AUGUST ABRAHAMSONS STIFTELSE (Statens offentliga utredningar 1912:8)

UTREDNING

ANGÅENDE

AUGUST ABRAHAMSONS STIFTELSE

ENLIGT UPPDRAG VERKSTÄLLD AF

PER ELOF LINDSTRÖM

KANSLIRÅD OCH BYRÅCHEF I KUNGL. ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET.

STOCKHOLM

TVÄR HAäGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.

Innehållsförteckning.

Sid.

Skrifvelse till Styrelsen........................ 5

I. Läroanstalten....................... 7

II. Styrelse och förvaltning.............. 17

III. Egendomen och fabrikerna.......................21

IV. Stiftelsens fonder.............................

V. Stiftelsens stat och ekonomiska ställning.................37

VI. Kontroll och inspektion..........................

VII. Föreståndarens ställning och aflöningsförmåner...............49

VIII. Ifrågasatta ändringar i testamentet....................59

IX. Anslagsbehofvet.............................

X. Förslag......... 60

Bilagor.................. 63

. t

Till

Styrelsen för August Abrahamsons stiftelse.

Jämlikt Styrelsens protokoll den 29 november 1911 har Styrelsen anmodat
mig att biträda Styrelsen vid beredandet af vissa frågor rörande stiftelsen
och dess verksamhet. Till efterkomst häraf får jag härmed öfverlämna
närslutna utredning och förslag.

Efter underhandsöfverenskommelse med Styrelsen har uppdraget begränsats
till sådana frågor, som afse ordnandet af stiftelsens ekonomi och förbättrande
af föreståndarens ekonomiska ställning. Frågan om läroanstaltens
organisation har: alltså nu icke gjorts till föremål för utredning. Orsakerna
härtill äro följande. För det första torde, med hänsyn till läroanstaltens egenart,
föreståndaren böra hafva ett vägande ord med i laget, då frågan gäller
undervisningens anordning och mål. Spörsmålen härom torde därför icke lämpligen
böra tagas upp, förr än föreståndarbefattningen blifvit med ordinarie innehafvare
besatt. För det andra har förnummits, att den nu arbetande folkundervisningskommittén
måhända kommer att afgifva förslag rörande anvisande åt
läroanstalten af särskilda uppgifter, som stå i samband med folkskollärarnas
fortbildning. Om så varder förhållandet, lärer frågan om anstaltens organisation
böra pröfvas i samband med dessa förslag. För det tredje är stiftelsens
ställning sådan, att intresset under den närmaste tiden bör särskildt inriktas
på ordnandet af de mera praktiska förhållandena eller, i korthet sagdt, på
stiftelsens ekonomiska konsolidering.

Rörande nu föreliggande fråga bör för öfrigt här det uttalas, att anledning
icke föreligger att tvärt klippa af den utveckling, hvari läroanstalten

varit stadd, och att göra den till något väsentligt annat, än hvad den vant
och är.

Då det kunde förutses, att utredningen skulle mynna ut i förslag om
statsbidrag, har en hufvudsynpunkt vid arbetet varit att för allmänheten och
dess företrädare inom representationen redogöra, huru förhållandena gestalta
sig inom stiftelsen såväl i afseende å den pedagogiska verksamheten som i
ekonomiskt hänseende.

Det bör framhållas, att August Abrahamsons stiftelse är så olik andra
institutioner, afsedda för undervisningsändamål, att- någon större lättnad i
arbetet, möjliggjord genom tillämpning af annorstädes stadgade eller pröfvade
anordningar, icke kunnat beredas.

Stockholm i februari 1912.

Per Elof Lindström,

Kansliråd och byråchef i kungl. ecklesiastikdepartementet.

I. Läroanstalten.

Å egendomen Nääs i Skallsjö socken, Vätle härad, Älfsborgs län upprättades
år 1872 af dess dåvarande ägare August Abrahamson en slöjdskola
för gossar. Föreståndare för skolan blef Abrahamsons systerson, Otto Salomon,
förut anställd som landtbruksbokhållare på egendomen. Hufvudparten
af skolans undervisning ägnades åt slöjden, återstoden åt matematik och
linearritning. Den nya läroanstalten torde kunna karakteriseras som ett slags
fortsättningsskola för något äldre gossar, med syfte att bibringa eleverna en
praktiskt användbar yrkesskicklighet i vissa slöjdarter.

Uppkomsten af Nääs slöjdskola för gossar torde böra ställas i samband
med de sträfvanden, hvilka under 1870-talet i vida kretsar gjorde sig gällande
i syfte att återupplifva den hus- och hemslöjd, som af ålder varit bofast
i Norden, och för hvilka bland andra Carl Ahlborn var en energisk och
framgångsrik målsman. Salomon kom emellertid snart till insikt därom, att
slöjdundervisningen kunde utnyttjas i ett annat och högre syfte än enbart utbildandet
af kunniga slöjdare, att den fastmer, på lämpligt sätt ordnad, kunde
göras till ett medel i den allmänna uppfostrans tjänst. Det torde hafva varit
under inverkan af denna uppfattning, som Salomon ganska snart, redan år
1874, omorganiserade skolan, så att inträdesåldern sänktes och ämneskretsen
utvidgades till att omfatta, förutom slöjdarterna snickeri, svarfning och träsnideri,
folkskolans samtliga obligatoriska ämnen. Och sålunda förvandlades
skolan från en fristående slöjdskola till en privat folkskola med undervisning
jämväl i slöjd.

Sistnämnda år grundades Nääs arbetsskola för flickor, däri undervisning
meddelades i de vanliga folkskoleämnena jämte hushållslära, spånad, väfnad
och andra kvinnliga handarbeten.

Nääs slöjdskola för gossar och arbetsskola för flickor sammanslogos år
1886 till en samskola. Denna upphörde emellertid under året 1888. Slöjden
var nämligen då införd som ämne i församlingens folkskola, hvarför den särskilda
skolan på Nääs icke längre var behöflig.

De förut omnämnda sträfvandena att låta äldre tiders hus- och hemslöjd
komma åter till heders ledde snart till påtagliga resultat. Redan under de

första åren af 1870-talet började slöjdundervisning på allt flera orter meddelas
i antingen redan befintliga eller för ändamålet enkom upprättade skolor. Antalet
dylika läroanstalter utgjorde år 1876 omkring 80, år 1877 omkring
100 och steg sedermera snabbt hvarje år. Och denna utveckling skulle helt
visst hafva fortgått i ännu raskare tempo, om den ej hållits tillbaka af bristen
på lämpliga lärare.

För att tillgodose detta behof anordnades år 1874 vid Nääs slöjdskola
för gossar en högre afdelning, hvars ändamål var »att meddela undervisning
åt samt utbilda ynglingar, lämpliga att utgå såsom lärare vid med folkskolor
förenade eller ock själfständiga slöjdskolor». Det är ur denna högre afdelning,
som Nääs slöjdlärarseminarium så småningom utvecklat sig. Lärokursen
var ettårig, minimiåldern för inträde 18 år. Undervisningsämnena voro matematik,
naturkunnighet, pedagogik och metodik, ritning och slöjd, det senare
ämnet omfattande snickeri, svarfning, träsnideri och smide; senare tillkommo
svenska språket samt fysikens och mekanikens grunder. Sålunda anordnad
undervisning meddelades vid Nääs till år 1882, då den sista ettåriga kursen
afslutades. Dessförinnan hade emellertid vid läroanstalten påbörjats ett annat
slags slöjdlärarkurser, hvarigenom denna erhöll den organisation, den i hufvudsak
sedermera bibehållit.

Det är förut antydt, att undervisningen i slöjd, liksom öfverhufvud taget
undervisningen i hvarje annat ämne, kan afse olika ändamål. Syftet kan
vara antingen att bibringa insikt och färdighet i det speciella ämnet eller ock
att befordra lärjungens utveckling i allmänhet. Oförenliga äro dessa syften
icke, det kan i det särskilda fallet endast vara fråga om ett mer eller mindre.
Hvad nu slöjden angår blir undervisningen i förra fallet mera fackbildande,
yrkesmässig, i senare fallet mera allmänbildande. Slöjden blir i förra fallet
ett mål, i senare fallet ett bildningsmedel. Den förra arten af slöjdundervisning
tillhör snarare verkstaden, den senare skolan. I betraktande däraf, att
barn i skolåldern hafva mera sinne för det konkreta och handgripligen påtagliga
än för det abstrakta och endast med förståndet fattbara, samt att deras verksamhetsbegär
tager sig uttryck i öfverensstämmelse härmed, kan slöjden, lämpligt
anordnad, tjäna som ett förträffligt komplement till de s. k. teoretiska
ämnena för nående af skolans mål. Genom slöjden kan man, för att citera
Otto Salomon, »inplanta håg för och kärlek till arbetet i allmänhet, bibringa
aktning för kroppsarbete, utveckla själfverksamhet och uppmärksamhet, vänja
till ordning och noggrannhet, renlighet, snygghet, flit och härdighet, verka
fysiskt kraftutvecklande, öfva ögat och formsinnet samt bibringa en relativt
allmän händighet». Och sålunda kan slöjdundervisningen främja skolans allmänna
mål, lärjungarnas utveckling i moraliskt, intellektuellt och fysiskt afseende.
Slöjd, undervisad i detta syfte, kallas pedagogisk slöjd, och det är

denna uppfattning af slöjdens betydelse, som utgör en af de bärande tankarna
i Otto Salomons pedagogiska verksamhet.

I öfverensstämmelse med denna uppfattning arbetade Salomon för att
slöjdundervisningen, som efter utfärdande af kungl. kungörelsen den I t september
1877 angående anslag till beredande af undervisning i slöjd för
gossar började mera allmänt införas i folkskolorna, skulle anförtros ej åt
särskilda facklärare utan, liksom öfriga ämnen, åt de pedagogiskt bildade
klasslärarna. Och annan anordning förbjöd sig ju å flertalet orter af sig själf.
Då det emellertid icke kunde förutsättas, att de från folkskoleseminarierna
utexaminerade lärarna i regel skulle lia lust att för slöjdens skull lägga ytterligare
ett år till sin utbildning genom att genomgå en ettårig kurs på Nääs,
gjorde sig behofvet af väsentligen kortare, för folkskollärare afsedda slöjdkurser
kännbart. På grund häraf upprättades vid Nääs från och med år 1878
för ändamålet afsedda 5-veckorskurser. Genom denna anordning erhöll Nääs,
sedan de ettåriga kurserna år 1882 upphört, i hufvudsak sin ännu varande
organisation.

Beträffande de förändringar, som vidtagits i dessa kursers yttre organisation,
må erinras därom, att de från och med år 1884 utvidgades till att
omfatta G veckor. Några af kurserna hafva, där öfverenskommelse kunnat
träffas med kursdeltagarna, utsträckts med ytterligare en eller annan vecka.
Från början var undervisningen uteslutande afsedd för män; år 1882 öppnades
läroanstalten jämväl för kvinnor, ett medgifvande, som vid den tiden
uppväckte starka betänkligheter förnämligast hos dem, hvilka i slöjden endast
sågo ett handtverk, ej ett pedagogiskt bildningsmedel. Kursernas årliga antal
bär växlat. Från år 1886 nedbragtes det till 4, två sommarkurser och två
vinterkurser. Under tiden 1898 — 1906 var det årliga antalet slöjdkurser, med
undantag för två år, trenne, en vinterkurs och två sommarkurser, och under
senare tiden har ingen vinterkurs i slöjd varit anordnad. Antalet deltagare i de
olika kurserna har jämväl växlat. Det normala torde hafva varit 30 i vinterkurserna
och 110 i sommarkurserna. Hela antalet deltagare i samtliga slöjdkurser
tillhopa utgör 5,544. däraf 1,488 utländingar.

För att gifva någon föreställning om kursernas inre organisation torde
några ord böra nämnas om de vid läroanstalten utformade Näässystemet och
Nääsmetoden. Näässystemet är, såsom af det anförda framgår ett system
af undervisning i slöjd med hufvudsakligen pedagogiskt syfte. »I nära sammanhang
härmed står helt naturligt», heter det i en för världsutställningen
1900 afsedd broschyr, »systemets båda viktiga grundbestämmelser, att undervisningen
skall vara planmässig, d. v. s. försiggå på ett metodiskt sätt —
detta till motsats mot det förut vanliga tillvägagåendet att låta yttre tillfälligheter
bestämma öfver hvad som af lärjungarna skall utföras — samt att under -

visningen skall ledas af pedagogiskt bildad person, icke af förste bäste handtverkare.
Enligt Näässystemet skall slöjdundervisningen vara en faktor i den
allmänna bildningen, icke direkt utbilda till något särskildt yrke. Gentemot
andra system, som låta lärjungarnas tid och krafter splittras på flera olika
arbetsarter, har Näässystemet häfdat nödvändigheten af att koncentrera undervisningen
på en enda slöjdart, på träslöjden, den lämpligaste af alla. Andra
af systemets viktiga grundsatser äro: att undervisningen skall vara frivillig,
icke obligatorisk, att nyttiga föremål, icke lyxföremål skola utföras, att undervisningen
skall vara individuell, icke anordnas som klassundervisning, att de
färdiga arbetena höra blifva barnens tillhörigheter, icke försäljas för skolans
räkning, att arbetena böra vara omsorgsfullt utförda, icke slarfvigt hopkomna, att
arbetandet skall utföras i för den fysiska utvecklingen goda kroppsställningar».
»Hvad åter beträffar Nääsmetoden''», heter det i samma broschyr, »så är dess
förnämsta kännetecken, att den, i motsats till många andra metoder på ärbetsundervisningens
område, bygger icke på inöfvandet af abstrakta föröfningar:
sågning, hyfling, användandet af stämjärnet in. in. dylikt, men på utförandet
af konkreta i praktiska lifvet användbara och ur estetisk synpunkt goda föremål.
Till ledning vid undervisningen användes en modellserie, som återigen
är byggd på en öfningsserie af 88 i snickerislöjden ingående öfningar. Därigenom
att modellserien är byggd på öfningar, kan hvarje enskild modell utbytas
mot någon annan modell, mera lämpad för den ort, där undervisningen
meddelas. Nääsmetoden har sålunda på slöjdundervisningen sökt tillämpa de
didaktiska reglerna att fortgå från det lättare till det svårare, från det enklare
till det mera sammansatta, från det konkreta till det mera abstrakta. Som
förebilder användas dels modeller, dels modeller och ritningar samt dels uteslutande
ritningar.»

Salomon skildrar i en af sina årsredogörelser, omfattande kurserna n:r
87—90, undervisningen på följande sätt:

»Slöjdkurserna hafva i allmänhet varit anordnade i enlighet med samma
plan som under närmast föregående år. Undervisningen bär sålunda omfattat
dels föreläsningar och diskussioner, dels slöjd, ritning och gymnastik. Under
föreläsningarne, vid hvilka den sokratiska lärometodens form i hufvudsak
blifvit följd, hafva behandlats såväl allmänpedagogiska som speciellt slöjdpedagogiska
frågor, hvarjämte under kursen n:r 87 en föreläsningsserie rört
sig omkring ämnet läraren såsom uppfostrare och en annan omkring Pestalozzi,
hans lif och uppfostringsgrundsatser, detta särskildt med anknytning till
iakttagelser, föreläsaren vid en nyligen afslutad resa i Schweiz haft tillfälle göra.
Under föreläsningarne göras i regel anteckningar af kursdeltagarne, bland
hvilka sedermera efter lektionens slut genom lottdragning bestämmes, hvem
som vid nästa föreläsning har att uppläsa och afkunna en skriftlig redogörelse

för hufvuddragen af det, som under förstnämnda lektion blifvit afhandladt.
Dessa skriftliga redogörelser torde i rätt många fall hafva ett gagnande inflytande
på enskilda kursdeltagares utbildning. Såsom den röda tråden vid
föreläsningarne har legat ett bemödande från föreläsarens sida att göra framställningen
så konkret och åskådlig som möjligt, d. v. s. i detta fall att utgå
från mera alldagliga händelser i lifvet, vid hvilka antingen verkliga personer
eller diktade sådana (Kalle Pettersson, Anna Lundström o. a.) få uppträda,
och att sedan ur dessa exempel komma fram till abstraktioner, draga slutledningar
eller uppställa grundsatser. Vid de hvarje vecka återkommande
diskussionerna är det tillfälle för kursdeltagarna att göra förfrågningar om
eller i nödiga fall beriktiga under föreläsningarna gjorda uttalanden samt att
framställa till öfverläggning frågor, hvilka för öfrigt stå i samband med den
vid läroanstalten meddelade undervisningen. Sålunda diskuteras det metodiska
förfaringssättet vid undervisning i slöjd och ritning, de inom de olika serierna
förekommande modellernas värde ur praktisk, metodisk och estetisk synpunkt,
enskildheter i afseende på den tillämpade arbetsordningen in. in. d. Samtliga
till den teoretiska undervisningen hörande lektioner hafva under året
hållits af läroanstaltens föreståndare antingen inomhus eller ock, då under
sommarkursen väderleken detta medgifvit, på den s. k. föreläsningskullen.
Den för dessa lektioner bestämda tiden afbrytes städse en eller flera gånger
medelst afsjungande! af några enstämmiga sånger, något som i mer än ett
afseende visat sig välgörande.

Själfva slöjdundervisningen meddelades under kursen n:r 87 på två, under
kurserna n:r 88 och n:r 89 på sex och under kursen n:r 90 på en afdelning.
Under inseende af seminariets öfverlärare har den närmast blifvit
ledd af för hvarje kurs särskild! anställda biträdande lärare. Under kursen
n:r 87 leddes dock den ena afdelningen af öfverläraren själf. Kursdeltagarne
hafva haft valet fritt mellan fyra olika modellserier, grundserien (följd af 10
kursdeltagare), sammandragna grundserien (följd af 99 kursdeltagare), läroverksserien
(följd af 111 kursdeltagare) och stadsskoleserien (följd af 46 kursdeltagare).
Innan en modell utföres, skall den först af kursdeltagaren afritas,
hvilket gemenligen skett under ledning af särskilda ritlärarinnor. Under hvardera
af sommarkurserna voro tvenne sådana anställda, den ena för de inom
seminariebyggnaden, den andra för de på Källnääs slöjdande. De färdiga
modellerna hafva blifvit slutgiltigt granskade och betygsatta under kursen n:r
87 af föreståndaren och under öfriga kurser af öfverläraren. Vid denna betygssättning
hafva städse i tur och ordning ett antal kursdeltagare närvarit
för att sätta sig in uti de därvid följda grundsatserna. Antalet under året
utförda ordinarie modeller har utgjort 4,345. Samtliga kursdeltagare med
undantag af fem, hvilka voro nödsakade afresa i förtid, hafva äfven utfört

den s. k. själfvalda modellen, som fortfarande varit lika mycket af kursdeltagarne
fruktad som för deras utbildning nyttig.

Dagens arbete, börjadt och slutadt med bön, har under sommarkurserna
tvenne gånger dagligen afbrutits genom utförandet af en serie gymnastiska
rörelser, förträffligt ledda af eu särskildt anställd kvinnlig gymnastikdirektör.»

Att arbetet vid Nääs bedrifves ganska intensivt framgår af följande ur
en årsredogörelse hämtade arbetsordning:

»kl. 8—9 f. m. Föreläsning.

» 9 —12 » Slöjd och ritning.

» 1—5 e. m. Slöjd och ritning.

» 6,30—7,30 e. m. Föreläsning eller diskussion.

» 8,15—10 » Lek och trädgårdsskötsel.

Bön kl. 7,55 f. m. och 7,35 e. m.

Lördagar slutar arbetet kl. 12 midd.»

Vid den flyktiga redogörelse, som kunnat åstadkommas i och för denna
utredning, har det icke varit möjligt att lämna en mera ingående framställning
af undervisningens anordning och art. Här må endast omnämnas, att
kurserna år från år torde hafva icke oväsentligt ändrat karaktär. Salomon
hade visserligen tidigt insett betydelsen af slöjden som ett allmänt uppfostringsmedel;
svårare var det att omsätta denna tanke i praktiken, att för
undervisningen i ämnet utforma en metod, som äfven i enskildheter gaf uttryck
åt den pedagogiska slöjdens idé. Det var under insamlande af erfarenheter
år från år, från den ena kursen till den andra, som Salomon utförde detta sitt
arbete på ett förut ouppodladt område. Nääsmetoden och Näässystemet
hafva så småningom växt fram under växelverkan mellan lärare och lärjungar.

Otto Salomon hade ingen egentlig pedagogisk förbildning, då han grep
sig an med lärarkallet. Sannolikt var detta en lycka, enär han väl eljest icke
blifvit den originelle pedagog, han faktisk blek Bristen på pedagogisk förbildning
ersatte Salomon genom att under ett lifslångt träget studium tränga
allt djupare in i uppfostringskonstens historia och problem. Det är antagligt
att undervisningen under de olika kurserna rönt icke obetydligt inflytande af
denna Salomons egen utveckling. »Den dag», yttrade han en gång, »då jag
ordnar en kurs alldeles lik den föregående, då vet jag, att jag inte duger
längre». Åt denna tanke gaf han en gång följande uttryck: »Att leda den

ena kursen som den andra, det vore att på vid gafvel slå upp dörrarna för
lärarverksamhetens måhända farligaste fiende, slentrianen».

I sammanhang härmed torde böra omnämnas en successiv förändring af
undervisningen, som i viss mån kan sägas innebära en omläggning af läroanstaltens
verksamhet och mål. I början var slöjdundervisningen det centrala,
utbildande af lärare i slöjd hufvudändamålet. Den teoretiska undervisningen

val1 ett af medlen att nå detta mål. Sedan slöjden införts i folkskoleseminarierna,
blef så småningom kursdeltagarnas fortsatta allmänt pedagogiska utbildning
hufvudmålet och slöjdundervisningen ett af medlen härför, ett demonstrationsobjekt.
»Ursprungligen uteslutande slöjdkurser hafva de så småningom
under årens lopp ändrat sitt skaplynne; de hafva från kurser för pedagogisk
slöjd öfvergått till att mera blifva pedagogiska kurser med slöjd», yttrade
Salomon vid ett tillfälle.

Läroanstalten yid Nääs tilldrog sig snart uppmärksamhet inom landet och
vida utöfver dess gränser. Kursdeltagare strömmade till från när och fjärran,
och främmande länders regeringar skyndade att genom kommissioner
eller enskilda delegerade taga kännedom om läroanstalten och undervisningens
organisation. Så Tyskland 1880, Frankrike 1882, Belgien 1883, Ryssland
1884, Italien 1887, Argentina och Chile 1889, Uruguay 1890, Brasilien
1891, Kroatien 1892, Rumänien och Oranjefristaten 1893, Ungarn 1894, Bulgarien
1895, Irland 1897 och Serbien 1898 o. s. v. Äfven på senare tider
har läroanstalten hedrats med märkliga besök, så 1909 af representanter för
den tyska sociala organisationen Zentralstelle för Volkswoldfart och 1910 af
representanter för London County Council.

Frågar man sig nu efter orsaken till all den berömmelse, som kommit
Nääs och därigenom hela vårt land till del, så ligger ju närmast till hands
svaret, att det var nyheten, det originella i uppslaget och genomförandet.
Orsaken ligger djupare. Af ålder har skolans undervisning varit ensidigt
anlagd på bokläsning, ensidigt inriktad på själsarbete. Allt allmännare
hade i de olika kulturstaterna den uppfattningen blifvit, att undervisningen så
ordnad var i flera stycken förfelad, bl. a. därför att den icke i nöjaktig grad
tog i anspråk och utvecklade själfverksamheten. Tänkare på uppfostringskonstens
område hade visserligen med kraft framhållit nödvändigheten af
äfven det kroppsliga arbetet för vinnande af uppfostrans mål. Men liksom
på det sociala området talet om kroppsarbetets ära i teorien erkändes af
alla och i praktiken jäfvades af de flesta, så ägde på det pedagogiska området
talet om kroppsarbetets betydelse för en rationell uppfostran mera teoretisk
än praktisk giltighet. Det var så svårt att fatta, huru ett kroppsligt
arbete, ett handtverk, skulle kunna inrangeras bland skolans ämnen och göras
till föremål för pedagogisk bearbetning. Då kom från en obemärkt landsända
i Sverige meddelandet: Vi ha försökt att lösa denna uppgift, kom och se!

