BANKBOLAG MED SOLIDARISK ANSVARIGHET (Statens offentliga utredningar 1903:3)

FÖRSLAG

TILL

LÄSÅR

ANGÅENDE

BANKBOLAG MED SOLIDARISK ANSVARIGHET

FÖR DELEGARNE

SAMT ANGÅENDE

BANKAKTIEBOLAG

AFG1FNA DEN 4 FEBRUARI 1902

DEN ENLIGT NÅDIGT BESLUT DEN 18 OKTOBER 1901
FÖRORDNADE KOMITÉ

*-—

STOCKHOLM

ISAAC MAttOttS’ BOKTRYCKEK [-AKTIEBOLAG
1902.

Till KONUNGEN.

Enligt nådigt beslut den 18 sistlidne oktober har Eders Kongl.
Maj:t funnit godt uppdraga åt en komité att afgifva yttrande och förslag
beträffande vissa frågor rörande den för enskilda bankinrättningar

gällande lagstiftning; och har Eders Kongl. Maj:t förordnat undertecknade
att såsom ordförande och ledamöter utgöra denna komité.

Komitén, som sammanträdde första gången den 31 sistlidne oktober,
har till sin sekreterare antagit t. f. kanslisekreteraren, vice häradshöfdingen
Sven Köhler.

För att tagas i öfvervägande vid afgifvande af komiténs betänkande
har genom nådig remiss den 1 sistlidne november till komitén
öfverlemnats en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift, deri de enskilda
bankernas syndikat gjort underdånig framställning om meddelande af
lagbestämmelser i syfte att de enskilda bankerna äfven framgent finge
utöfva sin verksamhet under sådan solidarisk ansvarighet, som nu ålåge
dylik banks delegare.

Vidare har till komitén öfverlemnats en till Eders Kongl. Maj:t
ingifven skrift, deri den af representanter för ett flertal af rikets sparbanker
bildade sparbanksföreningen i underdånighet hemstält om åtgärders
vidtagande till inskränkande af den utaf vissa andra penningeinrättningar
än sparbanker bedrifna sparkasserörelse; och har komitén
genom nådig remiss sistnämnda dag fått sig anbefaldt att i anledning
af berörda framställning inkomma med det yttrande och det förslag,
hvartill samma framställning kunde föranleda.

Med tillkännagifvande att komitén framdeles afgifver särskildt
utlåtande öfver sistberörda framställning, får komitén härmed, till fullgörande
af det nådiga uppdraget i öfrig!, i underdånighet öfverlemna
förslag till

1) Lag angående bankbolag med solidarisk ansvarighet för delegarne,

2) Lag angående bankaktiebolag,

3) Lag angående industriförlagsbanker samt

4) Lag angående bankbolags med solidarisk ansvarighet för delegarne,
bankaktiebolags och sparbanks konkurs

äfvensom motiv till dessa förslag.

Till sist anser sig komitén böra påpeka, att de af komitén afgifna
lagförslag förutsätta vissa redaktionella ändringar i en del författningar,
såsom lagen angående handelsregister, firma och prokura (8 §)
samt lagen om handelsbolag och enkla bolag (55 §) äfvensom till
följd af det i 10 § af förstnämnda lagförslag intagna förbud för enskild
man eller annan enskild penningeinrättning än bolag, hvarom i samma
lagförslag förmäles, samt sparbank och bankaktiebolag att i firman använda
ordet bank — lagen angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker
och med folkbanker jemförliga penningeinrättningar (rubriken och 1 §)
samt gällande stämpelförordning (8 §).

Underdånigst

H. WIKBLAD.

ROB. BENCKERT. BERNDT HASSELROT.

CARL HERSLOW. K. LANGENSKIÖLD.

Sven Köhler.

Stockholm den 4 februari 1902.

LAGFÖRSLAG.

L l

Förslag

till

Lag

angående bankbolag med solidarisk ansvarighet för delegarne.

1 Kap.

Om banlcbolags bildande och om dess fonder.

1 §•

De, som, i ändamål att drifva bankrörelse, vilja stifta bolag med
solidarisk ansvarighet för delegarne och som åstunda att försäkra sig
om tillgodonjutande af de rättigheter, denna lag medgifver, skola upprätta
fullständig bolagsordning samt derå söka Konungens stadfästelse.

Stiftarne skola vara svenska medborgare och till antalet minst tio.

Konungen pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna
lag samt lag och författningar i öfrigt, så ock om och i hvad mån
derutöfver, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse,
särskilda bestämmelser må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till
bankrörelsens drifvande (oktroj) under en tid af högst tio år och derutöfver
intill slutet af då löpande kalenderår.

Bankbolag skall, på sätt nedan sägs, registreras.

2 §•

Sedan oktroj meddelats ege stiftarne utfärda inbjudning till teckning
af lotter i grundfonden. Utan sådan inbjudning må bankbolag
ej bildas.

Inbjudningen, som skall egenhändigt underskrift as af stiftarne
samt vara åtföljd af styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse
af bolagsordningen, skall innehålla bestämmelse ej mindre om den tid,
ej öfverstigande sex månader från det stadfästelsen meddelats, inom
hvilken sammanträde med tecknarne för pröfning af frågan om bolagets
bildande skall hållas, än äfven om den grund, efter hvilken i händelse
af öfverteckning de utbjudna lotterna skola bland tecknarne fördelas.

Teckning vare ogiltig, der den ej göres å sådan inbjudning, som
ofvan i denna § sägs.

3 §•

Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet, vare
det förbehåll mot bolaget utan verkan, der det ej finnes i inbjudningen
fullständigt angifvet.

4 §•

Stiftarne åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till
ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande
utlysa sammanträde att hållas inom den i inbjudningen bestämda tid.
Har ej sammanträde inom sagda tid hållits, vare teckningen icke vidare
bindande.

5 §•

Styrkes vid sammanträde, som i 4 § omförmäles, genom behöriga
teckningslistor, att grundfonden är, enligt inbjudningens innehåll, fulltecknad
och att tecknarne, stiftarne inräknade, utgöra minst det antal,
som i 8 § sägs, skall, sedan i händelse af öfverteckning lotterna blifvit
mellan tecknarne fördelade och Överskjutande teckning förklarats förfallen,
till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma till stånd; dock
må de fleste af de närvarande kunna besluta, att med frågans afgörande
skall anstå till fortsatt sammanträde inom en månad derefter.

Besluta de närvarande enhälligt, att bolaget skall komma till
stånd, eller finnes vid omröstning de fleste röstande hafva förenat sig
härom och utgöra desse minst en fjerdedel af hela antalet tecknare,
stiftarne inräknade, med ett sammanlagdt delaktighetsbelopp af minst
en fjerdedel af hela grundfonden, skall bolaget anses bildadt; i annat
fall vare frågan om bolagets bildande förfallen.

Stiftare, som, efter ty i 3 § sägs, förbehållit sig särskild förmån
eller rättighet, ege ej deltaga i omröstning, hvarom i denna § förmäles,
ej heller skall sådan stiftare eller det af honom öfvertagna delaktighetsbelopp
vid omröstningen tagas i beräkning.

6 §•

Vid det sammanträde, der beslut om bolagets bildande fattas,
skall ock val af styrelse och revisorer ske.

7 §•

Bankbolags grundfond skall utgöra minst en million kronor; dock
att, der de i bolagsordningen meddelade närmare bestämmelser angående
bolagets rörelsegrenar och vilkoren derför uppenbarligen gifva vid
handen, att bolaget icke har till ändamål att drifva bankrörelse i större
omfång, utan blott att tillgodose den mindre omsättningen å viss ort,
grundfonden må, om Konungen gifver dertill lof, bestämmas till lägre
belopp, dock ej understigande två hundra tusen kronor.

8 §•

Bankbolag skall bestå af minst trettio delegare med den ansvarighet,
som här nedan sägs. De skola vara svenske medborgare. Dessa
bolagsmän, hvilka kallas hufvudlottegare, skola insätta bolagets grundfond.
De svare, under iakttagande af hvad i 9 § sägs, en för alla och
alla för en, för uppfyllandet af alla bolagets förbindelser.

9 §.

Den ansvarighet för bolagets förbindelser, hvilken åligger hufvudlottegare
utöfver hans andel i grundfonden, må ej, utom i de fall,
hvarom i denna lag särskildt stadgas, af bolagets borgenärer göras
gällande i annan ordning än som i författning rörande bankbolags
konkurs föreskrifves.

10 §.

I firma för bankbolag, hvars grundfond ej understiger en million
kronor, skola ingå orden enskild bank. Sådan firma må ej af annan
begagnas.

Understiger bankbolags grundfond en million kronor, skall bolagets
firma innehålla ordet folkbank.

Ej må enskild man eller annan enskild penningeinrättning än
bolag, hvarom i denna lag förmäles, samt sparbank och bankaktiebolag
i sin firma använda ordet bank.

Bankbolags firma skall tydligt skilja sig från annan förut i laga
ordning registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å
utländsk bankinrättning, som är allmänt känd här i riket.

11 §•

Grundfonden skall fördelas i lotter å lika belopp.

Hvad på grund af teckning af lott skall inbetalas må ej bestämmas
till lägre belopp än det, hvarå lotten skall lyda.

Banklott vare mot bolaget odelbar.

Skall grundfonden kunna, utan ändring i bolagsordningen, bestämmas
till lägre eller högre belopp, må lägsta beloppet (minimikapitalet)
ej utgöra mindre än hälften af högsta beloppet (maximikapitalet).

12 §.

Å lotterna skola utfärdas bref angifvande ordningsnummer å den
eller de lotter, hvarå de lyda. Lottbref skall ställas till viss man.

13 §.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent, innan bankbolag
öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre månader
och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse.

Innan bolaget registrerats och grundfonden blifvit till fullo inbetald,
må lottbref ej utgifvas.

14 §.

Har tecknare af hufvudlott ej vid bolagets bildande erlagt full
betalning, vare han skyldig aflemna af fullgod pant åtföljd förbindelse
att inbetala oguldna beloppet i enlighet med hvad i 13 § stadgas.

15 §.

Uraktlåter någon att i rätt tid fullgöra inbetalning å hufvudlott, vare
skyldig att gälda ränta efter sex för hundrade om året från förfallodagen.

Varder, innan pant, hvarom i 14 § förmäles, blifvit aflemnad, inbetalning
ej verkstäld i rätt tid eller försummar någon att aflemna
sådan pant, ege styrelsen, der ej rättelse sker inom en månad efter
anmaning, förklara rätten till delaktighet i bolaget förverkad. Lag
samma vare, der senare inbetalning ej fullgöres i rätt tid och aflemnad
pant ej förslår till inbetalningens gäldande.

Underrättelse om tiden för inbetalning, äfvensom anmaning, hvarom
ofvan är sagdt, må anses vara gifven, när den blifvit kungjord i den
ordning, som för kungörande af kallelse till ordinarie bolagsstämma
skall gälla, så ock, der lottecknarens adress för styrelsen uppgifvits,
till honom i rekommenderadt bref blifvit försänd.

Då rätt till delaktighet i bolaget förverkats, kan hvad å lott redan
inbetalts ej återfordras.

16 §.

Ökning af grundfonden medelst ny teckning må ej ske, innan
förutvarande grundfond blifvit till fullo inbetald. Beslut om sådan
ökning må ej bringas till verkställighet, innan det blifvit registreradt.

Lottbref må ej utgifvas, innan full betalning erlagts för den eller
de lotter, hvarå brefvet lyder.

Den för inbetalning af de nya lotterna bestämda tid må ej öfverstiga
ett år från det beslutet registrerades.

17 §•

Hvad om påföljd för uraktlåtenhet att verkställa inbetalning å tecknad
lott, så ock rörande anmaning att sådan inbetalning fullgöra tinnes

i 15 § stadgadt skall eg a motsvarande tillämpning vid ny teckning,
som i 16 § sägs.

18 §.

Hnfvudlottegare stånde öppet att med sig förena kommanditlottegare.
Sådan lottegare är icke för bolagets förbindelser ansvarig med
mera än ban i bolaget insatt eller åtagit sig insätta. Ej må kommanditlottegare
i bolaget inrymmas för större belopp än som motsvarar hälften
af grundfonden. Det af kommanditlottegare tillskjutna belopp häftar
lika med grundfonden för bolagets samtliga förbindelser.

Kommanditlottegare må ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma
än val af revisorer. Till revisor må kommanditlottegare kunna utses.

19 §.

En hvar hufvudlottegare skall till förvaring hos bolaget öfverlemna
en egenhändigt undertecknad och af två personer bevittnad
handling, innefattande uppgift å de lotter, han i bolaget eger. Innan
sådan handling afgifvits, må han icke från bolaget uppbära utdelning
eller utöfva annan bolagsman tillkommande rättighet.

20 §.

Hufvudlottegare eller hans sterbhusdelegare vare ej berättigad
att under oktrojtiden från bolaget afgå, med mindre bolaget dertill
samtycker.

Kommanditlottegare må sina lotter å annan öfverlåta efter anmälan
hos bolagets styrelse och under iakttagande i öfrigt af de föreskrifter,
bolaget i sådant afseende må meddela.

21 §.

Har genom köp, arf eller på annat sätt förändring i eganderätten
till hufvudlott skett, må den nye egaren, sedan han aflemnat sådan
handling, som 19 § omförmäler, väl, der han jemlikt 8 § kan såsom
bolagsman antagas, utan hinder deraf att öfverlåtelsen icke blifvit af
bolaget godkänd, lyfta den utdelning, som faller å lotten, äfvensom
hvad å densamma belöper vid bolagets liqvidation, men i öfrigt ege

han icke utöfva någon bolagsman tillkommande rättighet, förrän godkännande
af öfverlåtelsen skett.

Bolagets rätt att pröfva öfverlåtelse må, med de undantag, hvarom
i 3 mom. förmäles, å ordinarie bolagsstämma för tiden till nästa ordinarie
bolagsstämma öfverlåtas på styrelsen. Till sammanträde, då sådan fråga
skall förekomma, böra styrelsens samtliga ledamöter kallas; skolande
kallelsen innehålla uppgift, att så beskaffad fråga vid sammanträdet
kommer under pröfning. Godkännes ej öfverlåtelsen enhälbgt af de vid
sammanträdet närvarande styrelseledamöterna, hänskjutes frågan till ordinarie
bolagsstämmas afgörande. Öfverlåtelser, som styrelsen godkänt,
skola vid näst derefter inträffande ordinarie bolagsstämma anmälas.

Vill bufvudlottegare öfverlåta sin sista lott eller vill ledamot af
styrelsen öfverlåta någon af de hufvudlotter, han innehade, då han
senast utsågs till styrelseledamot, må sådan öfverlåtelse pröfvas endast
af ordinarie bolagsstämma.

22 §.

Å bankbolags hufvudkontor skall genom styrelsens försorg hållas
en särskild bok, i hvilken samtlige såväl hufvudlottegare som kommanditlottegare
skola inregistreras och anteckning göras om de lotter, en
hvar innehar.

I registerboken skola alla vederbörligen godkända förändringar i
eganderätten till lotter genast antecknas.

En hvar, som sådant önskar, stånde fritt att å de tider, banken
hålles för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom
att, mot afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman
bestyrkt utdrag derur.

23 §.

Inbetald grundfond och den genom tillskott af kommanditlottegare
bildade särskilda fond må ej, så länge bankrörelsen fortfar, minskas
genom utdelning eller annan återbetalning till lottegarne.

24 §.

Af bankbolags behållna årliga vinst skola minst femton procent
afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfondenC uppgått till
femtio procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reserv -

fonden kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning
dertill å nyo vidtaga.

Till reservfonden skall alltid läggas hvad vid teckning kan för
lotterna betingas utöfver det belopp, hvarå de lyda, så ock, der rätt
till delaktighet i bolaget förverkats, hvad som blifvit å lotten inbetaldt.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,
som å bolagets rörelse i dess helhet uppstått och som icke kan ersättas
af andra befintliga, till framtida förfogande afsätta medel.

25 §.

Varder, under det bankbolag fortsätter sin rörelse, utdelning
beslutad och verkstäld, ändå att, enligt senast upprättade behörigen
reviderade bokslut, tillgång dertill icke kan beredas utan åsidosättande
af de i 23 och 24 §§ angående bolagets fonder meddelade bestämmelser,
vare de delegare, som uppburit sådan utdelning, skyldige att återbära
densamma; och ansvare derjemte de, som deltagit i beslutet, en för
alla och alla för en, efter allmän lag, för den brist, som vid återbäringen
kan uppkomma.

26 §.

Innan bankbolag blifvit registreradt, kan det ej förvärfva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan
myndighet söka, kära eller svara.

Ingås förbindelse å bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt,
vare de, som ingått förbindelsen, ansvarige derför, en för alla och alla
för en, efter allmän lag.

11 Kap.

Om rörelsen.

27 §.

Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver,
in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.

Bankbolag vare dock oförhindradt förvärfva för bankens inrymmande
afsedd fastighet jemte behöfliga inventarier. För bankbolags

fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös egendom, som försäljes å
auktion, må bolaget jemväl ega att, till skyddande af sin fordran,
inropa, med skyldighet att egendomen åter afyttra, så snart det kan
ske utan förlust.

Bankbolag må ej såsom pant mottaga egna lottbref eller andra
bankbolags hufvudlottbref.

28 §.

Bankbolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till viss man
eller order, eller till innehafvaren stälda förbindelser.

29 §.

Varda penningar hos bankbolag insatta att viss tid der innestå,
mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget derom utfärdar, ställas
till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till viss
man samt att öfverlåtelsen bör till nye egarens säkerhet hos bolaget
anmälas.

