret, hvilken antecknar
angifningen i uttagniugsboken samt utfärdar förpassning å
godset i två exemplar.

Plombering med frilagersstämpel skall åsättas hvarje kolly,
och skall anteckning härom göras å förpassningen. Frilagershafvaren
åligger att inom trettio dagar från afsändningsdagen
till frilagrets tullexpedition aflemna ena exemplaret af förpassningen,
försedt med bevis af tullförvaltningen i bestämmelseorten,
att godset framkommit med oskadad plombering.

Hvad i detta moment är sagdt gälle ock vid utförsel
isvägen såväl till Norge, der ej dylik utförsel, enligt hvad
derom är särskildt stadgadt, skall anses såsom landväga utförsel,
som äfven till annat land.

§ 32.

Uttages gods från frilager för försändning sjövägen eller
landvägen till annan stad, der tullkammare under tullförvaltares
öfverinseende finnes, gälle om angifning, anteckning
i uttagningsboken, plombering och förpassning, hvad i § 31
mom. 3 är stadgadt, med iakttagande att, der afsändningen
sker sjövägen, anteckning derom verkställes i inlastning^] ournalen
samt ena exemplaret af förpassningen tillställes skepparen
för att åtfölja godset, och att, der afsändningen sker

168

landvägen, godset och båda exemplaren af förpassningen tillställas
godsets egare.

Inom trettio dagar från afsändningsdagen aflemne frilagersliafvaren
till frilagrets tullexpedition ena exemplaret af förpassningen,
försedt med bevis af tullförvaltningen i bestämmelseorten,
att godset framkommit med oskadad plombering.

Angifningsinlagan och framkomstbeviset biläggas uttagningsboken.

§ 33.

* • '' ’ ''J

Uttages gods från frilager för öfverflyttning till annat
frilager å samma ort, skall tulltjensteman vid det frilager,
hvarifrån godset uttages, sedan godset vägts, anteckna dess
bruttovigt å angifningsinlaga, hvarom i § 26 sägs, samt bokföra
öfverflyttningen i uttagningsboken, hvilken den återstälda
angifningsinlagan bilägges.

I fråga om uttagning af gods från frilager för utförsel
till frihamn å" samma ort stadgas i § 57.

§ 34.

Uttages gods från frilager för uppläggning på nederlag å
samma ort, aflemne godsets egare angifningsinlaga i två
exemplar till tulltjensteman vid frilagret, som i uttagningsboken
antecknar godsets öfverföring med angifvande af bruttovigten.

Sedan godset å frilagret undersökts oc4i ena exemplaret
af inlagan af vederbörande tjensteman der attesterats, föres
godset under bevakning till och upplägges å nederlagsmagasinet,
hvarefter godsets uppläggning antecknas i nederlagsjournalen
samt det attesterade exemplaret af inlagan bilägges
inkommande journalen och det andra nederlagsjournalen.

169

§ 35.

Uttages gods från frilager för uppläggning på transitupplag
å samma ort, galle derom hvad i § 34 föreskrifves, med
iakttagande, att godset utan föregående undersökning under
bevakning föres till och upplägges å transitupplagsmagasinet,
sedan bruttovigten attesterats å båda exemplaren af inlagan,
af hvilka, efter det å godset belöpande transitafgift blifvit
vederbörligen debiterad, det ena bilägges inkommande journalen
och det andra transitupplagsjournalen.

§ 36.

Skall å frilager intaget gods förtullas eller uttagas till fri
disposition, aflemne godsets egare angifningsinlaga derom till
tulltjensteman vid frilagret, hvarefter godset tullbehandlas å frilagret,
der inlagan attesteras och antecknas i förtullningsboken.

År godset af tullpligtig beskaffenhet, skall, sedan vederbörande
tjensteman vid frilagret uträknat och i förtullningsboken
debiterat tullbeloppet, derå utstält räkning samt uppburit
och qvitterat beloppet, den, som förrättat tullbehandlingen,
å räkningen anteckna huruvida varorna utgå lösa eller i omslag,
med uppgift i senare fallet å kollys antal och beskaffenhet
jemte märken derå, hvarefter mot räkningens behöriga
afstämpling godset afföres från frilagret.

År godset af tullfritt slag, skall den, som verkstält tullbehandlingen,
å godset utfärda frisedel, innehållande, jemte
uppgift å detsammas beskaffenhet, enahanda upplysningar, som,
i fråga om tullpligtigt gods, enligt hvad nyss sagts, skola
å deröfver utstäld räkning antecknas; och skall godset derefter,
mot frisedelns aflemnande, afföras från frilagret.

170

§ 37.

Vill egare till gods, som angifvits till uttagning från frilager,
godset, innan det afsändts, åter intaga, teckne förklaring
härom på angifningsinlagan, hvarefter godset må
återföras till frilagret, der åsatt plombering af tullbetjeningen
borttages samt anteckning härom göres å inlagan och i
frilagrets uttagningsbok.

Om trafiken till och från frihamn.

a) Om sjöfart och varuförsel sjövägen till och från frihamn.

§ 38.

Tillträde till frihamn vare förbjudet för

a) däckadt fartyg under trettio ton och öppen båt, utom
för dylika farkoster, som användas för forsling af gods emellan
frihamn och tullhamn vid samma stapelstad eller för bogsering
af fartyg till och från frihamn; kommande de vilkor, hvarunder
sådan forsling eller bogsering må ega rum, att af Konungen
bestämmas särskildt för hvarje frihamn; och

b) annat fartyg än ofvan nämnts, då detsamma till någon
del innehar last, destinerad till inrikes ort, som icke är frihamn,
och fartyget icke ankommer direkt från utrikes ort eller
annan svensk frihamn.

§ 39.

Varutransport emellan två frihamnar eller emellan frihamn
och annan inrikes ort må endast verkställas af fartyg, som är
till kustfart inom riket berättigadt.

§ 40.

Skeppare, som är destinerad till frihamn, skall, ehvad han
ankommer från utrikes eller inrikes ort, vid frihamnens ingång

171

stanna fartyget, så att derstädes anstäld tullbetjening kan
komma ombord för vidtagande af de åtgärder, hvarom i §§
45 och 47 stadgas.

Uraktlåter skeppare hvad sålunda föreskrifvits, böte från
och med femtio till och med femhundra kronor.

§ «.

Från fartyg, som i frihamn inkommit, må, efter anmälan
hos vederbörande bevakningsförman, lossning af lasten genast
företagas samt jemväl å annan tid af dygnet än den i § 32
tullstadgan bestämda verkställas.

Har, utan föregången anmälan hos bevakningsförman, lossning
påbörjats eller å öfvertid verkstälts, böte skepparen
femtio kronor.

§ 42-

Skeppare, som i frihamn vill intaga last, vare, ehvad han
ämnar afgå till utrikes eller inrikes ort, skyldig att, innan
lastning börjar, hos tullförvaltningen skriftligen anmäla hvad
inlastas skall; åliggande honom dervid tillika, för den händelse
han skall till utrikes ort afgå, att inlemna de skeppshandlingar,
hvarefter fartygsumgälderna skola beräknas.

Lastning å annan tid än den i § 32 tullstadgan angifna
må icke utan föregången anmälan derom hos vederbörande
bevakningsförman ega rum.

Har skeppare, utan att föreskrifven anmälan skett, börjat
lastning eller sådan å öfvertid verkstält, böte från och med
tjugu till och med tvåhundra kronor samt vare skyldig att på
egen bekostnad åter upplossa hvad intaget blifvit, der detsammas
beskaffenhet ej annorlunda kan utrönas.

172

§ 43.

Pröfvas vid lossning eller lastning, som inom frihamn
verkställes under andra timmar af dygnet än de i § 32 tullstadgan
utsätta,- särskild bevakning erforderlig för utöfvande
af kontroll å efterlefnaden af de angående frihamn meddelade
allmänna eller särskilda föreskrifter, ege för sådan bevakning
anstäld tullbetjent att åtnjuta ersättning enligt mom. 1 af
nämnda författningsrum; och vare skepparen ansvarig för gäldande
af denna ersättning.

§ 44.

Innan fartyg må från frihamn afgå, skola, ehvad detsamma
är destineradt till utrikes eller inrikes ort, luckor och tillgångar
till de rum i fartyget, hvari gods finnes intaget, så vidt ske
kan med tullsigill förses, likasom ock till fartygets provision
hänförliga artiklar, som icke äro af tullfritt slag och icke, enligt
hvad i § 48 sägs, blifvit vid fartygets ingång i frihamnen
ombord införseglade, ställas under tullförsegling till den del
de icke pröfvas vara för besättningens och fartyget åtföljande
passagerares behof nödiga under fartygets resa till den inländska
ort, dit fartyget är först destineradt, eller till öppen
sjö, om fartyget skall afgå direkt till utrikes ort; och förordne
tullförvaltningen tullbetjent att åtfölja fartyget till
öppen sjö.

§ 45.

Då från utrikes ort eller svensk frihamn kommande fartyg,
enligt hvad i § 40 stadgas, angör frihamns ingång, skall der
anstäld tullbetjening ofördröjligen gå ombord och ej mindre
affordra skepparen den märkrulla, hvarmed han, jemlikt § 11
tullstadgan samt § 52 här nedan, skall vara försedd, äfvensom,
derest fartyget ankommer från utrikes ort, de skeppsled -

173

lingar, hvilka skola tjena till rättelse vid skeppsumgäldernas
beräkning, än ock å fartyget förrätta visitation för utrönande,
huruvida tullförsegling, som enligt anteckning å märkrullan
blifvit fartyget eller derå medfördt gods åsatt, finnes orubbad.

Sedan befintlig tullförsegling derefter af tullbetjeningen
borttagits, åligge det skepparen att oförtöfvadt i- frihamnen
ingå.

Derest ofvan föreskrifna visitation anses icke kunna med
tillbörlig noggrannhet företagas vid frihamnens ingång, skall
tullbetjeningen åtfölja fartyget in i frihamnen och visitationen
der i stället verkställas, hvarefter med anbragt tullförsegling
förfares på sätt i förestående punkt sägs.

Af skepparen aflemnade skeppshandlingar samt märkrullan
skola, efter det denna sistnämnda försetts med bevis om hvad
vid visitationen förekommit, genom tullbetjeningens försorg
tillställas tullförvaltningen, som, derest sådant anses nödigt,
eger att i sitt förvar qvarhålla skeppshandlingarna, till dess å
fartyget belöpande umgälder blifvit erlagda.

Ej må skepparen i frihamn ingå, innan märkrulla aflemnats,
och vare han vid uraktlåtenhet att densamma aflemna underkastad
ansvar och påföljd jemlikt § 16 mom. 1 tullstadgan.

§ 46.

De i kap. 1 tullstadgan gifna föreskrifter angående sjöfart
och varuutförsel till utrikes ort, lände, utom i hvad de angå
skeppsumgälder för utgående, till efterrättelse jemväl vid sjöfart
och varuförsel sjöledes till svensk frihamn från inrikes
ort, som icke är frihamn; skolande i afseende å sjöväga utförsel
till frihamn af nederlags-, transitupplags- och transitgods
derjemte gälla do bestämmelser, som beträffande återutförsel
af gods utaf nämnda slag till utrikes ort finnas meddelade i

174

§ 81 mom. 1, § 96 mom. 1, §§ 97 och 99, § 106 mom. 1,
§ 113 mom. 1 samt §§ 117 och 121 tullstadgan.

Angående utförsel sjöledes af frilagersgods till frihamn
är stadgadt i § 31 mom. 1.

§ 47.

När fartyg på resa från inrikes ort, som icke är frihamn,
i enlighet med föreskriften i § 40 angör frihamns ingång,
åligge det der anstäld tullbetjening att ofördröjligen gå ombord
och affordra skepparen det tullpass, som till följd af stadgande
i § 46 blifvit honom meddeladt, äfvensom att å fartyget verkställa
visitation för utrönande, huruvida sigill eller plomber, som
enligt anteckning å passet blifvit åsätta luckor eller tillgångar
till rum i fartyget eller deri intagna kolly, finnas orubbade.

Sedan derefter befintliga sigill och plomber borttagits,
skall skepparen omedelbart i frihamnen ingå.

Pröfvas ofvan stadgade visitation icke vid ingången till
frihamnen kunna med tillbörlig noggrannhet företagas, vare
lag, som i tredje punkten af § 45 sägs.

Genom tullbetjeningens försorg skall fartygets tullpass,
försedt med bevis om hvad vid visitationen förekommit, aflemnas
till tullförvaltningen; och åligge det tullförvaltningen, för
den händelse försegling eller plombering i lastningsorten anbragts
å fartyget eller deri intaget gods, att i afseende å denna
försegling eller plombering afgifva sådant intyg, som i § 42
mom. 1 tullstadgan omförmäles. Detta intyg skall tillställas
tullförvaltningen i lastningsorten och såsom verifikation biläggas
dess tulljournal.

§ 48.

Vid den visitation, hvarom i § 47 stadgas, skola, der
skepparen det äskar, de proviantartiklar af tullpligtigt slag,

175

som af honom innehafvas under fri disposition, införseglas i
säkert och Renligt rum i fartyget; och ege skepparen vid
sin afgång från frihamnen att åter till fri disposition utbekomma
sålunda införseglad proviant, i följd hvaraf den tullförsegling,
hvarunder godset blifvit stäldt, då skall af tullbetjeningen
borttagas.

§ 49.

Då i frihamn lastning till utrikes ort slutad är, åligge skeppare
och godsegare att, i öfverensstämmelse med föreskrifterna i § 40
mom. 1 tullstadgan, till tullförvaltningen ingifva, den förre förteckning
å den last, som i fartyget blifvit intagen, och den
senare angifningsinlaga å det gods, han i fartyget lastat. Sedan
dessa handlingar blifvit aflemnade och stadgade afgifter
erlagda, meddele tullförvaltningen skepparen pass å fartyg och
last; skolande å passet anteckning göras om antalet tullsigill
eller plomber, som blifvit fartyget åsätta.

Har lastning till utrikes ort förut skett å annan plats,
skola å det derstädes utfärdade tullpass den i frihamnen intagna
lasten antecknas jemte uppgift om antalet af fartyget
åsätta tullsigill eller plomber.

§ 50.

1. Skeppare, som innehar last från frihamn till utrikes
ort, må ej utan trängande nöd eller annan giltig orsak, inlöpa
till annat ställe vid Sveriges kust än tullplats eller frihamn,
eller taga annan farled än i § 7 tullstadgan sägs, eller utan
anmälan förbisegla tullkammare vid utloppsort, eller bryta eller
missvårda lås eller sigill, som blifvit fartygets last åsätta; ej
heller må han under resan, såvida icke den från frihamnen
medförda lasten förvaras i särskilt försegladt lastrum, i annan

176

svensk hamn än frihamn utan tillstånd lasta utöfver den i
§ 32 tullstadgan bestämda tid eller vid lastning hafva flera skeppsluckor
öppna än tullförvaltningen medgifvit; allt vid samma
ansvar, som i tullstadgan i hvarje särskildt fall är för utrikes
ifrån kommande fartyg bestämdt.

2. Varder ur fartyg, som från frihamn till utrikes ort
klarerats, gods utan trängande nöd lossadt i svenskt farvatten,
böte skeppare från och med femtio till och med femhundra
kronor till tveskiftes emellan kronan och angifvaren. År lossadt
gods af tullpligtigt slag, vare derjemte i afseende derå
lag, som om oloflig varuinförsel i kap. 7 tullstadgan är föreskrifvet.
.

§ 61.

Vill skeppare, som till frihamn ankommit från utrikes ort,
med hela sin last eller någon del deraf afgå till annan utrikes
ort, göre derom skriftlig anmälan hos tullförvaltningen samt
afgifve tillika, för den händelse en del af lasten i frihamnen
lossats, förteckning å denna del.

Sedan de i § 44 föreskrifna förseglingsåtgärder derefter
vidtagits, samt tullbetjening å fartyget anstälts för dess bevakande
till öppen sjö, skall en afskrift af den utaf skepparen
vid inkommandet aflemnade märkrullan, försedd med tullförvaltningens
påskrift om fartygets destination, äfvensom med
anteckning om antalet tullsigill eller plomber, som blifvit fartyget
åsätta, tillställas skepparen för att af honom medhafvas
såsom bevis under seglationen i svenskt farvatten, att han i
rätta ärenden stadd är.

Har en del af fartygets last i frihamnen lossats, skall derjemte
å afskriften af märkrullan anteckning göras om denna
del af lasten enligt den uppgift derå, som af skepparen afgifvits.

177

§ 52.

Skeppare, som i frihamn intagit last till ort inom riket, vare
skyldig att i frihamnen upprätta sådan märkrulla, som i § 12
tullstadgan sägs; skolande, för den händelse skepparen tillika
innehar å annan ort inlastade varor, jemväl dessa å märkrullan
upptagas med uppgift om deras inlastningsort.

Enahanda skyldighet att i frihamn upprätta märkrulla
åligge skeppare, som, efter derstädes verkstäld lossning af en
del utaf fartygets last, skall, utan att i frihamnen intaga gods,
med återstående lasten afgå till ort inom riket; och bör jemväl i
detta fall uppgift om den ort, der lasten intagits, å märkrullan
meddelas.

Omförmälda märkrulla, jemte en af skepparen egenhändigt
undertecknad afskrift deraf, skall skepparen ingifva till tullförvaltningen
på stället, hvilken, efter det å märkrullan dels
meddelats intyg att en lika lydande afskrift deraf blifvit till
tullförvaltningen aflemnad, äfvensom, derest fartyget innehar å
utrikes ort intagen last, bevis att belöpande skeppsumgälder
erlagts, dels ock antecknats, huru många tullsigill eller plomber
blifvit fartyget åsätta, bör återställa märkrullan till skepparen
och afsända afskriften med nästa post till tullförvaltningen i
fartygets bestämmelseort eller, om fartyget är till flera orter
destineradt, till tull förvaltningen å den ort, som först skall
anlöpas.

§ 53.

Vill skeppare, som afgått från frihamn med last, destinerad
till flora svenska tullplatser, under resan tillika verkställa varutransport
dem emellan, stånde det honom fritt, derest han

eljest är till kustfart inom riket berättigad; dock skall, så framt

23*

178

ej det, gods, han å dessa tullplatser inlastar, är af tullfritt slag,
förpassning å detsamma alltid uttagas och försegling eller plombering
å godset tillika före inlastningen anbringas.

Vid sådan fart vare ångbåtsbefälhafvare derjemte skjddig
att till tullkammaren å den plats, som först anlöpes, afgifva,
förutom den märkrulla, som på grund af stadgandet i § 52
blifvit af honom i frihamnen upprättad, särskilda märkrullor
för fartygets samtliga lossningsplatser, hvarje märkrulla upptagande
endast det från frihamnen medförda gods, som är
destineradt till den lossningsplats, för hvilken samma märkrulla
är upprättad; hvarefter med dessa särskilda märkrullor
vidare förfares i öfverensstämmelse med föreskrifterna i § 51
mom. 3 tullstadgan.

§ 54.

I öfrigt skola i afseende å sjöfart och varuförsel sjöledes
från frihamn till ort inom riket i tillämpliga delar lända till efterrättelse
de angående sjöfart och varuförsel från utrikes ort i
kap. 1 tullstadgan meddelade bestämmelser äfvensom de i § 75
samma stadga gifna föreskrifter i hvad de afse ångfartyg, som
under samma resa anlupit både in- och utländsk ort; och skola
varor, som från frihamn sjövägen inkomma till svensk tullplats,
jemväl eljest i tullhänseende anses och behandlas som om de
från utrikes ort anländt.

h) Om varuförsel landvägen till och från frihamn.

§ 55,

1. Direkt utförsel landvägen till frihamn af frilagers-,
nederlags- och transitupplagsgods, likasom ock af annat oförtulladt
gods må endast ega rum från den stapelstad, vid hvilken
frihamnen är belägen.

179

2. Af emballeradt gods må ej till frihamn utföras mindre
än helt kolly, sådant det från utrikes ort eller annan svensk
frihamn inkommit eller från frilager, nederlag eller transitupplag
uttagits.

''§ 56.

Skall till frihamn utföras gods, som till deu stapelstad,
vid hvilken frihamnen är belägen, direkt från utlandet eller
från frihamn eller frilager å annan inrikes ort ankommit eller
genom omedelbar transit.försändning befordrats, åligge egaren
att inom den tid, som i § 21 tullstadgan för angifning af gods
i allmänhet finnes föreskrifven, till tullförvaltningen aflemna
angifningsinlaga. Sedan tullförvaltningen låtit förse inlagan
med dess inkommande nummer, skall godset med inlagan under
bevakning föras till frihamnen, hvarest der anstäld tulltjensteman
har att, efter det godset blifvit uppvägdt, anteckna dess
bruttovigt å inlagan, i frihamnens intagningsbok införa godsets
intagning samt derom under bokens löpande nummer meddela
bevis å inlagan, som derefter återställes till tullförvaltningen.

Angifves ej godset inom nyssberörda i § 21 tullstadgan
utsatta tid, böte godsegaren ett belopp, motsvarande hvad,
enligt samma författningsrum, vid sådan uraktlåtenhet skolat i
böter för godset erläggas, derest detsamma varit ämnadt till
uppläggning å frilager.

Dröjer godsegare med angifning till utförsel till frihamn
utöfver den i § 78 mom. 2 tullstadgan bestämda tid, vare han
förlustig rättigheten att godset till frihamnen utföra.

Har godset icke inom den i § 30 mom. 1 tullstadgan bestämda
tid blifvit till frihamnen utfördt, böte godsegaren på
sätt i § 30 mom. 2 och § 31 mom. 1 samma stadga sägs;
och ege tullförvaltningen verkställa den undersökning af god -

180

set, som för böternas bestämmande erfordras. Varder godset
icke inom den tid, som i § 31 mom. 3 tullstadgan bestämmes,
utfördt till frihamnen, förfares så som i sistnämnda författningsrum
sägs.

§ 57.*

Skall till frihamn utföras gods, upplagdt å frilager på samma
ort, aflemne godsets egare derom angifningsinlaga till tulltjensteman
vid frilagret, hvilken, sedan godset blifvit vägdt,
skall anteckna dess bruttovigt å inlagan och bokföra angifningen
i frilagrets uttagningsbok. Godset jemte inlagan föres
derefter under bevakning till frihamnen, hvarest der anstäld
tulltjensteman har att i frihamnens intagningsbok anteckna intagningen
samt derom under bokens löpande nummer meddela
bevis å inlagan, som skall återställas till tulltjenstemannen vid
frilagret för att biläggas dess uttagningsbok.

§ 58.

Skall till frihamn utföras på nederlag upplagdt gods, aflemne
godsets egare derom angifningsinlaga till tullförvaltningen,
som, efter det angifningen bokförts i nederlag^"ournalen
och godsets netto vigt antecknats å inlagan samt belöpande
nederlagsafgift erlagts, låter under bevakning föra godset med
inlagan till frihamnen. Der anstäld tulltjensteman inför intagningen
i frihamnens intagningsbok och meddelar bevis derom
under bokens löpande nummer å inlagan, som derefter skall
återställas till tullförvaltningen för att biläggas nederlagsjournalen.

§ 59.

Skall till frihamn utföras på transitupplag liggande gods,
aflemne godsets egare derom angifningsinlaga till tullförvalt -

181

ningen. Sedan godsets bruttovigt antecknats å inlagan samt
å godset belöpande transitafgift erlagts, läte tullförvaltningen
godset jemte inlagan under bevakning föras till frihamnen,
hvarest vederbörande tjensteman, efter verkstäld bokföring af
intagningen, har att derom under intagningsbokens löpande
nummer meddela bevis å inlagan, som derefter skall återställas
till tullförvaltningen för att biläggas transitupplagsjournalen.

§ 60.

Skall till frihamn utföras förtulladt eller tullfritt gods, läte
egaren föra detsamma till frihamnen och aflemne angifningsinlaga
till der anstäld tulltjensteman, som i intagningsboken
bokför intagningen.

§ 61.

Gods kan från frihamn landvägen införas:
för utförsel sjövägen från den stapelstad, vid hvilken frihamnen
är belägen, till utrikes ort eller annan svensk frihamn,
äfvensom landvägen till Norge;

för omedelbar transitförsändning till annan stad, som åtnjuter
transitupplagsrätt;

för intagning å frilager eller uppläggning å nederlag eller
transitupplag på samma ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

§ 62.

1. Vill godsegare från frihamn införa gods i ändamål att
detsamma från den stapelstad, vid hvilken frihamnen är belägen,
sjöledes åter utföra antingen till utrikes ort eller till annan
svensk frihamn, aflemne derom angifningsinlaga till tull -

182

tjensteman vid frihamnen, hvilken antecknar angifningen i
uttagnin gsb oken.

Sedan derefter hvarje kolly, der så lämpligen ske kan,
plomberats med frihamnsstämpel, och anteckning om plomberingen
gjorts å inlagan, föres godset jemte inlagan under bevakning
till inlastningsstället, hvarest der anstäld bevakning
har att om inlastningen göra anteckning i särskild journal,
hvilken skall föras öfver inlastning af här afsedt frihamnsgods;
och skall bevakningsförmannen meddela bevis om inlastningen
å angifningsinlagan, som derpå aflemnas till tullförvaltningen
för att, efter det anteckning om inlastningen verkstälts i frihamnens
uttagningsbok, biläggas utgående journalen.

Utförsel, hvarom i denna § är sagdt, må endast ske i
fartyg af minst trettio tons drägtighet; och skola dervid iakttagas
de i § 42 tullstadgan meddelade bestämmelser.

2. Skall gods från frihamn införas för utförsel landvägen
till Norge, tillämpas de bestämmelser, som gälla för landväga
försändning till nämnda land af utländska oförtullade varor
från transitupplag, med iakttagande att anteckning om utförseln
skall göras i frihamnens uttagningsbok.

§ 63.

Införes gods från frihamn för att från den stapelstad, vid
hvilken frihamnen är belägen, genom omedelbar transitförsändning
sjöledes eller på jernväg befordras till annan stad,
som åtnjuter transitupplagsrätt, skall iakttagas:

att godsets egare till tulltjensteman vid frihamnen aflemnar
angifningsinlaga, affatta^ i tre exemplar, om försändningen
skall eg a rum sjöledes, och i fyra exemplar, om den skall ske
på jernväg;

183

att vederbörande tjensteman antecknar angifningen i frihamnens
uttagningsbok samt, sedan godset underkastats den
för transitgods i allmänhet föreskrifna kontrollbehandling, å
detsamma meddelar förpassning;

att förpassningen i enlighet med bestämmelserna i § 115
tullstadgan tecknas:

vid försändning sjöledes å två exemplar af angifningsinlagan,
af hvilka det ena skall åtfölja godset och det andra med
posten samtidigt afsändas till tullförvaltningen i destinationsorten;
och

vid försändning på jernväg å tre exemplar af angifningsinlagan,
af hvilka ett skall åtfölja godset, ett samtidigt med
posten afsändas till tullförvaltningen i destinationsorten och det
tredje förvaras å jern vägsstation en i afgångsorten till dervarande
godsexpeditions säkerhet;

att efter förpassningens meddelande godset under bevakning
föres från frihamnen till inlastningsstället, hvarefter, på
sätt i § 115 tullstadgan föreskrifves, å den inlaga, som ej med
förpassning försetts, qvitto å godset meddelas, vid försändning
sjöledes af skepparen och vid försändning på jernväg af den
jernvägstjensteman, som godset emottagit; samt

att sistberörda exemplar af angifningsinlagan bilägges frihamnens
uttagningsbok.

Sedan gods, hvarom i denna § är nämndt, till destinationsorten
i behörigt skick ankommit, åligge dervarande tullförvaltning
att härom meddela intyg å ett exemplar af förpassningen,
som derefter återställes till tullexpeditionen vid frihamnen för
att såsom verifikation bifogas uttagningsboken.

§ 64.

Skall gods införas från frihamn för intagning på frilager
å samma ort, aflomne godsets egaro angifningsinlaga till tull -

184

tjensteman vid frihamnen, hvilken, sedan godset vägts, skall
anteckna godsets bruttovigt å inlagan samt bokföra angifningen
i frihamnens uttagningsbok. Godset jemte inlagan föres derefter
under bevakning till frilagret, hvarest der anstäld tulltjensteman
har att i intagningsboken införa intagningen och
derom under bokens löpande nummer meddela bevis å inlagan,
som återställes till frihamnens tullexpedition för att biläggas
uttagningsboken.

§ 65.

Skall gods införas från frihamn för uppläggning å nederlag
i den stapelstad, vid hvilken frihamnen är belägen, aflemne
godsets egare angifningsinlaga i två exemplar till tulltjensteman
vid frihamnen, som antecknar angifningen i uttagningsboken
med upptagande af godsets brutto vigt.

Sedan godset af vederbörande tjensteman vid frihamnen
undersökts och ena exemplaret af inlagan utaf honom attesterats,
skall godset under bevakning föras till nederlagsmagasinet
och der uppläggas, godset i nederlagsjournalen antecknas
och det attesterade exemplaret af inlagan biläggas inkommande
journalen. Det andra exemplaret af inlagan bilägges nederlagsjournalen.

§ 66.

Skall gods införas från frihamn för uppläggning å transitupplag
i den stapelstad, vid hvilken frihamnen är belägen,
skola föreskrifterna i § 65 lända till efterrättelse, dock med
iakttagande att godset, utan föregående undersökning, under
bevakning föres till och upplägges å transitupplagsmagasinet,
sedan bruttovigten attesterats å båda exemplaren af inlagan,
af livilka, efter det å godset belöpande transitafgift blifvit ve -

185

derbörligen debiterad, det ena bilägges inkommande journalen
och det andra transitupplagsjournalen.

§ 67.

Vill godsegare efter förtullning eller till fri disposition
från frihamn landvägen införa gods, aflemne derom angifningsinlaga
till tulltjensteman vid frihamnen, hvarefter godset der
tullbehandlas samt inlagan attesteras och antecknas i förtullningsboken.

År godset af tullpligtig beskaffenhet, skall vidare iakttagas:

att vederbörande tjensteman uträknar och i förtullningsboken
debiterar tullbeloppet, derå utställer räkning samt uppbär
och qvitterar beloppet;

att den, som förrättat tullbehandlingen, å räkningen antecknar,
huruvida varorna utgå lösa eller i omslag, med uppgift
i senare fallet om kollys antal och beskaffenhet jemte märken
derå; och

att godset derefter mot räkningens behöriga afstämpling
afföres från frihamnen.

År åter godset af tullfritt slag, skall den, som verkstält
tullbehandlingen, å godset utfärda frisedel, innehållande, jemte
uppgift å detsammas beskaffenhet, enahanda upplysningar, som,
i fråga om tullpligtigt gods, enligt hvad nyss sagts, skola å
deröfver utstäld räkning antecknas; och skall godset derefter,
mot frisedelns aflemnande, afföras från frihamnen.

åt*

186

§ 68.

Der till följd af lokala förhållanden eller särskilda omständigheter
afvikelser från de i Afdelning II af denna förordning
gifna föreskrifter finnas till lättnad för rörelsen af behofvet
påkallade och kunna med bibehållande af erforderlig säkerhet
för kronans rätt medgifvas, ege Generaltxdlstyrelsen derom
förordna.

; i

Afdelning in.

Särskilda ansvarsbestämmelser.

§ 69.

Den, som

1) inom frilager eller frihamn idkar detaljförsäljning emot
förbudet i § 18; eller

2) å frilager intager eller i frihamn inför eller omlastar
gods emot stadgandena i § 20 mom. 1;

straffes med böter från och mod ett hundra till och med
ett tusen kronor och hafve förverkat det gods, som olofligen
hållits till försäljning, intagits, införts eller omlastats.

§ 70.

1. Har frilagershafvare, som jemlikt föreskriften i § 31
mom. 1 fått mottaga piomberadt frilagersgods, angifvet till utförsel,
icke inom fyratioåtta timmar derefter till tullförvaltningen
aflemnat bevis från tullbevakningen att godset till inlast -

187

ningsstället ankommit och der under tullbevakning jemlikt.
angifningsinlagan inlastats, skall tullförvaltningen hos honom
uttaga böter till belopp, motsvarande högsta gällande tullsats
för hvarje kilogram af varans brutto vigt.

2, Lag samma vare, der frilagershafvare uraktlåter att
inom den i § 31 mom. 3 och § 32 stadgade tid till frilagrets
tullexpedition aflemna föreskrifvet framkomstbevis.

Kan frilagershafvaren inom tre månader från den dag, då
böterna blifvit erlagda, hos Generaltullstyrelsen lagligen styrka,
att varorna genom olyckshändelse under vägen förkommit eller
att han af orsaker, hvartill haÉ icke varit vållande, blifvit förhindrad
att inom behörig tid framskaffa varorna till bestämmelseorten
eller aflemna framkomstbeviset, vare han berättigad att
böterna återbekomma.

§ 71.

Den, som

1) från frilager eller frihamn insmugglar eller försöker insmuggla
tullpligtiga varor; eller

2) i riket qvarhåller eller olofligen åter inför tullpligtigt
frilagers- eller frihamnsgods, som angifvits till utförsel; eller

3) beträdes med att under forsling af tullpligtigt frilagerseller
frihamnsgods detsamma bortsmyga eller förbyta; eller,

4) på sätt i § 139 tullstadgan sägs, uppsåtligen gynnar
eller befordrar brott, hvarom under 1), 2) och 3) här ofvan
förmäles,

straffes såsom för oloflig införsel af varor enligt tullstadgan.

tiar frilagershafvare eller innehafvare af byggnad, magasinsrum
eller upplagsplats inom frihamn, eller föreståndare för
frilager eller frihamn egt vetskap om brott, hvarom under
1), 2) och 3) förmäles, utan att han det uppenbarat eller försökt
afvända, straffes så som vore han gerningsman.

188

§ 72.

Frilager skafvare eller innehafvare af byggnad, magasinsrum
eller upplagsplats inom frihamn, som blifvit förvunnen till
förbrytelse, hvarom i §§ 69 och 71 sägs, kåfve för alltid förverkat
rätt att inom frilager eller frihamn innehafva eller
begagna byggnad, magasinsrum eller upplagsplats och vare
skyldig genast utrymma sitt lager.

Bryter någon, utom i de fall, hvarom här ofvan särskildt
sägs, mot hvad enligt denna förordning eller derpå grundade
föreskrifter är angående frilager och frihamn stadgadt, straffes
med böter från och med tjugufem till och med femhundra kronor.

Sker det af frilager skafvare eller innehafvare af byggnad,
magasinsrum eller upplagsplats inom frihamn eller föreståndare
för frilager eller frihamn, vare minsta bot etthundra kronor.

§ 74.

Beträdes föreståndare för frilager eller frihamn med förbrytelse,
hvarom förmäles i §§ 69, 71 och 73, eller underlåter
han den tillsyn, honom enligt § 13 åligger, varde han från
befattningen skild; och må han ej vidare såsom föreståndare
godkännas.

§ 75.

Böter, som ådömas enligt § 71, och försäljningsbelopp för
gods, förverkadt enligt sagda paragraf, fördelas jemlikt § 146
tullstadgan.

189

Af böter, som eljest ådömas enligt denna förordning, tillfälle,
der ej annat är särskildt stadgadt, liälften kronan och
hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning. På enahanda
sätt fördelas ock försäljningsbelopp för gods, förverkadt enligt
§ 69.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de
enligt allmän strafflag.

§ 76.

Angående laga domstol i mål rörande öfverträdelse af
denna förordning eller derpå grundade föreskrifter gälle hvad
i § 165 tullstadgan sägs.

Denna förordning länder till efterrättelse från och med den
1 januari 189 . .

-M ''

f; .t:

.i <U!i!

.it. väj

• i-jiut » ..''»»."''hi;

it. •<• I /

ii;''''; ii r.v itjj

; ■ 1: >!>? t.1:.: ix jtj

- ’■''••<[ ; ! • i 1 il ■: * ■ * . i i ; t .

ui ‘fT* ’ ■ ■ * i '' ^ ‘

; i •

• lijfi.uf :

; a

;i.'' •»''-.!! i!

• t. t-i

y.tu "> • t c

tf, ■ ix..'' ; u !

;■( t ■ i.t.

till Frilagers- och frihamnskomiténs förslag till förordning om
frilager och frihamn, innefattande förslag till förordning
endast om frilager.

Förslag

till

Förordning om frilager.

Härigenom förordnas som följer:

Afdelning I.

Allmänna föreskrifter om inrättande och begagnande af frilager.

§ I I

192

samt uppläggas, ompackas, delas, bearbetas och i öfrigt behandlas,
som om de befunne sig utanför rikets tullgräns.
Varor, som från inrikes ort intagits å frilager, skola vid uttagning
derifrån behandlas lika med direkt från utlandet å frilager
intaget gods.

§ 2.

1. Frilager, till hvars särskilda afdelningar tillträde icke
under någon förevändning må förvägras vederbörande tulltjensteman,
skall vara försedt med lämpliga vakt- och expeditionsrum
för tullbevakning och tullbehandling samt i öfrigt så anordnadt,
att erforderliga tullkontroller kunna deröfver utöfvas.

2. Hvarje utgång från frilager skall särskild! bevakas,
och skall invid hvarje utgång finnas vaktrum.

§ 3.

Statens kostnad för tullbevakning, bokföring och expedition
vid b iläger skall gäldas af anstaltens egare.

;y: §4.

Generaltullstyrelsen eger medgifva inrättande af frilager;
dock skall, om tillstånd sökes till frilagers förläggande i närheten
af sådan stapelstad, som i § 1 sägs, hvilket endast, der
särskilda lokala förhållanden det betinga, må ega rum, frågan
underställas Konungen.

193

§ 5.

Tillstånd att inrätta frilager kan beviljas:

stadskommun;

aktiebolag, deri samtlige delegare äro svenske undersåtar,
och hvars styrelse består af här i riket bosatte svenske
undersåtar;

handelsbolag, deri eu hvar bolagsman är här i riket bosatt
svensk undersåte; äfvensom

enskild här i riket bosatt svensk undersåte, som är berättigad
att i Sverige idka handel eller annan näring, med
hvars utöfvande följer skyldighet att föra handelsböcker.

■ bi,| , ,! ", T: i ''-til

§ 6.

Ansökning om tillstånd att inrätta frilager skall ingifvas
till Generaltullstyrelsen'' och vara åtföljd af:

a) erforderliga handlingar till styrkande af sökandens rätt
att förfoga öfver den byggnad eller det område med byggnader
och upplagsplatser, som för frilagret afses;

c) fullständig beskrifning öfver tillämnade anordningar för
anstaltens afspärrning mot tullområdet äfvensom å de för tullbevakning
och tullbehandling afsedda lokaler;

d) vederhäftig borgen eller annan säkerhet för den i § 3
omförmälda kostnad för en tid af minst fem år eller, der ansökningen
göres för kommun, förbindelse af kommunen att
under sagda tid svara för sådan kostnad;

25*

194

e) uppgift huruvida afsedt är att industriel verksamhet
skall inom frilagret drifvas; äfvensom,

der ansökningen göres för bolag eller enskild,

f) bevis att den sökande är, efter ty i § 5 stadgas, behörig
att inrätta frilager.

Före ärendets företagande till afgörande eller underställning,
på sätt i § 4 sägs, skall Generaltullstyrelsen öfver
ansökningen inhemta yttrande af vederbörande kommunala
myndigheter.

■ : ,!■ § 7.

Tillstånd att inrätta frilager, hvilket jemväl innefattar rätt
att drifva anstalten, må ej af innehafvaren till annan öfverlåtas
utan medgifvande af Generaltullstyrelsen eller, der tillståndet
af Konungen lemnats, af Konungen.

§ 8.

Innehafvare af tillstånd, hvarom i § 5 stadgas, åligge, der
han vill af tillståndet fortfarande sig begagna, att i god tid
före utgången af den tid, för hvilken säkerhet, efter ty i § 6
sägs, blifvit stäld, till Generaltullstyrelsen ingifva ny sådan
säkerhet eller förbindelse, som i sistnämnda § stadgas, hvarje
gång för en tid af minst fem år.

u • --tid § 9:„, . , ■:

Sedan frilagersanläggning blifvit fullbordad, skall i den
ordning, som vid meddelande af tillstånd till anläggningen
föreskrifves, derå verkställas besigtning för utrönande, huruvida
anläggningen blifvit utförd i enlighet med derför faststäld
plan; och åligge det ’anstaltens egare att jemte bevis om besigtningen
till Generaltullstyrelsen ingifva afritning af faststälda

195

kartor och ritningar öfver anläggningen äfvensom afskrift af
tillhörande beskrifningar.

§ 10.

För hvarje frilager skall finnas särskildt reglemente, innefattande
bestämmelser angående de tider, då anstalten skall
hållas öppen och då tullexpedition der skall ega rum; angående
behörighet att förrätta arbete inom anstalten; samt angående
persontrafiken till och från anstalten.

Sådant reglemente skall efter förslag af anstaltens egare
fastställas af Generaltullstyrelsen; och meddelas deri tillika de

särskilda föreskrifter, som, utöfver hvad denna författning och

r .•5;i j 1: r.rniffiv

den angående anstaltens anläggning utfärdade tillståndsresolution
innehålla, pröfvas vara erforderliga.

Vid reglementets fastställande meddelas föreskrift om detsammas
kungörande på lämpligt sätt och om insändande af
tryckta exemplar deraf till Generaltullstyrelsen och vederbörande
tullförvaltning.

§ 11-

Afgift för begagnande af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats
inom frilager med tillhörande anordningar skall utgå
enligt taxa, som efter förslag af anstaltens egare fastställes i
Stockholm af Ofverståthållareembetet och å andra orter af
Konungens befallningshafvande hvarje gång för en tid af fem
år; och skall vid fastställelsen meddelas föreskrift om taxans
kungörande på lämpligt sätt samt om insändande af exemplar
deraf till Generaltullstyrelsen och vederbörande tullförvaltning.

Vid taxeförslag skall fogas uppgift å anläggnings- och
driftkostnader för anstalten. Sökcs förnyelse af taxa, skall
vid förslaget tillika fogas för dess bedömande nödigt räken -

196

skapssammandrag angående anstalten under då senast förflutna
fem år.

§ 12.

För frilager skall finnas en, på förslag af egaren, af Generaltullstyrelsen
godkänd föreståndare, hvilken har att öfvervaka
och svara för iakttagandet af de för anstalten gifna föreskrifter
samt skall vara behörig att tala och svara i alla angelägenheter,
som rör^ anstalten.

§13. ■

Tillstånd till frilagers öppnande för användning meddelas
af Generaltullstyrelsen, som derom utfärdar allmän kungörelse.

§ 14.

Inom frilager må byggnad eller lägenhet icke upplåtas till
eller användas såsom bostad.

§ 15-

Ansökning om sådant godkännande skall af upplåtaren
ingifva^ till Generaltullstyrelsen och vara åtföljd af:

a) afskrift af den mellan upplåtaren och den föreslagne
frilagershafvaren, under förutsättning att godkännande erhålles,
upprättade upplåtelsehandling; och

b) bevis att den föreslagne frilagershafvaren, efter hvad
ofvan sägs, är behörig att vinna godkännandet.

197

''!)• • ’ U I, ii i -i i • loll-j J.llinljd-f-''! i

§ 16.

1. För rättighet, att inom frilager idka industriel verksamhet
fordras särskildt tillstånd af Konungen; skolande vid
ansökning om tillstånd till utöfvande af sådan verksamhet, derest
sökanden icke sjelf är egare af frilagret, fogas bevis att han
blifvit af Generaltullstyrelsen godkänd såsom frilagershafvare.

2. Inom frilager må ej drifvas boktryckerirörelse eller
idkas industriel verksamhet af beskaffenhet att kunna medföra
fara eller olägenhet för anstalten eller der intagna varor.

:„!i,u......, « ''1T:............ <.-i:..... * -

Inom frilager må ej idkas detaljförsäljning af varor från
bod eller annat upplagsställe, der varorna finnas upplagda, eller
der prof derå förevisas.

§ 18-

Inom frilager må till förtäring eller eljest, till personligt
bruk icke användas utländska varor af tullpligtigt slag, med
mindre de förut blifvit i riket behörigen införtullade.

§ 19-

.uiii '') < ; »il JM y ’ • •> :; ; J liv" i 1 1 < \ ’ r»1 * r JU •

1. Å frilagor må intagas såväl tullpligtigt som förtulladt
och tullfritt gods, med undantag af:

a) spannmål, omalen och malen, alla slag;

b) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter,

, •, i;, ■ 11. i /; il, •:i k:! n ‘ < j-jlie , I ■< j J; ■■

198

genever deri inbegripen, så framt varan ej skall inom frilagret
användas vid beredning af andra tillverkningar;

c) varor, som, enligt gällande föreskrifter till förekommande
af smittosamma sjukdomar å menniskor eller djur, äro
till införsel i riket förbjudna eller endast under iakttagande af
vissa försigtighetsmått få införas; och

d) explosiva ämnen och varor, eldfarliga oljor eller der med

jemförliga vätskor, flytande syror samt andra varor, de
der äro af beskaffenhet att kunna medföra fara eller olägenhet
för anstalten eller der intagna varor. i '' <.

2. Uppstår tvifvel huruvida varor i obrutna omslag äro
af den beskaffenhet, att de få på frilager intagas, ege vederbörande
tulltjensteman att, der erforderlig upplysning ej kan
annorledes vinnas, låta bryta omslagen.

§ 20.

På Konungen ankommer att medgifva egare af frilager
rätt att angående der upplagdt gods utfärda särskilda upplagsoch
garantibevis (warrants), på grund ,af hvilka godset må,
utan dess utlemnande eller förevisande af annat än prof deraf,
kunna af godsegaren till annan öfverlåtas eller förpantas.

Närmare bestämmelser angående sådana upplags- och garantibevis
fastställas genom särskild lag.

Afdelning II.

Om varors intagning å och uttagning från frilager.

§ 21.

Vid frilager skola af vederbörande tulltjensteman föras
intagning sbok, uttagningsbok och förtullningsbok enligt formulär,
som på förslag af Generaltullstyrelsen fastställas åt Konungen.

199

På förslag af Generaltullstyrelsen bestämmer ock Konungen
angående ordningen för aflemnande till tullförvaltningen af
de enligt förtullningsboken uppburna tullafgifter.

§ 22.

För angifningsinlagor, inlastningsjournaler, förpassningar,
tullräkningar och frisedlar, som i denna förordning föreskrifvas,
skola användas tryckta blanketter enligt formulär, som fastställas
på sätt i § 21 är stadgadt; och skola dessa blanketter,
hvad angår angifningsinlagor, bekostas af frilagrets egare.

• - r *-* *•. t .y,n <lr > 11 ii i! t '' ■ - * - - ■ -; •'' '' • 1 * - *li '' *

§ 23.

1. Tullpligtigt gods kan på frilager intagas:

direkt från utrikes ort;

efter omedelbar transitförsändning;

från annat frilager; samt

från nederlag eller transitupplag å samma ort.

2. Af emballeradt gods må ej å frilager intagas mindreän
helt kolly, sådant det från utrikes ort inkommit eller från
annat frilager, nederlag eller transitupplag uttagits.

§ 24.

Skall å frilager intagas gods, som direkt från utrikes ort
eller från frilager å annan inrikes ort ankommit eller genom
omedelbar transitförsändning befordrats, aflemne godets egare
angifningsinlaga till tullförvaltningen inom den tid och vid det
ansvar, som i § 21 tullstadgan föreskrifves.

Sedan tullförvaltningen låtit förse inlagan med dess inkommande
nummer, skall godset med inlagan under bevakning

200

föras till frilagret, hvarest der anstäld tulltjensteman har att,
sedan godset vägts, anteckna dess bruttovigt å inlagan, i frilagrets
intagningsbok införa godsets intagning samt derom
under bokens löpande nummer meddela bevis å inlagan, hvilken
derefter återställes till tullförvaltningen.

Varder ej gods, hvarom i denna § sägs, till intagning å
frilager angifvet inom den i § 78 mom. 2 tullstadgan bestämda
tid, vare egaren förlustig rättigheten att godset å frilager
intaga.

Har godset icke inom den i § 30 mom. 1 tullstadgan
bestämda tid blifvit till frilagret affördt, böte egaren på sätt
i § 30 mom. 2 och § 31 mom. 1 samma stadga sägs; och
ege tullförvaltningen verkställa den undersökning af godset,
som för böternas bestämmande erfordras. Varder godset icke
inom tid, som i § 31 mom. 3 tullstadgan bestämmes, affördt
till frilagret, förfares såsom i sistnämnda författningsrum föreskrifves.

!»1;,: a ; ''I ><>i*.J fn !; (f *'' jf! ,

§ 25.

• : .'' : ‘t (

i ! I ■: t * i . t, t 1 *.»■•-/ »b fl . j\ ,rt U '' ■ 1 m i ‘ i ! *S i: : ‘) t ,

Skall till frilager öfverflyttas å frilager på samma ort intaget
gods, aflemne godsets egare derom angifningsinlaga till tulltjensteman
vid det frilager, der godset är intaget. Sedan
godset jemte inlagan under bevakning förts till det andra
frilagret, göres i dess intagningsbok anteckning om intagningen ;
och skall bevis derom under bokens löpande nummer meddelas
å inlagan, som derefter återställes till tulltjensteman vid det
frilager, hvarifrån godset uttagits. ;(,jo; n.

§ 26.

»Vilt 1 • .*. it > • t .. ''f '' 1 i f'' '' '' •tf,/ '' ! > j.

Skall till frilager öfverflyttas å nederlag upplagdt gods,
aflemne godsets egare derom angifningsinlaga till tullförvalt -

201

ningen, som, efter det angifningen bokförts i nederlagsjournalen
och godsets nettovigt antecknats å inlagan, låter under
bevakning föra godset jemte inlagan till frilagret. Efter
verkstäld anteckning i intagningsboken meddelar tulltjensteman
vid frilagret under bokens löpande nummer om intagningen
bevis å inlagan, som derefter återställes till tullförvaltningen
för att biläggas nederlagsjournalen.

§ 27.

§ 28.

Skall å frilager intagas förtulladt eller tullfritt gods, läte
egaren föra detsamma till frilagret och aflemne angifningsinlaga
till der anstäld tulltjensteman, som i intagningsboken gör anteckning
om intagningen med utsättande af godsets bruttovigt.

§ 29.

Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel;

för försändning njövägen eller landvägen till annan stad,

der tullkammare under tullförvaltares öfverinseende finnes;

26*.

202

'' för öfverflyttning till annat frilager, nederlag eller transitupplag
å samma ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

§ 30.

1. Uttages gods från frilager för utförsel sjövägen, aflemne
godsets egare om utförseln angifningsinlaga till tulltjensteman
vid frilagret, hvilken antecknar angifniugen i uttagningsboken.

Sedan derefter hvarje kolly, der så kan lämpligen ske,
plomberats med frilagersstämpel och anteckning om plomberingen
gjorts å inlagan, föres godset jemte inlagan, der plombering
ej skett, under tullbevakning, men eljest utan sådan bevakning,
till inlastningsstället, hvarest der anstäld tullbevakning har att
om inlastningen göra anteckning i särskild journal, som skall
föras öfver inlastning af frilagersgods. Bevakningsförmannen
meddelar bevis om inlastningen å angifningsinlagan, som derpå
aflemnas till tullförvaltningen för att, efter det anteckning om
inlastningen gjorts i frilagrets uttagningsbok, biläggas utgående
journalen.

Utförsel, hvarom i detta moment är sagdt, må endast ske
i fartyg af minst trettio tons drägtighet; och skola dervid
iakttagas de i § 42 tullstadgan meddelade bestämmelser.

2. Uttages gods från frilager för utförsel landvägen till
Norge, tillämpas de bestämmelser som gälla för landväga försändning
till nämnda land af utländska oförtullade varor från
transitupplag, med iakttagande att anteckning om utförseln
skall göras i frilagrets uttagningsbok.

3. Uttages gods från frilager för utförsel landvägen till
annat land än Norge, aflemne godsets egare om utförseln angifningsinlaga
till tulltjensteman vid frilagret, hvilken antecknar

203

angifningen i uttagningsboken samt utfärdar förpassning å
godset i två exemplar.

Hvad i detta moment är sagdt gälle ock vid utförsel
is vägen såväl till Norge, der ej dylik utförsel, enligt hvad
derom är särskildt stadgadt, skall anses såsom landväga utförsel,
som äfven till annat land.

§ 31-

Uttages gods från frilager för försändning sjövägen eller
landvägen till annan stad, der tullkammare under tullförvaltares
öfverinseende finnes, gälle om angifning, anteckning i uttagningsboken,
plombering och förpassning, hvad i § 31 mom. 3
är stadgadt, med iakttagande att, der afsändningen sker sjövägen
anteckning derom verkställes i inlästningsjoumalen samt
ena exemplaret af förpassningen tillstädes skepparen för att
åtfölja godset, och att, der afsändningen sker landvägen, godset
och båda exemplaren af förpassningen tillställas godsets egare.

Inom trettio dagar från afsändningsdagen aflemtie frilagershafvaren
till frilagrets tullexpedition ena exemplaret af förpassningen,
försedt med bevis af tull förvaltningen i bestämmelseorten,
att godset framkommit med oskadad plombering.

Angifningsinlagan och framkomstbeviset biläggas uttagningsboken.

§ 32.

Uttages gods från frilager för öfverflyttning till annat
frilager å samma ort, skall tulltjensteman vid det frilager,

204

hvarifrån godset uttages, sedan godset vägts, anteckna dess
bruttovigt å angifningsinlaga, hvarom i § 25 sägs, samt bokföra
öfverflyttningen i uttagningsboken, hvilken den återstälda
angifningsinlagan bilägges.

§ 33.

Sedan godset å frilagret undersökts och ena exemplaret
af inlagan af vederbörande tjensteman der attesterats, föres
godset under bevakning till och upplägges å nederlagsmagasinet,
hvarefter godsets uppläggning antecknas i nederlagsjournalen
samt det attesterade exemplaret af inlagan bilägges
inkommande journalen och det andra nederlagsjournalen.

§ 34.

Uttages gods från frilager för uppläggning på transitupplag
å samma ort, gälle derom hvad i § 33 föreskrifves, med
iakttagande, att godset utan föregående undersökning under
bevakning föres till och upplägges å transitupplagsmagasinet,
sedan bruttovigten attesterats å båda exemplaren af inlagan,
af hvilka, efter det å godset belöpande transitafgift blifvit
vederbörligen debiterad, det ena bilägges inkommande journalen
och det andra transitupplagsjournalen.

§ 35.

■ Skall å frilager intaget gods förtullas eller uttagas till fri
disposition aflemne godsets egare angifningsinlaga derom till

205

tulltjensteman vid frilagret, hvarefter godset tullbehandlas å
frilagret, der inlagan attesteras och antecknas! förtullningsboken.

År godset af tullfritt slag, skall den, som verkstält tullbehandlingen,
å godset utfärda frisedel, innehållande, jemte
uppgift å detsammas beskaffenhet, enahanda upplysningar, som,
i fråga om tullpligtigt gods, enligt hvad nyss sagts, skola å
deröfver utstäld räkning antecknas; och skall godset derefter,
mot frisedelns aflemnande afföras från frilagret.

§ 36.

Vill egare till gods, som augifvits till uttagning från friager,
godset, innan det afsändts, åter intaga, teckne förklaring
härom på angifuingsinlagan, hvarefter godset må återföras
till frilagret, der åsatt plombering af tullbetjeningen
borttages samt anteckning härom göres å inlagan och i frilagrets
uttagningsbok.

§ 37.

Der till följd af lokala förhållanden eller särskilda omständigheter
afvikelser från de i Afdelning II af denna förordning
gifna föreskrifter finnas till lättnad för rörelsen af
behofvet påkallade och kunna med bibehållande af erforderlig
säkerhet för kronans rätt medgifvas, ege Generaltullstyrelsen
derom förordna.

206

Afdelning III.

Särskilda ansvarsbestämmelser.

§ 38.

Den, som

1) inom frilager idkar detaljförsäljning emot förbudet i
§ 17; eller

2) å frilager intager gods emot stadgandena i § 19 mom. 1,

straffes med böter från och med ett hundra till och med

ett tusen kronor; och hafve förverkat det gods, som olofligen
hållits till försäljning eller intagits.

§ 39.

1. Har frilagershafvare, som jemlik! föreskriften i § 30
mom. 1 fått mottaga plomberadt frilagersgods, angifvet till
utförsel, icke inom fyratioåtta timmar derefter till tullförvaltningen
aflemna t bevis från tullbevakningen att godset till inlastningsstället
ankommit och der under tullbevakning jemlikt
angifningsinlagan inlastats, skall tullförvaltningen hos honom
uttaga böter till belopp, motsvarande högsta gällande tullsats
för hvarje kilogram af varans bruttovigt.

2. Lag samma vare, der frilagershafvare uraktlåter att
inom den i § 30 mom. 3 och § 31 stadgade tid till frilagrets
tullexpedition aflemna löreskrifvet framkomstbevis.

207

förhindrad att inom behörig tid framskaffa varorna till bestämmelseorten
eller aflemna framkomstbeviset, vare han berättigad
att böterna återbekomma.

§ 40.

Den, som

1) från frilager insmugglar eller försöker insmuggla tullpligtiga
varor; eller

2) i riket qvarbåller eller olofligen åter inför tullpligtigt
frilagersgods, som angifvits till utförsel; eller

.ii . . ;

3) beträdes med att under forsling af tullpligtigt frilagersgods
detsamma bortsmyga eller förbyta; eller,

4) på sätt i § 139 tulltaxan sägs, uppsåtligen gynnar
eller befordrar brott, hvarom under 1), 2) och 3) här ofvan
förmäles,

straffes såsom för oloflig införsel af våror enligt tullstadgan.

Har frilagershafvare eller föreståndare för frilager egt
vetskap om brott, hvarom under 1), 2) och 3) förmäles, utan
att han det uppenbarat eller försökt afvända, straffes så som
vore han gerningsman.

§ 41.

Frilagershafvare, som blifvit förvunnen till förbrytelse,
hvarom i §§ 38 och 40 sägs, hafve för alltid förverkat rätt
att inom frilager innehafva eller begagna byggnad, magasinsrum
eller upplagsplats och vare skyldig genast utrymma sitt
lager.

§ 42.

Bryter någon, utom i de fall, hvarom här ofvan särskild!
sägs, mot hvad enligt denna förordning eller derpå grundade

208

föreskrifter är angående frilager stadgadt, straffes med böter
från och med tjugufem till och med femhundra kronor.

Sker det af frilagershafvare eller föreståndare för frilager,
vare minsta hot etthundra kronor.

§ 43.

Beträdes föreståndare för frilager med förbrytelse, hvarom
förmäles i §§ 38, 40 och 42, eller underlåter han den tillsyn,
honom enligt § 12 åligger, varde han från befattningen skild;
och må han ej vidare såsom föreståndare godkännas.

§ 44.

Böter, som ådömas enligt § 40, och försäljningsbelopp för
gods, förverkadt enligt sagda paragraf, fördelas jemlikt § 146
tull stadgan.

Af böter, som eljest ådömas enligt denna förordning, tillfälle
hälften kronan och hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning.
På enahanda sätt fördelas ock försäljningsbelopp
för gods, förverkadt enligt § 38.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de
enligt allmän strafflag.

§ 45.

Angående laga domstol i mål rörande öfverträdelse af
denna förordning eller derpå grundade föreskrifter gälle hvad
i § 165 tullstadgan sägs.

Denna förordning länder till efterrättelse från och med
den 1 januari 189 . .

i."! fa

Förslag

.*• Öl: vp''51 '' l-.: xH ■ i ''■ y ; xO 1. • • t

till

Kungörelse

angående vissa ändringar i tullstadgan
den 2 november 1877.

»i 1 f f''• >>i .i'' --I.;.'') i ]. pV,''‘ •’ J‘ n''"j.v . * it \ a‘j fUi I • *

Härigenom förordnas

dels att nedannämnda paragrafer i tullstadgan den 2 november
1877 med deri sedermera gjorda ändringar skola erhålla
följande ändrade lydelse:

: § si.

n '' . - •".! •••: .i e-J ■; v,- i - :

Godsägare åligge att till tullkammaren aflemna angifningsinlaga
å allt det gods, som för hans räkning inkommit, antingen
det är ämnadt till direkt förtullning, till fri disposition,
till uppläggning å nederlag, frilager eller transitupplag eller
till omedelbar transitförsändning, i Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping, Gefle, Sundsvall och Helsingborg, inom åtta, och
på andra ställen inom fyra dagar, räknade från den dag,
då skepparens märkrulla, enligt åtecknadt bevis, blifvit till
tullförvaltningen i lossningsorten ingifven, eller, om godset
genom omedelbar transitförsändelse från annan tullplats eller
från frilager i annan stad anländt, från ankomstdagen. Sker
ej angifning inom den tid, som nu sagd är, böte godsegaren
för gods, som skall förtullas eller på nederlag uppläggas, eu

27*

210

tiondedel af tullafgiften, för tullfritt gods en half procent af
dess gångbara värde, samt för gods, som är ämnadt till uppläggning
å frilager eller transitupplag eller till omedelbar transitförsändning,
ett belopp, motsvarande den för transitupplag
stadgade högsta afgift, dock för allt med samma lägenhet till
honom inkommet gods icke i något fall öfver femtio kronor.

§ 27.

Den återutförsel till utrikes ort, som i §§ 25 och 26 omförmäles,
skall vara verkstäld inom sex månader från den dag,
då märkrullan för det fartyg, hvarmed sådant gods inkommit,
blifvit i lossningshamn aflemnad, eller, hvad angår gods, som
genom omedelbar transitförsändelse från annan tullplats eller
från frilager i annan stad anlända från den dag, då godset
framkommit, vid påföljd, att godsegaren eljest skall till tullkassan
inbetala en fjerdedel af den för godset belöpande tull.
År återutförseln icke fullgjord inom natt och år från det märkrullan
blifvit aflemnad eller, hvad angår gods som genom omedelbar
transitförsändelse befordrats eller från frilager försändts, från
ankomstdagen, hemfalle godset; till kronan och varde för dess
räkning försåldt, på sätt som i § 26 mom. 1 säges.

§ 29.

Med varor, ämnade till nederlag eller transitupplag, förfares
på sätt här nedan i kap. 3 och 4 stadgas, och skall i
afseende å varor, bestämda till frilager, iakttagas hvad derom
särskildt är förordnadt.

211

§ 30.

Mom. 1. Inom trettio dagar, räknade från den, då fartygs
märkrulla enligt § 15 blifvit till tullförvaltningen aflemnad
eller genom omedelbar transitförsändelse befordradt eller från
frilager försändt gods enligt § 21 till förtullnings orten anlända
skola belöpande tull, så framt ej godset blifvit till
nederlag, frilager eller transitupplag angifvet, äfvensom fartygsumgälder,
der sådana ifrågakomma, vara erlagda, vid påföljd
af böter, motsvarande för hvarje dag, hvarunder betalningen
derutöfver fördröjes, en femtedels procent af afgiftsbeloppet.

Mom. 2. Det — — — — — — — — —----

beräknas.

§ 31.

Mom. 1. Böter — — — — — — — — — — — —
inställas.

Mom. 2. Efter — — — —--— — — — — —

kronan.

Mom. 3. Har inkommet gods, då sextio dagar förflutit
från märkrullans aflemnande eller, hvad angår gods, som genom
omedelbar transitförsändning befordrats eller från frilager försända
från den dag, då godset framkommit, ej blifvit angifvet
eller, om angifning egt rum, ej kunnat, till följd af egarens
uteblifvande, tullbehandlas; då skall godset af tullförvaltningen,
utan hinder af egarens frånvaro, öppnas och undersökas; hvarefter
med detsamma förfares på sätt ofvan stadgadt är. Finnes
dock bland gods, hvilket icke blifvit till tullbehandling angifvet,
sådant, som är försodt med godsegares adress eller för
tullförvaltningen bekanta märke, åligge det tullförvaltningen

212

att senast åtta dagar, innan auktion till försäljning af sådant
gods utlyses, låta derom underrätta godsegaren, så framt han
kan anträffas; börande för sådan underrättelse erläggas särskild
afgift efter taxa, som af Generaltullstyrelsen bestämmes.