Och pedagogerna kommo.

Salomon dog den 3 november 1907. »Den svenska pedagogiken har
sorg, man vore frestad att säga: kungssorg» yttrade Sveriges främsta tänkare
på pedagogikens område med anledning af dödsbudet.

Att de svenska skolorna i goss-slöjden erhållit ett ypperligt bildningsmedel
och att Sverige i afseende å slöjdundervisningen intager en ledande
ställning bland folken i nutiden, det är hufvudsakligen Salomons förtjänst.
Hvad han i detta afseende uträttat, torde endast kunna jämföras med Lings
arbete för den svenska gymnastiken.

Salomons och Lings undervisningssystem, hvilka båda afse att med ämnen,
som närmast taga kroppsliga förmögenheter i anspråk, främja lärjungarnas
allmänna utveckling i fysiskt, moraliskt och intellektuellt hänseende, förete
sinsemellan många öfverensstämmelser och äro båda yttringar af samma tilltalande
egenart hos svenskt tankelif.

Gemensamt för båda är jämväl, att den fasta metod, som systemens
grundare utarbetat och som helt visst var nödvändig vid själfva genombrottet,
då det gällde att för pedagogiska ändamål genomarbeta de nya ämnena, sedermera
vid tillämpningen tenderat att få något af dogmatisk stelhet öfver sig.
Där så sker, får undervisningen ett framträdande drag af formalism och blir
stereotyp, hvarigenom den förlorar den kontakt med verkligheten och den
äggelse till själfverksamliet, som var särskildt Näässystemets bärande tanke.

Hvad sålunda anförts, utgör ett af skälen, hvarför den svenska slöjden
icke kan sägas hafva kommit att i den allmänna folkuppfostran spela den
dominerande roll, systemets grundare väl innerst tänkt sig.

Att den vid Nääs utarbetade undervisningsmetoden innebar faror af nu
antydd art, förutsåg Salomon, hvarför han icke underlät att varna härför
under framhållande, att bokstafven dödar, men anden gör lefvande.

De mera utmärkande dragen i Salomons lärarpersonlighet voro hans
varma religiositet, hans kärlek till ungdomen, hans entusiasm för och höga
uppskattning af lärarkallet. I en synnerligen åskådlig, ofta bred, stundom
med paradoxer och torr humor kryddad framställning förstod han att »ta»
sina åhörare, att stämma deras inre i samklang med sitt eget, och därför
har hans undervisning, oafsedt dess förtjänster i öfrigt, utöfvat ett väckande
och förädlande inflytande på lärarhildningen i vårt land.

Salomons efterträdare som studieledare, hvilka endast varit förordnade
för kortare tider, hafva med insikt om betydelsen af hvad han åsyftat och
med pietet för hans minne fullföljt traditionerna från hans tid.

Läroanstaltens programm har under den senare tiden ej oväsentligt utvidgats
genom upptagande af nya ämnen.

En yttring af det i Sverige sent omsider uppvaknande intresset för
stärkandet af folkhälsan är sträfvandena att hos ungdomen upplifva hågen för
friluftsleken, som i äldre tider spelade en roll i den svenska ungdomens lif,
men numera börjat undanträngas af de sämre nöjenas lockelser. Med insikt
därom, att leken liksom slöjden, hvilka i första hand taga de kroppsliga krafterna
i anspråk, kan göras till ett allmänt uppfostringsmedel inrättade Salomon
år 1895 vid Nääs kurser för utbildande af lärare och lärarinnor i friluftslekens
teori och praktik. Årligen hafva i regel två sådana kurser anord- *
nats, hvardera omfattande 4— 6 veckor. Den praktiska undervisningen består
i inöfvandet af olika slags lekar och förfärdigandet af enklare lekverktyg,
den teoretiska i föreläsningar i allmän pedagogik samt föreläsningar och diskussioner
öfver friluftslekens pedagogiska betydelse, historia och metodik.

Från år 1903 hafva vid Nääs anordnats kurser för utbildande af skolkökslärarinnor.
Under de senare åren har anordnats en dylik kurs om året.
Undervisningstiden är i allmänhet 12 veckor.

För öfrigt ha under de senaste 9 åren tidvis anordnats kurser i trädgårdsskötsel,
fruktanvändning, kvinnligt handarbete, teckning och modellering
samt instruktionskurser i gymnastik och i sång. Dessa anordningar synas
emellertid delvis hafva karaktären af experiment, och undervisningen i de
nämnda ämnena har ej erhållit någon fastare utformning.

År 1911 anordnades följande kurser:

2 slöjdkurser, 8 juni—18 juli och 26 juli—2 september, med tillhopa
238 deltagare, däraf 137 män och 101 kvinnor;

2 lekkurser, 8 juni—18 juli och 26 juli—29 augusti, med tillhopa 113
deltagare, däraf 11 män och 102 kvinnor;

1 skolkökskurs, 8 juni—2 september, med 19 deltagare; samt

1 .teckningskurs, 26 juli—29 augusti, med 48 deltagare, däraf 9 män
och 39 kvinnor.

Utom dessa hufvudkurser anordnades mindre s. k. bikurser i trädgårdsskötsel,
lek, gymnastik och pappslöjd.

Vid en flyktig blick på den sålunda anordnade undervisningen får man
i förstone intrycket af ett brokigt och heterogent mångahanda. Den bakom
det hela liggande enande tanken är sträfvandet »att», såsom Salomon en gång
yttrat, »så småningom söka på Nääs sammanföra alla de folkskolans uppfostringsmedel,
vid hvilka särskild hänsyn tages till lärjungens mera praktiska
natur, till kunskapers förvärfvande på utförandets, mindre på inlärandets väg».

I en till utredningen fogad bilaga (Bil. I) har lämnats några siffror till
belysning af frekvensen vid Nääs. Af denna framgår, att hela antalet personer,
som genomgått kurser vid Nääs, utgör 7,256, däraf 1,930 utländingar.
Sammanlagda antalet kursdeltagare under de senaste 5 åren utgör 2,029 eller

i medeltal 406 pr år. Af dessa voro 1,634 svenskar och 395 utländingar,
eller i medeltal resp. 327 och 79 pr år; 741 män och 1,288 kvinnor eller
i medeltal resp. 148 och 258 för år. Af de svenska 1,634 deltagarna voro
608 män och 1,026 kvinnor eller i medeltal resp. 122 och 205 för år.

Af de 608 svenska manliga deltagarna voro 491 eller SO % folkskollärare.
Af de 1,026 svenska kvinnliga deltagarna voro 496 eller 48 % folk- och småskollärarinnor,
185 eller 18 % elever vid gymnastiskt institut och gymnastiklärarinnor,
4 113 eller 11 % handarbets- och slöjdlärarinnor, 91 eller 9 % privatlärarinnor.

Nääs ligger i en af Sveriges vackraste trakter, vid Säfvelångens stränder.
Lefnadskostnaderna äro synnerligen billiga; för maten under en sexveckorskurs
betalas 60 kronor, och för husrum under samma tid betalas 8—15 kronor.*

För kursdeltagarnas trefnad under den tid, som är ledig från det intensiva
arbetet, äro åtskilliga anordningar vidtagna. Sålunda finnas sällskapsrum
med tidningar och tidskrifter äfvensom bibliotek. En mängd båtar stå till
kursdeltagarnas disposition. Utflykter till vackra utsiktspunkter i omnäjden
anordnas såväl till lands som på sjön. Därjämte förekomma samkväm såväl
inom- som utomhus, därvid föredrag, sång och musik omväxla med idrottstäflingar,
folkvisedanser och lekar. Vid högtidligare tillfällen såsom vid midsommaren
eller å betydelsefullare minnesdagar anordnas större festligheter.
En särskild, i viss mån internationell prägel får lifvet genom de många utländska
kursdeltagarnas närvaro.

Om söndagarna anordnas gudstjänst.

Öfver lifvet på Nääs hvilar en stämning af hurtig arbetslust och glad
ungdomsfriskhet. _

Rörande Nääs uppgift yttrar dess styrelse i en framställning till Kungl.
Maj:t, att det är »en bildningsanstalt af säregen art för vårt eget lands ungdom,
som årligen samlas dit till stort antal från alla landsändar och ur alla samhällsklasser,
och hos hvilken ungdom inplantas, förutom de särskilda kunskaper
och färdigheter som där anordnade kurser afse att bibringa, jämväl en stark
samhörighetskänsla, utjämnande all klasskillnad, en frisk arbetshåg och särskildt
en liflig hänförelse för fosterländskt arbete».

En stor del af Sveriges lärarkår är hänvisad till att fullgöra sin gärning
i afskildhet, på från bildningscentra aflägsna orter. Dessa erbjuder Nääs en
ersättning för hvad de under hvardagslifvets gråa enahanda nödgas andligen
umbära. Här erhålla de under kamratligt umgänge med lärare och för undervisning
intresserade personer nya impulser, vidgade vyer och ökadt intresse
för sitt kall. _

* Ang. de öfriga afgifter, kursdeltagarna hafva att erlägga, se_Bil. VI.

II. Styrelse och förvaltning.

Såsom af det anförda framgår, var Nääs läroanstalt från början en privat
institution. Ägare var August Abrahamson, som med synnerligt intresse
för läroanstaltens uppgift tillsköt de för dess uppehållande och utveckling
nödiga medlen. Föreståndare var, såsom jämväl nämnts, Abrahamsons systerson,
Otto Salomon.

Abrahamson afled den 6 maj 1898. Genom testamente den 7 april 1891,
den 26 april 1892, den 16 oktober 1896 och den 17 juni 1897, hvilka, delvis
i transumt, bifogas denna utredning (Bil. II), hade Abrahamson förordnat,
bland annat,

att läroanstalten skulle under namn af August Abrahamsons stiftelse i all
framtid å egendomen Nääs uppehållas samt hafva till ändamål att genom
fortsatt utbildning af lärare och lärarinnor, som redan ägnat sig åt undervisning,
verka för uppfostran i allmänhet och särskild! för användandet därvid
af den pedagogiska slöjden;

att stiftelsens verksamhet alltid skulle, i den mån därtill anslagna
medel sådant medgåfve, utöfvas i enlighet med tidens kraf;

att af testamentsgifvarens kvarlåtenskap skulle till stiftelsen med äganderätt
öfverlämnas säterierna Stora och Lilla Nääs, hvardera tre mantal, frälsehemmanet
Åstebo, ett hälft mantal, jämte andra uppräknade fastigheter, frälseräntor
af åtskilliga, likaledes uppräknade fastigheter, å de skänkta egendomarna
befintliga lösören med vissa angifna undantag samt vidare kontanta
penningar till belopp af 380,000 kronor, hvaraf skulle bildas två fonder, den
ena under namn af underhållsfonden å 355,000 kronor och den andra eller
utvidgningsfonden å 25,000 kronor, hvilka fonder aldrig skulle få till kapitalet
förminskas;

att -räntan å underhållsfonden skulle användas till aflöning åt läroanstaltens
föreståndare, lärare och lärarinnor jämte andra hos stiftelsen anställda
personer samt till bestridande af öfriga för läroanstaltens uppehållande nödiga
kostnader;

att räntan å utvidgningsfonden skulle, sedan den genom ränta på ränta
uppgått till minst 10,000 kronor, vid behof användas till läroanstaltens utvidgning
och förbättring;

att säterierna Stora och Lilla Nääs samt frälsehemmanet Åstebo aldrig
finge stiftelsen afhändas;

att de å sistnämnda tre egendomar varande yttre och inre inventarier
med undantag af dem, som utredningsmännen i boet ansåge vara af den bristfälliga
beskaffenhet, att de ej vore till det med dem åsyftade ändamålet användbara,
ej heller finge afhändas stiftelsen eller från egendomen Nääs bortföras,
utan skulle framgent underhållas samt, där så blefve nödigt, ersättas
med nya, hvilken senare bestämmelse dock ej gällde konstföremål, som till
äfventyrs ginge förlorade;

att af den köpeskilling, som inflöte vid möjligen skeende försäljning af
stiftelsens öfriga fastigheter med därå befintliga inventarier, skulle bildas en
särskild fond under namn af dispositionsfonden;

att afkastningen af fastigheterna och räntan å dispositionsfonden skulle
i främsta rummet användas till underhåll i fullgodt skick af de till egendomen
Nääs och Åstebo hörande byggnader, park, trädgård och inventarier äfvensom
till skötsel och vård eljest af berörda fasta och lösa egendom, men att
den behållning, som därefter och sedan nödiga utgifter för de andra fastigheterna
jämte deras inventarier blifvit betäckta, kunde komma att å afkastningen
och räntan uppstå, skulle disponeras på enahanda sätt, som räntan
å underhållsfonden;

att nedre våningen och stora salongen i öfre våningen uti stora hufvudbyggnaden
skulle vid förefallande behof användas till föreläsningar äfvensom
till möten och festligheter, som stode i samband med anstalten och dess verksamhet,
och att de öfriga rummen i byggnaden skulle upplåtas till bostad
åt mera framstående pedagoger jämta andra för läroanstalten intresserade inoch
utländska män och kvinnor, som under kortare tider besökte läroanstalten;
samt

att stiftelsen och alla dess tillgångar med undantag af fonderna skulle
ställas under förvaltning af en utaf tre eller fem personer bestående samt för
högst tre år i sänder utsedd styrelse jämte en under styrelsen lydande, på sex
månaders uppsägning tillsatt föreståndare, beträffande hvilkens tillsättning närmare
föreskrifter i testamentet meddelades, med tillägg dock, att om testators
systers son, Otto Salomon, skulle vara benägen att äfven efter testators död
förestå läroanstalten, Salomon berättigades att under sin återståencTe liftstid
själf eller genom annan, som af honom därtill förordnades, uppehålla föreståndarbefattningen
samt att ensam utgöra stiftelsens styrelse.

Vidare förordnades i testamentet

att stiftelsen jämte alla dess tillgångar skulle öfverlämnas till svenska
staten;

att Kungl. Maj:t i anledning häraf skulle äga att mottaga de till stif -

telsen testamenterade fonder och meddela närmare bestämmelse! angående
deras förvaltning; att utse ledamöter i styrelsen och tillsätta föreståndare
samt förordna om inspektion af läroanstalten och egendomens förvaltning, att
rörande läroanstalten och stiftelsens öfriga angelägenheter meddela de reglementariska
föreskrifter och andra bestämmelser, som kunde vara eifoiderliga
eller eljest vore ägnade att främja stiftelsens ändamål; att utöfva högsta
beslutanderätt i allt hvad stiftelsen anginge; samt att, om läroanstalten i följd
af ändrade förhållanden icke vidare behöfdes till utbildande af lärare och
lärarinnor i slöjd, förvandla anstalten till annan högre läroanstalt för fortsatt
utbildning af lärare och lärarinnor, som redan förut ägnat sig åt undervisning,
därvid dock af stiftelsens fonder 75,000 kronor skulle öfverlämnas till
kungl. landtbruksakademien, som skulle äga att använda räntorna å detta
kapital till främjande af vetenskaplig forskning på landtbrukets område.

Sedan dessa testamentariska förordnanden blifvit för vederbörande testamentstagares
räkning bevakade och af samtliga arfvingar godkänts samt vederbörande
myndigheter i ärendet hörts, därvid justitiekanslersämbetet föiklaiade
sig ej böra tillstyrka stiftelsens öfvertagande af staten, förordnade Kungl. Maj:t
genom beslut den 28 april 1899, att ifrågavarande stiftelse med dess tillgångar
skulle af svenska staten emottagas på de i donationsurkunden stadgade
villkor; och förordnade Kungl. Maj:t tillika, att de för fond bildning afsedda
kontanta donationsmedlen skulle öfverlämnas till statskontoret för att
därstädes förvaltas med iakttagande af de i donationsbrefvet gifna föreskrifter
samt förräntas i enlighet med de bestämmelser rörande förvaltningen af de
under statskontorets vård ställda fonders och kassors medel, hvilka meddelats
i nådiga brefvet den 31 augusti 1877. Slutligen anbefallde Kungl.
Maj:t sin vederbörande befallningshafvande att, efter det föreståndaren för
anstalten blifvit i ämnet hörd, inkomma med underdånigt förslag till reglemente
för anstaltens verksamhet och förvaltning.

Sedan föreståndaren i anledning häraf uppgjort förslag till reglemente
samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet yttrat sig däröfver, utfärdade
Kungl. Maj:t genom beslut den 31 maj 1901 reglemente för August Abrahamsons
stiftelse, hvithet reglemente i afskrift bifogas denna utredning (Bil. III).
Häri stadgades bland annat, att styrelsen skulle bestå af 5 personer och utses
för tre år i sänder, hvarjämte föreskrifter lämnades angående styrelsens
och föreståndarens åligganden äfvensom kursdeltagarnas skyldigheter. Reglementet
innehöll jämväl en öfvergångsbestämmelse af innehåll, att det, jämlikt
föreskrift i testamentet, skulle tillkomma Otto Salomon att under sin återstående
lifstid själ!'' eller genom annan, som af honom därtill förordnades,
uppehålla föreståndarbefattningen samt att ensam utgöra stiftelsens styrelse.

Samma år förordnade Kungl. Maj:t, att skogs- och hagmarken å egen -

domen Nääs skulle ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning.

De befogenheter, som i reglementets nyssberörda öfvergångsbestämmelse
tillagts Otto Salomon, åtog denne sig, och fungerade han i följd häraf under
de följande åren som stiftelsens både styrelse och föreståndare.

Salomon dog, som nämnts, den 3 november 1907. Sedan i följd häraf
reglementets bestämmelser angående stiftelsens styrelse och förvaltning trädt
i kraft, förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 9 januari 1908 landshöfdingen
i Älfsborgs län Karl Sigfrid Husberg att vara ordförande samt ingeniören
Johan Volrath Berg, grosshandlaren Axel Christofer Carlander, löjtnanten,
friherre Otto Baltzar Arvid Silfverschiöld samt adjunkten vid högre
realläroverket i Göteborg Johan Wilhelm Åkermark att vara ledamöter i
stiftelsens styrelse, allt för åren 1908—10. Sedermera hafva dessa förordnanden
förnyats för ytterligare en treårsperiod.

Sedan Salomons död har föreståndarbefattningen icke blifvit med ordinarie
innehafvare besatt. Vikarier ha under tiden varit:

Fru Ellen Salomon: 1 januari—7 juni 1908,

Förste folkskoleinspektören, professor Frans von Schéele: 8 juni—8
september 1908,

Ledamoten af styrelsen, ingeniör Volrath Berg: 9 september 1908 — 7
juni 1909,

Professor von Schéele: 8 juni—6 september 1909,

Ingeniör Berg: 7 september 1909—5 juni 1910,

Folkskoleinspektören, doktor Rurik Holm: 6 juni—3 september 1910,

Ingeniör Berg: 4 september 1910—6 juni 1911,

Docenten, doktor Carl Wilhelm von Sydow: 7 juni—6 september 1911

samt

Ingeniör Berg från 7 september 1911.

III. Egendomen och fabrikerna.

1) Jordbruket.

Såsom af testamentet (Bil. II) framgår, utgöras stiftelsens fastigheter
af säterierna Stora och Lilla Nääs, hvardera 3 mantal, rå och rörshemmannen
Kålleberget, Gaddås, Klippan och Rännedalen, hvartdera x/4 mantal, frälseliemmannen
Åstebo, Västra Viebo och Råbo, hvartdera x/2 mantal, Maden och
Östra Viebo, hvartdera x/4 mantal, hvartill komma frälseräntorna af x/2 mantal
Olofstorp Nohlgården, x/2 mantal Olofstorp Sörgården och x/4 mantal Ristå.

De i testamentet den 7 april 1891 omförmälda frälseräntorna af 3/4 mantal
Tollered Skattegården och 1 mantal Hunstugan hafva, såsom framgår af
det testarn entar is ka förordnandet den 16 oktober 1896, under testators lifstid
försålts.

År 1904 afhystes x/4 mantal Rännedalen, därvid åbyggnaderna framflyttades
till läroanstalten och apterades till elevbostäder samt jorden utarrenderades
till tvänne brukare af annan stiftelsen tillhörig jord.

År 1907 blef jordbruket vid x/4 mantal Östra Viebo nedlagdt, därvid
åkern utlades till betesmark och en af byggnaderna uppfördes i närheten af
läroanstalten för att tjäna som bostad för kursdeltagare.

Till de nu uppräknade egendomarna komma 12 torp och 2 lägenheter
utan jordbruk.

Störa och Lilla Nääs samt Åstebo brukas i sambruk af stiftelsen, för
hvilket ändamål är anställd en landtbruksinspektor.

De öfriga hemmanen och torpen äro utarrenderade.

De egendomar, som äro under eget bruk, omfatta tillhopa omkring 102
har åker, 18 har äng och 50 har betesmark.

De utarrenderade hemmanen och torpen innehålla tillhopa omkring 45
har åker. Sammanlagda afkomsten af arrenden, lägenhetshyror och frälseräntor
utgjorde sistförflutna år 839 mansdagsverken, 91 kvinnsdagsverken och
1,491 kronor 98 öre kontant.

Jorden består af dels lerjord, dels sandblandad mylla, dels sandjord.
Jordmånen betecknas såsom i det hela någorlunda god, men åkerbruket försvåras
däraf, att dels terrängen är rätt kuperad, dels åkerjorden sönderstyckad
i flera olika delar af mellanliggande kullar, betesmarker och vatten.

Växtföljden på hufvudgården är 8-årig nämligen 1) träda, 2) råg, 3),
4) och 5) vall, 6) hafre, 7) rotfrukter och blandsäd, 8) hafre.

Vid 1911 års slut funnos vid hufvudgården 6 hästar, 4 ston, 3 unghästar,
49 kor, 6 större och 4 mindre kvigor, 9 kalfvar, 5 oxar och 2 tjurar.

De flesta nötkreaturen äro af ostfriesisk ras.

Rörande skötseln af stiftelsens jordegendom har förekommit följande.

Sedan styrelsen i januari 1909 ingifvit underdånigt förslag till inkomstoch
utgiftsstat för år 1909 för stiftelsen, samt statskontoret däröfver hörts,
anbefallde Kungl. Maj:t, i sammanhang med fastställande af stat för sagda år,
styrelsen bland annat att till Kungl. Maj:t inkomma med sakkunnig och fullständig
utredning om de åtgärder, som kunde och borde vidtagas för att uppbringa
inkomsten af jordegendomen. Till åtlydnad häraf uppdrog styrelsen
åt godsförvaltaren på Koberg Carl F. Jonsson att utlåta sig angående egendomens
skötsel och utvecklingsmöjligheter i ekonomiskt hänseende. I sitt
den 12 november 1909 afgifna utlåtande anför förvaltare Jonsson rörande
jordbruket, att om gården inginge som medlem i ortens kontrollförening och
korna erhölle en något kraftigare utfodring, afkastningen af ladugården kunde
höjas rätt betydligt, helst om en del af det nu i väl stor mängd använda
hafregröpet utbyttes mot större portioner oljekakor. Vidare anför förvaltare
Jonsson, att till följd af en äldre, arrendatorer och torpare medgifven rättighet
att efter godtfinnande lösa dem ålagda dagsverken med 1 krona å 1 krona 25 öre
för mansdagsverke och 75 öre för kvinnsdagsverke, dagsverkstillgången nedgått,
så att endast 475 fria dagsverken nästförflutna året utgjorts. En sådan godtycklighet
från de underordnades sida borde ändras och ordentliga kontrakt
med fullständiga bestämmelser angående såväl rättigheter som skyldigheter
snarast möjligt upprättas. Vidare anmärktes, att en del personer och familjer,
som nu, utan att till gården lämna minsta ersättning för vare sig jord, husrum
eller bränsle, ändock kvarbodde på vissa lägenheter, borde, därest de
vore i stånd att förrätta arbete, åläggas mindre allt efter omständigheterna
lämpad afgäld endera i dagsverken under skördetiden, hjälp vid rotfruktsrensning
eller skogsodling eller i penningar eller annorledes. Förvaltare Jonssons
totalomdöme är, att egendomen, som har ett ganska svårskött och ej
särdeles godartad! åkerbruk, delvis mycket kostsamma hus att underhålla
samt ett rätt högt taxeringsvärde med däraf följande i förhållande till afkastningen
dryga skatter, för att framdeles möjligen kunna reda sig med egna
inkomster, nu behöfver ett större tillskott i penningar för reparation af byggnaderna.