Å medel, som på så kallad sparkasseräkning eller dermed likartad
räkning insättas, må icke godtgöras ränta för högre belopp än tretusen
kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må bankbolag
ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter
uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock
öppet lemnadt att, då sådant pröfvas utan olägenhet kunna ske, i särskilda
fall medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens
utgång.

111 Kap.

Om förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

30 §.

Hufvudlottegarne skola inom sig utse styrelse att företräda bolaget.
Styrelsens ledamöter skola vara minst fem. Styrelseledamot må, ändå
att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom
beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.

31 §.

Skriftlig afhandling, som för bankbolag ingås, skall undertecknas
å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firmateckning
skola de, som äro berättigade att teckna firman, jemväl underskrifva
sina namn.

Firman skall, der ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas af
styrelsens alla ledamöter gemensamt.

År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen underskrifven
å dess vägnar, svare de, som afhandlingen underskrifvit, för hvad
sålunda slutits, en för alla och alla för en, efter allmän lag.

32 §.

Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare
utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva om den inskränkning egt
kännedom.

33 §.

Styrelsen ege förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära
och svara, så ock eljest bolagets talan föra.

Ej må dock prokurist för bolaget antagas.

34 §.

Såsom styrelsens beslut gälle, der ej annorlunda är i bolagsordningen
bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de fleste
röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af
ordföranden vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen ege ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.

35 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej
strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen.

36 §.

Bolagsmännens rätt att deltaga i handhafvandet af bolagets angelägenheter
utöfvas å bolagsstämma.

Ej må någon, för egen del eller såsom ombud för annan, deltaga
i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande;
och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet
för förvaltningsåtgärd, för hvilken lian är ansvarig, ej heller i val af
revisor.

Vid bolagsstämma skall, genom styrelsens försorg, föras protokoll,
utvisande hvilka bolagsmän i förhandlingarne deltagit samt det antal
lotter, för hvilket en hvar af dem egt rösta. Senast fjorton dagar efter
stämman skall protokollet vara för bolagsmännen tillgängligt.

37 §.

Beslut om ändring af bolagsordningen eller om bolagets upplösning
af annan orsak, än i 49, 50, 52 eller 59 § sägs, vare ej giltigt,
med mindre samtlige hufvudlottegarne förenat sig derom eller beslutet
fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, deraf minst en
ordinarie, och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst två
tredjedelar af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom nu är sagdt, något ytterligare
vilkor i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

Förändring af bankbolags ordning ege ej giltighet, med mindre
den varder af Konungen stadfästad.

38 §.

Jemte hvad i 36 och 37 §§ är om utöfvande af rösträtt och
fattande af beslut å bolagsstämma stadgadt, gälle, der ej annorlunda
finnes i bolagsordningen bestämdt:

att hvarje lott berättigar till eu röst;

att frånvarande bolagsmans rösträtt må genom ombud utöfvas;

att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de flesta
rösterna afgifvas; och

att vid lika röstetal val afgöres genom lottning, men i andra frågor
den mening gäller, som biträdes af de fleste röstande, eller, om jemväl
antalet röstande är lika, af stämmans ordförande.

39 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom fyra månader efter utgången
af hvarje räkenskapsår. Å den stämma skall styrelsen framlägga
förvaltningsberättelse jemte balansräkning för det förflutna året
tillika med den berättelse, som enligt 46 § bör af revisorerna afgifvas.

Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å
de ärenden, som dervid skola förekomma, genom styrelsens försorg
hållas för delegarna tillgänglig å bolagets hufvudkontor. Ärende, som ej
varit å förteckningen upptaget, må ej, utan samtliga närvarandes samtycke,
vid stämman till afgörande företagas, der det ej omedelbart föranledes
af förvaltningsberättelsen eller balansräkningen eller revisorernas
utlåtande eller ock enligt bolagsordningen skall vid stämman afgöras.

Vill delegare hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre hos
styrelsen skriftlig anmälan derom minst fjorton dagar före stämman.

40 §.

Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 39 § sägs,
har att för hvarje år å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen angifva
den vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.

Den i samma § omförmälda balansräkning skall behörigen redovisa
bolagets inkomster och utgifter under räkenskapsåret samt dess
tillgångar och skulder vid årets slut. Bolagets tillgångar må icke upptagas
öfver deras verkliga värden. Osäkra fordringar skola förty upptagas
endast till de belopp, hvarmed de beräknas komma att ingå,
samt värdelösa fordringar afskrifvas.

Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad
före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med dessas berättelse,
minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar
hållas för delegarne tillgängliga å bolagets hufvudkontor.

41 §.

Å den bolagsstämma, der styrelsens förvaltningsberättelse och
balansräkningen jemte revisorernas utlåtande framläggas, skall jemväl
till behandling företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen
för den tid, berättelsen omfattar. Yrkas af hufvudlottegare med ett

sammanlagdt delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondedel af hela
grundfonden, att med afgörande af den fråga skall anstå till fortsatt
stämma inom två månader, må sådant anstånd ej förvägras.

Varder talan å förvaltningen under den tid, berättelsen omfattar,
ej anstäld inom ett år från det berättelsen å bolagsstämma framlades,
vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder deraf att ansvarsfrihet beviljats, ege bolaget att,
inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades,
i afseende å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas
hafva i berättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat
origtig uppgift, der denna kan antagas hafva å beslutet om ansvarsfrihet
inverkat.

42 §.

Styrelsen ege, när den finner lämpligt, kalla bolagsmännen till
extra bolagsstämma.

Sådan stämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet
ändamål skriftligen påfordras af hufvudlottegare med ett sammanlagdt
delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondedel af hela grundfonden
eller den mindre del deraf, som må vara i bolagsordningen bestämd.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende,
som ej varit i kallelsen till stämman angifvet.

43 §.

Har styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i
42 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, der ej
annat af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i
föreskrifven ordning kalla delegarne till ordinarie bolagsstämma, har
Konungens befallningshafvande att, på anmälan af delegare, ofördröjligen
utlysa bolagsstämma.

44 §.

Menar styrelsen eller ledamot deraf eller bolagsman, att beslut,
som å bolagsstämma fattats, icke i behörig ordning tillkommit eller
eljest strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen, ege
derå tala genom stämning å bolaget inom två månader från beslutets
dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt. galle ock,
der tecknare af lott vill tala å beslut, som fattats vid sammanträde,
hvarom i 4 § förmäles.

45 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga
stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende
gäller ega tillämpning jemväl då annat offentlig myndighets bud
skall bolaget delgifvas.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller
eljest kära till bolaget, kalle delegarne till bolagsstämma för val af
ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses delgifven,
då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som i
44 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom der stadgad tid
stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.

46 §.

Delegarne skola för granskning af styrelsens förvaltning och
bolagets räkenskaper årligen utse revisorer. Åtminstone hvart annat
år skall en af dessa revisorer ombytas.

Af delegarne utsedd revisor må, ändå att den tid, för hvilken
han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma
från uppdraget skiljas.

Öfver granskningen skall skriftlig berättelse afgifvas.

47 §.

Revisor skall ega ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper
och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning angående
förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Der granskningen dertill föranleder, må revisorerna skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af
styrelsen utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 43 § sägs
ega motsvarande tillämpning.

48 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lemnat ovigtig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i

förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller
vid fullgörandet äf sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som
låtit sådant komma sig till last, bolaget ansvarige för all deraf uppkommande
skada, en för alla och alla för en, efter allmän lag. Ej må
dock talan härom anställas sedan två år förflutit från det revisorernas
utlåtande å bolagsstämma framlades.

IV Kap.

Om bankbolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

49 §.

Har bankbolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana
förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats,
skall styrelsen senast den dag, revisionsberättelsen aflemna», sammankalla
bolagsstämma till första dag, sådant enligt bolagsordningen
kan ske; och läte styrelsen dessutom ofördröjligen genom rekommenderadt
bref om bolagsstämman underrätta hufvudlottegare, hvars
adress är känd. I kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att
bolaget gjort sådan förlust, som här är sagd.

Har före eller senast vid bolagsstämman af hufvudlottegare tecknats
hvad som erfordras för att återställa grundfonden till dess behöriga
belopp, ege bolaget att fortsätta rörelsen; men om så icke skett eller
om för grundfondens återställande tecknadt tillskott icke inbetalts inom
tre månader från omförmälda stämma, skall bolaget upplösas och liqvidation
verkställas.

De hufvudlottegare, som verkstält tillskottet, ega att af bolagets
blifvande behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet
jemte sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske.
Upplöses bolaget, förr än sådant tillskott blifvit till fullo återguldet,
skall, sedan bolagets skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning
af ränta för tid efter bankrörelsens upphörande, återgäldas af
bolagets tillgångar, så långt de dertill förslå, innan någon utdelning
å lotterna må ega rum.

Finner styrelsen under löpande räkenskapsår anledning till antagande,
att bolaget gjort sådana förluster, hvarom i denna § förmäles,
åligge det styrelsen att ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla
revisorerna att granska detsamma.

50 §.

Bankbolag skall oek upplösas och liqvidation verkställas:
då bolaget icke öppnat sin rörelse inom ett år ifrån bolagets
bildande;

då grundfonden ej blifvit till hela sitt belopp inbetald inom ett
år, från det bolagets rörelse öppnades; eller

då antalet delegare nedgått under det i 8 § bestämda samt tillräckligt
antal delegare ej inom tre månader inträdt.

Öl §.

Varder bankbolag icke upplöst, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jemlikt 49 eller 50 § påkallar upplösning, svare de, som med vetskap
om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande af bolagets verksamhet
eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser, en
för alla och alla för en, efter allmän lag.

52 §.

Har Konungen förklarat bankbolag hafva förverkat oktrojen,
skall bolaget anses upplöst den dag, då sådant förklarande gjordes.

53 §.

Upplöses bankbolag af annan anledning, än i 59 § sägs, skall
liqvidation. verkställas af styrelsens ledamöter såsom liqvidatorer, der
ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets beslut, en
eller flere särskilde liqvidatorer utses. Uppdraget att vara liqvidator
anses gälla, intill dess liqvidationen blifvit afslutad, men må när som
helst kunna af bolaget återkallas.

54 §.

Liqvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets
okände borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och
upprätta bokslut.

Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom
i penningar förvandlas.

55 §.

Om liqvidatorers befogenhet att företräda bolaget och deras
skyldigheter galle i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt.

56 §.

Under liqvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden
»i liqvidation)).

I öfrigt skall hvad i 31 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande
af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar
ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan ega motsvarande
tillämpning under bolagets liqvidation.

57 §.

Innan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all
veterlig gäld blifvit betald eller erforderliga medel dertill afsätta, må
bolagets tillgångar ej mellan delegarne skiftas.

58 §.

Åtnöjes delegare ej med bolagsskifte eller med åtgärd, som under
liqvidationen vidtagits, skall han sin talan hos domstol anhängiggöra
inom ett år från den dag, liqvidationen afslutades. Försummas det,
hafve han sin talan förlorat.

59 §.

Afträdes bankbolags egendom till konkurs, skall bolaget anses
upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller domaren
ingafs eller, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig
stämning utfärdades.

60 §.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af
styrelsen eller, der bolaget vid konkursens början var upplöst, af liqvidatorerna;
dock må ny styrelse eller nya liqvidatorer kunna under konkursens
fortgång i behörig ordning utses.

61 §.

Varder bankbolags egendom afträdd till konkurs, som börjar inom
två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, ege
konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa
klander å förvaltningen för det räkenskapsår, berättelsen afser.

Inträffar konkurs inom två år från det revisorernas utlåtande å
bolagsstämma framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa
sådan talan, som i 48 § förmäles.

Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhängiggöras inom eu
månad från inställelsedagen, eller, der tiden för talans anställande af
bolaget, efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången
af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

62 §.

Önskar bankbolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj,
göre i den ordning, som i 1 § är sagd, ansökning derom sist sexton
må nader, innan den löpande oktroj en tilländagår.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma
sist tjugu månader före utgången af den löpande oktroj en; och åligge
det styrelsen att genom rekommenderadt bref om beslutet ofördröjligen
underrätta hufvudlottegare, hvars adress är känd.

63 §.

Hufvudlottegare, som ej vill under förlängd oktroj i bolaget qvarstå,
ege, derest lian sist aderton månader före oktrojtidens utgång sådant
för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått,
ur bolaget utträda samt af bolagets behållning enligt behörigen revideradt
bokslut utbekomma hvad på honom belöper.

V Kap.

Om registrering.

64 §.

Sedan bankbolag blifvit bildadt, skall bolaget införas i det register,
Konungen bestämmer.

65 §.

Ansökning om bankbolags registrering skall göras af styrelsen
och innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn
och hemvist, än ock, der bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens
alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade
att teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse af bolagsordningen, i två
styrkta afskrift^;

2) protokoll vid sammanträde med hufvudlottegarne, utvisande att
beslut fattats om bolagets bildande och att styrelse blifvit utsedd;

3) en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven
uppgift, huru mycket blifvit af hufvudlottegare tecknadt, med afdrag i
anledning af öfverteckning, der sådan egt rum, äfvensom huru mycket
blifvit inbetaldt ej mindre af grundfonden än ock, der kommanditlottegare
blifvit i bolaget inrymda, af det utaf dem tecknade belopp;

4) förteckning öfver hufvudlottegarne med uppgift tillika å det
antal lotter, en hvar af dem innehar;

5) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.

66 §.

Efter utgången af den i 13 § för hufvudlotternas slutliga inbetalning
bestämda tid skall, der ej anmälan om full inbetalning förut
skett, ofördröjligen af styrelsen för registrering aflemnas en af dess
ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift, huruvida grundfonden
blifvit till hela sitt belopp inbetald.

67 §.

När uti den i 22 § omförmälda bok anteckning skett om förändring
i eganderätten till hufvudlott, skall uppgift härom af styrelsen ofördröjligen
för registrering aflemnas.

68 §

Beslut om ökning af grundfonden medelst ny teckning skall, ehvad
det innefattar ändring af bolagsordningen eller ej, registreras. "Vid ansökningen
om registrering skall fogas en af styrelseledamöterna afgifven,
egenhändigt underskrifven försäkran, att förutvarande grundfond till
fullo inbetalts.

Sist en månad efter utgången af den för inbetalning af de nya
lotterna bestämda tid skall af styrelsen för registrering aflemnas en af
dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp, som
å de nya lotterna inbetalts.

69 §.

Hafva kommanditlottegare blifvit i bolaget inrymda, innan sådan
ansökning gjorts, hvarom i 65 § förmäles, skall ofördröjligen efter
utgången af den för kommanditlotternas inbetalning bestämda tid, der
ej anmälan om full inbetalning förut skett, af styrelsen för registrering
aflemnas en af dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om
det belopp, som å lotterna inbetalts.

70 §.

Har, efter det sådan ansökning gjorts, hvarom i 65 § förmäles,
beslut fattats om teckning af kommanditlotter, skall beslutet, ehvad det
innefattar ändring af bolagsordningen eller ej, registreras.

71 §•

Ändring af bolagsordningen skall registreras. Styrelsen skall
härom ofördröjligen göra ansökning och dervid foga två styrkta afskrifter
af Konungens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

72 §.

Ändring i styrelsens sammansättning äfvensom i fråga om rätten
att teckna bolagets firma skall ofördröjligen af styrelsen för registrering
anmälas.

73 §.

Liqvidatorer skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,
hvarom i 53 § sägs, med uppgift å dem, som ega verkställa liqvidationen,
och å dem, som ega teckna bolagets firma. Åfgår liqvidator eller utses
ny sådan eller sker ändringi fråga om rätten till firmateckning, skall
ock derom anmälan för registrering af liqvidatorerna ofördröjligen göras.

Då liqvidationen afslutats, åligge det liqvidatorerna att för registrering
ofördröjligen göra anmälan derom.

74 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af
stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflemnas
anmälan genom ombud, eller insändes den med posten, skall underskriften
vara af vittnen styrkt.

Då bankbolags registrering sökes, skall en hvar, som är berättigad
att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt inskrifva firmateckningen
i registret eller i särskildt bihang till detta, så vida icke
teckningen verkstälts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt.
På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker derom, att någon
blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.

75 §.

Vägras registrering, ege den, som är med beslutet missnöjd, att,
vid talans förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets
dag deröfver anföra besvär hos Konungen.

76 §.

I afseende å bankbolag gälle, förutom hvad i 64—75 §§ här ofvan
sägs, i tillämpliga delar till efterrättelse hvad i lagen om aktiebolag
blifvit om registrering stadgadt.

VI Kap.

Om tillsyn.

77 §.

Förr än bankbolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens befallningshafvande
styrkas:

att kungörelse i öfverensstämmelse med 71 § i lagen om aktiebolag
skett angående bolagets registrering;

att å lotterna blifvit inbetalda minst tjugu procent af grundfonden
och pant, som i 14 § sägs, aflemnad för inbetalning af återstoden; samt
att en hvar af hufvudlottegarne till förvaring hos bolaget öfverlemnat
sådan handling, hvarom i 19 § förmäles.

78 §.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,
när bankbolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse
om dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

79 §.

Den af Konungen förordnade bankinspektören ege, der han så
pröfvar nödigt, sammankalla styrelsen äfvensom bolagsstämma. Bankinspektören
må närvara vid bolagsstämma och vid af honom utlyst
styrelsesammanträde samt i öfverläggningarna deltaga.

80 §.