§ 54.

r- ;nmV. . ^ Jk''- dnifymbd .do-/-, i;!

Mom. 1. Vid försändning af varor sjöledes inrikes orter

emellan, då saltsjön ensamt eller till någon del befares, skall
iakttagas:

a) att nederlags-, frilagers-, transitupplags- och transitgods
alltid skola af förpassning åtföljas;

b) att — — — — — — — — — — — _ _ _ __

last;

c) att — — — — — — — — _ — _ ____ _

tullkammaredistrikt;

åtföljas.

Mom. 2. I — — — — — — — — _ —* U— _

tullkammaredistriktet.

. i.'' ■ i.! • ,,

Mom, 3. I — — — — — — — _ — _ _ _ _

åtecknas.

§ 77.

På nederlag må af emballeradt gods ej uppläggas mindre
än helt kolly, sådant det från utrikes ort inkommit eller från
frilager uttagits.

: :''J"., § 78.

Mom-. 1. Efter — — — — — —-— _____ — __ _

sägs.

213

Mom. 2. Dröjer godsegare med angifning till nederlag
utöfver tjugu dagar efter det fartygets märkrulla blifvit till
tullförvaltningen aflemnad eller genoip omedelbar transitförsändning
befordradt eller från frilager försändt gods, hvarom
i § 21 förmäles, anländt, vare han nederlagsrättighet till godset
förlustig.

§ 81.

Mom. 1. Nederlagsafgift för inkommande gods skall, inom
den i § 30 för betalning af tull stadgade tid, erläggas, vid
påföljd att tullförvaltningen ofördröjligen efter förfallotidens
utgång genom offentlig auktion försäljer så stor del af för
egarens räkning å nederlag liggande gods, dock ej mindre än
helt kolly, som erfordras till godtgörande af nämnda afgift,
böter enligt § 21, om sådana skola utgå, samt stadgad tull
för hvad som försäljes. För återutförsel eller intagning på
frilager må godset ej af egaren disponeras innan nederlagsafgiften
blifvit behörigen erlagd.

Mom. 2. Har till nederlag angifvet gods icke inom trettio
dagar från den, då fartygets märkrulla till tullförvaltningen ingifvits
eller genom omedelbar transitförsändning befordradt
eller från frilager försändt gods, hvarom i § 21 förmäles, anländt,
blifvit efter verkstäld tullbehandling till nederlagsmagasin
affördt, vare lag som i § 30 mom. 2 sägs.

Mom. 3. Har — — — — — — — — — — — —
stadgas.

§ 90.

Angående inrättande af frilager samt varors öfverflyttning
från nederlag till frilager galle hvad derom är särskildt stadgadt.

214

§ 97.

Af emballeradt gods må icke från nederlag till förtullning,
förflyttning till annat nederlag eller frilager eller till återutförsel
uttagas mindre parti än helt kolly, sådant det blifvit upplagd!

§ 98.

Nederlagsrätt må ej i något fall medgifvas för längre tid
än fem år från den dag, då godset å första upplagsorten till
nederlag angifvits. Det nederlagsgods, som icke under denna
tid blifvit i vederbörlig ordning förtulladt, å frilager intaget
eller återutfördt, skall, derest ej egaren genast på tillsägelse
detsamma till förtullning angifver och tullbeloppet erlägger,
genom tullverkets försorg efter behörigt kungörande å auktion
för egarens räkning försäljas; börande dock, innan den för
godset influtna betalning tillhandahålles godsegaren, derifrån
afdragas ej mindre de af försäljningen föranledda kostnader
än äfven belöpande införselumgälder för godset efter den qvantitet,
hvartill detsamma är i tullräkenskapen upptaget. Anmäler
sig godsegaren ej inom natt och år efter auktionsdagen att
lyfta det återstående beloppet, tillfälle det kronan. Har godset
under upplagstiden blifvit så minskadt eller försämradt, att det
icke lemnar kronan tillgång till utbekommande af sin rätt, skall
skilnaden hos godsegaren i laga ordning utsökas.

§ 99.

Vid all tullbevakning af nederlagsgods, utom i de fall, då
godset första gången i magasin upplägges eller till förtullning
eller intagning ä frilager eller till export uttages, skall gods -

215

egare vara skyldig att godtgöra hvarje till förrättningen beordrad
tullbetjent med traktamente af 25 öre för hvarje timme;
dock må sådan godtgörelse för bevakning inom den i § 32
stadgade tjenstgöringstid ej utgå med sammanräknadt högre
belopp än det i gällande resereglemente för vaktmästare bestämda
dagtraktamente.

§ 101.

Mom. 1. Utländska — — — — — — — — —--

transitupplag.

Mom. 2. Sålunda upplagda varor kunna direkte förtullas,
förflyttas till annan stapelstads transitupplag, uppläggas å nederlag,
intagas a frilager eller åter utföras.

■ Mom. 3. Brännvin — — — — — — — — — — —
kronor.

§ 104.

Mom. 1. Efter — — — — — — — — — — — —
nummer.

Mom. 2. Dröjer godsegare med angifning till transitupplag
utöfver ijugu dagar efter det fartygets märkrulla blifvit
till tullförvaltningen aflemnad eller genom omedelbar transitförsändning
befordradt eller från frilager försändt gods, hvarom
i § 21 förmäles, anländt, vare lian transitupplagsrätten för
godset förlustig och skyldig att detsamma i stadgad ordning
förtulla. Åro märken eller nummer otydliga, skola på godsegarens
bekostnad sådana anbringas, hvarvid de, som å märkrulla
kunna vara upptagna, böra tjena till efterrättelse.

216

§ 108.

Vill godsegare eller hans ombud efterse å transitupplag
infördt kollys innehåll eller deraf taga prof, skall sådant kolly
derförinnan till förtullning, nederlag eller frilager angifvas.

§ H3.

Mom. 1. När — — — — — — — -r—,—----

förmäles.

Mom. 2. Kan — —. — — — — «— —-----

tullbehandlas.

Mom. 3. I — — — — — — — — — — — — —
stadgadt.

Mom. 4. Angående varors öfverflyttning från transitupplag
till frilager är särskildt stadgadt.

§ H7.

Af gods, som å transitupplag befinnes, må vid förtullning,
öfverflyttning till nederlag, frilager eller annat transitupplag
eller vid återutförsel ej mindre parti uttagas än helt kolly.

§118. - a,

Gods må å transitupplag qvarblifva under ett år, räknadt
från den dag, då godset till transitupplag angafs. Det transitupplagsgods,
som icke inom nämnda tid är förtulladt, på nederlag
eller frilager Överflyttad! eller återutfördt, skall efter undersökning
och tullbehandling å behörigen utlyst auktion genom
tullförvaltningens försorg genast försäljas; och skall försäljnings -

217

beloppet, sedan tull och omkostnader blifvit afdragne, egaren
tillhandahållas. Anmäler han sig ej inom natt och år efter
auktion sdagen, tillfälle beloppet kronan;

dels ock att näst efter § 170 tullstadgan tillägges en ny
paragraf, så lydande:

§ m.

Angående inrättande af frihamn samt om sjöfart och varuförsel
till och från sådan hamn galle hvad derom är särskildt
stadgadt.

Hvad genom denna kungörelse är förordnadt träder i kraft
från och med den 1 januari 189 . .

28*

		• i f :,f,\ • ''•	i 1	: ••	1 ,< ■ i ’J; r ,''irj			r.f .■
a■’ i V-	! kif			- '' rf- ,	■'' ‘.j u i * /.		U; h (i	. i: i;
					• * i i> ■! i ii	'' K	TM\''	ii;!.''
v ; •'' r	»f * i'' rf	; '''' • f KH.>	! jj « 1 ,	‘ c	• r.Ji:	,V,\|,	•/. '' v

uj> i 11 ;!; /!. r.a ,h;Tarvr**«f

: « ,v\''X • V. i \. V ■•. • v> \ •.>, \\ •••;**

’• V>\ , • • »j.A

''v ! > <’ ." ‘ r*;!f r /•

■ . I ■ : I . -I : II Ii , i i ; • |

Förslag

till

Kungörelse,

innefattande vissä äFdringar i
för titöViäntering

den ié september 1Ö74.

Härigenom förordnas

dels att förordningen angående frilager för pro vian tering
af fartyg i Öresund den 18 september 1874, § 1 sådan den
lyder enligt kungörelsen den 1 juni 1877, skall erhålla följande
ändrade lydelse:

§ I I

städerna Malmö, Landskrona och Helsingborg vare der
bosatt handlande berättigad att, efter derom hos tullkammaren
på stället gjord skriftlig anmälan och på vilkor, som här nedan
vidare bestämmas, af gods, som finnes på nederlag och ej utgör
säkerhet för oguldna avgifter, till provianter ing sfrilag er i
särskildt magasin under godsegarens egen vård öfverflytta varor
för att med desamma, fördelade i större eller mindre partier,
utan erläggande af vidare tullafgift, förse fartyg, som antingen
utklarerat direkt till utrikes ort eller befinner sig på resa emellan
utrikes orter eller ock slutligen kominer från utrikes ort
med destination till annan svensk hamn än der varorna från

förordningen afgående
Eif fartyg i Örésiind

220

provianteringsfrilager intagas och icke heller der inklarerar
samt i alla händelser i drägtighet icke understiger 30 ton.

.§ 2.

Innan öfverflyttning af varor från nederlag till provianteringsfrilager
får ega rum, skall den på varorna belöpande inkommande
nederlagsafgift vara erlagd samt godsegaren till
tullkammaren hafva aflemnat fullgod säkerhet, som af tullkammaren
på dess ansvar blifvit godkänd, för de på varorna enligt
vid upplagstillfället gällande tulltaxa belöpande tullafgifter.
Sålunda ställd säkerhet skall af tullkammaren vid hvarje års
ingång och oftare, om särskild anledning dertill förekommer,
å nyo pröfvas samt, om den finnes icke vidare vara tillfredsställande,
förstärkas eller emot annan utbytas, på sätt af tullkammaren
nödigt anses.

§ 3.

Från nederlag till provianteringsfrilager må ej öfverflyttas
mindre än helt kolly af emballerade eller bundtade varor.

§ 4.

Uti magasin, der på provianteringsfrilager upplagdt gods
förvaras, få icke på samma gång andra varor vara upplagda;
skolande uppgift å dylika magasiners läge tullkammaren meddelas.

§ 5.

Till uppläggning på provianteringsfrilager angifna varor
skola, sedan de blifvit i nederlagsjournalen afbörda, upptagas i
särskild journal enligt bilagdt formulär litt. A, hvilken journal

221

tillika skall innehålla uppgift om beskaffenheten af den utaf
varuegaren enligt § 2 hos tullkammaren ställda säkerhet.

Denna journal skall för hvarje qvartal afslutas samt till
Generaltullstyrelsens revisionskontor insändas samtidigt med
tulljournalerna för Mars, Juni, September och December månader
vid samma påföljd, som för underlåtenhet att sistnämnda

journaler insända finnes stadgad.

■ 0 . ‘ . . . ■ : ‘ '' 1 1

§ 6.

Då varuegare vill från provianteringsfrilager till fartyg
utlemna varor, skall han derom hos tullkammaren göra anmälan
och behörigen styrka, att fartyget befinnes stadt på sådan
resa och är af den drägtighet, som i § 1 sägs, samt i två
exemplar aflemna på tryckta blanketter enligt bilagda formulär
litt. B upprättade exportsedlar öfver det gods, som skall utlemnas,
hvarefter tullkammaren beordrar nödig bevakning att
vid frilagret sig infinna för att tillse, att de varor, som utlemnas,
till beskaffenhet samt mått, mål eller vigt öfverensstämma
med den upprättade exportsedeln, samt åtfölja godset och
öfvervaka dess inlastning i fartyget. Tullbevakningen skall
derefter å begge exemplaren af exportsedlarne meddela intyg
om desammas öfverensstämmelse med inlastningen samt öfverlemna
det ena exemplaret till tullkammaren och det andra till
varuafsändaren, att af honom biläggas det sammandrag han,
enligt hvad här nedan sägs, har att qvartalsvis till tullkammaren
afgifva.

§ 7.

Hvad i tullstadgan föreskrifves i afseende å kontrollen
vid export af nederlags- och transitogods skall jemväl ega tilllämpning
vid utförsel af varor från provianteringsfrilager.

Senast den 28:de eller, om den dagen är helgedag, näst
derpå följande söcknedag i Mars, Juni, September och December
månader skall den, som på provianteringsfrilager upplagt
varor, till tullkammaren aflemna redovisning öfver frilagret enligt
formuläret litt. C, åtföljd af sammandrag enligt formuläret litt.

• j‘‘ '' i ■ 1'' ''1 • i ■

D öfver samtliga från provianteringsfrilagret, på sätt i § 6 sägs,
under det löpande qvartalet utlemnade varor, skolande vid
detta sammandrag fogas de jemlikt nyssnämnda § till provianteringsfrilagrets
egare återställda exportsedlarne.

Redovisningen skall vara försedd med bemälde egares på
tro och beder afgifna skriftliga försäkran, ätt allt det deri
upptagna gods utgjorts af utländska på provianteringsfrilagret
i stadgad ordning upplagda varor.

'' ‘ 1 1 - * m k

Har godsegaren annorledes än här ofvan eller i § 13 sägs
under qvartalet disponerat någon del af det på provianteringsfrilagret
upplagda gods, skall han derjemte å här ofvan bestämda
tider till tullkammaren aflemna förtullningsinlaga å det sålunda

■ w '' ’ •'' ! : ''i : !b; . , t4j • ( n i, . j

disponerade godset, som anses hafva gått till inrikes förbrukning,
samt den för detsamma belöpande tullafgift inom nästföljande
dag efter derå i tullkammaren tillhandahållen räkning
erlägga.

§ 9- .i";".

Vill godsegaren äfven på annan tid, än som i nästföregående
§ omförmäles, erlägga tullafgifter för varor, som från
provianteringsfrilager uttagits till förbrukning inom landet, vare
han dertill berättigad.

Deffeét redovisning, Sahimaltdräg och förtullningsinlaga, som
i § 8 omfönnälas; icke blifvit inom der föreskrifven tid till tull -

223

kammaren aflemnade, skall tullkammaren tillställa provianter ing sfrilagrets
egare skriftlig påminnelse derom. Aflemnas handlingarne
ändock icke pncjer näst;} helgfria dag pffer påpiinnqlsens
delgifvande, köte qgaperi för hvarje dag, dep sistnämpda jp^äknad,
sopi försumnielsep fpftfar, ep procent af tullpfgiftep för
alla från prpvAgnteringsfri\ggret til| in,rikes förbrukning ppcjer
det förflptna qvartalef uttagna varpr; hvarjemte, om handlingarnes
aflqpipqnde ftirdröjea utöfver åttp dagar efter qyaptalefp
utgång, egqren skafl varp pligtig att för alla enligt tullkammarens
journal på provianteringsfrilagret qvarliggpnde varor, i
öfverensstämpielse med räkning, sona af tuljkammprep utfärdps,
inbetala belöpande tullafgifter inom utgången af nästa dag,
efter det räkningen blifvit egaren tillställd, med rättighet och
skyldighet för tullkammaren ätt i agnat fall till tullafgifternas
betäckande å offentlig puktiqp försälja den för afgifternas gtgörande
stäflda säkerhet samt för pipjfigen uppkpmnaagde hylst
i laga ordning söka och påkalla utmätnjpg af annan den betalning
sshgldiges, egendom flpr

godseggrgn unde.rlåtjt pff igpna qfta dagar efter deyom
erhållen tillsägelse aflemna förstärkt eller ny säkerhet, s.otp af
tullkammaren med stöd af sista punkten i § 2 honom affordras,
vare ock tullkammaren berättigad och skyldig att genast vidtaga
de åtgärder, sopa pu gärggda prp, för, indrifvande af tullafgifterna
för afla enligt tullkammprep^ journal på prpirianteringsfrilagret
qvgrliggande varor.

§ 11-

■ i

Tullafgifter,, som för varor, upplagda på provianteriiigsfrilager,
skölp utgå, beräknas efter dep taxa, sopp är gällande
den dag, då förtpllningsiulaga enligt § 8 afgifvas skall.

224

§ 12-

Då arrak, konjak, rum och vin på fat angifvas till förflyttning
från nederlag till provianteringsfrilager och dessa varor
minst trenne månader varit på nederlag upplagde, tillgodoräknas
varuegaren för leccage ett afdrag af tre procent, hvilket
vid varornas uppdebitering i provianter ing sfrilagrets journal
afdrages från den i nederlagsjournalen upptagna nettovigten,
med iakttagande af att hvad af brutet skålpundtal ej uppgår
till ett hälft utesluta och att hvad af sådant brutet tal uppgår
till eller öfver ett hälft skålpund räknas för ett helt.

§ 13-

Varor kunna öfverflyttas från en persons provianteringsfrilager
till en annans i samma stad, sedan skriftlig anmälan derom
blifvit gjord hos tullkammaren samt den nye egaren till
varupartiet ställt säkerhet för belöpande tullafgifter, på sätt i
§ 2 sägs; men från provianteringsfrilager må varor ej till sådant
upplag i annan stad förflyttas och icke heller åter till
nederlag öfverföras.

- : § 14.

För varor, hvilka på provianteringsfrilager undergå förskämning
eller genom olyckshändelse gå förlorade, skall egaren
vidkännas belöpande tullafgifter utan något afdrag.

§ 15-

Befinnes varuegare hafva emot hufvudsakliga ändamålet
med beviljandet af rätten till ''provianteringsfrilager under loppet
af ett kalenderår från sådant frilager till förbrukning inom
landet utlemnat varor till myckenhet, som, beräknad efter den

225

å varorna belöpande tull, uppgår till eller öfverstiger hvad från
samma frilager lemnats till proviantering af fartyg, vare sådan
varuegare sin rätt till provianteringsfrilager för framtiden förlustig.

Enahanda påföljd drahhe ock den provianteringsfrilagersegare,
hvars enligt § 2 ställda säkerhet måst, på sätt i § 10
stadgas, bringas till försäljning.

Har varuegare vid begagnande af vunnen rätt till provianteringsfrilager
gjort sig skyldig till oredligt eller bedrägligt
förfarande, skall han jemte nyssnämnda påföljd tillika- vara
underkastad straff enligt allmän lag.

§ 16-

Tullkammare åligger att hålla vaksam uppsigt derå att
provianteringsfrilager icke missbrukas samt att för sådant ändamål,
så ofta anledning dertill förekommer och alltid vid hvarje
qvartals slut, genom inventering göra sig förvissad, att de å
provianteringsfrilagret qvarliggande varorna med tullkammarens
journal för provianteringsfrilager öfverensstämma; börande anteckning
om hvarje sålunda verkställd inventering göras å det
exemplar af journalen, som till Generaltullstyrelsens revisionskontor
insändes. Allt nödigt arbetsbiträde vid dessa inventeringar
skall af varuegaren bekostas;

dels ock att i de i förordningen åberopade formulär orden
frilagen och »frilagret» utbytas det förra mot »provianter ing $-frilagen och det senare mot »provianteringsfrilagret».

Hvad genom denna kungörelse är förordnadt träder i kraft
från och med den 1 Januari 189 . .

29*

;:7i. TO-:! -''t ;i■■ i • -

In /-ur

• . !" ’i ■ ! '' v''.< \

iiD:!)-,■ ’j (, .-.t! U/:7;7

l i

sfi;-

>.• i

;viJ

'' i'' l1 t -A''. \‘ f 1 ■ M t t ;

:''!■ J /I Al . „
■ i i:i

il ‘ ,( j ;'' 11:''; •! i

-.i ofri! Sb; JmIo.m

T ; * Il

■ i,‘! :.l it i • 1 ! i i ;il;■

r''h V :f ;>i / «».(»!.: ■ ^

f*) ■'' o *•

. - rJ..’ . • •

yra

(»rvr •

;irr ; j:}

• i : - »JjLTvt i ■•Ho

n i l r. /;

■ . *j

•rv/n?

i Ji.

Hl-J v’:: ''OJ''-"

■1 i (

;f*j}* .•

-!> i I o*.

M ;<iV» ,''VM. • v ^ J ° > * i V .1: I '' '' ’ i •;\) i* V «< i|- '' '' '' . 1 ‘ \

. •: ; t i .b li?;'' ■ • .

M! i ''fiim

f • 11 f f;.; <r f r <

f i v ) m:s I

r cfc

III.

SÄRSKILDA MENINGAR.

229

Särskild mening

herr Daniel Engelke.

Emot komiténs beslut att tillstyrka införandet af frilagersinstitutionen
i vårt land anhåller jag härmed få anföra min
reservation, äfvensom i fråga om frihamn angifva de vilkor,
under hvilka jag anser, att komitén bort tillstyrka inrättandet
af sådan.

Då den institution, som vi eg a uti vårt nuvarande nederlag,
och hvilken icke förefinnes hvarken i Danmark eller Norge,
efter min uppfattning erbjuder handeln i hufvudsak all den
önskvärda lättnad, som det verkliga behofvet kräfver, synes
mig skäl ej föreligga att hos oss införa frilager såsom en ny
institution.

Komitén framhåller såsom en af frilagrets viktigaste fördelar:
»att den enskilde affärsmannen på frilagret kan fritt
sköta sina varor, der ompacka och dela dem i mindre kollyn,
blanda och sammansätta dem med dit intaget inhemskt eller
förtulladt gods, förarbeta godset m. m. Då det emellertid
är medgifvet, att från nuvarande nederlag uttaga en så
liten qvantitet som ett enda kolly — en åtgärd, hvilken i allmänhet
ej kan kallas betungande för affärsmannen, och han
derefter kan behandla detta gods efter behag hur fritt Bom
helst, så eger efter mitt förmenande affärsmannen i hufvudsak
redan de fördelar för importen, som frilager skulle

230 SÄRSKILD MENING af herr Engelke.

komma att bereda honom och mig synes derför, att frilagers
inrättande såsom en behöflig lättnad för importhandeln icke är
erforderligt.

Deremot erkännes att vid en reexport af sådana varor,
som man från utlandet hit infört och som man afser att dit
åter utföra efter här undergången förädling, komplettering eller
annan bearbetning, frilager kan i vissa fall vara till gagn.

Under ärendets behandling inom komitén har jag också i
detta syfte uttalat den meningen, att skäl möjligen kunde föreligga
för komitén att tillstyrka frilagers inrättande för reexport
och transithandeln samt för utöfvande af tillverkning af sedd för
reexport; men att deremot frilagers inrättande för importhandeln
ej borde af komitén förordas, enär ett sådant frilager efter
mitt förmenande icke allenast är obehöflig! genom de lättnader,
som redan bjudas i vårt nederlag, utan jemväl kan komma att
verka till skada för vårt land och dess näringar.

Denna skada har komitén visat sig beakta i fråga om en
svensk näring — nämligen jordbruket — då komitén som
motiv för vägrande af rätt att upplägga utländsk spannmål på
frilager framhåller: »att ett medgifvande att anlita frilager
derför, skulle kunna minska afsättningstillfällen för den svenska
spannmålen och nedtrycka prisen derå för våra jordbrukare».
Men hvad komitén i detta hänseende anfört eger sin fulla
tillämpning äfven på andra svenska näringar, då varor, som
äro föremål för inhemsk tillverkning, från utlandst införas och
på frilager intagas. Ofta inträffar i utländska industri-centra
för tillverkning af manufaktur och andra varor, att stockningar
i den regelbundna afsättningen uppstå, och att lager hopa sig.
När dä dessa lager för realisering kastas in på ett svenskt
frilager och genom detta skola pressas ut på en trång och
väl fylld svensk marknad, så minskas derigenom helt naturligt
för den svenske tillverkaren afsättningstillfällena och nedtryckas
hans pris alldeles på samma sätt som komitén framhållit i
fråga om spanmål. Skillnaden är endast den, att stora förråd

SÄRSKILD MENING af herr Engelke. 231

af en färdigfabricerad vara nedpressa prisen hårdare och varaktigare
än stora lager af råvara göra.

Modets vexlingar och svagheten för det som är utländskt
utgöra understundom för den svenska industrien i dess täflingsstrid
mot utlandets besvärande faktorer, som förtjena beaktas.
När i modebestämmande länder en sådan vexling eger rum och
i följd deraf öfverblifna varor från dessa länder söka sig afsättning
på frilager i land, der modet ej ännu hunnit förändra
sig, så är det lätt att förstå, att man på dessa frilager kan
sälja sådana varor billigt, och att den inhemska industrien der
får svårt att med dem kunna täfla i pris.

Det bör äfven vara tydligt för en hvar, att ett frilager,
på hvilket varor kunna förevisas till försäljning, och från
hvilket de med lika lätthet kunna förflyttas tillbaka till sitt
hemland som in öfver tullgränsen till inlandet, utgör för den
utländska industrien en stor fördel i dess konkurrens med den
inhemska industrien.

Har man misstagit sig i fråga om fabrikatets begärlighet
för det landets marknad, till hvars frilager man infört detsamma,
är det en lätt sak att då åter utföra varan, och detta kan ske
utan synnerlig kostnad, då ingen tull blifvit erlagd.

Men för den svenska industrien åter, utgör ett sådant frilager
en lika stor nackdel.

De där upplagda varorna kunna, i olikhet med på nedelag
intaget gods, aldrig kontrolleras till sin mängd, enär de å frilagret
icke äro underkastade undersökning hvarken vid ankomsten
från eller återsändningen till utlandet.

De ligga på frilagret som en i ett bakhåll väl dold fiende,
som man ej vet hvar man har, hvars styrka man ej känner
och på hvars öfverfall man ständigt måste hålla sig beredd,
och verka derför i hög grad tryckande på prisen och undergräfvande
på näringarnes utveckling och bestånd.

Det torde äfven böra påpekas att — då komitén omnämnt
och uti det förhållandet velat finna ett indirekt erkännande från
motsidan af frilagrets nytta: att det af den framhållits, att

232

SÄRSKILD MENING af herr Engelke.

enär frilager vore en stor och kostsam inrättning, det sannolikt
endast på större platser kunde komma till stånd och derför
skulle komma att verka som en orättvisa mot yrkesbröder å
andra med frilager ej försedda orter — man ej velat bestrida,
utan tvärtom väl insett, att för några varugrenar i frilager
ligger en fördel för importören, men att man ej kan medgifva,
att denna fördel, som köpes med orättvisa på ett håll och skada
på ett annat, innefattar något för landet eftersträfvansvärdt.

Att konseqvensen af att undanhålla affärsmännen på vissa
orter frilager, därför att denna fördel icke komme andra platser
till godo, skulle som komitén förmenar leda derhän, att nederlagsrätten,
som äfven icke öfverallt kan införas, icke heller
borde tillåtas, vågar jag bestrida. Det gifves lättnader, som
man gerna vill bereda, derför att de äro till nytta, men det
finnes äfven lättnader, som man måste motsätta sig, derför att
de äro till skada.

Införandet af frilagersinrättningen torde äfven medföra,
att på de flesta orter nya byggnader måste af importörerna
uppföras och i följd deraf de magasiner, som de för sina affärer
hittills begagnat som nederlag, blifva mer eller mindre värdelösa.

Huruvida frilager i öfrigt kan för den inhemska importhandeln
en gros vara en lättnad till verkligt gagn och ej i
stället bidraga till att spela äfven denna affärsgren i händerna
på utländska större handelshus, hvilka för sin handel i frilagem
bekomma värdefulla depöter, är något, som före frågans afgörande
måste allvarligt öfvervägas.

Efter min åsigt erbjuder, som sagdt, nederlagsinstitutionen,
sådan den hos oss förefinnes, importen i hufvudsak de önskvärda
fördelar, som ett frilager skulle lemna, men förorsakar
ej de olägenheter, som detsamma kan komma att medföra.

Då emellertid komitén ej funnit skäl förorda frilagersinstitutionens
införande i den af mig antydda begränsade formen,
anser jag mig böra afstyrka införandet af nämde institution i
dess helhet.

SÄRSKILD MENING af herr Engelke.

233

Beträffande frågan om frihamns inrättande i vårt land, så
synes mig:

att en frihamn är till föga eller intet gagn för
ett land, såvida icke detsamma eger ett af naturen
för en genomfartshandel särskildt gynnadt läge, direkta
sjö vägskommunikationer och upparbetade handelsförbindelser
med transmarina och andra länder samt utsigt
att på verldsmarknaden med framgång kunna
upptaga en export- och importhandel i täflan med
andra länders;

att dessa allmänna förutsättningar för en frihamn
endast i ofullständig grad hos oss förefinnas, och att
betydelsen af en frihamn för vårt land sålunda är i
väsentlig mån öfverskattad;

att sedan Danmark anlagt sin frihamn vid Öresund
i Köpenhamn och frihamnen i Hamburg genom NordÖstersjökanalen
kommit vårt land närmare, behofvet
af en frihamn hos oss för vår export nu är mindre
än någonsin förut, samt

att det kan ställa sig i ekonomiskt hänseende vida
fördelaktigare för oss att för vår export begagna oss
af dessa i vår omedelbara närhet redan anlagda frihamnar
än att i vårt eget land med dryga kostnader
inrätta nya sådana, för Indika det tvifvelsutan blefve
vanskligt att erhålla exportgods, då det ju visat sig,
att förenämnda frihamnar med sina många faciliteter
och bättre förutsättningar i öfrigt hittills fåfängt sökt
erhålla sådant i erforderlig mängd.

Om man emellertid i allt fall likväl tror sig finna eu fördel
för handeln i frihamnars inrättande, så anser jag, att hinder
deremot ej bör möta från det allmännas sida och jag har derför
förenat mig med komiténs öfriga ledamöter om att tillstyrka: att

frihamn må uti vårt land få inrättas, likväl
endast under förutsättning att sådant kan ske utan

234 SÄRSKILD MENING af herr Engelsk.

direkt bidrag från statsverket, och att en tillfredsställande
kontroll kan åstadkommas till förebyggande
af oloflig införsel samt att, för den händelse i frihamn
kommer att upprättas frilager, detta må upplåtas till
begagnande endast åt reexport- och transithandeln
samt för tillverkning, afsedd för reexport.

Särskild mening

herr P. Em. Lithander.

Under de fyra riksdagar från och med 1886, till hvilka
framställning gjorts om inrättande i vårt land af s. k. frilager,
hafva den svenska industriens målsmän och vänner städse deremot
framhållit fyrfaldiga och välgrundade betänkligheter.
Såväl inom bevillningsutskottet, der frågan undergått en ganska
omsorgsfull utredning, som vid öfverläggningarne härom i
riksdagens begge kamrar hafva icke allenast industriidkare utan
äfven köpmän häfdat den åsigten att frilagersinstitutionen endast
komme att befordra importen från utlandet, till skada för inhemsk
produktion och tvifvelaktig nytta för hufvudsakliga
grenar af svenska handeln. Den ytterligare behandling som
spörsmålet nu fått inom komitén torde enligt min åsigt icke
vara egnad att rubba denna uppfattning utan snarare att befästa
densamma.

Vid afgörandet, huruvida frilager bör hos oss införas eller
icke, har det synts mig vara af bestämmande vigt att tillse:
först, om det befrämjande af importen som denna inrättning
otvifvelaktigt innebär, öfverensstämmer med eller strider mot
landets välbetänkta ekonomiska fördel öfverhufvud; vidare, om
det skulle gagna ett flertal i stället för ett fåtal af dess yrken;
och slutligen om icke de lättnader i förtullningshänseende,
hvilka framhållits som nödvändiga för bedrifvande af reexport -

236 SÄRSKILD MENING af herr Lithander.

handel kunna ernås på ett enklare och lättare sätt än genom
skapandet af en ny institution.

Det måste för den ekonomiska politik, som Sverige nu
fullföljer och hvilken sedan år 1887 verkat derhän att vid 1892
års slut värdet af landets fabrikstillverkningar ökats med mer
än 60 % — 1887: 191,500,015 — 1892: 331,621,330 kr.
(från 1892 års värden böra afräknas i 1887 års statistiker
ej upptagne: brännerier, med 22,643,437 kr. samt några
andra, obetydliga näringar), — den vid fabrikerna använda
arbetsstyrkan med mer än 50 % — 1887: 74,467 — 1892:
114,852 — på samma gång värdena af in- och utförda varor
kommit i ett för landet betydligt fördelaktigare förhållande
än tillförene, betraktas som ett axiom, att man till vinnande
af ökadt välstånd hellre bör befrämja den egna produktionen
inom landet än underlätta importen hit af utländska industrialster,
hellre bör bereda tillfälle för landets industriidkare att
fylla den inhemska marknadens behof än att motverka den
uppspårande svenska industrien genom vidtagande af åtgärder,
hvilka i högre grad än hittills skulle bereda rum i vår marknad
för utländska tillverkningar. Inrättande af frilager vore en
åtgärd som ginge i motsatt riktning, ty genom detta komme
konkurrensen med utlandet att flyttas de svenske tillverkarne
alldeles in på lifvet och verka under förhållanden, som blefve
svåra att kontrollera.

Vid hvarje handelsplats, der frilager inrättats, komme oförtullade
lager af utlandets industrialster att uppläggas och blifva
till urval tillgängliga för de svenske återförsäljarne och afnämarne.
Man gåfve såväl de här i landet bosatte importörerne
som utlandets fabrikanter och mellanhänder en ökad styrka i
deras täflan med våra egna tillverkare på landets marknad, då
ju en väsentligt minskad köpmannarisk ligger deruti att utländska
varor, oberoende af föregående förtullning, kunna här
pa platsen köpas och utväljas från ett område i våra städer,
som betraktas ligga utanför rikets tullgräns, hvadan de qvantiteter,
som här icke vinna afsättning, kunna utan annan kostnad än

SÄRSKILD MENING af herr Lithander.

237

returfrakt och utan den ringaste beröring med det svenska
tullverket åter utföras. Lagertillgången och mångsidigheten
af utlandets industrialster, i synnerhet dess öfverproduktion
och öfverskott af på tillverkningsorten ej längre moderna varor,
kan derigenom blifva obegränsad hos oss, och den utländska
öfverproduktionens låga realisationspriser skidle icke allenast
åstadkomma en viss osäkerhet i marknadspriset hos oss, utan
kunna inverka ruinerande på flera grenar af vår egen industri.

Om ock intressen förefinnas, som kunna draga fördel af
en sådan inrättning, så är det dock att märka att de utgöra
ett fåtal, som skulle gynnas på det stora och öfvervägande
flertalets af affärsmän bekostnad, samt att genom en sådan
inrättning företrädesvis skulle befrämjas en ökad införsel af
lyx- och öfverflödsvaror, eller just sådana artiklar, hvars införsel
man velat försvåra genom de senaste årens tullagstiftning,
som i detta hänseende vunnit bifall af en stor mängd af dem
som eljest ifra för det fria varu-utbytet.

Den reda handeln med stapelvaror, vare sig den afser
endast import, eller äfven omfattar reexport torde icke vara i
behof af frilager. Eeexport af hit importerade varor har i
hvarje fall mycket små utsigter för sig hos oss, och den tillverkning
af exportartiklar, som på grund af frilagersinrättningen
skulle uppkomma, kan ej heller på rimliga grunder beräknas
blifva af ens nämnvärd betydelse. Hvad som deremot skulle
befrämjas af frilagersinrättningen vore, som sagdt är, import
för landets egen konsumtion, och då i främsta rummet af artiklar,
som tillhöra textilindustrien, mode- och lyxvarubranchen.
Medan det alltså är minst sagdt problematiskt huruvida frilagret
skulle befordra någon ringa reexport af ens nämnda
varuslag, är det desto säkrare att frilagret, skulle särskilt
skada vår egen textilindustri och en hel mängd af våra andra
näringar och handtverkerier samt förhindra uppkomsten hos
oss af nya industrigrenar.

Till följd af de med frilagers inrättande och vidmakthållande
förbundna stora utgifter för byggnader och kontroll

238 SÄRSKILD MENING af herr Lithander.

m. m., hvartill direkt bidrag af statsverket svårligen kan påräknas,
är det blott firmor med rikare resurser i de större
städerna, och inom vissa, synnerligen vinstgifvande affärsbrancher,
som kunna begagna sig deraf, så att de frilagrets
förmåner, som bereddes några importörer, icke skulle vara lika
åtkomliga för alla. Men det kan icke ligga i landets sanna
intressen att införa och uppmuntra en institution, hvilken i
stället för att stå alla till buds, endast skulle gynna ett fåtal,
de starkare, de pekunier!, lokalt och ekonomiskt bättre situerade,
på bekostnad af det svagare flertalet. Dessa orättvisor skulle
deremot undvikas, om man byggde vidare på den grund, som
hos oss finnes.

Nederlagsrätten lemnar nemligen redan afsevärda förmåner,
och skulle kunna utvidgas till att lemna ännu flere. Så t. ex.
kan reexport af kolonialvaror i de flesta fall ske med samma
fördel från nederlagsmagasin som från frilager, hvilket i all
synnerhet blefve händelsen om nederlagsinstitutionen något
förändrades och bragtes i full öfverenstämmelse med motsvarande
inrättningar i Hamburg och Bremen, hvilka der benämnas
Theilungslager.

Ett obestridligt företräde eger dessutom nederlagsinrättningen
deri att den kan begagnas af alla köpmän i rikets alla
stapelstäder.

Att frilager och kreditupplag existera i Danmark och
Norge, förklaras i viss mån deraf, att nederlagsinstitutionen
der saknas; frilagret verkar der ungefär som ett utvidgadt
nederlag behöfver verka.

Det synes mig vara lättast, för Sveriges handel och industri
nyttigast, samt mot samtlige handelsidkare rättvisast att
den 1 institution som gagnar alla, men skadar ingen, nemligen
nederlagsinstitutionen utvecklas till jemnbredd med samma
institution i Tyskland, hvaremot det i de flesta fall vådliga,
och oftast för våra egna industriela näringars trefnad äfventyrliga
frilagret torde böra undvikas.

Det är på dessa i korthet angifna grunder, som jag icke

SÄRSKILD MENING af herr Lithander.

239

kunnat biträda komiténs förslag om inrättande af frilager.
Ehuru jag ej heller af frihamnsinrättningen i Sverige, hvarest
många af förutsättningarna för en frihamns verkliga gagn
saknas, väntar mig lika stora resultat, som ifrarne derför tro
sig med frihamnar kunna åstadkomma, har jag dock i detta
afseende biträdt komiténs beslut. Mitt hufvudmotiv härvid är,
att en frihamn på en lämplig utskeppningsort bör kunna blifva
nyttig för vår export, genom att förskaffa oss direkta sjöfartsförbindelser
med sådana länder, der vi nu endast indirect kunna
söka afsättning för våra utförselartiklar.

i ■'' ,.i

‘1 I ’

.v ig i.n!
iair&v.i

>» .i''; ■ ■ "*

ro i1 •;» : •'' i,(<u.^ T.i-i

•• .nr.. O’, ■■in •

r :r = r *:r 1'' n''*''0

or: ;

i- : "

." f y, i i ! ’ V i

■ ;■ r :

i ii1.

■\ •; . ■

iyvh

11>.;

'' • ■ i IT! t /i ''

f .''t''..

'' ’i; .''-i . ; ■

• it''1 ii in * i ''■ <■<

241

Bil. A.

Bilaga

till

Frilagers- och frihamnskomiténs betänkande.

i Om! b 1 ____.. . ... .''jci j''. :* • • ... ov: ii;

■ ■ ) '' '' jV{; '', _ . ..." t ''O /1 j ;{*«>*'' •

Promemoria.

I händelse de i tulltaxan för nedannämnda varor upptagna bestämmelser om
emballagens inberäknande i varornas vigt skulle upphöra att vara gällande, torde,
för att någon minskning i tullinkomsterna å samma varor ej härigenom måtte uppstå,
tullsatserna böra ökas med ungefär följande belopp:

	Förhöjning i procent af nu va-	Nuvarande tullsats.	Förhöjd tullsats.
	rando tull.	Kronor.	Kronor.
Agat, arbetad..............................................	25	2’oo	2''50
Alabaster, arbetad ........................................	20	0‘50	0''G0
Askar och dosor ........................................ Band:	20	loo	r*o
silkessammets- och helsiden- ...........................	10	8’oo	9''00 *)
halfsiden- ...............................................	10	3-oo	3-50
andra slag .....................................................	10	1*75	1*90
Ben:
arbetadt:
knappar ........................ ..... ej specificerade arbeten:	20	0*50	0''60
af elfenben.......................	25	2''oo	2''50
andra slag...............................................	25	0''80	1''00
Bernsten, arbetad...................................................	25	2''oo	2’50

'') De föreslagna höjda tullsatserna ftro upptagna med afjomnade belopp.

SI *

242

	Förhöjning i procent af nuva-rande tull.	Nuvarande tullsats. Kronor.	Förhöjd tullsats. Kronor.
Bijouteri..............................................................	25	2*oo	2*50
Blommor: naturliga....................... i.. ......!..*..4.......	33l/s	3''oo	4*oo
konstgjorda .................................................	50	15*oo	22*oo
delar............................................................	15	6''oo	7*oo
Blyertspennor ...................................................... Borstbindarearbeten: F\| \|\| 1 / j '' '' J j . 1 i ; r" * i ‘ i ''. t * Af''. { rf J f ,1) f t J. ) j af andra ämnen:	10	0''35	0*40
med annan infattning....................................	15	1*20	1*40
Brefkuverter ........................................................	20	Oso	0 35
[ Bröd, finare ......................................................... 1 Böcker: .dif'' ‘O 10 * i Is.O IT.	15	0*so	0*35
med inbundet rent eller linieradt papper ...... Celluloid, arbetad, andra slag, äfven i förening med	10	0*35	0*40
väf ............................................................	25	0*80	1*00
1 Chocolad..........?!..........................................	20	0*50	0*60
j Etuis....................................................................	25	2*oo	2*50
1 Fingerborgar...............,........................................	20	0*50	0*60
Fyrverkeriarbeten ................................................	25	2*oo	2*50
Färglådor etc...................................................... Anm. Afdrag i vigten göres ej för lådan, musslan, glaset eller annat tillbehör.	15	1*50	1*70
Galanterivaror ......................................................	25	2*oo	2*50
Gulddragarearbeten etc...........................................	10	12*oo	13*oo
Horn: knappar etc.................................................	20	0*50	0*60
andra slag................................................... Hudar och skinn: ej hänförliga till pelsverk: beredda:	25 „’’>0	0*80	1*00
andra slag...................................................	7	0*47	0*50
Hår- och Tagelarbeten etc.....................................	25	2*oo	2*50
Häktor etc............................................................. Hängslen:	20	0 50	0''fio
siden- .........................................................	10	3*00	3*50
andra slag................................................... Instrumenter: musikaliska:	10	175 ■	1*90
accordions etc............................................	20	1*00	1*20
Karkasser och karkassband...................................	10	l*oo	rio
Kautschuk, arbetad, andra slag etc.........................	5	1*20	1*25

243

	förhöjning
	i procent	Nuvarande	Förhöjd
.:e.-. .T .*!■ ''■!'' !	af nuva-	tullsats.	tullsats.
. z- K Ty - r.M'' r'' ( rt	"ande tull.	Kronor.	Kronor.
Knappar:
af silke etc. ................................................•••••	25	2*oo	2*50
af sammansatta ämnen etc... .................—--------	25	Too	1*25
Konfityrer ........................................................--	20	0*50	0*60
	10	0*50	0‘55
	25	2*oo	2*50
Metaller:
Bly: andra arbeten:
förgylla etc................................................	20	1*50	1*80
förnicklade etc........................................	20	0*75	0*90
andra slag ..................................................	20	0*20	0*25
Guld: andra arbeten etc-----------------------------------------	7	15*oo	16*00
Jern och stål:
N:0 404 ej specificerad! gjutgods ....................	10	0*50 m	0*55
» 408 jernvaror, förgylda etc...................—	20	1*00	1*20
> 409 » förnicklade etc.................	20	0*50	0*60
* 410 » andra slag........................	20	0*20	0*25
Koppar: andra arbeten:
förgylda etc....................................■•••	20	1*50	1*80
förnicklade etc.............................	20	0*75	0*90
andra slag..........................................	20	0*50	O.co
Silfver: arbetadt etc........................................	7	15*oo	16.00
Tenn: andra arbeten: •
förgylda etc.........•■i................................	20	1*50	1*80
förnicklade etc.....................................	20	0*75	0*90
andra slag.............................................	20	0*50	0*60
Zink:			[
arbetad:
andra arbeten:
förgylda etc..............................................	20	1*50	1*80 i
förnicklade etc...........................................	20	0*7 5	0*90
andra slag...............................................	20	0*20	0*25
Nålar etc............................................................	25	0*40	0*50
Papp etc. arbetad: olackerad ................... .............	20	0*50	0*00
lackerad etc...............................	25	2*oo	2*60
j Pennskaft ..........................................................	20	1*00	1*20

244

	Förhöjning i procent af nuva-rande tull.	Nuvarande tullsats. Kronor.	Förhöjd tullsats. Kronor.
Perlemor, arbetad, andra slag	25	2*oo	2*50
Piphufvuden etc.: af sjöskum etc.	25	2-oo	2*50
andra slag......	25	0*80	1*00
Plymer, oarbetade ..............	33‘/s	15*oo	20*oo
arbetade................. Portföljer:	50	30oo	45*oo
af hel- eller halfsiden........	25	4*oo	5*oo
andra slag .............................................	25	1*20	1*50
Solfjädrar .......	10	5*oo	5*50
Sparris...............	33Vs	0*30	0''40
Speglar............	15	0*60 vi	0*70
Strängar, andra slag ........	20	1*20	1*50
Stärkelse.....	20	0*17	0*20
Tenlikor etc.................	20	0*50	0*60
Ur, vägg-: af metall ..............	20	1*50	Iso
delar etc.................................	25	1*00	1-25
Väfnader: ylle-, andra slag ......	10	1*75 1	1*90

Beträffande öfriga artiklar, för hvilka är i tulltaxan bestämdt att emballagen

skola inberäknas i vigten, föreslås:

1) att för:

Blanksmörja, Blanksvärta och Skovax,
Bläck,

Cement,

Eter och Eterarter,

Fisk, saltad eller inlagd: anjovis, sardeller
och thonfisk,

Frukter, inlagda i bränvin eller ättika,
Gips, bränd och malen,

Kapris,

Knallhattar,

Kollodi um,

Konserver,

Krita, malen eller slammad,

Krut etc.,

Lim,

Luktvatten,

Maltdrycker på fat,

Maskin- och Vagnssmörja,

Munlack, .

Nitrobenzol eller Mirbanoiia,

Oliver,

Oljor: feta: andra slag på andra kärl:

flvgtiga, vegetabiliska ej spec.,

Ost, . ,

Ostron,

Parfymer ej spec.,..

Patroner,

Pennor, skrif-,

Peppar,

Pomada,

245

Pomeransblomvatten,
Salpetersyra eller Skedvatten,
Senap, malen,

Senap, preparerad,

Svampar, ätbara,
Såser,

Tändstickor,

Vaselin,

Svafvelsyra,

nu gällande bestämmelser i detta afseende måtte qvarstå, enär väl ej kan antagas
att i frihamn eller på frilager någon förändring af dessa varors emballage ifråga -

2) att för:

Gevär, skjut- etc. ingen förändring af rubrik n:o 165 vidtages;

3) att införas efter:

Album:

Anm. Afdrag i vigten göres ej för fodral, hvari album inkomma.

Bladguld och Bladsilfver:

Anm. Vigten för pappersbladen, emellan hvilka bladguld och bladsilfver

Böcker (rubr. 77 och 78):

Anm. Afdrag göres ej för fodral.

Instrumenter, optiska etc.:

Anm. Afdrag göres ej för fodral.

Knifvar (rubr. 288—291).

Anm. Afdrag göres ej för fodral.

Nålar etc.:

Anm. Afdrag göres ej för papper, hvari nålar äro inlagda eller uppstuckna.
Pipor:

Anm. Afdrag göres ej för fodral.

Saxar:

Anm. Afdrag göres ej för fodral.

Tvål, parfymerad etc.:

Anm. Närmaste emballaget inberäknas. ■

Växter, lefvande:

Anm. Afdrag medgifves ej för närmaste emballage, såsom balja eller kruka

4) att anmärkningen vid
Broderade arbeten ej spec.

och 2 vid
Kläder

samt vid

Paraplyer och Parasoll er utgår.
6) att för:

kommer;

ligga, inberäknas.

med jord m. m.

Blommor, naturliga:

qvistar och blad,
Bokperinar etc.,

Borstbindarearbeten (rubr. 60 och 61),
Cirklar etc.,

Handskar,

32*

Hudar och skinn:
ej pelsverk:
beredda:

sulläder och bindsulläder,
pelsverk: beredda: lösa,

hopsydda ett.,

Instrfiméntef:
musikaliska:
speldosor,

Käppar,

Litografier, oinfattade: andra slag (rubr.
350),

Ljus, andra slag,

Metaller:

i?ly: hagel ofall ktllör,
folier,

Tenn:

arbetadt: folier élfe# étännioi.
Mösskärmar,

Nattsäckar etc.,

Papper,

Perlof, oäkta,

Rullgardiner,

Sadelmakarearbeten,

Skodon,

Snörifiakareärbeten,

Spetsar,

Strumpor,

Strumpstickor,

Trävaror: svarfvare- och bildhuggareäfbfeten
ej Spefaificerädé,

Ur, vägg- i foder etc.:

Guld:

tråd,

Jern och stål:

rubr. 374—403, 406-Koppar:

tråd,

Silfver:

tråd,

-407,

af trä etc.,

Vantar,

Vekar,

Visitkort etc.,

Väfnader:

alla, utom ylleväfnader, i hvilka sednare
stundom finnes inlägg af papp
eller tunna bräder,

ingen tullförhöjning sker, emedan dessa artiklar i allmänhet inkoihthä antingen oemballerade
eller ock endast i pappersomslag.

Stockholm af Packhusinspektionen den 14 Juni 1895.

C. O. Wallgren

Emil Zimtoierman.

FBILAGEBS- OCH FRIHAINSKOIITÉNS BETÄNKANDE.

BILAGOR.

ÖFYERSI&T AF LAGSTTFTmGEN

RÖRANDE

TULLUPPLAG OCH FRIHAMNAR

I VISSA FRÄMMANDE LÄNDER.

II.

STATISTISKA TABELLER.

---

STOCKHOLM,

K. I.. BECKMANS BOKTRYCKERI,

1895.

■f‘. ■

• .

, i ) 1 > f ) / , •_ [ l t 1

i '' f tf ■ r i k '' 5

il I. tf ILU.I i i! !.

x ‘ A. I

	’ j • i fTj ■''!
	kul. 1 !

i-?»/ i

un.uun //»'' ath

.o r > •
AU K!

ÖFVERSIGT

LAGSTIFTNINGEN

KORANDE

FRITT A MAR OCH TTJLLUPPLAG

I VISSA FRÄMMANDE LÄNDER.

MiaMVrj

'' rA.\)z. j/T Ti r> ; *

)umim ejq jikTikMsi

M\m ''mmm iww s

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning .............................................................................................. . 7.

Finland:.................................................................................... 9.

Transitupplag..............................................................................;................. 9

Nederlag ............................................................... n

Befordran af oförtulladt gods........................................................................ 12.

Allmänna upplagsmagasin med rätt att utgifva warrants................................... 12.

Allmänna bestämmelser.......................................................... 13.

Om oförtullade varors insättning ............................................................... 16.

Norge:...................................................................................................... 19.

Transitupplag............................................................................................ 19 _

Frilager.............................................................................................. <; 21.

Kreditupplag............................................................................. 22.

Ansvarsbestämmelser ................................................................................... 27.

Ändringsförslag. — Frihamnsfrågan............................................................... 28.

Danmark: ................................................................................................... 29.

Transitupplag: a) i statens och b) i privat packhus.......................................... 30.

Kreditupplag............................................ 32.

Det utvidgade kreditupplaget........................................................................ 34.

Frilagersinstitutionen: a) tullverkets frilager, b) kommunala och privata frilager,

c) gemensamma bestämmelser.................................................................. 35.

Köpenhamns varufrilager........................................................................... 38.

Särskilda frilager.................................................................................... 42.

Köpenhamns frihamn:................................................................................. 43.

Lagen den 31 maj 1891. — Koncessionen. — Reglemente för driften............... 43.

Tulltokniska bestämmolser: a) Trafiken till frihamnen landvägen. — b) Trafiken till
frihamnen sjövägen. — c) Trafiken från frihamnen landvägen. — d) Trafiken

från frihamnen sjövägen.......................................................................... 54.

Sjöfartsafgifter inom frihamnen ............................................................... 63.

Sid.

Tyskland:.....................................................................................

Slag af tullupplag........................................................................

Allmänna bestämmelser i tull-lagen...................................................

A) Statsnederlag: 1. Allmänna nederlag. — 2. Inskränkta nederlag. -

nederlag ...............................................................................

B) Privatlager: Gemensamma bestämmelser. — Slag af privatlagcr. —■

sitlager. — 2. Delningslager. — 3. Kreditlager.............................

G) Löpande konti...............4......''..1............................

Hamburgs frihamn:......................................................................

Driften inom frihamnen ..............................................................

Tulltokniska bestämmelser ...........................................................

Belgien:.........................................................................................

Slag af tullupplag.........................................................................

Allmänna bestämmelser ..................................................................

A) Entrepöt franc ..........................................................................

B) Entrepöt public .........................................................

C) Entrepöt particulier....................;..........i.....v,.v...................v.

D) Entrepöt fictif ..............................................................>■.■...■.......

Frankrike: ...................................................................................

Entrepöts......................................................................................

Entrepöts réels ..........................................................................

5 Entrepöts fictifs ...........................................................................

Docks-Entrepöts i Havre ..............................................................

•; Fartygstrafiken, m. m................................. .....................

Varors uppläggning ......................................................................

.......... 65.

........... 65.

........... 67.

3. Fria

........... 73.

1. Tran .

.......... 80.

........... 99.

........... 83.

........... 87.

........... 91.

..... ..... 92.

;.im........ 92.

........... 95.

.....:...... 100.

............ 103.

•....:........ 106.

............ 108.

.........va 108.

............ 109.

............ 112.

............ 114.

............ 116.

............ 117.

Frihamnsfrågan i Österrike-Ungern:

.. 120.

För belysande af frågorna, huruvida och under hvilka vilkor
frilagersinstitutionen må finnas böra införas i den svenska
tullagstiftningen, samt om lämpligheten af frihamnsanläggningar
i Sverige, har det synts Renligt att gifva en framställning af
de former och vilkor, under hvilka likartade institutioner kommit
till stånd och arbeta i vissa andra länder.

För ett rätt bedömande af betydelsen och värdet af de i
de särskilda länderna inrättade institutioner af ifrågavarande
slag är likväl icke nog att känna endast dessa. Det är nödigt
att dessutom hafva för ögonen de öfriga lättnader, som under
formen af särskilda tullupplag i samma länder medgifvits importen
af och handeln med utländskt gods.

De länder, hvilkas lagstiftning på detta område synts
böra komma i betraktande, äro Finland, Norge, Danmark,
Tyskland, Belgien och Frankrike.

Förevarande öfversigt afser alltså att gifva en framställning
af lagstiftningen rörande tullupplag och frihamnar i
nämnda länder.

Derjemte lemnas redogörelse för de förhållanden, som
föranledt upphörandet af de friområden och frihamnar, hvilka
förut varit medgifna inom Österrike-Ungerns tullområde, och
vissa nya tullupplagsinstitutioner, hvilka i sammanhang dermed
blifvit derstädes inrättade.

w/tr .• -rjllbr d * ilo t >;[>! • p in il

r . hi I

: i'' <»■ ‘ i '''' :! j r (;;, . : •'' * : ‘ : *.

c *. . •

K’. :*>ålitn :

-l £lt »>r . ■: -Ml! >!,; tl t;

: ''1:-.

''M v/i.; ■■ <: T :i ■ 1

'' j i; -)u< L .niirtt-lj 1 M

:.ri'' (i. m ,• ,,i$;J;;f

... * jii’r ''■

i '' ■ '' .1 i.'';--. • ■ ’ i

i''Mm ■ iii;- >

rt.lj / ■ '' ''

,/t''V; i ■ ‘ i >

j/J il/..

u#''-

.;; w

''h tv

: \-y ; 0..

’ i ! lv-. ! i

>U. r‘:iir6b;: Ö

; T 1 r>

4 It]; \:fiv

r.>vö ''för >jvrL

d<.f.. * * T! j 11 , ''

*<. ■ i/1)?):

,:j;ö liv..

,M . > ,r \

M* : f

>n i;V; l!.;i •}**.•

’}•> -iv i

>i *;!>

l • :’!.[ V.’* ‘o;;l.-<

f;i! Öl - V:)V I ;

i 3 i{]’ . i ''* i

.<<:■ i ;s n . • •

i 1t< i.: <i*iT-;>* i y..r''.V''0/i -j;''ioO,

J lim ifMMM -I •k:‘h<M''T

f 1!

;J''.'' ".''Ml

• ‘. M ä U.. ! "<•

. •; ■ iw/M

;: 11 '', : i i r

: i i 1; ‘ ■

f n-f-Vi .'' fi .

■ i v!''! f Yii

j;v

^.»i» )i

Finland.

i1:■il £

CU j •

Den finska tullagstiftningen är helt naturligt i mycket öfverensstämmande
med den svenska. Den medgifver, liksom denna,
uppläggning af utländska varor oförtullade på både nederlag
och transitupplag. Men derjemte har i Finland nyligen införts
en institution, benämnd allmänt upplagsmagasin med rätt att
utgifva warrants, å hvilket magasin oförtullade varor jemväl
kunna insättas och med ganska stor frihet behandlas.

Bestämmelserna om nederlag och transitupplag innehållas
i gällande tullstadga af den 30 december 1887, i hvilken sammanförts
flera äldre särskilda författningar å tullagstiftningens
område.

Innebörden af rätten till nederlag angifves på ungefärligen
enahanda sätt, som beträffande det svenska nederlaget skett.
Nederlagsrätt tillkommer landets sjöstäder utom Nådendal,
hvarjemte två inlandsstäder erhållit sådan rätt, dock med viss
inskränkning. Godsets undersökning föregår uppläggningen.

Nederlagsrätt må ej åtnjutas för explosiva ämnen. Åstundar
någon på nederlag insätta flygtiga och lätt antändbara
oljor, har han att iakttaga hvad om upplag deraf finnes särskilt
stadgadt.

Äfven för det finska nederlaget afses i första rummet
särskilda af staden anskaffade magasin. Finnas ej sådana eller
saknas i dem utrymme, må enskilda magasin eller källare, de
der af tullkammaren besigtigats och godkänts, för ändamålet
begagnas. Förvaringsrum för nederlagsgods skall vara så be -

Nederlag.

FINLAND: NEDERLAG.

läget, att nödig tillsyn deröfver för tullkammaren ej försvåras,
samt vara till väggar, golf och tak af säker och fast beskaffenhet.
Dörren till rummet, eller, der flera ingångar finnas, de af dem,
som icke kunna innanför säkert stängas, skola vara försedda
med två olika lås med hvar sin nyckel, af livilka det ena låset
anskaffas på tullverkets bekostnad och det andra af godsegaren,
och behåller tullkammaren nyckeln till det förra samt godsegaren
den till det senare. Åro godsegarne flere, bestämmer
tullkammaren hos hvilken af dem nyckeln bör förvaras.

Det är äfven tillåtet att med nederlagsrätt behålla salt
om bord å det fartyg, hvari det inkommit, i hvilket fall
luckor och andra tillgångar till lasten böra förses med lås och
tullsigill.

Vården om nederlagsgods ankommer på egaren, hvilken
är berättigad att, efter anmälan, erhålla tillträde till sina varor
äfvensom att deraf taga prof i lämpliga små qvantiteter, dock att
sådant skall ske i närvaro af dertill beordrad tullbetjent. I fråga
om ompackning eller aftappning af nederlagsgods gälla samma
bestämmelser som i Sverige. Gå nederlagsvaror förlorade genom
vattenflod, brand eller annan olycka, njutes befrielse från
tull under enahanda förutsättning och efter sådan undersökning,
som i den svenska tullstadgan föreskrifves. Varder nederlagsvara
genom sådana olyckshändelser endast skadad, har
egaren tillerkänts samma rätt att aflåta den till kronan, återutföra
den eller låta försälja den genom tullkammarens försorg
på offentlig auktion, som tillkommer egaren till angifven vara
vid dennas »packhusbehandling», eller undersökning i packhuset
till direkt förtullning. Förkommer, skadas eller förskämmes
nederlagsvara af annan orsak eller går den genom tjufnad förlorad,
är godsegaren pligtig att erlägga tull- och andra afgifter
för hela den varumängd, som bort finnas å nederlaget.

Nederlagsgods må till annan öfverlåtas samt förpantas.

Af emballeradt gods må ej uttagas, försäljas eller förpantas
mindre än helt kolly, sådant det upplagts.

I Finland njutes i afseende å nederlagsgods anstånd under

FINLAND: TRANSITUPPLAG.

vissa vilkor med erläggande af tull och andra afgifter i tre
månader från angifningsdagen, men endast för socker, tobak,
kaffe, vin och bomullsvaror och blott i det fall, att till förtullning
angifvits så stort belopp, att tullafgiften uppgår till minst
tvåtusen mark.

Tiden för nederlagsrätts tillgodonjutande är för salt obegränsad,
men för andra varor tre år från den dag, då godset
först på nederlag insattes.

I mars månad hvarje år skall i närvaro af godsegaren
inventering af nederlagsgods förrättas. Dessutom kan inventering
ske när som helst.

Vägrar godsegaren att på tillsägelse aflemna nyckel till
nederlagsmagasinet och förhindrar sålunda tillträde dertill, må
magistrat eller ordningsrätt meddela handräckning till magasinets
öppnande; och beror det på tullstyrelsen att bestämma om
den tredskande med anledning häraf förverkat sin nederlagsrätt.

Transitupplagsrätten innebär att utländska varor med vissa Transituppiag.
undantag må af en hvar mot särskild afgift i vissa städer och
för viss tid uppläggas under tullverkets lås och vård utan att
vara underkastade undersökning från tullverkets sida, så framt
särskild anledning dertill ej förekommer.

Till införsel förbjudet gods får ej insättas å transituppiag.

Transitupplagsgodset förvaras i ett af staden anskaffadt,
godkändt magasin af sten under plåttak samt med dörrar och
luckor af jern. Magasinet förses med lämpligt tullås, hvartill
nycklarne förvaras af vederbörande tullförvaltare eller kontrollör.
Annan ansvarighet för godset än att förvara nycklarne,
åligger ej tullkammare eller dess betjente. Tullkammaren meddelar
om ordningen inom magasinet nödiga föreskrifter, dem
godsegare äro skyldige ställa sig till efterrättelse.

Någon rätt att undersöka och taga prof af gods, så länge
det befinnes å transituppiag, är icke godsegare medgifven.

Det är tillåtet, att å annan person öfverlåta samt förpanta
transitupplagsgods.

Af kollygods må ej till förtullning, öfverflyttning till an -

FINLAND: BEFORDRAN AF OFÖRTULLADT GODS.

Befordran af
oförtulladt
gods inom
eller genom
landet.

Allmänna
upplagsmagasin
med rätt
att utgifva
warrants.

nät upplag eller återutförsel, uttagas mindre belopp än hela
fastager, packor, lådor, balar, kistor och dylikt. Detsamma
gäller i afseende å öfverlåtelse till annan egare eller förpantning
af slikt gods.

Staden eger af god segare uppbära skälig afgift såsom hyra
för magasinet, men derutöfver icke någon annan afgift utom
för vågning af transitupplagsgods, då sådan sker.

Transitupplagsafgiften till staten är 1 mark för 100 kilogram
utan afseende på den tid, hvarunder godset hålles å
upplaget. För bestämmande af godsets vigt tjenar konnossement
eller faktura, men synes vigten alltför lågt uppgifven, eger
tullkammaren fordra godsets uppvägning.