En ifrågasatt utarrendering af jordegendomen anser förvaltare Jonsson
sig icke för närvarande kunna tillråda. Visserligen skulle, yttrar han, en

sådan åtgärd för styrelsen i många fall vara bekvämast och lugnast, men då
å andra sidan en mängd körslor ständigt måste af gårdens folk och dragare
verkställas för läroanstaltens och Industriernas räkning, årligen återkommande
byggnads- och reparationsarbeten å hemman, torp och lägenheter utföras,
ständiga utgifter och omsorger ägnas åt gamla tjänare och andra, som hittills
haft bostad, ved och underhåll från gården, hvartill komme en hel
mängd andra göromål, Indika alltid ovillkorligen måste handläggas af en förvaltning
på stället, så blefve helt säkert behållningen liten eller ingen och
egendomen under alla förhållanden mer eller mindre illa skött.

Med anledning af hvad förvaltare Jonsson sålunda anfört, yttrar styrelsen
i underdånig framställning den 28 november 1909, att jordbruksarbetare numera
fordrade bättre villkor än förr i fråga om såväl aflöning som bostäder.
En hel del gamla tjänare hade måst inhysas och understödjas. Styrelsen
vågade icke hoppas på något större utbyte af jordbruket än de 3,000 kronor
netto, som upptagits i förslaget till inkomst- och utgiftsstat. De åtgärder,
förvaltare Jonsson förordade för höjande af afkastningen, skulle på möjligast
bästa sätt af styrelsen sättas i verket, men stora saker kunde ej af dem
väntas, liksom deras verkningar ej torde visa sig så hastigt. Särskildt ville
styrelsen framhålla, att åtgärden att binda lägenhetsinnehafvare med kontrakt
måste vidtagas med försiktighet, emedan detta på öfriga gårdar i orten ej vore
vanligt, och det vore att befara, att åboarne och brukande, hellre än att teckna
kontrakt, flyttade sin väg. Lägenheterna vore i allmänhet så små, att deras
innehafvare näppeligen kunde försörja sig ensamt på dem, utan måste utföra
annat betalt arbete å godset eller utomkring. Det vore af vikt för stiftelsen
att från egna underhafvande kunna rekrytera sitt behof af arbetsfolk till landtbruket,
reparationsarbetena och de stiftelsen tillhörande små industrierna. Af
skäl, som förvaltare Jonsson anfört, ansåge styrelsen, att en utarrendering af
jordbruket förbjöde sig själft.

På grund af nådig befallning anmodad att yttra sig i ärendet, har domänintendenten
R. Carlson i ett den 16 mars 1910 dagtecknadt utlåtande rörande
jordbruket anfört bland annat följande. Jorden läge mycket spridd samt vore
dessutom delvis mycket kuperad. Förutom jordbruket måste egendomen ombesörja
alla transporter och skjutsar för dels läroanstalten, dels fabrikerna.
Antalet mjölkande kor måste anses lågt. På egendomen borde kunna födas
minst 60 mjölkande kor samt häremot svarande mängd ungdjur. Att kraftfoderinköpen
i sådant fall måste bli större, vore gifvet, men en sådan anordning
borde ändock lämna god vinst. Äfven kunde ifrågasättas, huruvida
egendomen ej själf borde tillvarataga och förbruka den stora mängd köksaffall,
som skolhushållet under kurserna lämnade. En efter köksaffallet afpassad
svinskötsel skulle säkert ge godt resultat.

Vidare anför domänintendenten, att på egendomen enligt uppgift funnes
31 torpare och lägenhetsinnehafvare. Dessa hade ursprungligen så godt som
alla varit dagverksskyldiga och utgjort sitt arbete på gården. Men så småningom
hade en del af dessa ai''betare blifvit öfverflyttade dels till seminariet,
dels till fabrikerna. Men alla kvarbodde fortfarande i egendomens hus och
erhölle vedbränsle från egendomens skog. För en del hade dem åliggande
dagsverksskyldighet till gården förvandlats till kontant arrende efter 1 krona
25 öre för sommardag och 1 krona för vinterdag. Naturligen kunde fabrikernas
dagsverkspris hållas rätt låga härigenom, men att det vore ett absolut
onus för egendomen att hålla ved och byggnader åt flera familjer, af hvilka
gården endast uppbure en ersättning, som ej tillnärmelsevis motsvarade egendomens
kostnader för familjerna, vore uppenbart. En del af torpen hade en
så obetydlig areal och vore så oländig! belägna, att hvarken torpen kunde
föda familj eller familjen ge någon afgäld för torpen. På dessa kunde
knappast födas mera än t ko och 1 ungdjur. Men för att kunna föda dessa
riktigt och för att möjligen kunna föda 2 kor vore ofta en stor beteshage
upplåten. På så vis uppläte egendomen 30—35 tunnland skogsmark och
byggde hus för en kostnad af i rundt tal 3,000 kronor samt liölle vedbränsle
utan att få annan ersättning än 50—400 kronor för år i arrende. Genom att låta
sådana lägenheter läggas ut till skogen, skulle jorden gifva ungefär lika mycken
inkomst. Häremot kunde invändas, att det läge i stiftelsens intresse att
kunna rekrytera sitt behof af arbetare vid fabrikerna med godsets folk. Denna
synpunkt vore riktig, men då skulle fabrikerna godtgöra egendomen för dessa
förmåner. Ett sådant godtgörande skulle säkert förvandla fabrikerna till ganska
svaga företag.

Domänintendenten erinrar vidare om den myckenhet tjänstbarheter, som
egendomen måste utgöra till läroanstalten och fabrikerna, såsom körslor till
och från närmast liggande järnvägsstation, vattenkörning, skötsel af parken
m. m. och uttalar som sin mening, att egendomen icke krediterats för de
verkliga kostnaderna härför.

Domänintendentens totalomdöme, såvidt angår jordbruket, är:

att husdjursskötseln bör utvecklas så långt egendomens stråfodertillgång
medgifver;

att en del illa belägna och dåliga lägenheter böra utläggas till skogen;

samt

att egendomens omkostnader för passning, skjuts och körning vid stiftelsens
olika institutioner böra debiteras dessa institutioner till minst gårdens
själfkostnader för desamma.

Härvid erinrar domänintendenten, att en rättvisare fördelning af omkostnaderna
icke medför någon direkt inkomst, ty, om jordbruket i bokföringen

visar större netto, så komma andra stiftelsens afdelningar att få så mycket
större omkostnader.

Äfven domänintendenten anser, att statsanslag till byggnadernas reparation
är oundgängligt, om läroverksamheten skall uppehållas i den omfattning,
den hittills haft.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, har styrelsen den 17 april
1910 afgifvit underdånigt yttrande, hvaraf dock endast en del återfinnes i den
ecklesiastikdepartementet tillhörande akten i ärendet. Beträffande domänintendentens
förslag att låta afhysa och till skog utlägga vissa torp ifrågasätter
styrelsen, huruvida det kan vara riktigt att utan tungt vägande skäl
vidtaga sådan åtgärd med risk, att de gamla familjerna måste hänvisas till
socknens fattigvård och de unga flyttas bort. Än mindre torde detta vara
riktigt af en statens stiftelse. Härtill komme att arbetsfolket behöfdes. Att
egendomens afkastning genom en annan bokföring kan uppdrifvas, på sätt
domänintendenten framhållit, anser äfven styrelsen, men framhåller tillika, att
detta endast är en bokföringsfråga, hvilket ock domänintendenten medgifvit.

Någon anmärkning mot gårdens skötsel utöfver de erinringar, som sålunda
antecknats, har icke förekommit, vare sig i offentligen tillgängliga
handlingar eller eljest veterligen.

Beträffande ladugårdsskötselns intensitet lämnas här en öfversikt öfver
mjölkafkastningen under de senaste åren:

År	Antal kor	Mjölkafka inalles	stning i li pr ko
1906 ...................	.................... 39	106,853	2,740
1907 ...................	.................... 43	109,877	2,747
1908 ...................	................... 43	110,233	2,563
1909 ...................	.................... 45	111,247	2,600
1910 ....................	.................... 45	109,395	2,431
1911 ....................	................... 49	126,271	2,577

Dessa siffror torde understiga hvad som af en ostfriesisk kobesättning är
att påräkna vid intensiv och ekonomisk skötsel.

2) Trädgården.

Till hufvudgården hör en stor trädgård på omkring 1,5 har, med två
växthus och ett större antal drifbänkar. I växthusen odlas hufvudsakligen
rosor, vindrufvor och chrysantemum samt öfvervintras och kultiveras de växter,
som äro behöfliga för stiftelsens grupper och blomsterrabatter.

Trädgården går vanligtvis med förlust; förlusten uppgick år 1911 till 301: 43
kronor. Det vill synas, som om sådant borde kunna förehyggas Vid besök i

trädgården befanns denna icke i bästa skick. Växthusen voro ej väl underhållna,
och i vissa delar af fruktträdgården hade kvickroten fått taga väl
mycket öfverhand. Vidare anmärktes, att vatten till den rätt stora trädgårdsarealen
måste forslas upp i tunnor.

En vattenledning med s. k. vandring torde böra anläggas och sakkunnig
person tillkallas för att utlåta sig, om och på hvad sätt trädgårdens afkastning
må kunna bringas upp. Möjligen kan ifrågasättas, huruvida ej en del
af den stora trädgården bör nedläggas.

I närheten af föreståndarens bostad finnes en mindre skolträdgård.

3) Skogen.

Utmarken omfattar en sammanlagd areal af 1,217,24 har, däraf 828,65
har produktiv skogsmark och 103,02 har produktiv hagmark samt 285,57 har
impediment, hvartill kommer 254,71 har inägor.

Skogen är indelad i 5 block; ett af dessa, det s. k. lilla Nääs blocket,
omfattande 226,12 har skogsmark, 51,99 har impediment samt 4,19 har inägor,
försåldes år 1856 på 50 år och återföll sålunda år 1906 till stiftelsen.

Såsom förut omnämnts, förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 27
september 1901, att skogen å egendomen Nääs skulle, jämlikt 32 § i nådiga
förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket den
26 januari 1894, ställas under vård och förvaltning af skogsstaten, för hvilket
ändamål det skulle åligga domänstyrelsen att i enlighet med 31 § i samma
förordning låta upprätta skogshushållningsplan för egendomen; och skulle de
härigenom uppkommande kostnader af domänstyrelsen förskjutas och sedermera
i öfverensstämmelse med 67 § i nämnda förordning återgäldas i första
rummet af den indelade skogens afkastning samt, för hvad därutöfver behöfdes,
af de medel, som enligt bestämmelse i donationsurkunden vore afsedda
för skötsel och vård af stiftelsens fastigheter.

Till åtlydnad häraf har domänstyrelsen den 29 januari 1912 fastställt hushållningsplan
för skogen, att gälla under tio år från och med den 1 januari 1912.

Ur handlingarna i sistberörda ärende inhämtas, att skogsmarken å hela
sin utsträckning är starkt kuperad och består af stenbunden, något sandblandad
mulljord. Alla blocken, med undantag för det förut omnämnda Lilla
Nääs blocket,’ hvilket är så godt som helt och hållet kalhugget, äro väl skogbeväxta
utan några som helst kalmarker eller luckor. Skogens ålder är i
det hela icke hög, utan förekomma nästan endast skogsbestånd i 2:a, 3:e och
några i 4:e åldersklassen samt endast ett och annat mindre bestånd i 5:e
åldersklassen. Nästan å hela skogen, utom å Lilla Nääs blocket, saknas
ungskog i l:a åldersklassen. Växtligheten å utmarken betecknas som god
eller mycket god.

Å hagmarksskiftena är skogen så godt som totalt ramponerad och förstörd.
En hänsynslöst utförd löftäkt har bringat så godt som all kvarstående
björkskog i ett sjukligt och stympadt utseende.

Hela virkesförrådet utgör sammanlagd! 64,341 kubikmeter. Afverkningen
i det till grund för skogshushållningsplanen uppgjorda förslaget, hvilket afser
en period af 20 år,beräknas till 22,000 kubikmeter, eller 1,000 kubikmeter
pr år. Stiftelsens virkesbehof för 20-årsperioden är beräknadt till 14,050
kubikmeter. Alltså återstår till försäljning under perioden ett öfverskott af
7,950 kubikmeter, som beräknas inbringa ett belopp af 40,100 kronor. Af
detta belopp skall emellertid under 20-årsperioden gäldas dels kostnaden för
skogens indelning 2,085: go kronor, dels kostnaden för skogsodling 7,288: 40
kronor, dels ock statsverket tillkommande ersättning för jägmästarens förrättningsresor
under 20 år 1,600 kronor, eller tillhopa 10,974 kronor. Det disponibla
öfverskottet under 20-årsperioden utgör alltså 29,126 kronor eller, om nyssnämnda
utgifter fördelades jämt öfver hela perioden, 1,456: 30 kronor pr år.

Emellertid bör det kalhuggna Lilla Nääs blocket genom sådd och plantering
göras skogsbärande, så fort omständigheterna det medgifva. Kostnaderna
härför uppgå till 6,763: 40 kronor, hvilket belopp ingår i det förut
för skogsodling under hela perioden angifna beloppet å 7,288: 40 kronor.
Vidare skall kostnaden för skogens indelning gäldas i den mån skogens afkastning
därtill lämnar tillgång. Vare sig detta senare belopp skall gäldas
före eller efter afdrag af skogsodlingskostnaderna, lärer under de närmaste
åren någon afkastning af skogen utöfver husbeliofvet icke vara att påräkna.

Härtill kommer ytterligare en omständighet. För tillsyn af skogen är
för närvarande anställd en torpare, som förutom fritt torp åtnjuter 60 kronor
årlig aflöning för besväret. Det lärer vara uppenbart, att en dylik anordning
icke är förenlig med en rationell skogsvård. Jägmästaren i reviret har också
föreslagit, att en särskild skogvaktare skall anställas för stiftelsens skogar.

4) Fabrikerna.

Till stiftelsen höra, såsom i det föregående antydts, bränne mindre fabriker.

Nääs verkiy^försäljning grundades på 1880-talet. Dess uppgift är att
till jämförelsevis billiga priser tillhandahålla in- och utländska skolor lämpliga
hyfvelbänkar och verktyg, afsedda för snickerislöjd, lekredskap m. m. Under
1911 var arbetsstyrkan 10 personer och omsättningen 31,418: 87 kronor.

Affären är besvärad med gäld; det oguldna beloppet uppgick den 31 december
1911 till 10,000 kronor; uppsägningstiden är en månad och räntan
en half procent högre än Skandinaviska kreditaktiebolagets depositionsränta.
Denna skuld lärer, enligt uppgift, fullt motsvaras af tillgång uti inneliggande
lager och utestående fordringar.

I testamente den 8 mars 1898 förordnade August Abrahamson, att Axel
Haugsten, som var hans biträde vid verktygsaffärens skötsel, äfven efter Abrabamsons
död skulle behållas vid denna sysselsättning och, därest han odeladt
ägnade sin arbetstid åt affären, få tillgodoräkna sig halfva nelSvinsten af
densamma, i enlighet med årligt gjordt bokslut. Haugsten åtnjuter fortfarande
den honom sålunda tillagda förmån.

Verktygsförsäljningens byggnader ligga delvis omgifna af gårdens ekonomihus;
de äro synnerligen bristfälliga; för nybyggnad och reparation har i 1912
års utgiftsstat afsatts ett belopp af 1,000 kronor. Maskinkraft saknas, hvadan,
då sådan erfordras, virket måste forslas till den omkring IV2 kilometer
därifrån belägna andra fabriken eller skolmöbeltillverkningen.

Nääs skolmöbeltillverkning grundades år 1900. Den är försedd med
vattenkraft, tillgodogjord genom turbin på 34 effektiva hästkrafter. Affärens
ändamål är att med begagnande af goda modeller tillverka och försälja omsorgsfullt,
utförda skolmöbler såsom skolbänkar, katedrar, svarta taflor, kartställ,
skåp för undervisningsmateriell, inredningar för gymnastiksalar och skolbänkar
m. m. ''Till denna afsikt med anläggningen i fråga sluter sig», yttrar
Salomon i årsredogörelsen för 1900, »äfven önskan att dels, åtminstone i en
framtid, möjligen öka stiftelsens årsinkomster, dels ock att bereda en annan
verksamhet och i sinom tid medel till pension åt öfverlärare Alfred Johansson,
som alltsedan 1872 med synnerligt nit och framgång varit slöjdlärare på
Nääs». Affären förestås af nämnde Johansson, hvilken vitsordas hafva inlagt
stora förtjänster om utarbetandet af den undervisningsmetod, som skapat
Nääs rykte.

Under år 1911 var arbetsstyrkan 10 personer och omsättningen 10,367: 40
kronor.

Äfven denna affär påhvilar gäld; det oguldna beloppet utgjorde vid 1911
års slut 9,636: 29 kronor; räntan är en procent öfver bankernas högsta depositionsränta.
För skulden svarar stiftelsen allenast med den egendom, som
i stiftelsens räkenskaper finnes bokförd såsom Nääs skolmöbeltillverknings
behållna tillgångar i penningar, arbetade och oarbetade varor, maskiner, verktyg,
fordringar, byggnader och annat. Tillgångar finnas, fullt motsvarande
det oguldna beloppet.

Med föranledande af domänintendenten Carlsons i förutberörda utlåtande
yttrade förmodan, att fabrikerna skulle vid en rättvisare fördelning af förvaltningskostnaderna
visa sig vara ganska svaga företag, har styrelsen i sitt likaledes
berörda yttrande den 17 april 1910 som sin mening uttalat, att ett
nedläggande af dessa affärer icke vore lämpligt, enär de under insiktsfull och
duglig ledning torde vara i besittning af rätt goda utvecklingsmöjligheter, tack

vare det kända namn, Nääs äger bland skolman i såväl in- som utlandet.
Diverse skolmateriell och slöjdredskap hade redan — visserligen hittills blott
i liten skala — kunnat exporteras till utlandet på beställning af f. d. kursdeltagare.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke dessa affärer, därest de skola bibehållas,
böra sammanslås och, efter skälig uppgörelse med de nuvarande cheferna,
ställas under ledning af en driftig verkmästare.

5) Byggnaderna.

Efter Älfsborgs läns kalender år 1906 lämnas här följande skildring af
egendomens hufvudbyggnad.

Nääs herresäte ligger på yttersta udden af en i Säfvelången utskjutande
halfö. Hufvudbyggnaden eller slottet, beläget på en höjd af omkring 30 meter
öfver sjöns yta, intager genom sitt dominerande läge, sin storartade och gedigna
byggnadsstil samt de vackra omgifningarna ett synnerligen framstående
rum bland vårt lands vackraste herresäten. Midtför den ståtliga allé, som på
ömse sidor om en öfver Säfvelången anlagd lång stenbro leder upp till gården,
reser sig slottet öfver tvänne genom natur och konst bildade, storartade
terrasser, den öfre prydd med balustrader och urnor samt den lägre, utom
af häckar och blomsteranläggningar, med två fristående flyglar, uppförda
vinkelrätt mot hufvudbyggnaden. Slottet innehåller i två våningar 23 rum.
I öfre våningen finnas förutom ett flertal rum en storartad festsal; i nedre
våningen inrymmes en i renässansstil ornerad matsal, biljard, musiksalong,
bibliotek samt flera förmak och smårum, alla möblerade i modern fransk
stil. Från den dubbelarmade balkongtäckta stentrappa, hvilken från den
öfre terrassen leder in i slottet, inträder man i en rymlig, smakfullt ornerad
vestibul med en praktfull takmålning. Samtliga rummen i undre våningen
äro dekorerade med vägg- och takmålningar af utländska konstnärer och
arbetare, hvarjämte väggarna i båda våningarna prydas af en rik samling
oljefärgstaflor. Invid slottets ena gafvel finnes uppförd en med själfva
byggnaden förenad hög och rymlig vinterträdgård. Slottet omgifves af en
trädgård samt en mycket vidsträckt lummig park, som torde höra till de
vackraste enskilda i Sverige.

Sådant var slottet under Abrahamsons tid, och sådant skall det, enligt
testamentets ordalydelse och andemening, utan och innan underhållas i all
framtid. Denna förpliktelse har staten åtagit sig, då den öfvertog stiftelsen.
Inventarierna få sålunda enligt testamentet ej »afhändas stiftelsen eller från
egendomen Nääs bortföras, utan skola framgent underhållas samt, där så

blifver nödigt, ersättas med nya, hvilken senare bestämmelse dock ej gäller
konstföremål, som till äfventyrs gå förlorade».

Slottet får ej användas till annat ändamål än i testamentet föreskrifves.
Enligt detta får sålunda, såsom redan nämnts, nedre våningen och stora salongen
i öfre våningen vid förefallande behof användas till föreläsningar äfvensom
till möten och festligheter, som stå i samband med läroanstalten och
dess verksamhet, och de öfriga rummen få upplåtas till bostad åt mera framstående
pedagoger, lärare och lärarinnor jämte andra för läroanstalten intresserade
in- och utländska män och kvinnor, som under kortare tider besöka
läroanstalten.

Det verkliga förhållandet är, att slottet större delen af året står obegagnadt
och under den kallare tiden oeldadt, till skada både för byggnaden
och för d.e däri inrymda dyrbara inventarierna.

Det torde ej ligga någon öfverdrifven pessimism i det antagandet, att
uppehållandet af denna vård åt den frikostige donatorns minne kommer att
visa sig förenadt med icke ringa svårigheter och betydande kostnader.

I slottets närhet, å motsatta sidan mot trädgården, ligga de för egendomens
drift erforderliga man- och ekonomibyggnaderna.

De utarrenderade hemmanen och torpen äro försedda med erforderliga
mangårdsbyggnader och uthus med undantag för 1U mantal Rännedalen och
V4 mantal Östra Viebo, hvilka, såsom förut nämnts, helt eller delvis afhysts.

Å egendomens mark ligga åtskilliga andra bostäder, afsedda för arbetare
och kursdeltagare.

Till läroanstalten höra:

Björkenääs, föreståndarebostad;

Vänhem med sällskapslokaler, matsal och köksdepartement samt bostäder
för vid läroanstalten anställda personer;

Seminariet med 2 slöjdsalar, tecknings- och modelleringssal, lokal för en
afdelning af skolköket;

Lekhuset, användes vid regnig väderlek af lekkursens deltagare, till föreläsningssal,
vid aftonunderhållningar samt vid fester.

Källnääs med slöjdsal och gymnastiklokal.