Styrelsen åligge:

att när som helst hålla bolagets räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Konungens befallningshafvande, för det allmänna ombud,
som Konungens befallningshafvande förordnar, för bankinspektören samt
för den särskilda undersökning, Konungen eller chefen för finansdepartementet
eljest kan finna för godt att, låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af det allmänna ombudet,
enligt formulär, som från finansdepartementet meddelas, upprätta
en öfversigt, utvisande bolagets tillgångar och skulder, jemte uppgift om
räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under
den tid, öfversigten omfattar, varit hos bolaget gällande, och att derefter
ofördröjligen till nämnda departement insända denna öfversigt för dess
offentliggörande genom departementets försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet, Konungens
befallningshafvande, bankinspektören och allmänna ombudet alla de
upplysningar rörande bolaget, som af dem äskas;

att ofördröjligen efter verkstäld revision till finansdepartementet
insända styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen och revisionsberättelsen
samt låta införa sistnämnda berättelse i allmänna tidningarna;
samt

att, der chefen för finansdepartementet finner anledning till antagande,
att bolaget ’ gjort sådana förluster, att reservfonden och tio
procent af grundfonden förlorats, på departementschefens anmodan
ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska
detsamma.

81 §.

Det i 80 § omförmälda allmänna ombud åligge att meddela bankinspektören
alla de upplysningar angående bolaget, som af honom äskas.

82 §.

I den granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper,
hvarom i 46 § förmäles, skall jemväl deltaga en af Konungens
befallningshafvande förordnad revisor.

83 §.

Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, hvilket står i strid med
lag eller den för bolaget faststälda ordning, må, på framställning af bankinspektören,
Konungens befallningshafvande kunna förbjuda verkställighet
af beslutet. Konungens befallningshafvande må ock, på bankinspektörens
hemställan, kunna förelägga styrelse att, i händelse beslut af nyssomförmälda
beskaffenhet gått i verkställighet, göra rättelse, der så kan
ske, så ock att fullgöra hvad styrelsen enligt lag och bolagsordning
åligger. Sådant föreläggande må dock icke af Konungens befallningshafvande
meddelas i fråga om i lag meddelade föreskrifter, hvilkas
öfverträdande är med straff belagdt.

Af bankinspektören framstäld anmärkning mot sådan af styrelse
eller bolagsstämma vidtagen åtgärd, som står i strid med lag eller den för
bolaget faststälda ordning men icke föranleder anmälan hos Konungens
befallningshafvande, må, om chefen för finansdepartementet så förordnar,
bringas till allmänhetens kännedom.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning,
ankomme på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat oktrojen.

84 §.

Bryter någon mot hvad i 10 § 3 mom. finnes stadgadt, ege
Konungens befallningshafvande föreskrifva rättelse.

85 §.

Konungens befallningshafvande må förelägga vite vid meddelande
af föreskrift eller förbud enligt denna lag samt till sådant vite fälla.
Vite, som sålunda ådömes, tillfaller kronan och förvandlas enligt allmän
lag.

86 §.

Öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af
denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen i finansdepartementet,
men beslutet går ändock i verkställighet, der icke Konungen annorlunda
förordnar.

87 §.

Upplöses bankbolag af annan anledning, än i 59 § sägs, skall
chefen för finansdepartemetet förordna ombud, som har att närvara
vid liqvidatorernas sammanträden, med rätt att yttra sig till protokollet
samt att i öfrigt öfvervaka liqvidationen.

88 §.

Bankbolag åligge att ersätta ombud, som utses enligt 80 och 87
§§, äfvensom revisor, hvarom i 82 § förmäles. På den, som utsett
nämnda ombud eller revisor, ankomme att bestämma ersättningsbeloppet.

Vll Kap.

Ansvarsbestämmelser.

89 §.

Hvar, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar
origtig uppgift, straffes med böter från och med femtio till och med
två tusen kronor, der ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen
utsatt.

90 §.

Bryter någon mot hvad i 13 § 2 mom. eller 16 § 2 mom. finnes
stadgadt, eller underlåter styrelseledamot att iakttaga föreskrift, som i

22 §, 66 §, 67 §, 68 § 2 mom., 69 §, 70 § 2 mom., 71 eller 72 § är
meddelad, straffes med böter från och med fem till och med fem hundra
kronor.

Lag samma vare om liqvidator, som ej fullgör hvad honom enligt.
73 § åligger.

91 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän lag.

Vill Kap.

Särskilda bestämmelser.

92 §.

Öfverträda styrelseledamöter, liqvidatorer eller delegare denna lag
eller bolagsordningen, svare de för all deraf uppkommande skada, en
för alla och alla för en, efter allmän lag.

93 §.

Bolagsordning för bankbolag skall angifva:

1) bolagets firma;

2) de rörelsegrenar, banken må utöfva;

3) den ort, der bolagets styrelse skall hafva sitt säte;

4) grundfonden eller, der grundfonden skall kunna utan ändring
i bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet;

5) det belopp, hvarå liufvudlott skall lyda;

6) huruvida kommanditlottegare må i bolaget inrymmas, samt,
derest det medgifves, de bestämmelser, som i ty fall äro erforderliga;

7) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem, tiden
för deras befattningar samt grunderna för styrelsens beslutförhet;

8) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen
hållas, tid och ort för sådan stämmas hållande och hvilka ärenden skola å
ordinarie stämma eller, der flera hållas, å hvar och en af dem förekomma
till behandling;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
bringas till delegarnes kännedom;

10) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma, så vidt de skola afvika från hvad härom finnes i 37 och
38 §§ föreskrifvet; samt

11) antalet revisorer och suppleanter för dem samt tiden för deras
befattningar och för revisionen.

94 §.

Bankbolag vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom
lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, der styrelsen
enligt bolagsordningen har sitt säte.

95 §.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas

96 §.

Genom denna lag upphäfvas:

kongl. kungörelsen angående enskilda banker med rätt att utgifva
egna banksedlar den 12 juni 1874;

kongl. kungörelsen angående upphörande af de enskilda bankernas
rätt att utgifva egna sedlar, lydande å fem kronor, den 20 juni 1879;

lagen den 19 maj 1899 om ändrad lydelse af § 31 i förstnämnda
kungörelse;

lagen med vissa bestämmelser angående enskilda banker, som afstått
från sedelutgifningsrätt, den 27 maj 1898; samt

lagen med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande
banker den 7 juni 1889.

97 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904; dock att hvad
i 10 § 3 mom. finnes stadgadt icke skall ega tillämpning på bolag,
hvilka före lagens trädande i kraft erhållit Konungens stadfästelse å
bolagsordningen, samt att §§ 28 och 29 i kongl. kungörelsen angående
enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni
1874 äfvensom 2 mom. i lagen med vissa bestämmelser angående enskilda
banker, som afstått från sedelutgifniugsrätt, den 27 maj 1898

fortfarande skola lända till efterrättelse, intill dess enskild banks betalningsansvar
för utgifna sedlar upphört.

Rättigheter och skyldigheter, som uppkommit, innan denna lag
träder i kraft, skola bedömas efter äldre lag.

Konungen utfärdar de öfvergångsstadganden, som må finnas erforderliga
för registrering af bankbolag, å hvars ordning stadfästelse meddelats,
innan denna lag träder i kraft.

Uppå ansökning af enskild bank, som egt sedelutgifningsrätt, vill
Konungen, der banken ej afträdt sin egendom till konkurs, genom allmän
kungörelse förelägga en hvar, som innehar af banken utgifven
sedel, att inom två år från kungörelsens dag, vid förlust af all betalningsrätt,
förete sedeln till infriande i banken; skolande kungörelsen minst
fyra gånger under hvartdera året uppläsas i rikets kyrkor och införas
i allmänna tidningarna.

Förslag

till

Lag

angående bankaktiebolag.

I Kap.

Om bankaktiebolags bildande och om dess fonder.

1 §•

De, som, i ändamål att drifva bankrörelse, vilja stifta aktiebolag,
skola upprätta fullständig bolagsordning samt derå söka Konungens
stadfästelse.

Stiftarne skola vara svenska medborgare och till antalet minst tio.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bankrörelsens
drifvande (oktroj) under en tid af högst tjugu år och derutöfver
intill slutet af då löpande kalenderår.

Bankaktiebolag skall, på sätt nedan sägs, registreras.

2 §•

Sedan oktroj meddelats, ege stiftarne utfärda inbjudning till aktieteckning.
Utan sådan inbjudning må bankaktiebolag ej bildas.

Inbjudningen, som skall egenhändigt underskrifvas af stiftarne
samt vara åtföljd af styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse
af bolagsordningen, skall innehålla bestämmelse ej mindre om den tid,
ej öfverstigande sex månader från det stadfästelsen meddelats, inom

hvilken sammanträde med tecknarne för pröfning af frågan om bolagets
bildande skall hållas, än äfven om den grand, efter hvilken i händelse
af öfverteckning de utbjudna aktierna skola bland tecknarne fördelas.

Aktieteckning vare ogiltig, der den ej göres å sådan inbjudning,
som ofvan i denna § sägs.

3 §•

Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet, vare
det förbehåll mot bolaget utan verkan, der det ej finnes i inbjudningen
fullständigt angifvet.

4 §•

5 §•

Styrkes vid sammanträde, som i 4 § omförmäles, genom behöriga
teckningslistor, att grundfonden är, enligt inbjudningens innehåll, fulltecknad
och att tecknarne, stiftarne inräknade, utgöra minst det
antal, som i 8 § sägs, skall, sodan i händelse af öfverteckning aktierna
blifvit mellan tecknarne fördelade och Överskjutande teckning förklarats
förfallen, till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma till
stånd; dock må de fleste af de närvarande kunna besluta, att med frågans
afgörande skall anstå till fortsatt sammanträde inom en månad derefter.

Besluta de närvarande enhälligt, att bolaget skall komma till
stånd, eller finnes vid omröstning de fleste röstande hafva förenat sig
härom och utgöra desse minst en fjerdedel af hela antalet tecknare,
stiftarne inräknade, med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst en fjerdedel
af hela grundfonden, skall bolaget anses bildadt; i annat fall vare
frågan om bolagets bildande förfallen.

6 §•

Vid det sammanträde, der beslut om bolagets bildande fattas,
skall ock val af styrelse och revisorer ske.

7 §•

Bankaktiebolags firma skall utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning
registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk
bankinrättning, som är allmänt känd här i riket.

8 §•

Delegare i bankaktiebolag skola vara svenska medborgare och till
antalet minst tjugu.

9 §•

Bankaktiebolags grundfond skall utgöra minst en million kronor;
dock att, der de i bolagsordningen meddelade närmare bestämmelser
angående bolagets rörelsegrenar och vilkoren derför uppenbarligen gifva
vid handen, att bolaget icke har till ändamål att drifva bankrörelse i
större omfång, utan blott att tillgodose den mindre omsättningen å viss
ort, grundfonden må, om Konungen gifver dertill lof, bestämmas till
lägre belopp, dock ej understigande två hundra tusen kronor.

10 §.

Grundfonden skall fördelas i aktier å lika belopp.

Hvad på grund af teckning af aktie skall inbetalas må ej bestämmas
till lägre belopp än det, hvarå aktien skall lyda.

Aktie vare mot bolaget odelbar.

11 §■

Å aktierna skola utfärdas bref angifvande ordningsnummer å den
eller de aktier, hvarå de lyda. Aktiebref skall ställas till viss man.

12 §.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent, innan bankaktiebolag
öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre
månader och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse.

Innan bolaget registrerats och grundfonden blifvit till fullo inbetald,
må aktiebref ej utgifvas.

13 §.

Aktietecknare, som ej vid bolagets bildande erlägger full betalning,
vare skyldig aflemna af fullgod pant åtföljd förbindelse att inbetala
oguldna beloppet i enlighet med hvad i 12 § stadgas.

14 §.

Uraktlåter någon att i rätt tid fullgöra inbetalning å aktie, vare
skyldig att gälda ränta efter sex för hundrade om året från förfallodagen.

Varder, innan pant, hvarom i 13 § förmäles, blifvit aflemnad,
inbetalning ej verkstäld i rätt tid, eller försummar någon att aflemna
sådan pant, ege styrelsen, der ej rättelse sker inom en månad efter
anmaning, förklara aktierätten förverkad. Lag samma vare, der senare
inbetalning ej fullgöres i rätt tid och aflemnad pant ej förslår till inbetalningens
gäldande.

Underrättelse om tiden för inbetalning, äfvensom anmaning, hvarom
ofvan är sagdt, må anses vara gifven, när den blifvit kungjord i den
ordning, som för kungörande af kallelse till ordinarie bolagsstämma
skall gälla, så ock, der aktietecknarens adress för styrelsen uppgifvits,
till honom i rekommenderadt bref blifvit försänd.

Då aktierätten förverkats, kan hvad å aktien redan inbetalts ej
återfordras.

15 §.

Ökning af grundfonden medelst ny aktieteckning må ej ske,
innan förutvarande grundfond blifvit till fullo inbetald. Beslut om

sådan ökning må ej bringas till verkställighet, innan det bliCvit registreradt.

Aktiebref må ej utgifvas, innan full betalning erlagts för den
eller de aktier, hvarå brefvet lyder.

Den för inbetalning af de nya aktierna besiämda tid må ej öfverstiga
ett år från det beslutet registrerades.

16 §.

Hvad om påföljd för uraktlåtenhet att verkställa inbetalning å tecknad
aktie, så ock rörande anmaning att sådan inbetalning fullgöra
finnes i 14 § stadgadt skall ega motsvarande tillämpning vid ny aktieteckning,
som i 15 § sägs.

17 §•

Har genom köp, arf eller på annat sätt förändring i eganderätten
till aktie skett, vare den nye egaren, efter skriftlig anmälan hos
bolagets styrelse och derest hinder ej möter af bestämmelsen i 8 §,
berättigad att i bolaget inträda.

18 §.

Å bankaktiebolags hufvudkontor skall genom styrelsens försorg
hållas en särskild bok, i hvilken samtlige bolagsmän skola inregistreras
och anteckning göras om de aktier, en hvar innehar.

I registerboken skola alla förändringar i eganderätten till aktier
genast antecknas.

Ej må någon från bolaget uppbära utdelning eller utöfva annan
bolagsman tillkommande rättighet, innan han blifvit i registerboken
införd.

En hvar, som sådant önskar, stånde fritt att å de tider, banken
hålles för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom
att, mot afgift, erhålla till rigligheten af vederbörande tjensteman
bestyrkt utdrag derur.

19 §.

Inbetald grundfond må ej, så länge bankrörelsen fortfar, minskas
genom utdelning eller annan återbetalning till aktieegarne.

20 §.

Af bankaktiebolags behållna årliga vinst skola minst femton procent
afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till
femtio procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden
kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning
dertill å njo vidtaga.

Till reservfonden skall alltid läggas hvad vid aktieteckning kan
för aktierna betingas utöfver det belopp, hvarå de lyda, så ock, der
aktierätt förverkats, hvad som blifvit å aktien inbetaldt.

21 §.

Varder, under det bankaktiebolag fortsätter sin rörelse, utdelning
beslutad och verkstäld, ändå att, enligt senast upprättade behörigen
reviderade bokslut, tillgång dertill icke kan beredas utan åsidosättande
af de i 19 och 20 §§ angående bolagets fonder meddelade bestämmelser,
vare de delegare, som uppburit sådan utdelning, skyldige att återbära
densamma; och ansvara derjemte de, som deltagit i beslutet, en för alla
och alla för en, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

22 §.

Utom i de fall, hvarom i denna lag särskildt stadgas, skola delegare
i bankaktiebolag, som blifvit registreradt, ej vara ansvariga för
bolagets förbindelser med mera, än en hvar insatt eller åtagit sig
insätta, derest de icke särskildt utfäst sig till vidare ansvarighet.

23 §.

Innan bankaktiebolag blifvit registreradt, kan det ej förvärfva
rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller
annan myndighet söka, kära eller svara.

Ingås förbindelse å bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt,
vare de, som ingått förbindelsen, ansvarige derför såsom för annan sin
gäld, eu för alla och alla för en.

II Kap.

Om rörelsen.

24 §.

Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver,
in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.

Bankaktiebolag vare dock oförhindradt förvärfva för bankens inrymmande
afsedd fastighet jemte behöfliga inventarier. För bankaktiebolags
fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös egendom, som
försäljes å auktion, må bolaget jemväl ega att, till skyddande af sin
fordran, inropa, med skyldighet att egendomen åter afyttra, så snart
det kan ske utan förlust.

Bankaktiebolag må ej såsom pant mottaga egna aktiebref.

25 §.

Bankaktiebolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till viss man
eller order, eller till innehafvaren ställa förbindelser.

26 §.

Varda penningar hos bankaktiebolag insatta att viss tid der innestå,
mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget derom utfärdar,
ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till
viss man samt att öfverlåtelsen bör till nye egarens säkerhet hos bolaget
anmälas.

Å medel, som på så kallad sparkasseräkning eller dermed likartad
räkning insättas, må icke godtgöras ränta för högre belopp än tretusen
kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må bankaktiebolag
ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter
uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock
öppet lemnadt att, då sådant pröfvas utan olägenhet kunna ske, i särskilda
fall medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens
utgång.

Ill Kap.

Om förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

27 §.

Bolagsmännen skola inom sig utse styrelse att företräda bolaget.
Stj^relsens ledamöter skola vara minst fem. Styrelseledamot må, ändå
att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom
beslut å bolagsstämma från uppdraget skiijas.

28 §.