Transitupplagsrätt får njutas ett år från insättningsdagen.

Angående inventering af transitupplagsgods gäller hvad om
inventering af nederlagsgods är föreskrifvet.

Det bör i detta sammanhang anmärkas, att från stad med
transitupplags- eller nederlagsrätt icke blott gods, som i sådan
stad insatts å transitupplag eller nederlag, utan äfven annat från
ort utom landet för vidare befordran inkommet gods må oförtulladt
försändas såväl sjöledes som på jernväg till annan stad,
som åtnjuter nederlagsrätt för att der förtullas eller insättas å
nederlag. Transito genom landet må utländskt gods utan att
undersökas befordras i de fall, då gods med fartyg från ort
utom landet inkommit till stad med transitupplagsrätt och efter
omlastning med annat fartyg derifrån åter utföres; då med
fartyg inkommet gods i stad med transitupplagsrätt upplossas
och derifrån å jernväg genom landet utföres; och då gods å
jernväg genom landet befordras till stad med transitupplagsrätt
och derifrån med fartyg utföres. Sådan transitbefordran,
för hvilken icke erlägges någon transitupplags- eller annan afgift
till kronan eller staden, der omlastning sker, får icke ega
rum från annan stad än den, som njuter transitupplagsrätt.

Hvad härefter angår lagstiftningen om allmänna upplagsmagasin
med rätt att utgifva warrants, innefattas denna i kejserl.
förordningen i ämnet den 30 september 1892, kejserl. kungörelsen

FINLAND : ALLMÄNNA UPPLAGSMAGASIN,

den 25 maj 1893, innehållande närmare föreskrifter angående
dessa inrättningar, samt kejserl. kungörelsen den 20 december
1893 angående de vilkor, hvarunder oförtullade varor må i
allmänt upplagsmagasin insättas.

Då institutionen »allmänt upplagsmagasin» innebär ett sätt
att inom landet upplägga oförtullade varor, har af förevarande
lagstiftning bort här anföras dels de allmänna bestämmelserna
om inrättande och drifvande af ifrågavarande inrättningar, dels
särskildt de föreskrifter om desammas nyttjande, som i tullhänseende
lemnats.

Allmänt upplagsmagasin med rätt att å insatta varor ut- Allmänna
färda upplagsbevis och warrants må med behörigt tillstånd in- hestammelserrättas
af stads- eller landskommun, lagligen bildadt inhemskt
bolag eller enskild person, hvilken är berättigad att i landet
drifva näring.

Tillståndet sökes hos senatens ekonomiedepartement, och
bör ansökningen vara åtföljd af förslag till reglemente för inrättningen,
innehållande uppgift om

den, som skall för inrättningens förbindelser ansvara;
orten, der upplagsmagasinet kommer att inrättas;
de förpligtelser i afseende å varors mottagande, vård och
utlemnande, Indika upplagsmagasinet ikläder sig, hvarvid särskildt
bör angifvas, huruvida inrättningen beträffande något
visst slag af varor förbehåller sig att få återlemna antingen den
insatta varan eller annan dermed jemngod vara; samt
formen för upplagsbevis och warrants.

Sökes sådant tillstånd af bolag, bör derjemte bolagsordningen
eller bolagskontraktet bifogas.

Befinnes det inlemnade förslaget öfverensstämma med lag
och gällande författningar, bifalles ansökningen; och eger senaten
dervid tillika föreskrifva de ytterligare bestämmelser,
hvilka till äfventyrs kunna anses erforderliga.

Ändring i faststäldt reglemente eger ej giltighet, med
mindre den varder i samma ordning stadfäst. Reglemente och
ändring deri inskrifvas jemte senatens resolution i ämnet hos

FINLAND: ALLMÄNNA UPPLAGS MAGASIN.

offentlig myndighet och kungöras genom sökandens försorg
i landets allmänna tidningar.

Innan allmänt upplagsmagasin börjar sin verksamhet,
är dess egare pligtig att hos vederbörande rådstufvurätt eller
häradshöfding styrka, att magasinet är uppfördt på grund, som
med full eganderätt tillhör honom, eller tillkommit med grundegarens
bifall och jemte besittningsrätten till sjelfva grunden
kan, utan hans hörande, till tredje man öfverlåtas, äfvensom
att till magistraten i den stad eller kronofogden i den ort, der
magasinet är beläget, inlemna rättens eller domarens intyg
om att detta af egaren fullgjorts.

Upplagsmagasin åligger att fastställa dels tariff för de afgift^,
hvilka skola erläggas för upplag af varor och för de
uppdrag, inrättningen i afseende å desamma åtager sig, dels
ordningsregler för rörelsen i magasinet.

Tariffen och ordningsreglerna skola, innan de få tillämpas,
för kännedom inlemnas såväl till vederbörande expedition i
senaten som ock till magistrat eller kronofogde i orten, hvarjemte
de böra anslås i inrättningens lokaler och derstädes finnas
i tryckta exemplar tillgängliga för allmänheten.

Förändringar i tariffen och ordningsreglerna, som innebära
en förhöjning af afgifterna, minska säkerheten för varuinsättaren
eller för honom medföra annan olägenhet, få icke
träda i gällande kraft, förr än två månader förflutit, efter det
de kungjorts.

Allmänt upplagsmagasin är förpligtadt att, i enlighet med
det för inrättningen gällande reglemente och i den mån utrymmet
medgifver, emottaga varor i den ordning de erbjudas,
utan att den ene insättaren dervid gynnas framför den andre.
De vilkor, hvarunder varor insatts, få ej af magasinet förändras
under upplagstiden.

Det är allmänt upplagsmagasin förbjudet så väl att utgifva
lån mot säkerhet af insatta varor, som ock att med sådana
idka handel.

FINLAND: ALLMÄNNA UPPLAGSMAGASIN.

Vara, som anförtros åt allmänt upplagsmagasin, bör uppläggas
så, att insättaren kan utbekomma det han insatt, derest
inrättningen icke i afseende å visst varuslag förbehållit
sig att kunna i stället utgifva annan dermed jemngod vara. I
denna händelse kunna olika insättares varor af enahanda beskaffenhet
uppläggas tillsammans.

För all skada, som träffat vara under den tid, den varit
insatt i allmänt upplagsmagasin, liksom för förlust, som uppstått
till följd deraf att varan ej i behörig tid från magasinet
utlemnats, är varuinsättaren berättigad till ersättning af
inrättningen, der ej kan visas, att skadan eller dröjsmålet föranledts
af öfvermäktig tilldragelse, varans egen beskaffenhet
eller sådant fel i förpackningen, som vid mottagandet ej af
det yttre kunnat varsnas, eller ock vållats af insättaren eller
hans folk. Har förbehåll gjorts om utgifvande af vara, jemngod
med den insatta, är inrättningen endast i det fall befriad
från ersättning af skada å varor, att denna föranledts af öfvermäktig
tilldragelse. Ersättningen beräknas efter värdet för
oskadad vara enligt gångbart pris på orten vid den tid, då
varan bort utlemnas.

Allmänt upplagsmagasin är berättigadt att för varuinsättarens
räkning utföra lossning och lastning af till inrättningen
destinerade och derifrån utgående varor; varornas transport från
eller till jernvägsstation eller lastningsplats; sortering, torkning,
ompackning och vågning af varorna; förtullning af varor,
som till inrättningen inkomma; varornas försäkring, dock
att försäkringsrörelse icke må af magasinet eller för dess räkning
bedrifvas; försäljning af insatta varor å offentlig auktion;
samt spedition af från inrättningen utgående varor.

Den, som till förvar i allmänt upplagsmagasin insatt vara,
eger deröfver af inrättningen utbekomma upplagsbevis och warrant,
hvarom förordningen i ämnet innehåller utförliga bestämmelser.
Vill någon i stället för upplagsbevis och warrant erhålla
endast enkelt qvitto öfver varans mottagande, är inrätt -

FINLAND: AU,MANNA upplagsmagastn.

Om oförtullade
varors
insättning å
allmänt upplagsmagasin.

ningen skyldig att utgifva sådant; och är dylikt qvitto icke
nnderkastadt stadgandena i förordningen.

Innehafvare af upplagsbevis med warrant, som önskar i
mindre partier fördela insatt vara, är berättigad att mot återställande
af de utgifna bevisen af upplagsmagasinet utbekomma
nya sådana, utfärdade å de partier, i hvilka varan fördelats.
Allmänt upplagsmagasin är vidare förpligtadt att bereda innehafvarne
af såväl upplagsbevis som warrant tillfälle att besigtiga
den insatta varan; dock att vara, insatt med förbehåll
att kunna återlemnas med annan dermed jemngod vara, må
besigtigas endast efter i magasinet befintliga prof.

Varder egare af allmänt upplagsmagasin försatt i konkurs,
njuta innehafvare af upplagsbevis och warrant oförminskad
rätt till den insatta varan, der den kan särskiljas från
öfriga varor. Hafva varor insatts med ofta nämnda förbehåll
i afseende å utlemnande!, ege alla de, som insatt samma slag
af vara, lika rätt till denna, en hvar i förhållande till hvad
han insatt. Ersättning för skada å insatt vara utgår med förmånsrätt.

Hvad särskild! angår oförtullade varors insättande i allmänt
upplagsmagasin, må varor, hvilka enligt tullstadgan kunna
förvaras å transitupplag, utan särskild afgift till kronan uppläggas
å allmänt upplagsmagasin i stad, som eger transitupplagsrätt,
utan att vara underkastade undersökning från tullverkets
sida, så framt ej särskild anledning dertill förekommer. Sådant
gods skall i upplagsmagasinet endast under tullverkets
lås förvaras i särskild! rum, inrättadt såsom om transitupplagsmagasin
är stadgadt.

Sålunda upplagda varor kunna: direkte förtullas, å nederlag
öfverföras samt, under iakttagande af hvad i tullstadgan
föreskrifves angående befordring af oförtulladt gods, antingen
från landet åter utföras eller ock försändas till annan inom
landet belägen stad, som åtnjuter nederlagsrätt, för att der
förtullas eller å nederlag uppläggas.

Vara, som insättes i allmänt upplagsmagasin, behöfver icke

FINLAND: ALLMÄNNA UPPLAGSMAGASIN.

derförinnan intagas i packhus, utan kan omedelbart från lossningsplats
afföras till upplagsmagasin under bevakning, hvilken
af tullkammare anordnas i enlighet, med de föreskrifter,
som gälla angående transport af varor till packhus.

Godset skall af varuegaren angifvas till uppläggning i
den ordning, som angående varor, afsedda att å transitupplag
insättas, finnes stadgad, dock att tiden, inom hvilken angifningsinlaga
för sådan uppläggning skall till tullkammare ingifvas,
utsträckes från eljest bestämda tio dagar till en månad,
inom hvilken tid godset också bör vara till upplagsmagasinet
affördt och der insatt.

Styrelsen för allmänt upplagsmagasin, som innehar antingen
å sig stäldt eller å sig endosseradt konnossement öfver
godset, må jemväl angifva detsamma. Tullkammaren är då
icke skyldig att pröfva hvem godset tillhör eller de rättsförhållanden,
som emellan godsegare och magasinet tilläfventyrs
kunna ega rum. Till uttagning ur magasinet angifves sådant
gods alltid af bemälda styrelse.

Tullbehandling af de i allmänt upplagsmagasin insatta varor
må försiggå i upplagsmagasinet på anmälan, som af styrelsen
för upplagsmagasinet gjorts å tullkammaren, hvarvid för tullbehandlingen
nödig materiel bör af magasinet ställas till tullkammarens
förfogande.

Varuegare och upplagsmagasin äro berättigade att egna
insatt oförtulladt gods all den vård, dem synes nödig, äfvensom
deraf uttaga prof, verkställa ompackning eller aftappning
af godset eller fördelning deraf i mindre kolly; dock
att aftappning och fördelning i mindre kolly på en gång verkställas
med insatt kollys hela innehåll, varuegare och upplagsmagasin
obetaget att med de sålunda tillkomna nya kolly vid
behof ytterligare på enahanda sätt förfara. Dervid eger tullkammaren
anordna nödig tillsyn; och skall om hvarje förändring,
som med insatt kolly sker, anteckning göras i särskild journal,
hvilken upprättas enligt formulär, som tullstyrelsen fastställer.

FINLAND: ALLMÄNNA UPPLAGSMAGASIN.

Genom dessa bestämmelser har faktiskt en del af de
förmåner, som afses med frilager, blifvit införd i den finska
tull agstiftningen.

Varor, som i enlighet med dessa stadganden insatts i
allmänt upplagsmagasin, må derstädes oförtullade qvarligga
under en tid af ända till två år. I händelse godset icke inom
nämnda tid är förtulladt, på nederlag öfverflyttadt eller åter
utfördt, skall dermed förfaras på sätt i tullstadgan är sagd!
om transitupplagsgods, som efter den bestämda tiden qvarligger
å transitupplag.

Oförtullade varor kunna äfven insättas på nederlag i
allmänt upplagsmagasin, och skall derom gälla hvad om nederlag
finnes stadgadt.

För öfvervakande af allmänt upplagsmagasins behöriga
skötsel utser senatens ekonomiedepartement å orten bosatt lämplig
person. Yppas skäl till anmärkning mot inrättningens förvaltning,
åligger det denne kontrollant att efter noggrann
undersökning af förhållandet meddela de föreskrifter till missbrukets
undanrödjande, som finnas vara af behofvet påkallade.
Följer icke rättelse, skall förhållandet anmälas hos vederbörande
expedition i senaten, hvilken äfven annars kan föranstalta
särskild undersökning af upplagsmagasins förvaltning.
Finnes inrättningen hafva öfverskridit stadgandena i sitt reglemente
eller förordningen i ämnet, kan ekonomiedepartementet
efter pröfning förklara upplagsmagasinet hafva förverkat de
detsamma medgifna rättigheter, hvarom kungörelse införes i
allmänna tidningarna.

Äfven handelsförening i stad och kommunalnämnd eg a att,
der de sådant åstunda, genom utsedde förtroendemän taga del
i öfvervakandet af allmänt upplagsmagasin.

/ii.ni «

Norge.

f \[r.- j <?;■;•! /! u'',! •: r)*5 > >’ ✓ fvf''. / ,1 r* -f !’) Oblik''/ i>>>; f:)L V>!<

åiz-''r . ; . • ■ • " • io . '' aiii ->,nn i

Den norska tullagstiftningen medgifver tre särskilda slag af
tullupplag, transitupplag, i tullverkets eller i privat packhus,
frilager och kreditupplag. De af dessa institutioner, hvilka
bestått sedan den tid Norge var förenadt med Danmark, transitupplag
och kreditupplag, organiserades genom samma förordning
af den 1 februari 1797, hvilken i Danmark är i vissa delar
ännu gällande. Medgifvandet att inrätta frilager är deremot
af yngre datum.

De om transitupplag gällande bestämmelser innehållas i
fjerde kapitlet af ''»Lov om Toldvcesenet» den 20 september 1845
samt lagen, innefattande närmare bestämmelser om transitupplag,
den 4 juni 1866 och lagen angående ändring i tullagstiftningen
den 11 juni 1869.

Å transitupplag kunna uppläggas alla utländska varor, för
hvilkens räkning de än inkomma. Krut och andra dylika eldfarliga
varor få dock uppläggas endast under vilkor, att de
kunna förvaras på en sådan afskild plats eller å sådant dertill
inrättadt afstängdt område, att ingen fara kan af uppläggningen
vållas, och under förutsättning att de på orten gällande polisföreskrifter
icke derför lägga hinder i vägen.

Transitupplaget har emellertid äfven en allmännare betydelse
såsom upplag för inkomna varor under tiden, innan godsegaren
anmält sig till deras uttagande. Alla varor, för hvilka,
enligt de allmänna bestämmelserna vid införsel af varor från
utrikes ort, generalangifning eller varuförteckning blifvit af
skepparen aflemnad, anses och behandlas nemligen, enligt lagen

Transitupplag.

NORGE: TRANSITUPPLAG.

om tullväsendet, såsom transitvaror, till dess vederbörande godsegare
till tullkassören afleinnat angifningsinlaga, dervid varorna
kunna af honom angifvas till transitupplag, kreditupplag, förtullning,
återutförsel eller, hvad angår tullfria varor, klarering.
I sammanhang härmed må nämnas, att varuslagen skola upptagas
å inlagan; att, der inpackade varor angifvas, emballagens
beskaffenhet, märke och nummer tillika böra utsättas; samt att,
der den angifvande ej känner varas beskaffenhet, han har rätt
att i tullbetjents närvaro undersöka densamma, innan angifning
sker.

Enligt 1845 års lag skulle med undantag af störtadt gods
transitvaror i regel uppläggas å tullkammarens område (Toldboden)
eller i dess packhus, der sådana funnes, hvaremot störtadt
gods alltid samt andra varor, när utrymme vid Toldboden
saknades, fingo inläggas i godsegarens egna eller andra personers
derför lämpliga packhus inom köpstad eller lastplats med
tillhörande område, dock under tullverkets lås och sigill.

Genom 1866 års lag har emellertid öppnats utväg för ett
än vidsträcktare användande af rätten till transitupplag i enskildt
packhus. Efter medgifvande af tullinspektören kunna nemligen
alla transitvaror äfven uppläggas under tullverkets lås och sigill
på andra förvaringsrum än å det afskilda tullområdet och i
tullverkets packhus, när de upplagsställen, som derför afses,
äro belägna inom stadens eller lastplatsens område samt pröfvas
vara på ett betryggande och lämpligt sätt inrättade.

Transitvaror, som medgifvas till intagande å privat transitupplag,
skola, jemlikt lagen af den 17 juni 1869, derförinnan
af tullverket undersökas, vägas och mätas.

För gods, som upplägges å transitupplag, betalas en för
år beräknad uppläggning saf gift. Tiden för uppläggningen är
endast begränsad af underlåtenhet att erlägga afgiften. Infinner
sig icke egaren eller hans ombud hvar gång afgiften för ett
år är förfallen till betalning, har tullkammaren att genom kungörelse,
som anslås vid Toldboden och införes i allmänna
tidningarna, offentliggöra godsets märken, när det är emballe -

NORGE: FRILAGER.

radt, men eljest dess beskaffenhet och myckenhet, när sådant
är kändt. Kungörelsen skall äfven innehålla uppgift å tiden,
när, samt stället, hvarifrån, och den skeppare eller den lägenhet,
med hvilken varorna införts. Derest icke inom sex månader
efter kungörelsens införande i tidningarna någon anmäler sig
och erlägger afgiften, säljes godset, efter föregående ny kungörelse,
genom offentlig auktion, och inkomsten tillfaller tullverket.
Transitvaror få ej uttagas förr, än uppläggningsafgiften
är gulden;

Hvad angår transitvarors behandling, medgifves i regeln icke
att, så länge inpackade varor qvarligga på upplaget, med dem
företaga någon ompackning eller fördelning i mindre kollyn.
Godsegaren är blott berättigad att ombinda eller iståndsätta
lådor, fat, omslag eller annat emballage samt förnya derå
anbragta märken. Tullbevakningen kan dock på grund af
särskilda omständigheter medgifva, att skadade eller feta och
flytande varor undergå den behandling, som är af nöden för
att förekomma deras förstöring eller läckning; dock må detta
endast ske under behörig tillsyn. Vid återut.försel skall godset
utgå från upplaget i samma lådor, fat eller omslag, i hvilka
godset dit inkommit. Det kan likväl tillåtas att, när förtullning
eller försändning skall ega rum i mindre parti än helt emballage,
i tullbetjents närvaro, på upplagsplatsen ompacka eller
fördela varorna och i mindre partier förtulla eller försända
desamma.

För varor, upplagda å tullverkets område eller i dess
packhus, ansvarar tullverket och dess tjensteman såsom för
anförtrodt gods. Bevakningspersonalen har att tillse att varorna
icke utlemnas från transitupplaget till annan än den, som styrker
sig vara behörig till deras utfående.

Varor, upplagda på transitupplag å en ort, kunna öfverflyttas
till transitupplag å en annan, hvarjemte varor kunna från
transitupplag öfvergå till kreditupplag å samma eller annan ort.

Hvad härefter vidkommer det norska frilagret, är detta att
anse såsom ett fritt, utom tullområdet varande transitupplag.

Frilager.

NORGE: KREDITUPPLAG.

Kreditupplag.

Bestämmelser derför äro meddelade i §§ 2—4 af 1866 års samt
§ 9 af 1869 års förberörda lagar.

Frilager betecknas såsom för ändamålet särskildt inrättade
upplagsplatser, der transitvaror kunna af upplagshafvarne
ompackas, delas och på hvilket annat sätt som helst behandlas,
utan att utgå till förtullning. Konungen är det förbehållet att
bestämma, huruvida och på hvilka vilkor sådan uppläggning af
transitvaror må ske. För sjelfva anläggandet af frilagret fordras
jemväl tillstånd af Konungen, som äfven förordnar, huruvida
transitvarornas tullbehandling eller klarering må försiggå
å frilagret.

För frilagers nyttjande erlägges en platshyra eller så kallad
Lagerafgift, som fastställes af Konungen. Statens kostnader
för tullbevakningen vid frilagret gäldas af frilagersegarne.
Enligt lagen bestämmer nemligen Konungen det vederlag, som
skall för hvarje frilager lemnas statsverket för täckande af
utgifter för den med institutionen förbundna särskilda tullkontrollen.
>!,■,

Enligt hvad komitén inhemtat, har icke något frilager kommit
till inrättande i Norge, och torde anledningen dertill vara
att söka i de fria regler, som gälla för det norska kreditupplaget.
Några utförligare bestämmelser till tryggande af
tullverkets säkerhet för utfående af tullafgifter för gods, intaget
å frilager, samt angående varors intagning å eller uttagning
från frilager m. in. finnas icke heller hitintills meddelade.

Öfvergår man härefter till att kasta en blick på den norska
kreditupplagsinstitutionen, återfinnas de hufvudsakliga bestämmelserna
derom i femte kapitlet af lagen om tullväsendet. Kreditupplagsrätt
tillkommer handelsborgare och apotekare i de sjöstäder,
der utländska varor må lossas, för så vidt vederbörande
är berättigad till handel med de varor, som han vill upplägga;
vidare handtverksmästare å samma orter samt fabrikanter och
egare af industriela verk, äfven om deras fabriker och verk äro
belägna å landet, dock endast så vidt angår varor, som användas
till handtverkets, fabrikens eller verkets drift, samt,

NORGE: KREDITUPPLAG.

beträffande verksegare, jemväl för varor, hvilka de ega tillhandahålla
sitt arbetsfolk. Upprättas tullplats i någon uppstad
i riket, må kreditupplagsrätt ock der begagnas. Deremot beror
det på särskildt tillstånd af Konungen, huruvida på grund
af ortsförhållanden kreditupplag må inrättas utanför gränserna
för sagda städer.

De varuslag, för hvilka kreditupplagsrätt njutes, äro bestämda
i tulltariffen, som äfven stadgar den minsta myckenhet,
som får intagas.

Varor kunna icke frånskrifvas ett och tillskrifvas ett annat
kreditupplag i mindre mängd än den, hvari de enligt tariffen,
få från utrikes ort intagas. För återutförsel bestämda varor
kunna deremot frånskrifvas med allenast en fjerdedel af den
faststälda tillskrifningsmyckenheten. År kreditupplagsrätt medgifven
för brännvin, vin, humle eller arbetad sten, må ej frånskafning
ega rum, när dessa varor återutföras, utan skall för
desamma då erläggas införseltull.

Varor kunna ingå å kreditupplag direkt från utrikes ort
eller genom öfverflyttning från annat kreditupplag eller från
transitupplag å vare sig samma eller annan ort. Deremot kunna
varor icke från kreditupplag öfverföras till transitupplag.

När varor direkt från utrikes ort eller från transitupplag
skola uppläggas å kreditupplag, tillämpas de allmänna reglerna
vid tullbehandling, hvilka ofvan vid redogörelsen för transitupplagen
i korthet angifvits. Dertill må här läggas att, derest
under varornas behandling för intagande å kreditupplag, — något,
som för öfrigt gäller äfven då varor skola förtullas, —
egaren förklarar, att han vill afstå dem till tullverket, rätt dertill
medgifvits honom, i hvilket fall han fritages från införseltullen.
Åro varorna bevisligen förderfvade, står det egaren
dessutom fritt att, oaktadt godset angifvits till förtullning eller
kreditupplag, under iakttagande af bestämmelserna angående
transitupplag återutföra godset, utan att behöfva derför erlägga
tull. Sedan varorna i upplagsräkenskapen krediterats upplagshafvaren,
får han taga dem under sitt eget förvar.

NORGE: KREDITUPPLAG.

Då varor skola öfverflyttas från kreditupplag i en stad till
sådant upplag i en annan, har, enligt 1869 års lag, den, från
hvilkens kreditupplag öfverflyttning skall ske, att aflemna angifningsinlaga
i två exemplar till tullkassören på afsändningsorten.
Denne tjensteman behåller det ena exemplaret, medan
det andra, attesteradt, åtföljer godset för att tillhandakomma
tullkassören å bestämmelseorten. Den, till hvilkens kreditupplag
öfverflyttning skall ske, har att ingifva tvefald angifningsinlaga
till tullkassören å bestämmelseorten, som å inlagorna
tecknar bevis om att varorna tillskrifvit3 mottagarens upplag.
Med iakttagande af dessa regler må kreditupplagsvaror äfven
sändas såsom frigjorda från en till annan tullplats. Vid öfverflyttning
af varor från ett till annat kreditupplag i samma stad
skall äfven inlagor aflenmas af såväl den, från hvars upplag
varorna skola utgå, som af mottagaren.

Äfven vid återutförsel skall skriftlig angifning ske.

Under det att således, på sätt nämnts, kreditupplagsvaror
skola vid öfverflyttning till annat upplag eller återutförsel genast
angifvas, skall deremot det, som upplagshafvaren uttager
till afsättning eller förbrukning inom landet, anmälas endast
vid utgången af hvarje qvartal, då tullverket med upplagshafvaren
gör afräkning angående de tullafgifter, hvilka denne
har att för den gångna tiden gälda.

På en af de fyra första söckendagarne i januari, april,
juli och oktober månader skall nemligen hvarje upplagshafvare
till tulluppbördsmannen på stället inlemna en af upplagshafvaren
sjelf underskrifven generalförklaring, hvilken, enligt faststäldt
formulär, upptager de för redovisningen erforderliga uppgifter.
I enlighet med generalförklaringen utfärdar redogöraren till
vederbörande tullbetjent förteckning å upplagshafvarens behållning
äfvensom uppgift å hvad efter generalförklaringens afgifvande
kan vara upplagdt, och hvilket skall vid inventeringen särskilt
framvisas. Derpå eger inventeringen snarast möjligt rum.

Vid denna inventering, hvarom upplagshafvaren tillsäges,
och vid hvilken han eller hans ombud skall vara tillstädes, skall

NORGE: KREDITUPPLAG.

varubehållningen vara så sorterad och upplagd, att hvarje slag''
för sig kan beqvämligen öfverses och undersökas. Tullförvaltningen
skall genom anslag och i en offentlig tidning kungöra
tiden för qvartalsinvente ringar nas början och slut.
eu Varor, som vid qvartalsafräkningen befinnas hafva legat
ett år på kreditupplag, skola förtullas utan afseende på, huruvida
de legat på ett eller flera upplag eller i en stad eller flera.
Likaledes skall från upplaget utgå till förtullning hvarje vara,
af hvilken behållningen utgör mindre än hälften af den minsta
myckenhet, som får tillskrifvas. <r gump;'':

Såsom behållning antagas blott varor uL. hela, i handeln
brukliga emballage. Varor i brutna emballage, hvarur en del
uttagits, äro förfallna till förtullning, med undantag af toppsocker,
tobaksblad i halfva fat samt manufakturvaror (garn inberäknadt)
af ull, bomull, silke, lin och hampa.

När förrättningen hos en upplagshafvare är afslutad, har
han att senast åtta dagar derefter sjelfmant till tulluppbördsmannen
mot qvitto betala införseltullen för de varor, som vid
inventeringens slut befunnos vara uttagna till afsättning, konsumtion
eller förbrukning inom landet, eller som legat ett år på
kreditupplag, eller hvaraf behållningen utgör mindre än halfva
tillskrifningsmängden.

Varor, som afsändts till annan inrikes ort, få afskrifvas
endast så framt intyg öfver varans ankomst till bestämmelseorten
framlägges vid inventeringen. Detta intyg har upplagshafvaren
att anskaffa. Kan han det ej, måste tullafgiften erläggas;
dock eger han att, om intyget vid den första eller andra
näst derefter skeende qvartalsafräkningen företes, återfå
den erlagda tullafgiften.

Vill en upplagshafvare mellan qvartalsafräknirigarna erlägga
tull för upplagsvaror, kan detta icke ske för mindre partier än
dem, i hvilka varorna kunna tillskrifvas upplaget, eller ock för
hela restbehållningen af ett enskildt varuslag.

Till säkerhet för de afgifter, för hvilka upplagshafvaren
innestur, föreskrifves derjemte bland annat, att det skall vara

NORGE: KREDITUPPLAG.

vederbörande tullkammareföreståndare obetaget att, när och så
ofta han anser det nödigt, äfven mellan qvartalsafräkningama
granska eller låta granska upplagsvarorna. Derjemte är han,
när han har grundad anledning att betvifla, det tullkassans fordran
hos upplagBhafvaren för de redan förfallna eller senare
förfallande afgifterna är betryggad, bemyndigad att, i brist af
annan lemnad säkerhet, taga upplagsvarorna eller så mycket
deraf, som lian anser tillräckligt för afgifternas betalning, under
tullens lås. Han har då att omedelbart föranstalta om
dessa varors försäljning på offentlig auktion, inkassera beloppet
och aflemna det till äfventyrs uppstående öfverskottet
till upplagshafvaren. Men om en upplagshafvare ställer antaglig
borgen eller annan nöjaktig säkerhet för sina tullafgifters riktiga
inbetalning hvart fjerdedels år, är hans upplag mellan
qvartalsafräkningama fritaget från annan inventering än den,
som på grund af förändring i tullsatserna på kreditupplagsvaror
kan anses nödig.

De afgifter, hvilka icke enligt nyssberörda bestämmelser
betäckas af de upplagda varorna, eller som ej på bestämd tid
hvart fjerdedels år erläggas, kunna indrifvas genom utpantning,
sedan order härom, på tulluppbördsmans begäran, af vederbörande
utfärdats.

Tullkassan tillkommer dessutom för oguldna tullafgifter
första panträtt i samtliga upplagsvaror i brutna eller obrutna
emballage, som finnas i upplagshafvarens eller hans bos besittning.
Skulle de krediterade tullavgifterna icke betäckas af
upplagsvarorna, har tullkassan för sin fordran i boet samma
förmånsrätt, som enligt lag gäller beträffande skatter. Särskilda
bestämmelser äro meddelade till tullverkets tryggande,
då upplagshafvaren gör konkurs eller dör.

Konungen kunde förr efterskänka införseltull för varor,
som å kreditupplag blifvit förstörda genom olyckshändelse, men
detta stadgande har upphäfts.

Skall gods, liggande på kreditupplag, åter utföras, har
upplagshafvaren att upprätta två lika lydande inlagor, prima,

NORGE: ANSVARSBESTÄMMELSER.

derå tecknas försäkran på tro och heder, och sekunda, hvilka
båda lemnas till uppbördsmannen. Sekundainlagan bilägges
skepparens utgående märkrulla, men primainlagan återlemnas till
upplagshafvaren, som har att framlägga den vid nästa afräkning.

Vid försändning till inrikes ort förhålles på samma sätt;
dock erfordras ej försäkran på tro och heder. Mottagaren skall
vid tullkammaren i orten angifva varan till annat kreditupplag
eller till förtullning, hvarom framkomstbeviset skall innehålla
intyg. -.ii.- - di •om! -.-v V,.

Enligt tulltariffen kunna vissa proviantartiklar, med befrielse
från införseltull, från kreditupplag utlemnas såsom skeppsprovision
till utrikes gående fartyg i huru små myckenheter
som helst, mot skepparens skriftliga försäkran på tro och heder,
att varorna äro bestämda till proviant för besättning eller
passagerare och icke med hans vilja skola åter insmugglas
i landet. ;G:, • : "ii ;-d.

Beträffande de för förseelser mot tullagen stadgade straffpåföljder
må här nämnas att, i händelse svikligt förfarande i
syfte att undgå tull, som bör erläggas, tillämnats eller föröfvats,
varorna anses förbrutna, hvilket äfven är fallet, då insmuggling
af förbjudna varor försökts eller utförts. Sådana förseelser ega
rum, dels då till utförsel angifna kreditupplagsvaror svikligen
qvarhållas genom understickande af andra varor eller dylikt, och
dels då sådana varor eller transitupplagsvaror, som angifvits
till utförsel, efter lastning utan anmälan åter lossas. I båda
dessa fall förlorar kreditupplagshafvare, om han i förseelsen
haft del, upplagsrätten/ Vid itererad förseelse straffas den
brottslige med böter till lika belopp som varornas värde. Sker
förseelse tre eller flera gånger, gör han sig förfallen till straffarbete.
Lika med gerningsmannen straffas den, som gömmer
veterligen förbjudna eller smugglade varor. Handlar någon mot
försäkran på tro och heder, har han, jemte det han dömes för
svikligt förfarande, förverkat den rättighet, som mot sådan försäkran
tillkommer honom. Befinnes vid undersökning af varor,
som angifvits till kreditupplag, att dessa icke blifvit på inlagan

Ansvars bestämmelser.

NORGE: ändringsförslag.

Ändrings förslag.

Frihamns

frågan.

fullständigt upptagna, ådömas den felande böter till tullafgiftens
tredubbla belopp, der detta belopp icke öfverstiger en
tredjedel af varornas värde, men i händelse det tredubbla tullbeloppet
är högre, till en tredjedel af värdet.

Öfverträdelse af föreskrifterna om frilager straffas med
böter från 5 till 200 speciesdaler, hvarförutan, så vidt angår
insmuggling af varor från frilager,'' de i lagen om''tullväsendet
afl 1845 stadgade straff för oloflig införsel af väror komma till
tillämpning. Mål härom handläggas enligt nämnda lag. .gvnti
i‘l" Det må slutligen anmärkas, att, enligt meddelande till
komiténs sekreterare från vederbörande kontorschef i »Finantsog
Told-Departementet», en kommission är sysselsatt med revision
af ifrågavarande lagstiftning, hvilken kommission likväl
ännu icke afgifvit sitt betänkande.-''^- • t.

Äfven i Norge står frihamnsfrågan på dagordningen, i det
fråga lärer hafva väckts om anläggning af sådan hamn i
Kristianssand. ! i t.''fn ■ i . .-v.''" -tö: ti .•■ijioOuns M

'' r:n irr/urrntl		eainimtal r ,)h; sa	(Kffiiil iiiti * ■ III
ahiviön.) =:.!	!‘i aijtnru	flin -töd ,	‘JOJim	\|,j\|- f)j!*'';;
(j f f ! ''O o f • t :Vui (		> \o; i•• .7 *•; j »>[«• •'';i .		i /-.ino li v
			: • i o! 5*»''h:v m<;.	Ii,
f , . j [ jj j v ■ j •	r .	},, ■ i ■ ,, .j \ t j r iijs 4r* nh\|tr--r-,i41	V''liiO;i []{\ /; > ••	f''?[> ,€Ufi 1
i:. :i;»• hiu	-J- »( •'' . ; < Y ■	■■rgJÖG'' i -(•.;(!		i:\|i J 4,*
1 \|	- T Oj;	ijiiij-,ant i: gill	''!- .i ■ i	i'' ’1 i;'' llii
J rf • ’ '' ’ ", j < ) t j	J j »’t > i LH ’	• '' * ; ''j / tj>U 1 l:». < jd f ■ • < i	U } . . , i i ;>*:) ‘ A itii» <!Oi il	Ii,''! >w-- it
rf ;;f h-rn	■■.-ih-.fni	''ii r >r; ! Vi •	!>-.0 ijfiög! I''! > j ! 1	ii fh;>d
tj>v		■•t;)?> fiffel »j ! :>!ii	U''l ''1‘itöd ! ’"i(> ■	''-.ibiii-od
-nsnté * i * ‘ i1 ■		r i..;'';, hd if »ii [jjii i ■ -• .* 11	M7j[: . ./ji i{"»''* noiif K/l i, :	''? i » .. ''KO
'' > ‘ i j l ■ > ;j »*•;; ; j	‘i j i rr1 1!.	:• >"/ '' :;! ggJiUXR •!	• ii»11.UfjUji»'' f	I 1 f.l ''1'' )\j

i.ri.i |Vj i; i

uUiit:'': in! i: i bi

* n

» i''1''1'''' A.IJT

h; •/■/. r T.ojr.inlati.)-: .•liWjc.-.! >H ii ■ iiM!i*,il!to<jö /!

hl Jiluvhirr ‘folio nitton <>ja o uiv mö un .'' fru► i/; i f11 •ioht»n

.hu;:i.< flis ir/aino;! yvlv -j. -aoubni duo T:gni

>i; :(ii•"ad’] fc''11; \ !T.f tgl fao .-»ainui»! ''• ''

i•>*;• j-1 nitid •;•>(!•< l^ToJimuh’; lfi| *i.< f«/ ;,>i dum!) ; cpgiUqnir ()•>

>8l''Mtlf)Ul >/Ki >f, k - >i i ‘‘V 11 IIJ! .i 11 fl l! • Oi i 7,1 II ,; ■ ''ii ij 1

::l(i<■(m-1 rtj-/( •.-.»<!*> >■ >.:•!<>)tjj mvgut-Jnr. [in Hiob ru^\u\ <•[> d->>

.''naiiititjli<>i -j .tfJ•_«

M-i''i ,r;ino:i>;y e!j>''<4yihbjqff wjViv v- i giibpjfjjk;t»»*i< -c 1

i >- rf bö''! tfa

,[■(;•! i; .;•*! <u;’,f:pL!

II.KT

>1 pri -

i i•rri -

Danmark.

iinb ji/ti/ifp. •!<»!!•• <ttol.) li-Modim år.ij’i>*,jrv ■ ■ fj • i.-: -.ucr.j

i få länder torde tullagstiftningen vara så egnad att underlätta
handeln på utlandet med importeradt tullpligtigt gods som
i Danmark, der importören beredts de flesta af de lättnader,
som stå »•att vinna genom tillåtelsen att upplägga varor å
särskilda i tullupplag. Den utsträckning, hvari dessa institutioner
införts i Danmark, och de fria former, som för användandet af
desamma der medgifvits, måste anses i hög grad egnade att
lindra olägenheterna af tullens förskotterande samt lätta det
tvång, hvarmed de för tullkontrollen nödiga föreskrifterna belägga
varuförseln. o o ui*; ■ j f ■ -ed

Tullupplagsinstitutionen är i Danmark snart sekelgammal.
Den grundar sig till dels på den i hufvudsak ännu gällande
kongl. förordningen den 1 februari 1797, genom hvilken transito
upplag inrättades och det redan förut i viss mån befintliga
kreditupplaget organiserades.

För närvarande äro följande tullupplag författningsenligt
medgifna i Danmark, nemligen transitupplag, hvaraf finnas två
slag, transitupplag i Kongl. (statens) eller i privat packhus (privat
transitupplag), kreditupplag'' och, särskilda för Köpenhamn,
det udvidgade kreditupplaget samt vidare frilager, vare si g statens
eller ock kommunalt eller privat frilager med eller utan fridockor-,
hvarjemte på grund af särskild lag inrättats frihamn
i Köpenhamn. Af nämnda institutioner finnas statens frilager endast

DANMARK: transitupplag.

Transitupplag,

a) Transitupplag
i
statens packhus.

i Köpenhamn och Helsingör, hvarjemte statsfrilager i Aarhus är
under inrättande, medan vare sig kommunala eller privata frilager
och fridockor icke kommit till stånd.

Transitupplag innebär, enligt 1797 års förordning, rätt
att upplägga utländska varor till återutförsel eller intill dess
egaren eller kommissionären tillkännagifver deras bestämmelse
och då angifver dem till antingen utförsel eller kreditupplag
eller förtullning.

På transitupplag i statens packhus uppläggas varorna, utan
att förtullas, antingen på derom af varuegaren framstäld begäran
eller ock utan vidare, då vederbörande underlåter att
genast efter varornas ankomst förtulla dem eller angifva dem
till visst upplag.

På transitupplag i statens packhus få intagas alla varor,
som icke äro eldfarliga.

Enligt 1797 års förordning är det icke tillåtet att ompacka
eller förädla varor, som ligga å ifrågavarande transitupplag,
eller derifrån uttaga mindre än helt kolly. Redan
genom plakat af den 23 februari 1815 medgafs det likväl
handlande i Köpenhamn att på särskild ansökan, efter tillåtelse
för hvarje gång, i närvaro af tulltjensteman efterse och ompacka
sådana i statens packhus upplagda varor, som icke
få tagas å kreditupplag, äfvensom att i mindre delar än helt
kolly utföra dem. Härigenom har man sökt åt handlande
med sådana varor, som äro utestängda från kreditupplag, i
gengäld bereda någon förmån.

Det har vidare bestämts att, om godsegare vid undersökning
å packhuset af kolly, som angifvits till förtullning, finner
detta till någon del innehålla varor, dem han icke kan begagna,
såsom icke öfverensstämmande med prof eller af annan dylik
orsak, tulltjenstemannen må låta den delen af ifrågavarande
kolly förblifva oklarerad, mot att den angifves till återutförsel
samt af den klarerande särskildt emballeras och märkes.

Under de första åtta dagarne efter uppläggningen å transitupplag
i statens packhus erlägges ingen hyra, men för tiden

DANMARK: transitupplag.

derefter betalas en faststäld packhuslega, hvilken står i visst
förhållande till tullsatserna.

Tiden, hvarunder transitupplagsrätten får tillgodonjutas, är
icke begränsad på annat sätt, än att den är beroende af packhuslegans
ordentliga gäldande. Anmäler sig ingen till legans
erläggande inom utgången af kalenderåret näst efter det, hvarunder
uppläggningen skett, oaktadt egaren eller kommissionären,
der han är känd, derom erhållit påminnelse, varder godset
efter föregående kungörelse såldt på offentlig auktion genom
tullverkets försorg. Af köpeskillingen täckas tullumgälderna,
packhuslegan och omkostnaderna för försäljningen, medan öfverskottet
tillhandahålles egaren, om han inom tre år efter försäljningen
anmäler sig till dess utbekommande, men i annat
fall tillfaller tullkassan.

Godset kan från upplaget uttagas för återutförsel, förtullning
eller öfverflyttning på transitupplag i privat packhus, kreditupplag
eller frilager.

I brist af utrymme i statens packhus må godsegaren upplägga
godset oförtulladt under tullverkets lås och sigill i annat
tjenlig^ magasin. Sådan magasinering kallas transitupplag i
privat packhus eller privat transitupplag.

Å transitupplag i privat packhus under tullverkets lås få i
allmänhet inga andra varor uppläggas än sådana, som icke få
intagas å kreditupplag eller för hvilka icke vid utförsel från
kreditupplag medgifves frånskrifning. För dylika varor lärer
det privata transitupplaget, som alltså kan sägas i detta fall bjuda
ersättning för kreditupplagsrätten, begagnas i ganska stor utsträckning.
Varuegaren har dock icke tillträde till upplaget annat
än i närvaro af tulltjensteman och är skyldig att, utan afseende på
huruvida en upplagd vara utläcker eller på annat sätt förstöres,
erlägga tull för hela den upplagda varuqvantiteten, så vida det
icke styrkes att varan förstörts genom olyckshändelse, och
naturligen endast för gods, som icke återutförts eller öfverflyttats
till annat upplag.

b) Privat
transitupplag.

DANMARK: kreditupplag.

Kreditupplag.

För tryggande af kontrollen granskas varubehållningen å
privat transitupplag minst en gång hvarje qvartal.

För uppläggning å privat transitupplag erlägges ingen
packhuslega eller annan afgift till tullverket. Att äfven för
varor å sådant upplag skall betalas de vid all varuförsel till
eller från dansk tullplats föreskrifna så kallade arbetspenningar
är gifvet.

Tiden för uppläggningen är obegränsad.

Varorna kunna från upplaget uttagas för återförsel, förtullning
eller öfverflyttning på kreditupplag eller frilager.

Om det danska kreditupplaget må allenast följande kortfattade
uppgifter meddelas. ( ■ •

Dermed förstås i enligt 1797 års förordning rätt för egaren
till utländska tullpligtiga varor att genast disponera
varorna mot kredit på de afgifter, som annars vid införsel
skulle erläggas, och mot det att tullafgiften skall inbetalas,r för
så vidt varorna förblifva i landet, hvaremot de varor, som åter
utföras, afskrifvas från kreditupplaget.

I allmänhet har hvarje i köpstad bosatt dansk handlande
kreditupplagsrätt för de varor, med hvilka han eger drifva handel,
så vidt dessa äro af beskaffenhet att få på sådant upplag intagas
och under vilkor, att han visar sig förfoga öfver dertill
Renligt magasinsrum, som af tullverket godkännes, och ställer
sig till efterrättelse de angående kreditupplaget gifna föreskrifter.

I Köpenhamn medgifves dock kreditupplagsrätt endast
den, som vunnit burskap såsom »grosserer», något som emellertid
numera är lätt att förvärfva, äfvensom särskilt material-,
brännvins-, timmer- och vinhandlare.

Stadgandet att varorna skola inläggas i magasin är icke
ovilkorligt. Det kan särskildt medgifvas att upplägga vissa
varor (stenkol med flera) under bar himmel äfvensom att hafva
kreditupplagsbehållningen af manufakturvaror och vin i butiker.
I Köpenhamn plägar det under särskilda vilkor tillåtas att
hafva kreditupplag äfven utanför staden.

DANMARK: kreditupplag.

Vid kreditupplagsrättens medgifvande fordras afskrift af
firmaanmälan samt, derest icke delegarne i firman äro för
firmans förbindelser lika ansvarige eller derför häfta med all
sin egendom, förpligtelse att med denna svara för tullverkets
fordran hos firman. Sker förändring i firman eller upphör
den, skall sådant genast anmälas.

Endast vissa varor få tagas å kreditupplag. Dessa uppräknas
i den danska tulltariffen och äro i allmänhet sådana,
om hvilkas utländska ursprung tvifvel icke kan råda. Spirituösa
må väl uppläggas å kreditupplag, men vid utförsel får
tullen icke afskrifvas.

Vid intagandet, som får ske endast i vissa bestämda minimiqvantiteter
(tillskrifningsqvanta), undersökas varorna till myckenhet
och beskaffenhet samt uppföras på kreditupplagskonto.
Kreditupplagshafvaren eger derefter fritt disponera varorna, förbruka,
försälja eller återutföra dem eller ock öfverflytta dem
till andra kreditupplag eller till frilager, men icke till transitupplag.

Afskrifning af tull får endast ske för bestämda minimiqvantiteter
för hvarje gång (frånskrifningsqvanta).

Vid införsel af varor till kreditupplaget, vare sig direkt
från utrikes ort eller från transitupplag, annat kreditupplag
eller frilager, liksom vid varors utförsel eller öfverflyttning till
annat kreditupplag eller frilager skall, om frånskafning fordras,
skriftlig anmälan ske^ hos tulltjensteman. Om uttagning
till inhemsk förbrukning göres anmälan vid utgången af hvarje
qvartal.

Inom fjerde dagen efter qvartalets utgång skall nemligen till
kreditupplagskontoret ingifvas en så kallad generalförklaring,
hvaruppå afräkning sker, tullafgifter för nästföregående qvartal
erläggas och behållningen inventeras. Vid denna inventering,
hvarom upplagshafvareu på förhand underrättas, skall behållningen
vara sorterad i särskilda varuslag. Dervid antages i regeln
icke såsom behållning mindre myckenhet än frånskrifningsqvantum.
Inventeringar kunna derjemte, utan föregående till -

DANMARK: utvidgadt kreditupplag.

Det udvidgade
kreditupplaget -

sägelse, ega rum mellan qvartalsinventeringarna. Härifrån kan
dock upplagshafvaren befria sig genom att ställa säkerhet för
tullafgiftens erläggande hvarje qvartal. Till säkerhet för tullafgiften
har statsverket en dubbel förmånsrätt, dels panträtt i
varorna å upplaget, dels förmånsrätt till betalning ur gäldenärens
öfriga tillhörigheter.

Beträffande förfarandet vid angifning af varor till återutförsel
eller öfverflyttning till annat upplag gälla särskilda
föreskrifter. Vid återutförsel eller försändning sjövägen till
annan tullplats i Danmark fordras angifningsinlaga och, i förra
fallet, försäkran på tro och heder att varorna ej skola insmugglas
i landet. Vid forslandet af kreditupplagsvaror inom
landet för befordran till utlandet skall kreditupplagsgodset vara
försedt med tullsigill.

Ifrån år 1874 är emellertid utsträckt rätt till kreditupplag
medgifven manufakturhandlande i Köpenhamn för manufakturvaror
m. m. (»det udvidede Kreditoplag»). Genom detsamma har
medgifvits dels att taga å kreditupplag en mängd varor, för hvilka
kreditupplagsrätt ej eljest njutes, dels ock sänkning af tillskrifnings-
och frånskrifningsqvanta.

En hvar, som är till allmänt kreditupplag berättigad och vill
begagna sig af det utvidgade kreditupplaget, har att derom göra
ansökan, med bifogande af skriftlig försäkran att ställa sig
till efterrättelse de särskilda vilkor, som för det utvidgade
kreditupplaget äro föreskrifna, samt underkasta sig de straffbestämmelser,
som i lag äro stadgade för förseelser vid införsel,
upplagsinventering och utförsel af kreditupplagsvaror.
Enligt de bestämmelser, som gälla för begagnande af det
utvidgade kreditupplaget, tillätes transport mellan de särskilda
upplagen i Köpenhamn samt afskrifning vid försändelser till
kreditupplag i annan stad endast beträffande varor, som i allmänhet
äro berättigade att läggas å kreditupplag. Krediten för andra
än sistnämnda varor får ej utsträckas utöfver fyra qvartal för
hvarje tillskrifningsmyckenhet. I angifningsinlagor skola de i
allmänhet kreditupplagsberättigade varorna särskildt utmärkas.

DANMARK: frilager och fridockor.

Varorna få vid utförsel ej sammanpackas med andra varor; ej
heller få mindre qvantiteter, bestämda till afskrifning å det
utvidgade kreditupplaget, utföras utan försvarlig emballering.

Det bör slutligen härvid anmärkas, att inom landet bearbetade
manufakturvaror eller andra tillverkningar, vid hvilka utländska
råämnen användts, blifvit medgifna till utförsel från
kreditupplag med frånskrifning af tullen å den utländska varan.
Härvid lärer i allmänhet hafva fordrats, att exportvaran tillverkats
i kreditupplagsbafvarens egen anstalt och af varor från
hans kreditupplag.

Hvad härefter vidkommer den danska frilagersinstitutionen, FrHagerssom
först inrättades 1852, gäller derför för närvarande t>Lov inst''tutl0nenom
Frilagere og Fridokken den 4 december 1863 med tilläggsbestämmelser
i »Bekendtgerelse angaaende det almindelige VareFrilager
peta Kjobenhavns Toldbod» den 19 mars 1892, i »Regler
for brugen af de paa Nordre Toldbodplads indrettede Lokaler for
Skibsprovianthandelen)) af år 1880, och i »Reglement for det ved
Kjebenhavns Toldsted i Henhold til Loven af 4 december 1863
oprettede Frilager for Spirituösa og Viim af år 1865.

Enligt lagen af år 1863 kunna frilager anordnas antingen
för tullverkets räkning eller för kommunal eller privat räkning
med eller utan fridockor.

Frilager för tullverkets räkning, hvaraf, vid utfärdande af a) Tullverkets
lagen af år 1863, redan fanns på Köpenhamns afskilda tull- fnlaäerområde
eller »Toldbod» ett frilager för mindre gods, kunna en- ''
ligt lagen ytterligare inrättas, företrädesvis för spirituösa och
vin, men, derest omständigheterna det medgifva, äfven för
andra dertill egnade tullpligtiga varor, dels i Köpenhamn, dels
å andra lämpliga tullplatser; hvarförutom för tullverkets räkning
kunna anordnas mindre frilager eller frilagersrum i eller
invid befintliga tullkammarbyggnader.

DANMARK: frilager och fredockor.

b) Kommunala
och privata
frilager
samt fridockor.

Frilagrets ändamål är, enligt lagens § 2, att tjena till »Fläste
d» för varorna, så att dessa kunna antingen direkt från utländsk
ort eller från annat frilager eller från kredit- eller
transitupplag införas till lagret, der uppläggas och, derest
de lokala förhållandena det medgifva, behandlas på alla sätt
så som om de befunne sig utanför landets tullområde.

För uppläggningen erlägges ingen annan afgift, så länge
varorna qvarblifva på lagret, än den platshyra (lagerafgift), som
är faststäld för de för tullverkets räkning inrättade frilager.
Denna lagerafgift fastställes af Konungen.

Varorna må å frilagret qvarligga huru länge som helst,
allenast lagerafgiften behörigen erlägges.

Först vid varornas afförande från lagret erlägges för dem
tariffbestämd införseltull, derest de införas till inhemsk förbrukning.
För öfrigt kunna varorna öfverflyttas till annat frilager,
till transitupplag i kongl. packhus eller i privat packhus under
tullverkets lås eller, om de äro dertill berättigade, till kreditupplag.

För varor, upplagda på frilager för tullverkets räkning,
har statsverket intet ansvar. För hvad åt tullbetjent^ vårdnad
anförtros svara desse såsom för betrodt gods.

Beträffande frilager, som icke inrättas för tullverkets räkning,
innehåller 1863 års lag, att vid hvarje tullplats kunna för
vederbörande landsdels eller kommunal eller privat räkning anordnas
frilager, hvarmed äfven kunna förenas fridockor, dock
under vilkor att tullmyndigheten efter anstäld undersökning om
samtliga de förhållanden, som dervid komma under öfvervägande,
lemnar tillstånd till anläggningen, och att anläggningen
sker efter en, nämnda myndighet understäld och af denna
gillad plan.

Fridockornas ändamål angifves vara att tjena till partiel frihamn,
så att fartyg kunna der inlöpa, lossa och lasta, samt
derifrån utgå utan annan kontroll från tullverkets sida, än som
erfordras för att trygga tullområdet mot oloflig införsel af

DANMARK: frilager och fridockor.

varor. Fridockan bör vara försedd med nödiga anstalter för
uppläggning af lossadt gods.

För privata frilager och fridockor har staten icke att vidkännas
några kostnader. Dessa drabba uteslutande den, för
hvars räkning frilagret och fridockan är inrättad. Konungen
bestämmer den ersättning, som i sådant hänseende skall erläggas
till tullkassan för de utgifter, hvilka påkallas af de för
dessa inrättningar behöfliga särskilda tullkontroller.

I afseende å underhållet af de icke för tullverkets räkning
inrättade frilagers hägnad mot tullområdet, samtliga frilagers
och fridockors nyttjande, varors intagning å och uttagning
från lagren äfvensom fartygs ingång till eller utgång
från fridocka, äro samtlige vederbörande skyldige underkasta
sig nödig kontroll och de i sådant syfte meddelade
föreskrifter från tullverkets sida. Särskildt är utsagdt att icke
blott den, som erhållit tillstånd till anläggning af frilager eller
fridocka, samt den, hvilken må hafva fått sådant tillstånd å
sig öfverlåtet, utan ock en hvar, som är anstäld vid en dylik
inrättning, skall vara skyldig ställa sig nämnda kontrollföreskrifter
till efterrättelse. De förre äro derjemte medansvarige
för förseelse, till hvilken den vid deras inrättningar anstälda
personal gör sig skyldig. Begå de i bedräglig afsigt upprepade
svårare öfverträdelser af dessa föreskrifter, kunna de
förverka tillståndet till inrättningens drift. Ytterligare reglementariska
bestämmelser i dessa afseenden fastställas af Konungen.

Beträffande alla frilagren samt fridockorna gäller, att ingen
tullafgift erlägges för hvad af upplagda varor bortgår
genom afdunstning, läckning, eldsvåda eller annan olyckshändelse.

För alla öfverträdelser af tullförfattningarna, hvilka begås
vid frilager eller fridockor, tillämpas den enligt dessa författningar
i allmänhet stadgade straffpåföljd, dervid frilagren för
tullverkets räkning likställas med transitupplag i statens packhus
och öfriga frilager samt fridockor med transitupplag i en -

c) Gemensamma

bestämmelser.

DANMARK: Köpenhamns varufrilager.

Köpenhamns

varufrilager.

skildt packhus under tullverkets lås. För vissa mindre öfverträdelser
är straffet böter från 1 till 20 rdr.

Regeringen är bemyndigad att vidtaga erforderliga åtgärder,
för att varor, som finnas upplagda å frilager eller fridockor, må
kunna göras till föremål för öfverlåtelse, pantsättning, brandförsäkring
m. m. enligt »Lagerbeviser», utan att varorna öfverlemnas
eller förevisas på annat sätt än medelst företedda prof. Närmare
bestämmelser om dessa upplagsbevis eller warrants äro
meddelade i en lag af den 23 februari 1866 om »oplagshuse».

På grund af bemyndigandet i 1863 års lag har enbgt ofvanberörda
kungörelse af den 19 mars 1892, Konungen, genom
beslut den 24 mars 1866 och den 20 november 1891, faststält
dels den så kallade lagerafgiften, dels vissa reglementariska
föreskrifter för det för tullverkets räkning i Köpenhamn
inrättade frilagret, det italmindelige Vare-Frilager paa Kjebenhavns
Toldbod».

Lagerafgiften utgår med högst 4 kronor, minst 75 öre för
hvarje qvadrataln i upplagsrummen för halfår, eller, om plats
uthyres under loppet af halfåret med högst 67, lägst 13 öre
för qvadratalnen månatligen.

Hyresaftalet, angående bvilket upprättas särskildt hyreskontrakt,
ingås i regeln för ett halfår hvarje gång, med ömsesidig
uppsägningsrätt enligt lag. Den, som förhyrt lokal, får
ej åter uthyra den till annan man.

I hyran, som erlägges i förskott, innefattas packhushyra,
arbetspenningar till tullverkets arbetsfolk å frilagret, utgifter
vid försegling, plombering och annan tullbehandling af varorna,
betalning för begagnande af ledningen för den elektriska
belysningen samt för lokalernas uppvärmning.

Nycklarna till den förhyrda lokalen utlemnas till upplagshafvaren,
hvilken förbinder sig i kontraktet att icke anskaffa
egna nycklar. Han kan erhålla tillstånd att på egen bekostnad
men genom tullverkets arbetare verkställa de förändringar
i lokalerna, han önskar, men är skyldig att, om så fordras,

DANMARK: Köpenhamns varufrilager.

återställa lokalerna vid hyrestidens utgång i det skick, hvari
de förut befunnos.

Då varorna inkomma å frilagret från utrikes ort eller från
transitupplag i kongl. packhus, må de uppläggas, utan att emballaget
öppnas. Endast deras bruttovigt antecknas. Vid varors
införsel till frilagret från transitupplag i privat packhus
samt kreditupplag underkastas varorna den undersökning från
tullverkets sida, som är föreskrifven för utförsel från dessa
upplag till utrikes ort.

Från uppläggning å frilagret är o uteslutna alla sådana
varor, som till följd af lokalernas beskaffenhet och utrymmet
deri, eller på grund af sin eldfarlighet, eller med hänsyn till
vården om andra varor icke egna sig för uppläggning, såsom
våta varor, flytande syror, brännbara eller lätt antändliga varor,
varor, som sprida dam eller elak lukt, massiva jern- och
trävaror eller dylika, som icke utan skada för lokalerna eller
annat kunna dit införas och der behandlas. År tulluppsyningsmannen
i ovisshet om huruvida emballage innehåller till uppläggning
å frilagret icke medgifna varor, kan uppläggaren affordras
på tro och heder afgifven försäkran om att innehållet
icke är af sådan beskaffenhet. Vägrar han afgifva sådan försäkran,
eger tulltjensteman fordra omslagets brytande. Yppas
senare att otillåtna varor upplagts, är upplagshafvaren förfallen
till böter jemte ersättning för skada, om sådan skett genom
uppläggningen.

Från frilagret kunna kolly utföras till utländsk ort, utan
att innehållet undersökes, liksom varor kunna från frilagret
öfverflyttas till transitupplag i kongl. eller privat packhus
under sådan kontroll, som i allmänhet gäller för intagande
af varor å sådant upplag. Vid öfverflyttning af kreditupplagsberättigade
varor från frilagret till kreditupplag tillämpas de
för sådan öfverflyttning bestämda regler. Införas varor till
förbrukning inom landet, tullbehandlas de, innan de från frilagret
afföras, genom frilagrets uppbördskontor.

När den, hvilken hyrt upplagsrum å frilagret, önskar låta

DANMARK: icöpenhamns varufrilager.

annan å sina vägnar der förrätta arbetet, skall han lemna
denne skriftlig fullmakt, som ingifves till tullverket.

Förutom upplagshafvaren och hans ombud kan, efter
särskild anhållan, öfrige hos upplagshafvaren anstälde personer
eller andre, som i affärer söka hans frilager, medgifvas tillträde
till lokalerna, under vilkor att upplagshafvaren svarar för
att sådana personer icke bortsmuggla varor från hans frilager.

Hvar och en, som besöker frilagret, är skyldig underkasta
sig meddelade kontroll- och ordningsbestämmelser från
tullverkets sida; och en hvar, som lemnar frilagret, skall utgå
genom vaktlokalen. Vederbörande tulltjensteman eger, der så
finnes nödigt, å den utgående låta anställa visitation. Härvid
bör anmärkas att numera tillträde icke är förbjudet qvinnor.

Beträdes någon med att nyttja frilagret eller tillträdet till
detsamma till smuggling eller annat svikligt förfarande, har
den brottslige, jemte det han gör sig förfallen till straff'', förverkat
sin frilagersrätt. Han är då pligtig genast klarera eller
utföra alla varor, som äro upplagda i hans upplagsrum.

Närmare bestämmelser om varors uppläggning å eller
uttagning från frilagret meddelas af öfvertullstyrelsen. I sådant
afseende har hufvudsakligen stadgats, att gods, som å
tullpackhuset angifves till intagande å frilagret, bokföres å
packhuskontoret, men packhuslegan uträknas och betalas å
frilagrets uppbördskontor. Postpaket, som från transitupplag
skola intagas å frilagret, bokföras å postpaketexpeditionen, der
också packhuslegan gäldas.

Vill någon intaga inhemska eller förtullade varor å frilagret
för att derifrån utföra dem till utrikes ort, packade tillsammans
med ej undersökt gods, har han att dertill söka tillstånd
hos tullkontrollören vid frilagref. Med uppläggande af
sådana varor förhålles på sätt om tullpligtigt gods är stadgadt.

Vid varors uttagande från frilagret för inhemsk förbrukning,
dervid särskild ordning är föreskrifven för det fall, att flere
frilagershafvare önska samtidigt klarera sina varor, lemnas
tran uppbördskontoret en klareringsblankett, försedd, med den

DANMARK: Köpenhamns vakuftulageu.

klarerandes namn och det af honom hyrda upplags rummets
nummer. Tulluppsyningsmannen, som i den klarerandes närvaro
sorterar och väger varorna, allt efter som de från upplagsrummet
ankomma till klareringslokalen, antecknar å blanketten
varornas beskaffenhet, vigt, nummer i tulltariffen och
tullsatsens storlek för skålpund. Blanketten underskrifves härefter
af uppsyningsmannen och den klarerande, hvilken senare
har att omedelbart aflemna densamma till uppbördskontoret
för tullens beräkning m. m. samt der erlägga tullafgiften
m. nu mot qvitto. När blanketten aflemnats å uppbördskontor,
föras varorna till packningslokalen, der de under den
klarerandes tillsyn och på hans ansvar emballeras. På tullqvittot
antecknas antalet kollyn och märken derå af en tullassistent,
som utlemnar varorna till införsel i staden.