Till läroanstalten höra dessutom en paviljong, inrymmande det pedagogiska
bibliblioteket samt tillika använd till expeditionslokal och en paviljong i
Vänhemsbacken, vid regnig väderlek använd vid kaffedrickning.

I några af dessa byggnader finnas s. k. logement för kursdeltagare.

Taxeringsvärdet å stiftelsens fastigheter är 180,000 kronor.

Brandförsäkringarnas belopp utgör: för fastigheterna 238,960 kronor och
för inventarier 170,200 kronor, däraf 90,000 kronor för lösegendomen på slottet.

.31

Då styrelsen år 1908 öfvertog förvaltningen af stiftelsen, beflinno sig
byggnaderna i ett synnerligen bristfälligt skick, allt ifrån slottet till torpstugorna.
Styrelsen lät sig ock angeläget vara att omedelbart ta i tu med
åtgärder för att råda bot härå. Sålunda uppdrog styrelsen åt sakkunniga
män att verkställa besiktning å dels byggnaderna till lägenheter och torp,
dels stiftelsens öfriga byggnader, och befanns därvid, att de nödvändigaste
reparationerna skulle draga en kostnad af för de förstnämnda byggnaderna
9,941 kronor under de två närmast följande åren och för de sistnämnda
byggnaderna 20,600 kronor, allt under förutsättning alt det erforderliga virket
finge tagas från stiftelsens skog samt att själfva arbetet utfördes med den
billigare arbetskraft, som från själfva godset stode till buds. Sedan styrelsen
vidtagit åtskilliga inskränkningar i de sålunda uppgjorda kostnadsförslagen,
hvarigenom reparationssumman nedbragtes till 16,000 kronor, anhöll styrelsen
i förutberörda underdåniga skrifvelse i januari 1909 med förslag till
ny inkomst- och utgiftsstat för stiftelsen om anvisande af ett statsanslag å
13,395 kronor som bidrag till utförande af de nödvändiga reparationsarbetena.
I denna skrifvelse yttrar styrelsen bland annat följande.

»Af manbyggnaderna å Stora Nääs herregård är corps de logiskt uppfördt
i källaren och första våningen af gråsten, andra våningen af tegel,
flyglarna af tegel, alla tre husen täckta af glaseradt tegel — således af solidt
byggnadssätt. Men olyckligtvis både herr Äbrahamson i sin önskan att försköna
Nääs, när han för omkring 40 år sedan inköpte detsamma, förledts att
å manbyggnadens månghundraåriga enkla kalkputsade fasader anbringa listverk,
fönster- och hörninfattningar af trä, Indika oljemålats. Vid södra gafveln tillbyggdes
en större vinterträdgård. Denna har måst eldas för att hålla däruti
inhysta växter vid lif, men eljest har sedan Abrahamsons död för tio år sedan
hela byggnaden stått oeldad och större delen af året alldeles obegagnad. — Invändigt
lösöre — Abrahamsons hela bouppsättning — får ej från stället bortföras,
utan skall åt stiftelsen underhållas. Manbyggnadernas liksom landtbrukets
ekonomibyggnaders underhåll har under de senaste tio åren försummats,
så att vid dem är rätt mycket att göra; särskilt äro ofvannämnda träornamenteringar
samt trävirket och delvis murverket i vinterträdgården förruttnade».
Rörande vinterträdgården m. in. yttrar styrelsen följande. »Den är i det skick,
att den måste antingen helt ombyggas eller helt öfvergifvas och rifvas inom
ett eller annat år. Ombyggnaden skulle medföra en kostnad af 4,000 kronor.
Det är efter styrelsens mening ej rimligt att nedlägga dylika kostnader vid ett
hus, som efter det testamentariska förordnandet ej får uthyras eller eljest
upplåtas till begagnande utan inom mycket snafva gränser. Likaså kunna meningarna
vara delade, om det är nödigt och lämpligt att återställa de nämnda
träornamenten på stenfasaden, att underhålla prydnader och listverk invändigt,

delvis utförda af italienska stuckatörer, kvilka listverk nu börja falla ned, sedan
huset under tio vintrar stått oeldadt och obebodt».

Vid fastställande af stat för stiftelsen, därvid styrelsens begäran om
statsbidrag till reparationer lämnades utan bifall, anbefallde Kungl. Maj:t genom
beslut den 18 juni 1909 styrelsen bl. a. att till Kungl. Maj:t inkomma med sakkunnig
och fullständig utredning om de åtgärder, som kunde och borde vidtagas
för att försätta anstalten till hus och byggnader i godt skick; och förklarade
Kungl. Maj:t sig vilja därefter taga frågan om anvisande af särskildt
nybyggnadsanslag i öfvervägande.

till efterkomst af denna nådiga befallning uppdrog styrelsen åt dels byggmästaren
O. L. Johansson från Upphärad att verkställa besiktning å byggnaderna
till godset underlydande hemman, lägenheter och torp, dels åt arkitekten
Sven Steen i Göteborg att vidtaga enahanda förrättning i fråga om stiftelsens
öfriga byggnader.

Byggmästaren Johansson har i ett den 27 november 1909 dagtecknadt
syninstrument uppskattat bristerna å de förra byggnaderna till — med utlämnande
af öretal — 15,406 kronor, och arkitekten Steen, hvilken vid förrättningens
verkställande påkallade biträde af arkitekten O. Dymling, har i ett af
båda undertecknadt utlåtande den 27 oktober 1909 beräknat bristerna å stiftelsens
öfriga byggnader till 27,615 kronor, hvadan alltså hela reparationssumraan
skulle uppgå till 43,021 kronor.

Med hänsyn därtill, att en del af detta belopp skulle kunna bestridas
med stiftelsens egna inkomster, anhöll styrelsen i underdånig skrifvelse den
28 november 1909 i sammanhang med förslag till inkomst- och utgiftsstat för
år 1910 om anvisande af ett belopp å 25,000 kronor till reparationer, att
utgå med 10,000 kronor under hvartdera af åren 1910 och 1911 samt med
återstoden år 1912.

Anmodad att öfver denna framställning afgifva underdånigt utlåtande, har
domänintendenten i länet, R. Carlson i skrifvelse den 16 mars 1910, hvilken
förut berörts i annat sammanhang, uttalat sig för möjligheten af vissa jämkningar
i de upprättade kostnad sförslagen, hvarigenom den erforderliga reparationssumman
skulle kunna nedbringas med — öretal utelämnas — 2,638
kronor, eller från 43,021 kronor till 40,383 kronor.

Med föranledande häraf yttrar styrelsen i ett jämväl förut berördt utlåtande
den 17 april 1910, att i en sådan mångfald detaljerade arbeten meningarna
gifvetvis kunde vara delade rörande deras relativa nödvändighet, och
styrelsen hade själf gifvit uttryck åt sin tvekan rörande ett och annat, som
arkitekterna föreslagit. Om än styrelsen ansåge sig kunna göra åtskilliga förenklingar
uti de föreslagna arbetena på sätt domänintendenten i vissa delar
tillstyrkt, kunde dock med säkerhet väntas, att äfven för läroanstaltens direkta

behof under dess framtida utveckling förändringar och ombyggnader kunde
blifva nödvändiga, äfvensom att vid arbeten å de gamla husen brister komme
att upptäckas, som måste botas, fastän de ej kunnat iakttagas vid en okulär
besiktning. Dylika arbeten komme då säkerligen att taga i anspråk de besparingar,
som på andra håll möjligen kunnat göras.

Styrelsens sistberörda framställning om statsanslag är ännu beroende på
Kungl. Maj:ts pröfning.

Under den tid, styrelsen handhaft förvaltningen af Nääs, hafva reparationer
å stiftelsens byggnader verkställts för

år 1908 ........................................................... 5,161: 50 kronor

» 1909 ........................................................................ 10,012: 72 »

» 1910 ........................................................................ 8,628: 37 »

» 1911 ............................................. 8,447: 17 » eller

tillhopa ..................................................................... 32,249: 76 kronor, allt med

stiftelsens egna tillgångar.

I denna summa äro icke inräknade de mindre belopp, som användts för
att tillgodose det årligen återkommande behofvet af underhåll å läroanstaltens
byggnader, uppgående under samma tid till 4,135: 88 kronor.

Att så jämförelsevis stora belopp kunnat disponeras för ifrågavarande
ändamål, beror hufvudsakligen därpå, att styrelsen, som ej åtnjuter aflöning
för sitt besvär, genom en af dess ledamöter, likaledes utan någon som helst
ersättning, bestridt föreståndarbefattningen under större delen af dessa fyra
år, hvarigenom en utgift på 14,000 kronor besparats stiftelsen.

Då på grund af nu anförda omständigheter de tidigare uppgjorda kostnadsförslagen
icke kunna läggas till grund för beräkning af det nu erforderliga
reparationsanslaget, har styrelsens ledamot, ingenjören Berg uppgjort
nytt kostnadsförslag, som åtföljer handlingarna i ärendet. Därvid har enligt
från utredningen uttalad önskan skillnad gjorts mellan hufvudgårdens och industriernas
byggnader samt byggnaderna å stiftelsens öfriga hemman, lägenheter
och torp å ena sidan och de byggnader, inklusive slottet, som höra till
läroanstalten, å den andra sidan.

Enligt ingenjör Bergs kostnadsförslag skulle reparationerna å den förra
gruppen af byggnader draga en kostnad af 19,460 kronor och å den senare
gruppen af byggnaden 10,750 kronor, eller tillhopa 30,210 kronor. Strängt
taget skulle denna summa något annorlunda fördelas på de olika byggnadsgrupperna,
men detta spelar för denna utredning ingen nämnvärd roll.

Till förslaget fogar ingenjör Berg den erinran, att exakta uppgifter i
frågor som de förevarande icke kunna påräknas. En hvar sakkunnig bedömde

frågan efter sin subjektiva uppfattning, om hvad som vore behöflig!, samt
huru pass grundligt en reparation behöfde göras. Ingenjör Berg höile det ej
för osannolikt, att både de af honom och de af de förut nämnda arkitekterna
föreslagna reparationerna skulle i en framtid visa sig hafva varit tilltagna med
för liten grundlighet. Särskildt framhålles, alt i förslaget endast upptagits
sådana arbeten, som under de närmaste åren vore oundgängligen nödvändiga.

I detta sammanhang har ingenjör Berg fäst uppmärksamheten på, att de gamla
f. d. hönshusen, som Abrahamson lät inreda till bostäder vid slottet åt jordbruksarbetare,
torde böra rifvas och ersättas med ny för ändamålet afsedd byggnad.

Vidare har vid den nu verkställda utredningen anmärkts, att det för läroanstaltens
byggnader och föreståndarbostaden erforderliga vattnet måste forslas
från sjön i tunnor. Införandet af vattenledning är sålunda af behofvet påkalladt.

I sammanhang med införandet af vattenledning, för hvilket ändamål
elektrisk kraft torde kunna erhållas från Nääs fabriker, därest det ej befinnes
lämpligare att anskaffa egen motor, bör i läroanstaltens byggnader samt i föreståndarbostaden
och på platsen utanför Vänhem, restaurations- och sällskapsbyggnaden,
anbringas elektrisk belysning.

En med ledning af ingifna kostnadsförslag utförd beräkning gifver vid
handen, att kostnaderna för de sålunda ifrågasatta vattenlednings- och belysningsanordningarna
för säkerhetens skull ej böra upptagas lägre än 16,000 kronor.
Härvid bör dock erinras, att nämnda belopp kan något nedbringas, därest det
efter närmare pröfning af förhållandena befinnes lämpligast att anlita Nääs fabrikers
elektricitetsverk för erhållande af elektrisk kraft. Underhåll och skötsel
af de ifrågasatta anordningarna beräknas draga en årlig kostnad af omkring 500
kronor. Rörande dessa siffror hänvisas till Bil. V samt handlingarna i ärendet.

De belopp, som erfordras för nybyggnader och reparationer äro alltså i fråga
om läroanstaltens byggnader 26,750 kronor och i fråga om stiftelsens öfriga byggnader
19,460 kronor eller tillhopa 46,210 kronor, hvartill kommer ett årligt
underhållsanslag å 500 kronor för vattenlednings- och belysningsanordningarna.

Rörande den tid, inom hvilken dessa arbeten böra slutföras, torde beaktas,
att arbetet ställer sig billigare, om godsets folk, i den mån öfriga
göromål sådant medgifva, kan tagas i anspråk härvid. Med hänsyn härtill
har det ansetts, att reparationsarbetet lämpligen bör fördelas på 4 år, räknadt
från och med år 1912.

I ingenjör Bergs kostnadsförslag äro icke inberäknade det ständigt återkommande
årliga underhållet af stiftelsens hus, hvilket af honom och räkenskapsföraren
v. konsul J. .Hyberg beräknats till 1,500 kronor för läroanstaltens
byggnader och 2,000 kronor för stiftelsens öfriga byggnader, se Bil. V.

IV. Stiftelsens fonder.

Genom förut omförmälda testamentariska förordnanden donerade August
Abrakamson till stiftelsen tvänne fonder, underhållsfonden och utvidgningsfonden,
och föreskrefs rörande båda dessa fonder, att de aldrig finge till kapitalet
förminskas.

Vidare förordnade Abrakamson, som föreskrifvit, att säterierna Stora och
Lilla Nääs samt frälsehemmanet Åstebo aldrig finge vare sig intecknas eller
genom försäljning, byte eller annorledes afhändas stiftelsen, att af den köpeskilling,
som inflöte vid möjligen skeende försäljning af stiftelsens öfriga fastigheter
med därå befintliga yttre och inre inventarier, skulle bildas en särskild
fond under namn af dispositionsfonden.

Rörande underhållsfonden, stor 355,000 kronor, är föreskrifvet, att räntan
skall användas till aflöning åt läroanstaltens föreståndare, lärare och lärarinnor
jämte öfriga hos stiftelsen anställda personer samt till bestridande
af öfriga för läroanstaltens uppehållande nödiga kostnader.

Rörande utvidgnings fonden, stor 25,000 kronor, är föreskrifvet, att räntan,
sedan densamma genom ränta på ränta uppgått till minst 10,000 kronor,
skall, i händelse af behof, användas till läroanstaltens utvidgning och förbättring.

På af Otto Salomon, i egenskap af styrelse för stiftelsen gjord underdånig
framställning, däri han förmälde sig hafva för afsikt att för de vid läroanstalten
anordnade lekkurser uppföra en särskild leksal, fann Kung]. Maj:t
genom beslut den 14 november 1902 godt förklara, att hinder icke mötte
för Salomon att, efter det ränteafkastningen å utvidgningsfonden uppgått till
det föreskrift^ minimum, 10,000 kronor, af nämnda afkastning erhålla godtgörelse
för hvad af honom för ifrågavarande byggnadsföretag förskjutits intill
ett belopp, ej öfverstigande 10,000 kronor.

Det föreskrifna minimum uppnådde ränteafkastningen å fonden första
gången vid slutet af 1905.

Utvidgningsfondens storlek den 31 december 1911 var 32,883: 33 kronor,
och belöpte sig alltså vid denna tid de uppsamlade räntorna till 7,883: 33 kronor.

Rörande dispositionsfonden, som ännu icke bildats, enär någon försäljning
af stiftelsen tillhörande fastigheter ej ägt rum, är föreskrifvet, att räntan

därå liksom afkastningen af fastigheterna skall i främsta rummet användas
till underhåll i fullgodt skick af de till egendomen Nääs och Åstebo hörande
byggnader, park, trädgård och inventarier äfvensom till skötsel och vård eljest
af berörda fasta och lösa egendom, äfvensom att den behållning å anmärkta afkastning
och ränta, som därefter, och sedan nödiga utgifter i och för de andra
fastigheterna jämte deras inventarier blifvit betäckta, kan komma att uppstå,
skall disponeras på enahanda sätt, som föreskrifvits i afseende å räntan på
underhållsfonden.

Såsom nämnts, förvaltas fonderna af statskontoret och förräntas i enlighet
med de bestämmelser rörande förvaltningen af de under statskontorets
vård ställda fonders och kassors medel, hvilka meddelats i nådiga brefvet den
den 31 augusti 1877.

I detta sammanhang torde jämväl böra erinras om testamentets bestämmelse
därom, att, därest läroanstalten i följd af ändrade förhållanden icke vidare
behöfves till utbildning af lärare och lärarinnor i slöjd och fördenskull
förvandlas till annan högre läroanstalt för fortsatt utbildning af lärare och
lärarinnor, af stiftelsens fonder skall till kungl. landtbruksakademien öfverlämnas
75,000 kronor, med rätt för akademien att använda räntan å detta
kapital till främjande af vetenskaplig forskning på landtbrukets område.

V. Stiftelsens stat och ekonomiska ställning.

Den för år 1912 fastställda inkomst- och utgiftsstaten för stiftelsen är
följande :

Inkomster.

Räntemedel...................................................................................... kronor 15,700: —

Inkomst från egendomen............................................................... » 3,000: —

Hyresmedel....................................................................................... » 1,800: —

Undervisningsafgifter ................................................................... » 4,150: —

Inskrifningsafgifter ..................................................................... » 2,000: —

Inkomst af mathållningen ........................................................... » 6,200: —

Afgifter för materialier (för virke till slöjd m. m.)............... » 3,000: —

Inkomst från Nääs verktygsförsäljning .................................... » 3,000: —

» » skolmöbeltillverkning .......................................... » 1,200: —

Diverse andra inkomster............................................................... » 1,000: —

Summa kronor 41,050: —

Utgifter.

Sannolik brist från år 1911 .................................................... kronor 2,000: —

Föreståndaren: lön 6,000, bränsle 750 kronor..................... » 6,750: —

Aflöning till lärare vid kurserna................................................ » 5,000: —

Aflöning till städerskor, rengöring m. m............................... » 1,300: —

Verktyg och hyfvelbänkar.......................................................... » 600: —

Virke, beslag in. m.................................................................... » 1,800: —

Diverse möbler och husgeråd...................................................... » 1,100: —

Böcker, tidningar, trycksaker, skrifmaterialier m. m.......... » 700: —

Mindre reparationer å läroanstaltens byggnader, underhåll

af gångar och lekplaner m. m........................................... » 1,300: —

Tvätt ............................................................................................. » 300: —

Belysning och brännmaterialier............................ »_250: —

Transport kronor 21,100: —

Diverse andra utgifter för läroanstalten.................................... » 2,700: —

Ränta att godtgöras utvidgningsfonden.................................... » 1,350: —

Inventarier .................................................................................... » 500: —

Försäkringsafgifter ...................................................................... » 650: —

Sjukvård och understöd .............................................................. » 2,000: —

Trädgården och parken................................................................ » 1,000: —

Tillsyn af slottet m. m.............................................. » 400: —

Skatter ............. » 1,000: —

Bokförare och kassörska m. m................................................ » 1,680: —

Räntor och amortering.................................................................. » 3,080: —

Afsättning för ombyggnad af verktygsaffärens lokal ........... » 1,000: —

Nybyggnader och reparationer ................................. »_4,590: -

Summa kronor 41,050: —

För att ur denna stat aflösa stiftelsens ekonomiska ställning under normala
förhållanden bör iakttagas följande.

Utgiftsposten: sannolik brist för år 1911 bör utgå.

Förut har anförts, att den normala, årligen återkommande nybyggnadsoch
underhållsskyldigheten bör sättas till 1,500 kronor för läroanstaltens
byggnader och 2,000 kronor för stiftelsens öfriga byggnader eller tillhopa
3,500 kronor. Då för ifrågavarande ändamål i 1912 års stat är uppfördt en
post: mindre reparationer å läroanstaltens byggnader etc. 1,300 kronor, bör
för samma ändamål i öfversikten öfver stiftelsens ställning under normala
förhållanden utgiftsstaten ökas med 2,200 kronor. I stället böra utgiftsposterna:
afsättning för ombyggnad af verktygsaffärens lokal 1,000 kronor och
nybyggnader och reparationer 4,590 kronor, hvilka afse extraordinära förhållanden,
utgå.

Under normala förhållanden skulle alltså stiftelsens inkomster öfverskjuta
utgifterna med ett belopp af 5,390 kronor. Detta allt under förutsättning att
antalet kursdeltagare kommer att hålla sig vid ungefärligen samma siffra
som år 1911, hvilket dock ingalunda är säkert. Härtill kommer, att aflöningen
för föreståndaren bör något höjas. Under sådana omständigheter
torde om stiftelsens ekonomi i dess helhet kunna uttalas följande omdöme.
Om alla stiftelsens byggnader nu vore i fullgodt skick, så är det antagligt,
att stiftelsen skulle kunna reda sig med egna medel, äfven efter erforderlig
höjning af vissa aflöningar, allt under förutsättning att antalet kursdeltagare
kommer att förblifva oförminskadt.

Då emellertid de extra ombyggnads- och reparationsarbeten, som nu äro
erforderliga, för att stiftelsens byggnader skola komma i någorlunda godt

skick, i det föregående beräknats draga eu kostnad af 46,210 kronor, lärer
häraf framgå, att stiftelsen under närvarande förhållanden icke kan uppehållas
utan hjälp från annat håll.

August Abrahamsons stiftelse kan från ekonomisk synpunkt uppdelas i
följande afdelningar, nämligen:

1) jordbruket med skogen och trädgården,

2) inackorderingsrörelsen,

3) verktygsförsäljningen,

4) skolmöbeltillverkningen,

5) läroanstalten, till hvilken äfven bör räknas slottet, enär detta enligt
testamentet ej får användas till andra ändamål än som stå i samband med
undervisningen.

Det vore naturligen af stort intresse att utreda den ekonomiska ställningen
för hvar och en af dessa afdelningar. De försök, som i detta afseende
gjorts, hafva icke ledt till åsyftadt resultat. I vinst- och förlustkontot
den 31 december 1910 (Bil. IV) ingår exempelvis landtbruket med en kreditpost
på 3,579 kronor 76 öre och med ledning bl. a. häraf har i staten för 1912
uppförts en inkomstpost: inkomst från egendomen 3,000 kronor. Uppfattningen
å gården synes vara, att dessa siffror äro uttryck för hvad landtbruket ger
netto. Sålunda beräknas inspektörens provision, som utgår med 5 % af nettobehållningen,
i öfverensstämmelse härmed. Vid bestämmandet af dessa belopp
har emellertid ingen hänsyn tagits till nybyggnads- och reparationsskyldigheten,
vare sig den ordinarie eller extra, ej heller till skatterna, som i
utgiftsstaten äro upptagna till 1,000 kronor, ej heller till sjukvård och understöd,
som i utgiftsstaten beräknats till 2,000 kronor, och slutligen ej heller
till försäkringsafgifter, 650 kronor. Å andra sidan har vid denna beräkning
landtbruket icke krediterats för alla till öfriga afdelningar utgjorda tjänstbarheter.
Vid bestämmande af landtbrukets nettobehållning, på sätt som skett,
hafva så många faktorer lämnats ur räkningen, att det skulle vara en ren
slump, om de angifna siffrorna vore riktiga; sannolikt äro de för höga.

På grund af nu anmärkta förhållanden ingå i staten åtskilliga utgiftsposter,
hvilka äro gemensamma för två eller flera afdelningar, såsom exempelvis:
aflöning till städerskor, rengöring m. m. 1,300 kronor, diverse möbler
och husgeråd 1,100 kronor, försäkringsafgifter 650 kronor, sjukvård och
understöd 2,000 kronor, trädgården och parken 1,000 kronor, skatter 1,000
kronor, räntor och amortering 3,080 kronor samt nybyggnader och reparationer
4,590 kronor.