Skriftlig afhandling, som för bankaktiebolag ingås, skall undertecknas
å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firmateckning
skola de, som äro berättigade att teckna firman, jemväl underskrifva
sina namn.

Firman skall, der ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas af
styrelsens alla ledamöter gemensamt.

År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen underskrifven
å dess vägnar, svare de, som af handlingen underskrifva, för hvad
sålunda slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

29 §.

Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare
utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva om den inskränkning egt
kännedom.

30 §.

Styrelsen ege förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära
och svara, så ock eljest bolagets talan föra.

Ej må dock prokurist för bolaget antagas.

31 §.

Såsom styrelsens beslut gälle, der ej annorlunda är i bolagsordningen
bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de fleste

röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af
ordföranden vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen ege ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.

32 §.

33 §.

Bolagsmännens rätt att deltaga i handhafvandet af bolagets angelägenheter
utöfvas å bolagsstämma.

Ej må någon, för egen del eller såsom ombud för annan, deltaga
i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande;
och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet
för förvaltnings åtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej heller i val af
revisor.

Vid bolagsstämma skall, genom styrelsens försorg, föras protokoll,
utvisande hvilka bolagsmän i förhandlingarna deltagit samt det antal
aktier, för hvilket en hvar af dem egt rösta. Senast fjorton dagar efter
stämman skall protokollet vara för bolagsmännen tillgängligt.

34 §.

Beslut om ändring af bolagsordningen eller om bolagets upplösning
af annan orsak, än i 46, 47, 49 eller 56 § sägs, vare ej giltigt,
med mindre samtlige delegarne förenat sig derom eller beslutet fattats
å två på hvarandra följande bolagsstämmor, deraf minst en ordinarie,
och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar
af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom nu är sagdt, något ytterligare
vilkor i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

Förändring af bankaktiebolags ordning ege ej giltighet, med
mindre den varder af Konungen stadfästad.

35 §.''

Jemte hvad i 33 och 34 §§ är om utöfvande af rösträtt och
fattande af beslut å bolagsstämma stadgadt, gälle, der ej annorlunda
finnes i bolagsordningen bestämdt:

att hvarje aktie berättigar till en röst;

att frånvarande bolagsmans rösträtt må genom ombud utöfvas;

att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de flesta
rösterna afgifvas; och

36 §.

Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å
de ärenden, som dervid skola förekomma, genom styrelsens försorg
hållas för delegarne tillgänglig å bolagets hufvudkontor. Ärende, som
ej varit å förteckningen upptaget, må ej, utan samtlige närvarandes
samtycke, vid stämman till afgörande företagas, der det ej omedelbart föranledes
af förvaltningsberättelsen eller balansräkningen eller revisorernas
utlåtande eller ock enligt bolagsordningen skall vid stämman afgöras.

Vill delegare hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre bos
styrelsen skriftlig anmälan derom minst fjorton dagar före stämman.

37 §.

Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 36 § sägs,
bar att för hvarje år å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen angifva
den vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.

Den i samma § omförmälda balansräkning skall behörigen redovisa
bolagets inkomster och utgifter under räkenskapsåret samt dess
tillgångar och skulder vid årets slut. Bolagets tillgångar må icke upptagas
öfver deras verkliga värden. Osäkra fordringar skola förty upptagas
endast till de belopp, hvarmed do beräknas komma att ingå,
samt värdelösa fordringar afskrifvas.

Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad
före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med desses berättelse,
minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar
hållas för delegarne tillgängliga å bolagets hufvud kontor.

38 §.

A den bolagsstämma, der styrelsens förvaltningsberättelse och
balansräkningen jemte revisorernas utlåtande framläggas, skall jemväl
till behandling företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen
för den tid, berättelsen omfattar. Yrkas af delegare med ett
sammanlagdt aktiebelopp utgörande minst en tiondedel af hela grundfonden,
att med afgörande af den fråga skall anstå till fortsatt stämma
inom två månader, må sådant anstånd ej förvägras.

39 §.

Styrelsen ege, när den finner lämpligt, kalla bolagsmännen till
extra bolagsstämma.

Sådan stämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet
ändamål skriftligen påfordras af delegare med ett sammanlagdt aktiebelopp
utgörande minst en tiondedel af hela grundfonden eller den
mindre |del deraf, som må vara i bolagsordningen bestämd.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende,
som ej varit i kallelsen till stämman angifvet.

40 §.

Har styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i
39 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, der ej

annat af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i
föreskrifven ordning kalla delegarne till ordinarie bolagsstämma, har
Konungens befallningshafvande att, på anmälan af delegare, ofördröjligen
utlysa bolagsstämma.

41 §.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt gälle ock,
der aktietecknare vill tala å beslut, som fattats vid sammanträde, hvarom
i 4 § förmäles.

42 §.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller
eljest kära till bolaget, kalle delegarne till bolagsstämma för val af
ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses delgifven,
då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som i
41 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom der stadgad tid
stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.

43 §.

Delegarne skola för granskning af styrelsens förvaltning och
bolagets räkenskaper årligen utse revisorer. Åtminstone hvart annat
år skall en af dessa revisorer ombytas.

Af delegarne utsedd revisor må, ändå att den tid, för hvilken
han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma
från uppdraget skiljas.

Öfver granskningen skall skriftlig berättelse afgifvas.

44 §.

Revisor skall ega ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper
och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning angående
förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

45 §.

Hafva revisorer i Biff utlåtande mot bättre vetande lemnat origtig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i
förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller
vid fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som
låtit sådant komma sig till last, bolaget ansvarige för all deraf uppkommande
skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan härom
anställas sedan två år förflutit från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma
framlades.

IV Kap.

Om bankaktiebolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

46 §.

Har bankaktiebolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort
sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats,
skall styrelsen senast den dag, revisionsberättelsen aflemnas,
sammankalla bolagsstämma till första dag, sådant enligt bolagsordningen
kan ske; och läte styrelsen dessutom ofördröjligen genom rekommenderadt
bref om bolagsstämman underrätta bolagsman, hvars adress
är känd. I kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget
gjort sådan förlust, som här är sagd.

Har före eller senast vid bolagsstämman af bolagsmän tecknats
hvad som erfordras för att återställa grundfonden till dess behöriga
belopp, ege bolaget att fortsätta rörelsen; men om så icke skett eller

om för grundfondens återställande tecknadt tillskott icke inbetalts inom
tre månader från omförmälda stämma, skall bolaget upplösas och liqvidation
verkställas.

De bolagsmän, som verkstält tillskottet, ega att af bolagets
blifvande behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet
jemte sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses
bolaget, förr än sådant tillskott blifvit till fullo återguldet, skall, sedan
bolagets skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta
för tid efter bankrörelsens upphörande, återgäldas af bolagets tillgångar, så
långt de dertill förslå, innan någon utdelning å aktierna må ega rum.

47 §.

Bankaktiebolag skall ock upplösas och liqvidation verkställas:

då bolaget icke öppnat sin rörelse inom ett år ifrån bolagets bildande; då

grundfonden ej blifvit till hela sitt belopp inbetald inom ett
år, från det bolagets rörelse öppnades; eller

då antalet delegare nedgått under det i 8 § bestämda samt tillräckligt
antal delegare ej inom tre månader inträda

48 §.

Varder bankaktiebolag icke upplöst, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jemlikt 46 eller 47 § påkallar upplösning, svare de, som
med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande af bolagets
verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,
en för alla och alla för en.

49 §.

Har Konungen förklarat bankaktiebolag hafva förverkat oktrojen,
skall bolaget anses upplöst den dag, då sådant förklarande gjordes.

50 §.

Upplöses bankaktiebolag af annan anledning, än i 56 § sägs, skall
liqvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom liqvidatorer, der

ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets beslut, en
eller flere särskilde liqvidatorer utses. Uppdraget att vara liqvidator
anses gälla, intill dess liqvidationen blifvit afslutad, men må när som
helst kunna af bolaget återkallas.

51 §.

Liqvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets
okände borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och
upprätta bokslut.

Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom
i penningar förvandlas.

52 §.

Om liqvidatorers befogenhet att företräda bolaget och deras
skyldigheter gälle i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt.

53 §.

Under liqvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden
»i liqvidation».

I öfrigt skall hvad i 28 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande
af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar
ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan ega motsvarande
tillämpning under bolagets liqvidation.

54 §.

Innan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all
veterlig gäld blifvit betald eller erforderliga medel dertill afsätta, må
bolagets tillgångar ej mellan delegarne skiftas.

55 §.

Åtnöjes delegare ej med bolagsskifte eller med åtgärd, som under
liqvidationen vidtagits, skall han sin talan hos domstol anhängiggöra

inom ett år från den dag, liqvidationen afslutades. Försummas det,
hafve han sin talan förlorat.

56 §.

Afträdes bankaktiebolags egendom till konkurs, skall bolaget anses
upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller domaren
ingafs eller, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig
stämning utfärdades.

57 §.

58 §.

Varder bankaktiebolags egendom afträdd till konkurs, som börjar
inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades,
ege konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa
klander å förvaltningen för det räkenskapsår, berättelsen afser.

Inträffar konkurs inom två år från det revisorernas utlåtande å
bolagsstämma framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa
sådan talan, som i 45 § förmäles.

Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhängiggöras inom en
månad från inställelsedagen, eller, der tiden för talans anställande af
bolaget, efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången
af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

59 §.

önskar bankaktiebolag erhålla förlängning af bolaget meddelad
oktroj, göro i den ordning, som i 1 § är sagd, ansökning derom sist
sexton månader, innan den löpande oktrojen tilländagå!1.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma.

V Kap,

Om registrering.

60 §.

Sedan bankaktiebolag blifvit bildadt, skall bolaget införas i aktiebolagsregistret.

61 §.

_ Ansökning om bankaktiebolags registrering skall göras af styrelsen
och innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn
och hemvist, än ock, der bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens
alla ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade
att teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse af bolagsordningen, i två
styrkta afskrift er;

2) protokoll vid sammanträde med aktieegarne, utvisande att
beslut fattats om bolagets bildande och att styrelse blifvit utsedd;

_ 3) en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven
uPPgifb huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag i anledning af öfverteckning,
der sådan egt rum, äfvensom huru mycket af grundfonden
blifvit inbetaldt;

4) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.

62 §.

Efter utgången af den i 12 § för aktiernas slutliga inbetalning
bestämda tid skall, der ej anmälan om full inbetalning förut skett,
ofördröjligen af styrelsen för registrering aflemnas en af dess ledamöter
egenhändigt underskrifven uppgift, huruvida grundfonden blifvit till hela
sitt belopp inbetald.

63 §.

Beslut om ökning af grundfonden medelst ny aktieteckning skall,
ehvad det innefattar ändring af bolagsordningen eller ej, registreras.

Vid ansökningen om registrering skall fogas en af styrelseledamöterna
afgifven, egenhändigt underskrifven försäkran, att förutvarande grundfond
till fullo inbetalts.

Sist en månad efter utgången af den för inbetalning af de nya
aktierna bestämda tid skall af styrelsen för registrering aflemnas en af
dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp, som å
de nya aktierna inbetalts.

64 §.

65 §.

Ändring i styrelsens sammansättning äfvensom i fråga om rätten
att teckna bolagets firma skall ofördröjligen af styrelsen för registrering
anmälas.

66 §.

Liqvidatorer skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,
hvarom i 50 § sägs, med uppgift å dem, som eg a verkställa
liqvidationen, och å dem, som ega teckna bolagets firma. Afgår liqvidator
eller utses ny sådan eller sker ändring i fråga om rätten till firmateckning,
skall ock derom anmälan för registrering af liqvidatorerna
ofördröjligen göras. Då liqvidationen afslutats, åligge det liqvidatorerna
att för registrering ofördröjligen göra anmälan derom.

67 §.

Då bankaktiebolags registrering sökes, skall en hvar, som är berättigad
att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt inskrifva
firmateckningen i registret eller i särskilt bihang till detta, så vida icke
teckningen verkstälts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt.

På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker derom, att någon
blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.

68 §.

Vägras registrering, ege den, som är med beslutet missnöjd, att,
vid talans förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets
dag deröfver anföra besvär hos Konungen.

69 §.

I afseende å bankaktiebolag gälle, förutom hvad i 60—68 §§ här
ofvan sägs, i tillämpliga delar till efterrättelse hvad i lagen om aktiebolag
blifvit om registrering stadgadt.

VI Kap.

Om tillsyn.

70 §.

Förr än bankaktiebolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens
befallningshafvande styrkas:

att kungörelse i öfverensstämmelse med 71 § i lagen om aktiebolag
skett angående bolagets registrering, samt

att å aktierna blifvit inbetalda minst tjugu procent af grundfonden
och pant, som i 13 § sägs, aflemnad för inbetalning af återstoden.

71 §•

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,
när bankaktiebolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse
om dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

72 §.

Den af Konungen förordnade bankinspektöreu ege, der han så
pröfvar nödigt, sammankalla styrelsen äfvensom bolagsstämma. Bankinspektören
må närvara vid bolagsstämma och vid af honom utlyst
styrelsesammanträde samt i öfverläggningarna deltaga.

73 §.

Styrelsen åligge:

att när som helst hålla bolagets räkenskaper och handlingar till-,
gängliga för Konungens befallningshafvande, för det allmänna ombud,
som Konungens befallningshafvande förordnar, för bankinspektören samt
för den särskilda undersökning, Konungen eller chefen för finansdepartementet
eljest kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af det allmänna ombudet,
enligt formulär, som från finansdepartementet meddelas, upprätta
en öfversigt, utvisande bolagets tillgångar och skulder, jemte uppgift
om räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under
den tid, öfversigten omfattar, varit hos bolaget gällande, och att derefter
ofördröjligen till nämnda departement insända denna öfversigt för dess
offentliggörande genom departementets försorg;

att jemväl iöfrigt meddela chefen för finansdepartementet, Konungens
befallningshafvande, bankinspektören och allmänna ombudet alla do
upplysningar rörande bolaget, som af dem äskas;

att, der chefen för finansdepartementet finner anledning till antagande,
att bolaget gjort sådana förluster, att reservfonden och tio
procent af grundfonden förlorats, på departementschefens anmodan ofördröjligen
låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

74 §.

Det i 73 § omförmälda allmänna ombud åligge att meddela bankinspektören
alla de upplysningar angående bolaget, som af honom äskas.

75 §.

I den granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper,
hvarom i 43 § förmäles, skall jemväl deltaga en af Konungens
befallningshafvande förordnad revisor.

76 §.

Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, hvilket står i strid
med lag eller den för bolaget faststälda ordning, må, på framställning af
bankinspektören, Konungens befallningshafvande kunna förbjuda verkställighet
af beslutet. Konungens befallningshafvande må ock, på bankinspektörens
hemställan, kunna förelägga styrelse att, i händelse beslut
af nyssomförmälda beskaffenhet gått i verkställighet, göra rättelse, der
så kan ske, så ock att fullgöra hvad styrelsen enligt lag och bolagsordning
åligger. Sådant föreläggande må dock icke af Konungens befallningshafvande
meddelas i fråga om i lag meddelade föreskrifter, hvilkas
öfverträdande är med straff belagdt.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning,
ankomme på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat oktrojen.

77 §.

Konungens befallningshafvande ege förelägga vite vid meddelande
af föreskrift eller förbud enligt denna lag samt till sådant vite fälla.
Vite, som sålunda ådömes, tillfaller kronan och förvandlas enligt allmän
lag.

78 §.

79 §.

Upplöses bankaktiebolag af annan anledning, än i 56 § sägs,
skall chefen för finansdepartementet förordna ombud, som har att närvara
vid liqvidatorernas sammanträden, med rätt att yttra sig till
protokollet samt att i öfrigt öfvervaka liqvidationen.

80 §.

Bankaktiebolag åligge att ersätta ombud, som utses enligt 73 och
79 §§, äfvensom revisor, hvarom i 75 § förmäles. På den, som utsett
nämnda ombud eller revisor, ankomme att bestämma ersättningsbeloppet.

Yll Kap.

A nsvarsbestämmtlser.

81 §.

82 §.

Bryter någon mot hvad i 12 § 2 mom. eller 15 § 2 mom. finnes
stadgadt, eller underlåter styrelseledamot att iakttaga föreskrift, som i
18 § 1, 2 eller 4 mom, 62 §, 63 § 2 mom., 64 § eller 65 § är meddelad,
straffes med böter från och med fem till och med fem hundra kronor.

Lag samma vare om liqvidator, som ej fullgör hvad honom enligt
66 § åligger.

83 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän lag.

Vill Kap.

Särskilda bestämmelser.

84 §.

Öfverträda styrelseledamöter, liqvidatorer eller delegare denna lag
eller bolagsordningen, svare de för all deraf uppkommande skada, en
för alla och alla för en.

85 §.

Bolagsordning för bankaktiebolag skall angifva:

1) bolagets firma;

2) de rörelsegrenar, banken må utöfva;

3) den ort, der bolagets styrelse skall hafva sitt säte;

4) grundfonden eller, der grundfonden skall kunna utan ändring
i bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet;

5) det belopp, hvarå aktie skall lyda;

6) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem, tiden
för deras befattningar samt grunderna för styrelsens beslutförhet;

7) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen
hållas, tid och ort för sådan stämmas hållande och hvilka ärenden skola å
ordinarie stämma eller, der flera hållas, å hvar och eu af dem förekomma
till behandling;

8) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
bringas till delegarnes kännedom;

9) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma, såvidt de skola afvika från hvad härom finnes i 34 och
35 §§ föreskrifvet; samt

10) antalet revisorer och suppleanter för dem samt tiden för deras
befattningar och för revisionen.