Vid varors utförsel från frilagret till försändning utrikes
skall afsändare!! upprätta en angifningsinlaga, deri uppgifves
med hvilket. fartyg eller annan lägenhet utförandet skall ega
rum äfvensom antalet kolly och märken derå.

Tullbevakningen åligger att efterse godsets plombering
Och utröna dess bruttovigt eller dimensioner, hvarom anteckning
sker å angifningsinlagan. Denna attesteras och påtecknas
löpande nummer i frilagrets utförselsbok. Derefter utfärdas,
derest godset skall försändas med post, jernväg eller eljest
landvägen, värdig tullsedel, som jemte godset utlemnas till afsändaren
för vidare befordran under hans ansvar. Skall godset
utskeppas från Toldboden, forslas godset af Toldbodens
egna arbetare till den tullbevakning, som skall öfvervaka iulastningen
och attestera utförseln. Om godset skall afgå
sjövägen från hamn utom Toldboden, föres godset under bevakning
till lastningsstället, derest det angifvits å Toldbodens
hamnuppbördskontor, men har det deremot angifvits å
annat hamnuppbördskontor, får godsegaren sjelf besörja godsets
transport dit under ansvar, för den händelse det till utförsel
från frilagret angifna godset ej skulle till hamnen ankomma.

DANMARK: särskilda frilager.

Skall frilagersgods öfverflyttas till transitupplag i kongl.
packhus eller i privat packhus under tullverkets lås, lemnas
angifningsinlaga till bokföring å vederbörande hamnuppbördskontor,
hvarefter godset tullbehandlas af tullbevakningen vid
frilagret och jemte inlagan, behörigen attesterad, under bevakning
föres till packhusförvaltaren eller vederbörande hamnkontor,
der qvitto åtecknas inlagan.

Skall frilagersgods öfverflyttas till kreditupplag i Köpenhamn,
angifves det å kreditupplagets kassakontor. Sedan godset
undersökts af frilagrets tulltjensteman samt angifningen
attesterats och bokförts å dess uppbördskontor, må godset,
mot företeende af bevis om uppläggning å kreditupplaget, afföras
från frilagret.

Särskilda fri- För det särskilda frilagret för spirituösa och vin gälla i
hufvudsak enahanda stadganden som för det allmänna frilagret.
Endast hela fastager få uppläggas.

Tillika finnes på Toldboden särskilda lokaler för uppläggning
å frilager af varor för proviantering af fartyg. Äfven för
dessa gälla i hufvudsak de allmänna bestämmelserna. En hvar
utgående skall passera en viss port å Toldboden, der han har
att anmäla sig hos tulluppsyningsmannen och kan underkastas
visitation. •.!, , , , . , .

aH lii i

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

Köpenhamns frihamn.

Sedan i Tyskland åtgärder vidtagits för utförande af kanalanläggning
mellan Nordsjön och Östersjön, samt det kunde
befaras att genom öppnandet af en sådan förbindelseled Östersjöhandeln
skulle dragas från Köpenhamn, hvilken stad derefter
skulle hafva att om denna handel utstå en direkt täflan med
Hamburg och dess frihamn, väcktes i Danmark fråga om inrättande
i Köpenhamn af frihamn med vidsträckta lättnader
i skeppsumgälder. Saken, som genast omfattades med mycket
intresse, hänsköts till riksdagen, enär frågan här gälde icke
en fridocka för handel och sjöfart enligt 1863 års lag, utan
ett frihamnsområde äfven för industriel verksamhet med befrielse
från tillverkningsafgifter.

Riksdagen antog för sin del regeringens förslag dock
med vissa ändringar samt beviljade det för anläggningen nödiga
statsunderstöd. Den 31 mars 1891 utfärdades lagen om
anläggning af en frihamn vid Köpenhamn samt om nedsättning
af hamnafgiften till Köpenhamns hamn, m. rn. Den 25 april samma
år konstituerades »Kjöbenhavns Frihavns-Aktieselskab», som erhöll
koncession å anläggningen den 27 april 1892, och den 9 november
1894 kunde den storartade anläggningen förklaras öppnad.

Enligt nämnda lag af den 31 mars 1891 är den till
handels- och industriverksamhet afsedda frihamnen med
tillhörande landområde att med hänsyn till tull- och tillverkningsafgifter
betrakta såsom utrikes ort. Den är byggd
för Köpenhamns hamnväsens räkning och utgör en del af
Köpenhamns hamn. Till frihamnsområdet angränsande mark kan
efter särskild öfverenskommelse med frihamnsbolaget och under
förbehåll al lagstiftande maktens samtycke införlifvas med frihamnen
utan att derigenom förlora egenskapen af privategendom.

För att de för frihamnen erforderliga hamn- och jernvägsanläggningar
skulle komma att utföras, fordrades enligt ofvannämnda
lag, att ett aktiebolag med ett aktiekapital af 4,000,000
kronor skulle inom 4 månader efter lagens trädande i kraft

Lagen den
31 mars 1891.

DANMARK: Köpenhamns frihamn

hafva åtagit sig att bekosta anläggning och underhåll af nödiga
packhus, skjul, kranar, lastnings- och rangeringsspår o. s. v.
samt att, i den utsträckning inrikesministeriet kunde komma att
bestämma, bestrida utgifterna för underhållet af de anläggningar,
som i och för frihamnen blefve af hamnväsendet verkstälda,
mot det att bolaget skulle få för en tid af 80 år — dock med
staten förbehållen rätt till uppsägelse efter 25 år — öfvertaga
driften af frihamnen och uppbära de under denna tid inflytande
»Bolvmrkspenge» inom densamma.

Inrikesministern erhöll i sammanhang dermed bemyndigande
att meddela bolaget koncession på nämnda drift under
den faststälda tiden samt att i koncessionen tillförsäkra bolaget
att, så länge driftstiden fortvarade, skulle icke åt någon
annan kunna gifvas koncession på anläggning och drifvande
af frihamn inom Köpenhamns hamnområde.

Frihamnsbolaget skall hafva sitt säte i Köpenhamn, och
ledamöterna af dess styrelse skola hafva dansk infödingsrätt
och vara danska undersåtar.

Af hvarje års nettobehållning tillfaller ena hälften hamnväsendet
och andra hälften bolaget, intilldess detta för året
erhållit 4 procent å sitt på anläggningen i fråga nedlagda kapital.
Derefter återstående öfverskott delas i proportionen 4 : 1 mellan
hamnväsendet och bolaget, intilldess hamnväsendet för samma
år likaledes erhållit 4 procent å hela det kapital, som af hamnväsendet
tillskjutits för anläggningen. Storleken af detta kapital
fastställes af inrikesministern. Uppkommer ytterligare öfverskott,
delas detta lika mellan hamnväsendet och bolaget.

Beträffande de obligationer, som hamnväsendet utfärdat för
att anskaffa i öfrigt nödiga medel till frihamnens anläggning, deri
inbegripet uppförande af hägnad mot tullområdet samt anordnande
af förbindelseleder mellan frihamnen och tullområdet,
har staten iklädt sig garanti för den i obligationerna utfästa
ränte- och kapitalafbetalning, under vilkor att härför fastställes
en viss annuitet så bestämd, att afbetalningen icke utsträckes
utöfver en tidrymd af 60 år. Denna garanti kan icke gifvas

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

till högre belopp än 8,000,000 kronor. De belopp, som statsverket
till följd häraf kan komma att förskottera, är hamnväsendet
skyldigt att betala så fort ske kan.

Det område, som för anläggningen erfordras, exproprieras
i den ordning, som är föreskrifven i fråga om jords afstående
för anläggning af jernväg. På grund af träffad öfverenskommelse
bortfaller den ersättning, som eljest skulle tillkomma
Köpenhamns kommun för marks afträdande, skada och intrång.

Till anläggning af vissa jernvägsspår in. m., som anses
tillhöra statsbanenätet, kan af statsmedel användas ett belopp
af högst 905,000 kronor förutom kostnaden för expropriation.

Men icke nog med dessa mera direkta understöd. Derjemte
äro de för frihamnen och dertill hörande jernvägsanläggningar
använda områden, så länge de begagnas för frihamnens räkning,
befriade från alla utskylder och pålagor till statsverket. De
på dessa områden uppförda, bolaget tillhöriga packhus och skjul
äfvensom bolagets och offentliga institutioners administrationsoch
driftlokaler äro befriade från samtliga eljest på byggnader
hvilande afgifter och skatter till staten samt från tomtskatt
till Köpenhamns kommun, deri likväl ej inberäknad vattenafgift.
Och enahanda befrielse tillkommer äfven de byggnader
på ifrågavarande områden, som tillhöra jernvägen.

Hamnväsendet är vidare berättigadt att på ostämpladt
papper utfärda ofvan omförmälda obligationer, stälda till viss
man eller innehafvaren, och få äfven obligationerna öfverlåtas
utan stämpelafgift. Likaledes äro de kontrakt, som afslutas
med afseende å ifrågavarande anläggningar, fria från stämpel,
och bolagets aktiebref kunna utfärdas och transporteras utan
stämpel. För materiel, som användes till jern vägsanläggningarna,
kan tullfrihet beviljas.

I sammanhang med frihamnens öppnande medgifvas dels
sjöfarten på Köpenhamn, dels särskild! frihamnstrafikeri omfattande
afgiftslättnader. I detta afseende bemyndigar lagen
inrikesministern att upphäfva hamnafgiften i Köpenhamns hamn
för utgående fartyg och att befria fartyg i utrikes fart från

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

hamnafgiften för ingående, så Vidt angår den del af lasten,
som i Köpenhamns hamn omlastas och för sändes sjöledes till
utrikes ort. Dessa lättnader inträda samtidigt med frihamnens
öppnande. Enligt lagen skulle senast vid samma tidpunkt
hamnafgiften för ingående, der den fortfore, nedsättas till 30
öre för lossad registerton, och skulle, derest fartyg vore fullt
lastadt och lossade hela lasten, afgiften erläggas efter fartygets
uppmätta drägtighet, men i annat fall, utgå för lossad qvantitet,
omsatt till registerton enligt tullverkets stufningsregler,
dock att afgiften i intet fall finge öfverstiga ett belopp, som
svarade mot den uppmätta drägtigheten. Emellertid bemyndigades
inrikesministern bestämma att i stället för hamnafgift af 30
öre för lossad registerton skulle erläggas en deremot svarande
varuafgift, faststäld för hvarje varuslag i enlighet med tullverkets
stufningsregler. I frihamnen skulle hamnafgiften icke
uppbäras, utan i stället derför vid införsel af varor från frihamnen
till danska tullområdet betalas en Köpenhamns hamn tillfallande
afgift, som enligt nyssnämnda beräkning motsvarade
hamnafgiften. Samtidigt med frihamnens öppnande i hela dess
utsträckning skulle äfven den enligt särskilda lagar dittills
utgående skeppsafgiften i hela landet bortfalla.

Närmare bestämmelser i dessa ämnen äro meddelade i
kungörelse den 30 oktober 1894.

Så länge ofvannämnda statsgaranti för hamnväsendets lån
är gällande, kan hamnstyrelsen icke utan lagstiftande maktens
samtycke bestrida andra utgifter än sådana, som för hamnens
drift, underhåll och tidsenliga förbättring äro af nöden. Styrelsen
har således icke befogenhet att under denna tid på
egen hand besluta verkställandet al större hanmutvidgningar
eller andra sådana arbeten.

Varor, som mottagas till magasinering i frihamnsbolaget
tillhöriga packhus inom frihamnen, må, utan öfverlemnande eller
förevisande af annat än prof, göras till föremål för omsättning,
förpantning, brandförsäkring och dylikt enligt upplagsoch
garantibevis (»Warrants»), hvilka kunna transporteras utan

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

stämpel, och angående hvilka närmare bestämmelser meddelas
genom särskild lag. En sådan lag är också utfärdad
under den 30 mars 1894, hvarjemte ifrågavarande rättsinstituts
användande utsträckts på visst sätt genom en. förordning
af den 15 februari 1895.

De genom tillverkning på frihamnsområdet framstälda
alster äro vid införsel till danskt tullområde underkastade de
enligt den allmänna tulltariffen gällande bestämmelser.

Inom frihamnsområdet må icke utan lagstiftande maktens
samtycke anläggas fabriker för tillverkning af konstgödning
och margarin, bokbinderier eller etablissement för tryckning
af böcker, tidskrifter, noter och dylikt. Af förhandlingarna i
den danska riksdagen framgår, att dessa förbud påkallats af
bestämmelser i den danska tulltaxan, som i afseende å kär
nämnda tillverkningar och anläggningar stadgat tullfrihet för
den färdiga varan, men belagt med tull de vid tillverkningen
använda råämnen eller annat, som för verksamheten erfordras.

På grund af ofvanauförda lag har inrikesministern den 27
april 1892 meddelat det under den 25 april 1891 bildade Köpenhamns
frihamnsaktiebolag koncession att under 80 år drifva
frihamnen, sedan denna anlagts af Köpenhamns hamn väsen
och blifvit af bolaget försedd med nödiga driftsanläggningar.
Genom denna koncession har det ålagts hamnväsendet hufvudsakligen: att

uppföra vågbrytare;

att till det djup och med de strandskoningar, som bestämts,
inrätta de nya hamnbassängerna i frihamnen;

att komplettera de utfyllningar, som förut af hamnväsendet
åvägabragts och som skola ingå i frihamnen;

att förvärfva och åvägabringa nya strandområden för frihamnen
;

att, anlägga en pråmkanal mellan den sydliga frihamnsbassängen
och hamnens inre redd;

att inhägna frihamnsområdet åt landsidan och bygga lokaler
för tullbevakningen;

Koncessionen
för frihamnsaktiebolaget.

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

att anlägga vägar på området;

att efter öfverenskommelse med Köpenhamns kommun anlägga
kloakledningar för frihamnsområdet och i vägarne derstädes
nedlägga afloppsledningar; samt

att inhägna en förbindelseled mellan frihamnen och Köpenhamns
Toldbod och iståndsätta körbanan å denna väg, som
i öfrigt anlägges för statens räkning på föranstaltande af
ministeriet, m. m.

Frihamn sterritoriet begränsas mot tullområdet af tvenne
genom en 6 fot bred, under bevakning stäld väg åtskilda jernstaket,
af hvilka det yttersta och högsta anbringas i gränsen
mot tullområdet. På den hamnpir; som åtskiljer den södra
bassängen från inre redden, utgöres gränsen i stället af en
inhägnad, 6 å 7 fot öfver piren upphöjd promenad af 30
fots bredd.

Med hänsyn till utrustningen af frihamnen, hvars södra del
är afsedd att företrädesvis användas till handelsverksamhet,
medan den norra delen är afsedd hufvudsakligen till industriela
företag och till upplag för mera skrymmande varor,
åligga deremot frihamnsbolaget följande skyldigheter:

att nedlägga jernvägsspår på frihamnens område i anslutning
till de spår, som på föranstaltande af inrikesministeriet
och för statens räkning föras från frihamnen till Toldboden
och till Nord-Sjadlands jernväg;

att verkställa nödiga utfyllningar mellan och till 2 fots
afstånd på hvar sida om nämnda jernvägsspår;

att anlägga vatten- och andra ledningar med tillbehör,
utom kloaker och afloppsledningar i vägarne;

att uppföra packhus, skjul, administrations-, tull- och andra
byggnader;

att uppsätta kranar och andra arbetsmaskiner för frihamnens
räkning samt införa nödig drifkraft;
att införa elektrisk belysning; samt
att anskaffa lastpråmar.

Inrikesministeriet bestämmer sätt, tid och omfattning

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

för de anordningar, som bolaget har att verkställa till frihamnens
utrustning, och skola ritningar och planer till de anlägg*
ningar, som det tillhör bolaget att åvägabringa, fastställas af
ministeriet, hvilket äfven utöfvar tillsyn öfver arbetenas utförande,
för så vidt denna tillsyn icke uppdrages åt Köpenhamns
hamnväsen. ; '';* •) . '' i.

I bolagets styrelse eger inrikesministeriet insätta en eller
två medlemmar, allt efter i som styrelsemedlemmarnes antal är
tre eller flere. nnrJ bo g» o

Bolaget är skyldigt underkasta sig de bestämmelser, som
af inrikesministeriet lemnas i syfte att erhålla statistiska uppgifter
om trafiken på frihamnen.

Bolagets styrelse eger antaga och afskeda de för driften
nödiga funktionärer och arbetare; dock stadfäster inrikesministeriet
valet af bolagets verkställande direktör (»Driftsdirektpr»).

Alla instruktioner för tjensteman med flere lemnas af styrelsen.
ref ti''.;

Ersättning för användande af statens jernvägars rullande
materiel å frihamnens spår bestämmes af inrikesministeriet.

Bolaget, som skall framlägga fullständig inkomst- och utgifts
stat för hvarje år till inrikesministeriets godkännande, eger
icke att, sedan staten blifvit godkänd, företaga några förändringar
deri eller öfverskrida i staten upptagna utgiftssummor.
De ändringar i staten, som göras af ministeriet, är styrelsen
skyldig att iakttaga.

Driftsinkomsterna bestå af dels hyresafgifter, erlagda af
offentliga institutioner; dels afgifter för uthyrda nederlagsrum,
lagerplatser, proflager, kontorslokaler m. m., för användande
af kranar och öfriga apparater inom frihamnen, för fraktning
m. m. af gods, för uthyrda platser till industriela etablissement
samt för elektriskt ljus och för drifkraft; dels bolverkspenningar
i frihamnen; dels räntor af bolagets disponibla driftkapital;
dels ock tillfälliga inkomster.

Den hyra, som skall erläggas till bolaget af de statsinsti 7 -

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

tutioner, hvilka erhålla lokaler inom frihamnsområdet, bestämmes
af inrikesministern.

Utgifterna bestå af löner och, eventuel^ tantiöme åt bolagets
styrelse, funktionärer och arbetare; kontorsutgifter; omkostnader
för begagnande, underhåll och brandförsäkring af bolagets
byggnader, skjul och öfriga inrättningar; ersättning till hamnväsendet
för underhåll af dess anläggningar; afgift för vattenförbrukningen
inom området; skatter, för så vidt fribamnsrörelsen
deraf betungas; ersättning till bamnväsendet för ökade
utgifter till bamnpolis m. m. i anledning af frihamnens inrättande;
samt oförutsedda utgifter.

Bolaget lemnar icke bidrag till omkostnaderna för tullbevakning
af frihamnsområdet till lands eller vatten. Staten
upprätthåller utan kostnad för bolaget ett tullklareringskontor
i den tullbyggnad inom frihamnen, som bolaget uppfört.

Vederbörande ministerium kan af bolagets styrelse begära
alla möjliga upplysningar rörande frihamnsdriften. Den, hvilken
anser sig förorättad af bolagsstyrelsen, kan klaga hos ministeriet,
som afgör saken efter att hafva inhemtat styrelsens
yttrande.

Bolaget är förpligtadt att drifva frihamnen på ett sätt,
som motsvarar dess ändamål. En hvar är berättigad att mot
erläggande af stadgade afgifter och med iakttagande af gällande
reglementen begagna sig af frihamnens inrättningar.
Ministeriet stadfäster de kontrakt, som ingås mellan bolaget
och enskilda rörande plats för uppförande af industriela anläggningar,
samt utfärdar, efter förslag af bolaget, taxor och reglementen
för frihamnsdriften, deribland äfven taxor för användande
af elektriskt ljus och af den drifkraft, som af bolaget
tillhandahålles enskilda på frihamnsområdet. Från dessa
taxor och reglementen får undantag göras endast med ministeriets
samtycke eller, i nödfall, af bolaget under förutsättning
af ministeriets stadfästelse, hvilken ofördröjligen bör sökas.

Bolaget är skyldigt medgifva, att varor, som, utan att

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

hafva inlagts å bolagets upplag, förvaras å uthyrda platser eller
i uthyrda rum, må bearbetas af vederbörande varuegare.

Till drifvande af industriel verksamhet, som enligt frihamnslagen
är tillåten, äfvensom till detaljförsäljning af varor
inom frihamnsområdet kräfves samtycke af vederbörande ministerium.

Rörelsen är underkastad den kontroll, som från statens
sida anordnas såväl inom frihamnsområdet som vid dess gränser
till beskyddande af tullintressena och till förhindrande af att
oförtullade tullpligtiga varor konsumeras inom frihamnen.

Köpenhamns hamnpolis har inom frihamnen enahanda befogenhet,
som på grund af hamnreglementet eljest tillkommer
densamma.

Uppfyller bolaget icke åtagna förbindelser, kan på inrikesministeriets
yrkande koncessionen genom dom förklaras förverkad
och bolaget förpligtas att antingen inom af ministeriet
utsatt tid afrödja samtliga bolaget tillhöriga byggnader och
anläggningar från frihamnsområdet eller ock afstå samma byggnader
och anläggningar till staten för materialiernas värde efter
ojäfvige mäns pröfning.

I öfrigt har ministeriet förbehållit sig rätt att afgöra frågor
om koncessionens tolkning, hvadan dylika frågor endast
med ministeriets samtycke kunna af bolaget bringas inför
domstol.

Koncessionen kan icke utan ministeriets medgifvande på
annan öfverlåtas.0)

Enlig! det för frihamnsdriften den 19 oktober 1894 utfärdade
reglemente är det förbehållet frihamnsbolaget att genom
sina funktionärer och arbetare låta utföra allt arbete, som med
hänsyn till derstädes upplagda varor inom frihamnen förekommer
utanför de uthyrda platserna och lokalerna, deruti äfven
inbegripet transport. Dock må utan bolagets medgifvande *)

*) Det bör anmärkas att, sedan förestående bestämmelser om frihamnen meddolats,
ett nytt ministerium för allmänna arbeten upprättats, till hvilket do åligganden, som angifvits
såsom tillkommande inrikesministeriet, blifvit öfverilyttado.

Reglemente
för driften.

J) AN MARK: Köpenhamns Frihamn.

verkställas transport, dock ej innefattande på- och aflastning
öfver frihamnsområdet med handkraft eller på vanliga vagnar
och dylikt; liksom äfven i frihamnen liggande fartygs besättningar
ega utan samtycke från bolagets sida utföra de arbeten,
som för fartyget erfordras. För arbeten, som verkställas af
bolaget, samt för uppläggning af varor i bolagets skjul, packhus
och upplagsplatser erläggas taxebestämda afgifter. Taxan
innefattar äfven vilkoren för uthyrning på vanlig tid och
med vanlig uppsägningsrätt af öppna platser i frihamnen och
lokaler derstädes, medan om andra uthyrningar, såsom af plats
till fabriksanläggning, upprättas kontrakt.

Den, som önskar få arbete utfördt genom bolagets försorg,
har att härom göra anmälan i viss stadgad ordning, och
är bolaget förpligtadt att, så vida icke bolaget efter företagen
undersökning finner sig böra afstå från utförande af det begärda
arbetet, låta verkställa detsamma så fort ske kan i den mån
det står i bolagets makt. För arbete, som bolaget utför, är
det i regeln berättigad! till betalning i förskott.

Kontrakt för uthyrning af lokaler och platser för handelsoch
industriverksamhet utfärdas enligt faststälda formulär. Den,
som hyrt sådan lokal eller plats, må icke utan bolagets skriftliga
tillstånd uthyra densamma till annan eller der mottaga
varor till uppläggning för annans räkning utan bolagets medgifvande.
Ej heller må utan skriftligt tillstånd af bolaget i de
förhyrda lokalerna intagas sådana varor, som på grund af sin
beskaffenhet kunna medföra skada för andra varor, upplagda
i angränsande lokaler. Golfytas belastning får ej öfverskrida
bestämd maximivigt. Det åligger den, som förhyrt plats, att
sjelf låta inhägna densamma.

De, som hafva hyrt lokaler eller platser i frihamnen, äro
skyldiga att föra handelsböcker öfver sina derstädes upplagda
varor. ■ m -A .:a ■/.

De kunna inom de af dem förhyrda lokaler eller områden
låta utföra arbeten med eget folk, som till legitimation
af bolaget erhåller skyltar, hvilka skola återlemnas, när veder -

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

börande icke längre arbetar för samme arbetsgivare i frihamnen.
Annan drifkraft eller belysning än den, som lemnas af
bolaget, får icke användas inom de uthyrda lokalerna eller
platserna.

Om vid uthyrning af lokaler till detaljhandel eller industriel
verksamhet vissa inskränkningar stadgats i rätten att
förfoga öfver lokalerna, är bolaget berättigadt att föreskrifva
den kontroll, som erfordras för öfvervakande af dessa inskränkningars
behöriga iakttagande. Särskildt är att märka, att i
detaljhandel endast må försäljas skeppsförnödenheter på skriftlig
reqvisition af vederbörande fartygsredare; och skola dessa
reqvisitioner, hvilka böra förses med varumottagarens qvitto,
biläggas handelsböckerna.

Bolaget kan neka att mottaga varor till uppläggning, när
dertill finnes skälig anledning. Det är berättigadt att låta
å nyo väga upplagda varor för att kontrollera uppgift om varornas
vigt. Befinnes vigten vara orätt angifven, beräknas afgifterna
efter den verkliga vigten, och vederbörande är skyldig
godtgöra bolaget dess kostnader för vägningen. Likaledes
eger bolaget öppna kolly för att efterse om innehållet är riktigt
angifvet. År angifningen riktig, får bolaget ansvara för
skada, som uppstått genom öppnandet; i annat fall har bolaget
icke sådant ansvar, och vederbörande får draga de utgifter,
som härflyta af den oriktiga angifningen.

Bolaget eger att för vederbörande varuegares räkning
låta utföra sådana arbeten, som afse bevarandet af upplagdt
gods.

Öfver alla uppläggningar föras af bolaget noggranna böcker,
med särskildt återgifvande ord för ord af utfärdade upplags-
och garantibevis.

Om bolagets tillgodohafvande för uppläggning, transport,
bevarande eller försäkring af varor öfverstiger ''V* af det värde,
som af sakkunnige män åsättes varorna, eller om varorna eller
en del deraf efter sakkunnige mäns åsigt äro i fara att förstöras,
eger bolaget sälja varorna åtta dagar efter det försälj -

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

Tulltekniska

bestämmelser.

ningen blifvit i föreskrifven ordning kungjord. Uppkommande
öfverskott vid försäljningen utbetalas till den som vederbör.
Har kraf derå icke inom tio år blifvit framstäldt, tillfaller öfverskottet
bolaget.

Bolaget besörjer försäkring af upplagda varor, utan att
ikläda sig något ansvar, för den händelse vederbörande försäkringsbolag
skulle visa sig vara insolvent.

Bolagets ansvar för varor, öfver hvilka endast mottagningsbevis
utfärdats, bestämmes enligt lagens föreskrifter rörande
deposition. År uppkommen skada af beskaffenhet att genom
vanlig undersökning kunna upptäckas, och har varum ottagaren
icke, innan varorna bortförts, låtit genom bolagets personal
eller genom laga syn konstatera sådan skada, är bolaget
befriadt från ansvar derför.

Hvad särskildt angår utlemnande af samt bolagets ansvarsskyldighet
för varor, för hvilka upplags- och garantibevis
äro utfärdade, gälla derom föreskrifterna i de om dessa bevis
utfärdade särskilda författningarna.

Bolaget eger meddela nödiga bestämmelser angående trafiken
inom frihamnen och tillträde till dess byggnader m. m.
samt att vidtaga åtgärder för bestämmelsernas behöriga efterlefnad.

Frihamnens inrättande har helt naturligt påkallat särskilda
bestämmelser i tulltekniskt hänseende rörande såväl varuförseln
som sjöfarten till och från frihamnen. Dessa bestämmelser
innehållas i ett af g ener aldirektor atet för skatteväsendet den
16 oktober 1894 utfärdadt interimistiskt reglemente angående hvad
vid frihamnens nyttjande är att iakttaga gent emot tullverket.
Till följd deraf att frihamnen i här ifrågavarande hänseende
betraktas såsom utland, kan såväl kreditupplagsgods som gods,
för hvilket tullrestitution må åtnjutas, utföras till frihamnen,
mot afskrifning i upplaget eller mot restitution, under samma
vilkor, som gälla för utförsel af sådant gods till utländsk
eller tullfri plats. Likaledas kunna varor från transitupplag
i statens eller i enskild! packhus och från varu- eller sprit -

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

frilagren äfvensom omlastningsgods, hvilket blifvit infördt med
fartyg, som lossas i Köpenhamns hamn eller vid Toldboden,
utföras till frihamnen utan att förtullas, hvarjemte inhemska
samt utländska, förut i riket behörigen införtullade varor,
för hvilka tullrestitution icke sökes, kunna utföras till frihamnen.

Alla från frihamnen till tullområdet införda varor, deribland
sådana, som äro afsedda för transitförsändning till utlandet,
betraktas och behandlas af tullväsendet såsom kommande från
utrikes ort, utan hänsyn till om varorna utförts till frihamnen
från tullområdet såsom inhemska eller införtullade utländska.

I tullkammaren på frihamnsområdet försiggår dels tullklarering
af varor jemte uppbörd af förekommande afgifter,
dels expedition af sådana varor, som skola utan föregående
undersökning afgå till in- eller utrikes ort, dels också undersökning
af kreditupplagsgods och till tullrestitution berättigadt
gods, som utföres till frihamnen.

I reglementet är tiden för tullexpeditionen bestämd. Vill
någon utöfver tjenstgöringstiden påkalla närvaro af tullbevakning
eller redogörare, skall anhållan härom så vidt möjligt
efterkommas. Den, som påkallat sådan tjenstgöring, har att
till vederbörande utgifva ersättning derför, enligt de för Köpenhamns
tullstation gällande föreskrifter.

Rörande trafiken till frihamnen landvägen, föreskrifves i
reglementet hufvudsakligen följande:

Af portarna till frihamnsområdet äro två dygnet om öppna
för trafik till frihamnen af personer äfvensom inhemska samt
införtullade utländska varor, för hvilka restitution af tull icke
ifrågakommer. En tredje port lemnar likaledes dygnet om tillträde
till frihamnen, men endast för personer.

Vid utförsel från Köpenhamns tullplats till frihamnen af
varor, som skola afskrifvas från kreditupplag eller för hvilka
tullrestitution kräfves, har exportören att utfärda enahanda
angifningsinlagor, som förekomma vid utförsel till utlandet.
Inlagorna bokföras på uppbördskontoret i frihamnen, hvar -

a) Trafiken
till frihamnen
landvägen.

DANMARK: Köpenhamns fkihamn.

efter varorna, som skola ingå genom en bestämd port samt
uppvisas för der posterad tullbevakning, afföras till tullkammaren
för att der undersökas. Äfven utom tjenstgöringstiden
mottagas sådana varor, som, efter att hafva förut undergått undersökning,
ankomma under tullförsegling, så att bevakningspersonalen
vid ingången endast har att efterse att förseglingen är
obruten samt att kollyslag och märken äro öfverensstämmande
med inlagan. I detta fall bokföras inlagorna i det
uppbördskontor, der godset undersökts, och blifva dit återsända,
sedan de attesterats af tullbevakningen i frihamnen.

För varor, som utföras till frihamnen från Toldbodens
transitupplag, det allmänna frilagret eller frilagret för spirituösa,
utställes vanlig angifningsinlaga, som bokföres å Toldbodens
hamnuppbördskontor eller frilagrets uppbördskontor. Varorna
föras antingen plomberade eller under bevakning till frihamnen
och uppvisas för vakten vid ingångsporten, hvarefter denne
på angifningsinlagan attesterar införseln och inlagan af tullbevakningen
återsändes till det kontor, der den bokförts. Sker
införseln med jernväg, skall vagnen antingen föras under tullbevakning
eller plomberas. I förra fallet afgifver den åtföljande
tjenstemannen attest, att vagnen behörigen inkommit i
frihamnen; i senare fallet åter skall tullbevakningen i frihamnen,
efter undersökning om förseglingen är obruten, bryta
denna, hvarom attest afgifves på angifningsinlagan. Al

Beträffande varor, som utföras från privat transitupplag i
Köpenhamn till frihamnen, bokföres angifningsinlagan på det
hamnuppbördskontor, inom hvars distrikt upplaget är beläget.
Varorna afgå om möjligt under tullförsegling och förevisas för
tullbevakningen vid ingångsporten. Införseln attesteras på inlagan,
hvarefter denna återsändes till vederbörande uppbördskontor.

Inhemska samt införtullade utländska varor, för hvilka
tullrestitution ej kräfves, böra vara åtföljda af inlagor, deri
varornas mängd och beskaffenhet angifvas. Inlagorna ■ aflemnas
till bevakningen vid ingångsporten, som samma dag

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

öfverlemnar dem, försedda med attest om införseln, till uppbördskontor!,
der de summariskt bokföras.

För omlastningsgods, som införes från fartyg vid Toldboden
eller i hamnen, registreras angifningsinlagan vid det
hamnuppbördskontor, der fartyget inklarerat. Bevakningen
vid ingångsporten attesterar den riktiga införseln, hvarefter
inlagan återställes till det kontor, der den blifvit bokförd.

Transit- och kreditupplagsvaror samt varor, för hvilka
tullrestitution kan medgifvas, böra vid utförsel till frihamnen från
annan tullplats än Köpenhamn, på afgångsorten behandlas på
samma sätt, som vore de afsedda att utföras till utländsk ort.
Tullförpassningen bokföres på frihamnens uppbördskontor,
hvilket till afgångsorten afsänder attest om ankomsten. Så
vida varorna icke afgått under tullförsegling, men med undersökt
innehåll, afföras de till närmare undersökning i frihamnens
tullkammare.

Hvad angår farten sjöledes till frihamnen, föreskrifves att
alla fartyg, som komma direkt från utrikes ort med bestämmelse
till frihamnen, i regel kunna ingå i hamnen utan att
anmälas för tullbevakningen.

Har å fartyget, innan det ankommit, tullbetjent gått om
bord samt der verkstält undersökning eller tullförsegling, skall
skepparen före inseglingen till tullvakten vid inloppet aflemna
attest om undersökningen eller tullförseglingen, som derefter
efterses och borttages.

Gifvetvis kunna fartyg icke ingå i frihamnen från utrikes
ort, utan att de fordringar, som äro föreskrifna till förekommande
af smittosamma sjukdomars införande i riket, förut
blifvit uppfylda.

Beträffande fartyg, som ankomma från inrikes ort, gäller,
så vidt först angår Köpenhamns tulldistrikt, att angifniugsinlagor
rörande kreditupplagsgods, restitutionsberättigadt gods,
varor från frilager, Toldboden eller privat transitupplag samt
omlastningsgods bokföras å det hamnuppbördskontor, inom
hvars distrikt lastningen skett, dock att angifningsinlagor för

6) Trafiken
till frihamnen
sjövägen.

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

varor från frilager derjemte bokföras å frilagrets uppbördskontor.
Kreditupplagsgods och restitutionsberättigadt gods undersökas
och, der så erfordras, plomberas eller förseglas i regel
af tullbevakningen i lastningsdistriktet. Öfriga ofvannämnda
varor föras, efter att hafva undergått den för hvarje särskildt
slag föreskrifna förberedande behandling, under försegling eller
bevakning till inlastningsstället. Sedan den vid inlastningen
vakthafvande tullbetjenten på inlagan tecknat intyg, att deri
omnämnda varor blifvit inlastade, aflemnas inlagan till uppbördskontoret
på inlastningsstället, hvarest för fartyget utfärdas
generalangifningsinlaga och förpassning. Vid infarten i frihamnen
skall sistnämnda handling uppvisas för tullbevakningen, som, efter
att hafva försett den med intyg, att fartyget ingått, öfversänder
förpassningen till den tullstation, som den utfärdat.

I regel afgå fartyg med ofvannämnda varor till frihamnen
endast under försegling eller bevakning. Dock må tullmyndigheten
i afgångsdistriktet medgifva afvikelse från regeln,
när sådant synes utan betänklighet kunna ske. Angifningsinlagorna
rörande inlastningen medfölja då i försegladt konvolut,
och skall vid lossning i frihamnen tullbevakningen förvissa
sig om lastens öfverensstämmelse med handlingarna. Sedan
dessa attesterats, återsändas de till den expedition, der de bokförts.

När inhemska samt införtullade utländska varor, för hvilka
ingen restitution kräfves, skola från ort i Köpenhamns tulldistrikt
sjöledes utföras till frihamnen, böra aflastarne upprätta
inlagor derom med uppgift om de utförda varornas beskaffenhet
och mängd. Dessa inlagor bokföras i det hamnuppbördskontor,
inom hvars distrikt inlastningen försiggår, hvarefter
generalangifningsinlaga och tullförpassning utfärdas på sätt
förut är nämndt. Åro varor af sist nämnda slag sammanblandade
med transit-, kreditupplags- och restitutionsberättigade
varor, behandlas samtliga varorna efter de för dessa senare
gällande bestämmelser.

Fartyg, hvilka från andra orter inom landet än Köpen-v

DANMARK: Köpenhamns frihamn

hamn skola afgå till frihamnen, behandlas på afgångsorten på
samma sätt som vore de destinerade till utrikes ort, hvadan fartygen
skola medföra specificerad tullförpassning öfver samtliga
medförda varor. Ifrågavarande fartyg böra, om möjligt, då
de medföra andra varor än inhemska samt utländska, förtullade,
förses med tullförsegling. Tullförpassningen aflemnas till
tullbevakningen vid inloppet, hvilken undersöker förseglingen
och bryter befintlig sådan, hvarom intyg afgifves på förpassningen.
Ankommer fartyg utan försegling, förfares dermed
på sätt är stadgadt i fråga om sjötrafiken från Köpenhamns
tulldistrikt till frihamnen.

■ i Härefter meddelas i reglementet föreskrifter rörande tra fiken

från frihamnen landvägen. Genom två af frihamnens por- nen landtar
skall dygnet om vara fri passage for personer, som lemna
frihamnen. Resgods, begagnade verktyg eller gångkläder
m. m., som medföras af de utgående, kunna efter muntlig anmälan
af desse blifva föremål för undersökning och behandling
af den vid dessa portar anstälda tullbevakning, hvilken
derjemte beräknar och utkräfver dels tullen för de tullpligtiga
föremål, som till äfventyrs befinnas bland varorna, dels också
varuafgift samt, eventuel, arbetspenningar. Vid den ena af
dessa portar kan dock tullklarering ega rum endast i det fall
att den tull, som skall erläggas, icke öfverstiger 10 kronor.

Deremot får handelsgods i egentlig mening, äfven om det
är tullfritt, endast på nedan beskrifna sätt föras från frihamnen.

1 afseende å varor, som angifvas till tullbehandling eller
till kreditupplag, bokföras angifningsinlagorna å uppbördskontor
inom frihamnen eller på kassakontoret för kreditupplag,
hvarefter varorna i regel föras till undersökning af tullväsendet.
När tullbehandlingen är afslutad, öfverlemnas förtullningsinlagorna
till uppbördskontoret, der afgifterna uträknas och
uppbäras. Kreditupplagsinlagorna öfverlemnas till nämnda
kassakontor. Förr än enligt attest från detta kontor varorna
tillskrifvits vederbörandes tullräkning och varuafgiften, derest
dess utkräfvande åligger tullverket, blifvit erlagd, kunna va -

DANMARK : KÖPENHAMNS FRIHAMN.

Torna icke föras från frihamnen. Alla dessa varor få i regel
icke föras från frihamnen utan att vara emballerade och försedda
med märke. Tullqvittot eller upplagsbeviset skall innehålla
uppgift om emballagets beskaffenhet och märket.

Inlaga angående varor, som uppläggas på Toldbodens
transitupplag, skall bokföras å Toldbodens hamnuppbördskontor
och derefter aflernnas till packhusförvaltningen för att införas
i dennas räkenskaper; och skall deri meddelas nöjaktig
uppgift om ifrågavarande kollys slag, märke och nummer,
mottagarens namn äfvensom, derest varorna äro eldfarliga,
upplysning derom. I frihamnen inlastas godset i jernvägsvagn
eller på annan vagn utan någon tillsyn från tullverkets sida, som
härvidlag endast sörjer för att godset vederbörligen inkommer
på Toldboden, för hvilket ändamål bevakning eller tullförsegling
användas.

Skola varor uppläggas på privat transitupplag, bokföres
inlagan å det hamnuppbördskontor, inom hvars distrikt upplaget
är beläget. Efter aflemnande af den sålunda bokförda inlagan
undersökas varorna vid frihamnens tullkammare, tullafgiften
debiteras och godset afgår under försegling eller bevakning
till uppläggningsstället. Den af frihamnens tullbevakning
attesterade inlagan påtecknas af tullbevakningen på upplägfgningsstället
och aflernnas till hamnuppbördskontoret.

Varor, som skola uppläggas å frilagret, afgå enligt å frilagrets
uppbördskontor bokförd angifning om uppläggningen,
eventuel under bevakning eller försegling, till Toldboden.

Då varor utan föregående undersökning och tullbehandling
skola försändas till annan inrikes ort än Köpenhamn, registreras
angifningsinlagorna i frihamnens uppbördskontor, som äfven
utfärdar tullförpassning och till hvilket ankomstbevis insändes.

I öfrigt tillämpas å dessa försändelser från frihamnen samma
bestämmelser, som gälla för landväga forsling derifrån af
oförtulladt gods.

_ Beträffande varor, som försändas till utrikes ort, bokföres
angifningsmlaga, då varorna afgå i jernvägsvagn, på fri -

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

hamnens uppbördskontor. Kan godset dervid sändas i plomberad
jernvägsvagn eller under tullbevakning, behöfver endast
uppgift om kollys stycketal angifvas, och skall tullbevakningen
i frihamnen om möjligt kontrollera att stycketalet öfverensstämmer
med inlagan. Dock kan sådan kontroll bortfalla
för icke emballerade varor, såsom jern i stänger eller bundtar,
plåt o. s. v. Sändes godset ej i plomberad jernvägsvagn eller
under bevakning, bör inlagan innehålla upplysning om emballagens
art, märken och vigt; hvarjemte hvarje särskildt kolly skall
plomberas. Uppbördskontoret utfärdar tullförpassning och mottager
ankomstbevis från sista danska tullplatsen.

Skall godset afgå för inlastning i något af hamndistrikten,
bokföras inlagorna å det hamnuppbördskontor, inom hvars
distrikt inlastningen försiggår. Inlagan skall innehålla uppgift
om kollys art, antal, märken och vigt. Godset afgår under
bevakning eller försegling och jemföres vid utförselsporten
med den åtföljande angifningsinlagan, hvilken sedermera af tullbevakningen
på inlastningsstället aflemnas till hamnuppbördskontoret.

Angifningsinlagor rörande varor, som försändas med posten,
registreras å frihamnens uppbördskontor, som äfven utfärdar
förpassning derå och mottager postverkets bevis om utförseln.

Den arbetskraft, som erfordras för varornas tullbehandling
vid utförande från frihamnen på ofvannämnda sätt, lemnas af
frihamnsbolaget eller eventuel! af vederbörande sjelfva. Då
private arbetare användas, attesteras detta af tullbevakningen
på angifningsinlagan.

Tullinspektören vid frihamnen eger befogenhet att, i vissa
afseenden och under förutsättning att tullverkets säkerhet
icke sättes på spel, medgifva mindre afvikelser från stadgandena
om ifrågavarande trafik från frihamnen.

För sjötrafiken från frihamnen stadgas, att skeppare å fartyg,
båtar och pråmar, som utgå från frihamnen, äro skyldiga att utan
särskild anfordran anmäla sig hos tullbevakningen vid utloppet
och att stanna, då de prejas af tullbevakningen å det utanför fri -

d) Trafiken
från frihamnen
sjöledes.

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

hamnen stationerade ångfartyget. Då fartyget stannat, begifver
sigen tulltjensteman med biträde så fortsom möjligt ombord
å fartyget, hvars lastningshandlingar uppvisas. Skall fartyget
afgå direkt till utrikes ort, afgår fartyget utan någon undersökning
eller behandling från frihamnsbevakningens sida. År
fartyget bestämdt till annan inrikes ort än Köpenhamn eller
till utlandet via sådan ort, har befälhafvare!! att å den så kallade
inqvireringsreversen göra anteckning om bestämmelseorten,
hvilka varor fartyget innehar utanför det egentliga lastrummet,
de olika tillgångarna till lasten och de rum, deri
varor kunna instufvas. Sedan denna förklaring blifvit afgifven,
skrides till undersökning af fartyget. Tillgångarna till lastrummet
förseglas, och varor utanför lastrummet identifieras
så vidt möjligt. Om allt, som från tullbevakningens sida blifvit
åtgjordt, lemnas upplysning i inqvireringsreversen, som utfärdas
i två exemplar, hvaraf det ena anförtros åt befälhafvaren
för att aflemnas på bestämmelseorten och det andra med posten
tillsändes tullförvaltningen derstädes. Kan tullförsegling icke
användas eller pröfvas sådan icke lämpligen böra ske, afgör
tullförvaltningen i frihamnen, huruvida fartyget skall afgå under
tullbevakning. Arfvode och reseersättning åt medföljande
tullbetjent bestridas af tullverket. Dock åligga dessa kostnader
skepparen, om tullförsegling kunnat ske, men skepparen föredragit
tullbevakning. Hufvudsakligen enahanda bestämmelser
gälla äfven beträffande fartyg, båtar och pråmar, som afgå till
Köpenhamns tullplats. I regel Eklärera dessa farkoster vid
Toldbodens hamnuppbördskontor. V ;■

Den i det föregående om förmälda undersökning af utgående
fartyg kan ega rum äfven under det att fartyget är förtöjdt
vid frihamnens kaj; men fartyget skall då ofördröjligen
lemna frihamnen, sedan undersökningen är verkstäld.

Vid öfverträdelser af föreskrifterna beträffande trafiken
till och från frihamnen tillämpas de i tullagstiftningen eljest
gällande straffbestämmelser. Föreskrifter om räkenskapsfö -

DANMARK: Köpenhamns frihamn.

ringen med anledning af frihamnen äro meddelade af vederbörande
departement inom finansministeriet.

I afseende å de afgifter af sjöfarten, som skola erläggas
inom frihamnen, gälla ofvan omförmälda kungörelse af den frihamnen.
30 oktober 1894 samt, vidkommande bolverkspenningar, särskilda
cirkulär.

Enligt sagda kungörelse skall, i stället för hamnafgiften
för inkommande fartyg i utrikes fart, till bamnkassan i Köpenhamn
erläggas en varuafgift, som beräknas efter 30 öre
för registerton och utkräfves af alla varor, som från frihamnen
införas i tullområdet, utan hänsyn till det sätt, hvarpå de inkommit
i frihamnen. Likväl kunna varor, som enligt attest af tullbevakningen
icke inkommit till Köpenhamn sjövägen från utlandet,
befrias från nämnda afgift efter pröfning af vederbörande
tulltjensteman vid frihamnen.

Samma afgift erlägges äfven för alla varor, som sjövägen
införas till Köpenhamns tullhamn från utlandet eller landvägen
genom den slutna förbindelsevägen införas från frihamnen; dock
att från afgiften fritagas de varor, som äro upplagda under
tullverkets kontroll och som inom 30 dagar efter uppläggningen
åter utföras sjövägen till utlandet vare sig direkt eller öfver
annan inrikes plats, utan att någon lossning der eger rum.

Befriade från afgift äro varor, befordrade med posten,
resvagnar och resgods, som af resande medföras, klädespersedlar,
verktyg o. s. v., mindre qvantiteter af sådana varor
som vaxduk, porslin och dylikt, hvilket medföres af manskapet
på fartyg i frihamnen eller tullhamnen, skeppsproviant och
skeppsförnödenheter, som direkt införas från fartygen, samt
mindre varupartier, som besättningar på örlogsfartyg medföra
till eget bruk.

Vid kungörelsen är fogad en särskild tariff, upptagande
specifika afgiftssatser för vissa varuslag äfvensom afgiftsberäkning
för icke tarifferade varor, transitgods med okändt innehåll
samt varor, hvilka, ehuru hänförliga under olika rubriker
i tariffen, äro packade i samma omslag.

DANMARK: köpenhamns frihamn.

Afgiftsberäkningen har skett så, att en viss vigt- och
rymdqvantitet af varan ansetts motsvara en registerton enligt
gällande stufningsregler, hvarefter för viss i tariffen uppförd
afgiftsenhet uträknats en afgiftssats med ledning af den bestämda
tonafgiften.

Bruttovigten lägges till grund för beräkning af afgift
efter vigt.

I fråga om bolverkspenningarna har under den 12 oktober
1894 af ministeriet för allmänna arbeten föreskrifvits, att fartyg?
som under uppehåll i Köpenhamns hamn äro förtöjda inom
frihamnen eller vid inlandskajen vid södra frihamnsbassängens
östra hamnpir eller på båda dessa ställen, erlägga bolverkspenningar
efter bestufning af lossade och lastade varor,
dock att bolverkspenningar icke skola erläggas för mer än
fartygets afgiftspligtiga drägtighet. Detsamma gäller äfven
för fartyg, som angöra Toldboden.

Har fartyg i Köpenhamns hamn varit förtöjdt både inom
och utom frihamnens område, delas bolverkspenningarna mellan
frihamnsbolaget och hamnväsendet i förhållande till den
qvantitet varor, som lossats och lastats i frihamnen och i öfriga
delar af hamnen.

B ör ångfartyg, som efter särskild öfverenskommelse med
hamnväsendet fått sig anvisad fast anläggningsplats, betalas
icke ytterligare bolverkspenningar, om fartyget lägger till vid
frihamnens kaj.

Tyskland.

Det tyska tullområdet, för hvilket en gemensam allmän tulllagstiftning
är gällande, omfattar tyska riket. Härifrån undantages
likväl den del af Hamburg, som utgör frihamn och hvilken
betraktas såsom belägen fullständigt utanför den tyska
tullgränsen. För sjöfarten och varuförseln erbjuder denna
frihamn, om hvilken nedan skall vidare förmälas, helt naturligt
de största lättnader. Men äfven inom rikstullområdet
hafva vissa lättnader från tvånget af tullens förskotterande
medgifvits i form af tullupplag, dit varor kunna intagas oförtullade
och utan att undergå förtullning förr, än de uttagas till
förbrukning inom tullområdet.

De allmänna konstitutiva bestämmelserna för dessa upplag
äro meddelade i kap. XIII af tyska tullförbundets tilltag,
Vereins-Zollgesetz af den 1 juli 1869, och närmare föreskrifter
för upplagen finnas inom de i lagen utstakade gränser lemnade
i särskilda reglementen (Regulativ).

För rikstullupplagen, Indika betecknas med det gemensamma
namnet Niederlagen, finnas tre olika former:

a) Statsnederlag (öffentliche Niederlagen),

b) Privatlager och

c) Löpande konti.

Innan närmare redogöres för dessa upplag, är emellertid
angeläget att förutskicka några korta antydningar angående de
allmänna föreskrifter, som enligt tullagen gälla vid införsel
af varor till rikstullområdet. Införsel får ske endast å tull -

S/a <7 af iuIlupplag.

Allmänna
bestämmelser
i tullagen.

TYSKLAND: allmänna bestämmelser.

vägarne, hvarmed förstås alla jernvägar, lands- eller vattenvägar,
som öfvergå eller börja vid gränsen och förmedla en mera betydande
samfärdsel med utlandet, samt alla, icke uttryckligt
undantagna hamnar vid hafvet.

Hvarje ankommande varumängd angifves. Angifningsinlagan
(die Deklaration) är allmän eller särskild. Den allmänna
afgifves vid införsel af varor sjövägen eller med jernväg och
skall innehålla uppgift å fartygets namn och nummer eller
vagnarnes antal, mottagarnes namn och hemort, antalet kolly,
beskaffenheten af deras emballage, derå anbragta märken och
den allmänna beteckningen af varuslaget samt, vid införsel med
jernväg, godsets bruttovigt. I den särskilda angifningsinlagan,
som i regel erfordras, då varorna angifvas till vidare bestämmelse,
skall jemväl lemnas uppgift å varumängd och varuslag,
vid varor i omslag särskild! för hvarje kolly, enligt den beteckning
och rubrik, som användes i tulltariffen, samt å den vidare
bestämmelse, som önskas gifven åt varorna, det vill säga, huruvida
de skola förtullas, klareras, förpassas eller uppläggas på
tullupplag och i så fall hvilket slag deraf. Åro varor med
olika tullsatser packade i ett och samma kolly, skall myckenheten
af hvarje vuruslag angifvas efter nettovigten. Angifningsinlagan
aflemna^ af den, som besörjer varornas transport,
dock kan den särskilda angifningen i stället ske af varumottagaren
med angifvande af varornas vidare bestämmelse. Då
varor skola klareras eller förtullas, fordras enkel inlaga, men
då de skola under tullbevakning förpassas till annan ort, afgifves
inlagan tvefaldt.

Vid tullbehandlingen sker undersökning (Revision) af godset.
Tullundersökningen är äfven den antingen allmän eller särskild.
Den allmänna afser att utröna antalet medförda kolly, märken derå,
omslagens beskaffenhet samt kollys bruttovigt. Härför öppnas
icke omslagen. Vid den särskilda tullundersökningen öppnas
deremot hvarje kolly för utrönande af slag och mängd af deri
inneslutna varor. Varorna vägas dervid brutto med omslagen
eller netto med afdrag af omslagens vigt. När det ena eller

TYSKLAND: statsnederlag.

andra eger rum är bestämdt i tulltariffen. Sker förtullning
efter nettovigt, beror det, utom beträffande flytande varor, på
varuegaren, om han vill vid godsets förtullning gälda tara enligt
tariffen eller låta väga godset eller omslaget netto för att
utröna den verkliga nettovigten. Den särskilda tullundersökningen
eger alltid rum, då varorna skola för afsättning inom
landet förtullas eller klareras (in den freien Verkehr treten).

Vid transitförsändning eller forsling af oförtullade varor
åsättes hvarje kolly tullförsegling. Sker transport i hel jernvägsvagn
eller i helt skeppsrum, kan vagnen eller skeppsrummet
i stället förseglas.

Återgår man nu till det föreliggande ämnet, efter att hafva
kastat denna flyktiga blick på de allmänna bestämmelserna i tulllagen,
äro först statsnederlag en att omförmäla. Dessa äro enligt
tullagen under offentlig tillsyn stående och i regel staten
tillhöriga institutioner, som, i ändamål att främja såväl transithandeln
som omsättningen inom landet, kunna på de vigtigare
handelsplatserna inom rikstullområdet äfvensom vid hufvudtullkamrarna
vid gränsen, der behof deraf visar sig, inrättas
för uppläggning af oförtullade varor, till dess desamma angifvas
till vidare bestämmelse.

Å orter, der staten icke eger några byggnader, som kunna
användas till dessa nederlag, eller der befintliga sådana byggnader
icke erbjuda tillräckligt utrymme, åligger det köpmännen
å de särskilda orterna eller kommunerna, som önska anläggning
af nederlag eller utvidgning af redan befintligt sådant,
att ställa nödigt utrymme, som erbjuder säkerhet för tullverket,
till statens förfogande.

Statsnederlagen äro:

1) allmänna nederlag,

2) inskränkta nederlag eller

3) fria nederlag (Freiläger, frilager).

De allmänna bestämmelserna angående dessa nederlag
innefattas i §§ 98—107 tullagen. Närmare föreskrifter om
ordningen för nederlagens nyttjande samt bestämmelser om

A) Statsnederlag.

TYSKLAND: allmänna nederlag.

1. Allmänna
nederlag.

hvad särskildt är att iakttaga vid varors in- eller uttagning
meddelas i reglementena. För de allmänna och inskränkta
nederlagen gäller härom det af förbundsrådet den 5 juli 1888
antagna nederlagsreglementet (Niederlage-Regulcitiv).

Hvad då först angår de allmänna nederlagen kunna derför
afses afstängda packhusområden, skjul, magasin eller skeppsdockor
(Freihäfen).

Enligt nederlagsreglementet kunna i regeln endast personer,
bosatta å den ort, der nederlaget finnes upprättadt, begagna
sig deraf. Vilja utom orten boende personer nyttja detsamma,
skola de hafva ett derstädes bosatt ombud. Dock eger
den, som besörjt varornas transport, äfven om han ej är å
orten bosatt, angifva varorna till nederlag, så framt den, till
hvilken varorna äro ämnade, ej kan anträffas eller vägrar mottaga
dessa. I dessa fall kunna äfven varorna på tullförvaltningens
föranstaltande angifvas af en speditör.

En hvar, som lemnar nederlaget, skall anmäla sig hos
tulltjensteman, och kan denne låta anställa kroppsvisitation å
den utgående.

Nederlagsrätt njutes i regel endast för sådana tullpligtiga
varor, för hvilka tull ej erlagts och hvilka icke genom nederlagsreglementet
uteslutits från rätt till uppläggning å nederlag.
Denna bestämmelse utgör dock ej hinder för att på nederlag
intaga inhemska samt förtullade och tullfria utländska varor
(Gegenstände des freien Verkehrs), men dessa antaga dermed
egenskapen af oförtulladt utländskt gods. Undantagsvis kunna
dock med vederbörandes tillåtelse inhemska samt förtullade och
tullfria utländska varor, äfven med bibehållande af denna sin
egenskap, uppläggas å nederlag, så vida nemligen expeditionsoch
lagerrum för tullpligtigt gods kunna på betryggande
sätt skiljas från motsvarande rum för det tullfria godset. Varor,
som intagits å nederlag med tillgodonjutande af restitution
af tull eller skatt, kunna endast mot erläggande af vederbörlig
införseltull åter derifrån uttagas till afsättning inom
landet (in den freien Verkehr).

TYSKLAND: allmänna nederlag.

Varor, hvilkas uppläggande kan medföra skada för nederlaget,
mottagas icke. Sådana äro till exempel varor, som
förorsaka stank, äro sjelfantändliga eller explosiva eller eljest
kunna skada i närheten upplagda varor, äfvensom sådana varor,
som pläga fort öfvergå till förruttnelse.

Varor, som förvaras i omslag, intagas ej å nederlag, så vida
omslagen icke äro i fullgodt skick. Tullförvaltningen bestämmer
huruvida varor, antingen på grund af egarens begäran eller
emedan deras förvaring i slutet rum kan medföra skada för dessa
eller för andra nederlagsvaror, få uppläggas under bar himmel.

Öfver upplagda varor föres särskildt register.

Skall gods intagas å nederlag, lemnas derom angifningsinlaga
enligt särskildt formulär. I regel skall godset dervid
undergå den så kallade särskilda undersökningen. Dock erfordras
detta icke, om varorna ankommit plomberade eller i jernvägsvagn
eller lastrum, som förseglats, eller ock nederlagshafvaren,
der han är af tullförvaltningen känd såsom vederhäftig,
afgifver förbindelse såväl att gälda tullen efter den högsta tullsats
i tulltariffen, så framt ej vid undersökning bestämmes, att
godset skall efter lägre tullsats förtullas, som ock att underkasta
sig böter, i händelse kolly innehåller varor, som ej må å nederlag
intagas. Godset antecknas i regel till den vigt, som vid
införseln i tullområdet konstaterats. Har jemväl nettovägning
skett, så verkställes anteckning om såväl brutto- som nettovigten.
Då undersökningen är afslutad, föres godset på nederlagshafvarens
bekostnad till den för detsamma anvisade plats.
Hvarje nederlagshafvare får i regel sitt gods upplagdt i en och
samma lokal, så framt varuslaget och utrymmet det medgifver.

Öfver uppläggningen meddelas nederlagsbevis (Niederlageschein),
på grund af hvilka varor kunna, under det de qvarligga
å nederlaget, öfverlåtas från en till annan nederlagshafvare.
Ansökan härom göres hos tullförvaltningen, som i nederlagsregistret
öfverför godset från den förre till den nye

TYSKLAND: allmänna nederlag:

nederlagshafvarens räkning samt afskrifver godset å nederlagsbeviset
eller utfärdar nytt sådant.

Tiden för uppläggningen, får i regel ej öfverskrida fem
år. Undantagsvis kan förlängning medgifvas.

Enligt lagen är icke nederlagsafgift obligatorisk för alla
nederlag, men der sådan skall uppbäras, fastställes den för
hvarje nederlag särskildt till kostnadernas betäckande allt efter
behofvet på platsen. Förvaltas nederlaget för statens räkning,
får afgiften icke öfverstiga ett visst maximibelopp i månaden
per centner, olika för uppläggning af torra och af våta varor.
Lagerafgiften beräknas efter godsets bruttovigt vid uppläggningen
eller vid ompackningen, der sådan skett.

De på nederlag upplagda varorna utgöra pant för oguldna
tullafgifter. Vill nederlagshafvaren eller annan uttaga varorna
för att realisera dem till tullafgifternas täckande, får detta
icke ske, utan att tullafgifterna förut erlagts.

Beträffande nederlags förvaltningens förpligtelser med hänsyn
till de upplagda varorna gäller, att det åligger förvaltningen
att hålla lokalerna i ett för godsets förvarande tjenlig^
skick och hafva dem säkert tillslutna, svara för upprätthållande
af ordningen bland de vid nederlaget sysselsatta personer
samt vidtaga åtgärder till afvändande af eldfara inom
byggnaden och dertill hörande lokaler. För sådan skada å
nederlagsgods, som vållats af någon försumlighet eller under-''
låtenhet, hvilken förvaltningen låtit komma sig till last, bär
förvaltningen ansvaret, dock först om skadan skett sedan godset
enligt utfärdadt bevis behörigen upplagts å nederlaget.
För annan skada å nederlagsgodset eller för skada genom
olyckshändelse svarar icke nederlagsförvaltningen.

Deremot har nederlagshafvaren å sin sida att noga vårda
och tillse godset och, om skada förmärkes, derom varsko
nederlagsförvaltaren. Den förre eger taga plomberadt gods
under sitt eget lås.

Hvad beträffar nederlagshafvarens rätt att öfver nederlagsgodset
förfoga, är det honom enligt nederlagsreglementet

TYSKLAND: allmänna nederlag.

medgifvet att, efter skriftlig anmälan, deraf taga prof. Öppnande
af kolly, profvers uttagning och den nya förseglingens
åsättande ske under uppsigt af tulltjensteman. De uttagna
profven antecknas vid varuposten i nederlagsregistret och förtullas,
då de uppgå till tullpligtig minimivigt.

Det är icke tillåtet att hafva uppackade varor framlagda
till försäljning å nederlaget. Dock må, om varan ej kan bedömas
med förevisande allenast af prof deraf, den kunna upppackas
och tillfälligtvis utbredas till skärskådande.

Vidare är det nederlagshafvaren enligt tullagen tillåtet att,
under uppsigt af tulltjensteman och så vidt lokalerna det medgifva,
ompacka varorna i ändamål att dela, sortera, rengöra eller
skydda dem eller eljest med dem vidtaga med nederlagets
ändamål förenlig behandling. Särskildt är det härvid medgifvet
att för komplettering af upplagda varor intaga inhemskt
samt förtulladt eller tullfritt utländskt gods (Waaren aus dem
freien Verkelig'').

Sedan anmälan om den tillämnade åtgärden gjorts och
tillsyn anordnats, undergår godset den särskilda tullundersökningen,
der sådan ej förut skett. Jemte brutto vigten antecknas,
der delning af kolly skett eller nederlagshafvare eljest det
begär, både det förra och det nya kollyts nettovigt. Uppkommer
vid ompackningen vigtförminskning, så skall, om
densamma uppstår genom sjelfva ompackningen eller förorsakas
af tillfälliga omständigheter eller af intorkande, frätning,
afdunstning, läckage och dylikt, den förlorade vigten afskrifvas
från det tullpligtiga beloppet; i andra fall deremot skall för
den felande qvantiteten erläggas föreskrifven tull. Omslag
eller kärl, som genom ompackning af gods eller våta varors
fyllning i andra kärl blifva tomma, äro vid uttagande från
nederlaget underkastade förtullning, hvilken, derest omslagen
eller kärlen höra till de deri inpackade varornas nettovigt, bör
ega rum efter tullen för varorna, men annars efter den tull,
som gäller för omslagen eller kärlen i och för sig. Hafva om -

TYSKLAND: allmänna nederlag.

slag eller kärl och dylikt för inläggning eller påfyllning blifva
tullfritt införda på nederlaget, förtullas de tömda omslagen
eller kärlen blott i den mån, som deras vigt öfverstiger de
nyas. För öfrigt lemnas särskilda föreskrifter med afseende
å förhållandet med flytande varor, som på nederlaget tappas
från större fat och fastager i mindre kärl eller ledas öfver
från ett kärl till ett annat. Faten vägas brutto, innan varan
uttömmes.