Den enda utvägen att vinna den åsyftade detaljkännedomen om den ekonomiska
ställningen torde vara att med ledning af primärräkenskaperna upp -

göra ett nytt för ändamålet planlagdt bokslut, ett tidsödande arbete, som icke
medhunnits på den för utredningen tillmätta tiden. Härtill kommer ytterligare,
att äfven ett dylikt arbete sannolikt skulle visa sig ganska vanskligt, enär bl. a.
den erforderliga isärhållningen af de olika afdelningarnas räkenskaper icke
alltid iakttagits i de primära räkenskapsposterna.

Hvad sålunda anförts innebär gifvetvis icke, att den öfversikt öfver den
ekonomiska ställningen i dess helhet, som framgår af staten, skulle vara
vilseledande, alldenstund de här ofvan omförmälda faktorer, hvilka anmärkts
som i visst afseende obeaktade, på annat sätt i staten komma till sin rätt,
och de faktorer, hvilka anmärkts såsom alls icke bokförda, då stiftelsen betraktas
som en ekonomisk enhet, taga ut hvarandra.

Därest statsbidrag skall ifrågakomma, bör sådant i första hand komma
läroanstalten till godo. Försök har därför gjorts att åtminstone i så mån
lösa den föreliggande uppgiften, att staten för läroanstalten brytes ut ur staten
för stiftelsen i öfrigt. För sådant ändamål har stiftelsens räkenskapsförare
gjort en approximativ beräkning angående den del af förut anmärkta för flere
afdelningar gemensamma utgiftsposter, som kommer på läroanstalten, äfvensom
angående det ersättningsbelopp för af jordbruket utförda, icke bokförda
tjänstbarheter, för hvilket läroanstalten bör debiteras. De sålunda verkställda
utredningarna, hvilka återfinnas i den till utredningen fogade Bil. V, kunna
gifvetvis icke göra anspråk på exakthet eller fullständighet.

Sedan staten för år 1912 undergått jämkning med hänsyn till förut
anmärkta omständigheter, hvilka böra beaktas för vinnande af kännedom om
stiftelsens normala ekonomiska ställning, har den sålunda jämkade staten med
ledning af konsul Hybergs beräkningar uppdelats i tvenne stater, en för läroanstalten
och en för stiftelsen i öfrigt. De sålunda erhållna öfversikterna te
sig sålunda:

Stat för läroanstalten.

Inkomster.

Räntemedel .................................................................................... kronor 15,700: —

Undervisningsafgifter..................................................................... » 4,150: —

Inskrifningsafgifter......................................................................... » 2,000: —

Afgifter för materialier (för virke till slöjd m. m.)........... > 3,000: —

Diverse andra inkomster ............................................................ » 1,000: —

Brist .............................................................................................. » 30: —

Summa kronor 25,880: —

Utgifter.

Föreståndaren: lön 6,000, bränsle 750 kronor..................... kronor 6,750: —

Aflöning till lärare vid kurserna ............................................. » 5,000: —

Aflöning till städerskor, rengöring m. m............................... » 500: —

Verktyg och hyfvelbänkar ......................................................... > 600: —

Virke, beslag m. m...................................................................... » 1,800: —

Diverse möbler och husgeråd ................................................... » 300: —

Böcker, tidningar, trycksaker, skrifmaterialier m. m.......... » 700: —

Årligt återkommande underhåll af byggnader ..................... » 1,500: —

Belysning och brännmaterialier ............................................... » 175; —

Diverse andra utgifter för läroanstalten................................ » 2,700: —

Ränta att godtgöras utvidgningsfonden ............................... » 1,350: —

Försäkringsafgifter...................................................................... » 525.* —

Sjukvård och understöd............................................................... » 500: —

Parken............................................................................................ » 250: —

Tillsyn af slottet m. m............................................................ » 40O: —

Bokförare och kassörska............................................................ » 1,680: —

Skjutsning....................................................................................... » 1,000: —

Hyra för arbetarbostad.............................................................. » '' 150: —

Summa kronor 25,880: —

Stat för stiftelsen i öfrigt:

Inkomster.

Inkomst från egendomen.......................................................... kronor 3,000: —

Ersättning för skjutsning........................................................... » 1,000: —

Transport kronor 4,000: —

Ersättning för upplåtande af arbetarbostad

Inkomst från Nääs verktygsförsäljning..........

» » » skolmöbeltillverkning ....

Hyresmedel ..........................................................

Inkomst af mathållningen..................................

Transport kronor	4,000	—
»	150	—
»	3,000	—
»	1,200	—
»	1,800	—
»	6,200	—
Summa kronor	16,350	—

Utgifter.

Aflöning till städerskor, rengöring m. m..........

Diverse möbler och husgeråd ...............................

Tvätt...........................................................................

Belysning och brännmaterialier ...........................

Inventarier.................................................................

Försäkringsafgifter .................................................

Sjukvård och understöd..........................................

Trädgården ..............................................................

Skatter.......................................................................

Räntor och amortering .........................................

Årligt återkommande underhåll af byggnader
Öfverskott..................................................................

Summa kronor 16,350: —

Af dessa öfversikter framgår, att läroanstalten skulle kunna reda sig med
egna medel under förutsättning, 1) att alla dess byggnader nu vore i fullgod!
skick, 2) att inga aflöningsförhöjningar behöfde ifrågasättas och 3) att
antalet kursdeltagare icke minskades. Då emellertid för att sätta läroanstaltens
byggnader i ordentligt skick, såsom förut nämnts, erfordras ett belopp
af 26,750 kronor och då, såsom längre fram skall motiveras, föreståndarens
aflöningsförmåner behöfva höjas, lärer häraf följa, att läroanstalten för närvarande
är i behof af ett kraftigt bidrag från annat håll. Då nybyggnadsoch
reparationsarbetena höra fördelas på en period af 4 år, erfordras för ifrågavarande
ändamål ett belopp af rundt 7,000 kronor för hvartdera af åren
1912 — 1915.

Hvad åter stiftelsen i öfrigt angår, utvisar öfversikten ett öfverskott på
5,420 kronor. Om till reparationer af godsets och fabrikernas byggnader användas
de i staten för år 1912 uppförda reparationsbeloppen, tillhopa 5,590
kronor, och om vidare nämnda öfverskott 5,420 kronor kan påräknas under

kronor

800

300

500

125

1,500

750

1,000

3,080

2,000

5,420

hvardera af åren 1913—1915, torde de sålunda tillgängliga medlen vara tillräckliga
för att på 4 år räknadt från och med 1912 verkställa de erforderliga
reparationerna, livilka i det föregående beräknats draga en kostnad af
19,460 kronor. Något särskildt anslag för stiftelsen i öfrigt erfordras alltså
icke, allt under förutsättning, att elevantalet, på hvilket äfven stiftelsens i
öfrigt ekonomi är beroende, icke nedgår.

Den nuvarande uppställningen af stiftelsens vinst- och förlustkonto samt
inkomst- och utgiftsstat har sin historiska förklaring. Den var användbar på
en tid, då stiftelsens tillhörigheter befunno sig i ägo af enskild man, som
på grund af sin intima kännedom om ställningen kunde i andanom öfverskåda
förhållanden, för hvilkas bedömande den utanförstående måste lita till bokförda
siffror. I den mån stiftelsen förstatligas och i följd häraf dess ställning
måste kunna utifrån bedömas, inträder behofvet af en ändring härutinnan, så
att de olika afdelningarnas ekonomi må kunna lättare öfverskådas. På grund
af det anförda torde stiftelsens bokföring böra omläggas. Principen härvid
bör vara den, att hvarje afdelning bokföres för sig, och att därvid samt vid
ekonomiska mellanhafvanden mellan de olika afdelningarna hvar och en af
dessa fingeras vara en fristående privat institution.

August Abrahamsons stiftelse å Nääs disponerar öfver jämförelsevis
betydande penningbelopp samt ett rätt stort jordagods, som stödes af
en mängd utarrenderade lägenheter och torp. Helt visst ansåg Abrahamson
denna storartade donation tillräcklig för sitt ändamål, och den tanken
torde aldrig ha fallit honom in, att icke de donerade medlen skulle förslå.
Abrahamson torde härvid hafva i någon mån underskattat svårigheterna
att för all framtid i ett värdigt skick utan och innan uppehålla ett
ståtligt slott med dess till ett värde af 90,000 kronor uppskattade möblemang,
hvars underhåll, liksom själfva slottets, fördyras däraf, att slottet större
delen af året står obebodt och oeldadt. Abrahamson kunde ej heller förutse,
att landtlifvets lefnadsstandard och anspråk i fråga om bostäder skulle inom
ganska kort tid afsevärdt höjas. Härtill kommer, att byggnadssättet å Nääs
under förra århundradets senare hälft icke synes hafva varit vidare gediget.
En stor del af byggnaderna äro lätta träkonstruktioner, som gifva intryck af
att hafva blifvit uppförda i all hast och enkelhet. Och äfven då det gällde
åstadkommande af yttre ståt, synes intresset för framtida hållbarhet icke
hafva varit synnerligen dominerande. Det torde vidare kunna antagas, att
ledningen af stiftelsen närmast efter Abrahamsons död koncentrerat krafterna
på anstaltens pedagogiska utveckling, hvarigenom den ju ock vunnit världsrykte.
Åtskilliga nödvändiga reparationer torde då hafva blifvit i någon mån

eftersätta. Det ena med det andra har gjort, att stiftelsens byggnader, då
den nuvarande styrelsen öfvertog dess ledning, befunno sig i ett skick, som
— visserligen ej utan någon öfverdrift — kan karaktäriseras som förfall.
I nu berörda afseende behöfver endast erinras därom, att sedan 1008 års
ingång reparerats för 32,249 kronor samt att reparationer ytterligare oundgängligen
erfordras för 30,210 kronor, i dessa summor icke inräknad kostnaden
för det för hvarje år återkommande underhållet af läroanstaltens
byggnader.

Hvad så angår landtbruket, så är ju en känd sak, att sådan rörelse i
allmänhet icke är vidare gifvande. Jorden å godset kan visserligen betecknas
som någorlunda god, men brukandet försvåras och fördyras af terrängens
beskaffenhet. Ett onus för gården är den mängd förmåner, som såväl Abrahamson
som Salomon, båda godhjärtade och hjälpsamma män, beviljat åtskilliga
af godsets underhafvande i form af fri bostad, bränsle, mjölk, penningar
eller annorledes, förmåner, på hvilka vederbörande göra anspråk med
ett slags häfdens rätt, som, ehuru icke juridiskt bindande, af en statens
stiftelse svårligen kan liäfvas. Öfver hufvud taget torde kunna sägas, att en
statsegendom i nu berörda hänseenden har drygare onera än en privategendom.

Hvad som emellertid i nu berörda hänseende bör särskildt beaktas, det
är, att staten synes vara en skäligen klen jordbrukare. En med föranledande
af denna utredning verkställd undersökning angående afkastningen af vissa
andra af staten själf brukade jordegendomar gifver intrycket af en viss hjälplöshet
hos statsmakterna inför uppgiften att af jordbruk draga påräknad
ekonomisk vinst. Måhända förhåller det sig så, att af staten idkadt jordbruk
icke alltid kan påräkna den insats af personlig kraft, som framstimuleras af
det egna intresset och som utgör en af de viktigaste förutsättningarna för ett
framgångsrikt bedrifvande af hvarje slags affärsverksamhet, vare sig det gäller
att med jämförelsevis små medel reda sig ur svårigheter eller att finna utvägar
för affärsverksamhetens utveckling.

Det anförda må gälla hvad det kan, visst är, att jordbruket å Nääs är
en ganska svag affär. Att afkastningen däraf kan uppbringas är väl sannolikt,
men anledning till några större förväntningar i detta afseende förefinnas
ej.

Hvad så angår skogen, bör erinras därom, att Kungl. Maj:t redan år
1901 anbefallde uppgörandet af skogshushållningsplan för egendomen samt
att sådan plan först år 1912 blifvit fastställd. Under mellantiden torde
skogen hafva varit i afsaknad af den vård, som för en rationell skogshushållning
är erforderlig. Erinras bör jämväl därom, att det s. k. Lilla Nääs
blocket, som återföll till egendomen år 1906, efter att förut hafva varit för -

såldt på 50 år, vid nämnda tidpunkt var så godt som alldeles kalhugget,
hvadan de för skogens återväxt erforderliga åtgärderna under de närmaste 5
å 6 åren komma att konsumera öfverskottet på skogsafkastningen. Efter
denna tids förlopp torde skogen gifva någon kontant vinst.

Hvad slutligen angår industrierna, så har skolmöbeltillverkningen, som
synes vara den svagaste, under en följd af år varit i mistning af den kontakt
med de pedagogiska förhållandena i in- och utlandet, som är nödvändig för
affärens utveckling och som endast kan förutsättas hos en pedagogiskt bildad
föreståndare. Äfven denna affär kan förväntas i framtiden öka stiftelsens
inkomster.

Stiftelsens ekonomiska ställning, hvilken visserligen icke är så dålig, som
åtskilliga offentliggjorda uttalanden kunde gifva anledning att förmoda, är å
andra sidan, på grund af åtskilliga samverkande omständigheter, icke så god,
som donationens storlek kunde gifva anledning att förvänta. Åtskilliga af
dessa omständigheter äro emellertid af öfvergående natur eller kunna undanrödjas,
och stiftelsens inkomster böra i följd häraf kunna bringas upp.

Meningarna kunna vara delade angående lämpligheten af att stiftelsen
gjorts till statsegendom. Förslaget härom afstyrktes, som nämnts, af justitiekanslern.
Och det är väl sannolikt, att anstaltens ekonomiska ställning skulle
hafva varit starkare, därest den bibehållits som privat institution, eu möjlighet,
som i testamentet förutsatts. Under alla omständigheter måste beklagas,
att justitiekanslerns erinringar så litet beaktades, att stiftelsen öfvertogs af
staten, utan att, såvidt offentliggjorda handlingar utvisa, någon som helst
utredning verkställdes angående stiftelsens ekonomiska ställning och bärkraft.

Som det nu är ställdt, lärer emellertid staten icke kunna undgå att tillskjuta
de medel, som erfordras för att försätta anstalten i ett ordentligt
skick. Det är en förpliktelse, som följer af anstaltens förvandling till statsegendom,
det är en förpliktelse, som staten har emot sig själf med hänsyn
till anstaltens betydelse för landets uppfostringsväsende, det är slutligen en
förpliktelse, som staten måste fullgöra af hänsyn till anstaltens internationella
renommé.

Anmärkas kan, att stiftelsen öfvertogs utan riksdagens hörande, och
åtskilliga reflektioner kunna ju anställas med föranledande häraf. Huru man
emellertid ställer sig till denna fråga, lärer den anslagsbeviljande statsmakten
ej underlåta att infria de förbindelser, som den första statsmakten i förevarande
fall utfäst.

VI. Kontroll och inspektion.

Af stiftelsens säregna uppgift och organisation lärer följa, att mycken
makt ligger uppå, huru inspektionen och kontrollen utöfvas. I sådant afseende
är för närvarande föreskrifvet, att läroanstalten skall stå under öfverinseende
af chefen för ecklesiastikdepartementet, hvilken det tillkommer att
tid efter annan göra hemställan hos Kungl. Maj:t om förordnande för lämplig
person att inspektera läroanstalten och förvaltningen af stiftelsens fasta
egendom.

Härnäst utöfvas kontrollen af styrelsen, som det åligger bl. a. att vid
skötseln af den fasta egendomen tillse, att däraf dragés all den afkomst, som
låter förena sig med ett rationellt brukningssätt, att handhafva och på i
testamentet föreskrifvet sätt använda de medel, som i form af afkomst å den
fasta egendomen eller af ränta å de af statskontoret för stiftelsens räkning
förvaltade fonder eller eljest tillflyta stiftelsen, att årligen låta å tid, som
styrelsen bestämmer, genom en af sina ledamöter inventera stiftelsens
under styrelsens förvaltning stående tillhörigheter samt att, sedan de af föreståndaren
afgifna räkenskaperna för näst föregående kalenderår blifvit genom
därtill af styrelsen utsedd person granskade och för styrelsen föredragna, årligen
före maj månads utgång till kammarrätten för granskning insända desamma
jämte därtill hörande räkenskaper.

Föreståndaren tillkommer den omedelbara uppsikten öfver anstalten och
ledningen af dess verksamhet i öfverensstämmelse med reglementet och de
föreskrifter, som kunna varda af styrelsen meddelade.

Hvad då först angår den uppsikt, som utöfvas genom ecklesiastikdepartementet,
bör beaktas, att stiftelsen, ehuru i och för sig en rätt stor
institution, utgör endast en försvinnande bråkdel af den omfattande lagstiftnings-
och förvaltningsapparat, som skall ombesörjas af nämnda departement.
Härtill kommer, att ecklesiastikdepartementets personal icke rekryteras med
hänsyn till lämpligheten att bedöma särskilt sådana frågor, som, då det
gäller stiftelsens lämpliga förvaltning, måste tillmätas afgörande betydelse.
Chefen för departementet har visserligen befogenhet att göra underdånig hemställan
om förordnande för lämplig person att inspektera läroanstalten, men

något bruk af denna befogenhet har veterligen hittills ännu icke gjorts, och
i hvarje fall lärer den ej vara af den art, att stiftelsen därigenom tillförsäkras
en på samma gång ingående samt någorlunda jämn och konstant
kontroll.

Och hvad styrelsen angår, torde det ligga i sakens natur, att denna
oaflönade korporation icke i regel kan så i detalj följa stiftelsens verksamhet,
att dess ledamöter sitta inne med en på egna iakttagelser grundad kännedom
om förhållandena. I de flesta fall torde styrelsen komma att grunda sina
beslut på andrahandsomdömen, afgifna af föreståndaren eller annorledes.

Och hvad slutligen angår föreståndaren, lärer det kunna antagas, att
dennes tjänst väl i allmänhet kommer att bestridas af personer, hvilkas utbildning
och föregående verksamhet falla inom det vetenskapliga eller pedagogiska
området. En sålunda förordnad föreståndare torde i regel aldrig
kunna tillägna sig den förmåga att i detalj bedöma landtbruks- och affärsförhållanden,
som erfordras för att rätt leda stiftelsens ekonomiska verksamhet
och som i allmänhet endast kan vinnas genom särskild utbildning och
praktik i sådana ting. Och sålunda blir äfven föreståndarens omdöme i väsentlig
mån beroende af de underordnade afdelningscheferna.

Hvad sålunda anförts berör en af de svåraste spörsmålen i fråga om
stiftelsens förvaltning. Fara är, att stiftelsen kan komma att i ett eller annat
ekonomiskt afseende misskötas, så att staten får vidkännas betydande
kostnader för skadornas afhjälpande. Ett och annat af det, som här ofvan
anförts, lärer tyda på, att denna farhåga icke är alldeles uppkonstruerad.

En någorlunda betryggande kontroll torde ej kunna vinnas med mindre stiftelsens
ekonomiska verksamhet hvarje år underkastas realgranskning af särskildt
förordnade sakkunniga män. För sådant ändamål torde styrelsen böra åläggas
att genom en eller flera sakkunniga personer inom eller utom styrelsen hvarje
år granska de olika ekonomiska afdelningarnas räkenskaper och skötsel.
Härvid böra från ekonomisk förvaltningssynpunkt olämpliga eller mindre
lämpliga åtgärder anmärkas och, där så ske kan, förslag framställas rörande
affärens utveckling och förkofran. Granskningsberättelsen bör ingifvas till
styrelsen för att jämte dess yttrande i anledning däraf öfversändas till Kungl.
Maj:t, möjligen i samband med förslag till inkomst- och utgiftsstat för läroanstalten.

Det skulle vidare vara gagneligt, om dessa granskningsmän jämväl finge
till uppgift att vara konsulenter åt styrelsen och föreståndaren, då det gäller
att afgöra kinkigare praktiska frågor.

De sålunda ifrågasatta granskningsmännen böra erhålla ersättning för
sitt besvär, och torde för ändamålet några hundra kronor vara tillfyllest.

Utom dessa af styrelsen föranstaltade årliga granskningar böra efter förloppet
af vissa bestämda tidsperioder, exempelvis 5 eller 10 år, mera omfattande
granskningar eller ekonomiska besiktningar anställas på föranstaltande
af Kungl. Maj:t eller dess befallningshafvande i länet. Och böra jämväl bestämmelser
härom intagas i det för stiftelsen gällande reglemente, så att de
erhålla automatiskt verkande kraft.

Därest hvad sålunda förordats vinner afseende, torde ansatser till ekonomiskt
förfall, där sådana yppa sig, kunna i tid häfvas.

VII. Föreståndarens ställning och aflöningsförmåner.

Konstituerande för föreståndarens ställning är testamentets bestämmelse,
att stiftelsen och alla dess tillgångar med undantag af fonderna skola stå
under förvaltning af en utaf tre eller fem personer bestående samt för högst
tre år i sänder utsedd styrelse jämte eu under styrelsen lydande på sex
månaders uppsägning tillsatt föreståndare. Häraf lärer följa, dels att föreståndartjänsten
ej kan tillsättas annorledes än medelst förordnande, dels att
föreståndarskapet i och för sig ej är förenadt med ledamotskap i styrelsen.
Bestämmelsen är, som sagdt, testamentarisk, och torde, af skäl som här
nedan skola utvecklas, icke för närvarande böra ändras, huru önskvärd en
ändring i och för sig vore.

Tjänsten tillsättes, efter ansökan, af Kungl. Maj:t på förslag af styrelsen.

Om stiftelsens bästa skulle sådant påkalla, äger styrelsen hos Kungl.
Maj:t anmäla föreståndaren till uppsägning.

I fråga om andra statsanstalter med undervisningsändamål äro i allmänhet
mera eller mindre detaljerade författningar utfärdade angående undervisningens
mål och omfattning, undervisningsämnen, lärotider, lärjungarnas
intagning och afgång, lärarpersonalens anställning och tjänstgöringsskyldighet
m. m. Några sådana i författningsväg meddelade föreskrifter rörande läroanstalten
å Nääs finnas af lätt förstådda skäl icke. Bestämmanderätten i nu
berörda hänseenden har öfverlåtits åt styrelsen, hvilken i följd häraf representerar
icke allenast den myndighet, som i allmänhet plägar tillkomma dylika
styrelser, utan jämväl den myndighet, som är nedlagd i de för andra
undervisningsanstalter utfärdade författningar. Det är sålunda en betydande
makt, som är samlad i styrelsens hand, och det har vid upprepade tillfällen
anmärkts, att föreståndaren i förhållande härtill har en allt för osjälfständig
och underordnad ställning. Att emellertid afgöra, på hvad sätt förvaltningsmyndigheten
vid en så egenartad institution som den ifrågavarande bör vara
fördelad mellan styrelse och föreståndare inbördes, är en vansklig uppgift,
med hänsyn till svårigheten att för en sådan fördelning finna på erfarenheten
grundade normer.

För öfrigt ställer sig saken helt visst annorlunda i verkligheten än på
papperet. Blir föreståndarbefattningen besatt med en duglig och kraftig man,
lärer det icke töfva länge, förrän denne blir den i realiteten bestämmande,
och det torde kunna antagas, att styrelsen intet hellre skulle se, än att en
sådan maktförskjutning af sig själf ägde rum.

Vid sådant förhållande och då med hänsyn till öfriga under utredningen
uttalade önskemål en revision af stiftelsens reglemente torde befinnas påkallad,
lärer med frågan om föreståndarens ställning i förhållande till styrelsen kunna
till dess anstå.

Vida viktigare är frågan om föreståndarens ekonomiska ställning.

Enligt Kung!. Maj:ts beslut den 24 januari 1908 åtnjuter föreståndaren
kontant årlig lön 6,000 kronor, rätt att disponera den s. k. föreståndarbostaden
vid Nääs med därtill hörande trädgård och uthusbyggnader samt
nödig vedbrand. Denna sistnämnda aflöningsförmån utgår enligt de fastställda
staterna i form af ett kontant bränsleanslag å 750 kronor.