86 §.

Bankaktiebolag vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom
lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, der styrelsen
enligt bolagsordningen har sitt säte.

87 §.

Enskildes förhållanden till bankaktiebolag må ej för allmänheten
yppas.

88 §.

Angående aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka
fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, äfvensom angående industriförlagsbanker
är särskildt stadgadt.

89 §.

Genom denna lag uppliäfvas:

lagen angående bankaktiebolag den 19 november 1886;

lagen den 19 maj 1899 om ändrad lydelse af 18 § i förstnämnda
lag; samt

lagen om registrering af bankaktiebolag den 28 juni 1895.

90 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Rättigheter och skyldigheter, som dessförinnan uppkommit, skola
bedömas efter äldre lag.

Å bankaktiebolag, hvars verksamhet grundas på tillåtelse meddelad
före nämnda dag och i hvars ordning icke meddelats föreskrift om
skyldighet för bolaget att underkasta sig de bestämmelser, hvilka för bankaktiebolag
varda i allmän författning stadgade, skola bestämmelserna i
denna lag icke eg a tillämpning, så vidt de afse ämnen, rörande hvilka
blifvit i bolagsordningen särskildt stadgadt, utan gälle derutinnan hvad
bolagsordningen innehåller, dock att i fråga om ändring i bolagsordningen,
om det sätt, hvarpå bolaget skall företrädas och dess firma
tecknas, om liqvidation, om registrering, om tillsyn och om ansvar,
denna lag gäller till efterrättelse.

Förslag

till

Lag

angående industriförlagsbanker.

1 §•

De, som vilja stifta bankaktiebolag i ändamål att jemte bankrörelse
drifva handel med aktier, skola söka Konungens stadfästelse å bolagets
ordning; och galle för sådant bolag till efterrättelse lagen om bankaktiebolag
den........med de afvikelser, som föranledas af hvad i

denna lag är stadgadt.

2 §•

Bankaktiebolag, hvarom i denna lag förmäles, skall i firman begagna
ordet industriförlagsbank; och må grundfonden för sådant
bankaktiebolag icke understiga tre millioner kronor.

3 §■

Industriförlagsbank må icke från allmänheten inlåna penningar
till belopp, som öfverstiger bolagets egna fonder.

4 §•

Industriförlagsbank må icke drifva handel med eller såsom pant
mottaga egna aktier.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Förslag

till

Lag

angående bankbolags med solidarisk ansvarighet för delegarne,
bankaktiebolags och sparbanks konkurs.

Jemte de i konkur slagen meddelade stadganden, såvidt de ej
strida mot hvad kär nedan förordnas, skola, beträffande bankbolags med
solidarisk ansvarighet för delegarne, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs, följande föreskrifter lända till efterrättelse:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Har bankbolag med solidarisk ansvarighet för delegarne eller bankaktiebolag
råkat i konkurstillstånd, varde det af rätten eller domaren
ofördröjligen anmäldt hos chefen för finansdepartementet; och förordne
departementschefen ett allmänt ombud att såsom god man och syssloman
deltaga i konkursboets förvaltning med de gode män och sysslomän,
som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Afträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan derom
af rätten eller domaren ofördröjligen gjord hos Konungens befallningshafvande,
som förordnar ett allmänt ombud att deltaga i förvaltningen
af konkursboet, på sätt bär ofvan sägs.

På den, hvilken förordnat sådant allmänt ombud, ankomme att,
när det pröfvas skäligt, entlediga ombudet och i dess ställe annan förordna.
Deröfver må klagan ej föras.

2 §•

Det allmänna ombud, som sålunda blifvit förordnadt, ege, lika
med rättens ombudsman, att sammankalla borgenärerne att böras öfver
ämnen, som röra boet och dess förvaltning, samt att hos rätten anmäla,
om annan god man eller syssloman i konkursen visar motvilja eller
försummelse vid fullgörande af sitt uppdrag. Då allmänna ombudet
kallar borgenärerne till sammanträde, åligge ombudet att derom underrätta
rättens ombudsman.

Utan hinder af beslut, som kan vara fattadt om delning af förvaltniDgen
af boet, ege allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla
dess delar.

3 §•

Af det arfvode, som för gode männen och sysslomännen bestämmes,
tage allmänna ombudet en tredjedel.

4 §•

Under anslagstiden upprätte gode männen förteckning öfver de
borgenärer, hvilka enligt bankens räkenskaper hafva fordran hos banken
på grand af insättning å depositions-, upp- och afskrifnings- eller annan
räkning, eller ock enligt sparbanksbok; skolande denna förteckning för
hvarje borgenär upptaga beloppet af hans fordran, så ock, der ränta å
fordringen är utfäst, den dag, från hvilken räntan är ogulden, jemte
räntefoten.

Förteckningen skall i hufvudskrift af gode männen så fort ske kan
ingifvas till den, som, enligt hvad i konkurslagen sägs, har att emottaga
bevakningshandlingar i konkursen; börande vid hufvudskriften fogas
af skrifter till antal, som påkallas af ''livad här efteråt stadgas. Sedan
desammas^ öfverenstämmelse med hufvudskriften blifvit af honom bekräftad,
skall förteckningen i sålunda styrkt afskrift under de trettio
sista dagarne före inställelsedagen hos rättens ombudsman samt vid hvart
och ett af bankens kontor hållas tillgänglig för en hvar, som vill taga
del af densamma.

5 §•

Förteckniugen varde å inställelsedagen af ordföranden uppläst; och
skall fordran, som blifvit å förteckningen upptagen, anses vara i konkursen
bevakad, såsom hade borgenären sjelf å inställelsedagen uppgifvit
fordringen.

Särskilda bestämmelser angående bankbolags med solidarisk
ansvarighet för delegarne konkurs.

6 §•

Bolagets tillgångar skola, så fort ske kan, värderas af en nämnd,
bestående af allmänna ombudet såsom ordförande samt två ledamöter,
utsedde den ene af borgenärerne och den andre af hufvudlottegarne.
Tillgångarne skola dervid upptagas till det värde, hvartill de efter noggrann
pröfning antagas kunna under förvaltningens fortgång förvandlas
i penningar.

i §■

Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning,
som konkurslagen föreskrifver för val af gode män.

För val af den ledamot i nämnden, som skall utses af hufvudlottegarne,
kalle allmänna ombudet ofördröjligen dem att inför honom
sammanträda; och skall valet ske enligt de bestämmelser i fråga om
rösträtt, som i den för bolaget faststälda ordning äro gifna för val af
styrelse. Om tid och ort för sådant sammanträde utfärde allmänna
ombudet kungörelse, som i allmänna tidningarna införes tre gånger,
första gången minst tio dagar före sammanträdet.

Underlåta borgenärerne eller hufvudlottegarne att utse ledamot i
nämnden, varde ledamot i stället förordnad af den rätt, der konkursen
är anhängig. Försummar utsedd ledamot att på ordförandens kallelse
tillstädeskomma vid nämndens sammanträde, ego ordföranden tillkalla
annan person att i den försumliges frånvaro deltaga i värderingen.

8 §•

Visar sig vid den värdering, hvarom i 6 § sägs, eller sedermera
under konkursens fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till

betäckande af bolagets kända gäld jemte kostnaderna för boets utredning
och konkurssakens behandling, skola gode männen eller sysslomännen
ofördröjligen å hufvudlottegarne, i förhållande till det antal
lotter en hvar af dem enligt förteckningen öfver bolagets delegare innehar,
uttaxera det till fyllande, af bristen i bolagets tillgångar erforderliga
belopp jemte en tiondedel derutöfver. År någon af hufvudlottegarne
veterligen i konkurstillstånd, skall uttaxeringen ske allenast å öfrige
hufvudlottegare.

9 §■

Yppas sedan uttaxering skett behof af ny uttaxering, varde sådan
skyndsamt verkstäld enligt de grunder, som i 8 § äro stadgade.

10 §.

Då uttaxering beslutes, skall tillika bestämmas viss förfallodag, å
hvilken bolagsmännens tillskott senast bör erläggas. Denna dag skall
sättas minst två och högst tre månader efter don dag, då uttaxeringen
beslutes. Uppgår det belopp, som på hvarje bolagsman uttaxeras, till
mera än hälften af hans andel i den grundfond, som hufvudlottegarne
insatt eller bort insätta, skall beloppet lika fördelas på två förfallodagar,
den första inom tid, som nyss är nämnd, och den andra minst två och
högst tre månader efter den första.

o §•

Kungörelse om uttaxeringen, upptagande det tillskott, som för
hvarje lott skall inbetalas, äfvensom förfallodagen eller förfallodagarne,
varde införd i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst
sex veckor och sista gången minst fjorton dagar före första förfallodagen;
och läte gode männen eller sysslomännen dessutom om uttaxeringen
ofördröjligen underrätta hufvudlottegarne genom särskilda bref, som
afsändas med posten.

12 §.

Å uttaxeradt belopp, som icke inbetalas inom utsatt förfallotid,
skall bolagsmannen gälda ränta efter sex för hundra om året från förfallodagen
till dess betalning sker.

13 §.

Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid en fjerdedel af det belopp,
som då bör erlägges, må han, efter ty i 15 § vidare sägs, njuta anstånd
med betalning af återstoden, derest han för sagda återstod jemte ränta
inom samma tid ställer pant eller
eller sysslomännen.

borgen, som godkännes af gode männen

14 §.

Har bolagsman brustit i fullgörande af honom åliggande betalningsskyldighet
och är han icke enligt 13 § berättigad till anstånd, vare han
icke allenast för hvad oguldet och förfallet är jemte ränta derå utan ock,
der uttaxeringen fördelats på särskilda förfallodagar, för hvad å senare
förfallodag skolat erläggas underkastad utmätning utan dom eller utslag,
då gode männen eller sysslomännen med företeende af rättens ombudsmans
bevis om det belopp, för hvilket bolagsmannen på grund af
uttaxeringen häftar, hos utmätningsman påkalla utmätning; vare ock,
bolagsmannen skyldig att på yrkande af gode männen eller sysslomännen
afträda sin egendom till konkurs; åliggande det gode männen
eller sysslomännen att ofördröjligen mot bolagsmannen vidtaga den
åtgärd, som i hvarje fall må anses lämplig.

15 §.

Belopp, för hvilket pant eller borgen blifvit enligt 13 § stäld, skall
inbetalas inom sex månader efter den i kungörelsen utsatta förfallodag.
Sker det ej, läte sysslomännen ofördröjligen försälja panten å offentlig
auktion eller utsöka beloppet hos löftesmannen; vare ock bolagsmannen
underkastad- sådan påföljd, som i 14 § sägs, der sysslomännen anse
nödigt, att sådan påföljd tillämpas.

16 §.

Afträdas hufvudlottegares tillgångar till borgenärers förnöjande,
må återvinningstalan, hvarom i 3 kap. konkurslagen stadgas, i bolagsmannens
konkurs anställas jemväl af gode männen eller sysslomännen i
bolagets konkurs i den ordning 37 § nämnda lag för enskild borgenär
föreskrifver; och skall, der sådan talan af dem föres och bolagsmannens

konkurs börjats inom natt och år efter det offentlig stämning å bolagets
borgenärer utfärdades, tid, som i 36 § samma lag sägs, räknas från
den dag, bolagets konkurs börjades.

17 §•

Hufvudlottegare, hvilken till följd af konkurstillstånd icke underkastats
uttaxering enligt 8 eller 9 §, vare ändock skyldig att för en
hvar af de lotter i bolaget, han innehar, tillskjuta enahanda belopp,
som jemlikt samma §§ blifvit å hvarje lott uttaxeradt; och gälle jemväl
i öfrigt om sådan bolagsmans tillskott i tillämpliga delar hvad om uttaxerade
tillskott förut är sagd!.

Gode männen eller sysslomännen i bolagets konkurs vare pligtige
att, då hufvudlottegare blifvit försatt i konkurs, deri såväl för bolagets
konkursbo som å öfrige hufvudlottegares vägnar bevaka hvad förstnämnde
bolagsman på grund af sin delaktighet i bolaget är skyldig
tillskjuta, samt, intill dess bolagets konkurs blifvit afslutad, uppbära
den utdelning, som belöper å berörda tillskott.

18 §.

Af de tillgångar i bolagets konkurs, som kunna återstå sedan alla
skulder jemte kostnaderna för boets utredning och konkurssakens behandling
blifvit betalda eller medel dertill afsätta, skola, innan utdelning
å lotterna må ega rum, de tillskott återgäldas, som hufvudlottegarne
på grund af denna lag erlagt jemte ränta efter sex för hundra om året
från betalningsdagarne.

19 §.

Genom denna lag upphäfvas:

lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags
och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 samt

lagen den 18 april 1890 angående ändrad lydelse af 3 § i nyssnämnda
lag.

20 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Råkar bankbolag, som egt utgifva egna banksedlar, i konkurstillstånd,
under det bolaget häftar i betalningsansvar för utgifna sedlar,
skola de, i 6, 7, 21 och 22 §§ af lagen angående enskild sedelutgifvande
banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 meddelade
föreskrifter fortfarande i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

)

MOTIV -

♦

Det komitén lemnade uppdrag framgår af .chefens för finansdepartementet
anförande till statsrådsprotokollet vid det tillfälle, då
komitén tillsattes. Enligt komitén meddeladt utdrag af berörda protokoll
yttrade departementschefen vid nämnda tillfälle följande:

»Flera enskilda sedelutgifvande banker ämna, enligt hvad. med
bestämdhet blifvit uttaladt, bibehålla delegarnas personliga, ansvarighet
äfven sedan de nu gällande oktrojerna med år 1903 gått till ända; och
då lagen med vissa bestämmelser angående enskilda banker, som. afstått
från sedelutgifningsrätt, den 27 maj 1898 endast afsåg att provisoriskt
ordna rättsförhållandena i afseende å de enskilda banker, som under
nu löpande oktroj er afstodo från sin sedelutgifningsrätt utan att ombilda
sig till bankaktiebolag, kräfves en lagstiftning för den nya banktyp,
som sålunda kommer att uppstå. Ty att låta dessa banker allt fortfarande
drifva sin verksamhet på grundvalen af nådiga kungörelsen
angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12
juni 1874, i hvad denna kungörelse efter sedelutgifningsrättens upphörande
kan ega tillämpning, synes icke tillfredsställande, då "just den
enskilda sedelutgifningens ordnande utgör ett hufvudmoment .i nämnda
kungörelse. Och då dessa banker af den nya typen, ehuru i viss män
annorlunda organiserade än bankaktiebolagen, skola drifva enahanda
rörelse som dessa, lärer hufvudsakligen samma lagstiftning böra gälla
för båda slagen af banker.

Då de grunder, på hvilka lagstiftningen för bankaktiebolagen är
bygd, härigenom skulle få en större räckvidd, synes tidpunkten lämplig
att öfverse och fullständiga denna lagstiftning, som hufvudsakligen
innefattas i lagen angående bankaktiebolag den 19 november 1886.

Sålunda böra åtskilliga bestämmelser, som nu återfinnas endast
i ett flertal af bankernas bolagsordningar, inflyttas i en blifvande lag,
der äfven torde böra inrymmas vissa stadganden, som finnas upptagna
i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895.

Allmän motivering.

Vidare bör, såvidt möjligt, tillsynen öfver bankerna göras mera
verksam. I skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t har 1900 års Riksdag
ifrågasatt en förändring af bankinspektionens organisation särskildt derutinnan
att anordningar vidtagas till åstadkommande af samarbete mellan
bankinspektören och de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnade ombud i bankerna. Denna tanke är väl värd att tillvaratagas,
hvarjemte det torde böra tillses, huruvida icke bankinspektionen
kan göras mera effektiv derigenom, att annan påföljd för anmärkt
öfverträdelse af lag eller bolagsordning fastställes än oktrojens förlust,
den. enda påföljd, som enligt 1886 års lag kan förekomma, men som
tydligen knappast kan tillämpas.

Äfven i andra afseenden torde en revision af 1886 års lag vara
önsklig; och med anledning af den enskilda sedelutgifningsrättens upphörande
är en omarbetning af lagen angående enskild sedelutgifvande
banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 erforderlig.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte
tillsätta en komité för att afgifva yttrande och förslag beträffande de
nu af mig omförmälda frågor angående de enskilda bankerna med rätt
för komitén att yttra sig äfven öfver andra bankväsendet rörande frågor,
hvilka komitén må finna ega den gemenskap med de förut nämnda,
att komitén finner dem böra i ett sammanhang till behandling företagas.»

I den till komitén öfverlemnade, af de enskilda bankernas syndikat
gjorda underdåniga framställning har syndikatet, under erinran
att den enskilda sedelutgifningsrätten komme att upphöra med utgången
af år 1903, anfört, att, enär de enskilda bankernas kredit
särskildt* i utlandet i icke oväsentlig mån stöddes af kännedomen
om dessa bankers solidariska ansvarighet samt, derest berörda ansvarighet
samtidigt med sedelutgifningsrätten upphörde, de'' enskilda
bankerna, i synnerhet de, som arbetade med mindre grundfond, skulle,
med den utsträckning deras verksamhet under de många gångna åren
vunnit, vid tiden för sedelutgifningsrättens upphörande ställas inför
nödvändigheten att antingen inskränka sin låneverksamhet eller
öka sitt kapital, alternativ, hvilka, under tryckta penningeförhållanden,
båda tvifvelsutan komme att för såväl allmänheten som bankerna
sjelfva medföra svårigheter, det syntes högeligen önskvärdt,
att tillstånd kunde lemnas de enskilda banker, som sådant önskade, att
äfven efter sedelutgifningsrättens upphörande bibehålla den solidariska
ansvarigheten. Syndikatet anhölle derföre, att Kongl. Maj:t täcktes för -

anstalta, att på lagstiftningens väg möjlighet blefve beredd för de enskilda
banker, som sådant önskade, att vinna nådig koncession med
bibehållande af sina delegares solidariska ansvarighet äfven efter år 1903.