Skall delning ske af varor, för hvilka, förutom taran för
yttre omslaget, afdrag i vigten beviljas för det närmaste emballaget,
och begär nederlagshafvaren ej godsets vågning netto,
så kan till grund för taraberäkningen läggas varornas vigt,
inberäknadt det närmaste emballagets.

Affallsämnen af nederlagsgods äfvensom skämda varor
kunna under tullkontroll åter utföras eller med tullförvaltningens
tillstånd under behörig tillsyn tillintetgöras, hvarom
intyg meddelas och anteckning göres i nederlagsregistret.

Då varor angifvas till uttagning från nederlag för förtullning
eller försändning, sker expeditionen på grund af de
vid intagningen faststälda förhållanden angående godsets mängd
och beskaffenhet.

Skall en af flere kolly bestående varumängd, hvars hela
vigt antecknats, uttagas från nederlaget i mindre partier, sker
expeditionen efter de särskilda kollys vid uttagningen utrönta
vigt.

Vid försändning af nederlagsgods inom tullområdet utrönes
vid afsändningen från nederlaget godsets vigt, hvilken
antecknas å förpassningen.

Har godset under nederlagstiden genom ompackning eller
tillfällig;! omständigheter förlorat i vigt, eller kan det antagas
att den vigtförminskning, som vid godsets angifning till uttagning
från nederlaget befinnes hafva egt rum, uppkommit
genom intorkning, frätning, pulvrisering, fördunstning, vanlig
läckage eller dylikt, lägges godsets vigt vid uttagandet till

TYSKLAND: inskränkta och fria nederlag.

grund vid expeditionen, så vida icke den angifvande begär att
expeditionen skall ske med beräknande af godsets vigt vid
intagningen. Förekommer misstanke, att en del af godset
hemligen bortförts från nederlaget, sker förtullningen alltid
efter uppläggningsvigten. Hafva prof under nederlagstiden
tagits af godset, beräknas deras vigt särskildt i och för förtullningen.
Tull erlägges ej för varor, som tillintetgjorts efter
att hafva på nederlaget förderfvats och blifvit obrukbara.

Hvad härefter angår det andra slaget statsnederlag, de
inskränkta nederlagen, kunna sådana för uppläggning af oförtullade
varor inrättas vid tullkammaren å sådana orter, som
icke äro i åtnjutande af nederlagsrätt, men der behof af nederlag
förefinnes och lämpliga lokaler äro att tillgå. För dessa
nederlag gälla i allt hufvudsakligt samma bestämmelser som
för de allmänna nederlagen, allenast med den skilnad, att nederlagstiden
i regeln är inskränkt till sex månader. I särskilda
fall kan dock en förlängning i tiden undantagsvis beviljas.

Det tredje slaget af statsnederlag äro de fria nederlagen,
frilagren, som må upprättas i vigtigare sjöstäder inom rikstullområdet
i förbindelse med hamn. De behandlas i tullhänseende
såsom utrikes ort och för desamma gälla de särskilda
bestämmelser, som varda derom utfärdade. I tullagen är allenast
den allmänna fordran uppstäld, att det område och de
lokafer, som äro bestämda för varors lastning och lossning
samt uppläggning, skola genom betryggande hägnad afspärras
från angränsande område. °)

Den andra hufvudgruppen af de tyska tullupplagen utgöres
af privatlager eller tullupplag i enskildes lokaler. Härom
innehåller tullagen endast få bestämmelser. Oförtulladt gods,
som skall å privatlager intagas, kan uppläggas antingen under
tullverkets jemte varuegarens lås eller endast under den senares.

År godset bestämdt till afsättning inom landet och upp *)

Enligt hvad av. o. n. generalkonsuln i Hamburg meddelar, är det 3. k. »Freibezirk»
i Bremen hittills det enda exmnplet på detta slag af nederlag.

2. Inskränkta

nederlag.

3. Fria
nederlag.

B. Privatlager.

Gemensamma

bestämmelser.

TYSKLAND: privatlager.

Slag af
privatlager.

lagdt å nederlag blott till säkerhet för derå hyllande debiterad
tull (privat kreditlager), får uppläggningstiden i allmänhet icke
öfverstiga 6 månader eller åtminstone icke sträcka sig utöfver
det kalenderår, hvarunder uppläggningen egt rum.

Aro de upplagda varorna tillika eller uteslutande bestämda
för afsättning till utlandet (privat transitläger), gäller i fråga
om rätt till ompackning, nederlagsförvaltningens åligganden
samt uppläggningstiden detsamma, som är föreskrifvet för allmänna
nederlag. Befinner sig ett privat transitläger icke
tillika under tullverkets lås, är lagerhafvaren ansvarig för erläggandet
af tull för alla på upplaget intagna varor efter deras
vigt vid uppläggningen, så vida han icke i behörig ordning
ådagalägger, att umgälderna blifvit erlagda på annan ort, eller
att varorna utförts.

För öfrigt lemnas af förbundsrådet närmare bestämmelser
angående de varor, för hvilka privatlager beviljas, äfvensom
beträffande vilkoren för sådana upplags inrättande.

I afseende härå gäller det reglemente eller regulativ
för privatlagren, som med den 1 juli 1888 trädt i kraft. Enligt
denna författning äro privatlagren antingen

1) Transitläger, vid hvilket upplagssätt hvarje särskildt
kollys identitet i regeln bibehålies oförändrad och varorna äro
afsedda vare sig för afsättning inom tullområdet eller, tillika
eller uteslutande, för utförsel; eller

2) Delning slag er, der särskilda kollys identitet icke behöfver
bibehållas oförändrad, vare sig varorna äro afsedda
uteslutande för afsättning inom tullområdet eller, derjemte eller
uteslutande, för utförsel; eller

3) Kreditlager, som icke innebär annat än rätt att upplägga
för afsättning inom tullområdet afsedda varor såsom säkerhet
för derpå hvilande debiterad införseltull.

Bestämmelserna för dessa privatlager äro olika allt efter
som lagret står under endast lagerhafvarens eller derjemte äfven
tullverkets lås. Den förres lås skall alltid vara anbragt. Kreditlagren
äro i regel uteslutande under lagerhafvarens lås.

TYSKLAND: privatlager

Särskilda bestämmelser äro meddelade för privatlager af
vissa varuslag, såsom vin, spirituösa, salt, spannmål, ved o. s. v.

Privatlager kunna endast inrättas vid tullplats, der minst
två tulltjenstemän finnas anstälda. Tillstånd till hållande af
sådant upplag sökes hos öfvertullkammaren (Hauptamt) och
kan lemnas näringsidkare, som är skyldig att i stadgad ordning
föra handelsböcker, åtnjuter tullmyndighetens förtroende
och antingen sjelf å orten har sitt hemvist eller har ett lämpligt
ombud der boende. I ansökningen uppgifvas och beskrifvas
de lagerrum, som afses för upplaget, de varuslag, för
hvilka upplaget skall nyttjas in. m., hvarjemte ställes säkerhet
för tullumgälder, beräknad efter varornas tullvärde.

Allt efter rörelsens behof kan privatlager beviljas antingen
för alla varuslag, som enligt gällande föreskrifter kunna tagas
å privatlager, eller endast för vissa af dessa varuslag. Tillståndet
kan när som helst återkallas, i synnerhet om lagerhafvaren
visar sig försumlig vid gäldande af tull eller tvifvel
yppas om hans vederhäftighet.

Lagerrummen skola vara så beskaffade, att godset kan
derstädes förvaras åtskildt från andra varor. År upplaget tilllika
under tullverkets lås, skall det dessutom vara så fullständigt
afspärradt, att, utan att tullens lås borttages eller lagerrummets
omhägnad på ett lätt i ögonen fallande sätt skadas,
varor ej kunna föras till eller från lagerrummet. Lagerhafvaren
har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i afseende
å en betryggande anordning af lagerrummen, som af tullförvaltningen
fordras. Tullens lås utgöras af särskilda patenteller
konstlås, anskaffade på lagerhafvarens bekostnad.

Lagerhafvaren ansvarar för erläggandet af belöpande tullafgifter
för det upplagda godset. Vid kreditlager beräknas
dessa afgifter efter den vigt, som vid godsets uppläggande
blifvit utrönt, och utan afdrag för den vigtförminskning, som
under tiden kan hafva inträffat. Detsamma gäller för de transitoch
delningslager, hvilka endast äro under lagerhafvarens lås,
så vida det icke styrkes, antingen att afgifterna erlagts på

TYSKLAND: privatlager.

annat, ställe eller att varorna exporterats eller öfverförts till
annat upplag för oförtullade varor.

Vid angifning af varor till privatlager gäller i allmänhet
föreskrifterna i nederlagsreglementet, som jemväl tillämpas i
afseende å undersökning af varor, som skola å privatlager intagas.
Såsom allmän regel gäller således, att varorna skola, vid
intagandet undergå den särskilda tullundersökningen enligt tulllagen.
I allmänhet skall tullbehandlingen ske vid tullanstalten,
hvilken ock utöfvar kontroll öfver forslingen af godset till privatlager
under tullens och lagerhafvarens lås. Dock kan expeditionen
tillåtas ega rum å annan plats, i hvilket fall det beror på särskild
pröfning, huruvida Jagerliafvaren härför har att utgifva
ersättning. Då varor skola öfverflyttas från privatlager till
annat privatlager eller statsnederlag å samma ort, lemnar den
angifvande en duplett af uttagningsinlagan, som åtecknas bevis
att godset intagits på det privatlager, dit öfverflyttning
skall ske. För intagning af gods å privatlager kunna bestämmas
vissa minimiqvantiteter.

I afseende å förtullning eller försändning af gods från
transit- eller delningslager under tullverkets jemte lagerhafvarens
lås tillämpas enahanda bestämmelser, som enligt tulllagen
gälla för allmänna och inskränkta statsnederlag.

För hvarje transit- och kreditlager upplägges särskild!
konto i nederlagsregistret hos tullförvaltningen. Öfver delningslager
föres särskildt register.

Varor till- och frånskrifvas, vid transitläger under tullverkets
och lagerhafvarens lås efter bruttovigten, medan nettovigten
endast antecknas, om nettovägning eljest egt rum, och
vid transitläger endast under lagerhafvarens lås samt vid delnings-
och kreditlager efter nettovigten, eller, så vida bruttoförtullning
egt rum, efter bruttovigten, dock att vid sistberörda
transitläger i hvarje fall göres anteckning om bruttovigten. Varor,
som förtullas styckevis, till- och frånskrifvas efter stycketalet.

Å delningslagren göres vid tillskrifningen anteckning
om sådana omslag och inlägg, som inräknas i nettovigten.

TYSKLAND: privatlager.

För emballerade varor, som förtullas brutto, antecknas emballagets
beskaffenhet. Varor, tillhörande samma rubrik i tulltariffen,
hvilka intagas dels med och dels utan inlägg o. d.,
upptagas i skilda poster.

Tullförvaltningen kan när som helst besigtiga lagret.
Lagerhafvaren eller hans ombud skall dervid närvara och gå
tjenstemannen till banda.

Den tid, hvarunder privatlager under tullens och lagerhafvarens
lås skola hållas öppna, bestämmes allt efter för handen
varande behof af tullförvaltningen, som härvid skall i mån af
tillgängliga arbetskrafter gå lagerhaf varen till mötes. För bevakning
under den tid, sådant lager hålles öppet, kan lagerhafvaren
åläggas betala en afgift, som dock ej får öfverskrida
visst maximum.

Upplagstiden är i regel vid transit- och delningslager
fem år och vid kreditlager sex månader. Undantagsvis kan
denna tid efter särskildt medgifvande förlängas.

Rätten att hafva privatlager upphör genom innehafvarens
förklaring att han afstår från upplaget, genom öfverlåtelse af
den affär, för hvilken upplaget beviljats, genom innehafvarens
död eller konkurs, i hvilket fall dock lagerrätten kan öfvergå
på en efterföljande innehafvare af affären eller på den ursprunglige
innehafvarens arfvingar eller konkursmassa, genom
utlöpande af den tid, för hvilken upplaget beviljats, eller ock
genom tillståndets återkallande.

Då ett privatlager upphör, skall i regel hela lagret ofördröjligen
förtullas, eller ock skola, i fråga om transit- och
delningsupplag, varorna inom viss tid hafva expedierats antingen
till utlandet eller till annat upplag på samma ställe.

Hvad beträffar de särskilda slagen af privatlager, så gälla
för transitläger under tullens och lagerhafvarens lås i allmänhet
bestämmelserna i nederlagsreglementet.

Dessa transitläger kunna ock enligt sagda reglemente
inrymmas i derför afskeda delar af statsnederlagen. Neder -

1. Transitläger: a)

under tullverkets
lås.

b) utan tullverkets
lås.

78 TYSKLAND: privatlager, transitläger.

lagshafvaren åligger det då att ombesörja lokalernas inrättande
och underhåll.

Utan att upplaget derigenom förlorar sin egenskap af
transitläger, kan för särskilda varuslag eller qvantiteter beviljas
undantag från regeln att hvarje kolly skall bibehållas
oförändradt, och i följd deraf behandling, ompackning och delning
af upplagda varor ega rum likasom på ett delningslager
under tulluppsigt.

Transitläger under lagerhafvarens lås allena beviljas för
varor, som icke draga högre tull än 3 Reichsmark för 100 kg.,
äfvensom för vissa andra, hvilka äro underkastade högre tull.
Bland dessa sistnämnda varor märkas sydfrukter, specerier,
ris, kaffe, the och kakao samt fotogén och andra mineraloljor.
Undantagsvis kan upplag beviljas äfven för andra varor med
en tullsats af högst 6 Reichsmark för 100 kg., i fall omsättningen
så fordrar och inga betänkligheter förekomma med
hänsyn till tullafgifternas utfående.

På detta upplag kunna varorna ompackas, delas och bearbetas
för sortering, rengöring, bevarande och dylikt. Äfven
en mera vidt gående behandling af varorna tillätes, blott dessa
icke derigenom undergå sådan förändring, att de falla under en
annan rubrik i tulltariffen. Dock kunna undantag härifrån medgifvas.
Vill lagerhafvaren verkställa sådan ompackning eller
bearbetning af godset, att kolly förändras till antal, beskaffenhet
och benämning eller vigt, skall anmälan göras en dag
förut, på det behörig tillsyn må kunna anordnas. På särskild
ansökan kan, utan att hela upplaget derigenom förlorar egenskapen.
af transitläger, för vissa bestämda varuslag och myckenheter
medgifvas den afvikelse från den för upplaget gällande
regeln om bevarande af särskilda kollys identitet, att de
upplagda varorna undergå behandling, ompackning eller delning
på lika sätt som i ett delningslager.

Det är tillåtet att, under vilkor att godsets identitet på
tjenlig! sätt tryggas, uttaga upplagda varor för bearbetning,
fullbordande eller reparation utom lagerrummen, utan att va -

TYSKLAND: privatlager, delningslager. 79

rorna derför utgå till förtullning. Godset skall likväl afskrifvas,
för att efter undergången behandling åter tillskrifvas.

Då gods skall från ifrågavarande transitläger uttagas för
nyss nämnda ändamål eller ock direkt utföras, förpassas eller
öfverflyttas till upplag å annan ort, sker i regel särskild tullundersökning.

För uttagningen kan visst minimiqvantum bestämmas.

Två gånger om året i början af januari och juli månader
verkställes afräkning med lagerhafvaren, hvarefter upplupna
tullumgälder för föregående halfår erläggas.

Hvad angår delningslager under tullens jemte lagerhafvarens
lås, gälla äfven derför i allmänhet bestämmelserna i nederlagsreglementet.

Vid de tider, då delningslagret hålles öppet, står tillträdet
dertill under tullens uppsigt. Tulltjenstemännen ega dock när
som helst tillträde till upplaget, äfvensom behörighet att anställa
besigtning af detsamma.

När upplaget hålles öppet, eger innehafvaren rätt att utan
särskild anmälan behandla, ompacka och dela varorna. Omslag
och inlägg, som vid varornas uppläggande beräknats såsom
ingående i dessas nettovigt, anses såsom tullpligtigt gods
och förtullas efter samma rubrik som sjelfva varorna. Varor,
som skola bruttoförtullas och hvilka inpackade uppläggas på
upplaget, böra vid ompackning, der ej för något fall medgifves
undantag, inläggas i omslag af samma beskaffenhet. Genom
behandling å lagret få varorna i regel ej ändras så, att
deras benämning blifver en annan eller de varda hänförliga
till annan rubrik i tulltariffen.

För uttagning af upplagdt gods kan fastställas minimiqvantum.
Vigten vid uttagningen ligger till grund för all expedition.
Varor, som undergått förskämning eller eljest blifvit
obrukbara, slcola, sedan de under behörig tillsyn tillintetgjorts,
tullfritt afskrifvas.

Minst en gång om året undergår delningslagret inventering
af eu högre tulltjensteman, dervid lagerhafvaren lemuar

2. Delningslager:

a) under
tullverkets
läs.

TYSKLAND: privatxager, kremtlager.

b) utan
tullverkets
lås.

3. Kreditlager.

C. Löpande
konti.

redovisning för lagerbehållningen. Delningslager för jern och
mineraloljor behöfva dock ej inventeras mer än hvart annat år.

Efter hvarje inventering bringas lagerhafvarens räkning
genom till- eller frånskrifning af befunna skiljaktigheter i öfverensstämmelse
med lagerbehållningen.

Delningslager utan tullens lås behandlas i allmänhet enligt
samma bestämmelser, som gälla för transitläger utan tullens lås.
De beviljas ock för hufvudsakligen samma varor, som sistnämnda
upplag. I fråga om varornas behandling på upplaget
gäller dock i tillämpliga delar detsamma som för delningslager
under tullens lås.

Beträffande kreditlager, på hvilka varor af alla slag kunna
uppläggas, gäller i fråga om ompackning o. s. v. det samma
som för transitläger utan tullens lås; dock erfordras ingen
föregående anmälan, innan ompackning får ega rum.

Hvad slutligen beträffar löpande konti eller tullräkningar,
är detta upplagssätt att betrakta såsom kreditlager för
den större handeln, ett sätt för denna att erhålla anstånd med
gäldande af debiterad tull. Enligt tullagen innebär detta upplag,
— hvarmed afsigten angifves vara att underlätta afsättning^)
af utländska varor på utrikes ort, således reexporthandeln, — medgifvande
för grosshandlare att taga oförtullade utländska varor
i sin vård, mot inskrifning af desamma i eu löpande räkning,
och under vilkor att de visas blifva återutförda eller ock angifvas
till förtullning.

De närmare vilkoren för inrättande af dessa upplag äfvensom
kontohafvarens skyldigheter äro bestämda i ett särskildt
reglemente (Konten-Regutativ), hvilket den 1 januari 1888
trädde i kraft.

Rätt till löpande konto medgifves blott sådana grosshandelsaffärer,
som äro allmänt kända såsom vederhäftiga och solida,
bedrifva en mera betydande handel med främmande varor på
utlandet, öfver sin rörelse föra vederbörliga handelsböcker,
förete nedan omförmälda bevis derom att årligen en viss minimiqvantitet
varor dels införts i vederbörandes tullräkning,

TYSKLAND: löpande konti.

dels afsatts inom eller utom landet, äfvensom ställa erforderlig
säkerhet. Rättigheten i fråga kan när som helst utan vidare
återkallas.

De varor, som kunna utgöra föremål för ifrågavarande
rättighet, äro: varor af bomull, ull eller eljest djurhår, linne,
siden och halfsiden; kläder; väfnader, öfverdragna med kautschuk
m. m.; korta varor; handskar; hattar af halm o. s. v.;
hemlockläder m. m.; vaxduk; mattor; fodradt pelsverk; finare
varor af mjuk kautschuk samt finare jernvaror. Emellertid kan
löpande konto beviljas äfven för andra varor, så vida behof
deraf påvisas.

Men för att löpande konto skall medgifvas för ofvannämnda
varor, fordras ytterligare, på sätt redan antydts, att bevis företes
derom att årligen en viss qvantitet varor skall hafva dels införts
dels ock blifvit afsatt utom eller inom landet. Den qvantitet, som
sålunda bör årligen från ett bokslut till ett annat hafva införts,
utgör a) för vissa varor af bomull, ull och hår äfvensom
b) för jernvaror 7,500 kg.; c) för tvättkläder, linnevaror
m. m. 6,000 kg.; d) för kautschukvaror 4,000 kg.; e) för sidenoch
halfsidenvaror, kläder och prydnadssaker in. in. 1,500 kg.;
samt f) för öfriga, ej specificerade varor, 10,000 kg. Afsättningen
af de under a) —f) betecknade varor skall hafva för år
omfattat minst: a) 2,000 kg., b) 2,750 kg., c) och d) 1,500
kg., e) 500 kg. samt f) 2,750 kg. För varor, som förtullas
efter stycketalet, beräknas qvantiteten ur värdet på det sätt,
att'' t. ex. fickur, urverk o. d. för 2,400 mark anses motsvara
100 kg.

Inländska exporterade varor, som sedermera återinföras,
hvarvid de i fråga om tullpligtighet äro att anse såsom främmande
varor, få icke uppföras i löpande konto.

Varorna böra i regel vara upplagda i en enda byggnad.
Saknar kontohafvaren emellertid i sina egna byggnader tillräckligt
utrymme, kan godset äfven förvaras i andra lokaler
under varuegarens lås eller i slutna kolly öfverlemnas till
någon speditör.

TYSKLAND: löpande kontx.

De handelsböcker, som af en kontoegare skola föras, böra
utvisa ej mindre alla upplagda varor och tiden för deras införande
samt hvarifrån de äro komna, än äfven afsätta varor
tillika med afnämarens namn och boningsort.

Kontohafvaren är berättigad att öppna, dela och ompacka
de i konto införda varorna. Äfven kan han bearbeta,
reparera och komplettera kontogodset, så vida detta icke derigenom
förändrar art och beskaffenhet. Varor, som skola underkastas
dylik behandling, blifva först afskrifna från vederbörandes
konto, men införas efter behandlingen å nyo deri.

, > • *v>''r''j k f ! lss • i i ‘

jj V
;1 .bi

‘•..•ont!

TYSKLAND: hamburgs frihamn.

Hamburgs frihamn.

X fördraget den 25 maj 1881 om Hamburgs anslutning till
tyska tullförbundet undantogs ett område, som skulle förblifva
en frihamn för staden Hamburg. Denna dess egenskap får
icke utan stadens medgifvande vare sig upphäfvas eller inskränkas.
Inom detta område, som endast utifrån skulle underkastas
tullbevakning, skulle rörelsen med fartyg och gods
vara fullständigt befriad från tulluppsigt. Der skulle större
industriela företag — afsedda särskildt för den stora exportindustrien,
som vill tullfritt bearbeta utländska råvaror — utan
inskränkningar af något slag få komma till stånd. Till bostäder
eller till detaljhandel skulle deremot byggnader inom frihamnen
i regel icke få användas. Derjemte skulle äfven hamnanläggningarna
vid Cuxhaven förblifva utanför tullgränsen.

Den 15 oktober 1888 egde Hamburgs anslutning till tyska
tullförbundet rum, och dermed trädde äfven Hamburgs frihamn
i verksamhet.

För bedrifvande af rörelse inom detta område hade derförinnan
bildats ett aktiebolag, benämndt Hamburger FreihafenLagerhaus-Gesellschaft.
Enligt bolagsordningen har detta bolag
till ändamål att uppföra och bereda inkomst af magasin,
lagerhus, kontor och andra för handel och industri afsedda
lokaler inom frihamnsområdet, äfvensom drifva dermed i sammanhang
stående rörelse i enlighet med den öfverenskommelse,
som den 7 januari 1885 träffades mellan staden Hamburgs
fmansdeputation och Norddeutsclie Bank i samma stad. Enligt
denna öfverenskommelse förband sig banken att åvägabringa
ett aktiebolag för ofvannämnda ändamål med ett kapital af 9

Driften inom
frihamnen.

TYSKLAND: hamburgs frihamn.

millioner mark, mot det att staden till bolaget uthyrde*en areal
af 30,000 qvmtr inom det af&edda frihamns området, försedd
med nödiga kajbyggnader och färdig att bebyggas. Anläggning
och underhåll af gator med dertill hörande trottoarer,
kanaler, gas- och vattenledningar, äfvensom jern vägsspår i gatorna
besörjas af staten Hamburg. Byggnadsplaner och kostnadsberäkningar
skola godkännas af dess senat, hvilken kan fordra
områdets bebyggande enligt faststäld plan. Senaten stadfäster
äfven taxor å afgifterna för varors uppläggning och bearbetning,
äfvensom för uthyrning af lokaler o. s. v. Bolagsstämmans
beslut, som afse höjning af aktiekapitalet, upptagande
af lån mot säkerhet i bolagets egendom, ändring i stadgame
eller bolagets upplösning, skola underställas senatens pröfning.

Behållningen delas mellan aktieegarne och staten efter
proportionen 3 : 5 enligt följande bestämmelser. Till reservfonden,
hvilken skall utgöra högst 10 procent af aktiekapitalet,
afsättas 5 procent, hvarefter aktieegarne erhålla 3V2 procent på
det inbetalda kapitalet. Deruppå tillfaller staten Hamburg, i
hyra för det upplåtna området, Va af det belopp, som utbetalats
till aktieegarne. Af det återstående utgå 2V2 procent i
tantiéme till bolagets styrelse, 10 procent tillfalla staten, hvarefter
öfriga 87Va procent delas på det sätt, att aktieegarne
erhålla IV2 procent ytterligare utdelning å gjorda inbetalningar
och staten Hamburg derefter 5/s af det sålunda till aktieegarne
utbetalda beloppet. Det, som derefter återstår, delas mellan
aktieegarne och staten efter nämnda proportion 3: 5. Den
vinstandel, som utöfver hyresersättningen tillfaller staten, är
afsedd att bilda en fond för inköp af aktier. Ett visst antal
aktier, motsvarande denna fonds tillgångar, utlottas årligen,
och erhåller vederbörande aktieegare i lösen det belopp, som
han inbetalat på aktien, med tillägg af 10 procent af samma
belopp och 4 procent i ränta för löpande räkenskapsår. De
sålunda inköpta aktierna förvaltas af statens fmansdeputation,
och utdelningen å dessa aktier användes till inköps fondens
förstärkning.

TYSKLAND: hamburgs frihamn.

Efter år 1899 kan staten när som helst inlösa alla då i enskildes
ego befintliga aktier mot erläggande af ett pris, som
beräknas till 25 gånger den under de senaste 5 åren i medeltal
erhållna utdelningen, dock ej under 110 procent och ej
öfver 150 procent, med tillägg af 4 procent i ränta för löpande
räkenskapsår.

Beträffande den rörelse, som sagda bolag har att inom
frihamnen bedrifva, gälla särskilda regulativ med tariffer. Enligt
dessa är inom frihamnsområdet all detaljhandel förbjuden.
Såsom detaljhandel anses försäljning eller leverering af varor
i qvantiteter, som ej öfverstiga 50 kg. eller, i fråga om spirituösa,
36 liter. Dock medgifves försäljning äfven af mindre
qvantiteter i vissa fall, nemligen: då varorna af säljaren försändas
till annan ort eller af honom föras till någon af tullexpeditionerna
i Hamburg för att der tullbehandlas; då varorna
enligt skriftlig reqvisition af något rederi äro afsedda för fartygs
utrustning; då varorna försäljas till innehafvare af upplag
inom frihamnsområdet och denne skriftligen intygar, att
de ej äro ämnade att förbrukas inom frihamnen; vid utlemnande
af prof; samt vid vissa offentliga auktioner.

Upplagshafvare och deras personal få till förtäring eller eljest
till personligt bruk inom frihamnen använda blott inhemska eller
behörigen införtullade varor, för hvilka restitution af tull eller
skatt icke ifrågasättes. Särskildt är det förbjudet att inom frihamnsområdet
konsumera oförtullade cigarrer eller cigarretter.
Berörda inskränkning sträcker sig dock icke tillvarors afprofning.

Till personer, som gjort sig skyldiga till smuggling eller
som idkat otillåten detaljhandel, få upplagshafvare inom frihamnen
icke uthyra lokaler. Ej heller få sådana personer användas
till arbete inom frihamnen.

Ställer sig upplagshafvare icke till noggrann efterrättelse
de till förebyggande af smuggling eller eljest meddelade föreskrifter,
gör han sig derigenom förfallen till böter af 500—1000
mark; hvarjemte han kan förlora rätten att begagna frihamnens
upplag och tvingas att utrymma af honom förhyrda lokaler.

TYSKLAND: hamkurgs frihamn.

I lagerrummen få i allmänhet uppläggas alla varor, som
icke medföra eldfara eller äro lielsovådliga. Bolaget eger dessutom
rätt att vägra uppläggning af sådana varor, som ej synas
derför lämpliga. I den s. k. Quai-Speicher A är det vidare
förbjudet att upplägga åtskilliga lättantändliga och andra varor,
såsom vissa väfnads- och spånadsänmen, sprit och spirituösa,
osläckt kalk, stenkol, tobak, té, humle, klöfver- och gräsfrö,
konstgjorda blommor, kork och korkbark. Skulle varor hafva
blifvit upplagda under oriktig benämning, är upplagshafvaren
ansvarig för all skada, som deraf kan uppkomma. .Alla varor,
som skola uppläggas, måste brandförsäkras. Försäkringen
ombesörjes af bolaget för alla varor, som äro upplagda i QuaiSpeicher
A.

Vid anmälan om magasinering af gods, uppgifves försäkringssumman,
brutto vigten och innehållet, hvarjemte, den
behandling, som önskas, skall angifvas.

I regel hvarken vägas eller öppnas de särskilda varupackorna,
men bolaget är berättigadt att när som helst låta
vidtaga sådana åtgärder.

Sedan varorna blifvit i behörig ordning upplagda, utfärdas
enligt faststäldt. formulär ett uppläggningsbevis (Lagerschein,
Warrant), angifvande godsets märke och nummer, antal och
beskaffenhet af särskilda kolly, innehåll enligt upplagshafvarens
uppgift samt bruttovigt. Detta bevis, som är stäldt på
upplagshafvaren eller order och kan genom endossement öfverlåtas,
är bestämmande för rättsförhållandena mellan bolaget
och bevisets rättmätige innehafvare. Den senare kan efter
skriftligen framstäld begäran få godset levereradt mot erläggande
af lagerhyra, försäkringsafgift samt omkostnaderna för
godsets bevarande och leverering. Uttages blott en del af
det upplagda godset, afskrifves denna del på uppläggningsbeviset.

Uppläggningsbeviset kan mot qvitto deponeras hos bolaget,
och erfordras då för varors uttagning endast en af deponenten
utfärdad anvisning, hvilken skall afstämpla^ å bo -

TYSKLAND: hamburgs frihamn.

87 •

lagets kontor och gäller för två söckendagar, afstämplingsdagen
inberäknad.

Bolaget ansvarar för den förlust eller skada, som kan
uppkomma å gods under tiden från uppläggningen till utlemnandet,
så vida icke förlusten eller skadan förorsakats genom
händelser af högre hand eller vållats af godsets egen beskaffenhet.
För riktigheten af meddelade uppgifter rörande
upplagsgodsets art ansvarar bolaget endast i det fall, att godset
blifvit af bolaget undersökt, hvarom uppläggningsbeviset
bör innehålla särskild uppgift.

Tillträde till upplagsrummen medgifves blott innehafvare
af legitimationskort, hvilka erhållas å bolagets kontor. En hvar,
som använder eller besöker upplagen, är skyldig att ställa sig
till efterrättelse de af bolagets funktionärer meddelade anvisningar.

Hyran för upplagdt gods beräknas efter godsets bruttovigt,
vexlande mellan 6 och 30 pfennige för 100 kg., och
utgår med högre belopp ju mera skrymmande godset är.
Den, som hyrt helt rum, får ej deri af andra mottaga gods
för uppläggning på andra vilkor än bolagets taxa för hvarje
fall bestämmer.

De i tullhänseende gällande bestämmelserna innefattas i
ett af senaten den 7 september 1888 utfärdadt Zollabfertigungsregulativ
med deri sedermera gjorda ändringar.

Denna författning innehåller dels allmänna bestämmelser
rörande angifning, undersökning och förtullning af varor, i
hufvudsak öfverensstämmande med de i »Vereinszollgesetz» intagna,
dels ock särskilda stadganden med afseende å trafiken
till och från frihamnen, sjövägen och landvägen.

Fartyg, som under tullsignal sjöledes ankomma till frihamnen,
äro vid öfverskridande af tullgränsen mot frihamnsområdet
befriade från anmälan för tullbevakningspersonalen samt
tullbehandling, så vida de icke undantagsvis föras under bevakning
eller under tullens försegling. I dessa fall undergå fartygen
en tullbehandling, som i regel består deri, att förseg -

TullteknisJca

bestämmelser.

TYSKLAND: hamburgs frihamn.

■ 88

Krig, om sådan förekommer, undersökes och brytes, befintligheten
af varor, som expedierats utan försegling, konstateras
och fartygets lastningshandlingar frigifvas.

Fartyg, som från frihamnen afgå direkt till sjös, äro likaledes
befriade från tullbehandling, om de, vid öfverskridande
af tullgränsen och derefter ända till dess de lemna tullområdet,
föra vederbörlig tullsignal. På särskild anmälan kunna
sådana fartyg erhålla rätt att i tullhamnen intaga lastfyllnad.
Derest fartygen icke föra tullsignal, afgå de under förpassning
till Cuxhaven.

Å fartyg, som äro stadda på utgående med tullsignal,
kunna under vägen inlastas varor från fartyg, som likaledes
föra tullsignal, utan att särskild tullbehandling erfordras. I
andra fall får dylik komplettering af lasten icke ega rum utan
särskildt tillstånd.

Fartyg, som äro destinerade från frihamnen till tullhamnen
i Hamburg eller platser vid Unter-Elbe, skola undergå tullbehandling.
För fartyg, som från frihamnen afgå till tullhamnen,
gälla i detta afseende, om de hafva sjöledes inkommit
i frihamnen, samma bestämmelser, som i allmänhet tilllämpas
å fartyg, hvilka sjöledes ankomma till tullområdet. Å
fartyg, som äro afsedda för persontrafik, kunna inrättas särskilda
rum, der vid utgående från tull- till frihamnsområdet inhemska
varor afsedda för restaurationen ombord, må uppläggas under
tullens läs för att sedermera utan tull kunna åter införas inom
tullområdet. Till Altona föras fartygen under tullbevakning
med anmälningsbevis (Ansagezettel) från vederbörande tullexpedition.
Till andra orter vid Unter-Elbe expedieras fartygen
med tullförpassning, så vida de icke skola definitivt
utklarera i Hamburg.

Fartyg, som från frihamnen äro bestämda till hamn vid
Ober-Elbe, skola afgå till en af Hamburgs tullexpeditioner, der
de äro underkastade tullbehandling, men kunna äfven medelst
tullförpassning, stäld till annan tullanstalt, afgå under försegling.

Bogserångare kunna befrias från tullbehandling vid öfver -

TYSKLAND: Hamburgs frihamn.

skridande af tullgränsen mot frihamnsområdet, om ångarens
egare och befälhafvare underkasta sig särskilda bestämmelser.
I detta afseende gäller, att under fartygets resor inom tullområdet
icke utan särskildt medgifvande af tullmyndigheten
andra varor få förefinnas på fartyget än sådana, som äro behöfliga
för fartyget eller för dess besättning under resan; att
personer, som gjort sig skyldiga till öfverträdelser mot tullföreskrifter
eller som äro misstänkta derför, på begäran
af vederbörande tullmyndighet genast skola aflägsnas från
fartyget; samt att intyg om meddelad befrielse från tullbehandling
städse bör finnas å fartyget tillgängligt för att på anfordran
uppvisas för tullbetjeningen. Försummelse af hvad sålunda
föreskrifvits medför straffpåföljd för fartygets egare och
befälhafvare.

För passagerareångfartyg, som passera frihamnen i regulier
trafik mellan olika orter inom tullområdet, äro särskilda
lättnader medgifna.

För införsel af varor till frihamnen landvägen, gälla i
allmänhet föreskrifter, öfverensstämmande med de för utförsel
till utrikes ort stadgade.

Tullfria varor, som med jernväg skola utgå från frihamnsområdet,
kunna antingen vid gränsöfvergången undergå tullbehandling
i vagnarne utan att aflastas, eller ock underkastas
de vid lastningen i frihamnen speciel undersökning, hvarefter
de under tullbevakning eller tullförsegling föras till gränsen.
Äfven tullpligtiga varor kunna i vissa fall tullbeliandlas i jernvägsvagnarna,
innan de öfverskridit gränsen; vagnarne hållas
då under tullens försegling eller bevakning ända till dess tullgränsen
passerats.

I öfrigt äro för jern vägstrafiken till och från frihamnsområdet
lemnade särskilda föreskrifter, allt efter de in- eller
utförda varornas olika bestämmelse.

Tillika innehåller ifrågavarande »Zollabfertigungs-regulativ»
bestämmelser om varuförsel mellan frihamnen och de inom
Hamburgs tullområde befintliga privatlager, i hvilket hänse 12 -

TYSKLAND: hambuiigs frihamn.

ende i allmänhet är stadgadt, att varorna kunna allt efter
godsegarens önskan undergå den för intagning å privatlager
föreskrift^ tullbehandling antingen vid uttagningen från frihamn
eller vid privatlagrets tullexpedition.

Vidare lemnas bestämmelser angående in- och uttagning
af varor, som försändas med posten, angående transport af
varor, som genom frihamnsområdet föras från en till annan
plats inom tullområdet, persontrafik m. m.

* ''b ''■■<■■■■'' /..lön» .U'',U bil; .minibil }Ö<Jv.!.‘>y L:

■Ti,;''; . h f • i i r.. i i I-: b it. ■ Alu ! :ii ■»]] ■< , ■

f. ■ ! ■ . i ■ -1''-!r-r: ■■ < • ... ■. .i

il :■ fri! H/n i i: : Ki:!> ■öv,

.• i. • M

■'' bcun nies f*!''Fn;/ irviiit; /
liv II i i tf:: rfUl ''A ,■ 11V.

Ut;! ?

Belgien.

( r

,ii)

Den belgiska tullagstiftningen innefattas hufvudsakligen i
dels den allmänna lagen i ämnet af dén 26 augusti 1822 och
lagen angående transitförsändning af den 6 augusti 1849, dels
lagen angående ides entrepotsD eller tullupplagen af den 4 mars
1846 jemte det derpå grundade allmänna reglementet af den
7 juli 1847, innefattande närmare bestämmelser rörande dessa
upplag..; tf i iiit .■**:■/ ■ ■’ ''

Angående tullupplag upptog äfven 1822 års nämnda lag
stadganden, hvilka emellertid blifvit ersatta med 1846 års lag.

Enligt sistnämnda lag är det belgiska tullupplaget en för
importerade utländska varor afsedd upplagsplats, som med
hänsyn till der intagna varors tullpligtighet är likstäld med
utländskt område.

Den allmänna tullagen och lagen angående transitförsändning
tillämpas i regel på all varuförsel inom landet, vare sig
en vara införes för att befordras till ett tullupplag eller derifrån
utgår för att åter utföras. Först då varan ankommit till
och under det att den befinner sig inom tullupplaget, är den
underkastad bestämmelserna i den särskilda författningen. Då
varan ingår i landet, blifver den tullpligtig, derest den är i
tulltariffen åsatt tull, men den sålunda inträdda tullpligtigheten
är i regel suspenderad, ända till dess varan angifves till uttagning
från tullupplaget. Vid uttagningen tullbehandlas varan
efter då gällande lagar och tariffer, och bestämmes värdetull
efter pris, gängse vid varans uttagning.

BELGIEN: ALLMÄNNA BESTÄMMELSER.

Slag af
tullupplag.

Allmänna

bestämmelser.

Af tullupplag kunna inrättas fyra slag:

»entrepöt franc» (fridocka), som är ett från tullområdet i
öfrigt fullständigt afspärradt område med en eller flera dockor
eller hamnbassänger för lastning och lossning äfvensom magasin
för upplag af varor;

Mntrepot public» (kommunalt frilager), hvarmed förstås en
särskild, af vederbörande kommun anskaffad, för uppläggning
af varor afsedd byggnad, som står uteslutande under tullförvaltningens
lås;

ventrepot particulier» (nederlag), som inrymmes i ett af
enskilde intressenter anvisadt, af tullförvaltningen godkändt
magasin, afsedt att tjena till upplag för vissa, till intagning
å detta tullupplag särskildt medgifna varuslag och stäldt under
både upplagshafvarens och tullförvaltningens lås; samt

y>entrepöt fictif» (kreditupplag), som likaledes är ett af
vederbörande intressenter anvisadt, af tullförvaltningen godkändt
magasin, afsedt till upplag för vissa, till intagning å
detta upplag särskildt medgifna varuslag och stående uteslutande
under vård af upplagshafvaren, som har att ställa borgen
för tullafgifternas gäldande.

Alla varuslag kunna med nedan angifna undantag intagas
å fridockor och frilager. Nederlagsrätt njutes endast för
vin, spirituösa och de med differentialtullar icke belagda tullpligtiga
varor, som bestämmas af regeringen. Kreditupplagsrätt
är medgifven för socker och de med differentialtullar icke
belagda tullpligtiga varor, som bestämmas af regeringen, dock
med undantag af manufakturvaror.

Krut får icke intagas å något tullupplag. Vapen och
ammunition må icke der intagas eller derifrån utgå utan särskildt
tillstånd af finansministern. För lefvande kreatur samt
varor, hvilka äro menliga för sundheten eller hvilkas grannskap
kan skada andra varor, lemnas icke tillträde till fridocka eller
Mager. Endast å fridocka må intagas oraffineradt salt och
till införsel eller transitförändring förbjudna varor.

För att varor skola kunna intagas å tullupplag kräfves, att

BELGIEN: ALLMÄNNA BESTÄMMELSER.

varorna äro fullt friska och besitta de egenskaper, som fordras för
försäljning. Dock kunna varor, som under forsling lidit skada,
uppläggas, under vilkor att angående skadan afgifves en särskild
detaljerad angifningsinlaga. Skadade varor kunna emellertid
intagas å kreditupplag endast i det fall, att de skola
derifrån uttagas för förbrukning. Varor, som skola intagas å
tullupplag, måste redan vid införseln i landet hafva angifvits till
sådan bestämmelse. Tullförvaltningen eger rätt att undersöka
och, der så finnes påkalladt, taga i beslag sålunda angifven vara.
Under tiden för varans qvarliggande å upplaget utgör den
pant för derå hvilande afgifter. Ingen vara får utgå utan
föregående angifning, upptagande varuslag, vigt, mått in. m.

I händelse utrymme saknas i fridocka eller frilager, må
till intagning der afsedda varor kunna föras till ett af vederbörande
kommunal myndighet anvisadt, af tullförvaltningen
godkändt annex till upplaget. I detta fall skola dock alltid
varorna specifikt angifvas och undersökas.

Upplagstiden är obegränsad.

I allmänhet kunna varor ingå eller utgå i huru små myckenheter
som helst, dock att regeringen för intagning af
tullpligtiga varor eger samt för uttagning af varor till förbrukning
inom landet skall bestämma ett visst minimiqvantum,
hvarjemte för varor, belagda med tillverkningsafgifter, vissa
såväl intagnings- som uttagningsminima äro faststälda.

Hvad angår sättet för uppläggningen, föreskrifves att
varor, som intagas å fridocka eller frilager, skola omsorgsfullt
lagras och ordnas allt efter ursprungsorten och de vilkor, som
äro gällande beträffande varuförsel från det land, under hvars
flagga de införts. För detta ändamål åligger det upplagshafvarne
att tillse, det å varorna äro anbragta särskilda märken
(étiquettes) enligt derför af tullförvaltningen faststälda formulär.

Upplagshafvarne sjelfve hafva att vaka öfver att deras
varor behörigen vårdas. Göra de ej detta, kunna de åläggas
att gifva desamma annan bestämmelse.

Tullförvaltningen har icke någon ansvarsskyldighet för de

BELGIEN: entrepot franc.

upplagda varorna, så vida de icke bevisligen skadats eller
förstörts till följd af försumlighet af tullverkets betjening.

Beträffande den behandling, som godset må undergå å tullupplagen,
är i allmänhet medgifvet att i fridocka och å frilager
ompacka, särskilja och sortera der intagna varor, under vilkor
att den nya taran utrönes. Dock få icke varor af samma
slag, men med olika tullsatser blandas med hvarandra. Under
nämnda vilkor kunna i vissa fall ompackningar i andra emballage
få verkställas äfven af varor å nederlag och kreditupplag,
dock endast efter medgifvande af tullmyndigheten i
vederbörande arrondissement. Närmare bestämmelser angående
uppläggning, lagring, tagande af prof, behandling och uttagning
af varor lemnas i det särskilda reglemente, som skall
fastställas för hvarje upplag. I detta reglemente skall alltid
vara intaget förbud att hålla manufakturvaror utbredda till försäljning.

Varor, som äro upplagda i fridocka eller frilager, kunna
öfverlåtas till annan, under det de ligga på upplaget, öfverlåtelsen
vorkställes af tullföreståndaren vid upplaget på grund
af anmälan af öfverlåtaren med qvittens af den nye upplagshafvaren.

Upplagshafvaren erlägger afgift för magasinering af varor
i fridocka och å frilager. Regeringen bestämmer det högsta
belopp, hvarmed denna afgift får utgå. Magasinsafgiften påföres
och erlägges qvartalsvis. Nettobehållningen af dessa
afgifter tillfaller statskassan eller den kommun, som eger upplaget.
I magasinsafgiften inräknas kostnaderna för de af tullförvaltningen
anskaffade redskap för undersökning af varor i
fridocka och frilager. Kostnaderna för lossning och lastning,
uppackning eller plombering af varor på grund af tullupplagsreglementet
gäldas af de enskilde, hvilka hafva att anskaffa de
för dessa förrättningars utförande nödiga arbetare.

Alla arbetare, packhuskarlar och dylika, som användas
inom fridocka eller dess område eller i frilager, skola emellertid
vara godkända af tuildirektören i provinsen, på förslag af den

BELGIEN: ENTREPÖT FRÅN(5

särskilda förvaltningsnämnden för upplaget, hvarom skall nedan
förmälas, eller, der sådan nämnd ej finnes, föreståndaren vid upplaget,
»Ventreposew». Meddeladt godkännande kan när som
helst återkallas. Dock kunna vederbörande upplagshafvare, på
sitt eget personliga ansvar, till arbete för sin räkning antaga
arbetare, hvilkas anställande icke förut blifvit af direktören
vägradt.

Hvad särskildt angår entrepöt franc (fridocka), kan detta
inrättas i Antwerpen, Brögge, Gent och Ostende, men har,
enligt meddelande af svenska och norska generalkonsulatet i
Antwerpen, icke kommit till stånd å någon af dessa platser.
Emellertid erbjuda de för upplaget gifna bestämmelser ett och
annat af intresse.

Lokaler och hamnbassänger upplåtas af den kommunala
myndigheten och anordnas enligt anvisningar af vederbörande
minister, som föreskrifver sättet för fridockans afspärrning
mot tullområdet och bestämmer antalet af och läget för utgångarna
från fridockan.

Sedan området med dervarande lokaler af den kommunala
myndigheten stälts till tullförvaltningens förfogande i det för
tullkontrollens utöfvande erforderliga skick, öppnas fridockan
genom beslut af Konungen. Magasinsbyggnader inom en eventuel
fridocka, i Antwerpen skola alltid förblifva statsegendom.

För fridocka skall finnas en särskild förvaltnings-nämnd
eller kommission, bestående af tre ledamöter, hvilka nämnas
af Konungen för en tid af tre år efter förslag af guvernören
i provinsen, som å förslaget uppsätter för hvarje ledamotsplats
tre personer. Af ledamöterna skall en vara medlem af kommunalstyrelsen
och två af handelskammaren. Derjemte hafva
vederbörande tulldirektör och föreståndaren vid fridockan
säte i nämnden. Arbetsordning för nämnden fastställes af ministern
på förslag af nämnden.

Nämnden har att vaka öfver underhåll af byggnader och
anordningar för tullbevakning. Den deltager i fridockans inre
förvaltning och har dervid att tillse, att handeln kommer i åt -

Entrepöt

franc.

BELGIEN: ENTREPÖT FRANC.

njutande af alla de förmåner och lättnader, som äro förenliga
med tullförvaltningens verksamhet och tullverkets säkerhet.

Vidare har nämnden att uppgöra och underställa Konungens
fastställelse förslag till det särskilda reglementet för anstalten,
i hvilket upptagas, bland annat, ordningsföreskrifter,
taxa å afgifter för magasinering af varor samt närmare föreskrifter
i afseende å varors in- och uttagande, uppläggning
och behandling, minima för uttagning af tullpligtiga varor till
förtullning m. in.

Fridockan står under vårdnad af tullstyrelsen, som utöfvar
tillsyn öfver anstalten i samråd med nämnden. Den direkta
förvaltningen utöfvas å tullverkets vägnar af föreståndaren vid
fridockan, med biträde af en eller flere af nämndens medlemmar,
hvarjemte magasinförvaltaren, »le garde-magasin», handhar
tillsyn öfver varors uppläggning, uttagning och behandling
å magasinen.

Föreståndaren lemnar tillstånd till

främmande personers inträdande i och utgång från området;

uttagande af prof; samt

de afvikelse!'' från reglementet, som till följd af särskilda
omständigheter kunna påkallas i upplagshafvarnes intresse.

Nycklarne till fridockan och dess område äro i föreståndarens,
nycklarne till magasinen i magasinförvaltarens vård.

Utgångarna bevakas af tulltjenstemän.

Varor kunna till fridocka ingå direkt sjövägen eller med
statsjernväg eller genom öfverflyttning med jernväg från frilager,
dit jernvägsspår inledts.

Vid direkt införsel sjövägen af varor, bestämda till fridocka,
lemnas angifningsinlaga till tullexpeditionen vid första
belgiska tullstation, som anlöpes. Fartyget varder der åsatt
tullförsegling och föres under bevakning till gränsen för fridockans
område. Införsel med jernväg sker likaledes utan
föregående lossning eller undersökning af godset mot aflemnande
af dubletter af konossement in. m. vid första belgiska
tullstation. Innan fartyget eller jernvägsvagnen förts inom

BELGIEN: ENTREPÖT FRANC.

fridockans område, kan icke någon del af lasten gifvas annan
bestämmelse.

Öfverflyttning af gods från frilager till fridocka får endast
ske efter särskildt tillstånd af vederbörande minister och på
grund af viss förpassning (så kallad passav ant-å-caution), aflemnad
å frilagret.

Vid infarten till området lemnar skepparen generalangifningsinlaga.
Tullkontrollören låter anställa besigtning å fartyget
och medgifver tillträde, om tullförseglingen är obruten. År
förseglingen rubbad, vägras tillträde och lasten underkastas den
vid varuinförsel i allmänhet gällande tullbehandling; dock eger
i detta fall tulldirektören medgifva tillträde, så framt något
sviklig^ förfarande icke misstänkes hafva förelegat.

Fartyget anvisas plats af tullkontrollören och hamnkaptenen
samt förblifver under försegling, ända till dess lossning
skall ske.

Efter det fartygets handlingar undersökts och speciel angifning
af lasten skett, eger föreståndaren medgifva, att lossningen
må taga sin början.

Vid lossningen, som eger rum under tillsyn af tulltjensteman,
antecknas endast summariskt lossade varumängder (bruttovigt),
med angifvande af kollys antal och derå anbragta märken.
Misstänka tjenstemännen, att kolly innehålla varor, som ej få
å upplaget intagas, eg a de bryta omslagen.

I regel sker således icke undersökning af godset.

Vid införsel med jernväg gälla liknande bestämmelser.
Sedan godset lossats och innan det angifvits till uppläggning,
utförsel eller uttagning till förbrukning, intages det i ett särskildt
magasin.

Hvad angår de formaliteter, som äro att iakttaga, då varor
skola uppläggas å magasin inom området, gäller, att angifningsinlagan
härom skall aflemnas till magasinsförvaltaren, dock
icke förr än varorna inkommit inom området. Inlagan skall
upptaga, förutom det sätt hvarpå, den lägenhet hvarmed, och
den ort hvarifrån införseln egt rum, de särskilda varuslagen

BELGIEN: ENTREPÖT FRANC.

och, der så erfordras, produktionsorten, kollys antal och märken,
vidare de särskilda varornas vigt, antal, mått och värde,
i den mån uppgifter härom äro nödvändiga för en eventuel
förtullning, samt nödiga uppgifter för uträkning af magasinsafgiften.

År någon del af fartygs- eller jernvägslasten icke bestämd
att uppläggas å magasin inom fridockan, utan afsedd för återutförsel,
transitförsändning, öfverflyttning till transitupplag, nederlag
eller kreditupplag, eller för omedelbar förbrukning, gäller om
dess angifning och tullbehandling hvad i allmänhet är stadgadt.

Tullpligtigt gods får intagas i hvilka myckenheter som helst.

Vill varuegaren, sedan angifning skett, men innan magasinering
egt rum, gifva varorna annan bestämmelse, tillätes det
mot erläggande af magasinsafgift för 14 dagar.

Magasinsförvaltaren föreskrifter sättet för uppläggningen.

Ingen förändring i uppläggningen, som föranleder ändrad
afgiftsberäkning, eller omflyttning från ett magasin till annat
får ske utan tillstånd af föreståndaren vid fridockan.

Vill upplagshafvare ompacka varorna, har han att derom
skriftligen göra anmälan hos föreståndaren. De märken, som
varit åsätta de gamla emballagen, anbringas å de nya. Vid
ompackningen tillstädesvarande tullbetjent antecknar de nya
kollys både brutto- och netto vigt; till grund för tullafgifternas
eventuel erläggande ligger nettovigten.

Samma regler gälla beträffande delning af kolly samt varors
uttagande ur emballagen för att skiljas och sorteras. Uttages
af upplagd varumängd en del från magasinet, utrönes
delens nettovigt, och vigten afdrages från den upplagda varumängdens
hela vigt. Vill upplagshafvaren öppna kolly endast
tillfälligt för att undersöka en vara eller deraf taga prof, kan
detta efter tillstånd af föreståndaren få, utan att nettovigten
utrönes, ega rum i närvaro af en magasinstjensteman. Äfven
flytande varor, belagda med tillverkningsafgifter, få blandas,
hällas på andra kärl m. m.

Fridockan inventeras icke i annat fall, än att nämnden

BELGIEN: ENTREPÖT FRANC.

finner sådan åtgärd af nöden beträffande samtliga eller vissa
magasin. Kollys antal samt vigt eller mått jemföres med förhållandena
vid intagningen. Öfverskott tillskrifvas och brister
afskrifvas. Upplagshafvare eger sjelf begära inventering för
att undgå magasinsafgift för uppkomna brister.

Varor kunna från upplaget utgå för återförsel, för transitförsändning,
för öfverflyttning till frilager, nederlag eller kreditupplag
eller för förbrukning. Tullpligtigt gods, som utgår från
fridockan för annat ändamål än förtullning, får utgå i huru
små qvantiteter som helst, undantagandes repvaror, som ej få
utgå sjövägen i mindre myckenhet än 1,000 kg. Prof fö vtullas
genast.

Skall godset utföras direkt sjövägen till utrikes ort, sker,
efter bemyndigande af föreståndaren, inlastning af godset, som
dervid antecknas endast summariskt till antal och varuart utan
att undersökas, der ej svikligt förfarande misstänkes vara tillämnadt.
Skepparen aflemnar jemte dubletter af fraktsedlarne
eller manifestet en generalangifningsinlaga å lasten. Sedan
dessa handlingar jemförts med de särskilda inlagorna rörande
godsets uttagning, plomberas fartyget, hvarefter det lemnar
området under tullbevakning utan iakttagande af i allmänhet
föreskrifna formaliteter. I hufvudsak enahanda stadganden
gälla, då gods från fridocka skall utgå med jernväg för utförsel
direkt till annan ort, eller för öfverflyttning till frilager,
dit jernvägsspår inledts.

Skall deremot godset utgå för annan försändning, för öfverflyttning
till frilager, dit direkt jernvägsspår ej leder, eller för
förtullning, undergå varorna undersökning och tullbehandling
i derför särskildt anordnade lokaler, under iakttagande af den
i allmänhet derför stadgade ordning.

Det är tillåtet att å belgiska och med dem likstälda utländska
fartyg, som ingå i fridocka, under tullförsegling behålla
eu del af fartygets last, skeppsförnödenheter m. m. under den
tid fartygen qvarligga i dockan.

I särskildt magasin inom fridockans område kunna, efter

100

BELGIEN : ENTREPÖT PUBLIC.

Entreput

public.

angifning och undersökning, uppläggas skeppsförnödenheter,
bergad! gods, varor från fartyg, som ingå för reparation, reimporterade
belgiska varor m. m.

Vid smuggling och tullförsnillning från fridocka komma
de i tullagen stadgade straff till användning.

För åstadkommande af hemlig utgång från fridocka eller
annan åtgärd, hvarigenom föreskriften om fridockas afspärrning
kringgås, är straffet fängelse från ett till två år, tillika
med böter från 1,000 till 2,000 francs.

Anträffas någon utan tillstånd inom byggnad tillhörande
fridocka under tider, då denna ej hålles tillgänglig, dömes till
böter från 25 till 200 francs och kan dessutom straffas med
fängelse från en till sex månader.

Hvad härefter angår entrepöt public, hvilket närmast torde
vara att likställa med ett frilager, kan detta upplag inrättas
öfver allt, der nyttan deraf är erkänd.

De lokaler, som anses för upplaget erforderliga, anordnas
enligt finansministerns anvisningar. Sedan den kommunala
myndigheten stält lokalerna till förvaltningens förfogande i ett
för kontrollen betryggande skick, öppnas upplaget genom kongl.
beslut. Kommunen är skyldig att underhålla upplaget. Fullgör
denna ej de arbeten, som fordras af tullförvaltningen, kan den
senare låta dem verkställas med anlitande af magasinsafgifterna.

Medan för öfverinseende öfver fridocka alltid skall finnas
en särskild förvaltningsnämnd, är detta icke ovilkorlig! beträffande
förevarande upplag, för hvilket en sådan nämnd tillsättes
endast, så framt kommunalförvaltningen det begär och
regeringen så finner tjenlig!. Om nämndens tillsättande och
dess arbetsformer gälla hufvudsakligen enahanda bestämmelser
som beträffande fridockans nämnd. Frilagrets nämnd har äfven
att uppgöra förslag till det särskilda reglementet för upplaget,
innefattande ordningsföreskrifter, taxa å magasinsafgifter,
bestämmelser angående varors in- och uttagning, uppläggning
samt behandling, minima för uttagning af tullpligtiga
varor till förtullning m. m. Den har derjemte att bestämma

BELGIEN: ENTREPÖT PUBLIC.

101

de tider, under hvilka nederlagen (entrepots particuliers) böra
hållas öppna.

Förslaget till reglemente underställes Konungens stadfästelse.
Finnes ej nämnd tillsatt, utfärdar regeringen omedelbart
sådant reglemente.

Nämnden utser bland sig en eller flere ledamöter att jemte
föreståndaren, 1’entreposeur, öfvervaka upplagets byggnader och
verkställigheten af ordningsföreskrifter, bestämda i reglementet.

Ofverinseendet och högsta vården om upplaget tillhör uteslutande
tullstyrelsen.

Föreståndaren verkställer nämndens beslut och har i öfrigt
enahanda befogenhet, som denne tjensteman vid fridocka, hvarjemte,
då särskild magasinsförvaltare ej finnes vid frilagret
anstäld, föreståndaren jemväl åligger att öfvervaka varornas
lagring, behandling och vård å magasinen m. m.

Nycklarne såväl till ingångarna till upplaget, som till de
särskilda magasinen äro i föreståndarens vård. För öppenhållande
erlägges ingen afgift.

Varor kunna ingå efter direkt införsel sjövägen, landvägen
eller med jernväg eller genom öfverflyttning från ett annat
frilager eller från fridocka.

Vid direkt införsel sjövägen eger varornas lossning och
undersökning rum vid dertill anvisad tullexpedition, derifrån
godset föres med viss förpassning till frilagret.

Har jernvägsspår inledts inom frilagrets område, sker införsel
med jernväg, der hel plomberad jernvägsvagn användes
för transporten, utan att lossning och undersökning eger rum
förr än vid frilagret och mot aflemnande af bevis öfver inlastningen
från den tullplats, der varorna ingått i landet.

Införsel landvägen eller på floder eller kanaler eger rum
efter angifning och undersökning af godset vid tullstation å
den lossningsort, som härför anvisats.

Vid öfverflyttning från annat upplag åtföljes godset af
viss förpassning.

Tullpligtiga varor ingå i hvilka qvantiteter som helst.

102

BELGIEN: ENTREPÖT PUBLIC^

Hafva varor införts till upplaget med jernväg, intagas de,
i afvaktan på vidare bestämmelse, i ett särskildt magasin. Inom
fem dagar efter införandet skall dock angifningsinlaga öfver
varorna ingifvas. Derefter eger detaljundersökning rum och
resultatet antecknas å förpassningen, som aflemnas till föreståndaren,
hvaruppå denne bokför uppläggningen. Ingå varor på
annat sätt än medelst jernväg, sker undersökning enligt i allmänhet
gällande föreskrifter.

Äfven vid entrepot public eger varuegaren rätt att, ehuru
angifning skett, före uppläggningen gifva varorna annan bestämmelse
mot erläggande af magasinsafgift för 14 dagar.

Uppläggningen sker efter anvisning af föreståndaren och
ingen omflyttning må ske utan dennes medgifvande, der grunden
för magasinsafgifterna derigenom ändras.

Skola varor å frilager ompackas, sorteras, delas eller besigtigas
eller prof uttagas, gälla derom samma bestämmelser, som
äro stadgade beträffande fridocka.

Regeringen eger medgifva att varor må, mot borgen för
tullafgiften, tillfälligtvis uttagas från frilager för att undergå
förädling inom landet. Härom gälla särskilda bestämmelser.

Frilagret inventeras en gång om året eller oftare, der så
finnes nödigt. Vid inventering, som omfattar hela upplaget
eller viss del deraf, räknas befintliga kolly, och deras mått och
vigt jemföras med förhållandena vid uppläggningen. Yppas
anmärkningsvärda olikheter, sker fullständigare undersökning.
Upplagshafvaren tillsäges närvara vid förrättningen. Visar sig
öfverskott, tillskrifves det, medan brist i den vid uppläggningen
antecknade mängden afskrifves af föreståndaren, om bristen
ej öfverstiger en procent. År bristen större och är fråga om
afgifter till statsverket, underställes saken tulldirektören i provinsen,
hvilken medgifver afskrifningen, om tvifvel ej förefinnes,
derom att bristen uppstått genom afdunstning eller annan naturlig
anledning utan upplagshafvarens åtgärd eller vållande.

Varorna kunna från frilagret utgå för utförsel genom direkt
försändning med statsjernväg eller på annat sätt för öfverflytt -

BELGIEN: ENTREPOT PARTICULIER. 103

ning till annat tullupplag eller för förtullning. Då godset utgår
från upplaget med statsjernväg, antecknas endast summariskt
de uttagna varumängderna genom utsättande af antalet
kolly och märken derå, dock att, om svek befaras, kolly må
brytas. Hel jernvägsvagn plomberas. Skall godset utgå på
annat sätt, sker undersökning vid frilagret.

Inom särskildt magasin kunna varor, underkasta de tillverkningsafgifter,
intagas för export mot restitution af afgiftema.

Bereder sig någon hemlig tillgång till frilager, dömes han
till fängelse från fyra månader till ett år samt böter från 500
till 1,000 francs. I öfrigt gälla samma straffbestämmelser som
i afseende å fridocka.