Med befattningen är icke förenad vare sig tjänste- eller reliktpension.

De sålunda fastställda aflöningsförmånerna torde få anses otillräckliga
med hänsyn till de kraf, som måste ställas på föreståndarens kompetens och
duglighet. I sådant afseende bör beaktas, att föreståndaren skall vara chef
för å ena sidan undervisningsanstalten, å andra sidan förvaltningen af godset
och stiftelsens öfriga affärsrörelser. Han bör sålunda först och främst äga
chefsegenskaper samt tillika med hänsyn till den förra uppgiften pedagogisk
bildning och erfarenhet äfvensom helst genom eget författarskap ådagalagd
förtrogenhet med vetenskaplig forskningsmetod och med hänsyn till den andra
uppgiften, då speciell yrkesinsikt ej lärer kunna fordras, åtminstone godt
praktiskt förstånd och stor förmåga att sätta sig in i praktiska ting. En
särskild fordran är jämväl, att han skall vara förtrogen med de främmande
kulturländernas förhållanden, särskildt skolförhållanden och språk.

Föreståndaren må emellertid än så tillfredsställande fylla dessa kraf,
han lärer ändock icke kunna hålla Nääs traditioner vid makt, därest han icke
i någon mån besjälas af det varma intresse för uppfostran, som var utmärkande
för anstaltens grundare och utgjorde den drifvande kraften i hans lif.

August Abrahamsons stiftelse intar en särställning bland vårt lands och
andra länders undervisningsanstalter; den är olik alla andra, den ställer ock
alldeles särskilda kraf på ledningen. Här finnas inga författningar, hvarigenom
anstaltens verksamhet regleras, föreståndaren får vara sin egen skollag
och själf utstaka riktlinjerna för dess verksamhet, så att denna, såsom i
testamentet föreskrifves, må kunna utföras i enlighet med tidens kraf.

Att vidare stiftelsens ekonomiska ställning blir i afsevärd grad beroende

på föreståndarens praktiska duglighet, ligger i öppen dag. På valet af föreståndare
bero i själfva verket icke obetydliga ekonomiska värden, och utfaller
valet från nu berörda synpunkt mindre lyckligt, kan staten få göra
uppoffringar för att reparera skadan.

Ytterligare bör erinras därom, att föreståndarens ställning är lös och
osäker, att möjlighet till biförtjänster torde vara utesluten samt att föreståndaren,
på grund af anstaltens belägenhet och dragningskraft på besökande
från in- och utlandet, icke kan undgå en viss representationsplikt.

Att aflöningen behöfver höjas, torde sålunda vara klart, men huru mycket, är
däremot ingalunda klart, då fasta utgångspunkter för frågans bedömande saknas.

Den undervisningsanstalt i vårt land, som i afseende å föreståndarens
åligganden erbjuder de flesta jämförelsepunkter, Sunnerdahlska stiftelsens hemskola
vid Säbybolm, har tillförsäkrat föreståndaren följande aflöningsförmåner,
nämligen kontant årlig lön 8,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera å

1,000 kronor efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring, samt dessutom fri bostad,
vedbrand och trädgårdsland, hvarjämte styrelsen lärer ha utlofvat bereda
honom rätt till pension från stiftelsens medel.

Enligt förslag, som här nedan kommer att framställas, skulle föreståndaren
för August Abrahamsons stiftelse lämna bidrag till sin egen pensionering, uppgående
till omkring 300 kronor för år. Med hänsyn jämväl härtill torde den
kontanta aflöningen böra bestämmas till 8,800 kronor för år, däraf 3,300
torde böra betraktas som tjänstgöringspenningar, hvarjämte föreståndaren, förutom
ofvan nämnda naturaförmåner, torde böra erhålla elektriskt ljus fritt,
därest den ofvan förordade belysningsanordningen varder vidtagen.

Med de sålunda förordade aflöningsförmånerna skulle föreståndaren erhålla
en något högre godtgörelse än maximiaflöningen för kyrkoherde, livilket
med hänsyn till de anspråk, som måste ställas på föreståndaren, och det
osäkra i hans ställning icke torde kunna anses oskäligt.

För behofvet af trädgårdsprodukter är föreståndaren närmast hänvisad
till den förut omnämnda i närheten af föreståndarbostaden anlagda skolträdgården.
Som emellertid med hänsyn till dennas användning för undervisningsändamål
dess afkastning icke lärer förslå för nu berörda ändamål, bör från
egendomen ett stycke jord upplåtas åt föreståndaren att användas till trädgårdsland.

Föreståndarens aflöning bör såsom hittills utgå af stiftelsens medel och
på förslag af styrelsen fastställas af Kungl. Maj:t. Det kan ju ifrågasättas,
huruvida ej Riksdagen, därest statsbidrag varder beviljadt, bör hafva medbestämmanderätt
härvidlag; om så anses erforderligt, lärer emellertid initiativ
därtill ej behöfva tagas vid denna utredning.

Att föreståndaren vidare bör komma i åtnjutande af pension för både
sig själf och sina efterlefvande, måste anses nödvändigt, enär eljest kompetenta
sökande till tjänsten icke torde vara att påräkna.

Hvad då först angår frågan om tjänstepension, är denna förenad med
icke ringa svårigheter, enär medel härtill icke kunna påräknas från stiftelsens
tillgångar och statspension gemenligen icke plägar tilläggas tjänster, som tillsättas
medelst förordnande. Ehuruväl exempel på sistberörda förhållande
icke saknas inom den svenska administrationen, äro de fall, då sådant förekommer,
icke af den art, att de kunna lämna någon vägledning för lösningen
af den nu föreliggande frågan. Det gäller därför att söka utfinna alldeles
nya vägar, hvilket torde böra beaktas vid pröfningen af det förslag, som nu
framställes.

Föreståndaren bör tilläggas rätt att uppbära pension från allmänna indragningsstaten;
pensionsunderlaget bör sättas till det belopp, som anses böra
betraktas som egentlig lön, eller 5,500 kronor. I afseende på villkoren för
pensions erhållande och pensionens belopp höra bestämmelserna i lag angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension den It oktober 1907 lända
till efterrättelse, dock med följande undantag och särskilda föreskrifter. Rätt
att komma i åtnjutande af hel pension bör inträda vid uppnådda 65 lefnadsoch
35 tjänstår, därvid tjänstgöring som föreståndare bör i afseende å pensionsberäkning
gälla lika med statstjänst. Den i § It af berörda lag stadgade
pensionsafgift bör éj ingå till den i samma paragraf omförmälda fond,
utan under titel: särskilda uppbördsmedel tillgodoföras allmänna indragningsstaten.
Därest föreståndaren entledigas från tjänsten af annan anledning, än
i merberörda lag är förutsedt, bör han, därest tjänstårens antal icke understiger
tio, i allt fall komma i åtnjutande af pension att utgå, därest han uppnått
det för rätt till hel pension stadgade antalet tjänstår, med helt belopp
och, därest han icke uppnått detta antal tjänstår, med afkortadt belopp i
förhållande till det mindre antalet tjänstår.

Hvad sålunda föreslagits, utgör ett försök att tillämpa grunderna för den
nu gällande pensionslagen på förevarande säregna fall; och har syftet därvid
varit dels att bereda föreståndaren en så tryggad ställning som förhållandena
medgifva, dels att förebygga, att stiftelsen allt för länge får dragas med en
föreståndare, som af sjukdom eller annan anledning är förhindrad eller olämplig
att bestrida tjänsten.

Återstår då frågan om reliktpensionen. Äfven denna frågas lösning är
förenad med svårigheter, enär dels möjligheten att bereda föreståndaren denna
förmån af stiftelsens medel af många skäl är utesluten, dels statsmedel för
nu ifrågavarande aflöningsförmån icke pläga tagas i anspråk annorledes än i

form af bidrag till för ändamålet upprättade pensionskassor, dels slutligen
föreståndaren som sådan icke äger delaktighet i någon sådan kassa.

Vid frågans pröfning har tagits i öfvervägande, att lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa eller, som den numera efter utfärdandet
af nådiga reglementet den 8 december 1911 kallas, lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa, hvilken ursprungligen var afsedd för
lärare vid elementarläroverken och folkskoleseminarierna, efterhand upptagit
nya delägargrupper såsom rektorer och lektorer vid tekniska elementarskolor
samt föreståndare och lektorer vid Chalmers tekniska läroanstalt enligt kungl.
kungörelsen den 29 oktober 1880, öfverlärare och lärare vid gymnastiska
centralinstitutet enligt kungörelsen den 6 november 1891 samt tjänstemän
och betjänte vid folkskollärarnas pensionsinrättning enligt kung], brefvet den
31 maj 1888. Hvad sålunda anförts torde kunna som precedensfall åberopas
till stöd för följande förslag. Föreståndaren för August Abrahamsons stiftelse
bör beredas delaktighet i lärarnas vid elementarläroverken nya änkeoch
pupillkassa enligt de i nådiga reglementet för kassan stadgade bestämmelser.
Föreståndarens delaktighetsbelopp bör fastställas till samma belopp,
som är bestämdt i fråga om professorer vid Chalmers tekniska läroanstalt,
eller för närvarande 4,000 kronor.

Hvad sålunda föreslagits torde erfordra en närmare utläggning i tvenne
punkter.

Då ifrågavarande änke- och pupillkassa bildades, upphäfdes i sammanhang
härmed den ämneslärarna vid elementarläroverken genom prästerskapets
privilegier tillförsäkrade rätt till s. k. nådår. En del af det belopp, som Riksdagen
vid kassans bildande anslog som årligt bidrag till densamma, är därför
att anse som ett kontant vederlag för den förut utgående nådårsförmånen,
af hvilken lärarna gingo i mistning. Nådårets värde är emellertid
föränderligt. Ju flera lärartjänster inrättas, och ju högre aflöningarna stiga,
desto större blir nådårets värde för lärarkåren som helt betraktad. Strängt
taget borde därför för hvarje ökning i lärarnas antal och hvarje på grund
af aflöningsförhöjning föranledd ökning i delaktighetsbeloppen det årligen utgående
statsbidraget ökas. Också har riksdagen, då i följd af nyinrättade
lärartjänster höjning i statsanslaget till kassan äskats, beviljat sådant. Riktigheten
i den sålunda utvecklade tankegången förminskas ej däraf, att framställning
om ökadt statsbidrag icke alltid gjorts, då anledning därtill förelegat.

Hvad sålunda anförts har sin fulla tillämpning på den år 1911 upphäfda
rätten till tjänstår, för hvilken Riksdagen beviljade kassan ett kontant
årligt vederlag.

Redan från början ingingo emellertid i kassan delägargrupper, hvilka
förut icke haft rätt till nådår, nämligen öfningslärare vid elementarläroverken

samt lärare vid folkskoleseminarierna. Antalet af dessa grupper har sedermera
ökats med de förut omnämnda lärarna vid tekniska elementarskolorna,
Chalmers tekniska läroanstalt och Gymnastiska centralinstitutet samt tjänstemän
och betjänte vid folkskollärarnas pensionsinrättning, livilka samtliga icke
varit berättigade till nådår. Från kassans bildande och sedermera alltjämt
har den grundsatsen uppehållits, att olikheten i afseende på rätten till nådår
icke skulle betinga någon olikhet i afseende på de två delägargruppernas
ställning i kassan. För samma delaktighetsbelopp har betalts samma pensionsafgift
och utgått samma pension, oafsedt huruvida delägaren hört till
gruppen af nådårsberättigade eller icke. Men för att de nådårsberättigade
delägarna vid tillämpning af denna grundsats icke skulle behöfva göra någon
uppoffring till förmån för de icke nådårsberättigade, har riksdagen för de icke
nådårsberättigade delägare, som från början tillhört kassan och som sedermera
däri upptagits, på grund af vid olika tillfällen gjorda framställningar
beviljat kassan tillskott, på det att dessa delägare skulle komma i samma
förmånliga ställning, som om de varit nådårsberättigade.

Det nu anförda har likaledes sin fulla tillämpning på den år 1911 upphäfda
rätten till tjänstår, i det att Riksdagen beviljade ej allenast, såsom
förut nämnts, ett anslag motsvarande det kontanta värdet af denna rätt vid
tillfället, utan därutöfver för de icke tjänstårsberättigades räkning ett belopp,
motsvarande hvad tjänståret för dessa senare skulle hafva varit värdi,, därest
de haft sådan rätt.

Därest de grunder, som sålunda närmare utvecklats i fråga om statsbidrag
till lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa, fortfarande
komma att följas, bör ett särskilt statsbidrag äskas för att bereda
föreståndaren för August Abrahamsons stiftelse, vid upptagandet i kassan,
samma ställning som öfriga delägare med samma delaktighetsbelopp.

Sedan emellertid direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning, hvilken
handhar förvaltningen af nämnda kassa, i underdånig skrifvelse den 17 oktober
1911 hemställt om ökadt statsbidrag till kassan med föranledande däraf,
att dels pensionsinrättningens i kassan delaktiga tjänstemän till antalet
ökats, dels vissa af dessa tjänstemän skulle komma att erhålla höjda delaktighetsbelopp,
har Kungl. Maj:t genom beslut den 22 december 1911 förklarat
denna framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Med hänsyn till hvad Kungl. Maj:t sålunda beslutat, är det möjligt, att
statsbidrag för föreståndarens upptagande i kassan icke kan ifrågasättas. Om
så är förhållandet, återstå följande utvägar, nämligen 1) att kassan, hvars
ställning nu torde vara ganska stark, får åtnöjas endast med föreståndarens
enligt reglementet utgående pensionsafgifter, 2) att föreståndaren får betala

ej blott dessa afgifter, utan jämväl det tillskott, som eljest skulle hafva äskats
af statsmedel, samt 3) att detta senare tillskott utgöres med stiftelsens medel.

Mot det första alternativet talar, att, om det ock torde vara praktiskt
genomförbart, det dock, teoretiskt sedt, innebär ett intrång på tredje mans,
de öfriga delägarnas rätt, hvartill kommer, att det kan få prejudicierande betydelse
och sålunda utgöra början till en försvagning af kassans ställning.
Mot det andra alternativet talar, att föreståndarens pensionsafgifter sannolikt
skulle komma att öfverstiga 300 kronor för år och sålunda i förhållande till
hvad i detta afseende åligger andra tjänstemän blifva allt för betungande.
Mot det tredje alternativet torde ingen mera vägande invändning kunna göras,
än att det måste anses som en ganska ovanlig utväg.

Om denna invändning ej kan anses afgörande, bör i staten under titel:
pensionsafgift för föreståndaren, uppföras ett belopp å 200 kronor. Det
exakta beloppet torde icke kunna fastställas, förr än pensionsinrättningens
direktion blifvit i ärendet hörd.

Den andra frågan, som behöfver diskuteras, gäller, i hvad mån föreståndaiens
delaktighet i kassan kan med hans osäkra ställning anses tryggad,
särskilt för det fall att han, om stiftelsens bästa sådant påkallar, varder
entledigad från tjänsten i annan ordning, än som är förutsedd i lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension. I sådant afseende bör erinras om
innehållet i § 3 mom. 1 af det för kassan fastställda reglementet, som
lyder: »Frånträder delägare sin befattning genom befordran till någon statens
eller kyrkans tjänst, med hvilken delaktighet i annan änke- och pupillkassa
är förenad, eller tager delägare afsked från sin befattning utan att öfvergå
till annan statens tjänst eller erhålla pension af statsmedel, utträder han med
detsamma ur kassan.» Förut har föreslagits, att föreståndaren vid entledigande
i nyss angifna särskilda fall skall, därest tjänstårens antal icke understiger
tio, erhålla pension af statsmedel, beräknad efter vissa grunder. Vinner
detta förslag afseende, blir föreståndarens ställning äfven i fråga om
reliktpensionen tryggad, i den mån förbandenvarande förhållanden sådant
medgifva.

Riksdagens medverkan lärer erfordras för fastställande af nu föreslagna
pensionsförmåner.

Slutligen har i fråga om föreståndarens ställning äfven hans tjänstetitel
varit på tal. I sådant afseende har föreslagits dels titeln: direktör,
dels titeln: professor. Någon tjänstetitel bör väl föreståndaren ha, om han
får den ena eller den andra eller till äfventyr någon tredje, torde ej spela
någon roll.

Vill. Ifrågasatta ändringar i testamentet.

Vid olika tillfällen har föreslagits

att föreståndaren skulle tillsättas annorledes än på sex månaders uppsägning; att

föreståndaren skulle blifva själfskrifven ledamot af styrelsen;

att slottet skulle hyras ut; samt

att en del af inventarierna i slottet skulle försäljas.

De två första förslagen afse att bereda föreståndaren en tryggad och
mera själfständig ställning, de två senare att bereda stiftelsen ökade tillgångar.

Samtliga förslagen stå i strid mot testamentets bestämmelser.

Då samtliga förslagen till sin syftning äro beaktansvärda, inställer sig
den frågan, om testamentet i nu berörda punkter kan ändras. Någon lagstiftning,
enligt hvilken denna fråga kan besvaras, torde ej förefinnas. Rätt
att medgifva ändring i testamente anses, dår ej annorlunda är föreskiifvet,
tillkomma Kungl. Maj:t. Några stadgade normer för utöfvande af denna rätt
torde icke finnas. Kungl. Maj:t har i detta fall diskretionär myndighet. Men
det är själlfallet, att denna myndighet måste utöfvas med synnerlig grannlagenhet
och pietet mot testators vilja. Först då när i följd af ändrade tidsförhållanden
eller eljest mellankommande oförutsedda omständigheter testators
syfte ej kan nås med de af honom meddelade bestämmelser, torde skäl anses
föreligga att medgifva ändring däri. Afseende torde jämväl fästas därvid,
huruvida nära släktingar till testator finnas i lifvet, och, i så fall, huru de
ställa sig till en ifrågasatt ändring. Öfverhufvud taget kan sägas, att i regel
testamente ej ändras, med mindre en atsevärd tidslängd förlupit sedan dess
upprättande. Så är icke förhållandet i nu förevarande fall. Den sista här
åberopade donationsurkunden är daterad den 17 juni 1897, och stiftelsen
mottogs af Kungl. Maj:t genom beslut den 28 april 1899. Saken ligger visserligen
här så, att det är staten själf, som är testamentstagare, men denna
omständighet lärer icke vara af annan beskaffenhet än att utgöra en ytterligare
anledning till varsamhet.

På grund af nu anförda skäl kan en ändring i testamentet för närvarande
icke tillrådas. Annorlunda ställer sig saken, om, såsom icke är
osannolikt, stiftelsen om någon tid får en vidgad uppgift och ett mera direkt
statsändamål. Då torde tiden vara inne att upptaga frågan om en förändrad
ställning för föreståndaren. Vid pröfning af denna fråga bör gifvetvis anstaltens
intresse alltid ställas i första rummet.

IX. Anslagsbehofvet.

I det föregående har påvisats, att stiftelsen för närvarande ej kan reda
sig med egna tillgångar, därest den skall uppehållas i ett staten värdigt skick,
att vidare staten torde vara förpliktad att tillskjuta de härför nödiga medlen,
samt att det statsanslag, som må komma att äskas, bör komma läroanstalten
till godo.

Återstår nu att beräkna det sålunda erforderliga statsbidragets storlek.

För reparationer m. m. å läroanstaltens byggnader erfordras ett belopp
af 7,000 kronor under hvardera af åren 1912—1915 (se sid. 42).

Utöfver detta belopp erfordras intet tillskott af statsmedel för år 1912.

Anslagsbehofvet för år 1913 utrönes på följande sätt. I den öfversikt
å sid. 41, som angifver läroanstaltens normala ekonomiska ställning, vidtagas
de ändringar, som påkallas af under utredningens gång framställda förslag.
Sålunda uteslutes posten: belysning och brännmaterialier 175 kronor; i stället införas
posterna: vattenledning och belysning 500 kronor (se sid. 34), pensionsafgift
för föreståndaren 200 kronor (se sid. 55) samt nybyggnad och reparationer

7,000 kronor (se sid. 42), och slutligen ändras den första utgiftsposten sålunda:
föreståndaren: lön 8,800, bränsle 750 kronor____kronor 9,550 (se

sid. 51). Efter dessa ändringar erhålles följande öfversikt öfver läroanstaltens
ekonomiska ställning år 1913.

Inkomster.

Räntemedel..........................................................................

Undervisningsafgifter .......................................................

Inskrifningsafgifter ...........................................................

Afgifter för materialier (för virke till slöjd m. m.)

Diverse andra inkomster ...............................................

Statsbidrag..........................................................................

Utgifter.

Föreståndaren: lön 8,800, bränsle 750 kronor
Aflöning till lärare vid kurserna..........................

kronor 15,700	—
» 4,150	—
. » 2,000	—
» 3,000	—
» 1,000	—
10,355	—
kronor 36,205	—

kronor 9,550: —
* 5,000: —

Aflöning till sköterskor, rengöring m. m.	kronor	500
Verktyg och hyfvelbänkar	>	600
Virke och beslag in. in............................................................	»	1,800
Diverse möbler och husgeråd ..............................................	»	300
Böcker, tidningar, trycksaker, skrifmaterialier m. m.....	»	700
Underhåll af byggnaderna		1,500
Vattenledning och belysning m. in.	»	500
Pensionsafgift för föreståndaren ...........................................		200
Diverse andra utgifter för läroanstalten	»	2,700
Ränta att godtgöras utvidgningsfonden	»	1,350
Försäkringsafgifter ...................................................................	»	525
Sjukvård och understöd		500
Parken ........................................................................................	»	250
Tillsyn af slottet in. in.	»	400
Bokförare och kassörska	>	1,680
Skjutsning .................................................................................		1,000
Hyra för arbetarbostad .........................................................		150
Nvbvggnader och reparationer	»	7,000

Summa krono!'' 36,205: —

Af denna öfversikt framgår, att för år 1913 skulle erfordras ett statsanslag
af 10,355 kronor eller i afrundadt tal 10,500 kronor.

Ehahanda belopp skulle jämväl erfordras för hvardera af åren 1914
och 1915.

I statsbidrag skulle alltså erfordras för

år 1912 ............................................................... 7,000 kronor

» 1913 ............................................................... 10,500

» 1914 ............................................................... 10,500

» 1915 ..................................... 10,500 >

eller tillhopa 38,500 kronor.

Från ingången af år 1916, då samtliga extra nybyggnads- och reparationsarbetena
skulle vara afslutade, skulle bristen i läroanstaltens inkomster
utgöra allenast 3,355 kronor för år. Som emellertid stiftelsen i öfrigt under
normala förhållanden beräknats lämna ett årligt öfverskott af 5,420 kronor
(se sid. 42), skulle från nämnda tidpunkt intet statsbidrag erfordras.

Det behöfver icke framhållas, att de sålunda uppgjorda beräkningarna
äro i hög grad osäkra, och att staterna samt framför allt räkenskaperna för
åren 1913 —1915 komma att förete många afvikelser från de här antagna

ekonomiska tablåerna. För det första är nämligen stiftelsens verksamhet af
den art, att exakta beräkningar icke kunna på förhand uppgöras, allra minst
så långt i förväg. För det andra kan särskildt lärjungeantalet komma att
undergå växlingar, som medföra afsevärda rubbningar i ekonomien. För det
tredje är den gjorda uppdelningen mellan läroanstalten och stiftelsen i öfrigt
icke konsekvent genomförd och endast grundad på approximativa siffror. Och
för det fjärde äro de för det extra nybyggnads- och reparationsarbetet uppgjorda
kostnadsberäkningarna icke exakta, utan endast angifna på ett ungefär.
Hvartill komma, bland mycket annat, de rubbningar i jordegendomens ekonomi,
som kunna föranledas af variationer i årsväxtens beskaffenhet.