Den första fråga, komitén haft att taga under öfvervägande, är
den rörande det tillämpningsområde, den ifrågasatta nya lagstiftningen
må omfatta.

Innan komitén öfvergår till besvarande af denna fråga, anser sig
komitén böra lemna en kortfattad öfverblick öfver den hos oss nu gällande
lagstiftning i fråga om idkande af bankrörelse, dervid komitén bortser
från de för Sveriges riksbank och sparbankerna meddelade bestämmelser,
hvilka icke utgöra föremål för komiténs uppdrag.

Bankrörelse drifves i vårt land, som bekant, såväl af bolag som
af enskilde personer. De olika slag af bolag för bankrörelses drifvande,
hvilka hos oss förekomma, äro enskilda banker med solidarisk ansvarighet
för delegarne, bankaktiebolag, vanliga handelsbolag, till hvilken grupp
höra de s. k. solidariska folkbankerna, samt kommanditbolag.

De för de enskilda bankerna gällande författningar utgöras af
Kongl. kungörelsen angående enskilda banker med rätt att utgifva egna
banksedlar den 12 juni 1874, Kongl. kungörelsen angående upphörande
af dessa bankers rätt att utgifva egna sedlar lydande å fem kronor m. m.
den 20 juni 1879, lagen den 19 maj 1899 om ändrad lydelse af
§ 31 i förenämnda kungörelse, lagen med vissa bestämmelser angående
enskilda banker, som afstått från sedelutgifningsrätt, den 27 maj 1898,
lagen med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande banker
den 7 juni 1889, lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags
och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 samt lagen den
18 april 1890 angående ändrad lydelse af 3 § i sistnämnda lag. Delegarne
i de enskilda bankerna utgöras af s. k. solidariske bolagsmän,
hvilka ega att, till förstärkande af bolagets grundfond, med sig för högst
hälften af det belopp, de solidariske bolagsmännen insatt, förena kommanditlottegare.
De solidariske bolagsmännen svara, en för alla och alla för
en, för uppfyllandet af bolagets alla förbindelser, dock att denna ansvarighet
ej må af bolagets borgenärer göras gällande mot bolagsman
i annan ordning än som föreskrifves i ofvannämnda lag angående enskild
sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.
Kommanditlottegarnes ansvarighet för bolagets förbindelser är deremot
begränsad till deras lotters fulla belopp.

De för bankaktiebolagen gällande författningar utgöras af lagen
angående bankaktiebolag den 19 november 1880, lagen den 19 maj

10 ’

1899 om ändrad lydelse af 18 § i nyssnämnda lag, lagen om registrering
af bankaktiebolag den 28 juni 1895 samt förenämnda lagar med bestämmelser
angående enskild banks, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs. Delegarne i bankaktiebolag äro, utom i vissa särskild! angifna
fall, ej ansvarige för bolagets förbindelser med mera än en hvar insatt
eller åtagit sig insätta. Bankaktiebolagslagen eger icke tillämpning på
aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning
eller pantlånerörelse, för hvilka bolag föreskrifter äro meddelade i lagen
den 25 maj 1898. På grund af i 1886 års lag meddeladt öfvergångsstadgande
äro de bankaktiebolag, hvilka erhållit stadfästelse å bolagsordningen
före samma lags trädande i kraft, undantagna från lagens
tillämpning såvidt afser ämnen, rörande hvilka blifvit i bolagsordningarne
särskild! stadgadt.

Delegare i s. k. solidarisk folkbank svara, likasom delegarne i vanliga
handelsbolag, en för alla och alla för en för bankens alla förbindelser.
Ingår bland bankens rörelsegrenar sådan inlåning, som sparbank
bedrifver, är inrättningen, jemlikt lagen angående tillsyn å vissa s. k.
folkbanker och med folkbanker jemförliga penningeinrättningar den 29
juli 1892, underkastad tillsyn af Konungens befallningshafvande. I öfrigt
äro för dessa penningeinrättningar ej meddelade andra bestämmelser
än de, som gälla för handelsbolag i allmänhet.

För kommanditbolag, hvilka drifva bankrörelse, finnas icke meddelade
andra stadganden än de, som gälla för kommanditbolag i allmänhet
och hvilka återfinnas i lagen om handelsbolag och om enkla bolag
med dertill hörande författningar.

Drifves slutligen bankrörelse af enskild person, gälla för sådan
rörelse ej andra bestämmelser än de, som för utöfvande af näring i
allmänhet äro meddelade.

Genom iipphörande af de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt kommer
det hittillsvarande hufvudsakliga kännetecknet på de solidariska penningeinrättningar,
som afses i den egentliga banklagstiftningen, att bortfalla.
Vid sådant förhållande har det gält för komitén — som delar den af
de enskilda bankernas syndikat uttalade uppfattningen om det önskvärda
deri, att tillfälle beredes banker att äfven framgent få utöfva sin verksamhet
under solidarisk ansvarighet — att i den nya lag, komitén i
sådant syfte föreslår, på annat sätt utmärka de penningeinrättningar,
som skola inbegripas under lagen.

Komitén, hvilken ansett det innefatta en alltför stor inskränkning
i näringsfriheten att medgifva allenast dem, som vilja underkasta sig

den nya lagens bestämmelser, tillstånd att idka bankverksamhet under
solidarisk ansvarighet, har härvid funnit ändamålsenligt att låta icke
blott beskaffenheten af verksamheten utan äfven den benämning, hvarunder
densamma bedrifves, vara afgörande för lagens tillämpning. I samband
härmed vill komitén erinra om det redan antydda förhållandet,
hurusom för närvarande i vårt land åtskilliga penningeinrättningar,
hvilka ej lyda under banklagarna — särskild! s. k. folkbanker — drifva
sin rörelse under benämningen bank. Genom denna benämning bibringas
allmänheten den origtiga föreställning, att dessa anstalter äro, likasom de
verkliga bankerna, underkastade gällande banklagstiftning; och det förtroende,
som kommer dylika anstalter till del, är derför i många fall
oförtjent. Till vinnande af komiténs ofvan angifna syfte och förekommande
af nyssberörda olägenhet vill komitén förorda, att alla de
enskilda företag, som under benämningen bank bedrifva bankverksamhet
under solidarisk ansvarighet, skola underkastas den nya lagen, i öfverensstämmelse
hvarmed komitén å andra sidan föreslagit meddelande af förbud
för enskild person äfvensom för annan enskild penningeinrättning
än sparbank, bankaktiebolag och de bankbolag, den nya lagen är afsedd
att omfatta, att i firman använda ordet bank; och har komitén ansett
att åt detta förbud bör gifvas retroaktiv verkan med den begränsning,
som närmare angifves i den speciella motiveringen.

I 1874 års ofvannämnda kungörelse är stadgadt, att enskild banks af
de solidariska bolagsmännen insatta grundfond ej må understiga 1 million
kronor. Detta stadgande må hafva varit fullt befogadt, så länge sådan
bank egt sedelutgifningsrätt, men, sedan denna rätt upphört, synes skäl
ej föreligga att för ifrågavarande slag af banker stadga högre minimigrundfond
än för bankaktiebolagen. Enligt den för bankaktiebolagen
gällande lag skall dylik banks grundfond utgöra minst 1 million kronor,
dock att, der de i bolagsordningen meddelade närmare bestämmelser
angående bolagets rörelsegrenar och vilkoren derför uppenbarligen gifva
vid handen, att bolaget icke har till ändamål att drifva bankrörelse i
större omfattning utan blott att tillgodose den mindre omsättningen å
viss ort, grundfonden må, om Konungen gifver dertill lof, bestämmas
till lägre belopp, dock ej understigande 200,000 kronor. Om en dylik
bestämmelse meddelades jemväl för bankbolag med solidarisk ansvarighet
för delegarne, torde det kunna antagas, att derigenom i sin mån motverkades
uppkomsten af nya solidariska penningeinstitutioner utanför
den nya banklagstiftningen, ett förhållande, livilket synes komitén önskvärd!;
och blefve det dermed äfven underlättadt åtminstone för de
större bland de nuvarande s. k. folkbankerna att ombilda sig till sådana

bankbolag, som den nya lagen afser. Komitén vill alltså förorda,
att minimikapitalet bestämmes för båda ifråga varande slag af bankbolag
till enahanda belopp, som nu är för bankaktiebolagen bestämdt,
men anser att i sammanhang härmed föreskrift bör meddelas i syfte
att åt de större solidariska bankerna varder förbehållen deras af ålder
antagna benämning enskild bank, under det att för de solidariska
banker, hvilkas grundfond understiger 1 million kronor, stadgas skyldighet
att i firman använda ordet folkbank.

Enligt ofvannämnda för såväl de enskilda bankerna som för bankaktiebolagen
gällande författningar är det bank förbjudet drifva handel
med aktier. Handel med dylika papper är sålunda förbehållen enskilda
personer eller inrättningar, hvilka icke, likasom bankerna, stå under det allmännas
kontroll. Komitén har icke kunnat undgå att finna sås< >m eu brist i
lagstiftningen frånvaron af alla bestämmelser till reglerande af dylik
handel. Att en med tillräckligt kapital utrustad, på lämpligt sätt organiserad
och under offentlig kontroll stäld aktieemissionsanstalt skulle, med
den fackkunskap rörande industriella företags ekonomiska bärighet och
andra hithörande förhållanden, öfver hvilken en sådan inrättning måste
antagas komma att förfoga, varda till nytta för industrien, synes
komitén obestridligt. Men att utan vidare upphäfva nu gällande
förbud för bankerna att drifva handel med aktier anser komitén ingalunda
tillrådligt. Hvad i denna fråga bör göras synes komitén vara,
att lagstadganden meddelas rörande en ny banktyp, hvilken skulle
eg a att, under aktiebolagsformen, jemte drifvande af bankrörelse, idka
handel med aktier. Beträffande de fordringar, lagstiftningen borde
uppställa på dylika bankaktiebolag, ligger det i sakens natur, att dessa
bolag i anseende till den risk, som är med aktieemissionrörelse förenad,
böra utrustas med grundkapital, vida öfverstigande det, som må anses
tillräckligt för de vanliga bankerna. Såsom minimigrundfond för dessa
bolag vill komitén föreslå 3 millioner kronor. För ifrågavarande bolag
borde härförutom, enligt komiténs åsigt, gälla, att bolagets inlåning
från allmänheten strängt begränsades och bestämdes till högst sammanlagda
beloppet af bolagets egna fonder, samt att bolaget skulle
vara skyldigt att i firman begagna viss, från de vanliga bankerna
skiljaktig benämning. I sådant hänseende vill komitén föreslå ordet
industriförlagsbank. I öfrigt skulle för dessa banker gälla de för
bankaktiebolag i allmänhet meddelade stadganden.

I de afgifna förslagen till lagar angående bankaktiebolag och
angående bankbolag med solidarisk ansvarighet för delegarne, hvilka

båda lagförslag i stor utsträckning sins emellan öfverenstämma, hafva
i vidsträckt omfattning införts från aktiebolagslagen hemtade stadganden.
I dessa lagförslag hafva vidare intagits, förutom stadganden, hemtade
från de för bankerna nu gällande författningar, dels vissa i flertalet
af bankernas bolagsordningar förekommande bestämmelser, dels ock
några föreskrifter, hemtade från det förslag till lag angående enskilda
bankbolag med sedelutgifningsrätt, hvilket blef af Kongl. Maj:t i proposition
till 1887 års Riksdag framlagdt, men som, till följd af Riksdagens
upplösning, ej blef af Riksdagen pröfvadt. Slutligen hafva
i förevarande lagförslag införts vissa nya bestämmelser, afseende att
åstadkomma en effektivare kontroll af bankernas verksamhet, rörande
hvilka bestämmelser komitén anser lämpligt här lemna en något utförligare
redogörelse.

Den naturligaste och verksammaste kontrollen öfver bankernas
rörelse beredes helt visst derigenom, att resultaten af deras verksamhet,
i den mån sådant kan ske, framläggas för allmänheten. Men det är
tydligen då också af den största vigt, att de meddelanden angående
bankerna, som i form af månadsrapporter samt revisions- och förvaltningsberättelser
lemnas allmänheten, innehålla fullt exakta uppgifter.
I annat fall lända de icke till gagn utan till skada, i det de vilseleda
den allmänhet, hos hvilken bankerna söka kredit. Då dessa meddelanden
grunda sig på bankernas räkenskaper, är det således af nöden,
att dessa föras så, att de gifva ett, så vidt möjligt, tillförlitligt uttryck
af den verkliga ställningen. Att boksluten upprättas efter sunda
principer har derföre synts komitén vara af så stor betydelse, att bestämmelser
härom böra i lag införas. Det är emellertid uppenbart att
dervid icke kan ifrågakomma att meddela några detalj föreskrifter. Endast
sådana grundprinciper, om hvilkas rigtighet olika meningar icke
gerna kunna råda, böra i lag inrymmas. Sålunda har komitén, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de bestämmelser, den tyska handelslagstiftningen
uppställer för alla affärsföretag, föreslagit, att i den
balansräkning, bankstyrelse har att årligen upprätta, bolagets tillgångar
icke må upptagas öfver deras verkliga värden, samt att förty värdelösa
fordringar skola afskrifvas och osäkra fordringar upptagas endast till
de belopp, livarmed de beräknas komma att ingå.

Det har äfven varit inom komitén ifrågasatt att föreskrifva, det
de tillgångar, som utan hinder af banksekretessen kunna närmare uppgifvas,
nemligen banken tillhöriga obligationer och aktier, skola i styrelsens
årliga förvaltningsberättelse specificeras med uppgift om de kurser,
hvartill dessa värdepapper upptagits. Men då ett korrektiv mot en

bokföring till allt för höga kurser ansetts ligga i ofvannämnda, af
komitén föreslagna bestämmelser och då i allt fall dessa värdepapper i
regeln utgöra en jemförelsevis ringa del af en banks portfölj, har
komitén funnit en uttrycklig föreskrift i denna syftning icke vara erforderlig,
men vill dock uttala sig för önskvärdheten deraf, att en dylik
specifikation sker. Om ett flertal banker iakttager detta, såsom stundom
redan nu sker, lära de öfriga knappast uraktlåta att följa exemplet.

I afseende särskildt å den kontroll, som utöfvas genom af staten
anordnad tillsyn öfver bankerna, kan önskvärdheten deraf, att denna
göres mera effektiv, väl icke bestridas. Men det är af vigt, att man
dervid icke lemnar ur sigte, att de banker, om hvilka här är fråga,
äro enskilda affärsföretag, som, med iakttagande af lagligen gällande
föreskrifter, skola ledas, icke af något statens organ, utan af dem, delegarne
sjelfva utsett till sina förtroendemän. Man bör se sig för, att
man icke stänger dessa banker inom så snäfva gränser, att man hindrar
deras sunda utveckling. Den, som å statens vägnar närmast utöfvar
tillsyn öfver bankerna, bankinspektören, bör derföre allt framgent icke ega
makt att framtvinga ändring af andra förhållanden än dem, som strida mot
de i lag och reglementen meddelade föreskrifter. De missförhållanden, som
han i öfrigt anser förefinnas, eger han visserligen för bankstyrelsen
påvisa; men dylika erinringar kunna gifvetvis endast hafva karaktären
af råd. Och det är vidare tydligt, att sådana af bankinspektören gjorda
erinringar i regeln icke kunna bringas till offentlighet; dels ligger
det nemligen i sakens natur, att sådana uttalanden af bankinspektören
oftast beröra enskildes förhållanden till banken, hvilka ju icke
få för allmänheten yppas, och dels kan det inträffa, att dessa uttalanden
äro af den art eller göras under sådana förhållanden, att deras
offentliggörande skulle mera skada än gagna ej blott den bank, som är
i fråga, utan ock det allmänna.

Att emellertid, på sätt chefen för finansdepartementet framhållit,
en brist i den nuvarande banklagstiftningen ligger deri, att annan
påföljd än oktroj ens förlust icke är faststäld för anmärkt öfverträdelse
af lag eller bolagsordning, kan icke bestridas. Nämnda påföljd är ju
i de allra flesta fall alldeles för sträng, helst den skulle drabba icke
blott den felande, i de flesta fall styrelsen, utan äfven bankens samtliga
öfriga delegare äfvensom dess kunder. Något lagligt och användbart
medel att förmå en tredskande bankstyrelse att rätta ett lagstridigt
beslut eller olaglig åtgärd finnes således icke för det närvarande.
Komitén har trott, det denna lucka i lagstiftningen bäst fylles genom
en bestämmelse, motsvarande den gällande sparbankslag för liknande

fall innehåller. Det liar sålunda blifvit föreslaget, att förbud må kunna
vid vite meddelas för verkställighet af olagligt beslut samt vederbörande
styrelse föreläggas att, om sådant beslut gått i verkställighet, göra
rättelse, der så kan ske, så ock att fullgöra hvad densamma enligt
lag och bolagsordning åligger. Konungens befallningshafvande har
ansetts böra vara den myndighet, som har att meddela ett sådant förbud
eller föreläggande; men då ett dylikt ingripande icke alltid kan
vara behöfligt eller lämpligt och för bedömande häraf erfordras en sakkännedom,
som närmast torde vara att påräkna hos bankinspektören,
har komitén föreslagit, att Konungens befallningshafvande skulle ega
att sålunda inskrida endast på framställning af denne, dervid Konungens
befallningshafvande tydligen skulle hafva att pröfva, huruvida bankinspektörens
anmälan vore lagligen grundad. Mot Konungens befallningshafvandes
beslut skulle såväl bankinspektören som vederbörande
bankstyrelse ega att föra klagan hos Konungen.