Entrepot particulier, hvilket närmast motsvarar den svenska
tullagstiftningens nederlag i enskildt magasin, medgifves
endast i städer, der entrepot public finnes. Det får ej läggas
å område, som, ehuru tillhörande staden, är derifrån genom
mur eller på andra sätt afskildt.

Ansökan om att inrätta nederlag ingifves till tulldirektören
i provinsen och skall innefatta noggrann beskrifning på de
magasinslokaler, som afses till nederlaget, samt uppgift på de
varuslag, för hvilka nederlagsrätten skall nyttjas, äfvensom
vara åtföljd af bevis af den kommunala myndigheten på platsen,
styrkande sökandens vederhäftighet för de tullafgifter, han kan
komma att eventuelt vidkännas. Bifogas ej sådant bevis, måste
sökanden ställa borgen till säkerhet för samma afgifter. Borgen
fordras ock, der myndigheten eljest anser tullverkets trygghet
det kräfva.

Tulldirektören beslutar i ärendet, sedan han försäkrat sig
om att lokalerna erbjuda nödig säkerhet samt att öfriga vilkor
uppfyllts. Magasinen skola vara på angifvet sätt byggda och
hafva endast en utgång, som vetter direkt åt allmän gata.
Tillåtas flera utgångar, får. dock endast en i sender hållas
öppen.

Medgifvande att hålla nederlag är personligt, och rätten

C. Entrepot
particulier.

104

BELGIEN: ENTREPÖT PARTICUI.IER.

åtnjutes endast för den lokal och de varuslag, som vid tillåtelsens
meddelande angifvits.

Nederlaget står under nederlagsliafvarens och tulldirektörens
vård, och är försedt med två lås. Nederlagshafvaren
har nyckeln till det ena, tullförvaltningen till det andra låset.

Andra än tulltjenstemän ega icke tillträde till nederlaget
utan tillstånd af nederlagshafvaren. Tulltjenstemännen kunna
deremot aldrig förvägras tillträde, för hvilket ändamål nederlagshafvarens
nyckel alltid skall hållas tillgänglig i hans bostad.

Under det nederlaget hålles öppet, står det oafbrutet under
tillsyn af tulltjenstemän.

När nederlagshafvare önskar tillträde till nederlaget, har
han att derom göra skriftlig ansökan för hvarje dag, som tillträde
begäres. Kostnaderna för tullbevakningen gäldas af nederlagshafvaren,
der denne begärt lokalens öppnande. Hvar
femte dag kunna dock spannmålsnederlag få afgiftsfritt öppnas
för vädring o. d.

Nederlagsrätt medgifves endast för vin, i utlandet destillerad
spirituösa, likörer och spannmål. Å nederlag för vin få
ej uppläggas andra varor. Viner, belagda med olika tillverkningsafgifter,
kunna få läggas å samma nederlag under iakttagande
af vilkor, som vederbörande minister bestämmer.

Varorna kunna ingå efter direkt införsel eller genom öfverflyttning
från fridocka, frilager eller annat nederlag. I förstnämnda
fall lossas och undersökes godset vid den tullstation,
som dertill är anvisad. Öfverflyttning från annat upplag sker
på grund af viss förpassning.

Tullpligtiga varor uppläggas i hvilka myckenheter som
helst. Uppläggningen sker under tillsyn af tulltjenstemän efter
behörig anteckning och attestering. Skall spirituösa uppläggas,
aflemnas i buteljer om minst två deciliter inneslutet prof å
hvarje vara allt efter slag och alkoholhalt.

Varorna få uppläggas efter nederlagshafvarnes eget skön;
dock skall uppläggningen ske så, att kolly lätt kunna räknas
och skador å väggarne utrönas.

BELGIEN : ENTREPÖT PARTICULIER.

105

Upplagda kolly åsättas etiketter för desammas identifiering.

Det är tillåtet blanda olika slag af våta varor, hvilka draga
samma afgifter. Viner, hvilka lagrats å ett och samma nederlag,
få dock blandas, äfven om de äro belagda med olika tillverkningsafgifter.

Minst en gång årligen inventeras nederlaget, dock att nederlag
afsedt för våta varor, underkastade tillverkningsafgifter,
undergår inventering minst en gång i qvartalet. Så vidt angår
tullpligtiga varor, räknas kolly och myckenheterna antecknas
summariskt enligt vigt eller mått vid uppläggningen. Vid anmärkningsvärdare
skiljaktigheter sker noggrannare undersökning.
Våta varor, underkastade tillverkningsafgifter, undersökas
fullständigt; varans beskaffenhet profvas, fatens innehåll mätes
och alkoholhalten utrönes.

Öfverskott uppföras å upplagshafvarens räkning; brister
förtullas. Vid brist, öfverskjutande 10 procent, anses tullförsnillning
föreligga, och kan den felande i sådant fall förlora
upplagsrätten.

Äfven utan inventering besigtigas ofta nederlag, särskildt
de, som innehålla tillverkningsafgifter underkastade våta varor.

Varor kunna från nederlaget utgå för utförsel efter transitförsändning,
öfverflyttning till annat nederlag eller till förbrukning.
Tullpligtiga varor utlemnas mot qvitto å tullafgiften och
i hvilka myckenheter, som önskas. Prof utlemnas endast mot
derå belöpande afgifters erläggande kontant.

För varor, belagda med tillverkningsafgifter, lemnas visst
anstånd med afgifternas gäldande.

Finnas till nederlag utgångar, rörledningar eller öppningar,
som ej angifvits i ansökan om sådant upplag, eller finnes eljest
utväg att hemligen ingå i eller föra varor från nederlag, straffas
upplagshafvaren med böter till samma belopp som tullafgift för
upplaget tillskrifna varor. Derjemte kan upplagsrätten förverkas.

Anträffas obehörig person inom nederlag å tider, då nederlaget
ej hålles öppet, straffas han med fängelse från en till sex
månader samt derjemte böter från 25 till 200 francs.

106

BELGIEN: entrepöt fictif.

D fflr1 ^6t ^erC^e sät*et ^ör upplag af oförtullade varor är kreditupplaget
(entrepöt fictif). Med undantag beträffande upplag för
socker, medgifves kredituppplag endast inom stad, der frilager
finnes.

Ansökan om kreditupplagsrätt ingifves till tulldirektören
och skall innefatta beskrifning å de för upplaget afsedda lokaler
och magasin samt de varuslag, för hvilka rätten begäres. Tilllika
ställes säkerhet för tullafgifterna.

Tillståndet är personligt och gäller endast för de lokaler
och varuslag, som vid tillståndets meddelande angifvas.

Upplaget står under vård af upplagshafvaren, men tulltjenstemännen
skola städse ega tillträde till upplaget för att
öfva tillsyn öfver detsamma. Då så ej påfordras för varuförsel
till eller från upplaget, bör detta hållas läst. Nyckeln förvaras
af upplagshafvaren, som är skyldig hålla den tillgänglig i sin
bostad, i händelse tulltjenstemännen begära den.

Kreditupplagsrätt njutes enligt 1847 års reglemente för
råsocker af sockerrör eller hvitbetor, frukt i kärl, som kunna
plomberas, hudar och skinn, graines oléagineuses, stenkol, guano,
samt, enligt särskilda beslut, för kaffe, kakaobönor, färskt kött,
byggnadsvirke, tackjern, stångjern, jernvägsskenor m. m.

Varor ingå på upplaget efter direkt införsel i landet eller
genom öfverflyttning från fridocka, frilager eller annat kreditupplag.

Tullpligtiga varor ingå och utgå i hvilka myckenheter som
helst. Af råsocker må dock intagas och uttagas minst 500 kg.

Uppläggningen eger rum efter undersökning och i enlighet
med allmänt gällande föreskrifter. Då ingen tara medgifves
för hvitbetssocker, skall, när sådant intages, uppgifvas både
brutto- och nettovigt samt antal kolly och märken derå.

Varorna må uppläggas efter upplagshafvarens bestämmelser,
dock så att kolly lätt kunna räknas. >

Med undantag af frukt kunna varor å kreditupplag endast
undantagsvis och efter särskildt medgifvande, ompackas. Fin -

BELGIEN: ENTREPOT FICTIF.

107

nas varor i andra omslag än de, som vid uppläggningen antecknats,
anses de såsom icke behörigen upplagda.

Inventering sker minst en gång årligen, utom hvad angår
kreditupplag för socker, hvilka inventeras en gång i qvartalet.
Vid inventering räknas kolly och vigt eller mått jemföras med
anteckningarna vid uppläggningen. Derjemte låta tulltjenstemännen
öppna ett och annat kolly för att efterse varuslaget.

Mellan inventeringarna skola upplagen, i all synnerhet kreditupplag
för socker, ofta besigtigas för utrönande om portarne
hållas stängda, om ej omslag obehörigen ombytts, ro. m.

Öfverskott uppföras i tullräkning. Bristande myckenheter
förtullas genast. Öfverskrider bristen 10 procent, gör sig upplagshafvaren
förfallen till straff såsom för tullförsnillning och
kan derjemte förklaras förlustig upplagsrätten.

Godset kan utgå för utförsel efter transitförsändning, för
öfverflyttning till annat kreditupplag eller för förbrukning.

Uttagning föregås af angifning och undersökning.

Frankrike.

Entrepots.

De i gällande franska tullagstiftning medgifna tullupplag,
entrepots, leda sitt ursprung från den första republikens dagar.
Väl lärer äfven tidigare, redan under Colberts tid, funnits en
liknande institution, men den blef icke af lång varaktighet.
Grundbestämmelserna i ämnet återfinnas i lagen af den 8 Floréal
år XI, och närmare föreskrifter äro meddelade i lagar af
den 17 maj 1826, den 9 och 27 februari 1832 samt den 26
juni 1835. För vissa entrepots gälla särskilda bestämmelser.

Entrepöt anses såsom ett område, beläget utanför landets
tullgräns. Dit ingående varor drabbas alltså icke af tull, förr
än de uttagas till inhemsk förbrukning, och de behandlas vid
uttagandet efter då gällande tulltaxa. Entrepots betraktas så
fullständigt såsom belägna i tullbehandlingshänseende i utlandet,
att till och med för varor, som eljest äro till införsel förbjudna,
kan erhållas förmånen af dylik uppläggning.

Entrepots äro af två skilda slag, entrepots réels och entrepots
fictifs.

Af entrepots réels åter äro vissa öppna för alla tullpligtiga
varor, dock med några inskränkningar, vissa äro afsedda endast
för till införsel inom tullområdet förbjudna men till transitförsändelse
tillåtna varor (entrepots des marchandises prohibées),
och å vissa slutligen mottagas allenast särskilda slag af
varor (entrepots spéciaux). Entrepöt réel i Havre har utvecklats
till en fullständig fridocka eller frihamn med anstalter

FRANKRIKE: entrepöts réels.

109

inom området för fartygs lossning och lastning (docks-entrepöts
du Håvre).

Rättighet att inrätta entrepöt reel (nederlag), som ursprungli- Entrepöts
gen stod endast vissa städer öppen, kan numera (loi relative a la
création facultative d’ Entrepöts a Vintérieur et aux frontieres 27
Février 1832) medgifvas hvarje stad, som uppfyller derför stadgade
vilkor. I sådant afseende fordras, att staden tillhandahåller
en för ändamålet anordnad, afskild byggnad, så inrättad
att särskilda förvaringsrum finnas för olika slag af varor. Inom
entrepötbyggnaden skola finnas lämpliga vaktrum för tullbevakningen
äfvensom bostäder och expeditionsrum för dels föreståndaren
vid upplaget dels tulluppsyningsmannen derstädes,
hvilka hvardera hafva om händer en nyckel till upplaget, och af
hvilka den förre har att svara för der intagna varors tillbörliga
skötsel och vård och den senare skall vaka öfver tullverkets
rätt till afgifterna. Plan öfver byggnaden skall, enligt lagen
af den 8 Floréal år XI, ingifvas till regeringen, som, efter undersökning
huruvida planen är för ändamålet tjenlig, lemnar
tillstånd till byggnadens upplåtande för ändamålet.

Inrättande af entrepöt des marchandises prohibées medgifves
stad under vilkor att derför i byggnaden för stadens allmänna entrepöt
réel afses särskilda magasin, fullständigt afspärrade från
de lokaler, hvari tullpligtigt gods förvaras. Äfven dylika magasin
skola, liksom hufvudingången till entrepötbyggnaden, stängas
med två nycklar, som omhänderhafvas, den ena af föreståndaren
vid inrättningen och den andra af tulluppbördsmannen.
Vid hamn, der dylikt upplag är af den betydenhet,
att det påkallar särskild tullbevakning, kan regeringen förordna,
att det skall inrymmas i en byggnad för sig, som liar utgång
endast åt hamnkajen och i öfrigt är på föreskrifvet sätt inrättad
för betryggande kontroll.

Den stad, som erhåller rätt till entrepöt réel, bär i regel
att vidkännas alla af upplaget föranledda särskilda kostnader,
såväl i afseende å sjelfva byggnaden, som hvad angår aflönande
af den vid upplaget för bokföringen, bevakningen och

FRANKRIKE: entrepöts réels.

tillsynen anstälda tullbetjeningen. Staden har rätt att uppbära
magasinshyra för upplaget enligt taxa, som godkännes af
handelskammaren och fastställes af regeringen. Denna rätt
kan af staden efter föregående kungörelse bortförpaktas mot
att förpaktaren svarar för anskaffande och underhåll af lokaler
samt för öfriga kostnader för upplaget. Upplaget kan af handelskammaren
mot samma förpligtelser upplåtas till ett aktiebolag.
Bevakningskostnaden bestrides dock af staten vid entrepöts
réels i de större hamnstäderna och i Nizza samt i
Paris, Chambéry, Lyon, Orléans och Toulouse.

Varor kunna å entrepöt intagas antingen direkt efter lossning
i den stad, der entrepot är inrättad, eller efter omedelbar
transitförsändning från gränsort eller efter öfverflyttning från
annan entrepot. Vid intagandet undersökas de till myckenhet,
vigt, mått, slag och beskaffenhet.

Den, som vill upplägga gods å entrepöt, har att derom
göra ansökan enligt faststäldt formulär hos vederbörande tullkammare.
Dervid fordras af sökanden underskrifven angifningsinlaga
med intyg om godsets lossning, besigtning och
transport under tullbevakning till upplaget. Godset bokföres
derpå såväl af upplagets föreståndare som af den der anstälde
tulltjenstemannen. Den senare upprättar särskilda förteckningar
med afdelningar för in- och utgående varor samt med angifvande
af varuslag, antal kolly, vigt, ursprung, plats å upplaget
samt godsets bestämmelseort vid utgåendet från upplaget.

Förbjudna att å entrepöt uppläggas äro varor, fria från
införselafgift, eftertryck af franska tryckalster eller varor med
falskt varumärke. Den tid, under hvilken en vara må qvarligga
å entrepöt réel, är satt till tre år från dagen för införseln;
dock kan, på ansökan, tulldirektören, efter tillstyrkan af
tullkontrollören och föreståndaren vid entrepötanstalten, medgifva
förlängning i denna tid, hvarje gång för ett år och under
vilkor att varan befinnes i det skick, att hon kan anses
erbjuda fullgod säkerhet för derå hvilande umgälder. År icke

FRANKRIKE: entrepöts réels.

inom den bestämda tidens utgång varan förtullad eller reexporterad,
är godsegaren skyldig erlägga tull- och andra afgifter
för varan, vid äfventyr att den inom en månad, efter det tillsägelse
skett, försäljes för afgifternas godtgörande. Öfverföres
godset till annan entrepöt, räknas dock tiden, hvarunder entrepöt-rätt
derför åtnjutes, från första uppläggningen, öfverskottet
af försäljningssumman hålles under ett år från försäljningen
godsegaren tillhanda, men anmäler han sig ej inom nämnda
tid för utfående af beloppet, tillfaller detta statsverket.

I regeln tillätes icke ompackning, delning eller hopslagning
af särskilda kolly. Godset skall i regeln utgå från
upplaget i det emballage, hvari det inkommit. Endast i syfte
att hindra eller förekomma varors försämring kan undantag i
detta hänseende medgifvas. Under inga förhållanden får dock
kolly åsättas annat märke, än det, som varit derå vid intagandet
anbragt. Befinnes vara hafva under upplagstiden minskats
eller förlorat i vigt, och har skilnaden ej uppkommit genom
svikligt förfarande, njutes vid förtullning afdrag för den uppkomna
skilnaden. För utrönande af denna verkställes en noggrann
jemförelse, enligt särskilt formulär, mellan godsets vigt
vid inkommandet och uttagningen. Tulltjenstemännen skola i
öfrigt noga undersöka anledningen till minskningen eller vigtförlusten.

Upplagshafvaren är gent emot tullverket ansvarig för å
godset belöpande införselafgifter samt för öfverträdelse af de
om uppläggning af gods å entrepöt gällande föreskrifter.

Godset kan, under det att det ligger å upplaget, af egaren
öfverlåtas till annan. Härför ingifves en af båda parterna undertecknad
inlaga, hvarefter godset öfverföres från öfverlåtarens
till den nye upplagshafvarens konto.

Upplagda varor kunna uttagas antingen för inhemsk förbrukning,
efter det å godset belöpande umgälder guldits enligt
vid uttagningen gällande tulltaxa, eller för återutförsel eller för
öfverflyttning till annan entrepöt af sådant slag, att varorna
kunna der mottagas.

112

FRANKRIKE: entrepöts fictifs.

Entrepots

fictifs.

Från »entrepots des marchandises prohibées» kunna varor
utgå för reexport sjö- eller landvägen eller för öfverflyttning
till annan dylik entrepot.

Beträffande tullbehandling af entrepötgods gälla de allmänna
reglerna angående förtullning.

Vid transport tillämpas i allmänhet enahanda bestämmelser,
som äro meddelade i afseende å försändning transito af ej förtulladt
gods. Vid försändning landvägen från en entrepot till en
annan af tullpligtiga eller till införsel förbjudna varor skola de
särskilda kolly vara plomberade på afsändarens bekostnad,
eller ock bifogas prof å varan till identitetens styrkande vid
framkomsten. Vid försändningen utfärdas så kallade acquitsä-caution
enligt särskilda formulär. För transport sjövägen
fordras icke plombering eller bifogande af varuprof, utan
endast en angifningsinlaga, hvarför formulär likaledes är faststäldt.
Sagda acquits-å-caution och angifningsinlaga åtfölja
godset till bestämmelseorten, hvarifrån de, behörigen qvitterade,
inom viss tid återställas till vederbörande tulltjensteman å afsändningsorten.

Den, som olofligen inför eller utför varor, eller till förmån
för upplagshafvaren från upplaget insmugglar varor eller förbyter
der upplagda varor mot andra, kan, jemte det han gör sig förfallen
till ansvar enligt lag, förklaras förlustig rättigheten till
entrepöt samt till anstånd med erläggande af tull. Samma påföljd
drabbar den, som vid sådan öfverträdelse varit behjelplig.

Hvad angår entrepots fictifs (kreditupplag), skilja de sig
från entrepots réels hufvudsakligen deri, att de förra äro anordnade
i enskilde tillhöriga magasin, som erbjuda trygghet
för bevakandet af statsverkets intressen och hvilka blifvit för
ändamålet godkända, i Godset ligger under godsegarens eget
lås och utan tullbevakning. Tullverkets säkerhet tryggas här
dels genom borgensförbindelse enligt visst formulär, deri importören
utfäster sig återutföra varorna eller derför betala tull,
då de till förbrukning uttagas, dels ock genom hvar tredje månad
af tulltjensteman i godsegarens närvaro företagen inven -

FRANKRIKE: entrepöts fictifs.

113

tering. Här beviljas vid förtullning intet afdrag i tull för uppstående
vigtförlust. Fulla tullumgälder måste erläggas för den
vid intagningen angifna qvantiteten, så vidt deraf ej något utförts.
Uppläggning å entrepöt fictif medgifves endast för vissa
lågt tullbeskattade varor eller varor belagda med tilläggsafgift
på grund af indirekt införsel öfver europeiskt område.

Tiden för uppläggningen är begränsad till ett år, dock att
för hvete tiden utsträckts till två år. Äfven här kan dock förlängning
i upplagstiden på ansökan medgifvas, hvarje gång för
ett år och under vilkor, att den upplagda varan befinnes i godt
stånd.

För öfverförande af gods från en entrepöt fictif till annan
fordras anmälan af upplagshafvaren och tillståndsbevis af vederbörande
tulltjensteman.

Vara, intagen å entrepöt fictif, må i regeln ej göras till föremål
för någon bearbetning. Dock må stenkol förarbetas till så
kalladt patentkol med. en substansförlust af 8 procent.

Befinnas varorna hafva olofligen omflyttats eller borttagits
från upplaget, är upplagshafvaren pligtig gälda derå belöpande
umgälder, i senare fallet till dubbla beloppet, jemte böter till
högst dubbla värdet af den från upplaget undanförda varan.

114

FRANKRIKE: bocks-entrf.pöts i havre.

Docks-entrepöts i Havre.

Hvad härefter angår fridockan eller frihamnen (docks-entrepöts)
i Håvre, så erhöll staden Havre genom kejserl. dekretet
den 17 juni 1854 koncession på anläggning och drifvande af
denna anstalt under särskilda i en vid dekretet fogad bilaga
upptagna vilkor, hvilka i vissa delar ändrades genom kejserl.
dekretet af den 11 maj 1855. Deri bestämmes, att staten skulle
anlägga sjelfva den till fridocka afsedda hamnbassängnen samt utföra
flera dithörande sluss- och kajbyggnadsarbeten; och skulle
till koncessionshafvarens förfogande tills vidare öfverlåtas såväl
först nämnda bassäng som ock vissa kajområden. Deremot hade
koncessionshafvaren att bygga tjenliga magasin af den omfattning,
att deri kunde inrymmas minst 130,000 ton varor; vidare täckta
gårdar och upplagsskjul å kajerna; administrationsbyggnader,
innehållande expeditionsrum för tullbevakningen och för en af
koncessionshafvaren tillsatt föreståndare för anstalten m. m.; nödiga
vaktrum; murar rundt omkring hela inrättningen; anordningar
för varors transport från magasinen eller från e$t till
ett annat ställe inom området; samt erforderliga anstalter för
varors lossning, uppläggning, stufning och vågning, m. m.

Koncessionshafvaren behöfde dock icke genast uppföra de
bestämda nya magasinen och upplagsskjulen i vidare mån, än
att 40,000 ton varor kunde deri uppläggas; men han var å
andra sidan skyldig att allt efter rörelsens behof fortsätta
byggandet. Alla arbeten skulle utföras enligt en af vederbörande
minister, efter handelskammarens hörande, faststäld plan.

Det åligger koncessionshafvaren att städse hålla alla af honom
uppförda byggnader och anstalter i godt stånd, vid äfventyr

FRANKRIKE: docks-enteepöts i havee.

115

att rättelse göres på hans bekostnad. Staten har deremot att
svara för hamnbassängens jemte slussarnes och kajbyggnadernas
underhåll samt särskildt bassängens vidmakthållande vid dess ursprungliga
djup.

Koncessionshafvaren har att utöfva verksamheten i fridockan
enligt ett af honom föreslaget, af ministern, efter handelskammarens
hörande, gilladt reglemente.

Såsom ersättning för koncessionshafvaren åliggande förpligtelse!''
och under vilkor att dessa behörigen uppfyllas, tillkommer
honom uteslutande rätt till entrepöt réel i Havre, och
eger han att, under en tid af 99 år från koncessionens datum,
uppbära afgift för magasinering, vård och transport af varor
enligt taxor, som af ministern fastställas efter koncessionshafvarens
och handelskammarens hörande.

Alla föreskrifter, som tullförvaltningen finner af nöden för
tryggande af tullverkets intressen, äro bindande för koncessionshafvaren.

Angående upplagda varor utfärdar koncessionshafvaren
utförligt affattade mottagningsbevis eller warrants, på grund af
hvilka eganderätten till varorna kan genom endossering öfvergå
från eu till annan. Formen för warrants fastställes af ministern
efter vederbörandes hörande.

Vid inrättningen skall finnas jemte den af koncessionshafvaren
anstälde föreståndaren, en särskild tjensteman (commissaire
du commerce), som öfvervakar verkställigheten af
koncessionsvilkoren och har att, på vederbörandes begäran,
vitsorda alla faktiska förhållanden, som gifva anledning till
anmärkning från upplagshafvarnes eller de af koncessionshafvaren
anstälde personers sida. Denne tjensteman, som aflönas
af koncessionshafvaren, tillsättes af ministern på förslag af
handelskammaren. Ordningen och tillsynen i hamnbassängen
handhafves af hamnbetjeningen.

Bestämmelser äro gifna i syfte att koncessionshafvaren
icke skall gynna en transportled framför en annan i dess förhållande
till anstalten. Utan nödtvång, vitsordadt af »le com -

116

FRANKRIKE: docks-entrepots i havre.

missaire du commerce», får koncessionshafvaren icke heller
bevilja den ene företräde framför den andre vid varors intagning
i eller uttagning från magasinen.

Koncessionen innehafves af »/a Compagnie des Docks-Entrepots
du HåvreD.

Nu gällande reglemente och taxor för anstalten äro stadfästade
genom beslut den 16 december 1866.
fiken 9mtrCm Hvad först angår fartygstrafiken, så medgifves, jemlikt

reglementet, tillträde till dockan för alla från fransk eller utrikes
ort kommande fartyg, som anmäla sig för lossning eller
lastning i dockan. Skeppare å fartyg, hvilkas last till hälften
består af varor, som äro bestämda att intagas å entrepöt réel,
äro deremot skyldige att ingå i dockan för lossning, så vida
icke, innan plats derstädes kunnat erhållas, de vunnit tillåtelse
att angöra kaj i annan hamnbassäng.

Beträffande främmande personers tillträde till fridockan
och dervarande fartyg gäller att efter arbetstidens slut ingen
får qvarstanna inom dockan; och må ej heller någon, som ej
innehar tillståndsbevis, gå om bord å fartygen i dockan med
undantag af redaren, konsignatarien och mäklaren samt desses
ombud äfvensom fartygets befälhafvare och styrman. Dock
kunna äfven besättningsmännen erhålla tillträde till dockan, så
framt de innehafva ett af befälhafvaren eller styrmannen utfärdadt
skriftligt bemyndigande, upptagande anledningen till
inträdet. På fartygsbefälets begäran utlemnar dockans föreståndare
tillståndsbevis eller inträdeskort för biträden eller arbetare,
som hafva att å fartyget utföra någon förrättning i och
för lossningen eller der utföra annat oundvikligt arbete.

I allmänhet är det väl förbjudet att vid fartygets lossning
och lastning eller för annat arbete inom fridockans område
betjena sig af andra biträden eller arbetare än de af dockans
styrelse dertill anstälde. Dock kunna arbeten med lossning
och lastning få utföras af fartygets besättning, om denna är
derför tillräcklig; och utgår i detta fall för användande af
kajer och upplagsskjul endast en tredjedel af de tariffbestämda

FRANKRIKE: docks-entrepöts i havre.

117

lossnings- och lastningsafgifterna. År besättningen för arbetet
otillräcklig, men fattas ej mer än en tredjedel i det erforderliga
antalet arbetare, fylles antalet af dockans arbetare mot
afgift enligt tariffen, men är besättningens antal mindre, utföres
arbetet helt och hållet af dockan.

Fartygen få lossa i ordning efter som märkrulla (manifeste
en douane) aflemnats. Dock eger fridocksbolaget äfven derförinnan
låta lossningen taga sin början. Vid lossningen bör
skepparen, styrmannen eller ock ombud för redaren, konsignatarien
eller mäklaren vara närvarande. I afseende å varors
vågning och undersökning för tullbehandling bevakar bolaget
frånvarande varumottagares rätt. Då fartyget förtöjts vid kaj,
skall lossning och lastning der ega rum vid bot af 10 centimes
om dagen för hvarje ton af fartygets drägtighet.

Aflemnas ej angifningsinlaga å godset inom tre dagar efter
det märkrullan ingifvits, eller hindras af annan orsak, hvartill
dockan ej är vållande, godsets tullbehandling, höjes afgiften
för godsets uppläggning på kaj med 50 procent.

Bolaget är icke ansvarigt för förlust af eller skada å gods
om bord å fartyget i annat fall, än att lossningen deraf helt och
hållet utförts af dess arbetare.

För skada å fartyget är bolaget i intet fall ansvarigt.

Efter fulländad lossning har konsignatarien eller mäklaren
att å bolagets kontor begära tillstånd för fartyget att lemna
dockan. Inom två timmar derefter lemnas tillståndsbevis i
sådant afseende åt befälhafvare^ hvarefter fartyget eger lemna
dockans område.

Hvad härefter angår uppläggning af varor inom fridockan,
har bolaget uteslutande att utföra alla förrättningar i afseende
å varorna, från det de ingå inom och till dess de utföras från
dockan. De packhuskarlar och andra arbetare, som härför fordras,
utses af bolaget, som bar att för desamma söka tullförvaltningens
godkännande.

Varor, som skola uppläggas å entrepöt inom fridockan,
men ej der lossats, skola angifvas minst fyratioåtta timmar förut

Varors uppläggning.

118

FRANKRIKE: docks-entrepots i havre.

medelst inlaga, upptagande det fartygs namn och nationalitet,
med hvilket de införts, antalet kolly samt varans slag och, så
vidt möjligt, vigt. Gifves varan ändrad bestämmelse, sedan
den sålunda angifvits, skall anmälan derom ske inom ytterligare
fyratioåtta timmar, vid äfventyr att till bolaget skall utgifvas
en tredjedel af uppläggningsafgiften.

De förrättningar, som bolaget åtager sig utföra och för
hvilka afgifter utgå enligt faststälda taxor, bestå hufvudsakligen
i varors lossning och aflemnande på kaj med eller utan
vågning; transport och uppläggning på entrepöt af varor, lossade
inom dockan; uppläggning på entrepöt af varor, lossade
utanför dockan; utlemnande af varor med eller utan vågning
och tullbehandling, lastning af fartyg m. m.

Kolly, som ej är tillbörligen emballeradt vid inträdet i
dockan, iståndsättes af bolaget på egarens bekostnad. I allmänhet
utföras dock inga förrättningar utan på särskild begäran.

Förrättningarna skola i regel verkställas i ordning efter
som de begäras och inom en bestämd tid derefter. På särskild,
motiverad framställning kan dock bolaget, utan att afbryta
löpande förrättningar, genast mot förhöjd afgift verkställa
brådskande arbeten.

I reglementet äro angifna grunderna för afgifternas beräkning
och betalning m. m. Alla blanketter för inlagor o. d.
rörande in- och uttagning af varor, tullbehandling in. m. lemnas
afgiftsfritt, stämpelafgifter dock undantagna.

Som jernvägsspår, förbundna med stationen i Havre, äro
inledda i dockan, kan gods lastas och lossas inom dockan direkt
å jernvägsvagn.

I fridockan få farliga varor eller varor, som kunna medföra
annan skada, såsom spritvaror, svafvel, guano, hartz, tjära,
terpentin m. m., icke uppläggas annat än i särskilda, derför
afsedda magasin.

Bolaget bär ansvaret för upplagd varas vård och bevarande,
med undantag beträffande skada, afdunstning, intorkning
eller dylikt, som härflyter af varans egen natur eller det till -

FRANKRIKE: docks-entrepöts i havre.

119

stånd, hvari den befinnes. Dock är bolaget fritaget från ansvar,
i händelse skada sker å varor, som antingen, utan att vara angifna
till intagning å entrepot, icke bortföras från kajerna, eller,
då de uttagits från magasinen, icke forslas från de öppna gårdarne
ännu samma dag, som de undergått tullundersökning eller
annan behandling. Hafva dessa åtgärder afslutats straxt före
tiden för lokalernas stängning, är likväl bolaget skyldigt att
mot viss afgift under påföljande natt taga vård om alla andra
varor än trävaror och metaller.

Ingen lemnas tillträde till dockans magasin utan att innehafva
tillståndsbevis af dockans föreståndare eller en skriftlig
anmodan af varuegaren. För viss person gällande inträdeskort
lemnas alla affärsmän och mäklare på platsen eller af dem
anmälda biträden.

Varor kunna icke flyttas från ett till annat magasin utan
egarens medgifvande.

Utan skriftlig anmodan af varuegaren verkställes icke besigtning,
öppnande af kolly, uttagning af prof eller annan sådan
förrättning i afseende å hans gods inom magasinen.

Gods kan, under det att det är upplagdt inom dockan, från
en till annan öfverlåtas, på anmälan af öfverlåtaren och med
accept af nye egaren.

Upplagda varor utgöra säkerhet för derå hyflande afgifter.
I händelse af tvist kan dock vara få, innan afgiften erlagts,
uttagas mot nedsättande af omtvistade afgiftens belopp. Likaledes
må varor uttagas före afgifternas gäldande, så framt
vederbörande afgifver förbindelse att betala desamma inom viss
frist samt till säkerhet derför förskrifver andra honom tillhöriga
varor, som finnas inom dockan. Derjemte kan bolaget
öppna löpande räkningar med affärsmän, som för ändamålet
förskottsvis inbetala erforderliga medel.

Frihamnsfrågan

Österrike-U ngern.

, •. , . . . , , \ ’ ■ . • • / *.*•• : < • j ; ( ; .> i ( j '' '' j I \

Då den särskilda ställning, som friområdet eller fristaden
Triest med kringliggande landområde sedan lång tid tillbaka
intagit i den österrikiska tullagstiftningen, numera upphäfts,
hafva motståndare mot frihamnsinstitutionen häri sett ett bevis
för den åsigt de förfäktat. En redogörelse för orsakerna
till och innebörden af upphörande af de friområden och frihamnar,
som varit medgifna inom Österrike-Ungerns tullområde,
äfvensom för vissa af de nya institutioner, som efterträdt
de afskaffade, har derföre synts böra här meddelas.

I sådant syfte har, på gifven anledning, frilagers- och frihamnskomitén
fått sig tillstäld en skrifvelse i ämnet af Kongl.
Majrts Beskickning i Wien jemte dels det förslag med motiv,
som låg till grund för lagen om afskaffande af friområdet i
Triest, dels ock handlingar angående frågans behandling i det
Österrikiska Abgeordneten Haus. Af de sålunda inkomna handlingarna
inhemtas hufvudsakligen följande:

De inom Österrike-Ungern förr befintliga frihamnar och
andra friområden voro i åtnjutande af frihet från tullumgälder
och andra statsutskylder. Redan under förra århundradet och
början af det innevarande uppkom fråga om upphäfvande af
dessa förmåner. Dock blef det först genom 1878 års tullförbund
mellan Österrike och Ungern i princip bestämdt, att sådana
områden skulle upphöra, i hvilket afseende de båda ländernas
regeringar skulle till vederbörande parlament afgifva lagförslag

FRIHAMNSFRÅGAN I ÖSTERRIKE-UNGERN. 121

om tid och sätt för upphörandet. Med anledning häraf upphörde
från och med år 1880 friområdet i Brody, friområdena
Istrien och Dalmatien samt frihamnarna i Martischizza med
flera orter. Nu återstodo endast frihamnarna i Triest och Fiume,
hvilka — företrädesvis till följd deraf att åtskilliga hamnarbeten
måste utföras, innan en anslutning till tullförbundet kunde genomföras
— först den 1 juli 1891 upphörde.

Afskaffande! af fri områdena och särskild! af frihamnarna i
Triest och Fiume angifves hafva vara föranledt förnämligast deraf;
att befolkningen inom ifrågavarande områden i afseende å förbrukningen
af vissa utländska varor åtnjutit en fördel, som icke
tillkommit landets öfrige innebyggare, samt att t-ullbevakningen
ledde till betydande svårigheter och förnämligast för de inom
friområdena etablerade industriidkare medförde synnerligen
betungande formaliteter vid varors införsel till det österrikisktungerska
tullområdet, då nemligen varornas ursprung dervid
skulle konstateras. Särskild! i Triest, der under tidernas lopp
många fabriker uppstått för tillverkning af varor, just afsedda
till större delen att förbrukas inom Österrike-Ungern, uppgifves
tillståndet hafva varit olidligt och egnadt att skada stadens
ekonomiska utveckling.

Af det anförda framgår, att de friområden och frihamnar
inom den österrikisk-ungerska monarkien, som numera afskaffats,
icke varit hvad man i den moderna tullagstiftningen betecknar
med namnet »frihamnar». Men i stället är det just
sådana frihamnar, som i Triest och Fiume efterträdt de förra.

I samband med de forna särskilda förmånernas borttagande
beslöts nämligen att i dessa städer inrätta från monarkiens
tullområde undantagna områden (Freibezirke, Punti francbi),
afsedda för upplag af sådana varor, som ej vore ämnade för
den inländska marknaden eller för hvilka afsättningsorten ej
ännu blifvit bestämd. Inom dessa friområdens gränser få varorna
fritt omflyttas, ompackas, delas, bearbetas och så vidare samt
åter utskeppas. Områdena åtnjuta i sjelfva verket alla de förmåner,
som tillkommit de äldre friområdena, dock med de in 16 -

122

FRIHAMNSFRÅGAN I ÖSTERRIKE-UNGERN.

skränkningar att ingen får hafva sin bostad inom de nya frihamnarna
och att lokal derinom ej får upplåtas till detaljhandel.

Tillika medgåfvos i sammanhang med det äldre friområdets
i Triest indragning inom tullgränsen nya tullupplagsinstitutioner
derstädes. Välkända handelsfirmor kunna nemligen erhålla tillstånd
att i egna magasin i staden utanför det begränsade
friområdet utan föregående tullbehandling upplägga varor,
afsedda till återutförsel eller till införsel i det österrikisktungerska
tullområdet. Dessa tullupplag kunna vara af två
slag, dels sådana, der varorna lagras utan att säkerhet ställes
för tullens erläggande, men som äro inrymda i magasin, försedda
med tvänne lås, till det ena af hvilka vederbörande tullkammare
innehar nyckeln, medan upplagshafvaren har nyckeln
till det andra, och dels sådana, dit varor må föras under
förbehåll att säkerhet blifvit ställd för belöpande tullafgifters
utgörande och hvilka stå under tullens lås. I magasin af det
hirra slaget (nederlag) få uppläggas alla slags varor, hvaremot
i magasin af det senare slaget (kontolager, kreditupplag) endast
få lagras varor af vissa slag, särskild! sådana, som ej till liknande
beskaffenhet alstras inom det österrikiskt-ungerska tull O området.

Triest företer alltså i fråga om tullförhållandena samma
utveckling som Hamburg, och det synes vara så långt ifrån
att upphäfvande! af de äldre frihamnsinstitutionerna i Österrike-Ungern
kunna nyttjas till bevis mot frihamnsinstitutionen i
den moderna bemärkelsen, att detta tvärtom bjuder ett talande
skäl för denna senare.

II.

STATISTISKA TABELLER.

1" -

9i I k: kx. fi H i / v. i

/RmitV.TH

0 JTUJÖI ii.y^nyyt.

FÖRTECKNING Å TABELLERNA \

Sid.

Tab. 1. Sveriges direkta sjöfarts- och bandolsförbindelser mod främmande länder un•
der åren 1889—1893.

I. Absoluta tal ........................................................................... 126.

II. Procontförhållandon .................................................................. 140.

Tab. 2. Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Geflo och

Sundsvall under åren 1889—1893 ......................................................... 142.

Tab. 3. In- och utrikes sjöfarten äfvensom derför uppburna hamnafgifter i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Helsingborg, Gefle och Sundsvall under åren 1889
—1893 .......................... 166.

Tab. 4. Öfversigt öfver införseln af kaffe, socker, tobak, mineraloljor, bomull, väfnader
af hel- och halfsiden samt ylle, fläsk, beredda hudar och skinn under
åren 1889-1893 .............................v. ........................................... 174.

Tab. 5. Uppläggningar å nederlag under åren 1889—1893................................... 184.

Tab. 6. Öfversigt öfver uppbörden af lastpenningar samt fyr- och båkafgiftor för utrikes
sjöfart under åron 1889—1893............................................. 188. *

* So I Betänkande, sid. 59—61.

126

Tab. /. Sveriges direkta sjöfarts- och handelsförbin -

I. Absoluta

1	Y.	2.	3.	4.	5.	6.	7-
.		Till Sverige an ho m n a fartyg
	, f _	med last.	i barlast.	Summa.
		Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	Norge.
! i	1889.........................	3,531	110,326	930	121,566	4,461	231,892
1 2	1890........................	3,565	107,216	898	124,772	4,463	231,988
! 3	1891.........................	3,389	115,715	1,022	172,511	4,411	288,226
4	1892.........................	3,068	122,788	1,137	146,574	4,205	269,362
5	1893.........................	3,063	120,283	952	152,921	4,015	273,204
i 6	Summa	16,616	576,328	4,939	718,344	21,555	1,294,672
! 7	Medeltal pr år	3>323''2	115,265-6	987-8	143,668-8	4,311 0	258,934''-t
	Ishaf vet.
1 8	1889.........................	1	262	—	• -	1	262
9	1890.........................	1	262	* -	—	1	262
1 10	1891 . .	2	515			2	515
! 11	1892.........................	2	515	—	—	• 2	515
I 12	1893.........................	--		—	—	—
! 13	Summa	6	1,554	—	—	0	1,554
14	Medeltal pr år	I ’2	310-8	—	.-	1-2	310-8
	Finland.
15	1889.........................	794	89,339	152	37,707	946	127,046
16	1890.........................	792	83,573	248	75,281	1,040	158,854
17	1891.........................	742	84,111	231	51,264	973	135,375
18	1892.........................	612	72,393	273	83,480	885	155,873
19	1893........................	683	71,569	261	74,757	944	146,326
20 I	Summa	3,623	400,985	1,165	322,489	4,788	723,474
21	Medeltal pr år	724-6	80,197-0	233''°	64,497-8	957''6	144,694-8

127

delser med främmande länder under åren 1889—1893.

tal.

8.	9.	ro-	11. \|\| 12.	13. \| 14.	15..
• Från Sverige	afgång na fartyg	Värdet af
med last.	i barlast.	Summa.	införseln	utförseln
							från Sverige.

Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Kr.	Kr.
639	60,079	1,773	79,802	2,412	139,881	34,311,000	15,971,000	1 I
749	65,043	1,585	98,840	2,334	103,883	32,833,000	18,093,000
768	76,512	1,682	92,956	2,450	109,468	33,565,000	17,428,000	3
969	88,969	1,678	111,143	2,647	200,112	35,319,000	18,227,000	4
893	89,694	1,521	98,997	2.414	188,091	31,439,000	16,111,000	5 >
4,018	380,297	8,239	481,738	12,257	802,035	107,407,000	85,830,000	6
803-6	76.0594	1,647-8	96,347-6,	2,45!''4	I72.407-O	33,493,400	17,166,000	7
		1	262	,	202	31,000	---	8
_	_	—	—	—	—	29,000	—_	9
1 -r - -	_	2	515	2	515	41,000	—	10
	—	2	515	2	515	255,000	—_	11
	—	—	—	■--	—	—	—	12 [
-	_	5	1,292	5	1,292	350,000	—	13
—	—	I ‘o	258-4	I ‘O	258-4	71,200		14
360	74,731	657	79,911	1,017	154,642	5,814,000	5,857,000	15
438	81,140	665	83,444	1,103	104,584	6,981,000	7,907,000	IG
443	80,808	639	93,461	1,082	174,209	5,756,000	7,235,000	17
308.	62,645	570	84,983	878	147,028	4,226,000	5,646,000	18
374	74,625	579	71,858	953	140.483	4,291,000	5,035,000	19
1,923	373,040	3,110	413,057	5,033	787,000	27,008,000	31,080,000	20
3846	74,789-8	622-0	82,731 4	1,006-6	157.521»	5,4''3,6oo	6,336,000	21

128

Taft. l. (Forts.) Sveriges direkta sjöfarts- och handelsför -

	1.	2.	] 3.	i-	5.	II c-	7-
			Till Sv	er i ge ankomna fartyg
		med last.	i barlast.	Summa.
		Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	Ryssland.
1	1889.........................	528	141,832	177	143,670	705	285,502
2	1890.........................	5G2	134,805	174	154,077	730	288,882
3	1891.........................	448	112,432	169	145,£49	017	258,081
4	1892.........................	191	50,796	236	225,230	427	270.020
5	1893.........................	272	90,719	230	225,497	502	310.210
6	Summa	2,001	530,584	980	894,123	2,987	1,424,707
7	Medeltal pr år	400-2	106,116-8	197-2	178,824-6	597''4	284,941-4
	Danmark med Färöarna och Island.
8	1889.......................	1,596	149,370	13,263	1,307,386	14,859	1,450,750
9	1890........................	1,886	148,006	13,593	1,349,071	15,479	1,497,077
i10	1891.........................	1,767	153,299	14,395	1,462,248	10,102	1,015,547
11	1892.................	2,064	166,490	14,685	1,565,440	10,749	1,731,930
12	1893..............	1,938	161,056	12,963	1,458,644	14,901	1,019,700
13	Summa	0,251	778,221	08,899	7,142,789	78,150	7,921,010
14	Medeltal pr år	1,850-2	155.644^	13,779-8	40 00 Ut Ut ^-1 _OO	15,6300	1,584,202-0
	Tyskland.
15	1889.........................	1,684	338,938	3,008	765,436	4,092	1,104,374
16	1890.........................	1,756	359,157	3,088	767,528	4,844	1,120,085
17	1891.......................	1,584	350,308	3,093	806,303	4,077	1,150,011
18	1892.........................	1,642	371,606	3,032	820,507	4,074	1,192,113
19	1893.........................	1,689	425,366	3,084	907,360	4,773	1,332,720
20	Summa	8,355	1,845,375	15,305	4,007,134	23,000	5,912,509
21	Medeltal pr år	1,6710	369,075-0	3,061-0	813,426-8	4,732-o	OO u Ut 0 00
	Nederländerna.
22	1889.........................	93	35,492	249	113,774	342	149,200
23	1890.........................	138	42,474	205	86,360	343	128,834
24	1891.........................	107	37,978	177	76,316	284	114,294
25	1892.........................	112	41,270	131	65,378	243	400,048 j
26	1893.........................	108	44,645	98	59,150	200	103,795 \|
27	Summa	558	201,859 I	800	400,978	1,418	002,837
28	Medeltal pr år	111 ''tf 1	40,371-8!	I72-0	80,195-6	283-6	120,567-4

129

bindelser med främmande länder under åren 1889—1893.

8. ■	9.	10.	n.	12.	13.	14.	15.
Från Sv	e r i g e	af g ån g na fartyg	Värdet af
med last.	i barlast.	Summa.	införseln till Sverige. Kr.	utförseln från Sverige. Kr.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
•’190	41,214	474	152,691	664	193,005	20,950,000	\jW.i 3,401,000	1
''i''231	47,988	452	145,643	683	193,626	22,737,000	3,940,000	2
■•»''823	45,728	383	134,864	606	180,587	21,560,000	3,505,000	3
197	40,258	166	72,203	363	112,521	11,306,000	3,664,000	4
277	61,614	177	87,908	454	149,522	12,712.000	5.208,000	5
1,118*	236,792	1,652	593,369	2,770	»i 830,161	89,265,000	19,718,000	6
223-6	47.358-4	330-4	118,673-8	554-°	166,032-2	17,853,000	3,943,600	<
>8,066	380,380	5,294	796,018	13,360	■ 1,176,398	45,239,000	-■<;>>» a 34,171,000	8
8,Bil	377,231	5,G18	840,358	14,129	1,217,589	44,122,000	33,238,000	9
9,709	456,491	4,932	814,494	14,641	1,270,985	44,620,000	37,399,000	10
10,074	494,575	5,245	891,341	15,319	1,385,916	44,000,000	40,404,000	11
9,035	511,505:	4,396	793.525	13,431	1,305,030	40,249,000	36,516,000	12
45,395	2,220,182	25,485	4,135,736	70,880	0.355,918	218,230,000	181,728,000	13
9,0790	444,0364	5,097 °	827,147-2	14,1760	1,271,183-6	43,646,000	36,345,6oo	14
3,947	603,290	610	150,439	4,557	753,729	115,503,000	36,232,000	15
4,213	669,427	629	165,970	4,842	835,397	118,322,000	36,077,000	16
4,0351	658,136	617	161,331	4,652	819,467	119,836,000	37,876,000	17
4,251	729,953	501	139,910	4,752	869,803	115,850,000	48,427,000	18
4,857	773,753	532	143,330	4,889	917,083	112,897,000	44,276,000	19
20,803	3,434,559	2,889	760,980	23,692	4,195,530	582,408,000	203,488,000	20
4,160-6	686,911-8	577-8	152,1960	4,738-4	839,107-8	116,481,600	40,697,600	21
472	227,898	10	4,889	482	232,787	8,960,000	13,443,000	22
488	239,251	11	5,316	499	244,567	9,038.000	16,278,000	23
488	254,188	5	1,760	493	255,898	8,501,000	12,638,000	24
589	362,923	3	1,712	592	364,635	9,217,000	17,420,000	25
543	401,375	1	095	544	402,070	7,002,000	17,045,000	26
2,580	1,485.585	30	14,372	2,610	1,409,057	43,318,000	76,824,000	2 7
516-0	297,1170	6*o	2,874-4	522-0	299,991-4	8,663,600	15,364,800	2 8

130

Taft. l. (Forts.) Sveriges direkta sjöfarts- och handelsför -

	1.	2.	8.		5.	0.	7.
		Till Sverige ankomna fartyg
		med	last.	i barlast.	Summa.
		Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	Belgien.
1	1889.........................	98	42,867	59	24,131	157	66,008
2	1890........................	109	48,034 ;i	53	25,046	162	73,080
3	1891........................	91	1 42,535	45	18,873	136	61,408
4	1892.........................	119	62,481	41	16,272	160	78,753
5	1893.........................	104	52,948	47	21,328	151	74,276
C	Summa	52L..	248,865	245	105,650	760	354,515
7	Medeltal pr år	104*2	49,773''°	49''°	21,130-0	I53''J	70,903-0
	England.
8	1889........................	2,795	1,330,200	574	256,944	3,360	1,587,144
9	1890.........................	2,788	1,377,103	586	264,305	3,374	1,041,408
10	1891.........................	2,712	1,396,961	575	277,108	3,287	1,674,060
11	1892.........................	2,692	1,435,199	626	272,061	3,318	1,707,260
12	1893........................	2,555	1,388,723	645	299,554	3,200	1,688,277
13	Summa	13,542	6,028,186	3,006	1,360,072	16,548	8,208,158
14	Medeltal pr år	2,708-4	1,385,637''*	601-2	273,994''4	3,309''6	1,659,631-6
	Frankrike.
15	1889.........................	84	34,165	275	84,351	350	118,516
1C	1890.........................	85	35,360	248	87,797	333	123,157
17	1891.........................	92	40,028	331	129,025	423	100,053
i 18	1892.............,vH«v..kiw	93	36,153	117	42,375	210	78,528
19	1893.........................	77	34,698	150	54,749	227	80,447
20	Summa	431	180,404	1,121	308,207	1,552	578,701
21	Medeltal pr år	86-3	36,080-8	224-2	79,659''4	3!0''4	115,740-a
	Portugal.
22	1889.........................	136	41,620	2	556	138	42,176
23	1890.........................	84	25,614	—	—	84	25,614
24	1891........................	116	37,182	1	277	117	37,450
25	1892.........................	95	32,097	--	—	05	32,007
2G	1893........................	93	30,972	—	—	03	30,072
27	Summa	524	167,485	3	833	527	168,318
28	Medeltal pr år	104-8	33,497 °	0*6	166-6	105-4	33,663-6

181

bindelser med främmande länder under åren 1889—1893.

8.	1 »•	10.	n.	1 12-	13.	14.	15.
Från Sverige	afgång na fartyg	Värdet af
med last.	i barlast.	Summa.	Införseln till Sverige. Kr.	utförseln från Sverige. Kr.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
241	105,897	1 <1	31	242	105,928	12,185,000	9,463,000	1
288	140,203	1	40	289	140,243	10,101,000	11,020,000	2
268	140,367	—	—	268	140,367	8,799,000	11,893,000	3
248	138,325	1	572	249	138,897	12,169,000	11,422,000	41
268	151,231	—	. • —-	268	151,231	11,399,000	11,869,000	5 !
1,313	970,023	3 1	043	1,316	676,666	54,653,000	55,667,000	6 !
262’6	135,204-6	0-6	128-6	263-2	135,333''*	10,930,600	11,133,400	7 \|
3,952	1,747,650	41	28,084	3,993	1,775,734	110,815,000	141,909,000	8
3,868	1,728,993	40	19,582	3,908	1,748,575	108,869,000	137,403,000	9
3,922	1,758,742	43	31,425	3,965	1,790,167	98,655,000	146,385,000	10
3,920	1,824,746	77	60,874	3,997	1,885,620	95,224,000	150,281,000	11 i
3,863	1,774,056	86	80,540	3,949	1,854,596	86,325,000	150,866,000	12 ''
19,525	8,834,187	287	220,505	19,812	9,054,692	499,888,000	726,844,000	13 1
3,9°5‘°	1,766,837-4	57-4	44,101*0	3,962-4	1,810,938-4	99,977,600	145,368,800	14
792	373,536	1	316	793	373,852	7,636,000	23,841,000	15 ''
827	418,056	3	929	830	418,985	7,933,000	24,422,000	16
1,076	599,867	1	845	1,077	600.712	9,057,000	34,404,000	17 1
622	326,651	4	3,125	626	329,776	9,573,000	19,392,000	18
776	461,480	■--	—	776	461,480	6,247,000	29,309,000	19
4,093	2,179,590	9	5,215	4,102	2,184,805	40,446,000	131,368,000	20
8i8’6	435,9i8-o	1*8	i,043''°	820-4	436,961-0	8,089,200	26,273,600	21
79	35,604	_	_	79	35,004	1,910,000	2,335,000	22
35	14,969	—	—	35	14,969	1,472,000	1,101,000	23 \|
43	19,103	—	—	43	19,103	1,708,000	1,286,000	24
36	13,561	—	—	36	13,561	2,078,000	981,000	25
35	16,470	—	--	35	16.470	1,533,000	1,233,000	26
228	99,707	—	—	228	99,707	8,701,000	6,030,000	2 7 j
45-6	19,041 4	—	—	45''6	19.941	1,740,200	1,387,200	28

i 5

från

Tab. i. (Forts.) Sveriges direkta sjöfarts- och handelsför -

1.	2.	3.	4-	5.	6.	7-
	Till Sverige ankomna fartyg
	med last.	i barlast.	Summa.
	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal,	Ton.
Spanien.
1889.........................	36	16,832	7	2,814	43	19,046
1890.........................	32	14,667	13	3,921	45	18,588
1891.........................	28	14,601	6	2,974	34	17,575
1892........................	28	14,270	3	765	31	15,035
1893...........................!	23	12,025	2	805	25	12,830
Summa	147	72,39*	31	11,279	l»o;	83,674
Medeltal pr år	29 4	14,479-0	6*2	2,255''8	35‘6	16,734-8
Italien.
1889.........................	35	16,090	1	595	36 t	16,685
1890.........................	39	20,339	—	—	39	20.339
1891........................	39	22,031	- -	—	39	; I 22,031
1892........................	34.	18,708	—r	—rr-	34,.	, i 18,708
1893.........................	24	15.502	-r- .	i''. —17—	24	15,502
Summa	171	92,670	1	393	172u:	93,265
Medeltal pr år	34''^	18,534 °	O" 2	119*0	344	18,6530
Sa Ikan-halfön.
1890
1891........................	'' -r—	—	*)1	185	1	, 185
1892	3) 3	3,138	___.		3	3,138
1893.........................	s)6	7,190	—	—	6	7,190
f. . Summa	9	10,328	1	185	10	10,513
Medeltal pr år	1*8	2,065-6	O''2	37-o	2*o	2,102*6
Algeriet. 1QQQ
1890.........................	2	1,300	—	_	2	1,300
1891.........................	4	1,930	—	—	4	1,930
1892.........................	1	716	—	—	1	716
1893.........................	.2;	2,478	—	—	«,-2	2,478
Summa	9	6,424	—	—	9	6,424
Medeltal pr år	1*8	1,284-8	—	—	J-8	1,284-8

) Från Turkiet. 2) Till Grekland 1 på 309 och till Turkiet 3 på 2,3X4 ton. 3) Från Grekland
Bulgarien 1 på 1,267 ton.

133

bindelser med främmande länder under åren 1889—1893.

8,	9.	10. ,	11.	12.	13.	it.	15.
Från Sverige	a fy ån g na fartyg	Värdet af
med last.	i barlast.	Summa.!-mi	införseln till Sverige. Kr.	utförseln från Sverige. Kr.
Antal,	Ton.	Antal.	Ton.	Antal, i;	■ 1 Ton. *
134	78,371			134	tv.\{ 78,371	lV • > 1 y t» \ * > V 1,037,000	5,469,000	1
191	107,636	—	—	191	107,636	1,151,000	7,430,000	2
171	103,651	—	—	171	103,651	944,000	6,767,000	3
120	78,111	—		120	78,111	1,981,000	3,857,000	4 i
83	50,643	-=	—	83	50.643	542,000	2,651,000	5
099	418,112	—	—	699	418,412	5,655,000	26,174,000	: 6
139-8	83,682-4	—	—	139-8	83,682-4	1,131,000	>- 5.234,8oo	7
17	11,764	__	_	17	11,764	851,000	V 1,055,000	8
17	8,850	—	—	17	8,850	1,022,000	458,000	9
12	7,646	—	—	12	7,646	761,000	420,000	10
22	18,915	—	—	22	18,915	1,005,000	1,125,000	11
19	16,214	--	—	15	16,214	808,000	951,000	12
83	63,389	—	—	sats	63,389	4,447,000	4,009,000	13
16*6	12,677-8	—	—	16-6	12,677-8	889,400	b->''- 801,800	14
	—t-	-f—	—	—	—	\ )\ j 2,000	i» A\ • * A	15
--	—	—	—	—	—	—	9,000	16
. *) 4	2,623	—	—	4	2,623	1,000	97,000	17
4)1	299	—	—	1	299	132,000	14,000	18
*) 1	298	—	—	1	298	1,559,000	23,000	19
	3,220	_„	-f-	6	3,220	1,694,000	143,000	20
I*a	644*0	- .	—	I *3	644°	338,800	28,600	21
23	11,465	_	_	23	11,465	_	631,000	22
35	15,277	—	—	35	15,277	193,000	753,000	23
28	14,006	—	—	28	14,006	371,000	719,000	2t
14	8,886	1	611	15	9,497	340,000	376,000	2 5
13	8,626	—	—	13	8,026	269.000	451,000	26
113	58,260	1	611	114	58,871	1,173,000	2,930,000	27
22''6	11,652-0	0*3	122*3	228	11,774-2	234,600	586,000	28

1 på 921 och från Rumänien 2 på 2,217 ton. 4) Till Grekland. 6) Från Rumänien B på 6,923 och

134

Taft. 1. (Forts.) Sveriges direkta sjöfarts- och handelsför

	1.	2.	S.	r ^ ■	5.	1 6.
		Till Sverige ankomna fartyg
	»''" •'' -V"'' >iV-''Vn\<v	med last.	i barlast.	Summa.
		i Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	Tripolis, Tunis och Marocko.
! i	1889............ ..........	-:	—	—	—	-—	—
2 \| 3 4 5	1890......................... 1891.:........... 1892 ......................... 1893 .........................	j v5-;t ;	—	—	—	—	—
6	Summa	'' —^ ‘	\ -liW»	—	—	-il/	1 LLiL.
! 7	Medeltal pr år	-—*	—	—	—	--rbf/	—
i 3	Egypten. 1889.............					i T l
9 10	1890.:....................... 1891............					—	—
11	1892.................. .....	1	1,233	—	—	i	1,233
12	1893.........................	1 1	1,235	—	—-	1	1,235
i 13	Summa	2	2,408	—	—	r'' 2	2,468
: 14	Medeltal pr år	0''4	493''6	—	—	O4	493''6
	Kaplandet.
15	1889.........................	—	—	1	764	1	764
16	1890.........................	—	—	—	—	—	—
17	1891.........................	1	1,305	—	—	1	1,305
18	1892.................	—	-i	—	—	—	•i-
19	1893.........................	—	--i	—	—	--	--
20	Summa	1	1,305	1	764	2	2,060
21	Medeltal pr år	0*2	2610	0*2	152-8	Ö-4	4i3''8
	Öfriga delar af Afrika.
22	1889.........................	—--	—	—	—	—	—
23	1890.........................	—	—	—	—	—	—
24	1891.........................	'' -	—	—	—	—	—
25	1892.........................	l) 1	289	—	—	1	280
26	1893.........................	*> 1	289	—		1	280
27	Summa	2	578	- ■	--	2	578
28	Medeltal pr''år	0''4	115-6	—	—	O4	115-6

*) Från Gninea. *) Från Kamerun.

135

bindelser med främmande länder under åren 1889—1893.