Hvad sålunda anförts utgör emellertid intet hinder för att med ledning
af de uppgjorda tablåerna beräkna det belopp, som behöfver äskas af innevarande
års Riksdag, och hvilket utgör 17,500 kronor. Till de förändringar
i ekonomien, som må påkallas af framdeles inträffande omständigheter, lärer
hänsyn böra tagas vid beräkning af statsbidragen för de följande åren.

Alla de förut anställda beräkningarna hafva uppgjorts under den förutsättningen,
att läroanstalten i det hela kommer att bibehållas vid sin nuvarande
organisation. Det behöfver icke framhållas, att, om denna förutsättning
undanröjes, stiftelsens ekonomi kan komma att te sig helt annorlunda
än nu antagits.

X. Förslag.

Därest, hvad sålunda anförts, vinner afseende, torde stiftelsens styrelse
böra göra underdånig framställning därom att Kungl. Maj:t täcktes

dels föreslå Riksdagen att som bidrag till uppehållande af läroanstalten
vid August Abrahamsons stiftelse å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp
af 17,500 kronor, att utgå för år 1912 förskottsvis med 7,000 kronor och
för år 1913 med återstoden;

dels föreslå Riksdagen att förklara föreståndaren för August Abrahamsons
stiftelse berättigad att vid afgång från tjänsten komma i åtnjutande af pension
från allmänna indragningsstaten å ett underlag af 5,500 kronor enligt de bär
förut närmare angifna villkor och bestämmelser;

dels föreslå Riksdagen att medgifva, att föreståndaren för August Abrahamsons
stiftelse må äga delaktighet i lärarnas vid elementarläroverken nya
änke- och pupillkassa med samma delaktighetsbelopp, som är stadgadt i fråga
om professor vid Chalmers tekniska läroanstalt, och i enlighet med de i nådiga
reglementet för kassan stadgade villkor och bestämmelser;

dels stadga, att föreståndaren för August Abrahamsons stiftelse skall
åtnjuta kontant aflöning af 8,800 kronor för år, häraf 3,300 kronor skola
anses som tjänstgöringspenningar, samt dessutom fri bostad, nödigt bränsle,
trädgårdsland äfvensom elektriskt ljus;

dels ock medgifva, att, därest föreståndaren för August Abrahamsons
stiftelse varder delaktig i lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och
pupillkassa, den afgift till kassan, som för denna delaktighet må erfordras
utöfver hvad föreståndaren enligt det för kassan gällande reglemente har att
utgöra, må gäldas med stiftelsens medel.

Vinner förslaget om statsbidrag bifall, torde, därest reparationsarbetet
kan försiggå raskare än ofvan antagits, hinder icke möta för Kungl. Maj:t att
af det för år 1913 afsedda bidraget redan under år 1912 förskottsvis utanordna
erforderligt belopp.

BILAGOR.

Bil. I.

Statistiska uppgifter angående kursdeltagarne.

7,256 deltagare sedan	kursernas början, däraf 1,930 utländingar.
1907 ..............		............... 444 deltagare.
1908 ..............		............... 362
1909 ..............		............... 396
1910 ..............		............... 400 »
1911 ..............		............... 427 >
Af de 2,029 kursdeltagarne under	de 5 sista *åren voro
1) 1,634 svenskar och	395 utländingar;
2) 741 män och 1,288	kvinnor.
Af de svenska kursdeltagarne voro	608 män och 1,026 kvinnor.
De svenska kursdeltagarne fördela	sig på olika yrken sålunda:
Folkskollärare..........................	....... 491.	Folkskollärarinnor ....................	240.
Slöjdlärare................................	....... 80.	Småskollärarinnor .....................	256.
Döfstumlärare..........................	5.	Kindergartenlärarinnor ............	54.
Skeppsgosselärare .................	....... 4.	Lärarinnor i arbetsstuga.........	16.
Elementarlärare.......................	....... 5.	Teckningslärarinnor ..................	9.
Studerande................................	9.	Samskolelärarinnor.....................	15.
Kol khögskol lärare....................	3.	Elementarlärarinnor ..................	19.
Seminarielärare.......................	5.	Handarbetslärarinnor..................	42.
Gymnastiklärare ....................	1.	Elever vid gymnast, institut...	118.
Teckninglärare ......................	2.	Gymnastiklärarinnor..................	67.
Musiklärare .............................	3.	Sjukgymnaster ...........................	4.
	608.	Slöjdlärarinnor ...........................	71.
	Lärarinnor vid folkhögskolor...	3.
		Privatlärarinnor...........................	91.
		Skolkökslärarinnor.....................	16.
		Döfstumlärarinna........................	1.
		Lärarinnor för sinnesslöa.........	3.
		Musiklärarinna ...........................	1,
			1,026.

Bil. II.

Testamentariska förordnanden af August Abrahamson

(delvis i transumt).

För att betrygga fortvaron af den läroanstalt Nääs slöjdlärareseminarium
som jag, August Abrahamson, inrättat på min i Skallsjö socken af Vädtle
härad och Elfsborgs län belägna egendom Nääs, förordnar jag såsom min
yttersta vilja och testamente följande:

I:o) Ofvannämnda läroanstalt skall under namn af »August Äbrahamsons
stiftelse» i all framtid å egendomen Nääs uppehållas samt hafva till ändamål
att genom fortsatt utbildning af lärare och lärarinnor, som redan egnat sig
åt undervisning, verka för uppfostran i allmänhet och särskildt för användandet
dervid af den pedagogiska slöjden.

Stiftelsens verksamhet skall alltid i den mån dertill anslagna medel sådant
medgifva utöfvas i enlighet med tidens kraf.

II:o) Af min qvarlåtenskap öfverlemnas med eganderätt till stiftelsen
följande egendom, näml.:

a) säterierna Stora och Lilla Nääs, hvardera tre mantal, rå och rörsliemmanen
Källeberget, Gaddås, Klippan och Rännedalen, hvartdera */4 mantal,
frälsehemmanen Åstebo, Westra Wiebo och Råbo, hvartdera 1/2 mantal, Maden
och Östra Wiebo, hvartdera 1/4 mantal samt frälseräntorna af 3/4 mantal
Tollered Skattegården, ett mantal Hunstugan, */2 mantal Olofstorp Nohlgården,
V2 mantal Olofstorp Sörgården och 1/i mantal Ristå; varande dessa fastigheter
alla gravationsfria;

b) alla å sagde egendom vid min död befintliga, mig tillhöriga lösören,
med undantag af penningar, guld, silfver, värdehandlingar, Mynt- och medaljsamlingen,
familjeporträtt och fotografier, af mina brorsbarn målade taflor,
gångkläder och öfrigt innehåll af garderober samt det af mig använda skrifbok,
hvarom allt särskildt förordnas; och

c) dels kontanta penningar till belopp af trehundrasextiotusen (360,000)
kronor deraf bildas två fonder, den ena å trehundratrettiofemtusen (335,000)
kronor under namn af »underhållsfonden», och den andra å tjugofemtusen
(25,000) kronor under namn af »utvidgningsfonden» och dels ytterligare hvad
som må erfordras till att, i enlighet med upprättade af mig bevisligen godkända
planer eller ritningar och kostnadsförslag fullborda de anläggningar
och byggnadsföretag å egendomen, som jag möjligen kan komma att besluta

och påbörja men icke medhinna att före min död bringa till slutlig verkställighet.

III:o) Uti dispositionsrätten öfver den sålunda till stiftelsen testamenterade
egendomen göres likväl den inskränkning

a) ifråga om fastigheterna jemte derå befintliga lösören:
att säterierna Stora och Lilla Nääs samt frälsehemanet Astebo aldrig få
vare sig intecknas eller genom försäljning, byte eller annorledes afhändas
stiftelsen;

att de å sistnämnda tre egendomar varande yttre och inre inventarier
med undantag af dem, som utredningsmännen i mitt bo anse vara af den
bristfälliga beskaffenhet, att de ej äro till det med dem åsyftade ändamål
användbara, ej heller få afhändas stiftelsen eller från egendomen Nääs bortföras,
utan skola framgent underhållas samt, der så blifver nödigt, ersättas
med nya, hvilken senare bestämmelse dock ej gäller konstföremål, som till
åfventyrs gå förlorade;

att af den köpeskilling, som inflyter vid möjligen skeende försäljning af
stiftelsens öfriga fastigheter med derå befintliga yttre och inre inventarier,
skall bildas en särskild fond under namn af »dispositionsf onden»;

att afkastningen af fastigheterna och räntan å »dispositionsf onden» skola
i främsta rummet användas till underhåll i fullgodt skick af de till egendomen
Nääs och Åstebo hörande byggnader, park, trädgård och inventarier äfvensom
till skötsel och vård eljest af berörda fasta och lösa egendom;

att den behållning å anmärkta afkastning och ränta, som derefter, och
sedan nödiga utgifter i och för de andra fastigheterna jemte deras inventarier
blifvit betäckta, kan komma att uppstå, skall disponeras på enahanda
sätt, som föreskrifves i afseende å räntan på »underhållsfonden»;

att parken skall hållas tillgänglig för alla dem, som vid läroanstalten
meddela eller åtnjuta undervisning;

att nedra våningen och stora salongen i öfra våningen uti stora hufvudbyggnaden
skola vid förefallande behof användas till föreläsningar äfvensom
till möten och festligheter, som stå i samband med läroanstalten och dess
verksamhet; skolande de öfriga rummen i sagde byggnad upplåtas till bostad
åt mera framstående pedagoger, lärare och lärarinnor jemte andra för läroanstalten
intresserade in- och utländska män och qvinnor, som under kortare
tider besöka läroanstalten;

att åbyggnaderna och lösegendomen alltid skola hållas brandförsäkrade
till fulla värdet; samt

att mina slägtingar skola i afseende å förenämnda egendom tillgodonjuta
den nyttjanderätt, som blifvit eller må blifva dem enligt särskildt förordnande
tillerkänd;

b) och hvad »underhållsfonden» och »''utvidgningsfonden » beträffar länder
till efterrättelse:

att dessa fonder aldrig få till kapitalet förminskas;

att räntan å »underhållsfonden» skall användas till aflöning åt läroanstaltens
föreståndare, lärare och lärarinnor jemte andra hos stiftelsen anstälde
personer samt till bestridande af öfriga för läroanstaltens uppehållande
nödiga kostnader;

att räntan å »utvidgningsfonden», sedan densamma genom ränta på ränta
uppgått till minst tiotusen (10,000) kronor skall, i händelse af behof, användas
till läroanstaltens utvidgning och förbättring;

att besparingar, ehuru önskvärda, aldrig få ske så, att stiftelsens verksamhet
för uppnåendet af sitt ändamål derigenom hämmas; samt

att dylika besparingar må årligen användas till stipendier åt lärare och
lärarinnor, som vid stiftelsens läroanstalt njuta undervisning, likväl med företräde
åt dem, som höra till Göteborgs stad.

Dessutom förordnas:

att jag och min systerson Otto Salomon skola begrafvas på egendomen
Nääs å plats, som framdeles bestämmes af mig sjelf, eller, om så icke
sker, af utredningsmännen i mitt bo;

att grafven skall förses med sådan grafvård och i öfrigt så anordnas,,
som jag eller bemälde mina utredningsmän föreskrifva; samt

att stiftelsen skall kostnadsfritt dels för all framtid upplåta plats till
grafven, dels anskaffa den grafvård in. m. samt vidtaga de anordningar, sond
påfordras, dels ock likaledes i all framtid omsorgsfullt vårda och underhålla
grafven med allt hvad dertill hörer eller kommer att höra.

IV:o) Stiftelsen och alla dess tillgångar med undantag af fonderna ställas
under förvaltning af en utaf tre eller fem personer bestående samt för
högst tre år i sänder utsedd styrelse jemte en under styrelsen lydande på
sex (6) månaders uppsägning tillsatt föreståndare.

Den senare eller föreståndaren, som skall afgiftsfritt bo på stället, har
närmaste vården och ledningen af läroanstalten och stiftelsens öfriga angelägenheter
i öfverensstämmelse med de föreskrifter, som af styrelsen eller
eljest behörigen meddelas.

Till föreståndare få icke andra personer utses än de, som ådagalagt
framstående duglighet och skicklighet i sådan verksamhet, som kräfves i och
för uppnåendet af stiftelsens ändamål samt jämväl i andra hänseenden äro
till sysslan lämpliga; och på det denna min bestämmelse, hvarå jag lägger
synnerlig stor vigt, skall så vidt möjligt är blifva iakttagen, föreskrifver jag:

att befattningen, då fråga om dess tillsättande uppstår, skall genom
kungörelse, som tre gånger och minst fjorton dagar emellan hvarje gång in -

föres uti allmänna tidningar, förklaras till ansökning ledig inom sextio dagar
efter sista kungörelsen;

att styrelsen, sedan ansökningshandlingarne inkommit, skall ofördröjligen
ej mindre upprätta motiveradt förslag, derå bland sökande och andra, som
önska komma i åtanka till befattningen, föreslås högst tre så kvalifierade
personer, som ofvan blifvit stadgadt, än äfven afgifva likaledes motiveradt
förord för dem bland de föreslagne, som anses kunna bäst verka för och
gagna stiftelsen; samt

att befattningen derefter skall tillsättas med ledning af de genom ansökningshandlingarne,
förslaget och förordet erhållna upplysningar.

Härifrån göres dock det undantag, att om min käre systerson, Otto Salomon,
hvilken till min synnerliga belåtenhet förestått läroanstalten, allt sedan
den bildades, skulle vara benägen, enligt min ofta uttalade önskan att
äfven efter min död förestå läroanstalten, bemälde Salomon berättigas att
under sin återstående lifstid sjelf eller genom annan, som af honom dertill
förordnas, uppehålla föreståndarebefattningen samt att ensam utgöra stiftelsens
styrelse med oinskränkt makt och myndighet att besluta i allt som angår
undervisningen vid läroanstalten; och skall Salomon, så länge han innehar
sagde befattning, i årlig godtgörelse derför af stiftelsen erhålla sextusen
(6,000) kronor jemte fri dispositionsrätt öfver den s. k. föreståndarebostaden
vid Nääs med dertill hörande trädgård och uthusbyggnader samt nödig
vedbrand.

Fortfarande såsom hittills må det tillstädjas lärare och lärarinnor äfven
från främmande land att vid läroanstalten åtnjuta undervisning.

V:o) Stiftelsen jemte alla dess tillgångar öfverlemnas till Svenska Staten
att lyda under Kongl. Maj:t i det departement som handhafver undervisningen
i allmänhet; och äger Kongl. Maj:t i anledning häraf:

att emottaga de till stiftelsen testamenterade fonder och meddela närmare
bestämmelser angående deras förvaltning;

att utse ledamöter i styrelsen, tillsätta föreståndare och, vid mera än
en månads ledighet för honom, dennes vikarie samt förordna om inspektion
af läroanstalten och egendomens förvaltning;

att rörande läroanstalten och stiftelsens öfriga angelägenheter meddela
de reglementariska föreskrifter och andra bestämmelser, som må anses erforderliga
eller eljest äro egnade att främja stiftelsens ändamål;

att utöfva högsta beslutanderätt i allt hvad stiftelsen angår och således
äfven att, der så påkallas och pröfvas skäligt, meddela rättelse uti styrelsens
och öfrige vederbörandes beslut och åtgärder; samt

att, om läroanstalten i följd af ändrade förhållanden icke vidare behöfves
till utbildande af lärare och lärarinnor i slöjd, förvandla anstalten till annan

högre läroanstalt för fortsatt utbildning af lärare och lärarinnor, som redan
förut egnat sig åt undervisning; skolande dock i nyssnämnda fall af stiftelsens
fonder till Kongl. Landtbruksakademien öfverlemnas femtiotusen (50,000)
kronor att förvaltas under namn af »August och Euphrosyne Ahrahamsons
husslöjdsfond» under villkor, att kapitalet ej får förminskas; och att räntan
derå årligen användes till befordrande af husslöjdens framåtskridande i allmänhet
inom landet ;

allt under iakttagande i såväl ena som andra hänseendet af testamentets
bestämmelser i öfriga delar.

Skulle Kongl. Maj:t förklara sig å Svenska Statens vägnar icke vilja
under ofvan stadgade villkor mottaga läroanstalten med dess tillgångar, hafva
utredningsmännen af mitt bo att med iakttagande af testamentsbestämmelser
i öfrigt, inom ett år efter det den nådiga förklaringen afgifvits, till framtida
efterrättelse meddela samt i Post- och Inrikes Tidningar offentligen kungöra
de föreskrifter, som i thy fall anses erforderliga.

VI:o) Detta testamente och, om stiftelsen icke af Svenska Staten emottages,
de föreskrifter, som utredningsmännen i mitt bo då komma att meddela,
äfvensom den berättelse som lärer böra af styrelsen eller föreståndaren
årligen afgifvas rörande läroanstaltens verksamhet och stiftelsens förvaltning,
skola tryckas och tillhandahållas dem, som deraf önska taga del; och härförutan
skola alltid tryckta exemplar af sagda handlingar finnas anslagna i
hvar och en af läroanstaltens undervisningssalar.

Göteborg den 7 April 1891 (nittioett).

Aug. Abrahamson.

Såsom tillägg till det af mig under den 7 April 1891 upprättade testamente,
förordnar jag att den i V punkten angående stiftelsens förvaltning
gjorda föreskriften, ändras sålunda, att den deri upptagna summan af Femtiotusen
(50,000) kronor, som föreskrefs skulle i händelse af läroanstaltens indragning,
till Kongl. Landtbruks Akademien öfverlemnas; genom detta tillägg
höjes till Sjuttiofemtusen (75,000) kronor; med rättighet för Kongl. Akademien
att i stället för förut gjorda bestämmelser, använda de å berörda kapital
inflytande räntor på det sätt Kongl. Akademien finner mest Renligt och gagnande
till främjande af vetenskaplig forskning på Landtbrukets område.

Till yttermera visso har jag detta tillägg till mitt Testamente egenhändigt
undertecknat, hvilket skedde i

Göteborg den 26 April 1892.

Aug. Abrahamson.

Undertecknad förklarar härmed att min yttersta vilja och testamente innefattas
uti nedan upptagna bestämmelser:

27:o) Följande ändringar i mitt testamente af 7 April 1891, bekräftadt
den 26 November 1891, med deruti gjordt tillägg:

A. af den 26 April 1892, göres, att från donationen till den i testamentet
afsedda stiftelsen skola undantagas frälseräntorna af 3/4 mantal Tollered
Skattegården och ett mantal Hunstugan, hvilka frälseräntor numera
äro försålda.

29:o) Till yttermera visso häraf, har jag detta testamente egenhändigt
underskrift, hvilket skedde i,

Göteborg den 16 Oktober 1896.

Aug. Abrahamson.

Såsom tillägg till det af mig under 7 April 1891 och den 16 Oktober
1896 bevittnade upprättade Testamente, förordnar jag att följande summor
ur mitt bo ytterligare skola utgå, nämligen:

l:o) Till underhållsfonden för Nääs slöjdskolor: Tjugutusen (20,000)
kronor.

Till yttermera visso har jag dessa tillägg till mina Testamenten egenhändigt
undertecknat, hvilket skedde i

Göteborg den 17 Juni 1897.

Aug. Abrahamson.

Bil. III.

Reglemente för August Abrahamsons stiftelse.

I. Stiftelsens ändamål.

§ 1.

Stiftelsen — som är grundad på numera aflidne godsägaren August Abrahamsons
testamente af den 7 april 1891 med därefter gjorda tillägg och består
af den å egendomen Nääs i Skallsjö socken af Älfsborgs län upprättade
läroanstalt, Nääs slöjdlärareseminarium, jämte för denna anstalts uppehållande
donerade fastigheter, frälseräntor, lösören och kontanta medel — har
till ändamål att genom fortsatt utbildning af lärare och lärarinnor, som redan
ägnat sig åt undervisning, verka för uppfostran i allmänhet och särskild! för
användandet därvid af den pedagogiska slöjden; skolande stiftelsens verksamhet
alltid, i den mån därtill anslagna medel sådant medgifva, utöfvas i
enlighet med tidens kraf.

II. Stiftelsens styrelse och förvaltning.

§ 2.

Stiftelsen med allt hvad därtill hörer, undantagande de donerade kontanta
medlen, om hvilkas förvaltning är särskildt stadgadt, handhafves af en
styrelse, bestående af ordförande och fyra andra ledamöter, hvilka förordnas
af Kungl. Maj:t för en tid af tre år i sänder bland framstående och för stiftelsens
ändamål nitälskande personer, af hvilka åtminstone två skola äga sakkunskap
i landthushållnig.

§ 3.

Den närmaste tillsynen öfver och vården om stiftelsen och dess tillhörigheter
utöfvas af en föreståndare, som på förslag af styrelsen tillsättes af
Kungl. Maj:t medelst förordnande och förbehåll af sex månaders uppsägningstid.

§ 4.

Vid handhafvande af sitt uppdrag skall styrelsen ställa sig till efterrättelse
ej mindre de i ofvanåberopade testamente gifna bestämmelser än äfven
hvad i detta reglemente föreskrifves; och skall det hufvudsakligen tillkomma
styrelsen:

a) att vid skötseln af den fasta egendomen tillse, att däraf dragés all
den afkomst, som med ett rationellt brukningssätt låter sig förena;

b) att handhafva och på i testamentet föreskrifvet sätt använda de medel,
som i form af afkomst af den fasta egendomen eller af ränta å de af statskontoret
för stiftelsens räkning förvaltade fonder eller eljest tillflyta stiftelsen,
med iakttagande därvid att medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifters
bestridande, skola insättas i bankinrättning med af Kungl. Maj:t fastställdt
reglemente;

c) att utfärda instruktion för föreståndaren samt, efter dennes hörande,
de öfriga instruktioner, läroplaner och ordningsstadgar, som erfordras för
undervisningens behöriga gång eller eljest finnas vara af förhållandena påkallade; d)

att, då föreståndarebefattningen skall tillsättas, låta genom kungörelse,
som införes uti Post- och Inrikes tidningar tre gånger med minst fjorton dagars
uppehåll mellan hvarje gång, förklara befattningen ledig till ansökning
inom sextio dagar efter sista kungörandet samt, sedan ansökningstiden tilländagått,
ofördröjligen ej mindre upprätta och till Kungl. Maj:t öfverlämna
motiveradt förslag, hvari bland sökandena eller andra, som önska komma i
åtanke till befattningen, uppförts högst tre personer, hvilka ådagalagt framstående
duglighet och skicklighet i sådan verksamhet, som kräfves för uppnående
af stiftelsens ändamål, samt jämväl i andra hänseenden befinnas till
sysslan lämpliga, än äfven afgifva likaledes motiveradt förord för den bland
de föreslagne, som anses bäst kunna verka till gagn för stiftelsen;

e) att till Kungl. Maj:t ingifva förslag å de aflöningsförmåner, som böra
tillkomma föreståndaren;

f) att bevilja föreståndaren tjänstledighet, då fråga är om tid, ej öfverstigande
en månad, samt, där så erfordras, förordna lämplig person att under
ledigheten uppehålla föreståndarebefattningen; styrelsen dock obetaget att på
sin ordförande öfverlåta sin befogenhet härutinnan;

g) att, då föreståndaren dör eller af sjukdom eller annan orsak är under
längre tid än en månad förhindrad att utöfva sin befattning eller ock gör
ansökning om entledigande, förhållandet hos Kungl. Maj:t anmäla samt därvid
tillika föreslå lämplig vikarie för tjänstens uppehållande; ägande styrelsens
ordförande att vidtaga erforderliga åtgärder för föreståndarebefattningens

utöfvande, till dess den kan blifva öfvertagen af den, som blifvit till vikarie
förordnad;

h) att hos Kungl. Maj:t anmäla föreståndaren till uppsägning, om stiftelsens
bästa skulle det påkalla;

i) att granska de dagböcker, som, enligt livad här nedan sägs, skola vid
anstalten föras;

k) att pröfva de klagomål öfver föreståndarens åtgärder, som till äfventyr
förekomma;

l) att efter föreståndarens hörande anställa lärare och tjänstemän till erforderligt
antal, bestämma den en hvar af dem tillkommande aflöning samt
besluta i frågor rörande samma personals tjänstledighet och entledigande;

in) att efter förslag af föreståndaren bestämma tiderna för hvarje undervisningskurs
och det högsta antal deltagare, som i hvarje kurs må antagas,
samt fastställa de afgifter, som kursdeltagarne hafva att erlägga; ägande dock
styrelsen att inställa kurs, till hvilken tillräckligt antal deltagare ej anmält
sig, samt att, där sådant i något fall skulle finnas af omständigheterna påkalladt,
medgifva nedsättning uti eller fullständig befrielse från erläggande af
fastställdt afgiftsbelopp;

n) att af besparade medel utdela stipendier till kursdeltagare, som gjort
sig af sådan uppmuntran förtjänt, med företräde för kursdeltagare tillhörande
Göteborgs stad;

o) att afsluta kontrakt angående kursdeltagares mathållning, hvilken dock
icke må af föreståndaren eller någon stiftelsens tjänsteman eller lärare öfvertagas; p)

att tillse, det åbyggnaderna å stiftelsens fasta egendom äfvensom stiftelsens
lösören äro till deras fulla värde brandförsäkrade;

q) att omhänderhafva och förvalta de till Skallsjö kommun under namn
af »August Abrahamsons bespisningsfond» och »Agust Abrahamsons julgåfvofond»
anslagna medel;

r) att årligen låta å tid, som styrelsen bestämmer, genom en af sina
ledamöter inventera stiftelsens under styrelsens förvaltning stående tillhörigheter;
börande öfver inventeringen upprättas instrument eller berättelse;

s) att årligen låta till trycket befordra och före mars månads utgång
till kungl. ecklesiastikdepartementet insända berättelse om undervisningen vid
läroanstalten under nästföregående år jämte sammandrag af stiftelsens räkenskaper
för samma år;

t) att, sedan de af föreståndaren afgifna räkenskaperna för nästföregående
kalenderår blifvit genom därtill af styrelsen utsedd person granskade
och för styrelsen föredragna, årligen före maj månads utgång till Kungl. Maj:ts

och rikets kammarrätt för granskning insända desamma jämte därtill hörande
verifikationer; samt

u) att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till stiftelsens inkomst- och
utgiftsstat.