Har emellertid ett olagligt beslut redan blifvit verkstäldt och kan
rättelse icke ske, så ega tydligen de nämnda föreskrifterna icke någon
tillämpning. Om genom den olagliga åtgärden skada uppstått, äro
visserligen de, som för åtgärden äro ansvariga, ersättningsskyldiga; men
äfven i annat fall borde tydligen icke en lagöfverträdelse kunna utan
påföljd begås. Det ligger då närmast till hands att för olaglig åtgärd
fastställa bötesansvar; men så många sakliga och formella betänkligheter
hafva härför mött, att komitén öfvergifvit denna tanke. För att emellertid
hvarje påföljd för lagöfverträdelse i slikt fall icke med nödvändighet må
vara utesluten, har komitén föreslagit, att af bankinspektören framstäld
anmärkning mot sådan af styrelse eller bolagsstämma vidtagen åtgärd,
som står i strid med lag eller den för bolaget faststälda ordning
men icke föranleder anmälan hos Konungens befallningshafvande, må
bringas till allmänhetens kännedom, dock endast om chefen för finansdepartementet
derom förordnar. Man har förestält sig, att den i lag
fastslagna möjligheten af ett dylikt publicerande skulle verka tillräckligt
afskräckande, så att en sådan åtgärd ytterst sällan skulle behöfva
vidtagas. Såsom den strängaste påföljd har komitén föreslagit oktrojens
förlust, dock endast vid svårare afvikelse från lag eller bolagsordning.

I öfrigt är bankinspektörens befogenhet gent emot bankerna
endast på det sätt utsträckt, att han eger sammankalla bankstyrelse och
bolagsstämma äfvensom närvara vid bolagsstämma och vid af honom utlyst
styrelsesammanträde samt i öfverläggningarna deltaga. Det kan nemligen
väl tänkas, att en bank råkar i en kritisk belägenhet genom mer
eller mindre groft vållande af dess verkställande direktör, dervid det

tydligen kan vara af vigt, att bankinspektören får sätta sig i snabb
och direkt förbindelse med styrelsen, eller att styrelsen deltager i beslut
om äfventyrliga och klandervärda operationer, då bankinspektören bör
ega befogenhet att framlägga förhållandena för bolaget.

Såsom i chefens för finansdepartementet yttrande omförmäles har
Riksdagen ifrågasatt, att anordningar borde vidtagas för att åstadkomma
samarbete mellan bankinspektören och de af Konungens befallningshafvande
förordnade ombud i bankerna; och komitén har egnat denna
grannlaga fråga en omsorgsfull pröfning.

Det ombud, Konungens befallningshafvande vid hvarje bank anställer,
har, om man frånser pröfningen och vården af de sedelutgifvande
bankernas grundfondshypotek, hvilket bestyr upphör med sedolutgifningen,
till hufvudsakligt åliggande att kontrollera och attestera rigtigheten af
den rapport, som för hvarje månad skall insändas till finansdepartementet.
Derjemte förordnar Konungens befallningshafvande vid hvarje
bank en person, som deltager i den årliga revisionen af bankens
förvaltning. Det vore enligt komiténs mening önskvärdt, att, såsom
någon gång redan nu sker, dessa begge uppdrag i samma bank
lemnades åt en person, hvilken således skulle både granska månadsrapporterna
och deltaga i revisionen. Denne person borde då kunna
förväntas erhålla eu bättre inblick i bankens förhållanden, än ombudet
och revisorn nu hvar för sig eg a, och han skulle derföre kunna med större
sakkännedom fullgöra de skilda uppdragen. Då emellertid de personliga
betingelserna för de begge uppdragen kunna sägas vara i viss
mån olikartade, i det revisorsuppdraget måste anses mera grannlaga
och maktpåliggande, samt det sålunda kan inträffa, att den person, som
anses lämplig att deltaga i revisionen, till äfventyrs icke är villig att
åtaga sig arbetet med månadsrapporternas granskning, har komitén
icke ansett ändamålsenligt att i lag stadga, det uppdragen skola förenas
i en hand.

Att nu anordna ett samarbete mellan bankinspekfören och Konungens
befallningshafvandes ombud i bankerna på det sätt, att dessa senare
skulle, såsom ett slags underinspektörer, vara pligtige att på bankinspektörens
anmodan verkställa inspektioner synes icke tillrådligt eller
nödigt. Enhetligheten i bankinspektionen skulle derigenom äfventyras
och bankerna skulle kunna blifva besvärade med tätare inspektioner, än
behofvet påkallar och för bankverksamhetens lugna gång är önskvärdt.
Men att dessa ombud, som ju dock utöfva en viss tillsyn i
bankerna, fortfarande skola stå alldeles isolerade från den centrala
bankinspektionen är utan tvifvel icke ändamålsenligt. Komitén har

derföre förordat skyldighet för det allmänna ombudet att meddela
bankinspektören alla de upplysningar om vederbörande bank, som
af honom äskas. Bankinspektören kan sålunda, utan att särskild bankinspektion
anordnas, erhålla tillförlitlig underrättelse om förhållanden,
som det kan vara af vigt att känna; och ombudet, som redan enligt
nu gällande lag har tillträde till banks räkenskaper och handlingar,
bör utan vidare svårighet kunna meddela sådan upplysning.

I lagen med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande
banker den 7 juni 1889 är stadgadt, att, när enskild bank med sedelutgifningsrätt
upplöses utan konkurs, vill Konungen, uppå anmälan
härom, genom allmän kungörelse förelägga en hvar, som innehar af
banken utgifven sedel, att inom två år från kungörelsens dag, vid förlust
af all betalningsrätt, förete sedeln till infriande i banken. Hufvudsakligen
enahanda förfarande skall, jemlikt lagen angående enskild
sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs, tillämpas,
i den händelse enskild bank råkat i konkurstillstånd. För de fall åter,
då enskild bank, utan att upplösas, upphör med sedelutgifning, finnas
inga bestämmelser meddelade, hvilka motsvara berörda i 1889 års lagintagna
stadgande. Då emellertid dylika bestämmelser äro erforderliga,
hafva sådana intagits såsom öfvergångsstadgande i lagförslaget angående
bankbolag med solidarisk ansvarighet för delegarne.

Komitén har slutligen omarbetat ofvannämnda lag angående enskild
banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs. Det härutinnan
upprättade förslag till lag i ämnet — afsedd att träda i kraft den 1
januari 1904 och sålunda efter den enskilda sedelutgifningens upphörande
— skiljer sig från gällande lag hufvudsakligen derutinnan, att ur detsamma
uteslutits alla de i lagen intagna bestämmelser, hvilka hafva afseende
på enskild banks sedelutgifningsrätt. Då emellertid dessa bestämmelser
böra, jemväl efter lagens trädande i kraft, i tillämpliga delar
lända till efterrättelse, i händelse bankbolag, som egt utgifva banksedlar,
råkar i konkurstillstånd under det bolaget häftar i betalningsansvar för
utgifna sedlar, har ett öfvergångsstadgande i berörda syfte uti förevarande
lagförslag inryckts.

Efter denna allmänna redogörelse öfver de atgifna lagförslagen
öfvergår komitén till den speciella motiveringen af de i förslagen forell -

Speeialmotiv.

kommande stadganden, dervid förslaget till Lag angående bankbolag med
solidarisk ansvarighet för delegarne betecknas med litt. A. och förslaget
till Lag angående bankaktiebolag betecknas med litt. B.

1 tfap.

LittVs$ °Ch Enligt gällande lag angående bankaktiebolag skall vid begäran

utt. B: i och om Konungens stadfästelse af bolagets ordning styrkas, att det belopp,
f §§■ hvartill enligt bolagsordningen grundfonden minst skall uppgå, blifvit
tecknadt samt att bolagsmännens antal ej understiger det, som för
bankaktiebolags bildande är i lagen föreskrifvet. Några motsvarande
bestämmelser finnas ej meddelade i 1874 års för de enskilda bankerna
gällande kungörelse. Enär först genom bolagsordningens stadfästande
de grunder varda bestämda, efter hvilka bolagets verksamhet skall regleras,
samt det synes obilligt fordra, att, förr än dessa grunder blifvit
faststälda, teckning af aktier eller lotter i grundfonden skall ske, hafva
berörda i bankaktiebolagslagen intagna stadgande utbytts mot bestämmelse
i syfte att bolagsordningen skall hafva vunnit stadfästelse, innan
aktie- eller lotteckning må ifrågakomma.

I 2 § af ifrågavarande lagförslag har intagits förbud för banks
bildande annorledes än efter föregången inbjudning till teckning af aktier
eller lotter i grundfonden. Det synes komitén desto önskvärdare, att
dylikt förbud meddelas, som härigenom skulle i sin män motverkas försök
att kringgå den i aktiebolagslagen förekommande, i förslaget litt.
A under 24 § och i förslaget litt. B under 20 § intagna, särskildt för
bankbolag synnerligen lämpliga bestämmelsen, att till reservfonden alltid
skall läggas hvad vid teckning kan för aktier eller lotter betingas utöfver
det belopp, hvarå de lyda.

Beträffande de i 7 och 10 §§ af förslaget litt. A intagna bestämmelser
får komitén hänvisa till hvad ofvan i den allmänna motiveringen
rörande samma bestämmelser anförts.

Lut. A-. u §. I 1886 års lag är stadgadt, att bolagsordning för bankaktiebolag

Litt. B: 14 §. skall innefatta närmare bestämmelser angående, bland annat, det äfventyr,
som skall följa å bolagsmans uraktlåtenhet att i rätt tid verkställa
inbetalning å eller ställa nöjaktig säkerhet för hvad af grundfonden
belöper sig å hans andel. I 1874 års kungörelse finnas inga motsvarande
bestämmelser meddelade. Enär stadganden i detta ämne torde

för båda slagen af bankbolag erfordras samt synas vara af den vigt,
att de böra hafva sin plats i lagen, hafva i 15 § af förslaget litt. A
och i 14 § af förslaget litt. B införts stadganden i berörda syfte, hvilka
i tillämpliga delar öfverensstämma med motsvarande i 6 § af aktiebolagslagen
förekommande bestämmelser.

19 och 21 §§ af förslaget litt. A öfverensstämma i hufvudsakliga
delar med motsvarande i de enskilda bankernas bolagsordningar allmänneligen
förekommande bestämmelser. Till dessa bestämmelser har
emellertid komitén ansett böra fogas stadgande, hvarigenom rätt till
utdelning å hufvudlott göres beroende deraf, att lottägare kan antagas
till bolagsman, d. v. s. är svensk medborgare. Då enligt gällande lag
angående bankaktiebolag ej någon må från dylikt bolag uppbära utdelning,
innan han blifvit i registerboken införd, samt inregistrering af delegare
i bankaktiebolag blott kan ifrågakomma beträffande svenska medborgare,
står berörda i förslaget litt. A intagna tilläggsstadgande i öfverensstämmelse
med nämnda för bankaktiebolag nu gällande princip, i
hvilken komitén anser någon ändring ej böra ifrågakomma.

Rörande afsättning till reservfond är i bankaktiebolagslagen stadgadt,
att af behållna årliga vinsten skola minst femton procent afsättas
till bildande af reservfond, samt att, sedan reservfonden uppgått till
femtio procent af grundfonden, vidare afsättning till reservfonden må
kunna upphöra. Några motsvarande bestämmelser finnas ej meddelade
i 1874 års kungörelse, men äro i de enskilda bankernas bolagsordningar
intagna föreskrifter, att minst tio procent af behållna årliga vinsten skola
afsättas till reservfond, samt att, sedan reservfonden uppgått till tjugu
procent af grundfonden, vidare afsättning till reservfonden må bero på
bolagsstämmas beslut. Enär stadgandena uti ifrågavarande ämne torde
böra blifva lika för båda slagen af bankbolag samt af ofvan anförda
bestämmelser företräde synes böra gifvas åt de för bankaktiebolag meddelade,
hafva i 24 § af förslaget litt. A och 20 § af förslaget litt. B.
införts enahanda stadganden, hvilka nu gälla för bankaktiebolagen.

Bankaktiebolagslagens 34 § har följande lydelse:

»Varder, under det bankaktiebolag fortsätter sin rörelse, utdelning
beslutad och verkstäld, ändå att, enligt senast upprättade bokslut, tillgång
dertill icke finnes utan minskande af bolagets grundfond eller
reservfond, vare, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser,
de bolagsmän, som uppburit sådan utdelning, skyldige att

Litt. A: 19 och
«§§■

Ute. A: n §.
Litt. B: teo §.

Litt. A: 25 §.
Litt. B: 21 jj.

återbära densamma; och ansvare derjemte de bolagsmän, som deltagit i
beslutet, en för alla‘och alla för en, förden brist, som vid återbäringen
kan uppkomma.

Lag samma vare, der, efter det bankaktiebolag blifvit stäldt under
utredning eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till
bolagsmännen skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att fullgöra
sina förbindelser)).

Hvad angår det i 1 mom. af denna § omhandlade fall, eller att
bolagets grundfond eller reservfond varder under det bolaget fortsätter
sin rörelse använd till utdelning åt bolagsmännen, torde skäl ej föreligga
att, på sätt i nämnda mom. skett, inskränka här stadgade återbäringsskyldighet
till allenast det fall, att bolaget varder oförmöget att
fullgöra sina förbindelser, utan synes nyssberörda påföljd af den olagliga
åtgärden böra inträda, ehvad bolaget finnes i stånd infria sina förbindelser
eller icke. I enlighet härmed hafva 25 § i förslaget litt. A
och 21 § iförslaget litt. B affattats.

Beträffande åter det fall, som i 2 mom. af förenämnda 34 § afses,
eller att utdelning till bolagsmännen skett, efter det bankaktiebolag
stälts under utredning eller beslut fattats om bolagets upplösning, synes
återbäringsskyldighet för bolagsmännen ej böra ifrågakomma i annan
händelse, än att sådant kräfves för tillgodoseende af bolagets borgenärers
rätt. Men då dylik återbäringsskyldighet torde följa redan af den i 92
§ af förslaget litt. A och 84 § af förslaget litt. B meddelade allmänna
föreskrift om åliggande för styrelseledamöter, liqvidatorer eller delegare
att vid begången lagöfverträdelse svara för all deraf uppkommande
skada, lärer något särskildt stadgande, motsvarande berörda 2 mom. af
34 § i bankaktiebolagslagen, icke vara erforderligt.
utt. a.- isö För att tydligen utmärka den rättsliga naturen af den solidariska

m- A'' §§■ ansvarighet, som omförmäles i 25 § af förslaget litt. A, till skillnad
från den ansvarighet, som i allmänhet åligger delegare i sådant bankbolag,
som i samma lagförslag afses, och hvilken ansvarighet äfven den
är solidarisk, ehuru i visst afseende modifierad, har komitén i förenämnda
§ likasom i alla de §§ i förslaget litt. A, der denna strängare solidariska
ansvarighet föreskrifvits, uttryckligen angifvit, att vederbörande ansvara,
en för alla och alla för en, efter allmän lag.

11 l£ap.

im. A: ti i. ^ mom. af 27 § i förslaget litt. A afviker från motsvarande 3
utt. B: n (. mom. af 24 § i förslaget litt. B derutinnan, att för bankbolag med soli -

dansk ansvarighet för delegarne intagits förbud att såsom pant mottaga
andra bankbolags hufvudlottbref. Denna skiljaktighet betingas af
den olika ansvarighet, som åligger delegare i bankaktiebolag och delegare
i andra bankbolag. Om nemligen ett bankbolag med solidarisk
ansvarighet för delegarne nödgas att, till skyddande af sin fordran, inköpa
ett annat bankbolags hufvudlottbref, kan tydligen en dylik åtgärd,
derest den bank, hvars lottbref inköpts, gör konkurs och förstnämnda
bank ingått såsom delegare i den insolventa banken, komma att medföra
utsträckt personlig ansvarighet för förstnämnda bankbolags delegare.
Ett likartadt förhållande kan deremot ej tänkas inträda såsom
följd deraf, att bankaktiebolag belånar solidarisk banks hufvudlottbref,
alldenstund delegare i bankaktiebolag ej svara för bolagets förbindelser
med mera än hvar och en i bolaget insatt.

För såväl enskilda banker som bankaktiebolag är för närvarande Litt.
stadgadt, att bank ej må ikläda sig skyldighet att annorledes än viss LMtid,
minst en vecka, efter uppsägning återbetala å sparkasseräkning insatta
medel; styrelsen dock öppet lemnadt att, då sådant utan olägenhet
kan ske, medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens
utgång. Sistberörda bestämmelse lärer ofta tillämpas så, att vederbörande
styrelse lemnar generelt medgifvande, att af å sparkasseräkning
insatta medel visst, vanligen i sparkasseboken till siffran angifvet
belopp må af insättare återbekommas utan afvaktan på uppsägningstidens
utgång. Då emellertid syftet med förenämnda stadgande
tydligen är, att bankstyrelsen må endast i särskilda fall medgifva, att
medel, som insättas å sparkasseräkning, återbetalas förr än den stadgade
uppsägningstiden tilländagått, har en förtydligande bestämmelse
härom införts i 29 § af förslaget litt. A och i 26 § af förslaget litt. B.