8.	9.	10.	n.	12.	13.	14.	15.
F	rån Sverige a fa un g na fartyg	Värdet af
med last.	i barlast.	Summa.	införseln till Sverige. Kr.	utförseln från Sverige. Kr.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton,
tv .8	2,181			8	2,181		122,000	1
11	4,497	—	—	11	4,407	—	192,000	2
7	1,967	—	—	7-	1,907	—	114,000	3
i i ''12	3,941	—	-—	12	3,041	—	245,000	4
ti 16	5,824	—	—	10	5,824''	—	338,000	5
34	18,410	—	—	54	18,410	—	1,011,000	6
10*8	3,682-0	—	—	I0''8	3,6820	—	202,200	7
6	7,902	_	__	0	7,902	n\u . . . * .	VA*; i V.;Y t 346,000	8
Mt! <8	9,851	—	—	8	0,851	—	464,000	9
11	15,818	—	—	11	15,818	—	610,000	10
17	24,122	—	—	17	1 24,122	534,000	744,000	11
24 l	35,244	—	—	24	35,244	909,000	1,154,000	12
00	02,937	—	—	00	92,937	1,443,000	3,318,000	13
I3‘*	18,587-4	—	—	I3-*	18,587-4	288,600	663,600	14
.ti 131	53,628		.	131	53,028	_	2,871,000	15
. 51	21,068	—	—	51	21,008	—	1,026,000	16
70	31,480	—	—	70	31,480	135,000	1,513,000	17
99	53,502	—	—	09	53,502	—	2,796,000	18
91	62,026	—	—	Öl	02,020	—	3.165,000	19
442	221,704	—	—	442	221,704	135,000	11,371,000	20
88-4	44,3408	—	—	88-4	44,340''8	27,000	2,274,200	21
9	2,390	_	___	0	2,390	_	125,000	22
11	3,205	—	—	11	3,205	—	195,000	23
14	4,254	—	—	14	4,254	—	217,000	24
8	2,466	—	—	8	2,400	68,000	207,000	25
1 9	3,073	—_	_	0	3,073	4,000	187,000	2 6
SI	13,388	—t-	—	51	15,388	72,000	931,000	27 ,
IOa	3,077-6	—	--..	I0''3	3.077-6	14,400	186,200	28 \|

136

Tält. l. (Forts.) Sveriges direkta sjöfarts- och handelsför -

	1.	! 2.	3.	1 4.	5.	G.	7.
		Till Sverige ankomna fartyg
		med last.	i barlast.	Summa.
		Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.-'' 1	Ton.
	Asiatiska länder utom Medelhafvet.
1	1889.........................	•i 1-8	6,584	—	—	8	6,584
! 2	1890.........................	i :«''8	2,889	—	—	3	2,889
3	1891	j . •«:	6,248 3,914»			6 »3	6,248 3,914
4	1892.,.''......................	i ; 3''	-- -	—
5	1893.........................	i1)* 1	1,392	—	—	» 1	1,392
i 6	Summa	•21	21,927	—	—	"21	21,027
7	Medeltal pr år	4»	4,205-4	—	- -	4’a	4,205-4
	Amerikas Förenta Stater	och Kanada.
8	1889.........................	41	28,204	—	—	41	28,204
i 9	1890.r.......................	42	30,104	—	—	42	30,104
10 11	1891	i ''69	60,335 64,870			69 73	00,335 64,876
1892.........................	73	—	—
12	1893.....!........?.u:a.;..	»73	104,981	—	—	73	104,981
13	»Summa	298	288,494	—	—	298	288,494
14	Medeltal pr år	59-6 j	57,698-8	—	—	59''6	57,698-8
	Vestindien.	1 \|
15	1889.;.:.....................	j 20''	5,876 •	—	—	20	5,876
18	1890....M...................	11	2,642	—	—	It	2,642
17	1891.;:,.;.......	! ,1, Q	481	—	—	2	481
18	1892a........................	1	2,997	—	■—-	9	2,997
19	1893....,■....................	G	1,634	—	—	6	1.634
20	Summa	48	13,630 t	—	—	■AS''	13.630
2 1	Medeltal pr år	9''6	2,726-0	—	—	9-6	2,7260
	La Plataländerna.	i
22	1889.''..(................t....		398	1	198	> 3	566
23	1890.........................	»•14	1,439	—	—	4	1,439
24	1891.........................	j : • 1	455	—	—	1	455
25	1892. .V......................	<•''•6	3,087	—	—	6	3,087
26	1893...:..........:..J......	16	12,204	1	295	17	12,499
27	Summa	29	17,583	2	493	31	18,076
28	Medeltal pr år	58	3,5i6''6	0''4	98-6	6*3	3,615=»

*) Från Java. 2) Till Persien.

bindelser med främmande länder under åren 1889—1893

137

8.	9.	10.	11.	12.	13.	14.	lf„	---
Från Sverige	afyångna fartyg	Värdet af
med last.	i barlast.	Summa.	införseln till Sverige. Kr.	utförseln från Sverige. Kr.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
						3,058,000		1
—	—	—-	—	—	—	1,493,000	—	2
-T—		—	—	—■	—	1,090,000	—	3
--	—	-r	i -	— .	—-	1,449,000	-	4
2) 2	3,451	--	—	2	3,451	804,000	94,000	5
2	3,451	—	-r	2	3,451	8,494,000	94,000	G
er 4	690-2	—	—	0-4	690-2	1,698,800	18,800	7
11	13,412	1	664	12	14,076	5,904,000	1,448,000	8
7	10,803	4	3,167	11	13,970	8,183,000	919,000	9
7	7,941	5	4,570	12	12,511	12,935,000	664,000	10
18	21,351	5	4,652	23	26,003	12,834,000	2,447,000	11
28	61,170	8	7,908	36	69,078	10,866,000	658,000	12
71	114,677	23	20,961	94	135,638	50,722,000	0,136,000	13
14*2	22,935-4	4-6	4492-=	18-8	27,127-6	10,144,400	1,227,200	14
1	226	—	_	1	226	1,864,000	9,000	15
—	■-	—	--	—	—	933,000	—	IG
1	292	—	—	1	292	233,000	24,000	17
—	—	—	—	—-	—	1,095,000	—	18
-—•	—	—	--	—•	—	537,000	—	19
2	518	—	--	2	518	4,662,000	33,000	20
0’4	103-6	—	—	0-4	103-6	932,400	6,600	21
25	14,049	_	_	25	14,049	642,000	790,000	22
9	4,528	3	343	12	4,871	1,176,000	260,000	23
10	0,149	--	—	10	6,14»	209,000	262,000	24
10	9,824	—	—	16	9,824	834,000	418,000	25
2	1,179	—	—	2	1,17»	2,298,000	53,000	2G
(''.2	35,72»	3	343	65	36,072	5,159,000	1,783,000	27
12-4	7.145-8	06	68-6	I3‘°	7,214-4	1,031,800	356,600	28

Taft. 1. (Forts.) Sveriges direkta sjöfarts- och handelsför -

1.	2-	3.	4-	5.	6.	7.
	Till Sverige ankomna fartyg
	med last.	i barlast.	Summa.
	Antal.	Ton.	Antal.	Ten.	Antal.	Ton. ''
Öfriga delar af Sydamerika.
1889 .....................tu	2	618	—	—	2	018
1890 ........................	—	—	—	—	—	■--
1891 ........................	3) 1	726	—	-—-	1	720
1892 ....................i....	3) 2	1,330	6) 2	1,496	4	2,820
1893.........................	--	p, —i	5) 1	768	1	708
Summa	5	2,074	3	2,204	! 8	4,938
Medeltal pr år	1*0	534''8	0’6	452-8	V6	987-6
Australien.
1889..........................	—	-r	1	855	1	855
1890 ......................... 1891 ......................... 1892 ......................... 1893 .........................	—-	—	—-	—	—	—
Summa	;-- ''.i	;X -	1	855	1	855
Medeltal pr år	—	—	0*2	I7I-0	0’2	I7ro
Summa år 1889.........	11,484	2,389,013	18,700	2,860,747	30,184	5,249,700
» » 1890.........	11,899	2,434,984	19,106	2,938,158	31,005	2,373,142
» » 1891.........	11,201	2,479,176	20,046	3,142,733	31,247	5,021,909
» » 1892.....:''. t.	10,851	2,506,340	20,283	3,239,578	31,134	5,745,918
» » 1893.........	10,735	2.579,909	18,434	3,255,828	29,109	5,835,737
Summa summarum	50,170	12,389,422	90,509	15,437,044	152,739	24,820,400
Medeltal pr år	11,234-0	2,477,884-4	19-3138	3,087,408-8	30.547-8	4,865,293-=

l) Till Brasilien 29 på 9,407 ton. 2) Till Brasilien 30 på 10,955 ton. 3) Från Chile.

bindelser med främmande länder under åren 1889—1893.

8.	9.	10.	11.	12.	is.	14.	15.
Från Sverige	afgång na fartyg	Värdet af
med last.	i barlast.	Summa.	införseln till Sverige. Kr.	utförseln från: Sverige. Kr.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
>) 30	10,226			30	10,226	250,000	676,000	1
2) 32	11,399	’ —	■ —	32	11,399	—	607,000	2
4) 49	18,868	—	—	49	18,868	321,000	1,064,000	3
4) 271	10,978	, —7^-	——	27	10,978	827,000	565,000	4
6) 30	11,434	—	—	30	11,434	-—	600,000	5
168	62,905	. —r^r	—	168	62,905	1,398,000	3,512,000	6
33''6	Js> Cn OO 0"	—	—	33''6	12,581-0	279,600	702,400	7
31	31,834			31	31,834		1,560,000	8
47	50,527	—	—	47	50,527	— _	2,198,000	9
26	. 22,643	—	— ■	26	22,643		980,000	10
14	13,553	—	—	14	13,553	——	639,000	11
9	9,931	•	——	9	9,931	—	479,000	12
127	128,488	—	—	127	128,488	4—?.	5,856,000	13
25''4	25,697-6	. -	—	25*4	25,697-6	—	1,171,200	1 4
19,164	3,887,727	8,863	1,293,107	28,027	5,180,834	376,964,000	301,725,000	15
20,067	4,029,937	9,011	1,363,632	29,078	5,393,569	377,188,000	304,592,000	16
21,385	4,327,225	8,309	1,336,221	29,694	5,663,446	369,698,000	323,498,000	17
21,582	4,328,554	8,253	1,371,701	29,835	5,700,255	360,316,000	329,300,000	18
20,744	4,584,916	7,300	1,284,761	28,044	5,869,677	332,689,000	328,272,000	19
102.042	21,158,359	41,736	6,649,422	144,678	27,807,781	1,816,855,000	1,587,387,000	20
20,588-4	4,231,671-8	8,347''“	1,329,884-4	28,935-6	5>56i,556''*	363,37!,000	317,577,400	21

Till Brasilien. 5) Från Brasilien. 6) Till Brasilien 29 på 11,223 ton.

Tab. i. (Forts.) Sveriges direkta sjöfarts- och handelsförbindelser med främmande

länder under åren 1889—1893.

II. Procentförhållanden. A.

Från	Ankomna lastade fartygs tontal.			Infö	reel.
1889.	1890.	1891.	1892.	1893.	Medeltal.	1889.	1890.	1891.	1892.	1893.	Medeltal.
Tyskland ........................	14'' 19	1475	14-18	14-83	16-48	14-88	30-64	31-37	32-41	32-15	3394	32-10
England..........................	55-68	56''56	56-35	57-26	53-83	55-94	29-40	28-84	26-69	26-43	25-95	27-46
Danmark ........................	6-25	6-08	6-18	6-04	6É24	628	12-oo	11-70	12-07	12-17	11-99	H-98 j
Norge..............................	4''G 2	4-40	4-67	4-90	4-66	4-65	9-io	871	908	9-80	945	9‘»3
Rvssland.........................	5-95	5-54	4''54	2-08	3-51	4-31	556	603	5-83	3-14	382	4*88 1
Belgien ...........................	1''7D	1"97	1-72	2-49	2-05	2"oo	3-26	2-68	2-38	3-38	3-43	3-02 \|
Nederländerna.................	1’48	1*74	1-53	1-65	1-78	1*63	2-87	2-56	2-30	2-56	2-10	2-40
Frankrike........................	1-43	1-45	1*61	1''44	1-33	1*45	2-02	2-u	2-45	2-66	1’88	2" 2 2 \|
Finland..........................	3-74	3-48	389	2-89	2-7 7	3^4	1-54	1-86	1*56	1*17	1‘29	I-48 \|
Andra länder ..................	4-87	4-08	Ö88	5-87	7-40	5-62	4*ii	4-14	5-23	6*54	615	I 5 2 3
Summa	100 oo	lOOoo	100 00	lOOoo	100 oo	100 00	100 00	100 00	lOOoo	100 00	100 00	100 00 ;

Taft. l. (Forts.) Sveriges direkta sjöfarts- och handelsförbindelser med främmande

länder under ären 1889—1893.

II. Procentförhållanden. B.

Till

Af gångna lastade fartygs tontal.

Utfo

r s e 1

1889.

1890.

1891.

1892.

1893.

Medeltal.

1889.

1890.

1891.

1892.

1893.

Medeltal.

England..........................

44''9 8

42''90

40*64

42 16

38*69

41*87

47*03

45*ii

45*25

45*64

45*96

45*80

Tyskland ........................

15''51

16''6 2

15*21

16*8G

16*88

16*22

12oi

12*04

11*71

14*71

13*49

12*79

Danmark ........................

9*78

9*37

10*55

11*43

11*16

10-46

11*32

10*91

11* 5 G

12*27

11*12

11*44

Frankrike........................

9*61

10''37

13*86

7*55

10''06

10*29

7*90

8*02

10*63

5*89

8*93

8‘2 7

Norge..............................

1*54

1*61

1*77

2*05

1*96

i*78

5*29

5*94

5*39

5*53

4*91

5*4 1

Nederländerna.................

5''86

5*93

5''87

8*38

8*75

6*96

4*4G

5*35

3*91

5*29

5*19

4*84

Belgien............................

2*72

3*48

o''24

3*19

3*30

3*9

3*14

3*62

3*68

3*47

3*61

3*5°

Finland...........................

loa

2*01

1*87

1*45

1*63

1*77

1*94

2*60

2*24

1*71

1*53

2‘o 1

] Ryssland ........................

1*0G

1*20

Tog

0*93

1-34

1*12

1*13

1*29

1*08

1*59

1*24

Andra länder ..................

7-02

6*51

5*93

6*00

6*23

6*34

5*78

5*12

4*55

4*38

3*67

4*7°

Summa

100 oo

lOOoo

100 00

100 oo

100 00

142

Tab. 2. Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö,

I. Stockholin. A. Ankomna fartyg.

	1.	•2.	3.	4.	fi.	6.	7-
		1889.	1890.	1891.
	Från
	5 j 1 r 7	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	a. Med last:.
1	Norge .........................	48	5,855	41	4,774	41	5,259
2	Finland................	594	62,157	591	61,938	577	59,816
3	Ryssland. ill,:..''. ...........7	151	46,740	153	45,705	115	35,040
■4	Danmark.............	23	4,667	>) 20	2,831	2) 16	1,992
5	Tyskland .....................	170	52,984	180	51,567	193	59,899
6	Nederländerna..................	6	3,001	12	3,097	9	2,676
7	Belgien...........................	6	3,632	10	5,058	8	2,857
8	England ......................... 1	433	309,058	428	312,813	400	277,100
9	Frankrike:........ ...........1.	15	6,300	14	7,201	6	2,264
10	Portugal..................	13	5,746	7	3,421	7	3,310
11	Spanien.......................	7	4,087	7	3,904	6	4,093
12	Italien.......................	12	6,604	7	4,892	13	8,996
13
14	Afrika..................			6) 2	1,300	5) 4	1,930
15	Asiatiska länder utom Medelh.	3	2,560	1	795	3	2,775
16	Amerikas Förenta Stater... .	12	9,533	9	8,439	12	12,663
17	Vestindien....	3	1,038	5	1,196
18	La Plataländerna............	1	214	3	1,188	1	455
1»	Summa	1,497	524,176	1,490	520,119	1,411	481,125
	b. I barlast.
20	Norge...........	1	413			7	6,798
21	Finland.....................	63	6,609	67	12,090	66	9,315
22	Ryssland.........................	19	10,673	19	8,373	13	4,763
23	Danmark....................	30	9,633	26	7,835	38	10,373
24	Tyskland...................	112	23,906	97	22,224	119	28,037
25	Nederländerna.....................	2	1,451	1	471	2	657
26		2	1,512			1	599
27	England.............................	4	2,065	6	3,432	4	2,788
28	Frankrike..........................	3	693	2	768	7	2,608
29	Summa	230	56,955	218	55,193	257	65,938

*) Deraf 1 om 255 ton från Island. 2) Deraf 1 om 134 ton från Island. 3) Deraf 1 om 215
från Egypten, 1 om 716 ton från Algeriet och 1 om 289 ton från Guinea. 7) Deraf 1 om 1,235

143

Helsingborg, Gefle och Sundsvall under åren 1889—-1893.

I. S t O C k ll 01 m. A. Ankomna fartyg.

8.	9.	10.	n.	12.	13.	14.	15.
189».	1893.	Summa.	Medeltal pr år.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
55	7,265	37	6,561	222	29,714	44''4	5,942-8	V 1
508	58,988	546	54,489	2,810	297,388	563’	59,477''*	2
48	15,360	68	33,557	535	170,402	107*0	35,280-4	8
s) 24	3,944	4) 20	2,030	103	15,404	20‘6	3,092-8	4
206	64,863	190	60,002	939	289,315	187-8	57,863-0	r,
12	3,450	14	8,721	53	20,945	IO''6	4,189-0	G
17	9,726	6	2,787	47	24,000	9''4	4,812-0	7
391	285,170	344	277,129	1,990	1,401,270	399''»	292,254-0	8
10	3,537	6	3,084	51	22,380	IO2	4,477''»	9
7	4,094	8	4,437	42	21,008	8-4	4.201*6	10
4	3,192	3	2,105	27	17,381	5’4	3,476-=	ii
6	3,960	5	2,924	43	27,370	8-6	5,475''»	12
2	2,217	5	5,923	7	8,140	I''4	1,628-0	13
6) 3	2,238	7) 4	4,002	13	9,470	2*6	1,894-0	14
2	2,831	8) 1	1,392	10	10,353	2*o	2,070''6	15
20	22,190	13	16,226	00	09,051	13''*	13,810-2	IG
2	554	1	337	11	3,125	2*2	625-0	17
3	1,724	10	7,494	18	11,075	3''6	2,215*0	18
1,320	495,303	1,281	493,200	0,999	2,513,923	1,399-8	502,784 c	19
5	2,917	2	2,241	15	12,309	3''°	2,473''8	20
102	22,753	113	21,204	411	71,971	82- 2	14,394''»	21
13	9,419	12	6,180	70	39,408	r5''»	7,881-6	22
43	9,188	36	8,330	173	45,359	34''6	9,071-8	23
no	28,910	97	26,066	535	129,143	107*0	25,828-6	24
'' ---	—	•-	--	5	2,579	1''0	5i5''8	2 5
—	--	2	425	5	2,530	I ''o	5°7''»	2G
4	2,867	10	6,284	28	17,430	5-6	3,487''»	27
2	1,306		—	14	5,375	2''8	1.075-0	28
279	77,390	272	70,730	1,202	320,170	2524	05,235 2	29

ton från Island. 4) Deraf från Island 2 om 2G8 ton. 6) Från Algeriet. °) Deraf 1 om 1,283 ton
ton från Fgypten, 2 om 2,478 ton från Algeriet och 1 om 289 ton från Kamerun. 8) Från Java.

144

Tab. 2. (Forts.) Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö,

I. Stockholm. B. Afgångna fartyg.

	1.	2.	3.	4.	5.	G.	7-
		1889.	1890.	1891.
	Till

		Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	a. Med last.
1	Norge...............................	7	384	26	7,944	41	14,688
2	Finland.............................	210	58,732	208	55,588	233	55,758
3	Ryssland .....................	34	8,366	27	7,499	22	4,478
4	Danmark...........................	8	969	9	1,000	7	1,054
5	Tyskland...........................	131	42,115	169	55,507	181	59,675
G	Nederländerna....................	21	12,853	17	11,816	19	12,672
7	Belgien..............................	35	22,726	35	22,749	38	25,779
8	England.............................	206	129,946	186	118,504	209	127,852
9	Frankrike...........................	G4	36,783	56	35,747	71	43,859
10	Portugal.............................	16	9,085	10	5,036	11	5,916
11	Spanien..............................	11	5,882	7	3,614	8	5,859
12	Italien...............................	3	2,017	2	1,150	2	2,506
13	Grekisk-turkiska halfön.......	—	—	-—	—	1) 3	2,263
14	Afrika...............................	3) 1	440	4) 2	1,972	2	483
15	Amerikas Förenta Stater......	4	4,484	2	2,534	2	2,591
IG	Sydamerika........................	6) 3	1,538	7) 1	307	7) 3	1,294
17	Summa	754	336,320	757	330,967	852	366,727
	b. I barlast.
18	Norge................,...............	5	566	9	1,452	7	972
19	Finland.............................	468	47,064	434	44,420	389	35,231
20	Ryssland ...........................	167	58,224	167	56,167	130	43,360
21	Danmark ...................i........	1	255	1	23	2	120
22	Tyskland ...........................	57	15,368	31	12,153	33	10,726
23	England............................	2	1,429	1	271	1	1,150
24	Amerikas Förenta Stater......	—	—	—	—	—	—
25	Summa	700	122,906	643	114,486	562	91,559

'') Till Grekland 1 på 309 ton; de öfriga till Turkiet. 2) Till Grekland. s) Till Tripolis.
6) Till Braeilion 1 på 201, La Plataländerna 1 på 518, öfriga Sydamerika 1 på 819 ton. 7) Till

145

Helsingborg1, Gefie och Sundsvall under åren 1889—1893.

I. Stockholm. B. Afgångna fartyg.

8.	9.	10.	Ti.	12. ~	13.	14.	15.
1892.	1893.	Summa.	Medeltal pr år.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
42	14,480	40	15,303	150	52,799	3i»	io,559''8	1
154	42,171	186	50,408	991	202,057	198-2	52,53i''4	2
15	4,478	31	9,600	129	34,421	25*8	6,884*2	3
7	836	39	12,823	70	10.082	14*0	3,336-4	4
146	41,701	165	51,271	792	250,209	158-4	50,053-8	5
15	10,900	22	18,021	94	00,202	18-8	13,252-4	G
40	24,694	34	22,965	182	118.913	36-4	23,782-6	7
198	121,143	169	97,683	908	595,128	193-6	119,025-6	8
47	30,637	58	44,170	290	191,190	59''»	38,239-»	9
9	3,102	10	5,872	56	29,011	I 1*2	5,802-2	10
11	7,417	6	3,005	43	25,777	8-6	5,iS5-4	11
8	8,224	1	1,510	10	15,407	3''»	3,081-4	12
8) 1	299	8) 1	298	5	2,860	1 ''O	572-o	18
2	1,053	6) 3	1,984	10	5.932	To	1,186-4	14
7	8,237	1	1,064	10	18,910	3''»	3,782-0	15
—	—	—	—	7	3,139	1*4	627-8	16
702	319.372	700	335,977	3,831	1.089,303 ''	706 2	337,872 6	17
13	1,751	8	1,498	42	0.239	8-4	1,247-8	18
410	47,184	431	37,992	2,132	211,891	426-4	42,378-2	19
59	27,602	66	34,799	389	220,152	I I7 8	44,030-4	20
2	455	5	1,496	''I	2,349	2*2	469-8	21
54	19,155	48	17,761	223	75,103	44''«	15,032-6	22
3	2,716	7	9,617	14	15,183	2’8	3,0366	23
1	1,132	—	---	1	1,132	(Va	226-4	24
; 542	99,993	505	103,103	3,012	532,109	662 4	106,421 8	2 6

4) Till Egypten. B) Till Egypten 1 på 988 ton, Kaplandet 1 på 467 ton och öfriga Afrika 1 på f>‘29 ton.
Brasilien.

146

Taft. 2. (Forts.) Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö,

II. Göteborg. A. Ankomna fartyg.

	1.	2-	3.	4-	5.	6.	7.
	Från	1889.	1890.	1891.
	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	a. Med last.
1	Norge...............................	428	34,540	149	29,085	140	29,525
2	Ishafvet.............................	1	262	1	262	2	515
3	Finland...............................	1	213	1	236	2	760
4	Ryssland ...........................	49	15,511	47	11,226	50	12,418
5	Danmark ..........................	90	9,640	99	7,511	140	14,105
6	Tyskland ...........................	295	73,368	309	79,489	307	83,554
7	Nederländerna....................	51	17,281	56	17,861	48	16,976
8	Belgien..............................	53	21,752	56	26,057	52	25,981
9	England ............................	781	466,970	713	479,702	708	490,989
10	Frankrike...........................	46	15,793	42	12,247	40	11,930
11	Portugal.............................	29	10,248	15	5,003	21	8,197
12	Spanien.............................	17	7,970	13	6,409	12	6,091
13	Italien...............................	11	4,457	13	6,877	13	6,964
14	Asiat. länd. utom Medelhafvet	1	563	'' --	—	—	--
15	Amerikas Förenta Stater.....	10	8.221	9	7,332	16	15,619
16	Vestindien.........................	6	1,862	3	745	2	481
17	Sydamerika........................	1	275	—	—	—	--
18	Summa	1,870	088,920	1,520	090,042	1,553	724,105
	b. I barlast.
19	Norge................................	62	25,359	56	25,057	82	33,730
20	Ryssland ..........................	--	—	3	4,672	3	744
21	Danmark ...........................	395	85,025	318	69,256	467	94,397
22	Tyskland ...........................	65	19,594	in	34,214	124	37,210
23	Nederländerna....................	21	7,275	16	6,643	11	4,276
24	Belgien..............................	5	3,175	8	4.471	5	2,990
25	England ...........................	40	24,433	40	29,237	56	33,579
26	Frankrike...........................	11	3,552	15	6,395	17	8,356
27	Spanien.............................	■ -	h'' ''-	2	565	1	937
28	Kaplandet..........................	1	764	--	—	—	—
29	La Plataländema................	_—	—	—	■-	—	—
30	Summa	000	109,177	509	180,510	700	210,219

’) Från La Plataländema.

147

Helsingborg, Gefle och Sundsvall under åren 1889—1893.

II. Göteborg. A. Ankomna fartyg.

8.	9.	10.	11.	12.	18.	14.	15.
1892.	1893.	»Summa.	Medeltal pr år.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
152	31,686	162	37,623	1,031	162.159	2o6''2	32,491-8	1
2	515	—	—	6	1,551	1*2	310 8	2
.^rr	—	1	73	5	1,282	1*0	256*4	3
22	5,973	24	9,084	192	51,212	U> CO V	10,842-4	4
152	12,390	135	11,874	616	55,520	123-2	11,104*0	5
318	90,827	288	96,008	1,517	123,216	3°3''4	84,649-2	6
49	16,724	54	18,557	258	87,399	5i''6	17,479-8	7
52	28,414	50	28,941	263	131,115	52-6	26,229-0	8
676	487,169	678	464,888	3,556	2,389,718	711*2	477.943''S	9
39	10,884	31	8,837	198	59,691	396''	11,9382	10
20	7,160	19	8,412	101	39,020	20*8	7,804-0	11
10	4,781	11	5,380	63	30,631	12*6	6,126-2	12
10	5,479	7	5,246	51	29,023	IO 8	5,804-6	13
—	—	—	—	1	563	0*2	112*6	14
17	14,386	30	58,901	82	101,159	l6’4	20,891-8	15
2	711	1	346	11	1,115	2*8	0 ON M OO	16
'') 2	798	‘) 2	746	5	1,819	1*0	363-8	17
1,523	717,897	1,193	751,916	7,965	3,575,886	1,593 0	715,177 2	18
74	30,020	29	13,490	303	127,656	6cj-6	25,531-2	19
—	''-	1	601	7	6,017	I''4	1,203-4	20
479	100,213	377	69,172	2,036	118,063	407-2	83,612-6	21
112	41,446	50	14,083	162	116,517	924	29,309-4	22
18	8,440	8	3,580	71	30,211	14*8	6,042.8	23
4	2,679	7	4,082	29	17,397	5-8	3,479-4	24
50	29,360		39,971	212	156,580	48-4	31,316-0	25
15	5,906	41	16,fi06	99	10,815	19*8	8,1630	26
—	—	—		3	1,502	0*6	300-4	27
—	—	—	-—	1	761	0*2	152-8	28
—	—	1	768	I	768	0*2	1536	29
752	218,001	570	162,353	3,257	916,323	65 It	189,261,6	»0

148

Tab. 2. (Forts.) Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö,

II. Göteborg. B. Afgångna fartyg.

	1.	2-	3.		5.	6.	7-
	Till	1889.	1890.	1891.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	a. Med last.
1	Norge................................	157	23,774	129	21,755	152	30,341
2	Ryssland ..........................	5	2,060	2	1,311	5	1,317
3	Danmark...........................	283	31,383	182	17,202	291	33,223
4	Tyskland ...........................	284	83,834	354	98,422	333	92,303
5	Nederländerna ..................	85	24,197	89	31,208	97	37,450
6	Belgien..............................	72	29,583	78	34,792	88	41,904
7	England ...........................	812	462,009	791	471,908	804	498,447
8	Frankrike...........................	72	27,330	55	20,587	84	33,205
0	Portugal ............................	—	•-	4	716	1	101
10	Spanien.............................	11	3,337	20	7,355	23	11,737
11	Italien...............................	4	2,992	2	1,824	1	287
12	Asiat. länd. utom Medelhafvet	—	—	—	—	—	—
13	Egypten ............................	—	—	—	—	—	—
ii	Tripolis, Tunis o. Marocko...	3	494	4	614	3	392
15	Algeriet.............................	1	380	4	1,256	—	—
16	Kaplandet..........................	21	7,994	7	2,572	16	7,242
17	Öfriga delar af Afrika.........	7	1,835	8	2,328	8	2,529
18	Australien .........................	6	5,423	12	13,232	4	3,685
19	Amer. För. Stat. o. Kanada..	7	8,928	4	6,981	4	4,415
20	Brasilien ...........................	4	1,206	4	1,492	13	5,902
21	La Plataländerna ...............	19	10,747	*) 3	1,391	7	4,206
22	Summa	1.853	727,506	1,752	730,946	1,934	808,686
	b. I barlast.
23	Norge................................	169	25,283	186	46,929	162	39,532
24	Ishafvet.............................	1	262	—	—	2	515
25	Finland..............................	5	2,112	6	3,809	5	3,619
26	Ryssland ...........................	14	6,084	23	10,541	13	5,918
27	Danmark.........................	155	43,250	143	39,764	269	59,192
28	Tyskland ...........................	41	13,190	78	23,271	102	28,552
29	Nederländerna....................	7	2,842	8	3,104	4	1,608
30	Belgien.............................	—	—	1	40	—	—
31	England ............................	14	10,224	17	10,489	10	6,209
si	Frankrike...........................	—	--	1	350	—	—
33	Amer. För. Stat. o. Kanada..	1	664	4	3,167	3	2,722
34	La Plataländerna ...............	—	—	3	343	—	—
35	Summa	407	103,911	470	141,807	570	147,867

*) Deraf till Kanarie-öarna 1 på 363 ton. aJ Deraf till öfriga delar af Sydamerika 1 på 218 ton.

149

Helsingborg, Gefle och Sundsvall under åren 1889—1893.

II. Göteborg. B. Afgångna fartyg.

8.	9.	10.	11.	12.	13.	4 47	15.
1892.	1893.	Summa.	Medeltal pr år.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
256	43,711	188	32,931	882	152,512	1764	30,502''4	1
8	1,435	15	5,757	35	11,880	T°	2,376-o	2
182	15,424	173	65,905	1,111	193,137	222*2	32,627-4	3
332	98,313	309	102,489	1,912	475,391	322-4	95,072-2	4
92	39,108	64	20,467	427	152,430	85-4	30,486-0	5
63	33,476	68	35,837	399	175,592	73''ä	35,h8''4	6
786	495,273	767	465,602	3,990	2,393,239	792-o	478,647-8	7
65	23,997	85	29,780	391	134,899	72*2	26,979-8	8 i
3	1,678	2	1,310	10	3,805	2*o	761-0	9 j
>) 23	11,582	9	4,400	89	38,411	172	7,682-3	10 i
4	4,047	4	5,900	15	15,050	3‘°	3,oio-o	11!
—	—	1	2,319	1	2,319	0*2	463-8	12
1	1,239	—	—	1	1,239	0*2	247-8	13
4	1,016	3	463	17	2,979	3-4	595''8	14 \|
2	899	—	—	7	2,535	1*4	507-0	15
23	10,880	16	8,472	83	37,190	IÖ''6	7.432-0	16
4	1,044	5	1,615	32	9,351	6*4	1,870-2	17
2	2,248	3	3 768	27	28,359	5*4	5,67i-*	18
5	4,605	23	52,952	43	77,881	8-6	•5,576 2	19
6	3,154	6	2,249	33	14,003	6-6	2,8006	20
10	6,231	—	—	39	22,575	7-8	4.515°	21
1,871	799,390	1,741	842,219	9,151	3,914,714	1,830 2	782,942 8	22
149	37,745	112	33,424	778	182,913	155 6	36,582-6	23
2	515	—	—	5	1,292	I *o	258-4	24
2	1,283	1	878	19	11,701	3''8	* 2,3402	25
ii	5,664	12	7,470	73	35,977	146	7,i35-4	26
289	56,554	157	26,286	1,013	225,049	202*6	45,009-2	27
69	19,398	64	18,101	354	102,512	70*8	20,502-4	2 8
2	860	--	---	21	8,414	4*2	1,682-8	29
—	—	—	—	1	40	0*2	8-o	30
36	31,236	27	28,105	104	89,293	208	17,252-6	31
-—	—	—	—	1	350	0*2	70-0	32
2	1,258	1	1,310	II	9.121	2*2	1,824-2	33
■----		—		3	343	0*6	68-6	34
502	134,513	374	113,574	2,383	993,972	479 b	132,734 4	3 5

150

Tab. 2. (Forts.) Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö,

III. Mal m Ö. A. Ankomna fartyg.

—	1.	2.	3.	4.	5.	6. \| 7.
		1889.	1890.	1891.
	Från
		Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	a. Med last.	.
1	Norge................................	11	641	8	616	9	1,011
2	Finland.............................	—	—	—	—	5	1,286
3	Ryssland ..........................	38	8,828	33	7,048	23	5,274
4	Danmark ...........................	554	49,054	620	44,207	523	43,881
5	Tyskland ...........................	237	39,773	276	46,669	221	41,811
6	Nederländerna....................	15	10,476	16	10,602	13	10,500
7	Belgien.............................	8	5,160	7	4,709	5	2,945
8	England.............................	339	162,739	321	159,002	345	188,280
9	Frankrike...........................	14	9,822	17	11,906	20	15,390
10	Portugal.............................	5	1,769	3	1,239	5	1,393
11	Balkanhalfön.....................	—	—	—	—	—	—
12	Asiat. länd. utom Medelhafvet	1	1,014	—	—	—	—
13	Amerikas Förenta Stater.....	—	—	3	1,368	8	7,406
14	Vestindien..........................	—	—	—	—	—	—
15	La Plataländerna ...............		—	—	—	—	—
16	Summa	1,222	289,276	1,304	287,366	1,177	319,177
	b. I barlast.
17	Norge................................	3	561	2	559	2	50
18	Finland..............................	—	--	—	—	—	—
19	Ryssland ...........................	—	—	1	504	—	—
20	Danmark...........................	3,884	341,096	4,295	324,172	4,136	314,072
21	Tyskland...........................	561	114,203	648	114,595	566	106,616
22	Nederländerna..................	1	226	—		1	359
23	England........i....................	—	■--	3	866	1	533
24	Frankrike...........................	_	—	1	251	—	--
25	Turkiet.............................	■ -	• -		_	1	185
26	Sydamerika........................	—	—	--	—	—	—
27	Summa	4,449	456,086	4,950	440,947	4,707	421,815

*) Frän Bulgarien. 2) Från Brasilien.

151

Helsingborg, Gefle och Sundsvall under åren 1889—1893.

III. Malmö. A. Ankomna fartyg.

8.	9.	10.	ii.	12.	13.	14.	15.
1892.	1893.	Summa.	Medeltal pr år.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
15	1,589	22	2,963	05	0,820	I3’°	1.364-0	1
1	202	6	1,599	12	3,087	2-4	617 4	2
15	3,048	20	5,296	129	29,494	25*8	5,898-8	3
636	56,774	676	56,277	3.009	250 193	6or8	50,038-6	4
261	51,027	234	44,638	1.229	223,918	245''8	44,783-6	5
13	10,727	17	11,931	74	54.230	148	10,8472	6
8	5,412	11	5,870	39	24,090	7''3	4,819-2	7
336	182,265	286	167,294	1.027	859,580	325’4	171,916 0	8
17	11,767	18	12,013	80	00,898	’7''2	12,179-6	9
4	1,398	4	1,086	21	0,885	4''2	i,377''°	10
—	—	'') 1	1,267	1	1,207	O''2	253-4	11
—	---	—	—	1	1.014	0*2	202''8	12
4	1,999	—	--	15	10,773	3°	2,154-6	13 ,
—	—	1	183	1	183	O* 2	36-6	14
—	—	2	1,704	2	1.704	0'' 4	340-8	15
1.310	320,208	1,298	312,121	0.311	1.534.148	1 202 a	3Ö0,829«	16
2	109	3	598	12	1.877	2’4	375-4	17
1	623	—	—	1	023	0*2	1246	18
2	102	Q ö	571	0	1,177	1*2	235''4	19
4,298	357,415	3,620	297,237	20,233	1,033,992	4,046-6	326.7984	20
465	88,826	495	102,506	2,735	520.740	547''°	105,349-2	21
1	318	—	--	3	903	0 6	1806	22
4	2,072	2	1,021	10	4.492	2*o	898-4	23
—	—	3	1,038	4	1,289	08	257-8	24
—	—	—	—	1	185	0''2	37''°	25
a) 1	1.046	—	•—-	1	1.040	0* 2	209*2	20
4.771	450.511	4.120	402,971	23.000	2.172.330	4,0012	434,400 0	2 7

152

Tält. 2. (Forts.) Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö,

in. Mai mö. B. Afgångna fartyg.

	1.	2-	3.	*■	5.	G.	7.
		1889.	1890	1891.
	Till
		Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	a. Med last.
1	Norge..................................	64	14,344	60	10,848	36	4,447
2	Finland.............................	14	2,560	10	2,544	18	3,628
3	Ryssland ...........................	17	3,411	35	5,201	26	4,293
4	Danmark..................	2,389	104,346	'') 2,743	110,161	2) 2,823	125,478
5	Tyskland ...........................	428	49,532	568	56,496	459	42,610
G	Nederländerna....................	1	74	—	—	4	494
7	Belgien..............................	—	—	--	—	2	270
8	England............................	88	48,092	125	72,744	112	62,113
9	Frankrike...........................	1	295	——-	—	1	545
10	Italien..............................	—	—	—	—	1	646
11	Amerikas Förenta Stater....;	—	—	—	—	—	—
12	Brasilien ...........................	—	—	—	—	—	—
13	Summa	3,002	222,054	3,541	257,994	3,482	244,524
	b. I barlast.
14	Norge................................	20	4,855	20	4,731	13	4.219
15	Finland.....................,........	4	1,287	7	1,877	15	6,530
IG	Ryssland ..........................	53	24,549	27	12,514	43	24,533
17	Danmark ...........................	1,905	308,636	1,987	276,177	1,535	230,596
18	Tyskland ...........................	408	101,553	407	100,557	389	97,344
19	Belgien och Nederländerna..	—	—	—	—	5) 1	152
20	England.............................	7	4,552	4	1,751	15	9,556
21	Frankrike...........................	—	—	--	—	1	845
22	Algeriet.............................	--	—-	—	—	—	—
23	Amerikas Förenta Stater.....	—	--	—	—	—	—
24	Summa	2,397	445,432	2,452	397,607	2,012	373,775

*) Deraf till Island med Fseröarna 3 på 390 ton. 2) Deraf till Fseröama 2 på 272 ton. 3) Deraf
Belgien. 7) Deraf till Canada 1 på 1,046 ton.

153

Helsingborg, Gefle och Sundsvall under åren 1889—1893.

in. Mai mö. B. Afgångna fartyg.

8.	9.	10.	it.	12.	13.	14.	15.
1892.	1893.	Summa.	Medeltal pr år.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
51	5,155	86	15,618	297	50,412	59''4	10,0824	1
17	3,977	12	2,420	71	15,129	142	3,025-8	2
35	7,113	62	14,890	175	34,908	35''°	6,981-6	3
s) 2,833	120,519	4) 2,591	98,634	13,379	559,138	2,675-8	111,8276	4
445	51,229	469	57,500	2,309	257,307	473" 8	51,473 4	5
2	122	2	260	9	950	1*8	I90*O	C
—	—	■--	■--	2	270	er 4	54-0	7
60	33,390	49	27,290	434	243,029	86''8	48,725-8	8
3	1,317	3	1,172	8	3,329	1*6	665-8	9
—	—	--	--	1	040	. . 0*2	I29-2	10
1	663	—	—	1	003	O2	132-6	11
1	307	—	—	1	307	0-2	61 "4	12
3,448	223,792	3,274	217,784	10,747	1,100,748	3,349 4	233,3496	13
..Hr -t. 1 27	10,982	23	7,700	103	32,487	2CV6	6,497-4	14
8	2,822	9	4,332	43	10,848	8-6	3,369''6	15
13	10,203	24	15,379	100	87,178	32-c	i7,435''6	16
1,726	277,484	1,352	213,276	8,505	1,300,109	1,701*0	261,233-8	17
311	80,215	346	88,991	1,801	408,000	372-2	93,732-o	18
°) 1	572	—	—	2	724	0-4	144-8	19
12	9,794	18	15,110	50	40,703	11*2	8,152-6	20
3	2,271	—	—	4	3,110	0*8	623-.	21
1	611	—	—	1	011	O" 2	122-2	22
—	—	7) 2	2,314	2	2,314	0-4	462-8	23
2,102	394.954	1,774	347,102	10,737	1,958,870	2,147 4	391,774 0	24

till Färöarna 3 pä 390 ton. 4) Deraf till Fajröarna 2 på 147 ton. •) Till Nederländerna. 6) Till

154

Tab. 2. (Ports.) Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö,

IV. Helsingborg. A. Ankomna fartyg.

	1.	2-	»•'' "	4.	5.	6.
		1889.	1890.	1891.
	Från
	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	a. Med last.
1	Norge................................	8	2,829	5	935	6	1,431
2	Ryssland ...........................	18	11,299	16	4,266	15	5,507
3	Danmark ...........................	375	29,732	397	31,193	379	32,432
4	Tyskland...........................	75	7,618	74	9,920	68	8,201
5	Nederländerna....................	3	661	5	904	1	533
C	Belgien..............................	3	792	6	1,595	3	1,824
7	England............................	124	41,376	130	51,506	139	54,218
8	Frankrike...........................	1	115	4	1,753	9	5,244
9	Portugal.............................	3	931	5	1,295	5	1,355
10	Spanien.............................	—	—	1	100	—	—
11	Kaplandet.................i. *481..	—	—	—	-■.	1	1,305
12	Amerikas Förenta Stater......	3	2,433	4	4,066	7	8,169
13	La Plataländerna................	—	it-	—		—-	—
14	Öfriga länder i Sydamerika..	—	—	—	—	1	726
15	Summa	613	97,786	647	107,533	634	120,945
	b. I barlast.
		2	295
17	Ryssland .......................''....			,-	—	1	267
18	Danmark...........................	3,383	394,149	3,434	452,743	3,651	498,262
19	Tyskland ...........................	91	7,868	72	4,289	80	7,089
20	N ederländerna....................	—	—	1	358	—	—
21	England............................	5	1,290	2	651	2	974
22				5	1,485	7	3 007
23	La Plataländerna ...............	—	—
24	Summa	3,481	403,602	3,314	459,326	3,741	509,599

155

Helsingborg, Gefle och Sundsvall under åren 1889—1893.

IV. Helsingborg. A. Ankomna fartyg.

8.	9.	10.	11.	12.	is.	14.	15.
1892.	1893.	Summa.	Medeltal pr år.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
11	1,954	17	4,955	47	12,104	9''4	2,4208	1
8	4,115	7	3,852	64	29,039	I2''8	5,807:8	2
323	24,477	293	25,443	1,767	143,277	353''4	28,655-4	3
52	9,449	118	55,819	387	91,007	77''4	18,201 ‘4	4
6	1,256	—	—	15	3,354	3-°	670-8	5
10	6,907	3	1,145	25	12,263	5°	2,4526	6
157	67,843	135	69,590	685	284,533	137''°	56,906-6	7
7	3,541	7	4,937	28	15,590	56	3,Il8o	8
6	1,442	4	998	23	6,021	4-6	1,204*2	9
2	1,021	—	—	3	1,121	06	224 2	10
—	—	—	—	1	1,305	0*2	26ro	11
4	5,353	7	11,332	25	31,353	5’°	6,270-6	12
1	565	1	1,798	2	2,363	0-4	472-6	13
1	846	—	—	2	1,572	04	3I4-4	14
588	128,769	592	179,869	3,074	634,902	6148	126,9804	15
3	157	3	706	8	1,158	i/fi	2316	16
—	- .	7-	—	1	267	02	534	17
4,149	579,631	3,762	595,078	18,379	2,519,863	3.675-8	503,972-6	18
74	7,774	107	16,789	424	43,809	84''8	8,761-8	19
—	—	—	--	1	358	0*2	71 6	20
7	2,022	13	4,231	29	9,168	5-8	I,833-6	21
2	543		—	14	5,035	2*8	1,007 0	22
—	—	1	295	1	295	0 2	59’o	23
4,235	590,127	3,886	617,099	18,857	2,579,953	3,771 4	515,990 8	24

156

Taft. 2. (Forts.) Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö,

IT. Helsingborg. B. Afgångna fartyg.

	1.	2.	s.	4.	5.	6.
		1889.	1890.	1891.
	Till
		Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	a. Med last.
1	Norge................................	41	2,222	50	2 605	45	2 386
2	Finland..............................	14	1,965	23	3,561	25	4,595
3	Ryssland ............................	17	3,193	26	4,348	30	5,883
4	Danmark...........................	934	34,606	853	30,925	1,257	50,840
5	Tyskland ...........................	313	16,848	210	9,761	140	7,370
6	Nederländerna....................	1	59	2	236	3	526
7	England ............................	17	2,493	6	756	40	5,337
8	Frankrike...........................	—	V -	--	—	—	—
9	Italien.................	1	813
10	Sydamerika........................		1	226	_	_
11	Vestindien.........................	1	226	—	—	—	—
12	Summa ''	1,339	62,425	1,171	52,418	1,540	76,937
	b. I barlast.
13	Norge................................	11	3,901	6	2,041	10	2,418
14	Finland..............................	8	3,407	10	4,894	8	3,898
15	Ryssland ...........................	17	5,871	28	13,110	28	13,661
16	Danmark...........................	2,371	354,615	2,561	427,159	2,372	447,637 \|
17	Tyskland ...........................	21	6,131	14	4,958	10	3,218
18	N ederländerna....................	-—	■ -—	—	—	—	- \|
19	England............................	7	7,459	5	2,879	8	9,394
20	Frankrike...........................	—	—	1	164	—	—
21	Amerikas Förenta Stater.....	—	—	■. -4-	■ -	1	670
22	Summa	2,435	381,384	2,625	455,205	2,437	480,896

157

Helsingborg, Gefle och Sundsvall under åren 1889—1893.

IV. Helsingborg. B. Afgångna fartyg.

8.	9.	10.	11.	12.	13.	14.	15.
1892.	1893.	.6 Summa.	Medeltal pr år.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
26	1,476	40	2,487	202	11,176	40-4	2,235-2	1
21	3,059	20	2,946	103	10,126	20*6	3,225’a	2
33	5,025	37	6,161	143	24,610	286	4,922*0	8
1,951	97,518	1,719	110,023	6,714	323,912	i,342-8	64,7824	4
184	20,505	200	24,373	1,047	78,857	209''4	l5,77l-4	5
1-	—	—	—	6	821	Ia	1642	6
16	2,895	r 38	6,628	117	18,109	23-4	3,621-8	7
1	802	2	1,037	3	1,839	0*6	367-8	8
--	—	—	—	1	813	0*2	1626	9
.■ n—	—	1	211	2	437	0-4	87''4	10
—	—	—	—	1	226	0*2	45"2	11
2,232	131,280	2,057	153,806	8,339	476,926	1,667-8	95,385 2	12
10	4,355	-•''in;!; 9	4,123	46	16,838	9-2	3,367 6	13
10	3,607	7	3,247	43	19,053	8-6	3,810-6	14
7	4,090	9	6,788	89	43,520	I7-8	8,704-0	15
2,430	478,856	2,174	484,679	11,908	2,192,946	2,381-6	438,589-2	16
9	4,784	5	2,562	59	21,653	11*8	4,3306	17
1	852	—	• -	1	852	0*2	170-4	18
7	5,421	16	15,423	43	40,576	8 6	8,115-2	19
—	—	—	—	1	164	0*2	32-8	20
1	1,464	1	500	3	2,634	06	526-8	21
2,475	503,429	2,221	517,322	12,193	2,338,236	2,438 g	467,047 2	22

Tab. 2. (Forts.) Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö,

V. Gr ef le. A. Ankomna fartyg.

1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.
Från	1889.	1890.	1891.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
a. Med last.
Norge........................	10	695	ii	780	9	739
Finland.........................*J.-«	2	325	i	229	5	2,041
Ryssland ...........................	35	6,809	34	6,644	15	4,704
Danmark...........................	14	2,067	21	3,554	10	1,882
Tyskland ...........................	49	10,662	44	9,391	47	11,168
Nederländerna....................	4	1,100	9	2,508	10	2,161
Belgien.............................	10	4,865	10	5,144	7	3,354
England ............................	166	65,432	202	81,193	147	71,300
Frankrike...........................	—	—	—	—	1	498
Portugal............................	7	2,133	—	—	5	1,657
Spanien.............................	5	2,442	3	1,221	5	2,191
Italien.......................	1	333	3	2,581	„-	4-T—
Amerikas Förenta Stater.....	3	911	5	2,783	5	3,093
Summa	306	97,774	343	116,028	266	104,788
b. I barlast.
Norge ...............................	7	5,264	8	6,103	12	6,476
Finland......................,.......	2	848	12	6,168	10	3,643
Ryssland ...........................	13	15,563	20	19,796	15	18,832
Danmark...........................	39	16,770	44	25,238	54	27,004
Tyskland ...........................	82	54,492	64	42,868	57	39,610
Nederländerna....................	11	3,955	8	3,914	8	5,122
Belgien.........................	3	747	1	290	1	249
England ....................	33	20,564	27	18,374	37	22,135
Frankrike...........................	17	5,202	11	5,358	15	7,484
Spanien.............................	—	—	2	769	--	—
Summa	207	123,405	197	128,878	209	130,555

159

Helsingborg, Gefle och Sundsvall under åren 1889—1893.

Y. Gefle. A. Ankomna fartyg.

8.	9.	10.	n.	12.	13.	14.	15.
1892.	1893.	Summa.	Medeltal pr år.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	i, .Ton.	Antal.	Ton.
7	794	6	986	43	3,994	>.v,T it 8-6	798-8	1
6	729	2	354	16	3,678	3''2	735''6	2
10	3,133	8	3,340	102	24,630	204	4,926-0	3
17	2,451	14	2,228	76	12,182	r5''2	2,436-4	4
68	16,724	41	10,457	249	58,402	49-8	11,680-4	5
•M,: 7	2,011	6	1,252	36	9,032	7''2	1,806-4	G
6	3,433	9	4,646	42	21,442	8-4	4,2884	7
163	81,349	161	74,146	839	373,420	167-8	74,684-0	8
—-	■-	- -—	- *	1	498	O2	99-6	9
1	430	1	339	14	4,559	2-8	911*8	10
3	1,213	4	2,174	20	9,241	4‘o	1,8483	11
2	1,512	1	428	7	4,854	I’4	970*8	12
6	5,182	4	2,916	23	14,885	4-6	2,9770	13
290	118,961	257	103,260	1,408	540,817	293«	108,163 4	14
10	5,127	17	10,223	54	33,193	108	6,638-6	15
13	4,393	7	4,963	44	20,015	8-8	4,0030	16
30	32,825	27	27,647	105	114,663	21*0	22,932-6	17
49	19,440	47	23,741	233	112,193	46-6	22,438-6	18 i
87	59,253	86	54,491	376	250,714	75''2	50,142-8	19
2	1,102	4	4,305	33	18,398	6-6	3.679 6	20
—	—	1	249	6	1,535	1*2	307-°	21
32	17,708	36	22,193	165	100,974	33''°	20,194*8	22
10	5,884	6	2,311	59	26,239	11*8	5,247-8	23
—	—	—	—	2	769	0-4	153.8	24
233	145,732	231	150,123	1,077	678,693	215 4	135,738 «	25

160

Taft. 2. (Ports.) Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö,

Y. G ef le. B. Afgängna fartyg.

	1.	2.	3.		8.	6.	i-
	Till	1889.	1896.	1891.
	'' Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	a. Med last. j
1	Norge..........................	2	125 13	3	156 382	2	198 133
2	Finland..............................	1	2	4
3	Kyssland ...........................	21	4,201	13	2,618 7,849 29,895 7,988 19,779	6	1,144 5,841 24,956 12,908 13,671
4	Danmark ...........................	66	7,791	58	48
5	Tyskland ...........................	112	24,190 8 278	132	in
G	Nederländerna....................	29	28	29
7	Belgien..............................	27	14,139	38	23
	England ............................	297	163,214 22,191 ( 1,369 5,238	321	173,555 23,818	284 55	167,124 36,217
9	Frankrike...........................	41	47
10		4		1	379
11	Spanien.............................	8	16	5,515	13	7,941 264
12	Italien...............................			r 1
13	Egypten....................j....	3	4,560	3	4,185	5	7,805

14	Tripolis, Tunis o. Marocko	—	—	.---	—	—	--
15	Algeriet.............................	—	—	—	—	1	642
16	Kaplandet..........................	16	6,085	4	1,310	10	4,334
17 18 19	Öfriga delar af Afrika„........	1	319	—	—	—	—
Australien..........................	11	14,237	19	20,944 1,288	13	12,182 935
20	Amerikas Förenta Stater......	1	1
21	Brasilien ...................	4	1,618 1,391	5	2,221 1,593	4	1,458 1,943
22	La Plataländerna................	3	3	3
23	Summa	646	278,959	693	303,096	614	300,075
	b. I barlast.
24	Norge................................	—	—	—	—	2	99
25	Finland..............................	2	244	5	J ; 1,192	5	2,449
26	Kyssland ...........................	20	4,235	21	5,803	7	1,828
27	Danmark ..........................	—	—	—	—	—	—
28	Tyskland ...........................	—	—	1	199	3	244
29	Summa	22	4,479	27	7,194	17	4,620

161

Helsingborg, Gefle och Sundsvall under åren 1889—1893.

Y. Gefle. B. Afgångna fartyg.

8.	9.	10.	11.	12.	13.	14.	15.
1892.	1893.	Summa.	Medeltal pr år.
Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
2	228	2	405	ii	1,112	2*2	222*4	1
——	—	—	—	7	528	1-4	105-6	2
10	2,281	13	2,968	03	13,212	126	2,642-4	3
42	6,722	53	8,846	207	37,049	53''4	7,409-8	4
no	27,565	116	30,056	581	130,002	i i6-2	27,332 4	5
28	14,109	30	17,366	144	00,049	■28-8	12,129*8	6
31	18,127	37	23,310	150	89,026	31''2	i7,8°5''2	7
322	193,065	343	197,758	1,507	894,710	3134	178,943 2	8
37	21,692	46	31,889	220	135,807	45''2	27,161-4	9
—	—	—	—	5	1,748	ro	349-6	10
8	4,101	4	1,063	49	23,858	9-8	4,771-6	11
■ ——	—	1	1,679	2	1,943	04	388-6	12
4	6,095	10	15,197	25	37,842	5-°	7,568-4	13
1	442	2	919	3	1,301	0-6	272*2	14
1	830	—	—	2	1,472	O4	294-4	15
14	7,567	11	6,115	55	25,411	Ilo	5,°82''2	16
	—	—	—	1	319	Or a	63-8	17
—	—	1	1,132	1	1,132	0*2	226-4	18
6	5,833	3	2,333	52	55,529	10*4	11,105-8	19
4	6,453	3	4,977	9	13,658	1*8	2,731-6	20
—	—		’L--	13	5,297	2*6	1,059-4	21
5	3,349	2	1,179	10	9,455	3''2	1,891-0	22
025 *	.118,404	077	347,192	3,255	1,547,780	051 0	309,557 2	23
1	454	1	78	4	031	0-8	1262	24
4	391	1	98	17	4,374	3''4	874-8	25
7	1,797	1	193	50	13,850	I 1*2	2,771-2	26
1	248	—	—	1	248	0''2	496	27
2	692	o	335	8	1,470	1-6	294 0	28
15	.1,582	5	704	8(1	20,579	17 2	4,115 8	29

Tab. 2. (Forts.) Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö,

YI. Sundsvall. A. Ankomna fartyg.

1.	2.	3.	4.	5.	G.	7.
	1889.	1890.	1891.

	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Toft.
a. Med last.
	1	245
Finland..............................	55	6,596	46	5,189	54	8,019
Ryssland ..........................	1	239	5	1,175	1	318
Danmark..........................	10	1,156	3	475	5	1,014
Tyskland...........................	20	5,641	15	4,539	22	6,591
	1	845			4	1,291
England.............................	40	15,490	47	15,433	40	17,197
Portugal.............................	—	- .•	-	—	-—-	—
Spanien.............................	--	■ --	—	, -	1	229
Italien..............................	3	1,127	4	1,395	2	1,061
Amerikas Förenta Stater.....	2	1,295	—	—	1	1,178
Summa	133	32,034	120	28,206	130	36,898
b. I barlast.	.
Norge................................	35	15,228	34	15,013	49	24,632
Finland..............................	18	7,759	43	18,767	36	11,283
Ryssland ...........................	31	28,866	22	24,876	37	33,103
Danmark...........................	130	44,555	156	46,564	189	53,652
Tyskland ............................	199	101,848	193	89,890	167	100,175
Nederländerna ...................	in	50,599	93	38,783	60	24,978
Belgien..............................	16	5,809	14	5,301	13	4,007
England...........................	146	61,562	168	74,803	142	69,255
Frankrike...........................	101	29,759	73	24,147	90	31,133
Portugal ...........................	1	339	—	—	—	-- ¥
Spanien.............................	5	2,024	5	1,387	—	—
Summa	793	348,348	801	339,531	783	352,218

163

Helsingborg, Gefle och Sundsvall under åren 1889—1893.

YL Sundsvall. A. Ankomna fartyg.

8.	9.	10.	11.	12.	13.	14. I 15.
1802.	1803.	Stimma.	Medeltal pr år.
Antal.	Ton.	Antal.	T<Sn.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
		2	1,111	3	1,356	0-6	27I-2	1
33	6,354	.'' 23	5,106	211	31,264	42*2	6,252-8	2
*-	—	—	—	7	1,732	I''4	346''4	3
3	1,631	3	742	24	5,018	4''8	1,003-6	4
23	6,235	33	11,524	113	34,530	22’6	6,go6o	5
; d-	—	2	300	7	2,436	I''4	487-2	6
41	15,377	38	14,526''	206	78,023	41 ’2	15,604-6	7
1	194	''■ —	. . —: ■	1	104	0*2	38-8	8
—	" '' -	i! —	—	1	229	0-2	45''8	9
3	1,569	2	1,008	14	6,160	2-8	1,232-0	10
1	1,221	1	1,250	5	4,944	ro	988-8	11
105	32,581	104	35,567	502	165,886	118-4	33,177-2	12
31	; 1 16,769	34	16,837!	183	88,479	36-6	17,695-8	18
47	14,151	36	12,399	180	64,359	360	12,871-8	14
47	50,539	33	36,836	; no	174,220	34''°	34,844-o	16
187	63,982	151	44,281	813	253,034	162-6	50,606-8	16
155	86,792	181	93,334	895	472,039	179-0	94,407-8	17
43	20,785	37	20,145	344	155,290	68-8	31,058-0	18
11	4,421	6	4,411	60	23,949	I2’o	4,789-3	19
132	61,354	115	57,002	703	323,976	I40''6	64,795''*	20
23	7,414	32	11,236	310	103,689	63-8	20,737-8	21
—	i-	1 -	—	1	339	0*2	67-8	22
-a-	—	--	—	10	3,411	2*o	682-2	23
676	326,207	625	206,481	3,678	1,662,785	735 0	332,557 0	24

164

Taft. 2. (Forts.) Utrikes sjöfarten i Stockholm, Göteborg, Malmö,

YL Sundsvall. B. Afgångna fartyg.

	1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.
		1889.	1890.	1891.
	Till
		Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	a. Med last.
1	Norge................................	—	—	2	635	1	380
2	Finland..............................	10	1,716	22	2,896	5	820
3	Ryssland............................	2	510	1	239	1	249
4	Danmark...........................	68	9,014	123	14,706	181	24,155
5	Tyskland..........................	175	34,826	L 157	27,473	124	26,990
6	Nederländerna ...................	173	93,151	187	105,210	147	95,698
7	Belgien..............................	7	2,559	20	11,867	12	5,721
.8	England ............................	441	197,266	411	180,085	395	182,814
9	Frankrike...........................	216	90,360	239	102,617	259	126,593
10	Portugal ............................	14	5,253	—	—	7	2,511
11	Spanien.............................	30	18,523	35	20,866	24	14,604
12		2	1 736	2	5.S1
13	Egypten ............................	1	966	i	826	3	4,688
14	Tripolis, Tunis o. Marocko...	—	--	4	2,678	—	—
15	Algeriet.............................	9	4,571	12	4,724	12	4,652
16	Kaplandet.........................	49	20,451	19	7,024	23	10,058
17	Öfriga delar af Afrika.........	—	—	1	265	3	899
18	Australien........................	5	4,004	8	8,557	6	4,153
19	Brasilien ...........................	1	339	1	210	—	—
20	La Plataländerna................	1	717	—-	—	—	--
21	Summa	1,204	485,962	1,245	491,459	1,203	504,985
	- ‘ ■” ■ '' " <J j. i » -•< i f*, b. I barlast.
22	Finland..... .......................	75	10,606	92	13,916	105	19,419
23	Ryssland .........................	15	3,972	7	1,884	7	1,536
24
25				1	415
26	Nederländerna....................	—	—	1	840	_	_
27	Amerikas Förenta Stater.....	—	■--	—	—	1	1,178
28	. Summa	90	14,578	101	17,055	113	22,133

165

Helsingborg, Gefle och Sundsvall under åren 1889—1893.

Yl. Sundsvall. B. Afgångna fartyg.

8.	9.	10.	n.	12.	18.	14.	15.
1892.	1893.	Summa.	Medeltal pr år.

Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
5	922	6	1,503	14	.- •‘.to ■-.••■[i! 3,440	2*8	688-o	1
12	2,044	15	2,464	64	9,940	I2’8	1,988-0	2
1	239	—	--_	5	1,237	I ‘o	247''4	8
137	18,048	129	20,312	638	86,235	127*6	17,247-0	4
155	31,792	145	32,083	756	153,164	151-2	30,632-8	5
172	123,492	112	76,655	791	494,206	158-2	98,841-2	6
14	6,619	15	9,292	68	36,058	136	7,211-6	7
403	179,539	405	179,394	2,055	919,098	4II*o	183,819-6	8
136	61,134	152	74,923	1,002	455,627	200*4	9I,I25''4	9
4	1,252	2	920	27	9,936	5-4	I,987-4	10
15	11,150	17	10,294	121	75,437	24*2	IS,087-4	11
—	—	1	1,338	5	3,655	1*0	73i-o	12
3	3,523	2	3,800	10	13,803	2*o	2,760-6	13
4	1,523	8	3,227	10	7,428	3''2	1,485-6	14
3	2,466	4	2,408	40	18,821	8*o	3,764-2	15
34	17,348	32	22,854	157	77,735	31-4	i5,547-o	16
2	815	3	929	9	2,908	1*8	581-6	17
5	4,744	3	3,830	27	25,288	5-4	5,057-6	18
—	—	,-	—	2	549	0-4	109*8	19
—	——	T	—	1	717	0*2	143-4	20
1,105	460,650	1,051	446,220	5,808	2,395,282	1,161 6	479,0504	21
52	9,813	36	6,598	360	60,352	72-0	I2,070*4	22
7	1,721	—	-.	36	9,113	7''2	1,822-6	23
1	232	—	—	1	232	0''2	46-4	24
	—	2	697	3	1,112	0*6	222*4	25
	—	—	—	1	840	0*2	I 68*0	26
	—	—	—	1	1,178	0*2	235-6	27
00	11,706	38	7,295	402	72,827	804	14,505 4	28

166

Tab. 3. In- och utrikes sjöfarten äfvensom derför uppburna

och Sundsvall under

	1.	2.	3.		5. 1	6.	7-
1	I. Stockholm. A. Inrikes. 1889.....................	Fart ankomna. Antal. Ton. 24,289 1,522,034	yg öfver 10 afgångna. Antal. Ton. 24,821 1,792,734	toft: Summa. I Antal, j Ton. 40,110 3,314,768
2	1890.....................	25,678	1,658,108	26,308	1,955,239	51,086	3,613,347
3	1891.....................	21,873	1,513,529	22,428	1,801,064	44,301	3,314,503
4	1892.....................	20,867	1,478,087	21,406	1,748,297	42,273	3,226,384
5	1893.....................	20,654	1,472,685	21,157	1,752,815	41,811	3,225,500
6	Summa	113,361	7,644,443	116,120	0,050,140	220,481	16,604,502
7	Medeltal pr år	22,672-2	1,528,888-6	23,224 o	1,810,029-8	45,896-2	3,338,918-4
8	B. Utrikes. 1889.....................	1,417	508,384	982	248,564	2,300	756,048
9	1890.....................	1,450	513,205	931	228,110	2,381	741,315
10	1891.....................	1,374	493,110	902	222,700	2,276	715,810
11	1892.....................	1,335	501,731	853	231,349	2,188	733,080
12	1893.....................	1	505,289	881	241,465	2,186	746,754
13	Summa	6,881	2,521,71	4,540	1,172,188	11,430	3,603,007
14	Medeltal pr år	i,376 =	504,343''8	909*8	234,437''6	2,286-0	04 CO OO 4»-
15	II. Göteborg. A. Inrikes2). 1889.....................	3,589	271,740	3,590	262,645	7,170	534,385
16	1890.....................	3,358	270,081	3,272	237,960	6,630	508,041
17	1891....... .............	3,473	292,470	3,360	257,231	6,823	540,701
18	1892.....................	3,609	324,920	3,634	281,298	7,243	606,218
19	1893.....................	3	307,003	3,436	287,041	6,086	504,044
20	Summa	17,570	1,466,214	17,282	1,326,175	34,861	2,702,380
21	Medeltal pr år	3,5i5-8	293,242-	3,456''	265,235°	6,972-2	558.4

x) För afgående varor erläggas inga afgifter. 2) Enligt uppgift i kommerskollegii berättelse
af 15 ton och. deröfver, hvarjemte uppgifterna från nämnda stad icke omfatta sådana fartyg, som

167

hamnafgifter i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Gefle
åren 1889—1893.