§ 5.

Styrelsen sammanträder å stiftelsens egendom Nääs två gånger om året
å tider, som af ordföranden bestämmas; och må därjämte å tid och ort, som
ordföranden utser, extra sammanträde hållas, då sådant af ordföranden anses
nödigt eller af minst tre af de öfriga styrelseledamöterna äskas; skolande
kallelser till styrelsens sammanträden af ordföranden utfärdas.

§ 6.

För besluts fattande skola minst tre af styrelsens ledamöter vara närvarande.

Är ordföranden hindrad att bevista styrelsens sammanträde, utse de närvarande
ledamöterna inom sig ordförande för tillfället.

Såsom styrelsens beslut galle hvad de fleste säga och, i händelse af lika
röstetal, den mening, som biträdes af ordföranden.

§ 7.

Vid styrelsens sammanträde skall föras protokoll, för hvars riktighet
ordföranden ansvarar; ägande ledamot, som ej biträdt styrelsens beslut, att
få sin skiljaktiga mening i protokollet intagen.

§ 8.

Styrelsens ordförande och öfriga ledamöter åtnjuta i sådan egenskap icke
lön eller arfvode, men äga att för resor till styrelsens sammanträden eller
till sådan inventering, hvarom i § 4 r) förmäles, af stiftelsens medel uppbära
rese- och traktamentsersättning, hvilken dock icke må utgå med högre belopp
än som enligt bestämmelserna i gällande resereglemente är medgifvet
förrättningsman, tillhörande tredje klassen.

§ 9.

Ändring i styrelsens beslut må sökas genom besvär hos Kungl. Maj:t
i ecklesiastikdepartementet, till hvilket besvären skola inkomma sist före
klockan 12 å trettionde dagen efter erhållen del af beslutet.

Utan hinder af anförda besvär gånge dock i verkställighet beslut i ärende,
som icke tål uppskof.

III. Föreståndaren.

§ 10.

Föreståndaren tillkommer den omedelbara uppsikten öfver anstalten och
ledningen af dess verksamhet i öfverensstämmelse med detta reglemente och
de föreskrifter, som kunna varda af styrelsen meddelade; i sådan egenskap
skall det bland annat åligga honom:

a) att vaka öfver undervisningens behöriga gång samt att sedlighet och
god ordning iakttages;

b) att hafva inseende öfver den vid anstalten anställda lärare- och öfriga
personal;

c) att, så vidt lämpligen ske kan, själf rätta eller, i annat fall, för styrelsen
anmäla försummelser och öfverträdelser, som af honom förmärkas eller
om hvilka han eljest erhåller kännedom;

d) att, om han därtill af styrelsen bemyndigas, antaga kursdeltagare;

e) att under den i § 18 gifna förutsättning skilja kursdeltagare från läroanstalten,
hvarom dock anmälan genast bör göras hos styrelsens ordförande;

f) att bevilja lärare, tjänstemän och kursdeltagare ledighet, dock, i fråga
om lärare, ej för längre tid än sammanlagdt åtta dagar under pågående kurs
eller fjorton dagar under tiden mellan två på hvarandra följande kurser och,
beträffande tjänstemän, ej för längre tid än fjorton dagar om året;

g) att själf bestrida lärareverksamhet vid anstalten i den omfattning,
styrelsen med hänsyn till omständigheterna pröfvar skälig;

h) att hafva tillsyn öfver och inom de gränser, styrelsen bestämmer,
ombesörja vården af stiftelsens fasta egendom;

i) att tillse, det stiftelsens öfriga tillhörigheter vårdas och att dess inkomster
efter upprättad stat och styrelsens föreskrifter användas;

k) att, där styrelsen icke för något fall annorlunda besluter, i alla frågor
rörande stiftelsen vara föredragande i styrelsen med rätt att, när styrelsens
beslut afviker från den af honom uttalade mening, få densamma antecknad
i protokollet;

l) att uppbära och redovisa stiftelsens räntor och öfriga inkomster samt
att pröfva och mot behöriga kvittenser verkställa utbetalningarna;

in) att antaga och afskeda tjänare och andra underhafvande samt öfver
dem utöfva husbondemyndighet, i förhållande till jordbruks-, skogs- och träd -

gårdsarbetare samt torpare dock med inskränkning, som må föranledas af
styrelsens bestämmelser angående skötseln af stiftelsens fasta egendom;

n) att efter uppdrag af styrelsen föra stiftelsens talan i rättegångsärenden
och kommunala angelägenheter;

o) att icke utan styrelsens eller dess ordförandes tillstånd lämna läroanstalten
under längre tid än fyra dagar under pågående kurs eller sju dagar
mellan två på hvarandra följande kurser;

p) att vara närvarande vid den inventering af stiftelsens tillhörigheter,
hvarom i § 4 r) förmäles;

q) att vid ordinarie styrelsesammanträde inför styrelsen redogöra för
stiftelsens verksamhet sedan sist hållna ordinarie styrelsesammanträde samt
före, februari månads utgång hvarje år till styrelsen afgifva skriftlig berättelse
öfver undervisningen och hvad i öfrigt vid stiftelsen under senast förflutna
kalenderåret timat;

r) att årligen före den 15 mars till styrelsen öfverlämna räkenskaperna
för det föregående kalenderåret;

s) att i lämpliga tidningar och tidskrifter låta införa kungörelse om den
tid, inom hvilken ansökning om deltagande i kurs bör vara inlämnad;

t) att tillse, det vederbörande lärare föra dagböcker, hvari antecknas det
ämne, i hvilket undervisning eller öfning ägt rum, tiden för hvarje lektions
början och slut samt antalet närvarande kursdeltagare; börande dessa dagböcker
vid styrelsens sammanträden företes;

u) att föra matrikel öfver kursdeltagarne;

v) att emottaga alla till stiftelsen eller dess styrelse ställda skrivelser
och ansökningar samt öfver dem äfvensom öfver de af styrelsen eller föreståndaren
aflåtna skrivelser föra diarium;

x) att vårda stiftelsens bibliotek och arkiv, i arkivet förvara inkomna
skrivelser och koncepter till utgående expeditioner samt tillse, att tryckta
exemplar af testamentsgifvarens förordnande och den berättelse, som enligt
testamentets föreskrift årligen skall afgifvas, alltid finnas anslagna i stiftelsens
lärosalar; samt

y) att i öfrigt till styrelsen göra de framställningar rörande undervisning
och stiftelsens ekonomi, hvartill förhållandena kunna föranleda.

IV. Lärarne.

§ 11.

Undervisningen vid stiftelsens läroanstalt bestrides af, förutom föreståndaren,
dels fasta och dels tillfälliga lärare eller lärarinnor.

§ 12.

Fast lärare (lärarinna) tillsättes för viss tid, ej under ett och ej öfver
fem år, med skyldighet att vara vid läroanstalten boende samt att tre månader
efter uppsägning lämna sin anställning.

§ 13.

Tillfällig lärare (lärarinna) antages i mån af behof och tillgångar.

§ 14.

Lärare (lärarinna) vare skyldig:

a) att med nit sköta sitt kall, hörsamma styrelsens och föreståndarens
föreskrifter samt i öfrigt ställa sig den instruktion, styrelsen kan utfärda, till
noggrann efterrättelse;

b) att i allt, hvad å honom (henne) kan ankomma, biträda föreståndaren
vid ordningens upprätthållande inom läroanstalten och medverka till uppnående
af stiftelsens ändamål; samt

c) att hafva uppsikt öfver och ansvara för den under hans (hennes) vård
ställda undervisningsmateriel.

Kursdeltagare.

§ 15.

Välfräjdad in- eller utländsk man eller kvinna, som redan ägnat sig åt
undervisning, må efter ansökning hos styrelsen vinna inträde såsom deltagare
i kurs vid läroanstalten.

Vid i öfrigt lika förhållanden äge:

l:o) inländsk lärare (lärarinna) företräde framför utländsk;

2:o) lärare (lärarinna) vid abnormskola eller allmänt undervisningsverk
företräde framför andra medsökande.

§ 16.

Deltagare, som behörigen genomgått kurs, äger att därom vid kursens
slut erhålla vitsord.

§ 17.

Kursdeltagare är skyldig:

a) att inställa sig till kurs å föreskrifven tid;

b) att vid kursens början erlägga de af styrelsen fastställda afgifter:

c) att icke utan behörigt tillstånd före kursens afslutande lämna läroanstalten; d)

att bemöta föreståndare och lärare med aktning och lydnad;

e) att omsorgsfullt utföra förelagda arbeten och väl vårda stiftelsens
tillhörigheter, vid påföljd att eljest ersätta därå vållad skada; samt

f) att iakttaga de vid läroanstalten gällande ordningsstadgar.

§ 18.

Om kursdeltagare öfverträder ordhingsstadgarne, förer ett osedligt eller
förargelseväckande lefverne, försummar undervisningen eller eljest gör sig
skyldig till ohörsamhet mot föreståndare eller lärare, må han af föreståndaren
i närvaro af lämplig person varnas.

Gör varnad kursdeltagare sig skyldig till någon öfverträdelse eller försummelse,
eller begår kursdeltagare förseelse af svårare natur, vare af föreståndaren
från anstalten skild.

VI.

Öfverinseende.

§ 19.

Läroanstalten står under öfverinseende af chefen för ecklesiastikdepartementet,
hvilken det tillkommer att tid efter annan hos Kungl. Maj:t göra
hemställan om förordnande för lämplig person att inspektera läroanstalten
och förvaltningen af stiftelsens fasta egendom.

Öfvergångsstadgande.

Jämlikt bestämmelse i godsägaren Abrahamsons testamente äger dennes
systers son Otto Salomon under sin återstående lifstid ej mindre att
själf eller genom annan, som af honom därtill förordnas, uppehålla förestån -

darebefattningen, än äfven att ensam utgöra stiftelsens styrelse; och komma
i följd häraf de i detta reglemente meddelade bestämmelser, så vidt de strida
mot ofvan berörda stadgande, icke att träda i tillämpning, så länge bemälde
Otto Salomon lefver och begagnar sig af den honom sålunda medgifna rätt.

Det alla, som vederbör, hafva sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera
visso hafve Vi detta med egen hand underskrifvit och med Vårt Kongl.
sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 31 Maj 1901.

OSCAR.
(L. S.)

Nils Claéson.

Bil. IV.

Vinst- och Förlustkonto den 31 dec. 1910.

Debet.

An Föreståndaren..............................

Slottets konto .............................

Nybyggnads och reparationers konto

Trädgårdens konto ....................

Parkens konto..............................

Skatters konto..............................

Försäkringars konto.....................

Understödstagares konto...............

Sjukvårds konto...........................

Sekreterarens och Bokförarens konto

Biträdande lärares konto 2,630: —

Lekkursers konto............ 1,138: 76

Trädgårdskursers konto... 100: —
Skolkökskursers konto ... 708: 96

Teckningskursers konto... 603:28

Städerskornas konto ...... 739: —

Verktygs och hyvelbän kars

konto.................. 603: 48

Hushållsinventariers konto 396: 07
Möblers och husgeråds

konto ........................ 777: 48

Böckers och tidningars

konto ........................ 44: 66

Skrifmaterialiers konto ... 77: 65

Portos konto.................. 169: 82

Underhålls konto............ 1,708: 10

Rengörings konto............ 422: 46

Vedhuggnings- och Vatten körmngs

konto............ 131: 60

Handräcknings- och post förings

konto............... 663: 96

Tvätts konto.................. 282: 44

Belysnings och brännma terialiers

konto............ 204: —

Diverse Inkomst- och Utgiftskonto
för Seminariet 1,117: 36
Trycksakers konto ......... 484: 86

Kapital konto (öfver fonderna)

3,000: — Per Intresse konto ...................

425: 16 Hyresmedels konto............

8,628: 37 Undervisningsafgifters konto

904: 78 Inskrifningsafginerskonto....

394: 76 Frälseräntors konto.............

952: 36 Landtbrukets konto.............

677: 67 Materialiers konto .............

1,386: 44 Hushållets konto................

444: 79 Modellritningars konto .......

1,456: 60 Nääs Verktygsförsäljning ....

12,882: 79
3,328: 29

Kredit.

15,913: 10
1,986: 25
4,100: —
2,040: —
29: —
3,579: 76
191: 67
3,808: 32
206: 81
2,627: 18

Kr. 34,481: 99

Bil. V.

Transsumt af skrivelser från räkenskapsföraren v. konsuln

J. Hyberg.

Uti föreståndarens förmåner höra lämpligen upptagas de körslor och
transporter som kunna vara behöfliga dels för honom personligen, dels för
främlingar, som så ofta besöka Nääs, och hvilka kunna behöfva skjutsar från
och till stationen m. m. Kostnaden härför borde beräknas till foder och
skötsel för en häst, och upptages detta i budgeten till ett belopp af 1,000
kronor. Föreståndaren skall jämväl enligt testamentet åtnjuta fritt trädgårdsland.
Då sådant icke finnes i föreståndarebostadens närhet, bör ett stycke
därtill inrättas och godtskrifvas egendomen med skäligt ansedda 250 kronor.
Hvad öfriga utgiftsposter beträffa, så äro desamma, såsom förut nämnts, upptagna
till ett sådant belopp, att undervisningen kan anses fullt verkningsfullt
anordnad och någon särskild förklaring på de olika posterna torde icke tarfvas;
dock bör kanske nämnas, att den under rubrik »Slottet» upptagna posten
icke afser reparationer, utan aflöning till vårdarinna, rengöring m. m., samt
att under rubriken »Diverse utgifter» komma sådana utgifter, som icke gärna
kunna upptagas under andra kontobeteckningar, exempelvis: telefonafgifter,
postporto, ersättningar för revision, tjänsteresor o. d., anskaffandet af Nääs’
stjärnor och medaljer, iordningställandet af slöjdsalar och läsrum, redskap
för gymnastikundervisning, mottagning af kursdeltagare och transport af deras
bagage m. m.

Undersökning har verkställts i hvad mån egendomen kan godtgöras för
bostad och ved af arbetare vid verktygsförsäljningen m. fl., och har däraf
framgått, att egendomen kan tillföras 450 kronor af verktygsaffären, 525 kronor
af skolmöbeltillverkningen och 150 kronor af undervisningsafdelningen, tillsammans
kronor 1,125. Af dessa poster beröra ju emellertid endast de 150
kronorna undervisningen, men egendomen kommer därigenom i ett ännu gynnsammare
läge.

Fördelningen af de konti, som beröra dels egendomen, dels undervisningen,
bär jag på grund af de förda räkenskaperna för detta år sökt göra.
Svårigheten ligger emellertid närmast däri, att budgeten icke är uppställd i
fullständig öfverensstämmelse med hufvudbokens konti — hvilka alla äro
förtecknade i det räkenskapssammandrag, som finnes i slutet af hvarje årsberättelse
— utan har budgeten ständigt uppsatts närmast efter det formulär,
Salomon i lifstiden plägade följa, och uti hvilket liera konti sammanslagits
eller utbrytningar ägt rum, som tillförts olika konti. Hädanefter vore det
därföre kanske skäl att för budgeten upprätta fullständigt nytt schema, hvarvid
man följde hufvudbokens konti. Detta i förbigående.

Såsom saken nu föreligger har jag kommit till det resultat, att rubriken:

Städerskor och rengöring bör fördelas med 800 kronor på egendomen
(bostäderna) och 500 kronor på undervisningen (samlingssal, slöjdsalar, lekhuset
in. fl.). Tillsammans 1,300 kronor.

Möbler och husgeråd: 800 kronor på egendomen (mathållningen) och 300
kronor på undervisningen (komplettering af undervisningsmateriel). Tillsammans
1,100 kronor.

Underhäll: 300 kronor på egendomen (bostäderna) och] 1,000 kronor på
undervisningsbyggnaderna. Tillsammans 1,300 kronor.

Tvätt: allt på egendomen (bostäderna) 300 kronor.

Belysning och brännmaterialier: 175 kronor på undervisningen och 75
kronor på egendomen (bostäderna). Tillsammans 250 kronor. Om vinterkurser
skola anordnas, så blir detta konto betydligt större.

Diverse vigifter: allt på undervisningen.

Inventarier: hela beloppet afsedt till möbler in. in. i bostäderna, således
på egendomen. 500 kronor.

Sjukvård och understöd: högst V4 (500 kronor) på undervisningen.
Jag vet egentligen endast en enda person, som kan sägas hafva tillhört
undervisningen. På egendomen resten, 1,500 kronor. Tillsammans 2,000
kronor. Det berördes visst häromdagen, att undervisningen skulle bära hela
detta konto, enär staten icke kunde underlåta draga försorg om den gamla
arbetarstammen.

Försäkringsafgifter: På bostadslägenheterna i Mellannääs, Källnääs, Seminariet,
Vänhem och småstugorna, kommer ett relativt obetydligt belopp —
säg 75 kronor — och på matsalen s:a 50 kronor, resten faller på undervisningslokalerna
med 525 kronor (lekhus, seminarium, Björkenääs). Industriernas
brandpremier äro påförda dessa och egendomens byggnader (inkl.
slottet) äro försäkrade en gång för alla i Brandförsäkringsverket.

Skatter: Stiftelsen är befriad för kronoskatt. Hur kommunalskatten skall

fördelas kan jag icke finna ut. Å skattsedeln är objektet: för i mantal satt
jord, hvilket väl tyder på egendomen själf. Prästskatten utgår efter 18G7
års bevillningsvärde. För 1911 erlades i kommunalskatt 415 kronor och i
prästskatt 350 kronor.

Trädgården bör påföras 750 kronor, Parken (undervisningen?) 250
kronor.

Naturligtvis kunna många anmärkningar göras mot mina bär ofvan angifna
siffror, men jag bär försökt sätta dem efter bästa förmåga. Åtskilliga
af dem torde emellertid kanske behöfva diskuteras vid vårt sammanträffande.

Herr Berg och jag hafva i dag varit tillsammans för att genomgå den
skrifvelse med bilagor, som kom oss tillhanda den 3 dennes, och anmodades
jag att äfven å hans vägnar anföra följande:

Till det approximativa budgetsförslag, som af herr Berg och mig lämnades
uti min promemoria af den 13 december 1911, har intet afseende
tagits, ehuru de flesta posterna däri tillkommit efter samråd med herr kanslirådet.
Särskild! fästa vi uppmärksamheten vid de däri upptagna tjänstbarheter,
som jordbruket utgör för föreståndaren, samt vid inkomsterna af undervisningen.
Skulle nämligen frekvensen af elever blifva mindre än förut,
hvilket icke är alldeles uteslutet, så blifva inkomsterna såväl af mathållningen
(jordbruket) som af skolafgifter o. dyl. gifvetvis äfven mindre. Det vore väl
därför lämpligt att i staten för 1913 upptaga dessa inkomster med mindre
belopp än som angifvits i bilaga IV, samt i förhållande därtill öka statsbidraget.

Rörande reparationerna så finnes endast det belopp upptaget, som erfordras
för att på en gång göra nödiga reparationer och förbättringar enligt
herr Bergs promemoria, men det ständigt återkommande årliga underhållet,
förbättringarne och ändringarne, som ej på förhand kunna bestämmas, äro
icke tagna i betraktande. Denna kostnad bör för år räknadt sättas till c:a

2,000 kronor för jordbruket och 1,500 kronor för undervisningen. Därigenom,
och vid betraktande af, att undervisningsafgifterna m. in. betydligt böra sänkas
enligt ofvanstående, kommer bristen, som skulle betäckas af statsbidrag,
att uppgå till fullt 10,000 kronor, och vore det väl skäl söka åstadkomma
detta belopp på den väg som tänkts.

Anledning synes saknas att redan nu hos Kungl. Maj:t begära förskottsutbetalning
af upplupna räntor å utvidgningsfonden. Dessa kunna vara goda
att ha i behåll då de enligt reglementet, sedan de uppgått till 10,000 kronor,
få disponeras.

Till vattenlednings- och belysningsanläggningar, som räknas draga en

kostnad af 16,000 kronor, torde särskild! statsanslag begäras under ett år,
en gång för alla, om sådana anläggningar skola ifrågasättas. Specifikation
å dessa 16,000 kronor skall sedermera lämnas i särskild bilaga, som af herr
Berg uppgöres.

På grund af gjorda öfverslag bar det ansetts att ett årligt belopp af
500 kronor är fullkomligt tillräckligt för underhåll, reparationer och skötsel
af vatten- och belysningsledningarne.

Bil. IT

Kursdeltagarnas afgifter.

För undervisning: Svenska lärare och lärarinnor, som ej äro anställda
vid abnormskolor eller allmänt undervisningsverk, erlägga en undervisningsafgift
af 25 kronor (för svenska folkskollärare och småskollärarinnor är undervisningen
således kostnadsfri). Utländska lärare och lärarinnor betala en
undervisningsafgift af 50 kronor.

För materiell: 8 kronor för deltagare i slöjdkurs, 5 kronor för deltagare
i lekkurs och 8 kronor för deltagare i teckningskurs.

För kost: 60 kronor för hel kurs.

För bostad: 15 kronor för ensamt rum, 12 kronor för med en eller två
personer deladt rum samt för bostad i logement 8 kronor.

Dessutom erlägges en inskrifningsafgift af 5 kronor.