Efter det att i 1 mom. af bankaktiebolagslagens 18 § meddelats
vissa stadgande!! angående af bankaktiebolag utfärdade depositionsbevis,
äro i 2 mom. af samma § införda bestämmelser, att i öfrigt må
af bankaktiebolag utfärdadt bevis, att medel blifvit der insatta eller dit
inbetalda, icke genom öfverlåtelse användas som betalningsmedel, hvarjemte
tillagts, att sådant bevis endast skall gälla såsom bevisningsmedel
i fråga om inbetalningen eller insättningen. Enär berörda i 2 mom.
intagna bestämmelser torde vara dels betydelselösa dels öfverflödiga,
hafva några motsvarande stadganden ej blifvit i förevarande lagförslag
införda. Det i 19 § af bankaktiebolagslagen meddelade stadgande, att,
till lånereverser, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta eller
graverade blanketter, har ock, såsom obehöflig^ ur lagförslagen uteslutits.

■■ Mt -

III tfap.

Litt. A: SS g.
Lill. B: SO g.

Enligt aktiebolagslagen eger ej annan än ledamot af bolagets
styrelse att registreras såsom berättigad att teckna bolagets firma. Då,
som bekant, de större bankerna i allmänhet hafva ett flertal afdelningskontor
och det mången gång kan möta svårighet att vid ett hvart afdelningskontor
erhålla för firmans tecknande lämplig styrelseledamot,
har inom komitén uppstått fråga, huruvida icke i banklagarne borde
meddelas föreskrift, att jemväl annan än styrelseledamot må registreras
såsom berättigad teckna bolagets firma. Då emellertid med nu gällande
bestämmelser äfven annan än styrelseledamot kan på grund af uppdrag
— lemnadt af styrelse eller bolagsstämma — teckna firma med bindande
verkan för bolaget, ehuru registrering af sådant förhållande ej
kan ifrågakomma, har komitén ansett sig icke böra i fråga om
banker föreslå några från nu gällande principer rörande firmateckning
afvikande bestämmelser, helst berörda i aktiebolagslagen förekommande
stadgande redan under en följd af år varit tillämpligt jemväl å bankaktiebolag,
utan att, såvidt komitén har sig bekant, några olägenheter
häraf försports.

LM. A: 40 g. Rörande den i 40 § af förslaget litt A och 37 § af förslaget litt B
LM. B: S7 g. intagna bestämmelse om balansräknings uppgörande får komitén hänvisa
till hvad ofvan i den allmänna motiveringen rörande dessa bestämmelser
anförts.

IV tfap.

Lut. a: 49 g. I bankaktiebolagslagens 31 och 32 §§ äro meddelade bestämmelser

Litt. B: 46 g. för det fall, att, bankaktiebolag gjort sådana förluster, att reservfonden
och tio procent af grundfonden förlorats. I sådant afseende är föreskrifvet,
att, derest vid särskild för ändamålet utlyst bolagsstämma
stämman med två tredjedelar af de afgifna rösterna besluter att inom
tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att återställa grundfonden
till dess behöriga belopp, bolaget eger fortsätta rörelsen, men
att, i motsatt fall eller om bolagsstämmobeslut, hvarom nyss nämnts,
icke blifvit inom sagda tid fullgjordt, bolaget skall ställas under utredning;
och är derjemte stadgadt, att bolagsman, som vid omförmälda

bolagsstämma anmält sig icke vilja deltaga i beslutadt tillskott,
ej är dertill pligtig. Beträffande enskilda banker är i § 35 af 1874
års kungörelse för det förutsatta fallet stadgadt, att bolaget skalljställas
under utredning, så framt ej bolaget på en för ändamålet sammankallad
bolagsstämma förklarar sig villigt att, inom tre månader derefter, genom
erforderligt tillskott återställa grundfonden till dess behöriga belopp.
Då det synes komitén obilligt att för det fall, som i ofvannämnda
stadganden afses, fordra tillskott af andra bolagsmän än dem, hvilka
uttryckligen förklarat sig villige erlägga sådant, hafva i 49 § af förslaget
litt A. och 46 af § förslaget litt B införts ändrade bestämmelser, gående
derpå ut, att, derest, efter det bolaget gjort sådana förluster, hvarom
ofvan förmälts, före eller senast vid för ändamålet utlyst bolagsstämma
tecknats hvad som erfordras för grundfondens återställande, bolaget eger
fortsätta rörelsen, men att, om så icke skett eller om för grundfondens
återställande tecknadt tillskott icke inbetalts inom tre månader från omförmälda
stämma, bolaget skall upplösas.

I de under senare tid faststälda ordningar för bankbolag har intagits
bestämmelse derom, att, derest bolaget ej öppnar sin rörelse inom viss
tid från det bolagsordningen faststälts, den meddelade oktrojen skall
anses förverkad. Enär det icke synes böra tillåtas bankbolag att, utan särskild
påföljd, dröja alltför lång tid, efter det bolaget bildats, med öppnandet
af bolagets rörelse, samt bestämmelse härom synes vara af beskaffenhet
att böra intagas i banklagarne, hafva bland de i 50 § af förslaget litt.
A och 47 § af förslaget litt. B angifna anledningar till bankbolags upplösning
upptagits jemväl den, att bolaget icke öppnat sin rörelse inom
ett år från bolagets bildande.

I 1874 års kungörelse angående enskilda banker finnes visserligen
ej uttryckligen stadgadt, att solidarisk bolagsman, som ej vill under förlängd
oktroj i bolaget qvarstå, må, efter det den löpande oktrojen tilländagått,
ur bolaget utträda och dervid af bolagets behållning utbekomma hvad
på honom belöper, men genom den i 5 § af nämnda kungörelse
meddelade bestämmelse, att sådan bolagsman ej är berättigad att under
oktrojtiden från bolaget afgå, med mindre bolaget dertill samtyckt, är
dock indirekt uttalad t, att solidarisk bolagsman må ega att vid oktrojtidens
slut ur bolaget utträda. I de för de enskilda bankerna faststälda
bolagsordningar äro ock meddelade åtskilliga detalj bestämmelser för det
fall, att solidarisk bolagsman vill begagna sig af nämnda rätt. Enär

Litt. A: SO f.
Litt. B: 47 §.

Litt. A: 62
och 63 §§.

LM. B: 59 §.

LM. B: BOSS
tf.

berörda grundsats, hvilken synes komitén obestridligt riktig, torde böra i
lagen klarare angifvas, än som skett i 1874 års kungörelse, hafva i 62 och
63 §§ af förslaget litt. A i sådant hänseende införts bestämmelser, livilka
öfverensstämma med ofvannämnda af Kongl. Maj :t till 1887 års Riksdagframlagda
förslag till lag om enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt.

Beträffande åter bankaktiebolagen finnes hvarken i den för dessa
bolag gällande lag eller de för dem faststälda bolagsordningar meddelad
bestämmelse, som tillerkänner bolagsman rätt att vid oktrojtidens
slut ur bolaget utträda. Vid sådant förhållande och då komitén
ej heller anser stadgande i detta syfte böra meddelas, torde skäl ej
föreligga att bibehålla den i 36 § af bankaktiebolagslagen stadgade tidsskillnad
mellan, å ena sidan, ansökning om erhållande af förlängd oktroj
och, å den andra, bolagets beslut om dylik ansökning. I den mot
sistnämnda § svarande 59 § af förslaget litt. B har derför stadgande
om tiden för bolagets beslut angående ansökning om förlängd oktroj
ej införts.

V kap.

Lagen angående registrering af bankaktiebolag innehåller, förutom
vissa ansvarsbestämmelser, hufvudsakligen allenast, att, sedan Konungen
stadfäst ordning för dylikt bolag, bolaget skall införas i aktiebolagsregistret,
samt att i afseende å bolag, som blifvit infördt i registret,
i tillämpliga delar skall gälla till efterrättelse hvad i lagen om aktiebolag
blifvit om registrering så ock om ansvar för oriktig eller underlåten
registrering stadgadt. Då det synes önskligt, att i den nya lagen
angående bankaktiebolag varda inrymda alla de föreskrifter, hvilka
angifva dylika bolags såväl skyldigheter i fråga om registrering som
rättigheter beträffande fullföljd af talan mot beslut, hvarigenom registrering
vägrats, äfvensom de ansvarsbestämmelser, hvilka för eftersättande
af berörda skyldigheter må gälla, hafva i 60—68 §§ af förslaget litt.
B bestämmelser i dessa afseenden meddelats. Dessa bestämmelser
öfverensstämma i allmänhet i tillämpliga delar med aktiebolagslagens
motsvarande stadganden. I ett afseende har emellertid en afvikelse
från sistnämnda stadganden ansetts nödig. I fråga om registrering
af ändring i rätten att teckna firma finnes i aktiebolagslagen ej
meddelad annan bestämmelse, än att, i händelse anmälan om sådan
ändring sker, denna anmälan skall, der registrering beviljas, i registret
anmärkas. Då enligt koraiténs åsigt stadgande om skyldighet att verk -

ställa dylik anmälan bör för bankaktiebolag meddelas, hafva bestämmelser
i detta syfte intagits i 65 och 66 §§ af förslaget litt. B; och har för
underlåtenhet att iakttaga dessa föreskrifter föreslagits enahanda ansvarspåföljd,
som skulle gälla för eftersättande af de i dessa §§ i öfrigt
stadgade skyldigheter.

Beträffande öfriga i aktiebolagslagen i fråga om registrering före- Litt. B-. 69§.
kommande bestämmelser — innefattande . hufvudsakligen föreskrifter,
hvilka vederbörande myndigheter hafva att iakttaga — torde deremot icke
vara behöfligt att i bankaktiebolagslagen intaga dessa bestämmelser, men,
enär desamma tydligen böra gälla äfven bankaktiebolagen, har i 69 §
af förevarande lagförslag meddelats stadgande, att jemväl dessa bestämmelser
skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse i afseende å
bankaktiebolag.

I fråga om enskilda banker finnas för närvarande ej meddelade Liu- A: 6*§-några stadganden om registrering i egentlig mening af sådana bolag.

Då emellertid äfven dessa bolag torde böra registreras, har i 64 .§ af
förslaget litt. A införts bestämmelse, att bankbolag skall införas i det
register, Konungen bestämmer.

De i öfrigt beträffande registrering af bankbolag i förslaget litt. Litt"7£:Jl5~
A intagna bestämmelser öfverensstämma med motsvarande stadganden
i förslaget litt. B med den skilnad, att i förstnämnda förslag tillagts
vissa föreskrifter om registrering af hufvudlottegare äfvensom angående
beloppet af sådan fond, som af kommanditlottegare i bolaget tecknats
eller inbetalts. Då sålunda jemväl för ifrågavarande bankbolag skulle
i tillämpliga delar lända till efterrättelse hvad i lagen om aktiebolag
blifvit om registrering stadgadt, följer häraf, att föreskrifter om
registrets förande samt om afgifterna för registreringen äfvensom
angående de öfriga ämnen, hvilka i 72 § aktiebolagslagen omförmälas,
skulle komma att meddelas af Konungen.

VI kap.

Enligt gällande bestämmelser bestridas för närvarande kostna- A: **
derna för den lokala tillsynen af bankerna i allmänhet af dessa sjelfva,
efter vederbörande myndighets bestämmande. Beträffande, emeller
tid de hos bankaktiebolagen utsedda allmänna ombud, hvilka skola
närvara vid månadsrapporternas uppgörande, utgår ersättningen till

dessa ombud af statsmedel» Då bestämmelserna om godtgörelse af
ifrågavarande ersättningar torde böra blifva lika för båda slagen af
bankbolag samt det, med afseende å det ökade förtroende från allmänhetens
sida, som den offentliga kontrollen af bankernas verksamhet
otvifvelaktigt tillför bankerna, synes komitén ej obilligt, det samtliga
kostnaderna för den lokala bank kontrollen ersättas af bankerna, hafva i
88 § af förslaget litt. A och i 80 § af förslaget litt. B införts bestämmelser
i sådant syfte.

iåii. A: 79, si, Beträffande öfriga i detta kap. föreslagna ändrade bestämmelser
får komitén hänvisa till hvad om desamma ofvan i den allmänna motive76—
78 §§. ’ ringen anförts.

Vill kap.

Lut. B: yo §. I de under senare tid för bankaktiebolagen faststälda ordningar

har intagits föreskrift om skyldighet för bolaget att underkasta sig de
bestämmelser, hvilka för bankaktiebolag varda i allmän författning
stadgade. Att för de bolag, i hvilkas ordningar dylik föreskrift meddelats,
den nya lagen måste i hela dess utsträckning blifva tillämplig, är
tydligt. I fråga åter om de äldre bolag, i hvilkas ordning föreskrift
af angifna innehåll icke meddelats, finnes väl ej anledning att från
lagens tillämpning undantaga dessa bolag, såvidt angår ämnen, hvilka
icke blifvit genom bolagsordningarne reglerade, men beträffande deremot
sådana ämnen, rörande hvilka blifvit i bolagsordning särskild stadgadt,
torde böra gälla, att den nya lagstiftningen i allmänhet icke skall ega
tillämpning å dessa bolag, utan derutinnan gälla hvad bolagsordningen
innehåller. För vinnande af nödig likformighet synes dock lämpligt
att i fråga om ändring i bolagsordningen, om det sätt, hvarpå bolaget
skall företrädas och dess firma tecknas, om liqvidation, om registrering,
om tillsyn och om ansvar de nya bestämmelserna förklaras tillämpliga
jemväl på ifrågavarande äldre bolag. Stadganden i nu angifna afseende
äro meddelade i 90 § af förslaget litt. B.

nu. A.- 97§. Beträffande bankbolagen med solidarisk ansvarighet för delegarne

så, enär nu löpande oktrojer för samtliga enskilda banker tilländagå
vid samma tidpunkt, som den nya lagstiftningen är afsedd att träda i kraft,
varda några undantagsbestämmelser för de befintliga äldre bolagen icke
erforderliga. Deremot tarfvas för dessa bolag stadgande, att, så länge

de häfta i betalningsansvar för utgifna sedlar, vissa nu gällande bestämmelser
skola lända till efterrättelse jemväl sedan den nya lagen
trädt i kraft. Dessa bestämmelser äro de i 1874 års kungörelse intagna
28 och 29 §§, innefattande föreskrifter ifråga om banksedels inlösen,
äfvensom 2 mom. i 1898 års ofvannämnda lag, innehållande stadgande
att banken skall ega tillgångar af angifven beskaffenhet till belopp, motsvarande
den utelöpande sedelstocken. Stadganden i berörda hänseenden
hafva inrymts i 97 § af förslaget litt A.

Till vinnande af det syfte, komitén afsett med det i 10 § 3 mom.
af förslaget litt. A intagna förbud för enskild man eller annan enskild
penningeinrättning än bolag, hvarom i samma lagförslag förmäles, samt
sparbank och bankaktiebolag att i sin firma använda ordet bank, har
komitén, såsom ofvan framhållits, ansett nödigt, att åt berörda stadgande
gifves retroaktiv verkan. Från bestämmelse härom torde emellertid ett
undantag böra göras. Som bekant drifva för närvarande ett flertal
pantaktiebolag sin rörelse under firma, hvari ordet bank ingår. Samtliga
dessa bolag hafva af Kongl. Maj:t faststälda bolagsordningar, i hvilka
i regel intagits bestämmelse om skyldighet för bolaget att inom viss tid
— 10 år — efter det stadfästelse å bolagsordningen meddelats, ånyo
underställa bolagsordningen Kongl. Maj:ts pröfning. Då det synes komitén
olämpligt, att ifrågavarande äldre, af Kongl. Maj:t för viss tid oktrojerade
pantaktiebolag skulle vara skyldiga att före oktroj tidens slut
ändra sin firma, samt komitén håller före, att, i den mån nu löpande
oktroj er för dessa bolag utlöpa, sådan förändring i deras benämning vidtages,
att ordet bank ur firman uteslutes, har komitén i 97 § af ifrågavarande
lagförslag infört stadgande, att hvad i förenämnda 10 § 3 mom.
finnes stadgadt icke skall ega tillämpning på bolag, hvilka före lagens
trädande i kraft erhållit Konungens stadfästelse å bolagsordningen.

Enär, såsom redan ofvan framhållits, bestämmelser hittills saknats
angående registrering i egentlig mening af enskilda banker, har vidare
i nyssnämnda 97 § af förslaget litt. A, i likhet med hvad som i nu
gällande lag angående registrering af bankaktiebolag stadgats beträffande
äldre dylika bolag, meddelats föreskrift, att Konungen utfärdar
de öfvergångsstadganden, som må finnas erforderliga för registrering af
bankbolag, å hvars ordning stadfästelse meddelats, innan nya lagen
träder i kraft.

Beträffande det i förslaget litt. A sist intagna stadgande får
komitén hänvisa till hvad rörande samma stadgande i den allmänna
motiveringen anförts.

Öfriga i förevarande lagförslag intagna, här ofvan ej omförmälda
bestämmelser torde ej tarfva särskild motivering. Dessa bestämmelser
äro i allmänhet oförändrade hemtade från nu gällande bankförfattningar
eller från aktiebolagslagen; och de smärre ändringar, som i dem vidtagits,
äro mestadels endast formella.

Rörande förslagen till Lag angående industri/Örlagsbanker och Lag
angående bankbolags med solidarisk ansvarighet för delegarne, bankaktiebolags
och sparbanks konkurs får komitén hänvisa till hvad ofvan i den
allmänna motiveringen om desamma anförts.