8.	1 9-	10.	1 11.	1	12.	II 18.	1 16.
		H a m	11 a f g	i f	ter
för fartyg:	för	varor		Summa

ankomna.	afgångna.	Summa.	lossade.	lastade.	Summa.	summarum.
Er.	Er.	Er.	Er.		Er.	Kr.	Er.
51,773	64,986	116,759	157,564	l)	_	157,564	274,323	1
56,327	70,975	127,302	162,699	‘)	—	162,699	200,001	2
51,318	65,706	117,024	151,752	»)	--	151,752	208,770	3
49,744	63,065	112,809	150,582	»)	—	150,582	203,301	4
49,279	63,025	112,304	143,624	v,	—	143,624	255,028	5
258,441	327,757	580,108	700,221		-r- ; •	700,221	1,352,410	G
51,688-2	65,55i''4	117,239-6	i53,244-=		—	i53,244-=	270,483-8	7
48,361	22,188	70,549	257,523	»)	_	257,523	1 It1. \ 328,072	8
48,898	20,232	. 69,130	252,669	*)	•—-	252,669	321,700	9
47,284	20,320	67,604	246,695	*)	—	246,695	314,200	10
47,923	20,965	68,888	251,840	‘)	—	251,840	320,728	11
48,240	21,858	70,098	250,535	‘)	—	250,535	320,033	12
240,700	105,503	340,200	1,250,202		—	1,250,202	1,005,531	13
48,141-2	21,112*6	69,253 8	251,852-4		—	251,852-4	321,106-2	14
14,892	13,539	28,431	1,206			1,206	20,037	15
14,545	11,997	26,542	1,797		—	1,797	28,330	in
16,019	13,724	29,743	3,043		—-	3,043	32,780	17
19,075	14,082	33,157	1,972		—	1,972	35,120	18
15,724	13,176	28,900	2,346		—	2,346	31,240	19
80,255	00,518	140,773	10,304		—	10,304	157,137	20
C\ “o U > 6	13,303-6	29.354-6	2,072-8		-—	2,072-8	31,427-4	211

rando inrikes sjöfarten år 1802 redovisas från Göteborg beträffande don inrikes sjöfarton ondast fartyg
kora hamnområdet frun ollor till ort inom Göteborgs tullkammardistrikt.

168

Tab. .3. (Torts.) In- och utrikes sjöfarten äfvensom derför uppburna hamn under

åren

	1.	2- 1	3. I	- 4. \|	5. \|	6. \|	7.
			Fart	y g ö f	ver 10	ton:
		ankomna.	afgångna.	Summa.
		Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	II. Göteborg.
	B. Utrikes *).
1	1889...........i.........	2,952	974,401	2,659	957,929	5,611	1,032,330
2	1890.....................	2,665	1,001,555	2,691	1,012,768	5,356	2,014,323
3	1891.....................	2,754	1,046,587	2,876	1,083,095	5,630	2,129,682
4	1892.....................	2,771	1,058,051	2,884	1,094,586	5,655	2,152,637
5	1893.....................	2,524	1,041,827	2,578	1,100,171	5,102	2,141,098
'' 6	Summa	13,606	5,122,421	13,688	5,248,549	27,354	10,370,070
7	Medeltal pr år	2,733''=	1,024,484-3	2,737''6	1,049,709-8	5,470''8	2,074d94''°
	III. Malmö3).				V •_ 1
	A. Inrikes.
8	1889.....................	1,478	234,342	1,710	342,986	3,188	577,328
9	1890.....................	1,560	258,319	1,802	370,858	3,362	620,177
10	1891....................:	1,074	230,576	1,408	379,484	2,482	610,060
11	1892.....................	1,095	250,849	1,530	405,895	2,625	656,744
12	1893.....................	1,141	256,076	1,507	405,451	2,648	661,527
13	Summa	6,348	1,230,162	7,957	1,004,674	14,305	3,1?4,836
14	Medeltal pr år	I,269''6	246,032-4	1,591*4	38o,934''8	2,861-o	626,967-2
	B. Utrikes.
15	1889...........;.........	3,684	710,147	3,404	598,139	7,088	1,308,286
16	1890.....................	3,791	710,473	3,511	595,157	7,302	1,305,630
17	1891.....................	3,504	720,483	3,161	573,515	6,665	1,293,998
18	1892.....................	3,516	742,822	3,048	583,162	6,564	1,325,984
19	1893.....................	2,920	668,380	2,567	525,729	5,487	1,194,109
20	Summa	17,415	3,552,305	15,601	2,875,702	33,106	6,428,007
21	Medeltal pr åt	3,483''°	710,461-0	3,i38''=	575,i40''4	6,621-2	1,285,601-4

*) Jfr anm. under inrikes sjöfarten. 2) I fråga om dessa hamnafgifter äro uppgifterna i komerlagts
49,800 kr. och för afgångna 48,982 kr., eller sammanlagdt allenast 98,782 kr. 8) Förutom de
under år 1892 2,524 kr. och under år 1893 914 kr.

169

afgifter i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Gefle och Sundsvall

1889—1893.

8.	9. j	10.	it.	12- \|	13. \|	14.
		H a m	n a f g	i f t e r
för farty	£?:	för varor:	Summa
ankomna.	afgångna.	Summa.	lossade.	lastade.	Summa.	summarum.
Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr. ’ il .''/ i
109,800	108,982	2) 218,782	205,235	71,339	276,574	405,356	1
113,288	116,318	229,606	199,099	72,460	271,559	501,165	2
117,541	120,809	238,350	193,986	110,472	304,458	542,808	3\|
119,153	123,636	242,789	180,039	106,951	286,990	520,770	4
113,259	114,000	227,259	187,273	115,325	302,598	529,857	5
573,041	583,745	1,156,786	965,632	476,547	1,442,170	2,598,065	G
114,608-2	116,749-0	231,357''*	193,126-4	95,309''4	288,435-8	519.793''°	7;
10,178	19,443	29,621	4,643	21,151	25.794	55,415	81
11,503	20,527	32,030	4,400	19,514	23,914	55,044	9j
10,242	21,704	31,946	5,425	, 19,807	25,232	57,178	10!
11,055	23,741	34,796	5,621	20,478	26,099	60,895	11
11,672	23,709	35,381	5,279	20,972	26,251	61,632	12
51,650	100.124	163.774	25,368	101.022	127,290	291,064	13
10,930 O	21,824-8	32,754''8	5,073''6	20,384-4	25,458’°	58,212-8	14
42,302	29,682	71,984	127,256	52,234	179,490	251,474	1 5
39,922	27,788	67,710	138,845	52,751	191,596	259,306	IT»
44,186	29,030	73,216	149,222	52,828	202,050	275,266	17
44,012	26,950	70,962	150,267	48,871	199,138	270,100	18
43,038	27,837	70,875	117,592	41,430	159,022	220,807	19
213,400	141,287	354,747	683,182	248,114	031,206	1,280,043	20
42,692-0	28,257-4	70,949''4	136,636-4	49,622-8	186,259-2	257,208-6	21

morskollogii berättelse felaktiga, i (let att enligt donna skulle under är 1889 hafva för ankomna fartyg
i kol 8 — 10 lör åron 1892 och 18911 upptagna hamn afgifter för fartyg hafva i s, k. liggeafgifter erlagts

170

Taft. 3. (Forts.) In- och utrikes sjöfarten äfvensom derför uppburna hamn under

åren

	1.	I 2-	1 3''	1 4-	5.	c.	7-
			Fart	y g 0 f	ver 10	ton:
	*	ankomna.	afgångna.	Summa.
		Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	IT. Helsingborg;1
	A. Inrikes.
1	1889.....................	767	141,050	1,168	206,566	1,935	347,616
2	1890.....................	777	131,818	1,168	206,785	1,945	338,603
3	1891.....................	744	137,677	1,150	212,834	1,894	350,511
4	1892.....................	790	145,935	1,089	198,551	1,879	344,486
5	1893.....................	833	157,351	1,095	193,932	1,928	351,283
6	Summa	3,911	713,831	5,670	1,018,668	9,581	1,732,499
7	Medeltal pr år	782-2	142,766-3	i,i34-°	203,733''s	1,916-2	346,499-8
	B. Utrikes.
8	1889.....................	3,465	571,704	3,061	509,215	6,526	1,080,919
9	1890.....................	3,652	652,058	3,235	575,491	6,887	1,227,549
10	1891.....................	3,598	706,624	3,194	631,001	6,792	1,337,625
11	1892.....................	3,653	774,028	3,325	710,000	6,978	1,484,028
12	1893.....................	3,442	839,483	3,182	800,682	6,624	1,640,165
13	Summa	17,810	3,543,897	15,997	3,226,389	33,807	6,770,286
14	Medeltal pr år	3>562-o	7o8.779’4	3,i99-4	645,277-8	6,761-4	i,354,057-=
	V. Gefle.
	A. Inrikes.
15	1889.....................	1,489	257,451	1,529	267,530	3,018	524,981
16	1890.....................	1,616	266,786	1,661	296,219	3,277	563,005
17	1891.....................	1,427	256,034	1,444	272,545	2,871	528,579
18	1892.....................	1,620	274,791	1,676	303,202	3,296	577,993
19	1893..!,''.................	1,303	248,860	1,311	266,925	2,614	515,785
20	Summa	7,455	1,303,922	7,621	1,406,421	15,076	2,710,343
21	Medeltal pr år	1,491*0	260,784-4	1,524-=	281,284-2	3,oi5 =	542,068-6

*) Förutom i kol. 8—10 angi.fna hamnafgifter för fartyg hafva under år 1892 uppburits s. k. ligge^

171

afgifter i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Gefle och Sundsvall

1889-1893.

8. \| 9.	10.	11.	12.	13.	14.
		H a m	n a f g	i f t e r
1 för fartyg:	för varor:	Summa
ankomna.	afgångna.	Summa.	lossade.	lastade.	Summa.	summarum.
Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
5,279	8,132	13,411	11,419	10,463	21,882	35,203	1
5,381	8,549	13,930	11,623	11,476	23,099	37,020	2
5,657	9,495	15,152	12,424	14,821	27,245	42,397	3
5,823	8,410	14,233	13,206	14,860	28,066	42,209	4
6,502	8,674	15,176	12,596	14,392	26,988	42,164	5
28,642	43,260	71,902	61,268	66,012	127,280	199,182	6
5.728-4	8,652-0	14,380-4	12,2536	13,202-4	25,456''o	39.8364	7
20,658	17,871	38,529	42,510	25,765	68,275	106,804	8
22,657	18,985	41,642	44,018	21,515	65,533	107,175	9
25,253	20,940	46,193	51,153	26,769	77,922	124,115	10
25,847	22,467	48,314	57,739	26,093	83,832	132,146	11
25,980	23,791	49,771	59,113	30,884	89,997	130,768	12
120,395	104,054	224,449	254,533	131,026	385,550	610,008	13
24,079-0	20,8l0''8	44,889-8	50,906-6	26,2053	. - 77,111-8	122,001*6	14
11,396	11,820	23,216	23,186	6,996	30,182	53,398	15
11,590	13,233	24,823	29,279	9,762	39,041	63,864	16
11,378	12,279	23,657	29,409	9,385	38,794	62,451	17
12,254	13,782	26,036	27,099	7,229	34,328	60,364	18
11,140	11,921	23,061	26,131	7,915	34,046	57,107	19
57,758	63,035	120,793	135,104	41,287	176,301	207,184	20
1 i,55i6	12,607-0	24,158-6	27,020-8	8,257 4	35,278- =	59,436-8	21

afgifter mod 3,240 kr.

172

Tab. 3. (Forts.) In- och utrikes sjöfarten äfvensom derför uppburna hamn under

åren

	1.	2.	3-	4.	5. \| 6.	7-
			Fart	y g 0 f	ver 10	ton:
		ankomna.	afgångna.	Summa.
		Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.
	V. Greflle.
	i B. Utrikes.
1	1889..".''..................	402	169,795	355	156,231	757	326,026 I
•2	1890...................	429	187,280	:l 381	159,588	810	346,868
3	1891.:’.''...................	376	180,871	358	165,911	734	346,782
4	1892.....................	416	196,497	351	167,192	767	363,689
5	1893.....................	377	184,400	363	165,971	740	350,371
6	Summa	2,000	918,843	1,808	814,893	3,808	1,733,730
7	Medeltal pr år	400-o	183,768-6	361-6	162,9786	761-6	346,747''2
	Yl. Sundsvall.
	Af’ Inrikes.
8	1889.....................	1,746	253,250	1,608	202,560	3,354	455,810
9	1890............	1,967	294,436	1,813	239,189	3,780	533,625 j
10	1891.....................	4,917	264,781	4,785	209,350	9,702	474,131
11	1892.....................	4,733	258,440	4,619	219,096	9,352	477,536
12	1898.....................	4,536	244,917	4,457	209,093	8,993	454.010
13	Summa	17,899	1,315,824	17,282	1,079,288	35,181	2,395,112
14	Medeltal pr år	3,579''8	263,164-8	3,456-4	215,857-6	7,036-2	479,022-4
	B. Utrikes.
i 5	1889.....................	304	112,949	434	160,049	738	272,998
16	1890. ........	301	101,871	449	155,706	750	257,577
17	1891............ ........	304	97,753	425	147,354	729	245,107
18	1892..''!''.................	257	95,143	370	130,830	627	225,973
19	1893 .. :..................:	245	105,232	314	136,929	559	242,161 I
20	Summa	! 1,411	512,948	1,992	730,868	3,403	1,243,816
21	Medeltal pr år	282'' 2	102,589-6	398-4	146,173-6	68o"6	248,763-al

173

afgifter i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Gefle och Sundsvall

1889-1893.

8.	9.	10.	11.	12.	13.	14.
		H a m	n a f g	i f t e r
för fartyg:	för varor:	Summa
ankomna.	. afgångna.	Summa. «	£ ? > i ■ " . •• lossade.	lastade.	Summa.	summarum.

Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
16,197	15,208	31,405	32,514	36,640	69,154	100,559	1
18,015	15,355	33,370	36,534	39,131	75,665	109,035	2
17,349	16,010	33,359	32,133	41,428	73,561	106,920	3
18,627	15,874	34,501	38,728	43,200	81,928	116,429	4
17,426	16,016	33,442	36,641	38,602	75,243	108,685	5
87,014	78,463	160,077	176,550	190,001	375,551	541,628	6
I7i522''8	15,692-6	33,215-4	35,3io-o	39,800-2	75,110-2	108,325-6	7
15,195	12,154	27,349	24,221		24,221	51,570	.• 1 8
17,666	14,351	32,017	27,104	—	1 27,104	59,121	9
15,887	12,561	28,448	21,693	■ —4- ■	i-l 21,693	50,141	10
15,506	13,146	28,652	20,791	—	20,791	49,443	11
14,695	12,546	27,241	14,865	—	14,865	42,106	12
78,04(1	04,758	143,707	108,074	-'' • 0	108,074	252,381	13
15,789-8	12,951-6	28,741-4	21,734-8		21,734-8	50,476-2	14
9,036	12,801	21,840	18,580		18,580	40,420	15
8,150	12,456	20,606	18,213	—	18,213	38,810	16
7,820	11,788	19,608	19,056		19,056	38,604	17
7,612	10,466	18,078	16,476		16,476	34,554	18
8,419	10,954	19,373	17,488	—	17,488	36,861	19
41,037	58,408	00,505	80,813	—	80,813	180,318	20
8,207-4	11,693-6	I9,90ro	17,962-6	—	17,962-6	37,863-6	21

174

Tab. 4. Öfversigt öfver införseln af några mera

Anm. Till grund för procentberäkningen har i

	1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.	9.	10.
		1889.	1890.	1891.
		Qvantitet.	Värde.	% af hela inför- seln.	Qvantitet.	Värde.	% af hela inför-seln.	Qvantitet.	Värde.	% af hela inför-seln.
		Kg.	Kr.		Kg.	Kr.		Kg.	Kr.
	1. Kaffe, ej brändt.								" •	--
1	Norge ...............	868,765	1,502,963	5oi	709,587	979,230	4-78	629,208	1,025,609	3''92
2	Danmark .........	3,472,634	6,007,657	20''03	2,682,989	3,702,525	18-06	2,624,205	4,277,454	16-34
3	Tyskland ..........	6,218,468	10,757,950	35''8 7	5,484,625	7,568,782	36‘92	7,404,784	12,069,799	46-12
4	Nederländerna ...	1,639,611	2,836,527	9 46	1,325,069	1,828,595	8-92	1,339,419	2,183,252	8-34
5	Belgien ...........	1,387,615	2,400,574	8''oi	750,589	1,035,813	5-05	424,993	692,739	2''65
6	England ...........	3,092,769	5,350,490	17-84	3,323,245	4,586,078	22-3 7	3,121,690	5,088,355	1944
7	Frankrike .........	655,370	1,133,790	3''7 8	580,551	801,160	3''90	510,949	832,846	318
8	Andra länder .....	783	1.355	—	291	402	—	1,075	1,752	Ooi
9	Summa	17,336,015	29,991,306	100 00	14,856,946	20,502,585	100 00	16,056,323	26,171,806	100 00
	2. Socker, raffineradt.
10	Norge ...............	692,402	290,809	6''07	660,422	244,356	5-74	273,796	95,829	3-39
11	Danmark .........	374,358	157,233	3''28	374,398	138,527	3 26	331,087	115,880	4 10
12	Tyskland ..........	9,060,370	3,805,348	79-42	8,636,886	3d95,648	75-0 7	6,357,992	2,225,299	78-so
13	Nederländerna ...	1,132,500	475,650	9-03	1,586,434	586,981	13-7 9	939,487	328,821	11-66
14	Belgien .........	121,306	50,949	1"06	175,186	64,799	1*52	141,075	49,376	1*75
15	Andra länder ....	>) 27,167	11,414	0''24	2) 71,316	26,406	0-62	s) 25,227	8,827	0''31
16	Summa	11,408,103	4,791,403	100 00	11,504,642	4,256,717	100 00	8,068,664	2,824,032	IOO00

J) Deraf från England 17,360 kg. = 7,291 kr. 2) Deraf från England 66,987 kg. = 24,785 kr.

175

betydande importartiklar under åren 1889—1893.

regel lagts värdet af de ifrågavarande artiklarna.

11.	12.	13.	14.	15.	16.	17.	18.	19.
1892.	1893.	Medeltal pr år.
Qvantitet.	Värde.	% af hela införseln.	Qvantitet.	Värde.	% af hela införseln.	Qvantitet.	Värde.	% af hela införseln.
Eg-	Er.		Eg.	Er.		Eg.	Er.
693,780	1,096,172	4''38	717,045	1,183,124	4-38	723,677-0	1.157.419''6	4-49	1
2,815,832	4,449,014	17-7 7	3,010,044	4,966,573	18-39	2,921,140-8	4,680,644-6	18-12	2
7,714,355	12,188,681	48-09	7,886,055	13,011,991	48-17	6,941,6574	11,119,440 6	43-15	3
1,246,598	1,969,625	7-87	1,058,869	1,747 134	6-47	1,321,913 2	2,113,026 6	8-21	4
798,027	1,260,883	5-03	663,523	1,094,813	4''05	804.949-4	1,296,964-4	4-90	5
2,279,655	3,601,855	14-39	2,532,362	4,178,397	15-47	2,869,944-2	4.561,035-0	17-90	G
295,455	466,819	1''8G	502,707	829,467	3-07	509,006-4	812,816-4	3-ig	7
1,084	1,713	0; Öl	585	965	—	763o	1,237-4	O-oi	8
15,844,786	25,034,762	100 00	16,371,190	27,012,404	100 00	16,093,032 0	25,742,584-0	100 00	9
363,768	134,594	5-4 3	340,160	125,859	7-30	466,109 c	176,289-4	5-60	10
430,960	159,455	6-43	270,552	100,104	5-80	356,271 o	i34,239''8	00 O	11
. 5,220,587	1,931,615	77-88	3,661,763	1,354,852	79-22	6,587,519 c	2,502,552-4	78-08	12
525,849	194,564	784	220,340	81,526	4-77	880,922 o	333,508-4	9''co	13
146,632	54,254	2-19	124,559	46,087	2-09	141,751-0	53,093 °	1’84	14
4) 15,653	5,794	0 28	5,029	1,861	Öl 1	28,878-4	10,860-4	0’30	15
6,703,449	2,480,276	1011 no	4,022,403	1,710,289	100 00	8,461,452 2	3.210,543 4	100 00	16

8) Deraf frän England 22,341 kg. = 7,819 kr. *) Deraf från England 14,483 kg. = 5,358 kr.

176

Tab. 4. (Forts.) Öfversigt öfver införseln af några mera

/	1.	2-	3. \|	4.	5.	6.	7.	8.	9. \|	10.
	1889.	1800.	1801.
Qvantitet.	Värde.	% ^ hela inför-seln.	Qvantitet.	Värde.	% ^ hela inför-seln.	Qvantitet.	Värde.	% af hela inför- seln.
		Kg-	Er.		Kg.	Er.		Kg.	Er. :
	3. Socker,

1	Danmark.........	849,137	301,444	2''92	2,662,514	865,317	8*89	645,993	184,108	2''7S
k 2	Tyskland..........	9,591,725	3,405,063	33’ 0 0	13,237,603	4,302,221	44''2 2	12,675,023	3,612,374	53''gi
3	Nederländerna...	1,547	549	0 01	495,147	160,923	l''G5	841,098	239,716	3''5G
4	England...........	4,606,175	1,635,192	15''84	4,674,071	1,519,073	15''62	2,081,042	593,097	8''80
5	Frankrike.........	117	42	—	1,471,215	478,145	4*92	366,754	104,525	1*55
6	Egypten...........	•	—	—	—	—	—	—	—	—
7	Ost.indien .........	8,592,766	3,050,432	29''5 c	4,592,883	1,492,687	15''34	5,930,864	1,690,296	25''09
8	Vestindien........	4,725,146	1,677,427	16''2 5	2,693,199	875,290	9''oo	707,907	201,753	3’oo
9	Andra länder ....	2) 703,615	249,782	2*42	3) 107,073	34,798	0''36	4) 391,740	111,651	1'' G 6 j
10	Summa	29,070,228	10,319,931	IOO00	29,033,705	9,728,454	100 00	23,040,421	0,737,520	100 00
	4. Simp och
	(efter 21/« 92)
	melass.
11	Norge...............	165,101	39,624	1*56	130,013	28,603	1''23	106,315	21,263	1*04
12	Danmark..........	1,029,343	247,042	9''73	787,258	I73d97	7''44	645,576	129,115	6''3i
13	Tyskland..........	200,934	48,225	1''90	147,275	32,400	1*39	156,713	31,343	1''53
14	England...........	8,890,084	2,133,623	84-05	8,773,162	1,930,096	82''86	9,083,020	1,816,604	88''8i
15	Amerikas För. St.	290,822	69,797	2*7 5	746,764	164,288	7*05	234,672	46,934	2*29
IG	Andra länder ....	1,210	288	O01	3,399	748	0''03	1,940	388	0*02
17	Summa	10,577,494	2,538,599	100 00	10,587,871	2,329,332	100 00	10,228,230	2,045,647	IOO00
	5. Tobak, oart).
18	Norge...............	229,791	574,478	6''G8	229,171	572,928	6''G5	213,091	447,491	6*24
19	Danmark..........	253,120	632,800	7''35	246,504	616,260	7-16	140,882	295,852	4''12
20	Tyskland..........	2,833,970	7,084,927	82''3 4	2,813,891	7,034,729	81''G9	2,823,750	5.929,875	82''gg
21	Nederländerna...	78,093	195,233	2''27	83,400	208,500	2*42	87,405	183,55!	2''56
22	Belgien ............	787	1,968	0''02	1,557	3,893	0*05	689	1,447	0*02
23	England...........	16,406	41,015	0’48	42,483	106,208	1’23	82,359	172,954	2-41
24	Amerikas För. St	28,419	71,048	0''83	25,962	64,905	0''75	66,155	138,926	1*94
25	Andra länder. ..	995	’ 2,484	0''OS	1,673	4,180	0''05	1,634	3,431	0''05
26	Summa	3,441,581	8,003,953	100 00 3,444,041	8,011,093	100 00	3,415,00.''	7,173,527	100 00

i) Mörkare än N:o 18 af gällande holländsk standard. 2) Deraf från Sydamerika 703,590 kg. = 249,774 kr.

betydande importartiklar under åren 1889—1893.

11.	12.	\| 18.	14.	15.	1C.	17.	18.	r 19.
i 1802. \|	1893.	Medeltal pr år.
Qvantitet.	Värde.	% af hela införseln.	Qvantitet.	Värde.	% af hela införseln.	Qvantitet.	■ V ärde.	% af hela införseln.
Kg.	Kr.		Kg.	Kr.		Kg.	Ivr.	■
25,791	7-350	Ou	203,673	60,084	0 77	877,421-c	283,6786	* ''''''t'' 3''09	1
9,007,421	2,738.h5	393 o	14,845,060	4,379,293	55-8 c	11,991,366-4	3,687,413-2	45120	2
136,891	39,014	0’50	300,785	88,732	1*13	355,093''c	105,786-8	1*38	0
2,728,475	777,615	llic	436,255	128,695	l''G4	2,905,203 c	930,734-4	10''ci	4
i 1,267,644	361,276	5’19	3,415,981	1,007,714	12-8S	1,304,342-2	. 390,340-4	4-90	5
1,872,602	533,692	7-cb	3,081,654	909,088	llco	990.851-2	288,556-0	3-85	c
5,082,755	1,448,585	20''7 9	2,725,929	804,149	10*24	5,385,039-4	1,697,229-8	20''21	7
3,723,950	1,061,326	15"23	1,566,310	462,062	5-89	2,683,302-4	855,57I-6	9''87	8
101	32	■ —	504	148	—	210,606 c	79,282-2	0''89	9 \|
\| 24,445,630	6,907,005	100 00	20,570,151	7,839,905	100 00	26,733,2270	8,318,593 0	100 00	10!
96,333	19,267	0‘87	74,422	■3.396	0''63	114,436-s	24,430-6	1''OG	il
724,738	144,948	659	815,188	146,734	G"92	800,420-c	168,207-2	7-40	12
201,397	40,279	lss	359,492	64,708	3''0 (i	213,162-2	43,391''°	l-94	13
9,864,471	1,972,894	89-07	9,702,552	1,746,459	82''4o	9,262,657-8	■,9i9,935''2	8550	14
110,843	22,169	1*01	821,327	■47,839	6*98	440,885-c	90,205-4	4''02	15
3,513	702	Oo 3	1,566	282	O01	2,325-c	481-6	0 02	IG
11,001,295	2,200,259	100 00	1 1,774,547	2,110,418	IOO00	10,833,8880	2,240,051 0	IOO00	17
190,404	399,974	5-70	142,961	300,218	4''24	201,095* c	459,017-8	5-90	18 \|
133,285	279,898	3-99	109,195	229,310	3-24	176,597-2	410,824-0	5*17	19
2,839.247	5,962,419	85’0l	2,833,417	5,950,176	84-io	2,828,855-0	6,392,425''3	83''lo	20
94,366	198,169	2’83	101,252	212,629	3oi	88,903-2	199,616-4	2-02	21
839	1,762	0''0 3	43,146	90,607	1"28	9,403o	■9,935''4	0''28	2
70,437	147,918	2 11	127,189	267,097	3''78	67,774-8	■47,036-4	2''oo	2 3
6,323	13,278	Öl 9	. 8,513	■7,877	0’2r,	27,074-4	61,206-8	0*7 9	24
4,748	9,971	Öl 4	3,373	7,083	0Éio	2,484o	5,429-8	0"08	25
3,339,700	7,0I3,3H9	100 00	3,360,040	7,074,997	100 00	3,402,188 4	7,095,4938	100 00	26

8) Deraf frän Belgien 102,476 kg.

33,305 kr. 4) Deraf från Belgien 390,101 kg. = 111,196 kr.

i?8

Tab. 4. (Forts.) Öfversigt öfver införseln af några mera

	1.	2.	3.	i.	5.	G.	7.	8.	9.	10. \|
		1889.	1890.	1891.
				% af			% af			% af
		Qvantitet.	Värde.	hela inför-	Qvantitet.	Värde.	hela inför-	Qvantitet.	Värde.	hela ! inför- \|
				seln.			seln.			seln.
		Kg.	Kr.		Kg.	Kr.		Kg-	Kr.	■
	C. Mineral-
	oljor, renade.
1	Norge...............	820,207	147,637	1''89	959,647	172,736	2*68	1,161,672	174,251	2*95
2	Finland............	10,335	I,86l	0*03	35,610	6.410	0*10	6,297	945	0*02
3	Ryssland ..........	7,789,527	1,402,115	17''92	5,179,696	932,345	14*47	4,504,024	675,603	11*44
4	Danmark..........	1,413,772	254,479	3'' 2 5	2,064,048	37D529	577	4,658,932	698,840	11*83
5	Tyskland..........	14,014,421	2,522,595	3225	7,455,720	1,342,029	20*83	4,770,812	715.623	12*ii
G	Belgien ............	839,8(15	151,177	1*93	754,744	135,854	2*u	1,377,207	206,581	3*50
7	England...........	448,549	80,739	1*03	670,776	120,740	1*88	509,109	76,367	1*29
8	Amerikas För. St.	18,122,790	3,262,102	41*70	18,666,623	3,359,992	52io	22,370,697	3.355,605	56 82
9	Andra länder ...	150	26	—	328	59	—	15,829	2,372	0*04
10	Summa	43,459,010	7,822,731	100 00	*) 35,787,192	9,441,094	100 00	39,374,579	5,900,187	100 00
	7. Bomull,
	o färgad.
Li	Norge...............	33,075	38,698	0*27	15,054	17,764	0*13	2,768	2,491	0*02
\| 12	Danmark..........	632,491	740,014	5*19	248,781	293.561	1*93	269,468	242,521	1*81
! 13	Tyskland..........	656,178	767,728	5*39	887,591	i,047,357	6*87	587,677	528,909	3*94
1 14	Belgien ............	116,734	136,578	0*90	262,233	309,435	2*03	194,575	i75.“8	1*30
15	England...........	9,199,630	‘0,763,567	76*53	8,347,301	9,849,815	64*05	6,041,909	5.437,7‘8	40*53
iln	Frankrike.........	122,762	143,631	1*01	43,954	51,865	0*34	—	--	—
i 17	Amerikas För. St.	1,418,836	1,660,039	11*65	3,105,669	3,664,690	24*oo	7,812,012	7,030,811	52*40
18	Andra länder . ..	682	799	—	549	649	—	376	339
19	Summa	12,180,388	14,251,054	100 00	12,911,132	15,235,130	100 00	14,908,785	13,417,907	IOO00
	8. Helsiden-
	Yttfnader.
20	Norge...............	60	5,4oo	0*17	42	3,700	Om	17	1,130	0*04
21	Danmark..........	5,416	455,600	14*50	5,080	420,600	12*80	6,818	445,3io	14*67
22	Tyskland..........	28,618	2,404,060	76r>o	29,492	2,476,960	75*39	33,231	2,299,860	75*7 5
j 23	England ...........	3,527	256,470	8*ic	5,480	359,680	10*95	2,879	189,080	6*23
j 24	Frankrike.........	178	15,500	0*49	246	21,660	0*e 0	72	4,830	0*1C
25	Andra länder ...	63	5.550	0*18	33	2,970	0*09	2) 1,369	95,83o	3*15
2G	Summa	37,802	3,142,580	100 00	40,37.3	3,285,570	100 00	44,380	3,030,040	IOO00

Kommerskollegii handclsberättolse för år 1890 upptager i tab. 2 qvantiteten af införda renade mineraloljor

179

betydande importartiklar under åren 1889—1893.

1 11-	12.	13.	14.	15.	16.	17.	18.	1!).
1892.	1893.	Medeltal pr år.
Qvantitet.	Värde.	% af hela införseln.	Qvantitet.	Värde.	% af bola införseln.	Qvantitet.	Värde.	% af hela införseln.
1 Kg.	Kr.		Kg.	Kr.		Kg.	Kr.
1,183,680	165,7*5	2*96	910,904	127,527	1''97	1,007,222-0	157.573=»	2''49	1
15,192	2,127	0''oi	57,963	8,"5	0''13	25,079-4	3,89''''6	0''06	2
4,878,942	683,051	12-20	6,646,635	930,529	14''3 6	5,799,764-8	924,728-6	14-08	3
6,842,553	957,957	17-u	10,090,335	1,412,647	21''80	5,013,928o	739,090-4	11*95	4
3,998,460	559,784	10- 00	3,976,445	556,702	8''59	6,843 171-6	i.i39,346-6	16-7 G	5 !
1,070,879	149,923	2b8	62,650	8,77''	Öl 4	821,069-0	130,461-2	2''07	6 i
352,412	49,337	0''8S	255,551	35-777	0 55	447,279-4	72,592-o	ll 3	7
\| 21,627,172	3,027,804	54-08	24,277,439	3,398,841	52-4 5	21,012,944-2	3,280,8688	51-44	8
20,323	2.848	0 05	5.015	702	Om	8,329 o	1,201*4	0 02	y !
39,989,613	5,598,546	100 00	40,282,937	0,479,611	100 00	40,978,787 4	0,449,753 8	100 00	10
7,097	5,465	0 05	6,526	5,482	O06	12,904o	13.980-0	0-11	11
29,450	22,677	0"22	662,776	556,732	5 91	368,593-2	371,101-0	3-01	12;
1,006,932	775-338	7*58	590,526	496,042	5’2 7	745,780-8	723,074-8	5''81	13 \|
71,620	55,147	Ost	149.661	i25,7''5	1*33	158,964 g	160,3986	1’23	14
5,846,985	4,502,178	43-98	6,340,607	5.326,110	56''54	7.155,286-4	7,''75,877''6	56 25	15
10,300	7,93''	0''08	14,425	12,117	013	38,288-2	43,io8''8	0''31	IG
6,321,135	4,867,274	47-55	3,449,337	2,897,443	30’7 B	4,421,397-8	4,024,051-4	33*28	17
—	---.	—	125	105	—	346 4	Oj ■^1 00	—	18
13,293,519	10,236,010	100 00	11,213,983	9,419,710	100 00	12,901,501 4	12,511,970 6	100 00	19
23	1,081	0 oo	20	940	Oo9	32-4	2,45" 2	0 09	20
5,258	247,126	12 55	3,259	''53,''73	14-12	5,166-2	344,361 8	137 3	21
32.239	'',5''5-233	76''9 7	18,193	855,07''	78-8 3	28,354-6	1,910,236-8	76go	22
4,167	195,849	9-05	1,469	69,043	6-3 G	3,504-4	214,024-4	8-33	23 j
104	4,888	0 25	71	3-337	0''31	134-2	10,043-0	0-3 7	24
94	4,418	0-2 2	67	3-''49	0-»n	325-2	22,383-4	0 79	25 ;
41,885	1,968,595	100 00	23,079	1.084,713	100 00	.37,517 0	2,503,499#	’ 100 00	2 G \|

felaktigt till 35,187,102 kg. 2) l)oraf frän Bolgion 1,362 kg. = 05,340 kr.

180

Taft. 4. (Forts.) Öfversigt öfver införseln af några mera

	1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.	9.	10.
			1889.			1890.			1891.
				% »f			% af			% af
		Qvantitet.	Värde.	hela inför-	Qvantitet.	Värde.	hela inför-	Qvantitet.	Värde.	hela inför-
				seln.			seln.			seln.
		Kg. \|	Kr.		Kg.	Kr.		Kg.	Kr.
	9. Halfsiden-
	viifnader.
1	Norge...............	478	14,332	0''6G	74	2,172	o-n	215	5,ioi	0"32
2	Danmark..........	14,185	421,406	19''4 8	12,256	364,712	17-50	11,725	290.722	18-17
3	Tyskland..........	52,27	1,555,612	71''91	53,211	1,581,306	75-83	47,719	1,190,620	74-4 2
i	Belgien ............	1,34	40,290	1''86	653	19,590	0''94	1,446	35,370	2’21
5	England...........	2,843	83,330	3‘85	3,081	90,694	4''35	2,585	63,281	3-90
6	Frankrike.........	1,582	47,460	2’20	811	24.330	1‘17	515	12,857	0*80
7	Andra länder ....	26	2	0''04	28	840	0"04	66	1,900	Öl 2
8	Summa	72,727	2,103,202	100O	70,114	2,083,644	100	64,271	1,599,851	lOOoo
	10. Vlleviif-
	nåder, andra
	slag än filtar
	och mattor.
9	Norge...............	673,083	6,730,830	27''98	595,434	5,954,340	25-66	518,820	5,188,200	23-37
10	Danmark..........	379,241	3,792,4io	15-7G	312,233	3,122,330	13-16	329,596	3,295,96o	14*85
I11	Tyskland..........	1,011,060	10,110,600	42''03	1,078,596	10,785,960	46'' i 8	1,085,819 10,858,190	48''90
12	Belgien ............	68,352	683,520	2s4	62,292	622,920	2*68	47,753	477,530	2*15
13	England...........	257,572	2-575-720	10-71	256,735	2,567.350	11-06	230,846	2.308,460	10''40
! 14	Andra länder. ..	16,384	163,840	0''68	15,384	1 3	0-66	7,417	74A70	0"33
. 15	Summa	2,405,092	24,050,920	100	2,320,074 23,200,740	10000	2,220,251 22,202,51	100 00
	11. Fläsk,
	ej rökt.
16	Norge...............	1,566,349	1,018,127	32''7o	2,669,747	1,655,243	32''5 3	1,496,572	897,943	23''65
17	Danmark..........	173,569	112,820	362	623,614	386,641	7-eo	744,071	446,443	11-76
18	Tyskland..........	450,678	292,939	9-41	336,518	208,641	4io	1,378,312	826,987	21''78
19	Belgien ............	138,260	89,869	2''80	32,438	20,1 12	0"39	480,82	288,497	7-60
20	England...........	2,416,789	i,57o,9i3	50''4 5	4,481,298	2,778,405	54-60	2,204,19	1,322,51	34-84
21	Amerikas För. St.	21,715	I4,H5	0"45	61,366	38,047	0''75	—	—
22	Andra länder....	23,122	15,030	0''4S	2,597	1,609	0"03	») 23,186	1 91	7
23	Summa	4,790,482 3,113,813	lOOoo	8,207,578	5,088,608	lOOoo	6,327,162	3,796,

*) Då värdet af ylleväfnadcr, som under år 1893 införts från Norgo, beräknats åtskilligt lägre än å
lagts till grund för procontberäkningcn. 2) Deraf från Frankrike 21,284 kg. = 12,770 kr. 3) Deraf från

181

betydande importartiklar under åren 1889—1893.

......11; 1	12.	13.	14. 1	15.	16.	17. \| 18.	to. ''
1802.	1893.	Medeltal pr år.
Qvantitet.	Värde.	% af hela införseln.	Qvantitet.	Värde.	% åt hela införseln.	Qvantitet.	Värde.	% af hela införseln.
Kg-	Kr.		Kg-	Kr.		Kg.	Kr.		1
32	864	0''05	18	486	0*04	163-4	1 >’•> - 4,5910,	, „. 0-24	1 1 \|
8,417	227,259	14-39	6,397	172,719	157 3	10,596-0	295,363-6	17-05	'' 2 \|
47,229	1,275.183	80-7 2	32,052	865,404	78-82	46,496-2	1,293,6250	76-35	3 !
775	20,925	1-32	561	15,147	1''38	955''6	26,264-4	1*54	4
1,475	39,825	232	1,133	3°,59i	2’79	2,223-4	61,544-3	349	5
582	15,714	loo	496	13,392	1É22	797-2	22.750-6	1’28	6
---	—	—	6	162	0''02	25-a	734''8	Oo 5	7 1
58,510	1,570,770 yl.v.W	100 00	40,663	1,097,901	100OO	0*1,257o	1,704,873-6	100 00	8
514,137	5,141,37°	24-51	787,683	.2,363,049	'') 32-10	617,831-4	5,075,557-8	26-72	i 9
304,237	3,042,37°	14-50	330,326	3;3°3,26o	13-4 6	331,126-c	3,311,2660	11-41	10
1,028,943	10,289,430	49''06	1,044,773	10,447,73°	42-57	1,049,838-2	10,498,382-0	45-81	It
48,581	485,810	2-32	64,778	647,780	2-64	58,351-2	583,512-0	2-53	12
196,573	1,965,73°	9-37	221,269	2,212,690	9-02	232,599o	2,325.990-0	10-11	13 i
5,004	50,040	0É24	5.286	52,860	0-21	9,895o	98,9500	0-42	14
2,097,475	20,074,750	100 00	2,454,115	19,027,369	100 00	2,200,011 4	21,893,657 8	100 00	15
2,209,801	1,900,436	30-21	1,635,288	0553,524	44-75	1,915,553-0	1,405,0546	32-7 7	in
157,811	135,717	2-16	264,213	251,002	7-23	392,655 4	266,524-6	647	17
1,291,544	1,1 10,729	17-66	412,577	391,948	11-29	773,925-8	566,248-8	128 5	18
478,059	411,131	6-51	158,284	150,370	4-33	257,573-8	191,995-8	435	I 19
3,118,277	2,7°7,5''2	43-05	1,132,970	1,076,321	31-00	2,676,705-4	1,891,133-4	42-7 9	20 1
—	—	—	45,696	43,4"	1 25	25,755-4	19,1146	0''4!>	21 1
! 3) 27,651	23,788	0"38	5 548	5.27''	0-1 5	16.421-8	I I ,921-8	0''2H	2 2
7,313,155	0,289,313 100 00	3,651,576	\| 3,471,817	100 00	6,058,500 0	4,351,993 0	100 00	\| 23 \|

portorado ylloväfnador (jfr kommorskollegii berättelse ang. utrikeshandeln 1893: tab. 17), bär i dofta fall qvantitoton
18/221 kg. = 15,070 kr.

182

Tab. 4. (Forts.) Öfversigt öfver införseln af några mera

	1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.	9.	10.
Från	188».	1890.	1891.
Qvantitet.	Värde.	% af hela inför- seln.	Qvantitet.	Värde.	% af hela inför-seln.	Qvantitet.	Värde.	% af hela inför- seln.
		Kg.	Kr.		Kg.	Kr.		Kg.	Kr.
	12. Beredda
	hudar och
	skinn:
	a) sulläder och
	bindsulläder.l)
1	Norge...............	708,194	1,458,880	: 3ii5	875,274	1,277,900	37-98	996,331	1,305,194	42''39
2	Danmark..........	61,447	126,581	2 70	37,472	54,709	1-63	25,903	33,933	1*10
3	Tyskland..........	12,458	25,664	0’55	20,765	30,317	0"90	43,226	56,626	1*84
4	England...........	1,488,787	3,966,901	65-4 7	1,365,452	1,993,560	59 25	1,273,072	1,667,725	54''iel
5	Ändra länder....	2) 2.978	6,134	0''13	3) 5,627	8,215	0"24	4) 12,005	15725	0''51
6	Summa	2,273,864	4,684,160	100 00	2,304,590	3,364,701	IOO00	2,350,537	3,079,203	IOO00
	b) andra slag.6)
7	Norge...............	24,376	292,512	7''88	20,012	240,144	630	26,360	316,320	8*33
8	Danmark..........	96,064	1,152,768	3105	80,830	969,960	25''4 5	80,974	971,688	25''e 1
9	Tyskland..........	167,011	2,004,132	53''9 7	193,629	2,323,548	6098	188,255	2,259,060	59-54
10	England...........	9,688	116,256	3-ia	8,473	101,676	2’67	8,561	102,732	2’71
11	Frankrike.........	5,548	66,576	1''79	6,922	83,064	2-18	6,347	76,164	2oi
12	Andra länder....	6,740	80,880	2''18	7,677	92,124	2''42	5,699	68,388	1''80
13	Summa	300,427	3,713,124	IOO00	317,343	3,810,516	100 00	310,190	3,794,352	I00OO

*) Före don 21/e 1892 innefattande äfven hvitgarfvade (alunorade) och sämskade hudar och skinn. 2) Deraf
från Belgien 0,935 kg. = 9,085 kr. °) Deraf från Belgien 5,839 kg. = 7,357 kr. och från Amerikas Förenta
och sämskade hudar och skinn.

183

betydande importartiklar under åren 1889—1893.

tt. 1	12.	13.	14.	15.	10.	17.	18{ •’	19.	1
''		1893.

		% »f	Qvantitet.	Värde.	% af	Qvantitet.		% af
Qvantitet,	Värde.	hela införseln.	hela införseln.	Värde.	hela införseln.
Kg.	Kr.		Kg.	Kr.		Kg.	Kr.
928,412	1,169,799	43 <51	875,523	j. v 1,103,159	38-27	876,746-8	1,262,986-4	38-68	1
15,433	19,446	0''72	16,757	21,114	0-7 3	31,402-4	51,1566	1''38	2
14,708	18,533	0C9	12,997	16,376	0''57	20,830-8	29,503''a	0''91	8
1,159,320	1,460,743	54''46	1,345,507	1,695,415	58-82	1,326,439-g	1,976,868-8	58-43	4
11044	>3.914	OS 2	6) 36,835	46,412	1*61	13,697-s	18,080-0	0‘6O	5
2,128,917	2,682,435	100 00	2,287,679	2,882,476	100 00	2,209,1174	3,338,595-0	100 00	0
30,090	330,518	9-05	32,463	324,630	7-70	26,660-2	300,824-8	7-85	7
80,944	893,346	24-48	108,914	1,089,140	25-85	89,545-2	1,015,380-4	26-49	8
200,115	2,184,272	59-85	258,870	2,588,700	61-4 3	201,576o	2,271,942-4	59-ig	9
7,092	76,122	oc 0	8,784	87,840	2-08	8,519-6	96,925-2	253	10
7,900	84,988	2-33	7,930	79,3oo	1-88	6,930-e	78,018-4	2-04	11
7,530	80,570	2-21	4,448	44,480	l-oo	6,418-8	73.288-4	1''93	12
i 333,977	3,649,816 IOU00	421,469	4,214,090	100 00	339,0504	3,830,3790	100.OO	13

från Amerikas Förenta Stater 1,752 kg. = 3,009 kr. 8; Doraf från Belgien 5,058 kg. — 7,385 kg. 4) Deraf
Stater 30,208 kg. = 38,138 kr. ö) Innefattande från och med den 81/e 1892 äfven hvitgarfvade (alunerade)

184

Tab. 5. Uppläggningar å nederlag under åren 1889—1893.’)

! Varor.		1889.	1890.	1891.	*- 1892.	1893	Summa.	Medeltal.
Matvaror af djur.
Fläsk, rökt........................	kg-	328	528	—	—	—	850	171*2
ej rökt...................		2,127,867	4,950,378	4,239,160	4,796,937	1,873,196	17,987,538	3.597,507-6
Kaviar..............................		174	—	—	—	—	174	34’8
Konserver: kött af nötboskap och får..........	>				194,016	237,016	431,032	86,206-4
andra slag.........		115,989	272,187	210,653	81,045	153,121	832,995	166,599-0
Kött, ej af fogel................		165,711	236,386	250,511	193,610	192,170	1,038,388	207,677-6.
1 Ost..............................		17,403	6,938	18,661	15,555	17,469	70,020	i5,2°5-=
; Smör, naturligt..................	»	405,061	436,071	184,577	122,980	182,032	1,330,721	266,144-2
konstgjordt..............	»	2,190	17,908	25,118	3,624	—	48,840	9,768-0
j Spannmål och produkter deraf. Bröd, finare småbröd in. in. kg.	13,459	15,080	12,286	10,335	8,433	59,593	11,918-6
andra slag................	»	56,055	91,177	119,564	78,985	61,310	407,091	81,418-2
\| Spannmål, omalen: hvete.....		2,845,567	3,250,078	22,252,420	28,304,218	30,750,105	87,402,388	17,480,477-6
råg........	■	18,466,993	11,740,333	29,515,098	14,781,812	25,863,568	100,307,804	20,073,560-8
majs .....	>	—	—	—	3,269,258	467,838	3,737,090	747,4i9-2
mjöl: hvete-........	t	7,867,811	7,260,931	9,349,322	9,894,055	15,253,851	49,025,970	9,925,1940
råg- ..........	»	9,180,216	6,240,190	7,932,453	6,382,209	10,493,641	40,228,709	8,045,741-8
Stärkelse...........................		94,249	113,874	42,888	43,598	57,842	352,451	70,490''2
Kolonialvaror.
Choklad................	kg.	25,699	24,844	34,352	11,736	1,114	97,745	19,5490
Gryn, ris-..........................		4,054,618	5,677,579	6,301,395	5,930,750	6,125,454	28,089,790	5,6i7,959-*
Ingefära, torr....................	>	32,804	20,186	9,843	12,530	22,090	97,453	19,4906
Kaffe................................		14,222,451	12,472,890	13,011,914	13,547,114	14,068,688	07,323,057	13,464,611-4
Kakao, bönor och skal.......		191,145	174,690	191,877	35,465	77,404	070,581	134,116-2
Kanel...............................	»	98,604	122,372	125,316	137,329	120,060	003,081	120,736-2
Kardemummor...................		11,967	19,781	14,076	14,338	19,607	79,709	i5,953-8
Muskott............................		2,681	2,855	1,877	2,461	2,085	11,959	2,391-8
Nejlikor............................	5	19,108	26,315	27,024	45,035	17,021	134,503	26,900-6
Peppar.............................	-	261,164	322,976	325,145	303,520	281,813	1,494,018	298,923-6
Socker, raffineradt.............		9,482,778	10,263,781	6,367,257	5,851,477	3,808,053	35,773,340	7,154,669-*
oraffineradt ...........	>	19,919,634	19,428,71519,534,397	16,022,864	16,928,597	91,834.207	18,366,841-4
sirap och melass. ..	»	10,015,725	9,271,34510,034,028	9,655,603	10,794,693	49,771,394	9,954,278-81

*) Varorna aro sammanförda i grupper i Öfverensstämmelse med den gruppering, som förekommer i den officiella
statistiken.

185

Taft. 5. (Forts.) Uppläggningar å nederlag under åren 1889—1893.

Varor.	1889.	1890.	1891. ''	1892.	1893.	Summa.	Medeltal.
Té ................................... kg.	79,531	57,662	69,938	70.613	77,356	335,100	71,020*0
Tobak, oarbetad................ »	2,850,297	2,806,293	2,871,251	3,897,366	3,556,058	15,981,265	3,196,253-0
arbetad: cigarrer..... »	7,388	5,727	10,220	9.340	5,840	38,515	7,7030
andra slag.. >	1.801	1,317	1,766	1,291	1,144	7,319	1,4638
Frukter och trädgårdsväxter m. m.
Anis................................ kg.	31,773	35,524	20,510	13,025	23,540	124 372	24,874-4
Apelsiner........................ »	176,659	156,465	185,929	225,753	211,997	950,803	191,360-6
Cikorierot........................ »	65,054	11,311	12,860	17,961	35,640	142,826	28,565-2
Citroner............................ >	20,172	22,830	14,995	20,093	15,322	93,412	18,682-4
Fenkol.............................. >	55,675	59,293	52,892	56,408	66,491	290,739	58,151-8
Fikon............................... > Frukter m. m., ej specifice-	183,193	196,478	137,273	156,204	151,017	824.163	164,833-0
rade, friska........... »	24,792	20.935	49,440	43,818	45,537	184,522	36,904-4
torkade m. m. »	40,959	20,102	32,896	39,260	43.741	176,958	35-391-6
Humle.............................. j	25,607	16,797	10,067	5,851	4,587	62,909	12,581-8
Kapris............................... >	1,690	1,196	1,466	605	1,644	6,001	1,320-2
Konfityrer......................... »	21,646	22,569	28,606	20,566	26,205	119,592	. 23,918-4
Koriander......................... »	3,766	4,457	3,465	2,057	1,699	15,444	3,088-8
Korinter............................ »	20,197	13,012	19.440	24,587	28,217	105.453	21,090*6
Kummin.......................... >	3,783	3,902	579	4,177	3,050	15,491	3,098-2
Lagerblad och lagerbär...... »	16,216	11,850	16,060	11,826	10,290	66,242	13,248-4
Lakrits............................. »	47,204	44,970	45,022	39,788	35,492	212,476	42,495''2
Mandel............................. »	213,137	270,410	265,937	292,802	365,000	1,407.286	281,457-2
Nötter, hassel- m. m.......... »	57,711	86,547	81.353	91.751	80,344	397,706	79,541-2
Plommon, torkade.............. »	549,618	534,703	596,991	431,054	620,571	2,732,937	546,587-4
Pomerans, knoppar m. m.... »	53,410	61,288	43,314	32,823	54,368	245,203	49,040-6
Russin.............................. »	573.609	1,104,075	802.088	1,028,831	918,941	4,427,544	885,5088
Senap, omalen................... »	12,484	21,823	12,318	2,368	11,505	60,498	I2,099-6
malen m. m........... »	15,457	12,942	11,617	3,425	14.227	57,668	11,533 6
Såser och soja................... »	4,889	3,943	5,715	3,371	—	17,918	3.583-6
Svampar, ätbara................ »	3,281	—	—	—	—	3.281	656-2
Vindrufvor........................ > Spirituösa. Brännvin, på fat m. m.:	15,530	33,882	24,127	19,471	. 26,102	119.112	23,822-4
arrak... 1. It 60 %	719,603	924,748	844.965	549,139	651,865	3,690,320	738,0640
rom..... »	19,592	28,076	34,494	24.019	33,087	139,268	27,853-6
konjak. >	808,669	695,869	1,045,411	395,572	632.064	3.577.585	7I5,5''7''° 24

186

Tab. 5. (Forts.) Uppläggningar å nederlag under åren 1889—1893.

• V a r o r.	1889. G	1890.	1891.	1892.	1893.	Summa.	Medeltal.
Brännvin, på andra kärl: alla slag................ 1.	50,813	50,537	59,832	35,584	42,091	238,857	47,771-4
Likör................................. »	41,219	41,757	47,966	36,686	33,195	200,823	40,164-6
Maltdrycker, på andra kärl än fat ............................ >	29,114	9,425	9,122	3,477	4,784	55,922	11,184-4
Vin, på fat, högst 21 %....... >	1,585,838	1,259,844	3,532,512	—	—	6,378,194	1,275,638-8
22-25 % .........kg.	8,402	14,932	1,484	>) 531,102	718,413	1,274,333	254,866-6
på andra kärl.............. 1.	199,988	221,926	584,464	49,883	62,248	1,118,509	223,70I*8
Ättika.............................. kg.	14,291	12,558	11,390	5,624	8,587	52,450	10,490*0
Garn m. m- Garn, bomulls-, ofargadt .... kg.	84,682	55,291			_	139,973	27,994-6
ull-, ofargadt............ >	26,849	28,761	—	—	—	55,610	11,122*0
jute-, ofargadt.......... >	610,175	224,145	—	—	—	834,320	166,864 0
Tågvirke, nytt................... >	—	—	—	—	67,890	67,890	13,578-°
Manufakturvaror. Hattar, ej af siden.............. st.	1,561	342	477	825	_	3,205	641-0
Kläder, ej specif., nya gång- kr.	23,691	19,352	19,012	8,048	—	70,103	14,020*6
Strumpor m. m., ej af siden kg.	762	526	621	494	—	2,403	4806
Väfnader: helsiden-........... »	15	8	23	107	284	437	87-4
halfsiden-.......... >	633	514	459	115	48	1,769	353''*
ylle-: filtar och mattor..... >	860	1,684	672			3,216	643-2
ej sp. slag »	18,018	10,939	11,712	11,104	7,637	59,410	11,882-0
linne-: segelduk m. m... kg.	31,228	42,924	35,817	28,232	31,571	169,772	33,954-4
tyll....... >	131	—	—	—	—	131	26''z
bomulls-, ej spec. slag, oblekta m. m. >	5,752	5,420	3,091	2,569	63	16,895	3,379''°
blekta.. »	4,712	954	1,135	3,495	1,642	11,938	2,387-6
tryckta »	3,180	254	1,583	1,491	1,480	7,988	i,597-6
jute-, ofärgad..... »	• 11,997	2,377	—	—	—	14,374	2,874-8
andra slag >	15,734	3	306	—	—	16,043	3,208-6
vattentäta: (vaxa-de) mattor.... >	8,116	2,957	675	8,956	833	21,537	4,307-4

*) Af högst 25 % alkoholhalt.

187

Tab. 5. (Forts.) Uppläggningar å nederlag under åren 1889—1893.

V a r o r.		1889.	1890.	1891.	1892.	1893.	Summa.	Medeltal.
Djurämnen.
Sulläder............................	kg.	287,991	362,196	360,412	286,303	250,602	1,547,504	3°9,500-8
Talj m. m.
Fernissa, ej sprit-..............	kg.	9,740	8,810	3,705	4,749	1,721	28,725	5,745''°
Ister................................		—	—	■--	500,976	224,688	725,064	145,132-8
Maskin- och vagnsmörja.....	»	39,704	—	1,566	—	—	41,270	8,254''°
Lim: husbiås m. m............	»	1,432	1,206	1,132	465	672	4,907	981-4
ej sp. slag................	>	45,179	42,265	34,955	28,282	12,216	162,897	32,579''4
Oljor, feta, lin- m. m.........		67,829	36,510	68,216	111,577	23,608	307,740	61,548-0
Terpentinolja.................... > Fabrikat af talj, oljor m. m.	30,223	26,806	9,051	7,834	2,051	75,965	15,193''°
Ljus, ej talj-.....................	kg.	19,201	17,245	22,965	21,425	24,740	105,576	21,115-2
Tvål, ej parfymerad...........	}	2,145	3,014	680	2,123	2,190	10,152	2,030-4
parfymerad...............	I	596	—	—	—	—	596	1192
Trävaror, arbetade. Tunnbindarearbeten, ej af
furu m. m.....................	kg-	5,163	2,351	4,205	276	—	11,995	2,399''°
Färger m. m.
Blyhvitt ..........................	kg.	250,377	363,469	218,414	162,498	21,632	1,016,390	203,278-0
Växtämnen.
Frö, kanarie-.....................	kg-	52,438	48,184	44,554	21,929	57,075	224,180	44,8360
timotej-.....................	»	136,709	69,906	82,734	54,991	53,248	397,588	79,5i7''6
Gräs, färgadt..................... Papper och pappersarbeten	D	30,935	59,722	55,965	65,021	80,579	292,222	58,444''4
Papper, ej sp. slag............	kg.	9,631	3,436	713	—	—	13,780	2,7560
Mineral, formade.
Glas, fönster-....................	kg.	65,799	23,335	36,296	54,396	25,529	205,355	41,071-0
ej specificerade slag...	»	2,394	1,516	1,682	1,424	799	7,815	1,563''°

188

Täb. 6. Öfversigt öfver uppbörden af lastpenningar samt
fyr- och båkafgifter '') för utrikes sjöfart under
åren 1889—1893.

1.	2- 1	8. \|	4. !	5.	6.	7.
	Lastpenningar:	Fyr- och b å k a f	gifter:
In- kommande.	Utgående.	Summa.	In- kommande. .	Utgående.	Summa.
	Er.	Er.	Er.	Er.	Er.	Er.
Stockholm.
1889..................	51,270	20,106	71,370	108,406	91,850	200,256
1890..................	50,555	17,992	68.547	107,469	92,027	199,490
1891..................	50,323	18,365	68,688	104,214	92,533	196,747
1892..................	49,145	19,118	68,263	106,332	90,747	197,079
1893..................	49,910	21,011	70,921	105,196	93,321	198,517
Summa	251,203	96,592	347,795	531,617	460,478	992,095
Medeltal pr år	50,240‘6	19,318-4	69,559''°	106,323-4	92,095-6	198,419-0
IC*: ''; : . Göteborg1.
1889..................	71,384.	16,783	88,167	109,293	110,566	219,859
1890..................	72,681	17,215	89,896	105,715	108,692	214,407
1891..................	75,622	18,044	93,666	114,234	121,285	235,519
1892..................	76,313	17,565	93,878	113,360	116,563	229,923
1893..................	75,307	16,496	91,803	124,560	126,522	251,082
Summa	371,307	86,103	457,410	567,162	583,628	1,150,790
Medeltal pr år	74,261-4	17,220-6	91,482-0	113,432-4	116,725-6	230,158-0
Malmö.
1889..................	24,873	7,923	32,796	52,621	28,955	81,576
1890 .................	25,415	6,115	31,530	48,310	26,117	74,427
1891..................	28,986	8,774	37,760	57,450	32,836	90,286
1892..................	28,532	8,781	37,313	58,853	30,557	89,410
1893..................	26,948	9,253	36,201	57,889	31,582	89,471
Summa	134,754	40,846	175,000	275,123	150,047	425,170
Medeltal pr år	26,950-8	8,169-3	35,i20-o	55,°24''6	30,009-4	0 *3- ro O >0 OO

*) Rörande fyr- och båkafgifter hafva de till grund för Öfversigten liggande uppgifterna
meddelats från generaltullstyrelsen.

189

Tdb. 6. (Forts.) Öfversigt öfver uppbörden af lastpenningar samt fyrdelt
båkafgifter för utrikes sjöfart under åren 1889—1893.

1.	2.	3.	1 4.	5.	C.	7-
	Lastpenningar:	Fyr- och båkafgifter:
In- kommande.	Utgående.	Summa.	In- kommande.	Utgående.	Summa.
Helsingborg.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
1889 .................	8,651	5,606	14,257	20,439	13,929	34,308
1890.................	8,742	4,576	13,318	20,351	11,886	32,237
1891.................	10.590	5,925	16,515	24,915	14,886	39,801
1892..................	11,806	5,738	17,544	26,657	16,607	43,204
1893..................	14,246	7,690	21,930	35,715	25,170	00,885
Summa	54,035	29,535	83,570	128,077	82,478	210,555
Medeltal pr år	10,807 o	Lrx sb 0 0''	16,7140	25,6i5''4	16,495-6	42,11 ro
Helle.
1889..................	17,202	11,328	28,530	38,996	62,293	101,289
1890..................	20,744	14,177	34,921	45,116	68,759	113,875
1891..................	17,615	11,516	29,131	42,435	66,832	109,207
1892..................	19,710	12,435	32,145	47,541	71,696	119,237
1893..................	19,617	13,414	.33,0.31	45,361	76,137	121,498
Summa	94,888	02,870	157,758	219,449	345,717	505,100
Medeltal pr år	18,977-6	12,574''°	3L55I-6	43,889-3	69d43''4	H3>033 *
Sundsvall.
1889..................	23,143	21,861	45,004	53,726	113,533	107,259
1890..................	21,518	20,549	42,007	52,598	113,704	100,302
1891..................	22,193	20,262	42,455	54,433	114,974	109,407
1892.................	20,988	19,246	40,234	50,126	107,232	157,358
1893..................	20,224	18,654	38,878	47,421	100,693	148,114
Summa	108,060	100,572	208,038	258,304	550,130	808,440
Medeltal pr år	21,613-3	20,114-4	41,727-6	51,660-8	I 10,027-3	161,688-o
Summa för
hela riket.
1889..................	313,014	156,827	409,841	643,227	809,188	1,452,415
1890 .................	320,510	155,689	470,199	642,692	810,991	1,453,083
1891..................	328,631	160,359	488,990	678,849	865,110	1,543,959
1892..................	326,737	157,736	484,473	683,479	855,586	1,539,005
1893.................	333,583	168,378	501,901	721,193	919,966	1,041,159
Summa	1,022,475	798,989	2,421,404	3,309,440	4,200,841	7,030,281
Medeltal pr år	324,495''°	i59,797''8	484,292-8	673,8880	852,168-3	1,526,056-3